Ny

Solid

arite

tIn

tern

atio

nell

tidn

ing

för

stat

skon

st, f

ysis

k ek

onom

i, ve

tens

kap,

kul

tur

Årg.

33

m

ars 2

006

B-PO

ST

www.nysol.se

EAP:s ledande kandidater i valet presenterar sig: Ulf Sandmark – sid. 2Stephen Brawer – sid. 3Hussein Askary – sid. 4

Avslöja det brittiskaimperiets roll i ”krig mellancivilisatio-nerna” – Sid. 5

Nu inleder viden eurasiskaepoken!

Vi sätter Sverigepå världskartan

Globalisering gör alla till slavar – Ge Sverige

en framtid med infrastruktur-

satsningar och kärnkraft

Lyndon LaRouche: Dagens ekonomer vet inte vad ekonomi är! Sid. 6–13

Bygg Jordensnästa 50 år med

LaRouche!

Stephen Brawer, Ulf Sandmark och Hussein Askary kandiderarför EAP i höstens riksdagsval och till Botkyrka kommun.

Världens ungdomar, gå med och ta över – Sid. 12-13

Medlemmar i LaRouches ungdomsrörelse samlade till en ut-bildningshelg i Kalifornien.

Organ för Europeiska arbetarpartiet – EAP chefred., ansv. utgiv.: Astrid Sandmark redaktion: Göran Haglund, Chris Märlin adress: Box 11918, 161 11 Bromma tel. 08-98 30 10 fax 08-98 30 90 e-post: larouche@nysol.se pg. 57 50 45-0 bg. 160-6268 Köpenhamn EIR, Postboks 2613, 2100 Kbh Ø, Tlf. 35 43 00 33 pren: helår 250:- (stödpren. helår 500:-), halvår 130:- samarbetsavtal: Executive IntelligenceReview News Service (EIRNS) hemsida: www.nysol.se tryck: Tabloidtryck, 2006

Ny SolidaritetISSN 0345 - 8350

2 NY SOLIDARITET

Hur kan dina pengar räddadig från en pandemi ska-pad ur fågelinfluensan?

Vad gör det om du får en bra pen-sion, om civilisationen hotas?

För att stoppa en pandemi be-hövs det ett fungerande samhällemed tillräckliga resurser att hållaen reserv på tusentals extra sjuk-husplatser och fabriker för mass-tillverkning av vaccin till helabefolkningen. Det missade pånågot sätt 40-talisterna, precissom nödvändigheten att skapamotsvarande resurser för helavärldsbefolkningen. När det gäl-ler sjukdomar sitter hela mänsk-ligheten i samma båt. Den sva-gaste människan i världen kanbli den där viruset muterar ochbörjar sprida sig.

Det här är bara ett exempel påhur min generation, 40-talister-na, låtit hela samhällssektorerförfalla. Trots tidigare genera-tioners ansträngningar att ge ”re-kordgenerationen” alla förut-sättningar, lämnar vi över ettsamhälle utan framtid till ungdo-marna. Vi är många som kämpatpå och gjort bra saker, men somgeneration har vi misslyckats.Det måste slås fast! Det gälleräven de ytligt sett mest lyckadeexemplaren, hur många miljon-bonusar de än har tjänat eller hurmycket de än har fått stå i ramp-ljuset, d.v.s. i detta generations-perspektiv är även Göran Pers-son och Carl Johan Svanberghelt misslyckade. Det som visom generation lämnar efter oss,är en katastrof.

Information föridioter

Alltför många av oss lät sig fång-as upp av det människofientligainformationssamhället. Där ut-gör inte heller 60-talisterna, medFredrik Reinfeldt i spetsen, nå-gon ljusning. I stället för att sökasanningen och begripa verkligaidéer började vi söka ”informa-tion”. Som informatörer idiot-förklarade vi oss själva, genomatt vi lät oss programmeras med

andras tankar. Med informa-tionssamhället opererade vi bortdet sant mänskliga hos oss, kog-nitionen, viljan att förstå ochskapa begrepp och idéer.

Fastän många av våra genera-tionskamrater dog av just detta,genom självmord eller narkoti-ka, tog vi bara avstånd från knar-ket men inte från det verkliga gif-tet existentialismen, nihilismenoch andra former av den fascis-tiska meningslöshetsideologinsom från 1950-talets ”Kongressför kulturell frihet” påbjöds ihela den Nato-dominerade väst-världen via staten, radio/TV ochtill slut även i skolan.

Med samma reduktionismklamrade vi oss fast vid det tom-ma begreppet energi, så att envedpanna blev lika bra som ettkärnkraftverk. Det svåra blevinte längre lika intressant. Veten-skap och industriproduktionblev hotfulla när dumhet jäm-ställdes med kunskap.

Vår generation blev parasiteri stället för producenter, och närden anti-industriella vänstervå-gen ersattes av den lika anti-in-dustriella bubbelekonomin,

blev vi lättfångade offer för in-tern och utländsk plundring, pri-vatisering och globalisering.

40-talisternas chans

Nu riktar jag detta upprop till 40-talisterna, att som jag medge vårgenerations misslyckande. Detär nämligen förutsättningen föratt vi som generation skall ta ettsista krafttag att bygga en fram-tid.

Vad skall du annars lämna ef-ter dig till nästa generation? Nå-gra slitna golfbollar? En träd-gård som ingen orkar sköta?Glada fotografier från mångavintrar i varmare trakter? Vadskall nästa generation med demtill när ingenting funkar?

Har du inte så mycket med-borgaranda, att du kan engageradig för helasamhället, så att ung-domen får en chans? Säg mig,vad är nöjet med att pensionerasig och sin hjärna, jämfört meddet? Och till dagens ungdom: Ärdet inte dags att ställa lite krav på40-talisterna så att de får enchans att rycka upp sig, så att desom generation kan bli värda attbli ihågkomna i framtiden?

Ulf Sandmark

40-talisternabehöver enframtid!

Ulf Sandmarkpartiledare för EAP

och kandidat till Sveriges riksdag

”Med informations-samhället opereradevi bort det santmänskliga, kognitio-nen, viljan att förståoch skapa begreppoch idéer.”

Vi leder LaRoucherörelsen i Sverige ochEuropeiska arbetarpartiet, EAP. Poli-tiskt ledarskap är inte att lova en massa

saker, utan att berätta sanningen och läggafram idéer och lösningar. Nu, när även Japanstoppar floden av lån till USA:s underskott,kan den internationella bubbelekonominspricka totalt, speciellt om planerna att ävendra in Iran i krigen i Sydvästasien blir verk-lighet.

Vi vill ge Sverige en politik som kan hanteradenna gigantiska världskris, ingenting mindre.Vi är hoppfulla, därför att våravänner i USA och internationellthar fått upp en ny politik på bor-det. Det ger Sverige och världenen chans.

Det som du måste veta, ochsom nyhetsrapporteringen frånUSA hittills bara förmedlatskuggbilder av, är den omsväng-ning som sker i amerikansk poli-tik under inverkan av den ameri-kanske statsmannen Lyndon La-Rouche. Han mobiliserar USApå basis av de högsta principernai den amerikanska konstitutio-nen och det amerikanska ekono-miska systemet. Ledande perso-ner inom det demokratiska partiet vänder sigdagligen till LaRouche för att stoppa krigspo-litiken och de neokonservativa (d.v.s. fascis-tiska) krigshökarna i Bush-administrationen.Det demokratiska partidistriktet i Los Ange-les, som är USA:s största, har bildat en Frank-lin D. Roosevelt-klubb för att officiellt organi-sera samarbetet med LaRouches mycket akti-va ungdomsrörelse.

Nu, i upptakten till de amerikanska kon-gressvalen i höst, håller LaRoucherörelsen påatt vrida partiet ur händerna på Wall Streetshandgångna män Felix Rohatyn och GeorgeSoros. LaRouches programskrift sprids i 1,5miljoner exemplar bland det demokratiskapartiets gräsrötter, för att rädda det som finnskvar av den amerikanska industrin från speku-lanternas och globaliseringens härjningar ochsätta USA i arbete med att bygga en modern in-frastruktur med magnettåg, vattensystem ochkärnkraftverk. En sådan omställning av USA:sekonomi till produktion och export är grundenför att ställa om USA:s utrikespolitik till fred-ligt samarbete, som i Marshallplanen.

Den amerikanska Bush-regeringen ärmycket farlig, så länge krigshökarna, ledda av

den skjutglade vicepresidenten Dick Cheney,finns kvar vid makten. Men om LaRoucheskampanj för att avsätta Cheney lyckas, ger detmöjlighet att svänga världen bort från kata-strofkursen.

Denna amerikanska mobilisering av det de-mokratiska partiet, och även av många norma-la republikaner, ger oss hoppet att det nu går attvända utvecklingen även i Sverige, liksom iTyskland, Frankrike, Italien och Danmark, därvänner till LaRouche och våra systerpartierdeltar i val. Tillsammans med vänner i mångaandra länder har vi möjlighet att vända globali-

seringen, som styr mot arbetslöshet,fascism och krig, till ett uppsvingsom liknar efterkrigstidens ameri-kanskledda återuppbyggnad i Tysk-land och Japan på 1950- och 1960-talet, men denna gång för hela värl-den.

Vi vill att du skall lära kännaLyndon LaRouche, LaRou-ches ungdomsrörelse och

oss, för att vi tillsammans skall bör-ja ta fram de begrepp vi behöver föratt ta itu med denna ekonomiskaoch politiska kris, en kris som deflesta politiker inte låtsas om därföratt de inte har någon lösning att

komma med. Vi menar att bara den är kapabelatt regera, som vågar ta sig an de mest kritiskafrågorna. Ingen som vill vara en verklig med-borgare borde nöja sig med mindre. Vi vill in-spirera fler att ha modet att, precis som vi, görasig av med maktlöshetskänslorna, för att ta itumed saker som man aldrig tidigare förmått.Inte för att vi är särskilt duktiga, utan därför attvi anser det meningsfullt att ägna våra liv åt attförbättra världen.

Vi vill ha ditt stöd, men vi vill framför alltatt du med ditt föredöme inspirerar också an-dra att växa till medborgare. Oberoende avdina partisympatier, vill vi samarbeta med digför att skapa en kulturell, vetenskaplig och in-dustriell renässans, som är så stark att den bry-ter igenom all den dynga, ondska och förned-ring som makthavarna och deras pessimistiskaföljeslagare kastar i ansiktet på oss varje dag imedier och på löpsedlar. Vi vill med denna tid-ning visa viljan, modet och hoppet att det nugår att bygga upp Sverige, för att kunna spelaen viktig roll till det bättre i världen.

Ulf Sandmark

Stephen Brawer

Hussein Askary

Vi sätter Sverige påvärldskartan!

LEDARE

NY SOLIDARITET 3

Som amerikan och medlem iLaRoucherörelsen, somhar bott i Sverige i omkring

femton år och därmed numera ärbåde amerikansk och svensktmedborgare, har jag fått vissa in-sikter i den svenska själen, somjag vill dela med mig av. Jag gördet av kärlek och omtanke omdet svenska samhället, i en upp-riktig önskan om att kunna bidratill dess förbättring och välgång.

Jag har bott här med min afro-svenska fru och mina tre barn,med avsikten att aktivt engageramig i den svenska politiken. Jaggör detta trots de ofta mycket ne-gativa reaktionerna från det po-litiska etablissemanget. Men detär inte det nuvarande svenskaparlamentariska systemet somjag sätter min hopp till, utan tillsvenskarna och deras möjlighe-ter att åstadkomma en föränd-ring.

Exemplet Kreuger

För inte så länge sedan skrev jagen artikel här i Ny Solidaritet omden svenske tändstickskungenIvar Kreugers roll i världshisto-rien. Det mesta som jag skrevdär stämmer fortfarande, menjag har nu fått en djupare insikt itragedin Ivar Kreuger, än vad jaghade då.

Ivar Kreugers tragiska död1932 är en bra utgångspunkt ibåde Sveriges och världens his-toria, för att dra de lärdomar somvi behöver dra i dag. Intresset le-ver fortfarande för att få veta vadsom verkligen hände den sven-ske tändstickskungen. Men allverklig debatt har tystats av sam-ma mäktiga privata bankintres-sen, d.v.s. Wallenbergs EnskildaBank och Handelsbanken, somfick en enormt stärkt ställningefter mordet på Kreuger.

Men om man verkligen går inför att söka sanningen, går det attfå reda på vad som faktiskt hän-de.

Ivar Kreuger mördades avbankintressen, samma mäktigabankintressen som hade bestämtsig, omedelbart efter det förstavärldskriget, genom underteck-nandet av Versaillesfördraget,för att skapa de ekonomiska ochpolitiska förutsättningarna förfascismen, först under Mussoli-ni, och sedan under Hitler.

Kreuger stod på den motsattasidan, han byggde upp sin inter-nationella finansieringsverk-samhet med hjälp av det som hansjälv kallade ”amerikanska me-toder”. Kreuger var först och

främst en industriman, en bygg-herre och ingenjör, inte speku-lant eller monetarist, som hansfinanskolleger och motståndarevar.

