SFHLS tidskrift sedan 1920SFHLS tidskrift sedan 1920

ABF NORDÖSTRAEgna jurister dömerut ABF som skolägare

UKRAINALärare och studenterdog för demokratin

Självförvaltning ochpraktisk demokrati

EU-VALETKan bli den förste i Europaparlamentet

2/20142/2014

Föddes som en andra klassens människa 6Soraya Post tog initiativ till landets första romska folkhögskola. Nu deltarhon i EU-valet och kan bli den första romen som tar plats i EU-parlamentet.

Dömer ut ABF Nordöstra som ägare 10ABF Nordöstras egna jurister skriver nu i en utredning att föreningen saknar kompetens att driva skolor och företag.

Lärare och studenter dog för demokratin 14Ett fredligt, folkligt uppror för demokrati mot en korrupt regim slutade med över hundra döda, många lärare och studenter. Navet för deras aktion var fackföreningarnas hus på Majdan.

Folkhögskolan med praktisk demokrati 20Vi har besökt folkhögskola som satsar på självförvaltning och demokrati påen ö mitt i Stockholm och där deltagarna är med och städar och lagar mat.

Okunskap leder till onödiga konflikter 28Gamla traditioner och okunskap om arbetsrättsliga frågor leder till onödigakonflikter mellan arbetstagare och arbetsgivare säger sfhls ombudsmän.

I N N E H Å L LFolkhögskolan ANNONSER/PRENUMERATION: Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail:

gun.thil@larartidningar.se: ANNONSPRISER uppslag: 10 000 kr /sv/v), 12 000 kr (färg) helsida: 5 500 kr

(sv/v), 7 600 kr (färg) halvsida: 3 300 kr (sv/v), 5 300 (färg) kvartssida: 1 900 kr (sv/v), 3 900 kr

(färg). PRENUMERATION: 320 kr. REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/LAYOUT: Staffan Myrbäck, Box 12

229, 102 26 Stockholm. Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback @lararforbundet.se REDAKTION: Bir-

gitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) Svante Isaksson

(svante@svanteisaksson.com,). ADRESS: Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102

26 Stockholm. TEL: 08-737 67 00. HEMSIDA: www.sfhl.se SISTA MANUSDAG nr 3 2014: 5 maj.

UTGIVNING: 28 maj. OMSLAG: Svante Isaksson

2

REDAKTÖREN . . . Ukraina och demokratin ...............................................................................4INGÅNG . . . Anette Lydén: Den digitala utbildningsrevolutionen.......................................5INSÄNT . . . Stämpelklocka ett osmart sätt att mäta tiden ....................................................7MÅNADENS LINJE . . . Antirasistisk kanelbulle gör skillnad ...................................................8KRÖNIKA . . . Gösta Vestlund: Individualismen är en protest............................................13MINNESORD. . . Uppskattad stensundsprofil har avlidit .....................................................26LEDARE . . . Alla lärare måste få kunskap om folkbildning och folkhögskola .................27KRÖNIKA . . . Bernt Gustavsson: Litteraturen som gränsöverskridare ..........................29BÖCKER . . . Kongo, det nya afrika, forna sovjetstater och välfärdsbyråkrati................30PERSONER . . . Fick Ljungkiles pris för civilkurage .............................................................31

3

den 3 mars vajadetvå blågula flaggori vinden på Klai-pedaplatsen iKarlskrona, ensvensk och enukrainsk. Det varLitorina folkhög-

skola, en skola med östersjöprofil,som tillsammans med Svensk-Ukrainiska föreningen visade sinsolidaritet med Ukraina på torget.Ett par två veckor senare hadetcO lunchmöte om Ukraina.Soppa, en bit bröd och ett glasvatten. Ett åttiotal personer frånfackföreningsrörelsen, folkrörelseroch andra intresserade kom tilltcOs lokaler på Linnégatan 14 iStockholm. Det var LO-tcO Bi -ståndsnämd som arrangerade. Katarina Brunzell, internationellsekreterare i Fackförbundet St,berättade om det tioåriga samar-betet med sin systerorganisationSEUU i Ukraina för att skapa endemokratisk och oberoende fack-

förening som organiserar statsan-ställda. De har sina lokaler i fack-föreningsrörelsens hus som liggerpå Självständighetstorget, navetför det ukrainska upproret moten korrupt regim. Facket upplätsina lokaler till de ungdomar ochstudenter som i månader organi-serat demonstrationer och spelaten viktig roll i kampen för demo-krati. St har stöttat SEUUS satsningpå att rekrytera ungdomar tillfacket, utbildat dem att i sin turlära ut ledarskap. Med andra ordklassisk folkbildning. ”Vi har ettansvar att stödja de demokratiskakrafterna,” sade Katarina Brunzell.

Maria Söderberg berättade atthon för tcOs räkning rest ned tillKiev. I detta nummer kan ni läsahennes reportage om dem somstödde kampen för demokrati ochsom fick ett så tragiskt slut medöver hundra döda, av vilka mångavar lärare och studenter. Påmötet i tcOs lokaler jämför honSjälvständighetstorget med förhål-

landena på Krim: På torget satteman upp master som gjorde detmöjligt att snabbt komma ut pånätet. På Krim, efter den ryskaannekteringen, släcktes den ned.

vi ser kanske början till slutet påABF Nordöstras äventyrliga affä-rer i folkhögskolan. Föreningensegna juristerg slår fast att blandett antal olagligheter använde manflera miljoner till att köpa ut Med-borgarskolan, pengar som bara fåranvändas till det de är avseddaför: lärare och deltagare. Att viuppmärksammar ABF Nordöstra iså stor utsträckning beror på attderas verksamhet väcker fråganom var gränsen går för vad manfår göra med statsbidraget. Denfrågan ställer vi i nästa nummer:Folkbildningsrådet har inrättat ettnytt råd för etik och gränsdrag-ningsfrågor, till vilket vi också stäl-ler frågan om man kan ha en folk-högskola utan anställda lärare?

Staffan Myrbäck

R E DA KTÖ R E N

Ukrainska facket i kamp för demokrati

en kraftfull manifestation av attklimatfrågan är viktig. Men ocksåkonkreta förslag till politiker föratt nå ett hållbart Sverige. Klimat-riksdagen har flera syften ocharbetet är inte slut när riksdagenavslutas den 8 juni.

Den 6 juni, nationaldagen,invigs därför folkrörelsernas egenklimatriksdag, i Norrköping. Initia-tivtagare är Annika Elmqvist, för-fattare, konstnär och miljöaktivist.Hon har inspirerats av den svens-ka folkriksdag för kravet på allmänrösträtt som hölls 1893. Då, somnu, hade politikerna kommit iotakt med den allmänna opinio-nen, folk var otåliga och villetrycka på.

– Det gick den gången, ävenom det tog några år, säger hon. Så

varför skulle det inte gå nu?Klimatriksdagen blir en unikt

bred manifestation av en samladsvensk klimatopinion. SvenskaFolkhögskolans Lärarförbundstödjer den, liksom statstjänste-männen vid SMHI. De flesta folk-högskolor är med, och flera stu-dieförbund. Den stöds också avett tjugotal miljöorganisationersom Greenpeace och Natur-skyddsföreningen, Klimataktionoch Föräldravrålet, men också avKFUM, Scouterna, NBV, JAK-ban-ken, Svenska kyrkan (Linköpingsstift), Afrikagrupperna och Latin-amerikagrupperna.

På programmet står föredragoch seminarier av Sveriges främstaklimatforskare, sång, dans ochmusik, samt bearbetning av motio-

ner som sedan ska lämnas vidaretill politiker i valrörelsen. JohanRockström och Martin Lönnebo,bland flera andra, talar vid invig-ningen.

Här finns också chansen attordna utställningar som når engaranterat klimat- och miljöintres-serad målgrupp.

Anmälan har nu öppnats, förstuderande är priset för att delta400 kronor vid tidig anmälan(senast 15 april). Billigt boendeordnas i Norrköping. Ordinariepris är 950 kronor, också det vidtidig anmälan.

Se mer på klimatriksdag2014.seAnika Agebjörn

Forskningsjournalist, Linköpings universitet, engagerad

i Klimatriksdag 2014

I N S Ä N TKlimatriksdagen bryter tystnaden i klimatfrågan

4

I N S Ä N T

Stämpelklockor är ett osmart sätt att mäta tiden

Urban Lundin har varit folkhögskolärare och arbetadei många år som rektor på Åsa folkhögskola

stämpelklockor påfolkhögskola är etthot mot läraryr-kets frihet, sägermånga med vissrätt. Jag tycker attdet är ett osmart

sätt för att få en rimlig koll på hurmycket lärarna arbetar. Men enrimlig koll bör man ha! Här följernågra skäl:

1. På nittiotalet fanns en före-ställning hos många rektorer attdet inte i ord gick att fånga in hurförnämlig folkbildningen var. Sta-ten borde leverera pengar ochöverlåta resten till skolorna. Menskattebetalarna har legitim rätt attfå veta vad deras pengar går tilloch kan inte folkhögskolan tydligtbeskriva vari dess storhet består,ska den nog inte ha några bidrag.

2. På åttiotalet hade min dåva-rande skola (Marieborg) ekono-miska problem. Vi kallade in enarbetstagarkonsult, som påvisadeatt en grundorsak till underskot-ten var att lärarna tog ut alldelesför mycket tid (pengar) i förhål-lande till den – ganska generösa –norm som Skolöverstyrelsen hadeutarbetat. Rektor var vänlig nogatt låta detta pågå. Det var ju litepinsamt för oss fackligt aktiva, förinnebörden av vår hållning var atteventuella personalnedskärningarskulle ske bland icke-pedagogiskpersonal, medan lärarna skulle gåfria. Jag skämdes över detta, sånär jag sedan blev rektor såg jagtill att införa en redovisning av tid,som gjorde att man faktiskt visstehur mycket som togs ut.

3. I den bästa av världar ställeralla lärare solidariskt upp ochdelar på allt det arbete som liggerutanför själva undervisningen.Detta brukar fungera utmärkt i

skolor som präglas av pionjäranda.Sådant lägger sig med tiden. Detgår inte att undvika att man vart-efter skaffar sig en mer instru-mentell hållning till jobbet. Det ärbåde naturligt och förståeligt, ochinget jag moraliserar över. Detenda sättet att garantera attAnders och Beda kan träffavarandra och de andra är attkräva att de befinner sig påarbetsplatsen under vissa tider. Såtrots eget inre motstånd underlång tid, såg jag till slut arbets-platsförlagd tid som enda vägenatt säkerställa att individuell ochgemensam planering skedde i till-räckligt hög grad.

det Finns mängder av metoderute på folkhögskolorna för att för-dela löneutrymmet. En av dem ärindividuell lönesättning. När jagtillträdde som rektor på Åsa 1996hade landstinget redan infört indi-viduell lönesättning. Som rektorhade jag rätt stor frihet att hante-ra instrumentet, och vi kunde ipraktiken undvika att systemetskulle öka löneskillnaderna. Menvartefter insåg jag det orimliga iatt försöka behålla alla – eller deflesta – på samma lönenivå.

Min erfarenhet är att lärarkårenhar ett ambivalent förhållande tilllönen. Man hävdar ofta att deninte är så viktig, det viktigaste äråterkopplingen från deltagare,möjligheten att förkovra sig itjänsten, responsen från skolled-ningen etc. Den hållningen brukarvackla om/när en enskild lärare fåren sämre löneutveckling än kolle-gan. Men en så viktig fråga somlönen kan inte utlämnas till dentypen av känslor. Lönepåslagmåste bygga på kända och accep-terade kriterier. Det går aldrig att

undvika subjektivitet i bedömning-en, men det går att minska den.

Det finns så många duktiga ochengagerade lärare ute på folkhög-skolorna, människor som brinnerför uppgiften. Men låt oss säga attman på en skola har lärare somgör minimalt för att bidra till degemensamma uppgifterna osv. Skaden personen ha lika mycket löne-ökning som den lärare som leverför att utveckla deltagarna ochskolan? Jag tycker inte det.

Så här har jag resonerat: underen följd av år har utrymmet förlöneökningar legat på 2-3 procent.Det ger inte utrymme för att påkort sikt påtagligt förändra deinbördes förhållandena. Så vi för-sökte ge rejäla ökningar till någrafå som verkligen utmärkt sig posi-tivt, nominella påslag till de somendast gjorde vad de skulle, ochde övriga fick dela på det som varkvar. Även med en sådan metodtog det några år innan det gavgenomslag, men vi hade exempelpå att några klättrade från tret-tionde till sjunde plats på sju år.Och också exempel på resor imotsatt riktning.

