1
K R AV F Ö R E T T E L S Ä K R A R E
S V E R I G E
2014-04-07
LO-FACKEN INOM
EL-BRANSCHEN
1
Bakgrund
Den 22 augusti 2013 tillsatte regeringen en enmansutredning för att arbeta fram förslag
till en ny elsäkerhets- och certifieringslagstiftning.1 Utredaren ska samråda med en
expertgrupp där fackförbunden representeras av regionombudsman Tina Nordling
Svenska Elektrikerförbundet. Som expert och representant för montörerna har Tina
Nordling samrått med representanter för de LO-fack som har medlemmar som arbetar
som yrkesmän inom elbranschen d.v.s. Industrifacket Metall, Fastighetsanställdas
förbund, SEKO – facket för service och kommunikation, Svenska Elektrikerförbundet,
Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet. De
synpunkter som framläggs i denna skrift är dessa fackförbunds gemensamma
ställningstagande i anledning av behörighetsutredningen.
1 Kommittédirektiv 2013:2013:81
Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra elektriska installationer.
2
Innehåll
Bakgrund ...................................................................................................................... 1
Behörighetsutredningen; bakgrund ........................................................................... 5
Direktiven ger utrymme för en säker ellagstiftning ............................................................ 6
ILO-konvention (nr 142)skall vara grunden för utredningsarbetet ..................................... 7
Utredningen bör vidga perspektivet .................................................................................... 7
LO-fackens mål för ett elsäkert Sverige ................................................................. 10
Helhetsperspektiv saknas .................................................................................................. 10
1. Utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i
samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer ................................. 11
2. Lärlingsutbildning i företag kombinerat med gymnasieprogrammet El- och
energiprogrammet (EE) med godkända betyg i utvalda fackämnen ska fortfarande vara
den huvudsakliga utbildningsmodellen............................................................................. 11
3. Lärlingsutbildning ska ske som anställd och med lön enligt kollektivavtal. .. 12
4. Certifiering av montör sker i statens intresse och ska därför alltid vara
kostnadsfri för montören. .................................................................................................. 12
5. Arbetsgivare som utbildar lärlingar ska erhålla statligt bidrag för adekvat
ersättning för kostnader i samband med lärlingsutbildning för merkostnader som uppstår
pga. instruktion, certifiering etc. av lärling. ...................................................................... 12
6. Företaget ska vara godkänt för lärlingsutbildning. ......................................... 13
7. Det ska endast vara en enhetlig utbildning för alla som ska arbeta som
montörer inom elbranschen oberoende av vilket yrkesfack de senare kommer att arbeta
inom. 13
8. Samtliga som dokumenterat arbetat inom yrket som montör,
industrielektriker, kraftverkselektriker etc. med behörighetskrävande elarbeten och har
gymnasieutbildning + lärlingsutbildning eller har dokumenterad erfarenhet av arbete som
elmontör eller annan elyrkesman med mer än 2 år i yrket ska efter ansökan erhålla
kompetens som elyrkesman inom det område denne arbetat så länge hen arbetar kvar
inom yrket. ........................................................................................................................ 13
9. Utländska montörer ska prövas för arbete i Sverige och certifieras på samma
sätt som i Norge enligt EU-rättens regler. ........................................................................ 14
3
10. Företag ska vara certifierade av elsäkerhetsmyndighet och finnas upptagna i
lättillgängliga offentliga register för att få utföra behörighetskrävande installationsarbeten
eller reparationer. .............................................................................................................. 14
11. Det skall finnas ett särskilt förfarande dit brukare eller konsument skall kunna
anmäla företag som missköter sig. Elsäkerhetsmyndigheten skall ha ordentliga
sanktionsmöjligheter mot företag som missköter sig, i sista hand genom att kunna dra in
företagets certifiering för att utföra behörighetskrävande elarbeten. ................................ 15
12. För att företag ska vara certifierade krävs att de har behörig elinstallatör
anställd i företaget. ............................................................................................................ 15
13. Alla behöriga elinstallatörer ska finna upptagna i offentliga register.
Behörigheten ska vara tidsbegränsad och kräva kontinuerligt arbete inom el-branschen
för att vidmakthållas. ........................................................................................................ 16
14. Den ansvariga elinstallatören ska vara anställd i samma företag som
montören. 16
15. Det ska endast finnas en behörig installatör för varje företag. ....................... 17
16. Behörig installatör får inte samtidigt utföra arbete som inskränker hans
verksamhet hos företaget. ................................................................................................. 17
17. För utländska företag ska gälla samma regler för certifiering och offentlig
redovisning av behörighet. ................................................................................................ 17
18. Elsäkerhetsmyndigheten ska ges ökade befogenheter och resurser för att
kunna utföra kontrollarbetet på fältet. ............................................................................... 18
19. Certifierade företag ska liksom enligt norsk rätt vara skyldiga att rätta till
uppkommande brister och fel. ........................................................................................... 18
Rapport Studieresa Reglering av elsäkerhet i Norge 2014-01-30 – 31
Svenska Elektrikerförbundet ............................................................................... 19
Inledning Uppdrag och syfte med studiresa...................................................................... 19
Besöket i Norge................................................................................................................. 20
Sammanfattning ................................................................................................................ 22
El-tilsynsloven .................................................................................................................. 23
Regeringens föreskrift för elföretag och kvalifikationskrav ............................................. 23
Läroplaner och utbildningsprogram för elektriker ............................................................ 26
4
Anordnande av lärlingsutbildning ..................................................................................... 26
Bakgrund till det norska trepartssystemet för utbildning och planer. ............................... 27
Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på regerings- och central
myndighetetsnivå. ............................................................................................................. 28
Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på Landstingsnivå (Fylke) ............. 29
Lämpliga kontaktpersoner ................................................................................................ 30
5
Behörighetsutredningen; bakgrund
Dagen elsäkerhetsregler är grundade på elens farlighet. Det är väldigt få människor som
drunknar för att en rörmokare gör en felaktig rörinstallation, även om de ekonomiska
skadorna kan bli betydande. Däremot kan en felaktig elinstallation medföra svåra
kroppsskador eller döden.
Dagens elsäkerhetslagstiftning har därför sin utgångspunkt i att produktion och
distribution av elektrisk ström är en utpräglat farlig verksamhet. Huvudprincipen om
strikt skadeståndsansvar för den som innehar en elektrisk starkströmsanläggning har sin
grund häri och gör därför elhuvudmannen även utan försumlighet ansvarig för skador
från el.
Bakgrunden till behörighetsutredningen2 är Elsäkerhetsverkets rapport Säkra
elinstallationer.3 Elsäkerhetsverkets rapport hade som uttalat syfte att möjliggöra
användning av bemanningsföretag vid elinstallationsarbete. Detta ligger enligt LO-
förbunden helt vid sidan av Elsäkerhetsverkets uppdrag att göra Sverige elsäkrare. Detta
rent arbetsmarknadspolitiska syfte har medfört att behörighetsutredningens direktiv fått
en helt felaktig riktning, bort ifrån säkerhetsaspekten.
Syftet med dagens elsäkerhetslagstiftning, att skydda från elens risker, nämns i
utredningsdirektiven endast i en hänvisning till gällande lag. Enligt utredningsdirektiven
ska utredningen huvudsakligen utmynna i förslag som rör organisations- och
kompetensfrågor. Utredningsresultatet är därigenom i stort begränsat till att ändra
montörernas, eller yrkesmännens som de benämns i direktiven, förhållanden. Mot
bakgrund av att det sekelgamla samarbetet mellan fack och arbetsgivarorganisation när
det gäller utbildning av montörer inte längre fungerar, kan detta vara en av flera
säkerhetsaspekter som bör behandlas.
Men det faktum att hela utredningen tar sin utgångspunkt i en arbetsmarknadspolitisk
förändring, dvs. att utöka möjligheten för bemanningsföretag att arbeta inom elområdet,
medför att det i många fall anges rent fiktiva skäl som grund för att föreslå ändringar i
gällande lagstiftning. Bl.a. påstås
”att förutsättningarna för elektriskt installationsarbete har förändrats vad gäller
exempelvis frågor om aktörernas kompetens, ansvar och befogenheter”
2 Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra
elektriska installationer.
