LO-FACKEN INOM EL-BRANSCHEN · Men nuvarande ellagstiftning kan behöva förändras. Men då ska...

1

K R AV F Ö R E T T E L S Ä K R A R E

S V E R I G E

2014-04-07

LO-FACKEN INOM

EL-BRANSCHEN

1

Bakgrund

Den 22 augusti 2013 tillsatte regeringen en enmansutredning för att arbeta fram förslag

till en ny elsäkerhets- och certifieringslagstiftning.1 Utredaren ska samråda med en

expertgrupp där fackförbunden representeras av regionombudsman Tina Nordling

Svenska Elektrikerförbundet. Som expert och representant för montörerna har Tina

Nordling samrått med representanter för de LO-fack som har medlemmar som arbetar

som yrkesmän inom elbranschen d.v.s. Industrifacket Metall, Fastighetsanställdas

förbund, SEKO – facket för service och kommunikation, Svenska Elektrikerförbundet,

Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet. De

synpunkter som framläggs i denna skrift är dessa fackförbunds gemensamma

ställningstagande i anledning av behörighetsutredningen.

1 Kommittédirektiv 2013:2013:81

Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra elektriska installationer.

2

Innehåll

Bakgrund ...................................................................................................................... 1

Behörighetsutredningen; bakgrund ........................................................................... 5

Direktiven ger utrymme för en säker ellagstiftning ............................................................ 6

ILO-konvention (nr 142)skall vara grunden för utredningsarbetet ..................................... 7

Utredningen bör vidga perspektivet .................................................................................... 7

LO-fackens mål för ett elsäkert Sverige ................................................................. 10

Helhetsperspektiv saknas .................................................................................................. 10

1. Utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i

samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer ................................. 11

2. Lärlingsutbildning i företag kombinerat med gymnasieprogrammet El- och

energiprogrammet (EE) med godkända betyg i utvalda fackämnen ska fortfarande vara

den huvudsakliga utbildningsmodellen............................................................................. 11

3. Lärlingsutbildning ska ske som anställd och med lön enligt kollektivavtal. .. 12

4. Certifiering av montör sker i statens intresse och ska därför alltid vara

kostnadsfri för montören. .................................................................................................. 12

5. Arbetsgivare som utbildar lärlingar ska erhålla statligt bidrag för adekvat

ersättning för kostnader i samband med lärlingsutbildning för merkostnader som uppstår

pga. instruktion, certifiering etc. av lärling. ...................................................................... 12

6. Företaget ska vara godkänt för lärlingsutbildning. ......................................... 13

7. Det ska endast vara en enhetlig utbildning för alla som ska arbeta som

montörer inom elbranschen oberoende av vilket yrkesfack de senare kommer att arbeta

inom. 13

8. Samtliga som dokumenterat arbetat inom yrket som montör,

industrielektriker, kraftverkselektriker etc. med behörighetskrävande elarbeten och har

gymnasieutbildning + lärlingsutbildning eller har dokumenterad erfarenhet av arbete som

elmontör eller annan elyrkesman med mer än 2 år i yrket ska efter ansökan erhålla

kompetens som elyrkesman inom det område denne arbetat så länge hen arbetar kvar

inom yrket. ........................................................................................................................ 13

9. Utländska montörer ska prövas för arbete i Sverige och certifieras på samma

sätt som i Norge enligt EU-rättens regler. ........................................................................ 14

3

10. Företag ska vara certifierade av elsäkerhetsmyndighet och finnas upptagna i

lättillgängliga offentliga register för att få utföra behörighetskrävande installationsarbeten

eller reparationer. .............................................................................................................. 14

11. Det skall finnas ett särskilt förfarande dit brukare eller konsument skall kunna

anmäla företag som missköter sig. Elsäkerhetsmyndigheten skall ha ordentliga

sanktionsmöjligheter mot företag som missköter sig, i sista hand genom att kunna dra in

företagets certifiering för att utföra behörighetskrävande elarbeten. ................................ 15

12. För att företag ska vara certifierade krävs att de har behörig elinstallatör

anställd i företaget. ............................................................................................................ 15

13. Alla behöriga elinstallatörer ska finna upptagna i offentliga register.

Behörigheten ska vara tidsbegränsad och kräva kontinuerligt arbete inom el-branschen

för att vidmakthållas. ........................................................................................................ 16

14. Den ansvariga elinstallatören ska vara anställd i samma företag som

montören. 16

15. Det ska endast finnas en behörig installatör för varje företag. ....................... 17

16. Behörig installatör får inte samtidigt utföra arbete som inskränker hans

verksamhet hos företaget. ................................................................................................. 17

17. För utländska företag ska gälla samma regler för certifiering och offentlig

redovisning av behörighet. ................................................................................................ 17

18. Elsäkerhetsmyndigheten ska ges ökade befogenheter och resurser för att

kunna utföra kontrollarbetet på fältet. ............................................................................... 18

19. Certifierade företag ska liksom enligt norsk rätt vara skyldiga att rätta till

uppkommande brister och fel. ........................................................................................... 18

Rapport Studieresa Reglering av elsäkerhet i Norge 2014-01-30 – 31

Svenska Elektrikerförbundet ............................................................................... 19

Inledning Uppdrag och syfte med studiresa...................................................................... 19

Besöket i Norge................................................................................................................. 20

Sammanfattning ................................................................................................................ 22

El-tilsynsloven .................................................................................................................. 23

Regeringens föreskrift för elföretag och kvalifikationskrav ............................................. 23

Läroplaner och utbildningsprogram för elektriker ............................................................ 26

4

Anordnande av lärlingsutbildning ..................................................................................... 26

Bakgrund till det norska trepartssystemet för utbildning och planer. ............................... 27

Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på regerings- och central

myndighetetsnivå. ............................................................................................................. 28

Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på Landstingsnivå (Fylke) ............. 29

Lämpliga kontaktpersoner ................................................................................................ 30

5

Behörighetsutredningen; bakgrund

Dagen elsäkerhetsregler är grundade på elens farlighet. Det är väldigt få människor som

drunknar för att en rörmokare gör en felaktig rörinstallation, även om de ekonomiska

skadorna kan bli betydande. Däremot kan en felaktig elinstallation medföra svåra

kroppsskador eller döden.

Dagens elsäkerhetslagstiftning har därför sin utgångspunkt i att produktion och

distribution av elektrisk ström är en utpräglat farlig verksamhet. Huvudprincipen om

strikt skadeståndsansvar för den som innehar en elektrisk starkströmsanläggning har sin

grund häri och gör därför elhuvudmannen även utan försumlighet ansvarig för skador

från el.

Bakgrunden till behörighetsutredningen2 är Elsäkerhetsverkets rapport Säkra

elinstallationer.3 Elsäkerhetsverkets rapport hade som uttalat syfte att möjliggöra

användning av bemanningsföretag vid elinstallationsarbete. Detta ligger enligt LO-

förbunden helt vid sidan av Elsäkerhetsverkets uppdrag att göra Sverige elsäkrare. Detta

rent arbetsmarknadspolitiska syfte har medfört att behörighetsutredningens direktiv fått

en helt felaktig riktning, bort ifrån säkerhetsaspekten.

Syftet med dagens elsäkerhetslagstiftning, att skydda från elens risker, nämns i

utredningsdirektiven endast i en hänvisning till gällande lag. Enligt utredningsdirektiven

ska utredningen huvudsakligen utmynna i förslag som rör organisations- och

kompetensfrågor. Utredningsresultatet är därigenom i stort begränsat till att ändra

montörernas, eller yrkesmännens som de benämns i direktiven, förhållanden. Mot

bakgrund av att det sekelgamla samarbetet mellan fack och arbetsgivarorganisation när

det gäller utbildning av montörer inte längre fungerar, kan detta vara en av flera

säkerhetsaspekter som bör behandlas.

