VÄSTRA GÖTALANDSREGIONENS

KOMPETENSCENTRUMOM VÅLD I NÄRA

RELATIONERSLUTRAPPORT, SEPTEMBER 2007

Innehållsförteckning

2 3

Sammanfattning 4

1. Utredningens uppdrag och arbete 6

1.1 Uppdraget 7

1.2 Metodik 7

2. Bakgrund 8

2.1 Våld mot kvinnor 9

2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKC 9

2.3 Juridiska begrepp – lagstiftning 10

2.4 Våldets omfattning 10

2.4.1 Omfångsstudier 10

2.4.2 Brottsstatistik 11

2.4.3 Dödligt våld 11

2.4.4 Mörkertal 11

2.5 Våldets konsekvenser 11

2.5.1 Hälsokonsekvenser 11

2.5.2 Sjukfrånvaro och vårdutnyttjande 12

2.5.3 Våldets kostnader 12

3. Målgrupper 14

3.1 Särskilt sårbara grupper inom hälso- och sjukvården 15

3.1.1 Unga kvinnor 15

3.1.2 Gravida kvinnor 15

3.1.3 Kvinnor med funktionshinder 15

3.1.4 Missbrukande kvinnor 15

3.1.5 Tidigt traumatiserade kvinnor 15

3.1.6 Äldre kvinnor 16

3.1.7 Hedersrelaterat våld (HRV) 16

3.1.8 Samkönade parrelationer 16

3.1.9 Trafficking 16

3.2 Barn och ungdomar 16

3.3 Övriga grupper 17

3.3.1 Närstående 17

3.3.2 Anställda inom Västra Götalandsregionens

3.3.2 hälso- och sjukvård 18

3.3.3 Män som våldsoffer 18

3.4 Män som förövare 18

4. Myndigheternas ansvar – kartläggning

inom Västra Götaland 20

4.1 Hälso- och sjukvården 21

4.1.1 Rättsintyg 21

4.1.2 Anmälningsplikt och sekretess 21

4.2 Länsstyrelsen 21

4.3 Kommunerna 21

4.4 Polismyndigheten 22

4.5 Åklagarmyndigheten 22

4.6 Domstolarna 22

4.7 Kriminalvården 22

4.8 Försäkringskassan 22

5. Verksamheter inom Västra Götaland 24

5.1 Verksamheter inom Hälso- och sjukvården

som berörs av våldet i nära relationer 25

5.2 Handlingsplaner och rutiner inom

Västra Götalandsregionen 25

5.3 Forskning och utvecklingsarbete inom

Västra Götaland 26

5.3.1 Högskolor och universitet 26

5.3.2 FoU-verksamhet 26

5.3.3 Studier inom Kompetenscentrums

3.3.2 verksamhetsområde 26

5.4 Myndighetssamverkan 27

5.5 Övriga organisationer 27

6. Regionalt kompetenscentrum – förslag 30

6.1 Verksamhetsinnehåll 31

6.1.1 Värdegrund 31

6.1.2 Utbildning 31

6.1.3 Metodutveckling 32

6.1.4 Konsultation 32

6.1.5 Forskning 32

6.1.6 Samverkan 32

6.1.7 Prevention 33

6.2 Bemanning 34

6.3 Namnfrågan 34

6.4 Organisationstillhörighet 34

6.5 Ledning 35

6.6 Lokalisering 35

6.7 Budget 35

6.8 Utvärdering 35

Referenslista 36

Bilaga 1 38

Bilaga 2 39

behöver utvecklas. Det är viktigt att den kompetens som

finns såväl inom VGRs organisation som hos samverkan-

de organisationer tas tillvara när utbildningar planeras. Det

är också viktigt att utbildningar erbjuds i regionens alla

geografiska delar.

Av forskningen inom detta kunskapsområde finns det

mesta idag koncentrerat till Sahlgrenska Akademin i Göte-

borg, men det finns även möjligheter att samverka med

FoU- Väst och de lokala FoU-råden.

Screening för våld (se kap 6.1.7) är en metod som rekom-

menderas då patienterna kan fångas upp i ett tidigare ske-

de och öka möjligheterna till ett gott bemötande och

omhändertagande av denna patientgrupp.

ORGANISATION OCH PLACERING

Kompetenscentrum föreslås knytas till primärvården.

Primär vården möter de flesta av de kvinnor som är våldsut-

satta. Personalen där har ofta en helhetssyn på patienten och

de närstående och har samverkan med andra lokala aktö-

rer. Det finns en stark koppling mellan våld i nära relatio-

ner och somatisk och psykisk ohälsa och – insatser för att

minska den såväl den fysiska som den psykiska ohälsan

ingår i primärvårdens uppdrag.

Vi föreslår en lokalisering i anslutning till Kungshöjds

vårdcentral centralt i Göteborg. Där finns flera regionspe-

cifika verksamheter och lediga lokaler att tillträda. Det är

dessutom nära till Sahlgrenska Akademin och den forsk-

ning som bedrivs där. Läget är också bra ur rekryterings-

synpunkt. Det finns även en möjlighet till samlokalisering

med liknande verksamheter.

Ledningen för Primärvården i Göteborg är positiv till att

ta ansvar för ett kompetenscentrum. Ansvaret föreslås lig-

ga på Primärvårdsstyrelsen i Göteborg och Primärvårdsför-

valtningen i Göteborg har utföruppdraget. Kompetens -

centrum skall drivas av en verksamhetschef som är direkt

underställd förvaltningschefen. Det är viktigt att framhål-

la att förutsättningen för Kompetens centrum är att det är

regionöver gri pande.

BEMANNING OCH BUDGET

Personalen vid Kompetenscentrum behöver ha såväl medi-

cinsk, psykosocial och pedagogisk kompetens. Det skall

finnas en kärna med fast anställda och möjligheter att kom-

binera ordinarie kliniska tjänster med undervis-

ning/forskning t ex i form av kliniska lektorat. Tidsbegrän-

sade projektanställningar kan vara ett annat sätt att lyfta in

specialkompetens, se bilaga 2. Det föreslås att en del av

budgeten öronmärks till utvecklingsmedel för att stimule-

ra FoU-projekt och pilotprojekt m m.

Finansiering under 2008 sker genom avrop av medel som

avsatts på Hälso- och sjukvårdsavdelningen.

Verksamheten föreslås få benämningen »Västra Göta-

landsregionens kompetenscentrum om våld i nära relatio-

ner«.

5

äns våld mot kvinnor i nära relationer är

ett omfattande folkhälsoproblem med

sociala, psykologiska och hälsomässiga

konsekvenser. Våldet utgör även ett hin-

der för jämställdhetens utveckling. Var tionde kvinna har

blivit utsatt för våld av sin nuvarande partner och antalet

polisanmälda fall i Sverige har stadigt ökat under de senas-

te 15 åren. Mörkertalen är dock fortfarande stora.

Hälso- och sjukvårdspersonalen är en viktig aktör i sam-

hället och ofta den enda myndighetskontakt dessa kvinnor

har. Sjukvården uppmärksammar ännu i alltför låg ut -

sträckning när kvinnor som söker vård är utsatta för våld.

Vårdpersonalen måste våga fråga och samtidigt veta att det

finns goda möjligheter till ett professionellt omhänderta-

gande. Hälso- och sjukvårdens egen roll för denna patient-

grupp är viktig att tydliggöra. Kunskap och medvetenhet

om egna attityder hos sjukvårdspersonalen är viktigt för ett

bra bemötande i kontakten med kvinnor som utsatts för

våld. I Sverige har länge arbetet mot mäns våld i nära rela-

tioner i första hand bedrivits av ideella organisationer och

varit inriktat på att ge kvinnor och barn möjlighet att söka

skydd vid landets kvinnojourer. Under senare år har fokus

riktats på myndigheternas roll och under 2007 har kommu-

nernas skyldigheter blivit ännu tydligare genom en skärp-

ning i socialtjänstlagen. Utöver skärpt lagstiftning ger sta-

ten ekonomiskt stöd till socialtjänsterna för att utveckla

stöd, hjälp och skydd till kvinnorna. Barn som upplevt våld

mot ena föräldern kan också behöva hjälp.

Det finns en ökande kunskap om männen både som

vålds för övare och våldsoffer och därför krävs uppmärk-

samhet och kunskapsspridning också kring männen och

även olika uttryck för nära relationers våld.

FÖRSLAGET

Utredningen har i uppdrag att ta fram ett förslag till inne-

håll och finansiering av ett regionalt kompetenscentrum för

att öka kunskapen om våld i nära relationer bland regionens

personal. Regionfullmäktige har avsatt 10 miljoner kronor

i budget för 2008 till ett kompetenscentrum.

Projektet har letts av Marianne Melkersson, strategisk

jämställdhetssamordnare på regionkansliet på uppdrag av

hälso- och sjukvårdsdirektören Lars-Olof Rönnqvist.

Två deltidsanställda projektledare, Tove Corneliussen och

Göran Lindén har drivit projektets genomförande och tagit

fram rapporten. En projektgrupp och en referensgrupp har

varit delaktiga vid framtagandet av underlaget, se bilaga 1.

INNEHÅLL

Utredningen föreslår att ett regionalt kompetenscentrum

bildas med huvuduppgift att utveckla metoder om bemö-

tande och omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och

män i nära relationer samt att sprida kunskap om mäns våld

mot kvinnor till i första hand sjukvårdspersonal och andra

berörda personalkategorier. För utom kunskapsspridning

och metodutveckling skall kompetenscentrum ge konsul-

tation, utveckla samverkan och preventivt arbete samt

bedriva och stimulera till forskning inom kunskapsområ-

det. Det skall dock inte ha någon egen klinisk verksamhet,

men kontakt med sjukvården etableras genom att

deltidsanställa kliniskt aktiva medarbe tare.

Kompetenscentrum bör ha en mångfaktoriell syn på de

våldsutsattas situation och även uppmärksamma barnen

och de våldsutövande männen. När det gäller utbildning av

personal så behövs främst en baskunskap hos de anställda

men även spetskompetens och yrkesspecifik kompetens

4

M

SAMMANFATTNING

6

1. UTREDNINGENS

UPPDRAG OCH ARBETE7

1.1 UppdragetRegionfullmäktige beslutade i fastställandet av budget

2007 att ett regionalt kunskaps – och kompetenscentrum

för att öka kunskapen om bemötande och behandling av

våldtagna och misshandlade kvinnor och våld i nära rela-

tioner ska etableras.

Hälso- och sjukvårdsutskottet fick i uppdrag att ta fram

ett förslag och finansiering över hur ett sådant centrum ska

etableras senast från och med 2008. Uppdraget skall resul-

tera i förslag på en enhet som kan svara för de uppgifter

som angivits i regionstyrelsens beslut enligt nedan:

• utveckla metoder för bemötande och omhändertagande

av kvinnor som misshandlats eller våldtagits och sprida

kunskapen till regionens sjukvårdsverksamheter,

• sprida kunskap och information om mäns våld mot kvin-

nor till regionens sjukvårdsverksamheter

• bedriva utbildning om mäns våld mot kvinnor, i första

hand till sjukvårdspersonal och andra personalkategorier,

• följa, sammanställa och sprida forskningsresultat och

analysera behovet av forskning inom området och

• bedriva forskning med anknytning till den kliniska verk-

samheten

Regionstyrelsen beslutade den 8 maj 2007/§107, att under-

teckna CLRAE:s (Congress of Local and Regional Autho-

rities of the Council of Europe) deklaration om kampen

mot människohandel och gav samtidigt projektet i uppdrag

att inkludera deklarationens innehåll i centrumets kun-

skapsspridning.

Projektet har letts av Marianne Melkersson, jämställd-

hetssamordnare vid Regionkansliet, på uppdrag av Hälso-

och sjukvårdsdirektören. Två deltidsanställda projektleda-

re, Tove Corneliussen och Göran Lindén, har drivit projek-

tets genomförande och rapportens framtagande. En pro-

jektgrupp och en referensgrupp har varit delaktiga vid

framtagandet av underlaget.

1.2 MetodikArbetet med att ta fram riktlinjer för ett kompetenscentrum

har skett genom att ta fram underlag, analysera samt for-

mulera förslag till riktlinjer. Till hjälp har projektledning-

en haft en projektgrupp. Som komplement har ett antal

nyckelpersoner intervjuats (bilaga 1).

En referensgrupp har bildats med representanter från aktu-

ella samverkansaktörer (bilaga 1). Vid referensgruppens

två halvdagar har verksamhetsinnehåll för kompetenscen-

trum och samverkansfrågor diskuterats.

Projektledningen har tagit del av en omfattande doku-

mentation. Med tanke på att publiceringen i ämnet är stor,

kan vi inte göra anspråk på att vara heltäckande. Vi har

företrädesvis tagit del av kunskapsöversikter och metastu-

dier.

8

2. BAKGRUND9

2.1 Våld mot kvinnorI FN:s »Deklaration om avskaffande av våld« från 1993

(Declaration on the Elimination of Violence against

Women, 1993) framgår att mäns våld mot kvinnor är en

kränkning av kvinnors rättigheter och grundläggande fri-

heter och ett uttryck för mäns överordning. FN:s definition

av våld mot kvinnor enligt deklarationen är:

»Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk,

sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt

hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihets-

berövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata

livet«. Medlemsstaterna uppmanades att med alla lämpli-

ga medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar

till att avskaffa våld mot kvinnor.

På FN:s kvinnokonferens i Bejing 1995 fastställdes en

handlingsplan för jämställdhet. Handlingsplanen förstärker

FN-deklarationen från 1993 och lyfter bl a fram att våldtäkt

och våld inom äktenskapet ska ses som våld mot kvinnor.

I deklarationen fastställdes att en helhetssyn och ett tvär-

sektoriellt arbetssätt måste utvecklas för att åstadkomma ett

samhälle fritt från det könsspecifika våldet. Åtgärder för att

förebygga våld mot kvinnor och skydda kvinnor mot våld

bör enligt handlingsplanen vidtas inom rättsväsendet, lik-

som inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De oli-

ka regeringarna åtog sig att lagstifta om våld mot kvinnor

i hemmet, på arbetsplatser och i samhället i övrigt.

