Tema: Hälsa

StudentbladetDECEMBER 2014

Kulturpolitiks. 6

Kairos. 18

NÅGOT ÄR FEL MED SAMHÄLLET när allt värderas utifrån hur mycket vinst det går att mjölka ur saken X (tillsätt valfritt ned-skärningsobjekt). I marsnumret av Studentbladet skrev jag en ledare om hur utbildningens värde inte kan mätas i pengar, något som igen är aktuellt i och med regeringens förslag om terminsavgifter för studerande som kommer utanför EU- och EES-området. Den här gången är det konstens tur.

VI KAN TA SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS som ett exempel. För-lagen slogs ihop på grund av dålig ekonomi och nu, några år efter sammanslagningen är ekonomin dålig igen och förlag-et inleder samarbetsförhandlingar. Finlandssvensk littera-tur kommer aldrig att skapa vinster och det förvånar mig om förlags- eller fondcheferna någonsin tänkt att den kommer att göra det. Den finlandssvenska litteraturen dryper inte av pengar utan sitter istället på ett ovärderligt kulturellt kapital, om vi nu ska använda ekonomiska termer.

STUDENTBLADET BESÖKTE även det konstpolitiska evenemang-et Make Arts Policy (se sidorna 6–7) som samlade politiska partier och konstnärer för att diskutera Finlands kulturpolitik i mitten av november. Där verkade de flesta högerinriktade partierna vara överens om att även konst ska ses som en vara

som kan konsumeras likt allt annat och att värdet beror på hur mycket konsten säljer. Lösningen till att finansiera kultur presenterar dessa partier med någonslags ”varför har vi inte tänkt på det här tidigare!”-anda, fast det i själva verket är ett medeltida mecenatstänk de är ute efter: ge skattesänkningar till företag som köper tavlor eller finansierar konstprojekt.

MEN OM FÖRETAG får välja vad de investerar pengar i inves-terar de givetvis i sådant som de vet att de kommer att få så mycket nytta av som möjligt – det vill säga den kulturen som redan säljer, stora musikaler till exempel. Lyrik och modern dramatik säljer inte. De tillför något helt annat än pengar. Och om konsten nu skärs ner på grund av att den inte är lönsam kommer det att förorsaka enorma hål som aldrig kommer att kunna limmas ihop.

KONST, PÅ SAMMA SÄTT som utbildning, har ett egenvärde som inte är och inte ska bli vinstdrivande. Därför kan konst inte heller behandlas som ett riskkapitalbolag.

I ÅRETS SISTA NUMMER av Studentbladet som utkommer om en månad kommer vi att ha temat kultur och fundera vidare på vad ordet innebär.

LEDARE

E D I T L I N D B L A D

REDAKTIONSSEKRETERARE

När allting handlar om vinst

Vi måste prata om studerandes hälsa – inte ignorera den

D å regeringen i mars 2014 låste in sig i ständerhuset för att arbeta fram en budget

valde de att frysa hyresstödet för Stu-denternas hälsovårdsstiftelse (SHVS). Beslutet fattades trots att undersök-ningar visar att ungas hälsa har för-sämrats, särskilt den psykiska. Di-agnostiserade fall av depression och ångestsyndrom har fördubblats hos SHVS under 2000-talet och vart fem-te besök på studenthälsovården beror i dag på psykiska problem.

Vi tar en snabb genomgång av året som gått. Regeringen väljer att försvå-ra studenthälsovårdens situation med fryst hyresstöd samtidigt som de in-för färre antal studiestödsmånader och strängare krav på studieprestationer. Studietiden förkortades redan för länge sedan och nu diskuterar man om en andra utbildning på samma nivå ska bli avgiftsbelagd. Enligt SHVS:s under-sökning är nästan var tionde missnöjd med sitt val av studier. Valmöjlighe-terna blir färre och studerande måste redan vid ett tidigt skede fatta beslut

om vilken väg de ska ta, för avtagen blir bara färre.

Visst, regeringen backade sitt beslut om fryst hyresstöd på hösten och gick med på att betala halva stödet. Men själva beslutet att frysa stödet sam-tidigt som flera begränsningar inför-des visar på en bristande översikt av studerandenas situation.

D et här är reformer som inte nödvändigtvis på-verkar självsäkra stud-erande, som vet vart de

är på väg. Det här är reformer som värst drabbar de som har ett sämre utgångs-läge, ett svagare socialt nätverk och en osäkrare vardag. De svaga studerande är de som står i skottlinjen.

F ör att inte tala om en av de stora skamfläckarna i Finlands studievärld: av-saknad en av studerande-

hälsovård för yrkeshögskolestuderan-de. Det obligatoriska kårmedlemskapet som skulle ha gett studerandekårerna möjlighet att arrangera hälsovården för

sina studerande togs bort från den nya yrkeshögskolelagen. Däremot gav riks-dagen regeringen i uppdrag att utarbeta en plan för studerandehälsovården, så än är hoppet inte ute trots att det åter skjuts upp.

I detta nummer av Student bladet fokuserar vi på temat hälsa. Vi ger en röst till unga personer som inte alltid får rum i det of-

fentliga rummet, vi uppmärksammar hur syn en på hälsa påverkar oss, tystar oss, dränker oss.

En god hälsa är en grundläggande byggsten för ett fungerande liv. Ruckas grunden riskerar allt annat att falla och då hjälper det inte med ekonomiska in-citament för att få en att ta sig vidare i livet. Då behövs tillgång till hjälp och flexibilitet i systemet.

D et finns en del saker som inte borde få tummas på, oberoende av hur den ekonomiska situ-

ationen ser ut. En av dessa saker är stu-derandenas hälsa. Punkt.

J U L I U S V O N W R I G H T

CHEFREDAKTÖR

MEDARBETARE

VILHELMINA ÖHMAN

Vilhelmina studerar bokstäver på rad, det vill säga nordisk litteratur i Helsingfors, men har år av foto-,

dans- och socialt arbetestudier i Karis, Helsingfors och Köpenhamn bakom sig. En rastlös person som först vid

22 har kunnat nöja sig med tillvaron. Total kulturnörd och feminist.

LAURA KOLEHMAINEN

Laura studerar för andra året till yrkeskonstnär på Vapaa taidekoulu vid Kabelfabriken i Helsingfors.

Hennes dagar går till att klottra med målnings-vätskor, att koka illaluktande Hasenleim och beklä

måldukar. På våren ordnar hon en utställning tillsammans med en studiekompis:

två konstnärer som observerar samma objekt.

FANNY MALMBERG

Efter evighetslånga filosofistudier vid Åbo Akademi och en magistersexamen senare har Fanny funnit

sin plats på en folkhögskola där hon studerar dokumentärfilm. Hon älskar att skriva och nuförtiden

värms hennes hjärta även av bildberättande. Hon försöker ta sig an den omöjliga uppgiften

att förklara vad världen går ut på.

30

4 VEM BRYR SIG OM SHVS?5 PLOCK6-7 DEN LILLA TÅRTBITEN8-10 KONST PÅ EGET VIS11 VEM TJÄNAR MEST?12-13 TVÅSPRÅKIG TUTKINTO14-15 HUMANITÄR LOGISTIK16 ATT LYFTA ELLER INTE17 FEMINISTISKT FORUM18-20 REVOLUTIONENS MEDIER21 TEMA: HÄLSA22-23 SIFFERPLOCK24-25 FÖRVIRRANDE DIETER26 DEN HÄLSOSAMMA GLANSBILDEN28 FILMDUKENS HJÄLTAR29 STÅ UPP ISTÄLLET!30-31 ÖKANDE PSYKISK OHÄLSA32-33 TABUBELAGT ILLAMÅENDE35 OM ATT VÄGRA

36 FALLER NER FRÅN STJÄRNORNA37 INT FÖSTAAR MAN RITTIT38 BREVET HEM TILL FÄRÖARNAin

ne

hå

ll

”Det finns ingen ärlig journal istik i Egypten, den är så partisk som journalistik bara kan bli.”

”Ta klassikerna som exempel, alla stora roller är skrivna för män. Kvinnornas roller är inte ens intressanta.”

”Kristdemokraternas Sauli Ahvenjärvi

inledde med att sjunga What a Wonderful World.

Pinsam tystnad.”s. 6 – 7

8

P S Y K I S K OH Ä L S A ÖK A R B L A N D U NG A

32 – 33

4

S T B L- PA N E L E N   Studenthälsan

SÅ HÄR FUNGERAR PANELEN

ST BL-panelen frågar varje månad varierande panelister om aktuella frågor. STBL-panelen består av ungefär 100 sam-hällsaktiva personer.

Vad händer med vår hälsovård?

text JULIUS VON WRIGHT

MÅNADENS PANELFRÅGA:Vilken position tycker du att studenthälsovården ska ha i sote-reformen?

EEVA-JOHANNA ELORANTA

riksdagsledamot (SDP)

OUTI ALANKO-KAHILUOTO

riksdagsledamot och ordförande för De grönas riksdagsgrupp (De gröna)

Det är viktigt att komma ihåg att Studenternas hälso-vårdsstiftelse i nuläget är mycket kostnads effektiv.

Samtidigt försvinner inte vårdbehovet ifall SHVS försvinner. Vi ser det inte som ändamålsenligt

att flytta över ansvaret på de i nuläget trängda kommunala vårdenheterna. Studenthälsan

har dessutom den sakkunskapen och erfaren-heten som krävs för att stöda just studerande

och unga. Därför ser vi det som att student-hälsovården kan stå utanför social- och hälsovårdsreformen och fortsätta en-ligt tidigare mönster.

FILIP BJÖRKLÖFhögskole- och socialpolitiskt ansvarig styrelsemedlem vid Svenska Handelshögskolans Studentkår (SHS)

riksdagsledamot och ordförande för grundlags-utskottet (Saml)

RAIJA VAHASALO

Svängarna om Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) har varit många detta år. På våren beslöt regeringen att frysa hyresunderstödet, vilket enligt SHVS skulle ha påverkat en femtedel av hela stiftelsens budget. Men nej, på hösten fick SHVS ändå halva sitt hyresunderstöd – stiftelsen kunde andas ut.

Ungefär samtidigt sade grundlagsutskottet nej till obligatoriskt medlemskap för yrkeshögskolornas studerandekårer. Det försvårar avsevärt möjligheterna för att ordna hälsovård för YH-studerande eftersom kårerna inte har en säker finan-siering från år till år.

På horisonten syns redan nästa orosmoment: social- och hälsovårds reformen. Många oroliga röster, bland annat inom Finlands Studentkårers förbund (FSF)

och SHVS, har höjts om studenthälsovårdens framtida ställning. Kommer hälso-vårdsstiftelsen att likställas med andra tjänsteproducenter och ansvaret för stu-denternas hälsovård delas upp mellan de olika social- och hälsovårdsområdena?

Det förnyade förslaget för reformen som kom i augusti i år nämner att hög skole-studerandenas hälsovård inte ska förändras med reformen. Trots det har varken FSF eller Finlands studerandekårers förbund SAMOK andats ut. De fortsätter att poängtera att SHVS ska behållas som den är.

De riksdagsledamöter som Studentbladet har kontaktat i månadens panel är gan-ska säkra på att studenthälsovården hålls utanför sote-reformen. Men samtidigt påpekar de att inget är säkert förrän riksdagen har tagit ställning till lagförslaget.

Arcada studerandekår – ASK vill se att SHVS utvidgas för att omfatta alla högskole-studerande. För tillfället råder ojäm-likhet mellan olika studerandegrupp-er då yrkeshögskolestuderande inte får använda tjänster av samma kva-litet som universitetsstuderande. Samtidigt är det viktigt att samarbeta med kommunala tjänste leverantörer under övergångsskedet för att u tveckla kva liteten av tjäns-ter som erbjuds.

JANI RÄISÄNENstyrelseordförande för Arcada studerandekår – ASK

Standarden på den nuvarande stu-denthälsovården får inte försva-

gas med sote-reformen, utan man måste se till att alla hög-

skolestuderandenas hälso-vård är av lika god kvalitet i framtiden. I samband med

att den nya YH-lagen god-kändes, krävde riksdagen att

yrkeshögskolestuderandes hälsovård måste lyftas till sam-

ma nivå som universitets-studerandenas.

SHVS borde beva-ras i sin nuvarande form och får inte brytas ner. Stude-randenas service får inte försvagas, utan SHVS:s verksam-het borde utvidgas också till yrkes-högskolestuderan- de.

Det är viktigt att helhets-ansvaret för studerandenas hälsovård tas av en producent

som klarar av att ta i beak-tande gruppens special-behov. SHVS har klarat uppgiften exemplariskt och

jag hoppas att de får fort-sätta att vara den part som i varje sote-område an-svarar för både universi-tets- och yrkeshögskole-studerandenas hälsovård.

5

I KO R T H E T

Alla som röstade i HUS:s delegationsval fick en kaffe och bulle. Skulle samma knep ha använts i riksdagsvalet 2011 skulle staten ha behövt

vetemjöl för att baka närmare

smarriga smörbullar.*) **)

I KORTHET Finland

Finl

ands

ban

ker h

ar fö

r till

fälle

t 1,8

milj

arde

r eu

ro u

tlåna

t i s

tudi

elån

. Sta

plar

du

upp

sum

man

i et

t tor

n m

ed

10 e

uros

sedl

ar s

å sk

ulle

sta

peln

bli

2 k

m h

ög. D

et ä

r 27

styc

ken

Oly

mpi

asta

dion

torn

ova

npå

vara

ndra

.

3 000 000

66 000 kg

Fpa-språket ska bli tydligareIbland kan det vara svårt att veta vad Folkpensionsanstalten egentligen menar i sina texter och beslut. Fpa har ändå sedan 2011 jobbat på att få sitt myndighetsspråk i ordning. I de förnyade besluten ska kunden genast på första sidan se hur mycket stöd hen kommer att få och när betalnings-dagen är. Språket ska utgå från kundens perspektiv och myndigheterna ska lära sig att skriva texter som baserar sig på lagen så att de som får breven ska förstå innehållet.

– Tanken med förnyelsen av språket har inte enbart handlat om språkvård och att ersätta du med ni, säger utvecklings-chefen ELINA SIPOLA som varit med i utvecklingsarbetet från första början.

Fpa är en av pilotorganisationerna i kampanjen om förbättrat myndighetsspråk. De andra pilotorganisationerna är Skatteförvaltningen, kommunikationsministeriet, Trafi, Migrationsverket och Tammerfors samt Vasa stad. Språket förnyas både på finska och på svenska.

Sjukdagpenning inte längre hinder för studierNästa år får studerande som lyfter sjukdagpenning fortsätta att studera på deltid. Som deltidsstudier räknas högst 24 sp per läsår.

Som lagen är nu får studerande som lyfter sjukdagpenning inte studera över huvudtaget. Lagen har kritiserats för att hindra sjukskrivna studerande att studera på deltid, trots att deras hälsa tillåtit det. ”En långvarig frånvaro från studierna höjer tröskeln att återuppta studierna och ökar risken för att den studerande avbryter sina studier” skriver social- och hälsovårdsministeriet på sin webbplats.

Sverige: Rödgrönt budgetförslag öppnar för studieavgifterDen svenska regeringens budgetförslag kritiseras starkt från studentkårernas håll. Bland annat kritiseras regeringen för att svika löften om studiebidrag och studentbostäder. Vad som får mest kritik är ett förslag som gör det möjligt för svenska högskolor att kräva studieavgifter för program som ordnas i samband med utländska högskolor med

studieavgifter. Studieavgiften måste däremot gå till den utländska högskolan.

ANDRÉ BEINÖ, orförande för Stockholms universitets studentkår (SUS), säger att förslaget går emot den svenska principen om avgiftsfri utbildning.

