Inte folkhögskolans uppgift FLER SKOLOR GÅR MINUS

FÅR SVIDANDE KRITIK Trögt för nordiskt samarbeteOrättvis bidragsfördelning SOLIDARITET ÖDESFRÅGA

Politiker somvill förändra

måste kanskebli folkbildare

DISTANSGer mer demokrati än i klassrummet

GRÄNSENFår man göra vad som helst med en folkhögskola?

RIKSDAGENHon vill ha besök av folkhögskolor

Ett bultande hjärta i förorten

SFHLS tidskrift sedan 1920 1/20131/2013SFHLS tidskrift sedan 1920

Ingela har ordet

Lärarnas kreativa kompetens är folkhögskolans viktigaste tillgång

Under den senaste tidenhar jag funderat över

vad det betyder att folkhög-skolan är en fri skolform.Vad betyder det för mig somfolkhögskollärare att jag

arbetar inom en verksamhet som sägs varafri? Ordet fri betyder gratis enligtwww.wikipedia.org! Kurser och utbildning-ar på folkhögskolan är gratis så den bety-delsen kan man förlika sig med, dockräcker det inte. Tittar vi istället på ordetFrihet blir det mer intressant: en positivfrihetssyn innebär att man är fri när manhar möjlighet att genomföra det man öns-kar. Men, det finns dock några styrinstru-ment som styr folkbildningen, så helt friaär vi inte att genomföra det vi önskar.

Vi styrs av framförallt statens uppdragtill folkbildningen, de fyra syftena:

• stödja verksamhet som bidrar till attstärka och utveckla demokratin,

• göra möjligt att människor att påver-ka sin livssituation och skapa engagemangatt delta i samhällsutvecklingen,

• bidra till att utjämna utbildningsklyf-tor och höja bildnings- och utbildningsni-vån i samhället och

• bredda intresset för och öka delaktig-het i kulturlivet.

Utifrån behov, kompetens och inteminst syftena skapas kurser på våra folk-högskolor av bl.a. folkhögskollärarna, sombåde planerar och genomför kurserna.Dessutom är folkhögskollärarna ocksåmarknadsförare för att få deltagare tillkurserna. Vilka mångsysslare! Vilken kom-petens!

Det ligger mycket arbete bakom enkurs/utbildning när den genomförs. Lärar-

nas kunskaper och pedagogiska kompe-tenser ger innehåll åt utformningen. Ochdet finns ett stort mått av frihet att formakurserna och utbildningarna som vi villinom syftenas ramar och kraven på attuppnå målen för kursen (framförallt föratt deltagarna på allmän kurs ska få behö-righet till högskolan).

Inom ramarna har vi folkhögskollärareen otrolig möjlighet pröva nya pedagogis-ka grepp. Forma nya metoder för att nåmålen. Fångar vi möjligheterna eller är viinstängda i våra gamla mönster? Vågar viutmana oss själva och pröva nytt? Vilkenförmån och så spännande att få arbeta ien sådan verksamhet!

Huvudmännen, dvs. våra arbetsgivareinser säkert att folkhögskollärarnas kreati-va kompetens är en av de viktigast till-gångar som folkhögskolan har. Folkhög-skollärarna har en bred kompetens – detkommer att visa sig nu när Folkbildnings-rådet kartlägger vårt yrke och arbete. Tavara på kompetensen och framförallt geoss betalt för den fantastiska resurs folk-högskollärarna är! Ibland räcker inte kom-petensen för att verksamheten ska fortsät-ta eller utvecklas då måste fortbildninggivetvis ordnas.

i n g e l a z e t t e r b e r gEr ordförande

Ingela.zetterberg@folkbildning.netPs. Apropå Fri – i Sverige har vi en fri

press. Den bygger på tryck- och yttrandef-rihet. En frihet som är självklar i vårtöppna demokratiska samhälle. Det inne-bär för SFHL som organisation att tid-skriften Folkhögskolan står fri i relationtill förbundet och vi varken ska eller kanpåverka. Ds.

2

3

Distansundervisning ger mer demokrati 6I distansundervisning går det snabbare att upptäcka om någon sackar efterjämfört med i ett klassrum, säger Cecilia Fröberg på Västerås folkhögskola.

Folkhögskollärare i riksdagen 10Efter två år i riksdagen börjar Katarina Köhler brinna för utbildningsfrågorna igen. Och hon vill ha besök av folkhögskolor!

Ett bultande hjärta i förorten 14Så fort man kliver in genom dörrarna på Södra Stockholms folkhögskola iSkärholmen inser man hur fel uttrycket ”folkhögskolan sitter i väggarna” är.

Var går gränsen för folkhögskolan? 20Kjesäter avskaffade lärarkåren. Brunnsvik förändrade verksamheten på ettsätt så att både lärare och deltagare kom i kläm. Frågan är var gränsen går?

Trögt med samarbete i Norden 26I en tidigare värld var det spännande att besöka andra folkhögskolor i Norden. Idag när det är lätt och billigt att resa är ingen intresserad.

UR I NNEHÅLLETFo

lkhö

gsko

lan ANNONSER/PRENUMERATION: Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail: gun.thil@lar-

artidningar.se: ANNONSPRISER uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr, kvartssida: 1 800

kr. Tilllägg för bilaga och färg: 2 000 kr. PRENUMERATION: 320 kr. REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/

LAYOUT: Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm. Tel: 070-324 97 33. e-mail:

staffan.myrback@lararforbundet.se REDAKTION: Birgitta Tingdal (birgitta.tingdal@bredband.net), Holger

Nilén (holger.nilen@jakan.nu) ADRESS: Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102

26 Stockholm. TEL: 08-737 67 00. HEMSIDA: www.sfhl.se SISTA MANUSDAG nr 2/2013: 1 Mars.

UTGIVNING: 20 Mars. Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år. OMSLAG: Foto: Staffan Myrbäck

INSÄNT . . . ”Inte vår uppgift att städa efter ett misslyckat skolsystem”.............................4INGÅNG . . . Politiker som vill förändra måste kanske bli folkbildare ................................5NOTISER . . . Orättvis bidragsfördelning i Dalarna, rättvis fördelning på Västkusten ......7SIFFROR . . . Antalet folkhögskolor med underskott ökar ....................................................8MÅNADENS LINJE . . . Fick tio miljoner kr för att göra avtryck...........................................8KRÖNIKA . . . Solidaritet är en ödesfråga ................................................................................13KJESÄTER . . . Intern svidande kritik mot hanteringen av Kjesäter ..................................29DEBATT . . . Folkhögskolan gräver sin egen grav ..................................................................28BÖCKER . . . Nordstedts historia framme vid 1900-talet, dagbok från fattigsverige ....30PERSONER . . . ny folkbildningsminister, vann filmspark, ny föreståndare för Mimer ..31SFHL-PORTRÄTTET . . . ””Skolledningarna borde föra en dialog om arbetstiden” .......32

4

I N SÄNT Gå in på tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, och kommenteraartiklar i tidskriften eller annat som känns angeläget. Du kan också mejla

inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

Bildning, inbillning,utbildningstewe claeson har gjort enstark plädering för mer bildninginom folkhögskolans verksamhet.Eller rättare sagt, enbart bildning.Var det sista gången Stewe drogen lans för bildningen? Ja, mankan ju alltid hoppas.Stewe tycker inte att Per Erik

Kaj kan läsa innantill. Men Stewe– om någon! – borde veta attvarje text rymmer undertexteroch tolkningsmöjligheter. Ochdet är fler än Per Erik som tyckeratt Stewes sätt att uttrycka sig ärhögtravande, föraktfullt och ned-låtande. Jag t.ex.”Folkhögskolan har sedan star-

ten för snart 150 år sedan för-sökt få den trögfattade svenskabefolkningen att förstå skillnadenmellan utbildning och – bildning.”Jag har aldrig medverkat i den

upplysningskampanjen, kanske föratt jag inte tycker att befolkning-en är så värst trögfattad. Men om Stewe och hans

meningsfränder efter 150 år intefått budskapet att gå hem, är detkanske dags för lite eftertanke.Kanske är folk så dumma att pro-jektet är dödfött. Eller är detnågot fel på pedagogiken? Om såär, måste det väl vara pinsamt attden pedagogiska eliten i Sverigetrots motgångarna bara mal på,utan att fråga sig om man valt felpedagogik. En tredje möjlighet är att den

skarpa dikotomin mellan bildning

och utbildning är irrelevant. Detär vad jag tycker och tror. Ste-wes förhållningsätt känns hopp-löst förlegat. Jag har sedan 25 årtillbaka hävdat att det unika medfolkhögskolan - sedan 150 år till-baka! – är dess fantastiska förmå-ga att förena bildning och utbild-ning. I varje utbildningsmoment

inmängs bildningsaspekter, i varjesamtal om bildning ryms utbild-ningsinslag. Folkhögskolan går –utan att halta – mot framtiden påsina båda ben, bildningen ochutbildningen.

Urban LundinÅsa folkhögskola

Svar till Urban Lundinurban! du retade dig på mittspråkbruk i den krönika jag skrevmitt i Brunnsvikseländet. Ja, jagvar naturligtvis upprörd och hadekunnat välja andra uttryck. Mendet är ju trots allt en fråga om’ordval’.Att sedan tro att jag inte

begripit att bildning gått hand ihand med utbildning genom folk-högskolans historia, och att jagskulle tycka att det varit fel, detär bara onödigt av dig. Du vet attjag i alla tider hävdat att folkhög-skolan, under tider när det s,k-ordinarie skolsystemet intenådde alla, var avgörande förmängder av människor vad gällerderas bildning OCH utbildning.(Att jag borde sluta slåss för skol-formen, är bara en elakhet från

din sida.) Jag menar att min håll-ning är långtifrån förlegad, förvarken Per Erik Kaj eller du,Urban, tar faktiskt ställning till detsom var krönikans huvudpunkt:att sedan något drygt decenniumhar folkhögskolan uppdragits attstäda upp efter ett misslyckatskolsystem (grsk o gym). Det ÄRfaktiskt inte folkhögskolans upp-gift. Det är det vanliga skolsyste-mets förbannade skyldighet. Men vi kan väl lägga ned käbb-

let en stund och se framåt (- motmin nästa krönika till exempel…)

Stewe Claeson

Tack för intressant krönikatack för en intressant och folk-bildande artikel om en tänkbarutveckling i Staffan Myrbäcks krö-nika ”När man avskaffar lärarkå-ren”. Idag har kapitalmarknadoch marknadskrafter etablerat sigi utbildningssektorn på allvar.Överskotten det genererar görden intressant. Om de ledandeskikten i folkrörelser och studie-förbund dras med i den karusellsom kapitalmaximering innebär,är folkhögskolan illa ute. Jägarnapå marknaden verkar ha fått vitt-ring. Konstigt nog är dessa inteens intresserade av "substansvär-det" som personalen med sinkompetens utgör. För dem räck-er det att göra goda vinsterunder några år och sedan jagavidare till nya jaktmarker.Vi måste alla vara uppmärksam-ma på vad som händer just nu.Om inte vi reagerar och agerar,vilka ska då göra det?

Catrine ArvidssonMedlefors folkhögskola

”Det är faktiskt inte folkhögskolans uppdrag attstäda upp efter ett misslyckats skolsystem!”Det unika med folkhögskolan är dess förmåga att förena bild-ning med utbildning, skriver Urban Lundin, Åsa, i polemik medStewe Claeson i förra numret. Stewe Claeson svarar.

I NGÅNG Lars Igeland är lärare på Färnebo folkhögskola ochhar varit ordförande i Offensiv folkbildning.

... sajten Folkhögskola.nu somplacerades på en hedrande deladandraplats i kategorin Utbildningpå Internetworlds prestigefulla listaöver Sveriges bästa sajter - Topp100. Juryns motivering: folkhög-skola.nu: "Att samla hela Sverigesfolkhögskoleutbildning på ett ochsamma ställe är utmärkt. Än bättreär det givetvis att det är prydligtoch snyggt presenterat. Texternaär välskrivna och arbetet medkommentarsfälten föredömligt."

... att det är slut med de gamla35 millimetersrullarna i Ljungkilefolkhögskolas biograf. Bättre ljudoch skarpare bild är resultatet närbiografen digitaliseras. Dessutomslipper man de tunga lådorna somvägde 25 kilo. Från och med nulevereras filmerna i små lådor meden extern hårddisk som kopplas ini den nya projektorn och väger600 gram. Den nya projektornkostade 700 000 kr.

... Nyköpings folkhögskola somvarje tisdag har kulturcafé. 22januari började man med EcceHomo-fotografen ElisabethOhlson Walllin som berättade var-för hon gör bilder som hon gör.Kommande tisdagar blir det ensalig blandning av musik, poesi,politik, stå-upp, författarskap medBeate Grimsrud, Håkan Juhlin,dengöteborgska folkmusikgruppenNavarra, kompostören SofiaLivebrant och mycket mer.

...Tornedalens folkhögskolasom i samband med föreningenPolcirkellands nationaldagsfirandetilldelades Lars Ahlgrens företagar-pris. Priset får varje år det företagsom marknadsfört varumärketPolcirkelland, vilket folkhögskolangör med sin hemsida. Priset togsemot av Leif Toolanen som sitter ifolkhögskolans styrelse och bestårav en pokal och fyra hotellöver-nattningar.

jag hade nyligen förmånen att få jobba i Riksdagenunder ett år. Nu är jag tillbaka som lärare på folkhög-skolan. Man kan fundera på var man ska jobba omman vill förändra samhället. Här måste jag nog sägaatt riksdagspolitiken och folkbildningen går en jämnmatch. Fördelen med Riksdagen är att det talas poli-

tik hela tiden, ofta intressanta samtal. De folkvalda och deras tjänste-män ser det som sin naturliga uppgift att förändra världen. Och detfinns ett självförtroende, man uppfattar att det man gör är viktigtoch avgörande. I Riksdagen finns väldigt många kloka engagerademänniskor.