För att möta en snabbt förän-derlig verklighet duger det inte attgöra exakt som man gjorde igår,även om man ska akta sig för attförändra för förändringens skullenbart. För att läsa av och mötadet som sker i omvärlden, måsteman vara alert och uppfinningsrik.till den änden behövs de bästalärarna, och de som satsar liv ochsjäl för verksamhetens bästa skapremieras för detta.

Och det behövs en god struk-tur i vardagen. Arbetsplatsförlagdtid är ett bra redskap för attåstadkomma detta.

Urban Lundin

5

I N G Å N G Anette Lydén är lärare påallmän linje vid Södra Stockholms

folkhögskola i Skärholmen.

vi står mitt i en fantastisk utbildningsrevolutionutan att kanske riktigt förstå det. Jag tänker på allanya öppna digitala lärresurser. Open EducationalResources (OER) är en kraftigt växande utbildnings-och bildningsvärld.

När Paul Stacey besökte vår folkhögskola taladehan bl a om cc-licenser och öppna lärresurser, Open

Pedagogy Assignments, Moocs och Open Access. Paul arbetar numeraför den världsomspännande organisationen Creative Commons. Vilärde känna varandra som deltagare i den nätbaserade internationellamastersutbildningen Adult Learning and Global Change (Linköpings uni-versitet). Paul var då ansvarig för Vancouver-universitet Britishcolombias utveckling av öppna lärresurser.

Den digitala utbildningsrevolutionen handlar om medskapande, attdela med sig. Ingen äger längre lärandet – det kan inte privatiserasoch det är inte bara konsumtion. Idag arbetar t. ex. pedagoger ochstuderande med produktion av Wiki-sidor. På Södra Stockholmsfolkhögskola har ett flexlärprojekt resulterat i common! create! –övningar sprungna ur Levande Verkstad med cc-licens.

På sin blogg skriver Paul Stacey hur vi kan försöka förstå ochprova de nya öppna lärmodellerna. Medvetenhet, att överkommaden första rädslan och titta på verkliga exempel är bra första steg.Sedan: prova, leka, stoppa tån i och försöka använda det som äröppet. Nästa steg: göra det egna arbetet öppet för andra, dela. Såsmåningom göra öppna lärresurser till en hörnsten i det egna var-dagsarbetet och sprida öppenhets- och delningskulturen.

Det finns synergieffekter i de öppna modellerna, menar Stacey.Öppenhet och nätverkande inom alla olika delar av samhället kan fåenorm betydelse inom vetenskap, kultur, demokratiutveckling,media. Att medborgarna ska ha tillgång till det vi är med och betalarär en av Staceys och delakulturens grundstenar. För gamla tröttademokratier, utvecklingsländer och stängda samhällen i kris kanöppenheten betyda både möjlighet till lärande, utveckling och nöd-vändig kontakt med omvärlden.

Samtidigt är teknikskiftet problematiskt i ett medborgar- ochdemokratiperspektiv. Runt en miljon svenskar saknar fortfarandeinternetuppkoppling. Många är äldre, men det är också en ekonomiskfråga. Vi lever i en tid av ökande inkomstklyftor. Uppkoppling och desenaste programmen är ingen självklarhet, inte heller digitala kunska-per. Enligt myndigheten för radio och tv ägnar svenskarna sex tim-mar per dygn åt olika medier. Mest tid till internet, därnäst tV. Mor-gon- och kvällstidningar på papper läser vi i genomsnitt 23minuter/dygn. 19 procent läser en dagstidning på nätet (Nordicom,2012). En relevant fråga är då vad det gör med våra medier och medjournalistiken?

AN E T T E L YD ÉN

Tips: Paul Staceys blogg: http://edtechfrontier.comRe:flexredaktionens/Elisabet Norins videointervjuer med Paul Stacey

på www.reflex.folkbildning.net

Den digitala utbildningsrevolutionen

KO RT O M . . .

nyköpings folkhögskola arran-gerar 24 april heldagsseminariet,Folkbildning på spåret – vart är vipå väg? Inbjudna föreläsare är bl.a.Göran Greider och Domino Kai,sakkunnig i romska frågor.

centrum för lättläst har skapaten valsajt, allavaljare.se för de somvill ha lättlästa nyheter inför valentill EU-parlamentet, kommuner,landsting och riksdag.

en tidigare elev på skrivarlinjenpå Albins folkhögskola, KristianHallberg, vann första priset på50 000 kronor för sin novell Dedöda hänger från taket vid Umeåsnovelltävling, den största i Sveri-ge. Maria Maunsbach som ocksågått skrivarlinjen fick 10 000 kro-nor för novellen Irma och Inez.

folkhogskola.nu har startat enkampanj där man vill att deltagareoch personal skriver och skickarin berättelser från folkhögskolan.Under 150 dagar fram till valetska man varje dag publicera enberättelse om hur det är att gåpå folkhögskola. På hemsidan folk-hogskola.nu finns mer information.

folkbildningsrådet genomförunder året utbildningsinsatsermed inrikt ning på mänskliga rät-tigheter och ska fördela 950 000kronor till folkhögskolor och stu-dieförbund.

stockholms Arbetareinstitutsför-ening utlyser Anton Nyströmsstipendium på 100 000 kr somfrämjar forskning eller andra slagav fördjupade studier om folkbild-ningsarbetet i Sverige. Man utly-ser också två stipendier på50 000 kronor vardera för fördju-pade studier i folkbildningsarbete.Ytterligare två stipendier på50 000 kr vardera utlyses till fors-kare som bedriver eller har bedri-vit forskning kring Stockholmmed inriktning på arbetarkulturoch folkbildning. För mer info:arbetareinstitutet.se.

6

Vad vill du göra i EU?– Jag vill driva jämställdhetspolitiken, särskilt verka

för inrättandet av en jämställdhetskommissionär ochen kommmissionär för antirasism. Så vill jag höja denpolitiska viljan vad det gäller den romska frågan. Ochjag vill se en kontrollmekanism och sanktionsmöjlig-heter mot medlemsstater som bryter mot medlems-skapskriterierna och kränker de mänskliga rättighe-terna.

– När jag blev rekryterad av Feministiskt initiativvar jag inte partimedlem men när jag läste partipro-grammet kände jag att jag kunde skrivit det själv.tekniken har gått snabbt framåt men människans sättatt bemöta sin nästa har ändrats i snigelfart.Berätta om din egen bakgrund?

– Jag är romsk kvinna tillhörande resandegruppen,född i Göteborg 1956. Nu jobbar jag på Rättighets-kommittén i Västra Götalandsregionen med uppdra-get att öka kunskapen om mänskliga rättigheter såatt alla verksamheter ska kunna arbeta utifrån detperspektivet. Ett helt underbart jobb! Innan dessvar jag på olika folkhögskolor, på Skolverket medmera. Vad är det för skillnad på resande och rom

– Romer är ingen homogen grupp men i minori-tetslagstiftningen både nationellt och internationellthar man istället för att specificera de olika grupper-na samlat alla under begreppet Rom. I Sverige talarman om de fem största romska grupperna där deresande är en grupp. Det finns omkring 65 olikadialekter av Romani chib, romska språket. Allaromer förstår inte alla dialekter men gemensamt föralla är historien, ursprunget och att den gemensam-ma språkbasen sanskrit.Vilket förtryck har du utsatts för?

– Jag har ständigt känt ett utanförskap som har

lett till att jag alltid tyckt att jag måste prestera meroch bättre än alla andra. Jag vill påstå att jag föddesfördömd och hela livet har varit en ständig kamp föratt bli sedd för den jag är och inte mötas av de ste-reotypa fördomar som följt mig och den grupp jagtillhör. Jag har i större delen av mitt liv haft en själv-bild som en andra klassens människa, det var ju såsamhället såg oss.`

– Min mor blev tvångssteriliserad, jag fick genomgåsinnesundersöknning för att få börja skolan – det ärbara några exempel på hur förtrycket märktes tidigt.Du är kritisk mot förslaget att kriminalisera demsom ger pengar till tiggarna från Rumänien

– Rumänska romer flyr för att de inte kan försörjasig. Vi bör se dem som människor i nöd och visaförbarmande. Det är kusligt att höra hur vissa debat-törer velat kriminalisera dem som ger pengar åt tig-garna. På politisk nivå bör EU sätta press på med-lemsstater som inte lever upp till de olika konventio-nerna om mänskliga rättigheter.Kommentarer till polisregistreringen av romer iMalmö?

– En stor skandal som visar hur djupt rotad antizi-ganismen ännu är. Många reaktioner visar att detännu ses legitimt att göra sådana registreringar. Detfinns få synliga åtgärder till dags datum. En uttaladvilja till samarbete mellan romska grupper och poli-sen i Malmö verkar lovande.Varför startade du en romsk folkhögskola?

– Dels för att det inte finns någon skoltraditionbland romerna eftersom det rådde skolförbud ändain på 1960-talet, dels för att öka kunskapsnivån så attromer ska kunna bli konkurrenskraftiga på arbets-marknaden. Folkhögskolan passar grupper med långtutanförskap och den erbjuder tryggheten i att inte blibetraktad som stereotyp. Man kan känna sig hemma

T I O F R ÅG O R

”Jag föddes fördömd och som en andra

Soraya Post tog initistiv till Agnes-berg, landets första romska folkhög-skola. I media har hon riktat skarp

kritik mot den skånska polisensregistering av romer och förslaget

att kriminalisera dem som ger peng-ar till rumänska tiggare. Soroya Post

är nu Feministiskt initiativs förstanamn i EU-valet. Blir hon invald ärhon den första rom som tar plats i

Europaparlamentet.

7

S vill sänka åldersgränsenFolkhögskolans grund är att den ska vara fri och fri-villig, betygsfri och att deltagarna i normalfallet skavara minst 18 år. Nu lägger socialdemokraterna ettförslag som kan innebära en stor förändring av folk-högskolan som skolform. Vinner man valet i höstska skolplikten förlängas till 18 år och elever somgått ur nian ska kunna söka till folkhögskola. ÄvenJan Björklund är positiv till idén men säger till SVtatt om vill folkhögskolorna anordna gymnasieutbild-ning måste den delen av verksamheten ha behörigalärare och ge betyg. Man uppskattar att mellan 3000och 5000 elever kommer att välja folkhögskola ochplatserna ska bekostas av skolpengen.

Arbetsförmedlingen får kritikIngen av de fyra folkhögskolorna i Blekinge lyckadesfylla platserna i de studiemotiverande folkhögskole-kurserna, SMF. Rektorn på Jämshögs folkhögskola,Per Andersson, tycker att det tyder på ett systemfelhos Arbetsförmedlingen. Rektorn för Litorina folk-högskola, Agrita Martinsone, tycker i BLt att detska vara obligatorisk närvaro på informationsträffar-na. Förra året stod 3000 platser tomma i landet.

Fyra av tio studerar vidareFem av tio deltagare på studiemotiverande folkhög-skolekurser går vidare till studier eller arbete efteravslutad kurs. Det visar statistik från Arbetsförmed-lingen och Folkbildningsrådet. En utvärdering visaratt nära fyra av tio deltagare valt att studera vidareinom ordinarie utbildning. Sju av tio anser att de bli-vit mer motiverade till fortsatta studier och hälftenuppger att de har fått ökat självförtroende.

Behåller spåren av brandenKvarnby folkhögskola ska återuppbyggas med sittbrandhärjade tegel. Stora delar av folkhögskolantotalförstördes i en brand förra året. Den del sombrann ner var från 1880-talet. I den nya skolan skadet märkas att där stått ett gammalt hus, säger rek-tor Henning S. Rubin till Sydsvenskan. Planen är attåteranvända det brandskadade teglet till gavlarna.

Pengar till studier av lärmiljön Specialpedagogiska skolmyndigheten får fem miljo-ner kronor för att analysera och utveckla folkhög-skolornas lärmiljöer. Idag får folkhögskolor bidragtill olika stödinsatser för kursdeltagare med funk-tionsnedsättning. Uppföljningar visar dock att bidra-get bara täcker 85 procent av kostnaderna. Skolor-na får ta medel från annan verksamhet eller nekasökande plats. Förhoppningen är att satsningen skaleda till nya sätt att göra utbildningen tillgänglig.

i sin egen struktur med romsk personal och medundervisning och handledning på det egna språket.Jag hoppas att det startas fler romska folkhögskolor.Hur kan man stärka romernas situation?