– Det innebär att det snart kan dyka upp massor av exklusiva kandidat- och masterprogram med utbyten till prestigefyllda universitet som kommer att kosta skjortan, och bara vara tillgängliga för de studenter som har råd att betala, skriver Beinö på kårens blogg.

SUS har tillsammans med andra studentkårer i Sverige dragit igång kampanjen ”Säg nej till studieavgifter”, som samlar namn emot förslaget.

Ny YH-lag träder i kraft 2015Förra fredagen stadfäste president Niinistö den nya yrkeshögskolelagen. Från nästa år blir alla yrkeshögskolor aktiebolag och staten tar över ansvaret för högskolornas finansiering. Det betyder att högskolorna blir mindre beronde av den kommunala ekonomin.

Det obligatoriska kårmedlemskapet för högskolestuderande finns inte med i lagen, efter att grundlagsutskottet inte godkände regeringens förslag. Däremot ska regeringen göra ett nytt förslag för en obligatorisk hälsovårdsavgift för studerande.

Samlingspartiets ungdoms-förbund: Förnya studiestödetPå sitt förbundsfullmäktigemöte godtog Samlingspartiets ungdomsförbund en motion för att förnya studiestödet. Motionens mål är att sätta större betoning på studielån, så att studerande själva ska få välja hur mycket de behöver lyfta.

– Människor skulle få ett större personligt ansvar för sina be-slut. Varför studera, om man inte tycker att det är värt det och om man inte tror att man kan betala tillbaka sitt lån, förklarar förbundets ordförande SUSANNA KOSKI till Verkkouutiset och säger att motionen inte helt och hållet vill ändra stödet till lån, utan vill endast sätta större betoning på det.

–Då kunde man även slopa inkomstgränserna och göra stödsystemet flexiblare, säger Koski.

STADION TORNET

*förutsatt att bullarna inte skulle ha lockat fler till valurnorna.

**förutsatt att staten skulle ha hållt sig till mormors recept.

6

F I N L Ä N D S K KO N S T P O L I T I K

Det blir tomt på konstnärernas tallrikar när bara 0,8 procent av statsbudgetens tårta går till dem.

När ingen tårtbit finns kvar

text&foto EDIT LINDBLAD

7

Publiken har i början av evenemanget blivit till-delade en vit och en blå lapp som de kan lyf-ta upp om de upplever att politikerna talar för flummigt eller vill komma lätt undan. Den vita lappen står för varför och den blå för mer kon­kreta exempel. Det var inte helt klart att politi-kerna blivit ombedda att uppträda med fritt vald konstform, vilket ledde till att lapparna direkt höjdes upp till skyarna då Kristdemokraternas SAUli AHVEn järVi inledde med att med sin gi-tarr sjunga What a wonderful world.

Pinsam tystnad.

Finlands kulturbudget år 2013 är enligt under-visnings- och kulturministeriet cirka 434 mil-joner euro, vilket motsvarar ungefär 0,8 pro-cent av hela statsbudgeten. För att jämföra kan vi konstatera att statens försvarsbudget är 2781 miljoner euro, vilket motsvarar 5,1 procent av statsbudgeten.

Det här exemplet presenterades även av jU-HA-PEKKA VäiSänEn, ordförande för Finlands kommunistiska parti, som rullade in en tårta med texten ceci n’est pas un gateau (det här är ingen tårta) som leker med rEné MAgrittES kända målning av en pipa. Högtidligt skärs den näs-tan osynliga kulturbudgetsbiten 0,8 procent av tårtan. Väisänen kan sin retorik och tar upp för-svarsbudgeten.

– Staten spenderade över fem procent av bud-geten år 2013 på försvaret. De har bland annat inhandlat begagnade pansarvagnar för 200 mil-joner euro. Jag vet inte vad de tänker göra med dem och på vems gränser de ska köra.

Trots att det kommunistiska partiet inte har en enda representant i riksdagen väcker Väisä-nen jubel och applåder bland publiken.

Det mest undermåliga under kvällen är Sann-finländarnas jUHO EErOlA som med den sann-finländska kunskaps- och kulturföraktande at-tityden sjunger partiets kulturpolitik. Att han dessutom använder Vårt land som melodi får de flesta att vilja spy en aning.

Och vad är det som Eerola vill få fram? Jo, att han nyligen läst AlEKSiS KiVi och kommit fram till att man likaväl kunde halvera eller totalt slo-pa konstnärsstipendier eftersom Kivi klarade sig utan dem på 1800-talet.

Publiken suckar.

De vita och blåa lapparna som frenetiskt vif-tat under Eerolas anförande fortsätter att vifta lite mer avslappnat när PäiVi StOrgård från Svenska folkpartiet inleder sitt tal genom att ci-tera pjäsen Fosterlandet, som hon översätter till finska. Det är fortfarande en stor omedvetenhet bland publiken att politikerna faktiskt blivit om-bedda att uppträda. Storgård avbryter sitt cite-rande och säger argt och sårat:– Kan ni sluta avbryta, det här är faktiskt en före ställning!

Sedan fortsätter hon citerandet med en aning-en överteatralisk ton i rösten. När citerandet är slut övergår Storgård till att berätta om att hon minsann inte fick något stipendium när hon skrev på sin debutroman.

– Jag måste sälja min enda målning av HEn-riKA lAx för att ha råd att skriva min bok.

Kulturpubliken fnissar. Vem skulle inte ha en ScHjErFbEcK på sin vägg som de kan sälja när det blir ont om pengar ?

Centerpartiets tiMO lAAninEn lovar att han inte lovar någonting, och de mer högerinrikta-de partierna har en konsensus om att konst för dem mer är en vara än något som har ett egen-värde, det som de vänstersinnade partierna och publiken poängterar.

När tillställningen är över får kulturfolket och politikerna dela på statsbudgeten formad som en tårta. jOrMA UOtinEn som blivit tilldelad den utskurna 0,8-procentsbiten lämnar det mes-ta kvar på tallriken. Kanske någon annan hin-ner fånga upp resterna av den icke-existerande kultur biten?

Teaterfestivalen Baltic circle, Checkpoint Helsinki och The Public Movement ordnade det konst-politiska evenemanget Make Arts Policy som fö rde samman politiker och konstnärer för att diskutera landets kulturpolitik. I evenemanget deltog politiker från Socialdemokraterna, Samlingspartiet, De Gröna, Sannfinländarna, Piratpartiet, Krist-demokraterna, Svenska folkpartiet, Centern och Finlands kommunistiska parti. Representanterna från partierna höll åtta minuter långa tal där de presenterade sitt partis kulturpolitik och publiken hade möjlighet att kommentera och reagera. Det kulturpolitiska evenemanget ordnades den 10 november på Helsingfors stadshus.

När den finländska konstvärldens crème de la crème och representanter av politiska partier samlas för att diskutera hur

kulturpolitiken i Finland egentligen ser ut är det givet att en viss komik uppstår när dessa frontfigurer krockar med varandra. Då politikerna dessutom blivit ombedda att använda sig av konst i sina anföranden leder det även till pinsamma blickar, uppgivna

suckar och sura miner i publiken. Studentbladet har sammanställt pinsamheterna och höjdpunkterna från diskussionerna.

A R T I S T E N   Spräng stereotypierna!

”Nu när även kvinnor anses vara människor borde även det få synas i pjäserna.”

9

– Jag är trött på den traditionella uppdelningen av vad som anses vara konst och vad som inte ryms med i den kategorin och jag skulle gärna se att genustänket nådde även Teaterhögskolan. Det säger Stella laine som studerar till skådespelare och utmanar gärna uppfattningen om både konstnärlighet och könsroller.

text&foto EDIT LINDBLAD

tella Laine inledde i höst sina ma-gisterstudier vid Teaterhögskolan i Helsingfors och har funderat myck-et på vad som upplevs som konst. Som exempel nämner hon musika-

ler som ofta ses som kommersiella projekt som teatrar har på sina stora

scener för att locka så många som möj-ligt till teatern.

– Självklart finns det dåliga musikaler, men det jag vill säga är att attityden mot musikaler är att de är underhållning, inte konst. Varför skulle inte underhållning också kunna vara konst?

För Laine är upplevelsen av konst personligt. Vissa gillar små obskyra pjäser på små teatrar medan andra hellre tittar på stora glittrande musikaler.

– Den som sitter i publiken kanske upplever att just det här är konst för mig, det är en personlig upple-velse. Även jag som scenkonstnär kan få ett manu-skript i handen som jag inte direkt tycker att är konst, men jag kan ändå uppleva att det jag gör av det blir konst.

Det var även musikteatern som ledde henne till Teaterhögskolan. I gymnasiet drogs hon med i den numera nerlagda musikteaterlinjen Tadams uppsätt-ning av Chicago, något som fick den tidigare främst musikintresserade Laine att även få upp ögonen för teater.

– Någon gång på högstadiet upptäckte jag att jag har en sångröst och började uppträda, nu har jag ock-så satt mycket tid på klassisk sång och opera, något som intresserar mig väldigt mycket. Men ja, Tadam

Konst som bryter klackarna

10

A R T I S T E N   Spräng stereotypierna!

fick mig att bli intresserad av teater, tidigare hade jag trott att det aldrig skulle vara möjligt för någon som mig, en helt vanlig person, att bli skåde spelare. Men sen kom jag in på skådespelarlinjen.

S tella Laine var 18 år när hon kom in på Teater-högskolan, en väldigt ung ålder för att kom-ma in på en linje där många börjar efter att ha stud erat eller jobbat med andra saker.

– Jag sökte in till Teaterhögskolan samma vår som jag tog studenten. Då tänkte jag att man aldrig kom-mer in på Teaterhögskolan på första försöket så jag kan lika bra söka in så tidigt som möjligt så har jag det första misslyckandet överstökat. Men sen kom jag in iallafall, och delvis tror jag att det berodde på att jag inte hade för mycket prestationsångest på an-tagningarna.

Hon var den yngsta som togs in till sin årskurs, något som hon själv märkte av under de första åren som studerande.

– Som person är jag väldigt utåtriktad och pratsam,

men när jag började studera blev jag plötsligt blyg. Jag blev tilldelad en roll i gruppen som minstingen, som den som kommit in direkt efter gymnasiet utan någon flerårig teatererfarenhet sedan tidigare. Jag blev osäker och varsam och det tog en stund innan jag tog plats igen.

KÄMPAR FÖR GENUSTÄNKNågot som irriterat Laine under utbildningen är de snäva könsrollerna som fortfarande finns kvar på skolan. Kvinnor går i klackar och män spelar stora roller. Att förbise manusets könsuppdelningar och inte dela ut rollerna enligt könsidentitet händer inte ofta, eller aldrig.

– Ta klassikerna som exempel, alla stora roller är skrivna för män. Kvinnornas roller är inte ens

intressanta. I de klassiska pjäserna kan man dela in kvinno rollerna i tre kategorier: modern, madonnan och horan, en kvinna är alltså bara mamma till nå-gon, fru till någon eller till för allmänt bruk.

Enligt Laine blir det väldigt problematiskt att ett genusmedvetet tänk inte existerar hos ledningen och lärarna på högskolan.

– Man tänker inte ens tanken på att byta ut roll-ens kön istället för att byta skådespelarens kön. Den automatiska tanken är att då ska vi klä ut skådisen. I de uppsättningar jag sett kvinnor spela män eller vice versa görs det aldrig på allvar, det ska alltid vara humor. Som att det inte skulle kunna göras på allvar.

Laine berättar att det är studerande som måste kämpa för att få genustänk i uppsättningarna. Hon har en gång fått spela en tjock manlig polis, vilken även var en lustig roll.

– Det är synd att vi använder väldigt lite modern dramatik, där finns fantastiska kvinnoroller. Nu när även kvinnor anses vara människor borde även det få synas i pjäserna. Man tänker att om någon roll har ett förhållande med en kvinna så kan ju inte den an-dra parten spelas av en kvinna. Varför kunde det inte vara så, det förstår jag verkligen inte.

F ör tillfället är Laine i Göteborg för att göra sin praktik i lUcAS SVEnSSOnS pjäs Foster­landet, som handlar om olika generationers upplevelser av krigsbarnen som skickades

till Sverige under fortsättningskriget. Pjäsen kommer att spelas både på Göteborgs stadsteater och Svenska Teatern i Helsingfors. När Laine om ett och ett halvt år kan titulera sig som magister i skådespelarkonst vill hon gärna jobba med musikteater och drömmer om framtiden:

– Jag tycker att det skulle vara jätteroligt att experi-mentera lite, att blanda opera, teater och musikal. Att vara med och utveckla den finlandssvenska musikal-scenen skulle vara fascinerande. Att göra konst av det som jag upplever att är konst.

”I de uppsättningar jag sett kvinnor spela män eller vice versa görs det aldrig på allvar, det ska alltid vara humor. Som

att det inte skulle kunna göras på allvar.”

11

S I F F R A N

Vem tjänade mest?Studentbladet har kartlagt hur rektorerna tjänade året 2013.

Eva Liljeblom från Hanken har de högsta förvärvsinkomsterna medan Örjan Andersson från Novia har de lägsta.

Jukka Kola, Helsingfors universitet

168 577 förvärvsinkomster160 kapitalinkomster7 x medianinkomst

Eva Liljeblom, Svenska handelshögskolan

282 584 förvärvsinkomster

0 kapitalinkomster13 x medianinkomst

Styrelseuppdrag: Stockmann, Kuntarahoitus, Fennia, Veikkaus,

Kyrkans pensionsfond

Örjan Andersson, Yrkeshögskolan Novia

129 822 förvärvsinkomster20 150 kapitalinkomster

6 x medianinkomst Styrelseuppdrag:

Vasaregionens utveckling

*Som jämförelsetal används 22 550€ som var medianinkomsten 2012 enligt Statistikcentralen.

Henrik Wolff, Yrkeshögskolan Arcada

229 619 förvärvsinkomster0 kapitalinkomster

10 x medianinkomst Styrelseuppdrag: Svenska Kulturfonden,

Stiftelsen 7:nde Mars FondenTuula Teeri,

Aalto-universitetet204 606 förvärvsinkomster

0 kapitalinkomster9 x medianinkomst

Styrelseuppdrag: Näringslivets forskningsinstitut ETLA,

EuropeanScience | Business Innovation Board

Oliver Ström

Niklas Evers pratar med unga som vill förändra världen i sin nya podcast.

Lyssna på det senaste avsnittet om Movember på stbl.fi/podcast eller på iTunes.

&M A K T E N

Härligheten

12

T VÅ S P R Å K I G E X A M E N

tVEx är programmet som producerar tvåspråk-iga experter. För tillfället kan man vid Helsing-fors universitet ta en tvåspråkig kandidatexa-men i åtta olika ämnen: juridik, ekonomi, kemi, fysik, biologi, socialpsykologi, socialt arbete samt miljöförändring och -politik. Från och med hösten 2015 blir det fritt fram för insti-tutionerna själva att välja ifall de vill gå med i programmet.

Programmet kan sägas rikta sig mera till dem som har finska som modersmål, eftersom de annars inte nödvändigtvis skulle ta några kur-ser alls på svenska. De svenskspråkiga stude-randena däremot är ofta tvungna att ta kurser på finska, då vissa kurser inte överhuvud taget erbjuds på svenska. I det tvåspråkiga examens-programmet struktureras studierna så att minst en tredjedel, det vill säga 60 studiepoäng, men högst två tredjedelar, läses på det andra in-hemska språket.

Svenskan ett lockande alternativ– I antagningsbrevet fanns en liten notis om programmet och jag blev jätteintresserad, be-rättar OOnA riSSAnEn, som studerar juridik för andra året.