3 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2)
6
Direktivens utgångspunkt är alltså att montörernas arbete komplicerats genom ny teknik.
Det är i huvudsak fel. Det som framförallt påverkats genom teknikutvecklingen ligger på
konstruktionsplanet, dvs. något som till stor del ligger utanför yrkesmännens roll.
Montörerna är de som är längst ned i kedjan i arbetet med elektrisk verksamhet. Den
ansvarige elinstallatören ska enligt nuvarande lagstiftning planera, välja teknik och
material, övervaka elarbete, välja ut lämplig arbetskraft och slutkontrollera en
elinstallation.
Trots att teknikutvecklingen huvudsakligen påverkar den ansvarige elinstallatörens
funktion och verksamhet behandlas dennes verksamhet sparsamt i utredningsdirektiven.
Än anmärkningsvärdare är denna underlåtenhet när den kartläggning av elinstallatörer
som utförts av Elsäkerhetsverket4 visar att det i dag finns en 100-åring som har full
behörighet att utföra sådant arbete, och att dessutom ca 30 % av de behöriga
installatörerna i Sverige passerat den normala pensionsåldern för yrkesarbete.
Inte heller Elföretagens roll i säkerhetsarbetet behandlas i utredningsdirektiven.
Att ansvarig elinstallatör är anställd i samma företag som montören och således har
arbetsledningsrätt över dem som utför det praktiska installationsarbetet är en av
grundprinciperna i gällande elsäkerhetslagstiftning. Det är därför anmärkningsvärt att det
skiljande av arbetsledningsrätten från elinstallatörens verksamhet, som är en följd av att
anställningskravet i princip slopats i Elinstallatörsförordningen genom Elsäkerhetsverkets
föreskrifter5 inte behandlas i direktiven.
Allt detta kan göra utredningen sårbar och inadekvat ur säkerhetssynpunkt, vilket är den
viktigaste aspekten i dagens lagstiftning.
Direktiven ger utrymme för en säker ellagstiftning
Berörda LO-fack anser dock att direktiven i sin nuvarande utformning väl ger utrymme
för ett vidare perspektiv. De kan utgöra grund för en konstruktiv ändring av nuvarande
ellagstiftning, som tillgodoser såväl
elsäkerhetsaspekterna,
konsumenternas berättigade krav på att kunna få kvalitetsgaranterade
elinstallationer,
säkerhetsdeklarerade företag,
4 Rapport 13EV3761 Kartläggning av elinstallatörer och elektriker
5 Elsäkerhetsverkets författningssamling ELSÄK-FS 2013:1
Undantag från krav på vissa anställningsförhållanden 1 kap 13 §
7
elinstallatörer som är yrkesverksamma och uppdaterade på gällande
elsäkerhetslagstiftning och elteknik
samt EU-lagstiftningens regler.6.
ILO-konvention (nr 142)skall vara grunden för utredningsarbetet
Sverige har ratificerat ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning7
Enligt konventionen ska systemen för yrkesutbildning utarbetas i ett centralt
trepartssamarbete med stat, arbetstagare- och arbetsgivarorganisationer.
LO-facken anser därför att utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska
fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer. LO-facken
anser sådan trepartsamverkan nödvändig för att uppnå ett effektivt system. Om
arbetsgivaren inte vill samverka i enlighet med de tvingande föreskrifterna i ILO-
konventionen, är det deras problem. Nuvarande utredningsdirektiv där huvudinriktningen
inte synes vara elsäkerhet eller en partsgemensam utbildningsmodell, utan att göra en
arbetsmarknadsanpassning till bemanningsföretag av ellagstiftningen, ligger långt vid
sidan av detta.
Utredningen bör vidga perspektivet
När det gäller aktörernas kompetens, ansvar och befogenheter, så är utredningsdirektiven
begränsade. De behandlar huvudsakligen kategorin yrkesmannen, som ska utföra det
praktiska arbetet. Elinstallatören och elföretaget är de som på et avgörande sätt styr
verksamheten, elinstallatören genom sin utbildning och sitt arbete och företaget genom
sin arbetsledningsrätt, beslutanderätt över material och hur arbetet ska utföras.
Utredningsdirektiven ger dock, trots sin knapphändiga behandling av dessa, utrymme för
att ge utvidgande förslag om kompetens och legitimering av dessa.
Utredningsdirektivens utgångspunkt att det skulle finnas ändrade förutsättningar för
elmontörens arbete bygger vidare inte på erfarenhet eller kunskap om verkliga
förhållanden. Det är en felaktig verklighetsbeskrivning att systemen genom att ha blivit
mer komplicerade skulle bli farligare. Istället har mycket elmontörsarbetet blivit enklare.
Det har t.ex skett genom att eltekniken, som tidigare i stort styrdes med starkströmsrelä
nu i stor utsträckning i stället styrs med svagströmselektronik. Moduler med komponenter
6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av
yrkeskvalifikationer
7 ILO konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser.
Konventionen innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen
förpliktas medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning.
Ratificerad av Sverige den 19 juli 1976.
8
som redan från början är sammanmonterade har vidare blivit en allt större del av
monteringsarbetet etc. Montörens arbets har härigenom ofta blivit enklare, medan den
tekniska utveckling kan kräva mer av installatören och företaget som beslutar om
ingående komponenter och material.
Men nuvarande ellagstiftning kan behöva förändras. Men då ska den ändras så att
elsäkerheten ökas, inte tunnas ut genom att ansvaret otydliggörs, så som
utredningsdirektivens inriktning nu kan tolkas.
Konsumenten ska lätt kunna få reda på företag som kan utföra behörighetskrävande
arbete. Det har de inga möjligheter till i dag eftersom företagen idag inte är certifierade
och det inte heller finns offentliga register över företag som får utföra
behörighetskrävande elinstallationer.
Montörens behörighet att utföra behörighetskrävande arbete är i detta sammanhang
oväsentlig, eftersom denne utan vidare kan bytas ut av företaget utan samtycke av
beställaren. Ett rimligare krav är att konsumenten lätt ska kunna ta reda på att den
elinstallatör som planerar, övervakar och godkänner arbetet är behörig och certifierad för
det arbete som utföres,
Det krävs vidare möjlighet och resurser för elsäkerhetsmyndigheten att kontrollera utfört
arbete, att få bort undermåliga företag från marknaden etc . Det är inte nödvändigt att det
nuvarande elsäkerhetsverket ska ansvara för dessa uppgifter. Det kan finnas
samordningsvinster genom att en myndighet har ansvaret för hela elsäkerheten, dvs.
Arbetsmiljöverket.
Det svenska yrkesutbildningssystemet för montörer godkänns i samtliga nordiska länder,
och utbyte av yrkesmän har både historiskt och i nutid förekommit i stor omfattning och i
olika riktningar beroende på konjunkturskillnader i de olika länderna. .
Ur yrkesmännens utgångspunkt är det mycket viktigare att vi har ett system som är
anpassat till våra grannländers system än att en ev. behörighet kan utnyttjas i länder med
vilka det sällan förekommer yrkesutbyte.
Norge har så sent som 2013 moderniserat och anpassat sin lagstiftning när det gäller
certifiering av företag, elinstallatörer och montörer. Man har även ett välfungerande
system för godkännande av elarbetare enligt EU-rätten osv.
Såväl arbetsmarknadens parter som berörda myndigheter i Norge anser att systemet
fungerar väl och ger hög elsäkerhet.
I det följande ska LO-förbunden redovisa förslag till regler för en modern svensk
ellagstiftning., såväl med hänsyn till elsäkerhet, konsumentens intresse av seriösa och
kunniga företag och ett fungerande utbildningssystem. De är i stort baserade på den
9
reglering som redan finns i den välfungerande verksamheten i Norge.8 Det finns ingen
anledning att konstruera hjulet två gånger.