Den svenska regeringens »Kvinnofridsproposition«

(1997/ 98:55) har samma breda perspektiv. Riksdagen fat-

tade beslut om propositionen under våren 1998 där myn-

digheterna gavs ett gemensamt uppdrag att förebygga

våldsbrott mot kvinnor, utarbeta åtgärdsprogram och sam-

verka med andra myndigheter. Besluten berörde en mängd

områden och hade tre centrala utgångspunkter, nämligen:

• förbättring och skärpning av lagstiftningen

• förebyggande åtgärder

• ett bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor

Lagstiftningen innebär i korthet en ny lagregel om grovt

kvinnofridsbrott för att beivra upprepad kränkning av kvin-

nans integritet, en skärpning av lagstiftningen mot våldtäkt

och ett förbud mot köp av sexuella tjänster.

Sveriges riksdag antog 2006 nya mål för jämställdhets-

politiken. Ett av delmålen är att mäns våld mot kvinnor ska

upphöra. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlig-

het till kroppslig integritet.

Den nuvarande regeringen har under 2007 beslutat för-

stärka samhällets insatser för de våldsutsatta kvinnorna.

Besluten är att se som en del av den nationella handlings-

plan som beräknas komma hösten 2007. Regeringen har

beslutat ge Nationellt Kunskapscentrum i Uppsala i upp-

drag att utarbeta ett nationellt program för hälso- och sjuk-

vården avseende omhändertagande av offer för sexualbrott.

Vidare finns 109 miljoner i utvecklingsmedel till kommu-

nerna avsatta, varav 18 miljoner till Västra Götaland, i syf-

te att förstärka kvinnojoursverksamhet och socialtjänst

samt att kvalitetsutveckla stödet till utsatta kvinnor och

barn som bevittnar våld. Kunskapsstödet till socialtjänsten

ska utvecklas av socialstyrelsen. Kvalitetssäkrade bedöm-

ningsinstrument ska tas fram för socialtjänsten och länssty-

relserna tilldelas ansvaret för förstärkt tillsyn. Länsstyrel-

serna får även i uppdrag att ansvara för den regionala sam-

ordningen av kommunernas och andra aktörers insatser.

Kulturen och samhället vi lever i bidrar till och påverkar

mäns våld mot kvinnor. I detta komplex brukar man tala om

tre olika nivåer som ger en delvis förklaring och förståel-

se av våldet. Det handlar om individuella olikheter, struk-

turella faktorer samt kulturella normer och värderingar.

Tillsammans bildar dessa vad som brukar kallas könsmak-

tordningen. Med begreppet »ordning« avses ett maktförhål-

lande där män är överordnade och kvinnor underordnade

(Eliasson, 2006).

En kvinna som misshandlas har ofta tvingats leva med

mannens krav på kontroll och dominans under lång tid. Att

utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en

närstående person ger psykiska men. Det leder till att kvin-

nan får bristande tillit till människor som vill hjälpa hen-

ne. Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och för-

väntar sig inte att bli trodd. Kvinnor som blivit fysiskt och

sexuellt utsatta visar ofta samma symtom som människor

som lever med posttraumatiskt stressyndrom. Misshandel

inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra

våldsbrott eftersom man på olika sätt är beroende av

varandra känslomässigt och genom gemensamt boende,

delad livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn,

vän- och släktkrets och gemensam ekonomi.

2.2 Nationellt Kunskapscentrum – NKCRikskvinnocentrum, RKC startades 1994 som ett gemen-

samt åtagande av dåvarande regeringen och Landstinget i

Uppsala län för att erbjuda hälso- och sjukvård till våldsut-

satta kvinnor samt utveckla metoder för vård och bemötan-

de samt bedriva utbildning och forskning. RKC ombildades

sökningar om levnadsförhållanden, bland kvinnor och män

i åldern 18 –84 år. Genom besöksintervjuer ställs frågor om

fysisk våldsutsatthet de senaste 12 månaderna. Denna stu-

die visar genom en »ögonblicksbild« av våldets omfattning

att 3,3% av kvinnorna utsatts för fysiskt våld det senaste

året (Statistiska Centralbyrån, ULF-undersökningarna).

2.4.2 BrottsstatistikUnder de senaste 25 åren i Sverige har polisanmälda miss-

handelsbrott mot kvinnor med bekant gärningsman nästan

fördubblats och våldtäktsbrotten mer än tredubblats. Varje

år anmäls ca 18 000 fall av misshandel mot kvinna där gär-

ningsmannen är bekant.

När det gäller sexualbrott kan detta enligt Brottsförebyg-

gande rådet (BRÅ) bero på en ökad anmälningsbenägen-

het men även en faktisk ökning. Synen på sexualbrott har

skärpts och medierna har ökat sin fokusering på denna typ

av brott. Våldtäkt är ett brott där man förmodar att anmäl-

ningsbenägenheten är mycket låg. BRÅ uppskattar utifrån

tidigare forskning att endast 20 % av alla våldtäkter anmäls

och att endast 12 –20 % av dessa leder till åtal.

Inom Västra Götaland anmäldes enligt BRÅ följande

kvinnofridsbrott:

Antal anmälda brott 2005 2006

Misshandel mot kvinna (15 år el. äldre, bekant med offret) 2008 1998

Våldtäkt (inkl grov) 547 610

Grov kvinnofridskränkning 368 362

Olaga hot (mot kvinna 18 år el. äldre) 2819 2802

2.4.3 Dödligt våldKunskap om de män som utför det allra grövsta våldet är

mer ingående än kunskaper om det övriga våldet som till-

grips i nära relationer. I en nyligen publicerad totalstudie av

det dödliga våldet mot kvinnor 1990 –2004 (BRÅ 2007:6)

framkommer att detta våld har minskat under en 20-årspe-

riod och ligger nu på ett genomsnitt av 17 kvinnor per år.

BRÅ lyfter fram några hypoteser om varför detta våld har

minskat:

• Ökad uppmärksamhet på problemet

• Ökat skydd för kvinnor

• Flera lagändringar (besöksförbudslagen m fl)

• Framsteg inom sjukvården

• Förändringar i relationsstatus och ökad ekonomisk

självständighet för kvinnor

En annan orsak kan vara en ökad satsning på preventivt

arbete med män i tidig våldskarriär. Under perioden 1990

–2005 har antalet kriscentra för män byggts ut i landet, från

två till ca femton. Kriminalvården har startat ett behand-

lingsprogram för dömda män – IDAP.

BRÅ:s studie visar att gärningsmännen ofta tidigare har

begått brott och många var klassificerade som alkoholmiss-

brukare. En stor andel (30 %) begick självmord/gjorde

självmordsförsök i samband med dödandet av kvinnan. 90

% av dessa hade psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk

problematik.

2.4.4 MörkertalMörkertalen för våldet mot kvinnor är viktiga att belysa då

de utgör en så pass stor del av det totala våldet mot kvin-

nor. Med mörkertal avses det våld som inte kommer till

myndigheternas kännedom och som därför inte ingår i offi-

ciell statistik. Bedömningar av mörkertal kan göras med

hjälp av befolkningsbaserade omfångsstudier.

Mörkertalen kan tolkas på två nivåer: de våldshandling-

ar som aldrig polisanmäls samt det polisanmälda våldet

som ej leder till en fällande dom i domstol pga av att för-

undersökningen läggs ner eller att bevisen är otillräckliga.

Den senare gruppen medför särskilda problem för kvinnan,

mannen och barnen eftersom våldet är anmält men juridiskt

ansvar ej är utdömt av samhället.

Mörkertalet är mycket stort för våldet mot kvinnor. Med

utgångspunkt i BRÅ:s årliga brottsstatistik kan mörkerta-

let för de två nivåerna anges till:

Alla våldsbrott som ej kommer

till polisens kännedom: 75 –80 %

Alla våldsbrott som ej leder till

en fällande dom: 90 –95 %

(Förändring och behandlingsmöjligheter, 2006)

2.5 Våldets konsekvenser2.5.1 HälsokonsekvenserDet finns en rad negativa hälsokonsekvenser som kan drab-

ba kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Några

exempel på fysiska hälsokonsekvenser är buk- och brösts-

kador, frakturer, ansiktsskador, kroniska smärtsyndrom,

mag- och tarmsjukdomar och nedsatt fysisk funktionsför-

måga. Sexuella och reproduktiva negativa hälsokonsekven-

ser är vanliga och innefattar bl a gynekologiska sjukdomar,

inflammationer, graviditetskomplikationer, och nedsatt

sexuell förmåga. Psykologiska och beteendemässiga hälso-

1 1

2006 genom en statlig förordning (SFS 2006:1 072) till

Nationellt kunskapscentrum för mäns våld mot kvinnor –

NKC. Centrumet skall finnas vid Uppsala Universitet med

särskilda uppgifter och har ett rikstäckande perspektiv. Det

leds av en styrelse där ordförande och två andra ledamöter

utses av regeringen. De övriga ledamöterna utses av Upp-

sala Universitet, varav en på förslag från landstinget i Upp-

sala län. Centrumet leds av en föreståndare som utses av

rektorn vid Uppsala Universitet. NKC är beläget vid Aka-

demiska sjukhuset. NKCs uppdrag är att sprida kunskap

och information om mäns våld mot kvinnor, utarbeta meto-

der för omhändertagande, forska och utbilda samt ge stöd

till våldsutsatta kvinnor. NKC bedriver bl a utbildning av

yrkesverksamma. Mot slutet av 2007 öppnar NKC en natio-

nell kristelefon där våldsutsatta kvinnor och anställda inom

hälso- och sjukvården dygnet runt skall kunna få informa-

tion om lokala verksamheter i hela landet som hjälper kvin-

nor och barn samt bedriver behandlingsverksamhet för

män.

Den kliniska verksamheten finns kvar som en del vid

Akademiska sjukhuset där det finns en klinik för våldtag-

na och våldsutsatta kvinnor inom Uppsala Län. Kliniken

erbjuder medicinskt och psykosocialt omhändertagande.

En handlingsplan finns vid sjukhuset och samtliga patien-

ter tillfrågas om de varit utsatta för våld. Telefonrådgivning

ges dygnet runt både till våldsutsatta kvinnor, myndighe-

ter/organisationer samt enskilda personer. En viktig uppgift

inom patientverksamheten är att utveckla metoder för vård

och behandling samt att utveckla samverkan. En rad kart-

läggningar och forskningsrapporter har publicerats genom

åren, främst inom området gynekologi och mödrahälso-

vård. 25 personer är anställda vid NKC och de har en bud-

get på 30 mkr.

2.3 Juridiska begrepp – lagstiftningMord och dråp är de allvarligaste formerna av våld mot

kvinnor. De brottskategorier som används för att rubricera

icke-dödliga former av våld är:

• misshandel

• grov kvinnofridskränkning

• våldtäkt och andra sexualbrott (sexuellt tvång, sexuellt

utnyttjande, sexuellt ofredande)

• olaga hot

Misshandel är ett brott som består i att man tillfogar en

annan person kroppsskada, sjukdom, smärta eller försätter

offret i vanmakt eller liknande tillstånd. Grov misshandel

föreligger om gärningen är livshotande eller offret tillfogas

svår kroppsskada eller om gärningsmannen visar särskild

hänsynslöshet.

Grov kvinnofridskränkning är en ny brottskategori från

1998 och den avser upprepade och systematiska kränkning-

ar av kvinnan och där förövaren är en person som hon har

eller har haft en nära relation med.

Ursprungligen innebar våldtäkt juridiskt sett att en eller

flera män med våld tvingade en kvinna till samlag. Genom

förändringar i lagstiftningen har begreppet senare utvid-

gats: idag behöver det inte röra sig om ett samlag, utan det

räcker med »en jämförbar sexuell handling«. Det är heller

inte nödvändigt att offret gör motstånd för att det skall räk-

nas som våldtäkt. Förövaren kan bli dömd om offret hotats

eller befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd t ex genom droger

eller psykisk störning.

Förövaren vid våldtäkt är i de allra flesta fall män och off-

ret är oftast kvinnor de åtminstone har en ytlig relation till.

Ny hetsmedierna fokuserar oftast på överfallsvåldtäkter där

offer och förövare inte känner varandra vilket inte är så

vanligt.

2.4 Våldets omfattning2.4.1 OmfångsstudierRelationsbetingat våld mot kvinnor torde vara ett av de

mest dolda brott som förekommer. De flesta fall av miss-

handel av kvinnor sker i hemmet och förövaren är oftast en

närstående man som är eller har varit gift eller sambo med

kvinnan. Våld mellan vuxna personer förekommer även i

andra nära relationer. Få kvinnor polisanmäler att de miss-

handlats och söker samhällets hjälp. De berättar inte själ-

va om sin situation och myndigheterna frågar inte.

I samband med Kvinnofridsreformen under senare

delen av 1990-talet uppdrog regeringen åt Brottsoffermyn-

digheten att genomföra en omfångsstudie. 10 000 slump-

mässigt utvalda kvinnor fick en enkät och 70 % svarade

(Slagen Dam, 2001):

• 35 % av kvinnorna hade någon gång upplevt fysiskt eller

sexuellt våld eller hot från en tidigare partner.

• 11 % hade någon gång varit utsatt för fysiskt eller sexu-

ellt våld från nuvarande partner.

• unga kvinnor utgjorde en riskgrupp – 22 % rapporterade

att de det senaste året var utsatt någon typ av våld från en

man.

Varje år genomför Statistiska Centralbyrån, SCB, under-

1 0

1 3

konsekvenser innefattar missbruk, depressions- och

ångestsjukdomar, ät- och sömn -störningar, fobier och själv-

tillfogade skador. Kvinnor som utsätts för våld känner ofta

skam och skuld, får låg självkänsla och begränsas i sin rör-

lighet. Några andra konsekvenser är svårigheter i förhållan-

de till män generellt samt ökat behov av sjukvård och läke-

medel.

Ett stort antal studier har visat på starka samband mellan

våld och ohälsa. Några studier visar även på ett dosrespons-

samband, dvs att grövre våld har samband med sämre häl-

sa, vilket talar för ett orsakssamband. (Rikskvinnocentrum,

2006 a)

2.5.2 Sjukfrånvaro och vårdutnyttjande Enligt SCBs undersökningar leder våld i hemmet till sjuk-

skrivning i större utsträckning än våld på allmän plats.

Långvariga sjukskrivningar (>31 dagar) är cirka tio gång-

er vanligare bland dem som utsatts för våld i hemmet jäm-

fört med annat våld.

37 % av kvinnorna i en studie vid RKC (Rikskvinnocen-

trum, 2006 a) hade vid något tillfälle varit sjukskrivna till

följd av våldet. En dryg tredjedel av kvinnorna uppgav att

de använde smärtstillande läkemedel eller psykofarmaka

någon gång under uppföljningsperioden. 79 % av kvinnor-

na uttryckte behov av någon form av fortsatt stöd i form av

psykolog, praktiskt stöd, skydd, ekonomi, juridisk hjälp,

hjälp med eget missbruk, stödundervisning, stödperson till

barnen eller stödperson i familjerätten.

