För mycket och för litet – barn och lantbruk i Sverige och ...¶r-mycket-och-för-litet...K....

K. Skogs-o. Lantbr.akad. Tidskr. 143:22, 2004

1

Kungl. Skogs- ochLantbruksakademiensÅrg. 143 • Nr 22 • År 2004

För mycket och för litet –barn och lantbruk i Sverigeoch i världen

TID

SK

RIF

T


2

Ansvarig utgivare: Akademiens sekreterare och VD: Bruno NilssonRedaktör: Gunilla Agerlid


3

För mycket och för litet –barn och lantbruk i Sverige

och i världen

Akademisammankomst den 11 mars 2004

Publiceras enbart elektroniskt på akademiens hemsida www.ksla.se

Respektive författare ansvarar för sitt inlägg

Redovisningen sammanställd under medverkan avakademiråd Agnetha Alriksson


4

Innehåll

Barns situation i världenAnnika Åhnberg ............................................................................................................... 5

Barn i lantbruket i U-länderPeter Hertelius .................................................................................................................. 9

Lantbrukets attraktionskraft hos svenska barn och ungdomarJenny Svensson ............................................................................................................... 13

Barnarbete inom jordbruket – ett sätt att bli vuxen?Mats Sjöberg ................................................................................................................... 15

Diskussion ................................................................................................................................. 20

Tidigare utgivna nummer finns uppräknade på omslagets tredje sida


5

Barns situation i världen

ANNIKA ÅHNBERGSenior AdviserSödertälje

Kanske har en och annan höjt på ögonbrynetinför dagens överläggningsämne – ”barn ochlantbruk i Sverige och i världen”. Varför skulleKSLA ägna sig åt barnfrågor? Min motfrågaär: varför inte? Det finns en konvention omBarnets Rättigheter, antagen av FN:s general-församling 1989, ratificerad av världens allaländer utom två (USA och Somalia). Den kon-ventionen ålägger alla oss vuxna, att ta vårtansvar för barnen och för att deras rättig-heter respekteras. Så varför skulle just KSLAvara undantaget från det ansvaret? Det finnsockså särskilda skäl att ta upp barns rättig-heter i samband med jordbruket. Mer omdetta nedan.

Eftersom jag är ordförande för RäddaBarnen i Sverige vill jag ta tillfället i akt ochpåminna om att Konventionen om BarnetsRättigheter faktiskt har sitt ursprung hosRädda Barnen. Rädda Barnen bildades 1919– efter det första världskriget – i Storbritan-nien. Redan 1923 antog man principer ombarns rättigheter och dessa principer liggertill grund för konventionen. Man kan konsta-tera två saker, dels att Rädda Barnen varit enframgångsrik påverkansorganisation, somlyckats med detta och dels att påverkans-arbete måste vara mycket långsiktigt. Det togmer än sextio år att komma fram till konven-tionen.

Vad kan vi då säga om barnssituation i världen år 2004?Vi är drygt sex miljarder människor påjorden. Ungefär en tredjedel av oss är barn.Med barn menas enligt barnkonventionenindivider som ej fyllt arton år. I Sverige utgörbarnen en liten – drygt 20% – och minskandeandel av befolkningen. Men det finns länderdär barnen utgör en majoritet, mer än 50% avbefolkningen. Det finns flera skäl till dennaojämna utveckling. I Sverige har vi dels enminskande nativitet, dels en stigande livs-längd. Att unga människor inte vill ha barn ärnegativt och vi bör fråga oss om vårt sam-hälle är tillräckligt barnvänligt. I delar avvärlden där barnen är i majoritet kan orsakenvara att vuxna dött i krig och konflikter. Denfruktansvärda HIV/AIDS epidemin är en an-nan orsak till obalansen. Det finns på lands-bygden i en del afrikanska länder hela byarutan några vuxna. Barn tvingas ta hela an-svaret för jordbruket, hushållsarbetet ochandra barn. De saknar ofta tillräckliga kun-skaper och de tvingas till ett omänskligt hårtoch svårt arbete.

I många avseenden har världens barn fåttdet bättre. Några decennier bakåt i tiden hade40% av barnen tillgång till grundläggandeutbildning. Dubbelt så många pojkar som


6

flickor gick i skolan. Idag har 80% av barnentillgång till skola, 8% fler pojkar än flickor. Detär en stor förbättring, men fortfarande saknar120 miljoner barn tillgång till skola.

Dödligheten för barn under fem år har merän halverats sedan sextiotalet. Skillnadenmellan industriländer och utvecklingsländerär stor. I i-länder dör sex av tusen barn förefem års ålder, i Afrika söder om Sahara dörfler än 170 barn av tusen före fem års ålder.Varje år dör 11 miljoner barn i sjukdomar,som det är lätt att förebygga och/eller bota.

En varning, dock, för att alltför mycketgeneralisera uppdelningen av världen i I ochU. En svart pojke som idag föds och växerupp i något av USA:s fattiga storstadsom-råden har en kortare förväntad livslängd änen fattig lantarbetarpojke i Bangla Desh.

I relativa tal har andelen svältande minskat.I absoluta tal ser vi ingen nedgång. Räknat i %har andelen undernärda barn minskat från 32till 28%. 800 miljoner människor på jordenhungrar ständigt. Paradoxalt nog är det ännufler människor idag, som är felnärda av mot-satt skäl, överkonsumtion av mat.

I jämförelse tio år bakåt i tiden är det idag900 miljoner fler människor som har tillgångtill rent vatten. Från 77% till 82%.

Ett område där inga framsteg gjorts ärmödradödligheten. 515 000 kvinnor beräknasdö varje år på grund av komplikationer i sam-band med förlossning.

På många håll i världen drabbas barn avkrig och konflikter. I Mellanöstern drabbas depalestinska barnen särskilt hårt, men även deisraeliska. I Afghanistan är problemen långtifrån lösta, i Kongo har tre miljoner män-niskor mist livet i ett fruktansvärt inbördes-krig, Tyvärr är detta bara några exempel.Barn i krig och konflikter förlorar sin familj.De tvingas på flykt och lever i ständig rädsla.Ungefär 300 000 barn är själva soldater i krig.

Vi kan konstatera att utvecklingen i många– om än inte alla – avseenden gått åt rätt håll.Men vi måste också konstatera att det går all-deles för sakta.

Inga andra generationer före oss har haftså stora möjligheter att förändra världen. Vihar kunskaper om problemen, möjligheter attkommunicera och teknisk utveckling, sommöjliggör problemlösningar. Vi får inte accep-tera den långsamma takten!

Vi måste också komma ihåg att under denövergripande bilden av framsteg döljer sigmycket stora skillnader mellan olika delar avvärlden. Det finns länder där utvecklingenvarit negativ. Problemen finns i hög grad påden afrikanska kontinenten.

Ett problem är det utbredda barnarbetet.250 miljoner barn måste arbeta för sin försörj-ning. 50 miljoner av dem exploateras i vidrigaverksamheter som prostitution, droghanteringeller andra former av kriminalitet. Bara 5% avde arbetande barnen finns i exportrelateradeverksamheter. Men det är denna företeelse,som hittills fått mest uppmärksamhet. I självaverket finns den överväldigande majoritetenav världens barnarbetare i jordbruket. Ochdetta är ett skäl till att KSLA särskilt bör enga-gera sig.

Att arbeta med frågor om hur världensbarnarbetare i jordbruket har det och vilkenframtid de har att möta är också att förhållasig till jordbrukets framtid. Och den ligger juKSLA varmt om hjärtat.

För de arbetande barnen är det viktigt attjordbruket utvecklas, att produktiviteten ökar.Utvecklingssamarbete borde i mycket högregrad koncentreras på utveckling av lands-bygd och jordbruk. Här måste man kritiseraSIDA och inte enbart dem. Det verkar över-huvudtaget som om biståndsorganisationeroch internationella finansiärer, som Världs-banken, inte har förstått att jordbrukets ut-veckling är en nödvändig del i samhälletsutveckling.

En majoritet av världens fattiga bor pålandsbygd. Då kan inte utvecklingssamarbetetkoncentreras till städerna. Risken är att lands-bygdens fattiga tvingas fly in till storstäder-nas slumområden och där möter en ännuhårdare tillvaro. Jordbruk producerar inte

A. Åhnberg


7

enbart mat. Det producerar också intäkter tillbrukarna. Och först när produktiviteten över-stiger självförsörjningsgraden blir intäkternatillräckligt stora för att finansiera förbättradvälfärd. Om jordbruket utvecklas kan bondenlåta sina barn gå i skolan. Därför måste ut-vecklingssamarbete innebära att det små-skaliga jordbruket i u-länder får del av tekniskutveckling, förbättrade grödor och odlings-metoder. Då kan människor finansiera bättrekosthållning, hälso- och sjukvård m.m. Ochbarnen kan få gå i skolan. De kan få leka ochlära istället för att tvingas till hårt arbete.

Här har KSLA en viktig uppgift att fylla. Detbehövs ett aktivt påverkansarbete för att enförändrad inriktning på utvecklingssamarbe-tet ska bli genomförd.

Om vi så flyttar blicken till vårteget samhälle, vad ser vi då?Här behöver inga barn arbeta hårt för att för-sörja sig. De behöver inte svälta. Det finnsbostäder och tillgång till utbildning. Här ärdet väl bra?

I jämförelse med hur barn i ett fattigt u-landhar det så är det naturligtvis bra i Sverige. Omdetta kan det inte råda någon tvekan. Och detfinns knappast en rapport, analys eller under-sökning av barns villkor i vårt land som inteinnehåller just den meningen. ”I Sverige harbarn det, generellt sett, bra”. Men frågan är omdet är så bra som det skulle kunna vara? Ochfrågan är vad vi menar med ”att ha det bra”?