Nackdelen är att arbetet i parlamentet inte alls är fritt, utan i högutsträckning omgärdat av höga murar; partitaktiska, önskan att intestöta sig med marginalväljare och strävan att ständigt sälja in sig tillmedia. Toppolitiker reser mycket i landet men utflykterna är oftahelt medieregisserade. Man besöker arbetsplatser eller institutionerdär man har stödtrupper eller kan få del i glansen av nya motorvägar,nya företag eller ungdomlig entreprenörsanda. Det politiska samtaletblir förenklat och enkelriktat. Väldigt få tar risken att möta de verk-ligt utsatta eller de som har välgrundad kritik att framföra.

Här är folkbildningen väldigt annorlunda. Vi möter människor somde är och kan känna vår tids glädjeämnen och kriser in på bara skin-net. Vi kan inte blunda för arbetslöshet, nyfattigdom, rasism ochstress. Samtalen i klassrum och på fikaraster är en bra grund förpolitisk fördjupning. Vi behöver inte göra oss till och vi är faktisktfria att göra om undervisningen för att förändra människors verklig-het. Kanske är det också folkbildning som behövs för att demokratinskall få ny kraft? Många stora utmaningar i vår tid är svåra att lösagenom ändrad lagstiftning. Integration, klimathot, solidaritet mm krä-ver visserligen nya lagar och statliga resurser, men också ett brettdeltagande och många delaktiga medborgare. Det är också svårt förriksdagen att besluta i kontroversiella frågor utan ett brett folkligtstöd. Det räcker inte med att säga något klokt i TV, det krävs ettsamtal där någon annan gör delar av ens agenda till sin och själv blirden som för tanken vidare. Här är folkbildning kanske ett starkareverktyg för demokratisk förändring än riksdagen.

Flera partier har sagt att de ska ”ut i verkligheten” och mötahundratusentals väljare inför valet 2014. Det går ofta till så att mansatsar några veckor inför valet på att ringa människor, ställa några välvalda frågor om familj, jobb, företagande, miljö eller annat somrespektive parti vill samtala om. Sedan kan man haka på positiva svaroch bekräfta att partiet är engagerat i detta och att den som är upp-ringd därför borde rösta på deras parti. Det liknar mer telefonför-säljning än dialog. Kanske är det dags för politikerna att börja trotsariksmedias och pr-rådgivarnas dagordning och ge sig ut och tala medoch på allvar lyssna på många människor i deras vardag. Inte bara ivalrörelsen utan under hela riksdagsperioden. De politiker som verk-ligen vill förändra samhället måste kanske bli verkliga folkbildare.

L A R S I G E L AND

Vill du förändra? Bli folkbildare!

KORT OM . . .

6

Hur stor del av allmän linje drivs på distans? Hurlänge har ni hållit på?

– Skolan har drivit distansundervisning sedan 1998.Västerås var väl något av pionjärer skulle jag tro. Vihar ungefär 60 platser på distansallmän och likamånga på allmän linje på skolan. Jag har jopbbat somlärare i engelska och svenska på folkhögskola på fyraolika skolor – Tärna, Bergslagen och Eskilstuna – såjag har erfarenhet både av traditionell undervisningoch distansundervisning.Är det en särskild grupp som söker allmän distans?

– Våra sökande har många olika skäl. Många jobbarsamtidigt och kan inte följa en kurs på dagtid. Famil-jesituationen kan avgöra. En del bor långt bort frånskolan, några till och med utomlands. Sjukdom kanvara en orsak. Några kan också ha sociala problem,fobier eller liknande. De har något högre ålder än deandra eleverna på allmän linje men inte mycket.

För många är det sista möjligheten. De har testatandra möjligheter, får kanske inte längre CSN-bidrageller andra stöd. De vill verkligen satsa n.uTräffas ni fysiskt eller sker allt inlärande via nätet?

– Vi har tre träffar per termin på skolan. Det ärobligatoriskt. Dels är det trevligt och dessutom vill viju gärna veta vem det är vi pratar med över nätet.För deltagarna som lärt känna varandra på nätet ärdet bra att träffas på plats, det stärker gruppkänslan.Som engelsklärare ger det mig en chans att tränatalad engelska med deltagarna. Just den delen blir junegligerad när man läser på distans. Men det går fak-tiskt också att höra deras talade engelska genom attde spelar in sig själv via videomat som finns på folk-bildningsnätets hemsida – det funkar riktigt bra.Kan du beskriva arbetssättet för dig som lärare?

– Jag skickar ut uppgifter till deltagarna på måndag

och de har deadlines att hålla, ofta tills slutet avveckan, ibland tidigare beroende på uppgiftens art.De skickar in uppgifterna till mig, som jag kommente-rar. Vi har gruppdiskussioner då deltagarna skall varainne varje dag. Om det är ett samtal om en bok tex.kommenterar jag inte deras språk, det gör jag vidandra tillfällen. De kan alltid nå mig inom 24 timmar.

Vad gäller risken för fusk gäller samma tankar sompå en traditionell allmänkurs – att ge uppgifter somkräver ett personligt tänk så svaret inte går att tadirekt från nätet.Fördelar med distans?

– En fördel är att deltagarna kan jobba i sin egentakt. En långsamläsare blir inte stressad. Jag har somlärare god möjlighet att se vem som är aktiv ochvilka inlägg de gör. Det går faktiskt snabbare att upp-täcka om någon sackar efter eller inte gör vad jagkan förvänta mig jämfört med att ha deltagare i ettklassrum. Vi kan då ta tag i problemet med en gångistället för att deltagaren kanske hinner tappa ener-gin. Man kan säga att distansen ger större demokrati– alla får komma till sin rätt.Nackdelar?

– En nackdel kan vara att det kanske tar längre tidatt ändra ett gemensamt beslut. I ett klassrum kanman göra det omgående, här kan det ta en vecka.Men annars är det faktiskt inte så stora skillnadermellan de två formerna av kurs.Skiljer sig resultatet mellan kurserna?

– Ofta får distansdeltagarna något högre omdöme– de är ju ofta mycket ambitiösa. Det har förstås attgöra med söktrycket – vi har sju eller åtta sökandetill varje plats på distanslinjen och tre till fyra i allmänkurs här på skolan. Eftersom vi har ett större urvalbland distanseleverna verkar det rimligt att vi kan få

T IO F RÅGOR

Cecilia Fröberg på VästeråsFolkhögskola jobbar sedan2007 som distanslärare på

allmän kurs.– Det är faktiskt ingen störreskillnad att jobba som lärarepå den traditionella platsba-serade allmänna kursen eller

på distans, säger hon.

Distansen gör att alla får komma

7

Fornby öppnar filial i Ludvika när brunnsvik Flyttar från Ludvika kommun tillBorlänge så öppnar den borlängebaserade folkhög-skolan Fornby en filial i Ludvika, vilket välkomnas avpolitikerna i Ludvika kommun. Filialen är tänkt attstarta hösten 2013 inne i centrala Ludvika och inte ide tomma lokalerna i Brunnsvik, som ligger någrakilometer utanför. Det var Ludvikas kommunalrådsom kom på idén när det blev klart att Brunnsvikfolkhögskola flyttar till Borlänge.

Orättvis bidragsfördelningde tre rörelseskolorna Sjövik, Brunnsvik och Väs-tanvik i Dalarna riktar hård kritik mot landstinget dåde anser att landstingets bidragsfördelning till länetkraftigt missgynnar rörelseskolorna jämfört medlandstingets fyra folkhögskolor. Medan landstingetsskolor delar på 26,5 miljoner kr får rörelseskolorna3,9 miljoner kr att dela på, skriver Södra DalarnasTidning. Medan Fornby med 6 083 deltagarveckorfår 9,7 miljoner kr får Brunnsvik med sina 8 146 del-tagarveckor 1,2 miljoner kr. Ledningen för de trerörelseskolorna vill att bidraget per deltagarveckaska bli lika mycket för alla, oavsett huvudman.

Vill fördela bidrag rättvistalla folkhögskolor i Västra Götaland ska få ettregionsbidrag baserat på antalet deltagarveckor,oavsett huvudman. Det har kulturnämnen i VästraGötalandsregionen beslutat. Det innebär att alla 20folkhögskolor i regionen, regionägda skolor ochrörelseskolor, får lika mycket per deltagarvecka. ”Vi vill ge ett generöst bidrag till folkhögskolornasfolkbildningsverksamhet och det är viktigt att detstödet är generellt och baserat på Folkbildningsrå-dets godkända definition av vad som faktiskt är folk-bildning,” säger Alex Bergström (S), ordförande iregionens kulturnämnd i ett pressmeddelande.

Ska utbilda unga flyktingarde tre skånska kommunerna Vellinge, Trelleborgoch Malmö vill att ensamkommande ungdomar påflykt ska kunna bo och utbildas på de skånska folk-högskolorna. ”Det finns 17 skolor som är involve-rade, varav tio har internat, vi tror att det här skullekunna vara en riktigt bra lösning,” säger arbets-marknadsnämndens ordförande i Trelleborg, Ina Lil-jeberg (M) till Skånska Dagbladet. Tillsammans medMalmös kommunalråd Ilmar Reepalu har Ulf Bings-gård (M) från Trelleborg och Lars-Ingvar Ljungman(M), Vellinge, lämnat in en skrivelse där man blandannat påpekar fördelarna med ett sådant upplägg.

en ännu mer aktiv grupp. Vi intervjuar alla och gårvid urvalet mycket efter de sökandes behov. Hur gör du för att inte behöva vara ständigt upp-kopplad?

– Här på skolan jobbar vi alla 40 timmar i veckan.All verksamhet ingår. Jag kan som distanslärare pla-nera min tid mycket själv och behöver inte ofta takvällar till hjälp även om jag brukar kolla mailen påkvällen för att se vem som skickat frågor. Jag ser tillatt planera nästa veckas uppgifter på torsdag-fredagoch det funkar bra.Hur skapar man trygghet och tillit i en grupp somsällan träffas?

– Jag tror att de skapar mycket av tryggheten själ-va. Ungdomar idag är vana vid att kommunicera övernätet och det är ett självklart sätt att lära kännavarandra. Personliga synpunkter och samtal när dekommenterar böcker, händelser eller varandras arbe-ten ökar närheten. Det är för resten intressant attse hur olika människor kan vara i sin framtoning pånätet och när vi väl träffas – öppna och pratsammapå nätet men tillbakadragna och blyga på plats. Kan-ske just sådana personligheter kommer mer till sinrätt på distanskursen.Vilka krav ligger på dig som distanslärare jämförtmed traditionell lärare?

– Egentligen inga andra än de som alla lärare haratt hantera. Överhuvudtaget är det inte så storaskillnader på traditionell undervisning och nätunder-visning som en del kanske tror. Som distanslärareskall man vara trygg med tekniken förstås och fram-för allt tro på metoden. Men det gäller ju alla lärare– man måste tro på den pedagogiska modell mananvänder sig av.

B I R G I T T A T I N GDA L

till sin rätt

Det är för resten intressant att sehur olika människor kan vara i sinframtoning på nätet och när vi

väl träffas – öppna och pratsam-ma på nätet men tillbakadragnaoch blyga på plats. Kanske justsådana personligheter kommermer till sin rätt på distanskursen.

8

S I F F ROR MÅNADENS L I N J E

49antalet folkhögskolormed underskott ökade underverksamhetsåret 2011. Detframgår av folkbildningsrådetsrapport om folkhögskolornasekonomi. Vart tredje folkhög-skola, 49 skolor, visade ettunderskott av den totalaverksamheten 2011, enökning med nio skolor jäm-fört med 2010. 101 folkhög-skolor gick med överskott.

- 427 000vad gäller den statsbidrags-berättigande folkhögskole-verksanheten, dvs de långaoch korta kurserna, gick 94skolor med underskott under2011. Utgifterna för folkhög-skoleverksamheten var alltsåhögre än vad man fick in ibidrag, i genomsnitt ettminus på 427 000 kr förrörelseskolor och 317 000 krför landstingsskolor. Åren2009-2011 visar alla tre årenfolkhögskoleverksamhetenett underskott. Överskottfrån uppdragsverksamhet ochkonferenser används för atttäcka underskotten.

63kostnaderna för personalenutgör 63 procent av folkhög-skolans utgifter. I snitt harkostnaden för undervisningeni folkhögskolan blivit lägreåren 2009-2011. Minskningenligger helt och hållet på rörel-seskolorna. Trots att det till-kommit ytterligare två rörel-sefolkhögskolor sedan 2009,har rörelseskolorna samman-lagt minskat sina kostnadermed i runda tal 32,5 miljoner.För lands tingskolorna harkostnaden för undervisningenblivit högre.

– ett fantastiskt lyft,säger Lissbritt A Norman,projektsamordnare på Inge -sunds folkhögskola som förprojektet Olika Avtryck fåtttio miljoner kr från allmännaArvsfonden.

Olika Avtryck är ett tre-årsprojekt med syfte att gepersoner över 18 år medintellektuell funktionsned-sättning möjlighet till utbild-ning inom estetisk verksam-het.

Tanken började gro för några år sedan när Rackstadsmuseetarrangerade utställningen Outsider art Biennal där man ville visakonst som framställts av personer som annars inte syns på konst-scenen.

– Intresset blev mycket stort och det gav upphov till fundering-ar om att jobba vidare inom området, säger Lissbritt.