Rissanen som tidigare studerat fransk ling-vistik var inte rädd för att inte få undervisning på sitt eget modersmål.

– I början var jag långsam med både att skri-va och att läsa, men det har hela tiden gått bra att följa med på föreläsningarna. Men jag skulle vilja få prata mera.

Rissanen medger att det lätt blir så att hon byter till finska utanför föreläsningssalen, trots att alla studiekompisar precis innan suttit ige-nom ett par timmar svenskspråkig undervis-ning.

tVEx är ett flexibelt program som låter den studerande själv välja på vilketdera språk de

avlägger kurserna på. Man kan också välja att skriva tenten på svenska även om föreläsning-arna gått på finska och vice versa. Fakulteten eller institutionen kan också ge sina egna re-kommendationer för vilket språk man avläg-ger kursen på. Då beaktas kurslitteraturens och undervisningens språk.

AMAndA PASAnEn hör till den första årgång-en som kan ta en tvåspråkig examen i miljö-förändring och -politik. För Pasanen som är fullständigt tvåspråkig har det språkliga inte varit en utmaning, men däremot har hon stött på några praktiska problem:

– I WebOodi finns ingen knapp som säger att det är en svenskspråkig kurs och ibland or-kar lärarna inte sätta in att man gått kursen på svenska. Många av mina studiekompisar har inte fått sina svenskspråkiga kurser registre-rade. Man måste hålla bra koll själv. Men på vilket språk är kurslitteraturen?­ Det är just det som är lite problematiskt, kon-staterar Pasanen. Man kan gå en kurs på fin-ska, läsa kurslitteraturen på engelska, och så ska man tenta på svenska.

I de naturvetenskapliga ämnena är det vanligt att lärarna gör egna kompendier, eftersom störs-ta delen av litteraturen är på engelska. Program-met generar också ny kurslitteratur, för tillfäl-let görs det nya läro böcker på svenska i juridik.

Redo för hårt jobbjOHAn bärlUnd, professor i nordisk rätt och medlem av beredningsgruppen för tVEx, kon-staterar att det nog kräver mera jobb ifall man vill lyckas som finskspråkig med den svenska undervisningen. För de som känner att de be-höver det erbjuder Språkcentret språkstöd, ex-empelvis kan man skicka in alla skriftliga arbe-ten för granskning innan man lämnar in dem. Språkcentret ordnar också extra obligatoriska

kurser åt dem som går tVEx-programmet som rekommenderas speciellt under det första året.

Också ämnesföreningarna kan stöda språk-utvecklingen. På miljövetenskapliga institutio-nen vill de studerande få i gång stödverksam-het genom att ha en facebookgrupp där man kan skapa ordlistor, eller via vilken man kan ordna studiecirklar.

– Men känns det för svårt är det bara att hop-pa av och ta en alldeles vanlig examen, trös-tar Bärlund.

Och detta har många gjort. Något antag-ningsprov tycker Bärlund ändå inte behövs, det kunde sålla bort lite för många intressera-de – många förbättrar sitt språk avsevärt under det första året. Ett lite knagligt språk påverkar heller inte bedömandet av kursprestationerna. Så länge sakinnehållet finns och är förståeligt måste man vara lite liberal gällande språket i början. Men kraven hårdnar med tiden. Enligt Bärlund är det enda som krävs tillräckligt med mod och en vilja att jobba hårt.

Den tvåspråkiga examensmodellen är im-porterad från Schweiz, och är unik i Finland.

– Helsingfors universitet är ett tvåspråkigt universitet, och det här programmet stöder det, poängterar Bärlund.

En tvåspråkig examen ger konkurrensför-delar på arbetsmarknaden, till exempel öpp-nas dörrarna till hela Norden i och med svensk-an. För Oona Rissanen, som är uppvuxen i ett finskspråkigt Lahtis, är det jätteviktigt att man behärskar båda inhemska språken.

– Det är ju pinsamt att finnar måste tala eng-elska med andra skandinaver.

Innan man tar ut sin examen utvärderas den studerandes språkkunskaper med ett språkprov på avancerad nivå (C1) enligt den gemensamma europeiska referensramen.

Tvåspråkighet sätter guldkant

på examensintygettext&foto FANNY MALMBERG

Det tvåspråkiga examensprogrammet, TVEX, började som pilotprojekt 2010 och ger nu de första kandidaterna. Från och med nästa höst utökar Helsingfors universitet möjligheten till tvåspråkig kandidatexamen.

13

En tvåspråkig examen kan tas inom: juridik, ekonomi, kemi, fysik, bio-logi, socialpsykologi, socialt arbete, miljöförändring och -politik.

Oona Rissanen är en av trettio som började på det tvåspråkiga examensprogrammet för rättsnotarier ett

drygt år sedan. Idag är hon en av de tio som stannat kvar.

Professor Johan Bärlund upplever att tvåspråkigheten lyfter Helsingfors universitets profil i hela Norden. Det nordiska samarbetet är något han vill öka.

”Helsingfors uni­versitet är ett två­språkigt univer­sitet, och det här programmet stö­der det.”

JOHAN BÄRLUND

14

F O R S K A R E N   Nytt forskningsområde

Kriser kommer och går. Deras nyhetsvärde är säl-lan långlivade och varierar beroende på hur nära ka-tastrofen slår västvärlden och hur snabbt nästa kris tar dess plats. Blixtinsatta insamlingskampanjer syns på gatorna, på nätet och i tidningarna, men efter en stund faller de ofta i glömska.

Arbetet bakom humanitärt bistånd är massivt och varar länge efter att de sista nyhetsteamen har läm-nat platsen. Att få den konkreta hjälpen – vaccinet, sjukhusmaterialet, maten – till platsen är inte lätt arrangerat och för stora organisationer kan hela 80 procent av resurserna gå till logistik. Därför är det överraskande att det knappt har gjorts någon forsk-ning på området.

– Humanitär logistik som forskningsområde är nytt. Då vi på Hanken 2004 började att titta på forskningen så fanns det nästan ingenting skrivet i logistik journaler om humanitär logistik, säger Gy-öngyi Kovács, världens första professor i humanitär logistik.

Hon sitter på HUMlOg-institutet som Hanken dri-ver tillsammans med Försvarshögskolan sedan 2008. Institutet hör till de första inom detta område. De forskar i lagerhållning, distributions kedjor, var-ningssystem och ordnar också utbildningar i lager-underhållning. Förutom en hel del projekt redigerar institutet också tidskriften Journal of Humanitarian Logistics and Supply Chain Management, som nu pub-licerar ungefär 100 artiklar per år – en kraftig ök-ning sedan 2005.

– Humanitär logistik fick mycket uppmärksamhet efter tsunamin i Indiska oceanen 2004, och i Amerika efter orkanen Katrina 2005, säger Kovács.

Institutets största projekt just nu utvärderar dist-ributionskedjor i Kenya och ser på hur mat distri-bueras till svältområden.

– Vi har gått igenom landets, Unicefs och World Food Programmes distributionskedjor. Då vi var där så utbröt svält i distriktet Turkana så vi fick faktiskt se hur allting aktiverades, vad som fungerade och inte fungerade, säger Kovács.

Institutets projekt utförs alltid i samarbete med biståndsorganisationer och andra aktörer. Trots att

resultaten utmynnar i publikationer för institutets del, så kan de ha en praktisk påverkan på fältet.

– Alla våra forskningsprojekt har en praktisk påver-kan då vi alltid forskar tillsammans med olika orga-nisationer. Organisationer är ofta med och utformar forskningsfrågor och till exempel Unicef-projektet är helt klart ett uppdrag, säger Kovács.

80 procent kan gå till logistikLogistik låter kanske inte som det mest spännande området att forska eller arbeta inom, men då Kovács beskriver de enorma system som distributionen av bistånd hänger på så är det inte svårt att förstå hur viktigt området är.

– De humanitära bistånden är massiva och de större organisationerna är ju proffs på logistiken. Problemet är att det kostar så jättemycket. När vi tittar på humanitärt bistånd så kan 80 procent gå till logistiska kostnader. Allt du gör effektivare inom logistik kan du använda för att hjälpa flera människor på plats, säger Kovács.

Och massivt är det så det förslår. Till exempel Uni-cef levererar 80 procent av världens vacciner vilket sätter stora krav på underleverantörer och transport, men också lagerhållning för att vaccinerna inte ska bli gamla. I Finland har Försörjningsberedskapscentral-en en lagstadgad uppgift att hålla ett lager av läke-medel och annat material som kan behövas vid en kris situation. Med lagerhållningen kommer också an-svaret att se till att lagret inte föråldras eller blir dåligt.

Kovács anser att Finland har en hållbar bistånds-politik.

– Jag skulle säga att Finland som stat är bra på att tänka på de logistiska problemen. Utrikesministeri et donerar helst pengar och de vill att humanitära or-ganisationer ska använda de resurser som finns på plats. Försörjningsberedskapscentralen har ett lager med utrustning och ibland donerar de bort material för att få en rotation i lagret, säger Kovács.

Logistik betyder inte bara lager och transport. Det gäller också att hitta kunnig personal.

– Då jag talade med en från finska Röda Korset som nyligen varit i Sierra Leone berättade han att läkarna vet hur epidemier ska behandlas, men att problemet

är logistikerna. Många är så skrämda av epidemier att de inte hittar logistiker som vill komma till området. Ett problem är också att hitta inköpare som vet vilka läkemedel och vilken medicinsk utrustning som ska köpas in, säger Kovács.

”Vinterkläder behövs inte i Sierra Leone”Vad ska man tänka på om man vill donera till huma-nitärt bistånd? Kovács ger två tips: donera pengar och låt organisationerna bestämma vart.

– Vill man donera något så ska man inte donera saker utan pengar. Det som kostar är att transport-era sakerna från ett ställe till ett annat och ofta är det möjligt att köpa in material i samma region el-ler land. Då blir det billigare med tanke på logistiska kostnader och då vet man också att materialet pas-sar samhället. Inköp i regionen stöder också områ-dets ekonomiska utveckling, istället för att avbryta regionens marknad. Ibland donerar man också fel saker, till exempel behövs inte vinterkläder i Sierra Leone, säger Kovács.

Kovács säger också att de dyra katastroferna sällan syns på tv eller har glömts bort. Därför ska man ock-så donera till organisationers allmänna insamlingar.

– Det som folk ofta gör är att donera till en viss katastrof. De flesta katastrofer som kostar mycket är de som inte syns på tv. Det lönar sig att donera till organisationer som sen får besluta var pengarna behövs, avslutar Kovács.

Logistiken äter upp det humanitära biståndet

text&foto JULIUS VON WRIGHT

Humanitär logistik är ett överraskande dolt forskningsämne, trots att det är just logistiken som är en av de största kostnaderna i biståndsarbetet.

Studentbladet har träffat Hankens GyönGyi KovácS, världens enda professor i humanitär logistik, för att prata

om hur biståndsarbetet kan göras effektivare.

Just nu sitter 10 doktorander plus fakultetsperson-alen på Hankens sjätte våning. Efter nyår börjar tre nya doktorander med nya projekt.

HUMLOG arrangerar en magisterskurs (gick denna höst) och kommer med stor sannolikhet att fortsätta arrangera kurser.

– Det är en växande industri. Trots att man inte arbetar i en biståndsorganisation så kan det hända att man arbetar i ett företag som levererar produkter och då är det bra att veta hur industrin fungerar, tipsar Kovács.

OM HUMLOG-INSTITUTET PÅ HANKEN.

Allt du gör effektivare inom logistik kan du använda för att hjälpa flera människor på plats, säger Gyöngyi Kovács, professor i humanitär logistik.

16

SSI-KOLUMNEN Studielån

Våga lyfta lån

DISKUSSIONEN OM STUDIESTÖDET har igen varit på ta-peten i och med Folkpensionsanstaltens senaste reg-lering. Nu skall en studerande få minst 5 studiepo-äng per månad han eller hon lyfter studiestöd och minst 20 studiepoäng per år, även om man bara lyft en stödmånad. Annars skärs studiestödet av. Folk-pensionsanstalten lyfte fram att denna reglering bara understryker det att stödet skall användas för hel-tidsstudier. De negativa reaktionerna från olika stu-dentorganisationer överraskade inte. De som stude-rar i huvudstadsregionen har inte en chans att klara sig på enbart studiestödet utan blir då, om man inte arbetar bredvid studierna, tvungna att lyfta studie-lån.

ENLIGT MIG ÄR DET EGENTLIGEN runt detta lån debatten verkar gå. Att lyfta eller inte lyfta. Studiestödet är en relativt ny grej och när mina föräldrar studerade var det bara lån som gällde för att finansiera sina stu-dier. Men på den tiden var studierna också en klart lönsam investering och en säker väg till arbete. Då började de flesta arbeta redan efter avlagd kandidat-examen. Nu har till och med doktorer svårt att hitta ett jobb.

JAG TROR ATT RÄDSLAN för att studierna i dagens läge inte är en lika klar investering som förr gör att många funderar på om de verkligen är beredda att lyfta ett lån under studietiden. Speciellt eftersom det även krävs egna insparade medel för att köpa en bostad när du är klar med studierna. Man kan även fråga sig hur bra det är att våra unga skall ha lån upp över öronen då de fyllt 35?

DÄRFÖR VERKAR ALLT fler studerande välja att arbeta bredvid studierna istället för att lyfta lån. Detta är något som kräver god disciplin och möjligheten att hitta ett arbete som verkligen går att passa in med sina studier. Dock är det synd att de som verkligen lyckas med detta, och som trots sitt arbete presterar de 50 studiepoäng i året högskolorna önskar, straffas på grund av inkomstgränserna. De som igen väljer att ta sitt lån måste först hitta arbete efter studierna för att sedan kunna börja betala tillbaka det för att senare kunna spara till annat man kanske önskar sig i livet efter studierna. Detta är ett klart dilemma som borde lösas snart. Antigen med någon form av med-borgarlön eller åtminstone med en klar förnyelse av systemet.

Elin Andersson är styrelseordförande för Svenska Studerandes Intresseförening r.f.

ELIN ANDERSSON

FOTO: JENNY BLOMQVIST

Regeringen föreslår terminsavgifter för studerande som kommer utanför EU- och EES-området. Om förslaget går igenom väntar minst 4000 euro i terminsavgifter för studerandena från och med 2016.

Förslaget gäller endast de engelskspråkiga pro-grammen och skulle inte beröra de svensk- eller finskspråkiga. Förslaget har sänts ut på remiss och inom några veckor ska beslut tas om lag förslaget ska presenteras för riksdagen. Godkänns lagen införs terminsavgifterna 2016.

Diskussioner om att införa terminsavgifter har funnits redan länge. 2010 startade undervisnings-ministeriet ett försök med terminsavgifter för några utbildningsprogram och frågan togs även upp i budgetförhandlingarna i mars i år. Helsingin Sanomat skriver att eftersom Vänsterförbundet och De gröna har lämnat regeringen så har regeringen nu lättare att genomföra lagförslaget.

Då ArtO SAtOnEn, orförande för Samlings-partiets riksdagsgrupp, för två år sedan samlade in namn för ett liknande förslag fick han under-skrifter av 117 av riksdagens 200 ledamöter.

– Om en utländsk studerande vill få en utbild-ning från Finland och är redo att betala för det, varför ska lagstiftningen då hindra det, säger Sa-tonen till Helsingin Sanomat.

Satonen och andra förespråkare argumenterar för att terminsavgifterna skulle vara en inkomst till högskolorna som kunde användas för att för-bättra undervisningen.