8 Rapport Behörighetssystem för norska elmontörer studieresa Oslo 2014-01-30 – 31 Svenska
Elektrikerförbundet Bilaga 1
10
LO-fackens mål för ett elsäkert Sverige
Helhetsperspektiv saknas
LO-facken redovisar här ett antal preliminära krav för en välfungerande
elsäkerhetsverksamhet i Sverige. Eftersom utredningen endast befinner sig i ett inledande
skede är kraven inte kompletta utan kan komma att anpassas efter de erfarenheter och det
utredningsarbete som sker.
Utredningsarbete med det mycket snäva perspektiv som för närvarande är aktuellt enligt
direktiven kan endast ge en försämrad elsäkerhet. Det är inte är möjligt att lösa
elsäkerheten i Sverige genom att endast arbeta med en liten del i produktionskedjan,
utförande av det praktiska arbetet, medan ansvaret för helheten inte är tillräckligt beaktat.
Yrkesmannen är den som utför arbetet enligt ritningar och tekniska lösningar som
beslutas av ansvarig elinstallatör. Montörer vidareutbildas när ny materiel kommer i
användning på marknaden. Det sker genom bruksanvisningar, instruktioner från
materialtillverkare och genom att materielen används i praktiskt arbete. Tyvärr är
yrkesutbildning pga. teknikutveckling genom arbetsgivarens försorg i dag ofta ett
försummat kapitel.
I dag finns emellertid inga som helst krav på att ansvarig elinstallatör ska vidareutbilda
sig. En behörighet gäller i femton år. Efter ansökan förlängs behörigheten med tio år i
taget. Det finns därför dag i dag ingen som helst offentlig löpande kontroll över
elinstallatörens kompetens eller ens krav på att denne ska arbeta inom yrket för att få
behålla sin kompetens.
Äldre elinstallatörer har liksom en läkare fortfarande en livsvarig behörighet utan krav på
att denne överhuvudtaget utövar sitt yrke. Det räcker med att han en gång fått sin
behörighet. Det finns inte heller något fullständigt offentligt register över vilka som är
behöriga och arbetar som elinstallatörer. Elsäkerhetsverket tvingades därför använda
SCB:s yrkesregister för att till behörighetsutredningen redovisa antalet yrkesverksamma
elinstallatörer. Det visar om något behovet av en offentlig reglering och uppföljning av
kompetens och yrkesverksamhet hos elinstallatörer i Sverige.
Elföretagen saknar helt behörighetslegitimation.
Detta är några av de grundläggande bristerna i dagens ellagstiftning och en bakgrund till
de krav som LO-facken ställer.
Nedan följer i punktform de krav som LO-facken ställer i utredningens nuvarande skede.
11
1. Utbildningsplaner och krav för certifiering av montör ska fastställas i samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer
Sverige har ratificerat ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning9
Den innebär att systemen för yrkesutbildning ska utarbetas i ett centralt trepartssamarbete
med stat, arbetstagare- och arbetsgivarorganisationer i samarbete vid allt arbete som rör
yrkesutbildning. Det är endast centralt arbete som är tvingande. Men lokalt samarbete
rekommenderas i en ILO-rekommendation10
som är fogad till konventionen. I Sverige
anpassades i samband med ratificeringen 1976 den s.k. SYO-kommittén så att den även
kom att innehålla representanter för de centrala arbetsmarknadsparterna. Hur de lokala
programråden ska organiseras och vilka uppgifter de ska ha är inte reglerat i någon
ytterligare förordning. I socialdemokraternas valplattform anges att de gymnasiala
yrkesprogrammen ska utvecklas till yrkescollege som innebär en gymnasieutbildning
med en nära koppling till relevant bransch. Modellen ska bygga på ett nära samarbete
mellan skolans huvudman, regionens näringsliv och arbetsgivare i offentlig sektor.
I Sverige har dåvarande SAF och nuvarande Svenskt Näringsliv konsekvent trätt tillbaka
från nästan alla former av sådant samarbete. Det är arbetsgivarorganisationens val.
Berörda LO-fack anser att en sådan lokal trepartsamverkan är nödvändig för att uppnå ett
effektivt system, och om arbetsgivaren inte vill samverka i enlighet med de tvingande
föreskrifterna i ILO-konventionen, är det deras problem.
2. Lärlingsutbildning i företag kombinerat med gymnasieprogrammet El- och energiprogrammet (EE) med godkända betyg i utvalda fackämnen ska fortfarande vara den huvudsakliga utbildningsmodellen.
Lärlingsutbildning har visat sig vara en framgångsrik modell för att få utbildad personal
för säkra elinstallationer. En fungerande lärlingsutbildning finns dock i dag endast för
installationsmontörer, medan elmontörsarbete som utförs inom kraftverksektorn,
industrin, m.fl. områden sker utan att en sådan utbildning finns. För att tillgodose dessa
områdens behov av certifierade montörer krävs därför ett kompletterande
certifieringssystem där elyrkesmän kan certifieras efter utbildningsprov. Sådana
utvecklade prov finns utarbetade för Elteknikbranschens gymnasium.11
Elevernas
utveckling följs där upp med terminsprov som kan vara både teoretiska och praktiska.
9 ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser
innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas
medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad
av Sverige den 19 juli 1976.
10 ILO-rekommendation (nr 150) om yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19
juli 1976.
11 http://ellararen.se/?p=241
12
Utbildningen ute i företagen dokumenteras med hjälp av en dagbok och fotografier.
Utbildningen avslutas med en ”yrkesexamen” där kunskaper, förmågor och förståelse
sätts på prov.
På ETG erhåller de elever som minst uppnår betyget godkänt i alla kurser som ECY
kräver för yrkescertifikat sitt certifikat efter genomförd eller godkänd yrkesexamen.
Proven som dessa elever utför liknar dem som yrkesmän i Norge genomgår för att bli
certifierade.
3. Lärlingsutbildning ska ske som anställd och med lön enligt kollektivavtal.
Enligt ett regeringsförslag om lärlingsanställning12
ska elev inom den gymnasiala
lärlingsutbildningen som utför arbete enligt ett utbildningskontrakt inte omfattas av
anställningsskyddslagen eller anses som arbetstagare, om inte ett anställningsavtal har
ingåtts med stöd av lagen om gymnasial lärlingsanställning eller ett kollektivavtal som
trätt i lagens ställe.
Vid lärlingsanställning för utbildning till elmontör ska lärlingen alltid anses som
arbetstagare och omfattas av LAS.
4. Certifiering av montör sker i statens intresse och ska därför alltid vara kostnadsfri för montören.
Om utredningen kommer fram till att certifiering ska ske av yrkesmän ska denna vara
kostnadsfri för dem och betalas av staten, eftersom ev. certifiering sker i allmänhetens
intresse. Vid certifiering som yrkesarbetare inom elfacket ska eleven genomgå prov för
att godkännas. Om provet bekostas genom att arbetsgivaren erhåller bidrag av staten eller
genom att proven är kostnadsfria saknar här betydelse.
5. Arbetsgivare som utbildar lärlingar ska erhålla statligt bidrag för adekvat ersättning för kostnader i samband med lärlingsutbildning för merkostnader som uppstår pga. instruktion, certifiering etc. av lärling.
Erfarenhetsmässigt har det varit svårt att skaffa lärlingsplatser för det antal elektriker som
krävs för att upprätthålla en god yrkesstandard i elbranschen. Den utbildning som berörda
LO-fack kräver ska dessutom innehålla de arbetsmoment som tas upp i nya
utbildningsföreskrifter för behörighet under kvalificerad handledning från det utbildande
företaget. Det ska kunna kontrolleras under utbildningens gång. Dessa krav på företaget
kräver att detta kompenseras för de merutgifter som uppstår. Bidraget ska vara
kostnadsneutralt och helt täcka de merkostnader som uppstår för utbildningen.
12 Prop. 2013/14:80: Gymnasial lärlingsanställning
13
6. Företaget ska vara godkänt för lärlingsutbildning.
För utbildningen i företag ska det finnas utbildningsplaner. Företag som ska ha
lärlingsutbildning måste kunna dokumentera att man har möjlighet att ge lärlingen
adekvat utbildning och yrkeserfarenhet under handledning
7. Det ska endast vara en enhetlig utbildning för alla som ska arbeta som montörer inom elbranschen oberoende av vilket yrkesfack de senare kommer att arbeta inom.