Det var allra första starten på vad som nu utvecklats till ett tre-årigt projekt som drivs av Ingesunds och Kyrkeruds folkhögskolor,Studiefrämjandet Värmland/Bergslagen och Rackstadmuseet.

– För vår del på folkhögskolorna startar vi i höst en ettårig kursför åtta deltagare i konstnärligt skapande, säger Lissbritt. Årendärpå blir det nya kurser och efter projekttidens utgång hoppas viatt det blivit en del av vårt kursutbud.

Men projektet syftar längre än enbart en folkhögskolekurs. Manvill överhuvudtaget verka för att öka tillgängligheten för målgruppenpersoner med intellektuell funktionsnedsättning. Samverkansmeto-der skall utvecklas, personal inom området skall vidareutbildaspedagogiskt, fritids- och föreningsverksamheten i de medverkandekommunerna Eda, Årjäng och Arvika skall stimuleras.

– Vi samarbetar tillsammans med intresseorganisationer för mål-gruppen och även Särvux, Glada Hudik med flera organisationer,säger Lissbritt.

Förutom att Lissbritt är projektsamordnare på Ingesunds folk-högskola delar hon också ledarskapet för hela projektet med KarinBohlin Hogen med folkbildningsrötter i Studieförbundet.

– Vi har samarbetat tätt med Allmänna arvsfonden för att fåfram en hållbar projektansökan, säger Lissbritt. Två förstudier harockså föregått själva projektansökan.

Projektet ligger helt i linje med folkbildningens fyra syften..– Personerna i målgruppen kommer att påverka sin livssituation,

bli mer delaktiga i kulturutbudet, höjer sin utbildningsnivå och des-sutom är verksamheten en viktig demokratifråga, säger Lissbritt.Vår målgrupp behöver mer stöttning för att kunna bli mer delaktigai samhället. Tanken med projektet är också att verksamheten eftertre år skall gå vidare av egen kraft.

b I r g I T T a T I n g D a L

Tio miljoner för att göra avtryck

Projektet Olika Avtryck ka ge vuxnamed intelletuell funktioonsnedsättning,berättar, Lissbritt A Norman, projekt -samordnare på Ingesunds folkhögskola

C I TATET

”Läser i Stocken (Stockholmstid-ningen reds anm.) om planernapå ny folkhögskola i Alby. Hållerfullt ut med om behovet av folk-högskolor i miljonprogramområde-na. Problemet är precis som påpe-kas att blir det fler folkhögskolorså blir det på bekostnad av debefintliga. Självfallet borde rege-ringen här lägga mycket störreresurser så att detta blevmöjligt..”

Björn Sund, Aktuellt i Politiken december 2012.

”Liberalerna var också med ochlanserade folkbildningstanken ochstudiecirkeln. Folkbildningen haralltid varit och är fortfarande enliberal kärnfråga.Folkbildningens särart genom helaSveriges utbildningshistoria är tyd-lig och den unika förmåga somfolkbildningens har - att anpassasig till de rådande samhällsföränd-ringarna - har stärkt folkbildning-ens ställning som en viktig aktör iarbetet med att höja kunskapsni-vån i samhället. Folkhögskolornaär viktiga. Många ungdomar medbristande skolbakgrund har viafolkhögskolor fått en andra chanstill en utbildning... Många av dessaunga skulle förmodligen aldrigkomma tillbaka till skolbänken omdet inte vore för folkhögskolornaskurser, pedagogik och varmamiljö. ”

Anita Brodén, riksdagsledamot (FP) i Alingasås

tidning 9 januari 2013.

”Samtidigt som Solna kommunmåste gå in med ytterligare 20miljoner i national-arenan skakommunen spara en miljon påKulturskolan. Det innebär att dengratis kulturverksamheten för för-skolor och skola upphör..”

Stockholmstidningen9 januari 2013

AVLYS SNAT

. . . I R I K SDAGEN

”Sverige är det land som satsar minst på kultur och fritid”Gunilla Carlsson (S):”Den borgerliga regeringen har gjort en extra satsning på folkhög-skolorna, vilket vi socialdemokrater tycker är bra. Vi vet dock attbehovet är mycket större. Därför, herr talman, satsar vi socialde-mokrater 60 miljoner kronor mer än regeringen på utbildningsplat-ser inom folkhögskolan. Det skulle ge ytterligare 1 000 utbildnings-platser inom folkhögskolornas verksamhet. Folkhögskolornas peda-gogik ger oftast bra resultat och gör att fler får möjlighet till enexamen som kan leda vidare till fortsatta studier eller jobb. Dettaanser vi är så mycket bättre än att placera människor i fas 3 – enverklighet för allt fler unga människor i det borgerligt styrda Sveri-ge.”

Tina Ehn (MP):”Bibliotekens roll förändras, som jag nämnde, i takt med annan

utveckling inom utbildning, information och teknik. Även medieland-skapet förändras snabbt. Det ställer samtidigt mycket höga krav påkompetens och kunskapsutveckling. För att biblioteken ska fylla sinfunktion både i nutid och i framtid krävs välutbildade biblioteksan-ställda med hög informationskompetens. Pedagogisk kompetens harockså blivit allt viktigare då människor i alla åldrar individuellt skasöka upp information och tillföras ny kunskap. Det är bara drygthälften av alla biblioteksanställda som är utbildade bibliotekarier idag. ”

Lena Adelsohn Liljeroth (M):”Många andra europeiska länder är i jämförelse med Sverige i enbetydligt tuffare situation och genomför i detta nu drastiska ned-skärningar på kulturområdet. I budgetpropositionen för 2013 före-slår regeringen att kulturbudgeten även nästa år ska fortsätta attöka. I en situation där andra tvingas prioritera vilka nedskärningarsom måste göras kan vi i stället prioritera investeringar och satsamer på kultur. ”

Lars Ohly (V):”Vi är sämst i Norden. Jämfört med alla andra nordiska länder ärSverige det land som satsar minst på kultur och fritid. Att möta kri-tik med skryt är måhända en mänsklig reaktion. Det kan jag nog hagjort själv någon gång. Då kanske det är bra att man har någontingatt sätta bakom de skrytsamma orden. Där menar jag att regeringenhar väldigt lite att komma med.”

Per Lodenius (C):”För mig personligen är kulturen viktig. Jag har i mitt arbete fått sevilken betydelse kulturen har för att vi ska kunna leva ett gott liv.Inte minst under den period då jag hade förmånen att få jobba meddansen, som danslärare såväl för barn som för vuxna, och då inteminst med alla de elever och klasser från särskolan som jag dansademed. Jag fick under denna period i mitt liv se och uppleva hur vik-tigt kulturutövande är för hälsa, glädje och utveckling.”

(Redigerat urval från riksdagens debatt 22 november 2012)

9

är KatarinaKöhler kom in iriksdagen på rik-tigt 2010 villehon inte sysslamed utbildnings-frågor. Hon hade

varit lärare och fackligt aktiv iSFHL länge och tröttnat på frå-gorna. Hon hade också inlett enannan inriktning i Skellefteåkommun där hon som kommu-nalpolitiker satt ordförande imiljönämnden.

Idag efter två år i riksdagenbörjar hon känna sig hemma däroch det är nu hon börjar brinnaför utbildningsfrågorna igen.

– nu skulle jag gärna sitta med iutbildningsutskottet. För minregion Västerbotten är bådeutbildning och jobb viktiga frå-gor, liksom frågor om infra-struktur som Norrbottniabananoch vägarna. Det är viktigt attkrympa regionens avstånd ochkomma närmare universitet,arbetsmarknad och sjukvård.

Idag är Katarina Köhler ordi-narie ledamot i civilutskottet.Hon är också suppleant i miljö-och jordbruksutskottet och tra-fikutskottet samt i nordiskarådets svenska delegation. Icivilutskottet har hon ansvar förplan-, bygg- och bostadsfrågor. Iutskottets arbete ingår ocksåkonsumentfrågor. Ett exempel

är det förorenade dricksvattnet iSkellefteå. Ett annat är ifrågas-ättande av alltför tillgängligaSMS-lån, som framför allt drab-bar ungdomar.

men tycker hon att hon får sinröst hörd i riksdagen?

– Visst skulle jag kunna varabättre på att delta i frågestun-derna. Det är en markering ochden aktuella frågan lyfts uppoch blir tydligare. Däremot ärjag med på flera interpellatio-ner. Sen kan man undra hurstor påverkan det då handlarom.

Katharina Köhler har lagtmånga motioner, men hon sägeratt hon skulle kunna bli bättrepå att lägga motioner omutbildning och då inte minst omfolkhögskolan. Hon framhålleren motion som handlar om demsom läser svenska för invandra-re, SFI. I motionen föreslås attSFI-elever ska få ett bidrag föratt kunna besöka riksdagen.Grundskole- och gymnasielever

10

I R I K SDAGEN Katarina Köhler vill bli bättre på att lägga motioner omutbildning och då inte minst om folkhögskolan. Hon ärannars folkhögskollärare på Medlefors folkhögskolan där

hon också var ordförande i SFHLs lokalavdelning

Vill gärna fortsättaHon har plats 138 i riksda-gen och är en av 112 social-demokrater där. Själv kallarhon sig folkhögskollärare iförsta hand. Fast nu börjarhon trivas som riksdagsmanoch vill gärna fortsätta meddet. Samtidigt har hon stän-digt kontakt med sin folkhög-skola, Medlefors i Skellefteå.

ho l g e r n i l é n

Ständiga kontakter mellanskolan och riksdagen

har redan rätt till ett sådantekonomiskt stöd.

– Det är mest gymnasieleversom kommer och besöker osspå riksdagen. Jag skulle vilja attfolkhögskolorna besökte oss.

Det är svårjobbat i riksdagenjust nu, tycker hon. Det handlarom att Alliansen har regerings-makten och att alla förslagenfrån socialdemokraterna röstasned. Hon skulle vilja arbeta påett annat sätt, nästan som inomkommunalpolitiken där flerapartier kan samarbeta överblockgränserna.

hon hoppas nu mycket på nästaval och verkar vara mycket nöjdmed den nye partiledaren Ste-fan Löfven och hans fackligabakgrund. Själv har hon arbetatfackligt sedan hon var 18.Senast arbetade hon för folk-högskollärarnas SFHL som ord-förande i klubben på Medleforsfolkhögskola. Sitt första fackligauppdrag fick hon inom Hotell-och Restauranganställdas för-bund i gruvan i Kiruna.

– Då var man präglad av denstora gruvarbetarstrejken 1969,jag var 15 år då. Så när jag treår senare stod i LKABs matsal

och insåg att vårt underjordstil-lägg var 50 öre, medan gruvar-betarna hade det dubbla, blevjag riktigt arg. Vi jobbade allaunder samma berg, 360 meterunder jord.

Kvinnorna i köket lyckadeshöja sitt underjordstillägg ochKatarina Köhler blev som 19-åring ordförande i fackklubben.Snart började hon arbeta medfackliga studier och utbildningoch fick kontakt med Medleforsfolkhögskola. 1987 gick hon enlärarutbildning som LO arran-gerade i samarbete med F-linjeni Linköping. Arbetet på Medle-fors fortsatte. Där bedrev hon.fackliga utbildningar men ocksålånga kurser med samhällskun-skap och grundläggande psyko-logi. Hon betonar att hon fort-farande är medlem i SFHL.

– jag tänker ofta på pedagogik,hur man ska lyckas nå fram ochförklara besvärliga saker. Det ärlikadant, även här i riksdagen.Fast ibland känns det som omjag kommit längre som lärare änsom riksdagsman.

– Visst har jag fått frågan,men rektor skulle jag aldrig viljabli. Det skulle inte passa mig.

Jag vill vara lärare och stå påverkstadsgolvet i en lektionssal.

Katarina Köhler återkommerofta till att utbildningsfrågornaegentligen är de viktigaste idag.De är också nära sammankopp-lade med tillgången till arbets-marknaden. Hon tycker att honär lite av journalist när hon skri-ver debattinlägg om utbildningoch arbetslöshet i sina tidningari Norrland: Norran, Västerbot-tenskuriren och Folkbladet, därhon i mitten av januari tillsam-mans med flera andra socialde-mokrater gav löftet att ”Vi skahjälpa småföretagen”.

– gymnasieskolans syn på bild-ning och kunskap går åt fel håll!Alla kan inte bli akademiker.Alla måste få en chans attutveckla sig efter 15 år. Nu sat-sar man bara på utbildning föratt matcha arbetsmarknaden.När det gäller ett högre syfte attungdomarna ska bli medvetnasamhällsmedborgare gör de ing-enting. Det är där folkhögskolanverkligen behövs.

Nu har gymnasie- och grund-skolorna infört behörighetskravför lärarna. Är det något somfolkhögskolan också borde infö-

12

– Jag skulle vilja att folkhögsko-lorna besökte oss. Det är mestgymnasielever som kommer ochbesöker oss på riksdagen, sägerKatarina Köhler.

I R I K SDAGEN

ra för sina lärare, att alla ska hagått F-linjen?

– Det viktigaste är att manblir anställd för sina kunskaper.Och då är kunskaper i pedago-gik och metodik oerhört vikti-ga. Eleverna blir yngre ochyngre och har mer i bagaget.Det kräver bra mycket mer tidän den rena undervisningen. Sådet ingår många delar i folk-högskolläraryrket.

Katarina Köhler är ocksåintresserad av internationellafrågor som Palestinafrågan. LOi Skellefteå har drivit projekt iGaza och på Västbanken i merän 20 år. Det har varit installe-rande av en mobil gynekolog-mottagning, att utbilda ungamanliga palestinier till bilmeka-niker och kvinnor på ett barn-hem samt att lära palestinskametallare skyddsarbete påarbetsplatsen. Hon har varit iGaza City som utbildare fleragånger.