Missnöje bland studerandeStuderandeorganisationer har nästan enhälligt uttryckt sitt missnöje med lagförslaget. Social-demokratiska studerande SOnK säger att det inte finns någon logik bakom införandet av termins-avgifter.

– Kommersialiseringen av utbildning kan bara ge snabba vinster, men i det långa loppet är den ekonomiska fördelen minimal eller till och med negativ, skriver SOnK:s ordförande AnEttE KArlSSOn i ett pressmeddelande.

Även Finlands Studentkårers Förbund (FSF) och Finlands studerandekårers förbund – SAMOK har gemensamt uttalat sig negativt om lagförslaget. Avgifterna leder till färre utländska studerande vilket i sin tur leder till förluster för samhället, skriver ordförande PiiA KUOSMAnEn från FSF och tOni ASiKAinEn från SAMOK.

– Det lönar sig att hålla kvar internationella studerande också av ekonomiska skäl. Deras roll i att lyfta Finlands ekonomi är viktig.

Enligt förbunden stannar 70 procent av inter-nationella studerande kvar i Finland efter exa-men. Finland har för tillfället ungefär 19 000 ut-ländska studerade varav två tredjedelar kommer utifrån EES-området.

idA ScHAUMAn från Svensk Ungdom säger att regeringen borde satsa på en långsiktigare lösning.

– I stället för att skapa fler hinder måste vi ska-pa system som attraherar utländska studerande att studera i Finland och som får dem att stanna i Finland efter examen, om de så vill. Det kan gö-ras genom att ge längre uppehållstillstånd efter studietiden och avskaffa behovsprövningen vid anställningar, säger Schauman.

I Sverige infördes liknande studieavgifter höst en 2011. Antalet ansökningar störtade un-der första året, men har stigit sedan dess. Ändå är antalet internationella studerande 6000 fär-re än innan reformen, skriver tOrbjÖrn lind-QViSt, utredare för Universitetskanslerämbetet.

Regeringen föreslår terminsavgifter

text JULIUS VON WRIGHT

Helsingfors universitets studentkår har börjat en namn insamling mot förslaget. Skriv under här: www.adressit.com/ei_lukukausimaksuehdotukselle

Regeringen föreslår terminsavgifter på 4000 euro för studerande som kommer utanför EU- och EES- området. Här finansminister Antti Rinne (sdp) och statsminister Alexander Stubb under budgetförhandlingarna. foto: laura kotila.

17

När jag för några veckor sedan läste FemF:s program tänkte jag att jag borde försöka få tag på en likadan tidvändare som HErMiOnE grAngEr har så att jag skulle kunna delta i alla programpunkter. Men utan större hittelycka fick jag lov att gå på så många dis-kussioner som tiden räckte till.

På Helsingfors Arbis lördagen den 8 november fanns internationella gäster, queerfeminism, debatter om aktuella frågor som objektifiering, sexindustrin, för-lossning och självbestämmanderätt, mansideal och profeministisk manlighet, abortdiskussion, media och jämställdhet, superhjälte- och dramaworkshops... Ni ser. Svåra val.

Jag fann mig först i en sal där MAriA HEnriKSSOn från Svensk Ungdom diskuterar ungas förhållning till feminism. Henriksson undrar varför det är så få unga som definierar sig som feminister.

– Varför är man negativ till ordet feminism när det betyder jämställdhet? Hur ska vi bättre få unga att en-gagera sig i jämställdhetsfrågor, undrar hon. Många upplever att ordet feminism är jobbigt att ta i sin mun, enligt Henriksson.

– Det finns också en inställning att vi redan har en jättebra jämställdhet i Finland så varför ska vi då tala om dessa frågor? I Norden har vi arbetat för jämställd-het i 40 år och ses av andra länder som föregångare och därför är det också viktigt att vi fortsätter jobba tills vi når dit vi vill komma, säger Henriksson.

Och unga behövs med i det arbetet. Henriksson talar om unga och gör ingen skillnad mellan pojkar och flickor.

– Det är inte bara flickorna som ska kämpa, utan vi måste få alla med, framhäver Henriksson.

Diskriminering får inte gömmasI en annan sal diskuterar det liberalfeministiska för-bundet Svenska Kvinnoförbundets politiker feminis-men i politiken och utmaningarna inför riksdagsvalet 2015. I diskussionspanelen finns lOttE grAnbErg-HAAKAnA, cEciliA EHrnrOOtH och EVA biAUdEt och som moderator förbundsordförande cArOlA SUndQViSt. Feminism, enligt Granberg-Haakana, är att själv få definiera vem man är. Biaudet tillägger

att feminsim handlar om att synliggöra kvinnor och diskriminering i struktur och handling.

– De osynliga maktstrukturerna är de mest in-tressanta och vi måste jobba för att synliggöra dem. Inte endast män bekräftar strukturerna utan till sist gör alla det. Vi gör så om vi inte är feminister, säger Biaudet.

– Antingen ser vi dem, maktstrukturerna, eller så väljer vi att inte se dem. Historiskt sett väljer män män och kvinnor kommer inte lika lätt in och detta åter-skapar maktstrukturerna, säger Granberg-Haakana.

Regeringen har satt upp som mål att kvinnors löner år 2015 ska vara 15 procent lägre än männens och inte 17 procent som den är idag. Deltagarna tror inte att detta kommer att realiseras. För att få en förändring säger Ehrnrooth att problemet måste synliggöras ge-nom en öppnare diskussion. Granberg-Haakana tyck-er att man ska börja redan i dagis med mer genustänk.

– Barn ska se att det finns möjlighet att välja det de vill, flickor kan välja en teknisk bana och killar vårdyrken och detta kommer att minska segreger-ingen av arbetslivet som är en bidragande faktor till löneskillnaden, säger Granberg-Haakana. Om pap-porna skulle få stanna hemma längre skulle det också ha förändring.

Biaudet undrar var normen om ”den goda modern” som ska stanna hemma länge med barnen kommer ifrån?

– Det är en historisk stigmatisering och lite av det lever kvar, menar hon.

I riksdagsvalet i Sverige i höst fick det feministiska partiet F! stor synlighet i medierna och andra partier lyfte också fram feministiska värden mer än tidigare. Sundqvist undrar om det finns tillräckligt med kraft att uppmärksamma feminismen i alla partier inför

kommande val i Finland. Granberg-Haakana säger att det gick bra för F! i Europavalet men i riksdags-valet kom de inte lika högt för folk röstade mer tra-ditionellt. Hon vet inte hur det kommer att gå i vårt val, men hoppas på synlighet och säger att hon ska göra så mycket hon kan för att synliggöra kvinno-kampen. Biaudet menar att det viktigaste är att våga vara den man är.

– Man ska inte gå in i politiken för att vinna, utan vara där för att påverka vad som diskuteras.

Fast jag till viss del tycker att vissa diskussioner trampade på stället och lät precis som de har låtit under en lång tid, gick jag ändå ut med en känsla av styrka ochatt vara en del av något stort. Och nästan lite yr av alla intryck och alla människor jag träffat med samma drivkraft och viljestyrka. Jag tror att fe-minismen skulle trivas och må ännu bättre i politiken om den skulle nå samma öppenhet och entusiasm utanför som inom Fem F:s väggar.

Skribenten bor i Helsingfors och studerar Nordisk litteratur vid Helsingfors universitet.

Under en novemberdag på Arbis i Hels-ingfors diskuteras feminism – de politiska ideologierna som borde genomsyra hela samhällsdebatten, alltid. Vilhelmina Öh-man skriver om rädslan för ordet feminist, om feminismens roll i valet 2015 och om att spränga Arbis väggar.

Feminismen river väggar!text&foto VILHELMINA ÖHMAN

FemF – Feministiskt forum ordnades av frivilliga i samarbete med Astra och Tul-va och på plats var också Heseta, Nais-asialiitto Unioni, MA3, Suomen Tyttöjen Rokki leiriyhdistys, Tasa-arvoinen var-haiskasvatus -hanke, Työväenmuseo Werstas, QFemZine och Väkevä-lehti.

”Det är inte bara flickorna som ska kämpa, utan vi måste få alla med.”

Carola Sundqvist (fr.v), Lotte Granberg-Haakana, Eva Biaudet och Cecilia Ehrnrooth deltog i Svenska kvinnoförbun-dets paneldiskussion på FemF 2014.

F E M I N I S T I S K T F O R U M

18

E G Y P T I S K A J O U R N A L I S T E R B E R ÄT TA R

19

ÄNNU ÄR REVOLUTIONEN INTE ÖVER

text JOHANNES JAUHIAINEN

Tv:n är det klart dominerande mediet i Egyp-ten, i synnerhet då mellan 40 och 50 pro-cent av befolkningen är analfabeter. Under demonstrationerna mot Mubaraks regim, ignorerade de statskontrollerade medierna händelserna, men däremot var Al Jazeera närvarande. Det blev en älskad kanal och runtom i Kairo skrev folk Al Jazeeras radio-frekvens på väggarna.

– Då folk strömmade till Tahrir och an-dra ställen kändes det som om hela Kairo skakade. På de statliga tv-kanalerna visades bilder av Nilen och naturprogram som berät-tade om de olika elefantarterna i Afrika. Det var ofattbart i synnerhet då de kändes som att vi skrev egyptisk historia, säger rASHA AbdUllA, professor i journalistik vid det Amerikanska Universitetet i Kairo.

Frånvaron av traditionell media tvingade folk att använda sig mer av sociala medier, i synnerhet Facebook. Historien om KHA-lid SAid blev symbolisk för många, han re-presenterade den vanliga egyptiern som så många andra blivit ett offer av statligt för-tryck. Den unga egyptiern häktades av poli-sen i Alexandria, misshandlades och dog se-dan under oklara omständigheter. Kort efter skapades facebooksidan “Vi är alla Khaled Said”. Det fanns även ett facebookevene-mang som hette ”Revolution på Tahrir” som man kunde klicka ”Attending” på.

– Jag kan säga att de aderton dagar som

jag delvis tillbringade på Tahrir var de bästa i mitt liv. Folk blev beroende av att komma dit. Det fanns en förtrollande känsla av gemenskap, muslimer och kristna, alla var vi där tillsammans. Jag är övertygad om att revolutionen inte är över än! När det blir en tredje får vi se, säger Abdulla.

Efter att Mubarak störtades valdes muslimska brödraskapets kandidat MOHAMMEd MOrSi till president. Valet var mellan honom och AHMEd SHAFiK som varit statsminister i Mubaraks sis-ta regering. Många som deltog i revolutionen upplevde att de inte ville rösta på någondera. Efter ett år med Morsi som president fortsatte ekonomin att stagnera, därtill hade Morsi tagit för sig mer maktbefogenheter än vad Mubarak någonsin hade haft. Folket erövrade Tahrir och andra allmänna utrymmen för andra gången år 2013 och demonstrationerna var större än nå-gonsin förr. Den första juli gav försvarsminister AbdEl FAttAH Al-SiSi ett ultimatum för Mor-si att inleda förhandlingar med oppositionen.

REVOLUTIONEN SOM STALS

Under 2013-års revolter stödde det Qatariska Al Jazeera muslimska brödraskapet och stämplade demonstranterna som upprorsmän och föresprå-kare av en pro-militär regim. Denna redaktio-nella uppfattning ledde till att 22 journalister från Al Jazeera sade upp sig. De sade att orsakerna var bland annat felaktig rapportering och order från Quatar att innehållet skulle stöda muslimska

Efter 30 år av president hoSni MUBaRaKs regim, som påtvingat ett militärt undantagstillstånd, bröt mass demon strationer ut år 2011. Majoriteten av demonstranterna var ung domar som representerade ett brett socioekonomiskt spekt rum. De hade följt med revolterna i Tunisien som tvingade Ben-ali att avgå och krävde nu samma för Egyptens regering. ”Mubarak försvinn!” löd slagorden som senare skulle komma att eka på Kairos gator.

Foto: Gigi Ibrahim

20

brödraskapet. Från att ha varit ett älskat mediehus blev det avskytt och hatat.

OlA nOUrEldin är journalistikstuderande vid Amerikanska Universitet i Kairo. Hon var i Kairo då frustrationen mot Morsi bröt ut i uppror.

– Första gången jag deltog i demonstrationerna var då Sisi uppmanade folket att genom civil olydnad ge honom mandatet att störta Morsi, säger Noureldin.

Det demonstrerades både för och emot president Morsi. Den 14 augusti 2013 öppnade armén eld och mördade 638 Morsi-sympatisörer som demonstre-rade på Rabaa al ad-widya-torget.

– För mig var detta ett folkmord. Jag ville inte att Morsi skulle vara Egyptens president, men jag ville inte heller att folk skulle dö. Jag gillar inte muslimska brödraskapet, men de är egyptier, säger Noureldin.

Efter att armén störtat Morsi uppmanades egyp-tierna att skriva under ett legitimeringsavtal som be-rättigade armén att tillfälligt ta makten samtidigt som Sisi intygade att han inte hade några ambitioner att bli president. Två månader senare offentliggjorde han sin kandidatur för presidentskapet.

– Då Sisi sade att han skulle kandidera, blev jag ursinnig. Han hade bedragit oss alla, revolutionen stals, säger Noureldin. Hur ser du möjligheterna att arbeta som journa-list i Egypten?

– Det finns ingen ärlig journalistik i Egypten, den är så partisk som journalistik bara kan bli. Varje tid-ning, tv-station och radiokanal har en agenda och de jobbar för någon. Det sägs att medierna skall vara samhällets vakthundar, men egyptiska medier va-kar endast över sina egna intressen, säger Noureldin.

Ett exempel på det statliga mediernas kritiklöshet är nyheten om uppfinningen som botar aids och he-patit. Armén organiserade en presskonferens där de visade en prototyp och sade att USA velat köpa upp-finningen. På de statliga kanalerna ifrågasattes inte uppfinningen, utan det rapporterades som sanning. Kritikerna ser det hela som ett marknads föringstrick med målet att öka stödet för den arméledda regimen. Nu har armén skjutit upp dagen för när uppfinningen ska släppas ut på marknaden, det krävs nämligen lite forskning ännu. Ser du någon potential för journalistiken?

– Sociala medier, det vill säga twitter, facebook och bloggar. De ses som anonyma plattformer där man kan kritisera regeringen. De fungerade speciellt bra under revolutionerna, folk laddade upp bilder, be-rättade var polisen var och vad som hände var. Nu för

tiden rör det sig allt mer rykten på de sociala medier-na. Folk berättar att deras farbrors kusin hörde något utan någon som helst källkritik. En del av dessa gör det för uppmärksamheten, men jag föredrar att de som vill ha uppmärksamhet sätter upp bilder på sina katter istället för att sprida rykten, säger Noureldin.

REVOLUTIONENS HOPP OM FRIHET FÖRTVINAR Efter att Sisi tog makten har de islamiska tv-ka-nalerna stängts. Den sekulära politiska satirikern bASSiM YOUSSEF har slutat på grund av att han inte längre känner sig trygg. Antalet politiska fångar är högre än någonsin förr och tre stycken Al Jazeera-journalister har blivit dömda till mellan sju och tio

års fängelsestraff för att ”ha hjälpt muslimska brö-draskapet”.

Efter att Sisi kom till makten stiftade han en ny lag som förbjuder demonstrationer. Två 24-åriga ingenjörs studerande från Amerikanska Universite-tet i Kairo vid namn bOgHdAdY och gHAndOUr har blivit häktade. Deras brott? Deltagande i en fredlig re-gimkritisk demonstration. Ursprungligen skulle deras fängelsestraff vara 15 år, men nu ser det ut som om de skulle sitta inne endast tre, vilken lättnad. Positivt är dock att den ekonomiska utvecklingen i landet ser lovande ut och sexuella trakasserier mot kvinnor har minskat. Men till vilket pris?