De flesta som i dag rekryteras som yrkesmän till elbranschen har godkänd
gymnasieexamen från El- & energiprogrammet. Också nästan alla montörer till industrin,
kraftindustrin och installationsföretag rekryteras från gymnasiet elprogram.
Montörer (yrkesmän) rör sig över olika områden, nybyggnation, industriinstallationer och
underhåll, maskinreparationer etc. För detta behövs en bred och gemensam kunskapsbas
inhämtad genom gymnasieutbildning . Specialiseringen sker på företaget. Det är inte
praktiskt att bygga upp kompetens för olika yrkesområden utan specificeringen kommer
genom att bygga upp kompetens för de olika arbetsuppgifter som en montör utför i sin
verksamhet.
Det skall alltså vara en utbildning för alla yrkesmän och vid ev. certifiering en för alla
typer av yrkesmän.
8. Samtliga som dokumenterat arbetat inom yrket som montör, industrielektriker, kraftverkselektriker etc. med behörighetskrävande elarbeten och har gymnasieutbildning + lärlingsutbildning eller har dokumenterad erfarenhet av arbete som elmontör eller annan elyrkesman med mer än 2 år i yrket ska efter ansökan erhålla kompetens som elyrkesman inom det område denne arbetat så länge hen arbetar kvar inom yrket.
I dag finns ett välfungerande system för elyrkesmäns arbete som bygger på olika icke
offentligrättsligt bestämda regleringar. Vid övergång mellan två olika system, i detta fall
lärlingsutbildning eller långvarig praktisk erfarenhet inom yrket till certifiering genom
kunskapskontroll ska det finnas övergångsbestämmelser så att yrkesmän inte pga. nya
regler berövas sitt levebröd.
Huvudregeln ska därför vara att alla som i dag arbetar inom yrket ska vara behöriga att
göra detta under sin fortsatta yrkesverksamma tid.
14
9. Utländska montörer ska prövas för arbete i Sverige och certifieras på samma sätt som i Norge enligt EU-rättens regler.13
För att underlätta rörligheten för företag och personer inom EU ska staterna erkänna
varandras yrkesutbildning. När det gäller elarbeten fastställer landet kraven inom av EU-
lagstiftningen givna ramar. Så har nyligen skett i norsk elbehörighetslagstiftning.14
Yrkeskvalifikationsdirektivet innebär att staten har rätt att kontrollera och ställa upp
villkor för yrkesutövare inom elektrikerområdet.
I Norge har det reglerats så att kvalifikationskraven på yrkesutövare motsvarande
elinstallatör och elmontör godkänns för att utföra motsvarande arbete i Norge om de
sökande antingen kan styrka att de har laglig certifiering för sådant arbete i sitt hemland
eller har kunskaper som motsvarar dessa kategoriers utbildning i Norge och därefter två
års dokumenterad yrkeserfarenhet inom de sista tio åren.
Om tveksamhet föreligger om utbildningsnivån prövas yrkeskunskaperna genom prov.15
En motsvarande ordning borde inte vara några problem att etablera i Sverige. För
elinstallatörer finns redan ett sådant förfarande i Sverige.
Om den utländske yrkesmannen ska utföra prov för att få sin behörighet ska detta ske
utan kostnad för denne.
10. Företag ska vara certifierade av elsäkerhetsmyndighet och finnas upptagna i lättillgängliga offentliga register för att få utföra behörighetskrävande installationsarbeten eller reparationer.
Ett ledande motiv för utredningen är att konsumenten ska ha vägledning när denne väljer
att anlita yrkesmän Därför ska nuvarande system för behörighet att utföra elinstallationer
enligt direktiven utredas av hänsyn till såväl arbetstagare och arbetsgivare som
konsumenter. En tydligare lagstiftning ska eftersträvas där konsumenten får kännedom
om vilken kompetens den person har som utför elarbete. I direktiven påtalas särskilt att
13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av
yrkeskvalifikationer
14 Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk
utstyr (FOR-2013-06-19-739)Kapitel 4. Midlertidig tjenesteytelse for person omfattet av EØS-avtalen
15 (Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk
utstyrKapittel 4. Midlertidig tjenesteytelse for person omfattet av EØS-avtalen)
15
den nuvarande ordningen med partsgodkänd certifiering anses utgöra ett hinder för denna
kontroll.
Direktivens ensidiga inriktning på montörens kompetens synes i detta sammanhang något
förvånande. Det viktiga måste väl ändå vara att konsumenten ska kunna vända sig till en
av elsäkerhetsmyndighet godkänd firma som är upptagen i en offentlig och lättillgänglig
förteckning och därmed vara säker på att företaget har godkänd kompetens för det arbete
konsumenten önskar utfört. En anställd montör lyder under arbetsledningsrätten, och kan
därför utan vidare bytas ut. Det kan däremot inte företaget med vilket konsumenten får
förväntas ha en bindande avtalsförbindelse.
För att få en ur konsumentsynpunkt fungerande ordning krävs därför offentlig
myndighetscertifiering av elföretag, i vilken anges den kompetens företaget har att utföra
olika arbeten. Detta godkännande ska liksom i Norge kunna återkallas av
elsäkerhetsmyndigheten om företaget inte har visat sig uppfylla kraven på att kunna
utföra godkända elinstallationer.
11. Det skall finnas ett särskilt förfarande dit brukare eller konsument skall kunna anmäla företag som missköter sig. Elsäkerhetsmyndigheten skall ha ordentliga sanktionsmöjligheter mot företag som missköter sig, i sista hand genom att kunna dra in företagets certifiering för att utföra behörighetskrävande elarbeten.
I dag finns en mycket begränsad verksamhet med kontroll över hur elföretag utför sina
behörighetskrävande arbeten. När det gäller olika områden t.ex. fastighetsköp finns
däremot en särskild nämnd som utdelar varningar och i sista hand kan vidta sanktioner
mot fastighetsförmedlare som missköter sig. För elföretag saknas helt sanktionssystem,
trots att det här inte rör sig om ekonomiska värden utan om risker för liv eller hälsa .
I Norge finns ett utarbetat regelsystem för sanktioner vid försumlighet när det gäller att
utföra behörighetskrävande arbeten. Ett motsvarande system bör införas i Sverige.16
12. För att företag ska vara certifierade krävs att de har behörig elinstallatör anställd i företaget.
Allt elarbete kräver två olika typer av yrkesutövare,
dels en med i princip högskoleutbildning eller motsvarande när det gäller
elinstallationer, elinstallatören, som planerar, väljer ut yrkesmän och löpande
övervakar arbetet och slutkontrollerar det,
16 Lov om tilsyn med elektriske anlegg og elektrisk utstyr (el-tilsynsloven). LOV-1929-05-24-4
16
dels en kunnig yrkesman som utför det praktiska arbetet.
Detta är den ordning som har tillämpats i de nordiska länderna och den har visat sig ge
hög elsäkerhet.
För att ett företag ska vara certifierat som elinstallationsföretag ska enligt LO-facken i
framtiden krävas:
Att elinstallatören är fast knuten till företaget genom anställning. En elinstallatör
ska inte samtidigt kunna vara anställd i annat företag för samma arbete.
Att elinstallatören ska vara ansvarig för allt arbete som företaget utför (jmf norska
regler) men kunna delegera arbetsuppgifter, inte ansvar.
Att elinstallatören ges tillräckliga ekonomiska och beslutande befogenheter för att
kunna fullgöra sitt ansvar.
Att företaget har behöriga yrkesmän som kan utföra behörighetskrävande
installationer.
13. Alla behöriga elinstallatörer ska finna upptagna i offentliga register. Behörigheten ska vara tidsbegränsad och kräva kontinuerligt arbete inom el-branschen för att vidmakthållas.