För lite mer än hundra år sedan skrev EllenKey en bok som hette ”Barnets århundrade”.Den kom ut till det förra sekelskiftet, år 1900.Hon föreställde sig att 1900-talet skulle blibarnens århundrade i den meningen att devuxna skulle komma till insikt om att denviktigaste uppgiften i ett samhälle är just denatt ta väl hand om barnen. Det kan inte finnasnågot viktigare än att vårda, fostra och väg-leda barnen så att de i sin tur växer upp tillansvarsfulla vuxna, som på bästa sätt genom-

för sin uppgift att förändra och utveckla sam-hället och ta hand om barnen. Till denna väl-diga uppgift måste all kraft, all energi och allaresurser användas ansåg Ellen Key. I denmeningen blev inte 1900-talet barnens år-hundrade. Frågan vi måste ställa oss är; kom-mer 2000-talet att bli det?

Hur ser vi på barn? I vårt samhälle ”skaffar”man t.ex. barn. Man skaffar bostad, jobb, biloch annat. Och sedan skaffar man – kanske –barn. Barnen räknas till plikterna. Fritiden ärdet man har över när allt annat – inklusivebarnen – stökats undan. I alla fall enligt fleraundersökningar av hur människor ser på sintillvaro. Den tid föräldrar har med sina barnär mycket begränsad.

I ett avseende är barn högt värderade, somkonsumenter. De dränks i mjukisdjur av olikaslag, andra leksaker och konsumtionsvaror.Kanske söker föräldrar döva sitt dåliga sam-vete över den bristande tiden genom att gebarnen saker istället för att ge av sig själva.

”Curlingföräldrar” har blivit ett begrepp.Det är de föräldrar som sopar banan åt sinabarn, undanröjer alla hinder. Hämtar dem ochlämnar dem på olika aktiviteter. Ja, de nästansparkar bollen åt barnet också på fotbolls-planen.

Men att passa upp på sina barn, att göraallting åt dem är egentligen inte att ge barndet de mest av allt behöver – delaktighet, egetansvar och att vara behövda.

Även i Sverige finns det många barn somhar en svår tillvaro. Ungefär 10% av barnenlever i familjer där en eller båda föräldrarnahar missbruksproblem. Enligt våra (RäddaBarnen) beräkningar tvingas 190 000 barn blivittne till misshandel i hemmet, oftast är detmannen som misshandlar kvinnan. Över7 000 fall av barnmisshandel anmäldes förraåret. Mer än 3 000 barn utsattes för sexuellaövergrepp. 100 000 barn utsätts för mobb-ning, inte enbart av skolkamrater. Många barnuppger att de mobbas av vuxna.

Om 2000-talet ska bli barnens århundradeså måste vi vuxna nog ändra oss en hel del. Vi

Barns situation i världen


8

måste förändra vår livsstil. Kan jordbruk haen betydelse i det sammanhanget? Det trorjag. Både barn och vuxna behöver känna sigsom en del i de grundläggande sammanhang-en, i produktionen av livsmedel, i naturen ochi kulturlandskapet.

KSLA har en viktig uppgift att fylla genomatt bidra till att utveckla att möjligheterna ihögre grad förverkligas.

A. Åhnberg


9

Barn i lantbruket i U-länder

PETER HERTHELIUSLantmästareSIDAStockholm

Kan barn få vara barn då familjeinkomsten ismåjordbruket per vuxen ligger runt en dollarper dag och lantarbetarlönerna på lite mer ändet dubbla. Jo nog finns det möjligheter mendet är inte självklart.

Jag har roat mig med att tala om barnen påden gotländska landsbygden från folkskolansinförande 1842 (Den infördes i Danmark redan1812) fram till 1950-talet med Inga Lisa Hedinpå landsarkivet Visby. Likheterna mellansvenska barns situation från mitten av 1800-talet och fram till 1920-talet och barnen i deu-länder där Sverige idag är involverat i ut-vecklingssamarbete är slående. Familjensmöjlighet att överleva berodde i stor utsträck-ning på att man hade många och friska barnsom kunde hjälpa till på det egna jordbruketeller som en del av lantarbetarkåren. Myndig-heterna inklusive kyrkan utgick ifrån dennaverklighet då man planerade för barnens skol-gång. Skolgången fick inte störa produktivi-teten i lantbruket.

Ex 1. Det var självklart att barnen städadeskolan och högg ved åt läraren. Många blevbefriade från skolgången för att kunna hjälpatill med skötseln av lantbruket. Detta kundeman fortsätta med fram till 1920. Prästen gavdetta tillstånd men såg naturligtvis till attbarnen hjälpligt kunde katekesen.

Ex 2. Varannandagsläsning var vanligt. Debarn som gick i de två högsta klasserna (avsex) studerade under långa perioder endast 3dagar per vecka. Till detta skall läggas attlängre lov, som t.ex. sommarlov, var noga ko-ordinerade med lantbrukets behov av arbets-kraft.

Ex 3. 1937 bestämdes att folkskolan skullebli 7-årig. Stort motstånd fanns på lands-bygden. Främsta orsaken var barnens möjlig-heter att i framtiden kunna hjälpa till medarbetet på gården. Man fick tio år på sig. 1947var det genomfört. Då man något senare be-stämde att utöka med ytterligare ett år gickprocessen snabbt. Det tog ett år från besluttill genomförande.

Vad var det som inträffade efter andravärldskriget som plötsligt gjorde att barnenkunde ägna sig åt skolgång istället för att varabillig arbetskraft i jordbruket. Svaret ligger i attlönsamheten ökade och att man fick igångmekaniseringen samtidigt som industrin bör-jade kunna erbjuda mer lönande arbete för alltfler. Denna utveckling gick inte särskilt snabbt,det skulle dröja till mitten av 50-talet innanman var klar. Parallellt med detta utveckladesnya undervisningssystem för folkskolan.

Varför har vi fortfarande på 2000-talet imånga av tredje världens länder en situation


10

när det gäller barnens verklighet som på-minner om den vi hade hos oss för 100 årsedan?

Både Sida och Rädda Barnen utgår från FN:sbarnkonvention i sina projekt, och speciellt dådess barnrättsperspektiv. Huvudorsaken tillatt stora delar av Barnkonventionen inte harkunnat genomföras på landsbygden anser jagligga i den dåliga lönsamheten för jordbruketLönsamheten har gått ner för en stor del avjordbruket under de senaste 50 åren. U-lands-bonden har sällan fått ens världsmarknads-priset för sina produkter. Produktiviteten harstagnerat eller t.o.m. gått ner. Skillnaden i prismellan råvaror och producerade nödvändig-heter som t.ex. motorfordon har ökat katastro-falt under denna period. De subventioner somfanns under kolonialtiden och under de första10 åren av självständighet har avvecklats. I denutvecklade världen har systemen med subven-tioner vidareutvecklats till stora kostnader församhället och skattebetalarna.

Emellertid har detta också inneburit ettdrägligt liv för jordbrukarna, barnen harkunnat vara barn och fått tillfälle att leka,studera och hitta andra utkomstmöjligheterutanför lantbruket.

Vad har Sida gjort?Vad har vi gjort i våra landsbygdsutvecklings-program sedan slutet av 60-talet och framåtför att få till stånd en grundläggande livs-kvalitet för barn.

Vi måste nog svara ärligt och säga att myck-et har gjorts för barn inom undervisningenunder denna tid men väldigt lite, om något alls,har gjorts för att koordinera produktion, skol-möjligheter och livskvalitet för barn. Då jaggår igenom materialet som finns tillgängligtfår jag leta länge efter insatser som har tagitett realistiskt grepp om problematiken.

Vi har arbetat med barn ur ett skolperspek-tiv. Vi har arbetat med studieplaner för barn.Vi har genomfört en mängd studier av antro-

pologisk och social karaktär. Vi har arbetatmed barn och mödrar ur ett hälsoperspektiv.Nutritionsprojekt har genomförts. Stora vac-cinationsprogram har finansierats. Jag finneringen studie som speciellt tittat på jordbruk,barn och ekonomisk tillväxt.

Under 70-talet då Sidas Lantbruksbyråarbetade mycket med konceptet IntegratedRural Development analyserade man intesärskilt barnens situation. Man utgick ifrånhushållet där barnen bara var en del. Denviktiga skolgången sköttes av andra kollegorsom var ansvariga för undervisning. Det endariktigt konkreta exemplet på stöd till barn ilantbruksperspektiv, som jag kan hitta, ärsatsning på 4H aktiviteter under framför allt70- och 80-talen i samband med integreradelandbygdsutvecklingsprojekt. Det framgångs-rika Markvårdsprogrammet i Kenya är ett braexempel.

Under denna period fram till 80-talets slutbörjade folkligt deltagande användas i besluts-och genomförandeprocessen. I de ”shoppinglists” som många gånger var resultatet av pla-neringsfasen stod skolbyggnader högt uppbland önskemålen. Många skolor byggdesockså för ”jordbrukspengar”, men utnyttja-des dåligt på grund av bristande koordineringmellan skol- och jordbruksintressen som i sintur berodde på den låga lönsamheten för jord-bruket. Till detta kom problem med svagalärarkrafter som gjorde att många föräldrarinte skickade barnen till skolan samt olikakostnader som skoluniformer, skolmaterialoch bidrag till läraren.

I detta sammanhang är det värt att noteraatt i Sverige så sent som under 40-talet kundebarn som hade sina skor på reparation få lånaskor av skolan för att inte missa undervis-ningen. Betrodda bönder hade som uppgiftatt se till att socknens barn gick i skolan. Deriktigt fattiga barnen fick på Gotland ett målmat under skoldagen av bönder som hadebättre råd.