JOHANNES JAUHIAINEN från Kairo, Egypten.

Ola Nouraledin och hennes kolleger som jobbar på den amerikanska universitetets tidningsredaktion. foto: johannes jauhiainen

Graffiti som avbildar revolutionen på en av de gatorna som leder till Tahrir. foto: johannes jauhiainen

Rasha Abdulla är professor vid amerikanska universitetet i Kairo. foto: tiina järvi

Nada Bangat Gabr jobbar på The Caravan, en tvåspråkig universitetstidning. De tycker själva att de har ganska stora friheter då de är en så liten tidning. foto: johannes jauhiainen

”Det finns ingen ärlig journalistik i Egypten, den är så partisk som journalistik bara kan vara. Varje tidning, tv­ station och radio kanal har en agenda och de jobbar för någon.”

teMa

Hälsa22–23 Studerandes hälsa brister på många fronter

24–25 Förrvirrande dieter och motsatta riktlinjer

26 Den presterande konsumenten är mediernas hälsoideal

28 Alla kan inte vara superhjältar29 Sitter vi oss sjuka?30–31 Den psykiska ohälsan ökar bland unga32–33 Jag är inte min panikångest35 Lägg dig själv först

FOTOSERIE: BEATE JÖRLEMO BERNTSEN

22

H Ä L S A   Dyster statistik

Studerandes hälsa brister på många fronterSiffror från den senaste riksomfattande hälsoundersökningen av studerande målar upp en mörk bild. Prestationskrav, könsroller och olika förutsättningar mellan YH-studerande och universitetsstuderande lyfts fram som en orsak till den dystra läsningen, kommenterar Matti lePPÄlehto från Studerandekårers förbund – SAMOK.

text&foto JULIUS VON WRIGHT

”Hälsovården för yrkeshögskolestude­rande kommer från kommunen. Ser man på hela landet är den kommunla sjuk­vården väldigt dåligt utrustad. För stu­derande har det i medeltal reserverats en läkare per 13 000 studerande, med­an social­ och hälsovårdsministeriets rekommendation är en per 3000. SAM­OK arbetar för att att få också yrkeshög­skolestuderande till SHVS, som är oberoende av de kommunala förutsätt­ningarna. Därför är vi ju väldigt besvikna på regeringen som inte har reserverat pengar för det”

64% av kvinnorna har under det senaste året lidit av gynekologiska besvär

1/10 kvinnor har symptom som tyder på ätstörning och

2% av kvinnorna har en konstaterad ätstörning

28%lider av psykiska svårigheter (20 % av männen, 33 % av kvinnorna).

”Då högskolornas finansiering pressas så stressas studerande att examineras. Visst har stude­rande ett eget ansvar, men alla har inte samma utgångspunkt”

41% av männen och

23% av kvinnorna är överviktiga. Övervikt är vanligare bland yrkeshögskolestuderande än bland universitetsstuderande

”På yrkeshögskolorna är motionsmöjligheterna mycket färre än vid uni­versiteten. Studentkårerna är äldre och har haft längre tid att planera sina motionstjänster, men det ökar vid yrkeshögskolorna så det går åt det bättre hållet.”

52% av de studerande äter sin dagliga huvudmåltid på en studentrestaurang

23

”En orsak kan vara de begränsning­ar som införts under de senaste

åren, som antalet studiestöds­månader och studietiden. De har ju införts för att mo­tivera studerande, men hur är det för de som av någon

anledning inte hinner med? Systemet är väldigt oflexibelt

för ändrade livssituationer”

14% upplever att de drunknar i sin studierelaterade

arbetsbörda. Detta är vanligast bland kvinnor och i synnerhet bland kvinnor som studerar vid

en yrkeshögskola (18%) och mest sällsynt bland manliga universitetsstuderande (9%).

”Ser vi på undervisningsministeriet och andra politiker så märker vi inte någon positiv föränd­

ring. Vi måste ge studerande större möjlighe­ter genom att minska på exempelvis obligatorisk

närvaro eller prestationskrav. Den nya finansie­ringsmodellen har förbättrat situationen till viss

del. Yrkeshögskolorna har börjat tänka på al­ternativa modeller, som flera distanskurser och mindre obligatorisk närvaro. Där har man tagit i

beaktande studerandes varierande livssituation. Men den riktning som undervisningsministe­

riet har just nu är oroande. I framtidsöversikten tar man till exempel upp att en andra utbildning

skulle börja kosta för alla, och det är oroande.”

69% av studerande upplever att de valt rätt studie område

8% upplever att de valt fel. Universitetsstuderande är mer besvikna på sin studieframgång än de som studerade vid yrkes högskolor.

”Många yrkeshögskolestuderande jobbar samtidigt och vet vad de blir då de blir klara. De får använda det de lär sig mer eller mindre direkt i arbetslivet och ser att studi­erna har en praktisk nytta.”

Matti Leppälehto från SAMOK tycker att undervisningsministeriets nuvarande linje är oroande och tror att pressen inte kommer att lätta på studerande. Bilden är från en demonstration i samband med regeringens budgetförhandlingar i mars 2014.

Andelen diagnostise-rade depressioner och

ångestsyndrom har

fördubblats sedan år 2000.

”Särskilt vid yrkeshögskolorna så är det känt att studierna går i vågor. Exempelvis sjukskötar­utbildningen har ofta ett ganska intensivt första år. Då är det ju inte så överraskande att de kän­ner att de drunknar i arbetsmängden, och dessa yrken har ju också fler kvinnliga studerande som kan förklara skillnaden.”

24

H Ä L S A   Vägen till hälsosam kost

Hälsobloggaren och personliga trainern KAtri ViirrEt förespråkar en hälsosam livsstil men tror inte på mirakeldieter och anser också att de flesta dieterna inte är sådana som borde tas på för stort allvar.

– Det har funnits trenddieter sedan länge och det kommer det säkert alltid att finnas. Vi vill ha olika trender och det syns också när det kommer till mat. De här trenddieterna kom-mer ofta med stora löften om att snabbt bli smal vilket gör att många blir anhängare av dem.

Näringsterapeuten SUSAnnA StrAndbAcK på Folkhälsan är också tveksam till dieter och vad de lovar.

– Dieter kan vara bra när det gäller en kort tidsperiod. Men många dieter baserar sig på att förbjuda olika ingredienser och hindrar alltså en mång sidig kost. Det kan i sin tur på lång sikt skada hälsan.

När det kommer till specialdieter som exem-pelvis lchf, där kolhydratsintaget är minimalt och maten mest består av protein och fett är även den ett exempel på en diet som går ut på att förbjuda, säger Strandback.

– Visst kan en kolhydratfattig kost passa för vissa personer, men det är väldigt individuellt. Sen ska man också komma ihåg att olika dieter, som lchf, inte har undersökts under en längre tidsperiod. Hur den påverkar kroppen kan man egentligen inte veta ännu innan vi får resultat om flera år när det kommit forskningsresultat som baserar sig på fleråriga studier. Man kan inte påstå att en viss diet är hälsosam utan att grunda den på fakta och vetenskap.

Glöm diettrendernaVad är då hälsosam mat? Blir kosten bättre om man köper en påse gojibär och minskar på vete-intaget eller borde man öka på veteintaget och skippa gojibären?

– Själv blir jag irriterad av att man så ofta fastnar på små saker och glömmer de stora linj-erna. Exempelvis så hjälper inte en enstaka superfoodingrediens någons kost. För många är dieter något som varar under en kort tids-period på några veckor för att minska vikten med några kilon, men då glöms också att det viktigaste är att i sin vardag äta tillräckligt, hälsosamt och mångsidigt samt att röra på sig

för att upprätthålla en sund livsstil, säger Katri Viirret och fortsätter:

– När det för någon tid sedan pratades myck-et om en kolhydratfattig kost ledde det säkert till att många minskade på intaget av vanligt vete och socker, vilket hjälpte många att få lite hälsosammare matvanor. Givetvis går många även för långt och äter enbart biff och ost.

Gojibären är alltså inget som ensamt gör nå-gons kost mer hälsosam och det är viktigt att inte gå för långt i att undvika vissa produkter enligt Viirret. Även Susanna Strandback påpe-kar vikten i att ha hälsosam vardagsmat och äta mångsidigt i stället för att haka upp sig på olika diettrender.

– Matpyramiden eller tallriksmodellen som vi har och som många känner till sedan barn-domen är fortfarande en bra riktgivande mo-dell. Den baserar sig på fleråriga forsknings-resultat och otaliga experter inom sitt område har varit med och byggt upp den.

SOFiA åKErMArcK studerar idrott- och häl-sopromotion på Arcada och anser att de oli-ka riktlinjerna kan vara bra och hjälpa dem som inte riktigt vet hur de ska äta och då kan

Förvirrande dieter och motsatta riktlinjer

text EDIT LINDBLAD

illustration LAURA KOLEHMAINEN

Butikshyllorna är fyllda av superfoods och kolhydrats-fattigt bröd samtidigt som efter middags programmet i radion intervjuar någon som nyss hittat på en ny diet.

Vem är det som har rätt och vad ska man då plocka i sin korg på butiksresan för att må bra?

25

”Dieter kan vara bra när det gäller en kort tids­period. Men många dieter baserar sig på att förbjuda olika ingredi­enser och hindrar alltså en mång sidig kost. Det kan i sin tur på lång sikt skada hälsan.”

olika råd fungera som motivation till ett mer hälsosamt liv. Olika riktlinjer säger ofta det motsatta och går från den ena ytterligheten till den andra vilket kan innebära hälso vådliga konsekvenser.

–Det finns ju förstås de människor som an-nars redan äter hälsosamt och sen när de ännu läser om några nya dieter eller någon som sagt att man inte ska äta vissa saker och så vidare, så är det lätt att det utvecklas någonslags ät-störning och man börjar kontrollera sitt mat-behov för mycket och börjar i och med det att må dåligt.

Mångsidigt med måttaViirret har i sitt arbete som personlig tränare märkt att de flesta av hennes kunder velat ha hjälp med att lyckas hitta motivationen till att röra på sig och hitta en kost som passar dem. Viirret är ingen vän av dieter och varnar också om följderna i vissa dieter.

– I dieter som baserar sig på att snabbt gå ner i vikt blir faran lätt att det är musklerna, inte fettet som åker iväg. En ensidig kost är även farlig för hälsan under en längre tidsperiod.

Att få hjälp av en näringsterapeut är en bra idé om man behöver hjälp att hitta den gyll-ene medelvägen.

Det är alltså mångsidigt med måtta som enligt Viirret, Strandback och Åkermarck är svaret till hälsosam mat. Tallriksmodellen från lågstadiet är den som gäller och man ska vara kritisk till de olika hälsotrenderna som kon-stant dyker upp. Åkermarck tycker själv att dieter är väldigt dåliga, och påpekar att de ofta ger en korttidseffekt men att motivatio-nen lätt kan bli svag och därefter går man dub-belt upp i vikt.

– Det viktiga skulle vara att hitta en balans i det man äter och inte fundera för mycket på vad man får äta och vad man inte får äta. Man får äta av allt, bara man äter det i mått-liga mängder.

– Det finns alltid någon diet som blir tren-dig och får uppmärksamhet i medierna. De här artiklarna ska man förhålla sig kritiskt till. Det lönar sig också att stanna upp och fundera om det skulle vara bäst att acceptera sig själv som man är och inte konstant försöka få bort ”de fem sista kilona,” säger Katri Viirret.

26

Det talas ofta om fysisk hälsa, prestationer och nä-ring i massmedierna. Den psykiska och sociala häl-san är närvarande i samband med arbetsstress och utbrändhet eller depression. Det allra bästa recep-tet för en kioskvältare verkar framför allt vara lätta genvägar till hälsa och snygg kropp. Detta involverar ofta konsumtion av specifika, ofta dyra, livsmedel, preparat eller manicker.

Ett ensidigt fokus på vikt och skönhet orsakar värde förskjutningar. Förutom att hälsa behandlas snävt förekommer det motsägelser i olika medier. Utan efter tanke och sunt förnuft kan mediekonsu-menten rentav bli förvirrad och förbise att hälsa också innefattar vila, rekreation, närhet och mycket annat som får mindre utrymme i medierna.

Hälsojournalistik bygger ramar och idealI YlE:s radioprogram “Julkinen sana” den 24 septem-ber diskuterar vetenskapsjournalisten och forskare i hälsokommunikation UllA järVi, forskaren ViEnnA SEtälä och programvärden AnnA-liiSA HAAViKKO om hur medierna behandlar hälsa. Inspirationen för diskussionen kommer från boken som Järvinen nyss gett ut, Tautinen media.

I programmet säger Järvi att människor ger allt större värde åt personlig hälsa. Hälsoförebilden är en människa som presterar väl i såväl arbetet som på gymmet och följer hälsosamma levnadsvanor.

Hälsojournalistiken talar om att undvika sjukdom, inte om att upprätthålla hälsa och välmående. Det finns också rikligt av simplifierad, rådgivande hälso-journalistik om hur man kan bli hälsosammare eller undvika feltramp i kost eller levnadsvanor. Enligt un-dersökningar är det sådana artiklar med listor och tips som folk gärna läser. Enligt båda forskarna rik-tas hälsojournalistiken främst åt friska medlemmar av medelklassen som har råd att konsumera hälso-främjande produkter och tjänster. Mediebarometern visar att det är främst kvinnor och högutbildade som följer hälsojournalistik. Konsumtion blir en central del av mediernas hälsojargong eftersom det är lätt-are att skriva om konkreta ting såsom livsmedel och dieter än att göra omfattande analyser av olika hälso-aspekter, säger Järvi

Vanföreställningar och olika verkligheterVienna Setälä säger att medierna utnyttjar föreställ-ningar. Enligt henne får dåliga vanor och misslyck-anden inte utrymme i den mediala vanföreställningen av den perfekta människan.

– I verkligheten har vi alla både hälsa och sjukdom i våra liv, menar Setälä.

Enligt Setäläs undersökningar är hälsojour-nalistik starkt förknippat till socioekonomiska

hälsoskillnader. Man ramar in livsstil snävt för att skrämma den konsumerande medelklassen: Vad händer om jag slutar konsumera? Blir jag arbetslös eller sjuk?

Setälä understryker att hälsa är mycket annat än konsumtion och prestation. Hon lyfter upp teman som inte ryms med i dessa ramar, så som människo-relationer, tillit och funktionsförmåga. Bland annat närvaro, hjälp och vård är speciellt viktigt för åldring-ar och barn. Trots att dessa områden starkt anknyter till hälsa och också går att behandla vetenskapligt, tar medierna upp dem i vardagliga opinionstexter och livsstilsrelaterat innehåll.

Järvi fortsätter på samma spår. Enligt henne är ide-alen för friska och sjuka människor ofta positivt lad-dade stereotyper av den presterande hurtig bullen och den kämpande patienten som vinner över sjukdomen. De karga detaljerna lämnas ofta utanför.

Vidare diskuterar forskarna att det är nyttigt att acceptera sina men eller sin sjukdom och att kunna få stöd av andras berättelser. Ett problem här är att ensamma, sjuka, fattiga eller arbetslösa människ-or med nedsatt fysisk eller psykisk hälsa inte lever i samma verklighet som den konsu-merande medelklassen. Det blir svårt att nå dessa människor vars ohälsa inte är ”mediesexig” eftersom den inte be-handlas i samma omsättning, säger Jär-vi.

Det råder en obalans mellan väldigt hälsomedvetna människor och sådana med sämre hälsa som inte vet hur de ska åtgär-da situationen. Järvi menar att det främst är unga kvinnor som oroar sig över sin hälsa trots att de är helt friska.