Elinstallatörens kunskaper och yrkeskicklighet är avgörande för att elarbete utförs på ett
säkert sätt och inom gällande regelverk. I dag finns inte ens ett aktuellt register över
elinstallatörer i Sverige. Det är därför helt omöjligt för konsumenten att avgöra om ett
företag har expertis för att kunna utföra elarbete. Liksom i Norge ska det krävas att
elinstallatören kontinuerligt redovisar att han arbetar inom sin profession för att få behålla
sin behörighet. Vid längre uppehåll bör det krävas omprövning.
Inom EU finns en gemensam lagstiftning om hur yrkesmän från andra EU-länder ska
kunna få sin behörighet att arbeta i Sverige godkända. Det sker bl.a. genom det s.k.
yrkeskvalifikationsdirektivet. Norge har en utarbetad ordning för detta som utan större
ändringar bör kunna transformeras till svenska förhållanden. Ett självklart krav är att
sådan behörighetsprövning ska vara kostnadsfri för den utländske elinstallatören.
14. Den ansvariga elinstallatören ska vara anställd i samma företag som montören.
I de nordiska länderna, däribland Sverige, har elsäkerheten alltsedan början av förra
seklet organiserats utifrån ett system där utbildade yrkesmän med yrkescertifikat utför
arbete som översiktligt planeras av en ansvarig behörig installatör. Ansvarsfördelningen
innebär att elinstallatören planerar arbetet, väljer ut lämpliga yrkesmän, löpande
övervakar, slutkontrollerar och är ansvarig för arbetet. För att en verksamhet med en
17
ansvarig elinstallatör ska fungera krävs att denne har kontinuerlig möjlighet att övervaka
arbetet och ge instruktioner för hur arbetet ska utföras.
För tillfället är detta välfungerande system satt ur funktion i Sverige genom att elansvaret
enligt nya tillämpningsföreskrifter av Elsäkerhetsverket till elinstallatörsförordningen
frikopplats från arbetsledningsrätten genom att denne inte längre behöver vara anställd i
samma företag som yrkesmannen.17
Den enligt elinstallatörsförordningen gällande ordningen med yrkesman och elinstallatör
anställda i samma företag ska återställas.
15. Det ska endast finnas en behörig installatör för varje företag.
Ansvarsfördelningen i företag utgår ur straffrättslig synpunkt från företagets ledning och
kan sedan delegeras. Det gör att man alltid börjar uppifrån när man i en organisation ska
fastställa det straffrättsliga ansvaret. Det är en vedertagen ordning för att kunna fastställa
ansvar. Om det i ett företag finns flera behöriga och ansvariga elinstallatörer utgör det ett
onödigt moment när det gäller att fastställa ansvaret för elarbete och installationer. Inget
hindrar att den ansvarige installatören liksom i Norge delegerar arbetsuppgifter till andra
elinstallatörer i företaget, men det är alltid den ansvarige elinstallatören som ska ha det
slutliga ansvaret.
16. Behörig installatör får inte samtidigt utföra arbete som inskränker hans verksamhet hos företaget.
Elinstallatören kan lätt bli en vandrande stafettpinne om man inte ställer krav på att denne
inte får utföra verksamhet som inkräktar på säkerhetsarbetet i det elföretag där hen är
anställd. En föreskrift om att elinstallatören endast får utföra sitt arbete i ett företag är
därför nödvändig ur denna synpunkt. En sådan regel finns i norsk ellagstiftning.
17. För utländska företag ska gälla samma regler för certifiering och offentlig redovisning av behörighet.
Utländska företag som ska utföra elarbete i Sverige ska omfattas av samma behörighet-
och redovisningskrav som svenska elföretag. Det innebär att de ska prövas och
godkännas av elsäkerhetsmyndigheten på samma sätt som i Norge innan de får utföra
behörighetskrävande arbeten i Sverige.
17 . Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2) Elsäkerhetsverkets författningssamling ELSÄK-FS 2013:1
Undantag från krav på vissa anställningsförhållanden 1 kap 13 §
18
18. Elsäkerhetsmyndigheten ska ges ökade befogenheter och resurser för att kunna utföra kontrollarbetet på fältet.
I dag är myndighetskontroll av utfört elarbete i praktiken obefintlig. Med hänsyn till de
stora elsäkerhetskrav som gäller är det naturligtvis allvarligt att kontroll av elarbetet i
realiteten endast sker om det inträffat en elolycka och då av arbetsmiljö- polis- och
åklagarmyndighet.
Elsäkerhetsmyndigheten (behöver inte vara nuvarande Elsäkerhetsverk) ska därför ges
utökade resurser för fältkontroller liknade dem som utförs av arbetsmiljöverket, och då ha
befogenhet att komma in på arbetsplatser och fastigheter för att kontrollera utfört
elarbete. Detta ska kunna ske såväl genom rutinkontroll av utfört arbete som efter
klagomål. Eftersom ett sådant ingrepp medför intrång i annans egendom krävs lagstöd.
Det bör utredas om inte elsäkerhetskontrollen kan samordnas med Arbetsmiljöverkets
verksamhet. I dag uppstår onödigt dubbelarbete genom att två myndigheter handhar
delvis överlappande säkerhetsområden. Arbetsmiljöverket har dessutom en utvecklad
lokal organisation för kontroll av arbetsmiljön, som borde kunna samordnas med
nuvarande Elsäkerhetsverkets resurser och i en myndighet utnyttjas för
elsäkerhetskontroller.
19. Certifierade företag ska liksom enligt norsk rätt vara skyldiga att rätta till uppkommande brister och fel.
För att en kontrollverksamhet ska bli effektiv krävs att Elsäkerhetsmyndigheten (behöver
inte vara nuvarande Elsäkerhetsverk) ska ha befogenhet att liksom enligt norsk rätt
beordra certifierat elföretag att utföra nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med fel
och brister som man upptäcker vid inspektioner.
19
Rapport Studieresa
Reglering av elsäkerhet i Norge 2014-01-30 – 31
Svenska Elektrikerförbundet
Inledning Uppdrag och syfte med studiresa
Den 22 augusti 2013 tillsatte regeringen en utredning som gavs förhållandevis fria händer
att lägga fram förslag till en ny elsäkerhets- och certifieringslagstiftning.18
Enmansutredare är Bo Diczfalusy.
Utredaren ska samråda med en expertgrupp med bl.a. representanter från myndigheter,
konsumenter och näringsliv. Fackförbunden representeras där av regionombudsman Tina
Nordling, Svenska Elektrikerförbundet.
Syftet med utredningen anges huvudsakligen vara behovet att anpassa av svensk
lagstiftning till nya EU-regler när det gäller yrkescertifiering samt att den nu gällande
ordningen är föråldrad och svåröverblickbar.
Bakgrunden till behörighetsutredningen19
är Elsäkerhetsverkets rapport Säkra
elinstallationer.20
Elsäkerhetsverkets rapport hade som uttalat syfte att möjliggöra
användning av bemanningsföretag vid elinstallationsarbete. Detta ligger helt vid sidan av
Elsäkerhetsverkets uppdrag att göra Sverige elsäkrare. Detta rent arbetsmarknadspolitiska
syfte har medfört att behörighetsutredningens direktiv fått en helt felaktig riktning, bort
ifrån säkerhetsaspekten.21
Av motivtexten i direktiven kan man med stor sannolikhet sluta sig till att utredningen
avser att lämna förslag som ändrar den nuvarande ordningen där enbart
branschorganisationernas kollektivavtal reglerar kontrollen av montörens
yrkeskunskaper. Denna ordning anser regeringen enligt utredningsdirektiven inte lämplig,
eftersom möjligheten för t.ex. en konsument att kontrollera yrkeskompetensen hos den
18 Kommittédirektiv 2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att
utföra elektriska installationer 19
Kommittédirektiv 2013:2013:81 Översyn av regelverken om elsäkerhet och behörigheten att utföra
elektriska installationer.
20 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2)
21 Säkra elinstallationer, (ELSÄK R2010:2)
20
som utför en installation därigenom begränsas. Utredningens utgångspunkt enligt
direktiven är att även yrkesmännen ska ha någon typ av offentlig certifiering.