– jag går aldrig ombord på Shipto Gaza för då kan jag bli por-tad och kan inte komma tillba-ka till Gaza. Men det är klartatt man ska erkänna Palestinasom en egen stat! Vi är snartdet enda landet som inte gjortdet. Och vi handlar med pro-dukter som är producerade påockuperat område.

Då och då under intervjunsäger hon ”vi” och det bliruppenbart att hon då menarMedlefors folkhögskola. Honstår i ständig kontakt med sko-lan och träffar rektor och lära-re. Hon är också glad över attmånga invandrare sökt sig tillutbildningen på Medlefors. Deär alla så ”gulliga, medvetnaoch duktiga”, säger hon.

– Visst jag skulle vilja haännu mer kontakt med minskola och även med SFHL.SFHL varför ringer ni aldrig?

13

KRÖN I KA

hur stark är vår empati och vår sociala förmågaegentligen? En del menar att förmågan är medfödd,några har den i rikt mått, andra får nöja sig med mindre.inte så sällan hör man påståendet att människan är föddegoist och förblir egoist livet ut. Den tyske sociologenMax Weber hade genom sina forskningar kommit framtill en annan uppfattning. Han myntade uttrycket ”socialt

kapital”, inte för att förse den sociala förmågan med någon sorts ekono-misk ram, utan för att betona att den är en resurs som man kan förvalta.Vi kan förstärka men också försvaga den. När den amerikanske sociolo-gen Robert Putman publicerade sin bok ”Bowling alone” i början av2000-talet, fördes diskussionen om vår sociala förmåga upp på ett inter-nationellt plan. Putman hade analyserat de sociala förhållandena i Italienoch funnit ett rikt kultur- och näringsliv i norr, men ett sargat och splitt-rat i Syditalien. Skillnaderna var främst det rika föreningslivet i norr.

Med denna bakgrund väckte den drastiska förändringen av USAs för-enings- och sociala liv Putmans oro. Antalet föreningar och samfund,inte minst de tidigare så populära bowlingklubbarna, där man samladesinte bara för att tävla men för att umgås. Undersökningen visade mångaorsaker till nedgången. Brist på tid och pengar, TV och datorer menännu större betydelse hade de växande förstäderna med sina begränsademöjligheter till socialt liv. Störst betydelse hade dock bristen på samman-hållning. Vietnamkriget hade splittrat medborgarnase engagemang i olikariktningar. Särskilt de unga saknade gemensamma värderingar.

Det finns stora skillnader mellan USA och vårt land. Ändå känner viigen många gemensamma drag i utvecklingen. Urbaniseringen med växan-de förstäder utan social kärna, globaliseringen med ökande krav påarbetsliv och konkurrens. Klimat, resursfrågor och åldrande befolkningarökar förvirringen inför framtiden. Förändringen i vårt land skrevs i naknasiffror, när uppgiften kom, att våra folkrörelser under 1990-talet förloratomkring 500.000 medlemmar. Vår sociala inställning hade förändrats.Samtidigt som forskare och psykologer betonar att vi är relationsvarel-ser! Ansvaret för utvecklingen är både individuellt och kollektivt.

Ett samhälle kan inte fungera väl utan ett visste mått av solidaritet.Svenska undersökningar av civilsamhället visar att det finns mångagemenskapsformer, en del av dem nya. Anhöriga vårdar sjuka släktingaroch gör många gånger betydande insatser i kultursektorn. Ändå kvarståräven hos oss i stort sett de försvagningar av det sociala kapitalet somPutman och andra forskare klarlagt. Och tendenser finns att situationenkan förvärras. Hårdare arbetskrav och övertidsarbete ökar pressen påmänniskor, likaså längre pendlingstid till arbetet. Och de unga genomgårkanske den största förändringen. I SOM-institutets publikation ”I framti-dens skugga” visar Maria Oskarsson och Bo Rothstein hur unga männi-skors tillit till olika myndigheter försvagats. Många faktorer påverkar vårsociala förmåga, men vi har alla möjlighet att ta ställning till dem. Vi kangöra det individuellt genom att behålla och utveckla våra kontakter medsläkt, vänner och grannar. Och vi kan bidra till att öka insikten om soli-daritetens betydelse för ett hållbart samhällsliv.

GÖ S T A V E S T L UND

gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som

undervisningsråd. I juni fyller han 100 år

Solidaritet är en ödesfråga

Tara Hamasoor kommerfrån kurdiska Irak. Honbodde 15 år i Bagdad

men flydde på grund avden farliga situationen.Först hennes man och

när han efter tre år fickuppehållstillstånd komTara och barnen efter.

Tara Hamasoor har hög-skoleutbildning från Irak

som förskollärare ochhar tänkt plugga vidarepå universitetet för attkunna fortsätta arbetasom förskollärare. Menförst måste hon få sin

gymnasiebehörighet.

et finns en historia från tidennär skolan låg i Långbro somAnette Lydén tycker fångaren del av skolans synsätt.En deltagare i baskursen isvenska, en man från Soma-

lia, hade förlorat sin hustruoch skilts från sin två små barn i

krigets Somalia. Barnen fick intekomma till sin pappa i Sverige efter-som de svenska myndigheterna miss-tänkte att många flyktingar fuskadenär de vill få hit sina anhöriga. Man-nens klasskamrater blev mycket upp-rörda och sa att de ville arbeta medatt få hit barnen. Lärarna och skolled-ningen funderade på de etiska aspek-terna och vad skolan kunde bidra medoch kom överens med klassen att justdetta var det viktigaste en folkhögsko-lekurs kunde arbeta med.

I en termin arbetade klassen medatt lära sig hur man skulle kunna hjäl-pa sin klasskamrat att få hit barnen.De besökte myndigheter, lärde sig omlagstiftning, träffade jurister, skrevinsändare och brev till Migrationsver-

ket och stöttade pappan de dagar hanbara var förtvivlad. De blev allt skick-ligare i svenska språket, i samhällskun-skap, i matematik. Till slut, tyvärrnågra månader efter att deltagarna ikursen hade slutat, kunde pappanåterförenas med sina barn.

K V I N N O R S O M S K Ö T E R A L L T

Sättet att arbeta är fortfarande det-samma. Jag sitter med under en lek-tion i kursen ”Svenska2Grund Freire”tillsammans med Anette Lydén ochlyssnar på Midia Ibrahim som läser enintervju hon gjort med en 13-årigpojke. Hela klassen har arbetat medett projekt om barns villkor, intervju-at barn om deras drömmar och tankarom framtiden. De har lärt sig vad Brisär och om barnens villkor i Sverige.De lär sig svenska när de lär sig omdet svenska samhället.

Deltagarna kommer från Tunisien,Turkiet, Syrien, Bangladesh, Iran,Georgien och Irak. De flesta är kvin-nor med barn som förutom studierhandlar, lagar mat, tar hand om bar-

Det är svårt att föreställa sig att den gamla polisstationen iSkärholmen, betonggrå och till synes ogenomtränglig, är enfolkhögskola. Men så fort du kliver in genom dörrarna inserman hur fel uttrycket ”folkhögskolan sitter i väggarna” är.Här sitter folkhögskolans hjärta i lärarkåren.

t e x t o c h f o t o : s t a f f a n m y r b ä c k

14

Folkhögskolans hjärta sitter i lärarna

SÖDRA S TOCKHOLM

15

nen medan mannen jobbar en stor delav sin vakna tid.

Under rasten leder Anette Lydénmig genom smala korridorer, stannarofta upp, hejar eller talar med enelev, påminner en annan om något,pratar med en tredje och säger atthon ska skriva på ett papper på expe-ditionen, presenterar mig för en kolle-ga. Tonen är varm, familjär, trygg,omtänksam och bildar en stark kon-trast till den grå byggnaden som inra-mar skolan. Anette Lydén är en av tvåkursföreståndare på allmän linje ochkom till skolan ”i augusti 1989”, påden tiden skolan hette Årstagårdensfolkhögskola. Redan på lärarhögskolansökte hon sig medvetet till vuxenut-bildningen med siktet att jobba medsamhällsfrågor och svenska somandraspråk. Hon bodde tre år i post-diktaturens Chile med sin man ochsina barn, ”vilket gett mig en förståel-se för deltagare som kommer från län-der som saknar demokratiska fri- ochrättigheter.”

Vi sätter oss i Anette Lydéns

arbetsrum. Hon plockar fram peppersom hon tagit fram, statistik över del-tagarna på allmän linje. Nästan varan-nan är utlandsfödd, 35 av 82 deltaga-re. Även om det är en stor grupp ärändå deltagare födda i Sverige i majo-ritet, med eller utan invandrarbak-grund, vilket är bra för dem sombehöver träna svenska – och bra föralla. Här möts hela världen. Genom-snittsåldern är 29 år. Påfallande mångasom höjer snittåldern är de kvinnliga,utlandsfödda deltagarna. Flera är imedelåldern, den äldsta 51 år. Vi talarom den höga arbetslösheten och ettSkärholmen som aldrig repat sig efternittiotalskrisen.

F L E R U N G A M Ä N

– Men vet du vad som är roligt!utbrister Anette Lydén. Det är att dethar kommit många fler unga män . påalla våra kurser de senaste åren. Endel via de studiemotiverande folkhög-skolekurserna. Många har fått veta omoss via någon de känner, som tyckeratt vi är en bra folkhögskola.

16

Södra Stockholms folk-högskolas Personal fram-för den korta Linbanan iSkärholmen. Folkhögsko-

lan har haft månganamn och funnits på

många platser, Senast iLångbro, innan man förfyra år sedan flyttade

till Skärholmen. Men deflesta av lärarna hararbetat tillsammans imånga år och är de

som bär med sig skolanstraditioner, historia ochgrundsyn från den enaplatsen till den andra.

17

På Södra Stockholms allmännalinje talar lärarna om sina fyra A, attAvskolefiera, Avcurlifiera, Avkoloni-sera och Andra chansen. Avskolifie-ringen handlar om att man i skolanaldrig blivit sig sedd, aldrig fått detstöd man behöver och skapat en mot-vilja mot skola och studier. Av -curlifiering handlar om att bli vuxenmen också kliva in i ett aktivt med-borgarskap. Avkoloniseringen att intevara så sverigefixerad i undervisningennär man har deltagare från hela värl-den.

A N D R A C H A N S E N

– Men fortfarande är Andra chan-sen viktig, inte bara för den som ärutlandsfödd, utan för den som inte ärklar med sin grundutbildning. Ävenom gymnasiet inte är obligatorisk krä-ver arbetsgivare ofta gymnasiekompe-tens även för enkla städjobb.

Under tiden vi läser och pratar omstatistiken över befolkning, arbetslös-het och kriminalitet kommer AnitaHeidemo, kurator på skolan, in i rum-met och påpekar att ungdomskrimina-liteten minskat kraftigt i Skärholmensen polisen öppnade en polisstation iområdet. Ett inslag i det lokalanyhetsprogrammet ABC visadepatrullerande poliser som talade medungdomar som uppskattade polisennärvaro och fick dem att känna sigtrygga. Hon berättar med ett skrattatt Fred Lane, en av lärarna på skolan,skrivit ett kåseri i tidningen om allabarns rätt till en arg gubbe!

Anita Heidemo har ett tjugoårigtperspektiv på hur deltagarna föränd-rats. Eller snarare samhället. Behovenav stöd har ökat kraftigt. I början avnittiotalet var det deltagare som job-bat en tid, hoppat av gymnasiet ochnu kände att de ville plugga vidare.

– Nu är det mest deltagare somskulle klarat sig bättre om de fåtthjälp mycket tidigare i grundskolan.De har ofta gått igenom hela grund-skolan och kanske gymnasiet utan attkomma någonstans. Vi har många flersom kommer med utredningar och de

som utreds medan de går här.Anita Heidemo har arbetat som

kurator på skolan sedan 1992 då sko-lan låg i Långbro, ett av skolansmånga namn. Södra Stockholms folk-högskola har rötter i Stockholms folk-högskola och har sedan haft namnenS:t Eriks folkhögskola, Tallkrogensfolkhögskola, Årstagårdens folkhög-skola. År 1992 övergick huvudman-naskapet från Stockholm stad tillFolkuniversitetet och bytte namn tillLångbro folkhögskola, en av tre sys-terskolor, de andra är Skarpnäcks ochSundbybergs folkhögskolor. Idag lig-ger skolan i vad biträdande rektor,Joakim Andersson, kallar det ”andra”Skärholmen.

När du kör av från e4 är det lätt atthamna på den stora parkeringen viddet Skärholmen som är förknippatmed köpcentret, skhlm. Om dudäremot tar tunnelbanan hamnar dudirekt på torget i det andra Skärhol-men. Där hittar du inte de storabutikskedjorna som finns inne i köp-centret. Här hittar du de klassiskatobakshandlarna, de lokala butikerna:Prisma med ”Mat från hela världen”,Kebab & Pizzahuset med en fantas-tiskt god falafel, Lås & Nyckelservice,Hårboden, Billströms Kaffe & Tehan-del där personalen på Södra Stock-holms folkhögskola äter gemensamlunch varje onsdag och, naturligtvis,Skärholmens kyrka.