Under 80/90-talet kom så (den demografi-ska) katastrofen HIV/AIDS. Detta har bl.a.

P. Herthelius


11

inneburit att strålkastaren har riktats mot allabarn som blivit och blir föräldralösa. Vad skallde göra? Sköta jordbruket tillsammans medgamla farmor med uråldriga metoder, dåligtutsäde och ingen växtnäring. Till detta kom-mer att man helt tappar kunskapsöverföring-en vad gäller lantbruk mellan föräldrar ochbarn. Tidigare behövde barnen inte arbetamed det tunga jordbruksarbetet som t.ex.jordbearbetning. Nu måste de göra allt. Harde överhuvudtaget tid att gå till skolan? 10-åringar tar ansvar för hushållet, jordbruks-produktionen och småsyskonen. Allt tyderockså på att flickor drabbas än värre p.g.a.gällande traditionella könsroller. Detta harvarit en stötesten vid många internationellagenderkonferenser.

Finns det någon ljusning påsakernas tillstånd?Mellan åren 1990 och 2015 skall en halveringav det antal personer som tjänar mindre änen dollar om dagen bli verklighet. Detsammagäller för de människor som lider av hungeroch svält. Detta är de officiella Millenium-målen som världens ledare helhjärtat (?) stö-der. Till detta kommer ytterligare sju mål sombland annat handlar om fullt utbyggd grund-skola och sänkt barnadödlighet.

Går det? Ja, om man vill och gör de nödvän-diga investeringarna i produktionen både i ochutanför lantbruket går det alldeles utmärkt!

Men ännu har jag sett för lite resurserläggas på utveckling av produktiva odlings-system i den fattiga världen (med undantagför länder som Brasilien, Kina etc.) kombine-rat med ordentliga satsningar på handelnsområde. WTO problematiken kan ibland sessom övermäktig för fattiga jordbrukare menvi skall komma ihåg att dessa små jordbruka-re inte egentligen har något med denna pro-blematik att göra. För småjordbrukama är detviktigare att den nationella och regionala han-deln utvecklas, denna påverkas endast margi-

nellt av den globala handeln där delvis WTO:sregler fungerar. Däremot drabbas småjord-bruket mycket negativt av billiga importer,dumpning och ibland fel skött katastrofbi-stånd. Det är nog så att om konventionen ombarns rättigheter skall genomföras på t.ex.den afrikanska landsbygden behövs betydligtstörre satsningar både från mottagarländeroch givare.

Har detta något med jordbruksproduktio-nen i Sverige att göra? Ja, men marginellt.Betydligt större påverkan är att Sverige ochEU vrider sig som maskar på en krok då indu-stri- och tjänstesektorn flyttar till Indien ochKina. Då denna sektor utvecklas i u-världenhar också jordbruket där en möjlighet att blimer produktivt. Därmed kommer barnensrättigheter att få vara barn, att få välja, att fågå i skolan att kanske få flytta till tätorten ochfå ett annat mer lönsamt arbete avsevärt attförbättras.

Rädda barnen har skrivit ett tänkvärt pap-per som heter ”Rädda Barnens ställnings-tagande till barnarbete”. Här är en av grund-teserna att det skadliga barnarbetet beror påfattigdomen. Samtidigt säger man att man för-enklar om man endast skyller på fattigdomen.Ja kanske är det så men jag kommer inte ifrånden samlade internationella erfarenheten atttillväxten i de lokala ekonomierna, lantbruket,är grundförutsättningen också för barns rättatt vara barn. Varken Rädda Barnen eller Sidaser allt arbete som barnen utför som utnytt-jande av barn. Det är viktigt däremot att be-kämpa skadliga former av barnarbete. Vi vetatt slavliknande anställningsformer förekom-mer. Vi vet att lantbruksarbete många gångerinnehåller stora faror som t.ex. risk att utsättasför direktkontakt med bekämpningsmedel el-ler att skada sig med de redskap som användsför att inte tala om belastningsskador av olikaslag. Detta måste bekämpas och elimineras ide samarbeten där givarna är aktiva.

Som ni vet har Sida tillväxtens betydelseför bekämpning av fattigdomen som över-gripande tema under det här året.

Barn i lantbruket i U-länder


12

Jag anser att vi som arbetar med lantbruks-produktion kan hämta mycket ur den kun-skap som förmedlas genom SIDA. På SIDA harman producerat ett antal dokument ochrekommendationer vad gäller barn och barn-arbete inom lantbruket. Läs och begrunda.

Jag har fyra viktiga dokument framför mig.Alla tar upp de saker jag diskuterat från liteolika perspektiv, men mest konkret är Sidasskrivelse från 1999.

Ex. 1. Barnets rättigheter i svenskt utvecklings-samarbetet. (Sida 1999)En sida av sextiofem behandlar barnets situ-ation i lantbruket. Behovet av tillväxt i näring-en beskrivs som en förutsättning för en bätt-re situation för barnens behov. Råd angåendeprioriteringar för samarbete i ett barnrätts-perspektiv är bra beskrivna.

Ex. 2. Ett barnrättsperspektiv i Internationelltutvecklingssamarbete.(Regeringsskrivelse 2001/02: 186)Det mesta som står i denna regeringsskrivel-se gäller naturligtvis också för barn och lant-bruk. Men det är inte lätt att hitta skrivningarsom visar att författaren har djupare kunska-per om landsbygdens problematik. Det skallförtydligas att konventionen kom 1989.

Ex. 3. Konventionen av barnets rättigheter.(UD info september 2002)Denna läsvärda info från UD behandlar påett lättillgängligt sätt FN:s konvention ombarnets rättigheter. Inget speciellt tar upplantbrukets problem.

Ex. 4. Barnrättsperspektivet Konkretiserat.Svar på regleringsbrev till Sida 2003.Här finns mycket att läsa men letar jag efterjordbruksproduktionens problem ur ett barn-perspektiv måste jag ta på mig glasögon somgår bakom den tillgängliga texten

Vad gör vi nu?Arbetet på Naturresursavdelningen har sedanett år tillbaks förstärkts med en resurspersoninom barnkonventionsområdet. Vår främstauppgift, sett ur ett barnrättsperspektiv, är attmed olika insatser stödja förutsättningarnaför att barn skall få vara barn och skall fåmöjlighet att gå i skola.

Detta kommer att ta tid. Vi blir nog inte kla-ra med detta med Millenium perspektivetsom ledstjärna. Däremot bör vi ha kommit enbit på väg. Barn kommer även i fortsättning-en att behöva arbeta hemma på gården därderas arbete inom familjens jordbruk fylleren viktig funktion, men också kan och skallses som ett praktiskt lärande inför vuxenlivet.Stöd till kloka schemaläggningar inom skolansområde som passar lantbruket, familjernaoch barnen måste till. Lönsamheten i lant-bruksproduktionen måste höjas genom speci-fika stödformer som är klokt anpassade tillWTO (det finns utrymme för sådant), menframförallt genom riktiga priser. Goda ledaremåste se till att den relativa standard somfinns i de urbana områdena inte bygger påutsugning av landsbygdens befolkning, så ärnämligen fallet idag.

Ny teknik måste spridas till landsbygden(kanske med subventioner i en inledandefas). Hiv/aids leder idag till att högvärdiga ochnäringsrika grödor byts ut mot lättodlademen tyvärr näringsfattigare. Odling av kassa-va har i Malawi, Zambia och Zimbabwe sedan1990 fram till idag mer än fördubblats. Dettapåverkar barnens situation mycket negativt.Lantbruket måste utvecklas så att barn imindre utsträckning än idag behöver ägna alltid utöver skolarbetet till jordbruksarbete.Marknad och handel måste utvecklas på ettgynnsamt sätt för de fattiga.

Det finns förutsättningar, men finns det enriktig vilja till förändring bland makthavare,konsumenter och producenter?

P. Herthelius


13

Lantbrukets attraktionskraft hossvenska barn och ungdomar

JENNY SVENSSONProjektledareLRFStockholm

Ett av ledorden i LRF:s vision är attraktions-kraft. År 2010 ska vi inta en tätposition när detgäller lönsamhet, tillväxt och attraktionskraft.För att uppnå detta måste vi satsa på barnoch ungdomar som idag har allt mindre kon-takt med lantbruk.

Små barn trivs på gårdFör de mindre barnen har LRF en verksam-het, LRF Skolkontakt, som riktar sig till mål-gruppen 6–12 år. De arrangerar bland annatgårdsbesök för skolklasser. Detta är generelltmycket uppskattat hos de svenska barnen.De tycker att det är fantastiskt roligt att kommaut på en bondgård. Djur är alltid uppskattadeav framförallt flickorna och redan i småskole-åldern imponeras små pojkar av traktoreroch maskiner. Genetiskt eller inte? För dem ärdetta ett lekfullt inslag i vardagen.

Lantbruk töntigt tyckertonåringarMen mellan 12–15 år händer något i attitydentill lantbruket. Svensk Mjölk gjorde i novem-

ber 2002 en målgruppsanalys på årskurs 9där endast 14% av dem som deltog i under-sökningen var positivt inställda till lantbrukoch lantbruksarbete.

Ungdomar förknippar tyvärr lantbruks-arbete med ord som smutsigt, gammaldagsoch ensamt. Det är inte heller särskilt ”cool”att arbeta i branschen. Det märks inte minstute på mässor då man kan möta ungdomarsom inte vågar stanna och prata trots att manmärker ett visst intresse. Undersökningenvisar också ett tydligt samband mellan er-farenhet av lantbruk och attityd. Ju mer kon-takt eleven haft med lantbruk desto mer posi-tiva var de.

