Svensk Idrottsforskning nr 3-2012

3 | 2012 | ÅRGÅNG 21

TEMA DELAKTIGHETVem platsar i laget?Reportage: Hjärnskakningar växande problem i ishockey

2 svensk idrottsforskning 3/2012

Ansvarig utgivare Per NilssonChefredaktör Christine Dartsch [email protected]ör Johan Pihlblad [email protected] Centrum för idrottsforskningBox 5626 114 86 StockholmTel 08 120 537 00Hemsida www.centrumforidrottsforskning.seCIF på twitter@CIFofficialPrenumerationspris Helår med fyra nummer kostar 200 kr. Beställs på hemsidan. Pg-konto 957849-3.PrenumerationsärendenMarie Broholmer 08- 08 120 537 [email protected] form och produktionTomas TranstenGrafiska Huset ABTel. 08-10 30 [email protected] Grafiska punkten i Växjö AB Foto (om ej annat anges)Bildbyrån i HässleholmISSN-nr 1103-4629

Utgivningsplan 2012Nr 4 – december

Debatt Debattartiklar skickas till: [email protected]

INNEHÅLL nr 3/2012 Ledare Per Nilsson

TEMA DELAKTIGHETDen du är påverkar din delaktighetJohan R. Norberg och Johan Pihlblad

Vem platsar i laget? – Dags för idrotten att tänka nyttJohan R. Norberg

Myrsteg mot en jämställd idrottKim Wickman

Organisera det spontanaJosef Fahlén

Att bli en del av lagetSuzanne Lundvall och Parastoo Safizadeh

REPORTAGE: Fler hjärnskakningar bland elithockeyspelareTorbjörn Bergström

Svensk cykelsports historiska utmaningBill Sund

En kapplöpning mot tidenKarin Book

Närvarande i avgörandetGöran Kenttä

Blomstrand första kvinna att få SCIF:s stora pris

3

4

6

10

15

20

26

29

34

38

42

3 | 2012 | ÅRGÅNG 21


3/2012 svensk idrottsforskning 3

Bästa läsare!

Ledare nr 3/2012

De t h ä r n u m r e t av Svensk Idrottsforskning har temat delaktighet. Diskussionen om delaktighet handlar oftast om att få vara med, att inte bli petad från laget. Men visst är det något mer än att bara finnas på plats där det händer. Att vara delaktig är också att kunna påverka det som sker. I idrottens värld kan det vara på planen, från tränarbänken, i omklädningsrummet eller vid styrelse-bordet.

En central tanke i svensk idrott är att den ska vara lika öppen för alla. Med 3,3 miljoner medlemmar vore det lätt att argumentera för att idrottsrörelsen har lyckats med det som den föresatt sig. Men det innebär inte att alla har samma möjligheter. Forskningen visar att vissa grupper är mer delaktiga än andra. Där kan vi se att till exempel ditt kön, etnicitet, ekonomiska förutsättningar, sexuella läggning och dina föräldrars utbild-ningsnivå i hög grad påverkar om du är aktiv, vilka idrotter du väljer och dina möjligheter att få ett förtroendeuppdrag i en styrelse.

I det här numret vill vi ge en bild av aktuell forskning om människors olika möjligheter till delaktighet inom föreningsidrotten. Johan R Norberg presenterar en regeringsrapport om den etniska mångfalden i idrotten. Kim Wickman har granskat idrottsrörelsens satsning på jämställdhet och jämlikhet genom Idrottslyftet. Läs också om försök att organisera spontanidrott i förhoppningen om att nå nya ung-domsgrupper. Hur spontant det blir har Josef Fahlén studerat närmare.

Missa heller inte frilansjournalisten Torbjörn Bergströms reportage om hjärn-skakningar, ett växande problem inom ishockeyn. Han har rest till hockeymetropo-len Luleå för att träffa drabbade spelare och inte minst Yelverton Tegner som forskar om just hjärnskakningar.

Du som läsare har alltså som vanligt en fullmatad tidning att ta med dig in i höstmörkret. Och mer idrottsforskning är att vänta. Rekordmånga ansökningar om forskningsbidrag kom in till Centrum för idrottsforskning (CIF) i år. Beslut om tilldelning fattas av CIF:s styrelse den 4 december. I nästa upplaga av Svensk Idrottsforskning, decembernumret, kan vi berätta om vilka som blivit tilldelade medel och vad de kommer att forska om. Temat i nästa nummer kommer att vara forskning om idrott för barn med olika former av sjukdomar. Till dess önskar jag en trevlig läsning!

Per NilssonOrdförande Centrum för idrottsforskning


Den du är påverkar din delaktighetAtt vara delaktig är att delta men också att ha inflytande. Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse

En g r u n d t a n k E i svensk idrotts-politik är att verksamheten ska vara lika öppen och tillgänglig för alla.

I Riksidrottsförbundets stadgar används formuleringen att alla som vill, ”oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska och psykiska förutsätt-ningar”, ska ha rätt att tillhöra en idrottsförening. I regeringens förordning om statsbidrag till idrottsverksamhet framhålls på motsvarande sätt att statens stöd ska göra det möjligt ”för alla människor att utöva idrott och motion”.

Men trots det visar återkom-mande studier att det finns faktorer som begränsar olika gruppers förutsättningar att tillhöra föreningsidrotten. Som exempel är människors benägen-het till idrott och fysisk aktivitet tydligt kopplade till deras eko-nomi, utbildningsgrad och posi-tion på arbetsmarknaden. När det gäller kön visar befintlig statistik att andelen kvinnor på beslutande befattningar inom idrottsrörelsen är avsevärt lägre än andelen kvinnor bland aktiva medlemmar.

Funktionsnedsättningar, ålder och om man bor i en stad eller på landsbygden är andra exempel på sådant som tenderar att inverka på människors reella möjlighet att utöva idrott och fysisk aktivitet.

Kategorier på gott och ontKategoriseringar är viktiga och självklara inslag i samhällsveten-skaplig forskning – men även något som måste problematiseras. Det är genom kategoriseringar och grupperingar av människor som vi

A V J O H A N R N O R B E R G O C H J O H A N P I H L B L A D

vilket kön du har, var du är född och på din sexuella läggning.med 3,3 miljoner medlemmar. Men möjligheterna att vara delaktig beror samtidigt på

FunktionsnedsättningarLite forskning finns om funktionsnedsattas delaktighet i idrotten. Det gäller inte minst människor med så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (t.ex. ADHD och Aspbergers syndrom). Den här hösten har Centrum för idrottsforskning inlett ett projekt med målet att låta unga med bl.a. ADHD komma till tals om deras förhållande till idrott.

TEMA DELAKTIGHET

Sexuell läggningJust nu pågår ett antal projekt, men i övrigt finns väldigt lite forskning kring diskriminering, underordning och exkludering på grund av sexuell läggning i idrotten. Aktuell statistik från Ungdomsstyrelsen visar tydliga hälsoproblem bland homo- och bisexuella ungdomar och unga transpersoner. Andelen unga homosexuella som idrottar i en förening är lägre jämfört med gruppen heterosexuella. Det gäller även för besök på idrottsevenemang.

KönDet har forskats flitigt om mäns och kvinnors villkor i idrotten. En tydlig skillnad mellan könen upptäcker man t.ex. i Riksidrottsförbundets 69 grenförbund och deras centrala förbundsstyrelser. Bara 36 procent har en jämställd sammansättning av kvinnor och män, det vill säga att båda könen uppgår till minst 40 procent bland ledamöterna.

”invandrare” sammanför stora befolkningsgrupper vilka inte alls behöver ha särskilt mycket gemensamt. Som exempel definierar Statistiska centralbyrån (SCB) kategorin ”utrikes födda” som personer vilka själva är födda utomlands eller vars båda föräldrar är det. Med en sådan strategi sammanförs både ensamkommande flyktingbarn från krishärdar i tredje världen med unga vars föräldrar är födda i Norge. Ett andra, och närliggande, problem är att ett fokus på vissa grupprelaterade egenskaper riskerar att skymma andra betydelsefulla aspekter eller perspektiv. Som exempel riskerar ett snävt fokus på genusskillnader att bortse från att även kategorierna ”män” respektive ”kvinnor” är inbördes mycket varierande. Det är mot denna bakgrund som så kallade intersektionell teoribildning utvecklats, det vill säga ett sociologiskt analytiskt perspektiv med fokus på hur olika kategoriseringar, maktordningar och samhällsstrukturer är sammanflätade med varandra. Tabell Kvinnor och män i specialidrottsförbundens centrala styrelser 2010, grupperade % Kvinnodominerade förbund (andelen kvinnor överstiger 60 procent) 3

Jämställt (båda kön uppgår till minst 40 procent) 36

Mansdominerade förbund (andelen män överstiger 60 procent) 61

Totalt 100 Källa: Specialidrottsförbunden

0 10 20 30 40 50 60 70

Kvinnodominerade förbund (andelen

kvinnor överstiger 60 procent)

Jämställt (båda kön uppgår till minst 40

procent)

Mansdominerade förbund (andelen män

överstiger 60 procent)

%

%

!"#$%#&'%'(!)*%++%#,-')*./'%)0(,/12#"#3*3'455(')$"12%)"#.()%11*)0(6-$(')6%)*7'*2"1.)+892(.)3(+(#*%+.:);/+)(<(+5(1)&(,"#"('%') ;.%."*."*2%)9(#.'%108'=#)>;?@A)2%.(3/'"#)!4.'"2(*),-&&%!)*/+)5('*/#(')$"12%)*B71$%)7'),-&&%)4./+1%#&*)(11(')$%'*)0=&%),-'71&'%')7' )&(.:)C(&)(#)*=&%#)*.'%.(3")*%++%#,-'*)0=&()(#*%+2/++%#&(),182."#30%'#),'=#)2'"*67'&%')").'(&B()$7'1&(#)+(&)4#3%)$%'*),-'71&'%')7'),-&&%)")D/'3(:)))E..)%#&'%F)/96)#7'1"33%#&(F)5'/01(+)7')%..)(..),/24*)5=)$"**%)3'455'(1%.('%&()(3(#*2%5(')'"*2('%')%..)*28++%)%#&'%)0(.8&(1*(,411%)%*5(2.(')(11(')5('*5(2."$:);/+)(<(+5(1)'"*2('%')(..)*#7$.),/24*)5=)3(#4**2"11#%&(')%..)0/'.*(),'=#)%..)7$(#)2%.(3/'"('#%)!+7#!)'(*5(2."$()!2$"##/'!)7')"#0-'&(*)+892(.)$%'"( '%#&(:)G(.)7')+/.)&(##%)0%23'4#&)*/+)*=)2%11%&()"#.('*(2."/#(11).(/'"0"1&#"#3)4.$(921%.*F)&(.)$"11)*73%)(..)*/9"/1/3"*2.)%#%18."*2.)5('*5(2."$)+(&),/24*)5=)64')/1"2%)2%.(3/'"*('"#3%'F)+%2./'&#"#3%')/96)*%+6711**.'42.4'(')7')*%++%#,17.%&()+(&)$%'%#&'%:)))))!"#$%%&'()**+,&+-.&/0*&)&12$-)"%)3,+44156,#7*3$*1&-$*4,"%"&148,$%1$,&9:;:<&=,722$,"3$ &) ) H)I$"##/&/+"#('%&(),-'04#& )>%#&(1(#)2$"##/')-$('*."3(')JK)5'/9(#.A ) ) L)

M7+*.711.))>0=&%)2-#)4553=')."11)+"#*.)NK)5'/9(#.A) ) LJ )

C%#*&/+"#('%&(),-'04#&) )>%#&(1(#)+7#)-$('*."3(')JK)5'/9(#.A ) ) JO)

P/.%1.) ) OKK)I711%Q);5(9"%1"&'/..*,-'04#&(# )))!

!))

"!#"!$"!%"!&"!'"!("!)"!

*+,--./.0,-123/1!45267-/!83-/191-!

:+,--.2!5+12;<,=12!("!>2.?1-<@!

AB0;<B99<!86C/3!:5-!7>>=C2!<,99!0,-;<!&"!

>2.?1-<@!

D3-;/.0,-123/1!45267-/!83-/191-!0B-!

5+12;<,=12!("!>2.?1-<@!

!"

E!

%


Den du är påverkar din delaktighetAtt vara delaktig är att delta men också att ha inflytande. Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse

får möjlighet att studera samhället ur ett fågelperspektiv. Därmed får vi även förutsätt-ningar att synliggöra männis-kors skilda levnadsvillkor eller ojämlika maktförhållanden.

Men mot det står alltid risken att individer tillskrivs roller och grupptillhörigheter som är förenklade, schablonar-tade eller i värsta fall direkt missvisande.

Det är inte minst tydligt i forskningen om etnicitet och kulturell mångfald där begrepp som ”invandrare” sammanför stora befolkningsgrupper vilka inte alls behöver ha särskilt mycket gemensamt. Som exempel definierar Statistiska centralbyrån (SCB) kategorin utrikes födda som personer vilka själva är födda utomlands eller vars båda föräldrar är det. Med en sådan strategi samman-förs både ensamkommande flyktingbarn från krishärdar i tredje världen med unga vars föräldrar är födda i Norge.

Ett andra, och närliggande, problem är att ett fokus på vissa grupprelaterade egenskaper riskerar att skymma andra betydelsefulla aspekter eller perspektiv. Som exempel riskerar ett snävt fokus på genusskillnader att bortse från att även kategorierna män respektive kvinnor är inbördes mycket varierande.

vilket kön du har, var du är född och på din sexuella läggning.med 3,3 miljoner medlemmar. Men möjligheterna att vara delaktig beror samtidigt på

Utländskbakgrund

Svenskbakgrund

KlassSocioekonomins betydelse är en vanlig fråga bland idrottsforskare. I statistiken finns t.ex. en tydlig koppling mellan ungas idrottande och föräldrarnas bakgrund och ekonomi. Barn till ensamstående idrottar mindre än barn till sammanboende föräldrar. Barn från arbetarhem idrottar mindre än barn från tjänstemannahem.

EtnicitetEtnicitet och kulturell mångfald i idrotten är ett tema som det finns en del forskning kring. Invandrarungdomar är visserligen är starkt företrädda inom idrottsrörelsen, men fördelningen mellan olika idrotter varierar stort. Flickor med utländsk bakgrund idrottar inte i lika stor utsträckning som andra unga, vilket figuren visar.

Lagidrott Övrig idrott

Flickor Pojkar Flickor Pojkar

Barn i arbetarhushåll 31 50 28 26

Barn i tjänstemannahushåll 40 55 43 36

0

10

20

30

40

50

60

Flickor Pojkar Flickor Pojkar

LagidroB Övrig idroB

Barn i arbetarhushåll

Barn i tjänstemannahushåll

!

!! !"#$%&'(() *+&$#)$%&'(())

!! "#$%&'(! )'*&+(! "#$%&'(! )'*&+(!

,+(-!$!+(./0+(12314##! 56! 78! 9: ! 9; !

,+(-!$!0*<-30/=+--+12314##! >8! 77! >5! 5; !!

!

Barn i arbetarhem

Barn i tjänstemannahem

%

%

Tabell Barn (10-‐18 år) som idrottar minst en dag i veckan och deras bakgrund, angivna i procent (2009–2010)

Utländsk (%) Svensk (%)

Flickor 40 63

Pojkar 67 60

Alla barn 54 61 Källa: Barn-‐ULF

Figuren visar att pojkar med invandrarbakgrund är mest aktiva inom idrotten, medan flickor med invandrarbakgrund tenderar att idrotta i minst utsträckning. Det är ett mönster som återkommer i anan statistik och som även bekräftats i tidigare studier.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

Flickor Pojkar Alla barn

Utländsk (%)

Svensk (%)

!"#$%%&'"()&*+,-+.&/(0&123&45(266"(&34)16&$)&5"7&4&8$9:")&29;&5$("1&#":7(<)5=&")748)"&4&>(29$)6&*?,,@A?,+,0&&

! "#$%&'()!*+,! -./&()!*+, !

0$12)34! 56! 78!

93:);4 ! 7<! 76!

=$$;!>;4&! ?5! 7@!A%$$;B!C;4&D"E0 !!

Mer statistik om svensk idrott finns att läsa i Statens stöd till idrotten – uppföljning 2011. Rapporten kan laddas ner på www.centrumforidrottsforskning.se.

!"#$%%&'"()&*+,-+.&/(0&123&45(266"(&34)16&$)&5"7&4&8$9:")&29;&5$("1&#":7(<)5=&")748)"&4&>(29$)6&*?,,@A?,+,0&&

! "#$%&'()!*+,! -./&()!*+, !

0$12)34! 56! 78!

93:);4 ! 7<! 76!

=$$;!>;4&! ?5! 7@!A%$$;B!C;4&D"E0 !!


Vem platsar i laget?Dags för idrotten att tänka nyttMänniskor med annan kulturell och etnisk bakgrund ska bli mer del-aktiga i idrotten anser regeringen. I en rapport till idrottsministern uppmanar Centrum för idrottsforskning både idrottsrörelsen och forskarvärlden att lära av andra och att tänka i nya banor.

Johan R NorbergDocent

Utredare, Centrum för idrottsforskning

Fö r e t r ä d a r e F ö r både idrottsrörelsen och staten brukar ofta framhålla fören-ingsidrottens förmåga att främja integra-tion och gemenskap mellan människor oavsett deras skilda nationaliteter, ursprung och trosåskådningar. Parallellt har en strid ström av forskarrapporter visat att invandrarungdomar visserligen är starkt företrädda inom idrottsrörel-sen, men att fördelningen mellan olika idrotter är högst varierad. Forskningen visar också att flickor med utländsk bakgrund inte är medlemmar i idrotts-föreningar i lika stor utsträckning som andra unga.

Även i medierna är idrott och integration ett återkommande tema. Hösten 2011 publicerade Svenska Dagbladet en uppmärksammad artikelserie om den bristande etniska mångfalden i idrottsrörelsens förbundsstyrelser. Att regeringen kort därefter gav oss på Centrum för idrottsforskning i uppdrag att analysera idrottsrörelsens insatser i frågor kopplat till delaktighet och kulturell mångfald kan därmed både ses som en markering av frågans politiska tyngd och som en reaktion på en aktuell samhällspolitisk debatt. Resultatet blev rapporten Vem platsar i laget? – en antologi om idrott och etnisk mångfald. I den här artikeln sammanfattas rapportens övergripande teman och resultat.

Tacklingar och kompakta försvarI arbetet med boken valde vi att jobba efter två parallella huvudlinjer. En första

målsättning blev att skapa en överblick av aktuell forskning om idrott och etnisk mångfald i Sverige, men även med en utblick mot internationell forskning. Vad vet vi egentligen – och vad vet vi inte? Vilka frågor och perspektiv har forskarna intresserat sig för – och vilka aspekter har inte blivit tillräckligt belysta?