Mellan de nordiska länderna har det historiskt förekommit ett stort yrkesutbyte när det
gäller montörer. Elektrikerförbundet ser denna alternativa arbetsmarknad som mycket
viktig. För närvarande går strömmen med yrkesmän huvudsakligen till Norge.
För att en svensk elektriker ska få anställning och placeras in som certifierad elektriker i
Norge krävs att montören kan uppvisa ECY-certifikat för den certifierande myndigheten,
Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap (DSB) och dokumentera två års
yrkeserfarenhet inom elektrofacket i Sverige.,
I Norge är det alltså en myndighet som godkänner yrkesbehörigheten för installatör, till
skillnad från i Sverige, där det är parterna som genom ett av dem finansierat organ, ECY,
står för behörigheten.
Det svenska systemet bygger på en samverkan mellan fackförening och
arbetsgivarorganisation. Den svenska arbetsgivarorganisationen, EIO, har såväl i ord som
i handling markerat att man inte ser det svenska partsuppbyggda systemet som en
framtidslösning. Man kan vidare med stor säkerhet utgå ifrån att den nu tillsatta
utredningen kommer att föreslå en ordning med myndighetsgodkännande av yrkesmän.
Mot denna bakgrund har Svenska Elektrikerförbundet studerat den norska lösningen, för
att se om det med bevarande av de svenska möjligheterna till nordiskt utbyte, samt
huvuddragen i det svenska utbildningssystemet och lärlingssystemet, går att anpassa den
svenska lagstiftningen.
Besöket i Norge
Med denna utgångspunkt gjorde representanter från Elektrikerförbundet en studieresa till
Norge 2014-01-30--31. Det norska Yrkesförbundet EL & IT ställde generöst och
kvalificerat upp med de praktiska arrangemangen för studieresan.
Besöket omfattade en och en halv dag där den första dagen ägnades åt en genomgång av
de norska reglerna med samtliga deltagare från Sverige.
Föredragande var:
Ragnar Gregersen EL & IT förbundet +47911177682 [email protected], bl.a.
ordförande i Faglige råd för elektro som är centralt rådgivande organ för
utbildningsplaner, utnämnd av Utdanningsdirektoratet.
Förbundssekreterare Are Solli, EL & IT förbundet, +47908 55 824, [email protected],
bl.a. medlem i Faglige råd för elektro som är centralt rådgivande organ för
utbildningsplaner, utnämnd av Utdanningsdirektoratet.
21
Svein Harald Larsen Fackchef för avdelningen Utdanning og rekruttering på
arbetsgivarorganisationen Norsk Teknologi/Nelfo + 4741518734 medlem i Faglige råd
för elektro [email protected].
Andra halva dagen ägnades åt en mer detaljerad genomgång med Förbundssekreterare
Are Solli där endast Staffan Holmertz och Kurt Junesjö deltog.
Vid den gemensamma genomgången första dagen fanns det en stor samsyn mellan
representanterna för arbetsgivaren och facket . Båda ansåg att det norska systemet var
funktionellt och bra. Det tryggade en hög elsäkerhet utan att på något sätt utgöra hinder
för en välfungerande verksamhet. Endast i små och i sammanhanget ovidkommande
detaljfrågor hade man olika uppfattning.
I det följande kommer framförallt krav på och utbildning för yrkesmän att behandlas
eftersom det är huvudfrågan för Elektrikerförbundet.
Denna rapport har författats av Kurt Junesjö. Den har sakgranskats av Are Solli och
Ragnar Gregersen EL & IT förbundet när det gäller fakta som berör norska förhållanden.
22
Sammanfattning
I de nordiska länderna, däribland Sverige, har elsäkerheten organiserats utifrån ett system
där utbildade yrkesmän med yrkescertifikat utför arbete som översiktligt planeras av en
ansvarig behörig installatör. Ansvarsfördelningen innebär att elinstallatören planerar
arbetet, väljer ut lämpliga yrkesmän, övervakar det löpande arbetet och är ansvarig för
arbetet. I Sverige är elinstallatören den ende som har en statligt certifierad elutbildning
medan montörens kompetens i regel certifieras av ett partsgemensamt organ efter
genomgången godkänd gymnasie- och lärlingsutbildning.
Det norska systemet är i sina yttre drag likt den svenska Elinstallatörsförordningens (SFS
1990:806) med ett system med en ansvarig elinstallatör (den som har det faglige ansvaret
utøver arbeidet), i fortsättning benämnd elinstallatör) och yrkesmän (kvalifisert personell,
i fortsättning benämnd montör). Dessa skall, liksom läget var till den 31 december 2013 i
Sverige, vara anställda i samma företag.
En väsentlig skillnad i förhållande till Sverige är att inte bara den ansvarige
elinstallatören utan även montören och elföretaget ska vara godkända enligt ett särskilt
behörighetssystem.
Behörighets- och utbildningssystemet går liksom det svenska tillbaka på lagstiftning från
början av 1900-talet.
Lagstiftningen om behörighet har emellertid så sent som 2013 bl.a. anpassats till EU-
lagstiftningens regler.22
Norge har dessutom ett starkt integrerat utbildningssystem för yrkesmän, där
utbildningsplanerna för fackskoleutbildning, integrerad lärlingsutbildning och prov för
fackbrev är offentligrättsligt reglerade. Den offentligrättsliga regleringen är uppbyggd
med trepartsamverkan enligt ILO-konvention nr 14223
på alla nivåer, statligt centralt,
fylkesvis där fylket är ansvarigt för utbildningen och lokalt på skolnivå.24
22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av
yrkeskvalifikationer
23 ILO konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser
innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas
medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad
av Sverige den 19 juli 1976.
24 SOU 2008:27 Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola Bilaga 6 Betänkande av
Gymnasieutredningen innehåller en summarisk jämförelse av yrkesutbildning i de nordiska länderna.
23
El-tilsynsloven
Den grundläggande regleringen på vilken regeringen i Norge grundar sin
förordningsmakt finns i 1929 års El-tilsynslov25
.
I 1 och 2 § anges att el, (elektriska anläggningar och elektrisk utrustning, ej radio och
tele) ska hanteras så att det inte uppkommer fara för liv, hälsa eller materiella värden.
Inom detta område har regeringen förordningsmakt. Regeringen ska även enligt 3 §
förordna om offentlig tillsyn och vilken myndighet som är tillsynsmyndighet. Denna
verksamhet är avgiftsfinansierad. El-myndigheten äger obehindrat tillträde till
elanläggning och verksamhet (4 och 5 §). Elföretaget, polis och försäkringsbolag (när
elolycka inträffat) har full uppgiftsskyldighet till el-myndigheten.
Tillsynsmyndigheten kan i det enskilda fallet med tvångsmedel utfärda föreläggande samt
förbjuda farlig utrustning.
Det är också regeringen som enligt el-tilsynsloven föreskriver kvalifikationskrav och
regler för auktorisation av elinstallatör och montör. (12 § )
Regeringens föreskrift för elföretag och kvalifikationskrav
Registreringsplikt mm för elföretag
Regeringen har enligt El-tilsynsloven utfärdat föreskrifter med bestämmelser för
elföretag och kvalifikationskrav för elinstallatör och yrkesmän.26
Med denna förnyade
förordning uppdaterade man samtidigt den lagstiftning som krävs enligt gällande EES-
rätt.27
.
Specialområden som sjöfart, elarbete på oljeplattformar etc är undantagna från
förordningens tillämpningsområde. (2 §)
Lagstiftningen riktar sig endast mot elföretag. Husägare har endast skyldighet att utnyttja
ett auktoriserat företag.
25 Lov om tilsyn med elektriske anlegg og elektrisk utstyr (el-tilsynsloven) LOV-1929-05-24-4
26 Forskrift om elektroforetak og kvalifikasjonskrav for arbeid knyttet til elektriske anlegg og elektrisk
utstyr (FOR-2013-06-19-739)
27 EØS-henvisninger: EØS-avtalen vedlegg VII nr. 1 (direktiv 2005/36/EF endret ved direktiv
2006/100/EF, forordning (EF) nr. 1430/2007, forordning (EF) nr. 755/2008, forordning (EF) nr. 279/2009,
forordning (EU) nr. 213/2011 og forordning (EU) nr 623/2012).