Men Kreuger spelade trotsallt med i spelet. Han ifrågasattealdrig de falska axiom som fi-nanssystemet vilade på. Därför

lät man honom hållas ett tag,trots hans ”amerikanska meto-der”. Men när han till slut kom påkollisionskurs med de synarkis-tiska bankirernas makt, krossa-des han. Han blev ett blodigt of-ferlamm för samma internatio-nella finansintressen som hotaratt göra slut på civilisationen idag.

Den egentliga ”gåtan IvarKreuger”, den kvarvarande pa-radoxen för svenskarna, är huren sådan världshistorisk person,med namn om sig som ett affärs-geni, bara kunde bli uppslukad,och släpad i smutsen, över ennatt. Kreuger förstod inte detvärldshistoriska skeende hanvar indragen i, han var bara enaktör i någon annans manu-skript. Det var hans tragiskamisstag.

”Vanliga människor”

Hela sanningen om mordet påIvar Kreuger har ännu inte kom-mit fram. Men mordet tystadesned och hans företagsimperiumtogs över av samma oligarkiskaintressen som än i dag fortsätteratt länka Sveriges öden. Låt oss,för sanningens skull, sluta sim-ma i samma gamla grumligavatten som riskerar att dra in ossalla i en ny tragedi, en ny mörktid.

Det internationella finans-systemet är just nu mitt uppe i ensammanbrottskris, faktiskt denvärsta sammanbrottskrisen imodern tid. Detta är ingen van-lig cyklisk konjunkturnedgång

eller depression i ordets vanligabemärkelse. Poängen är att”pengar” i vilken form som helstsom folk kan tänkas vilja placeradem i, inte är säkra.

Det största problemet, sär-skilt här i Sverige, men tyvärrnästan överallt i världen, är attnästan ingen vill tro att det är så.”Vanliga människor” stiger uppvarje dag och går till jobbet, pla-nerar för semestern, bygger ett

nytt hus, köper en bil och sätterin sina sparpengar i en pensions-fond, eller någon annan fond.Sådana vanliga människor tän-ker: ”I dag är inte så mycket an-norlunda från i går, och i morgonkommer inte att skilja sig sär-skilt mycket från i dag.” Dettapatologiska beteende är ett hotmot såväl den svenska nationensframtid som mot de barn ochbarnbarn som ska ta vid efteross. Detta är det stoff som klas-siska tragedier vävs av.

Den senaste fasen i detta fi-nanssammanbrott är beskedetfrån den japanska centralbankenatt det är slut med nollräntepoli-tiken. Det betyder att möjlighe-ten att pumpa in enorma mäng-der likviditet i det globala fi-nanssystemet genom att lånayen till noll procents ränta (dens.k yen carry trade) stängs. Detbetyder i sin tur att hedgefonder-na inte längre kan få tag i pengari princip gratis att spekuleramed. Paniken har redan börjatsprida sig bland hedgefonderoch andra spekulanter, och ställ-de till med stor turbulens på Is-land, vars valuta har varit direktihopkopplad med denna bubbla.

Sverige och de svenska stor-bankerna, SEB, Handelsban-ken, Nordea och Föreningsspar-banken, är i högsta grad en del avdenna bubbelekonomi. Finnsdet då över huvud taget någon-ting som backar upp alla dessapengar som folk tror att de har? Isin dårskap, eftersom folk intehar förstått sig på ekonomi förut,och kanske inte ens vill förstå detnu, tänker svenskarna: ”Det äringet som jag kan påverka, såvarför bry sig och bete sig annor-lunda nu.” Det är detta slags be-

teende som leder civilisationenin i en mörk tid.

Som tur är finns det ett bättrealternativ. Svårigheten för sven-skarna är att denna lösning lig-ger utanför de vanliga normernaför hur samhället ska tänka ochuppföra sig. Vissa traditioneroch åsikter som kännetecknardet svenska sättet att tänka mås-te brytas. Är det möjligt? Ja. Ärdet lätt att göra? Nej. Men valetborde inte vara svårt: fortsättamed det invanda beteendet somleder till en oundviklig kata-strof, eller ändra beteende ochtrygga en framtid.

En princip sombefriar

Lösningen jag tänker på är ingenspecifikt svensk lösning, utan eninternationell ekonomisk lös-ning som innebär att USA åter-knyter till arvet från Franklin D.

Roosevelt – det s.k. amerikan-ska ekonomiska systemet (seLyndon LaRouches artikel i det-ta nummer av Ny Solidaritet,”Underskott som kapitaltill-växt”). Inget annat land i världenhar ett sådant system. Det är var-ken den socialistiska marxistis-ka ekonomiska modellen ellerdet brittiska systemets kapitalis-tiska ekonomiska modell meds.k. frihandel och laissez-faire.Och det är absolut inte Keynesekonomiska teori.

Var finns då referenspunkter-na för svenskar och för européeri allmänhet, när man inte har nå-gon sådan historisk erfarenhet?Problemet här är att Sverigesoch Europas historia har domi-nerats av den oligarkiska model-len, där makten över kreditgiv-ningen har legat i händerna påcentralbanker som inte har styrtsav suveräna nationalstater, utan

av mäktiga privata bankintres-sen som därmed haft den ytterstamakten över de europeiska na-tionerna och deras befolkningar.

Svenska folket är fortfarandeförslavat under dessa mäktigaprivata bankintressen. Densvenska regeringen tjänar i för-sta hand dessa mäktiga privatabankintressen, inte folkets in-tressen. Därför är svenskarna såarga på sina politiker och politis-ka partier. De röstar troget, pådet ena eller andra partiet, meningenting händer. De har inte be-gripit, att regeringen har sattsdär inte för att tjäna folkets ellernationens intressen, utan för atttjäna de bankers intressen somäger regeringen.

Så har det tråkigt nog alltidvarit i Sverige, men inte alltidom man ser till hela mänsklighe-ten. Det är därför som LaRouchelyfter fram Roosevelt, som ettexempel på det amerikanskasystemet som återigen måsteblåsa liv i USA:s demokratiskaparti.

Risken är att man kan förstär-ka svenskarnas litenhetskänsla.Om de får höra sanningen, kom-mer det att befria dem, ellerkommer de att känna sig ännumindre och därmed mer benäg-na att fortsätta som förut – sam-ma vanor, samma traditioner,samma beteende – utan att dethänder någonting? Jag hoppaspå det förra fallet – att befriamänniskor, genom att insisterapå att sanningen inte är relativ.Sanningen skiftar inte med män-niskors åsikter, hur djupt denuppfattningen än sitter hos sven-skarna – en uppfattning somgjort dem mer passiva, mer van-mäktiga än kanske något annatfolk i Europa.

Människor är inte bara pro-dukter av sina sinnesintryck. Dehar en gudagiven förmåga atttänka kreativt, d.v.s. att inte baraupprepa samma inlärda beteen-de som apor kan, utan en förmå-ga att upptäcka nya universellafysikaliska principer, som kanoch kommer att förändra livs-villkoren här i Sverige och iresten av världen. Det är dennakreativa kraft som, om densläpps lös, kommer att ge sven-skarna ett verkligt hopp om attkunna förändra framtiden. Detär sanningssökandets kraft.Denna absoluta skillnad mellanmänniskan och djuren är denenda princip som kan befriasvenskarna ur deras nuvarandeoligarkiska fängelse.

Stephen Brawer

Dags att tala sanning:

Vad vi kan lära avtragedins roll i historien

”Sådana vanligamänniskor tänker: ’Idag är inte så mycketannorlunda från i går,och i morgon kommerinte att skilja sig sär-skilt mycket från idag.’ Detta patologis-ka beteende … är detstoff som klassiska tra-gedier vävs av.”

Det fullkomligaste av allakonstverk är uppyggandetav en sann politisk frihet.

Friedrich Schiller

Varför jag ställer upp till val i Sverige

Stephen Brawerkandidat för EAP tillSveriges riksdag och

Botkyrka kommun

4 NY SOLIDARITET

Jag har befriat mig från detsvenska systemets invand-rarslaveri, och är en fullvär-

dig svensk medborgare. Visst,jag är irakier, men det här är mittland också. Jag har adopteratdet, och tänker ta fullt ansvar fördess välfärd, liksom för restenav världen, nu och i framtiden.

Det jag har fått och kommeratt få tänker jag ge igen. Jag kän-ner ingen skuld till någon, baraglädje. Det är ingens förtjänst attjag har det bättre eller sämre.Självklart finns det en massa in-divider vars hjälp och stöd jaguppskattar. Men jag har ingenskuldkänsla som hämmar mig imitt uppdrag. Tvärtom, att jaghar hamnat i Sverige, precis somhundratusentals andra icke-svenskfödda, bör betraktas somen tillgång, en gåva till denna na-tion, inte en belastning.

Det svenska systemets poli-tiska spel, speciellt socialdemo-kraternas, har varit att använda”invandrarna” och ”invand-ringspolitiken” som ”material” ivalkampanjerna. Det är dags förnysvenskar och invandrare attbefria sig själva och det svenskasamhället från detta slaveri. Vi,precis som den tredjedel av allasvenskar och skandinaver somutvandrade till Amerika för attbörja ett nytt liv i frihet och deltai att bygga den unga republiken,måste betrakta vår invandringtill Sverige som vår suveränaoch okränkbara rätt. Inte någonpolitikers förtjänst.

Å andra sidan känner jag attjag måste ta ansvar för nationenpolitiskt för att, tyvärr, inte till-räckligt många svenskar gör det.Att gå och rösta vart fjärde årräcker inte för att kallas medbor-gare.

Vad medborgarskap betyderär först och främst att ta ansvarför den här nationen och dessframtid: ekonomiskt, politisktoch kulturellt. Det samma gällerhela mänskligheten. Det är detsom ger oss evigt liv. Vi skall slu-ta vara och tänka som outsiders.Vi skall lära oss det bästa av dethär samhället, dess kultur ochhistoria, samtidigt som vi måstekritisera och rätta till felen. Vihar också många gåvor från vårakulturer och historia som vi börskänka med glädje till Sverige.

Suveränitet: förindivider ochnationerAtt ta ansvar för hela samhället,inte bara Sverige utan helamänskligheten, dess nutid ochframtid, är att vara en suverän

medborgare, ensuverän världs-medborgare. Menvad är suveräni-tet?

För mig är detden medföddaförmågan att blien kreativ skapareinom den storaskapelsen ochdelta i univer-sums utveckling.I kristendomenheter det att vara”i Guds avbild”, iislam att ha ”Guds ande i sig”,bara för att ta två exempel. Det äratt använda sin kreativitet ochkärlek till hela mänsklighetenför att utöka sin kunskap om uni-versum och människans naturoch förbättra den. Det betyderockså att ha friheten att utveckladenna kognitiva kreativitet. Detfinns likadana beskrivningar avdenna förmåga även i andra kul-turer.

Genom mänsklighetens uni-versalhistoria har vi bevittnat enstor, ofta blodig strid, för ochemot denna suveränitet. På enasidan står slaveriets idé: impe-rieidén om ett samhälle somstyrs av en liten elit, som kon-trollerar en stor hop av slavaroch mänsklig boskap som alltidmåste hållas borta från kunskap,frihet och utveckling. På andrasidan har det funnits de huma-nistiska republikanska idealenom ett fritt samhälle, en republikav fria individer. Den grekiskahistorien ger oss en strålandebild av den kampen, en viktigläxa om på vilket plan dennastrid utspelar sig, och hur sam-hällen utvecklar sig till det subli-ma eller förnedrar sig själva tillden absoluta avgrunden av krig,kulturellt förfall och sjukdom.

I Aischylos’ drama ”Denfjättrade Prometheus” ser vi dengrekiska revolten mot slaverietoch imperiemodellen. TitanenPrometheus döms av ärkefascis-ten Zeus, gudarnas gud, till evigtortyr och lidande, fastbundenvid en klippa på en öde bergs-topp. Prometheus’ brott: att haninte bara gav de ”värdelösa män-niskorna” eldens gåva, varifrånde lärde sig smide och mångahantverk för att förbättra sina liv,utan också lärde dem att byggahus av tegel, att resa med hjälp avastronomi, samt matematik,språk, poesi och konst, medicinoch många andra vetenskaper.Han ville befria dem, en gång föralla, från det insektsliknande li-vet i grottor. Det var frihet! ”För-bjudet!”, sa fascisten Zeus.

Denna frihet för människoin-dividen att utveckla och använ-da sin kreativitet till sin fulla po-tential är grundstenen för allmänsklig civilisation genomhela historien. Den har stött påmånga hinder och imperier, menfortsätter som den ledande frå-gan än idag.

Men precis som själen behö-ver en kropp, behöver männi-skan ett kärl som kan skydda ochge näring åt hennes frihet ochkreativitet. I modern europeisktid har detta blivit möjligt, trotsalla motgångar, tack vare denmoderna formen av nationalstat.Det var genom strävan för fredoch rättvisa efter många decen-nier av Venedigs manipuleradekorståg, religionskrig och epi-demier, och en lång resa frånkardinal Nicolaus Cusanus idé ihans ”Concordantia catholica”till den Westfaliska freden 1648,som nationernas rätt till slut er-kändes enligt naturrätten, varsgrundpelare är frihet och själv-ständighet (suveränitet) förbåde individ och nation, trots detfortsatta motståndet från denfeodala europeiska eliten. (Se”A Contribution for Nicolaus ofCusa’s 600th Birthday: A Dialo-gue of Cultures”, av HelgaZepp-LaRouche, EIR 6 juli2001.)