För att söka svar på dessa frågor fick Jesper Fundberg i uppdrag att göra en kunskapsöversikt. Fundberg är etnolog, verksam vid Malmö högskola och med mångårig erfarenhet av forskning kring idrott och etnisk mångfald. Resultatet blev en studie med titeln Vad är en etnisk tackling mot ett kompakt försvar? – en kunskapsöversikt om idrott och etnicitet. Det är både en systematisk genomgång av svensk, och även nordisk, forskning och en kritisk analys av de synsätt, teorier och frågor som väglett forskarna. I studien pekar Fundberg även på områden inom föreningsidrotten där mångfaldsarbetet gett resultat – och på områden som behöver utvecklas.

Lära av kulturen och föreningslivetEn andra målsättning blev att hämta inspiration utanför idrotten. Blickarna riktades till kultursektorn respektive föreningslivet. Hur förs resonemang om delaktighet och etnisk mångfald där? Vilka insatser gör de för att främja integration och mångfald – och är detta idéer, erfarenheter och strategier som kan appliceras inom idrotten?

Resultatet blev två ytterligare studier. Etnolog Charlotte Hyltén-Cavallius,

TEMA DELAKTIGHET


Pojkar med invandrarbakgrund är överrepresenterade i förenings-idrotten. Flickor med invandrarbak-grund idrottar däremot något mindre än andra. Fotboll är den populäraste sporten i alla grupper.

verksam vid Mångkulturellt centrum i Botkyrka, sammanfattade erfarenheter av mångfaldsarbete inom kultursektorn. Hyltén-Cavallius har lång erfarenhet av forskning om och utvärderingar av mångfaldsfrågor och integrationsprojekt i kulturell verksamhet. I studien Kulturens mångfald – lärdomar från en annan arena pekar hon på olika goda exempel utifrån bland annat Riksteaterns arbete för att rekrytera nya medlemmar och nya publikgrupper samt Statens konstråds strategier för att integrera mångfaldsper-spektiv i sina granskningar och bedöm-ningar av konstnärlig kvalitet.

Parallellt fick Jesper Thiborg och Lars Lagergren, båda verksamma vid Malmö högskola, uppdraget att redovisa lärdo-mar från föreningslivet. Båda dessa forskare har på nära håll följt och utvärderat olika integrationsprojekt i Skåneregionen med syfte att öka invandrargruppers delaktighet inom föreningslivet. Resultatet blev en studie med titeln Ett liv i förening – om integra-tionsarbete i Skåne.

Integration en demokratifrågaRapportens första resultat handlar om vikten av reflektion och perspektiv i frågor som rör idrott, integration och etnisk mångfald. Under senare år har det gått att skönja ett skifte i både forskningen och samhällsdebatten. Etablerade perspektiv på integration har ifrågasatts och ersatts av nya utgångspunkter. Tidigare svar och lösningar har omprövats och ersatts av nya frågeställningar.

Dessa nya idéer och synsätt har både fördjupat den integrationspolitiska debatten och delvis förändrat utgångs-punkterna för statens politik. Men det är samtidigt ett perspektiv som ännu inte fått tillräckligt genomslag på idrottens område. Rapportens första resultat kan därmed ses som en uppmaning till fördjupad diskussion i frågor om idrott etnisk mångfald.

En uppmaning till de verksamma inom idrottsrörelsen: se integration som en demokratifråga!

Det är framför allt i två avseenden som antologins författare efterlyser nya synsätt. Det första perspektivskiftet är

riktat till de verksamma inom idrottsrörel-sen och fångas i formuleringen: från integration till delaktighet. Ett problem med begreppet integration är att det tar sin utgångspunkt i att något ska integreras i något annat, att en minoritet ska inlemmas i en majoritet. Indirekt förutsätts även att det finns olika grupper som ska integreras med varandra – och att olikheterna mellan dessa grupper är större än likheterna.

Alla dessa antaganden är problematiska. Först och främst är det alltid tveksamt att tillskriva människor specifika identiteter eller egenskaper såsom tillhörande en viss grupp – oavsett om kategoriseringen baseras på etnicitet, kön, ålder osv. Risken är nämligen stor att sådana kategorise-ringar blir både stereotypa och missvis-ande. När en majoritet i ett samhälle dessutom definierar minoriteter handlar det om maktutövning. Av detta följer att utgångspunkten för integrations- och mångfaldsinsatser inom idrotten inte bör vara att personer med utländsk bakgrund kan behandlas som en enhetlig grupp med gemensamma egenskaper, erfarenheter eller intressen.

Ett andra problem är att antaganden om olika gruppers olikheter riskerar att utmynna i förenklade brist- respektive nyttoperspektiv. Som exempel kan mång-faldsarbetet inom idrottsrörelsen motive-ras med hänvisning till att personer med utländsk bakgrund ska tillföra något kvalitativt nytt till verksamheten eller att ett aktivt deltagande i föreningsidrotten


ska bli deras väg in i det svenska samhäl-let. Sådana tankegångar är vanliga och ofta baserade på goda intentioner – men de riskerar samtidigt att befästa stereo-typa synsätt och kategoriseringar.

Budskapet i denna antologi är därför att istället anlägga ett rättviseperspektiv på frågan om idrott och etnisk mångfald. Inom idrotten bör alla former av diskrimineringar motverkas – och detta gäller givetvis även sådana strukturer, tankemönster och faktorer som kan kopplas till individers etnicitet. Integration är – kort sagt – en demokrati-fråga. Med sådana utgångs-punkter blir begreppet delaktighet mer centralt än integration eftersom delaktig-het pekar på allas vår rätt att få vara med i den idrottsliga gemenskapen oavsett hänvisningar till olika former av grupptill-hörigheter såsom kön, etnicitet, funk-tionsnedsättning eller sexuell läggning.

Invandrarflickan och majoritetenDen andra uppmaningen till perspektiv-skifte är riktat till forskarsamfundet och fångas i formuleringen från dom till oss. I Sverige har antalet vetenskapliga studier på temat idrott och integration ökat påtagligt under senare år. Samtidigt visar Fundbergs genomgång av forskningsläget att många undersökningar utmynnat i delvis problematiska analyser och slutsat-ser. Inte sällan har forskarna anlagt ett tydligt utifrånperspektiv där invandrar-ungdomars idrottsdeltagande analyseras såsom en särskild och avvikande kategori i förhållande till majoriteten av infödda svenska ungdomar.

Ett särskilt stort intresse har även riktats mot flickor med utländsk bak-grund. Allt för ofta har dessa flickors lägre deltagande inom föreningsidrotten förklarats utifrån förenklade antaganden om passivitet, underordning och stränga familjeförhållanden. Mot denna bakgrund efterlyser Fundberg nya perspektiv och frågeställningar med inspiration från så kallad postkolonial teoribildning. Istället för studier där personer med invandrar-bakgrund betraktas som avvikande och annorlunda, bör ljuset riktas mot majori-teten av infödda svenskar och deras normer. Därmed skapas möjlighet att ställa nya frågor om det samhälle och de strukturer som individer möter, hanterar

och påverkas av. Dessutom är det en nyttig påminnelse om hur etnocentrisk den egna världsbilden ofta är.

En uppmaning till idrottsforskarna: granska majoriteten och den egna världs-bilden!

Högt deltagande låg delaktighetRapportens andra övergripande resultat handlar om invandrargruppers deltagande i föreningsidrotten och idrottsrörelsens arbete för att främja integration, delaktig-het och etnisk mångfald.

I fråga om deltagande så visar studier av idrottsrörelsens sammansättning att unga med utländsk bakgrund är väl represente-rade i föreningsidrotten på lokal nivå. Om kön inkluderas i analysen framkommer att pojkar med invandrarbakgrund är något överrepresenterade, medan flickor med invandrarbakgrund är något underrepre-senterade.

Specialstudier på elitidrottens område visar relativt stora skillnaderna – såväl mellan idrotter som mellan flickor och pojkar. I vissa idrotter är personer med utländsk bakgrund starkt överrepresente-rade, i andra idrotter utgör de en minori-tet. Jämförelser över tid visar emellertid att andelen elitaktiva med invandrarbak-grund har ökat successivt under senare år. Samtidigt finns det alltjämt idrotter där andelen elitidrottare med invandrarbak-grund är betydligt lägre än deras andel inom samma idrott på breddnivå.

Sammantaget visar statistiken alltså att föreningsidrotten lyckats förhållandevis bra med att aktivera och engagera personer med invandrarbakgrund, framför allt inom breddidrotten. Mindre positiv är statisti-ken om invandrargruppers representation i beslutande organ. Studier av speciali-drottsförbundens och distriktsförbundens styrelser har visat att endast cirka sex procent av samtliga ledamöter har utländsk bakgrund. Förvånande nog är situationen än värre i fotboll och basket, idrotter som är särskilt populära bland invandrarungdomar.

I fallen fotboll och basket visar forskning att andelen förtroendevalda på förbunds-nivå uppgår till mindre än en procent, detsamma gäller de anställda på kans-lierna. Intervjuer med förbundens valbe-redningar visar dessutom att etnisk


mångfald sällan är en faktor som beaktas i processen att föreslå nya ledamöter. Eller som Jesper Fundberg sammanfattar problemet.

”Det finns flera förbund som helt saknar människor med utländsk bakgrund i styrelsen, och de ordförande som har rötter i ett annat land hör till undantagen. Till detta tillkommer att etnicitet är en icke-fråga, det vill säga en problematik som få i valberedningarna reflekterat över och än mindre har en strategi för att få till en förändring kring. Det är nätverk som spelar den största rollen för rekrytering, visar undersökning-arna. Män väljer män, och svenskar väljer svenskar.”

Sammanfattningsvis indikerar alltså det rådande forskningsläget att personer med utländsk bakgrund är mycket aktiva inom föreningsidrotten – men att de ofta saknar makt och inflytande i beslutande församlingar. Deltagandet är högre än delaktigheten.

Att lära av andraEtt tredje övergripande resultat i rappor-ten Vem platsar i laget? är att det finns många och varierade metoder för att främja delaktighet och etnisk mångfald – både inom idrotten och i andra samhälls-sektorer. Dessa erfarenheter utgör en viktig kunskapsbas och inspirationskälla

för de föreningar, förbund och andra sammanslutningar som vill utveckla sitt mångfaldsarbete. Som exempel omnämner Fundberg olika idrottsliga integrations- och mångfaldsprojekt som genomförts inom ramen för de stora utvecklingssats-ningarna Handslaget och Idrottslyftet. På motsvarande sätt ger Hyltén-Cavallius exempel på olika kulturinstitutioners mångfaldsinsatser i syfte att bland annat rekrytera nya medlemmar och nå nya publikgrupper. Thiborg och Lagergren visar i sin tur att det går att skapa lyckade integrationsprojekt i samarbete mellan föreningsliv, myndigheter, företag och skola.

Sammantaget visar raporten att det finns idrottsföreningar som redan i dag bedriver ett aktivt mångfaldsarbete – men att det även finns viktiga lärdomar och erfarenheter inom kultur- och förenings-livssektorn som kan ge inspiration till nya strategier, synsätt och utveckla nya samar-beten. Därtill visas att integrationsinsatser med utgångspunkt i delaktighet och mångfald (snarare än förlegade nyttoper-spektiv) har goda förutsättningar att initiera lärorika förändringsprocesser där föreningar, förbund och andra idrottsorga-nisationer får möjlighet att utveckla sina aktiviteter, väcka nytt engagemang, stärka sina demokratiska system och se på sig själva utifrån nya perspektiv.

Vem platsar i laget?en antologi om idrott och etnisk mångfald

Idrotten är bra på integration påstår många. Men vad betyder det? Är det sant? Vad säger forskningen? Den här boken ger nya perspektiv på idrott och etnisk mångfald. Den innehåller kunskap, lärdomar och goda råd från forskare som både studerat och själva deltagit i olika mångfaldsprojekt. Boken vänder sig till alla verksamma inom idrotten och högskolan som vill främja ökad delaktighet och etnisk mångfald.

Beställ på: www.idrottsbokhandeln.se

NY BOK!

ReferenserCentrum för idrottsforskning.Vem platsar i laget?.2012.


Myrsteg mot en jämställd idrottIdrottens arbete med jämställdhet och jämlikhet går långsamt. Pengar från Idrottslyftet skulle ge större delaktighet, men de statliga satsningarna har i själva verket lett till få nyheter. Förbunden hänvisar till policydoku-ment men avstår från att arbeta för en långsiktig och hållbar förändring.

Jä m s t ä l l d h e t h a r v a r i t ett återkom-mande diskussionsämne inom idrottsrö-relsen under flera decennier. Begreppets innehåll, räckvidd och begränsningar har behandlats i exempelvis stadgar, beslut och riktlinjer, rapporter, kunskapsöver-sikter, policydokument och idrottsveten-skapliga studier. År 1945 arrangerades den första konferensen för kvinnlig idrott och år 1953 inrättade Riksidrottsförbun-det (RF) sin första kommitté för kvinnlig idrott. År 1977 antog idrottsrörelsen handlingsprogrammet Idrott tillsammans på samma villkor för kvinnor och män, flickor och pojkar. Det innebar att målen för arbetet med idrott för kvinnor för första gången formulerades i ord.

År 1989 presenterade idrottsforskaren Eva Olofsson en utvärdering av RF:s satsning på jämställdhet under 1980-talet. Syftet var att beskriva och analysera det officiella jämställdhetsarbetet i RF och dess medlemsorganisationer. Olofssons studie visade på ett svagt intresse för jämställdhet och hon efterlyste därför förändringar mot ett mer målinriktat jämställdhetsarbete (1).

Trögt med jämställdhetenDrygt 20 år senare kan vi konstatera att det fortfarande går trögt med jämställdhe-ten inom idrotten. En fråga man kan ställa sig är varför det inte har skett större förändringar? Vår utvärdering av Idrotts-lyftet visar att det finns en uppenbar diskrepans mellan vad som sägs och vad som görs. Å ena sidan har jämställdhet funnits med på idrottsrörelsens agenda

under lång tid, och på senare år även jämlikhet. Å andra sidan fortsätter idrottsrörelsen att vara en arena där flickor och kvinnor diskrimineras.

Vi vill betona att avsikten inte är att peka ut vilka förbund som är mest ojäm-ställda eller ojämlika. Intentionen är snarare att diskutera om och kring den dynamik och de processer som styr diskriminering utifrån det vi har kunnat se i vår utvärderingsstudie och i relation till den tidigare statliga satsningen på barn och ungdomar Handslaget, idrotts-rörelsens eget idéprogram Idrotten vill och Idrottens jämställdhetsplan. På så sätt vill vi synliggöra omständigheter som bidrar till att upprätthålla ojämlika villkor inom idrotten och problematisera jäm-ställdhets- och jämlikhetsarbetet och dess möjligheter och begränsningar.

BegreppsförvirringGenus och jämställdhet används ofta i dagligt tal som synonyma begrepp. Det medför en viss begreppsförvirring. Därför följer här några definitioner främst baserade på RF:s rapport Idrott, kön och genus – en kunskapsöversikt, av Johan R Norberg och Susanne Ljunglöf (2).

Inom den forskning som problematise-rar kvinnor och män använder man ofta begreppen biologiskt kön och genus i olika betydelser. Genus används för att förklara skillnader mellan könen som inte är biologiskt givna utan socialt formade. Biologiskt kön hänvisar på motsvarande sätt till kvinnors och mäns fysiska skillna-der. Det finns dock ingen enkel förklaring

TEMA DELAKTIGHET

Kim WickmanFil. dr.

Pedagogiska institutionenUmeå universitet

Medförfattare: Staffan Karp, Inger Eliasson, Josef Fahlén och

Kent Löfgren


till begreppen. Än i dag saknas konsensus inom forskarvärlden för hur begreppen bör användas.

Jämställdhet är ett normativt begrepp som rör relationen mellan kvinnor och män. I Idrottens jämställdhetsplan, definieras jämställdhet som att ”kvinnor och män ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Det gäller eget arbete och försörjning, inflytande i samhället, vård av hem och barn samt kroppslig integritet” (3). Jämlikhet är däremot ett vidare begrepp som utgår ifrån att alla människor har lika värde oavsett exempelvis kön, etnicitet, sexuell läggning och social tillhörighet. Pedago-gen Håkan Larsson menar att medan kön och genus har uppfattats som mer poli-tiskt neutrala har begreppet jämställdhet används med en mer påtagligt politisk avsikt. Han menar att syftet med jäm-ställdhetsarbetet är att göra kvinnors och

mäns villkor, möjligheter och skyldigheter lika i samhället. I praktiken har jämställd-hetsarbete kommit att ta sig olika utryck beroende på var arbetet har genomförts. Vad som har uppfattats som jämställt har baserats på vilken syn man haft på vad kvinnor och män är och vad som karaktä-riserar relationerna mellan kvinnor och män. Inom idrotten är detta är särskilt påtagligt (4).

Ett dominerande perspektiv under senare år har varit att kön är något som görs, i komplexa samspel mellan individ-, organisations- och samhällsnivån. I dagens genusforskning läggs fokus på såväl kvinnor och män som på femininitet och, inte minst, maskulinitet (5). Genus-forskning handlar alltså om att utmana våra föreställningar och vår kunskap om kvinnligt och manligt och analyserar hur olika villkor skapas och vidmakthålls för kvinnor och män. Just för att genus är en tolkning av biologiska skillnader finns

Idrottsrörelsen fortsätter att vara en arena där flickor och kvinnor diskrimineras, skriver artikelförfattarna.


möjligheten att utmana och förändra dessa tolkningar i exempelvis ett målin-riktat jämställdhetsarbete.

Visioner om utvecklingIdrottens jämställdhetsplan anger att statens stöd till idrotten ska fördelas enligt förordningen om stadsbidrag till idrottsverksamhet (3). I förordningen framgår att kvinnor och män ska ges lika förutsättningar att delta i idrottsverksam-het och att idrotten ska utvecklas så att den främjar bland annat jämställdhet. Jämställdhetsplanen innehåller även mål och delmål för hur detta ska realiseras i praktiken. Däremot har RF inte någon plan för jämlikhet utan hänvisar till Idrotten vill. Där anges två målgrupper som idrottsrörelsen särskilt ska ta hänsyn till: människor med olika etniskt ursprung, nationalitet och religion samt personer med funktionshinder (6). Både staten och idrottsrörelsen framhåller integration och etnisk mångfald som ett viktigt idrottspolitiskt mål. I Idrotten vill betonas integrationens ömsesidiga nytta, det vill säga att föreningsidrottens univer-sella språk kan ge ett bidrag till en över-gripande, samhällelig integrationspolitik samtidigt som etnisk mångfald bidrar till en positiv utveckling av föreningsidrotten (7).

Lärdomar från HandslagetHandslaget, föregångare till Idrottslyftet, var en särskild statlig satsning på barn- och ungdomsidrott. År 2005 startade 23 projekt där idrottsforskare utvärderade satsningen. Här kommer vi att särskilt relatera till fyra av dem.