Å T T I O P R O C E N T

Men framför allt är det i dettaandra Skärholmen människorna bor.Hyreshusen i smutsvit puts med blåoch beigefärgade balkonger som klätt-rar uppför höjden ovanför torget. Enkort linbana upp till toppen för demsom bor högst upp, och avslutas medsin karakteristiska lagerkrans. Åttioprocent av dem som bor här harinvandrarbakgrund. Nästan var tiondevuxen mellan 25 och 54 år är arbets-lös. Mitt i detta, på en liten bakgata,finns Södra Stockholms folkhögskola,ett par hundra meter från torget, i detgamla polishuset i Skärholmen, byggd

– Här är lärarna itoppklass. Här får manbättre kontakt medlärarna än i den vanligaskolan och det är sköntatt arbeta i små grup-per. Studieplanen ärbättre och det kännssom att allt man gör ärdet en mening med,säger Erik Winai, 21 år,som tillhör den merklassiska bilden av delta-gare. Skoltrött, hoppadeav gymnasiet, jobbadeett år och kom hanfram till att livet intebara handlar om atttjäna pengar utan ocksåvad man gör. Han siktarpå att läsa vidare påhögskolan.

i massiv grå betong ovanför tunneba-nespåret.

– Sveriges enda folkhögskola medskottsäkra fönster, som Karin Eider -brant, rektor på skolan, galghumoris-tiskt säger.

Joakim Andersson arbetade tidigaresom biträdande enhetschef på Kultur-och fritidsförvaltningen i Skärholmen.Han är själv utbildad fritidsledare, påfolkhögskola, och har ansvarat för fri-tidsverksamheten i Skärholmensstadsdelsförvaltning och det han intevet om stadsdelen, säger rektor KarinEiderbrant, är inte värt att veta.

– De flesta som går allmän linjebor här och går du till invandrarkur-sen är det ännu fler, säger hon. Mångaav kvinnorna lever i en begränsadvärld. Men det handlar också om fat-tigdom i en eller annan bemärkelse,att åka tunnebana är en kostnad allainte har råd med.

M Å N G A F A S T H Ä R

Joakim Andersson säger att mångasom bor här vet lite om det övrigasamhället. En del vet inte ens att detfinns vatten bara en kilometer här-ifrån – Mälaren. Man har hamnathärute och här är man fast.

– Därför lägger vi mycket energi påstudiebesök inne i stan. Det är som enny värld öppnar sig för många, bara avatt resa från Vårberg till Centralstatio-nen.

Men det är stor skillnad mellankurserna. På specialkurserna, som Pro-jektverkstan och Levande verkstadsom utgör hälften av skolans deltaga-re, ett sjuttiotal, rekryterar manmånga från andra delar av Stockholm.Hit söker sig ofta personer med hög-skoleutbildning, som socionomer,lärare, konstnärer. Andra utbildningarsom är populära är terminskursenLust att skapa och Levande Verkstad iatelje och på nätet. Konstskolan Lin-nea är sambo med folkhögskolan menär en självständig utbildning.

Även om lokalerna i Skärholmen ärtrånga finns ingen beklagan när Anet-te Lydén talar om flytten från Lång-

bro Parks natursköna område och luf-tigare lokaler. Snarare kan man märkaen viss stolthet av att finnas i Skärhol-men. Visst, man har inget kök ochingen matsal men här finns de männi-skor man vill nå. Sedan flytten är detinga problem med att fylla allmänkurs och invandrarkurserna. Deltagar-na dök bara upp, klev in direkt frångatan och sa att de vill gå här.

Efter det har fler och fler sökt sighit efter tips från en syster, en bror,en kusin, en kompis. Samma ryktehar specialkurserna som lockar delta-gare från hela Sverige. Men SödraStockholms folkhögskola är inte baraen folkhögskola. På kvällarna hyr manut lokaler till föreningar i Skärholmentill självkostnadspris. Och många somär trångbodda sitter här på kvällarnaoch studerar. De får en egen kod såde kan komma in.

– Vi jobbar mycket med att bli endel i Skärholmen, alltså inte skhlmpå andra sidan torget. Det är som iKista. Samma uppdelning. Kistagalle-rian och de som bor där, säger JoakimAndersson.

Medan platsen och lokalerna harförändrats i folkhögskolans historia ärlärarkåren i stort sett densamma, bådepå allmän linje och specialkurserna.De flesta är femtio plus och har enlång historia tillsammans, tjugo åreller mer. Men som på många andrafolkhögskolor pågår även här ett gene-rationsskifte. Det som kanske är ovan-ligt är att alla nyanställda lärare helstska ha folkhögskollärarutbildning.

– Det är en del i vår kravspecifika-tion när vi nyanställer lärare, sägerJoakim Andersson.

S O C I A L T P A T O S

Men här finns också en gemensamsyn på folkbildning och bildningenskraft. På ett anslag om allmän linje entrappa uppi huset ringar man in syf-tet med folkhögskolan några få frågor:”Vad är meningen med livet?” Enannan fråga: ”Finns det någon Gud?”En tredje: "Vad är klimathotet" Ochen fjärde: ”Hur tillagar man dolma?”

Mahnaz Ghaderi komkom till Sverige för

drygt två år sedan frånkurdiska Iran. Hon är enav flera invandrade del -tagare på Södra Stock-

holm som är högskoleut-bildade och har läst

svenska som andraspråki två år. Hon siktar på

att läsa vidare påhögskolan men hennes

språkkunskaper i svenskaräcker inte till och honfår inget mer studiestödeftersom hon har studer-

at svenska i två år.

18

I ett rum på andra våningen sitterde fem porträtten på folkbildare sominspirerar och förenar nutid och fram-tid med historien: Paulo Freire, EliseOttesen Jensen, Gösta Vestlund, MoaMartinsson och Skå-Gustav Jonsson.Förnamnet har gett namn åt klassrum-men och efternamnen åt kurserna.När deltagarna frågar om porträttenoch namnen blir det en naturlig start-punkt att prata om folkbildningen.

Det var lärarna som föreslog attman skulle uppkalla de allmänna kur-serna och klassrummen efter folkbild-are. Här finns också det personligtengagemanget och sociala patoset:Anette Lydén som sedan ungdomenvarit samhällspolitiskt och socialpoli-tiskt engagerad, bland annat elevfack-ligt och i Verdandi; Fred Lane, engels-mannen som arbetat på skolan sen1988 och vid sidan av jobbet som lära-re i samhällskunskap, engelska, svens-ka, kreativt skrivande blev svensk tru-badur och vissångare och inför förravalet spelade in en skiva tillsammansmed Kjell Westling, musikaliskanoveller om kantstötta och bortglöm-da människor i ett allt mer kylslagetsamhällsklimat; Gunnel Nilsson, kurs-föreståndare och klasslärare för all-män kurs Ottesen, som själv gått femår på folkhögskola och som lärare villge tillbaka det stöd och den respekthon fick när hon läste in gymnasie-kompetensen på Eskilstuna folkhög-skola. Bara för att nämna några.

” S I T T E R I V Ä G G A R N A ”Och som besökare känner man att

det är en sammanhållen lärarkår, kan-ske utöver det vanliga.

Gunnel Nilsson, som kom till sko-lan 1993, håller med.

– När man jobbat väldigt länge till-sammans får man en trygghet medvarandra, vi har något att falla tillbakapå och luta oss mot, säger hon.

Visst har de genom åren haft sinakonflikter säger Fred Lane.

– Men en viktig del av professiona-lismen är att det inte ska drabba kurs-deltagarna och eftersom vi är en så

pass sammanhållen grupp har vi iregel löst det på ett konstruktivt sätt.

Vi talar om att uttrycket "folkhög-skolan sitter i väggarna", är ett uttrycksom rimmar illa med deras historia avuppbrott och förflyttningar.

– Vi tar med oss väggarna! skrattarFred Lane.

B L I M E R M Ä N N I S K A

När jag lämnar Södra Stockholmoch går förbi entrén stannar jag tillvid anslaget om allmän linje och läseråterigen frågan om hur man tillagaren dolma, tänker på det Anette Lydénberättade om Astrid von Kotze, enforskare från Sydafrika som hon lästeom när hon gick en internationellutbildning. Astrid von Kotze skrevhur allting blivit så instrumentellt.När Världsbanken ger pengar tillutbildning ska det alltid resultera inågonting, eget företagande eller ettlönearbete. Men von Kotze menadeatt människor tillsammans behöver blimer människor. Bildning och utbild-ning handlade också om att bli mermänniska.

– På Södra Stockholms folkhögsko-la vill vi skapa vardagslycka, här ochnu. Det är viktigt att få skratta till-sammans, att få må bra i vardagen, attinte bara se långt där framme motbehörigheter och framtida jobb utanockså förkovra sig, bilda sig, varaglada tillsammans.

Och kanske lära sig hur man till-lagar en dolma.

– De senaste åren harvi fått betydligt flermanliga kursdeltagare påalla våra kurser, sägerAnette Lydén, kursföre-ståndare på allmän linjeoch lärare i samhälls-kunskap, svenska ochengelska.

19

ABF Nordöstras flytt ochhantering av lärare ochdeltagare på Brunnsvik

har fått många att frågasig var gränsen går förvad en folkhögskola får

göra. Bilden från demon-strationen i Ludvika mot

flytten av Brunnsvik.Foto: Staffan Myrbäck

fter att Scouterna gjortflera felsatsningar ochtappat kontrollen överekonomin lade ledning-en 2011 ned Kjesätersfolkhögskola i Vingåker.Men de behöll stiftelsen

bakom skolan och därmed statsbidra-gen och återuppstod i en helt nyform. Huvudvillkoret för statsbidra-gen är att minst femton procent avalla kurser ska vara allmän kurs. Denkursen lade Scouterna ”ut på entre-prenad” till Fryshuset – som inte är enfolkhögskola. Övriga utbildningarlades ner med undantag för en dis-tanskurs. Nästan hela lärarkåren fickgå. I stället införlivades Scouternasegna ledarskapsutbildningar i folkhög-skolan. De utbildningarna bedrivs oftai nära samarbete med, och med stortekonomiskt stöd från näringslivet ochkungahuset. De nya lärarna var vanli-ga scoutledare med högst någon veck-as pedagogisk utbildning.

Traditionellt sett har de allmännalinjerna varit folkhögskolans funda-

ment tillsammans med lärarkårenskompetens och sätt att arbeta. Medtiden har andelen pedagogiskt utbild-ade lärare också ökat starkt och ansesallmänt vara viktig för att utvecklaskolformen och hävda dess status ochkvalitet. Scouternas folkhögskola gickalltså i rakt motsatt riktning med enavprofessionalisering av lärarkåren ochminskat fokus på allmän linje.

T I L L B A K A T I L L R Ö T T E R N A

Men man kan också vända på per-spektivet. Britta Månsson-Wallin ärFolkbildningsrådets generalsekreterare:

– Det är lite tillbaka till rötternakan man säga, till det som folkrörelse-folkhögskolorna var en gång, att manvar väldigt starkt kopplade till sinarörelser och organisationer.

Hur ser du på den utvecklingen?– Utvecklingen att man får en star-

kare koppling till sin ideologiska profiloch till sina rörelser tycker jag är posi-tiv. Det är ingen nackdel och ligger ilinje med folkbildningsuppdraget.

Men det finns en annan aspekt kring

Ifjol skrev vi om två huvudmän som utmanade gränserna förvad som kan kallas folkhögskola. Kjesäter avskaffade i prak-tiken lärarkåren. Brunnsvik förändrade verksamheten på ettsätt så att både lärare och deltagare kom i kläm. Frågan ärvar gränsen går? Och vad är egentligen en folkhögskola?

s v a n t e i s a k s s o n

FOLKHÖGSKOLAN

Var går gränsenför folkhögskolan?

20

22

Pär Lindar, lärare påKjesäter, i samlingssalenpå Slottet där Kjesäterfolkhögskola en gång

låg. Han och 30 anställ-da förlorade jobbet när

Scouterna beslöt attstänga skolan och görasig av med i stort sett

alla professionellt utbild-ade lärare. Foto: Staffan

Myrbäck

professionaliseringen av lärarkåren ochdet är den stora diskussionen kring kva-litetsuppföljningar och förbättringar.Här har vi en skola som går tillbaka tillatt ha ”amatörer” som lärare och frå-gan är vad som kan hända då?

– Vi vet exakt hur många läraresom har folkhögskolelärarutbildning,annan pedagogisk utbildning och vilkasom inte har något av dem. Vi ärintresserade av att följa upp det ochse till att vi upprätthåller en godpedagogisk nivå och utbildning. Mendet finns en blandning av folk somjobbar inom folkhögskolan och dethar det alltid funnits.

Inom gymnasieskolan ställs det allthögre krav på lärarna vad gäller behö-righet. Om vi får en motsatt utvecklinginom folkhögskolan – tror du att detkan påverka folkhögskolans ställningoch status?

– Om det är så att man ser sig somett direkt alternativt till gymnasiesko-lan kommer det att påverka i detsammanhanget. Vi ser ju hur nyagrupper skaffar sig sin gymnasiebehö-

righet genom folkhögskolan. Det ärdärför vi följer upp och gör en samladbedömning för att se hur det utveck-las. Nu när man ser över folkhögskol-lärarutbildningen får vi väl hoppas attman kommar fram till något sombåde kan stabilisera och stärka kom-petensen så att man kan konkurrerabättre med andra lärarutbildningar ilandet.

S K I L J E R F R Å N A N D R A S K O L O R

Samtidigt betonar hon att hon intevill ställa de ”professionella” lärarnamot de lärare som kommer frånrespektive rörelse.

– Jag vill att det spåret också skafinnas. Det är faktisk bara det somskiljer folkhögskolan från andra sko-lor. Det är också styrkan med folk-bildningen.