Den amerikanska revolutio-nen 1776 och grundandet av denamerikanska republiken var enkröning av denna strävan. Mentyvärr har imperiekrafterna,speciellt sedan slutet av andravärldskriget, arbetat intensivt,ibland under FN:s flagga, för attdemolera den moderna natio-nalstaten genom globaliseringoch permanenta religionskrig.

Iran – varför?

Tänk nu på den farliga situationsom har uppstått runt Irans öns-kan att skaffa sig kunskap omkärnteknologi och använda denför att utveckla den iranska na-tionen. Tänk på detta inom ra-

marna förovannämn-da Prome-theus-dra-ma. För det för-sta har helasituationenmanipule-rats fram avbrittisk-amerikan-ska institu-tioner runtBlair-rege-ringen i Lon-

don och Bush-Cheney i Wash-ington. Det finns ingen hållbargrund för att skapa en kris av dethela, annat än den anglo-ameri-kanska finansoligarkins önskanatt fortsätta det permanenta reli-gionskriget mot den utvalda

måltavlan ”islam”, efter Sovjet-unionens fall. Möjligheterna attgranska Irans intentioner gäl-lande ”atomvapen” är vidöppnaoch mångskiftande.

Men dessa eventuella inten-tioner är inte grunden till ”kri-sen”.

Situationen runt Iran är ändåperfekt ur en annan synvinkelför att slå sönder en massa fördo-mar, axiom, hyckleri och idiotisom har drabbat västvärlden un-der de senaste 40 åren av post-in-dustriell avveckling. För det för-sta har Iran, som en suverän na-tionalstat, all rätt i världen att ut-veckla och utnyttja kärnkraften.Att nationen Sverige har kastatbort denna rätt (som förrestenmåste tas tillbaka snarast), äringet argument.

Det vanliga uttalandet att”Iran har mycket olja, varför villde ha kärnkraft?”, är inte bara

idiotiskt utan på gränsen till ras-ism. Ett snällare uttryck är ”tek-nologisk apartheid”. Det kom-mer från den stereotyp av musli-mer och andra mörkhyade folksom målas upp i europeiska ochamerikanska massmedier:”skäggiga män som misshand-lar kvinnor och lever på kameleri kanten av en öken”.

Iran är en stor nation medlång historia. Den har bidragittill världen med stora filosofis-ka, medicinska, matematiskaoch kulturella verk. Dess be-folkning, nära 80 miljoner, var-av 70 procent är ungdomar, haren stor framtid framför sig. Denhar enorma tillgångar, men ock-så stora behov och utmaningar.

Världen har allt att vinna påatt stödja Irans industriella ut-veckling. Kärnkraften är intebara produktion av energi, somIran faktiskt behöver mycket avför sin utveckling, utan den harockså betydelse för modern me-dicin, jordbruk, framställningav nya förnybara bränsleformerm.m. Men först och främst ärden en strid om kunskap ochvem som har rätt till den, Zeus el-ler människan. Den stolta iran-ska befolkningen, inte bara dessledare, står enad bakom sin su-veräna rätt att skaffa sig den kun-skapen och är redo att kämpa förden. Och de gör rätt!

Den här striden slår ocksåhårt mot det europeiska moder-na storhetsvansinnet, specielltmot nationer som historiskt harbetraktats som underlägsna.Man tror fortfarande att nationeri söder måste vara helt beroendeav västvärlden både för teknikoch finansiell hjälp. Inget tillåtsatt bryta detta beroende. Samti-digt vill man ge den politiken ettsnällare och mänskligare ansik-te. Det heter ”bistånd”.

På svenska Sidas hemsidastår det: ”Varför ger Sverige bi-stånd? Sverige ger bistånd grun-dat på medmänsklighet och soli-daritet med fattiga och utsattamänniskor i andra länder. Menvi gör det också för vår egenskull.” Det finns ingen förkla-ring för den sista meningen, menenligt de flesta svenskar jag harfrågat betyder det: ”Det kännsbättre, att vi gör någonting föreländet i världen. Men i verklig-heten gör det inget nytta.”

Kan Sverige försörja Irans el-ler Indiens befolkning om dessanationer ger upp kärnkraften?Sverige kan knappt försörja sigsjälvt snart. Sveriges olika rege-ringar har bidragit till fattigdomoch elände i utvecklingsländer-na genom sitt aktiva stöd till In-

Vad det innebär att vara medborgare

Så fatta all sanning, så våga all rätt,och bilda det sköna med glädje!De tre dö ej ut bland mänskors ätt,och till dem från tiden vi vädje.Vad tiden dig gav må du ge igen,blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Esaias Tegnér

Hussein Askarykandidat för EAP tillSveriges riksdag ochBotkyrka kommun

”Kan Sverige försörjaIrans eller Indiens be-folkning om dessa na-tioner ger upp kärn-kraften? Sverige kanknappt försörja sigsjälvt snart. … Utan enåteruppbyggnad avhela Europas ekonomigenom de produktivasatsningar som mittparti och LaRouche-rörelsen kräver, kandet här problemetinte lösas.”

NY SOLIDARITET 5

ternationella valutafonden ochVärldsbanken, vilkas politikoch omänskliga villkor ansesvara en huvudorsak till fattig-dom och brist på utveckling.

Samtidigt har det bekräftats imånga fall att hjälporganisatio-ner genom sitt stöd till gerilla-grupper och militära diktatorerhar bidragit till ökat inbördes-krig, som i södra Sudan, Ugan-da, Rwanda och Burundi.

I Europa skyller man gärnaallting på ”korrupta diktatorer”med mörk hudfärg, men aldrigpå det globala systemet som ska-pat tragedin.

En sak måste nämnas här omden svenska ”bidragsmentalite-ten”. Många svenskar tror att in-vandrare är här för att ta emot so-cialbidrag. Kanske alla behöveren knuff i början, när man harlämnat nästan allting bakom sig.En del görs beroende av bidrag,för att de betraktas som en ”be-lastning och börda” från förstabörjan. Listan på hur det funge-rar kan göras lång. Men gå ochtitta på alla läkare, tandläkare,vårdpersonal som fyller Sveri-ges sjukhus och mottagningar,och tänk: Hur mycket har derasursprungsnationer spenderat avdyrbara resurser för att utbildadem? Tänk: Hur mycket harSverige fått gratis från Afrika,Östeuropa och Asien.

Religionskrig

En militär attack mot Iran kom-mer att destabilisera hela Syd-västasien och väcka hämndre-aktioner som kan sprida elden avett fullskaligt religionskrig i helaEurasien. Det finns inget reli-gionskrig just nu, men det finnskrafter som leker med elden runtreligionens krutdurk. Den krissom skapats genom ”Moham-mad-karikatyrerna” i danskaJyllands-Posten har givit Skan-dinavien ett smakprov på vadsom kan komma.

Vi i LaRoucherörelsen har

avslöjat vilka krafter som liggerbakom denna provokation (seflygbladet ”Vem vill ha krigmellan Väst och den muslimskavärlden”, www.nysol.se). Det ärinte frikopplat från Iranfrågan.Men Iran är inte målet för de an-glo-amerikanska imperieföre-språkarna. Iran har valts ut pågrund av sitt strategiska, ekono-miska och geografiska läge. Må-let är, enligt den amerikanske vi-cepresidentens teorier, att skapaen världsordning av preventivkrigföring mot alla nationer som

kan utgöra en potentiell ekono-misk och militär utmaning iframtiden. För dem som stårbakom Cheney handlar det omvem som kontrollerar världens”rikedomar” (läs: världsekono-min): den transatlantiska syn-arkistoligarkin, eller världenssuveräna nationalstater?

Religionskrig har varit ettperfekt medel för oligarkiskaimperier som Rom och Venedigatt kontrollera nationer. Genomkorstågen fick t.ex. Venedig to-tal kontroll över handel och fi-nanser i hela Medelhavet i 300-400 år.

Det brittiska imperiet ärvdeden ”venetianska modellen”, iform av devisen ”härska genomatt söndra”. Vi som härstammarfrån f.d. brittiska kolonier i Syd-västasien förstår väl den brittis-ka metoden. Den förståelsen geross en fördel mot de svenska”experter” som ser med respektoch beundran på brittisk politik.

Den destabilisering som på-går i Sydvästasien just nu är enprodukt av den brittiska Sykes-Picot-planen från 1917, då brit-terna delade upp hela områdetfrån Västeuropa genom Mellan-östern till Indien med fransmän-nen och ryssarna, för att kunnabehålla sin imperiemakt efterkriget. Med oljan kom en ny fak-tor, de så kallade amerikanskaintressena. Som Churchill sa ef-ter andra världskriget, ”medbrittisk hjärna och amerikanskamuskler kan vi härska över värl-den”. LaRoucherörelsen arbetarintensivt för att befria republi-ken USA från denna imperie-hjärna. (Se ruta.)

Britterna studerade grundligtde kulturella, sociala och religi-ösa förhållandena i de samhällen

de hade under ockupation, inteför att ha en dialog med dem,utan för att kunna manipulera.Man profilerar religiösa grup-per, sedan manipulerar man de-ras religiösa känslor för attåstadkomma ett önskat resultat.Ena gången för att få muslimermed i kriget mot Sovjet, de”gudlösa” kommunisterna, somockuperade Afghanistan, andragången för att göra samma ”mu-jaheddin”, som MI-6 och CIAhade hjälpt att befria Afghani-stan, till sin nya globala fiende.

Vi nysvenska muslimer, somkan den islamiska världens idé-historia, historia och kultur, menockså har kunskap om väster-ländsk kultur och historia, är enunik tillgång för Sverige.

Det finns 300-400 000 musli-mer i Sverige bland en miljonnybyggare. I stället för att densvenska staten och Säpo skallbetrakta dem som ett potentiellthot, bör deras potential använ-das för att berika det svenskasamhällets kunskap om islamoch världen, samtidigt som dekan bli en bro till en miljard mus-limer som bor i nationalstaterhela vägen från Indonesien ge-nom Sydvästasien och Afrikatill Marocko. Det är en massa na-tioner, rika på marknader ochtillgångar.

Många av de svenska musli-merna är flerspråkiga och välut-bildade. Varför inte utnyttja demsom ambassadörer för Sverige?Varför skall de dömas till att varaett afrikanskt eller arabiskt an-sikte på någons valaffisch för attvisa att det partiet är invandrar-vänligt och icke-rasistiskt. Deskall ta riktigt ledarskap och an-svar för landet också.

Rädda Sveriges ochvärldens ekonomi

Med den nuvarande ekonomisk-finansiella krisen i världen,kommer de ekonomisk-socialaproblemen, som arbetslöshet,fattigdom och kriminalitet attöka. Det är ett faktum att invan-drargrupperna i Europa är desämst lottade ekonomiskt. Klyf-tan kommer att öka ännu mer.Men det går inte att isolera detproblemet som ett ”invandrar-problem”. Utan en återupp-byggnad av hela Europas ekono-mi genom de produktiva sats-ningar som mitt parti och La-Roucherörelsen kräver, kan dethär problemet inte lösas. När detgäller kulturen, måste stora stegtas för att återuppbygga denklassiska kulturen och utbild-ningen, så att nya invandrare in-troduceras till det bästa av väs-terländsk kultur, inte bara flum.Utbildningen av barn skall förstoch främst byggas på det huma-nistiska klassiska arvet, med fo-kus på klassisk musik, icke-eu-klidisk sfärisk geometri, astro-nomi, flerspråkighet, antikenshistoria, etc.

Det ena följer av det andra.Kan vi lösa de ekonomiska ochkulturella problemen, så kan virädda civilisationen från en nymörk tid av religionskrig, epi-demier och kulturellt förfall.Svenskarna måste stå upp för sinnation, sin kultur och sin ekono-mi, som riktiga medborgare, såatt vi blir av med befolkningenslitenhetsvansinne och de ledan-de politikernas storhetsvansin-ne och arrogans. Vi nysvenskarkommer att ge dem allt stöd.

Hussein Askary 5 mars 2006

Sky Shields från LaRouches ungdomsrörelse visar hur såpvattnet hittar den minsta

ytan i den spiraltvinnade ståltråden.

● DEN BRITTISKE premiär-ministern på 1860-talet, LordPalmerston, sa en gång: ”Eng-land har inga permanenta allian-ser, bara permanenta intressen.”

När det brittiska imperiet sågvilket inflytande det amerikan-ska ekonomiska systemet vannbland de tunga nationerna påden eurasiska kontinenten –Frankrike, Tyskland, Rysslandoch t.o.m. Japan – under 1800-talets senare hälft, tog det till dengamla venetianska metoden attskapa, manipulera och spräckaallianser, för att så split bland dekontinentala makterna och fådem att skära halsen av varan-dra.

