’Ett Diskursivt SvärdMot Ordet För Saken’

- Max sticker i Baken!- Som ’räddar’ vår Värld?

Med den Sorgliga skepnaden som

inledande bakgrund konstateras att SAKEN gäller

oss alla på alla sätt och alla

områden. Och är samtidigt så

angelägen och allvarlig att det anses svagsint att

ens försöka ’dra ett svärd’.

ATT HOPPAS åstadkomma ens

ett stick i Baken är mot den

bakgrunden befängt. Men kanske

påträffas på vägen en Brädlapp med Orden

inskurna, som kollektivt kan

inbankas i våra väldokumenterat

tröga skallar.

INGRESSEN är att det,

mellan våra höga ideal och den verklighet vi skapar, händer något

radikalt. Som i fabeln om den lille mannen som skulle få en ny kostym men bara fick

en ’tummetott’.

(Återkommande bakgrundsmotvikt)

GAPET mellan Ord och Sak är

ÖverProblemet. En farsot som

smittat på alla nivåer. Individuellt, Lokalt, Regionalt, Nationellt och

Globalt.

UnderProblemen är Otaliga.

Är det MENINGSLÖST att söka nya vägar? Eller ligger de öppna? -

men är för smala och obekväma?

Frågorna är många och svaren få. Om

några.

- Ja, ja, ja säger Praktikern inom oss, orkar inte bry mig.

Bara att gilla läget!

Men att tycka, säga och predika A och efterleva B är vårt dyraste ’nöje’, alla kategorier. Grunden till alla motsättningar och

konflikter. Orsaken till allt våld och elände i världen.

Eftersom ALLT i grund och botten bygger på det här:

TryckTryck

Att världen ser ut som den gör har vi

alla bidragit till. Några mer, andra mindre. Men ingen med förstånd och insikt kan glädjas åt resultatet.

Och alla vet, innerst inne, att inte ens alla ägodelar, positioner och upplevelser ytterst ute ger lycka, lugn och sinnesfrid, så länge

andra lever i krig, armod och misär.

Vi andas samma luft och trampar samma jord. Ökade sociala och

ekonomiska klyftor skapar därför - som

exempel - ökade motsättningar och fler

och större konflikter som kräver högre staket, fler

vakter och mer våld.

Och låter vi uppgivenhet och otyglad egoism även

vara våra fortsatta rättesnören, går vi ett öde

tillmötes som (mycket)få kommer att

gilla.

Enfaldigt!Enfaldigt! BANALT!BANALT!

- Tackar, tackar!Om du backar några rutor ser du kanske att det inte är det som sägs eller skrivs som är Problemet. Ordet är inte Saken, är inte Verkligheten. Verkligheten är Saken.

Är Problemet.Och attityder a la förra rutans

’bedömningar’ motverkar förändring och konserverar

Verkligheten - och Problemet.

Stolligt! Stolligt! Överdrivet!Överdrivet!

- Tack igen!Så länge du på något sätt bidrar till att bevara dagens verklighet, är du

MEDSKYLDIG! Huruvida det är stolligt och överdrivet

avgör du själv och får du dra konsekvenserna av i din vardag; den dåliga nattsömnen, grälen där hemma, armbågarna på

jobbet, gatuvåldet, miljöförstöringen, de vansinniga krigen...

Faktum är att vi gillar att förlöjliga.

Exempelvis strutsen med huvudet i sanden. Eller dåren som upprepat

slår skallen i väggen - ”eftersom det är så skönt

när man slutar”.Det skrattar vi åt. Rått och gott. Medan vi själva

står med ändan bar.

Så vad skrattar vi åt?Egentligen?

Inte ens våra samlade Kunskaper; Inte ens våra samlade Kunskaper; mandatet för vårt Herravälde, mandatet för vårt Herravälde,

förklarar denna gåta. förklarar denna gåta.

I verkligheten är vi inte lika dumma som Strutsen

och/eller Dåren. Vi är dummare.

Strutsen gör som vi, stoppar huvudet i sanden när det

blir ’för mycket’ men fördärvar inte medvetet -

som vi - sin Livsmiljö.

Dåren söker som vi njutning i upphörd

smärta men skadar inte andra - som vi - under

den ’processen’.

Klassisk logik ger alltså vid handen att vi ”kloka”

har en del att lära. Av Dåren, Strutsen och

allt Annat vi inte begriper.

Låt oss därför öka bakgrundsandelen ’gryning’ och med nya friska ögon titta på närmare på ’upplägget’...

TryckTryck