När abf Nordöstra Storstockholmår 2009 tog över majoriteten i Brunns-viks styrelse fanns högtflygande planerpå utveckling. Av detta blev lite ochintet. Skolan gick kräftgång och förrasommaren bestämdes slutgiltigt att

23

– Vår ambition är attskapa så bra möjlighetersom möjligt för folkbild-ningsverksamheten ochdå ligger det i vårtintresse att de somgenomför verksamhetenhar legitimitet och tro-värdighet ute i samhälleteftersom den till stordel är skattefinansierad,säger Britten Månsson-Wallin, Generalsekreterarepå Folkbildningsrådet.Foto: Staffan Myrbäck

skolan skulle flytta till Borlänge vidårskiftet 2012/2013.

Beslutet hölls dock hemligt ocheleverna fick inget veta förrän sent påhöstterminen. Flytten skulle alltså skemitt i utbildningen, detta och attskolledningens mörkade flytten utlös-te skarpa protester från elever ochlärare. Ledningen fick skarp kritikfrån Studeranderättsliga rådet. Kom-munledningen i Ludvika och denlokala abf-avdelningen protesteradeockså skarpt mot flytten, som deansåg i praktiken vara en nedläggning.

Efter all denna kritk grep abf ochlo centralt in och mer eller mindretvingade Brunnsviks ledning att låtaeleverna avsluta sina påbörjadeutbildningar utan att flytta. Men frånoch med höstterminen 2013 är epo-ken Brunnsviks folkhögskola i Brunns-vik defintitivt över. I framtiden kom-mer av allt att döma fokus att liggapå konkreta arbetsmarknad- ochyrkessutbildningar som syftar till atteleverna ska få jobb.

F O L K B I L D N I N G S R Å D E T S A N E J

Till saken hör också att ABF Nor-döstra Storstockholm också är huvud-man för Väddö och Södertörn folk-högskolor och att de koncentrerat allatre skolors allmänna linjer till sin egenskolbyggnad i Sollentuna. Där harlärarna anställts via ett bemanningsfö-retag som ABF Nordöstra Storstock-holm också äger. Därtill har de för-sökt starta ett antal kurser i folkhög-skolornas hägn som Folkbildningsrå-det sagt nej till eftersom de inte hållitsig inom regelverket.

Deras agerande har tagits upp fleragånger hos Folkbildningsrådet. Ochöver alltihop hänger den dåliga eko-nomin som ett damoklessvärd tillföljd av en snabb expansion och vid-lyftiga affärer. Såvitt kan utläsa avboksluten och andra handlingarbefann sig flera skolor inom sfären påruinens brant. Sammantaget har abfNordöstras agerande starkt ifrågasattsoch kritiserats från flera håll och kan-ter, både av pedagogiska, ekonomiska

och ideologiska skäl. En del kritikerhar t.o.m. velat att Folkbildningsrådetskulle dra in statsbidragen.

– Det vi gör från vår sida är attfölja upp om man har fullgjort sittuppdrag utifrån de statsbidragsvillkorsom finns, säger Britten Månsson-Wallin. Och där handlar det ominformation till eleverna och att taansvar för att eleverna på ett rättmä-tigt sätt kan fullfölja sina studier. Detviktiga är att eleverna inte åsamkas ensituation där de inte tvingas studeraytterligare ett år eller ett halvår för attfullfölja sina studier.

Från Folkbildningsrådets sida liggerfokus helt på elevernas möjligheteratt fullgöra sina studier på ett bra sätt.Skolledningens relation till anställdaoch lärare, eventuella sjukskrivningaretc. är inte deras sak betonar hon.Hon anser också att det är för tidigtatt uttala sig om hur det gick efter-som de utbildningar som pågår undervåren på Brunnsvik i Ludvika ännuinte är genomförda.

Tycker du att Brunnsvik har uppfylltkriterierna för statsbidragen?

– Vi har kritiserat att eleverna intefick en korrekt information om attverksamheten skulle flyttas. Det ärinte heller optimalt att flytta en verk-samhet under pågående läsår.

K J E S Ä T E R I N T E A N M Ä L D

Hon lyfter fram skillnaden mellanKjesäter och Brunnsvik. Kjesäter lätalla elever avsluta sina kurser innanflytten. Det gjorde inte Brunnsvik.Inga elever från Kjesäter anmälde sko-lan till Folkbildningsrådet. Det gjordedäremot Brunnsvikseleverna.

Om jag ställer frågan på sin spets:Var går gränsen där Folkbildningsrådetsäger ifrån och stoppar statsbidragen?

– Om det visar sig att eleverna intekan genomföra sina studier – där gårgränsen. Pengarna vi delar ut är ju tillverksamheten. Vi måste i alla avseen-de värna de studerande. Det är då viprövar statsbidragen. Det är fullt till-låtet att flytta verksamheter, man skanaturligtvis bedriva verksamheten där

man tror att man tjänar sitt syfte bäst.Det har varit många andra ärenden

uppe kring abf Nordöstras folkhög-skolor hos Folkbildningsrådet. Det hart.ex. gällt att de ville starta kursermed elever från folkhögskolorna ochsin egen gymnasieskola Säbyholm isamma klassrum och ge dem sammaundervisning. De försökte starta enutbildning där skolledningarna ochabf Nordöstras ledning skulle vara”elever” och att statsbidrag skulleutgå. Folkbildningsrådet sa förstås nej.Men vad händer om man gör så?

– Det är klart att det finns en gränsför trovärdigheten hos bidragsmotta-gare och att man inte kan ha hurmånga ärenden som helst. Och det ärklart att man inte kan bli ifrågasatt ihur stor omfattning som helst om detvisar sig att felaktigheter är begångna.Det måste finnas en gräns där maninte längre har någon trovärdighetkvar. Men vi är inte där idag och vihar inte det på styrelsens bord förprövning.

K L A S S I S K F O L K B I L D N I N G

Det finns ytterligare ett antal per-spektiv på det som hänt med Kjesäter,Brunnsvik samt Väddö och Södertörn.Ett av dem är hur förändringarna ochinnehållet förhåller sig till den ”klas-siska” uppfattningen om vad som ärfolkbildning. Professor Bernt Gustavs-son tycker att det är viktigt att dengrundläggande hållningen och idénfinns med. Det räcker inte med attvara ”specialist” inom t.ex. scouting.

– Har man ingen förankring inomfolkhögskoletanken kommer det vanli-ga argumentet: ”Varför ska utbild-ningen då ligga på folkhögskola?” Dåkan den ju ligga var som helst.

Han noterar att inriktningen motarbetsmarknads- och yrkesutbildning-ar inte är något unikt.

– Om man tittar på hur det ser ut istora drag inom vuxenutbildningsfäl-tet är det just det som sker nu. Ochdå åker folkhögskolan i samma rikti-ning. Som det verkar är det ingen somkan stå emot det nu. Jag har försökt

peka på alternativ i bok efter boksedan början på 1990-talet. Folk lyss-nar och tycker väl att det låter bra,men det är inget som påverkatutvecklingen. Det som styr är detman kallar ”investeringar i humantkapital”. Jag anser mig ju stå för”Gösta Vestlund-traditionen” men vifår det ju allt svårare, helt klart.

T V Å S Y N S Ä T T

Förenklat kan man säga att detfinns två olika synsätt. Det ena hand-lar om bildning för människans egenutveckling, om humanistiska ochdemokratiska ideal som Berndt Gus-tavsson delar, det andra synsättetutgår från tanken om utbildning förekonomisk tillväxt.

De båda synsätten står emotvarandra i både Brunnsvik med sinarbetsmarknadsinriktning och Kjesätermed sin koppling till näringsliv ochledarskap inom näringslivet.

Professor Erik Amnå har på rege-ringens uppdrag utrett hur folkbild-ningen utvärderas och lämnade hösten2012 sitt svar:

”Utredningen bedömer att de tidigarestatliga utvärderingar som gjorts avfolkbildningen ägnat sig främst åt for-merna för, snarare än resultaten av,folkbildningens verksamhet. Utvärde-ringarna har genomförts alltför sällan,och har inte heller kunnat redovisaeffekterna eller nyttan av folkbildningenssamlade verksamhet på en övergripandenivå.”

Utredningen föreslog bl.a. ett nyttoberoende utvärderingssystem och attFolkbildningsrådet ska få ett tydligareuppföljningsansvar – allt med detyttersta syftet att regeringen skakunna se mer mätbara resultat avfolkbildningen.

Och just där, i ordet mätbar, rymsmycket av det som skiljer de olikasynsätten på folkbildning åt. Omregeringen går på utredarens linje ärdet inte en orimlig tanke att det kom-mer att bli ”hårdare tag” mot de sko-lor som ligger på, eller över, gränsenför vad som är tillåtet.

– Jag anser mig ju ståför ”Gösta Vestlund-tradi-

tionen” men vi får detju allt svårare, säger

professor Berndt Gustavs-son. Han menar att det

inte räcker med att varaspecialist inom t.ex. scou-ting. Har man ingen för-ankring inom folkhögsko-letanken kommer fråganvarför utbildningen skaligga på folkhögskola.

24

Läs mer, beställ böcker och prenumerera på vårt nyhetsbrevwww.lararforbundetsforlag.se

Musik i förskolan – inspiration och lärande i sagans världav Marie Eriksson. Mjuka pärmar, 152 sidor med ett åttiotal färgbilder.Pris 196 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Inspiration och lärande i förskolanPå Svejserdalens förskola i Mölndal är sång och musik en del av barnens helhetsupplevelse i ett årslångt tema i sagans värld. Det ger pedagogerna möjlighet att låta barnen uppleva lärande med så många sinnen som möjligt och är en hjälp att uppfylla målen i läroplanen. Med många praktiska exempel och bilder vill Marie Eriksson inspirera andra pedagoger att hitta nya användningsområden för arbetet med sång, musik och rörelse i förskolan. Boken riktar sig till verksamma pedagoger och rektorer i för-skola och förskoleklass, samt till lärarstudenter. Förhoppningen är att även lärare i grundskolan ska inspireras att använda sig mer av sång och musik som ett redskap för barnens lärande.

Om att vara ny i läraryrketDen här boken handlar om att vara ny i läraryrket. Att känna sig trygg med sin teoretiska kunskap är en sak, att veta hur man ska hantera oförutsedda situationer i klassrummet är något helt annat. Katja Hvenmark-Nilsson delar här med sig av sina erfarenheter som ny, ung lärare. Hon har skrivit en personlig berättelse där hon beskriver olika dilemman – som hon kallar balanskonster – och ger tips om hur de kan lösas. Boken vill inspirera både dig som är nyutexaminerad lärare och dig som har hunnit jobba några år.

Balanskonster för nya lärareav Katja Hvenmark-Nilsson. Illustrationer: Eva Lindén.Mjuka pärmar, 104 sidor.Pris 159 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Box 12239, 102 26 Stockholm, 08-737 65 00.

Om att vara ny i läraryrketDen här boken handlar om att vara ny i läraryrket. Att känna sig trygg med sin teoretiska kunskap är en sak, att veta hur man ska hantera oförutsedda situationer i klassrummet är något helt annat. Katja Hvenmark-Nilsson delar här med sig av sina erfarenheter

Nya böcker!

26

NORDEN

en nordisk rockgala vid BohusFästning i Kungälv i regi avmusiklinjer och lärare från denordiska folkhögskolorna. Detblev det konkreta målet vidnytändningskonferensen för nor-diskt samarbete i Kungälv i slu-tet av november.

Idén som kom upp underandra dagens grupparbete sloggenast an.

– Det är viktigt att organisa-tioner med nordiska förteckensamarbetar bättre men det ärkanske ännu viktigare att vi job-bar från ett underifrånperspek-tiv, från elelvers och lärares per-

spektiv, sammanfattade Caroli-ne Runesdotter, folkbildnings-forskare vid Göteborgs Univer-sitet.

Som Folkhögskolan tidigareskrivit var det alltså rektorn vidNordiska Folkhögskolan i Kun-gälv Hans-Åke Höber ochBjörn-Erik Brobäck, f.d. folk-högskollärare tillika lektor vidF-programmet och nedlagdaNordens folkliga akademi, somtagit initiativet till en träff föratt diskutera vilka möjligheterdet finns för att vitalisera deninternordiska folkhögskolesam-arbetet.

När Nordens Folkliga Akade-mi vid Nya Varvet i Göteborglades ner 2004 förlorade folk-bildningen en nordiskmötesplats och de flesta nordis-ter ha sedan dess märkt ett fal-nande engagemang i intressetför nordiskt utbyte.

– Hög tid att ändra på det,tyckte Hans-Åke och Björn ochbjöd in en rad erfarna nordistertill en konferens för att tillsam-mans se om de kunde hitta nyavägar.

De inbjudna var represen-tanter från Nordiska Folkhög-skolerådet som Öyvind Brandt

och Lars Sigve Meling frånNorge och Anders Lyng frånDanmark, Mats Ehn från Folac,forskare som Caroline Runes-dotter och Sam Paldanius frånSverige, nuvarande och tidigaresfhl-ordförandena KerstinMustel, Ebba Andersson ochIngela Zetterberg, redaktörenför nyligen nedlagda finska folk-högskoletidningen Sari Virta-nen, Föreningen Nordens repre-sentant Mikael Szanto för attbara nämna några. De varhandplockade som varande per-soner med stor kunskap, erfa-renhet och intresse för nordisktsamarbete.

jo, nog kunde alla konstatera attdet tidigare självklara intressetför att ha vänskolor och andrakontakter med andra nordiskaskolor falnat. I en tidigare världdå det inte var självklart attkunna resa så långt både av eko-nomiska och praktiska skäl vardet spännande att ta sig övervattnet eller fjällen till grannlän-derna. Den gemensamma folk-högskoletanken förenade dessu-tom. Så kom bättre tider, inter-rail och sedan billiga flygresoroch vad som tidigare var en

Vill få igång ett nordiskt samarbeteNordiskt samarbeteI en tidigare värld var detspännande att besöka andrafolkhögskolor i Norden, trotsbesvärliga resor. Idag när detär lätt och billigt att resa äringen intresserad. I novem-ber förra året hölls en konfe-rens med syftet att få igångett insomnat nordiskt samar-bete mellan folkhögskolor.

b i r g i t t a t i n g d a l

Hans-Åke Höber bjöd inrepresentanter från folk-högskolan i hela nordenför att försöka få igångett nordisk samarbete.Man beslöt att utgå frånungdomars musikintresseoch söka pengar förmusiker och åhörare frånfolkhögskolor från alla defyra nordiska länderna.Foto: Birgitta Tingdal

27

K J E SÄTER

ett misslyckande och ett fiasko.Så beskriver en intern rapportScouternas ledning i sin hante-ring av Kjesäters folkhögskola,som ledde till att skolan i Ving-åker lades ned och ett trettiotalanställda förlorade sina jobb.