Under våren 2003 genomfördes en enkät-undersökning på naturbrukselever i årskurs 1och 3, på uppdrag av LRF och SLA. Där kart-lades bland annat elevernas bakgrund ochvad som avgjorde deras gymnasieval. Ävenhär såg man kopplingen mellan ungdomarnaserfarenhet av lantbruk och intresse. Där fram-gick att ”Öppet Hus” och prao/praktik varavgörande för deras val och bland elever somvalt jordbruksinriktning hade mer än hälftenen förälder som arbetade inom lantbruket.


14

Grön Prao stärker imageFör att stärka lantbrukets image hos unga harunder de senaste åren en del insatser gjorts.Bland annat har man, i NYN´s regi, deltagit påFramtidståget, en yrkesmässa som riktar sigtill åk 9. Dessutom har LRF, tillsammans medSLA och Svensk Mjölk startat ett projekt,Grön Prao, som riktar sig till elever årskurs 8och 9 i grundskolan. Syftet med projektet äratt ge ungdomar möjlighet prova på att arbe-ta på t.ex. en gård, en husdjursförening, ettnaturbruksgymnasium etc.

Använda ungdomars egna forumFör att nå ungdomar är det viktigt att användaderas egna forum som t.ex. chattsidor påInternet, festivaler och andra ungdomsevene-mang, samt att påverka skolorna att integreralantbruket i sin undervisning. Det är ocksåviktigt att poängtera att dessa insatser inteska locka alla ungdomar till branschen utanockså generera till ökad kunskap om dagenslantbruk!

Avslutningsvis följer en artikel som speglarhur en del ungdomar ser på lantbruk. Den ärskriven av Emelie Lund, vikarierande redak-tör på Barometern i Småland.

Lantliv”För mig fungerade det inte. Naturbruksgym-nasiet. Jag hade läst två år på natur och varurless på allt vad logaritmer hette. Jag varberedd att slänga min formelsamling i huvu-det på min fysiklärare och ägna resten av mittliv åt hästar.

Efter långa samtal med mina föräldrar ochsyokonsulenten tog jag en morgon bussen tillnaturbruksgymnasiet. Jag kände ingen menkände igen många.

Första lektionen pratade vi om vilka hästarsom var finast. ”Jag tycker bäst om fuxar”fnittrade en tjej. Nästa pratade om araber ochen annan om långa fladdrande manar. Detkändes inte seriöst. Steget från pretentiösaläkardöttrar till den diskussionen var för lång.Jag ville slå någon. Jag menade att alla kundedra åt skogen på det charmerande vis bara entonåring kan. Efter det började jag hänga medkillarna, eller ja, det var väl att överdriva, detvar nog mer efter. En av dem var hygglig nogatt se till att jag hängde med.

Nästa lektion var det dags för matte. Menden avbröts av en Valmet som körde förbi.Alla rusade upp för att titta. Oskar lutade sigfram och viskade ”om den är röd är det oftasten Valmet eller en BM och om den är grön ärdet oftast en John Deere.”

Han var i alla fall snäll. Andra var värre.Längre fram på lektionen kom tre killar in ochvrålade ”vem är den nya tjejen?”. De tittadepå mig i tre sekunder och vände sen och gick.

Oskar lutade sig fram igen; ”det är ingenfara, du kommer snart också hitta en pojkvänhär.” Ungefär då förstod jag att det var detvärsta som kunde hända. Och efter att allautom jag lämnat en icke lärarledd lektion föratt gulla på internatet eller kolla in den nyaJohn Deere katalogen bestämde jag mig. Jagringde min syokonsulent och bad gråtandeom att få komma tillbaka. Det blev inget mernaturbruksgymnasium för mig.”

Artikel ur Barometernav Emelie Lund, 28/1 2004

J. Svensson


15

Barnarbete inom jordbruket– ett sätt att bli vuxen?

MATS SJÖBERGFil. drLinköpings universitetLinköping

I en artikel från 15 oktober förra året kundeman i Nya Lidköpings Tidningen läsa om enganska intressant företeelse som hade gått avstapeln i Hyringa-Längnums bygdegård. Dåhade 4H:s länsförbund i Skaraborg haft enföretagsutställning där barn och ungdomarfrån 7 år och uppåt fick delta. Denna företags-verksamhet handlade om bl.a. jord- och skogs-bruk, hem och hushåll samt djur och natur.Utställningen handlade om att barnen ochungdomarna nu skulle visa upp vad de hadesysslat med under våren och sommaren ochde skulle bli bedömda och godkända av enjury.

De hade tidigare utrustats med en företags-bok som var anpassad efter deras ålder och iboken kunde de bokföra inkomster och utgif-ter och göra ett enkelt bokslut. Under somma-ren hade barnen och ungdomarna fått besökvid sitt lilla företag av folk från 4 H:s länsför-bund. Och nu i oktober var det dags för dematt komma med bevis. Vinnare kulle koras.Utställningen var välbesökt och det var trångti bygdegården. Joel Pettersson från Hange-lösa visade stolt upp sin tupp och sin höna.Jerker Liden-Karlsson från Trökörna hademed sig sina två får.

Vinnare i klassen bästa företag för åldern 7–9:åringar blev Oskar Lundgren, Skeby, somägnat sig åt odling. Pris i samma klass fickockså Augusta Eriksson från Lavad som ägnatsig åt hemservice. I samma klass, men för 10–13:åringar, prisades Beatrice Täng, Lavad, försitt hushållsarbete. Emelie Bengtsson, Hyringa-Längnum, hade fött upp getter.

Men här fick man också priser för bra utställ-ningar. Andreas Svensson hade gjort en för-nämlig utställning om ärtodling och Annie Hy-refeldt en om bakning. Jonathan Lundgren blevbelönad för sin utställning om bygg och riv.

Priserna bestod i en 4 H-företagsnål, ellerom man hållit på med ett företag i 3 år, ocksåett diplom. De som hade hållit igång under 5 årfick också en vas med 4 H-loggon ingraverad.

Om jag inte hade angivit tidpunkten för närdetta ägde rum så tror jag att flera av osshade associerat händelsen med 1940- eller1950-tal. Det här är knappast något vi för-knippar med 2000-talet. Men utställningen iHyringa-Längnum ägde alltså rum i höstas.Det är nära i tid men känns långt bort i er-farenhetsrummet. Inte sysslar svenska barnidag med sådana här saker. De sitter framfördatorn, tränar fotboll eller ishockey eller


16

sitter framför TV:n. De är långt från lantbruketoch produktionen av livsmedel. Och de troratt mjölktankbilen kör ut till gårdarna för atttanka och fylla på korna med mjölk.

Det socialiserande barnarbetetUtställningen i Hyringa-Längnums bygdegårdknyter oss dock till den svenska historien ochjordbrukets och landsbygdens vardag. När-mare bestämt till en den organisation somföregick 4 H-föreningen Unga Odlare. UO varen slags juniorverskamhet till en organisa-tion, som nog är lite mera känd, nämligen JUF– Jordbrukareungdomens förbund. JUF star-tade 1918 och Unga Odlare vid mitten av1920-talet, då bl.a. ett betydande ekonomisktstöd från USA (Rockefellerfinansierad institu-tion vid namn International Edacation Board– IEB). Verksamheten var i princip ämnad föråldern 10–17 år. JUF organiserade vanligenbetydligt äldre ungdomar/personer.

Tanken med UO var att på ett lekfullt sätt fålandsbygdsbarn intresserade av jordbruk.Sigurd Svensson, en av grundarna av JUF, an-såg att barnen i sin lek härmade de vuxna ochdetta skulle man utnyttja. Ett bra sätt vore dåatt låta dem bli egna företagare – ”att läragenom att göra” eller ”learning by doing”,som ett samtida pedagogiskt recept av JohnDewey formulerade det. Genom en junior-verksamhet skulle barnens aktivitetstörstoch upptäckarglädje få barnen intresseradeför och kunniga i jordbruk, djuruppfödningoch trädgårdsskötsel. I JUF-bladet 1933 (nr11) kunde man läsa följande berättelse:

”Min gurkodling.Våren 1932 blev jag medlem i JUF. I skolansträdgård erhöll jag ett jordområde, som var 34m långt och 16 m brett. Matjorden var grus-mylla. Förra året hade där odlats potatis. Enmånad före sådden plöjdes ned två lass pudrett-gödsel. Jag sådde gurkfröna för hand ochstoppade ned dem två cm djupt. Mellan varje

lämnades ett avstånd av 8 dm och mellan varjefrö 1 dm. Fröet kostade 4,25 kr och hästarbetet5 kr. I slutet av juli börjades skörden. Jag skör-dade sammanlagt omkring 5 000 gurkor. Prisetvar ovanligt lågt i år. För en del av gurkornalyckades jag få 1–1,25 kr per 100 st, men deflesta måste jag dock lämna för endast 75 öreper 100 st. Behållningen av hela skörden blevändå 24,50 kr. ”

Historien kring Unga Odlare är fascinerande –och delvis bortglömd – men det är inte dennaförening eller dess historia som skall stå i cen-trum här. Men det knyter an på ett bra sätt tillden rubrik jag har satt på mitt inlägg – ”barnsarbete – ett sätt att bli vuxen”. I Unga Odlareslussades barnen in i jordbruket och vuxen-livet genom en praxisnära pedagogik. Det varockså en verksamhet där de unga stod i närakontakt med de vuxna – t.ex. föräldrarna, kon-sulenterna och inspektörerna. Och det var enverksamhet där de unga togs på ett mycketstort allvar och behandlades med djup respektav vuxensamhället. Jag skulle vilja kalla dettaför ett barnarbete men med tydliga pedagog-iska förtecken. (socialiserande barnarbete).Med socialiserande arbete avser jag sådantarbete som hade ett stort inslag av fostran(och framtidsinriktning) i sig. Man skulle lärasig ett framtida yrke och dess handgrepp menockså ett arbetes ”moral”.