Men det faktum att hela utredningen tar sin utgångspunkt i en arbetsmarknadspolitisk

förändring, dvs. att utöka möjligheten för bemanningsföretag att arbeta inom elområdet,

medför att det i många fall anges rent fiktiva skäl som grund för att föreslå ändringar i

gällande lagstiftning. Bl.a. påstås

”att förutsättningarna för elektriskt installationsarbete har förändrats vad gäller

exempelvis frågor om aktörernas kompetens, ansvar och befogenheter”

2 Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra

elektriska installationer.

3 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2)

6

Direktivens utgångspunkt är alltså att montörernas arbete komplicerats genom ny teknik.

Det är i huvudsak fel. Det som framförallt påverkats genom teknikutvecklingen ligger på

konstruktionsplanet, dvs. något som till stor del ligger utanför yrkesmännens roll.

Montörerna är de som är längst ned i kedjan i arbetet med elektrisk verksamhet. Den

ansvarige elinstallatören ska enligt nuvarande lagstiftning planera, välja teknik och

material, övervaka elarbete, välja ut lämplig arbetskraft och slutkontrollera en

elinstallation.

Trots att teknikutvecklingen huvudsakligen påverkar den ansvarige elinstallatörens

funktion och verksamhet behandlas dennes verksamhet sparsamt i utredningsdirektiven.

Än anmärkningsvärdare är denna underlåtenhet när den kartläggning av elinstallatörer

som utförts av Elsäkerhetsverket4 visar att det i dag finns en 100-åring som har full

behörighet att utföra sådant arbete, och att dessutom ca 30 % av de behöriga

installatörerna i Sverige passerat den normala pensionsåldern för yrkesarbete.

Inte heller Elföretagens roll i säkerhetsarbetet behandlas i utredningsdirektiven.

Att ansvarig elinstallatör är anställd i samma företag som montören och således har

arbetsledningsrätt över dem som utför det praktiska installationsarbetet är en av

grundprinciperna i gällande elsäkerhetslagstiftning. Det är därför anmärkningsvärt att det

skiljande av arbetsledningsrätten från elinstallatörens verksamhet, som är en följd av att

anställningskravet i princip slopats i Elinstallatörsförordningen genom Elsäkerhetsverkets

föreskrifter5 inte behandlas i direktiven.

Allt detta kan göra utredningen sårbar och inadekvat ur säkerhetssynpunkt, vilket är den

viktigaste aspekten i dagens lagstiftning.

Direktiven ger utrymme för en säker ellagstiftning

Berörda LO-fack anser dock att direktiven i sin nuvarande utformning väl ger utrymme

för ett vidare perspektiv. De kan utgöra grund för en konstruktiv ändring av nuvarande

ellagstiftning, som tillgodoser såväl

elsäkerhetsaspekterna,

konsumenternas berättigade krav på att kunna få kvalitetsgaranterade

elinstallationer,

säkerhetsdeklarerade företag,

4 Rapport 13EV3761 Kartläggning av elinstallatörer och elektriker

5 Elsäkerhetsverkets författningssamling ELSÄK-FS 2013:1

Undantag från krav på vissa anställningsförhållanden 1 kap 13 §

7

elinstallatörer som är yrkesverksamma och uppdaterade på gällande

elsäkerhetslagstiftning och elteknik

samt EU-lagstiftningens regler.6.

ILO-konvention (nr 142)skall vara grunden för utredningsarbetet

Sverige har ratificerat ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning7

Enligt konventionen ska systemen för yrkesutbildning utarbetas i ett centralt

trepartssamarbete med stat, arbetstagare- och arbetsgivarorganisationer.

LO-facken anser därför att utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska

fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer. LO-facken

anser sådan trepartsamverkan nödvändig för att uppnå ett effektivt system. Om

arbetsgivaren inte vill samverka i enlighet med de tvingande föreskrifterna i ILO-

konventionen, är det deras problem. Nuvarande utredningsdirektiv där huvudinriktningen

inte synes vara elsäkerhet eller en partsgemensam utbildningsmodell, utan att göra en

arbetsmarknadsanpassning till bemanningsföretag av ellagstiftningen, ligger långt vid

sidan av detta.

Utredningen bör vidga perspektivet

När det gäller aktörernas kompetens, ansvar och befogenheter, så är utredningsdirektiven

begränsade. De behandlar huvudsakligen kategorin yrkesmannen, som ska utföra det

praktiska arbetet. Elinstallatören och elföretaget är de som på et avgörande sätt styr

verksamheten, elinstallatören genom sin utbildning och sitt arbete och företaget genom

sin arbetsledningsrätt, beslutanderätt över material och hur arbetet ska utföras.

Utredningsdirektiven ger dock, trots sin knapphändiga behandling av dessa, utrymme för

att ge utvidgande förslag om kompetens och legitimering av dessa.

Utredningsdirektivens utgångspunkt att det skulle finnas ändrade förutsättningar för

elmontörens arbete bygger vidare inte på erfarenhet eller kunskap om verkliga

förhållanden. Det är en felaktig verklighetsbeskrivning att systemen genom att ha blivit

mer komplicerade skulle bli farligare. Istället har mycket elmontörsarbetet blivit enklare.

Det har t.ex skett genom att eltekniken, som tidigare i stort styrdes med starkströmsrelä

nu i stor utsträckning i stället styrs med svagströmselektronik. Moduler med komponenter

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av

yrkeskvalifikationer

7 ILO konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser.

Konventionen innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen

förpliktas medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning.

Ratificerad av Sverige den 19 juli 1976.

8

som redan från början är sammanmonterade har vidare blivit en allt större del av

monteringsarbetet etc. Montörens arbets har härigenom ofta blivit enklare, medan den

tekniska utveckling kan kräva mer av installatören och företaget som beslutar om

ingående komponenter och material.

Men nuvarande ellagstiftning kan behöva förändras. Men då ska den ändras så att

elsäkerheten ökas, inte tunnas ut genom att ansvaret otydliggörs, så som

utredningsdirektivens inriktning nu kan tolkas.

Konsumenten ska lätt kunna få reda på företag som kan utföra behörighetskrävande

arbete. Det har de inga möjligheter till i dag eftersom företagen idag inte är certifierade

och det inte heller finns offentliga register över företag som får utföra

behörighetskrävande elinstallationer.

Montörens behörighet att utföra behörighetskrävande arbete är i detta sammanhang

oväsentlig, eftersom denne utan vidare kan bytas ut av företaget utan samtycke av

beställaren. Ett rimligare krav är att konsumenten lätt ska kunna ta reda på att den

elinstallatör som planerar, övervakar och godkänner arbetet är behörig och certifierad för

det arbete som utföres,

Det krävs vidare möjlighet och resurser för elsäkerhetsmyndigheten att kontrollera utfört

arbete, att få bort undermåliga företag från marknaden etc . Det är inte nödvändigt att det

nuvarande elsäkerhetsverket ska ansvara för dessa uppgifter. Det kan finnas

samordningsvinster genom att en myndighet har ansvaret för hela elsäkerheten, dvs.

Arbetsmiljöverket.

Det svenska yrkesutbildningssystemet för montörer godkänns i samtliga nordiska länder,

och utbyte av yrkesmän har både historiskt och i nutid förekommit i stor omfattning och i

olika riktningar beroende på konjunkturskillnader i de olika länderna. .

Ur yrkesmännens utgångspunkt är det mycket viktigare att vi har ett system som är

anpassat till våra grannländers system än att en ev. behörighet kan utnyttjas i länder med

vilka det sällan förekommer yrkesutbyte.

Norge har så sent som 2013 moderniserat och anpassat sin lagstiftning när det gäller

certifiering av företag, elinstallatörer och montörer. Man har även ett välfungerande

system för godkännande av elarbetare enligt EU-rätten osv.

Såväl arbetsmarknadens parter som berörda myndigheter i Norge anser att systemet

fungerar väl och ger hög elsäkerhet.