Bakgrunden till nedläggning-en var att Scouterna lanseradevad man kallade Scouternasledarakademi och skulle var ettcentrum för scouternas ledarut-bildning med folkhögskolansom nav. Av detta blev ingen-ting. Istället blev satsningenbörjan till slutet för skolan. Irapporten skriver man att lanse-ringe började alldeles för tidigt:

”Ingenting var färdigarbetateller färdigtänkt, utan det materi-al som fanns hade mer karaktä-ren av idé- och principskisser...Marknadsföringen började långtinnan det fanns ett innehåll.”

En av tankarna var att bytaut en del av folkhögskolekurser-na mot scoutkurser, vilket ipraktien ledde till att det blevfärre deltagare som bodde påinternatet, eftersom scoutkur-serna var helgkurser som inte pånågot sätt uppvägde de minska-de intäkterna från internatet.Dessutom var hela idén medLedarskapsakademin så dåligtförankrad i Scouterna att scout-kurserna uteblev, vilket leddetill folkhögskolan tappade delta-garveckor.

Akademin var en satsninguppifrån utan förankring nedåt.Men även i toppen blir mansvaret skyldig när rapportförfat-taren frågar ansvariga ochinblandade vad som var tankenmed Ledarskapsakademin:

”Sammanfattningsvis står detklart att visionen om Scouternasledarskapsakademi delades av ettlitet fåtal, var obegriplig för deflesta och att ingen levande själtycks ha haft en plan för hurvisionen skulle bli verklighet.”

Rapporten snuddar bara vidfrågan om felrekryteringen avrektor och frågar istället ominte uppdraget, att både varachef för ledarskapsakademinoch rektor för folkhögskolan ipraktiken var ett omöjligt upp-drag.

rapporten avslutar med attkonstatera att hela satsning påLedarskapsakademin var ettfiasko: ”Jag tror att det är viktigtatt våga erkänna att ScouternasLedarskapsakademi blev ett miss-lyckande på många sätt: Denfolkhögskoleverksamhet som denskulle innebära räddningen ochnytändningen för, är nu avveck-lad, fastigheten står tom och enmassa människor har förloratsina jobb. Förverkligandet avorganisationen var ett fiasko.”

Rapporten tycker dock attdet inte är meningsfullt att letasyndabockar:

”Scouternas Ledarskapsakade-mi var ett misslyckande inte bero-ende på någon enskild personeller något enskilt beslut, utan pågrund av en lång rad beslut somen mängd personer fattat, ellerlåtit bli att fatta, under mångaår, där ingen har förmått över-blicka helheten, men där allasmå beslut har samverkat på ettganska katastrofalt sätt.”

Idag är akademin upplöst.s t a f f a n m y r b ä c k

Intern svidande kritik mothanteringen av Kjesäter

dröm för många blev en själv-klarhet. Intresset flyttades försttill Europa och sedan mot tred-je världen. Norden var inte likaspännande längre.

Men alla som jobbat medinomnordiskt samarbete vet attvi fortfarande har mycket attlära av varandra, olika och ändålika som vi är.

– Den nordiska gemenskapensyns ju om inte annat tydligtinom EU idag, säger MikaelSzanto. Det blir tydligt hur dennordiska synen på demokrati ären annan än i andra delar avEuropa. Insikten om hur vårdeltagande demokrati utveck-lats och fungerar är viktig bådeför oss i får vårt agerande i EU.

men vad hjälper det om deredan engagerade vet detta. Detviktiga är att få de andra och dåfrämst nya generationer att nåinsikten.

Det var då som Jan-Erik Per-neman, tidigare folkhögskollära-re och nu lärare vid HögskolanVäst där han varit verksam imånga ungdomsprojekt, komupp med idén om att utgå frånungdomars musikintresse. Enrockgala vid Bohus fästning iKungälv skulle locka bådemusiker och åhörare från folk-högskolor från alla fyra länder-na.

Gensvaret blev stort blandkonferensdeltagarna..

– Ja, då kör vi på det, sum-merade Hans-Åke Höber belå-tet när hans sammanfattadekonferensens två dagar.

Pengar hoppas man fågenom att söka medel till ettsamnordiskt EU-projekt somMikael Szanto och Hans-ÅkeHöber skall snickra ihop.

– 2013 är förstås för tidigtmen till 2014 skall vi nog hinna,säger Hans-Åke. Det skall verk-ligen bli roligt att se ungdomarfrån musiklinjer i hela Nordenspela med och för varandra.

28

DEBATT Besök tidskriftens facebooksida, Tidskriften Folkhögskolan, och kommentera artiklar itidskriften. eller mejla inlägg direkt till tidskriften: staffan.myrback@lararforbundet.se

håller den svenskafolkhögskolan påatt förlora sitt hjär-ta? Somliga menaratt den redan gjortdet. Allt fler folk-högskolor ger signu in på områden

som handlar om service till Arbets-förmedlingen som kompletterandeaktör för (oftast unga) arbetslösaeller satsar mer resurser på att taandelar av den kommunala vuxen-utbildningens uppdrag, det vill sägabli en ”Komvux light” inom denreguljära utbildningssektorn. Menär det rätt väg för framtiden?Merparten av de lärare som på

senare tid anställts i folkhögskolanär främst gymnasielärare. Behörig-hetskraven är alltså den omvändaordningen där gymnasielärarex-amen i praktiken tillmäts högre sta-tus än folkhögskollärarexamen –trots att det rör sig om helt olikapedagogik (eller borde göra det!).Frågan vi inom folkhögskolan ochfolkbildningen bör ställa oss är omden här utvecklingen är till vår för-del eller nackdel på lång sikt. I ett kort tidsperspektiv är det

givetvis lönsamt för folkhögskolormed sviktande ekonomiska resur-ser att hämta in bättre betaldauppdrag från stat och kommun.Men hur ser framtiden ut när folk-högskolan inte längre består avfolkhögskollärare, utan av gymna-sielärare? Finns det någon folkbild-ningskompetens kvar om den tidenkommer (vilket vi borde tro ochhoppas på) där den nordiska folk-högskolan åter behövs i det fram-växande kunskapssamhället? Ja, den frågan är direkt knuten

till hur folkhögskolornas ledningväljer att definiera kunskap ochbildning, bestämmer vem som harrätt kompetens och har de rättaförutsättningarna att ta folkhögsko-lan in i framtiden.

När Grundtvik grundade dendanska Højskolen, dvs. folkhögsko-lan, drevs han av visionen om den”mjuka bildningen” i motsats tillden ”hårda utbildningen” på uni-versitetet. I den mjuka bildningenlåg fokus på ”livskunskap”, på per-sonlig och andlig utveckling ochmoralisk medvetenhet, genominsikt och förståelse av tillvaronoch livet. De existentiella ochmoraliska frågorna fick här företrä-de före vetenskaplig faktainhämt-ning som visserligen behövdes förspecialisering inom yrken, mensom sällan medförde den medve-tandets vidgning som enligt honomborde karaktärisera all sann bild-ning.

den nordiska folkbildningstraditio-nen har alltid utgått från den visio-nen. Nu drivs man tyvärr åt ettannat håll i konkurrens med andraaktörer på utbildningsmarknadendär man önskar få del av statenspengar i de olika arbetsmarknads-politiska programmen. Förr möttevi alla typer av människor i folk-högskolans klassrum, olika bak-grunder och olika åldrar. Lärare och rektorer var oftast

de humanistiska visionärerna och

hängivna idealisterna som frivilligtvalt att inte arbeta inom de skol-former som företrädde ”den hårdautbildningen”. Här fanns iställetidé- och litteraturhistoriker, filoso-fer och teologer som tillsammansmed konstnärer, musiker och hant-verkare skapade en bildningsmiljööppen för nyfiket undersökandefrågande genom ett livsbejakandeförhållningssätt. De lärare och skolledare med

bakgrund i den akademiska världenhade de flesta av dem en ämnes-fördjupning som gick bortom denblott faktaförmedlande kunskapsni-vån. Här fanns inte bara formellkompetens utan också färdigheteroch medvetenhet. Dagens klassrum på folkhögsko-

lan är för det mesta fylld av deunga vuxna i 20-årsåldern som inteklarar det vanliga gymnasiet mensom ändå förväntas att skaffa sigmotsvarande gymnasiebetyg förbehörighet till högskola. Gymnasieskolornas tidigare IV-

program dit alla utan fullgjordgrundskola skickades har övertagitsav folkhögskolorna. Här rådernumera visionen att ”fixa gymna-siet” så att man kan ”fixa sitt liv”.Alternativt ägnar man sig åt att

Folkhögskolan gräver sin egen grav

4 Doktorander och 1 Postdoktori pedagogik med inrikning mot vuxnas lärande

4 Doktorander (LiU-2013-00047)

Postdoktor (LiU-2013-00048)Institutionen för beteendevetenskap och lärande.Sista ansökningsdag 3 april 2013.

Mer information finns på www.liu.se/jobba

Dnr

: LiU

-

���� -

��� 47

29

först lät det så konstigt att universitetet drevs avLutherska kyrkan i Tanzania. Kyrkor ska inte blandasig i ett oberoende universitet. Hur blev planeten tillpå ett sånt universitet, bibelns historia eller vetenska-pens? Ett universitet som styrs av kyrkan, tanken kän-des omöjlig för mig. Men sen när rektorn för universi-tetet berättade om hur universitetet byggts upp för

att hjälpa Afrika, för att som hon sa – hjälpa våra minsta bröder, desom har funktionshinder, de som saknar medel eller de som inte harnågra anhöriga, då hände något. Hon visade bilder på barn med olikatyper av funktionshinder, barn med sociala problem, hon pratade omindivider. Alla utbildningar på det här universitetet är tillkomna fördessa människor. Vi utbildar lärare, speciallärare, sjuksköterskor ochdiakoner. Snart börjar vi också utbilda socialarbetare.

När hon hade berättat detta, kände jag det motsatta, hur fel det äratt svenska universitet inte drivs av kyrkan eller av rörelser.

Hade de svenska universiteten drivits med en högre avsikt, så hademan inte utbildat så förskräckligt många frisörer, designers, musikpro-ducenter, kulturvetare, journalister, författare och filmare. Det sägsatt Sverige är bäst i världen på att utbilda till yrken där man redan påförhand vet att det är 100 sökande till ett jobb. Vi är däremot ganskadåliga på att utbilda till bristyrken – till plåtslagare, psykiater, rörmo-kare och liknande.

Jag har inte sällan upplevt att vi utbildar för att skapa jobb åt lära-re, eller för att rädda skolors volym och ekonomi. Själv var jag längefolkhögskolelärare i journalistik, jag utbildade till en allt hopplösarearbetsmarknad. Tills jag en höst bad om att få hoppa av, omskola migtill historielärare. Jag orkade inte längre utbilda till suddighet och gru-sade drömmar. (Nu ska jag inte bara svartmåla. Flera år senare, dykerelever upp i olika sammanhang när man öppnar tidningar eller kollartv. Men ändå. Vägen till jobb blev lång och krokig för dem.) Och närjag tänker på oss som lärare på journalistutbildningen, tänker jag attden stora konsten i ett land som Sverige inte bara är att hitta ettjobb, ännu svårare är det att hitta ett meningsfullt jobb. Mitt jobbkändes inte alltid meningsfullt.

Jag avundas de där universitetslärarna i Afrika. De lär ut undervis-ning som kommer att bli livsviktig för så många människor, för handi-kappade barn som för första gången kan gå i skolan, för dyslektikersom får hjälp istället för att bli hånade, för barnhemsbarn som kan fåen rimlig pedagogik och inte bara förvaring.

Jag vill också göra nytta i mitt arbetsliv. Till Afrika kan man åka föratt stämma sina instrument, för att hitta en renare ton. Varförbehövs jag? Vilka människor ska vi kämpa för? Ja, vilken värld ska vikämpa för?

Nyss hemkommen vrider jag runt på invanda linser. Jag vill intetappa fokus en gång till.