– Genom att erkänna antiziganismen som ettfenomen och som en särskild form av rasism påsamma sätt som antisemitismen. Det behövs en för-soningsprocess med ett långsiktigt åtgärdspaket samtpositiv särbehandling på kort sikt för att skynda påprocessen. Det behövs också skärpning av straffsat-sen vid hatbrott och diskriminering och ökad delak-tighet bland romer i deras frågor på en beslutandeoch påverkande nivå.Vad är du mest stolt över ?

– Jag har gjort en del bra saker faktiskt men orga-niseringen av International Roma Women Network ärnog det jag är mest stolt över. 2001 fanns ingenromsk kvinnoförening eller rörelse alls men idag finnsromska kvinnor organiserade i alla Europarådets län-der. Många har bra positioner och arbeten inomolika områden och utbildningsnivån har höjts enormt.Jag är förstås också stolt över att ha fått grunda enromsk folkhögskola. En annan sak är bildandet avEuropean Roma and Travellers´ Forum, en organisationsom sedan 2005 har partnerskapskontrakt medEuroparådet.Något du vill se ändras i den romska traditionen?

– Att romerna kunde lyfta sig och våga ha förtro-ende för etablissemanget. Det kräver förstås enmycket stor insats från majoritetssamhället. I övrigtråder samma patriarkaliska tradition bland romersom i de flesta länder och det vill jag förstås ska änd-ras. Jag vill förstås också att traditionen av arbetslös-heten bryts. För det behövs mentorer, praktik ochandra åtgärder från majoritetssamhället.

B I R G I T T A T I N GDA L

klassens människa”

Rumänska romer flyr för att deinte kan försörja sig. Vi bör sedem som människor i nöd ochvisa förbarmande. Det är kusligtatt höra hur vissa debattörervelat kriminalisera dem som gerpengar åt tiggarna.

8

S I F F R O R M Å N A D E N S L I N J E

457 000Folkhögskoleverksamheten,alltså kärnverksamheten exlusi-ve konferenser, uppdrag ochdylikt, fortsätter att gå medunderskott. I genomsnitt gickfolkhögskoleverksamheten påvarje skola minus med 457 000kr år 2012, vilket är en ökningav underskottet jämfört medföregående år. 96 av 150 folk-högskolor visar underskottSammanslaget går den med ettminus på 69 miljoner kr. Detvisar en färsk rapport frånFolkbildningrådet. För lands -tingsskolorna beror underskot-tet på ökade kostnader och pårörelseskolorna på minskadeintäkter, dvs färre deltagarveck-or i folkhögskoleverksamheten.

500 000Sett till hela verksamheten,visar varje folkhögskola igenomsnitt ett överskott på372 000 kr. beroende på flerprojekt, uppdrag och konferen-ser. Och det är framför alltrörelseskolorna som förbättratsitt resultat. I regel är det desom har en större andel pro-jekt och uppdrag (25 procent)medan den hos landstingssko-lorna brukar ligga runt tio pro-cent av den totala verksamhe-ten. I snitt hade rörelseskolor-na en halv miljon i överskott2012, en fördubbling jämförtmed 2011 och nästan en tre-dubbling jämfört med 2010.

1Det är stor skillnad på vadhuvudmännen bidrar med tillfolkhögskolorna. Landstingensvarade för 37 procent av sinafolkhögskolors intäkter medanhuvudmännen för rörelsefolk-högskolorna bidrog med 1 pro-cent.

i höstas delade delta-garna i kursen Agerautan att diskriminera utkanelbullar på Kanelbul-lens Dag. Det var ettled i en positiv antirasis-tisk aktion tillsammansmed ExPO.

– Bullen symboliserargemenskap, man fikartillsammans och mötsöver en kanelbulle,säger Ulrika Sandin,ansvarig för kursen ochfolkhögskollärare påRöda Korsets folkhögskola i Skärholmen.

Kursen samarbetar med ExPO som driver ett projekt som heter Posi-tiv antirasism och som just nu formerar lokala antirasistiska grupper runtom i landet som heter ”tillsammans för...”

– Det handlar om att man inte bara ska vara emot utan också visavad man är för, ett samhälle där vi kan leva tillsammans. Vi får deltagaresom blir involverade i ExPOs verksamhet och vår kurs leder till att fler ärmed att starta sådana här initiativ runtom i landet.

Det är ingen tillfällighet att man ligger i Skärholmen, ett område somär exempel på bostadssegregationen. Kursen utgår från alla människorslika värde. Man vill synliggöra den strukturella diskrimineringen som finnsi Sverige. Kursen har funnits sedan 2011 och en av målsättningarna är attdeltagarna gör något aktivt under kursen som kan skapa en förändring.

– Vi har som målsättning att det ska vara en mångfald av erfarenheteri gruppen. Många har själva någon form av utländsk bakgrund. En del ärfödda i Sverige, en del utomlands. Sen har vi ganska många aktivistermed svensk bakgrund runt 20-25 år.

Ett av målen med kursen är att synas i integrationsdebatten och skapaen aktion kring en fråga. Första året skrev man till integrationsministernErik Ullenhag. Deltagare med utländsk bakgrund var kritiska mot attderas barn tvingats läsa Svenska som andra språk fast de var födda i Sve-rige och hade svenska som sitt starkaste språk. Protesten nådde framoch Ullenhag uttalade sig efter det kritisk mot att barn som var födda iSverige fick läsa svenska som andraspråk utan någon behovsprövning.Han tillsatte en utredning som bl.a. syftade till att undersöka det vidare.

– Hur vi syns i den antirasistiska samhällsdebatten utformas utifrånvilka deltagare vi har och vilka intressen de har, säger Ulrika Sandin.

I årets kurs har man sett en utställning på Mångkulturellt centrumsom heter Varning för Ras. Rädslan för att tala om begreppet ras, ellersnarare att ”göra ras” gör det svårare att se de strukturer som diskrimi-nerar, t.ex. i arbetslösheten, skolresultaten, sämre vård, svårare att fåbostad. Mångkulturellt centrum hade på uppdrag av regeringen skrivit enrapport: Om Afrofobi. Efter att den presenterats blev det tyst om den.

Just nu diskuterar man i kursen vilken fråga man ska uppmärksamma iår. En fråga är att att försöka bidra till att rapporten om afrofobi ska fåen större spridning. En annan är att uppmärksamma de rumänska tiggar-nas situation i Sverige.

S T A F F A N M Y R B Ä C K

Antirasistisk kanelbulle gör skillnad

Som ett led i positiv antirasism delade kursenAgera utan att diskrimera ut kanelbullar påkanelbullens dag i höstas.

C I TAT E T”Det förefaller dessutom somom SVT tränade sig i argumen-teringskonst när man bestämdesig för att inte visa min film”Godheten”. Först fick jagbeskedet från SVT:s Agneta Per-man att ”filmen saknar avsän-dare” vilket jag fann mer änegendomligt då det redan i för-texterna står: ”En film av StefanJarl” och då övergav hon detargumentet. Sen sa SVT att fil-men var ”partipolitisk”. Men fil-men företräder inget parti, denslår åt alla olika håll. Då tillkal-lades något som kallas det Pres-setiska rådet som sa att den var”systemkritisk” och det får maninte vara i valtider. Men vad skavi diskutera i valtider om intedet system vi lever i?”

Stefan Jarl på debatt.svt.se, 13 februari 2014. ”

”Även om den mest aggressivastormakten i denna värld ärUSA, så motiverar detta inte attman okritiskt bör försvara andrastormakters agerande. Att stirrasig blint på borgerligt hyckleri,nu när det för en gångs skull ärRyssland (igen) som går in i ettannat land, är dåligt för väns-terns trovärdighet i internatio-nella frågor. Det ryska ageran-det är nämligen lika förkastligtsom USA:s krig i Irak eller USA:sindirekta och direkta inbland-ning i diverse latinamerikanskaländers inre angelägenheter.”

Henning S Rubin, rektorpå Vänsterns folkhögskola

Kvarnby i en ledare i Vänster-partiets tidning Flamman,

7 mars 2014,

”Man kan inte läsa en boksjälv.”Lena Kjersén Edman, litteratur-vetare på folkbildningskonferen-sen Vestlunddagarna på Tollare,

28 mars 2014,

AV LY S S N AT

. . . I R I K S DAG E N”Hur kan man släppa fram en nazist -demonstration på Stockholms gator?”Christina Höj Larsen (V):”Ett annat tydligt tecken på normalisering av nazism, och därmed ävenhets mot folkgrupp, är att polisen gav Svenska motståndsrörelsen till-stånd att marschera genom Stockholm på 75-årsdagen av Kristallnattenmed samma nazistiska symboler på sköldarna som användes av den para-militära stormavdelningen under pogromer i Nazityskland. Frågan är:Hur ser justitieminister Ask på denna förskjutning av prioriteringen hospolisen, som har inneburit att nazister utan repressalier tillåts demon-strera med symboler och yttranden som tidigare kvalat in under brottethets mot folkgrupp? Hur avser justitieministern att agera för att förhind-ra att denna nazistiska mobilisering fortgår?”

Beatrice Ask (M):”Finns det en normalisering här? Hur kan man släppa fram en nazistde-monstration på Stockholms gator? Det är inte en gång det har hänt,utan det har hänt flera gånger. Jag skulle själv kunna ge några exempel.Alla har rätt att demonstrera. Polisen ska inte och får inte i förhandcensurera demonstrationer. I vissa undantagsfall kan man vägra tillstånd.Då ska det handla om att man riskerar svår oordning eller att det blirnågon annan palaver. Det gör att polisen oftast ger tillstånd och försö-ker att hålla grupperingar vid sidan för att försvara det som är grunden ien demokrati. Det är det absolut bästa om vi kan klara det. trollen ärsom allra minst farliga när de synas i ljuset, så de ska ut. Däremot fårman inte vara naiv när det gäller vilka åtgärder och aktiviteter de kanvidta. Därför är det viktigt att man kan avlägsna personer som stör ord-ningen och att man har den kraft som är nödvändig.”

Hans Ekström (S):.”Vi har i stora delar av landet uppenbara problem med väldigt små kom-muner som inte längre förmår leverera den samhällsservice som med-borgarna har rätt till eller upprätthålla tillräcklig kvalitet vid rekryteringav personal. Det börjar faktiskt också bli problem med rekrytering avförtroendevalda. Jag satt själv med i en statlig utredning som lade framett förslag om möjligheter för små kommuner att minska sina fullmäkti-geförsamlingar. Bakgrunden till det är uppenbara problem för de politis-ka partierna att hitta tillräckligt med kandidater i mindre kommuner.”

Matilda Ernkrans (S):”I en bok skriven av regeringens tidigare generaldirektör för Kemikalie-inspektionen, Ethel Forsberg. … berättar (hon) om ledande företrädareför USA:s regering, jag ska väl säga att det var Bushregeringen, somansåg att alla kemikalier kan hanteras på ett säkert sätt, att kemikalierinte är ett folkhälsoproblem … Det intressanta i boken är när EthelForsberg berättar om ett möte på det svenska Regeringskansliet 2009.Hon fick då klart för sig att regeringens statssekreterare hade sammauppfattning, att kemikalier inte är ett folkhälsoproblem och att försiktig-hetsprincipen leder till att myndigheter skrämmer upp folk i onödan. Iboken berättas att den svenska regeringens statssekreterare med dennaargumentation ... talade om för generaldirektör Ethel Forsberg att honskulle ligga lågt i frågorna av just dessa skäl.”

(Redigerat urval från riksdagen 25 och 26 februari, 25 mars 2014)

9

ABF Nordöstras egna jurister:

Dömer ut ABF somägare till skolorKrisen inom ABF Nordöstra blir allt mer akut. Förlusterna under 2013 blev29 miljoner kronor. Nu står det också klart att ABF Nordöstra olagligt plund-rat sina folkhögskolor på miljonbelopp. Styrelsens egna jurister skriver i enutredning att föreningen saknar kompetens att driva skolor och företag.

s v a n t e i s a k s s o n

lundringengick till så här: Som-maren 2010 betalade

abf Nordöstra 11,5 mil-joner kronor till Medborgarsko-lan i Stockholm för att de sena-re skulle lämna styrelsen i Stif-telsen Väddö och Södertörnfolkhögskolor. Men stiftelsensjälv fick delfinansiera ”utköpet”genom att låna upp fyra miljo-ner kronor. Det var direkt olag-ligt att göra så. De som påstårdet är Ahlford Advokatbyråsom granskat abf Nordöstraoch folkhögskolornas affärer.Byrån fick uppdraget av abfNordöstras styrelse i november,efter de interna strider somuppstått bland annat på grundav Folkhögskolans tidigareavslöjanden. Juristerna skriveratt utköpet “är en åtgärd somstår i direkt strid med Stiftelsela-gens bestämmelser.”Det fanns inte heller någon

som försvarade folkhögskolornasintressen, då det var sammapersoner som styrde stiftelsenoch abf Nordöstra. Även detkritiserar juristerna: Det upp-stod ”en tydlig jävssituation somborde ha insetts av Stiftelsens/ABF NÖSS företrädare.”