I det följande ska LO-förbunden redovisa förslag till regler för en modern svensk

ellagstiftning., såväl med hänsyn till elsäkerhet, konsumentens intresse av seriösa och

kunniga företag och ett fungerande utbildningssystem. De är i stort baserade på den

9

reglering som redan finns i den välfungerande verksamheten i Norge.8 Det finns ingen

anledning att konstruera hjulet två gånger.

8 Rapport Behörighetssystem för norska elmontörer studieresa Oslo 2014-01-30 – 31 Svenska

Elektrikerförbundet Bilaga 1

10

LO-fackens mål för ett elsäkert Sverige

Helhetsperspektiv saknas

LO-facken redovisar här ett antal preliminära krav för en välfungerande

elsäkerhetsverksamhet i Sverige. Eftersom utredningen endast befinner sig i ett inledande

skede är kraven inte kompletta utan kan komma att anpassas efter de erfarenheter och det

utredningsarbete som sker.

Utredningsarbete med det mycket snäva perspektiv som för närvarande är aktuellt enligt

direktiven kan endast ge en försämrad elsäkerhet. Det är inte är möjligt att lösa

elsäkerheten i Sverige genom att endast arbeta med en liten del i produktionskedjan,

utförande av det praktiska arbetet, medan ansvaret för helheten inte är tillräckligt beaktat.

Yrkesmannen är den som utför arbetet enligt ritningar och tekniska lösningar som

beslutas av ansvarig elinstallatör. Montörer vidareutbildas när ny materiel kommer i

användning på marknaden. Det sker genom bruksanvisningar, instruktioner från

materialtillverkare och genom att materielen används i praktiskt arbete. Tyvärr är

yrkesutbildning pga. teknikutveckling genom arbetsgivarens försorg i dag ofta ett

försummat kapitel.

I dag finns emellertid inga som helst krav på att ansvarig elinstallatör ska vidareutbilda

sig. En behörighet gäller i femton år. Efter ansökan förlängs behörigheten med tio år i

taget. Det finns därför dag i dag ingen som helst offentlig löpande kontroll över

elinstallatörens kompetens eller ens krav på att denne ska arbeta inom yrket för att få

behålla sin kompetens.

Äldre elinstallatörer har liksom en läkare fortfarande en livsvarig behörighet utan krav på

att denne överhuvudtaget utövar sitt yrke. Det räcker med att han en gång fått sin

behörighet. Det finns inte heller något fullständigt offentligt register över vilka som är

behöriga och arbetar som elinstallatörer. Elsäkerhetsverket tvingades därför använda

SCB:s yrkesregister för att till behörighetsutredningen redovisa antalet yrkesverksamma

elinstallatörer. Det visar om något behovet av en offentlig reglering och uppföljning av

kompetens och yrkesverksamhet hos elinstallatörer i Sverige.

Elföretagen saknar helt behörighetslegitimation.

Detta är några av de grundläggande bristerna i dagens ellagstiftning och en bakgrund till

de krav som LO-facken ställer.

Nedan följer i punktform de krav som LO-facken ställer i utredningens nuvarande skede.

11

1. Utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer

Sverige har ratificerat ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning9

Den innebär att systemen för yrkesutbildning ska utarbetas i ett centralt trepartssamarbete

med stat, arbetstagare- och arbetsgivarorganisationer i samarbete vid allt arbete som rör

yrkesutbildning. Det är endast centralt arbete som är tvingande. Men lokalt samarbete

rekommenderas i en ILO-rekommendation10

som är fogad till konventionen. I Sverige

anpassades i samband med ratificeringen 1976 den s.k. SYO-kommittén så att den även

kom att innehålla representanter för de centrala arbetsmarknadsparterna. Hur de lokala

programråden ska organiseras och vilka uppgifter de ska ha är inte reglerat i någon

ytterligare förordning. I socialdemokraternas valplattform anges att de gymnasiala

yrkesprogrammen ska utvecklas till yrkescollege som innebär en gymnasieutbildning

med en nära koppling till relevant bransch. Modellen ska bygga på ett nära samarbete

mellan skolans huvudman, regionens näringsliv och arbetsgivare i offentlig sektor.

I Sverige har dåvarande SAF och nuvarande Svenskt Näringsliv konsekvent trätt tillbaka

från nästan alla former av sådant samarbete. Det är arbetsgivarorganisationens val.

Berörda LO-fack anser att en sådan lokal trepartsamverkan är nödvändig för att uppnå ett

effektivt system, och om arbetsgivaren inte vill samverka i enlighet med de tvingande

föreskrifterna i ILO-konventionen, är det deras problem.

2. Lärlingsutbildning i företag kombinerat med gymnasieprogrammet El- och energiprogrammet (EE) med godkända betyg i utvalda fackämnen ska fortfarande vara den huvudsakliga utbildningsmodellen.

Lärlingsutbildning har visat sig vara en framgångsrik modell för att få utbildad personal

för säkra elinstallationer. En fungerande lärlingsutbildning finns dock i dag endast för

installationsmontörer, medan elmontörsarbete som utförs inom kraftverksektorn,

industrin, m.fl. områden sker utan att en sådan utbildning finns. För att tillgodose dessa

områdens behov av certifierade montörer krävs därför ett kompletterande

certifieringssystem där elyrkesmän kan certifieras efter utbildningsprov. Sådana

utvecklade prov finns utarbetade för Elteknikbranschens gymnasium.11

Elevernas

utveckling följs där upp med terminsprov som kan vara både teoretiska och praktiska.

9 ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser

innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas

medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad

av Sverige den 19 juli 1976.

10 ILO-rekommendation (nr 150) om yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19

juli 1976.

11 http://ellararen.se/?p=241

12

Utbildningen ute i företagen dokumenteras med hjälp av en dagbok och fotografier.

Utbildningen avslutas med en ”yrkesexamen” där kunskaper, förmågor och förståelse

sätts på prov.

På ETG erhåller de elever som minst uppnår betyget godkänt i alla kurser som ECY

kräver för yrkescertifikat sitt certifikat efter genomförd eller godkänd yrkesexamen.

Proven som dessa elever utför liknar dem som yrkesmän i Norge genomgår för att bli

certifierade.

3. Lärlingsutbildning ska ske som anställd och med lön enligt kollektivavtal.

Enligt ett regeringsförslag om lärlingsanställning12

ska elev inom den gymnasiala

lärlingsutbildningen som utför arbete enligt ett utbildningskontrakt inte omfattas av

anställningsskyddslagen eller anses som arbetstagare, om inte ett anställningsavtal har

ingåtts med stöd av lagen om gymnasial lärlingsanställning eller ett kollektivavtal som

trätt i lagens ställe.

Vid lärlingsanställning för utbildning till elmontör ska lärlingen alltid anses som

arbetstagare och omfattas av LAS.

4. Certifiering av montör sker i statens intresse och ska därför alltid vara kostnadsfri för montören.

Om utredningen kommer fram till att certifiering ska ske av yrkesmän ska denna vara

kostnadsfri för dem och betalas av staten, eftersom ev. certifiering sker i allmänhetens

intresse. Vid certifiering som yrkesarbetare inom elfacket ska eleven genomgå prov för

att godkännas. Om provet bekostas genom att arbetsgivaren erhåller bidrag av staten eller

genom att proven är kostnadsfria saknar här betydelse.

5. Arbetsgivare som utbildar lärlingar ska erhålla statligt bidrag för adekvat ersättning för kostnader i samband med lärlingsutbildning för merkostnader som uppstår pga. instruktion, certifiering etc. av lärling.

Erfarenhetsmässigt har det varit svårt att skaffa lärlingsplatser för det antal elektriker som

krävs för att upprätthålla en god yrkesstandard i elbranschen. Den utbildning som berörda

LO-fack kräver ska dessutom innehålla de arbetsmoment som tas upp i nya

utbildningsföreskrifter för behörighet under kvalificerad handledning från det utbildande

företaget. Det ska kunna kontrolleras under utbildningens gång. Dessa krav på företaget

kräver att detta kompenseras för de merutgifter som uppstår. Bidraget ska vara

kostnadsneutralt och helt täcka de merkostnader som uppstår för utbildningen.