Betet som Venedig höll uppför korsfararna var det Heligalandets ära och rikedomar; detbrittiska imperiet lockade sinaallianspartners med att de kundefå vara med och dela det koloni-ala bytet i Afrika och Asien. Ef-

ter konfronta-tionen i Fasho-da 1898 gavbritterna, trotssitt övertag,bort en del avsina afrikanskaterritorier tillFrankrike; denanglo-franskaalliansen be-

seglades med entente cordiale1904. Den ryske tsaren luradesmed i spelet med ett erbjudandeom att få en del av Persien (nuv.Iran). Genomett fördrag1907 deladesPersien uppmellan Ryss-land (norra de-len) och Stor-britannien (södra delen) med enpersisk marionett i Teheran. Närbritterna väl hade fått med sigFrankrike och Ryssland i enten-ten, blev första världskrigetoundvikligt.

Britterna hade en liknandekrigsplan för Mellanöstern. Dethandlade om hur man skullekrossa och lägga beslag på detottomanska riket, ”Europas sju-ke man”. För detta ändamål bol-lade britterna med flera motstri-diga planer samtidigt: man lova-de helt enkelt bort allt till alla.

De arabiska stammarna iMellanöstern vanns med ett löf-te om självständighet efter kri-get. Men fransmännen fick sam-tidigt löfte om att hela det nuva-rande Irak, Syrien, Jordanien,Libanon och Palestina skulledelas i en brittisk och en fransksfär, det s.k. Sykes–Picot-för-draget 1916–17. Ryssland, Itali-en och Grekland blev lovade de-lar av Turkiet. Och judarna iEngland fick löfte om en ”judiskstat” i Palestina, i den s.k.Balfourdeklarationen 1917.

Vid första världskrigets slutsvek britterna vartenda löfte dehade gett, och uppror bröt ut ihela området.

Deras tidigare erfarenheterav religiösa manipulationer gavdem idén att använda islamistis-ka rörelser som en motvikt motnationalistiska befrielserörel-ser, som var på uppåtgående.Muslimska brödraskapet, somlanserades med hjälp av denbrittiska och senare även denamerikanska underrättelsetjän-sten, har tillsammans med sina

hemliga militanta organisatio-ner varit en nagel i ögat på samt-liga regeringar i området ändasedan självständigheten efterandra världskriget.

Kontrollen sköttes framförallt från det brittiska utrikesde-partementets Arab Bureau, somhade inrättats under förstavärldskriget. En av de i dag mestkända personerna från Arab Bu-reau är Bernard Lewis, den s.k.experten på islam. Han hittadepå att man skulle stoppa kom-munismens spridning genom attlåta det kommunistiska Ryss-lands ”veka liv” kantas av isla-mistiska regimer hela vägenfrån Pakistan, Afghanistan, Iranoch Arabiska halvön till Östafri-ka, den s.k. ”krisbågen”. Dettadöptes sedan till ”islamkortet”,när man använde de islamistiskamujaheddin direkt mot de ryskastyrkorna i Afghanistan.

Efter Afghanistankriget ochSovjetunionens fall hittade Le-wis på ”islamproblemet”. Detvar Lewis, inte Samuel Hun-tington, som började tala om en”kamp mot islam”, i slutet av1989 efter Afghanistankriget.Lewis tjänstgör nu som rådgiva-re till de neokonservativa kret-sarna runt Bush-administratio-nen i frågor som rör islam.

Hussein Askary

”Härska genom att söndra”är imperiereligionen

Skall ett nyttvärldskrigstartas i Asien?

Ofta går inte bara individer, utanhela nationer under därför att de,som den dumme kung Kroisos,*

nöjde sig med att ställa fel fråga, och se-dan tolkade svaret på ett sätt som vålladeden undergång som de själva var orsakentill. Till exempel har till och med tongi-vande regeringar, som vår egen, ofta, somforntidens Kroisos, godtagit svaret de fåttnär de ställt fel fråga till en uppenbart opå-litlig källa. Typiska sådana källor är Fede-ral Reserve-chefen Alan Greenspan, ellerdiverse faktiskt eller underförstått synar-kistiska företrädare för de alltid lika del-fiska Mont Pelerin Society och AmericanEnterprise Institute.

Den främsta orsaken till att vår nationhar så svårt att handskas med den annal-kande sammanbrottskrisen i det nuvaran-de internationella finans- och valutasys-temet, är de bedrägliga tankemönster somhar drivits till ytterlighet under de senastecirka fyrtio åren, samtidigt som vår repu-blik har fallit från att ha varit världens le-dande producentnation, till dagens plun-drade post-industriella ”tjänsteekono-mi”-vrak. Detta envist dåraktiga, invandasätt att tänka kommer numera ofta till ut-tryck i utbrott av typen: ”Man kan intestoppa tillbaka tandkrämen i tuben.”

Samtidigt visar alla jämförelser av desenaste fyrtio årens fysisk-ekonomiskalevnadsvillkor i USA, med förbättrings-takten i fysisk levnadsstandard och pro-duktivitet under de första två efterkrigs-decennierna, att övergången efter 1968till en ”tjänsteekonomi” har varit en kata-strof i alla avseenden för vår nations fysis-ka ekonomi, förklaringen till vår nationsförlorade kreditvärdighet, och orsakentill att 80 procent av hushållen i USA harfått en kraftigt försämrad ekonomi. I detperspektivet ska vi se de lärdomar vi mås-te dra av den uppseendeväckande utarm-ning som skett av den fysiska ekonomin ide västra delarna av delstaterna New Yorkoch Pennsylvania, och av hela delstats-

ekonomierna i Michigan, Ohio och India-na. I hela nationen har man upplevt en lik-nande utveckling.

Men till och med trots president Tru-mans dårskaper och Arthur Burns’ för-skräckliga rekommendationer förblevden genom president Franklin Rooseveltsledarskap återuppbyggda amerikanskaekonomin världens mest framgångsrikaekonomi genom tiderna, fram till och medperioden efter mordet på president John F.Kennedy. Det var inte bara starten påUSA:s långvariga krig i Indokina sompunkterade den ekonomiska uppgången;nedgången orsakades av ett ökat inflytan-de, särskilt med början 1968–72, från enefterkrigsgeneration som kom ut från IvyLeague-universiteten och liknande stäl-len, dresserade som Pavlovs hundar till attsofistiskt lämna de godkända svaren påfel frågor.

Innan denna nedgång började, i slutetav 1960-talet, hade vi officiellt, mer ellermindre uttalat, trott på att måttstocken påhur det stod till med ekonomin var den fy-siska förbättringstakten för nationen somhelhet. Vi kunde tänka oss att mäta den imotsvarigheter till per capita- och perkvadratkilometer-mått. Men den ungavuxna generationen i slutet av 1960-taletoch under hela 1970-talet, med sin avogainställning till industriarbetare, bönderoch riktig naturvetenskap, vände sig, somKroisos, till delfiska orakel; och i och medövergången till en ”tjänsteekonomi” stör-tade vi oss själva i fördärvet, så att vi nustår inför ett hot om att hela världen kom-mer att gå in i en ny mörk tid.

Det är självfallet oundvikligt att sa-ker och ting förändras från den enagenerationen till den andra. Mendet var inte oundvikligt att detskulle förändras till det sämre, såsom skett under merparten av desenaste fyrtio åren.

Tyvärr biter sig det invanda sättet atttänka och handla fast, som en kronisksjukdom, även när man, som under de se-naste decennierna, har känt en stark läng-tan tillbaka till det längesedan förloradeekonomiska välståndet. Först nu, när dethar blivit nästan outhärdligt, när folk mereller mindre sätter sig upp mitt i natten ochskriker rakt ut: ”Så här kan det inte få fort-sätta!”, och nostalgiskt längtar tillbaka tillsvunna bättre tider, så är det också allt flersom drar sig till minnes hur vi skötte saker

6 NY SOLIDARITET

UNDERSKOTT SOM KAPITALTILLVÄXT

Hur man skapar kapital fören ekonomisk återhämtning

● UTGIFTSTAK, ÖVERSKOTTSMÅL, Maastricht, stabilitetspakten, EMU, IMF-villkor och andra krav på budgetbalans ligger som ett trycklock över alla möjligheterför land efter land att komma ur depressionen. Dessa dogmer dömer miljoner män-niskor till fortsatt arbetslöshet. Kraven är speciellt perversa, om man samtidigt serden gigantiska skuldtillväxt som det internationella banksystemet tillåter sig för attbygga upp större och större finansbubblor.

Denna skrikande orättvisa och detta slöseri med mänskliga och produktiva resur-ser upprätthålls med hjälp av barnsligt förenklade monetaristiska dogmer om pengaroch ekonomi, som om det var en hushållsbudget.

I artikeln på de följande sidorna hugger LaRouche in på dessa begrepp.

Principer bättre än regelfusk

När de stora EU-länderna Tyskland och Frankrike inte kunde uppfylla EMU-syste-mets krav om underskott i statsbudgeten på högst tre procent, började de fuska. Devill undanta allt mer från det som länge ingått i budgetbalansen: forskning, utbild-ning och även militärutgifter. På så sätt skall de få budgeten att gå ihop.

Vad LaRouche föreslår är en mer principiell hållning. Långsiktiga investeringar iinfrastruktur skiljs från de årliga utgifterna. Det liknar den uppdelning av statsbud-geten i en Kapitalbudget och en Driftbudget som fanns under Gunnar Strängs tidsom finansminister. Det gjorde det möjligt för staten att låna till investeringar, samti-digt som staten upprätthöll balans i Driftbudgeten.

LaRouche framhåller att det amerikanska systemet går mycket längre än så, ge-nom sin konstitutionella kontroll över penningutgivningen och krediterna. Där kanden federala staten låna av sig själv genom vad som motsvarar den svenska statenslån från Riksbanken. I Sverige behövde Sträng inte låna av Riksbanken så länge AP-fonderna växte och den privata kapitalmarknaden var reglerad. Det viktiga var att re-geringen med hjälp av statligt styrda investeringar kunde se till att landets ekonomiväxte med alla resurser och all arbetskraft som fanns förhanden.

Sätts priser av Gud eller av människor?

Det är utifrån regeringarnas uppgift att främja det allmänna bästa, som LaRouche tartag i själva grundfrågan om pengars värde och prissättning i pengar.

Några tydliga exempel kan visa hur den mesta prissättningen sker, så som LaRou-che beskriver det. Staten reglerar priset på bilar, el och sprit med skatter, avgifter, ac-ciser m.m. Så sätts det mesta av dessa priser till vad som politiskt anses vara lämpligt.Men styrningsmetoderna är inte bara enkla punktvisa pristillägg, som monetaristertror, utan handlar om hur hela strukturer i samhället organiseras som helheter.

Det är t.ex. inte tillgång och efterfrågan som bestämmer att mjölk skall kosta un-gefär lika mycket som Coca-Cola. Det är ett jordbrukssystem med många regler ochstödformer som ser till att barnfamiljer förses med massor av mjölk till lågt pris. Re-geringen styr mjölkens produktion och distribution, så att priserna hamnar där det ärlämpligt för att barnen och därmed landet skall utvecklas på bästa sätt.

LaRouche betonar att dessa fysisk-ekonomiska system är primära och prisernaendast följdeffekter. Genom att lyfta diskussionen på detta sätt, gör han det möjligtför politiker och medborgare att föra en intelligent diskussion om vad som är syftetmed ekonomin och hur den skall organiseras.

Priset borde inte vara heligt för någon utanför nyliberalernas tempel. Det är i allafall inte heligt för handlare och andra mellanhänder. Man tar ut vad man kan, obero-ende av kostnaden. Det är bara att se på den vilda prissättningen på kläder, där sam-ma märkesplagg kan kosta hälften så mycket i en annan affär ägd av samma ägare!Priset skiftar, som om det vore en loppmarknad! Här kan bara nyliberalismens pris-sättningsgud veta rätt pris. Den guden säger nämligen, att rätt pris är alltid det prissom det blev. Varför behöver ekonomer en fyraårig universitetsutbildning för att läraen sådan rundgång?

Varför inte i stället låta dem läsa LaRouches utläggning på dessa sidor?Ulf Sandmark

Ju större skuld, desto större rikedom

Today, as then, the personable and the popular sway the public; today, as then, little menwith little minds loom too large for the public good.

– Hanson Baldwin, 1960.1

av Lyndon H. LaRouche

NY SOLIDARITET 7

och ting då, för flera decennier sedan.Det är alltså fler och fler som känner en

växande förtvivlan över att ”vi har tappatnästan allt!” Förtvivlan föder ingen opti-mism; men visionen om hoppingivandealternativ utövar stark lockelse när, somnu, tron på senare tiders populära illusio-ner kraftigt försvagas, så som skett underfem bedrövliga år med ”Bush 43”-admi-nistrationen.