I en rapport om genus och jämställdhet ifrågasätter Svender och Larsson bristen på styrning, som resulterat i att föreningar tämligen förutsättningslöst har haft möjlighet att söka handslagsmedel. Författarna hävdar att det riskerar att stärka snarare än utmana negativa stereotyper av flickor och flickors idrot-tande. Vidare konstaterar de att man på föreningsnivå har begränsade förutsätt-ningar att förhålla sig kritisk till den egna verksamheten och att åstadkomma förändring (8). De får medhåll av Fund-berg och Pripp som hävdar att ju längre från idrottens normalitet en person befinner sig när det gäller kön, klass och

etnicitet, desto större är samstämmighe-ten om att problemet ligger hos individen. De konstaterar vidare att det finns en brist på djupare analyser av komplexa orsaks-samband och att exempelvis pojkars och mäns överrepresentation och tolkningsfö-reträde sällan problematiseras (9).

Carlssons studie visar att social sam-verkan med andra samhällsföreträdare är betydelsefull i rekryteringsarbetet av barn och unga med utländsk bakgrund och att förbundens och att föreningarnas arbete med att rekrytera nämnd målgrupp såg mycket olika ut inom olika idrotter (10). Lundvalls rapport, som också behandlar mångfald och integration, efterlyser en medveten och aktiv idrottsrörelse som med tydliga strategier kan vitalisera den egna verksamheten i samklang med ett mångkulturellt växande samhälle (11).

Utöver ovan nämnda utvärderingsin-riktade forskningsprojekt tillsatte RF en intern utvärdering av Handslagets speci-ella insatser. Syftet med dessa speciella insatser var att pröva idéer och nya metoder för att nå individer och grupper som idrotten har svårt att attrahera. Den första av två utvärderingsrapporter handlar om integration och mångfald där insatserna var riktade mot barn och ungdomar med utländsk bakgrund (12). Den andra rapporten handlar om fleråriga projekt med funktionshindrade som målgrupp (13).

I sin första utvärdering slår Reyes fast att idrotten har mycket att lära när det gäller att hantera kulturella skillnader. Skillnader som på sikt kan bidra till en utveckling av den egna verksamheten. Reyes riktar även kritik mot föreningar-nas bristande förutsättningar att hantera nya målgrupper:

”Detta är idrottsföreningarnas stora dilemma (och dess sårbarhet). De vill genomföra ett

”Inget av de fem förbunden har nått dit, men några är på god väg att även i praktiken öka jäm-ställdheten och jämlikheten.”

Flera representanter i förbunden är kritiska till den egna verksamhe-ten. Andra är mer nöjda. Eftersom de följer idéprogrammet Idrotten vill är idrotten per definition jämställd och jämlik, anser de.

omslagets framsida

Idrotten vill– Idrottsrörelsens idéprogram

Antagen av RF-stämman 2009


projekt och använda innovativa metoder för att fånga in invandrarbarn, men utan några egna beredskapsplaner för organisationsförändringar. Mångfald utan organisationsförändringar är en utopi.”

I den andra utvärderingen visar han att det finns många faktorer som försvårar förutsättningarna att skapa idrottsverk-samhet för funktionshindrade. I de projekt som lyckats har framgångsfaktorn varit att utgå från människors behov och inte från relationen mellan en stark grupp (idrottsföreningen) och en svag grupp (människor med funktionsnedsättning). Reyes efterlyser dock mer kunskap om hur funktionshindrade själva upplever verksamheten, samt vad som får vissa att fortsätta idrotta och andra att sluta. Han konstaterar att hanteringen av projekten kräver särskilda förutsättningar av föreningar, ledare, och aktiva. Vidare efterlyser han ökad kunskap om bakom-liggande och samverkande faktorer som bidrar till, eller begränsar, möjligheten att genomföra projekten.

Sammantaget drar vi slutsatsen att ovan nämnda utvärderingar är ett viktigt underlag för en fortsatt diskussion om idrottens jämställdhets- och jämlikhets-strävan och att de i hög grad bidrar till kunskap om, och ett ifrågasättande av normer, privilegier, tolkningsföreträden och människors skilda villkor och möjlig-heter till full delaktighet, medbestäm-mande och inflytande. Flera rapporter efterfrågar också en tydligare styrning för att idrotten ska kunna utvecklas och förbättras både till form och till innehåll i enlighet med Idrotten vill.

Idrottslyftet gav få förändringarI likhet med utvärderingarna av Handsla-get kan vi konstatera att de förbund som ingår i vår utvärdering av Idrottslyftet har svårt att förhålla sig kritiska till den egna verksamheten och att överrepresentation av ettdera könet och det tolkningsföre-träde detta kan ge sällan problematiseras. Som framgår av förbundens utvecklings-planer och våra analyser av föreningarnas projektansökningar till respektive förbund för att erhålla medel för idrottslyftsprojekt framgår att konkreta strategier för att genomföra strukturella förändringar saknas nästan helt. Likaså saknas norm-

kritiska aspekter på den egna verksam-heten och förslag på hur öronmärkta pengar för idrottslyftsprojekt och befint-liga resurser kan omfördelas för att skapa förutsättningar för att ge fler möjligheter att idrotta. Exempel på undantag från detta är Innebandyförbundets två så kallade fasta paket (starta tjejlag och likabehandling) samt Budo och kampsportförbundets särskilda satsning på kvinnliga utövare och instruktörer.

När det gäller jämställdhet och jämlikhet är det sannolikt inte den verksamhet som bedrivs inom förbunden som är problematisk. Problemet handlar snarare om det som inte sker trots tydliga direktiv och öronmärkta medel. Alltså projekt som aktivt bidrar till att förändra det faktum att presumtiva idrottsutövare inte blir sedda, hörda, tillfrågade, inbjudna eller uppmuntrade av förbund och föreningar att delta.

Den intervjustudie som vi genomförde inom ramen för utvärderingsprojektet visar emellertid att flera enskilda repre-sentanter i förbunden är kritiska till den egna verksamheten. Som nämnts inled-ningsvis finns i förbunden en tydlig diskrepans mellan vad som sägs och vad som görs. Samtidigt menar flera för-bundsrepresentanter att deras verksam-heter i viss mån redan är jämställda och jämlika med motiveringen att riktlin-jerna i Idrotten vill, och andra av förbun-den och av lokala föreningar framtagna policydokument, har för avsikt att genomsyra all verksamhet. Eftersom förbunden följer Idrotten vill är idrotten därmed, per definition, jämställd och jämlik. En tolkning av denna retorik är att diskrimineringen har blivit mer subtil och därför svårare att identifiera, bemöta och motarbeta eftersom denna typ av osynliggörande tycks internaliseras och uppfattas som normalt, naturligt och acceptabelt på förbunds- och förenings-nivå (14).

Vår slutsats är att förbunden passivt undviker diskriminering genom att hänvisa till policydokument men avstår från att arbeta proaktivt för förändring genom strategiska, långsiktiga och konkret insatser och åtgärder. En tänkbar orsak kan vara att jämställdhet och jämlikhet i idrottsorganisationen ofta innebär en sammanblandning av


verksamhet på överlappande nivåer, som exempelvis visioner på förbunds- och föreningsnivå, idrottslig verksamhet och politiska direktiv. Det kan därmed vara svårt att definiera det sociala samman-hang inom vilket jämställdhet och jämlik-het görs, eftersom jämställdhetens och jämlikhetens plats i det offentliga rummet och i idrottsorganisationer finns i samspe-let mellan skilda aktörer och intressegrup-per. Desto lättare är det att identifiera jämställdhetens begränsningar och inte minst tydliggöra den exkludering och det osynliggörande som sker i dess namn.

För att om möjligt uppnå förändring mot ökad jämställdhet och jämlikhet anser vi att den diskriminering som sker inom idrotten bör uppfattas och förstås som en process och inte som enstaka fall (14). Som vi påpekade inledningsvis sträcker sig RF:s jämställdhetsarbete över nära nog sex decennier. Som enstaka fall kan vissa händelser förefalla obetydliga. Men upprepade diskriminerande händel-ser över tid kan bidra till en acceptans av beteenden som är oavsiktligt diskrimine-rande. När händelser av detta slag betrak-tas som processer och inte som enstaka oförargliga händelser, står det klart att det faktiskt handlar om negativ särbehand-ling. Det vill säga en systematisk diskrimi-nering på grund av kön, etnicitet, funk-tionsnedsättning, klass eller sexuell läggning.

Orealistiska förväntningarIntentionen med den här artikeln har varit att synliggöra hur olika relationer av förtryck samverkar på olika nivåer i idrottsorganisationen. Det problem som vi har stött på bör därför ses i ljuset av en samverkan av strukturella, institutionella och individuella faktorer som förstärker utsattheten och gör att många aktiva inom idrottsrörelsen och presumtiva utövare särbehandlas negativt. Frågan om jämställdhetens och jämlik-hetens framtid är beroende av föränd-ringar som sker på flera, delvis överlap-pande plan. I de förbund som vi har utvärderat saknas exempelvis en koppling mellan kunskap om förändringsarbete på ett generellt plan och det förändringsar-bete som jämställdhets- och jämlikhets-satsningar ska leda till på lokal nivå. Detta framkallar i sin tur orealistiska förvänt-

ningar på förändringar och på hur snabbt det ska gå. Både jämställdhets- och jämlikhetsarbetet bör därför formuleras utifrån tydligt definierade problembilder, vilket också utvärderingarna av Handsla-get framhåller. Problembilden har därmed stor betydelse för att skapa legitimitet kring frågor som ska åtgärdas och även för att tydliggöra vad som är rimligt och möjligt att göra (15).

Borde vara en självklarhetAvslutningsvis finns det en stor spänn-vidd beträffande kunskap, stöd och handlingsberedskap inom förbundens olika nivåer. Ökad jämställdhet och jämlikhet förutsätter kunskaper, uthål-lighet, resurser, realistiska målsättningar och verktyg samt en hos ledningen väl förankrad övertygelse om att idrottsorga-nisationen går att förändra. Målet med en integrering av genus, jämställdhet och jämlikhet bör vara att de insatser som genomförs och de förändringar som sker lever kvar oberoende av de individer som verkar i organisationen. Jämställdhet och jämlikhet bör inte förbli visioner. Det ska vara en självklarhet på förbunds- och föreningsnivå. Inget av de fem förbunden har nått dit, men några är på god väg att även i praktiken öka jämställdheten och jämlikheten. I en utvärdering av RF:s jämställdhets-arbete mellan åren 2005 och 2010 ger Gertrud Åström (16) sakkunnig i jäm-ställdhetfrågor några förslag till åtgärder. Hon pekar exempelvis på avsaknaden av övergripande jämställdhetsmål i idrot-tens verksamhetsidé och en handlings-plan för jämställdhetsintegrering. Önskvärt vore att RF upprättar en jämlikhetsplan liknande den som finns för jämställdhet med angivna mål och delmål så att det går att följa utveck-lingen. Därmed finns ytterligare ett incitament och ett verktyg att tillgå för att konkretisera det pågående föränd-ringsarbetet mot en jämställd idrottsrö-relse.

Referenser1. Olofsson, E. Kvinnlig idrott eller jämställd idrott?. Pedagogiska rap-porter nr 78. 1989.2. Norberg, J.R. mfl. Idrott, kön och genus. 2003.3. Idrottens jämställdhetsplan. 2005.4. Larsson, H. Idrottens genus. www.idrottsforum.org. 2003.5. Umeå centrum för genusstudier. www.ucgs.umu.se.6. Idrotten vill – Idrottsrörelsens idéprogram. 2009. 7. SOU 2008:59. Föreningsfostran och tävlingsfostran.8. Svender, S. mfl. Som hand i handsken. 2007.9. Fundberg, J. mfl. Idrottens mittcirkel. 2007.10. Carlsson, R. Etnicitet och kul-turell mångfald. 2007.11. Lundvall, S. Handslagets spe-ciella insatser med riktning mot mångfald och integration. 2007.12. Reyes, R. Handslagets speciella insatser – en utvärdering av fler-åriga projekt med inriktning mot integration och mångfald. 2007.13. Reyes, R. Handslagets speciella insatser – Funktionshindrade och idrott. 2008.14. Husu, L. Dold könsdiskrimine-ring på akademiska arenor. 2005.15. De los Reyes, P. Vad hände med jämställdheten?. 2010.16. Åström, G. Utvärdering av Riksidrottsförbundets jämställd-hetsarbete mellan 2005-2010. FoU rapport 2011:1.

[email protected]

Artikeln är baserad på en utvärdering av Idrottslyftet på uppdrag av Riksidrottsförbun-det. I utvärderingen ingick: • Budo och kampsport- förbundet.• Handikappidrottsförbun- det och den Paralympiska kommittén. • Gymnastik-, Innebandy- och Skidförbundet. Idrottslyftet är regeringens extra satsning på barn- och ungdomsidrott. Målet är bland annat att öppna dörrarna för fler att idrotta och att verksamheten ska ha ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv.

FAKTA


Organisera det spontanaSpontanidrott pekas ofta ut som föreningsidrottens motsats. Den laddas med förväntningar om att vara roligare, mindre konkurrensin-riktad och att den ger nya grupper möjligheter att delta. Men om föreningen organiserar spontanidrott, vad händer då?

I d e n s e n a s t e s t a t l I g a satsningen på idrotten, Idrottslyftet, har Riksidrottsför-bundet (RF) lanserat organiserad spontanidrott som ett sätt att erbjuda en bredare aktivitetsrepertoar. Syftet är att attrahera barn och ungdomar som tidigare inte varit föreningsaktiva. Ett konkret exempel på detta nya sätt att organisera idrott är Drop in-idrott som startades under våren 2010 på initiativ av ett av de 17 distriktsidrottsförbund (DF) som valdes ut att delta i satsningen på spontanidrott i Idrottslyftet.

Men kan spontanidrott locka nya grupper till föreningarna och även de som av olika anledningar lämnat förenings-idrotten? Och förmår föreningsidrotten i tillräcklig utsträckning förändra karaktä-ren på sina aktiviteter i så måtto att de kan erbjuda alternativ till sådant som forskningen lyfter fram som problema-tiskt, till exempel selekteringen och kraven på att delta kontinuerligt? Är föreningsidrotten i sin nuvarande organi-sation och kompetens rustade att erbjuda det som krävs för att nå de grupper som aktiviteterna har avsikten att nå?

För att svara på dessa frågor studerades drop in-idrottsprojektet under tolv månader. I studien analyserades inter-vjuer med projektets huvudsakliga intressenter (kommun, DF, idrottsfören-ing, fritidsgård, aktivitetsledare), projek-tets interna dokumentation, observationer av idrottsaktiviteterna och enkäter med faktiska och potentiella deltagare.

Föreningsidrottens ansvarAv intervjuerna framgår att uppgiften att organisera spontanidrott ses som fören-

ingsidrottens ansvar och därför är också idrottsföreningen den naturliga arrangö-ren. De motiv som anges är att det borgar för att aktiviteterna kan fortsätta även efter projekttidens slut, att de får den lokala förankring som krävs för att nå de aktuella målgrupperna och att det ger förutsättningar för deltagarna att, om de skulle vilja, fortsätta sitt idrottande i föreningsregi. Men verksamheten får inte konkurrera med idrottsföreningens ordinarie verksamhet, även om den gärna får fungera som inspiration för den. Representanterna för den arrangerande idrottsföreningen är däremot osäkra på om föreningen verkligen är med i projek-tet. Någon ser projektledaren som enbart en hyresgäst i föreningslokalen, och någon annan ser föreningen endast som ett verktyg för att kanalisera kommunens och RF:s resurser. Dessutom är de tveksamma till om föreningsregin i sig kan garantera verksamhetens fortlevnad efter projekttidens slut och pekar på de hinder som är förknippade med lokalfrå-gan. I dagsläget är verksamheten hänvi-sad till oattraktiva tider som inte används av någon annan.

En annan knäckfråga är den om finansieringen efter projekttidens slut. Att det ska läggas på föreningsidrottens ansvar ser föreningens representanter som helt orimligt och hänvisar till RF:s bidragsregler som kräver föreningsmed-lemskap och registrering. Det är heller inte rimligt att tro att idrottsföreningar skulle axla ansvaret även om reglerna tillät det, anser de. Idrottsföreningar har helt enkelt fullt upp med de aktiviteter som de ordnar för sina medlemmar. Att

TEMA DELAKTIGHET

Josef FahlénDocent

Pedagogiska institutionen Umeå universitet


tro att de dessutom ska jaga ledare och lokaler för deltagare som inte är medlem-mar faller på sin egen orimlighet. Så om inte bidragsreglerna ses över ser de väldigt små möjligheter att verksamheten ska kunna överleva efter det att projekt-medlen är förbrukade. En lösning som diskuteras är att kommunen tar ett större ansvar för den här typen av aktiviteter och då framför allt för att ge dem ersättning. I dagsläget är aktiviteterna inte berättigade till lokalt aktivitetsstöd (LOK) eller motsvarande.

Att leda det oorganiseradeFör att leda de spontana med ändå organiserade idrottsaktiviteterna betonar de intervjuade vikten av att rekrytera rätt ledare och betydelsen av specifik utbild-ning för dessa. De ska däremot inte vara tränare med gängse stegutbildning, som är normen inom föreningsidrotten. Istället för grenspecifika kunskaper bör de ha mer generella ledarkvaliteter såsom social förmåga och förmåga att kommuni-

cera och lösa konflikter. En del av de intervjuade menar att det till och med vore kontraproduktivt att engagera tränare som aktivitetsledare. De är osäkra på om tränare har den förståelse för målgruppen som krävs för att skapa de aktiviteter som projektidén bygger på. Aktivitetsledaren bör vara förtrogen med målgruppen, det vill säga vara nära i ålder, hemadress, etnicitet och kön. Poängen med detta är att man då antas kunna känna igen sig i deltagarnas behov, önskemål och upplevda problem. I förhållande till dessa kvaliteter verkar det som att den nuvarande ledarkadern är väl sammansatt. Det är slående, med tanke på idrottsföreningens inblandning, att inga ledare rekryterats därifrån. Å andra sidan stämmer det väl överens med de uppfattningar som råder bland de inter-vjuade om vem den mest lämplige aktivi-tetsledaren är.

För att kunna rekrytera rätt ledare krävs ledararvoden. Det hävdar alla de intervjuade unisont. Utan arvoden skulle

Spontan idrottsglädje i Malmö.


det vara svårt att få någon, särskilt de unga människor man i första hand vill rekrytera, att ställa upp på de tider aktiviteterna är förlagda till. Arvoderingen har också betydelse för verksamhetens legitimitet och för att ledarna ska lägga ner det engagemang som krävs. Att följa föreningsidrottens modell med ideellt ledarskap tror de intervjuade inte skulle fungera, mest på grund av att de individer man eftersöker inte har några större erfarenheter som föreningsledare. De skulle därför inte känna igen sig i de motiv som vanligtvis brukar driva en ideell föreningsledare. Detta menar man hänger ihop med att de som rekryteras inte har de kopplingar till målgruppen som föreningsidrottens ledare normalt har. Det vill säga att de tidigare varit aktiva i den aktuella idrotten eller att de har ett eller flera barn i den verksamhet de tagit på sig att leda.