Det nödvändiga barnarbetetMen i det agrara samhället har också barnsjordbruks- och hushållsarbete varit av annankaraktär. Det arbete barnen gjorde skulle jagvilja kalla instrumentellt. Med instrumentelltarbete avser jag sådant arbete som behövdesför att själva arbetsinsatsen var nödvändig. Detfanns kanske ingen annan som gjorde det. Bar-nens arbete var i denna mening nödvändigt.

Denna typ av arbete var av stor betydelseoch detta ganska långt fram i tiden. T.ex. vardet industriella barnarbetet marginellt i för-

M. Sjöberg


17

hållande till det agrara och blev än mer såsedan arbetarskyddslagstiftningen inskränk-te det och mekaniseringen gjorde barnen oan-vändbara och därmed överflödiga. Redan ibörjan av 1900-talet var det industriella barn-arbetet av helt underordnad betydelse. Meninom jordbruket menar jag att barnen hadeen betydelsefull roll ända fram till 1950-talet.Visserligen var barnen då inte längre de hel-tidssysselsatta allroundarbetare som de varitunder långliga tider. Då hade de blivit mer avdeltidssysselsatta specialister som ryckte inunder jordbrukets arbetstoppar. Men trotsdetta var de alltså av betydelse för familjer ochsamhälle. Jag vill här bara exemplifiera dettamed att det s.k. skörde- eller potatislovet varcentralt påbjudet ända fram till 1958.

Barnen var betydelsefulla dels för att deutförde självständiga arbetsuppgifter (ex. vall-ning) dels för att de assisterade och komplet-terade vuxna i deras arbeten. Men deras rollvar också att ersätta inhyrd arbetarkraft.Genom sitt arbete frigjorde barnen vuxenarbetskraft för andra uppgifter. Men de kundeockså, genom arbete hos andra, avlasta denegna familjen från försörjningsbördan ellerdra in kontanta pengar till sin ursprungs-familj.

Barns arbete var också accepterat och egoganska oproblematiskt. Företeelsen väckteknappast några större debatter och det an-sågs till och med som gott och hälsosamt. Detfanns en stor tilltro till att arbete ute i denfriska luften var stärkande både för kroppenoch moralen. Ett institutionellt och kulturelltramverk omgav barnens arbete: de fick (juri-diskt), borde (moraliskt), kunde (kompetens-mässigt), orkade (fysiskt) och måste (ekono-miskt) arbeta.

Vallning av djur var den stora arbetsupp-giften för barnen i det svenska agrarsam-hället. Här engagerades de flesta barnen.Och det var ego en mycket förtroendefulluppgift de sattes att sköta. Djuren represen-terade ett stort kapital på en gård och därförgällde det för barnen att se till att djuren inte

löpte iväg och att de slussades till vatten ochbete.

Det faktum att barns arbete inom jorbruketinte reglerades i arbetarskyddslagarna (förr-än 1949) har motiverats med att man intemed lagstiftning skulle ingripa i familjesfärenoch att familjen var det bästa skyddet mot ettotillbörligt utnyttjande av barnet. Men jaganser att man till detta måste lägga en annan,outtalad och förbisedd, faktor. Och det rördet faktum att man i det svenska samhälletinsåg det beroende man hade av barnensinsatser. Att lagreglera barns arbete inomjordbruket hade varit att börja såga i den grenman satt på. Barnen var ett alltför betydelse-fullt ekonomiskt inslag!

För att summera: skälen till att barnen an-vändes till arbete inom jordbruket i Sverigevar alltså flera. Och jag skulle vilja påstå attdet i de flesta fall inte rörde sig om snödexploateringsiver eller profithunger.

Och bakom allt detta tror j ag att det låg enstark tilltro till barnens förmåga att lära ochkunna utföra. Dvs. det var ett ganska respekt-fullt förhållnings- och synsätt på barnen frånvuxensamhällets sida. De var behövda ochtilltroddes en kompetens. Det var därför enganska lovande väg för dem in i vuxenliv ochmedborgarskap.

Vilka ”hinder” fanns det då för barns arbe-te och hur hanterade man dessa? Givetvis ärdet då skolan som är aktuell att behandla.

Skolan och barns arbete:olika strategierDen främsta konkurrenten till barns arbetevar skolan. I hela Europa fick vi vid olika tid-punkter skolplikt och ett obligatorium attbevista och vara i skolan. Det uppstod enkonkurrens om barnens tid – vem skulle fåbestämma över barnens tid och var de skullevara: familjen eller skolan/samhället. Och häruppstod en långvarig konflikt – en dragkampom barnen – inte bara i Sverige utan i hela

Barnarbete inom jordbruket – ett sätt att bli vuxen?


18

Europa. Betydelsefullt för hur denna kamputvecklades var jordbrukets struktur ochstorleken på jordbruken. I länder (och om-råden inom länder) med stora jordbruk (stor-gods eller stora gårdar) kom tekniken ochmekaniseringen att successivt ersätta barnen,medan det i länder och områden med mindregårdar (familjejordbruk) kom att bli en segaredragkamp. Hur skulle konflikten mellan sta-tens krav på skolgång och jordbrukets/famil-jernas behov av arbetskraft lösas?

Här kan man skönja olika nationella ochstatliga strategier. Sverige representerade denmjuka och informella linjen. Här tilläts ett sys-tem för skolgång (halvtidsläsningen) somtillät barnens deltagande i arbetet; detta sked-de dock under starka protester från bl.a.lärarna och under talet om ett undermåligtoch dåligt skolsystem. Det förekom ganska fåsanktioner och repressalier mot familjer sominte skickade sina barn till skolan. Jag menaratt man från statligt håll insåg beroendet avbarnen.

Norge representerade den formella, reglera-de men också kompromissvänliga linjen. Maninrättade 1889 de facto ett skolsystem förstäderna och ett för landsbygden där kravenpå närvaro och skolgång var olika. Och dettasystem var i bruk ändra fram till 1950-talet.Men man hade trots allt möjliga sanktioner:familjer som inte skickade sina barn till skolankunde bötfällas.

Danmark skulle kunna sägas representeraden formella och ”hårda” linjen: ingen skill-nad mellan stad och land vad gäller närvarooch skolgång samtidigt som man hade hårdaregler för olovlig frånvaro genom bötesstraff.Kanske var de danska friskolorna ett svar pådenna hårda statliga strategi?

Historiska lärdomar och dagenssituationVi vet att det betydelsefulla barnarbetet i dagi tredje världen är det agrara. Vad kan då vår

historia ge för ev. ledtrådar till detta problem?Kan barnen bidra till utveckling? Och på vilketsätt och under vilka förutsättningar? Kortsagt, vilka historiska lärdomar kan vi dra? Hurkan vi göra bruk av historien i detta fall? Låtmig peka på några punkter.

Den demografiska strukturen i dåtidensSverige (och den tid då barnarbetet var om-fattande) var, för det första, sådan att befolk-ningspyramiden hade en bred bas och enbetydande avsmalning uppåt. Detta medför-de att det fanns många barn och unga ochförhållandevis färre vuxna. Arbetskraftenfanns därför bland unga och detta faktum”utnyttjades”. Vi kan alltså säga att det varbarnen som i betydande omfattning bidrogtill uppbyggnaden av välfärden i Sverige (menäven i andra hordiska länder).

Många av de jordbruksländer, som finns itredje världen idag, har en liknande demogra-fisk struktur som Sverige hade under förstahalvan av det förra seklet. Och i många fall enliknande jordbruksteknik. Med ”nödvändig-het” måste man därför använda barnen. Alltannat vore ett ganska kraftigt ”slöseri medknappa resurser”. De utgör en resurs och enväsentlig tillgång. Men då har vi konfliktenmellan arbete och skola/skolgång. Hur kanman lösa denna?

Skolsystem är ju i regel nationella dvs. likai/uniforma för ett helt land och deras avsikt äratt vara utjämnare av ekonomiska och andraolikheter och skillnader i landet. Men de byggsofta upp med andra ledstjärnor – t.ex. indu-strins och städernas – än jordbrukets behov.Skolsystemen måste vara lyhörda för och av-passade för det behov (både vad gäller inne-håll och tidskrav) de jordbrukande familjernahar av sina barn.

Detta skulle kunna betyda – givet våraerfarenheter i Sverige – att man under en tidformellt tillåter ett ”parallellskolesystem” –ett för städerna/moderniseringen där och ettför landsbygden. På detta sätt skulle man låtalandsbygdsbarnen bidra till familjeförsörj-ningen och landets uppbyggnad tills meka-

M. Sjöberg


19

niseringen och tekniken gör barnen ”över-flödiga” som arbetskraft.

Så till den svåraste frågan: vad kan vi sägaom barn och jordbruk i Sverige idag? De fåbarn som finns på landsbygden, och de ännufärre som finns knutna till jordbruket, haringen reell roll i dagens svenska jordbruk. Deär med pappa eller mamma men kan knappastgöra något väsentligt arbete, av förklarligaskäl. Det är snarast fråga om en invänjning till

Barnarbete inom jordbruket – ett sätt att bli vuxen?

ett framtida övertagande av gården. Vi skulledärför kunna säga att deras insatser eller ”ar-bete” är symboliskt.

Men om vi återvänder till barnen i Hyringa-Längnums bygdegård så tycker jag att förete-elsen är både rolig, seriös, spännande ochrörande. Kanske är det en möjlig pedagogikoch strategi för att föra de svenska barnenoch jordbruket närmare varandra i fram-tiden?