I en annan studie påvisas en högre sjukfrånvaro bland de

kvinnor som utsatts för trakasserier, våld och sexuella över-

grepp. De har oftare långa sjukskrivningar (mer än 30

dagar) än de kvinnor som ej varit utsatta (Hensing & Alex-

andersson, 2000).

2.5.3 Våldets kostnaderVarje år uppgår de samhällsekonomiska kostnaderna för

våld mot kvinnor i nära relation till ca tre miljarder kronor

enligt Socialstyrelsens lägesbeskrivning (Socialstyrelsen,

2006 b). De direkta kostnaderna för sjukvården beräknas

vara ca 30 miljoner kronor. I summan är följande kostna-

der ej medtagna: rättspsykiatri, psykiatri, BUP, tandvård,

läkemedel, ambulanstransporter, sjukvård för patient som

avlidit samt smärta och lidande.

Övriga samhällskostnader för våld mot kvinnor fördelas

på följande: rättsväsendet ca 1 100 miljoner, socialtjänsten

ca 925 miljoner samt ideella stödinsatser ca 75 miljoner.

Det finns även en redovisning av de indirekta kostnader-

na - produktionsbortfall och värdet av ideellt arbete - där

summan beräknas ligga på över 700 miljoner kr/år. Kost-

nader för tandvård, läkemedel och psykiatrisk vård ingår ej

– inte heller barnens skador eller kvinnans lidande.

Enligt en engelsk studie kan kostnaderna för smärtor och

lidande uppgå till mer än tio gånger så mycket som de

beräknade tre miljarderna i denna studie omvandlat till

svenska förhållanden.

I en ny svensk studie från Umeå Universitet har kostna-

derna undersökts i ett enskilt fall där en man misshandlat

sin kvinnliga partner under 20 år. Kostnaderna summera-

des till 2,5 miljoner kronor. Staten bar den största delen av

kostnaden (85 %) medan landstingets kostnad uppgick till

115 000 kr – främst kontakterna med BUP (Weinehall,

2006).

1 2

3.1 Särskilt sårbara grupper inom hälso- och sjukvårdenVåldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och alla

åldersgrupper. Men vissa kategorier av kvinnor har upp-

märksammats som särskilt sårbara när de utsätts för våld.

Sårbarheten beror antingen på deras livssituation där bero-

endet är centralt eller på att våldet mot dem är mer förekom-

mande. Det rör sig om kvinnor med invandrarbakgrund,

ensamstående mammor, missbrukande kvinnor, psykiskt

sjuka kvinnor samt äldre- och funktionshindrade kvinnor.

Homo- och bisexuella är en annan utsatt grupp. Unga kvin-

nors situation är viktig att uppmärksamma.

3.1.1 Unga kvinnorUnga kvinnor, särskilt de under 25 år, är ofta utsatta för våld

i någon form som t ex hot och sexualbrott. Bland annat har

nästan två tredjedelar trakasserats sexuellt någon gång och

nästan var fjärde har utsatts för våld. Våldtäkter med unga

offer och förövare har ökat under senare år. Även bland

ensamstående mammor är de unga mammorna mer utsat-

ta för våld än de äldre. Sårbarheten beror bl a på att de unga

kvinnorna är i början av vuxenlivet och ska skapa en grund

för framtida livsvillkor.

3.1.2 Gravida kvinnorKartläggningar visar att graviditet är en period då risken för

våld ökar. Några få svenska studier om våldets omfång

finns och de visar att 3 –4 % av de gravida utsatts för våld

under graviditeten (Edin, 2006). Några kvinnor utsätts för

våld första gången i samband med graviditeten. Internatio-

nella studier visar ett samband mellan våld under gravidi-

teten och missfall. Risken för skador på fostret finns och det

finns en ökad risk för låg födelsevikt. Att leva i våldet ökar

den gravida kvinnans stress med åtföljande ohälsa. Våldet

motverkar även den viktiga anknytningen i föräldrarelatio-

nen som behöver ske under denna period (Hensing, 2004).

Denna grupp har en sårbarhet som alltid även inkluderar

det väntade barnet.

3.1.3 Kvinnor med funktionshinderKvinnor med funktionshinder är ingen homogen grupp men

de är generellt sett mer utsatta än andra grupper. Ett viktigt

skäl är beroendet av andra i sitt vardagliga liv. När kvinnor

med funktionshinder utsätts för våld riktas våldet ofta mot

funktionshindret. Flera studier talar också för att funktions-

hindrade kvinnor stannar längre i ett destruktivt förhållan-

de än andra kvinnor (Dubbelt utsatt, 2006). Då dessa kvin-

nor ofta är beroende av kontinuerliga kontakter med myn-

digheter borde chanserna till upptäckt och stöd öka.

Kvinnor med psykiska funktionshinder som utsätts för

våld är en extra utsatt grupp på grund av flera faktorer. Det

psykiska funktionshindret i sig innebär en ökad utsatthet,

flertalet av dessa kvinnor lider även av andra problem och

det är inte ovanligt att de har svårt att få hjälp och stöd från

såväl kommun och landsting som andra aktörer. Ytterliga-

re en faktor som bidrar till utsattheten är att kvinnorna ofta

är ensamma, utan tillgång till ett socialt nätverk. (Social -

styrelsen, 2005 b).

3.1.4 Missbrukande kvinnorUtredningar visar att missbrukande kvinnor ofta utsätts för

våld och sexuella övergrepp men att kvinnorna sällan upp-

lever sig själva som brottsoffer. Det är vanligt att kvinnor-

na lever med män som själva har missbruksproblem och

står i beroendeställning till sin partner. Skadorna kvinnor-

na uppvisar är ofta mycket grova och många väntar med att

söka vård tills det är absolut nödvändigt. I mötet med vår-

den blir deras primära identitet att de är missbrukare och

inte brottsoffer vilket kan bidra till kvinnans låga självkäns-

la och att hon inte berättar om sin situation. Många gång-

er kan vårdgivaren ha normaliserat det våld kvinnliga miss-

brukare utsätts för (Eliasson, 2006).

En särskilt sårbar grupp av våldsutsatta kvinnor är de

som missbrukar och har en psykiatrisk problematik. För

dem förefaller våldserfarenhet snarare vara regel än

undantag.

3.1.5 Tidigt traumatiserade kvinnorEn föga uppmärksammad grupp av patienter inom sjukvår-

den är kvinnor med omfattande sjukvårdskontakter och

med oklara orsaker till symtomen. Denna patientgrupp har

lyfts fram av framför allt projektgruppens företrädare från

gynekologin. Det har framkommit att dessa kvinnor söker

sjukvården brett och med symtom som kan leda till stora

sjukvårdsinsatser. De kan söka för symtom inom alla spe-

cialiteter.

En studie i Norge (Kirkengen, 1998) genomförde djup-

intervjuer och journalstudier av främst kvinnliga patienter

där det blivit känt att de utsatts för sexuella kränkningar och

övergrepp under uppväxten. I denna studie framkom lång-

variga och omfattande sjukvårdskontakter med varierande

symtombild. Dessa kvinnor finns redan inom sjukvården

och deras förkroppsliganden av psykiska trauman täcker

över deras upplevelser.

1 51 4

3. MÅLGRUPPER

Genom en lagändring i november 2006 kompletterades

socialtjänstlagens bestämmelse om stöd till brottsoffer så

att det tydliggörs att barn som upplever övergrepp mot

närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av

stöd och hjälp.

Barn som lever i familjer där mannen utsätter kvinnan för

våld är en riskgrupp för att utveckla hälsoproblem under

barndomen men också i vuxenlivet. Dessa barn löper ock-

så en högre risk att utveckla emotionella och beteendemäs-

siga problem såsom ångest, depression, svaga skol -

prestationer, låg självkänsla, trots, mardrömmar och klago-

mål över fysiska hälsoproblem. Enligt WHO visar ameri-

kanska studier att risken för ohälsa bland barn som bevitt-

nar våld är nästan lika stor som bland dem som utsatts för

våld. Undersökningar tyder på att minst en fjärdedel av bar-

nen i familjer där modern misshandlas själva blir slagna.

Män som vuxit upp med en misshandlande far är överre-

presenterade bland män som använder våld mot sin partner.

I en studie i Göteborg (Almqvist & Broberg, 2005) till-

frågades mammor med barn som kom till kvinnojourerna

i Göteborg om barnen. Man utförde även barnpsykologis-

ka och medicinska utredningar av barnen. Studien visar att

en del barn inte drabbats så hårt av våldet eftersom mam-

man relativt snabbt brutit med mannen när han visat sig

vara våldsbenägen.

För en del andra barn som inte bevittnat så mycket våld

kan mammans beslut att lämna pappan och flytta till kvin-

nojouren vara lika svårt att förstå och hantera som att pap-

pa hotade eller slog mamma.

De flesta barnen i studien hade drabbats svårare än de

ovanstående två grupperna. Det var barn och ungdomar

som plågades mycket av minnesbilder förknippade med

våldet och rädslan, blivit alltmer våldsfixerade och/eller

utvecklats till att ta hand om mamma.

Barnen hade stora svårigheter i relation till andra.

Anknytningen till mamman var störd och kamratrelationer-

na var problematiska.

I en summarisk nationell kartläggning av bl a barn- och

ungdomspsykiatrin, BUP (Eriksson, 2006) kunde utredarna

urskilja tre olika grupper av BUP- mottagningar. Det finns

mottagningar som anser att man har ett ansvar för de barn

som upplever våld mot närstående och att området kräver en

specialistkompetens. Andra mottagningar anser att området

inte kräver någon särskild kompetens utöver den barnpsyki-

atriska. Den tredje gruppen av mottagningar är sådana som

inte anser att dessa barn ingår i BUP:s målgrupper.

I maj 2007 antogs »Regional utvecklingsplan för barn-

och ungdomspsykiatrin« i Västra Götaland av Regionstyrel-

sen. I denna plan dras riktlinjerna upp för de närmaste fem

årens BUP-verksamhet. Enligt denna plan kan barn som

bevittnat våld föras till det sekundära preventionsarbetet,

dvs en grupp av barn som kan upptäckas av BUP på grund

av att de är traumatiserade och kan utveckla kris- och stress-

reaktioner. Ansvarsmässigt hör sannolikt merparten av des-

sa barn inte till BUP. BUP kan även ha konsultfunktion till

andra verksamheter för barn. (Uppgifterna inhämtade från

Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare, Regionkansliet).

Vid BUP- Gamlestaden i Göteborg pågår 2006 –2007 en

screening för att identifiera barn som bevittnat våld mot ena

föräldern bland de sökande på mottagningen. De prelimi-

nära resultaten från 2006 visar att nästan 20 % av de sökan-

de barnen bevittnat våld i hemmet, mot mamman.

De första resultaten av screening vid denna BUP-mottag-

ning indikerar att gruppen barn som bevittnat våld i hem-

met utgör en stor andel av alla barn inom BUP. Med andra

ord är BUP-mottagningar en del av hälso- och sjukvården

som kan upptäcka mammor utsatta för våld genom scree-

ning av barn.

Utväg i Västra Götaland – med hälso- och sjukvården

som en samverkande myndighet – uppmärksammar barn

som upplevt våld och erbjuder barnen gruppverksamhet.

Barnahuset i Göteborg är en försöksverksamhet 2005 –

2007 med samverkan under gemensamt tak mellan BUP,

socialtjänst, polis och åklagare när misstanke finns om att

barn utsatts för allvarliga brott i form av fysiskt våld, sexu-

ella övergrepp eller könsstympning. I Trollhättan startades

hösten 2007 ett kommunalt kriscentrum för barn och ung-

domar där samverkan sker mellan polis, primärvård och

kommun.

År 2006 genomförde Länsstyrelsen i Västra Götaland en

inventering om hur kommunerna tar ansvar för stödinsat-

ser för barn som sett och hört våld (Länsstyrelsen

2006:56). I rapporten framgår att många kommuner har

stödinsatser för barnen.

3.3 Övriga grupper3.3.1 NärståendeNärstående till de våldsutsatta är – förutom deras partners

och barn – det sociala nätverk av betydelsefulla personer,

dvs släkt och vänner. Nätverkets betydelse är föga utfors-

kat eller på annat sätt uppmärksammat varken i Sverige

eller internationellt.

I det vardagliga arbetet med våldet i de nära relationer-

1 7

3.1.6 Äldre kvinnorEn omfångsstudie i Umeå visar att äldre kvinnor ofta är

utsatta för våld efter att de fyllt 65 år (ca 16 %). Många rap-

porterar att de också utsatts för försummelse. En del av

kvinnorna har tidigare trauman efter våld som de har behov

av att få bearbeta. Sjukdom och funktionshinder ökar ris-

ken för våld och övergrepp och 75 % av gruppen har ald-

rig sökt hjälp för sina problem.

3.1.7 Hedersrelaterat våld (HRV)Hedersrelaterat våld kallas det våld som utövas i namn av

en familjs eller släkts heder. Definitionen är gjord utifrån

normen om mäns överordning över kvinnor. En man som

vill bli respekterad försörjer och försvarar sin familj och ser

till att familjen följer kollektivets lagar. Hela gruppen är

införstådd med dessa regler och de konsekvenser som drab-

bar de som avviker. Normen för manlighet är utformad i

relation till mäns kontroll och makt över kvinnor, framför-

allt av deras sexualitet.

Hedersrelaterat våld är en form av strukturellt våld som

främst praktiseras av vissa grupper från Mellanöstern,

Nordafrika och Sydostasien bland såväl kristna som judar

och muslimer. (Eliasson, 2006).

Hederskulturen upprätthålls av traditionella principer om

bestraffning då kvinnorna anses ha befläckat familjens

heder enligt det uppförandekodex som finns. Familjens

män måste då bestraffa kvinnan för att återställa familjens

heder och i extrema fall ta livet av kvinnan. Det kan även

förekomma att män som sätter sig över traditionen kan

bestraffas (t ex homosexualitet eller uppvaktning av bort-

lovad flicka).

Hot kan förekomma från flera individer i släkten. Ung-

domar som söker kontakt inom BUP och ungdomsmottag-

ningar måste kunna känna sig trygga. Program måste fin-

nas för hur kvinnan (ev. mannen) skall skyddas, restriktio-

ner i kontakter med anhöriga, former för anmälan till soci-

altjänsten etc. I vissa fall skall vårdnadshavare inte under-

rättas.