Skapa attraktiva aktiviteterAtt skapa attraktiva aktiviteter bedömer samtliga intervjuade som en av de vikti-gaste nycklarna till att locka projektets målgrupper. Aktiviteterna består i stor utsträckning av bollspel i allmänhet och fotboll i synnerhet. Det verkar vara ett resultat av att man från projektledningens håll valt att vika fredagstiden åt fotboll och lördagstiden åt valfri aktivitet, som i praktiken visat sig bli fotboll även den. Aktiviteternas utformning präglas alltså i allra högsta grad av deltagarnas önske-mål, i vart fall om man ser till majoriteten av deltagarna. Några av de intervjuade aktivitetsledarna nyanserar däremot begreppet majoritet något. De tillägger att det kanske inte alltid är majoriteten så mycket som en grupp röststarka individer som har de bästa möjligheterna att definiera aktiviteternas typ och natur. Dessa personer är också ofta desamma som de som aktivitetsledarna bedömer vara föreningsaktiva eller tidigare fören-ingsaktiva. På så sätt förefaller aktivite-terna färgas av de upplevelser av idrott som de har och liknar därför förenings-ledda träningar och matcher. Några av aktivitetsledarna menar att detta egentli-gen inte är något problem eftersom huvudsaken är att deltagarna får göra vad de vill.

Aktiviteterna präglas av bollsporternas

dynamik och inte vid något av observa-tionstillfällena utövades någon annan aktivitet än fotboll. Fotbollsaktiviteterna var därtill oftast match- eller träningslika i sin karaktär. Flera av de intervjuade aktivitetsledarna tror att det är många

presumtiva deltagare som skräms bort av aktiviteternas tempo, nivå och seriositet. Så för att råda bot på vissa gruppers starka inflytande har man från projektled-ningshåll gjort vissa försök att differen-tiera aktiviteterna. Ett sådant försök har varit att anordna särskilda aktiviteter för flickor. Försöket gjordes däremot inte fler än en handfull gånger, då antalet delta-gare bedömdes vara för lågt. Också i projektledarens månatliga sammanfatt-ningar syns det att fotboll dominerar kraftigt. Några undantag nämns men intrycket är att de just är undantag.

Få nybörjareAv projektets interna dokumentation framgår att 96 procent av deltagarna är pojkar och att 68 procent är medlemmar i en eller flera idrottsföreningar. I enkätstu-dien har däremot hela 91 procent uppgett att de är medlem i en eller flera idrottsför-eningar.

Enkätstudien, som även redovisar svar från unga som inte deltagit i aktiviteterna, visar att åldersfördelningen spänner från 10 till 22 år med en medelålder på 14,5 år och att de varit föreningsmedlemmar i genomsnitt 4,5 år. Totalt angav 76 procent att de är medlem i en idrottsförening och 9 procent att de är medlem i flera. Endast 2 procent av enkätstudiens deltagare har aldrig varit medlem i en idrottsförening. Av de som uppgav föreningsmedlemskap är 69 procent medlemmar i en fotbollsför-ening. Nästan hälften deltar i föreningsak-tiviteter 2-3 gånger per vecka och en fjärdedel gör det varje dag. Utöver det ägnar sig 87 procent åt idrottsaktiviteter även på egen hand. Även i detta avseende dominerar fotboll. Nästan hälften av de som angivit att de aktiverar sig på egen

”Aktiviteterna består i stor utsträckning av bollspel i allmänhet och fotboll i synnerhet.”


hand i någon form gör det varje dag, en fjärdedel att de gör det 4-5 gånger per vecka och den resterande tredjedelen att de gör det 2-3 gånger per vecka. Sextio procent av dem som deltar i aktiviteterna är med varje vecka, 12 procent flera gånger i månaden och 29 procent en gång i månaden eller mer sällan.

Av observationsdata att döma förefaller deltagarnas möjligheter till medinflytande och valfrihet vara starkt begränsade av platsen för aktiviteterna och av den utrustning som tillhandahålls. Vid flera observationstillfällen fanns till exempel endast fotbollar att tillgå. När det gäller deltagarnas möjligheter att definiera aktiviteternas utformning och karaktär, är det tydligt att de villkoras av deltagar-gruppens sammansättning och som begränsar vissa deltagares inflytande till förmån för andra. Mer inflytande ges till, eller fångas upp av, de deltagare som är pojkar, äldre och mer idrottserfarna.

Verksamhet för de redan frälstaDen studerade Drop in-idrotten lockar alltså i huvudsak grupper som tidigare omfattats, och framför allt de som fortfa-rande omfattas, av föreningsidrottens aktiviteter. Den lockar endast i någon mån de grupper som aldrig tidigare föreningsidrottat. Att aktiviteterna inte tycks attrahera så många nybörjare kan alltså förklaras med att många av indivi-derna i den tänkta målgruppen redan är aktiva föreningsidrottare.

Det beror också på det begränsade aktivitetsutbudet som sätter begräns-ningar på hur många som känner sig attraherade av det. Med ett breddat utbud skulle valmöjligheterna öka vilket skulle kunna leda till att fler ungdomar skulle intressera sig för aktiviteterna. Det i sin tur skulle bidra till att gruppen deltagare skulle kunna bli mer heterogen. En mer heterogen deltagargrupp skulle dessutom kunna bidra till att aktiviteternas fören-ingsidrottslika och tävlingsidrottsinspire-rade karaktär balanserades med inslag av aktiviteter som inte hämtas från den traditionella föreningsidrotten. Att bredda ledarkaderns sammansättning skulle kunna bidra i samma riktning. Med en mer heterogen ledarkader skulle de förväntningar som förmedlades i aktivite-terna också kunna bli mer heterogena.

Andra ledare med andra bakgrunder, utbildningar och kunskaper skulle kunna förmedla en bredare repertoar av förvänt-ningar som i sin tur skulle ha potential att matcha fler och mer olika uppsättningar kunskaper deltagarna bär med sig.

Den homogena deltagargruppen och det blygsamma antalet deltagare utan

idrottsföreningserfarenhet kan också bero på den mer idrottsvana gruppens majori-tet och därmed mandat över aktiviteter-nas utformning. För en nybörjare är det helt enkelt svårt att försöka delta i aktivi-teter som präglas av föreningsidrottslika träningstillfällen där de flesta andra deltagarna är duktiga idrottsutövare. Det omvända verkar gälla för de grupper som tidigare omfattats eller som fortfarande omfattas av föreningsidrottens aktiviteter. De med tidigare erfarenheter av fören-ingsidrott har helt enkelt större möjlighe-ter att känna igen sig i aktiviteterna och därmed attraheras av dem. De med tidigare erfarenheter har också haft större möjligheter att utveckla sina idrottsliga färdigheter som ytterligare bidrar till att de kan möta aktiviteternas förväntningar. Det vill säga, den kunskap som dessa individer förvärvat gör det lättare för dem att möta aktiviteternas förväntningar vilket i sin tur ökar sannolikheten för att de ska uppleva sitt deltagande positivt.

Föreningsidrotten är inte spontanDrop in-idrotten har inte förmått förändra föreningsidrottens karaktär tillräckligt för att kunna locka de grupper som aldrig föreningsidrottat Det är tydligt att de grupper som lämnat föreningsidrotten eller fortfarande är aktiva föreningsidrot-tare selekteras till Drop in-idrotten. Att den idrottserfarna gruppen är i majoritet förstärker troligen detta fenomen, efter-som det är majoriteten som definierar gruppens förväntningar på individen.

Eftersom fotboll är det dominerande alternativet selekteras de som tilltalas av

”Mer inflytande ges till, eller fångas upp av, de deltagare som är pojkar, äldre och mer idrottserfarna.”

ReferenserFör en utförlig redogörelse av utgångspunkter, metod, resultat samt åberopade referenser, se Riksidrottsförbundets FoU-rap-port: Fahlén, J. Utom tävlan? En studie av föreningsorganiserad spontanidrott. 2012.

[email protected]

Prenumerera på CIF:s nyhetsbrev!

Gör idrotten någon nytta? Nu är det hög tid att anmäla sig till konferensen Idrott & samhällsnytta 23-24 maj i Göteborg. Möt företrädare för idrotten, politiken och den akademiska världen för samtal om idrottens förhållande till samhället. Lyssna på bland annat Ulf Bjereld, Jorid Hovden och Johan R Norberg.

Läs program och anmälan till konferensen

Forskarna kritiserar IdrottslyftetForskare från hela landet har granskat regeringens miljardsatsning på unga. I årets första nummer av Svensk Idrottsforskning riktar de kritik mot att idrottsrörelsen inte lyckats lockat nya grupper till idrotten och pekar på stora brister i jämställdhets- och jämlikhetsarbetet. Men helt klart har pengarna också varit till nytta för utvecklingen av barn- och ungdomsidrotten.

Läs om Idrottslyftet i Svensk Idrottsforskning

Prenumerera på Svensk Idrottsforskning I 20 år har tidningen Svensk Idrottsforskning informerat om det senaste från forskarvärlden. För 200 kr får du en årsprenumeration.

Till prenumerationsbeställning

på CIF:s nyhetsbrev! E-posta till: [email protected]

PRENUMERERA

fotboll. Det fenomenet förstärks dessutom över tid då den grupp som deltar i aktivi-teterna blir mer homogen. De som tillhör majoritetsgruppen, och därmed får sin vilja fram i valet av aktiviteter, är mer benägna att fortsätta än de som tillhör minoritetsgruppen och som i mindre utsträckning får sina önskemål tillgodo-sedda. Därmed blir den grupp som deltar mer och mer homogen i sina önskemål, vilket i sin tur leder till att utrymmet för andra aktivitetsalternativ gradvis sjunker. De som deltar ofta får en starkare röst i kollektivet, vilket ger dem bättre möjlig-heter att påverka aktivitetsutbudet och därmed bättre möjligheter till tillfreds-ställelse. De som deltar ofta utvecklar färdigheter som gör det lättare för dem att möta gruppens och aktiviteternas förvänt-ningar. Omvänt blir det svårare för dem som deltar mer sällan. För flickorna förstärks svårigheterna eftersom de som grupp inte kan uppvisa tillräcklig konti-nuitet i sitt deltagande och därmed förlorar sina möjligheter till särskilda tjejaktiviteter.

Dessa fenomen beror delvis på fören-ingsidrottens tolkningsföreträde. Även i dessa så kallade alternativa aktivitetsfor-mer fungerar föreningsidrottens definitio-ner av vad idrott är, kan och bör vara som ett filter genom vilket även de måste passera. I Drop in-idrottens fall verkar det genom att de aktörer som ansvarar för aktiviteternas utformning i huvudsak representerar föreningsidrotten och därför följer de aktiviteter som erbjuds

föreningsidrottens modell. Satsningens avsändare och medverkande aktörer (RF, DF och idrottsförening) är i första hand bildade, utformade och organiserade för tävlingsidrott och riktar sig i huvudsak till sina redan befintliga medlemmar. Därför tenderar även så kallade alterna-tiva aktiviteter, som ordnas med andra syften, att i stor utsträckning präglas av den struktur och kultur som de traditio-nella aktiviteterna är impregnerade av.

Kräver annan organiseringDrop in-idrottens aktiviteter har onekli-gen uppskattats av dem som deltagit i dem. Men för att nå ambitionen om en breddad rekrytering pekar resultaten på att föreningsorganiserad spontanidrott kräver en annan organisering än vad föreningsidrotten traditionellt använt sig av. Med en annan ledning och finansie-ring av verksamheten, andra ledare, aktiviteter och deltagare. Måhända är det projekt som beskrivits i den här artikeln att betrakta som ett första försök. Men även om några barnsjukdomar tas med i bedömningen kvarstår frågan om dylika förändringar är rimliga att förvänta sig. Är idrottsföreningar beredda att lägga tid, ledare, lokaler och andra resurser på den här typen av aktiviteter, när många upplever att de inte ens räcker till den befintliga verksamheten? Kommer idrottsföreningar att nyttja den knappa tillgången på faciliteter och ledare för att arrangera aktiviteter för icke-medlem-mar?


Att bli en del av lagetMuslimska flickor idrottar mindre än andra flickor. Intervjuer med volleybolltjejer med muslimsk identitet visar att de har svårt att känna sig som en i laget. Deras ledare försöker behandla alla lika men borde istället se utanförskapet och söka efter gemensamma värden.

I Sv e r I g e, l I k S o m I m å n g a andra länder, ges ett ansenligt statligt stöd till den organiserade idrotten. Bakomlig-gande skäl till stödet är bland annat att idrotten ses som en lämplig arena för socialisation, demokratiutveckling och integration. Idrottens integrerande förmåga är dock omdiskuterad eftersom det visar sig att grupper av etniska minoriteter inte uppfattar hur denna integration är tänkt att se ut (1,2). Den svenska idrottsmodellen har också fått kritik för bristande mångfaldsambitioner (3,4,5).

Boken, Muslim Women and Sports, ifrågasätter om västvärldens organisatio-ner med inriktning mot idrott och fritid är rustade att möta de krav på förändring som ett mångfaldssamhälle ställer (6). De synpunkter som framförs berör bland annat hur kulturell härkomst tilldelas symboliska och stereotypa bilder av ”den andre”, utan att uppmärksamma sociala strukturer och maktmekanismer och hur sammanvävda klass och kön är med social identitet, religiös orientering, kultur och vardag.

Alla barns och ungas rätt till ett hälso-samt liv, utbildning och fysisk utveckling, där lek och rekreation ingår, finns fastsla-get i internationella deklarationer. Men oavsett deklarationer och policydokument vet vi att barns och ungas deltagande i idrott är avhängigt vad som sker på en så kallad mikronivå, det vill säga i den miljö som omger individen och grupper av individer. Vi vet också det finns ett mönster av lågt idrottsdeltagande bland grupper av flickor med muslimsk identitet och att detta mönster kvarstår år efter år.

Få av de idrotter som traditionellt utövas av flickor och kvinnor i muslimska delar av världen verkar kunna attraherar flickor med muslimsk identitet i Sverige (3).

Flickor, idrott och mångfaldI dag finns viss kunskap om flickor från etniska minoritetsgrupper och hur deras sociala och kulturella identitet påverkar idrottsdeltagandet. I studier som mer generellt uppmärksammar motiv och förhållningssätt till idrottande framkom-mer att flickor med etnisk minoritetsbak-grund vill idrotta. De vill till exempel spela med i ett basket- eller fotbollslag eller delta i träning för den fysiska aktivi-tetens skull. Dock finns en osäkerhet hos dem som inte är aktiva hur detta ska gå till. Med vem eller vilka man ska träna, hur kommer man med i ett lag, var och när kan man idrotta och räcker familjens resurser och tiden till? (7,8) Mer fördju-pade studier om unga med muslimsk identitet och deras syn på kropp, kön och träning under uppväxtåren är dock få (9).

Kunskapen om hur lokala idrottsfören-ingar arbetar med rekrytering av flickor och kvinnor från etniska minoritetsgrup-per är mycket begränsad, och baseras ofta på utvärderingar av särskilda satsningar. Kunskapsläget kommenteras bland annat i rapporten Mångfald i Svensk Idrott (3).

Intervjuer med flickor och ledareDet övergripande syftet för vår studie var dels att undersöka föreningsledares arbete med mångfald, dels unga muslimska flickors erfarenheter av idrottsdeltagande. I fokus var lagspelsidrotten volleyboll, en vanligt förekommande idrott i länder med

TEMA DELAKTIGHET

Suzanne LundvallDocent i idrottsvetenskap

Gymnastik- och idrottshögskolan

Parastoo SafizadehMagister idrottsvetenskap

Projektassistent


muslimsk befolkning. Studien består av två separata intervjustudier baserade på ett strategiskt urval av deltagare: två män och en kvinna som representerade två volleybollklubbar i en storstadsregion samt tre muslimska flickor som tränar eller har tränat volleyboll i någon av föreningarna. De tre föreningsrepresen-tanterna hade vid intervjutillfället arbetat som ledare eller tränare under ett par års tid och hade en begränsad eller ingen formell ledarutbildning i volleyboll. Flickorna var alla 13 år gamla födda i Sverige med föräldrar från Libanon, Tunisien och Iran.

Studien har som utgångspunkt haft teorier om det senmoderna samhällets upplösning av traditionella värden och gemenskaper och dess inriktning mot det individuella projektet. Detta så kallade modernitetsprojekt har i vår samtid kommit att bli alltmer flytande. Individen utlämnas i allt högre grad åt att skapa sig själv och sina egna livsvillkor, vilket får konsekvenser för samhällsutvecklingen i stort, för hur människors identiteter

formas och deras känslor av grupp-tillhörighet (10,11). Å ena sidan finns fokus på individens egen utveckling, å andra sidan behöver individer i ett samhälle präglat av mångfald kunna hantera de multipla identiteter som tillhörigheten till olika sociala och kulturella grupperingar medför. I ett mångfaldssamhälle uppkom-mer således särskilda villkor för arbetet med integration, då uppmärksamhet behöver riktas mot hur sociala strukturer och maktrelationer mellan olika grupper verkar (12). I mötet mellan minoritets- och majoritetskulturer etableras ofta symbo-liska bilder av ”den andre”, vilket bidrar till förutfattade meningar om vad olikhet representerar och hur denna ska förstås. I analysen av intervjuerna undersöker vi därför särskilt hur förutsättningar för socialisering och tillhörighet framträder i relation till hur flickorna upplever sitt idrottande.

Viktigt med föräldrarnas stödStudien indikerar ett antal förutsättningar som synes ha en avgörande betydelse för

För flickorna i undersökningen är det viktigt att värna om den kulturella identiteten. Samtidigt känner de sig annorlunda och inte som en del av laget.

om idrottsdeltagandet ses som tillgäng-ligt, hanterbart och i förlängningen meningsfullt utifrån i de intervjuade flickornas livsvärld.

I flickornas utsagor framkommer att å ena sidan är det relativt enkelt att hitta till en volleybollklubb, å andra sidan är deltagandet i träningen inte lika enkelt. Flickorna relaterade ofta upplevda hinder till sin kulturella identitet och till hur idrotten bedrivs. Aspekter som klädsel och avsaknaden av att känna sig som en i laget gör att idrottsdeltagandet blir förknippat med känslor av att vara obekväm för andra och för sig själv. Man är med, men ändå till viss del utanför. Att börja träna, men också viljan att fortsätta, beskrivs som beroende av tränarens kompetens och upplevelsen av att ha kul. När det känns roligt vill de också rekom-mendera sina kompisar att börja med volleyboll. Det framkom dock att det inte räcker med att ha en bra tränare och ha att roligt för att känna sig bekväm i rollen som idrottsutövare.