Ahlfords granskning bekräftarflera av Folkhögskolans avslöjan-den om oegentligheter. De harockså hittat ytterligare missför-hållanden och olagligheter närde gått igenom styrelseproto-koll, verifikat och andra hand-lingar som tidningen inte hafttillgång till. De konstaterar attmånga av affärerna inom sfärengenomförts av ett fåtal personersom agerat på egen hand utanatt förankra den i föreningensbeslutande organ. Ett exempelär övertagandet 2009 av natur-bruksgymnasiet Säbyholm frånlandstinget i Stockholm. Avtaletunderteckandes av ordförandenoch ombudsmannen utan attvare sig styrelsen eller represen-tantskapet fattat beslut omsaken. Enligt Ahlfords ställdesde inför ”fait accompli.”

när säbyholm höll på att gå ikonkurs krävdes ett aktieägar-tillskott på nio miljoner kronor.Även de besluten togs enbart avombudsman och ordförande,trots att det var att “skjuta tillkapital till ett dotterbolag i sådanomfattning att man i det närmas-te sätter hela föreningens egnakapital på spel.”

Vidare skriver de: ”Om man skulle jämföra med

ett aktiebolags förhållanden tordedet vara uppenbarl att styrelsen iett sådant läge har att kalla tillen extra bolagsstämma för att fåaktieägarnas mandat att vidtaen sådan åtgärd.” Men varken styrelsen eller

medlemsorganisationerna fickveta något om detta förrän långtsenare. Det var bara två perso-ner som visste och bestämde.Det finns många fler liknan-

de exempel i Ahlfords 14-sidigarapport, som trots omfattningenär en kortversion av ett mycketstörre underlag.

juristerna beskriver abf Nordö-stra som en förening som saknarekonomisk och organisatoriskkompetens att driva skolor ochföretag. Flera stora affärer hargenomförts på egen hand avombudsmannen och ordföran-dena som ställt alla andra ansva-riga inför fullbordat faktum.Styrelsen har systematiskt förtsbakom ljuset. Men juristerna missar också

några saker. En av dem rörVäddö elevernas stipendiefonddär avkastningen ska gå till ele-

verna och inget annat. I verklig-heten lånade skolan hela kapita-let på 1,8 miljoner kr och dela-de godtyckligt ut en del stipen-dier då och då. Det här ärdirekt olagligt, vilket juristernaockså konstaterar men de harmissat att väddöeleverna gåttmiste om 400 000 kronor i sti-pendier jämfört med en god ochnormal förvaltning, enligt land-stingets professionella fondför-valtare som skötte stipendiefon-den förut. Nu har länsstyrelsentvingat Väddö-Södertörn attbetala tillbaka hela kapitalet på1,8 miljoner kronor till stipen-diefonden, vilket kan vara enorsak till att Väddö-Södertörnnu har en likviditetskris.

även om många av beslutentagits av enbart ordförande ochombudsman ska det också sägasatt styrelserna har ett stortansvar för det som hänt. De harinte förmått att sätta stopp trotsatt flera ledamöter fått tydligavarningar under flera års tid avkompetenta personer med insynoch kunskap om de verkliga för-hållandena. Samma informationhar gått till personer i abf:sförbundsledning som hade kun-nat agera med kraft. Men ingethände förrän verkligheten kom ikapp och det inte längre gick

att förneka hur allvarlig ochdjup krisen var. Trots dettabeskriver styrelsen det som häntsom ”påståenden och rykten omolagligheter och oegentligheterinom ABF Nordöstra Storstock-holm.” Vid flera tillfällen har desom protesterat kallats “illojala”och “illvilliga”.Konsekvenserna har blivit att

lärare och annan personal harförlorat sina jobb och att kurs-deltagare inte fått en bra utbild-ning och att verksamhetenäventyras. Ifjol gick två avabf:s dotterbolag i konkurs ochSäbyholm ska läggas ner. Det är alltså folkbildningens

statsbidrag som gått till att städaupp i en vanskött förening,deras aktiebolag och folkhög-skolor. Det är också främststatsbidrag som gått förlorade ikonkurserna och i de dåligaaffärerna. Förr eller senare skade gigantiska skulderna i för-eningen och folkhögskolornaamorteras eller skrivas av, ävendå är det skattebetalarna somfår betala. Till det ska läggas deförluster och kostnader somkonkurserna och nedläggningar-na orsakat i form av statligalönegarantier. Och som om det inte var nog

har det ekonomiska läget för-sämrats ytterligare under 2013.

ABF Nordöstras förluster ifjolvar 29 miljoner kronor, skulder-na växte till 34 miljoner kronoroch intäkterna täckte inte delöpande kostnaderna. ABF:s för-bundsledning har stöttat medstora krediter för att rädda ABFNordöstra från konkurs. Hittillsrör det sig om 9,58 miljonerkronor. Av dessa har storabelopp gått till att täcka under-skott i de nu konkursade aktie-bolagen. ABF:s förbundssekre-terare Annika Nilsson säger att”dessa fordringar skrivs av då viinte räknar med att kunna få till-baka fordringarna.” Därmed stårdet klart att folkbildningsanslaggår till aktiebolag.

enda möjligheten att rädda för-eningen från konkurs tycks varaytterligare krediter, sälja skolani Häggvik och att kräva folkhög-skolorna Brunnsvik, Väddö ochSödertörn på dryga fem miljo-ner som de är skyldiga abfNordöstra. Men det är pengarsom skolorna inte har. Styrelsenkonstaterar att redan nu harVäddö och Södertörn problemmed att kunna betala de löpan-de kostnaderna. Och lånen ärkortfristiga skulder, som nor-malt sett ska betalas inom ettår. Vad det konkret kan innebä-ra är att sänka kostnader mot-

12

ABF Nordöstras idé var en kon-cern som innefattade studie-cirklar, gymnasieskola och folk-högskola. Satsningen ledde tillatt föreningen idag är skuldsattmed flera tiotals miljoner kro-nor. Statsbidraget som bara fårgå till löner och undervisninganvändes också till att betalaskulderna i föreningens bolag.

A B F N O R D Ö S T R A

svarande åtta-nio lärartjänster.Tidskriften ställde tidigare i

vinter frågor till Folkbildnings-rådet om hur statsbidragenhanterats. Rådet skickade i sintur frågorna vidare. Folkhög-skolornas ordförande Lars Star-kerud och ABF:s förbundssty-relse via förbundssekreterareAnnika Nilsson svarade och gaven helt annan och mycket merpositiv bild av läget än jurister-na och abf Nordöstras egenårsredovisning. De svarar attinga fel har begåtts, att allt är isin ordning och att verksamhe-ten fungerar bra.– Vi har inte hunnit fatta

något beslut om hur vi gårvidare, säger Folkbildningsrå-dets vice generalsekreterareAnna-Carin Bylund. En anledning är att Folkbild-

ningsrådets kansliledning ännuinte hunnit sätta sig in iAhlfords rapport, en annan attde upplever att de inte fått till-räckligt bra svar på sina frågor.

abf nordöstra ger också en heltannan bild av läget än jurister-nas utredning. I verksamhetsbe-rättelsen skriver de att ”2013har varit ett turbulent men pådet hela taget bra år för ABFNordöstra Stor-Stockholm.”Och:“Men att vara framgångsrik

innebär inte att det går att vilapå lagrarna. Det innebär att vimåste fortsätta att arbeta hårtoch vara i frontlinjen för folkbild-ningen.”Och de avslutar med:”Vi vill tacka medlemmar,

förtroendevalda och personalenpå ABF för ett framgångsriktverksamhetsår och önska lyckatill i det kommande arbetet.” Om medlemsorganisationer-

na instämmer i den samman-fattningen lär visa sig på årsmö-tet 9 april.

13

K R Ö N I K A

Det individuella har ganska länge haft stark medvind ivårt land. I massmedier och allmänna diskussioner hörman ofta ord som ”identitet” och ”självkänsla”. En delser individualismen som ett hälsotecken, medan andraupplever den som en samhällsfara. I ett samhälle somförändras mycket snabbt måste man räkna med attindividualismen kan förändras. Av den världsomfattan-

de värderingsforskning, World Values Survey, som jag tidigare refere-rat till, framgår att det sker stora förändringar i både individ ochsamhälle, när de socioekonomiska villkoren skapar trygghet. Indivi-dens intresse lyfts från en strid för livet till en social anpassning.Abraham Maslow tog för övrigt upp detta tema i sin psykologiska”trappa” redan på 1950-talet.

Den tyska sociologen Ulrich Beck har fortsatt analyserna i ämnet isin bok ”Individualization” (2002). Beck har funnit att starkt föränd-rade livsvillkor, bland annat högre utbildning, har inneburit ökademöjligheter för individen att inrikta sig på sin egen utveckling. Becktolkar förändringenså här:

”Vad vi kallar ettindividuellt liv (a lifeof one´s own) är var-ken uttryck för enbubblande individua-lism och egoism, somhar nått epidemiskaproportioner, eller ettliv i vilket individen flyter fri bestämmande över sig själv, men snarare ettliv av genomgripande konformitet, beroende av allt fler grupper.”

Individualismen är i sin kritiska hållning, bland annat mot politiskapartier, myndigheter och ledare, inte en flykt men snarare en protestmot brister i samhällssolidariteten.

Individuellt fullödigt liv utesluter inte hänsyn till andra, framhållerBeck, tvärtom krävs det att man blir socialt sensibel. Man vill haandras stöd, men det förutsätter stöd åt andra. Man måste respekte-ra andras frihet och söka ett rimligt förhållningssätt till andras kravpå livsutrymme.

Det finns all anledning för folkhögskolor och studieförbund attfölja individualismens utveckling och dess förhållande till samhällssoli-dariteten.

GÖ S T A V E S T L UND

Gösta Vestlund är f.d. lärare och rektorpå folkhögskola. År 1978 gick han i pen-

sion som undervisningsråd för folkhögsko-lorna. 15 Juni förra året fyllde han 100 år.

Är den nya individualisten social?

Individualismen ärsnarare en protest

mot brister i samhälls-solidariteten

Dagarna efter skottenkom tiotusentals männi-skor till Självständighets-torget (Majdan betydertorg) för att hedra dedöda. I ett brev tillLärarförbundet skriverordförande i Ukrainaslärarfack att många avde dödade var lärareoch studenter.

öndag morgon,veckans lediga dag iUkraina. Trötta,småfrusna majdanakti-

vister kryper ur sina tält,soppköken börjar servera te,

bröd och gurka gratis. En grupp stu-denter från Kievs universitet hålleren ukrainsk flagga, en ung kvinnasäger att ”vi vill vara här och visa vårtstöd”. Det luktar rök överallt, sammasorts rökdoft som omger en majbrasa.Människor börjar samlas i små grup-per, i alla åldrar. Familjer kommermed nejlikor och ljus. De sätter nedfötterna försiktigt, som om de beträd-de en altargång.Kvällen innan hade Majdan åter

varit fylld av tiotusentals människor.Julia Tymasjenko talade, nyss frigivenfrån fängelset och sittandes i rullstol.En medelålders man utanför högrasektorns samlingspunkt tycker hennestal var ”50/50”, han ler trött och skakarpå huvudet. Jag läser på skylten ovan-för ingången: Högra sektorn. Det är

en ultranationalistisk organisation.Vid det östra hörnet av Majdan ståren ung man och erbjuder medicin.”Jag har huvudvärk”, säger en tröttäldre man vid min sida. Han får någratabletter aspirin. ”Vad vill du ha?”frågar den unge mannen mig med all-varlig blick och jag skrattar till. ”Nej, nej”, svarar jag och tänker på

att det bara är tre dygn sedan 82 per-soner sköts ihjäl på Majdan, hundra-tals skadades, många av dem lärareoch studenter. Igor Komavovskijheter den unge mannen i vit rock, hanär 21 år och läser medicin på universi-tetet i Bucovinian, en stad nära grän-sen mot Rumänien och Moldavien.”Men varför har du åkt så långt?” frå-gar jag. ”Jag ville vara här och hjälpatill, kom igår”, svarar han.