3.1.8 Samkönade parrelationerDet våld som förekommer i samkönade parrelationer är

ofta osynligt då hälso- och sjukvården har bristande kun-

skaper. Dessa grupper söker inte hjälp i samma utsträck-

ning och har ofta svaga sociala nätverk. Detta våld är föga

känt och utforskat i vårt land. Det avser våld riktat mot

homosexuella kvinnor och män av en partner av samma

kön. Här ingår även våld i parrelationer där någon eller

båda definierar sig själva om bisexuella eller transsexu ella.

Den enda svenska omfångsstudien inom detta område

pekar mot att 25 % varit utsatta för våld (Holmberg &

Stjernqvist, 2006).

Samkönat våld kan innebära större möjligheter till kon-

troll över partnern i de fall han/hon inte kommit ut med sin

homosexualitet. Många är rädda för att bli utsatta för homo-

fobi. Att inom hälso- och sjukvården möta det samkönade

våldet innebär ett utvidgat tänkande. Den väninna eller vän

som följer med den våldsutsatta, kan vara den våldsamma

partnern.

3.1.9 TraffickingDen officiella siffran för antalet barn och kvinnor som årli-

gen kommer till Sverige för att användas inom sexhandeln

är 500. Västra Götalandsregionen medverkar i Länsstyrel-

sens arbetsgrupp mot trafficking där man tagit fram en sam-

verkansplan inom länet (Samverkansplan mot människo-

handel för sexuella ändamål i Västra Götalands län, 2007).

Regionstyrelsen har beslutat att ställa sig bakom CLRA-

Es deklaration i syfte att påskynda Europakonventionen

mot trafficking av människor och överlämnar ansvaret till

Kompetenscentrum att inkludera deklarationen i deras kun-

skapsspridning. I deklarationen ingår bl a åtaganden för att

skydda, rehabilitera och återanpassa offren, utbilda alla

aktörer inom detta område samt att utöka arbetsmöjlighe-

terna för kvinnor så att de blir mindre sårbara för männi-

skohandel.

3.2 Barn och ungdomarBarn och ungdomar upp till 18 år är indragna i våldspro-

blematik på olika sätt. De kan oavsett ålder ha upplevt våld

utfört av eller riktat mot närstående. De kan som ungdomar

vara utsatta för våld av en partner. Särskilt bör betonas de

våldtäkter och andra sexuella övergrepp som unga flickor

utsätts för. Unga pojkar, men även unga flickor i ökad grad,

kan vara för övare av våld mot en partner och även mot

andra närstående, exempelvis syskon och föräldrar.

Under senare år har alltmer uppmärksamhet riktats mot

att det vanligaste vittnet till våld mot en kvinna är hennes

egna barn. Rädda Barnen uppskattar att så många som vart

tionde barn någon gång upplevt våld i sitt eget hem (SoS

2005). Barn och ungdomar kan dessutom även vara utsat-

ta för direkt våld av en vuxen närstående, en grupp som lig-

ger utanför uppdraget för Kompetenscentrum.

Barns närvaro vid misshandel är ett brott mot barnen.

1 6

ström & Rudqvist 2006). Internationell forskning är mer

omfattande men är i vissa stycken svår att överföra till

svenska förhållanden med tanke på våra relativt sett mer

jämställda relationer samt en mer närvarande papparoll.

Den forskningen visar att det inte är tillräckligt att männen

lär sig sluta med det fysiska våldet utan de behöver analy-

sera och förändra bakgrunden till våldet. Om så inte sker,

finns risken att de kan skifta över till psykiska våldsformer.

MÄN SOM SÖKER FRIVILLIG HJÄLP OCH MÄN SOM DÖMS TILL BEHANDLING

I takt med att verksamheter riktade till mäns våld växte

fram i landet från slutet av 1980-talet började en erfaren-

hetsbaserad kunskap om männen att byggas upp. Ett fem-

tontal kommuner i landet har numera verksamhet riktad till

män som söker frivilligt. Arbetet bedrivs med yrkesutbild-

ade personer och ska inte blandas samman med de ideella

mansjourer som finns. Metodutveckling pågår i form av

riktad verksamhet till pappor som är våldsamma mot mam-

mor, partnerkontakter, säkerhetsarbete samt barnperspek-

tiv i behandlingsarbetet.

I Västra Götaland finns sju kommuner med dessa insat-

ser (Göteborg, Partille, Stenungsund/Tjörn/Orust, Trollhät-

tan och Uddevalla). Ytterligare kommuner förbereder sådan

verksamhet, bl a inom Göteborgsregionen (GR).

Vid de 11 kriscentrum för män som finns i landet hade

fram t o m år 2006 ca 6 000 män sökt för egen våldsproble-

matik. Både gruppbaserad och individuell behandling sker.

Behandlingsinnehållet är i huvudsak psyko-edukativt, dvs

psykologiska behandlingsinslag varvas med pedagogiska

inslag. Den större delen av män i Sverige som genomgått

behandling för våld har gjort så på frivillig väg via kris -

centra och mansmottagningar.

Kriminalvården driver sedan några år ett evidensbaserat

program för män dömda för våld mot kvinnor, Integrated

Domestic Abuse Programme, IDAP. Detta program finns på

11 platser i landet. Programmet är ackrediterat sedan 2007.

Dess innehåll är kognitivt baserat och utvecklat i USA och

England. Utvärdering av programmet förbereds.

I Västra Götaland finns IDAP-baserad verksamhet i

UTVÄG Göteborg och inom frivården i Vänersborg. Utväg

i Skaraborg och Södra Älvsborg har tills nu haft gruppba-

serad behandling för dömda män som under 2007, vilken

kan komma att konverteras till IDAP.

Kriminalvårdsanstalten Johannesberg i Mariestad är en

specialanstalt för män dömda till fängelse för fysiskt våld

mot kvinnor. Där bedrivs IDAP-verksamhet inom ramen

för anstaltstiden. Skogomeanstalten i Göteborg är en spe-

cialanstalt för män dömda till fängelse för sexualbrott. Vid

Skogomeanstalten bedrivs behandling via ROS-program

(Relationer och Samlevnad) och psykoterapi. Båda krimi-

nalvårdsanstalterna har riksintagning av män.

Genom samverkan med verksamheter för män i Västra

Götaland (Utväg och kriscentra för män) kan Kompetens -

centrum tillgodogöra sig ytterligare kunskap om män och

våld.

Hänvisning av män till andra huvudmäns verksamheter

ingår i hälso- och sjukvårdens samverkan. Behandlingsut-

budet för män behöver differentieras för män med olika

drivkrafter bakom våldet.

KUNSKAPER OM MÄNNENS VÅLD BEHÖVS INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN

Som underlag i ett bra bemötande av den utsatta kvinnan

behöver hälso- och sjukvårdens personal ha en så verklig-

hetsnära föreställning som möjligt om den våldsamma part-

nern. Den utsatta kvinnans relation till mannen kan inne-

hålla en blandning av rädslor och avsky men även sympa-

tier, lojaliteter och idealiseringar. I den viktiga frågan om

skydd och säkerhet för kvinnan kan behovet variera kraf-

tigt beroende på vilken man det gäller. I bemötande ingår

– bland flera aspekter – att kunna bekräfta hennes situation,

inte minst relationen med den våldsamme.

Hälso- och sjukvården har till sin uppgift att upptäcka

inte bara gruppen våldsutsatta kvinnor utan även de män

som använder våld. Vissa erfarenheter finns från hälso- och

sjukvården av screening för att ha blivit utsatt för våld.

Screening för våldsanvändning verkar inte finnas överhu-

vudtaget och behöver utvecklas.

HÄLSOKONSEKVENSER

Kunskapen om hälsokonsekvenser för män som utövar våld

eller utsätts för våld i nära relationer är nästan obefintlig -

i stort sett finns inga studier tillgängliga. Ett svenskt undan-

tag är dock den ovan refererade BRÅ-studien om dödligt

våld mot kvinnor (BRÅ 2007). Där framgår att 30 % av

männen begått självmord eller försökt ta sitt liv i samband

med dödandet av kvinnan.

1 9

na finns erfarenheter som pekar på nätverkets betydelse i

ena eller andra riktningen. I hedersrelaterat våld är nätver-

ket en aktiv del i våldet på ett för kvinnan negativt sätt.

I fråga om allt övrigt våld utgör sannolikt det sociala nät-

verket en outforskad och ofta förbisedd potential för att

avbryta våld, skydda kvinnor samt ansvariggöra de våld-

samma männen för sitt beteende. Å andra sidan kan det

sociala nätverket runt kvinnorna även utgöra en förnekan-

de och bagatelliserande kraft. Hos kvinnorna kan finnas en

skam och skuld som hindrar dem att införliva nätverket i

våldet genom att berätta om det.

Det sociala nätverket kan vara indirekt drabbade av vål-

det genom att en för dem närstående person utsatts för vål-

det. Nätverkets ageranden kan antingen vara aktivt eller

passivt när våldet blivit känt. Med exempelvis kunskap om

uppbrottsprocesser för kvinnor har sociala nätverket bety-

delse för deras väg ut ur våldet. Sannolikt behöver samhäl-

let erbjuda det sociala nätverket rådgivning för hur stöd,

skydd och ansvariggörande kan ske i, framför allt fall av

lindrigare våld.

Intervjustudier har visat att mannen ibland använder hot

om våld eller våld mot husdjur för att hålla kvinnan kvar i

förhållandet (Hensing, 2004).

3.3.2 Anställda inom Västra Götalands- regionens hälso- och sjukvårdVästra Götalandsregionen har ca 50 000 anställda varav ca

80 % är kvinnor. En grov uppskattning utifrån befintliga

omfångsstudier kan innebära att 4 –5000 anställda kvinnor

inom VGR är eller kan ha varit utsatta för våld av sin part-

ner. Arbetsgivaren bör väga in detta vid bedömning och

rehabilitering av långtidssjukskrivna. Företagshälsovården

har en särskilt viktig funktion och har ofta god kunskap

inom detta område.

3.3.3 Män som våldsofferVåld i nära relationer betyder inte alltid en man som miss-

handlar sin kvinnliga partner. Det finns ett fåtal fall av kvin-

nor som misshandlar sin manlige partner. Det anges att 3 –

5 % av allt partnervåld är sådant våld. Olika ståndpunkter

finns i frågan, men alla läger är dock överens om att kvin-

nor inte är lika aggressiva som män och deras våld är inte

på långt när lika starkt och skadeframkallande som mäns.

Det mycket ovanliga grova våldet från kvinnor ingår van-

ligtvis i en situation där mannen redan är våldsam och hot-

full (Eliasson, 2006).

Några omfångsstudier i Norge om våld hos unga männi-

skor visar nästan lika stor våldsanvändning hos kvinnor

som män, men visar också att effekterna av våldet för kvin-

nor är mer allvarliga (Pape, 2003 och Haaland, 2005).

3.4 Män som förövareKunskapsutvecklingen om våldet mot kvinnor innebar från

1970-talet och fram till -90-talets början en tydlig fokuse-

ring på de våldsutsatta kvinnornas situation och behov –

barnens perspektiv fanns inte alls. Okunskapen var stor

beträffande de män som tillgrep våld. Fördelen med den

starka fokuseringen på kvinnornas situation var att en bred

kunskap om kvinnors utsatthet, olika former av våld, dess

konsekvenser samt utbredning kom fram. Denna fråga lyf-

tes alltmer från att enbart höra till den privata sfären till att

bli en samhällsfråga.

Bristen på kunskaper om männen gjorde att de ansatser

till förändringsarbete med männen som skedde gav dåligt

resultat. Exempelvis fanns en övertro på att enbart straff

ledde till förändring. Politiskt fanns även under många år i

Sverige ett motstånd mot att satsa resurser på förändrings-

arbete med männen av oro för att det skulle begränsa stöd

och skydd för kvinnorna.

Genom nedanstående beskrivna verksamheter för män

finns numera kännedom om att mäns våld mot kvinnor är

handlingar/beteende som bottnar i en kombination av både

avsikter att uppnå olika mål med våldet (ex vis kontroll)

samt känslomässiga drivkrafter (ex vis vanmakt). Det är

många olika sorters män som tillgriper våld i många olika

typer av nära relationer till kvinnor (Isdal, 2001). Männen

har både gemensamma drag samtidigt som vägen ut ur våld

ser olika ut för olika grupper av männen.

I takt med att mäns våld mot kvinnor alltmera blivit en

uppmärksammad samhällsfråga samt att öppna krisverk-

samheter för män etablerats, söker allt flera män hjälp för

sitt våldsbeteende. Det finns ännu inte någon systematisk

beskrivning som kan jämföra den grupp av män som söker

frivilligt för våld och de som döms till behandling. Därför

är jämförelser svåra att göra beträffande respektive grupps

sociala status, personligheter och våldets allvarlighetsgrad.

I förståelsen av mäns våld behöver rådande maskuliniteter

analyseras.

Forskningen om mäns våld är fortfarande mycket efter-

satt i Sverige även om spirande tendenser kan skönjas.

Utvärderingar av behandling planeras då sådana i stort sett

saknas i Sverige, de få som finns pekar mot att gruppbe-

handling av våldsamma män ger positiva resultat (Berg-

1 8

4.1 Hälso- och sjukvårdenHälso- och sjukvårdens ansvar styrs av hälso- och sjukvård-

slagen. Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och

vård på lika villkor för hela befolkningen. Målet är också

att förebygga sjukdom eller skada. För att uppnå dessa mål

betonas vikten av att beakta psykosociala faktorer och ha

en helhetssyn i omvårdnadsarbetet.

Hälso- och sjukvården har ett tydligt ansvar när det gäl-

ler att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor och ge ett

adekvat medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Ett

bra omhändertagande och bemötande med uppföljande

stöd kan vara avgörande för kvinnors möjlighet att föränd-

ra sin situation. Våldsoffren kräver ibland behandling under

lång tid. Spårsäkring och noggrann dokumentation är vik-

tigt vilket är en förutsättning för att rättsintyg vid misshan-

del av kvinnor blir korrekta. En samlad dokumentation kan

ha en avgörande betydelse i en kommande rättsprocess och

är viktigt för rättssäkerheten.

Hälso- och sjukvårdspersonal är en nyckelgrupp, då vålds -

utsatta kvinnor ofta söker hälso- och sjukvården. I många fall

är det också den enda kontakten med en myndighet de har.