En viktig aspekt var att känna stöd från föräldrarna, att de tycker att det är bra att idrotta. Behovet av föräldrastöd kan framstå som något överraskande eftersom det generellt finns en positiv inställning till idrott i det svenska samhället. Men i de vardagliga sociala sammanhang som

dessa flickor rör sig i, är idrottens bety-delse vare sig självklar eller uppmärksam-mad (13). I internationell mångfaldsforsk-ning betonas också vikten av föräldrarnas (särskilt pappans) stöd i relation till ungdomar från etniska minoritetsgrupper (14).

Känner sig annorlundaBehovet av att känna stöd för sitt idrot-tande kan också relateras till upplevelsen av att vara eller uppfattas som annorlunda – och att det är jobbigt att uppfattas som annorlunda. Det mer eller mindre starkt upplevda annorlundaskapet är påfrestande, enlig flickorna själva, men också ansträngande för de flickor som de tränar tillsammans med. Sahar illustrerar detta dubbla förhållande:

”När man har sjal och går till någon träning med svenska ungdomar, känner man att någonting är annorlunda för dem och man blir inte bemött på samma villkor.”

Samtidigt konstaterar hon:

”Det är kanske jobbigt att träna med sjal, eller vissa har problem med vilken klädsel de ska ta på sig för att kunna träna och vara anpassad för en muslimsk tjej med sjal. …alla muslimska tjejer som har sjal på sig borde känna till att man måste våga och inte skämmas, även om det inte så lätt i början.”

I Sahars utsagor om att våga och inte skämmas framträder erfarenheter av att vilja bli accepterad, och att kunna accep-tera. I detta ligger att kunna delta, paral-lellt med att kunna värna om den kulturella identitet som hon uppfattar att hon tillhör. Alla tre flickor var eniga om att deras religionstillhörighet inte utgjorde ett hinder för träning. Den finns med som en av flera delar i deras kulturella identitet och uppmuntrar snarare än hindrar deltagande. Men när de tränar vill de kunna vara sig själva, helst utan att behöva kompromissa med sin kulturella identitet. Detta återspeglas i Sahars fortsatta sätt att resonera om sina erfarenheter:

”Det kan vara sjalen. Det är kanske lite jobbigt att träna med sjal… Det är skönare att ta av sig sjalen när de tränar med tjejerna. Jag tycker att det är lite dåligt att de inte kan göra det som de tycker

Beställ på: www.idrottsbokhandeln.se

För barnets bästaEn antologi om idrott ur Ett barnrättspErspEktiv

Om barns rättigheter i idrotten:

För barnets bästa

en antologi om idrott ur ett barnrättsperspektiv

Läs om internationell forskning, selektion, synen på tävlan, kön, funktionsnedsättning, behov av fysisk aktivitet, hälsorisker, rätten att uttrycka sina åsikter och bli lyssnad på, rätten till fritid och om barnkon-ventionens möjligheter.


om … just att man kan träna på en viss tid för bara massa tjejer.”

Att det kan kännas obekvämt att träna tillsammans med pojkar kom till uttryck genom att alla tre intervjuade ”visste” att andra muslimska flickor kan uppleva denna känsla, även om två av dem tonade ned sitt eget behov av att träna endast med flickor.

Alla behandlas lika I intervjuerna med ledarna framkommer att de gärna vill arbeta med en aktiv rekrytering av spelare med olika kulturell bakgrund – men att klubbarna inte har tillräckligt med resurser för att avsätta någon person till detta arbete. De var i första hand bekymrade över den generellt låga tillströmningen av unga till volley-boll. Samtidigt var de tydliga med att klubbarna erbjuder volleybollträning för alla flickor oavsett bakgrund. Följande citat kännetecknar svaren på som frågan om rekrytering:

”Jag skulle inte göra något speciellt – inget som jag inte gör för vilken tjej som helst som kommer och tränar … alla behandlas på lika sätt” (Mats).

De förhållningssätt till träning och spel som istället lyftes fram var att med kul träning kunna både utveckla och behålla spelarna. Rolighetsperspektivet behövde kombineras med spelarnas egna vilja och fokus i de högre åldrarna:

”…det handlar mest om att övertyga dem att fortsätta längre och att börja träna seriöst. Det betyder att inte bara leka utan att verkligen ha ett mål” (Hans).

På frågan om man behöver jobba på något särskilt sätt när ett lag är samman-satt av spelare med olika kulturell härkomst påminde svaren om synen på rekrytering av spelare; alla är välkomna och alla behandlas lika.

”Kulturella skillnader inom ett lag kan finnas … men det är inget jag har tänkt på när jag tränar volleyboll … alla är olika och vissa tar stor plats och vissa är blyga. Det är ganska bra med lagidrotter att det är ett lag och att alla behand-las lika. För vissa kan det ta längre tid att komma in i laget och för vissa går det direkt.” (Hans)

Denna neutrala hållning framkommer även i svaren på frågor om religionstillhö-righet och dess eventuella betydelse för verksamheten:

”Vi har ingen aning om vilken religion spelarna har överhuvudtaget och vi bryr oss inte om det” (Hans).

Ledarna framhöll också att det viktiga med tränarskap är att vara bra på att lära ut; tränarskap har med personlighet och inte med kön att göra.

Acceptera och bli accepteradI studien har vi ägnat särskild uppmärk-samhet åt hur förutsättningar för sociali-sering och tillhörighet framträder i relation till idrottsdeltagande. Studien indikerar ett avstånd mellan upplevd tillgänglighet och utformningen av idrottsträningen. När analysen av flickor-nas och klubbrepresentanternas utsagor läggs bredvid varandra framträder att dessa inte riktigt möts. Hur ska ledarnas tal om likhet möta flickornas upplevelser av annorlundaskap och olikhet? Till svensk idrott är alla välkomna, men hur deltagande ska generera delaktighet och känslor av tillhörighet framgår inte. En reflektion från studien är att ledarnas vilja

att betona likhet och att inte uppmärk-samma mötet mellan spelarnas kulturella olikheter skapar en bräcklig grund för ett idrottsutövande, där alla känner sig delaktiga i den gemensamma verksamhe-ten. Det finns därför anledning att fortsatt undersöka bakomliggande skäl till att ledarna inte uttrycker någon nyfikenhet på de sociala sammanhang och processer som verksamheten består av.

Flickorna känner sig inte som en del av gruppen. Att känna sig som en fullvärdig deltagare är, som den norska mångfalds-forskaren Kristin Walseth konstaterar, avgörande för om och hur känslor av tillhörighet ska kunna utvecklas (15). En av

”Det räcker inte att ha en bra tränare och att ha roligt för att känna sig bekväm i rollen som idrottsutövare.”


Referenser1. Walseth, K. Sport, Education and Society. 13, 1:1-17. 2008.2. Strandbu, Å. Idrett, kjønn, kropp og kultur. 2006.3. Centrum för idrottsforskning. Vem platsar i laget?. 2012. 4. Lundvall, S. Svensk Idrottsfor-skning. 1:2009. 5. Svenska Dagbladet. Artikelse-rie. www.svd.se. 12-18 november 2010. 6. Benn, T. mfl. Muslim Women and Sports. 2011.7. Blomdahl, U. mfl. Hur många motionerar/idrottar för lite och vilka är dom?. 2006.8. Riksidrottsförbundet. Idrott och integration. 2010.9. Walseth, K. Leisure Studies. 1:75-94. 2006.10. Bauman, Z. Liquid Moder-nity. 2000.11. Liedman, S-E. I moder-nitetens skugga. 1997.12. Mulinari, D. mfl. Bortom etnicitet. 2006.13. Lundvall, S. mfl. Sport, Edu-cation and Society. First on-line publication 6 juni 2011.14. Kay, T. Fathering through sport and leisure. 2009.15. Walseth, K. International Review for the Sociology of Sport, 41:447-664. 2006.

[email protected][email protected]

de mest angelägna delarna i skapandet av tillhörighet är att bli accepterad för den du är. Det kräver ett ömsesidigt möte – att bli accepterad och att accep-tera. Om upplevelsen av att delta i ett socialt sammanhang väcker känslor av att vara obekväm inför sig själv och andra, och dessa känslor också är sammanvävda med kulturell härkomst, finns risk för att detta får konsekvenser för hur gruppgemenskapen utvecklas, och i förlängningen, för hur det fortsatta deltagandet kan komma att se ut.

Utmana familjens kulturDet kan finnas många skäl till att känslor av utanförskap uppkommer. För unga kvinnor med minoritetsbakgrund kan relationen mellan idrottandet och den egna kulturella tillhörigheten innebära en identitets- och socialise-ringsprocess där konflikter mellan majoritetskultur, kulturell härkomst och generationer ingår. Denna process medför ofta, som nämndes inlednings-vis, att individen utvecklar en multipel identitet, där han eller hon skiftar identitet i relation till den omgivande miljön. Vår studie illustrerar hur tillhörighet till flera kulturer också innebär att behöva utmana ens egen kulturella (familje)identitet och vardag-liga erfarenheter på vägen mot att skapa sig en egen identitet.

En viktig utgångspunkt för ett närmande mellan deltagare i en grupp är att lyfta frågor om vad det gruppge-mensamma ska kännetecknas av. I sökandet efter strategier för en förbätt-rad mångfald inom den organiserade idrotten bör, i enlighet med denna studie, en ökad uppmärksamhet riktas mot idrottsföreningars arbete på mikronivå, vilket exempelvis kan inbegripa att uppmärksamma hur deltagarnas familjer kan få möjlighet att bli bekanta med verksamheten, be om synpunkter på upplägg av träning, diskutera med deltagarna om inflytande och hur anhöriga kan bidra som resur-ser i verksamheten och så vidare. Påpekandet kan tyckas självklart och gälla alla, oavsett kulturell bakgrund, men hur processerna kring det gruppge-mensamma ser ut påverkar de förutsätt-ningar och villkor som deltagarna

uppfattar (15). Inom friluftsforskning kring mång-

fald och tillgänglighet diskuteras vad som behöver utvecklas och göras tillgängligt för att skapa ett friluftsliv för alla. På motsvarande sätt bör det vara rimligt att på föreningsnivå diskutera på vilket sätt idrottsverksamheten behöver utvecklas för ett ökat deltagande och en ökad delaktighet. Det är inte samhällets eller statens ansvar att driva volleyboll-träning. Men staten, och i förlängningen den statligt finansierade idrotten, behöver med sina resurser verka för en (mental och fysisk) tillgänglighet till idrottsutövande, som också når grupper av unga som hitintills haft svårt att hitta in i idrotten.

Tillhörighet ger delaktighetStudien är begränsad till storlek och omfattning, men på ett analytiskt plan, och med utgångspunkt tagen i vårt senmoderna samhälle framträder behov av att hitta gruppgemensamma värden i idrotten. En viktig aspekt är här hur sociala relationer inom och mellan idrottsutövare kan förstärkas. Mer kunskap behövs också om muslimska flickors subjektiva erfaren-heter av att delta i idrott under uppväxt-åren. De multipla identiteter som unga människor med annan kulturell bak-grund har att hantera skapar en spän-ning kring vad som tilldelas värde i olika sammanhang. Att negligera känslor av utanförskap och behovet av att tydlig-göra gruppgemensamma värden är att utestänga individer, exempelvis grupper av flickor med muslimsk identitet från föreningsidrotten. Med en ökad känsla av tillhörighet finns troligen möjlighet att attrahera och behålla en bredare grupp av unga flickor med muslimsk identitet.


Välkommen till den nationella konferensen

Idrott och mångfald12-13 februari, 2013 i Karlstad

Mer information och anmälan påwww.idrottochmangfald.se

Idrott en klassfråga? - Kan alla vara med?!










Fler hjärnskakningar bland elithockeyspelareSvenska elitserien räknas som en av världens bästa och hårdaste hock-eyligor. Men det tuffa spelet kräver sina offer. – Parkinsons, boxardemens och i vissa fall svåra depressioner kan bli resultatet av återkommande hjärnskakningar, säger professor Yelverton Tegner som kartlagt skadorna bland spelarna i Luleå hockey.

T E X T : T O R B J Ö R N B E R G S T R Ö M , F R I L A N S J O U R N A L I S T

De t ä r h ö g s t ä m n i n g på ståplatsläkta-ren i Luleås hockeyarena. Banderoller, flaggor, män och kvinnor, unga och gamla, iklädda halsdukar och kepsar som vittnar om kärleken till Luleålaget. På rinken utspelar sig en av de viktiga slutspelsmatcherna mot AIK. En av Luleås sista matcher denna säsong skulle det visa sig.

En av lagets stjärnor, forwarden Cam Abbott, är inte med och fightas på isen. Han skadades allvarligt i en match i november 2010 och är ännu inte åter-ställd.

– Jag förstod att något allvarligt hade hänt. Jag åkte på en hård smäll och blev omtöcknad efteråt. När jag hjälptes upp från isen hade jag svårt att se. Och benen bar mig inte.

Cam Abbott hade ådragit sig en allvar-lig hjärnskakning som skulle sätta stopp för hans karriär för lång tid framåt.

Alla som följt elitserien under de senaste åren har med egna ögon iakttagit hur det i snart sagt varje match är en eller flera spelare som får hjälpas ut från isen. De iakttagelserna stämmer väl överens med den forskning som Yelverton Tegner i Luleå ägnat sig åt i många år. Tegner är professor i hälsovetenskap med inriktning mot idrottsmedicin vid Luleå tekniska universitetet. Han är också, sedan snart 40 år, lagläkare för Luleå hockey.

Tuffare ishockey i dagSäsongen 1984/85 inledde Tegner en kartläggning av Luleåspelarnas skador. I klubbdatabasen finns nu cirka 2 000 skador registrerade. Det som sticker ut i undersökningen är den kraftiga ökningen av hjärnskakningar. Trots att det för tio år sedan infördes hårdare straff för tacklingar mot huvudet så ökar ändå huvudskadorna. Undersökningsresulta-ten är så pass färska att han inte hunnit bearbeta alla data. Men att det skett en kraftig ökning av antalet hjärnskakningar är ställt utom allt tvivel. Kan en orsak vara att kunskapen bland läkare och spelare om konsekvenserna av en smäll mot huvudet var sämre förr?

– Jag är helt övertygad om att många spelare mörkade symptomen förr. Man var groggy ett tag, men sedan var det bara att åka ut på isen igen. I dag är både läkare och spelare mer medvetna om vilka risker de utsätter sig för genom att spela med en hjärnskakning, säger Yelverton Tegner som betonar hur kunskapen har ökat med åren. Förr ställdes diagnosen hjärnskakning först om spelaren blev medvetslös. Nu vet man att det ofta räcker om spelaren uppger att han har kraftig huvudvärk, synrubb-ningar eller andra symptom efter en kraftig smäll för att man ska förstå att det sannolikt rör sig om hjärnskakning.

REPORTAGE


Lagläkarna vet också att frakturer på ansiktsskelettet, som till exempel ett knäckt näsben, ofta betyder att spelaren också dragit på sig en hjärnskakning.

Men Yelverton Tegner betonar att den klara tendens av hjärnskakningar som framträder i undersökningen inte främst beror på att man diagnostiserade skadan annorlunda förr. De ökningar vi ser nu är

en reell ökning av antalet hjärnskak-ningar, enligt Tegner.

– Dagens ishockey är en helt annan sport än den hockey som spelades på 1980-talet. Tempot är högre, spelarna är bättre tränade. Gårdagens ishockey framstår som stillastående jämfört med dagens snabba och aggressiva spel. Risken

för allvarligare skador är större helt enkelt.

Krav från tränareSviterna efter en hjärnskakning kan leda till livslånga handikapp. Det finns rapporter från nordamerikanska ligan NHL där avdankade stjärnor lever sina åldrande liv som vrak efter att lämnat en karriär fylld av skador.

– Efter en kraftig smäll i huvudet blir det förändringar på cellernas funktioner som kan leda till syn- och hörselrubb-ningar och andra medvetanderubb-ningar. Man kan kanske jämföra det med att råka ut för en cykelolycka där man trillar handlöst i asfalten med huvudet före. Det är ungefär samma krafter som en spelare råkar ut för när han tacklas med huvudet mot sargen utan förvar-ning.

För att komma tillbaks efter en hjärnskakning så fordras det att spelaren underkastar sig det som Yelverton Tegner kallar för hjärnvila. Intrycken till hjärnan måste minska för att ge hjärnan lugn och ro. Sedan kan belastningen av hjärnan successivt ökas. Tegner har

Ett snabbare och aggressivare spel gör att obehagliga tacklingar blir en allt vanligare syn i elitishockeyn. Luleå hockeys Cam Abbott som drabbades så svårt av en hjärnskak-ning under förra säsongen är nu återställd. Forwarden fanns åter med på isen i elitseriepremiären mot nykomlingen Rögle och assisterade till det avgörande 3-1 målet.

”För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra.” Yelverton Tegner


också iakttagit att skadade spelare kan känna av smärta från nacken. Många människor med whiplashskador har förmodligen inslag av hjärnskakning eftersom symptomen är väldigt lika.

Innan spelarna i Luleå får börja den stegvisa rehabiliteringen ska de ha varit symptomfria i minst 24 timmar och symp-tomen får inte återkomma. I Luleå hockey har man infört olika tester för att under-söka spelare med hjärnskakningar.

– Det viktigaste är att spelarna är ärliga och rapporterar sina symptom. Bland våra spelare finns nu en stor kunskap om vilka allvarliga skador hjärnskakningarna kan ge på sikt.

Ett problem som märktes i början när de hårdare restriktionerna för skadade spelare infördes i Luleå hockey var att tränarna ibland ifrågasatte läkarens mer strikta inställning. Var spelaren symptom-fri tyckte tränaren att det bara var att snöra på sig skridskorna och ge sig ut på isen igen. Men nu har alla förstått vikten av att hjärnan måste få tid att läka efter en kraftig smäll. Det som oroar Yelverton Tegner mest är följderna för de spelare som får hjärnskakningar flera gånger under sin karriär.

– En enstaka hjärnskakning som man rehabiliterar sig från är inget problem. Men får man återkommande hjärnskak-ningar så blir hjärnan mera skör. För en spelare som fått flera hjärnskakningar kan det räcka med en mindre smäll för att följderna ska bli ödesdigra, enligt Yelver-ton Tegner.

Abbott ser framtiden anInför den viktiga slutspelsmatchen mot AIK träffar jag kanadensaren Cam Abbott som vant sig vid att följa matcherna från åskådarplats. Vi sitter ensamma i Luleås omklädningsrumme och pratar om konsekvenserna av den ödesdigra matchen hösten 2010 som, i varje fall tillfälligt, satte stopp för Cams hockeykar-riär. Under den långa konvalescensen har han läst och satt sig in i hjärnskaknings-problematiken.

– Jag har behandlats av de bästa doktorerna i världen så jag räknar med att börja spela elitseriehockey igen. Men visst känns det tungt att inte få spela, speciellt nu i det viktiga slutspelet. Men det är bara att se tiden an, säger Cam Abbott.