12 Prop. 2013/14:80: Gymnasial lärlingsanställning

13

6. Företaget ska vara godkänt för lärlingsutbildning.

För utbildningen i företag ska det finnas utbildningsplaner. Företag som ska ha

lärlingsutbildning måste kunna dokumentera att man har möjlighet att ge lärlingen

adekvat utbildning och yrkeserfarenhet under handledning

7. Det ska endast vara en enhetlig utbildning för alla som ska arbeta som montörer inom elbranschen oberoende av vilket yrkesfack de senare kommer att arbeta inom.

De flesta som i dag rekryteras som yrkesmän till elbranschen har godkänd

gymnasieexamen från El- & energiprogrammet. Också nästan alla montörer till industrin,

kraftindustrin och installationsföretag rekryteras från gymnasiet elprogram.

Montörer (yrkesmän) rör sig över olika områden, nybyggnation, industriinstallationer och

underhåll, maskinreparationer etc. För detta behövs en bred och gemensam kunskapsbas

inhämtad genom gymnasieutbildning . Specialiseringen sker på företaget. Det är inte

praktiskt att bygga upp kompetens för olika yrkesområden utan specificeringen kommer

genom att bygga upp kompetens för de olika arbetsuppgifter som en montör utför i sin

verksamhet.

Det skall alltså vara en utbildning för alla yrkesmän och vid ev. certifiering en för alla

typer av yrkesmän.

8. Samtliga som dokumenterat arbetat inom yrket som montör, industrielektriker, kraftverkselektriker etc. med behörighetskrävande elarbeten och har gymnasieutbildning + lärlingsutbildning eller har dokumenterad erfarenhet av arbete som elmontör eller annan elyrkesman med mer än 2 år i yrket ska efter ansökan erhålla kompetens som elyrkesman inom det område denne arbetat så länge hen arbetar kvar inom yrket.

I dag finns ett välfungerande system för elyrkesmäns arbete som bygger på olika icke

offentligrättsligt bestämda regleringar. Vid övergång mellan två olika system, i detta fall

lärlingsutbildning eller långvarig praktisk erfarenhet inom yrket till certifiering genom

kunskapskontroll ska det finnas övergångsbestämmelser så att yrkesmän inte pga. nya

regler berövas sitt levebröd.

Huvudregeln ska därför vara att alla som i dag arbetar inom yrket ska vara behöriga att

göra detta under sin fortsatta yrkesverksamma tid.

14

9. Utländska montörer ska prövas för arbete i Sverige och certifieras på samma sätt som i Norge enligt EU-rättens regler.13

För att underlätta rörligheten för företag och personer inom EU ska staterna erkänna

varandras yrkesutbildning. När det gäller elarbeten fastställer landet kraven inom av EU-

lagstiftningen givna ramar. Så har nyligen skett i norsk elbehörighetslagstiftning.14

Yrkeskvalifikationsdirektivet innebär att staten har rätt att kontrollera och ställa upp

villkor för yrkesutövare inom elektrikerområdet.

I Norge har det reglerats så att kvalifikationskraven på yrkesutövare motsvarande

elinstallatör och elmontör godkänns för att utföra motsvarande arbete i Norge om de

sökande antingen kan styrka att de har laglig certifiering för sådant arbete i sitt hemland

eller har kunskaper som motsvarar dessa kategoriers utbildning i Norge och därefter två

års dokumenterad yrkeserfarenhet inom de sista tio åren.

Om tveksamhet föreligger om utbildningsnivån prövas yrkeskunskaperna genom prov.15

En motsvarande ordning borde inte vara några problem att etablera i Sverige. För

elinstallatörer finns redan ett sådant förfarande i Sverige.

Om den utländske yrkesmannen ska utföra prov för att få sin behörighet ska detta ske

utan kostnad för denne.

10. Företag ska vara certifierade av elsäkerhetsmyndighet och finnas upptagna i lättillgängliga offentliga register för att få utföra behörighetskrävande installationsarbeten eller reparationer.

Ett ledande motiv för utredningen är att konsumenten ska ha vägledning när denne väljer

att anlita yrkesmän Därför ska nuvarande system för behörighet att utföra elinstallationer

enligt direktiven utredas av hänsyn till såväl arbetstagare och arbetsgivare som

konsumenter. En tydligare lagstiftning ska eftersträvas där konsumenten får kännedom

om vilken kompetens den person har som utför elarbete. I direktiven påtalas särskilt att



14 Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk

utstyr (FOR-2013-06-19-739)Kapitel 4. Midlertidig tjenesteytelse for person omfattet av EØS-avtalen

15 (Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk

utstyrKapittel 4. Midlertidig tjenesteytelse for person omfattet av EØS-avtalen)

15

den nuvarande ordningen med partsgodkänd certifiering anses utgöra ett hinder för denna

kontroll.

Direktivens ensidiga inriktning på montörens kompetens synes i detta sammanhang något

förvånande. Det viktiga måste väl ändå vara att konsumenten ska kunna vända sig till en

av elsäkerhetsmyndighet godkänd firma som är upptagen i en offentlig och lättillgänglig

förteckning och därmed vara säker på att företaget har godkänd kompetens för det arbete

konsumenten önskar utfört. En anställd montör lyder under arbetsledningsrätten, och kan

därför utan vidare bytas ut. Det kan däremot inte företaget med vilket konsumenten får

förväntas ha en bindande avtalsförbindelse.

För att få en ur konsumentsynpunkt fungerande ordning krävs därför offentlig

myndighetscertifiering av elföretag, i vilken anges den kompetens företaget har att utföra

olika arbeten. Detta godkännande ska liksom i Norge kunna återkallas av

elsäkerhetsmyndigheten om företaget inte har visat sig uppfylla kraven på att kunna

utföra godkända elinstallationer.

11. Det skall finnas ett särskilt förfarande dit brukare eller konsument skall kunna anmäla företag som missköter sig. Elsäkerhetsmyndigheten skall ha ordentliga sanktionsmöjligheter mot företag som missköter sig, i sista hand genom att kunna dra in företagets certifiering för att utföra behörighetskrävande elarbeten.

I dag finns en mycket begränsad verksamhet med kontroll över hur elföretag utför sina

behörighetskrävande arbeten. När det gäller olika områden t.ex. fastighetsköp finns

däremot en särskild nämnd som utdelar varningar och i sista hand kan vidta sanktioner

mot fastighetsförmedlare som missköter sig. För elföretag saknas helt sanktionssystem,

trots att det här inte rör sig om ekonomiska värden utan om risker för liv eller hälsa .

I Norge finns ett utarbetat regelsystem för sanktioner vid försumlighet när det gäller att

utföra behörighetskrävande arbeten. Ett motsvarande system bör införas i Sverige.16

12. För att företag ska vara certifierade krävs att de har behörig elinstallatör anställd i företaget.

Allt elarbete kräver två olika typer av yrkesutövare,

dels en med i princip högskoleutbildning eller motsvarande när det gäller

elinstallationer, elinstallatören, som planerar, väljer ut yrkesmän och löpande

övervakar arbetet och slutkontrollerar det,

16 Lov om tilsyn med elektriske anlegg og elektrisk utstyr (el-tilsynsloven). LOV-1929-05-24-4

16

dels en kunnig yrkesman som utför det praktiska arbetet.

Detta är den ordning som har tillämpats i de nordiska länderna och den har visat sig ge

hög elsäkerhet.

För att ett företag ska vara certifierat som elinstallationsföretag ska enligt LO-facken i

framtiden krävas:

Att elinstallatören är fast knuten till företaget genom anställning. En elinstallatör

ska inte samtidigt kunna vara anställd i annat företag för samma arbete.

Att elinstallatören ska vara ansvarig för allt arbete som företaget utför (jmf norska

regler) men kunna delegera arbetsuppgifter, inte ansvar.

Att elinstallatören ges tillräckliga ekonomiska och beslutande befogenheter för att

kunna fullgöra sitt ansvar.