E T T FÖ R T V I V L AN S MA J D AN

Scenen på Majdan har levererat tal,sång och gudstjänster dygnet runtsedan slutet av november. Men igårvar det framför allt ett förtvivlans

Månader av protester slutade med över hundra döda, varavmånga lärare och studenter. I centrum för ett fredligt, folkligtuppror för demokrati och mot en korrupt regim stod studenter,lärare, fackföreningar och en 18-årig presschef som fickkämpa mot en rysk propaganda som spred budskapet att detvar fascister och nazister som hade tagit makten i Ukraina.

t e x t o c h f o t o : m a r i a s ö d e r b e r g

Dödades i kampenför demokrati

15

16

Den 18 februari sattesfackföreningarnas hus vid

Majdan i brand, därbland annat Ukrainas

lärarfack har sina loka-ler. Här upplät man

lokalerna till de ungaaktivisterna, studenter

från hela Ukraina, somorganiserade protesternaoch demonstrationernamot korruptionen. Två

dagar efter branden skötkrypskyttar mot demon-stranterna från taket. I

Sverige har fackförbundetST startat en insamlingför att restaurera huset.

Majdan. Minnesgudstjänster för 24personer som dog när krypskyttarmördade obeväpnade människor.En begravningsceremoni äger plöts-

ligt rum framför scenen. En pickupbackas in mot folkmassan och i denen vit kista. ”Vem är det?” ”SergejBondarev”, svarar snabbt en kvinnamed förtvivlan i ansiktet. Mannen iden vita kistan var dataprogrammera-re från Kramatorsk i Donetskregio-nen, östra Ukraina. Han blev 32 år.Nu står hans höggravida änka i engrupp av släkt och vänner, henneskropp ser inte ut att bära henne. Honär alldeles vit i ansiktet och viftar boren TV-kamera som kommer nära. Enman med armbindel med ett rött korssträcker plötsligt upp armen i vredeoch skriker ”Leve Ukraina!”. Han ärläkare och aktivist, säger han senare,och skriver sitt namn i min anteck-ningsbok; Pavlo Gordisjuk.När klockan närmar sig tolv är det

som om Majdan fullständigt proppasigen av folk. Men det går samtidigt tasig igenom smidigt, det finns en gångmitt i; människor ger plats.

Barrikaderna av virke, sandsäckaroch betongblock finns kvar och nutvingas Majdans självförsvarstyrkastyra människomassorna vid ingångar-na och bevara lugnet. Ännu fler nejli-kor, ännu fler rosor, tusentals ljuständs. Några viftar med kanadensiskaflaggor (en miljon ukrainare finns iKanada). En grupp militanta ungamän passerar med en nationalistsym-bol. Några ropar ”Leve Ukraina!”Några tar bilder med sina mobiler. Deflesta bryr sig inte alls om gruppen,fokus handlar främst om att kommaigenom barrikaden. Små barn bärs påaxlar och i famnar. En kvinna roparargt: ”Varför kan ni inte öppna mer!”

S KÖ LD MOT K R Y P S K Y T TA R

I ena hörnet av Majdan tronar deteldhärjade fackföreningsrörelsens hus,som lika gärna kunde kallas ”ungdo-mens hus.” Här hade tretusen aktivis-ter sin hemvist med tidningsredak-tion, ett fältsjukhus på tredje våning-en och korridorerna var sovsalar. NärNelia Nikitenko och Tatiana Nikitinakom till jobbet på morgonen fick de

17

kliva över unga aktivister som låg ochsov i korridorerna. De är båda ledan-de inom Ukrainas Tjänstemannaför-bund med en halv miljon medlem-mar, Nelia är rådgivare och Tatiana ärordförande.– I tre månader har vi levt sida vid

sida med demonstranterna på Maj-dan, säger Tatiana Nikitina. Vi kundeinte föreställa oss att regimen skullemassakrera människor. Vi såg framföross att de skulle pressa bort allt medgrävskopor och tanks, kanske slå folk,men inte att kulorna skulle riktas mothjärna och hjärta. Själv föreslog jagatt vi kvinnliga fackliga ledare skulleställa oss som en sköld, mitt emellankrypskyttar och demonstranter, menjag blev hindrad. Jag tänkte på hurgeorgiska kvinnor brukar gå emellanstridande män och kasta sin sjal.Det var händelserna den 30

november 2013, när polisen attackera-de torgets aktiva och misshandlademånga, som fackförbundet beslöt attupplåta sina lokaler. Traditionenfanns redan där. Tatiana Nikitinaberättar om 2004 års protester, denorangea revolutionen, när fackför-eningens hus användes första gången.– Efter den andra december har vi

funnits sida vid sida i byggnaden. Detfanns en övertygelse om att alla skullehålla ut och vara tålmodiga.

UNG P R E S S CH E F

Den 18 februari skärptes läget.Många rykten var i omlopp. På kväl-len, någon gång mellan sex och sju,startade branden.– Jag var bestört och tänkte på alla

aktivister, men ingen skadades. Tre påmorgonen kunde några av våra elekt-riker och vakter gå hem. Först då varläget under kontroll. Vi vet inte vemsom anlade branden. Representanterför regimen sa att det var aktivister,men vi tror att det var samma gruppsom attackerade Majdan. Varför skul-le vi sätta eld på vårt eget hem? sägerTatiana Nikitina.Samtidigt som ryska trupper intar

ukrainska luftvärnsbaser på Krim

vandrar Jarasj Svjatoslav förbi Majdani Kiev och det nedbrända fackför-eningshuset. Under nära tre månadervar den nu svarta fasaden hans arbets-plats. Här satt en stor grupp personeri ett nav av information och pressma-terial. De höll dagliga presskonferen-ser och arbetade sida vid sida medden fackförbundspersonal som nor-malt fanns på plats.Jarasj Svjatoslav utsågs som ansva-

rig för det internationella presscentreti den organisation som formades påSjälvständighetstorget. Ålder? 18 år.Han talar engelska flytande efter sinastudier i hemstaden Lviv. Dessutomukrainska, ryska och polska, och –inte minst – han kunde koordinera.Han berättar att han även talar en delhindi och förstår tyska ("men detskulle jag inte basunera ut").

D EN R Y S K A M ED I E B I L D EN

– Vi var konstant minst åttio per-soner där från hela Ukraina, sägerhan. Det var i första hand unga män-niskor. Vårt uppdrag var att försökase och läsa allt material som skrevsom i första hand händelserna på Maj-dan, i andra hand Ukraina. Det finnsså många exempel, men vi var förvå-nade över hur ansedd internationellpress som till exempel The Timesskrev så många faktafel.Tillsammans med översättare, ling-

vister och skrivkunniga formade deett presscentra som arbetade dygnetrunt. Många somnade vid sina datorerav utmattning. De sov under skriv-borden och i korridorerna. När bran-den utbröt den 18 februari hann allata sig ut. Två dagar senare, när döds-skjutningarna påbörjades på Majdan,var de mitt i händelsernas centrum.Den svåraste utmaningen var att

stå emot den ryska mediebilden.Jarasj Svjatoslav beskriver hur propa-gandan i konflikten ständigt överras-kade honom. De statligt styrda ryskaradio- och TV-kanalerna skickadeoftast ut falska rapporter om situatio-nen. Han betonar att han inte är enpolitiker, men säger att idén om att

– Själv föreslog jag attvi kvinnliga fackligaledare skulle ställa osssom en sköld, mitt emel-lan krypskyttar ochdemonstranter, sägerTatiana Nikitina, ordfö-rande för det ukrainskaTjänstemannaförbundet.Hon har i många årmed framgång arbetatför att skapa en demo-kratisk och oberoendefackförening.

dagens ledning i Ryssland skullerepresentera en sorts vänsterinriktni-ning är felaktig.– Jag har inga problem med ryska

språket och jag njuter av att läsa rysklitteratur, min favorit är Fjodor Dos-tojevskij och jag har studerat Aleks-andr Pusjkin noga, men dagens ryskaledning är…Jarasj Svjatoslav väntar ett tag. Han

vandrar samtidigt som han pratar,pressmötet väntar.– … en sorts höger, det har inget

med socialism att göra!

A LD R I G H J Ä RNT VÄT TAD E

Han menar att unga människor harhaft möjlighet till ett helt annat infor-mationsutbyte och att de "aldrig harvarit hjärntvättade" som tidigare gene-rationer i sovjetsamhället. Den avgö-rande skillnaden är internet.– I mediearbetet använde vi oss

ofta av Twitter och Facebook. PåMajdan sattes det omgående upp frittwifi. Det arrangerades med kamerorsom sände live. Alla i världen kundese vad som pågick.Det fanns uppgifter om att den

förra regimen skulle släcka ned inter-net i Ukraina, men Jarasj Svjatoslavmenar att det hade varit omöjligt.– Alla i Ukraina tar det för givet

idag. Då, om någon gång, hade detblivit revolution.Hur ser du på Svoboda, ett av de

partier som beskrivs som extremhöger

och ibland även som nazistiska?– Min attityd mot dem är att de

ska granskas, som med alla grupper.De är tredje största parti enligt tidiga-re val och de har en nationalistiskagenda. Nej, jag är ingen fan av justdem, men de är en av alla dem somvarit med i upproret på Majdan.Jag frågar Nelia Nikitenko och

Tatiana Nikitina om de sett någranazistgrupper på Maidan under dennaperiod? Både ser bestört på mig ochjag får upprepa frågan. – Vi är normala människor! Nej, vi

har inte sett några nazister blanddemonstranterna.

MAN I P U L E R AD B I L D

Jag visar dem ett exempel på enbild som cirkulerar i rysk media, ochnu även i sociala medier i många län-der, med Adolf Hitler på en stor bildsom sägs vara tagen i Kiev nyligen.Flera har dementerat bilden i Ukraina.Den har visat sig vara manipulerad,men tagits som en av många intäkterpå att det finns nazister bland deaktiva på Majdan. – Propaganda från Ryssland! säger

Tatiana Nikitina och Nelia Nikitenkoundrar förvånat om jag tror på det? Tatiana Nikitina spänner ögonen i

mig och säger: – Grupper av människor ropar

“Leve Ukraina!”, även jag, och dåbrukar folkmassan svara “Ära åt vårahjältar!” Är jag då nazist? Vi står försocial rättvisa, säger hon skarpt. Nej, det är svårt tänka sig att fack-

ordförande Tatiana Nikitina skulle hanågot med nazism att göra eller tillhö-ra någon form av högerfalang iukrainsk politik. Hon är militärdotterfrån Murmansk. På Kolahalvön leverminnet av andra världskriget ochmedvetenheten om vad nazisternagjorde i landet genomsyrar all histo-rieskrivning. I hennes släkt stupademånga. Människor som Tatiana Niki-tina och Nelia Nikitenko vet när livoch rättvisa hotas. Men just nu finnsinget viktigare än att samla den fackli-ga rörelsen.

Vera Bubon, 22 år, en avalla som dagen efter

dödsskjutningarna var påSjälvständighetstorget för

att hedra de döda

18

Maria Söderberg är jour-nalist, fotograf och förfat-tare som rest och skrivitom Ryssland och Östeu-

ropa i mer än 20 år.Sedan 1997 har hon

varit engagerad i i kvin-no- och demokratirörel-

sen i Vitryssland. I 13 århar hon arrangerat

”Belarus – Litteraturre-san,” en årlig litteraturre-

sa i samarbete medSvenska Institutet och

Kulturrådet. Sedan rela-tionerna med Vitryssland

försämrades går resan tillPolen och Ukraina.

19

Dags att söka till Folkhögskollärarprogrammet

Vill du undervisa på folkhögskola eller studieförbund ?Har du redan ämneskunskaperna ?Till höstens distansutbildning på halvfart välkomnar vi både dig som har tjänst på en folkhögskola och dig som inte har det.

www.liu.se/folkhogskollarare

Ansök senast 15 april

www.liu.se/folkhogskollarare

Ala Sofie och hennesfamilj är turkar frånKurdistan som flydde pågrund av kriget i Irak.Hon valde Skeppsholmensallmänna kurs ”Förän-dra” för att den har såmycket med samhälletatt göra och att honkänner att här finnsingen gräns. Här får honutvecklas.