Att möta kvinnorna med respekt och förståelse är grundläg-

gande. Det är vanligt att kvinnor kommer upprepade gång-

er utan att den bakomliggande orsaken avslöjas. De söker

bland annat för smärtor, sömnbesvär, oro och depression –

men den egentliga anledningen till besvären, våldet, förblir

osynlig på grund av sjukvårdspersonalens bristande insikt,

vilket gör att de inte får den hjälp de behöver.

Hälso- och sjukvårdens arbete för våldsutsatta kvinnor

och våldsutövande män ställer krav på kunskap, samarbe-

te, organisation och planering från ledningsnivå till den

enskilde medarbetaren. Arbetet bör dokumenteras via

handlingsplaner och skriftliga rutiner, i utbildning och

regelbunden fortbildning och i nära samverkan med andra

aktörer.

4.1.1 RättsintygRättsintyg skall fr o m. 1 januari 2006 inhämtas på begäran

av polis eller åklagarmyndighet från läkare inom Rättsme-

dicinalverket eller läkare/tandläkare som enligt avtal med

verket åtagit sig att utfärda detta intyg. När det finns sär-

skilda skäl kan även läkare/tandläkare med tillräcklig kom-

petens utfärda rättsintyg, t ex vid sexuella övergrepp. Ett

rättsintyg ska innehålla en beskrivning av undersökningen

samt ett utlåtande/bedömning. Det är viktigt att intyget

utformas med stor omsorg då det kan ha en avgörande bety-

delse i kommande rättsprocess.

4.1.2 Anmälningsplikt och sekretessAll personal inom hälso- och sjukvården samt tandvården

har tystnadsplikt och omfattas av sekretesslagen (SekrL

1980:100) Huvudregeln är att uppgifter om patienten inte

får lämnas ut. Sekretessen kan brytas om patienten ger sitt

tillstånd. När det gäller minderåriga under 18 år som anli-

tar hälso- och sjukvården har vårdnadshavaren rätt att ta del

av uppgifterna. I takt med barnets stigande ålder och

utveckling skall man ta allt större hänsyn till barnets syn-

punkter och önskemål.

All personal inom hälso – och sjukvården är skyldig att

anmäla till socialtjänsten om det finns misstanke om att

barn under 18 år far illa. Det är sedan socialtjänstens upp-

gift att utreda och bedöma barnens situation och om polis -

anmälan skall ske.

Hälso- och sjukvårdspersonal har möjlighet men inte

skyldighet att göra polisanmälan av brott som ger minst ett

års fängelse eller försök till brott som ger minst två års

fängelse. Detta enligt en ändring av sekretesslagen som

skedde den 1 oktober 2006.

4.2 LänsstyrelsenRegeringen tilldelar länsstyrelserna ett övergripande

ansvar för koordinering av samarbetet mellan myndigheter,

kommuner och frivilligorganisationer. Det ingår som en del

i att regeringen i skrivande stund förbereder en nationell

handlingsplan för kvinnofrid.

Länsstyrelsen i Västra Götaland har ett ansvar för den

regionövergripande samordningen där arbetet är organise-

rat i två grupper: styrgruppen där chefer och företrädare för

organisationer och samverkansorgan ingår samt arbets-

gruppen som består av handläggare från de olika myndig-

heterna. En gemensam programförklaring för kvinnofrid i

Västra Götalands län finns där syftet är att åstadkomma en

förbättrad samverkan. Länsstyrelsen verkar för rättssäker-

het, laglighet och kvalitet samt för att nationella politiska

mål följs upp i länet. Länsstyrelsen har tillsyn över kom-

munernas socialtjänst.

4.3 KommunernaKommunernas ansvar styrs av bestämmelserna i social-

tjänstlagen. Där fastställs en kommuns yttersta ansvar för

att de som vistas i kommunen får det stöd och hjälp som de

behöver. Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor

har skärpts den 1 juli 2007 genom att kommunerna nume-

2 12 0

4. MYNDIGHETERNAS

ANSVAR – KART-LÄGGNING INOM

VÄSTRA GÖTALAND

2 3

ra har en skyldighet att hjälpa och stödja de drabbade kvin-

norna. Socialtjänsten har också ett ansvar för att barn som

sett och hört våld får hjälp och stöd.

Socialtjänstens uppdrag att bistå våldsoffer står ofta i

konflikt med deras uppdrag att lyssna till båda parter vid

familjekonflikter.

Länets 49 kommuner samverkar inom fyra geografiska

områden genom kommunalförbunden:

• Göteborgsregionens kommunalförbund (GR)

• Sjuhärads kommunalförbund

• Kommunalförbundet Fyrbodal

• Kommunalförbundet Skaraborg

Många kommuner i Västra Götaland har samverkansgrup-

per och kommunövergripande handlingsplaner för sitt

kvinno fridsarbete.

4.4 PolismyndighetenPolisen har en viktig roll när det gäller att bekämpa våld

mot kvinnor, såväl när det gäller att förebygga, som att upp-

täcka och beivra sådana brott. En annan viktig roll är att

skydda hotade kvinnor och deras närstående från nya brott.

Polisens uppdrag är fastställt i polislagen där polisen bl a

åläggs att samarbeta med andra myndigheter och organisa-

tioner. Några åtgärder som vidtagits inom Västra Götaland

är:

• Omedelbara åtgärder sätts in mot misstänkta våldshand-

lingar – barnens situation uppmärksammas speciellt.

• Skyddet förstärks för hotade kvinnor

• Skyndsam handläggning av ärenden i samverkan med

övriga myndigheter

• Utbildning av personalen

4.5 ÅklagarmyndighetenÅklagarorganisationens huvuduppgift är att lagföra den

som har begått ett brott. Åklagaren har en central och fram-

skjuten roll när det gäller lagföringen av mäns våld mot

kvinnor. Åklagaren leder förundersökningen vid dessa

typer av brott och har det yttersta avgörandet för om ett

brott skall prövas av domstol. Utvecklingscentrum i Göte-

borg har ett nationellt ansvar för bl a rättslig tillsyn och kon-

troll, rättslig utveckling, metodutveckling, analys och upp-

följning beträffande sexualbrott, fridskränkningsbrott och

våldsbrott. Inom centrumet har särskilda projekt bedrivits

avseende sexualbrott och fridskränkningsbrott.

4.6 DomstolarnaDomstolarna handlägger mål angående bl a sexualbrott och

våld och hot mot kvinnor. Tingsrätten är första instans och

hovrätten andra instans dit mål kan överklagas. Utbildning

om våld mot kvinnor har anordnats för domstolarnas per-

sonal. Kunskap om situationen för brottsoffren och de till-

talade i den aktuella typen av brott är av vikt för rättssäker-

heten och för förtroendet för domstolen. Till grund för åkla-

garnas och domstolarnas beslut ligger oftast rättsintyg

utfärdade av läkare. Arbetet för att förbättra dessa pågår där

Rättsmedicinalverket ansvarar.

4.7 KriminalvårdenKriminalvården ansvarar för att verkställa utdömda påfölj-

der för män som utövar våld i nära relationer (se kap 3.4).

För utom arbetet med misstänkta/dömda personer arbetar

kriminalvården brottsförebyggande genom engagemang i

länets Utvägsverksamheter. Vid vissa frivårdsenheter finns

specialiserade handläggare för arbetet med klienterna döm-

da för våld i nära relation.

4.8 FörsäkringskassanFörsäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de

insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet. Försäk-

ringskassan skall, om den försäkrade medger det, samver-

ka med dennes arbetsgivare, hälso- och sjukvården, soci-

altjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna i arbetet med

rehabiliteringen. Försäkringskassan Västra Götaland

erbjuder brottsoffer rehabilitering via »Väduren«. Denna

syftar till att erbjuda professionell icke akut rehabilitering

till brottsoffer som behöver hjälp att bearbeta sina upple-

velser. Det finns en särskild enhet för handläggning av ären-

den som gäller personer med skyddad identitet.

2 2

2 4

5.1. Verksamheter inom Hälso- ochsjukvården som berörs av våldet inära relationerAllmänt sett berörs samtliga verksamheter inom Västra

Götalandsregionen som bedriver klinisk verksamhet efter-

som symtombilden för en våldsutsatt kvinna kan vara dif-

fus och varierande. Vi vill ändå särskilt nämna de verksam-

heter som har ett större ansvar för frågan än övriga i att upp-

täcka, bemöta och omhänderta våldsutsatta samt våldsut-

övande.

Inom primärvården finns vårdcentralerna. Till dessa hör

distriktssköterskemottagningar, barnhälsovård, mödrahäl-

sovård, sjukgymnastik och ungdomsmottagningar – verk-

samheter som möter våld i nära relationer. Sjukvårdsupp-

lysningen finns också inom primärvården och spelar en vik-

tig roll i att uppmärksamma och hjälpa våldsutsatta.

De privata vårdgivarna inom primärvården möter också

detta våld. Primärvården är den första linjens hälso- och

sjukvård och framstår som en ofta naturlig instans för

många utsatta för våldet. Därmed kan man på goda grun-

der anta att primärvården möter flest våldsutsatta inom häl-

so- och sjukvården.

Inom specialistvården är alla verksamheter berörda

genom att de möter följderna av våld i nära relationer och

behöver ge adekvat omhändertagande av dem som är invol-

verade.

Folktandvården har sin verksamhet organiserad i all-

män-, specialist- och sjukhustandvården. De kan också

möta de vålds utsatta.

Företagshälsovården möter många av de anställda som

har varit utsatta för våld och de har kompetens och erfaren-

het inom området (se även kap 3.3.2).

5.2 Handlingsplaner och rutiner inom Västra GötalandsregionenEn kartläggning utförd av RKC (Rikskvinnocentrum,

2006 b) visar att det finns stora brister inom kunskapsom-

rådet och avsaknad av skriftliga rutiner/handlingsplaner

inom Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvård.

I budget för 2007 ges hälso- och sjukvårdens utförarsty-

relser i uppdrag att ta fram handlingsplaner för omhänder-

tagandet av patienter utsatta för våld i nära relationer och

den krets av personer som närmast påverkas av våldet.

HANDLINGSPLANER OCH RUTINER – NÅGRA GODA EXEMPEL

Under projektperioden har vi kommit i kontakt med ett fler-

tal exempel på handlingsplaner, rutiner och PM för hand-

läggning av enskilda patientärenden och samverkan med

andra aktörer. Några goda exempel vill vi framhålla utan

anspråk på att ha genomfört någon heltäckande inventering

i regionen:

Primärvården Borås och Bollebygd:

Handlingsprogram för kvinnofrid.

Södra Älvsborgs Sjukhus:

Handlingsplan för bemötande och omhändertagande av

vålds utsatta kvinnor.

Akutmottagningen, Kungälvs Sjukhus:

Handlingsplan/Checklista-Våld i nära relationer.

Kvinnokliniken, Sahlgrenska/SU, Göteborg:

PM vid sexuella övergrepp.

Akutmottagningen, Sahlgrenska/SU:

Rutin kring bemötande av brottsoffer – RUT.

Skaraborgs Sjukhus/Primärvården Skaraborg:

Gemensam handlingsplan angående kvinnofrid.

Primärvården Södra Bohuslän och Göteborg samt SU:

Kvinnovåld – handlingsplan för Hälso- och sjukvården i

Stor-Göteborg.

Primärvården i Fyrbodal:

Policy finns – reviderad 2007.

Norra Älvsborgs Lasarett:

PM finns på kvinnokliniken. Samverkansgrupp för barn

utsatta för övergrepp.

FOLKHÄLSOKOMMITTÉN

Västra Götalandsregionen definierar våld mot kvinnor som

ett folkhälsoproblem och anger i »Handlingsprogram för

folkhälsoarbetet 2002 –2006« att antalet övergrepp mot

kvinnor skall minska samt dokumentationen av övergrepp

skall förbättras. Skaderegistrering är prioriterat och bör

utvecklas vad gäller våld. Folkhälsokommittén ger stöd till

Kvinnojourer i Väst och har tagit fram regiongemensam-

ma riktlinjer för detta stöd. Folkhälsokommittén har tagit

fram en kunskapsöversikt kring våld mot kvinnor samt

lämnat bidrag till Sahlgrenska Akademin till ett forsknings-

projekt kring våld mot kvinnor och prevention. Kommittén

har även gett stöd till en kartläggning av kvinno -

fridsarbetet i Fyrbodal som Kriscentrum i Trollhättan har

genomfört under 2006.

FORTBILDNING

I Regionstyrelsens personalutskott har diskuterats ett för-

slag att i samverkan med Göteborgs Universitet ta fram en

2 5

5. VERKSAMHETER INOM

VÄSTRA GÖTALAND

På uppdrag av Folkhälsokommittén inom Västra Göta-

landsregionen genomförde Sahlgrenska Akademin en

kunskapsöversikt (Gunnel Hensing, 2004) samt en fokus-

gruppsstudie kring prevention som beräknas vara färdig

under hösten 2007.

»Barn som bevittnat våld i hemmet« är en pågående pre-

valensstudie vid BUP-Gamlestaden i Göteborg.

Ett urval av forskning som bedrivits i övrigt återfinns i

referenslistan av denna rapport.

5.4 MyndighetssamverkanUTVÄG VÄSTRA GÖTALAND

Utväg är myndighetssamverkan för kvinnofrid mellan Häl-

so- och sjukvården, socialtjänsten, kriminalvården, polis

och åklagare. Varje myndighet utvecklar sitt eget arbete,

samordnar sitt handlande med övriga samarbetspartners

samt bidrar till utvecklande av ett myndighetsövergripan-

de program, Utvägs kärnverksamhet. I kärnverksamheten

ingår motivationssamtal, krissamtal, stödsamtal och

gruppverksamhet. Tre samordnare leder arbetet med barn,

kvinnor och män. Till sin hjälp har samordnarna grupple-

dare och handledare. Respektive styrgrupp är ansvarig för

kärnverksamheten. Utväg finansieras genom ett ekono-

miskt avtal mellan tre parter: kommun – landsting och kri-

minalvård.

Utväg Skaraborg

Utväg Skaraborg startade 1996 och en utvärdering gjordes

2004. Förutom kärnverksamheten bedrivs även gruppverk-

samhet för våldsutsatta unga flickor samt under 2007 ett

preventivt skolprojekt.