1. Grundvalen för enstatlig kapitalbudgetI tidigare publikationer, t.ex. ”Vernadskyand Dirichlet’s Principle” och ”The Prin-ciple of ’Power’ ”, har jag förklarat varfören kompetent ekonomisk vetenskapgrundar det funktionella begreppet eko-nomiskt värde på de fysikaliska princi-perna i G.W. Leibniz’ fysisk-ekonomiskavetenskap, och inte på pengar i sig. Att jagalltså förlitar mig på den fysiska ekono-mins principer, och inte på någon moneta-ristisk ”frihandel”, är ett uttryck för denprincipiella skillnaden mellan det över-lägsna amerikanska nationalekonomiskasystemet och de underlägsna, specifikteuropeiska monetära system som för när-varande bygger på den anglo-holländskaliberala 1700-talstraditionen att låta pri-vata centralbankssystem reglera statersekonomiska förehavanden. Bank of Eng-land, och ännu värre, den europeiska cen-tralbanken ECB, är exempel på de senaresystemen. Det amerikanska Federal Re-serve-systemets dårskaper, i synnerhetsedan de fördärvliga förändringar som in-fördes mellan 1971 och 1981, är ett utslagav det främmande inflytandet från detbrittiska systemet.

De med dagens europeiska centralban-ker förknippade monetära systemen ärprodukter av den form av europeisk impe-rialism som präglade medeltiden, det villsäga: det ultramontana imperiesystemsom styrdes av Venedigs ocker i alliansmed det normandiska ridderskapets råastyrka. Den nutida versionen av detta feo-dala system, det s.k. ”nya Venedig” i tradi-

tionen från Paolo Sarpi, har legat tillgrund för det finansimperialistiska anglo-holländska liberala system som växtefram under 1600-talet. I och med freden iParis 1763 blev detta system den ledandeimperiemakten i världen, grupperadkring Lord Shelburnes med fleras brittis-ka Ostindiekompani.

Den amerikanska revolutionendrevs fram som ett försvar, lett avBenjamin Franklin, för männi-skornas ekonomiska rättigheter ide engelska kolonierna i Nordame-rika, mot Londons försök att kros-sa kolonisternas ekonomier ochforna friheter. Denna principiellaskillnad kvarstår än i dag.

Enligt det amerikanska nationaleko-nomiska systemet, som infördes i opposi-tion mot de vid den tiden rådande europe-iska systemen, är det bara den federala re-geringen som har rätt att sätta pengar i om-lopp i USA. Denna penningpolitiskaegenhet i vår konstitutionella styrelse-form går tillbaka, som en tradition, till ko-lonin i Massachusetts Bay under tidenföre 1689 och föreskrifterna som gavs avsådana ledare som Cotton Mather ochhans efterträdare Benjamin Franklin an-gående införandet av sedlar.

I vårt eget konstitutionella system, närvi lever upp till det, är pengar en form avkredit som används som betalningsmedeli utbytet av varor och tjänster, och inte nå-gon förmodad värdemätare. Statliga re-gleringssystem som tullar och andra han-delsbestämmelser, möjligheten att ge utstatliga krediter och givetvis beskatt-ningsrätten sörjer för att regeringen har deregleringsverktyg som behövs för att setill att värdet i form av penningpriser påvaror i cirkulation håller sig inom ett va-riationsband som är anpassat till de rela-tivt stabila värdena för handel och lång-siktiga investeringar.

I vår historia har den bästa tillväxttak-ten, särskilt tillväxt upp ur tillfälliga eko-nomiska nedgångsperioder, berott på att

den federala regeringen har använt sin rättatt ge ut långfristiga krediter, som t.ex. un-der president Franklin Roosevelt. Manhar på så sätt befrämjat en långsiktig pro-duktiv kapitalbildning inom såväl den of-fentliga som den privata sektorn. Dettahar framför allt vilat på att den federala re-geringen haft ensamrätt på att omvandlasina långsiktiga statliga underskott tillden säkerhet som erhålls genom att manskapar motsvarande, produktiva långsik-tiga tillgångar för det offentliga och förprivata företagare. På så vis har vi kunnatgenerera den våg av ökad kapitalbildningsom behövts för att ta oss ur ekonomiskakriser, som den som hela vår nation nu ärinne i.

Den principiella skillnaden är att i detamerikanska systemet är fysiska värdenprimära. Regleringar ska användas för attkoppla detta fysiska värde till ett pris somär anpassat till värdet på pengarna som an-vänds som betalningsmedel i utbytet avvaror och tjänster. Det amerikanska natio-nalekonomiska systemet är, trots allt somkan sägas emot det, det enda rationellasättet att inrätta och sköta en fysiskt fram-gångsrik ekonomi, som varit i funktionunder en längre tid: från och med grund-andet fram till den dag som i dag är. Euro-pas återuppbyggnad efter kriget, särskiltden utomordentligt lyckade återupp-byggnaden av Tyskland under de förstatvå decennierna efter kriget, är ett typisktexempel på detta amerikanska system.

Utan en återgång till det amerikan-ska nationalekonomiska systemetsbeprövade principer finns det förnärvarande ingen möjlighet attstoppa det ekonomiska samman-brott som just nu är ett hot mot helavärlden.

I detta amerikanska system regleraspengarnas värde till att, i sin funktion sombetalningsmedel, rätta sig efter det verkli-ga relativa fysiska värdet, snarare än nå-got nominellt monetärt värde. Det sålun-da definierade värdet mäts som ett fysiskt

värde, per capita och per kvadratkilome-ter, över hela en nations territorium, elleröver hela världen. Som stöd för detta mås-te det finnas ett stabilt penningsystem, el-ler ett block av var för sig suveräna pen-ningsystem, inom vilket värdet sompengarna ska tillskrivas stabiliseras i un-gefärlig överensstämmelse med de relati-va fysiska värden som anges av långsikti-ga trenders behov.

Med fysiskt värde menar jag inte denprimitiva betydelse som reduktionisternalägger i detta ord.

Jag menar att det enda kompetentavärdemåttet är det man får genomatt mäta den fysiska effekt som för-verkligandet av en av människanupptäckt fysikalisk princip åstad-kommer, i form av en förbättringav människans villkor.

Denna effekt mäts som en uppskatt-ning av den därmed ökade potentiella re-lativa befolkningstätheten i ekonominsom helhet, en potential som måste mätassom en dynamisk helhet, som Leibnizgjorde, och inte på det vetenskapligt in-kompetenta, cartesianska sättet.

Titta i det ljuset på de utmaningar somUSA:s och Europas så gott som finansielltbankrutta ekonomier nu står inför. Foku-sera på USA:s situation. Fråga sedan: Hurska man gå till väga för att införa och upp-rätthålla en statlig kapitalbudget – tillskillnad från att bunta ihop kortsiktigaoch långsiktiga balanser helt urskill-ningslöst i en enda meningslös hög, somen enda budget? Det får inte vara en bud-get av det slag som USA haft på senare tid,under t.ex. de båda presidenterna Bush,”41” och ”43”, en budget vars konsekven-ser skvallrar om att den tycks ha samman-ställts av psykiskt obalanserade männi-skor.

Långsiktigakapitalinvesteringar

Omkring hälften av årsproduktionen i ensund modern nationalstatsekonomi börvara vikt för kapital- och andra utgifter föratt göra och hålla i gång investeringar ilångsiktiga fysiska förbättringar av vadsom borde betraktas som den totala eko-nomins offentliga sektor. I vår republiksursprungliga, och fortlevande, amerikan-ska nationalekonomiska system tar sigdenna investering i den offentliga sektornuttryck i en uppdelning av arbetet mellanmyndigheter på statlig, delstatlig, grev-skaps- och kommunal nivå. Även om endel av dessa offentliga utgifter övergår tillformer av privat ägande, som t.ex. obliga-tionsinnehav i ett reglerat affärsdrivandeverk, så ligger ansvaret för den offentligainfrastrukturen, tagen som ett samman-hängande helt, hos vårt konstitutionellastyrelseskick. Att det är denna utvecklingav ekonomin som helhet som är målsätt-ningen slog vår första finansminister,Alexander Hamilton, fast, allra tydligast isin rapport till kongressen 1791, On theSubject of Manufactures.

Denna sida av den totala ekonomin kaninte hanteras på ett kompetent sätt baramed hjälp av en vanlig årlig statsbudget.De mest grundläggande formerna av in-vesteringar i en ekonomi exemplifieras idag av idén att det tar ungefär ett kvartsse-

Douglasdammen byggdes 1942 (bilden), som ett led i president Franklin D. Roosevelts stora infrastruktur-satsningar som tog USA – och därmed så småningom världen – ur den djupa depressionen på 1930-talet.

8 NY SOLIDARITET

kel för en individ att utvecklas från föd-seln till att uppnå mogen ålder och avslutasina universitetsstudier med en specialist-kompetens. De flesta stora offentliga in-vesteringar av detta nödvändiga, långsik-tiga slag har en fysisk ”livstid” på ettkvartssekel, eller upp till ett halvt sekel(d.v.s. två sådana generationer).

Det allra viktigaste ekonomiska insla-get i det amerikanska systemet är alltsåden statliga kreditgivningens roll i att sti-mulera investeringar i utbyggnad och un-derhåll av den nödvändiga offentliga de-len av nationens grundläggande ekono-miska infrastruktur, och att samtidigt sti-mulera långsiktiga investeringar i projektfrån det privata näringslivets sida av detslag som ligger i hela nationens intresse.Allt detta bygger på vårt systems helt av-görande, konstitutionsenliga princip, attden federala regeringen har monopol påatt ge ut pengar. Det var den principen som

tillämpades under Franklin Rooseveltstid som president, när t.ex. Reconstruc-tion Finance Corporation användes fördetta ändamål. Forskningstunga programsom Eisenhowers ”post-Sputnik”-sats-ning och Kennedys bemannade färd tillmånen är andra bra exempel.

Dessa ömsom offentliga, ömsom pri-vata kapitalinvesteringar består till stör-sta delen av långsiktiga investeringar förett kvartssekel framåt, eller längre. Denstatliga kreditgivningen till dessa investe-ringar utgör därmed en skuld; och en stordel av denna skuld är alltså skulder medlånga löptider. Så länge själva den finansi-ella skulden inte skjuts framåt till en tid-punkt bortom kapitalinvesteringens nyt-tiga fysiska livstid, kommer skulden medstörsta sannolikhet att fortsätta vara nyttigoch värdebeständig. Det är därför renaidiotin att behandla långsiktiga statligakrediter som skapats på detta sätt som att

de skulle kunna skapa obalans i statsbud-geten.Det nuvarande europeiska monetä-ra systemet erbjuder ett exempel på detdåraktiga i att förenklat räkna in långsikti-ga kapitalinvesteringar bland de årligakostnaderna, drivet till sin radikala ytter-lighet. Om man, i ett läge där den natio-nella produktionen är mindre än de natio-nella behoven, behandlar långsiktiga ka-pitalinvesteringar som kortsiktiga betal-ningsförpliktelser – som vi också har lutatåt att göra, under t.ex. den förvirrade pre-sident George W. Bush – är det att betrak-ta som en tanklöshet gränsande till van-sinne, vilket också konsekvenserna avhans administration så här långt mycketsmärtsamt vittnar om. Under Bush harUSA gått till ytterlighet i att behandlaobetalda betalningsförpliktelser till ut-landet som långsiktiga skulder på minus-sidan i statsbudgeten, samtidigt som manhar satt stopp för så gott som alla långsik-

tiga produktiva kapitalinvesteringar isjälva USA.

Just nu opererar alla ekonomier iNordamerika och Europa på en fysisk-ekonomisk nivå långt under nollstrecket.Våra privata banksystem är generellt sett

● HUR BESTÄMMER MAN en valutas värde? Denfrågan fick Lyndon LaRouche vid ett strategiseminari-um som hölls i Berlin den 28–29 juni 2005 under rubri-ken ”För ett Nytt Bretton Woods”. På seminariet deltogekonomer och politiker från Ryssland, Kina, Indien,Egypten, Israel, Ungern, Kroatien, Slovakien, Tjeckien,Polen, Schweiz, Italien, Frankrike, Tyskland och USA.

Frågan om hur man bestämmer värdet på en valutaoch vilka växelkurser som ska gälla i det nya valutasys-tem som världens ledande nationer snabbt måste enaskring, ställdes av den ryske professorn Stanislav Mensji-kov. LaRouche svarade så här:

LaRouche: Värdet på en valuta är inget statistisktmedelvärde, värdet på en valuta kommer från dess verk-ningskraft, uttryckt i ekonomisk tillväxt. Investeringarär samtidigt investeringar i valutan. Vad är en valutasverkligt förtjänade värdestegring? Det är denna värdes-tegring som bestämmer valutans relativa värde.

Vad bestämmer en valutas verkningskraft? Det måstevara ett politiskt beslut taget av de berörda regeringarna.Poängen är att vi kan bestämma värdet på valutan.

Nyckeln till alltihop är kreditgivningen! USA till ex-empel har inte investerat tillräckligt mycket pengar,d.v.s. krediter, i infrastrukturen. Om jag var presidentskulle jag, med kongressens stöd, och i enlighet med denamerikanska författningen, ge ut nya krediter, och jagskulle öronmärka dessa krediter för en uppbyggnad avden grundläggande ekonomiska infrastrukturen, somdet redan finns mer eller mindre färdiga planer för –vatten- och energiprojekt, masstransporter, sjukvårdoch liknande – med vars hjälp vi redan i år skulle kunnafå den amerikanska ekonomins produktion att visa påplus! Den har länge visat på minus.