Spelarna kan alltså få betala ett högt pris för att tempot och intensiteten i hockeyn har ökat under de senaste åren. Dagens moderna ishockey brukar ibland betraktas som ett modernt gladiatorspel där publik, tränare och inte minst tv-kommentatorer hetsar lagen till brutalare och tuffare spel. När ishockey beskrivs i medierna är det ofta i termer av krig, att inte lägga ner sig, att ”käka puck” och andra mer eller mindre poetiska metaforer för ett hårdare och tuffare spel. Yelverton Tegners snart trettioåriga kartläggning av 2 000

skador i Luleå hockeys lag ger tydliga indikationer på att hjärnskakningarna blir en allt vanligare skada bland hock-eyspelarna.

– Upprepade hjärnskakningar kan ge kronisk huvudvärk, migränattacker och humörsvängningar. Det finns även beskrivet att det kan bidra till så kallad boxardemens, Parkinsons och Alzhei-mers sjukdom. Vi vet också att skadorna kan ge upphov till depressioner och aggressivt beteende. De skador som spelarna ådrar sig som unga kan alltså ge upphov till livslånga och svåra handikapp.

Yelverton Tegner berättar om den skandal som inträffade för mer än 20 år sedan när en av målvakterna i Luleå hockey jagade en domare och attack-erade denne med målvaktsklubban.

– Då visste vi inte det vi vet i dag, nämligen att också psyket påverkas av återkommande hjärnskakningar. Den spelarens beteende hade säkert att göra med skadorna han ådragit sig på rinken.

Yelverton Tegner är professor i idrottsmedicin vid Luleå tekniska universitet och specialist i ortopedi. Han arbetar sedan länge inom idrotten som lagläkare i Luleå hockey och tidigare även i Plannja basket. Sedan mitten av 1980-talet har han kartlagt Luleåspelarnas skador och sett en kraftig ökning av antalet hjärnskakningar.

”När ishockeybeskrivs i medierna är det ofta i termerav krig.”


Svensk cykelsportshistoriska utmaningI snart hundra år har svensk cykel försökt skapa något som liknar Tour de France eller Giro dÍtalia. Men efter Sexdagars och Postgirot finns det ingen efterträdare. Utmaningen att skapa ett stort internationellt etapplopp kvarstår.

De n s t o r a u t m a n i n g e n för svensk cykelsport från början av 1920-talet var konkurrensen med de klassiska etapplop-pen Tour de France och Giro dÍtalia (1). Det var tävlingar som startades när förra seklet var ungt och snart befästes loppens starka traditioner. Tour de France, populärt kallad Touren, startades och arrangerades av tidningen LÁuto. Valet av bansträckning inspirerades av ”le grand tour”, alltså kungarnas färd genom ”la belle France” samt av dåtidens gesäll-vandringar som gick från Paris, runt hela landet och sedan tillbaka till huvudstaden. Vartefter förstärktes också loppets attraktivitet genom till exempel mål-gången på Champs Élysées, införandet av den gula ledartröjan och reklamkaravanen som åker framförcyklisterna. Tävlingsti-den förlängdes också så att tävlingen skulle pågå även under nationaldagen 14 juli.

I Italien sökte man på olika sätt komma så nära Touren som möjligt. Ledartröjan blev rosa och så vidare. Även i ”la bella Italia” stod en tidning bakom projektet, nämligen La Gazetta dello Sport, som fortfarande trycks på rosa papper. Men bansträckningen såg lite annorlunda ut. Girot var till exempel först med egentliga bergsetapper. I Italien har loppet haft en viktig nationellt enande roll. Landet har ju varit splittrat alltsedan enandet för 100 år sedan.

Cykelfabrikanternas loppSärskilt Touren har lockat författare och filosofer. Hemingway har i boken Paris en

fest för livet berättat att han gärna ville skriva om loppet men att han aldrig kom till skott. Han fick nöja sig med hästkapp-löpningarna. Filosofen Roland Barthes har försökt tolka loppet och beskrev det som ”en enda sammanhängande och fascinerande myt som befriar fransmän-nen” (2). Det som var speciellt med dessa lopp när de etablerades var att de hade privata finansiärer i form av cykelfabri-kanter bakom sig. De var redan från starten integrerade i loppets organisation.

Cykelfabrikanterna, alltså Peugeot, Bianchi med flera (som framför allt tillverkade standardcyklar), var entrepre-nörer som påfallande ofta var instrument-makare eller hantverkare i grunden. Eller bysmeder, för att använda en svensk beteckning. Att bygga en cykel var ett hantverk som snart kunde omvandlas till massproduktion genom ny teknik och fordistiskt utformade arbetsorganisatio-ner, hämtade från den framväxande bilindustrin. Bakom flera av de kända märkena stod tidigare proffscyklister. Det gällde särskilt i Italien där dessa män (fäder och söner) utgjorde ett eget nät-verk. Eller som den italienske cykelhisto-riken Paolo Facchinettis kallade dem: ”made in Italy clan” (3). Det var alltså allt detta som den svenska cykelsporten och cykelindustrin utmanades av under mellankrigstiden.

Sexdagars och amatörstadganÅr 1924 startade Sexdagars i Sverige. Snart visades det sig att loppet var på väg att bli en formidabel publiksuccé. Det var

Bill SundProfessor

Institutet för social forskningStockholms universitet


inte heller några problem att finna en hugad tidning (Dagens Nyheter) att ställa upp, i hopp om att loppets popularitet skulle ge stigande upplagor. Cykelförbun-det, som fortfarande hette Velocipedför-bundet, var däremot tveksamt till DN:s inblandning, men var senare fullt ut med på noterna. Cykelfabrikanterna, som var entreprenörer precis som i Italien och Frankrike, gnuggade förstås händerna och såg möjligheterna att sälja sina standard-cyklar genom reklam om sina racermodel-ler. Flera av dem som exempelvis Cres-cent, Fram, Hermes och Nordstjernan tillverkade redan stora volymer cyklar. Monark kom lite senare in i bilden.

Cyklisterna ville givetvis vara med, fattades bara annat. Mälaren runt, som då var det stora loppet, var inget etapplopp utan en endagstävling och hade inte alls samma prestige som det krävande Sexda-gars. Detta lopp var något helt annat och mer lik Touren och Girot. Det stora problemet som arrangörerna DN och

förbundet fick brottas med under hela loppets 50-åriga historia var den svenska idrottens amatörstadga. Stadgan vilade på en ohelig allians mellan överklasspersoner och sportsligt naiva folkrörelseideal. Den förbjöd uttryckligen professionella cyklis-ter från att vara med och den förbjöd

överhuvudtaget kommersiell professionalism. Amatörstadgan fick konsekvenser som tidigare forskning om svensk sport inte riktigt förstått omfatt-ningen av.

Ett annat problem för svenskarna var de professionella cyklisternas normsystem, alltså hur och på vilket sätt man skulle

Sedan Postgirot gick i graven år 2002 har det saknats ett stort etapplopp i Sverige. Planer finns nu på att ta nya tag. Det har spekulerats i ett skandinaviskt lopp. Kanske får vi snart se proffsen på låga växlar över norska berg, och färgglada klungor som slingrar sig runt danska åkrar och svenska sjöar.

”Amatörstadgan fickkonsekvenser som tidigare forskning om svensk sport inte riktigt förstått omfatt-ningen av.”


tävla med varandra under ett långt och krävande etapplopp. Cyklisterna levde ju under samma villkor och alla var profes-sionella med sammanfallande intressen gentemot arrangörerna. Lagen eller ”stallen” hade också en mycket viktig och avgörande roll i de professionella etapp-loppen. Utan ett uppoffrande stall i ryggen fanns ingen reell möjlighet att vinna ett av de stora loppen. För de professionella cyklisterna var sporten i grunden kollektiv till sin karaktär och inte ensidigt individuell som man länge trodde i Sverige. Om man vill kan man säga att cykelsporten varken är individuell eller kollektiv, utan både och. Det är också det som gör sporten fascinerande, särskilt under etapploppen. Loppen har en stark kollektiv präglel, men vinnaren är indivi-duell. Samtidigt delas lagpris också alltid ut. Denna syn på sporten skapades förstås inte av svenska amatörer på våra grusvä-gar runtom i landet, utan av proffsen på Touren och Girot och det redan tidigt under förra seklet.

MakttriangelnArrangörerna för Sexdagars, DN och Svenska cykelförbundet/Velocipedförbun-det, var i princip helt beroende av cykelfir-mornas goda vilja att samverka på arrang-örernas villkor. Tävlingen skulle bygga på amatörpremisser där kommersialismen inte fick framgå så tydligt som cykelfabri-kanterna önskade. Firmorna ställde upp som sponsorer och med cyklister från deras egna stall. Av källmaterialet i förbundets arkiv, i fabrikanternas skilda arkiv och av artiklar i DN framgår med all önskvärd tydlighet hur stora motsättning-arna var mellan främst förbundet och cykelfirmorna. DN:s sportjournalister och vd fick agera medlare många gånger under årens lopp. Men när det till exem-pel blev tydligt att ”firmaåkare” favorise-rades på ett otillbörligt sätt stod DN:s reportrar på förbundets sida mot firmas-tallen.

För att förstå och förklara hur Sexdagars organiserades och genomfördes under hela denna långa period, från 1920- till 1970-talet, kan man rentav tala om en makttriangel mellan de tre samver-kande parterna. Alla var beroende av varandra och måste samverka för att kunna nå sina respektive mål. Makt

utövades, det var ingen tebjudning precis. Men organisationen stod länge pall för påfrestningarna och trycket från den professionella världens normsystem. Till slut föll allt på att cykelindustrin (läs Monark som nu i princip var ensamma på täppan) inte längre såg sig kunna hålla stall, göra kostsamma reklamannonser eller på andra sätt sponsra loppet. Då drog sig DN ur och förbundet hade inget Sexdagars längre.

FirmakrigetDet finns åtminstone tre viktiga normer att följa inom cykelsporten: solidaritetsre-geln (exempelvis sakta in och vänta på varandra efter en vurpa, oberoende av vilket stall man tillhör), samverkansregeln (turas om att ligga längs fram i klungan och dra) och den hierarkiska regeln (varje stall har en kapten, en ledare, som de övriga i laget ska skydda och hjälpa fram till seger). Det var framför allt de två sista nor-merna som Cykelförbundet, medierna, publiken och cyklisterna hade svårt att förstå och acceptera i Sverige, vilket var hämmande för sporten och för Sexdagars. De ansåg helt enkelt att normerna var osportsliga och stred mot idrottens grundidé om att bäste man eller bästa kvinna ska vinna. Ett lopp ska avgöras av de tävlande själva och inte av tränare och sportchefer i bakomliggande bilar. Under de år som Sexdagars pågick uppstod en

Mellankrigstiden Flaggskeppet Sexdagars startar år 1924. Cykeln blir var kvinnas och mans ägodel. Entreprenörer skapar en cykelindustri och får en huvudroll i sportens utveckling.

Guldåren Från andra världskrigets slut till början av 1960-talet. Sexdagars rullar vidare. Firmakriget bryter ut. Massproduktionens samhälle växer fram, men cykeln är fortfarande ett viktigt transportmedel.

Utplaningen Startar på 1960-talet. Firmorna lägger ner sina cykelstall och svenska cyklister söker sig till Italien trots att

SVENSK CYKELS FYRA FASER

amatörstadgan tas bort. Sexdagars går i graven. Postgirot Open startar på 1980-talet och håller sporten vid liv. Cykelsportens professionella normsystem etableras. I slutet av perioden börjar mountainbike locka ungdomen.

Den nya vågen Postgirot Open läggs ner år 2002. Inget nytt storlopp startar. Istället ökar populariteten bland främst motionärer som kör både i terräng och på landsväg. Eurosports cykelsändningar driver intresset för de stora internationella loppen. Nystartade tidskrifter hänger på. Cykelförsäljningen ökar och cykelca-féer och nya butiker öppnas.

Den rosa ledartröja som Tommy Prim bar i Giro d´Italia 1983 efter att ha vunnit den första etappen av det klassiska loppet. Gösta ”Fåglum” Pettersson är den ende svensk som har tagit hem en totalseger i Girot. År 1971 vann han utan att segra i någon enskild etapp.


strid om dessa normer. Banerförare för normsystemet var danska tränare, exem-pelvis Frode Sörensen och Henry Hansen. Danskar har alltså både lärt oss att spela fotboll och att cykla professionellt (4).

De danska tränarna togs hit eller blev kvar efter sina cykelkarriärer och anställ-des av de stora cykelfirmorna – Nymans (Crescent, det gula laget) och Monark (det blåa laget). De sökte tillämpa normerna, särskilt gentemot varandras cyklister och mot de mindre lagen. Det blev ett rama-skri, och om det fanns några traditioner i

Sexdagars var det i så fall detta krig mellan tränarna, cykelfabrikanterna och deras cyklister å ena sidan och å andra sidan förbundet och mediernas självut-nämnda experter. Striden som utkämpa-des under hela mellan- och efterkrigs-krigstiden kom att kallas för ”firmakriget”.

Rit-Olas helt underbara teckningar som publicerades i DN under loppen blev nog också närmast en tradition. I loppet skapades också fixstjärnor. Två av dem, som kom direkt ur folkdjupen, var springschasen och cykelbudet Sven ”Svängis” Johansson från Stockholm och Bollnässonen och målaren Yngve Lundh.

En epok går i gravenCykelfirmorna hade naturligtvis stora och genuint affärsmässiga bekymmer med den utvecklingshindrande amatör-stadgan. De stod sig slätt mot de utländ-ska kollegorna i Italien och Frankrike och kunde inte hålla sig med professio-nella cyklister. De försökte på olika sätt att undgå regeln genom att anställa cyklisterna på sina fabriker eller som butikssäljare. Det var ju avgörande för cyklisternas framgångar att de kunde lägga ned mycket daglig tid på träning. Det var ungefär som vissa bruksföretag gjorde för att stödja ortens fotbollslag. De fick möjlighet träna på arbetstid och klubbarna vände därmed amatörbestämmelsen till sin egen fördel (5). Cykelfirmorna höll även andra cyklister med cyklar och utrustning och bekostade deras träning. Monark och Nymans, eller rättare sagt de verkstäl-lande direktörerna Tage Warborn respektive Gustaf Grahn, ingick även i en kartell för att kontrollera kostnader för cyklisterna, reklamen i tidningarna och sponsring.

Den stora svenska cykelepoken tog så slut i mitten av 1960-talet när firmorna till slut fusionerades efter en lång tid som konkurrenter och när försäljningen av cyklar började stagnera. Vid den tiden togs även det skyddande importförbudet på utländska cyklar bort som funnits sedan andra världskriget och den svenska marknaden öppnades för billiga importcyklar av sämre kvalitet. Därmed kunde inte de svenska firmorna konkur-rera och en epok sjönk ner i historiens

Thomas Lövqvist är den senaste svensk som fått äran att bära den rosa ledartröjan i Giro d´Italia. Året var 2009. Bara en svensk har någonsin vunnit en etapp i Tour de France, Magnus Bäckstedt.


Referenser1. Artikeln bygger på min cykel-forskning som bland resulterat i den nyutkomna boken: Backe upp och backe ner, Malmö 2012. Där finns också vidare käll- och litteraturreferenser. 2. Barthes, R. Mytologier. 1970.3. Facchinetti, P. mfl. 2008.4. Sund, B. Fotbollens maktfält. 1997.5. Ericsson, C. Fotboll, bandy och makt. 2004.

Kontakt [email protected]

töcken. I det skedet sökte sig också de bästa svenska amatörcyklisterna till Italien för att bli proffs. Den så kallade Fåglumepoken inleddes med stora svenska framgångar för Gösta ”Fåglum” Pettersson, Tommy Prim och Bernt Johansson, särskilt på Girot. De svenska proffsframgångarna var en icke avsedd konsekvens av den bjudande amatör-stadgan.

Postgirot OpenVad gjorde då Svenska cykelförbundet när den framgångsrika tiden var över? Min forskning har visat att förutsättning-arna för fortsatta framgångar var stora i Sverige. Men under de första åren stod amatörstadgan fortfarande i vägen, särskilt omhuldad av Riksidrottsförbun-

det och av aristokratiska kretsar som länge styrde cykelförbundet. Publikin-tresset var stort – omkring 100 000 personer hade följt målgången för Sexdagars i Stockholm – och intresse-rade företag med cykelfirmorna i spetsen hade säkerligen gärna sett ett nytt stort internationellt lopp i Sverige. Cykel, särskilt det italienska Girot var populärt, tv sände tävlingarna och svenskar var framgångsrika. I slutet av 1960-talet avskaffades så amatörstadgan. Nu var det fritt fram att låta cykelproffsen vara med på startlinjen.

En idé till ett nytt storlopp kom från Postgirot i början av 1980-talet. På statliga Postgirot insåg man att här hade man verkligen någonting spännande på gång för att kunna marknadsföra sin produkt. Sagt och gjort, kontakter togs med förbundet och år 1982 var man igång med en kompetent ledning och organisation och det första loppet kunde gå av stapeln. De bästa bjöds in. Flera gånger lyckades man också locka namn som Jopp Zoetemelk, Laurent Fignon och Lance Armstrong.

Det var viktigt att placera loppet i tid mellan Girot och Touren, så åtminstone

några kända publikdragande namn och stall kunde vara med. Gentemot proffsen var tävlingen även öppen för landslag och regionala lag. Mixen blev lyckad och tävlingen växte i anseende internationellt sett. Två svenskar vann loppet flera gånger – Michael Andersson hela tre gånger och Tommy Prim två gånger. Bland övriga vinnare finns den i dag mycket framgångsrike norske spurtaren Thor Hushovd som vann 2001 års upplaga. Men när Postgirot övertogs av Nordea drog banken in sponsringen och förbundet blev tvunget att lägga ned även detta lopp. Den sista tävlingen kördes år 2002. Närmare än så har aldrig svensk cykelsport varit de stora etapploppen.

Framtida skandinaviskt storloppVad bör nu göras för att svensk cykel-sport ska kunna komma tillbaka till en ny storhetstid? Mitt svar är entydigt: arrangera till att börja med ett nytt storlopp på samma grund som Postgirot, alltså en tävling som är öppen för alla både för framstående proffs i stall och amatörer i landslag. Loppet ska vara längre och hårdare än föregångarna och dessutom ha bergsetapper. Ett sådant lopp skulle i förlängningen skapa entusi-asm och locka ungdomar att satsa på en cykelkarriär. I medierna har det förekommit rapporter om försök från det svenska förbundets sida att skapa ett lopp på en skandinavisk bas. Det är en mycket bra idé. Problemet som återstår att lösa är att hitta sponsorer. Entreprenören Salvatore Grimaldi med bland annat många kända cykel- och andra varumär-ken i sin portfölj borde här kunna göra en insats. I dag finns det nog ingen tidning som kan ta på sig detta, det är en roll som måste tas av andra. Om spon-sorfrågan kan lösas bör loppet kunna bli en succé. Möjligheterna finns där och då kan svensk cykelsport, med hjälp av sina skandinaviska vänner, återigen anta utmaningen från Tour de France och Giro d´Italia. Jag ser tiden an.