Utväg Södra Älvsborg

Utväg Södra Älvsborg startade 2001 och är ett samverkans-

projekt mellan tio kommunerna i Södra Älvsborg och de

övriga myndigheterna. Utöver kärnverksamheten be drivs

upp sökande och informerande verksamhet.

Utväg Göteborg

Utväg Göteborg startade 2002 och har fr o m 2007 alla

stadsdelar i Göteborg som upptagningsområde. Bland

deras framtidsfrågor finns att kunna rikta sig till persiskta-

lande och arabisktalande män samt kunna samverka bätt-

re när både missbruk och våld förekommer.

GÖTEBORGSREGIONENS KOMMUNALFÖRBUND (GR)

Inom GR planeras ett »kunskapscentrum i Göteborgsregio-

nen – våld i nära relationer«. Det ska ha till uppgift att vara

en kunskapsbank, stödja kommunernas utvecklingsarbete,

samordna etablering av verksamheter, hålla sig uppdaterad

på forskning och metodutveckling, bedriva kompetensut-

veckling samt stärka regionalt samarbete och erfarenhets-

utbyte.

Inom GR planeras även bildandet av en kommun -

gemensam verksamhet i Göteborgsregionens kranskom-

muner riktad till män som använder våld.

5.5 Övriga organisationerBRÄCKE DIAKONI

Ett utvecklingscentrum – Dubbelt Utsatt – har startats med

stöd från Allmänna Arvsfonden av Bräcke Diakoni för att

öka kunskapen om våld och övergrepp mot kvinnor med

funktionshinder. En förstudie »Dubbelt utsatt? genomför-

des under 2005 (Dubbelt Utsatt, 2006). I studien framgår

att det finns ca 250 000 personer med någon form av funk-

tionshinder inom Västra Götaland (ej könsuppdelad statis-

tik). De två projekt som nämns är: De sista ljuva åren – om

utsatthet och erfarenheter av våld hos personal och vårdta-

gare inom hemtjänsten i Göteborg samt spetskompetensut-

bildning av omsorgspersonal vid Kriscentrum i Troll -

hättan.

Utvecklingscentrum skall bidra till att skapa en ökad för-

ståelse och höjd aktionsberedskap bland kvinnor med funk-

tionshinder samt personal som möter dessa kvinnor. De

skall även arbeta förebyggande, genomföra utbildningsin-

satser och bidra med kunskapsspridning om att kvinnor

med funktionshinder är en särskilt utsatt grupp när det gäl-

ler våld och övergrepp. Projektet skall pågå 2007 –2009

och därefter är målet att övergå i någon form av permanent

verksamhet.

KVINNOJOURER

Arbetet mot våld i nära relationer har tidigare till största

delen drivits framåt genom kvinnors ideella engagemang.

Kvinnojourerna har länge arbetat med skyddsfrågor men

också med att sprida kunskap och driva opinion. Ekonomiskt

stöd från samhället har varierat starkt mellan olika kommu-

ner. Det finns två nationella paraplyorganisationer för kvin-

nojourer i landet: Riksorganisationen för kvinnojourer och

tjejjourer (Roks) och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund

(SKR), som båda jobbar utifrån genusteoretiska förklarings-

modeller avseende våld i nära relationer. Kvinnojourer i Väst

är paraplyorganisation för kvinnojourer i Västra Götaland där

det finns ett 30-tal kvinnojourer.

2 7

uppdragsutbildning med syfte att höja kompetensen inom

detta område. Denna utbildning beräknas starta 2008 och

kommer att vara kopplad till Kompetenscentrum. I avvak-

tan på denna insats startar en handledarutbildning under

2007 med syfte att förbättra det professionella omhänder-

tagandet av våldsutsatta kvinnor.

Här följer några andra exempel på utbildningar som

anordnats lokalt:

Primärvården Göta Älvdalen: Kriscentrum i Trollhättan

har utbildat kvinnofridsinstruktörer med spetskompetens

vid varje vårdcentral. Personal från olika myndigheter

bjuds in till fortbildning två gånger årligen genom samver-

kan mellan Trollhättans Stad och Vänersborgs kommun.

Utbildning av spetskompetensutbildning påbörjad inom

psykiatrin våren 2007.

Kungälvs sjukhus: Studiecirklar som riktar sig till all

vårdpersonal har genomförts. Årlig utbildning sker inom

området.

Skaraborgs Sjukhus: Utbildningspärm finns framtagen.

Kontaktnät finns inom Utväg för att föra ut kunskapen.

Utbildning har skett vid bl a APT, men det finns fortfaran-

de ett utbildningsbehov. Handledarutbildning planeras

under hösten 2007.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset planerar en utbild-

ning under 2007.

LÄNSSTYRELSENS UTBILDNINGSSATSNING KRINGHEDERSRELATERAT VÅLD

Vid länsstyrelsen i Västra Götaland finns en god kompetens

i kring hedersrelaterat våld (HRV) med bl a möjlighet till

konsultation. Länsstyrelsen har under perioden 2003 –2007

genomfört 8 studiedagar för HoS-personal. Länsstyrelsen

har under 2006 utbildat personer med spetskompetens

inom HRV från skola, socialtjänst och ungdomsmottag-

ningar. Vid en kartläggning (Länsstyrelsen, 2007) har del-

tagarna lyft fram ett antal angelägna områden där insatser

behöver göras inom hälso- och sjukvården.

En nationell handbok kring hedersrelaterat våld har tagits

fram under 2007 av länsstyrelserna i Östergötland och Skå-

ne som distribuerats till samtliga berörda enheter inom

Västra Götalandsregionen. Under hösten 2007 kommer fler

anställda inom hälso- och sjukvården att erbjudas spets-

kompetensutbildning inom hedersrelaterat våld.

5.3 Forskning och utvecklingsarbeteinom Västra Götaland5.3.1 Högskolor och universitetAv högskolor och universitet i Västra Götaland är det Göte-

borgs Universitet som bedriver utbildning inom kunskaps-

området. Institutionen för socialmedicin bedriver kontinu-

erlig forskning inom området.

Institutionen för Socialt arbete håller sedan några år till-

baka en fristående kurs »Mäns våld mot kvinnor«, 10

poäng. Vid Sahlgrenska Akademin ingår delmoment om

våld i bl a läkarutbildningen och folkhälsovetarprogram-

met. Vid Institutionen för Genusvetenskap ingår könsrela-

terat våld i flera olika utbildningar via 5-poängskurser.

5.3.2 FoU-verksamhetRegionen ger årligen bidrag till enskilda regionala FoU-

projekt i hälso- och sjukvård där kravet är att projekten

finns hos flera samverkande enheter. Utöver att stimulera

forskning och utvecklingsarbete syftar bidragsgivningen

till att intensifiera FoU-samverkan mellan arbetsplatser i

olika geografiska delar av regionen. Behöriga att söka är

alla som är anställda av Västra Götalandsregionen eller

vårdgivare som har avtal med regionen. Under 2007 finns

det inga FoU-projekt beviljade inom kvinnofridsområdet.

Inom Västra Götalandsregionen finns det dessutom fyra

lokala FoU-råd, som stödjer lokala projekt.

5.3.3 Studier inom KompetenscentrumsverksamhetsområdeUnder kartläggningen har det framkommit aktuella forsk-

ningsprojekt inom området och ytterligare sådan planeras.

En studie är »Kopplingar mellan våld mot kvinnor under

uppväxten eller som vuxna samt förekomst av kroppsliga

och psykiska symptom« (Gunilla Krantz, NHV, 2000).

Vid Sahlgrenska Akademin förbereds en studie som syf-

tar till att ta fram ett frågeformulär för identifiering av oli-

ka typer av våld i nära relationer med fokus på könsskill-

nader avseende våldsanvändning, allvarlighetsgrad samt

motiv. Studien planeras i samarbete med The Centre of

Health Equity Studies (CHESS) , Sthlms univ/Karolinska

Institutet samt Institutionen för neurovetenskap, Karolins-

ka Institutet, Gunilla Krantz m fl.

I ett nästa steg planeras en storskalig befolkningsbaserad

studie: »Intimate partner violence and health in population

based studies: developing a questionnaire to identify diffe-

rent types of violence with focus on gender differences in

perpetration, severity and motives.«

2 6

2 9

BROTTSOFFERJOURER

I Västra Götaland finns tolv lokala brottsofferjourer (BOJ)

som drivs som ideell verksamhet. Brottsofferjourerna stöd-

jer och bistår personer som blivit utsatta för olika typer av

brott. Jourerna bedriver vittnesstödsverksamhet vid tings-

rätterna och vid hovrätten för Västra Sverige. BOJ i Troll-

hättan/Lilla Edet anordnar kvinnofridsutbildningar för oli-

ka personalgrupper/frivilliga.

ÖVRIGA

I Göteborgs Stad finns sedan 2004 ett stödcentrum för unga

brottsoffer där ungdomar under 23 år erbjuds rådgivning,

praktisk hjälp och stödsamtal. För barn finns även Bojen i

Göteborg samt Rädda Barnens kriscentrum i Göteborg

(start hösten 2007).

Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för

Män organiserar kommunala och fristående kriscentra för

män.

Övergripande mål för Kompetenscentrum är att förbätt-

ra hälso- och sjukvårdens förmåga att identifiera, bemöta

och omhänderta våldsutsatta.

2 8

6.1 VerksamhetsinnehållKompetenscentrum ska aktivt bidra till en regional kompe-

tenshöjning av hälso- och sjukvårdens insatser för patien-

ter berörda av våld i nära relationer som ett led i samhäl-

lets åtagande att minska detta våld. Vid Kompetenscentrum

ska inte bedrivas någon patientverksamhet. Den ökade

kompetensen ska leda till att hälso- och sjukvården blir

bättre på att:

• upptäcka/identifiera de våldsutsatta kvinnor som söker

hälso- och sjukvården samt dokumentera följder av våldet

• erbjuda adekvat hjälp till psykiskt och fysiskt skadade

patienter

• initiera och genomföra primär- och sekundärpreventiva

insatser för att förebygga våldet

• upptäcka de som använder våld / riskerar använda våld

samt

• utveckla samverkan med andra myndigheter / aktörer på

regional nivå samt att främja lokal samverkan

Kompetenscentrums uppgifter blir att bedriva:

• Utbildning

• Konsultation

• Metodutveckling

• Forskning

• Prevention

• Samverkan

Utredningen har valt att inte göra något förslag till priori-

tering av Kompetenscentrums uppgifter men ser dock

utbildning som den överordnade uppgiften.

6.1.1 VärdegrundUnder projekttiden har från olika håll framhållits att Kom-

petenscentrum behöver en mångfaktoriell syn på de utsat-

tas behov av stöd, behandling och skydd. Synsätt som för-

klarar våldets uppkomst och vidmakthållande behöver

hämta kunskap från sociologiska, genusvetenskapliga, psy-

kologiska, kulturella och medicinska områden. Att minska

våldet och dess verkningar är en viktig jämställdhetsfråga.

För Kompetenscentrum blir det centralt att kunna skilja

ut kunskap som det råder konsensus om från frågor som

behöver fortsatt problematisering. Vår samlade bedömning

är att det finns frågor där konsensus råder. Dessa är:

• Våld i nära relationer är en samhällsfråga – inte enbart

en privat angelägenhet.

• Våldet är en folkhälsofråga.

• Våldet utgör ett hinder för ökad jämställdhet.

• Genus är ett centralt perspektiv i förståelsen av våldet.

• Våldets uppkomstmekanismer och vidmakthållande be -

höver förklaras mångfaktoriellt.

• Alkohol och våld har samband men är inte enda förkla-

ring.

• Våld i de nära relationerna har särskilt negativa följder

för de drabbade jämfört med våld från okänd gärningsman.

• Symtombilden hos en kvinna utsatt för våld kan vara dif-

fus och kan variera mycket. Av detta följer att samtliga av

hälso- och sjukvårdens verksamheter kan vara involverade.

• Barn som upplever våld mot eller av en närstående ris-

kerar att ta skada i sin utveckling.

• Mäns våldsanvändning bottnar i en kombination av

avsikter och känslor.

6.1.2 UtbildningEn omfattande kunskap finns redan samlad om våld i nära

relationer. Denna kunskap är både evidens- och erfaren-

hetsbaserad. Utbildningsuppdragets syfte är dels att bere-

da plats och skapa legitimet för kunskapsområdet inom häl-

so- och sjukvården, dels att höja den yrkesmässiga kompe-

tensen i bemötande och omhändertagande av patienter

involverade i våld.

Utbildningsinsatser för ledningsgrupper och politiker är

nödvändiga för att ge kompetensområdet legitimitet inom

hälso- och sjukvården och ska ges högsta prioritet.

Eftersom Kompetenscentrums uppdrag är riktat till all

hälso- och sjukvårdspersonal inom Västra Götalandsregio-

nen ska all personal erhålla en baskompetens om våldet. I

baskompetensen bör ingå kunskaper om våldets olika for-

mer, omfattning, konsekvenser för de berörda, innebörd i

bra bemötande, rättsregler samt vikten av samverkan med

andra. Något som särskilt ska uppmärksammas är att den-

na basnivå kontinuerligt behöver underhållas till följd av

personalomsättning och nya kunskaper.

För att hälso- och sjukvårdens kompetens ska utvecklas

behövs även personer med spetskompetens. Anställda med

spetskompetens ska kunna vara ett konsultativt stöd till

arbetskamrater, ha god kännedom om samverkansparter,

medverka till att handlingsplaner upprättas och följs, beva-

ka fortbildning inom området samt informera nyanställda

på den egna arbetsplatsen.

Även yrkesspecifik utbildning ska anordnas där betoning

sker på mötet med patienten och de arbetsmetoder som är

tillämpliga.

Kompetenscentrum bör verka för att kunskapsområdet

3 13 0

6. REGIONALT

KOMPETENSCENTRUM

- FÖRSLAG

• att förhindra att grupper av individer faller mellan olika

stolar eller slussas runt mellan olika aktörer

• att åstadkomma samordningsvinster, exempelvis vid

utbildning och forskning.

Kompetenscentrum behöver stimulera, utveckla och stöd-

ja lokal samverkan. Begreppet »samverkansmetodik«

behöver ges en fungerande innebörd som innefattar fram-

tagningsprocessen av handlingsplaner, hjälp till implemen-

tering, revidering och uppföljning. Varje medarbetare inom

Västra Götalandsregionen och hos samverkande myndig-

heter skall ta ansvar för den gemensamma helheten – det

är samma individer som rör sig mellan olika huvudmän.

Förutom samarbetet i enskilda ärenden kan preventivt arbe-

te på lokal nivå ingå.