Sedan 1999–2000 har USA drivits som ett bankruttföretag. Men det är inte bankrutt, för det är en nation, ochen nation har makten att bestämma att den inte ska varabankrutt. Med ett enkelt beslut. Om vi bestämmer att viska öka utgivningen av lågräntekrediter, och om vi har enfast växelkurs, då skulle dollarn, som nu är i risigt skick,plötsligt stiga i värde.

Det var det som Roosevelt gjorde, särskilt från 1940och framåt – plötsligt var den amerikanska ekonominstarkast i världen. Valutans värde är alltså en effektav be-slut som fattas av regeringar.

Exemplet Kina

Mensjikov: Får jag avbryta lite? Igår hörde jag kine-sernas inlägg. De talade om precis det som du talar om.De sa: ”Okey, USA vill att vi ska ändra vår växelkurs motdollarn. Men det var ju precis den växelkursen somhjälpte vårt land att utvecklas långsiktigt, tillväxt o.s.v.”

Du kommer ihåg. ”Det var denväxelkursen som hjälpte oss att be-vara ekonomisk tillväxt och poli-tisk stabilitet.” De är i närheten avden idén – fast jag antar att din idéär mer sofistikerad.LaRouche:Nej. De är inte i närhe-ten. De närmar sig den i sina inten-tioner, men de är inte nära den ipraktiken.

Mensjikov: Jag förstår, de närmar sig den i sina in-tentioner. Men huruvida det är rätt växelkurs eller inte,det är en annan – de är ju mera uppknutna till den meranäraliggande frågan om konkurrenskraft, om att säljasina varor på världsmarknaden.

LaRouche: Det måste vi genast ändra på, hur somhelst.

Mensjikov: De vill göra det. Men då kommer du ochsäger: ”Titta här. Ni säljer era grejer för priser som är förlåga. Fem eller sex gånger lägre än de borde vara” – ellerhur? Om de börjar sälja dem för det pris som du talar om,då får de aldrig något överskott i sin ekonomi.

LaRouche: Det stämmer inte. Det stämmer inte.Mensjikov: Enligt nuvarande regler – enligt nuva-

rande regler.LaRouche: Aha!Mensjikov: Det är klart att det inte stämmer! Det

skulle ju vara en helt annan sak. Men – ja, man måste gåtill väga på ett helt annat sätt, nånting i stil med det somdu talar om nu. Men att beräkna dessa växelkurser, på ba-sis av dessa långsiktiga, dynamiska faktorer, det är ingenlätt sak. Men det går. Och de tänker i den riktningen.

LaRouche: Kina är lätt för mig. Kinas problem är ettväldigt lätt problem i det här avseendet.

Mensjikov: Därför att de har en regering som kangöra som den vill.

LaRouche: Nej, nej. Det är inte det. Det är att Kinahar en förpliktelse till sitt folk.

Mensjikov: Jo, det stämmer.LaRouche: I Indien har vi ett problem med kastvä-

sendet, som är ett hinder för att vissa ledande kretsar skata på sig ansvaret för de fattiga. I Kina finns det folk i led-ningen som tänker på Kinas framtid, över de kommandetvå generationerna. Hela det kinesiska folkets framtid.Det som alltså behövs är en makt som är hela det kinesis-ka folkets makt. Vilket är ett problem som Kina har nu. Vihörde ju föredraget igår – Kina vill inte bara vara ett verk-tyg som utnyttjas, genom att ta in saker från andra länder,förädla det, och sedan exportera det igen. De vill ha ensjälvständig ställning som nation och kunna bestämmaöver sin egen ekonomi. Och de borde få det.

Men problemet är att de nu tvingas sälja under mark-nadsvärdet, det riktiga marknadsvärdet, på världsmark-naden. Resultatet är att vissa kinesiska miljardärerskummar av pengar som inte kommer den kinesiska eko-nomin till del. Men resultatet av de internationella för-hållandena är att inflödet till Kina är för litet för att hållai gång den snabba kapitalbildning de behöver för att deska kunna nå sina mål, som är satta av den kinesiska re-geringen för i princip de kommande 25 till 50 åren – målsom sträcker sig över två generationer.

Alltså, när man ska bestämma hur valutors verk-ningskraft förhåller sig till varandra, så tittar man minst

två generationer framåt i varje land. Man bestämmer va-lutans värde, på basis av en tvågenerationersberäkning.

Varför? Därför att vi skapar tillväxt med hjälp av skul-der. Vi ska öka världens skuldsättning. Men vi ökar denpå ett kalkylerbart sätt: det vill säga vi ger ut krediter somlöper över 25–50 år. Vi skapar en skuld som kommer attkunna betalas tillbaka inom 25 till 50 år. Därför vill viveta var vi kommer att befinna oss, när det blir dags attbetala tillbaka skulden.

Man vill inte hamna i den situation som USA var i1957, när jag började göra mina prognoser på det här om-rådet. Man vill inte hamna i en situation där krediten lö-per över en längre tid än produkten för vilken den getts utvarar. Man kan ge ut hur mycket krediter som helst, sålänge som den ekonomiska nettotillväxten ökar snab-bare än betalningsförpliktelsernas nettosumma.

Om vi kan utveckla en ekonomi upp till en viss nivå,inom loppet av 25–50 år, då kan vi också skapa de kredi-ter som gör denna utveckling möjlig. Om den inte kanväxa med den takten så kan man inte heller skapa kredi-terna för det – det vore helt galet.

Långa utvecklingscykler

Ekonomins verkningskraft, valutans relativa verk-ningskraft, ligger alltså i den potentiella tillväxttaktenunder den tidsperiod som man räknar med. Ett kärn-kraftverk till exempel har en livstid på 25 eller kanske 35år, vattenanläggningar brukar ha en livstid på 50 år. Inomjordbruket får man räkna med minst tre år, för att få ut envanlig skörd, och att iordningställa marken så att mankan odla på den kan ta mellan fem och tio år.

Dessa långa cykler är det som utmärker den fysiskaekonomin. Och om vi kan bestämma den fysisk-ekono-miska utvecklingskraften, då kan vi lägga fast växelkur-serna i relation till den tillväxttakt som vi kan förutse –förutsatt att vi för en politik som ser till att det också sker!

På en valutakonferens så säger man: ”Håll bokhållar-na borta, för de kommer bara att röra till diskussionenmed strunt, och man får inte den diskussion man vill haför man kommer att prata strunt i det oändliga, och bliosams om det.”

Så man slänger ut bokhållarna, och så frågar man:”Vilken politik har nationerna – vilken politik måste deha?” Och företrädarna som är där och förhandlar, rap-porterar tillbaka till sina regeringar: ”Så här ser förslagetut. Om vi antar den politiken, kommer vår valuta att fåden här verkningskraften, och andra regeringar kommeratt respektera det, och skriva på överenskommelsen.”

Man får alltså en överenskommelse som inte byggerpå bokhållarnas kalkyler, utan på frågan: Vilka fysisk-ekonomiska investeringsbeslut kommer ni att fatta, förde kommande 25 till 50 åren? För de kommande två ge-nerationerna?

Vi måste få folk att enas kring vad de är beredda attgöra, för att stödja varandras utveckling. I stället för attha en överenskommelse på basis av en hobbesk konflikt-basis, måste man ha en överenskommelse grundad på demedverkande nationernas önskan om att hjälpa varan-dra. Den princip som låg till grund för Westfaliska fre-den. Det kan vi åstadkomma.

Mensjikov: Ja. Mycket bra.❏

Så bestämmer manen valutas värde

NY SOLIDARITET 9

djupt bankrutta. Bara en rätt användlångsiktig offentlig kreditexpansion kange oss möjlighet att avstyra en stor ochglobal finansekonomisk katastrof. I annatfall har användningen av olika former avrena spelskulder, s.k. finansderivat, sombrett ut sig i eskalerande takt sedan börs-kraschen i USA i oktober 1987, tillsam-mans med effekterna av den tilltagandeglobaliseringen skapat en situation som ärmogen för en global kedjereaktionskol-laps till sina effekter jämförbar med denmörka tiden i Europa vid 1300-talets mitt.

Vi måste således behandla idéer om en”statsbudget i balans” som antingen ettverk av psykiskt obalanserade männi-skor, eller som en medveten politik beslu-tad av fiender som försöker få oss att ska-da oss själva på detta sätt.

Det är hög tid att sätta stopp för sådanamonetaristiska dogmer som den kultiskatron på s.k. ”frihandel” och ”globalise-ring”.

Sätt stopp för”frihandels”-kulten

Mrs Joan Robinson träffade rätt när hongjorde narr av den dumme professor Mil-ton Friedman som en ekonom med en kul-tisk ”post hoc, ergo propter hoc”-tro.**

Den intellektuellt erbarmlige Friedmanhar ömsom beskrivit sig som en anhänga-re av den beryktade Bernard Mandeville,de nutida Mont Pelerin Society-anhäng-arnas idol, ömsom som en anhängare aven skamlös 1700-talsplagiator av Mande-ville, Adam Smith, en Smith som heltobesvärad av varje hederskänsla ocksåplagierade fysiokraterna dr FrançoisQuesnay och A.R.J. Turgot. Att Quesnayoch Turgot var skurkar i sin egen rätt för-bättrar inte omdömet om denne bluffma-kare, den dumme s.k. professorn i moral-filosofi, Smith. Friedman har t.ex. sagt attden allmänna välfärden är beroende av attsådana personliga laster som prostitution,olaglig handel med narkotika och hasard-spel får utövas helt fritt, i Mandevillesanda.

Det övergår kanske Friedmans be-gränsade förståndsgåvor att kunna fattaatt det system han ansluter sig till faktisktkommer från ytterligare en verkligt sata-nisk skurk med en erkänt självständig kri-minell kapacitet, Jeremy Bentham, denf.d. chefen för den brittiska utrikestjän-stens ”sekreta utskott”, och mannen bak-om många otyg, bl.a. ett försvar för ocker,inbegripet den utilitaristiska dogm somgenomsyrar de korrupta och inkompeten-ta teorier som lärs ut som ekonomi till delättrogna på universiteten i dag.

För den som är kapabel att tänka pådessa saker på ett vetenskapligt sätt harden ekonomiska historien upprepadegånger bevisat, att det inte finns någon in-neboende princip i pengarnas fria omloppsom kan garantera rätt inbördes pris på nå-gonting. Enligt den brittiska Haileybu-ryskolans tolkning av Karl Marx är ”kon-junkturcykler”, fast kanske inte precistioåriga sådana, en naturlig följd av attpris och fysiskt ekonomiskt värde intesammanfaller på lite längre sikt. Olika

sorters regleringar av utrikes- och inrikes-handeln, från statens sida, har alltid visatsig nödvändiga för att förhindra att priser-nas och krediternas relativt anarkistiskarörelser ska leda till ett nytt utbrott av encyklisk form av ekonomisk katastrof.

Ett av syftena med regleringar äratt skydda den nyttiga långsiktigakapitalbildningen och investering-ar i giltiga upptäckter av fysikalis-ka principer från den spekulativa”fria” marknadens härjningar. Förr i tiden talade man om en sådan

protektionistisk politik som ”rättvis han-del” (fair trade), till skillnad från den ofel-bart fördärvliga ”fria handeln” (free tra-de); ett bättre namn på den senare är”loppmarknad” (flea trade), symboliseratav vår tids geschäft med det skräp somofta, upprörande nog, benämns ”modernkonst”.

Regleringssystemet som initieradesunder president Franklin Roosevelt, ochsom var i kraft fram till 1971–72, lyckadeskontrollera krisrörelserna, och förhindra-de därmed en faktisk depression, i denamerikanska ekonomin under den tiden.Så fort dessa regleringar avskaffades, avde dåraktiga regeringar som styrde1969–72, bröt det ut en serie olycksbå-dande kriser, däribland krisen i oktober1987, som i praktiken var ett eko av Hoo-verdepressionen 1929. Nya verktyg foga-des till repertoaren efter oktober 1987,men effekten av dessa nya verktyg har va-rit att hotet 1987 om en konjunkturned-gång av Hoover-modell har bytts ut motdet nu aktuella hotet om en allmän sam-manbrottskris av modellen ny mörk tid,av samma typ som den i Europa vid 1300-talets mitt.

Utan den alltjämt tillgängliga möj-ligheten att avskaffa frihandels-och globaliseringssystemet, skulleden globala civilisationen faktisktsnart gå in i en global samman-brottskris. Men t.o.m. i denna senatimme skulle rätt regleringsåtgär-der, av den typ som återfinns inomdet amerikanska nationalekono-miska systemet, kunna erbjudavärlden en utväg ur den nu över-hängande katastrofen.

När vi talar om principer i sambandmed ett lands styrelse, bör vi tala om tvåolika saker i samma andetag. Å ena sidantalar vi om principer som har innebördenav universella vetenskapliga principer; åandra sidan talar vi också om en princip-grundad politik, en politik som är denapproximation av vetenskapsliknandeprinciper som är politiskt möjlig att föraunder uppnåeliga rådande förhållanden.President Roosevelts reformer, som räd-dade oss från Coolidge- och Hoover-ad-ministrationernas destruktiva effekter,var approximationer, såsom Roosevelts

användning av Reconstruction FinanceCorporation visar.