Att företaget har behöriga yrkesmän som kan utföra behörighetskrävande

installationer.

13. Alla behöriga elinstallatörer ska finna upptagna i offentliga register. Behörigheten ska vara tidsbegränsad och kräva kontinuerligt arbete inom el-branschen för att vidmakthållas.

Elinstallatörens kunskaper och yrkeskicklighet är avgörande för att elarbete utförs på ett

säkert sätt och inom gällande regelverk. I dag finns inte ens ett aktuellt register över

elinstallatörer i Sverige. Det är därför helt omöjligt för konsumenten att avgöra om ett

företag har expertis för att kunna utföra elarbete. Liksom i Norge ska det krävas att

elinstallatören kontinuerligt redovisar att han arbetar inom sin profession för att få behålla

sin behörighet. Vid längre uppehåll bör det krävas omprövning.

Inom EU finns en gemensam lagstiftning om hur yrkesmän från andra EU-länder ska

kunna få sin behörighet att arbeta i Sverige godkända. Det sker bl.a. genom det s.k.

yrkeskvalifikationsdirektivet. Norge har en utarbetad ordning för detta som utan större

ändringar bör kunna transformeras till svenska förhållanden. Ett självklart krav är att

sådan behörighetsprövning ska vara kostnadsfri för den utländske elinstallatören.

14. Den ansvariga elinstallatören ska vara anställd i samma företag som montören.

I de nordiska länderna, däribland Sverige, har elsäkerheten alltsedan början av förra

seklet organiserats utifrån ett system där utbildade yrkesmän med yrkescertifikat utför

arbete som översiktligt planeras av en ansvarig behörig installatör. Ansvarsfördelningen

innebär att elinstallatören planerar arbetet, väljer ut lämpliga yrkesmän, löpande

övervakar, slutkontrollerar och är ansvarig för arbetet. För att en verksamhet med en

17

ansvarig elinstallatör ska fungera krävs att denne har kontinuerlig möjlighet att övervaka

arbetet och ge instruktioner för hur arbetet ska utföras.

För tillfället är detta välfungerande system satt ur funktion i Sverige genom att elansvaret

enligt nya tillämpningsföreskrifter av Elsäkerhetsverket till elinstallatörsförordningen

frikopplats från arbetsledningsrätten genom att denne inte längre behöver vara anställd i

samma företag som yrkesmannen.17

Den enligt elinstallatörsförordningen gällande ordningen med yrkesman och elinstallatör

anställda i samma företag ska återställas.

15. Det ska endast finnas en behörig installatör för varje företag.

Ansvarsfördelningen i företag utgår ur straffrättslig synpunkt från företagets ledning och

kan sedan delegeras. Det gör att man alltid börjar uppifrån när man i en organisation ska

fastställa det straffrättsliga ansvaret. Det är en vedertagen ordning för att kunna fastställa

ansvar. Om det i ett företag finns flera behöriga och ansvariga elinstallatörer utgör det ett

onödigt moment när det gäller att fastställa ansvaret för elarbete och installationer. Inget

hindrar att den ansvarige installatören liksom i Norge delegerar arbetsuppgifter till andra

elinstallatörer i företaget, men det är alltid den ansvarige elinstallatören som ska ha det

slutliga ansvaret.

16. Behörig installatör får inte samtidigt utföra arbete som inskränker hans verksamhet hos företaget.

Elinstallatören kan lätt bli en vandrande stafettpinne om man inte ställer krav på att denne

inte får utföra verksamhet som inkräktar på säkerhetsarbetet i det elföretag där hen är

anställd. En föreskrift om att elinstallatören endast får utföra sitt arbete i ett företag är

därför nödvändig ur denna synpunkt. En sådan regel finns i norsk ellagstiftning.

17. För utländska företag ska gälla samma regler för certifiering och offentlig redovisning av behörighet.

Utländska företag som ska utföra elarbete i Sverige ska omfattas av samma behörighet-

och redovisningskrav som svenska elföretag. Det innebär att de ska prövas och

godkännas av elsäkerhetsmyndigheten på samma sätt som i Norge innan de får utföra

behörighetskrävande arbeten i Sverige.

17 . Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2) Elsäkerhetsverkets författningssamling ELSÄK-FS 2013:1

Undantag från krav på vissa anställningsförhållanden 1 kap 13 §

18

18. Elsäkerhetsmyndigheten ska ges ökade befogenheter och resurser för att kunna utföra kontrollarbetet på fältet.

I dag är myndighetskontroll av utfört elarbete i praktiken obefintlig. Med hänsyn till de

stora elsäkerhetskrav som gäller är det naturligtvis allvarligt att kontroll av elarbetet i

realiteten endast sker om det inträffat en elolycka och då av arbetsmiljö- polis- och

åklagarmyndighet.

Elsäkerhetsmyndigheten (behöver inte vara nuvarande Elsäkerhetsverk) ska därför ges

utökade resurser för fältkontroller liknade dem som utförs av arbetsmiljöverket, och då ha

befogenhet att komma in på arbetsplatser och fastigheter för att kontrollera utfört

elarbete. Detta ska kunna ske såväl genom rutinkontroll av utfört arbete som efter

klagomål. Eftersom ett sådant ingrepp medför intrång i annans egendom krävs lagstöd.

Det bör utredas om inte elsäkerhetskontrollen kan samordnas med Arbetsmiljöverkets

verksamhet. I dag uppstår onödigt dubbelarbete genom att två myndigheter handhar

delvis överlappande säkerhetsområden. Arbetsmiljöverket har dessutom en utvecklad

lokal organisation för kontroll av arbetsmiljön, som borde kunna samordnas med

nuvarande Elsäkerhetsverkets resurser och i en myndighet utnyttjas för

elsäkerhetskontroller.

19. Certifierade företag ska liksom enligt norsk rätt vara skyldiga att rätta till uppkommande brister och fel.

För att en kontrollverksamhet ska bli effektiv krävs att Elsäkerhetsmyndigheten (behöver

inte vara nuvarande Elsäkerhetsverk) ska ha befogenhet att liksom enligt norsk rätt

beordra certifierat elföretag att utföra nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med fel

och brister som man upptäcker vid inspektioner.

19

Rapport Studieresa

Reglering av elsäkerhet i Norge 2014-01-30 – 31

Svenska Elektrikerförbundet

Inledning Uppdrag och syfte med studiresa

Den 22 augusti 2013 tillsatte regeringen en utredning som gavs förhållandevis fria händer

att lägga fram förslag till en ny elsäkerhets- och certifieringslagstiftning.18

Enmansutredare är Bo Diczfalusy.

Utredaren ska samråda med en expertgrupp med bl.a. representanter från myndigheter,

konsumenter och näringsliv. Fackförbunden representeras där av regionombudsman Tina

Nordling, Svenska Elektrikerförbundet.

Syftet med utredningen anges huvudsakligen vara behovet att anpassa av svensk

lagstiftning till nya EU-regler när det gäller yrkescertifiering samt att den nu gällande

ordningen är föråldrad och svåröverblickbar.

Bakgrunden till behörighetsutredningen19

är Elsäkerhetsverkets rapport Säkra

elinstallationer.20

Elsäkerhetsverkets rapport hade som uttalat syfte att möjliggöra

användning av bemanningsföretag vid elinstallationsarbete. Detta ligger helt vid sidan av

Elsäkerhetsverkets uppdrag att göra Sverige elsäkrare. Detta rent arbetsmarknadspolitiska

syfte har medfört att behörighetsutredningens direktiv fått en helt felaktig riktning, bort

ifrån säkerhetsaspekten.21

Av motivtexten i direktiven kan man med stor sannolikhet sluta sig till att utredningen

avser att lämna förslag som ändrar den nuvarande ordningen där enbart

branschorganisationernas kollektivavtal reglerar kontrollen av montörens

yrkeskunskaper. Denna ordning anser regeringen enligt utredningsdirektiven inte lämplig,

eftersom möjligheten för t.ex. en konsument att kontrollera yrkeskompetensen hos den

18 Kommittédirektiv 2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att

utföra elektriska installationer 19

Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra

elektriska installationer.