”Danskar har alltså både lärt oss att spela fotboll och att cykla professionellt.”


En kapplöpning mot tidenVårt förhållande till motion är ofta mer eller mindre komplicerat. Tiden är en svår motståndare. I intervjuer berättar här heltids-arbetande akademiker om sina strategier för hur och när de tränar i vardagen.

I d a g e n s s a m h ä l l e är det många som upplever stress och tidspress. Det påver-kar både hur vi aktiverar oss och hur vi tänker kring det. I Aftonbladet den 10 juli förra året snappade jag upp en krönika skriven av söndagsbilagans hälsoreporter Hanna Radke. Hon inledde med följande ord: ”Ska man tro Facebook så löptränar 98 procent av mina kontakter. De styrketränar, frossar i dyrt rosévin, har perfekta små söta barn och reser första klass… Hm. Hela sanningen? Nä, jag tror inte det. För ingen skriver väl en statusrad om att man slöar i soffan. Inte jag heller. Vilket skapar hysterisk aktivitetsstress. Snyggaste bilderna, längsta resorna, mest action. Alla andra hinner, men inte jag?”

Det ser tjockt utÅr 2010-2011 arbetade jag med projektet Det ser tjockt ut – tids- och rumsstrate-gier i samband med fysisk aktivitet, som just handlar om hur människor mitt i livet och karriären skapar eller inte skapar tid och rum för fysisk aktivitet. Utgångspunk-ten för och teoretiska perspektiv för detta projekt finns beskrivna i en artikel som publicerades i Svensk Idrottsforskning nummer 3 år 2009 (1). De teoretiska perspektiven och begreppen handlar i stor utsträckning om olika synsätt på tid och tidsanvändning. I den nämnda artikeln redogör jag även för en pilotundersök-ning, som även den ligger till grund för projektet. I pilotundersökningen fick 50 personer besvara frågan: Vilka strategier har du för att få in fysisk aktivitet i vardagsprogrammet? Utifrån de inkomna svaren kunde jag identifiera

olika typer av strategier som handlade om val av tidpunkt för aktivitet, typ av aktivitet samt hur de genom olika kombinationer av aktiviteter utnyttjade tiden mer effektivt.

I Det ser tjockt ut har jag därefter undersökt vilka tids- och rumsstrategier som människors använder sig av för att vara fysiskt aktiva. Det har jag gjort med hjälp av 586 enkätsvar från tre arbets-platser: Malmö högskola, Sydsvenska Dagbladet och tre förvaltningar i Malmö stad. Jag har även genomfört intervjuer på arbetsplatserna (fem anställda på en av dem samt en personalansvarig på respektive arbetsplats), intervjuer med tre företrädare för gym/fitnesskedjor samt fältstudier på och omkring arbetsplatserna. Undersökningen inne-fattade både lättare fysisk aktivitet (som att välja trapporna istället för hissen) och träning (tyngre aktivitet som ofta innebär att man bär träningskläder). Den under-sökta gruppen var människor med kvalificerade, kunskapsintensiva yrken (ofta med akademisk utbildning) i åldern 30-50 år.

Det finns förvånansvärt lite forskning i ämnet, såväl svensk som internationell. När det gäller träning och habitus och livsstil (2) finns det en hel del, men när det gäller strategier för fysisk aktivitet kopplade till tid, rum och aktivitet finns det betydligt mindre.

I den här artikeln har jag valt att i huvudsak fokusera på resultaten från intervjuerna eftersom jag tycker att dessa är intressanta och personliga. De inter-vjuade består av fem anställda på Malmö

Karin BookLektor

Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola


högskola i åldern 35-48 år. Här kallar vi dem Eva 48 år, Lisa 38 år, Anna 46 år, Erik 35 år och Anders 47 år.

Relationen till tidI enkäten angav 52 procent att de alltid eller ofta kände sig stressade i vardagen. De intervjuade upplevde även de någon typ av tidspress, främst i relation till sitt jobb. Eva 48 år som har arbetat på högskolan sedan år 1986 berättar att tempot på arbetsplatsen ökat avsevärt över tiden. Hon berättar att arbetet kräver mer tid än tjänstens omfattning, särskilt under hektiska perioder som har tenderat att bli fler och fler. Trots detta upplever Eva inte någon svår stress. Hon påpekar emellertid att ”när arbetet tar mycket tid tappar jag energi”. Just betydelsen av energi och problemet med förlorad energi är något hon påtalar flera gånger under intervjun: ”Då blir det gärna att man åker hem och sätter sig i soffan istället för att aktivera sig.”

Också Lisa 38 år menar att arbetstiden inte räcker till för arbetsuppgifterna. För att prestera bra arbetar hon mer än hon har betalt för. Familjeåtaganden tar även de mycket tid: ”Det gäller att ha en realistisk inställning till tid, och i synner-het egentid. Jag hinner inte sitta med en bok och en kopp te. Just nu är det så här.”

Anna 46 år har en känsla av konstant stress, av att aldrig vara ledig: ”Livet känns som en hinderbana, där man ska klara av hinder och stressa vidare mot nästa utan att hinna ta igen sig. Jag är nog en duktig flicka som vill prestera bra. Även om jag skulle vilja släppa kraven ger jag mig in i krävande situationer hela tiden.” Anna berättar också att hon har möjlighet till flexibla arbetstider och kan arbeta hemifrån om hon vill. Trots det har hon valt att åka till och från sin arbets-plats vid samma tid varje dag, för att styra upp sin arbetssituation. Hon poängterar att den konstanta stress hon känner inte betyder att hon arbetar hela tiden. Det är upplevd snarare än faktisk stress. Hon tillstår att det blir en del tv-tittande: ”Det är lätt hänt att fastna en stund på kvällen. Men tv:n är också ett stressmoment. Jag ska bara sitta en stund...jag borde inte.”

Erik 35 år värdesätter sin flexibla arbetssituation men medger samtidigt att den sannolikt utgör en av stressfaktorerna

i vardagen. Därför försöker även han att styra upp sin arbetstid: ”Jag strävar efter att bli en sådan som sitter på jobbet mellan 9 och 16 eller 17 för att kunna skilja tydligare på arbete och fritid och för familjens skull.” Både Erik och hans fru arbetar heltid och är ambitiösa såväl yrkesmässigt som på fritiden: ”Situatio-nen liknade tidigare ett stafettlopp. Stafettpinnen gick från den ena – som då fick ta hand om barnen – till den andra som rusade iväg på sin aktivitet. Det handlade om motionsidrott, musik, olika engagemang – att vara aktiva och förverk-liga oss själva. Våra barn är däremot inte igång med en massa aktiviteter. Frun är fortfarande inne i stafettracet men jag har börjat lugna ner tempot, det vill säga down-shiftat. Jag har valt bort pingisen och korpfotbollen samt har slutat blogga. Bloggandet sköttes ofta på kvällarna. Nu vill jag fokusera på annat.” Han påpekar att tid och fritidsaktiviteter är under ständig förhandling i familjen.

Anders 47 år har också möjlighet till

Tid är hårdvaluta och träning viktigt. Människor hittar olika strategier för att få motion i vardagen.


Studien handlar om fysisk aktivitet hos heltidsarbetande i kvalificerade, kunskapsinten-siva yrken.• Majoriteten har en

ambition att röra på sig. • Många är medvetna och

upptagna kring tanken om vikten av motion. Det kan i sin tur leda till krav och skapa skuldkänslor.

• En majoritet tränar regelbundet, d.v.s. varje vecka.

• Många anser sig ha svårt att finna tid i vardagen. Därför utvecklar de strategier, t.ex. promenerar på lunchen och cyklar till bussen.

• Om arbetsplatsen ligger på en central och miljömässigt attraktiv plats leder det till en högre andel promenader under och i anslutning till arbetsdagen.

• Många upplever att flexibla arbetstider och möjligheten att arbeta hemma ger frihet att träna när det passar. Det kan också orsaka stress då arbete och fritid flyter ihop.

• Arbetsgivaren borde använda organisatoriska snarare än ekonomiska incitament. T.ex. göra det möjligt att förlänga lunchen eller avsätta arbetstid för fysisk aktivitet.

flexibla arbetstider och valfrihet var arbetet ska ske, åtminstone under perio-der med mycket forskningstid. Trots det upplever han en känsla av att tiden inte räcker till, men sedan tillägger han: ”Men egentligen gör den nog det. På något vis gör den det. Tidsbristen är en chimär. I dag är tiden resursen som man inte uppfattar att man har tillräckligt av, medan det i ungdomen var pengar som var den bristfälliga resursen.”

Huvudet fullt av träningBland de intervjuade finns det en stor medvetenhet, nästan en upptagenhet, kring fysisk aktivitet och värdet av den. Att vara tankemässigt upptagen av något innebär emellertid inte att aktivitetsgra-den automatiskt är hög. Det är sannolikt mer en spegling av den kunskapsnivå som finns om fysisk aktivitet bland de inter-vjuade och om samhällets förväntningar och ideal.

När jag nämner begreppet ”fysisk aktivitet” associerar de flesta till träning, ansträngning och att bli svettig, men efter en stunds samtal börjar de också nämna mer lågintensiva former. Samtliga är aktiva på något sätt.

Lisa 38 år är mycket aktiv och tränar flera gånger i veckan, mest löpning och gympapass. Hon beskriver sig som en elitmotionär. Hon är också den enda av de intervjuade som anger att hon inte funderar alls på hur hon ska få lätt vardagsmotion. Hon menar att hon tränar så mycket att några meter i trapporna inte spelar någon roll. Å andra sidan är det faktiskt så att Lisa är den som till exempel cyklar mest. Hon understryker dock att det inte är en strategi, det är bara ett sätt att transportera sig effektivt!

Eva 48 år har alltid värdesatt fysisk aktivitet. Det var en naturlig del av livet under hennes uppväxt. Hon betonar dock att ”det betyder inte nödvändigtvis att jag tränar mycket men jag känner att jag får energi när jag gör det.” Eva kör numera ett workoutpass i veckan, i grupp för det pushar henne att delta. För några år sedan när hon bodde inne i stan blev det ofta tre pass. Hon har uttalade strategier för daglig fysisk aktivitet, till exempel att promenera till och från busshållplatsen när hon arbetspendlar. Ibland väljer hon till och med att ta tåget bara för att det ger

en längre promenadsträcka. Hon har också medvetna mikrostrategier såsom att välja trapporna eller gå och prata med kollegor istället för att ringa.

Anna 46 år har ett mer komplicerat förhållande till fysisk aktivitet. ”Jag vet att det är viktigt. Jag tänker mycket på det, särskilt kopplat till min vikt. Tankar om vad jag ska och borde göra dyker upp ofta. Jag är kanske inte tillräckligt motiverad. Det väcker inte lust utan är mest förknip-pat med dåligt samvete. Vad är egentligen hälsa och att må bra, kan man fråga sig”. Hon har emellertid en hund som får ut henne på en promenad varje kväll, ibland till och med två gånger. Hon reflekterar över den fysiska aktiviteten under dessa promenader och försöker öka takten för att tillryggalägga en längre sträcka. Hon har aldrig tränat regelbundet. För några år

sedan började hon gå på gym två gånger i veckan, eller det var i alla fall målsätt-ningen. Det blev en källa till press och dåligt samvete och de kvällar hon bestämde sig för att inte gå dit kände hon sig lättad. Därför slutade hon att träna på gym. I nuläget rider Anna en gång i veckan, på torsdagskvällar klockan 20: ”Det är en bra tid för träning eftersom den inte orsakar stress efter jobbet och egentligen mest inkräktar på tv-tiden. Tidigare gick jag och red på helgen men då kändes det som om hela helgen var förstörd.”

Erik 35 år har en annorlunda – eller mer kreativ – syn på fysisk aktivitet. Det handlar om att skapa små utmaningar i vardagen, som livar upp. Han letar ständigt efter möjligheter till aktiviteter i den fysiska miljön: ”Jag har sprungit uppför det nedåtgående rullbandet på centralsta-tionen. Det handlar om att tänka i nya banor, att utmana.” Han vill inte påstå att han är upptagen av tanken på fysisk aktivitet, men erkänner samtidigt att syftet med de där dagliga utmaningarna är att testa fysiken och kolla att han inte blivit en gubbe. Han cyklar till och från stationen

”Bland de intervjuade finns en stor medvetenhet, nästan upptagenhet, kring fysisk aktivitet och värdet av den.”

Resultat från studien Det ser tjockt ut


Referenser1. Book, K. Det ser tjockt ut. Tankar kring hur och var vi skapar tid för fysisk aktivitet. Svensk Idrottsforskning. 3:2009.2. Lagergren, L. Idrott och habi-tus: För en samhällsvetenskaplig idrottsforskning bortom livsstil och utslagning. Svensk Idrotts-forskning. 3:2009.

[email protected]

varje dag då han pendlar med tåg till arbe-tet: ”På sträckan finns en rejäl backe. Jag utmanar mig själv i den varje dag. Kanske är det de där gubbtankarna som jag vill utmana eller mäta”. Erik har, som nämnts ovan, börjat ta det lugnare och strukit två idrottsaktiviteter i veckan. Trots det tycker han att det är viktigt att vara fysiskt aktiv och blir rastlös om han inte får sin veckodos. Den aktivitet som är kvar i programmet är en bollsport med kolle-gorna på lunchen en gång i veckan. Den uppfyller flera saker, däribland socialise-ring med kollegorna och spänning efter-som allt kan hända i spelet.

Anders 47 år sätter fysiska aktiviteter i relation till sin rökning: ”För några år sedan, när jag rökte, kände jag att jag blev trött av att gå i trappor. Då slutade jag röka och började promenera. Genom att förbättra orken så ökar jag också min prestationsförmåga när jag arbetar. Det är nog det viktigaste syftet med att röra på sig.” Numera promenerar han till jobbet och tar även andra chanser till promena-der: ”På den tiden jag rökte tog jag ofta trapporna för att jag behövde det, flåset var inte bra. I dag tar jag dem för att jag kan.” När det gäller träning är Anders vad han kallar en periodare. Vid intervjutill-fället var det främst promenader som gällde, ofta runt en timme långa. Under andra perioder har han även sprungit regelbundet, till exempel under somma-ren.

Fler vill träna på jobbetNästan 63 procent av dem som deltog i enkätundersökningen tränar minst en gång i veckan. Drygt 10 procent tränar aldrig. De som har barn tränade mindre än de som inte hade barn. De som angav att de tycker att det är viktigt att få in fysisk aktivitet i det dagliga programmet tränade mer, medan de som angav att de upplever tidsbrist tränade mindre.

Endast en minoritet tränar minst en gång i veckan under arbetsdagen (knappt 10 procent) eller i direkt anslutning till den (knappt 30 procent). Detta till trots finns det en trend i samhället mot att träning och fysisk aktivitet sker vid dessa tidpunkter. I intervjuerna med företrä-dare för gym och fitnesscentra framkom det till exempel att intresset för att träna på morgonen före arbetet eller på lunch-

timmen har ökat. Min pilotstudie indike-rade också att tider under och i direkt anslutning till arbetstiden ansågs som gynnsamma för träning.

De vanligaste strategierna för att få in fysisk aktivitet med stor regelbundenhet i vardagsprogrammet var enligt enkäten att: ta trapporna istället för hissen, promenera under arbetsdagen samt gå eller cykla till eller från arbetet eller kollektivtrafikhållplatsen.

Flexibelt och tidseffektivtIntervjuerna kretsade en hel del runt känslorna kring fysisk aktivitet. De egna kraven, men också samhällets krav, på vad som bör åstadkommas ger upphov till ett visst mått av stress hos flera av de intervjuade. Aktivitetsnivån varierar men samtliga lägger en hel del tankekraft på fysisk aktivitet. De har olika strategier för att få in fysisk aktivitet och träning i vardagen, men samtliga promenerar eller cyklar för att transportera sig. Träningsmängden varierar mellan de intervjuade. De ägnar sig åt löpning, gympa, workout, bollsport och ridning, det vill säga aktiviteter som är såväl tids- och rumsmässigt bundna som flexibla. Det kan ställas mot trenden i samhället som går mot alltmer flexibla aktiviteter. Tidpunkterna för aktiviteterna varierar också men även här anser de att flexibilitet i arbetstider och fritid är en fördel. De anser samtidigt att rutiner är bra för att träningen ska bli av.

Resultaten visar att det finns mönster men att det samtidigt är svårt att genera-lisera. Vi har alla olika erfarenheter och strategier när det gäller träning och fysisk aktivitet. Det vittnar också intervjuerna med företrädare för gym/fitnesskedjor om. När vi diskuterade vilka efterfråge-trender som de kunde se återkom begreppen: individanpassning, flexibili-tet, tillgänglighet, tidseffektivitet och personlig utveckling.

Studien fokuserade alltså uteslutande på arbetsplatser och individer med kvalificerade yrken. Min ambition är att arbeta vidare inom samma forskningsfält och då studera helt andra typer av arbets-platser, till exempel med mindre flexibla arbetstider, mer fysiskt krävande arbets-uppgifter och mer rutinbetonade arbeten.


Närvarande i avgörandet Avgörandets stund är fyllt av obehagliga känslor för många elitidrot-tare. En normal reaktion är att försöka undvika känslorna. Den som istället systematisk tränar medveten närvaro ökar förmågan att vara bäst när det gäller trots en stark oro och ångest.

Et t o l y m p i s k t eller paralympiskt mästerskap är otroligt rikt på starka känslomässiga upplevelser och är i jämförelse med andra stora mästerskap annorlunda på många sätt och vis. Det som är unikt och annorlunda innebär i regel en utökad psykologisk kravbild som kan vara svår att hantera. Ur ett strikt psykologiskt perspektiv är det framför allt en sak som utmärker sig – sättet att tänka om tävlingsresultatet. Med några få undantag tillskrivs tävlingsresultatet en klart större betydelse än vid något annat tillfälle (1).

Bara medvetenheten om att den viktigaste tävlingsdagen i hela mitt i liv kommer att inträffa på ett specifikt datum kan lätt generera en strid ström av tankar och intensiva känslor som är svåra att hantera och kontrollera. Tankar och känslor som är av negativ karaktär uppfattas ofta som problematiska i samband med tävling och match. Den vanligaste reaktionen är att försöka undvika och distrahera sig från oro, ångest, tvivel och allt annat som upplevs som obehagligt. Sådant tar ju energi och stör koncentrationen.

Undvikande förstärker problemenAlla dessa försök som i grunden har som syfte att minska obehaget kallas inom kognitiv beteendeterapi för upplevelseba-serat undvikande. Dessvärre är upplevel-sebaserat undvikande något som snarare vidmakthåller och förstärker ett problem ur ett psykologiskt perspektiv. Det är med andra ord mer funktionellt att träna förmågan att förhålla sig på ett önskvärt sätt till sina tankar och känslor. Med

träning kan vi lära oss att vara mer flexibla i hur mycket som våra tankar och känslor får styra våra handlingar och vårt beteende. Konkret handlar det om att kunna möta jobbiga tankar och känslor, samt att kunna välja att gå i en önskvärd riktning mot det som upplevs som viktigt. Denna typ av träning förutsätter en medveten närvaro – ofta kallad mindful-ness. Medveten närvaro, där vi stannar i upplevelsen och accepterar den precis som den är, innebär motsatsen till upplevelsebaserat undvikande (2,3).