24
För att få arbeta med starkström krävs registrering av Elföretaget. Förpliktelserna mot
elföretaget för att få registrering28
innebär att detta ska
registrera sig med adressuppgifter,
ange område inom vilket företaget arbetar,
ange vilken typ av anläggningar som företaget åtar sig arbetsuppgifter inom etc.
ha en anställd ansvarig elinstallatör (den som har det faglige ansvaret utøver
arbeidet).med relevant fack- eller högskoleexamen samt minst tre års praktik
inom yrket efter det utbildningen slutförts. Denne får inte samtidigt vara anställd i
annat elföretag med sammanfallande arbetstider. För arbete med medicinsk
utrustning krävs särskild kompetens och yrkeserfarenhet,
ge uppgift om antalet anställda på företaget som arbetar med eluppgifter.
Företaget är vidare skyldigt att
efter anmaning från el-tillsynsmyndigheten rätta till fel och brister i anläggningar
som företaget arbetar på såväl egna installationer som övriga som är felanmälda.
endast anlita montörer som är kvalificerade för elarbete med relevant fackbrev.
Kvalifikationskrav för montörer29
Den som utför installationer eller underhåller dem ska ha fackbrev som visar el-
behörighet.
Montören ska vara fast anställd i företaget. Tillfällig anställning eller anlitande av
bemanningspersonal är tillåten i mycket begränsad omfattning och endast när det gäller
tillfälliga arbetsuppgifter som skiljer sig från dem som normalt utförs i verksamheten,
t.ex. mekaniskt arbete eller måleriarbete i elverksamhet. Eftersom sådana uppgifter sällan
förekommer i elektriskt arbete är såväl tillfällig anställning som bemanningsarbete
sällsynt utom vid vikariat.30
28 kapitel 2 El-tilsynsloven
29 kapitel 3 El-tilsynsloven § 5, 6 och 8
30 Arbetsmiljöloven 14-9. Midlertidig ansettelse
25
T.ex. reparatör av maskiner får utföra enklare arbeten som till- och frånkoppling av
anläggning, även utan elektriskt fackbrev, under förutsättning att han/hon har behörig
utbildning i sådant arbete. Sådan arbetare ska genomgå årlig utbildning i elsäkerhet.
Behörig installatör (fagligt ansvar) får utföra till- och frånkoppling i samband med
felsökning och underhåll av anläggning, byte av komponenter samt installation i egen
bostad.
Arbetare utan fackbrev får utföra elinstallationer eller underhåll under direkt tillsyn av
montör med fackbrev, samt mindre arbeten under förutsättning att det går att göra på ett
säkerhetsmässigt försvarligt sätt. De arbetsuppgifter som person utan fackbrev är tillåten
att utföra självständigt finns definierade i vägledningen till bestämmelsen.31
För reparation av elektroteknisk utrustning kräv relevant fackbrev.
Person som har fackutbildning i utlandet får utföra sitt yrke i Norge och utföra elarbete
under förutsättning om minst 2 års erfarenhet i yrket och att utbildningen har individuellt
godkänts av DSB som relevant. Montör från Sverige som har ECY-certifiering och
därefter två års yrkeserfarenhet godkänns alltså av DSB.
Kvalifikationskrav för elinstallatör (fagligt ansvar)32
För varje elföretag ska det finnas endast en ansvarig elinstallatör fackligt ansvarig
oberoende av storlek. På större företag kan arbetsuppgifter delegeras men elinstallatören
har kvar ansvaret.
Denne ska ha relevant högskoleutbildning eller fackskoleutbildning samt tre års praktik
inom yrket efter det utbildningen slutförts.
Den ansvarige elinstallatören har ett särskilt ansvar för och övervakar att de regler som
gäller för arbetet följs. Han ska löpande kunna ge råd i uppkommande fackliga frågor och
ska följa upp oönskade incidenter på arbetsplatsen.
Företaget är skyldigt att ge den fackligt ansvarige den bestämmanderätt och de
ekonomiska resurser som är nödvändiga för att kunna fullgöra det ansvar som följer med
funktionen.33
31 Veiledning til § 6 Kvalifikasjonskrav for den som bygger og vedlikeholder elektriske anlegg
32 kapitel 3 El-tilsynsloven § 7 – 10
33 DSB Elsikkerhet nr 66 sid 7
26
Läroplaner och utbildningsprogram för elektriker
För yrkesutbildning finns 9 olika utbildningsprogram. De är på gymnasienivå, men för att
få fackbrev krävs inom elektrikerfacket integrerad utbildning i yrkesverksamhet. Endast
godkända elföretag får bedriva yrkesutbildning i företag.
Yrkesutbildningen administreras av Utdanningsdirektoratet.34
Tre års vidareutbildning
efter grundskolan är en lagstiftad rättighet för eleven, och den kan utsträckas för vissa
utbildningsprogram. Under denna tid finansieras utbildningen, även lärlingsutbildningen
av staten.
Av de 9 utbildningsvägarna är Elektrofag en. Den är i sin tur indelad i 5 olika
utbildningsinriktningar med ett gemensamt första utbildningsår:35
Automatisering som efter gemensamt andra år är indelat i 4 olika specialinriktningar.
Automatieringsfacket har tre år i skola och ett och halvt års utbildning som lärling i
företag.
Dataelektroniker är efter ett gemensamt andra år indelat i 4 olika yrkesinriktningar
Dataelektroniker har tre år i skola och ett och halvt års utbildning som lärling i företaget.
El-energi är efter ett gemensamt andra år indelat på 7 olika yrkesinriktningar med en
utbildningstid som beroende på inriktning är mellan 4 och 4,5 år. Yrkesinriktningarna här
är montör, elreparatör, energimontör, energioperatör, hissmontör, signalmontör och
tågelektriker.
Flygfacket är efter ett gemensamt andra år indelat på 4 olika yrkesinriktningar med en
utbildningstid på 5 år
Köld och värmeteknik med en utbildningstid på 4 år.
Anordnande av lärlingsutbildning
Samtliga utbildningar tenteras och ger efter godkänd examen fackbrev (Fagbrev).
Huvuddelen av utbildningarna innebär att eleverna går två år i skola och därefter två år i
företag som lärlingar varefter de får Fagbrev efter fullgjort kunskaps- och yrkesprov.
Lärlingen är arbetstagare i det företag som bedriver utbildning i företag.36
. Endast
företag som är godkända får bedriva lärlingsutbildning.37
34 http://www.udir.no/Lareplaner/Finn-utdanningsprogram/
35 http://www.udir.no/kl06/EL/
27
Lärlingen erhåller procenttal av fackarbetarlönen per halvår under tvåårsperioden: 30 %,
40 %, 50 % och 80 %. Lönen finansieras till stor del genom bidrag som utgår till
företaget som har lärlingen anställd.38
Utbildningen i företaget ska individuellt anpassas efter eleven enligt läroplanen. Företag
ska ha särskild instruktör för lärlingsutbildning och lärlingen ska praktiskt utföra alla
moment som ingår i utbildningen under lärlingstiden. Dessa är specificerade i en särskild
utbildningsplan för varje fackområde.39
När lärlingstiden är slut anmäler företaget lärlingen till prov för Fagbrev. Avgiften för
fackprov betalas av företaget. Eleven har rätt att pröva två gånger, sedan får denne
bekosta ev. prövning själv. Uppskattningsvis 95 % av alla lärlingar som undergår prov
godkänns.
Under lärlingstiden kontrolleras utbildningen av representanter för lärlingar och
representanter för de anställda.
Lärlingskontraktet får hävas endast om vissa lagstiftade förutsättningar är uppfyllda. 40
.
Bakgrund till det norska trepartssystemet för utbildning och planer.