Politiskt laddat marknadsträskMedierna lägger lätt en prislapp på sjukdomars kostnader åt samhället. Järvi konstaterar att medi-erna tiger om den enskilda människans kostnader och ofta överdriver kostnadsaspekten. Hon proble-matiserar att samhällsansvaret suddas bort då den presterande, friska människobilden marknadsförs i medierna. I stället förstärks uppfattningen av att individen ensam ansvarar för sin hälsa.

Båda forskarna enas om att hälsodiskussionen i medierna är politiskt laddad. Setälä ifrågasätter om de värderingar som finns bakom diskussionen är till-räckligt genomskinliga.

Överraskande nog säger Järvi att läkemedels-industrins inflytelse på mediernas hälsorapporte-ring blivit svagare. Främsta orsaken är att medicin inte är populärt just nu. Läkemedelsindustrin och

privata sjukvårdsanstalter producerar i stället under-sökningar och information. Hälsotillstånd som pre-diabetes, fördepression och förgraviditet skapar nya potentiella hälsomarknader.

Hur kunde hälsorapporteringen förbättras? Det finns många andra aspekter på välmående i studie- och arbetslivet. Järvi skulle ändra på den dramatiska terminologin i personintervjuer. “Kampen mot sjuk-dom” bör granskas ur ett bredare perspektiv. Hälso-vård är inte bara utgifter och kostnader, säger Järvi. De som producerar information om hälsa måste våga prova på en ny jargong så att budskapet når indivi-den bättre.

Setälä efterlyser verklighetstrogna detaljer och fo-kus på individen samt vänskap och omsorg.

– Det behövs flera modiga människor i hälsodis-kussionen.

LILIAN TIKKANENbor i Helsingfors och studerar journalistik vid soc&kom

Källor: Gp.se, forskning.se, Yle radio 1

Den presterande konsumenten är mediernas hälsoidealMassmedierna utnyttjar vanföreställningar, förenklade vetenskaps-nyheter och en snäv inramning när de rapporterar om hälsa. Hur kommer det sig att det som kallas hälsojournalistik främst handlar om konsumtion, fysisk hälsa och självcentrerade värderingar?

H Ä L S O J O U R N A L I S T I K : M E D U P P D R A G AT T S Ä L JA

H Ä L S A

30%av kvinnliga universitetsstuderande

använder universitetens motionsutbud, medan motsvarande siffra för kvinnliga

yrkeshögskolestuderande är endast

8%

28

H Ä L S A   Konstgjorda ideal

Unga pojkars liv har alltid präglats av ikoner och före-bilder. Alla har haft sin egen personliga hjälte. Kan-ske var det Actionman-dockan som du fick i julklapp av dina föräldrar, Spindelmannen som hoppade runt på teverutan varje lördagsmorgon eller Stålmannen som den ultimata hjälten, skildrad på sidorna av se-rietidningarna du hittade på farmors vind.

Under 90-talet dominerades filmerna av profes-sionella kroppsbyggare som skådespelarna ArnOld ScHWArZEnEggEr, SYlVEStEr StAllOnE och jEAn-clAUdE VAn dAMME. Dessa kännetecknades av steroidpumpade muskler, torra repliker och stelt skådespeleri. Men hur såg våra hjältar ut innan de-ras härskarperiod?

Under 60–80-talet hade vi hjältar som för det mesta såg ut som normala män. De såg ut som om de kunde existera inom verklighetens ramar. Med dessa hjältar syftar jag bland annat på Han Solo och Luke Skywal-ker i Star Wars-filmerna, Indiana Jones, James Bond (SEAn cOnnErY, rOgEr MOOrE och tiMOtHY dAl-tOn), Superman (cHriStOPHEr rEEVES) och Bat-man (MicHAEl KEAtOn). Dessa män var alla byggda som alldagliga män utan stenhårda muskler, mag-rutor och kusligt låg procent kroppsfett.

Under 2000-talet har mängden övermänniskor på filmduken ökat explosivt. Med övermänniskor menar

jag breda skuldror, armar tjocka som trästockar, spin-delnät av framträdande blodådror och sexpacks. Vi har fått se råbarkade krigare som gErArd bUtlErS kung Leonidas (300), gigantiska kroppsbyggare som dWAYnE ”tHE rOcK” jOHnSOn i ungefär varenda film han är med i, dAniEl crAigs stridsvagnsversion av James Bond, MAtt dAMOns metodiska yrkesmör-dare Jason Bourne och kaxiga, muskulösa charmörer som rYAn gOSling i Crazy Stupid Love.

Och då har vi inte ens nämnt epidemin av super-hjältar som slagit igenom under de senaste åren. Mar-vel lanserar i snitt tre superhjältefilmer per år med huvudrollsinnehavare som bland annat cHriS HEMS-WOrtHs åskgud Thor, cHriS EVAns patriotiska su-persoldat Captain America och cHriS PrAtts rymd-bandit Peter Quill. Samtidigt släpper filmbolag som Sony, Warner Bros och Fox sina filmversioner av X-men, Stålmannen och Spiderman där HUgH jAcKMAn gestaltar den monstruösa Wolverine med stålklor, An-drEW gArFiEld som smärt, vältränad Spindelman och HEnrY cAVill som en skulpterad Stålman.

Omformas för rollSkådespelare har hård press på sig för att förbereda sig inför dessa roller. Sex månader innan sin roll som Peter ”Star-Lord” Quill i Marvels Guardians of The Ga­laxy gick Chris Pratt från fet och otränad slashas till muskulös rymdhjälte med tre procent kroppsfett. Han har i intervjuer till tidningar som Men’s Fitness medgett att han på bara ett halvt år gick ner unge-fär 28 kilo för rollen. Chris Pratt är bara en av många skådespelare som varit tvungna att genomgå otroli-ga förvandlingar för att efterlikna de seriefigurer de porträtterar. cHriStiAn bAlE gick ner ungefär 28 kilo i vikt för att spela den undernärda karaktären i The Machinist. Efter filmen gick han direkt upp 46

kilo för att spela rollen som Bruce Wayne i Batman Begins. Den muskelspäckade Batman i den senaste trilogin ser omänsklig ut om man jämför honom med de tidigare versionerna av superhjälten i filmer som Batman (1989) och Batman Returns (1992) med flera.

Ohållbara mansidealI medier har det talats mycket om hur orealistiska kroppsideal flickor och unga kvinnor får ställda på sig från reklamer, filmer och modevisningar. Att unga kvinnor får förvrängda kroppsideal från dessa är ett faktum, men det nämns sällan hur pojkar och unga män påverkas av de förebilder som erbjuds dem i film-er, tv-serier, serietidningar och andra medier.

I och med den ökande strömmen av manliga före-bilder byggda som grekiska gudar, är det ett faktum att pressen på pojkar och unga män att se ut som dem har ökat. En studie gjord av University College London har kommit fram till att ätstörningar bland pojkar och män ökar dubbelt så snabbt som hos unga kvinnor. För att uppnå den perfekta kroppsbilden tränar unga män överdrivet mycket, utan tillräckligt med vetskap och kan få för sig att använda kosttillskott och ste-roider som genväg eller utveckla psykiska problem.

Om den ökade mängden av män som ser ut som professionella kroppsbyggare i film- och tv har någon koppling med ätstörningar hos unga män har ännu inte bevisats. Att den perfekta mansbilden som må-las upp i dagens medier är mycket annorlunda än vad den var för 20-30 år sedan går inte att förneka. Det går dock att argumentera att det varken är hälsosamt eller normalt att sträva efter att se ut som utomjor-dingar och åskgudar – dessa hör hemma på Krypton och i Asgård.

SEBASTIAN GRANSKOGstuderar journalistik vid soc & kom

Vi bombarderas av hjältar på filmduken. Men hur har dessa hjältar förändrats under årens lopp? Har förändringen styrt ut-vecklingen mot det sämre eller mot det bättre?

Alla kan inte vara superhjältar

29

H Ä L S A   Stillasittande

”Den bästa träningen är den som blir av.”

Vem har inte suttit på föreläsningar från soluppgång till solnedgång och märkt hur kroppen och huvudet blir allt trögare, för att sedan ta bussen hem och sätta sig framför datorn och skriva essäer. Vårt samhälle är planerat kring stillasittande som försämrar vår hälsa.

– När nya lokaler byggs planeras de så att människor ska sitta bekvämt. Föreläsningssalar är byggda så att sittplatser finns överallt. Vi behöver helt enkelt inte röra på oss så mycket som tidigare, bara för 30-40 år sedan rörde man på sig på ett helt annat sätt än nuförtiden. När jag var barn var det väldigt sällsynt att exempelvis sitta inne och titta på tv, vi lekte ute. Det säger doktorn i medicinsk vetenskap Elin EK-blOM bAK som är utbildad hälsopedagog på Gym-nastik- och idrottshögskolan i Stockholm och har varit redaktör för boken Långvarigt stillasittande – en hälsofara i tiden.

Att det blivit allt vanligare att sitta och att det finns väldigt få alternativ för att röra på sig under arbets-dagen leder till ökade hälsorisker. Hjärt- och kärl-sjukdomar, diabetes, cancer och även förtida död är några av riskerna med det eviga stillasittandet som är vardag för de flesta. I den största riskgruppen finns personer som röker, har dålig kondition och buk-fetma. När hela samhället ser till att det finns sto-lar överallt är det inte heller lätt att låta bli att sitta.

– Anledningen att jag forskat kring det här och att du nu intervjuar mig om stillasittande är att stilla-sittandet blivit en så stor del av vardagen att det blivit ett problem. Samhället har utvecklats till att vi rör på oss allt mindre, istället kör vi bil, tittar på tv och sit-ter framför datorn, något som går emot männi skans natur, säger Ekblom Bak.

Attitydförändringar behövsI och med att vi sitter allt mer framför våra datorer blir det allt viktigare för oss att medvetet tänka på vår vardagsrörlighet. Enligt Ekblom Bak krävs inget av-ancerat, utan det räcker med att med jämna mellan-rum stiga upp och röra på sig lite, kanske gå i trappor eller gå efter något från ett annat rum. På arbetsplats-er kan man exempelvis se till att ha kontorsmaterial i olika rum för att på så sätt nästan lura människor att röra på sig. Exempelvis står Elin under vår tele-fonintervju istället för att sitta. Det handlar alltså om små vardagliga förändringar för att få kroppen att må bättre. Men när det kommer till de dagslånga före-läsningarna kan det vara svårare att plötsligt ta en liten promenad.

– Ja, så är det ju. Om du stiger upp mitt i en före-läsning kommer alla att undra vad du håller på med

eftersom du brutit mot den stillasittande norm en. Men egentligen handlar det bara om att förändra at-tityder och också göra föreläsningssalarna mer vän-liga för vardaglig aktivitet, till exempel genom att anskaffa höj- och sänkbara arbetsbord eller ståbord längst bak i salen. Föreläsaren kan också avbryta sitt tal och uppmuntra till en kort bensträckare.

På hennes egna arbetsplats på Gymnastik- och idrottshögskolan har Ekblom Bak varit aktiv med att ta upp problemen med stillasittande föreläsningar och enligt henne är många medvetna om problemet.

– Vi har ju också en liten överrepresentation av aktiva studerande på vår högskola, så det kommer fram via dem också.

Båda delarna viktigaKan vi kompensera stillasittandet med att dra ut på en joggingtur eller träna ett par gånger i veckan?

– Det är givetvis viktigt att träna, att ha puls-höjande aktiviteter ett par gånger i veckan. Men stillasittandet är en riskfaktor som inte går att ra-dera med träning ett par gånger i veckan. Vardags-aktivitet och pulshöjande aktivitet är två bitar som hör ihop och som kompenserar varandra. Att röra på sig varje dag är lika viktigt som träning.

När vi sitter är vår energiförbrukning väldigt låg, ungefär på samma nivå som när vi ligger i sängen och är sjuka, säger Ekblom Bak. Störs-ta delen av vår vakna tid går till att sitta stilla, och om vi kan byta ut två-tre timmar av vårt stilla sittande till att röra på oss med bensträck-are och promenader så kommer vår energi-förbrukning att höjas märkvärt och få musk-lerna att fungera som bäst.

– Många tänker att de måste ha dyra trä-ningskläder och gå på gym för att kunna få bättre kondition och bli rörligare, men det är sådant som träningsbranschen försöker intyga oss för att tjäna pengar. Du behöver inte byta kläder eller gå till något specifikt ställe, det räcker med att ta på dig jackan och gå ut på en promenad för att få vardags-motionen.

Ekblom Bak säger också att många känner sig vilsna med de olika hälsomagasin som tu-tar ut olika budskap om det bästa sättet att leva hälsosamt och skriver om de nyaste trän-ingstrenderna.

– De som står bakom hälsomagasinens ut-talanden vill ofta tjäna pengar dig, men ingen tjänar pengar på din vardag och den vardags-motion du gör. Olika typer av motion pas-sar för olika personer och det gäller att hitta det som bäst passar för en själv. Den bästa träningen är den som blir av helt enkelt.

Sitter vi oss sjuka?text EDIT LINDBLAD

foto LINUS HALLGREN

30

H Ä L S A   Bland lycklighetskrav

text JULIUS VON WRIGHT

Den psykiska ohälsan ökar bland unga

Illustration: Jennifer Granqvist. Personen på bilden har inget med artikeln att göra.

31

Läs mer Högskolestuderandenas hälsoundersökning 2012. Studenternas Hälsovårdsstiftelse.

Den senaste hälsoundersökningen bland högskole-studerande visar att antalet diagnostiserade fall av depression och ångestsyndrom har fördubblats under 2000-talet. Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS) meddelade förra veckan att var femte besök till stu-denthälsan beror på psykiska problem. Rädsla, ång-est, ensamhet och stress hör till de vanligaste symp-tomen bland unga studerande.

Posttraumatisk stressyndrom är diagnosen Lasse får efter olyckan. Depression, ångest och svårigheter att sova kryper in i vardagen.

Då han flyttar till en yrkeshögskola håller han sig inskriven vid sitt gamla universitet för att få gå till Studenthälsovården. Besöken blir inte många. Han träffar olika psykologer varje gång och då han slutar besöka deras mottagning så hör ingen av sig. Som om de inte bryr sig, säger han.

AnniKA HAFrén är studiepsykolog vid Helsingfors universitet, Arcada och Hanken. Hon möter dagligen studerande med bekymmer som inte bara berör den psykiska hälsan utan också hinder i studierna. Hen-nes beskrivning går hand i hand med SHVS:s statistik.

– Typiskt bland högskolestuderande är stress, ut-mattning och att ställa hårda krav på sig själv och sina prestationer. Prokrastinering, det vill säga att skjuta på uppgifter till framtiden, är också vanligt, säger Hafrén.

Tjänsten som svensk studiepsykolog har inte fun-nits längre än tre år och Hafrén har jobbat sedan mars i år. Hon säger att det har varit hektiskt och att vänte-tiden i värsta fall har varit en månad för att få person-lig handledning. Hafrén har personliga träffar med studerande, men leder också grupper som bland an-nat ska hjälpa studerande som kört fast med sitt ex-amensarbete.

– Vi diskuterar och gör övningar och meningen är att sänka tröskeln för att gå vidare om man kört fast. En viktig del av träffarna är gruppstödet, att inse att man inte är ensam. Många tror att de är ensam-ma, tror att det är något fel. Därför är det viktigt att få diskutera och utbyta erfarenheter, säger Hafrén.

Yrkeshögskolans psykolog visar sig vara bra.

Han får behålla samma psykolog vid varje besök och upplever det som lätt att få tid.