Risken med att välja ofrånkomligaapproximationer, är att regeringar oftaglömmer bort de verkliga principer varseffekter de försöker approximera. Athensförfall till sofism ledde t.ex. till Athenssjälvförvållade undergång i det pelopon-nesiska kriget; även vi upplevde likartadeeffekter när Kongressen för kulturell fri-het principlöst fick sprida sin existentia-listiska sanningshatande sofism, liksomnär USA lät sig dras in i det långa kriget iIndokina, och när den amerikanska eko-nomin sköts i sank av den radikala sofis-men under president Nixons administra-tion och under Zbigniew Brzezinskis Tri-laterala kommissions styre 1977-81.

För att återigen understryka: En av devärsta förbannelser som USA har nedkal-lat över sin ekonomi under dessa gångnadecennier, var försöket att pressa in denamerikanska statens rätt att skapa krediteri en årlig ”balanserad statsbudgets” pro-krustesbädd.*** Denna sofism, ”balanse-rad årlig statsbudget”, tillsammans medeffekterna av en valutaordning med fly-tande växelkurser, hade en effekt på denamerikanska ekonomin som kan liknasvid hunnerhövdingen Attilas och DjingisKhans härjningar i Europa.

Världen befinner sig nu i en situationdär det rådande internationella valutasys-temet är mer än bankrutt, och där ”Bush43:s” administration har lekt att den harbyggt ett imperium, när den i själva verkethar grävt en djup grop åt sig själv. Precissom kung Belshassars, mäts Bush-admi-nistrationens idioti i dess ”schmittska ar-rogans-enheter”.2 Denna Bush-adminis-tration har ruinerat själva USA så till dengrad att vår nations ekonomi snart kandyka ned i inte bara en djup depressionutan ett systemsammanbrott, om vi inteslår in på en annan ekonomisk och mone-tär politik mer eller mindre genast.

Hotet om en plötslig kollaps av bo-lånebubblorna i USA och Storbri-tannien, och andra länder, är barabetecknande för den sprängkraftav ”vätebomb”-format som just nupräglar hela det internationella avfinansderivat genomfrätta finans-systemet.

Den hyperinflationistiska våg somgömmer sig bakom den numera globaltdominerande spekulationen i finansderi-vat, betyder att det internationella finans-systemet nu balanserar på randen till ut-plåning, såvida vi inte omgående agerarför att radikalt omorganisera vårt egetUSA-system, tillbaka till Roosevelt-, Ei-senhower- och Kennedy-administratio-nernas betoning, 1933, 1958 och1961–63, på den statliga kreditgivning-ens roll i att sätta fart på det ekonomiskavälståndsskapandet.

Tyvärr är det bara USA, bland världens

tongivande nationer, som är kapabelt attdriva fram den nödvändiga reformen avbåde sitt eget och världens finanssystem.Vår förmåga att driva fram en sådan nöd-vändig global ekonomisk reform finns ut-tryckligen stadgad i vår konstitution;möjligheten att förverkliga dessa stad-ganden i denna konstitution ligger i detfaktum att denna konstitutionella principär en djupt rotad, vulkanisk kraft i vår na-tions historia, även om den vid det här la-get är till största delen omedveten.

En av mina uppgifter är att återigengöra våra medborgare medvetna om den-na speciella förmåga i vårt nationella arv.

2. Inget pris är rätt pris!Det problematiska är att så gott som ing-en nu levande bokhållare, och endast ettlitet fåtal föregivna ekonomer, vet vad enekonomi egentligen är, i vetenskapligtfunktionella termer. En disciplineradbokföring behövs visserligen; men denhar så gott som ingen oberoende behörig-het inom ekonomins område.

Med andra ord, tvärtemot den eu-ropeiska monetaristiska dogmen idess nuvarande form, har pengar isig, och kan inte ha, någon egen be-tydelse som en funktionell ekono-misk värdemåttstock. Annorlundauttryckt: ”Inget pris är rätt pris!”

Om vi ska tala om denna distinktion itekniska termer: realekonomiska proces-ser är i grund och botten fysiska processer,och inte de påklistrade monetära proces-ser som tyvärr inte bara bokhållaren be-fattar sig med, utan även de flesta ekono-mer i dag. Denna utbredda okunnighet omsjälva det ekonomiska ämnets egentligaontologiska natur är förklaringen till attde flesta större förändringarna i USA:sekonomiska politik de senaste närmarefyrtio åren har skapat ett tillstånd av tillta-gande dårskap på gränsen till mass-själv-mord.

Grundproblemet är att den ekonomis-ka analysen i dag, precis som den statistis-ka finansanalysen, bygger på en veten-skapligt inkompetent metod, nämligen encartesiansk, reduktionistisk metod; med-an verkliga ekonomiska processer är bådefysiska och dynamiska i leibnizisk be-märkelse.

Till exempel: De som accepterar dessainkompetenta statistiska prognosmeto-der försöker förutsäga tidpunkten för enviss händelse; medan i det verkliga livetden fria viljan och andra komplikationer iekonomiska och därmed sammanhäng-ande processer vanligtvis omöjliggör för-utsägelser av denna förenklade, med dencartesianska statistiska metoden förknip-pade typ. I det verkliga livet sker de mestkritiskt avgörande förutsebara föränd-ringarna inte som mekaniskt bestämdahändelser, utan som kritiska fasföränd-ringar i processens dynamiska konfigu-ration, som ett kvalitativt förändrat val avdestination lite längre bortåt vägen.

Återigen: i kompetenta prognoser be-handlar man ekonomiska processer somdynamiska, som jag gör, inte som statis-tiskt bestämbara. Detta är den främsta för-klaringen till att de flesta av mina förmen-ta rivaler så konsekvent har misslyckats isina prognoser. De har misslyckats, där-för att de har närmat sig ämnet ekonomimekanistiskt, i reduktionistiska termer,och inte har förstått dess dynamiska ka-raktär.

Hur som helst är det bokföringensegentliga, och nyttiga, uppgift att vara ettverktyg med begränsad behörighet. Deninordnas vederbörligen under den breda-re kategorin ”regleringsåtgärder”. Detvalutasystem med fasta växelkurser sominfördes med det ursprungliga Bretton

Ett kommunikationssystem är inte bara en sak som transporterar människor ochgods. Det är uttryck för en princip för hur hela samhället ifråga är organiserat.

Med magnettåg (bilden) kan produktiviteten i hela samhället öka ett snäpp.

Sverige kan omedelbart starta en in-vesteringsboom ledd av staten för atthejda lämmeltåget mot det postin-

dustriella stupet. Staten kan skapa kredi-ter ur ingenting; det enda som behövs ärmänniskor villiga att arbeta.

De flesta svenskar har en obehagligkänsla att det är något fel med den svenskaekonomin.

”Läget är gott”, säger politikerna. ”Deoffentliga finanserna är i balans, industringår för högvarv och handelsbalansen vi-sar ett rekordstort överskott.”

Men den öppna arbetslösheten harfastnat runt fem procent (i verkligheten är

den mycket högre), nedskärningar ochbesparingar är diskussionsämnet för da-gen på nästan alla arbetsplatser och imassmedierna.

Vi har inte längre råd med den skola, detförsvar, den sjukvård, den äldreomsorg,det polisväsen eller det kulturliv som vibyggt upp under de senaste 50 åren.

För 30 till 35 år sedan skedde ett trend-brott. De styrande började avvika frånidén att deras viktigaste uppgift var attbygga upp Sverige. Avsikten med denekonomiska politiken började bli en an-nan. Det har i dag lett till att för förstagången på mycket länge ser dagens me-

delålders generation ett samhälle där de-ras barn får sämre förhållanden än de själ-va haft.

Det enda som naturrättsligt legitimeraren regering är att den tar ansvar för alla nulevande och kommande generationersmedborgares välfärd. Detta har de senaste35 årens regeringar misslyckats med. Av-sikten finns inte kvar utom som tom reto-rik.

Anledningarna till att vi inte redan ärutfattiga är två. För det första att det sombyggdes och beslutades fram till 1975 ärdet som vi lever av och förbrukar i dag,och för det andra att nästan alla konsum-tionsvaror, utom mat som subventionerasöver skattsedeln, tillverkas i u-länder el-ler före detta östblocket för slavarbets-löner.

Diagram 1 visar bruttoinvesteringar-na i procent av bruttonationalproduktenunder de senaste 54 åren. Inget av dessamått är bra verktyg för att analysera enekonomi men diagrammet visar ändå entydlig trend. Man kan säga att det visar hurstor del av vår totala produktion som an-vänds för att bygga upp Sverige för fram-tiden. Mellan 1950 och 1970 var investe-ringarna i Sverige runt 28 procent av vårbruttonationalprodukt. Mellan 1991 och2005 var motsvarande siffra 18 procent.Under den första perioden levde vi i Bret-ton Woods-systemet, den världsekono-miska ordning som skapades av FranklinD. Roosevelt efter andra världskriget. Idetta system betonades regeringars an-svar för den ekonomiska utvecklingen.Under den andra perioden råder avregle-ringarnas och globaliseringens anarkisamt djungelns lag.

Vår bruttonationalprodukt är nu unge-fär 2 300 miljarder kronor per år. Om in-vesteringskvoten nu vore densamma somunder början av perioden skulle det byg-gas för framtiden för 250 miljarder kr merper år, alltså för totalt ca 700 miljarder krper år.

Eftersom den fysiska verksamhetenmed att förändra Sverige till det bättreminskar, försvinner också arbetskraftenfrån detta område. Se diagram 2. Den övrekurvan visar andelen anställda inom jord-bruk, industri och byggnadsverksamhetsom procent av den totala arbetskraften.Den undre kurvan visar andelen anställdainom bank-, finans- och försäkringsverk-samhet samt närliggande områden. Densenare gruppen producerar ingenting var-ken för konsumtion eller investeringar förframtiden.

Regeringen är genom lag förbjuden attta ett helhetsansvar för den ekonomiskapolitken. De styrande i Sverige har förbju-dit sig själva att föra en aktiv kreditpolitiksom under 1950- och 1960-talet, genomkreditavregleringen 1986, valutaavregle-ringen 1989, införandet av en oberoenderiksbank 1999 och anpassning till EU:sregelverk.

Välfärden i ett land bestäms inte av omde offentliga finanserna är i balans ellerinte. Inte heller av om vi har ett stort by-tesbalansöverskott eller inte. Välfärdenbestäms av om ett lands befolkning fårmöjlighet och dessutom vill utveckla sinnation för sig själva och kommande gene-rationer. En regerings uppgift är att, i sam-klang med andra nationer, se till att dettagörs.

Kjell Lundqvist

10 NY SOLIDARITET

Woods-systemet, under ledning av presi-dent Franklin Roosevelts administration,exemplifierar de oundgängliga regle-ringsåtgärder som måste ersätta bokfö-ringen. Pengarnas användning i den dag-liga ekonomiska verksamheten måste re-gleras på detta och liknande sätt. Bokfö-ringens främsta funktion är att sörja förregleringsåtgärdernas praktiska tillämp-ning, till tid och plats. Regleringsåtgär-derna är i sin tur tänkta att styra in olika ka-tegorier av fysiska transaktioner inomekonomin till att motsvara den effekt somden lagenliga ekonomiska regleringen avhela den ekonomiska processen syftar tillatt uppnå.

Bokföringen måste därmed inte barautåt sett anpassas till den statliga regle-ringspolitikens fysisk-ekonomiska mål-sättning; den måste också ha insikt i ochacceptera den princip som ligger bakomden målsättningen. Medborgaren får an-vända pengarna bäst han eller hon vill, sålänge det sker inom ramarna för villkoretatt nationens valuta inte används på ettsätt som strider mot den konstitutionsen-liga målsättning som uttrycks genom sta-tens lagenliga skapande av pengar för attanvändas som betalningsmedel. Regle-ringspolitikens normer måste respekte-ras.

I en modern nationalstatsekonomi somär fri från det venetianska ockrandets gift,har pengar ett naturrättsligt existensberät-tigande bara som den suveräna national-statsrepublikens skapelse, egendom ochansvar. Denna statens funktion är docksjälv ansvarig inför hela folket, genom enrepresentativ regering vars högsta konsti-tutionella princip är att befrämja det ge-mensamma bästa för alla nu levande ge-nerationer och deras efterkommande.

Folket måste därför kontrollera dessapengar politiskt, pengar som inte tillhörden enskilde innehavaren, utan den avhela folket styrda regeringen. Frågan om

folkets vilja på denna punkt är kompetenteller ej, bedöms mot den högsta konstitu-tionella principen i varje modern europe-isk form av suverän stat, en suverän natio-nalstat av formen det gemensamma bästa:en stat och dess befolkning förpliktad tillnu levande och kommande generationersgemensamma bästa. Pengar har ingen le-gitim, naturrättslig rätt att existera i enmodern form av verklig civilisation, an-nat än som ett av staten skapat instrumentför att befrämja det gemensamma bästaför nu levande och kommande generatio-ner.