Den offentligrättsliga regleringen av fackutbildning för montörer liksom övrig
yrkesutbildning är uppbyggd med trepartsamverkan enligt ILO-konvention nr 14241
på
alla nivåer, statligt centralt, fylkesvis där fylket är ansvarigt för utbildningen och lokalt på
skolnivå.
36 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova). § 4-2. Særlege rettar og plikter
for lærlingen og lærekandidaten
37 . Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova). § 4-3. Godkjenning av
lærebedrift
38 Satser lærlinger og lærekandidater 2014 Tilskudd til bedrifter som tar inn lærlinger og lærekandidater.
http://www.udir.no/Regelverk/Tilskudd/Fag–og-yrkesopplaring/Satser-larlinger-og-larekandidater/
39 Læreplan i elektrikerfaget Vg3 / opplæring i bedrift.
http://www.udir.no/kl06/ELE3-02/Hele/Kompetansemaal/
40 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova). § 4-6. Endring og heving av
lærekontrakt og opplæringsko
41 ILO-konvention (nr 142) om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid utvecklingen av mänskliga resurser
innehåller bestämmelser rörande yrkesvägledning och yrkesutbildning. Genom konventionen förpliktas
medlemsstaterna bl.a. att gradvis bygga ut sina system för yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad
av Sverige den 19 juli 1976.
28
Varje medlemsstat ska gradvis utvidga, anpassa och harmonisera sina system för
yrkesutbildning för att tillgodose behoven av yrkesutbildning under hela livet hos såväl
ungdomar som vuxna inom alla sektorer av ekonomin, inom alla verksamhetsområden
och på alla kvalifikations- och ansvarsnivåer.
Artkel 5 i ILO-konvention nr 142 föreskriver endast centralt trepartssamarbete. ILO-
rekommendationen42
som är fogad till konventionen rekommenderar emellertid
samarbete på alla nivåer.
I Sverige anpassades i samband med ratificeringen 1976 den s.k. SYO-kommittén så att
den även kom att innehålla representanter för de centrala arbetsmarknadsparterna. SYO-
kommittén är sedan länge avskaffad. Enligt gymnasieförordningen ska det för
gymnasieskolans yrkesprogram finnas ett eller flera lokala programråd för samverkan
mellan skola och arbetsliv. Hur de lokala programråden ska organiseras och vilka
uppgifter de ska ha är inte reglerat i någon ytterligare förordning. I socialdemokraternas
valplattform anges att Yrkesprogrammen ska utvecklas till yrkescollege som innebär en
gymnasieutbildning med en nära koppling till relevant bransch. Modellen ska bygga på
ett nära samarbete mellan skolans huvudman, regionens näringsliv och arbetsgivare i
offentlig sektor.
Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på regerings- och central myndighetetsnivå.43
Samarbeidsrådet for yrkesopplæring (SRY)44
ska ge råd till regeringen och ta initiativ för
att främja yrkesutbildningen. Rådet utses av undervisningsministeriet och är ett
gemensamt råd för arbetsmarknadens parter och utbildningsmyndigheter.
SRY bidrar till samarbetet mellan berörda aktörer för yrkesutbildning nationellt, regionalt
och lokalt och mellan branscher och sektorer . Rådet har 14 medlemmar från bl.a. LO,
NHO, undervisningsministeriet och administrationsdepartementet. Arbetsgivar- och
arbetstagarrepresentanter ska tillsammans utgöra en majoritet i rådet.
Den nuvarande SRY utses för perioden 2012 – 2016. Vid sitt konstituerande möte i juni
2012, valdes Carl Rønneberg NHO ledare och Rolf Jørn Karlsen från LO till vice.
Vanligtvis håller SRY sex möten per år. Sekretariatet ligger hos direktoratet för
utbildning.
42 ILO-rekommendation (nr 150) om yrkesvägledning och yrkesutbildning. Ratificerad av Sverige den 19
juli 1976.
43 Socialdemokraterna 2014-01-28 PM Omläggning av gymnasieskolan
44 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova) LOV-1998-07-17-61 § 12-1.
Organ for samarbeid om fag- og yrkesopplæringa
29
I de fall arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna är eniga går regeringen nästan aldrig
emot deras mening, vilket ger parterna en stark ställning i rådet.
De Faglige råd är regeringens rådgivande organ för yrkesutbildning. De utses av
direktoratet för utbildning på rekommendation av SRY. Det finns nio yrkesområden för
rådgivning, ett för varje utbildning i yrkesutbildning.
Det fackliga rådet för Elektro45
är expertråd för elarbeten och för att utveckla kvaliteten
på elektrisk utbildning på gymnasienivå. Rådet består av totalt 15 ledamöter i lärarnas
fackföreningar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och två observatörer från
myndigheter . Ordförande är Ragnar Gregersen, EL & IT.
Arbetet innefattar att ge råd när Utdanningsdirektoratet och Kunnskapsdepartementet ber
om det. Rådet tar också fram egna förslag när det finns behov av det.
De områden man arbetar med är yrkesvägledning, rådgivning, utbud på utbildning inom
elfacken och dimensionering, komplettering och granskning av läroplaner, främjande av
platser för lärlingar till elektriska yrken så att elever kan placeras och företagen får
tillgång till erforderlig arbetskraft, samt att följa internationella trender, regelverk och
arrangemang som har samband med EU och andra internationella organ.
Partsinflytande och organisation av yrkesutbildning på Landstingsnivå (Fylke)
Yrkesopplæringsnemnd
På fylkesnivå finns för utbildning i företag, yrkesopplæringsnemnd. 46
Den består av
representanter från fylket och arbetsmarknadens parter. Arbetsmarknadens parter har
majoritet. Nämnden utser ett rådgivande Yrkesutval för varje fackområde.
Nämndens uppgifter är bl.a. att sammanväga kommunens och näringslivets synpunkter
till kommunen när det gäller sysselsättning, ta ställning till och godkänna eller
underkänna företag som har elever i lärlingsutbildning, samt arbeta för att höja kvaliteten
i hela yrkesutbildningen.
45 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova) LOV-1998-07-17-61 § 12-2
Faglege råd.
46 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova) LOV-1998-07-17-61 § 12-3.
Yrkesopplæringsnemnder og yrkesutval.
30
Rådgivande Yrkesutval
Yrkesopplæringsnemnden ska utse en rådgivande kommitté (Yrkesutval) för varje yrke,
ämnen eller områden. De har rådgivande funktion till fylkeskommunen när det gäller om
ett företag ska godkännas eller underkännas som lämplig för lärlingsutbildning
(lærebedrift). Det sker genom besök hos företaget.
De har också. till uppgift att företa fag- eller Sveine (Gesäll) prov för fackbrev som
utställs av fylket.
Elev som inte har klarat sitt fackprov kan klaga hos en särskild statlig prövningsnämnd.47
Vid vårt besök I Norge hade vi inte tidsmässiga möjligheter att informera oss med andra
informatörer än representanter för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer inom
Elektrikerområdet.
Dessa organisationer gav oss emellertid en mycket fyllig och kompetent redovisning Om
man önskar gå vidare informerade vi oss emellertid om lämpliga kontaktpersoner.
Här följer en sådan lista:
Lämpliga kontaktpersoner
Senioringeniør Runar Røsbekk i Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap DSB
[email protected] telefon (+47) 33 41 26 73 Mobil (+47) 95 17 96 26
Ragnar Gregersen Rådsleder Faglig råd for elektrofag Utdanningsdirektoratet
EL & IT förbundet +47911177682 [email protected]
Förbundssekreterare Are Solli, medlem i faglig råd for teknikk og industriell produksjon
Utdanningsdirektoratet
EL & IT förbundet, +47908 55 824, [email protected],
Svein Harald Larsen medlem i Faglig råd for elektrofag Utdanningsdirektoratet
Fackchef för avdelningen Utdanning og rekruttering på arbetsgivarorganisationen Norsk
Teknologi/Nelfo + 4741518734 [email protected].
47 Lov om grunnskolen og den vidaregåande opplæringa (opplæringslova) LOV-1998-07-17-61 § 12-6.
Klagenemnd for fag- og sveineprøver
Top Related