är kurs-deltagaren

Emma MalmWikströmplockar framsvabben och torkar

golvet i klassrummet under rasten ärdet demokrati i praktiken. – Men det ser ju inte så bra ut när

det bara är tjejer som torkar golvet,säger hon halvt på skämt och halvt påallvar medan kvasten går. Just denna gång var det så att det

var några kvinnliga kursdeltagare somtog hand om den saken, men allakursdeltagare får ta sitt ansvar för degemensamma göromålen.Skeppsholmens idé är en hög grad

av självförvaltning, det vill säga attkursdeltagarna får ta ett eget ochgemensamt ansvar för städning, mat-lagning och andra göromål. Tanken är att de unga vuxna ska få

hjälp på traven att kliva upp på bryg-gan som leder ut i det stora blå, ut ivuxenlivet med allt vad det innebärav nya krav för att livet ska fungera.Det är inte alltid lätt och bekvämt,

men nödvändigt, och särskilt i enskola som lär ut att med ansvar följerinflytande och omvänt. – Jag tycker att det är bra att vi

städar vår skola, säger Emma MalmWikström. Vi får en gemenskapgenom det, vi gör något praktiskt igrupp och vi värnar vår skola.Ni lagar er egen mat, fixar fika och

allt möjligt. Hur ser du på det?– Just nu är köket trasigt, men

annars så har vi en köksvecka perläsår och det tycker jag är bra – ochnyttigt – för många. Jag har ju jobbatförut på en arbetsplats och vet hurdet fungerar när andra är beroende avvad jag gör. Om någon inte kommertill köket och jobbar, då blir detkanske gröt till lunch och inte riktigmat.Om någon är borta – hur hanterar

ni det då?– Då får andra ur den klass som

har ansvaret hoppa in som reserv.Och om någon inte vill ta sitt ans-

var?– Då får den hoppa in senare. Det

löser sig alltid.

21

Självförvaltning och demokratii praktikenDemokrati är ett stort och vackert ord som omhuldas inom folkhögskolan. Men vad betyder det egentligen i skolans vardag? Skeppsholmens folkhögskola försöker fylla det med praktiskt innehåll.

t e x t o c h f o t o : s v a n t e i s a k s s o n

Det här förhållningssättet genom-syrar all verksamhet och får ytterligareen dimension på en av de fyra vari-anter av den allmänna linjen somfinns på skolan. Den varianten heter”Förändra” och där löper demokrat-ifrågor, hållbar utveckling, mänskligarättigheter, civilsamhället, frivilligar-bete och anknutna teman som rödatrådar genom undervisningen.

G LOBA L T T I L L K L A S S RUMME T

Läraren Anders Rosén har ett lång-varit engagemang för demokrati,bland annat som aktiv i Ordfronts”DemokratiAkademin” där Skeppshol-men är medlem i likhet med fleraandra folkhögskolor och sfhl. Hanhar arbetat på skolan sedan 1992 somrektor, studierektor och lärare. På linjen ”Förändra” rör de sig från

globala frågor till det handfasta ochkonkreta i det egna klassrummet.

– Vem vill leda mötet? frågarläraren Anders Rosén.– Jag, säger en av kursdeltagarna

direkt.– Och vem för protokoll?– Jag, säger en annan lika snabbt.Idag har de ett av de återkom-

mande och regelbundna möten där detillsammans går igenom veckansschema, planerar kommande studie -teman, organiserar brödbakning somska delfinansiera en studieresa ochannat som rör studierna och skolan istort. – Fungerar det med maten? frågar

Anders Rosén.– Ja, säger några.– Fungerar det med undervisningen

gentemot andra ämnen ni gör? Vitangerar ju varandras undervisning-sområden.– Ja, säger kursdeltagarna.Några sitter och stickar medan de

22

Den genaste vägen ut idet vackra vårvädret är

genom klassrumsfönstret idet gamla stenhuset från

1700-talet.

23

pratar, andra antecknar intensivt ochen del sitter tysta och bara lyssnar.Någon föreslår att de ska göra ettstudiebesök och Anders Rosén hakarpå direkt.– Är det någon som varit i en syna-

goga? I en moske? I ett buddistisktkloster? I en pingstkyrka?– Jag har bott i en, säger en kurs-

deltagare.– Det förklarar en hel del, kom-

menterar någon och alla skrattar. Så blir det rast och det blir

strömhopp ut genom fönstret. Det ärden genaste vägen ut i det vackravårvädret. Klassrummet ligger halvtnedsänkt i grunden så att fönstret utmot gården är i marknivå. Skeppsholmens folkhögskola ligger

på en ö i centrala Stockholm, ettbågskott från Slussen och Gröna Lundi vardera riktningen. De gulputsadestenhusen var en gång tänkta att bli

förvaringsskjul till de galärer som in -gick i flottan på 1700-talet. Exakt såblev det inte, men de användes förandra militära förrådsändamål.Folkhögskolan har funnits här sedanförsöksverksamheten startade 1977 isamarbete med Nordens folkhögskolaBiskops Arnö och föreningen Sham-rocks vänner. Sex år senare blevSkeppsholmen en självständigfolkhögskola. Skolans bottenstock var,och är fortfarande, den maritimainriktningen som bland annat mani-festeras i båtbyggarlinjen.

NÄR VA RON E T T P ROB L EM

Några kursdeltagarna står underrasten i små klungor på gården utan-för och småpratar och skrattar. Inne ihuset säljer andra kaffe ochsjälvbakade bullar i skolfiket.Det kan upplevas som en idyllisk

skoltillvaro, med anrika och vackrahus, och med demokrati och jäm-likhet som ledstjärnor i all verk-samhet. Men det finns också problem.Ett av dem är närvaron, vilket det kanvara si och så med i Anders Rosénsklass. Han redovisar procentsatsenfrånvaro i gruppen inför klassen ochdet är tydligt att här finns det en delatt ta tag i. Några suckar tungt.– Jag redovisar det generella för

gruppen inför alla och tar sedan detindividuella med var och en, sägerhan senare. Men med tanke på derasbakgrunder är det inte så konstigt attfrånvaron är hög.För i likhet med så många andra

folkhögskolor har allmän linje blivitnågot av ett uppsamlingsheat för ungasom av olika skäl haft svårt att klaraav grundskolan och gymnasiet. Mendet behöver inte alltid vara en nack-del.– Det bästa med folkhögskolan är

att de flesta som kommer hit harnågon form av ”bagage” med sig, sägerEmma Malm Wikström. Det kan varaatt man haft problem hemma,psykiska problem, olika diagnosereller annat. Vi lär oss väldigt mycketav varandra, hur olika man kan se på

Anders Rosén har arbe-tat som lärare påSkeppsholmens folk -högskola sedan 1992.Under den tiden harhan också hunnit medatt vara studierektor ochrektor. Han har ocksåett långvarigt engage-mang för demokrati,bland annat som aktiv iOrdfronts ”Demokrati-Akademin” där Skepps -holmen är medlem.

I likhet med mångafolkhögskolor har allmänlinje blivit något av ett

uppsamlingsheat förunga som av olika skälhaft svårt att klara av

grundskola och gymnasium. Men det

behöver inte alltid varaen nackdel.

saker, hur man hanterar situationeroch agera ihop med personer som intealltid tänker som en själv och passarin i mallar. Jag har lärt mig väldigtmycket av att umgås med andra somhar ett annat tänkesätt – vilket märksväldigt tydligt här ibland. Jag har fåtten annan livserfarenhet och en socialförmåga genom att gå på enfolkhögskola jämfört med om jag gåtti ett vanligt gymnasium.

F L Y DD E F R ÅN I R A K

Skolan har lyckats rätt bra med attge många en ny chans att kommavidare in i ett vuxenliv av arbete ellerfortsatta studier. Där är procentsatsenhög i positiv bemärkelse, vilket ocksågäller för folkhögskolan i stort.Kursdeltagaren Ala Sofi och hennes

familj är turkar som bodde i Kurdis-tan men de kunde inte bo kvar pågrund av kriget i Irak i början av 1990-talet. Hon kommer till att börja medsöka till en sjukgymnastutbildningefter folkhögskolan. Men drömmen äratt bli läkare.Ala Sofie säger att skolan passar

henne perfekt. – Man känner sig som hemma,

lärarna är bra och allt fungerar.Varför valde du just inriktningen

”Förändra” på allmän linje?– För att den har så mycket med

samhället att göra, till exempel reli-gion, kultur, politik och demokrati. Viläser i teman och jag känner att jagutvecklas, att jag inte behöver stannavid någon ”gräns”. Jag är en människa

som inte gillar gränser, jag vill att detska vara öppet.Vad är bäst på Skeppsholmen?– Att vi inte har några prov, att vi

har så många olika arbetsuppgifteroch att vi läser så många böcker.Hon antecknar hela tiden vad som

sägs i klassrummet och ger ett flitigtoch fokuserat intryck. Idag har denutidsorientering och läraren AndersRosén går igenom några aktuellaämnen som han valt ur pressen.Mode raterna har nu föreslagit attskatten ska höjas på bl.a. tobak ochhan frågar klassen varför de tror att degjort det? ”Opinionen vill det” föreslårnågon. Anders går vidare med attförklara det politiska modeordet ”tri-angulering” det vill säga att partiernaförsöker lägga sig så nära sina huvud-motståndare som möjligt.– Socialdemokraterna gjorde det

tidigare kring jobbskatteavdraget,säger han som ytterligare ett exempelpå det.

T EMA S TUD I E R

Och så fortsätter det en stund tillmed diskussioner kring ”opartiskhetinom public service-media” och omdet senaste i Ukraina och Kiev.Emma Malm Wikström går nu sitt

tredje och sista år på på allmän linje.Undervisningen är tematiskt upplagdberättar hon, allt går in i varandra ochdet är ett arbetssätt som passar hennebra. Även inriktningen på samhälls-och demokratifrågor är vad somintresserar henne mest.– Efter skolan ska jag försöka få ett

jobb och dra ihop lite pengar så attjag sedan kan ge mig ut och resa. Jagtror att man får större förståelse ochinblick i andra kulturer om manbefinner sig på plats.Du är intresserad av sådant?– Ja. Tidigare reste vi till Budapest

och jag gjorde ett slags bilddokumen-tär över de senaste hundra årenutveckling i Ungern. Det var jättein-tressant.Det är också demokrati i prak-

tiken.

24

25

Ditt bollplank i yrkesfrågor!

Min kollega

MIN KOLLEGA

carin.larsson@kollega.lararforbundet.se. lararforbundet.se/minkollega.

DITT MEDLEMSKAP

ar s

DITT MEDLEMSKAPJag ar et

MEDLEMSKAP

3–077 0:SERVICEMEDLEMSAKTONTTAKTK @ ORBUNDETLARARF

MEDLEMSKAP

3 03 033SE.ORBUNDET

olbak å fJag nne

AOLLEGGA KMIN

A

Ditt bollplank i yrk

Ditt bollplank i yrk

ågor!esfrDitt bollplank i yrk

ågor!

en maila till Du kan äva dina nyHitt

Ring mig på 076-782 41 25en maila till sonsarin.larc @k

egor på olla ka dina ny orbundet.se/minkarflar

076-782 41 25. orbundet.se.arfega.larollk

ega.ollorbundet.se/mink

26

gamla traditioner och okunskapleder till onödiga konfliktermellan arbetstagare och arbets-givare.– Man glömmer bor att att

det är rektorn som faktiskt harrätten att leda och fördela arbe-

tet. Och demokrati handlar omatt bägge parter är villiga attkompromissa. Arbetsgivaren fårinte igenom allt och vi får inteigenom allt, säger Ingela Zetter-berg, ordförande i sfhl.Hon berättar att på en del

skolor används fortfarande lärar-råd. Före avregleringen 1991togs besluten i lärarråden därbåde lärare och rektor satt.Efter 1991 har inte lärarrådenlängre någon makt.– Sedan reglementet för-

svann har det levt kvar i en ellerannan form och förvanskats. Vihar t.o.m. stött på lärarråd därrektor inte får vara med mendär man ändå tar beslut. Man ärinte medveten om att det fak-tiskt är rektor som leder ochfördelar arbetet, säger JonasBergman, ombudsman i sfhl.

ett skäl till att det blir konflik-ter är att på många skolor sak-nar både rektorer och lärarekunskap om lagar och avtal.– Det är viktigt att kunna

erkänna för sig själv om man ärosäker eller inte kan vad somgäller. Då kan man ringa osseller leta rätt på vad som står ilagtexten. Och det är viktigt attkomma ihåg att man har kon-flikter därför att man har olikaåsikter. Det handlar inte ompersoner, säger Cyrene Martins-son Waern, ombudsman.De trycker på att det är vik-

tigt att förtroendevalda går defackliga kurser som anordnas avsfhl eller lärarförbundet.– Genom kurserna träffar

man även andra fackligt förtro-endevalda som kan dela med sigav erfarenheter. Man kan bildanätverk som man kan ringa omman inte får tag på oss.– Desto mer kunskap du har,

desto roligare blir det att varafackligt förtroendevald. Vi harså många olika möjligheter,sfhls egna kurser men ocksåLärarförbundets fackliga kurser,säger Ingela Zetterberg.