Handlingsplaner är ett samlingsbegrepp för olika typer

av dokument som kan tas fram i syfte att höja kvalitén i

arbetet med våldsutsatta (Se Socialstyrelsen 2005, Kommu-

nala handlingsplaner för våldsutsatta kvinnor).

Stiftelsen Bräcke Diakoni och GRs kunskapscentrum är

två exempel på verksamheter som är viktiga för kompeten-

scentrum att samverka med.

6.1.7 PreventionHälsofrämjande insatser söker skapa förutsättningar för

människor att leva ett gott liv och främja hälsan. Arbetet för

att minska våldet kan ses som ett led i regionens vilja att

arbeta hälsofrämjande inom sjukvården.

Primär prevention riktar sig till friska personer i normal-

befolkningen och syftar till att bevara individens välbefin-

nande samt förebygga att ohälsa uppstår. Primärpreventivt

arbete mot våld är i dag ovanligt och forskningen inom det-

ta område är under utveckling.

Som exempel på primärpreventiva insatser kan nämnas:

• Jämställdhetsarbete

• Politisk opinionsbildning och tydliga signaler från

beslutsfattare

• Attityd- och kunskapsförmedling till unga människor, t

ex om maskuliniteter

• Synliggörande av våldets former och utbredning genom

information.

Sekundär prevention tillämpas när tecken på våld eller risk-

faktorer för våld identifieras.

Exempel på sekundärpreventiva insatser kan vara:

• Identifiering av patienter inom hälso- och sjukvården

som är involverade i våld (offer/förövare) genom screening.

• Samverkan med andra aktörer som kan ge skydd, hjälp

och stöd till våldsutsatta.

• Behandling för barn och ungdomar som upplever våld i

sin familj.

• Behandling för våldsutsatta kvinnor som har psykiatrisk

problematik.

• Insatser inom hälso- och sjukvården för män med vålds-

benägenhet.

• Fokus på våldsbeteende hos de män som frivilligt söker

kriscentra eller döms till kriminalvård.

SCREENING

Med screening menas att aktivt tillfråga alla i en hel pati-

entgrupp om våld oavsett sökorsaker.

I Socialstyrelsens metodstudie (Socialstyrelsen 2002 a)

utvärderas screening för våld vid barnmorske- och ung-

domsmottagningar. De skriver om screeningen som

metod:

Syftet med screening om våld mot kvinnor är att identi-

fiera och stödja kvinnor som är eller har varit utsatta för

våld, hot och kränkningar och erbjuda dem hjälp och stöd.

Ett ytterligare syfte är att öka personalens medvetenhet om

kvinnors våldsutsatthet och därmed höja personalens

beredskap att tala om och vara lyhörda för tecken på att

kvinnor kan vara utsatta. Ett indirekt syfte är att hälso- och

sjukvården genom att ta upp frågor om våld bekräftar att

det förekommer och markerar att det inte är accepterat. Det

kan göra det lättare för kvinnor att söka hjälp samt för per-

sonal att möta problematiken.

Resultaten visar att screening kan bidra till att kvinnor

med våldserfarenheter kan få hjälp och stöd. Såväl kvinnor

som en majoritet av personalen anser att screening om våld

bör ingå i den ordinarie verksamheten vid ovanstående

mottagningar.

I en metastudie (Rönnberg & Hammarström, 2000) fram-

kommer ett antal hinder mot att upptäcka våld inbyggda i

sjukvården:

• Bristande utbildning

• Tidsbrist bl a på grund av produktionskrav

• Stereotypa uppfattningar om vem som blir utsatt för våld

• För hög grad av identifikation med kvinnan eller den

våldsamme mannen

• Rädsla för att kränka patienten

• Motstånd mot/rädsla för att bete sig anklagande mot part-

nern

• Maktlöshet, känsla av hopplöshet och frustration

3 3

»våld i nära relationer« införs på grundutbildningar inom

regionen vilka leder till arbete inom hälso- och sjukvården.

Utbildningar behöver genomföras på olika platser ute i

regionen. Kompetenscentrum bör ha en god överblick över

personer i Västra Götaland med kompetens i att medverka

i utbildning om våld. Nationellt Kunskapscentrum har stor

erfarenhet av utbildning inom hälso- och sjukvården och

Kompetenscentrum behöver samarbeta med dem i dessa

frågor.

6.1.3 MetodutvecklingMed metodutveckling avses att Kompetenscentrum med

utgångspunkt från evidens- och erfarenhetsbaserad kun-

skap skapar tillämpbara metoder för bättre omhändertagan-

de av patienter inom hälso- och sjukvården. Till metodut-

veckling hör även utveckling av de preventiva insatserna.

Metodutveckling behöver ske inom olika verksamheter

av regionens hälso- och sjukvård eftersom våldet berör ett

brett spektrum av enheter. Metodutveckling som har gene-

rellt värde för hälso- och sjukvården bör prioriteras. Sär-

skilt bör metodutveckling inom primärvården uppmärk-

sammas.

Metoder för att aktivt identifiera våldsutsatta, särskilt de

våldsutsatta kvinnorna, är grundläggande för att hälso- och

sjukvården ska kunna höja kompetensen. Genom aktiv

identifiering kan våldet upptäckas och därmed kan bemö-

tande, omhändertagande och samverkan utvecklas.

Metodutveckling har nära koppling till flera av de forsk-

ningsområden som anges under kapitel 6.1.5: Forskning,

implementering av kunskap, utvärdering samt effektstudier.

Samverkan med Nationellt kunskapscentrum behövs i des-

sa frågor.

6.1.4 KonsultationBehovet av att som anställd inom Västra Götalandsregio-

nen kunna konsultera någon mer sakkunnig person i frågor

som rör hälso- och sjukvårdens handläggning av enskilda

patientärenden finns. Eftersom denna grupp av patienter

finns inom alla delar av hälso- och sjukvården kan konsul-

tationsbehovet vara mycket varierande. Behovet kan tillgo-

doses genom att Kompetenscentrum skapar kontakter med

olika specialister inom Västra Götalandsregionens klinis-

ka verksamheter samt upprättar ett samarbete med Natio-

nellt Kunskapscentrum i Uppsala.

Behovet av konsultation kan även avse frågor som är

gemensamma för hela hälso- och sjukvården. Exempel är

sekretessfrågor, anmälningsplikt, utvecklandet av egna

handlingsplaner samt lokal samverkan. Detta konsulta-

tionsbehov bör Kompetenscentrum kunna tillgodose med

ordinarie personal.

6.1.5 ForskningForskningsuppdraget innebär att sammanställa och imple-

mentera befintlig forskning inom hälso- och sjukvården

samt skapa nya forskningsresultat. Arbetet kan innebära:

• att Kompetenscentrum håller sig ajour med befintlig

forskning som bedrivs om våld inom Västra Götalands -

regionen samt att göra denna forskning tillgänglig för häl-

so- och sjukvården.

• att sammanställa och uppdatera nationell och internatio-

nell forskning samt göra den tillgänglig.

• att bedriva egen forskning i anknytning till klinisk verk-

samhet genom att anställa kliniska lektorer.

• stimulera möten mellan hälso- och sjukvårdens personal

samt forskare i syfte att tydliggöra forskningsbehov.

• ekonomiskt stöd och handledarstöd till mindre FoU-pro-

jekt, pilotstudier samt slutförande av forskning.

• samverkan med andra FoU-enheter inom Västra Göta-

landsregionen och hos andra huvudmän.

Några exempel på forskningsområden:

• Forskning om hur kunskap implementeras inom hälso-

och sjukvården

• Utvärderingar av tillämpade metoder

• Bemötandefrågor

• Effektstudier av preventiva insatser

• Prevalensstudier om utsatthet för våld samt våldsanvänd-

ning

• Skaderegistrering – koppling till relationsbetingat våld

Kompetenscentrum har i sin budget avsatta utvecklingsme-

del till stöd för forskning och metodutveckling. Dessa

medel kan användas till att konsultera specialistkompetens,

stödja forskare, projektledare för metodutveckling, m m.

6.1.6 SamverkanI Västra Götaland finns flera aktörer som hälso- och sjuk-

vården har att samverka med. Syftet med den regionala

samverkan är:

• att skapa smidigt samarbete mellan olika instanser så att

den som är berörd inte upplever några gränser

• att klargöra respektive huvudmans ansvarsområde avse-

ende våldet

• att varje aktör utvecklar sin egen kompetens

3 2

inom hälso- och sjukvården som utsatts för våld. Här har

man störst möjlighet till en tidig upptäckt.

• Inom primärvården råder en helhetssyn på patienten och

de närstående som är inbegripna.

• Det finns en stark koppling mellan våld i nära relationer

och ohälsa – primärvården har i sitt uppdrag att minska den

fysiska och psykiska ohälsan.

• Insatser för våldsutsatta kvinnor bygger på god lokal

samverkan med andra aktörer vilket är en del av primärvår-

dens ansvar.

• Det är aktuellt med en utökad FOU-verksamhet inom pri-

märvården.

• Kompetenscentrum ska rikta sig även till specialistvår-

den för kompetenshöjande insatser, men för den enskilda

patienten som får vård inom specialistvården, sker oftast en

remittering av kvinnorna för uppföljning i primärvården.

• Den mesta forskning som finns inom Västra Götaland i

ämnet är knutet till samhällsmedicin och allmän medicin.

6.5 LedningKompetenscentrum är en verksamhet med ett specifikt upp-

drag att verka över hela regionen. En specificerad budget

är avsatt för verksamheten och skall följa denna som öron-

märkta pengar. Under 2008 förvaltas pengarna av HSA då

det blir svårt få igång hela verksamheten direkt vid årsskif-

tet. I framtiden kan diskuteras om HSN 5 skall ha ansvar

för beställningen från Primärvårdsförvaltningen.

Ansvaret för att driva och följa upp Kompetenscentrum

skall ligga på Primärvårdsstyrelsen i Göteborg och Primär-

vårdsförvaltningen i Göteborg har utföraransvaret. Kompe-

tenscentrum skall ledas av en verksamhetschef som, för att

betona det övergripande regionala uppdraget och verksam-

hetens självständiga karaktär, skall vara direkt underställd

förvaltnings chefen.

6.6 LokaliseringEn lokalisering till Kungshöjds vårdcentral i centrala Göte-

borg föreslås. Några argument för detta är:

• I anslutning till Kungshöjds Vårdcentral finns flera

regionspecifika verksamheter lokaliserade: Sjukvårdsråd-

givningen, Kris- och traumaenheten, Enheten för sexuell

hälsa, HIV-STI-enheten samt Avdelningen för gravida

missbrukare.

• Närheten till Sahlgrenska Akademin och den forskning

som bedrivs där.

• Bra läge ur rekryteringssynpunkt – bra kommunikatio-

ner till regionens alla delar, lättare för personal som skall

arbeta på deltidstjänster.

• Ledningen positiv till att ta ansvar för ett Kompetens -

centrum.

• Det finns lediga lokaler att tillträda som även ger möjlig-

het till samlokalisering med liknande verksamheter.

6.7 Budget

Regionfullmäktige har i beslut om budget för 2008 avsatt

10 miljoner kronor för ett Kompetenscentrum.

BUDGETFÖRSLAG

Personal Enligt kap. 6.2 Bemanning 7,2 mkr

Utvecklingsmedel Ekonomiskt stöd till 1,5 mkrmindre FOU-projekt, pilotstudier, slutföranden av forskning, m m

Lokalkostnad 0,7 mkr

Övriga driftskostnader 0,6 mkr

Summa 10,0 mkr

6.8 UtvärderingVästra Götalandsregionens Kompetenscentrum etableras

med start under 2008. De riktlinjer för verksamheten som

anges i beslutet i Regionstyrelsen behöver följas upp. Verk-

samheten får formulera måltal med utgångspunkt från den

nationella kartläggning RKC genomförde 2006 (Rikskvin-

nocentrum, 2006) samt andra utvärderingar som genom-

förts.

Vi föreslår att en extern utvärdering genomförs två år

efter starten med en genomlysning av hur inriktningen

utformats avseende uppdragets olika delar, bland annat det

regionala uppdraget.

Marianne Melkersson

Projektansvarig

Tove Corneliussen Göran Lindén

Projektledare Projektledare

3 5

• Brist på screeningrutiner och därmed brist på ansvars-

känsla

• Brist på kända möjligheter att hänvisa till kvalitativ upp-

följning.

Det framkom även en del hinder hos våldsutsatta kvinnor

mot att uppge våldserfarenhet. Dessa är:

• Negativa erfarenheter av hälso- och sjukvården

• Strukturella begränsningar i form av köer och risk för

anmälningar

• Rädsla för vedergällning från förövaren

• Psykologiska konsekvenser av våldet hos kvinnan:

skam och normalisering.

6.2 BemanningMed utgångspunkt i uppdraget behöver Kompetenscentrum

ha både medicinsk, psykosocial, pedagogisk och administ-

rativ kompetens. Denna kompetens finns hos läkare, sjuk-

sköterska/barnmorska, psykolog och socionom, m fl.

Kompetenscentrum behöver ha varierande anställnings-

former för sina medarbetare.

Dels behövs en fast kärna av anställda som ansvarar för

några av de viktiga funktionerna som löper över tid för

Kompetenscentrum. Dessa funktioner är ledning av verk-

samheten, utbildning, forskningssamordning, information

samt verksamhetsstöd. Detta uppskattas till fem heltids-

tjänster.

Denna kärna av fast anställda behöver kompletteras med

specialrekryterade personer som knyts till Kompetenscen-

trum i olika former. Dessa personer kan kombinera tjänst

vid centrumet med klinisk verksamhet inom Västra Göta-

landsregionen eller forskning ex vis som kliniska lektorat.

Det kan även avse tidsbegränsade projektanställningar för

pilotstudier, lokala FoU-arbeten eller andra uppdrag. Upp-

dragen att genomföra utbildningar, metodutveckling,

konsultation och forsk ning kan delvis ske via de specialre-

kryterade. Angående specialrekryteringen vill vi betona

värdet av regional rekrytering.

Vid rekryteringen av personal ska jämn könsfördelning

inom personalgruppen eftersträvas. Genom en sådan för-

delning i personalgruppen markeras att frågan om våldet är

både en man- och en kvinnofråga.

För närmare detaljer, se bilaga 2.

6.3 NamnfråganDet namn på verksamheten man väljer kan tyckas ha under-

ordnad betydelse, men vi anser att namnet har ett symbol-

värde värt att beakta. Namnet har betydelse för hur verk-

samheten uppfattas av de anställda inom Västra Götalands-

regionen samt dess samarbetspartners.