F R E D R I K B E R GMAN

när lärare går före elever

KRÖN I KA

”jobbcoacha” långtidsarbetslösasom är inskrivna i en arbetsmark-nadspolitisk åtgärd. I en folkhögskola där formella

mätbara resultat går före bildningoch förståelse, där institutionensvinst går före personlig utveckling,där förlorar folkhögskolan sitt egethjärtas liv och förvandlas istället tillett ”Komvux light” med produkti-va och legitimerade gymnasielärareistället för den visionära folkhög-skolläraren som trots allt en gångvalde att arbeta för ”den mjukabildningen” före den ”hårda”.

på kort sikt kan det här ju tyckasvara den enda vägen, särskilt i entid där utbildningssektorn drivs alltmer mot att ge specialiserings-kompetenser för framtida karriä-rer, något som i sin tur är intimtkopplat till de krav som ställs påskolan om att leverera vinst ochgöra framgång. Idéerna om detlivslånga lärandet har inte längrenågon mening eftersom kursernapå folkhögskolorna inte längrekänns relevanta för dem som villstudera för bildningens egenvärde,för dem som söker livskunskap,för dem som inte behöver en kar-riär. Frågan är dock om inte de folk-

högskolor som tänker i dessabanor sågar av den gren de sitterpå när den dagen kommer därkunskapssamhället åter frågar efteridéhistoriker, konstnärer och litte-rära filosofer m.fl., vad kan man dåerbjuda? Troligtvis ingenting. När den dagen kommer kan

den folkhögskola som lyckats hållakvar vid den gamla folkbildnings-tanken och som fortsätter drivasin verksamhet med lärare som ärförankrade och hemma i folkhög-skolans unika pedagogik, att få storbetydelse men där många andra avdagens ”Komvux light”-skolor förlänge sedan gått i graven. Och den dagen kommer…

Thorbjörn Carlsten,folkhögskollärare och teolog

DEBATT

30

1000 brev blevfiktiv dokumentärår 1898 reste 30-åriga HeddaBergengren från Trelleborgmot en framtid som missionärför EFS i Chhindwara i mel-lersta Indien. Hon hade gripitsav kallelsen att sprida Gudsord till fattiga hinduer. Hongifte sig med missionären CarlFredrik Lindroth och födde lillaDagmar 1902. Det prövandeklimatet gjorde att Dagmarsom treåring flyttades hem tillmormor i Ronneby. Kontaktenmed föräldrarna skedde framtill 1913 genom 1000 brev.

Den fiktiva dokumentärenMissionsbrudar och lingon (Nor-lén & Slottner) av folkhögskol-lärare Birgitta Frostin grundarsig på brev från mormoderntill hennes mor. Hon berättarom förfäder och förmödrarsom blir en förklarande fondför den blivande missionären,besöker morfar Carl Fredrikskyrka och barnhem i Chhind-wara och funderar över mis-sionens roll, barns övergiven-het och tidigare generationerspåverkan på barn och barn-barn. Tankarna smittar ochläsaren får en utmanande resa itidigare generationers livsvill-kor och de egna förfädernashistoria. Boken finns att köpapå Adlibris.se.

B I R G I T T A T I N GDA L

han hade en tuff start, lille Richard där han bodde ihalvslummen och så småningom tvingades flytta till ettännu mindre hus. Richard låg långa tider på sjukhus ochlämnade skolan utan betyg att tala om men hade som vik-tig tillgång att vara glad och omtyckt. Också Georges husvar ganska litet och ruffigt. Det var ju bostadsbristensefterkrigsengland och 40-tal och Georges familj fick vänta

18 år på ett bättre hus i ett annat område. Själv satt George längst bak iklassen och det märktes i betygen. Lille John levde lite svajigt sedanpappa gått till sjöss och ersattes av ett antal nya pojkvänner till mammatills moster Minnie tog hand om femåringen och gav honom en stadiga-re uppväxt. Det var väl bara Paul med sin musikaliske far och sin stadigabarnmorskemamma som hade en trygg solid barndom.

Så kom den där avgörande dagen på en tillställning vid församlings-hemmet då tonåringarna John och Paul träffades, upptäckte att de stäm-de både musikaliskt och personligt och bollen hade börjat rulla. Georgefick komma med i bandet för han var Pauls kompis och Ringo för atthan var en av de få lediga trummisarna.

Det kunde ha blivit vilket band som helst – hur många kompisgängfinns det inte som spelar ihop – men det råkade vara den optimalablandningen av energi, talang, fungerande kompisskap och lite tur förvisst vad det en tillfällighet att skivaffärens ägare Brian Epstein blev nyfi-ken och hade kontakter med skivbolag i London.

När jag åker längs Penny Lane och förbi Strawberry fields på TheMagical Mystery Tour i Liverpool som tar oss runt i Beatles tidiga fot-spår tänker jag på var den nya konsellation som skall erövra världenfinns idag. För överallt sitter ju tonåringar som omgivningen inte harhögre förhoppningar om och jammar ihop och ännu inte anar vilken resade givit sig in på. För de flesta blir det några trevliga år med musik ochkompisar. Men för någon unik konstellation på någon av landets kultur-skolor, studieförbund eller folkhögskolor kanske det blir samma MagicalMystery Tour som för the Beatles.

B I R G I T T A T I N GDA L

I början av den magiska mystiska resan

EurokrisenStefan de Vylderi eurokrisen skildrarnationalekonomenStefan de Vylder vadsom gick snett medEMU. Åtstramnings-program skrivs ut av

finansmarknaderna, EU-kommissio-nen och Internationella Valutafon-den. I krisländerna börjar valet ståmellan medlemskap i EMU ochbevarat folkstyre. (Ordfront)

L I TTERATUR

Kort om... 1900-talet, eurokrisen och hur skolan blev en marknad för de starkaSveriges historia1920-1965nordstedt är nuframme vi 1900-taleti sin storsatsning Sve-riges historia medhistorieprofessornDick Harrison som

redaktör. Man är nu framme vidden sjätte delen som behandlardemokratins genombrott i Sverige,andra världskriget, rekord åren ochvälfärdssamhällets framväxt.

Barnexperimentet– en skola i fritt fallPer kornhallvi har fått en skoladär de med sämreresultat misslyckas iallt högre grad ochde bästa är sämre än

tidigare. Per Kornhall analyserar 20år med kommunalisering, avskaffan-det av Skolöverstyrelsen ochomvandlingen från en skola för allatill en skolmarknad för de starka.

Vill du berätta om en bok? Skriv en recen-sion eller varför inte bokkrönika. Kontakta:

staffan. myrback@lararforbundet.se

i senaste numret av PedagogisktMagasin intervjuas familjeterapeu-ten Jesper Juul. Jag googlade litepå honom, förstår att han är kon-troversiell. Jag hade aldrig hörttalas om honom tidigare. Han villatt vi överger skolplikten ochistället förvandlar den till en rättför barn att gå i skolan. Han tyck-er att skoldebatten handlar om felsaker, antalet undervisningstim-mar i matematik eller språk. Detvi egentligen borde ägna oss åt äratt utveckla lärarnas relationellakompetens, vår förmåga tillmeningsfull dialog med barn, för-äldrar samt ledarskap. Vi måstebort från lydnadskulturen, det ärden som förstört allt, en kultursom lett till massavhopp från sko-

lan, vuxna som missbrukar dro-ger, stressade barn. Elevernamåste lära sig vara olydiga ochkreativa och ta ansvar för sig själ-va. Se på den finska och tyskaskolan, auktoritär och gammel-dags, det är ingen tillfällighet attTyskland och Finland är de länderi Europa där elever återvänt tillsina gamla skolor och skjutit nedfolk. Han gör en del sådana därkopplingar. Hans retorik och slut-ledningskonst är densamma somden man kan höra från Sverigede-mokrater, fast åt andra hållet.Men det är samma slag av förenk-lingar och slutledningskonst. Detär en bra intervju. Den bordeläsas av många. Långsamt.

S T a F F a n m y r b ä c K

31

maria arnholm är nyjämställdhetsministeroch biträdande utbild-ningsminister sedanNyamko Sabuni avgick.Som biträdande utbild-ningsminister har MariaArnholm också ansvarför folkbildningsfrågor-na.Hon har sedanaugusti 2012 varitstatssekreterare iUtbildningsdeparte-mentet. Till skillnadfrån sin företrädare ärMaria Arnholm uttaladfeminist, ett ord somNyamko Sabuni värjdesig mot.

henrik nordvall ärny föreståndare förMimer, det nationellaprogrammet för folk-bildningsforskning vidLinköpings universitet,som bland annat har iuppdrag att skapa ochupprätthålla ett nät-verk och dialog mellanforskare och folkbild-are. Nordvall är dok-torand i vuxnas läran-de och aktuell i dennyutkomna antologinBildning och demokrati :Nya vägar i det svenskafolkbildningslandskapet(Carlssons förlag).

anders durvall, ansva-rig för film- och TV-produktionsutbildning-en vid Kalix folkhög-skola har fått åretsfilmpris, Filmsparken.Han får priset ”för attdu entusiastiskt ochosjälviskt tar dig anandra människorsambitioner och ser tillatt de får grundläggan-de kunskap inomdenna krävandebransch,” skriver juryni sin motivering. Prisetbestår av en miniatyr -spark och en summapå 30 000 kr

P ER SONER

T ID SKR I F T EN

retorik och slutledningskonst

Dagbok från fattigsverigesusanna alakoskis Oktober ifattigsverige är upplagd som endagbok. Från 1 till 31 oktober2011. Författaren tar oss medpå resor och föreläsningar omsin genombrottsroman Svina-längorna. Ibland går resan frånfamiljens hemort Gustavsbergin till Stockholm. Ibland tillbarndomsstaden Ystad, full avminnen, ibland till Göteborgoch socialhögskolan, där honsom första medlem av sin släktgenomförde högre studier.

Dagboksformen ger stor fri-het, t.ex. att besöka socialkon-tor och vårdinrättningar för attcitera några korta journalan-teckningar om Susannas ochbroderns utsatthet med enalkoholiserad far och en psy-kiskt störd mor. Eller att räknaut kostnaderna för broderns30-åriga missbruk innan hanäntligen blir drogfri, eller citeraandra författare, som upptäcktdenna för de flesta okändavärld. Om man undantar allatiggare i gathörnen, som vi sermen väljer att inte se.

Boken är skriven på ett nyk-tert och sakligt språk. Menegentligen är hela boken ettenda stort klagoskri. Hur kanvi i vårt ”välfärdssamhälle”acceptera att så många ungarmisshandlas. Hur kan vi under-låta att sätta in resurser, närvåra socialarbetare och lärarevet var skon klämmer, var ung-arna finns, hur litet det skullekosta jämfört med inga åtgär-der alls.Det här är inte bara enviktig dagbok av och för social-arbetare. Det är främst ennödvändig bok för oss alla somvill lära oss se bättre, och föralla de medborgare, som villleva i ett anständigt land ochvill göra något åt det.

B J Ö RN HÖ J E R

Tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma

det var inte meningen att JonnyNilsson skulle bli lärare överhu-vudtaget men han gjorde sommånga andra, halkade in på detberömda bananskalet.

– Jag läste Civilingenjörsut-bildningen i Lund. Efter tre årskulle jag vara pappaledig och isamma veva fick jag tips om ettlärarjobb på en grundskola,Dammhagskolan.

Jonny Nilsson var måttligtintresserad men gick ändå dit.Väl där erbjöds han en ettårig

tjänst som lärare. Han upptäck-te att han trivdes jättebra, såhan läste in en lärarbehörighet.Det är 14 år sen.

För sex år sedan, 2006, villehan pröva något nytt och detvar då möjligheten med Albinsfolkhögskola, en av 17 folkhög-skolor i Skåne, dök upp. Nu harhan jobbat på skolan i sex årsom lärare i matematik, natur-kunskap och data.

Albins folkhögskola har haften intensiv höst. Flyttat till nyaoch mer funktionella lokalermitt i Landskrona, påbörjat dennya satsningen på att alla delta-gare ska ha en iPad, vilket bliviten pedagogisk utmaning förlärarna. Man har fått en nylinje, Skrivarlinjen från Fridhemsom har flyttat över till Albins.Och i juni förra året sade skol-ledningen upp abetstidsavtalet.

Så det är ingen överdrift närJonny Nilsson, ordförande isfhls lokalavdelning, säger attförändringarna sätter press på

det fackliga arbetet.– Vi för en diskussion om ett

nytt avtal med med skolledning-en och ska sätta oss under vårenoch börja utforma ett nyttarbetstidsavtal tillsammans. Detgår inte snabbt men vi har i allafall en process igång.

Jonny Nilsson sitter också idistriktsstyrelsen och får en vissinblick hur det ser ut på andrafolkhögskolor, att man där sägerupp arbetstidsavtalen utan attföra en diskussion om ett nytt.

– många skolledningar menaratt det räcker med det centralaavtalet men det gör det inte.Det är jätteviktigt med ettlokalt arbetstidsavtal, annars vetman inte som anställd vilkaarbetstider som förväntas avmig. Vi har så olika typer avverksamhet. Till exempelAlbins globala linje där delta-garna är i Indien i två månader,hur ska ett arbetstidsavtal se utför lärarna som ger dem rimligtid till för- och efterarbete?

Det är tydligt att han tyckeratt skolledningarnas inställningtill arbetstidsavtalen är beklag-lig. De borde se sfhl som ensamarbetspartner, inte en kon-kurrent. Han efterlyser att skol-ledningarna på folkhögskolornai distriktet öppnar sig för endialog med sfhl.

– Även om vi har olika rol-ler tror jag att man kan hitta ettnaturligt samarbete kring dessafrågor och diskutera dem öpp-pet, tydlig och rakt och skapaförutsättningar för ett arbets-tidsavtal som är bra för såvälskolan, lärarna som deltagarna.v

”Skolledningarna borde föraen dialog om arbetstiden”

– I Landskrona harSFHL på Albins folkhög-skola och Lärarförbundetuppvaktat kommunenoch tagit upp frågan omvad vi kan göra medungdomar men ocksåäldre invandrare somkommit utanför och hurvi ska kunna nå ocherbjuda kurser som pas-sar dem.

S FHL - PORTRÄTT

– Någonstans uppfattar jagdet som att vi har hamnatpå kollisionskurs fast viegentligen tycker samma sak,säger Jonny Nilsson, när vitalar om varför skolledning-arna i Skåne bara säger upparbetstidsavtalen utan att haförberett eller påbörjat för-handlingar om ett nytt.

s t a f f a n m y r b ä c k