Då han får en psykos några år senare är det svårt att hitta vård. Han kan inte sova och ång­esten gör honom rastlös. På hälsovårdscentral­en sitter han två timmar i väntesalen och får tio minuter med läkaren. Hon skriver ut sömn­medicin – det som han redan har – och får ingen remiss. Direkt in i taxin. ”Auroras psykatriska poliklinik, tack”. Vid akutmottagningen får det inte finnas okunniga läkare som vaktar porten. Det får bara inte.

Hälsoundersökningen bland studerande visar att det finns små skillnader mellan de som studerar på uni-versitet och de som studerar på yrkeshögskola. Då Hafrén tänker på vad hon upplevt i sitt arbete så kan hon inte säga att hon har märkt några stora skillnader.

– De är ganska lika. Kanske är känslan av ensamhet vanligare på universiteten, där strukturen kräver att studerande ska arbeta mer självständigt. Yrkeshög-skolestuderande är också i en problematisk situation då de inte får använda SHVS:s tjänster, säger Hafrén.

Yrkeshögskolestuderande får vända sig till den kommunala hälsovården, där det inte alltid är så lätt att få vård, särskilt inte för psykisk ohälsa. Dels finns det skillnader mellan kommunernas resurser, dels finns det inte alltid psykologer på hälsovårds-centralerna. Där tycker Hafrén att primärvården borde utvecklas och säger att man borde se på hur Sverige och Norge har satsat på den förebyggande mental-vården på hälsovårdscentralerna.

Lycklighetskravet förvrängerDet är svårt att säga varför den psykiska ohälsan ökar bland unga. En faktor som Finlands studerandekårers förbund SAMOK lyfter upp är de högre prestations-kraven som bland annat FPA infört. Hafrén säger att hon tror att kravet på lycka kan spela en roll, inte bara för unga utan för samhället i stort.

– En orsak kan vara kravet på att man ska vara lycklig. En depression är kanske inte alltid det vär-sta, utan man beskyller sig också för att inte vara glad. Lidandet är på sätt och vis en naturlig del av livet, säger Hafrén.

Han tas in akut, med en gång. Det händer inte alla, men diagnosen från tidigare hjälper an­tagligen, berättar han senare. Två veckor är han inskriven vid Aurora. Han upplever att han blir bättre den första veckan, men tillåts inte åka hem då han vill och blir kvar en vecka till.

Veckorna vid den psykiatriska polikliniken är en förbryllande tid. Fönstren och dörrarna är låsta. Han tillåts inte åka hem då han vill. Det är svårt att veta om han är tvångsvårdad eller inte, det är svårt att veta vilka hans rättigheter är. Han får inte en plats på den svenska enheten, trots att hans modersmål är svenska. Han utsätts för överraskande urinprov, men får inte veta varför och får inte höra provresultateten. Ibland ger de honom läkemedel och då han frågar om vad det är får han svaret att ”det inte är viktigt”.

Efter tiden på Aurora får han öppenvård, som han säger att fungerar bra. Efter tre år har han sitt sista besök vid öppenvården och slutar ta sin medicin.

Hafrén nämner sociala medier som ett exempel där lycklighetsrapporter publiceras och framgångar de-las. Vågen av lyckoyttringar kan lätt dränka de som tycker att de inte har något värt att dela med sig av, oberoende av hur mycket inläggen egentligen speg-lar verkligheten.

Hafrén reagerar också på hur vi talar om psykisk ohälsa. Hon varnar för att behandla problem med den psykiska hälsan som andra fysiologiska problem.

– Ofta är depression ett uttryck för något, den kan ha något viktigt att säga och därför är det viktigt att se vidare förbi sjukdomen. Människan är komplex, och vi kan inte bara behandla symptomen utan måste diskutera orsakerna, säger Hafrén.

Lasses riktiga namn har bytts ut för att skydda personens identitet.

Stress, prokrastinering och prestationsångest hör till de vanligaste problemen då det gäller studerandes psykiska välbefinnande och statistiken är ingen upplyftande läsning. Studentbladet har talat med studiepsykologen anniKa haFRÉn om hur hon ser på situationen och Lasse berättar om sin resa från olyckan till korridorerna vid Auroras psykiatriska klinik.

32

H Ä L S A   Psykisk ohälsa

Som 13­åring var jag på konfirmationsläger. Det var en varm juniförmiddag och eleverna satt och åt frukost i matsalen. Plötsligt fick jag en främmande känsla inombords, jag började skaka och se suddigt. Min kompis ord förvand­lades till något oförståeligt och paniken spred sig inom mig. Jag drabbades plötsligt av tan­ken att det var den förskräckliga hemlängtan som tagit tag i mig, allt jag ville var att gråta och fara hem. Några minuter senare hade de skräckinjagande känslorna av tagit. “Hör du alls vad jag säger?” frågade min kompis. “Joo, joo, det gör jag” svarade jag. Ingen hade märkt. Jag andades ut och fortsatte frukost­buffén som om ingenting hade hänt. En smör­gås, ett juiceglas till. Livet fortsatte och den obehagliga stunden från lägret begravde jag längst ner bland andra minnen. Tills panikång­esten visade sig igen 3,5 år senare och knappa 17­åriga Jennifer gick in i väggen.

I somras började jag arbeta på ett projekt om psyk-isk ohälsa. Projektet går ut på att intervjua och fo-tografera personer som är villiga att dela med sig

av historier. Reaktionerna var blandade. ”Så du ska träffa personer med mentala störning-

ar?” var en reaktion. En reaktion som fick mig att göra projektet dubbelt större än vad som var men-ingen från början.

Min egen historia sträcker sig väldigt många år tillbaka i tiden. Men verkligheten är för många fort farande den samma. Oav-

sett motgångar blir man lätt en spricka i syste-met. Man drunknar i intryck och tappar bort sig själv. Många bär på en skam de inte kan förkla-ra. En känsla av utanförskap. Att ingen ska för-stå. För hur ska någon kunna förstå om man själv inte förstår vad som händer? Varför mår man som man mår?

För det var trots allt efter kraschen det jobbigaste började. Vägen tillbaka. När man är för frisk för att vara sjukskriven men för sjuk för att orka med allt vad vardagen innebär. Jag har så många gånger sett mig själv stå i någon slags mental skamvrå på grund

av att jag skämts så mycket. Skämts över att vara ung och sjuk – utan brutet ben.

Under min högstadietid var jag en duktig tjej med bra betyg. En person som inte hördes men heller inte glömdes bort. Utan vidare prestationskrav hemifrån formade jag min egen värd. Jag begravde mig i skol-arbeten för att slippa tänka på hur ful jag var. För det hade jag redan fått höra.

Jag har blivit anklagad för att vara lat och ha då-lig attityd. Att få vinken att jag överdramatiserar mina symptom, att jag skapat min egen verklighet

och att jag ”bara måste tro på mig själv mera”. Att special läraren på okänd ort absolut inte kan hjälpa mig med praktiska saker i skolan eftersom panikång-est inte räknas som ett specialbehov.

”Du har väl inga inlärningssvårigheter”? frågade man mig.

”Nej” svarade jag. ”Jag har lätt att lära mig”.”Då kan vi inte hjälpa dig. Du kan istället prata

med en stödperson”.Stödpersonen tyckte att jag skulle tänka positivt.

Vi har vuxit upp med att det är fult att säga nej. Vi skall vara glada över alla möjlighe-ter som är oss få förunnat. Arbeta på hög

växel, inte nöja oss med mindre. Inför samhäl-let förlorar vi vårt värde då vi inte passar in i form-en. När vi inte tillför samhället, det vill säga arbe-tar, förlorar vi inte bara en stor del av vår identitet, sociala liv utan också värdet i samhällets ögon. Hur tar man sig upp ur skiten utan vare sig förstå-else eller verktyg?

F ör när vi ligger hemma med feber och angina har vi världen på vår sida, men när vi inte för-mår oss att stiga upp ur sängen eller matlag-

ningen tar dagens krafter, då är vi lata. Lata männ-iskor som inte tillför samhället någonting. Då kunde man lika gärna aldrig kliva upp igen.

Några kliver aldrig upp igen.Vi ska ända från barnsben lära oss att vända andra

kinden till. För då är vi tillräckligt starka. Då lyser vi en sådan oerhörd självrespekt utåt att motståndaren slutar. ”Men lyssna inte på dem”

Sedan när ska vi lära oss att acceptera en massa skitsnack och samtidigt bara lära oss att inte lyss-na på det. Ja, truga en sten stor som en knytnäve i halsen på oss och svälj. Det känns ingenstans. För det var just det som jag var med om en gång i tiden.

Sanningen bakom min panikångest. Osynlig mobb-ning som lämnade kvar infekterade sår. Oroliga om-ständigheter och minnen av en falsk fasad, den ”duk-tiga flickan” jag förträngde djupt in. Och som en dag kom ikapp mig.

P sykisk ohälsa är idag ännu ett väldigt tabubelagt ämne. Man ska inte behöva använda hälften av sin energi på att gömma sig, men det har

jag gjort. Och ärligt talat så gör jag det fortfarande i viss mån. Men jag vill motverka det. Jag vill inte att skammen ska göra att man inte söker hjälp. Trots att jag är fri från utmattningsdepressionen i dag hän-der det att panikångesten gör sig påmind. För ibland tar jag ett steg tillbaka och hamnar i det där press- samhället med ordet krav som blinkar framför mina ögon. Och jag vänder mig ibland inåt, sjunker ihop och önskar att jag levde som jag lär. För det är inte alltid så jävla lätt att vara människa.

I en värld där vi anses ha nyckeln till vår egen lycka är den högsta skammen av allt att må dåligt. För då har man gjort något fel. Hanterat saker på fel sätt. Grävt sin egen grav. De ”svaga” rensas sakta bort och kvar blir de som orkar. Det finns inte tid. Det finns inte pengar. Det är tydligen viktigare. Men en dag orkar inte heller de.

Det handlar om att bry sig om varandra. För vad spelar det för roll om en person lider av brutet ben el-ler brusten själ? Ingen människa är värd att hånas för sina motgångar i livet, oavsett hur de tar sig i uttryck. Man kan inte alltid veta vad en annan människa går igenom eller vad hen har för bagage. Men man kan komma ihåg hur det är att bry sig. Ingen kräver att man ska förstå men många önskar att någon skulle orka lyssna. Vi är så rädda för det vi tror är annor-lunda att vi inte vågar närma oss det. När vi kanske egentligen bara är rädda för att säga fel.

K ameran blev som ett slags skydd, min rust-ning i världen. När jag som tonåring befann mig på diverse hemmafester eller andra soci-

ala tillställningar var kameran mitt stöd. Genom den fann jag en stor del av mig själv. Minnen bevarades, känslor bearbetades, och framförallt – jag märkte att jag var bra på någonting. Jag såg andra saker andra inte ser. Kameran och texten blev för mig ett sätt att överleva. Och idag tar jag det ett steg längre. Det handlar inte längre om bara mig. Det handlar om oss. För tiga är inte guld. Och jag är inte min panikångest.

Texten är en reflektion över egna erfarenheter.

Jag är inte min panikångest

text&foto JENNIFER GRANQVIST

”När vi ligger hemma med feber och angina har vi världen på vår sida, men när vi inte förmår oss att stiga upp ur sängen eller matlagningen tar dagens krafter, då är vi lata. Lata människor som inte tillför samhället någonting. Då kunde man lika gärna aldrig kliva upp igen.Några kliver aldrig upp igen.”

KO LU M N   Våga säga nej

I dag hör det till att man ska studera, jobba, vara aktiv i något, vara social, träna och aldrig någonsin klaga. Man delar sitt härliga liv på sociala medier och skriver hela tiden om hur ljuvligt liv det är. Men bakom det finns stress, alldeles för lite sömn och uppgivenhet. Jag är en

produkt av det här.

Idag är hälsa ett ord vi hör väldigt ofta. Det förknippas framför allt med träning och fysisk hälsa, inte så ofta med psykisk hälsa. Vi lever i ett samhälle där stress förknippas med att man är duktig och har många bollar i luften, men vi lever också i ett samhälle där vi inte ens hinner fylla trettio innan vi är ut-brända. Man prioriterar jobb och skola och någonstans på vägen tappar man bort sig själv.

För att ha råd att studera och bo i en större stad idag måste man jobba vid sidan om, även om man lyfter studiestöd. Men man får heller inte glömma att man måste hålla stu-dietakten och så ska man också gärna vara aktiv i en förening eller inom politik, för det ser bra ut för framtiden. På fritiden ska man också vara aktiv i studielivet eftersom det är viktigt att nätverka och man vill förstås inte missa något. Pressen är väldigt hög på vår generation. Om vi lever så här när vi är tju-go, hur kommer vi må när vi är fyrtio? Hur ska vi orka en livstid när vi lever på högvarv?

Jag har gått i fällan många gånger, och jag gör det fortfarande. Jag har skoluppgifter att göra, bokar in möten, tar på mig jobb, lovar att träffa vänner och på samma gång är jag så trött så jag vet inte hur jag ska orka stiga upp ur sängen. Och det är i den stunden som det går upp för mig vad som är viktigt. Att jag själv mår bra. För om jag är så stressad och slut att jag inte ens vill göra det jag tycker allra mest om, vad är det då för poäng med det hela?

I våras kom jag till en punkt när jag insåg att jag inte orkade. Jag vaknade en morgon och all kraft var slut. Jag bröt ihop och hade ingen aning hur jag skulle gå vidare. Det var då jag insåg vad jag måste göra, och jag gissar också att det är något många andra också borde göra. Nämli­gen att säga nej. Och kanske det viktigaste av allt, att inte ha dåligt samvete över det.

Ibland måste man tänka på sig själv. Man måste få vara egoistisk. Man måste få säga nej! Det finns bara en som kan säga när det räcker, och det är en själv. Om det inte känns bra, säg nej. Om du känner att du har mer än vad du klarar av, säg nej. Prata med dina lärare eller din chef, de kom-mer att förstå. Det finns inget i världen som är värt så mycket att du ska gå in i väggen. Och om det är värt det, ge det tid, du kommer att komma dit. Gör inget på bekostnad av din egen hälsa. Du är värd så mycket mer än det. Din psykiska hälsa är minst lika viktig som din fysiska.

Glöm aldrig bort dig själv.

Lägg dig själv försttext JENNA VIERINEN

illustration EMILIA KANNOSTO

H Ä L S A

1/10 studerande riskerar att bli utbränd av sina studier.

36

F I L M KO LU M N   Pretentiös rymdsaga

GÅNG PÅ GÅNG  har jag basunerat ut det som ett obestridligt faktum: c H r i S -tOPHEr nOlAn är en av de bästa re-gissörerna någon-sin, kanske till och med den allra bäs-ta. Jag har identifie-rat mig som en stolt ”Nolanite” sedan jag såg Memento (2000) för över tio år sedan, och film efter film har jag blivit allt mer im-ponerad av hans talang när det kommer till att

överraska och underhålla publiken. Hans Dark Knight-trilogi omformade superhjältegenren för alltid och Inception (2010) var en otrolig actionfilm, både gäl-lande storskalighet och intelligens. Så naturligtvis hade jag ofantligt höga förväntningar på Nolans ny-aste film: Interstellar.