20

Diskussion

Herr Åke Clason: Ja, jag håller med om att av-ståndet mellan dagens ungdomar och lant-bruket är väldigt stort. För att hitta förståelseså tror jag att det är viktigt att man utgår frånden situation som ungdomarna idag befinnersig i. De har inte kontakt med lantbruket ochdin bild visar också att det är ytterst få somhade varit på en gård. Det finns dock ett stortintresse bland ungdomar att gå djurvårdar-utbildningen eller hästutbildningen på våranaturbruksgymnasier. Här finns en möjlighetom skolan har förmågan att fånga upp djur-intresset kan man med tiden föra över ung-domarna från smådjur till stordjur. Ungdomar-na upptäcker att man förutom att älska ettmarsvin kan älska kor och grisar. Där tror jagdet finns väldigt stora möjligheter. Sedan enkommentar om situationen i U-länderna. Finnsdet möjligheter att där använda 4-H verksam-het. På 4-H gården lärde man sig sköta ett egetföretag, sköta sina djur och man fick bokförahur man sålde sina produkter osv. och på såsätt också skulle kunna komma ut på mark-naden.

Maria Elinder: Jag jobbar delvis på Lands-tingsförbundet Svenska kommunförbundetmed landsbygdsutvecklingsfrågor och så job-bar jag också åt alla Sveriges Naturbruksgym-nasier med deras nätverk i Naturbruksskolor-nas förening och med den gemensamma web-plattformen Naturbruk.org. Jag tycker det ärså spännande med Sveriges Naturbruksgym-nasier, dels har de fler elever nu än de någon-sin har haft och det beror nog mycket på denhär breddningen. Det är inte bara jord ochskog och trädgård som det har varit tidigare

utan också naturvetenskap, miljö, jakt/vilt-vård och fiske. Det är så mycket som rörlandsbygd och eleverna som går där trivsotroligt bra med just den här kombinationenav teori och praktik. Man är ute och jobbar iföretag och har lätt att få jobb. Men ett pro-blem är detta med ”image”. Man säger inte påkrogen att man går på naturbruk, det är inte”fint”. Vidare så når naturbruksskolorna inteungdomar med utländsk bakgrund och det ärsamma problematik inom SLU. SLU är detuniversitet som har minst ungdomar medicke svensk bakgrund. Det är en stor ut-maning att ändra detta förhållande och härkanske KSLA kan vara med i det nätverk somvi håller på att bygga upp nu. Vi har ett jätte-bra samarbete med gröna näringarna, t.ex.med LRF. Frågan om lantbrukets attraktions-kraft – hur kan vi synliggöra det? De ungdomarsom hittar ut till de här naturbruksskolornade är helnöjda och det verkar finnas jobb.Men vi behöver samverkan med många ochjag tror att vårt nätverk också kan spela överatt verka i U-land i framtiden. Vi har mångafrån Sverige som har jobbat på ett bra sätt iU-land och många har bakgrund från natur-bruksskolor.

Herr Olle Pettersson: Jag har en fråga angåen-de det som Peter Herthelius pratade om, dvs.när barnarbetet försvann på svensk lands-bygd. Du betonade att när jordbruket fickbättre lönsamhet så man behövde inte barn-arbetet mer. Menade du detta? Min reflektioni sammanhanget är att det var snarare så attbarnarbetets lönsamhet upphörde genomteknisk utveckling. Min koppling till diskussio-


21

Diskussion

nen om U-land är att så länge det är funktio-nellt och så länge det är lönsamt så kommerbåde det goda och det onda barnarbetet attfinnas där men inte längre.

Herr Mårten Carlsson: Vad tycker du Annikaatt KSLA skall göra?

Fru Annika Åhnberg: Först och främst tyckerjag att KSLA skall fortsätta att intressera sigför frågan. En sak som jag tycker att akade-mien skulle kunna göra är att gå vidare ochordna ett större arrangemang kring de härfrågorna och kanske dela upp dem, ta Sverigeför sig och den globala problematiken för sig.Även om det nu är så att det inte finns såomfattande insatser inom utvecklingssam-arbetet som handlar om barn och jordbruk såskulle man ändå söka efter de goda exempelsom finns, gå igenom och värdera dem och sevad det finns för bra saker som görs. Sen närvi vet lite mer om det så skulle akademienkunna bedriva ett effektivt påverkansarbete,ständigt påpeka hur viktig frågan om utveck-lingssamarbete är och göra det i förhållandetill SIDA och i förhållande till departementoch i alla möjliga sammanhang. I Sverige tyck-er jag absolut att KSLA skall gå med i det härnätverket. Jag tycker det låter spännande. Jagvill också säga att i det projektet som handlarom en framsyn för den svenska livsmedels-produktionen har vi i de begynnande diskus-sionerna också identifierat problemet att detär så få invandrare i vårt land som nås avnågonting som har med de areella näringarnaatt göra. Där tänker jag att KSLA skulle kunnaordna seminarier och bjuda in invandrarorga-nisationerna. Jag är säker på att det finnsmånga invandrare i Sverige som gärna skullevara verksamma inom de här sektorerna ochsom kanske bär på en sådan egen yrkeserfar-enhet från det land de kommer från men somhär inte får chansen att nyttja den. Det kundevara intressant att diskutera med invandrar-organisationer om hur de ser på de här sek-torerna. Vad ser ni för hinder? Vad ser ni för

möjligheter? Där kunde väl akademien myck-et väl vara en aktör. Sist vill jag säga att jagtror att vi är fullständigt överens när detgäller själva företeelsen barnarbete i relationtill att barn skall gå i skolan och lära sig. Barnskall få leka. De skall få vara nära vuxna ochsakta i takt med att de mognar föras in i detvuxna samhället. Barn skall inte utsättas förhårt exploaterande arbete. Men det är vägendit som vi måste diskutera. Där tycker jag detvar oerhört tankeväckande att komma till in-sikt om att det här inte alls var en processsom skedde över en natt. Att vi var så duktigaatt vi införde folkskola och så ”vips” gick allabarn i skolan. Det var en process som tog långtid här också. I utvecklingssamarbete så mås-te vi förstå att man måste ha de här mjukaövergångarna där man ser till att barn fårkomma i skola och att det arbete de trots alltmåste utföra då får vara lite lättare och ta litekortare tid. Om man har den ömsesidiga för-ståelsen så tror jag att i U-länder precis som iSverige så kommer man ha mycket störreframgång än när man försöker ta hela klivetpå en gång. I vårt land tänker jag att vi måstebörja tänka tvärtom, att litet mer medvetetarbeta för att unga skall få en chans när dekommer upp i tonåren att överhuvudtaget fålite arbetslivserfarenhet via sommararbeten,en situation som inte är självklar längre.

Herr Mårten Carlsson: Om jag skall samman-fatta någonting så är det att vi skall fortsättaatt skaffa mer kunskap om det här och sedanskall vi jobba med påverkan. Det tänker dudig både i I-land och U-land och i I-land sär-skilt inom invandrargrupperna.

Herr Göran Hugoson: Det sades här att vi skalllära av historien och Mats Sjöberg presente-rade en väldigt intressant kurva. Jag skullevilja veta vad som ligger bakom den därkurvan. Olle Pettersson var inne på att detkanske i stor utsträckning kunde vara enfråga om lönsamheten i jordbruket och dentekniska utvecklingen som drivit utvecklingen


22

Diskussion

men jag undrar om det inte finns andra fak-torer som kan ligga bakom. Vi hade en heltannan sjukdomssituation under den där tiden.Vi hade tuberkulos hos människor. Vi hadeSpanska sjukan som slog ut väldigt mycketfolk för mycket lång tid och vi har alla barn-sjukdomar som vi idag inte längre har, mäss-ling och påssjuka för att nämna några som vihar vaccinerat bort. Polio fanns med underden här tiden och vi hade också många svårafysiska handikapp beroende på att man hadehelt andra arbetarskydd. En fråga är om manhar analyserat den här kurvan mera ingåen-de – vad döljer sig bakom statistiken?

Fil. dr Mats Sjöberg: För det första är det härskolmaterialet fantastiskt. Här satt folkskol-lärare runt om i Sverige och förde pinnar överbarnens frånvaro och närvaro under långligatider och detta finns bevarat. Det är det somgör att en rekonstruktion är möjlig. I min traktär det så att där hade man två möjliga diffe-rentieringar – frånvaro utan lov, frånvaro medlov och ibland i vissa trakter fanns det ocksåsjukdom. I mitt fall fanns inte sjukdomsvaria-beln med. I mina trakter var det frånvaro utanlov som var den stora delen. Jag tolkar detsom att man var hemma av det skälet att manbehövdes för arbetet. Men jag håller med digockså om att det måste ha funnits sjukdomaroch annat som kanske dolde sig bakom dethär. Man hörde inte av sig till läraren medanbarnet kanske var sjukt och så blev det från-varo utan lov. Det är ingen vattentät tolkningsom jag gör. Men jag försöker mig ändå påden tolkningen.

Peter Herthelius: Jag ville bara kommenteradetta om lönsamhetsteknik. Det där går oftahand i hand och det var lite slarvigt uttrycktav mig men du har naturligtvis rätt att dettahar inte endast att göra med lönsamheten.Teknikfrågorna är också väldigt viktiga. Menfrågan är om man kan utveckla teknikfrågor-na framför allt ur ett U-landsperspektiv omman inte får en högre lönsamhet. Jag tror det

är väldigt svårt. Jag tror att vi hade den situ-ationen också i Sverige när man på 1950-taletbörjade tjäna så mycket pengar i jordbruketså att man hade råd att investera i en mjölk-maskin. I princip över natten blev mjölkning-en av kor ett manligt jobb i stället för att tidi-gare ha varit ett kvinnligt jobb. Där ser mande här sakerna som hänger ihop med var-andra. Utvecklingen av barnarbete finns ävenmed i det här. Jag håller med dig om att maninte får uttrycka sig så slarvigt som jag gjorde.Om du läser det där som jag skrivit så finnsden diskussionen med, men jag fick inte framden när jag pratade.