20

som utför en installation därigenom begränsas. Utredningens utgångspunkt enligt

direktiven är att även yrkesmännen ska ha någon typ av offentlig certifiering.

Mellan de nordiska länderna har det historiskt förekommit ett stort yrkesutbyte när det

gäller montörer. Elektrikerförbundet ser denna alternativa arbetsmarknad som mycket

viktig. För närvarande går strömmen med yrkesmän huvudsakligen till Norge.

För att en svensk elektriker ska få anställning och placeras in som certifierad elektriker i

Norge krävs att montören kan uppvisa ECY-certifikat för den certifierande myndigheten,

Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap (DSB) och dokumentera två års

yrkeserfarenhet inom elektrofacket i Sverige.,

I Norge är det alltså en myndighet som godkänner yrkesbehörigheten för installatör, till

skillnad från i Sverige, där det är parterna som genom ett av dem finansierat organ, ECY,

står för behörigheten.

Det svenska systemet bygger på en samverkan mellan fackförening och

arbetsgivarorganisation. Den svenska arbetsgivarorganisationen, EIO, har såväl i ord som

i handling markerat att man inte ser det svenska partsuppbyggda systemet som en

framtidslösning. Man kan vidare med stor säkerhet utgå ifrån att den nu tillsatta

utredningen kommer att föreslå en ordning med myndighetsgodkännande av yrkesmän.

Mot denna bakgrund har Svenska Elektrikerförbundet studerat den norska lösningen, för

att se om det med bevarande av de svenska möjligheterna till nordiskt utbyte, samt

huvuddragen i det svenska utbildningssystemet och lärlingssystemet, går att anpassa den

svenska lagstiftningen.

Besöket i Norge

Med denna utgångspunkt gjorde representanter från Elektrikerförbundet en studieresa till

Norge 2014-01-30--31. Det norska Yrkesförbundet EL & IT ställde generöst och

kvalificerat upp med de praktiska arrangemangen för studieresan.

Besöket omfattade en och en halv dag där den första dagen ägnades åt en genomgång av

de norska reglerna med samtliga deltagare från Sverige.

Föredragande var:

Ragnar Gregersen EL & IT förbundet +47911177682 [email protected], bl.a.

ordförande i Faglige råd för elektro som är centralt rådgivande organ för

utbildningsplaner, utnämnd av Utdanningsdirektoratet.

Förbundssekreterare Are Solli, EL & IT förbundet, +47908 55 824, [email protected],

bl.a. medlem i Faglige råd för elektro som är centralt rådgivande organ för

utbildningsplaner, utnämnd av Utdanningsdirektoratet.

mailto:[email protected]


21

Svein Harald Larsen Fackchef för avdelningen Utdanning og rekruttering på

arbetsgivarorganisationen Norsk Teknologi/Nelfo + 4741518734 medlem i Faglige råd

för elektro [email protected].

Andra halva dagen ägnades åt en mer detaljerad genomgång med Förbundssekreterare

Are Solli där endast Staffan Holmertz och Kurt Junesjö deltog.

Vid den gemensamma genomgången första dagen fanns det en stor samsyn mellan

representanterna för arbetsgivaren och facket . Båda ansåg att det norska systemet var

funktionellt och bra. Det tryggade en hög elsäkerhet utan att på något sätt utgöra hinder

för en välfungerande verksamhet. Endast i små och i sammanhanget ovidkommande

detaljfrågor hade man olika uppfattning.

I det följande kommer framförallt krav på och utbildning för yrkesmän att behandlas

eftersom det är huvudfrågan för Elektrikerförbundet.

Denna rapport har författats av Kurt Junesjö. Den har sakgranskats av Are Solli och

Ragnar Gregersen EL & IT förbundet när det gäller fakta som berör norska förhållanden.


22

Sammanfattning

I de nordiska länderna, däribland Sverige, har elsäkerheten organiserats utifrån ett system

där utbildade yrkesmän med yrkescertifikat utför arbete som översiktligt planeras av en

ansvarig behörig installatör. Ansvarsfördelningen innebär att elinstallatören planerar

arbetet, väljer ut lämpliga yrkesmän, övervakar det löpande arbetet och är ansvarig för

arbetet. I Sverige är elinstallatören den ende som har en statligt certifierad elutbildning

medan montörens kompetens i regel certifieras av ett partsgemensamt organ efter

genomgången godkänd gymnasie- och lärlingsutbildning.

Det norska systemet är i sina yttre drag likt den svenska Elinstallatörsförordningens (SFS

1990:806) med ett system med en ansvarig elinstallatör (den som har det faglige ansvaret

utøver arbeidet), i fortsättning benämnd elinstallatör) och yrkesmän (kvalifisert personell,

i fortsättning benämnd montör). Dessa skall, liksom läget var till den 31 december 2013 i

Sverige, vara anställda i samma företag.

En väsentlig skillnad i förhållande till Sverige är att inte bara den ansvarige

elinstallatören utan även montören och elföretaget ska vara godkända enligt ett särskilt

behörighetssystem.

Behörighets- och utbildningssystemet går liksom det svenska tillbaka på lagstiftning från

början av 1900-talet.

Lagstiftningen om behörighet har emellertid så sent som 2013 bl.a. anpassats till EU-

lagstiftningens regler.22

Norge har dessutom ett starkt integrerat utbildningssystem för yrkesmän, där

utbildningsplanerna för fackskoleutbildning, integrerad lärlingsutbildning och prov för

fackbrev är offentligrättsligt reglerade. Den offentligrättsliga regleringen är uppbyggd

med trepartsamverkan enligt ILO-konvention nr 14223

på alla nivåer, statligt centralt,

fylkesvis där fylket är ansvarigt för utbildningen och lokalt på skolnivå.24



23 ILO konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser




24 SOU 2008:27 Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola Bilaga 6 Betänkande av

Gymnasieutredningen innehåller en summarisk jämförelse av yrkesutbildning i de nordiska länderna.

23

El-tilsynsloven

Den grundläggande regleringen på vilken regeringen i Norge grundar sin

förordningsmakt finns i 1929 års El-tilsynslov25

.

I 1 och 2 § anges att el, (elektriska anläggningar och elektrisk utrustning, ej radio och

tele) ska hanteras så att det inte uppkommer fara för liv, hälsa eller materiella värden.

Inom detta område har regeringen förordningsmakt. Regeringen ska även enligt 3 §

förordna om offentlig tillsyn och vilken myndighet som är tillsynsmyndighet. Denna

verksamhet är avgiftsfinansierad. El-myndigheten äger obehindrat tillträde till

elanläggning och verksamhet (4 och 5 §). Elföretaget, polis och försäkringsbolag (när

elolycka inträffat) har full uppgiftsskyldighet till el-myndigheten.

Tillsynsmyndigheten kan i det enskilda fallet med tvångsmedel utfärda föreläggande samt

förbjuda farlig utrustning.

Det är också regeringen som enligt el-tilsynsloven föreskriver kvalifikationskrav och

regler för auktorisation av elinstallatör och montör. (12 § )

Regeringens föreskrift för elföretag och kvalifikationskrav

Registreringsplikt mm för elföretag

Regeringen har enligt El-tilsynsloven utfärdat föreskrifter med bestämmelser för

elföretag och kvalifikationskrav för elinstallatör och yrkesmän.26

Med denna förnyade

förordning uppdaterade man samtidigt den lagstiftning som krävs enligt gällande EES-

rätt.27

.

Specialområden som sjöfart, elarbete på oljeplattformar etc är undantagna från

förordningens tillämpningsområde. (2 §)

Lagstiftningen riktar sig endast mot elföretag. Husägare har endast skyldighet att utnyttja

ett auktoriserat företag.