Vi har under projekttiden diskuterat olika namn. De kri-

terier vi anser viktiga vid val av namn är att det anger:

Vad ska verksamheten arbeta med?

Kompetensutveckling

Vilken målgrupp har verksamheten?

Hälso- och sjukvårdens personal i Västra Götalandsregio-

nen

Vilka patientgrupper avses?

Patienter som utsatts för/utsätter andra för våld i framför

allt nära relationer

Namnet ska utgöra ett tydligt varumärke för Västra Göta-

landsregionen. Namnet ska inte vara långt och krångligt

och ska kunna förkortas på ett enkelt sätt.

I Regionfullmäktiges beslut sägs »kunskaps- och kom-

petenscentrum«. Vi anser att dessa begrepp delvis överlap-

par varandra. »Kompetens« är det begrepp som bäst stäm-

mer med uppdraget för verksamheten, då det syftar på den

yrkesskicklighet, där kunskap är en del, som personalen har

i bemötande och omhändertagande av de berörda.

»Våld i nära relationer« är det våld som har mest allvar-

liga konsekvenser för de utsatta. Begreppet omfattar det

mest förekommande våldet mot kvinnor. Det inbegriper

även våld i hbt (homo-, bi- och transsexuella) -relationer.

Begreppet är det som bäst omfattar det våld som åsyftas i

beslutet i Regionfullmäktige.

FÖRSLAG:

»Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum om våld

i nära relationer«

Förslag till förkortning av namnet:

VKV Västra Götalandsregionens Kompetenscentrum om

våld i nära relationer

6.4 OrganisationstillhörighetI anvisningarna till uppdraget har det tydliggjorts att ett

Kunskapscentrum måste knytas till någon förvaltning och

ledas av dess styrelse.

Under arbetets gång har framkommit att en organisering

inom Primärvården är att föredra.

Några argument som framförts är:

• Primärvården möter till antalet flest kvinnor och män

3 4

Almqvist, Kerstin & Broberg, Anders, 2005, Barn som bevitt-

nat våld mot mamma, Göteborgs Stad & Karlstad Universitet.

Bengtsson-Tops, Anita, 2004, Vi är många – övergrepp mot

kvinnor som använder psykiatrin, Riksförbundet Social och

Mental Hälsa.

Bergström, Lars & Rudqvist, Annika, 2006, Mansfrid – en ut-

värdering av behandling för män som dömts för våld i nära

relationer, Karlstad universitet.

BRÅ rapport 2002:8, Att förebygga våld mot kvinnor i nära

relationer.

BRÅ, Brottsförebyggande rådet, Statistik 2006.

BRÅ rapport 2007:6.Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor

i nära relationer.

Centrum för kvinnor utsatta för våld och övergrepp – förslag,

1999, Neurosjukvård och Psykiatri, SU/Östra.

Declaration of Human Rights, United Nations, 10 December

1948.

Declaration on the Elimination of Violence against Women.

General Assembly Resolution 48/104 of 20 December 1993.

Edin, Kerstin, 2006, Perspectives on intimate partner violence,

focusing on the period of pregnancy, Umeå Universitet.

Eliasson, Mona, 2006, Mäns våld mot kvinnor i nära relationer

– en kunskapsöversikt, Sveriges Kommuner och Landsting.

Eliasson, Per Elis, 2000, Män, kvinnor och våld, Manscentrum i

Stockholm.

Enander, Viveka & Holmberg, Carin, 2005, Varför går hon? –

om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser.

Eriksson, Maria, m fl, 2006, Mäns våldsutövande – barns upp-

levelser. Näringsdepartementets Jämställdhetsenhet.

Haaland, Thomas m fl, 2005, Vold i parforhold – ulike per-

spektiver. Resultater fra den förste landsdekkende under-

sökelsen i Norge. Norska Forskningrådet, NIBR.

Hedersrelaterat våld och förtryck – ett kunskapsunderlag för

hälso- och sjukvården, 2007, Länsstyrelserna.

Heimer, Gun & Posse, Barbro, red. 2003, Våldsutsatta kvinnor.

Hensing, Gunnel, 2004, Mäns våld mot kvinnor i nära relatio-

ner – omfattning, hälsokonsekvenser och prevention. En kun-

skapsöversikt utförd på uppdrag av Västra Götalandsregio-

nens Folkhälsokommitté. RSK 372-2004.

Hensing, Gunnel & Alexandersson, Kristina, 2000, The Rela-

tion of Adult Experience of Domestic Harassment, Violence,

and Sexual Abuse to Health and Sickness Absence. Int Journal

of Behavioral Medicine, 7(1),1–18.

Holmberg, Carin o Stjernqvist, Ulrica, 2006, Våldsamt lika och

olika – om våld i samkönade parrelationer. Rapport nr 36

.Centrum för Genusstudier, Stockholms universitet.

Hovelius, Birgitta & Johansson, Eva E, red., 2004, Kropp och

genus i medicinen.

Hydén, Margareta, 1995, Kvinnomisshandel inom äkten -ska-

pet.

Isdal. Per, 2001, Meningen med våld.

Kirkengen, A L, 1998, Embodiment of Sexual Boundary

Violations in Childhood, Institute of General Practice and

Community Medicine, University of Oslo.

Stockholms läns landsting, Centrum för folkhälsa 2007, Mäns

våld mot kvinnor – Ett folkhälsoproblem. Leander, Karen.

Länsstyrelsen Västra Götalands län, Rapport 2006:56 Barn

som bevittnat våld – vad gör socialtjänsten?

Länsstyrelsen Västra Götaland 2007, Liten förslagskatalog för

att förebygga hedersrelaterat våld. Johansson, Lasse.

Skaraborg. VGR – Hälso- och sjukvårdsavdelningens analys -

enhet.

Samverkansplan mot människohandel för sexuella ändamål i

Västra Götalands län, mars 2007.

Palo, Lars, 2004, Utvärdering av myndighetssamverkan för

kvinnofrid inom Utväg.

Pape, Hilde, 2003, Vold og krenkelser i unge menneskers par-

forhold. Medisin og vitenskap, nr 15/2003.

Dubbelt Utsatt – Om övergrepp på kvinnor med funktions-

hinder, 2006. Förstudie. Bräcke Diakoni.

Rikskvinnocentrum, 2006 a, Våldsutsatta kvinnors hälsa och

livssituation – en longitudinell dekriptiv studie.

Rikskvinnocentrum, 2006 b, Den svenska hälso- och sjuk -vår-

dens arbete inom kompetensområdet våld mot kvinnor – na-

tionell kartläggning.

Rikskvinnocentrum, 2006 c, Att möta kvinnor som utsatts för

misshandel och våldtäkt – ett utbildningsmaterial för hälso-

och sjukvårdens personal.

Förändring och behandlingsmöjligheter – om mäns våld i nä-

ra relationer, 2006 Konferensrapport, Riksorg. Sveriges Pro-

fessionella Kriscentra för Män & Mansmottagningen mot våld

i Uppsala.

Slagen Dam, en omfångsundersökning 2001, Lundgren, Eva.

Heimer, Gun. Westerstrand, Jenny. Kallioski, Anne-Marie,

2001, Brottsoffermyndigheten och Uppsala Universitet.

Socialstyrelsen, 2002 a, »Tack för att ni frågar« – screening

om våld mot kvinnor.

Socialstyrelsen, 2002 b, Att motverka våld mot kvinnor – in-

ternationella erfarenheter.

Socialstyrelsen, rev 2003, Våldsutsatta kvinnor – ett utbild-

ningsmaterial för hälso- och sjukvårdens personal.

Socialstyrelsen, 2005 a, Kommunala handlingsplaner för våld-

sutsatta kvinnor.

Socialstyrelsen, 2005 b, Våld mot kvinnor med psykiska funk-

tionshinder.

IMS/Socialstyrelsen, 2006 a, Utfall och effekter av sociala me-

toder för kvinnor som utsatts för våld i nära relationer – en

systematisk översikt.

Socialstyrelsen, 2006 b, Kostnader för våld mot kvinnor.

SOU 2004:121, Slag i luften – en utredning om myndigheter,

mansvåld och makt.

SOU 2004:117, Nytt nationellt kunskapscentrum – ombildning

av RKC.

SOU 2006:65, Att ta ansvar för sina insatser – socialtjänstens

stöd till våldsutsatta kvinnor.

Statistiska Centralbyrån, SCB, Undersökningar av levnadsför-

hållanden, ULF.

Svensk författningssamling, Lag om ändring i sekretess -

lagen (1980:100), SFS 2006:854.

SFS Socialtjänstlagen 2007….

Weinehall, Katharina m fl, 2006, Räkna med kostnader – en

fallstudie om mäns våld mot kvinnor, Umeå universitet.

Utväg Skaraborg, 2001 Våga se – Kunna handla

Utväg Göteborg, 2006, Verksamhetsrapport

3 73 6

REFERENSLISTA

3 93 8

Bilaga 2

Bemanning

VERKSAMHETSCHEF 1,0 TJÄNST

Leder Kompetenscentrums arbete och är ansvarig inför för-

valtningschefen. Har fullt budget och personalansvar.

UTBILDNINGSSAMORDNARE 1,0 TJÄNST

Planerar för genomförandet av Kompetenscentrums utbild-

ningar.

Samordnar utbildningar med andra aktörer i regionen.

Hanterar ekonomiredovisningen.

FOU-SAMORDNARE 1,0 TJÄNST

Följer med inom aktuell forskning inom kunskapsområdet

och sammanställer denna som underlag i utbildningsinsatserna.

Samordnar och prioriterar Kompetenscentrums egen forsk-

ning och metodutveckling i samverkan med verksamhetsche-

fen och de aktuella forskarna.

Skall kunna vara med och planera och delvis handleda forsk-

ningen för övriga medarbetare samt vid lokala projekt i

regionen.

INFORMATÖR 1,0 TJÄNST

Ansvarar för Kompetenscentrums informationskontakter och

kommunikation såväl inom VGR som externt.

Tar fram material som behövs i utbildningen och information

till personal.

Fungerar delvis som forskningsassistent.

Ansvarar för Kompetenscentrums hemsida.

»UTVECKLINGSSEKRETERARE« 1,0 TJÄNST

Ger olika former av verksamhetsstöd till Kompetenscentrums

medarbetare och sköter praktiska funktioner inom enheten

och i de externa kontakterna.

Bilaga 1

ProjektgruppenI projektgruppen har ingått personer som representerar olika delar av Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvård.

Projektgruppen har bestått av:

Magnus Bood Läkare, akutmott, Borås sjukhus

Ola Blomberg Planeringsledare, HS-kansliet, Mariestad

Wolf Clarke Psykolog, Psyk kliniken, NÄL

Marie Docksjö Chefskurator, Kungälvs sjukhus

Pia Ekbom-Johansson Utvecklingsledare, Folkhälsokommitténs kansli, Göteborg

Joy Ellis Mödravårdsöverläkare Primärvården S:a Bohuslän/ Sahlgrenska akademin

Ingela Heimann Verksamhetschef, Psyk. kliniken, Kungälvs sjukhus

Carina Iloson Gynekolog, Sahlgrenska/SU

Christina Lindström Styrgrupp Utväg, Skaraborg/SkaS

Håkan Mannelqvist Styrgrupp Utväg, Göteborg, HSK Göteborg

Agneta Persson Barnmorska, Verksamhetsledare Utväg, Borås/primärvården S:a Älvsborg

Lars Schagerlind Traumakirurg, Sahlgrenska/SU, Göteborg

Jaana Smedh Kurator, Torpa VC, Vänersborg

Eva Smith-Knutsson Gynekolog, Kvinnokliniken, NÄL

Anna Söderholm Sjuksköterska, Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus

Jan Terneby Utvecklingsledare, Avd. för funktionshinder och delaktighet, Vänersborg

ReferensgruppenReferensgruppen har representerat:

Kommunalförbundet GR

Kommunalförbundet Fyrbodal

Kommunalförbundet Sjuhärad

Kommunalförbundet Skaraborg

Utväg Skaraborg

Utväg S:a Älvsborg

Utväg Göteborg

Kriscentrum, Trollhättans Stad

Göteborgs kommun, sociala resursförvaltningen

Åklagarmyndigheten

Polismyndigheten i Västra Götaland

Kriminalvården

Försäkringskassan

Länsstyrelsen

Sahlgrenska Akademin, Göteborg

Bräcke Diakoni

Kvinnojourer i Väst

Intervjuade nyckelpersonerEva Bona, läkare, Psyk klin, Östra/SU, Göteborg

Stephan Ehlers, medicinsk rådgivare för BUP, Regionkansliet

Ole Hultmann, psykolog, BUP-Gamlestaden, Göteborg

Gunilla Krantz, läkare, specialist i allmän- och samhällsmedicin, docent i

folkhälsovetenskap, Samhällsmedicin, Sahlgrenska Akademin, Göteborg

Anna Westerståhl, läkare, forskare, Sahlgrenska Akademin, Göteborg

Åsa Löfvenberg, tf chef Forskning och Folkhälsa, Landstinget i Värmland

Aagot Loftås, allmänläkare, Vårdcentralen Skarptorp, Norrköping

Gunnel Hensing, professor, Samhällsmedicin, Sahlgrenska Akademin

Sven Kylén, FOU-chef, Fyrbodal

Irma Styf, sjuksköterska, Kvinnomottagningen, Beroendekliniken,

Östra/SU, Göteborg

Carola Hedlund, Ungdomsmottagningen, Uddevalla

Marianne Gustavsson, Folktandvården, Kungälv

Marie-Louise Gefvert, Primärvårdsdirektör, Göteborg

Kerstin von Sydow, Primärvårdsdirektör, Södra Älvsborg

Kristina Stenson, forskare, Nationellt Kunskapscentrum, Uppsala

Vid ett studiebesök vid Nationellt kunskapscentrum i Uppsala

intervjuades:

Gun Heimer, professor, chef för NKC

Annika Björck, utbildningschef

Åsa Witkowski, vårdchef

BILAGOR

462 80 Vänersborg 0521-27 57 00www.vgregion.se

Fler exemplar av rapporten kan beställas hos adress- och distributionscentrum i Mariestad.

adress.distributionscentrum@vgregion.se, tel 0501-620 84

FAC

TU

M 2

00

7T

RY

CK

RO

LF T

RY

CK

ER

I, S

KÖ

VD

E