Vidare vill jag kommentera att det i vissaländer i Afrika finns 4H-föreningar som ut-vecklades redan under kolonialtiden. De vari vissa länder väldigt aktiva och Kenya var ettsådant land. I Sydafrika har det funnits ochockså i Zimbabwe. Efter självständigheten iAfrika i början av 1960-talet så hade man enannan syn på jordbrukets utveckling. Manhade en planekonomisk idé om att lösa allaproblem genom att bygga upp goda planer.Då försvann det lite grand. Det var i några fåländer som den här verksamheten fortsatteoch utvecklades men i de allra flesta afrikans-ka länder så försvann den helt och hållet. Jagtror att i ett land som Tanzania i dag hittardu inte den typen av verksamhet. Det finnsmånga andra länder som har samma sits.Men det är naturligtvis en spännande saksom vi mycket väl skulle kunna jobba med litegrand. Man skulle kunna ta upp det igen justnär det gäller ungdomar.

Fil. dr Mats Sjöberg: Jag skulle bara vilja kopp-la an till det. Jag har haft anledning att titta litegrand på en föregångare till 4H, JUF:s junior-verksamhet Unga odlare. Jag skulle vilja påståatt med ett trollspö skulle man vilja önskaöver Unga odlare eller 4H till Tredje världen.Den verksamhet som man har sett i Ungaodlare från 1920-talet och framåt är oerhörtimponerande och jag skulle vilja påstå att detär en oerhört fin skola för vuxenhet och för


23

Diskussion

att bli jordbrukare. Men jag antar att de struk-turella förutsättningarna inte är sådan att detbara är att flytta över idén. Men ingenting ärväl omöjligt om man verkligen vill.

Herr Ragnar Ohlsson: Jag har en reflektion ianslutning till vad som sades om att invand-rarungdomar inte går på Naturbruksgymna-siet och vad Annika Åhnberg sade om att detfinns mycket kunskap hos invandrare somskulle kunna tas tillvara i de agrara näringar-na. Den parallell jag då gör är det stora pro-jekt som IVA har haft om morgondagensingenjör. Där har man kommit fram till att detär väldigt få som vill bli morgondagens ingen-jör och delvis kanske det är påverkat av SYOatt man tycker att ingenjörer är rätt tråkigaosv. Men det finns en kategori ungdomar somhöjer sig väldigt högt över alla som inte vill bliingenjörer och det är invandrarungdomar. Deser nämligen detta att bli ingenjör som enframtidschans. Denna diskrepans eller skill-nad kan man kanske hitta även på det härområdet.

Fru Görel Oscarsson: I motsats till de allraflesta i den här salen så har jag en ren stads-bakgrund. Jag kunde ingenting om jordbruknär jag började ägna mig åt arbete inom lant-bruksuniversitetet och det säger jag bara där-för att jag funderar väldigt mycket på vad denvanliga skolan gör i fråga om att beskriva denhär jordbruksutvecklingen på ett sådant sättatt man känner samma stolthet och får sam-ma kunskap som man har inom den industri-ella utvecklingen. Sverige har utvecklats somett industriland och det fick vi lära oss om iskolan. Jag kan inte påminna mig om att jaglärde mig någonting om jordbruket i skolan.Men däremot när man sedan börjar arbetaoch finner hur lustfyllt det är att skaffa sig denhär kunskapen och få upptäcka hur jord-brukets utveckling är själva basen för allting.Särskilt då när man har lite grand kommit ikontakt med utvecklingen i U-länderna då fun-derar man över – vad gör vi för fundamentalt

fel i Sverige bland alla de som inte är jord-brukare och som inte har den här bakgrun-den, men som ändå bidrar och deltar i skol-utveckling. Finns det inte väldigt mycket vikunde göra där?

Herr Ove Samuelsson: Jag skulle gärna viljainstämma i vad Görel Oscarsson sade på slu-tet att vi skulle göra någonting. Men jag skallta upp en helt annan sak. Det här är frågan ompolitik. Barnen kommer i kläm, barnen kom-mer emellan och även de äldre. Detta tackvare den export av livsmedelsprodukter somkommer ifrån industrivärlden och som dim-per ner i dessa underutvecklade länder ochgör det komplett olönsamt för de inhemskalantbrukarna som skulle kunna försörja sigoch sin familj om de fick den lilla betalningsom skulle fordras om man tullbelade importav lantbruksprodukter. Jag tycker det här ären väsentlig kardinalfråga som vi skall titta påoch det är inte enbart ett barnproblem utandet är ett mycket större problem att ta itumed.

Cecilia Nylén Andresen: Jag är doktorand vidSLU och jag håller precis på att skriva ihopmin licentiatavhandling där jag har intervjuaten skolklass på Lidingö utanför Stockholmom deras uppfattningar om jordbruk. Jag hargjort djupintervjuer. Jag tycker den här dagenhar gett mig många tankar och funderingaroch de här sista inläggen instämmer jag heltoch fullt i. Men jag reagerar på att JennySvensson kallar det här ett lyxproblem ochrelativt sett kanske det är det. Men har viingen jordbruksproduktion i Sverige så skallvi konsumera någon annanstans och dåkanske vi konsumerar de allra fattigaste. Debarnen uttryckte i det projekt jag har gjort attjordbruk är väldigt roligt. De här barnen är 9–10 år. De är mycket intresserade och tyckerdet här är skojigt och speciellt djuren är välkanske det allra roligaste. Då kan jag tyckaatt en uppgift vi har är att fånga upp de småbarnens intresse när det här med ”image” inte


24

Diskussion

är så väldigt viktigt. De tycker att det här ärgenuint roligt helt enkelt. Kommer man ochskall informera tonåringar så är det kanskelite stelt därför att där är ”image” mycketviktigare.

Herr Mårten Carlsson: Jag skall bara försökagöra en delsammanfattning så här långt ochsedan får ni reagera på den. Väldigt mångamänniskor har sagt när det gäller U-länder attklarar vi inte den här problematiken så kan viglömma mycket annat och bakom detta liggerockså t.ex. EU:s eller Sveriges synpunkter påhur viktigt jordbruket är i dessa länders ut-veckling. Jag är själv en stark anhängare avden här historiska analogin som ni har tagitupp men jag har också fått väldigt mycketkritik för detta synsätt ibland för vi lever juinte på ett 1800-tal utan vi lever när teknik ochkommunikation är oändligt mycket snabbare.Sedan har ni sagt mycket om det här med in-vandrargrupper. Även i Sverige, i de urbanagrupperna, är det dessa som vi kanske myck-et tidigt skall påverka. Jag är gift med en små-skollärare och när någonting inte stämmer isamhället brukar jag säga att det är småskol-lärarnas fel och då får jag naturligtvis höranågonting om resurstilldelningen i skolankontra till universitet och högskolor ochannat. Jag tror det ligger mycket i denna synpå det tidiga intresset och det sades ofta attsmåskolan t.ex. saknar manliga förebilder ochmanliga förebilder står oftast för naturintres-set på något sätt medan det kvinnliga intres-set är med åt det sociala hållet. Jag vet inteom det stämmer men den diskussionen hadevi också i IVA när vi försökte se var vi skullesätta in stöten. KSLA:s roll skulle vara kun-skaper och påverkan och inte minst tyckerjag det Annika Åhnberg nämnde om livsmed-elsframsyn är viktigt. Det är rätt intressantnär KSLA:s framtidsgrupp börjar diskuterabarnens attityder. Vi i hade ett seminariumsom jag lyssnade till från Alnarp då vi disku-terade yrkesutbildningen för våra sektorer.Där ligger precis samma frågeställning med i

bilden. Här har också i den svenska historienkommit in det här med JUF, föregångaren till4H. Jag har själv varit JUF:are en gång i tiden.Det skapar någon form av kunskap och värde-ringssystem. Mot denna bakgrund – vad villni lägga till? Vad vill ni ändra på?

Projektledare Jenny Svensson: Jag vill gärnaåterkoppla till det du sade om vad skolan gör.Du sade att du inte hade fått lära dig någon-ting om lantbruk där du gick. Det man ficklära sig om lantbruk i skolan var hur man gickfrån jordbruksamhälle till industrisamhälle.Det tycker jag är skandal! Mat måste alla haoch det är det vi arbetar med annars kan viinte leva. Det är en så viktig del av vårt sam-hälle och man får inte läsa någonting om deti skolan. Det är verkligen någonting vi måstejobba med. Som du sade så skall man börjatidigt. Det är jag helt inne på också. Vi måstegöra vårt uppdrag och det är att få skolan attintegrera lantbruket i undervisningen. Dethär problemet är inte exceptionellt för lant-bruksektorn. Det är många branscher somhar problemet med attraktionskraft och somhar ett behov av arbetskraft. Jag tycker vi fårlära av t.ex. restaurangbranschen eller kock-branschen. Jag är själv kock i grunden ochnär jag började på den skolan för femton årsedan så behövde man knappt inga betyg föratt komma in. Idag krävs det toppbetyg. Dehar jobbat stenhårt i tjugo år med att lyftafram kockutbildningen och nu börjar de lyck-as. Det tycker jag vi måste ta lärdom av. Dethär med invandrare har vi talat lite om. Jagvill bara nämna att det är någonting vi börjarjobba med nu, en arbetsmarknadsutbildningför invandrare. Det är inte riktigt klart än. Detär viktigt att man samlar ihop sig och jobbartillsammans och inte har spridda skurar utanman samlar sig och jobbar tillsammans.