Okunskap leder till onödiga konflikterS F H L

!

!

!

"#$!%&'!()!#*(+,%-&!(.$*!&$/+*+!01$!2-3/&-!$4**()5&6!

789:;!&$$&'2+$&$!%3'0+$+'5!01$!-4$&$+!3,<!5%3--+=&$+!

>$32$&?!3,<!&'?4-&'@!AAAB03-&,B5+!

!

Utvecklingens drivkrafterav Stefan de Vylder

Världen förändras!Men blir den rättvisare?

Ny omarbetad upplaga med färsk statistik och nya kapitel som fångar upp den pågående debatten om de hisnande ekonomiska och politiska förändringar som sker i världen.

” ….gnistrar i kunskap, personligt tilltal, fakta, bilder och begripliga scenarior..” (ur recension av Claes Hemberg, Avanza)

Beställ boken från www.forumsyd.org

27

L E DA R E Ingela Zetterberg är ordförande i SFHL

när jag skriver det här har SFHL:s utbildningsveckaprecis varit. cirka 80 folkhögskollärare samlades förutbildning i fackliga frågor men också i frågor som rörfolkhögskolan som utbildningsform, det vill säga alltsom påverkar arbetet som folkhögskollärare.

Jag kan konstatera att det är ett engagemang somär svårslaget! Och så har det alltid varit på våra folk-

högskolor. Jag undrar: förstår våra huvudmän och rektorer vilken fan-tastisk resurs lärarna är? tar man vara på all den energi och de möj-ligheter som denna resurs besitter?

Vi, folkhögskollärare, undervisar och gör folkhögskolan till det denär! Det är vi folkhögskollärare som brottas dagligen med att deltagar-na ska få det som lovats i kurskoncept och kursplaner. Genom GY11har folkhögskolans allmänna kurs fått förändrade förutsättningar sompåverkar behörigheter. Vi, folkhögskollärare, har tagit oss an uppgif-ten och kommer att ge deltagare behörighet utifrån folkhögskolansförutsättningar. En brokig skara individer som är en tillgång för studi-erna och har möjlighet att bygga tillit, både individuellt och i gruppsamt i gemensamma skolaktiviteter, och som får behörigheter somenbart kan ges av undervisande lärare! Det är lärare som bemöterdeltagare med tillit och utifrån deltagarnas förmågor. Här blir folk-högskollärarens profession synlig.

Nyligen kom Folkbildningspropositionen: Allas kunskap – allas bild-ning. Där står det att "Folkbildning ska ge alla möjlighet att tillsam-mans med andra öka sin kunskap och bildning".

tillsammans med deltagarna formar vi kursen och eftersom folk-högskolan är fri från skollagen har vi stora möjligheter att skapa enresa som sätter deltagarna i centrum. En konst som förutsätter kom-petenta lärare som vet vad folkbildning är!

Nyanställda lärare behöver kompetensen "folkbildning" för att vetavad det innebär att arbeta på folkhögskola. Därför är det viktigt atthuvudmän och rektorer tar ansvar för att ALLA lärare utbildas föratt kunna verka inom folkhögskola.

Nuvarande regering har stor tillit till folkhögskolan och till ossfolkhögskollärare. I propositionen beskrivs folkhögskolan som enegen utbildningsform i utbildningssystemet. Vår stora frihet och själv-ständighet lyfts fram som en av grunderna. Inget nytt, men vi, folk-högskollärare, rektorer och huvudmän måste lyfta oss och ta vara påfriheten och vara folkhögskola!

Vidare föreslås det i propositionen att det finns behov av att seöver och tydliggöra folkhögskolan som en egen utbildningsform iutbildningssystemet. Det ska bli spännande och här anser jag att vifolkhögskollärare ska vara med att forma det dokumentet. Som jagtidigare har nämnt – det är vi folkhögskollärare som gör folkhögsko-lan! Det är vi som gestaltar folkbildning genom bemötandet, socialstöttning, som skapar en god kreativ lärmiljö och ett demokratisktarbetssätt.

Se möjligheterna och ta ut svängarna! Det är dags att tala om vadvi är! Och vilka vi är!

Er ordförandeI N G E L A Z E T T E R B E R G

Alla lärare måste få kunskap om folkbildning och folkhögskola!

Uppskattad vänhar lämnat ossvår mångårige kollega Jan Olof"Joulo" Gustavsson har gåttbort efter en längre tids sjuk-dom. Joulo arbetade på Sten -sund från hösten 1979 till som-maren 2004 då han och familjenflyttade till Mörbylånga påÖland. Som idrottslärare arbe-tade Joulo på såväl allmännakurser som fritidsledarutbild-ningen så länge den fanns.Under några år på 80-talettjänstgjorde Joulo som rektor iden för Stensund välkända rek-torsrotationen. På 90-talet togJoulo initiativ till först frisk-vårdslinjen och sedan en allmänkurs med idrottsprofil. Han varen av initiativtagarna och pådri-varna till bildandet av IUC iSörmland, Idrottens Utveck-lingscentrum där han underflera år gjorde stora insatser förSörmlandsidrotten. En mång-årig och uppskattad arbetskam-rat har lämnat oss. Vi minnshonom med värme och våratankar går till Malin, Kristoffer,Amanda, Marie och Samuel.Minnesceremonin avhålls lörda-gen den 29 mars, i Mörbylångapå Öland. Joulos minne hedrasgenom en gåva till hjärnfonden.

t omm y f o g e l b e r g

M I N N E S O R D

Jan Olof "Joulo" Gustavsson var rektor,idrottslärare och folkhögskollärare vidStensunds Folkhögskola strax utanförTrosa i Södermanland.

Läraren inom mig – pedagogiska berättelserav Anne-Marie Körling. Mjuka pärmar, 232 sidor.Pris 195 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Ny bok!

”””””Det handlar om valet att bli lärare och om de utmaningar som ständigt fi nns inom läraryrket. För läraryrket är både lätt, underbart, svårt, ansvarsfullt och meningsskapande. Också för läraren inom mig. Jag vill öppna dina sinnen för det inre arbetet; att släppa fram och våga prata om känslor av såväl skam som stolthet, om att lyckas och misslyckas och känslan av frihet att undervisa då man är med eleverna – inte emot.”

Anne-Marie Körling

Anne-Marie Körling är lärare, handledare, föreläsare, författare och bloggare. Hon fi ck Svenska Akademiens svensklärarpris 2006.

Lära

rför

lage

t, B

ox 1

2239

, 102

26

Stoc

khol

m

Läs mer och beställ påwww.lararforlaget.se

”Vi gör så stor skillnad!”

Premiär förårlig konferens”demokratisera demokratin” vartemat för premiären av folk-bildningskonferensen Vestlund-dagarna på Tollare folkhögskola27-28 mars. Den direkta anled-ningen var att den välkändefolkbildaren Gösta Vestlundfyllde 100 år i somras. Han harvarit aktiv inom folkbildningensedan 1930-talet och deltarfortfarande i hög grad sominspiratör och debattör. I denständigt nyfikne jubilarens andatog konferensen sikte på framti-den och förnyelse.Johnny Lindqvist, expert på

internet och sociala medierberättade att sociala medier kanvara ett kraftfullt verktyg förkommunikation, bildning ochupplysning. Idag är 66 procentav alla svenskar med på face-book, bland de unga är andelenännu högre. Rapparen PetterAskergren läste 2012 socialpe-dagogiskt ungdomsarbete påTollare folkhögskola och skrevsitt examensarbete Skrivandetsom helande kraft. Han berätta-de om sin bildnings- och livsre-sa från att ha varit knappt läs-och skrivkunnig som barn tillatt 1998 få en Grammy för”Årets bästa text”. Professor Bernt Gustavsson

och litteraturvetaren Lena Kjer-sén Edman föreläste om skön-litteraturens betydelse fördemokratin. Författaren KatrineKielos pratade utifrån sin bokDet enda könet och forskarenKatarzyna Jezierska redogjordeför filosofiska strömningar inomdemokratiforskningen. Sam-mantaget var det ett gedigetprogram av hög klass som upp-skattades av deltagarna. En delav av ämnena återkommer vitill i Folkhögskolan.

s v a n t e i s a k s s o n

29

K R Ö N I K A Bernt Gustavsson är f.d folkhögskollärare, numera professor i pedagogik och har lett ettforskningsprojekt om folkhögskolans praktiker.

I en tid då människan bestäms ekonomiskt, som mål-sökande varelser, likt robotar, och ropen på meningramlar ner i det enklaste och mätbara, finns ändåskönlitteraturen. Vi är berättande varelser, våra liv ärvåra berättelser. Men vad är skönlitteratur till för?Den är en indirekt väg till mänsklig erfarenhet, den ärett jämförelsematerial för vårt här och nu, eller som

titeln på carl-Göran Ekerwalds bok Läsa innantill och bli en annan:Om skönlitteraturens nytta. Att bli en annan innebär att överskrida sigsjälv, att komma till något annat än sin egen alltför instängda ochinvanda värld. Kort sagt, litteraturen sammanbinder oss med världen,genom att vi med den överskrider både tid och rum. Ända sedan jag var elev på folkhögskola har jag läst skönlitteratur. Påfrågan vad jag ska läsa var svaret: ”Du ska läsa allt”. Det är ett brasvar. Man väljer själv i ett urval som är bestämt av vad människorgenom sekler återkommit till, men där det ständigt tillkommer nytt.Det är vi själva som gör urvalet och texten är till större delen våregen tolkning. Det nya som alltmer intresserat mig under senare årär den s.k. postkoloniala litteraturen. Den kännetecknas av att förfat-tarna kommer från ett koloniserat land, oftast från södra halvklotetoch flyttar till ett land på det norra. De flesta utgår från det förtrycksom man utsätts för i ett kolonialt system och söker frigörelse ur.två exempel: Salman Rushdies berömda roman Satansverserna rör sigmellan Bombay och London och huvudpersonen förvandlas till enhybrid, varken det ena eller det andra, men något tredje. Det är enroman i sin egen rätt som inte behöver politiseras. Varför dennadom, denna fatwa? tayeb Salih vänder rörelsen på Joseph conradsroman Mörkrets hjärta, som utgår från themsen, in i det mörka Afri-ka, där den stora erövraren Kurz utropar ”exterminate all the bru-tes.” Salihs Den stora utvandringen utgår från en by i Sudan till Lon-don och tillbaka, med ett annat erövringstema men med samma för-färande, ”Horror, horror”. Ja, listan kan göras lång.Hela denna utveckling i litteraturen innebär även en omvärdering av

den västerländska litteraturen. I Azar Nafizis bok ”Att läsa Lolita iTeheran: liv genom böcker”, visar Nafizi alternativa tolkningar av flerastora västerländska romaner. En grupp kvinnor i en hemlig läsecirkeli teheran läser litterära klassiker som ett sätt att komma ur för-trycket och överskrida sin egen i deras ögon inskränkta värld. I vårvärld, där medvetandet bestäms av media, med endimensionella före-skrivna sanningar som går maktens ärenden, behövs andra beskriv-ningar, bilder och perspektiv, som överskrider vår begränsande hori-sont, ut i världen. Goethes berömda ”Världslitteratur”, som oftast tol-kats som den västerländska litteraturens spridning över världen, blir ien sådan förståelse något annat. Alla litteraturer är partikulära, sägerGoethe i samtal med sin vän Eckerman, det är när de olika litteratu-rerna från olika delar av världen speglas i varandra, som vi kan börjatala om världslitteratur.

B E RN T GU S T A V S S ON

Litteraturen som gränsöverskridare

30

Okritisk men läsvärtom det nya Afrikaerika bjerströms Det nya Afrikahar med viss rätt blivit kritiseradför att ge en idyllisk och okritiskskildring av ett Afrika som växerså det knakar med minskande fat-tigdom, ett ökat välstånd, ettdemokratiskt genombrott och enväxande medelklass. Bjerströmskriver som en nyfrälst som upp-täckt att Afrika inte alls stämdemed vad hon en gång lärt sig. Menlika sant är att den bör läsas justför att hon nyfiket och lättsamtvisar ett dramatiskt förändrat Afri-ka. Och hon är inte helt okritisk,hon pekar t. ex. på Rwandas väl-färdsprogram men konstaterarockså att Paul Kagame styr landetmed diktatorisk järnhand och harannekterat delar av östra Kongo.Hon skildrar den ekonomiska till-växten och den växande efterfrå-gan av Afrikas naturtillgångar menockså de negativa konsekvensernasom miljöförstöring och ettväxande klassamhälle. Bjerströmansluter sig till de initierade afrika-kännare som menar att biståndetsnarare konserverar än bidrar tillatt stödja en ekonomisk utveck-ling. Men ofta drunknar sådanapåpekanden i hennes ny frälsta till-växtoptimism. Visst är den ytlig.Men jag tycker jag att hon skaläsas som en nyttig påminnelse attAfrika inte längre är den kontinentvi en gång lärde känna.