Mindfulness har sitt ursprung i buddis-tisk meditation och har praktiserats i mer än 2 500 år. Professor Jon Kabat Zinn vid University Hospital i Massachussets anses vara den som i störst utsträckning bidra-git till den explosionsartade utvecklingen av mindfulness inom den västerländska medicinen och psykoterapin. Kabat Zinn har sedan sjuttiotalet tillämpat Mindful-ness Based Stress Reduction (MBSR) i arbetet med patienter som lider av kronisk smärta och stressrelaterade sjukdomar (2,3).

Inom psykologin finns det knappast något annat forskningsområde som vuxit lika snabbt som mindfulness de senaste tio åren, vilket även inneburit ett stort genomslag för olika behandlingsformer som inkluderar medveten närvaro (mind-fulnessbaserad stressreducering, dialek-tisk beteendeterapi, mindfulnessbaserad kognitiv terapi, acceptance and commit-ment theraphy). Mindfulnessträning används i dag inte bara inom vården utan även allt mer hos friska individer i en mängd olika sammanhang. Det har nämligen visat sig att denna typ av träning

Göran KenttäLektor

Gymnastik- och idrottshögskolan


leder till en ökad produktivitet och effektivitet, samtidigt som den ökar välbefinnandet, förbättrar sociala relatio-ner, samt minskar stress och känslomäs-sig utmattning. Forskningen har också visat fysiologiska effekter som förbättrat immunförsvar, snabbare läkning, förbätt-

rat blodtryck, samt förbättrad återhämt-ning eftersom sömnens kvalitet blir bättre. Mindfulnessträning har också visat sig öka förmågan till koncentration och riktad uppmärksamhet (2,4,5). Psykologi-forskaren Sedlmeier har tillsammans med sina kollegor genomfört den senaste och mest omfattande metaanalysen av veten-skapliga publikationer om meditationsträ-

ning hos friska individer (6). Inledningsvis identifierades 595 studier, men närmare tre fjärdedelar av dem exkluderades mestadels på grund av metodologiska brister. Analysen visade att den största effekten av meditationsträning är en ökad förmåga att hantera känslor och relatio-ner. I sammanhanget är det intressant att notera hur vanligt det är att elitidrottare förklarar sina tävlingsresultat med hur bra eller dåligt de lyckats hantera sina känslor i tävlingsögonblicket…

Medveten närvaroDessvärre finns det i dag ytterst lite forskning om mindfulnessträning inom elitidrotten (7). Trots det finns det inget tvivel om att idrottsliga prestationer förut-sätter en odelad närvaro och uppmärk-samhet. Misstag sker ofta som en direkt konsekvens av att en inre eller yttre distraktion rubbar uppmärksamheten. Den kan vara en plötslig tanke om att jag kommer att misslyckas, en känsla av att inte vara i form, en känsla av att det är fel på min utrustning, ett irriterande domar-beslut, eller en provocerande kommentar från en motståndare. Vid en första anblick är det lätt att uppfatta medveten närvaro

”Det är intressant att notera hur vanligt det är att elitidrottare för-klarar sina tävlingsresul-tat med hur bra eller hur dåligt de lyckats hantera sina känslor i tävlingsögonblicket.”

Ett guld och ett silver i London. Jonas Jacobsson lyckades än en gång prestera när det gällde som mest. Den 47-åriga skytten har nu tagit 30 paralympiska medaljer, varav 17 guld.


Referenser1. McCann, S. International Jour-nal of Sport and exercise psychol-ogy. 2008. 6:267-276.2. Chiesa, A. mfl. The Journal of Alternative and Complementary Medicine. 2009. 5:593-600. 3. Grossman, P. mfl. Journal of Psychosomatic Research. 2004. 57:35-43.4. Brown, K. mfl. Journal of Per-sonality and Social Psychology. 2003. 4:822-848. 5. Brown, K. mfl. Psychological Inquiry. 2007. 4:211-237.6. Sedlmeier P. mfl. Psychologial Bulletin. In press.7. Moore, Z.E. Journal of Clinical Sports Psychology. 2009. 4:291-302.

[email protected]

som att ”bara vara koncentrerad” i traditionell idrottspsykologisk bemär-kelse. Inom idrottspsykologin definieras koncentrationsförmågan som ”the mental effort placed on sensory or mental events” (1). Detta är förvisso av stor betydelse för den idrottsliga prestationsförmågan, men mindfulness rymmer flera dimensioner av delvis annan karaktär. Ofta citeras Kabat-Zinns definition av mindfulness: ”paying attention, on purpose, in the present moment, and doing it non-judg-mentally” (3).

En uppenbar skillnad är att Kabat-Zinn betonar ett icke-dömande och icke-värde-rande förhållningssätt i samband med medveten närvaro. Dessutom förespråkas ett nyfiket, öppet och utforskande sinne inom mindfulness vilket kan skapa en rad positiva känslor. Följande kvaliteter förknippas ofta med medveten närvaro: icke dömande, icke strävande, accepte-rande, tålmodig, förtröstansfull, öppen i sinnet (även kallad nybörjarsinnet), mjuk, generös, empatisk, tacksam, omtänksam och med förmåga att tankemässigt släppa taget.

Utmana dig självInom buddismen bedrivs förenklat två former av meditationsträning. Den ena är en mer renodlad form av koncentrations-träning, medan den andra strävar mot en bredare uppmärksamhetsträning och självinsikt. Den mer renodlade koncentra-tionsträningen övar en riktad och begrän-sad uppmärksamhet – antingen inåt mot till exempel andningen eller utåt mot exempelvis ett brinnande stearin ljus. När tankar dyker upp och uppmärksamheten brister går träningen ut på att försiktigt flytta uppmärksamheten tillbaka till andningen. Denna form kan vara lugnade, behaglig och avslappande och skapar även en plattform för den bredare formen av uppmärksamhetsträning. Den breda uppmärksamhetsträningen övar på att vara medvetet närvarande i flödet av perceptuella upplevelser såsom tankar, känslor och kroppsliga sensationer. I jämförelse med koncentrerad medita-tionsträning och den lugnade effekten på sinnet ger den här träningen en upple-velse av ett mera vaket och vitaliserat sinnestillstånd (3,4).

I vissa avseenden kan det vara lättare

att beskriva och uppfatta saker när vi inte är medvetet närvarande. Det sker ofta då autopiloten är på och vi gör rutinmässiga vardagssysslor, vilket gör att vi brister i medveten närvaro. Det kan även ske i samband med monotona träningspass eller under träningspass som vi genomfört flera tusentals gånger. Försök istället att utmana dig själv genom att göra dina träningsrutiner och vardagssysslor på något nytt sätt, eller försök att göra saker som är helt nya eller som du sällan gör. Försök att sakta ned – gör saker i ett långsammare tempo. Reflektera medvetet över hur det förändrar din upplevda kvalitet med avseende på att vara medvetet närvarande. I träning och tävling är förmågan att bibehålla hög kvalitet i den medvetna närvaron trots distraktioner av stor betydelse.

Närvarande trots oroEtt liv som elitidrottare eller elittränare kommer alltid att innehålla mycket stress och höga krav på att prestera i utsatta situationer. ”Att vara orolig är tränarens normaltillstånd”. Detta är ett uttalade av Per Olsson, tränare och sportchef i fot-bollsallsvenska Gefle IF som i år blev utnämnd till allsvenskans bästa tränare. De absoluta kraven är sannolikt som högst i samband med ett olympiskt mästerskap. I samband med ett OS kommer det dess-utom med stor sannolikhet att inträffa oförutsägbara händelser och situationer. Stora och små händelser har i ett utsatt läge potential att påverka den idrottsliga prestationen. Alla händelser bör därför betraktas som prestationsrelevanta i ett skarpt läge, eller som psykologiforskaren Sean McCann uttrycker det ”At the Olym-pics everything is a performance issue”.

Mot bakgrund av ovanstående och det samlade innehållet i den här artikeln förespråkar jag systematisk träning av förmågan att vara medvetet närvarande. Vi blir allt fler som arbetar med elitidrottare i förberedelser inför de olympiska och de paralympiska mästerskapen. Därmed ökar förutsättningarna till en större psykologisk flexibilitet, vilket innebär att obehagliga tankar och känslor allt mindre kommer att styra handlingar och beteenden. Mer konkret skapas förutsättningar för att kunna vara närvarande och vara bäst när det gäller, även med oro och ångest.

Prenumerera!

2 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Motion smakar bäst i storstäderHärföraren mot doping 80 år– porträtt av Arne LjungqvistMultisportarna spränger fysiologiska gränser

3 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Jakten på talangenIshockeyns tidiga historiaPromenaden som ersätter medicinen

TEMA: Forskning vid Linnéuniversitetet

En helårsprenumeration med fyra nummer kostar 200 kr. Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se

1 | 2012 | ÅRGÅNG 21

Tema: IDROTTSLYFTETTidernas satsning granskad

Prenumerera!

3 | 2012 | ÅRGÅNG 21



Blomstrand första kvinna att få SCIF:s stora pris

Ur motiveringen: Eva Blomstrand blev civilin-genjör på Chalmers i Göteborg år 1976. Hennes avhandling år 1985 handlade om muskelmeta-bolism under arbete. Hon utnämndes till professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan 2011. Eva Blomstrand har skrivit 48 vetenskapliga originaluppsatser och flera översiktsartiklar, bokkapitel och populärvetenskapliga artiklar om nutrition och idrott. Forskningen är inriktad på tre huvudområden: central trötthet, omsättning av protein och aminosyror under fysiskt arbete och faktorer som begränsar maximal syreupp-tagning. I de två första ämnesområdena är hon en världsledande forskare. Teorin om central trötthet vid långtidsarbete bygger på att vissa aminosyror (tryptofan) lättare passerar blod-hjärn-barriären vid långtidsarbete än konkurrerande aminosyror (de grenade), eftersom de senare omsätts i kroppen och minskar i koncentration. Tillskott av de grenade ger effekter genom minskad central trötthet.

Studier på grenade aminosyrors övriga effekter har bland annat visat att nedbrytningen av muskelprotein minskar om man tillför grenade aminosyror. På senare tid har hon genomfört undersökningar för att se hur tillförsel av aminosy-ror kan modifiera effekten av olika typer av styrketräning. Det har stor relevans för idrotten när det gäller kost i samband med träning. Eva Blomstrand har haft Riksidrottsförbundets (RF) uppdrag att sammanställa kunskapsläget inom området näringslära för idrott. Sammanställningen har legat som underlag för RF:s officiella kostpolicy.

Sv e r i g e S c e n t r a l f ö r e n i n g för idrottens främjande (SCIF) delar varje år ut pris i idrottsvetenskap. Årets stora pris, till erfarna forskare, går till Eva Blomstrand och Kent Sahlin, bägge professorer på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Det är första gången som det prestigefulla priset går till en kvinna. Det lilla priset, till yngre forskare, går till Anna Nordström, docent i idrottsmedicin vid Umeå universitet. Priserna delas ut den

1 oktober på GIH i samband med ett symposium om barn och träning. Prissum-man är på 100 000 respektive 50 000 kronor. Pristagarna tilldelas även SCIF:s minnesplakett. Syftet med priserna är att stimulera till fortsatt forskning av hög kvalitet inom idrottsvetenskap i Sverige. De ges till forskare som under de senaste åren publicerat forskning som är av högsta kvalitet och av stor betydelse för svensk idrott.

SCIF:s stora prisProfessor EVA BLOMSTRAND Gymnastik- och idrottshögskolan

Eva Blomstrand och Kent Sahlin får SCIF:s stora pris. De får priset för framstående och världsledande studier på människa kring de mekanis-mer som klargör hur fysisk träning och nutrition förbättrar muskulär prestationsförmåga och motverkar uppkomst av medicinsk ohälsa.


Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF) bildades 1897 och var landets första centrala idrottsorganisation. Föreningen administreras i stort sett helt på ideell basis. Den stödjer skoli-drott, förbundsidrott, ledarinsatser och idrottshis-toriska verksamheter som till exempel idrottsmusei-verksamhet och bokprojekt. Föreningen driver också tennishallar på Östermalms IP i Stockholm. Tennispavil-jongen är en av världens äldsta inomhusarenor för tennis som fortfarande används. SCIF ger även ut årsboken Blå Boken.

Pristagare genom tidernaÅrtal SCIF:s stora pris 2000 Bengt Saltin2001 Lars Peterson 2002 Gunnar Borg Jan Lindroth 2003 Ronny Lorentzon Håkan Alfredsson 2004 Björn Eklom 2005 Lars-Magnus Engström 2006 Per Renström Jon Karlsson 2007 Göran Patriksson 2008 Alf Thorstensson 2009 Tomas Peterson 2010 Jan Ekstrand 2011 Eva Blomstrand Kent Sahlin

Årtal SCIF:s lilla pris2001 Håkan Larsson2002 Michail Tonkonogi2003 Juleen Zierath2004 Johan R Norberg2005 Peter Nordström2006 HC Holmberg2007 Göran Kentää2008 Marcus Waldén Martin Hägglund2009 Carl-Johan Olsson2010 Josef Fahlén Stefan Wagnsson2011 Anna Nordström

FAKTA

Ur motiveringen: Kent Sahlin blev civilingen-jör i biokemi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm år 1971. Avhandlingen år 1978 handlade om muskelmetabolism, pH och fysisk arbete. Han utnämndes till professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm 2001 och vid Syddansk universitet i Odense år 2002. Kent Sahlin har fått drygt 170 artiklar publi-cerade, de flesta vetenskapliga originalartik-lar i internationella tidskrifter. Forskningen har varit inriktad på muskelfysiologi, främst muskeluttröttning vid fysiskt arbete. De flesta arbeten har skett på människa. En huvudlinje har varit att tröttheten är orsakad av energibrist. Han har delvis med andra forskare visat vilka biokemiska faktorer som är inblandade i utvecklingen av muskeltrött-het under kortvarigt och långvarigt arbete. I denna del är han tveklöst internationellt mycket framstående. En annan del av forskningen har varit analys av hur arbete, träning och kost

påverkar mitokondriefunktionen. Även den forskningen är av högsta internationella klass. Ett tredje ben i hans forskning handlar om effekter av olika typer av träning på genut-tryck i muskelbiopsier. Intressanta undersök-ningar, publicerade och pågående, handlar om hur styrketräning påverkar effekter av uthållighetsträning. Frågan är om styrketrä-ning före eller efter ett uthållighetspass stör effekten av det senare, eller kanske ökar den.

SCIF:s stora prisProfessor KENT SAHLINGymnastik- och idrottshögskolan

SCIF:s lilla prisDocent ANNA NORDSTRÖM Umeå universitet

Ur motiveringen: Anna Nordström disputerade år 2004 och är sedan 2011 docent i idrottsmedi-cin vid Umeå universitet. Hon är även överläkare i rehabiliteringsmedicin. Hennes forskning handlar om samband mellan fysisk aktivitet, kroppssammansättning och skelettets styrka i relation till maximal prestation inom idrotten, men även sett ur ett folkhälsoper-spektiv. Anna Nordströms forskning visar att effekten av viktbärande fysisk aktivitet på skelettet verkar vara påtaglig under ungdomsåren. En annan studie på före detta idrottsmän visar att de hade 50 procent färre frakturer än kontrollgruppen. Det är de hittills starkaste beviset som finns för att fysisk aktivitet under ungdomsåren skulle kunna minska risken för benskörhet och frakturer hos äldre. Hon har även undersökt kroppssammansätt-ning och fettfördelning hos elitidrottare. Ett pågå-ende forskningsprojekt handlar om hur kropps-

sammansätt-ningen är relaterat till maxprestatio-nen hos 145 unga män och kvinnor som tränar uthållig-hetsidrott. Resultaten visar ett starkt samband mellan kroppssammansättning och maxprestationen hos unga män och kvinnor och redan vid 16 års ålder. Anna Nordström bygger upp en egen forskargrupp och har handlett tre dokto-rander till disputation. Hon har ett omfattande internationellt nätverk och visar ett stort intresse för pedagogisk utveckling tätt kopplad till hennes forsk-ning. Hon är en ovanligt stark kandidat med en oerhört imponerande forsknings-aktivitet som har få motsvarigheter i landet. Meritmässigt står hon i viss särklass.

POSTTIDNING B-POSTBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsändes försändelsen med nya adressen på adressidanAVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 Stockholm

Pass På – snart Går startskottet

Nu är det inte långt kvar till årets höjdpunkt för er som arbetar och brinner för att förbättra förutsättning-arna för bad och idrott i Sverige. 20–22 november slår vi upp portarna till Träffpunkt Idrottsmiljö på Svenska Mässan i Göteborg.

Det kommer bli tre dagar fullmatade av intressanta seminarier, debatter och möten.

Vi kommer bland annat att diskutera ämnen som ”Barn-idrott – en lönsam affär?”, ”Vem är idrotten för?” och ”Världen blir bättre med design!”. Dessutom kommer Göran Carstedt att prata om hur vi skapar en hållbar framtid. Och detta är ändå bara ett axplock ur vårt konferensprogram. Så surfa in på vår webbplats och registrera ditt besök redan idag.

www.traffpunktidrottsmiljo.se

GöteborG | 20–22 november 2012

konferensprogramTräffpunkT idroTTsmiljöBad och ida 2012 20–22 novemBer 2012 svenska mässan göTeBorg

några av åreTs föreläsareAnders Albertsson, Erik Blix, Karin Book, Rosan Bosch, Göran Carstedt, Ian Crockford, Malin Eggertz Forsmark, Christer

Englund, Björn Eriksson, Göran Harnesk, Susanna Hedenborg, Claes Hultling, Göran Hägglund, Babben Larsson, Suzanne Lundvall, Karin Mattsson Weijber, Karl-Erik Nilsson, Johan R Norberg, Mats Pettersson, Jonas Ransgård, Karin Redelius, Marianne Rundström, Arja

Saijonmaa, Mikael Santoft, Erik Strand, Ida

Östensson och många fler.

fler...

Seminarieprogrammet görs i samarbete med med Riksidrottsförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges fritid- och

kulturchefsförening, Centrum för idrottsforskning, Svenska Badmästarförbundet och Sveriges Poolproducenter.

Hela programmet finns på traffpunktidrottsmiljo.se

träffpunkt idrottsmiljö arrangeras i samarbete med svenska badmästareförbundet, sveriges kommuner och Landsting, riksidrottsförbundet och Centrum för idrottsforskning.

Svensk Idrottsforskning nr 3-2012

Documents

Transcript of Svensk Idrottsforskning nr 3-2012