25 Lov om tilsyn med elektriske anlegg og elektrisk utstyr (el-tilsynsloven) LOV-1929-05-24-4

26 Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk

utstyr (FOR-2013-06-19-739)

27 EØS-henvisninger: EØS-avtalen vedlegg VII nr. 1 (direktiv 2005/36/EF endret ved direktiv

2006/100/EF, forordning (EF) nr. 1430/2007, forordning (EF) nr. 755/2008, forordning (EF) nr. 279/2009,

forordning (EU) nr. 213/2011 og forordning (EU) nr 623/2012).

24

För att få arbeta med starkström krävs registrering av Elföretaget. Förpliktelserna mot

elföretaget för att få registrering28

innebär att detta ska

registrera sig med adressuppgifter,

ange område inom vilket företaget arbetar,

ange vilken typ av anläggningar som företaget åtar sig arbetsuppgifter inom etc.

ha en anställd ansvarig elinstallatör (den som har det faglige ansvaret utøver

arbeidet).med relevant fack- eller högskoleexamen samt minst tre års praktik

inom yrket efter det utbildningen slutförts. Denne får inte samtidigt vara anställd i

annat elföretag med sammanfallande arbetstider. För arbete med medicinsk

utrustning krävs särskild kompetens och yrkeserfarenhet,

ge uppgift om antalet anställda på företaget som arbetar med eluppgifter.

Företaget är vidare skyldigt att

efter anmaning från el-tillsynsmyndigheten rätta till fel och brister i anläggningar

som företaget arbetar på såväl egna installationer som övriga som är felanmälda.

endast anlita montörer som är kvalificerade för elarbete med relevant fackbrev.

Kvalifikationskrav för montörer29

Den som utför installationer eller underhåller dem ska ha fackbrev som visar el-

behörighet.

Montören ska vara fast anställd i företaget. Tillfällig anställning eller anlitande av

bemanningspersonal är tillåten i mycket begränsad omfattning och endast när det gäller

tillfälliga arbetsuppgifter som skiljer sig från dem som normalt utförs i verksamheten,

t.ex. mekaniskt arbete eller måleriarbete i elverksamhet. Eftersom sådana uppgifter sällan

förekommer i elektriskt arbete är såväl tillfällig anställning som bemanningsarbete

sällsynt utom vid vikariat.30

28 kapitel 2 El-tilsynsloven

29 kapitel 3 El-tilsynsloven § 5, 6 och 8

30 Arbetsmiljöloven 14-9. Midlertidig ansettelse

25

T.ex. reparatör av maskiner får utföra enklare arbeten som till- och frånkoppling av

anläggning, även utan elektriskt fackbrev, under förutsättning att han/hon har behörig

utbildning i sådant arbete. Sådan arbetare ska genomgå årlig utbildning i elsäkerhet.

Behörig installatör (fagligt ansvar) får utföra till- och frånkoppling i samband med

felsökning och underhåll av anläggning, byte av komponenter samt installation i egen

bostad.

Arbetare utan fackbrev får utföra elinstallationer eller underhåll under direkt tillsyn av

montör med fackbrev, samt mindre arbeten under förutsättning att det går att göra på ett

säkerhetsmässigt försvarligt sätt. De arbetsuppgifter som person utan fackbrev är tillåten

att utföra självständigt finns definierade i vägledningen till bestämmelsen.31

För reparation av elektroteknisk utrustning kräv relevant fackbrev.

Person som har fackutbildning i utlandet får utföra sitt yrke i Norge och utföra elarbete

under förutsättning om minst 2 års erfarenhet i yrket och att utbildningen har individuellt

godkänts av DSB som relevant. Montör från Sverige som har ECY-certifiering och

därefter två års yrkeserfarenhet godkänns alltså av DSB.

Kvalifikationskrav för elinstallatör (fagligt ansvar)32

För varje elföretag ska det finnas endast en ansvarig elinstallatör fackligt ansvarig

oberoende av storlek. På större företag kan arbetsuppgifter delegeras men elinstallatören

har kvar ansvaret.

Denne ska ha relevant högskoleutbildning eller fackskoleutbildning samt tre års praktik

inom yrket efter det utbildningen slutförts.

Den ansvarige elinstallatören har ett särskilt ansvar för och övervakar att de regler som

gäller för arbetet följs. Han ska löpande kunna ge råd i uppkommande fackliga frågor och

ska följa upp oönskade incidenter på arbetsplatsen.

Företaget är skyldigt att ge den fackligt ansvarige den bestämmanderätt och de

ekonomiska resurser som är nödvändiga för att kunna fullgöra det ansvar som följer med

funktionen.33

31 Veiledning til § 6 Kvalifikasjonskrav for den som bygger og vedlikeholder elektriske anlegg

32 kapitel 3 El-tilsynsloven § 7 – 10

33 DSB Elsikkerhet nr 66 sid 7

26

Läroplaner och utbildningsprogram för elektriker

För yrkesutbildning finns 9 olika utbildningsprogram. De är på gymnasienivå, men för att

få fackbrev krävs inom elektrikerfacket integrerad utbildning i yrkesverksamhet. Endast

godkända elföretag får bedriva yrkesutbildning i företag.

Yrkesutbildningen administreras av Utdanningsdirektoratet.34

Tre års vidareutbildning

efter grundskolan är en lagstiftad rättighet för eleven, och den kan utsträckas för vissa

utbildningsprogram. Under denna tid finansieras utbildningen, även lärlingsutbildningen

av staten.

Av de 9 utbildningsvägarna är Elektrofag en. Den är i sin tur indelad i 5 olika

utbildningsinriktningar med ett gemensamt första utbildningsår:35

Automatisering som efter gemensamt andra år är indelat i 4 olika specialinriktningar.

Automatieringsfacket har tre år i skola och ett och halvt års utbildning som lärling i

företag.

Dataelektroniker är efter ett gemensamt andra år indelat i 4 olika yrkesinriktningar

Dataelektroniker har tre år i skola och ett och halvt års utbildning som lärling i företaget.

El-energi är efter ett gemensamt andra år indelat på 7 olika yrkesinriktningar med en

utbildningstid som beroende på inriktning är mellan 4 och 4,5 år. Yrkesinriktningarna här

är montör, elreparatör, energimontör, energioperatör, hissmontör, signalmontör och

tågelektriker.

Flygfacket är efter ett gemensamt andra år indelat på 4 olika yrkesinriktningar med en

utbildningstid på 5 år

Köld och värmeteknik med en utbildningstid på 4 år.

Anordnande av lärlingsutbildning

Samtliga utbildningar tenteras och ger efter godkänd examen fackbrev (Fagbrev).

Huvuddelen av utbildningarna innebär att eleverna går två år i skola och därefter två år i

företag som lärlingar varefter de får Fagbrev efter fullgjort kunskaps- och yrkesprov.

Lärlingen är arbetstagare i det företag som bedriver utbildning i företag.36

. Endast

företag som är godkända får bedriva lärlingsutbildning.37

34 http://www.udir.no/Lareplaner/Finn-utdanningsprogram/

35 http://www.udir.no/kl06/EL/

27

Lärlingen erhåller procenttal av fackarbetarlönen per halvår under tvåårsperioden: 30 %,

40 %, 50 % och 80 %. Lönen finansieras till stor del genom bidrag som utgår till

företaget som har lärlingen anställd.38

Utbildningen i företaget ska individuellt anpassas efter eleven enligt läroplanen. Företag

ska ha särskild instruktör för lärlingsutbildning och lärlingen ska praktiskt utföra alla

moment som ingår i utbildningen under lärlingstiden. Dessa är specificerade i en särskild

utbildningsplan för varje fackområde.39

När lärlingstiden är slut anmäler företaget lärlingen till prov för Fagbrev. Avgiften för

fackprov betalas av företaget. Eleven har rätt att pröva två gånger, sedan får denne

bekosta ev. prövning själv. Uppskattningsvis 95 % av alla lärlingar som undergår prov

godkänns.

Under lärlingstiden kontrolleras utbildningen av representanter för lärlingar och

representanter för de anställda.