S T A F F A N M Y R B Ä C K

sedan 1998 pågår det mest omfattande kriget sedanandra världskriget, en konflikt som involverar trupperfrån nio länder och har lett till mer än fem miljonerdöda, ett krig som omvärlden knappt tagit någon notisom. Kongo-Kinshasa är Afrikas näst största land, stortsom västeuropa och ett av Afrikas rikaste länder setttill sina naturtillgångar men ett av världens fattigaste

sett till befolkningens levnadsnivå. David Van Reybroucks, Kongo – en historia, är en tragisk, grym,

och mycket initierad berättelse, skriven också ur kongolesernas per-spektiv. Den bygger på flera års studier, resor i Kongo och intervjuermed kongoleser. Han täcker historien från 1870 (en av intervjuper-sonerna är 120 år!) fram till frigörelsen 1960 och våra dagar.

De första 20 åren styr Kung Leopold landet som sin privata egen-dom med obeskrivlig grymhet och brutalitet. Under hans tid halverasbefolkningen till tio miljoner människor. Efter internationella protes-ter tar det belgiska parlamentet över och styr landet till 1960. Ävenom den belgiska regimen präglas av en rasistisk politik bygger manupp en infrastruktur med vägar, järnvägar, sjukvård, skolor och enmodern industri som gjorde landet till ett av de modernaste i Afrikavid tiden för frigörelsen – Kongo var den fjärde största kopparpro-ducenten i världen. Av detta återstår idag nästan ingenting. Från1960 handlar historien om maktkamper och vanstyre där diktatornMobutu efter en statskupp 1965 styrde landet fram till 1997. Samti-digt som han plundrade statskassan och blev en av världens rikastemän gjorde han Kongo till ett av de fattigaste länderna i världen, tid-vis med stöd från – och på grund av – USA, Frankrike, Valutafondenoch Världsbanken. Men den som söker en enkel historia om koloni-siatörer som saboterar söker förgäves. Reybrouck berättar en nyan-serad historia där också de nya makthavarnas egenintresse styr, medetniska konflikter, brutala krigsherrar och ett agressivt Rwanda somangrep och än idag ockuperar mineralrika områden i östra Kongo.

Reybrouck – och Richard Dowdens Afrika - framtidens kontinent(tidigare recenserad) – ger tillsammans förmodligen de bästa, mestinitierade och välskrivna berättelserna om Afrika och Kongo idag.

S T A F F AN MY R B Ä C K

Kongo – det bortglömda kriget

Kaos: Ett grekisktkrislexikonAlexandra PascalidouKaos ser krisengenom grekernas ögonskriver förlaget. Pasca-lidou skildrar ett land

där korruptionen institutionaliseras.Åtstramningarna från IMF, EU ochEcB genomförs även om de folkval-da röstar emot. och då väljer folketistället in nazister i parlamentet. Deär ju de enda lyssnar.

L I T T E R AT U R

Kort om... Greklands sönderfall, statligt övergrepp på barn och forna sovjetstaterStulen BarndomThomas KangerFrån tjugotalet fram till1980 omhändertogsöver trehundratusenbarn och placerades påinstitutioner och fos-

terhem. Syftet var, som makarnaAlva och Gunnar Myrdal uttrycktedet, "att höja befolkningsstockensegenskaper". Detta pågick när Sve-rige utvecklades till världens kanskemest välmående välfärdsstat.

Frihetens pris är okäntAnna-Lena Laurén Ett aktuellt reportageom Ukraina, Georgienoch Kirgizistan som påolika sätt försökt bytatill ett mer demokra-

tisk styre i skuggan av Ryssland. Ikapitlet om Ukraina lyckas Laurénpå sextio sidor ge en nyanseradbild av landets historia, kultur ochpolitik med djup och bredd. Ettgivet inslag i samhällskunskapen.

det har duggat tätt med under-sökningar som visar att svenskabarn läser allt mindre. Alla barn kanläsa men de har svårt att inse vadde ska ha läsningen till. På en före-läsning lyssnade jag på litteraturve-taren Lena Kjersén Edman somskrivit mycket om läsning och hurman kan samtala om läsning. Det ärnär hon berättar det som hon sägeren sak som fastnade: ”Man kan inteläsa en bok själv.” Det är just sam-talet som ger förståelsen och djupeti det man läser. Professor BerntGustavsson, som talade vid sammatillfälle, talade om litteraturen somett indirekt sätt att ta del av annanmänsklig erfarenhet. Jag tänker påKjerséns och Gustavssons ord närjag läser Katrine Kielos i senastenumret av Vi Läser där hon skriver

ett reportage om en grupp kvinnorsom på olika håll arbetar inom EU-maskineriet och har skapat enbokklubb där läsningen blivit ettsätt att lufta det som hänt i detegna livet. Men lika ofta handlar detom att kunna hitta fram till böcker-na. Själv läser jag gärna tidskriftersom skriver om litteratur ellerpublicerar intervjuer med författareoch får den vägen inspiration attläsa. Vi Läser är nog den tidskrift påsvenska som bäst fyller det syftetför mig. En ny tidskrift är Dreams &Books som mest skriver om bästsäl-jare. Vill man ha tips på litteraturfrån Afrika, Asien och Latinamerikafinns Karavan medan Parnass skri-ver om de svenska klassikerna. Påsajten tidskrift.nu hittar du fler tips.

S T A F F A N M Y R B Ä C K

31

liv strömqvist delartillsammans med SaraGranér Region Skåneskulturpris 2013 på100 000 kronor. Bådahar gått Serieskolan påKvarnby folkhögskola iMalmö. till bådas bak-grund hör akademiskastudier i bland annatstatskunskap. De sersina serier som en delav ett progressivt, kri-tiskt pågående samtalom samhället. Här finnshumor parat med enradikal samhällskritikoch inspiration fråntidiga feminister.

abdulahi Hussein får2014 års Antigonepris,Ljungkile folkhögskolaspris för civilkurage.Hussein arbetade förden etiopiska provin-sen Ogadens tv-kanaloch var rådgivare tillEtiopiens president.När han blev varse deövergrepp som skeddei regimens namn sam-lade han – med faraför sitt liv – på sigmängder med filmma-terial som han smugg-lade ut ur landet. Idaglever han som politiskflykting i Sverige.

karin ekberg är aktuellmed en mycket upp-märksammad doku-mentärfilm som nuvisas på bio. Hon har ifyra års tid filmat sinaföräldrars skilsmässaefter ett 38-årigtäktenskap, en både pri-vat och allmängiltigberättelse om vad somhänder under ochefter en skilsmässa.Hon utbildade sig tillfilmare på bl.a. Birka-gårdens folkhögskola2009/2010. Det varockså där hon börjadearbetet med sin film.

P E R S O N E R

T I D S K R I F T E N

Att läsa själv och med andra

Växande byråkratimot välfärdenstämpelklockan hade jag nästanglömt. Liksom löpande band ochtidsstudier. Nu är det annat.Dokumentationer, utvärderingaroch noggrann schemaläggning,en växande byråkrati. ”Doku-mentation är det alla läraremåste göra. Planera lektionernafår man göra på den tid som bliröver,” säger Hanna Lindström,som går ämneslärarutbildningen.Hon är en av dem som framträ-der i boken Välfärdsfabriken –om arbetets mening och gränslöskontroll. Författare är KristinaMattsson, tidigare folkhögskollä-rare, nu journalist och författare.

Med välfärden växer byråkra-tin, skriver Mattsson och hänvi-sar till den näringslivsanknutnatankesmedjan Timbros rapportByråkratexplosionen. Den visaratt administratörerna ökademed 30 procent, medan sjukskö-terskor, städare och gymnasielä-rare endast blev fem procentfler under 2000-talets förstadecennium.

”Om ledningen inte kan delege-ra med förtroende skapas onödigakostnader för kontroll- och rappor-teringsstrukturer, som dessutomsänker effektiviteten. För vad ärdet för mening med att ta ansvarom chefen eller inspektionen häng-er en över axeln och slår en påfingrarna om man har fel?”

Kristina Mattssons egna erfa-renheter som växlare påRoslagsbanan och personligakommentarer i reportagen ärbokens styrka. I de historiskaoch mer analytiska avsnitten blirformuleringarna mer formella.Men boken är ett viktigt tidsdo-kument och bör kunna fungerabra som underlag för diskussio-ner och då inte minst i klassrum-met. Vad är det för välfärd vibygger idag? Var går gränsenmellan kvalitetssäkring och över-vakning? Diskussionsfrågorna ärmånga.

HO L G E R N I L É N

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma.

e

det var i spanien efter gymna-siet. Joakim Sveland bodde iAlbaysin, de moriska kvarteren istaden Granada och pluggadespanska. Varje dag gick han frånsin bostad uppför den brantabacken för enskild undervisninghos sin spanskalärare. Lärarenvar syndikalist. Under lektioner-na undervisades Joakim Svelandom spanska inbördeskriget ochintroducerades i Noam Chom-skys tankar. Allt på spanska.– Samtidigt som jag hade

den här vänsterinriktade under-visningen flyttade det in en per-son i min lägenhet som jobbadepå EU:s jordbruksdepartementsom också skulle lära sig spans-ka. Så jag kom hem till en per-son som låg och läste The Eco-nomist och var extremt skarpoch superhöger och som argu-menterade och motbevisade vadspråkläraren sagt. Jag fick enväldigt bra politisk skolning.När Joakim Sveland kom

hem sökte han till Röda Korsetsfolkhögskola och gick en kurssom innebar att han reste tillGuatemala och studeradedemokratiseringsprocessen i tremånader. Efteråt ville han hamer och sökte Färnebos prakti-kantkurs i Bolivia.– Jag gjorde min praktik på

en organisation där det barafanns människor från ursprungs - befolkningen, extremt politisktdrivna och skarpa. I nio måna-der gav de mig en strålandeutbildning i postkolonialism ipraktiken. Jag sög i mig allting.

Hemma i Sverige börjadehan plugga på universitetet tillskriskänslan infann sig. Flickvän-nen hade också erfarenhet avfolkhögskola och hade bl.a. gåtten kurs i Global rättvisa. Bådahar jobbat inom Attackrörelsenoch andra organisationer ocharbetat folkbildningsmässigtmed studiecirklar. De flesta avderas vänner har gått på folk-högskola, alltifrån jazzlinje, skri-varlinje till Röda Korset. Så för-slaget om att bli folkhögskollä-rare var inte taget ur luften.

joakim sveland funderade i enmånad på det hon sagt. Detsammanfattade ganska väl dethan ville göra. År 2011 var han30 år och valde att hoppa av sinmasterutbildning i litteraturve-tenskap för att gå F-linjen.– Sen fick jag jobb direkt på

Birkagården med frågor somhade med internationella rela-tioner att göra.Ett halvår senare hade lärar-

na på Birkagården fackmöte därman diskuterade den fackligakampen, former, idéer och tan-kar. – Vi tänkte att för att få nytt

blod kanske vi skulle välja en nyordförande. Då blev jag vald.Vi träffas på sfhls utbild-

ningsvecka där Joakim Svelandgår en facklig kurs.– Mycket av arbetet handlar

om att lära sig vilka regler somgäller, hur det ska gå till ochvad vi vill. Det är ju en kombi-nation av arbetsrättsliga frågoroch pedagogiska frågor eftersomarbetsrätten också går in i depedagogiska frågorna. Och detär väldig trevligt.

”Min flickvän tyckte jag skulle bli folkhögskollärare”

Joakim Sveland arbe-tar som lärare påBiskopsgårdens folk-högskola i Stock-holm. Efter ett hal-vår valdes han tillordförande i facket.– Det är en starknärvaro på våramöten och folk ärväldigt drivna.

P O RT R ÄT T E T

Joakim Sveland kände sig ikris. Han hade pluggat stats-vetenskap, läst litteraturve-tenskap i tre år och frilansatsom journalist men det varsvårt att försörja sig på. Dåtittade hans flickvän påhonom och sa: Men Joakim,du ska ju bli folkhögskollära-re. Skulle det sammanfattadet han ville göra?

s t a f f a n m y r b ä c k