Fil. dr Mats Sjöberg: Jag tänkte ta en belysandeaspekt med historisk bäring också. Det varnågon som uttryckte idén att det var tagg-tråden som räddade den svenska folkskolan.


25

Diskussion

Med det skulle jag vilja påstå att när tagg-tråden kom som en mekanisering av enklareslag så kunde man inhägna djuren och befriabarnen från vallningsarbete. Tekniken behövsi tredje världens jordbruk för att det skall ut-vecklas.

Peter Herthelius: Om vi har barnen framföross och det är det vi har idag när vi diskuterarjordbruket och jordbrukets roll för vårt sam-hälles utveckling så kommer jag tillbaka till dehär två punkterna som vi är ganska överensom allihopa, det här med att teknikutvecklingoch lönsamhet är av betydelse. Vi måste hamer forskning som t.ex. visar hur kan viplocka fram nya grödor, lättodlade grödor,näringsrika grödor och saker man kan görasom också har ett marknadsvärde inte baraär för självhushållning. Då kommer vi tillbakatill detta stora komplicerade ämne där manblandar ihop päron och äpplen och jag tarupp det här med export av jordbruksproduk-ter från den rikare delen av världen till denfattigare delen av världen. Det här är ganskakomplicerade saker därför att enligt de reglervi har i WTO så finns det möjligheter för defattiga länderna att skydda sig något mot dethär men det gör man inte av den enkla anled-ningen att man vill ha billig mat. Det kallar jagför dåligt ledarskap. Man kan kalla det förkorrupta ledare men jag kallar det för dåligtledarskap. Det beror på en massa olika saker.Det är ett problem vi har och det är inget pratom att det är ett stort problem.

I frågan om mathjälp är det faktiskt så nuatt EU har anammat den svenska linjen, vilketjag är väldigt glad för själv. EU dumpar intelängre mat på världsmarknaden i form av livs-medelsbistånd. De kanske dumpar mat påannat sätt men inte i form av livsmedels-bistånd. Nu pågår det en väldig maktkampmellan de stora blocken där EU står på enasidan och USA på andra sidan. Det här måstevi hjälpa EU att fortsätta med så att vi verk-ligen får bukt med problemet. Livsmedels-biståndet hjälper folk när de har det väldigt

dåligt men man drar inte bort det i tid. Dethämmar deras möjlighet att producera själva.Så länge det är så att det är enklare för ettland att gå och handla mat nere i hamnen änatt köpa upp det egna jordbrukets produkterså kommer vi ha det här problemet. Det ärinte så särskilt mycket vi kan gör åt det. KSLAskulle kunna ägna sig åt att titta på de härolika frågorna om WTO, världshandeln ochskyddet, allt hänger ihop. Jag nämnde tidiga-re att vi exporterar andra typer av sysselsätt-ningsmöjligheter som industri och tjänste-sektor. Det har en väldigt stor och positiv be-tydelse för jordbruket i de här länderna. Menvi skriker väldigt högt här i vår del av världenför att vi förlorar arbetstillfällen. Men detinnebär att vi skapar arbetstillfällen som görde möjligt för jordbruket i tredje världen attjust teknikutveckla sig och komma att bli merlönsamt. Det är inte så att alla skall sysselsät-tas i jordbruket utan skall man lösa det härbåde för gamla och unga och för barn så mås-te vi bli färre jordbrukare i världen inte fler.Det är de här sakerna som vi måste diskuteramycket mer och här behöver vi er hjälp medkloka kunskaper och kloka synpunkter. Stad/land är en väldigt viktig del. I princip är det såatt stad/landkonflikten i U-land är samma typav konflikt som vi har här hemma hos oss.Sskillnaden är inte så stor.

Herr Mårten Carlsson: Tack alla. Kunskap, på-verkan och samverkan så vi gör någontingbra tillsammans. Här finns uppenbarligen enmängd initiativ som redan pågår och kanskeär det en mycket långsiktig uppgift som vi har.Jag tror att akademien har jobbat väldigt längemed just attitydfrågor hos unga människorockså och det måste man nog hålla igång medliksom med det historiska perspektivet. Så jaghoppas också att SIDA kommer med 1 miljontill akademien för att vi skall kunna aktivt job-ba vidare med dessa frågor. Imorgon har vi enplaneringskonferens då vi måste prioriterabland allt vad vi skall göra. Men jag tror att viär värda att satsa en hacka på.


26

Diskussion

Peter Herthelius: Vi har då och då haft diskus-sioner med akademiens VD Bruno Nilsson omhur vi skulle kunna göra vissa saker tillsam-mans för att utbilda oss själva med er kun-skap. Vi jobbar på det men vi har inte kommit

till skott än. Jag ser KSLA med den kompetenssom finns i det här rummet som en väldigtviktig del i den här typen av diskussioner ochsom samarbetspartner.


27

Förteckning över tidigare utgivna nummerÅr 2003; Årgång 142Nr 1 Det sydsvenska landskapet, framtidsvisioner och framtidssatsningar SAMT

Idéer för framtidens skogslandskapNr 2 Viltets positiva värdenNr 3 Inför toppmötet i JohannesburgNr 4 Kapital för landsbygdsföretagareNr 5 Kompetensförsörjningen i svenskt jordbrukNr 6 Fiskets miljöeffekter – kan vi nå miljömålen?Nr 7 Verksamhetsberättelse 2002Nr 8 De glesa strukturerna i den globala ekonomin – kunskapsläge och forskningsbehovNr 9 Tro och vetande om husdjurens välfärd (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 10 Svenska satsningar på ökad träanvändning (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 11 Kapital för landsbygdsföretagare (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 12 Feminisering av Moder natur? Östrogener i naturen och i livsmedelNr 13 Crop and Forest Biotechnology for the FutureNr 14 Landskap och vindkraft – i medvind eller motvind (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 15 Lantbrukskooperationen – Hållbar företagsidé eller historisk parentesNr 16 Utvecklingen i PolenNr 17 Mid Term Review Vad händer i Sverige när EU ändrar jordbrukspolitik?Nr 18 Soil and surface water acidification in theory and practiceNr 19 Skogsindustrinsråvaruförsörjningskedja – pågående utveckling och utblickar mot andra branscherNr 20 CAP och folkhälsanNr 21 Vilda djur i stadsmiljö – Tillgång eller problem? –Nr 22 Översvämningar och deras orsakerNr 23 Sötvattenfisk – Framtidens resurs (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 24 Mat med mervärden – Goda affärer (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 25 Hur planeras boendet på landsbygden? OCH Trädgården som rekreation och terapi

(Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 26 Det nya uppdraget – högre utbildning för landsbygd och landskap (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 27 Hör göken han gal – Hur kan ekologiskt lantbruk och samhället gynna den biologiska mångfalden?

(Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 28 Den svenska modellen för husdjursavel och dataregistrering samt datautnyttjande inom husdjurs-

och växtodlingsområdet (Enbart publicerad på www.ksla.se)

År 2004; Årgång 143Nr 1 Ecosystem services in European agriculture – theory and practiceNr 2 Vad gör vi när vi inte vet? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 3 Ekologiskt Forum mönstrar köttet och marknaden (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 4 Jordbruk – ekologi – samhälle (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 5 LBU-programmet, skogen och landsbygden – till vilken nytta? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 6 Framtida forskning inom den gröna sektorn (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 7 Ekologisk produktion med miljönytta (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 8 Har jord- och skogsbruk en roll i framtidens kultur? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 9 Aktuella trämekaniska alternativ (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 10 Mat för livet eller dödlig diet? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 11 Verksamhetsberättelse 2003Nr 12 Kvävehushållning och kväveförluster – förbättringsmöjligheter i praktiskt jordbrukNr 13 Sigvard Andersson – En nyskapande forskar- och lärargärning i markfysikNr 14 Vem köper biologisk mångfald? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 15 Svenskt jordbruk i EU-25 – Östutvidgningens betydelse för jordbruks- och livsmedelsnäringen i Sverige

(Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 16 Vad är tvivelaktigt med vattenorganisationens direktiv? What’s fishy about the Water Framwork Directive?

(Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 17 Behövs en tredje aktionsplan för ekologisk produktion? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 18 Climate change and forestry in Sweden – a literature reviewNr 19 Skall vi ha någon livsmedelsproduktion i Sverige i framtiden?Nr 20 Ekologiska ägg, tack! Vilket eko ger eko i hönsgården? (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 21 Översyn av Miljö- och landsbygdsprogrammet 2000–2006 (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 22 För mycket och för litet – barn och lantbruk i Sverige och i världen (Enbart publicerad på www.ksla.se)


28

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift (KSLAT) har, under olika namn, utkommit sedan1813, då akademien grundades. Från och med 1994 utges KSLAT som en numrerad serie av skrifter

(15–20 häften/år) med egna titlar. Innehållet består huvudsakligen av dokumentering frånakademiens sammankomster och seminarier – även debattnummer förekommer –

och speglar akademiens verksamhetsområde; de areella näringarnaoch till dessa knutna verksamheter.

Prenumerationspris 350 kr/år.

Kungl. Skogs- och LantbruksakademienDrottninggatan 95 B, Box 6806, 113 86 Stockholm

Tel 08-54 54 77 00, Fax 08-54 54 77 10, Postgiro 18 32 80 - 7

ISSN 0023–5350 ISBN 91–85205-01-X Eski

lstun

a O

ffset

AB,

Esk

ilstu

na 2

004

Pris 75:-

För mycket och för litet – barn och lantbruk i Sverige och ...¶r-mycket-och-för-litet...K....

Documents

Transcript of För mycket och för litet – barn och lantbruk i Sverige och ...¶r-mycket-och-för-litet...K....