Lärlingskontraktet får hävas endast om vissa lagstiftade förutsättningar är uppfyllda. 40

.

Bakgrund till det norska trepartssystemet för utbildning och planer.

Den offentligrättsliga regleringen av fackutbildning för montörer liksom övrig

yrkesutbildning är uppbyggd med trepartsamverkan enligt ILO-konvention nr 14241

på

alla nivåer, statligt centralt, fylkesvis där fylket är ansvarigt för utbildningen och lokalt på

skolnivå.

36 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova). § 4-2. Særlege rettar og plikter

for lærlingen og lærekandidaten

37 . Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova). § 4-3. Godkjenning av

lærebedrift

38 Satser lærlinger og lærekandidater 2014 Tilskudd til bedrifter som tar inn lærlinger og lærekandidater.

http://www.udir.no/Regelverk/Tilskudd/Fag–og-yrkesopplaring/Satser-larlinger-og-larekandidater/

39 Læreplan i elektrikerfaget Vg3 / opplæring i bedrift.

http://www.udir.no/kl06/ELE3-02/Hele/Kompetansemaal/

40 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova). § 4-6. Endring og heving av

lærekontrakt og opplæringsko

41 ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser




28

Varje medlemsstat ska gradvis utvidga, anpassa och harmonisera sina system för

yrkesutbildning för att tillgodose behoven av yrkesutbildning under hela livet hos såväl

ungdomar som vuxna inom alla sektorer av ekonomin, inom alla verksamhetsområden

och på alla kvalifikations- och ansvarsnivåer.

Artkel 5 i ILO-konvention nr 142 föreskriver endast centralt trepartssamarbete. ILO-

rekommendationen42

som är fogad till konventionen rekommenderar emellertid

samarbete på alla nivåer.

I Sverige anpassades i samband med ratificeringen 1976 den s.k. SYO-kommittén så att

den även kom att innehålla representanter för de centrala arbetsmarknadsparterna. SYO-

kommittén är sedan länge avskaffad. Enligt gymnasieförordningen ska det för

gymnasieskolans yrkesprogram finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan

mellan skola och arbetsliv. Hur de lokala programråden ska organiseras och vilka

uppgifter de ska ha är inte reglerat i någon ytterligare förordning. I socialdemokraternas

valplattform anges att Yrkesprogrammen ska utvecklas till yrkescollege som innebär en

gymnasieutbildning med en nära koppling till relevant bransch. Modellen ska bygga på

ett nära samarbete mellan skolans huvudman, regionens näringsliv och arbetsgivare i

offentlig sektor.

Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på regerings- och central myndighetetsnivå.43

Samarbeidsrådet for yrkesopplæring (SRY)44

ska ge råd till regeringen och ta initiativ för

att främja yrkesutbildningen. Rådet utses av undervisningsministeriet och är ett

gemensamt råd för arbetsmarknadens parter och utbildningsmyndigheter.

SRY bidrar till samarbetet mellan berörda aktörer för yrkesutbildning nationellt, regionalt

och lokalt och mellan branscher och sektorer . Rådet har 14 medlemmar från bl.a. LO,

NHO, undervisningsministeriet och administrationsdepartementet. Arbetsgivar- och

arbetstagarrepresentanter ska tillsammans utgöra en majoritet i rådet.

Den nuvarande SRY utses för perioden 2012 – 2016. Vid sitt konstituerande möte i juni

2012, valdes Carl Rønneberg NHO ledare och Rolf Jørn Karlsen från LO till vice.

Vanligtvis håller SRY sex möten per år. Sekretariatet ligger hos direktoratet för

utbildning.

42 ILO-rekommendation (nr 150) om yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19

juli 1976.

43 Socialdemokraterna 2014-01-28 PM Omläggning av gymnasieskolan

44 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova) LOV-1998-07-17-61 § 12-1.

Organ for samarbeid om fag- og yrkesopplæringa

29

I de fall arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna är eniga går regeringen nästan aldrig

emot deras mening, vilket ger parterna en stark ställning i rådet.

De Faglige råd är regeringens rådgivande organ för yrkesutbildning. De utses av

direktoratet för utbildning på rekommendation av SRY. Det finns nio yrkesområden för

rådgivning, ett för varje utbildning i yrkesutbildning.

Det fackliga rådet för Elektro45

är expertråd för elarbeten och för att utveckla kvaliteten

på elektrisk utbildning på gymnasienivå. Rådet består av totalt 15 ledamöter i lärarnas

fackföreningar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och två observatörer från

myndigheter . Ordförande är Ragnar Gregersen, EL & IT.

Arbetet innefattar att ge råd när Utdanningsdirektoratet och Kunnskapsdepartementet ber

om det. Rådet tar också fram egna förslag när det finns behov av det.

De områden man arbetar med är yrkesvägledning, rådgivning, utbud på utbildning inom

elfacken och dimensionering, komplettering och granskning av läroplaner, främjande av

platser för lärlingar till elektriska yrken så att elever kan placeras och företagen får

tillgång till erforderlig arbetskraft, samt att följa internationella trender, regelverk och

arrangemang som har samband med EU och andra internationella organ.

Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på Landstingsnivå (Fylke)

Yrkesopplæringsnemnd

På fylkesnivå finns för utbildning i företag, yrkesopplæringsnemnd. 46

Den består av

representanter från fylket och arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadens parter har

majoritet. Nämnden utser ett rådgivande Yrkesutval för varje fackområde.

Nämndens uppgifter är bl.a. att sammanväga kommunens och näringslivets synpunkter

till kommunen när det gäller sysselsättning, ta ställning till och godkänna eller

underkänna företag som har elever i lärlingsutbildning, samt arbeta för att höja kvaliteten

i hela yrkesutbildningen.

45 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova) LOV-1998-07-17-61 § 12-2

Faglege råd.


Yrkesopplæringsnemnder og yrkesutval.

30

Rådgivande Yrkesutval

Yrkesopplæringsnemnden ska utse en rådgivande kommitté (Yrkesutval) för varje yrke,

ämnen eller områden. De har rådgivande funktion till fylkeskommunen när det gäller om

ett företag ska godkännas eller underkännas som lämplig för lärlingsutbildning

(lærebedrift). Det sker genom besök hos företaget.

De har också. till uppgift att företa fag- eller Sveine (Gesäll) prov för fackbrev som

utställs av fylket.

Elev som inte har klarat sitt fackprov kan klaga hos en särskild statlig prövningsnämnd.47

Vid vårt besök I Norge hade vi inte tidsmässiga möjligheter att informera oss med andra

informatörer än representanter för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer inom

Elektrikerområdet.

Dessa organisationer gav oss emellertid en mycket fyllig och kompetent redovisning Om

man önskar gå vidare informerade vi oss emellertid om lämpliga kontaktpersoner.

Här följer en sådan lista:

Lämpliga kontaktpersoner

Senioringeniør Runar Røsbekk i Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap DSB

[email protected] telefon (+47) 33 41 26 73 Mobil (+47) 95 17 96 26

Ragnar Gregersen Rådsleder Faglig råd for elektrofag Utdanningsdirektoratet

EL & IT förbundet +47911177682 [email protected]

Förbundssekreterare Are Solli, medlem i faglig råd for teknikk og industriell produksjon

Utdanningsdirektoratet

EL & IT förbundet, +47908 55 824, [email protected],

Svein Harald Larsen medlem i Faglig råd for elektrofag Utdanningsdirektoratet

Fackchef för avdelningen Utdanning og rekruttering på arbetsgivarorganisationen Norsk

Teknologi/Nelfo + 4741518734 [email protected].


Klagenemnd for fag- og sveineprøver





LO-FACKEN INOM EL-BRANSCHEN · Men nuvarande ellagstiftning kan behöva förändras. Men då ska...

Documents

Transcript of LO-FACKEN INOM EL-BRANSCHEN · Men nuvarande ellagstiftning kan behöva förändras. Men då ska...