MED INTERSTELLAR siktade Nolan mot stjärnorna bokstavligt och bildligt talat. Få filmer har haft en

så massiv förhandshype som detta rymdepos. Inte endast av fansen – den tippades som förhands favorit för att utnämnas till bästa film på årets Oscarsgala (utan att en enda kritiker sett den). Nolan själv kal-lade den sin mest ambitiösa och djupsinniga filmidé hittills, och har skrivit manuset tillsammans med sin bror Jonathan (en union som senast resulterade i In­ception). Då den efterlängtade trailern kom hyllades den så som fansen hoppats på; imponerande special-effekter, lysande musik och en handling som såg både spännande och smart ut. Trailern gav mig till och med hopp för MAttHEW MccOnAUgHEY i huvudrollen, trots att jag vanligen avskyr honom. Interstellar var den film jag väntade mest på under hela år 2014 och jag var bombsäker på att den skulle leverera.

DET PLÅGAR MIG VERKLIGEN att erkänna att jag hade fel.

Nej, ta det lugnt. Interstellar är inte en dålig film. På sina ställen är den till och med riktigt bra. Den har delar när den är spännande, sorglig, tankeväck-ande och intressant. Den är utan tvekan en vacker och otroligt välgjord film. De flesta av skådespelar-na håller måttet. Och filmmusiken komponerad av HAnS ZiMMEr lyckas med att vara grandios utan att bli pretentiös - något man tyvärr inte kan säga om själva filmen.

FÖR ATT SIMPLIFIERA HANDLINGEN är Interstellar en berättelse om hur astronauten Cooper (McConaug-hey) ger sig av från en döende framtidsversion av jor-den för att hitta en ny planet där mänskligheten kan överleva och hans kamp för att sedan ta sig hem till sin familj. I rymden tampas han och de andra i raket-besättningen mot svarta hål, planeter där tiden går långsammare (I en av filmens bästa scener återvän-der Cooper från en sådan planet till rymdbasen för

att få reda på att hans barn på jorden hunnit åldras 23 år under de få timmarna han var där) och en an-nan astronaut spelad av MAtt dAMOn på autopilot.

Filmen innehåller tonvis med konfunderande sci-ence fiction-dialoger med fokus på gravitationskraf-ten (seriöst, de talar mer om ”gravity” än i filmen med den titeln från förra året) och ännu mer typiskt ”inspirerande” monologer om hopp, kärlek och män-niskosläktets förträfflighet. McConaughey med sin bräkande Texas-accent är lite svår att ta på allvar när han ska vara genismart men fungerar bra som känslo-sam familjefar och bär filmen så gott han kan (även om jag hellre sett Nolan-favoriten cHriStiAn bAlE i rollen). Det är i stället AnnE HAtHAWAY som hans astronautkollega Amelia som står för den sämsta roll-prestationen i filmen. Hon lyckas med konststycket att vara lika störande som stel och har noll person-kemi med McConaughey. Bäst i filmen är utan tvekan McKEnZiE FOY och jESSicA cHAStAin som Coopers dotter Murph i olika skeden av sitt liv. Just Murph är också filmens intressantaste karaktär, men ges orätt-vist lite uppmärksamhet av manusförfattaren.

INTERSTELLAR ÄR EN ÖVERAMBITIÖS, utdragen och på vissa ställen riktigt fånig (sista akten är speciellt misslyckad) film. Ändå tycker jag den är sevärd, inte minst för fans av scifi- och rymdfilmer. Men om du planerar att se den för att du är ett fan av Christoph-er Nolan: sänk förväntningarna rejält. Filmen känns varken nyskapande eller i klass med hans tidigare alster. Med Interstellar siktade Nolan mot stjärnorna - synd bara att han redan nått dem och i stället föll ganska rejält i mina ögon.

LINN HIELMbor i Helsingfors och studerar

journalistik vid soc&kom

Christopher Nolan tog sikte mot stjärnor-na, missade och hamnade i en pretentiös parallell dimension. Roboten Matt Damon överträffas bara av en stel Anne Hatha-way och den bästa karaktären får knappt någon tid på filmduken alls. Linn Hielm sågar Interstellar.

En fallande stjärna

37

DIALEKTN

Int föstaar man rittit va dömtee hesa boan pratar om rittit

ANDREAS HÖGLUND

ATT VA FRÅN ett toki lilli ställ som Purmo, osaan ha komi ti ett ställ som Helsingfors, he är int läät he. Man e ju liti rädd att ti int är rit-tit ska va som vanli folk, o att ti sko va uta hede bondförnufti. Fö int vare ti naa uta he int.

TÅ MAN HAR na kamrate tide söderifrån som har kavera om hu elän-dit he är tär, var man no naliiti grååt fäädi. Ti sejr man ska lås va hendi om man kan byyt en glödlampo sjölv, tå tyckt ja no bara att he måst va rittit rokot stält tijj ja ska. JA MÄRKT NO ganska hastot att int eri rittit som tä hejm int, fö he fösta har ti lokaltrafik som fungerar, he eju naliti fasjinerand he! Men he ja int föstar om bussn e fösejna me ejn två minut så böri di stress, man eju sjölv van me från skol tin att bussn kuna va fösejna en tijji minut, somt gang. Men he gar int föse na jäär he.

NÄÄ MEN I PURMO bruk man åj se över att domde jäävla stass boa lås va nating, ti ska va så satans stor påse, ti ska hejla tin lås va nating. Om man tå utgar ifrån att Jakobstad räknas som stad kan ni ju tänk er hu he känns att va i Hesa, man kan ju int rittit sej att he e lugnt o fridfullt jär, ännu minder föstar ti va ja sejr. He har no sked ejt o ana missförstånd tå ja börja skola jär.

Tå vi sko lär känn varader liti bäter tå vi börja skola, tänk ja va liti aarti o fråg ejn ov flickona på klassn hu formen är?

Ja har int siit såde föbrylla kvinno förr int, ho börja ta se runt mid-jon o fråga: Vad menar du? Ja fick ju böri föklar åt ennar tå att ja ba fösöka va trevli o fundera hu o mååd, jag anklaga ju int ennar för att va fejt som ho trod.

MEN INT FÖSTAR ja rittit töm helder har ja no konstatera. Jär om dan så taladi om att ti sko ha tupari vi ejn ov kamrate dejras, o att he ska koma mytsi folk. Ja börja funder naliiti va hede tupari är fö nating rittit, o konstatera att he kan ju int va na aderting än Tupperware party, så tå måsta ja ta o fråg ov döm om ni int är liiti fö ung för att hald åpå me toki? Ti skoda påme me stor öögona, o börja san skratt så satans, å sa: he er int na Tupperware party, he är en inflyttnings-fest.

SÅ JAG HAR no konstatera att he er int läätt att va från Pampas jär i Helsingfors, ti talar no på ett toki sätt så man int rittit föstar vadi menar.

Andreas Höglund är hemma från Purmo och studerar socialt arbete vid soc&kom

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

STUDERANDE, LÄS STUDERANDE, LÄS

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt

Hufvudstadsbladet,

Borgåbladet och

38

B R E V E T H E M   Helsingfors

Kære mamma,

”Finner færdes som regel to og to, og man ser dem ofte lettere forhutlede som de læner sig ind imod hinanden ved overgangs stierne, hvor de i ni ud af ti tilfælde venter i vanvittig lang tid efter grøn mand.”

Helsingfors Arbis, Dagmarsgatan 3, 00100 Helsingfors

Kansliet (09) 310 494 94, www.arbis.hel.fi

I tilfælde af at du har fået monster Alzheimers, så bor jeg altså nu for tiden i Helsingfors. Jeg er udvekslingsstuderende på univer-sitet, husker du nok. København savner mig åbenbart ikke syn-derligt meget, fordi de har nu godkendt at forlænge mit ophold

indtil sommeren næste år. Jeg blev lidt fornærmet over, hvor let de til-syneladende tog dén beslutning. Jeg havde i det mindste forventet et grådkvalt opkald fra institutlederen, men det kom aldrig.

H ursomhelst. Helsingfors elsker mig. Når de hører, at jeg er fra Færøerne, så taber de både næse og mund og prikker til mig for at se, om det vil få mig til at briste som en sæbeboble foran deres øjne. Og når de opda-

ger at jeg ikke går nogen vegne, så rykker de til og hviner af glæde. Man burde helt enkelt anvende en lignende teknik i integrationspolitik; ver-den ville være et bedre sted.

F inner færdes som regel to og to, og man ser dem ofte lettere forhutlede som de læner sig ind imod hinanden ved over-gangsstierne, hvor de i ni ud af ti tilfælde venter i vanvittig lang tid efter grøn mand. Her forleden var der én som tilsy-

neladende forsøgte starte en mindre revolution ved at stikke foden ud fra kødvæggen han kom fra, midt under rød mand. Jeg så det komme. Inden han står helt alene på sporvognsbanen og imellem de to flanke-rende menneskemængder laver han en grundig kigge-til-højre-venstre og en ekstra venstre-til-højre og så, for en sikkerheds skyld, en hurtig-højre igen.

Vi observerer hans krop som et stykke found-art, og vores blik farer mellem ham og den stille, stive, røde mand i lyskurven over os. Bliv nu grøn mand, for helvede – er der flere som tænker. Vi er lidt jaloux og me-get forfærdede, og vi kunne selvfølgelig lade være med at kigge og hellere stirre blankt ind i Stockmann’s velklædte mannequiner, men hvem gider det. Det her er livets teater.

Det næste der sker, er en kollektiv profilering af normbryderen. Det rene gætværk af køn, arbejds- og familieforhold samt årsindkomst fly-ver rundt i vores hoveder og hvert gæt falder i harmonisk takt til hans dansende trin over de glatte, regnvåde spor i vejen. Situationens alvor opstår først, når en bilbane lidt længere væk får grønt lys og lyden af hundredtals biler som brøler af sted, bliver baggrundsmusik til hans nu farefulde færd. Det hjælper heller ikke, at baggrundsmusikken også skaber synlig uro på begge sider af sporene.

H vis mennesket i virkeligheden var socialt, så var det jo ens pligt at øjeblikkeligt affyre et nødblus og smide en svømmering ud til ham eller gøre et tilløb og kaste sig over ham, i et forsøg på at få ham trygt over på den

anden side, om end i en voldsom glidende tackling. Men ingen gør el-ler siger noget. Er uheldet ude og en sporvogn dukker op, så resulterer det oftest blot i, at vognen skælder manden ud via en række uafbrud-te vredt klingende klokkelyde, og staklen får lov til at leve med vores fordømmende blikke indtil grøn mand giver ham lov til at gå videre over næste overgangsfelt.

I de fleste tilfælde krydser han uskadt og upåvirket vejen, men hæn-delsen er med til at bevise at mennesker er i stand til at nyde at gøre det lidt strafbart at træde ud af kødvæggen. Har du tænkt over det, mamma?

TURIÐ JOHANNESSENstuderer en MA i Moderne kultur og kulturformidling ved Københavns Universitet. Som udvekslingsstuderende ved Helsingfors Universitet

studerer hun kønsvidenskab samt kultur og kommunikation.

Välkomna till STBL:s årliga

julglögg 1 7 . 1 2 . 2 0 1 4

kl . 17

Ta en vän under armen och kom och drick glögg med oss!

Plats: Redaktionen på Alkärrsgatan 9 B

39

U R A R K I V E T

ADRIANS ESKAPADER av Johnny och Janne Ramstedt

Nordens äldsta studenttidning ÅRGÅNG 103

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors

CHEFREDAKTÖR Julius von Wright, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

REDAKTIONS SEKRETERARE Edit Lindblad, 050 501 7331, red@stbl.fi

GRAFISK FORMGIVARE Hilda Forss, grafiker@stbl.fi

REDAKTIONSBILDER Jenny Blomqvist

PÄRM Beate Jörlemo Berntsen

ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi

ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in senast tio dagar före ut-givningsdatum.

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERA-TIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi

UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing fors

GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi

ORDFÖRANDE Elin Andersson, ordforande@stbl.fi

STYRELSE Björn Bonsdorff, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Anna-Maria Malm, Rasmus Olander, Erik Stenberg, Oleg Stikhin, Rasmus Tunis. styrelsen@stbl.fi

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

UTGIVNING 2014 Studentbladet utkommer fem gånger under vår teminen 2014 och fyra gånger under höst terminen 2014. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studer-ande, 40 euro för icke-studerande.

UPPLAGA 7 000 (Två Abi-nummer á 9 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material.

Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

Tema: Hälsa

StudentbladetDECEMBER 2014

Kulturpolitiks. 6

Kairos. 18

En demonstration i Helsingfors 1982 för utlänningars rättigheter i Finland. Fotograf okänd.

TOKYO:s julmarknad i Helsingfors 2 8 .1 1 – 3 0 .1 1

TOKYO, föreningen för konststuderande på Aalto-universitetet bjuder på julmarknad i Mediecentret Lume,

Tavastvägen 135C. På plats finns över 100

försäljare och på marknaden kan du hitta de perfekta julklapparna gjorda av Aaltostuderande, allt från smycken och textilier till leksaker och keramik. Öppettider: Fre 12-19. lö & sö: 10-18.

R E D A K T I O N E N T I P S A R

Rymdspex i Åbo1 1 .1 2-1 2 .1 2

Hur var det år 1969 då människan landade på månen? Det Akadem-iska spexet vid Åbo Akademi har svaret

och bjuder ett spex som bär namnet Apollo

11 – Armstrong, Aldrin och vad han nu sen hette.

Biljettpriset är 10 euro för studerande och spexet spelas på Tavastgatan 22. Biljetterna bokas på hemsidan spex.abo.fi.

Pedavoces advents konsert i Vasa3 . - 5 .1 2

Studentkören Pedavoces firar sitt 40-årsjubileum och sprider julglädje med sin adventskonsert i Vasa Trefaldighetskyrka den 3.12 klockan 19.00 och i Solf kyrka den 5.12 klockan 18.00. Studerande betalar 15 euro för sin biljett.

StudenternaS fackeltåg 6.12.2014

De obunDna fortfaranDe starka i Hus DelegationsvalDe obundna grupperna har fort-farande en klar majoritet i HUS delegationen. Ämnesföreningar-nas gruppering HYAL bibehöll sin starka ställning, trots att den förlo-rade två mandat. HELP (medicin-, odontologi-, veterinärmedicin- och juridikstudenter) håll sin ställning med 9 mandat. SNÄf (Svenska

Nationer och Ämnesföreningar) vann ett mandat och har nu 3. De utländska studenternas grupp Tsemppi fick två mandat och gör nu comeback i delegationen.Obunden vänster förlorade två mandat och har nu fem. Socialde-mokratiska studerande ställde upp betydligt flera kandidater i detta

val, och de fick nu två mandat. Kokoomusopiskelijat förlorade ett mandat och har nu två, Keskeiset håll sin ställning med ett mandat. I valet röstade 8594 av Helsing-fors universitets ca 27 000 röst-berättigade studerande. Valdel-tagandet var 31,7. År 2012 var valteltagandet 32,3.HUS delegationsval hölls den 4–5 november som ett traditionellt urn-val på Helsingfors universitets fyra campus och i universitetets filialer i Lahtis och Vasa. I valet kandide-rade sammanlagt 626 studerande.

Delegationen med 60 medlemmar är HUS högsta beslutande organ.

valresultatet finns på aDressen: www.HYY.f I/VAL

Studentkårerna i huvudstadsregionen (HUS, AUS, TaiYO och SHS) arrangerar studenternas traditionella fackeltåg på självständig-hetsdagen, lördagen den 6.12.Fackeltåget startar från Sandudds begravningsplats mot Senatstorget klockan 17 och rör sig genom centrum och förbi

Presidentens slott där republikens president hälsar på fackeltåget.En medborgarfest på Senatstorget börjar lite före klockan 18. På programmet står bl.a. körsång och tal av stadsdirektör Jussi Pa-junen och representanter för studentkårerna. Programmet slutar cirka klockan 18:15. Klä dig varmt och sätt på studentmössan!