Ontologiskt sett är realekonomiskaprocesser fysikaliska processer som börbeskrivas i enlighet med G.W. Leibniz’synsätt att en modern fysisk-ekonomiskvetenskap bygger på principer som är dy-namiska till sin karaktär, till skillnad fråndet brittiska systemets och Karl Marx’ be-skrivning av ett anti-dynamiskt, mekanis-tiskt system av cartesiansk typ. Dynamiskska också tolkas på det sätt som V.I. Ver-nadskij använde den termen 1935–36 föratt beskriva det som utmärker levandeprocesser över huvud taget.3 Dessa onto-logiska distinktioner är av en karaktärsom sammanfaller med C.F. Gauss’ av-slöjande, i utgivningen 1799 av hans dok-torsavhandling, i frågan om det som hansenare skulle kalla ”algebrans fundamen-talsats”, om den vetenskapliga inkompe-tensen i Eulers och Lagranges arbete.4

Det behövs en ny ansats

I en modern form av världsekonomi på2000-talet, med mer än sex miljarder nulevande individer på den här planeten, ochmed en ökningstakt som innebär att vimåste förlita oss mer och mer på relativtlåghaltiga råvaror som underlag för pro-duktionen, måste vi, till skillnad från denärmast föregående seklen, se på ekono-min utifrån Vernadskijs begrepp ”biosfä-

ren” och ”noosfären”. Det betyder att vinu bland kostnaderna för hela produktio-nen måste räkna in den fysiska kostnadenför att (1) bibehålla den relativa kostna-den för mänskliga insatser för utvinning-en av s.k. ”råvaror” på samma nivå glo-balt sett, och (2) utveckla den grundläg-gande ekonomiska infrastruktur som an-vänds för att upprätthålla människors bo-städer och produktion.

Något som inte ändrats mycket i detavseendet är att samhällets möjlighet tillfortlevnad alltid, så länge människosläk-tet har funnits på vår planet, har hängt påatt hela människosläktets kvalitativa pro-duktivitet, per capita och per kvadratkilo-meter av hela territoriet, har ökat. För det-ta har det alltid krävts att människan hargett uttryck för en förmåga som inte finnshos sådana lägre livsformer som männi-skoaporna: förmågan att upptäcka ochanvända en universell fysikalisk princip,antingen en fysikalisk princip som sådan,eller en jämförbar princip inom klassiskkonstnärlig komposition. Det som oftabeskrivs som ett ”traditionellt” samhälleär således, per definition, en kultur som ärdömd att gå under; endast ett samhälle in-ställt på att höja hela befolkningens pro-duktiva förmåga per capita till en högreprincipmässig ordning, genom att använ-da upptäckter av universella fysikaliskaprinciper gjorda av individer, kan blom-stra under någon längre tid.

Människosläktet kan överleva somart endast genom de framsteg i an-vändningen av upptäckta univer-sella vetenskapliga principer somser till att hålla arbetets nettopro-duktivitet per capita uppe, mot denmotverkande effekt som kommerfrån den successiva marginella ut-tömningen av de förhållandevisrikaste fyndigheterna.

Detta faktum, tillämpat på världssam-hällets nuvarande och tänkta framtida till-stånd, nödgar oss att betrakta de suveränanationalstaternas ekonomiska funktion uren kvalitativt mer rigorös synvinkel änsom förut varit acceptabelt.

När vi tittar på befolkningsmönsteroch levnadsstandard i t.ex. Asien mötervi, i de typiska fallen Indien och Kina, ensituation där dessa ekonomiers ytligt settsjälvklara, enkla konkurrenskraft i dennuvarande globala, och ”globaliserade”handeln, för närvarande hänger på att om-kring sjuttio procent av befolkningen, ochmotsvarande delar av det nationella terri-toriet, hålls nere i vad som faktiskt ellerpotentiellt är en hopplös fattigdom. Omlevnadsstandarden i Asien ska kunna lyf-tas upp till den nivå som kommer att krä-vas för stabila ekonomier och styresskickunder de två närmast följande generatio-nerna, måste den fysiska produktivitetenlyftas upp rejält, både per capita och perkvadratkilometer. Det betyder, bland an-nat, en relativt kraftig ökning av per capi-ta-förbrukningen av s.k. råvaror, och ävenett därmed sammanhängande behov avbåde extensiva och intensiva förbättring-ar av kvaliteten på den allmänna miljönoch närmiljön.

Dessa direkt förutsebara behov inne-bär en kraftig ökning, globalt sett, av detsom nu är den relativa råvarukostnaden,så som råvarukostnad skulle definieras itermer av den nu rådande fysiska produk-tiviteten mätt, relativt sett, i per capita-och per kvadratkilometer-mått i dag. Denkostnadsökningen skulle inte kunna bärasom inte samhällskostnaden per capitapressades ned av successiva språng uppåti den använda vetenskapliga tekniken.Det vill säga: om inte dessa per capita-kostnader minskades till att utgöra en vä-sentligt mindre procentandel av den fysis-ka kostnaden mätt per capita och per kva-dratkilometer än som nu är fallet.

2. Typ av sysselsättningi procent av den totala arbetskraften

1. Bruttoinvesteringari procent av BNP

Hejda det svenska lämmeltåget!

35

30

25

20

15

10

5

01950 1960 1970 1980 1990 2000

45

40

35

30

25

20

15

10

5

01975 1985 1995 2005

jordbruk, industri,byggverksamhet

bank, finans,försäkring

NY SOLIDARITET 11

Detta behov betyder en stark betoningpå ekonomisk planering; men det betyderinte ”marxistisk planhushållning”. Detmarxistiska systemet är, som Marx ochmarxisterna alltid har framhållit, ett deri-vat av det brittiska nationalekonomiskasystemet. Bland marxisterna, liksom i detursprungliga brittiska systemet, finnsingen förståelse för att världsbefolkning-ens nuvarande tillstånd kräver en vissnödvändig, fysisk vinstkvot.5 Det finnsingen förståelse för det faktum att det ärdet intellektuella framåtskridande somåstadkoms av enstaka individuella, krea-tiva intellekt, som ger upphov till den höj-da produktivitet, genom vetenskapligtoch teknologiskt framåtskridande, som ärförutsättningen för en faktisk extra pro-duktionsökning. Vi måste därför gå tillba-ka, nu, till den av vetenskapsmannenG.W. Leibniz utformade fysisk-ekono-miska vetenskapen, som låg till grund förfinansminister Alexander Hamiltons medfleras utveckling av det amerikanska na-tionalekonomiska systemet.6

3. Det brådskandenödvändiga programmetEtt landsomfattande järnvägsnät är inteen företeelse; det är en princip, en principsom ett dåraktigt folk i USA har övergivit,och därmed nästintill utplånat. Med prin-cip menar jag fysikalisk princip i sammamening som Johannes Keplers upptäcktav gravitationen, som en princip i det fy-siska universum. Vattensystem, kraftsys-tem, kommunikationssystem o.s.v. är intebara ting; de är uttryck för en förhållande-vis universell princip för hur territorietoch de samhälleliga förbindelserna i sam-hällen är organiserade. De är lika karakte-

ristiska för specifika slags samhällen somgravitationen är som en princip för uni-versum som helhet.

Det måste understrykas att principenför investeringar i produktion och infra-struktur inte egentligen bör vara investe-ringar i saker, utan investeringar i den ex-tra produktivitetshöjning som fås genomatt tonvikten läggs på vetenskap i bådeproduktionen och i produktutvecklingen.

Investeringar bör i huvudsak in-riktas på införande och tillämp-ning av principer, och inte bara påtillverkning av saker.

Det största omedelbara hotet mot denamerikanska ekonomin är hotet om attden kapacitet att konstruera verktygsma-skiner som för närvarande återfinnsfrämst hos yrkesarbetarna inom bil- ochrymdflygindustrin ska gå förlorad. Om vitillåter att biltillverkarna genomför demassiva kapacitetsneddragningar som denu hotar med, kommer USA att gå misteom den viktigaste delen av sin oumbärligaverktygsmaskintillverkning, och helaUSA kommer att bli ett ekonomiskt ”u-land”, med de sociala konsekvenser förnationen som detta medför.

Verktygsmaskintillverkningen kanräddas kvar genom en omorganisation avdenna näringsgren. Det som man då mås-te tänka på, är att den i praktiken nationel-la politiken har skapat ett kraftigt överdri-vet beroende av biltillverkning som så-dan, jämfört med behovet av andra trans-portmöjligheter, som t.ex. järnvägsnätet.

Nationen är nu i stort behov av an-dra saker, som t.ex. kollektivatransportsystem, kraftverk och re-paration av vattenleder, och i

många fall skulle den kapacitetsom nu finns inom bilindustrinvara den självklara lösningen.

Många av dessa möjligheter till ny till-verkning ligger inom ramarna för den of-fentliga infrastrukturen på federal, del-statlig eller kommunal nivå. Kontraktsom ingås till stöd för produktion av såda-na komponenter i offentlig infrastrukturskulle vara det effektivaste sättet att an-vända de framför allt statligt initieradelångsiktiga kapitalinvesteringarna, för attstimulera en återhämtning och moderni-sering av de sektorer inom det privata nä-ringslivet som nu är i fara.

Verklig vinst

Omvandlingen från en producent- till entjänsteekonomi har medfört att skatteun-derlaget har kollapsat i nästan hela natio-nen, mest direkt i samband med att indus-tri- och andra kvalificerade jobb har er-satts med lågavlönade, okvalificeradejobb inom tjänstesektorn. Delstaternasoch kommunernas krympande skattein-täkter till följd av de förlorade kapitalin-tensiva industri- och jordbruksjobben,tillsammans med de förlorade skattein-täkterna på grund av övergången tillokvalificerad eller kvasi-kvalificerad bil-lig arbetskraft, är en tydlig del av det mön-ster som har lett till att såväl hela delstatersom hela nationen nu befinner sig på rui-nens brant.

Det är dags att sätta stopp för dennaomläggning, till ett system med flytandeväxelkurser med betoning på billig ar-betskraft i världsdelar med relativt settmest fattigdom, och minst ekonomisk ut-veckling per capita och per kvadratkilo-

meter, bort från det tidigare globala syste-met med fasta växelkurser baserat på ka-pitalintensiva produktiva investeringar,.

Vissa ekonomiska elementa kan behö-va gås igenom på denna plats i vår redogö-relse.

Den yttersta källan till verklig netto-vinst från en investering är vetenskapligateknologiska framsteg, kompletterat avframsteg i klassiska konstnärliga kompo-sitioners inflytande. Dessa förbättringartar sig många olika uttryck, men de känne-tecknas alltid av att de använda principer-na inom vetenskap och klassisk konstlyfts upp till en högre nivå, med en därmedsammanhängande förbättring av den fy-siska kvaliteten på de landområden tillvilka det mänskliga livet och produktio-nen är förlagda.

Den europeiska civilisationen kundeuppnå sin överlägsna ställning, under pe-rioden från Solon, pythagoréerna och Pla-ton fram till modern tid, främst tack varetvå tendenser: naturvetenskapens och denklassiska konstens utveckling, samt attman i viss mån lyckades ersätta samhällenpräglade av slaveri eller kvasi-slaveri förmerparten av undersåtarna, med det som iden moderna europeiska civilisationenblev känt som 1400-talsmodellen av mo-derna suveräna nationalstater förknippa-de med ett starkt vetenskapligt och konst-närligt framåtskridande bland befolk-ningen i gemen.

Offentlig infrastrukturoch privat kapital

Min specifika rekommendation till ome-delbart agerande från kongressens sidaför att dra i gång den amerikanska ekono-mins återhämtning, har varit att man börkoncentrera sig på ett paket av kombine-rade stora satsningar på dels ekonomiskinfrastruktur, dels kraftverk och kraftnät.Denna rekommendation tar hänsyn tillbåde fördelen med att koncentrera sats-ningarna till den offentliga sektorn, därstatens roll är mycket effektivare, och oftahelt nödvändig, och våra begränsade till-gängliga möjligheter att åstadkomma re-lativt högavkastande fysisk-ekonomiskasatsningar.

Det bör framhållas, vid presentationenav ett sådant paket, att utbyggnaden av ettlandsomfattande järnvägs- och magnet-banenät har en sådan högavkastande po-tential: den skulle stimulera en utvecklingav hela den ekonomiska potentialen påbredast möjliga sätt, och sammanfallermed behovet av att ta fram ett vettigaresystem med kombinerade flyg- och tåg-transporter för hela det nationella territo-riet. Detsamma gäller återuppbyggnadenav våra hamnar och inhemska flod- ochkanalsystem, som ryggraden i befordranav bulkfrakter, vilka ger låga kostnaderper ton. Kapitalkostnaderna för att återak-tivera det vattenburna systemet för gods-transporter från området söder om de Sto-ra sjöarna, mellan Klippiga bergen ochAppalacherna och söderut till hamnarna iLouisiana, ger en bild av storleken på dekapitalinvesteringar som krävs för dettaprojekt.

När vi nalkas dessa föreslagna åtgär-der, måste vi vara medvetna om att denkvalificerade arbetskraft som behövs fördetta arbete inte längre finns i samma ut-sträckning som förut, både beroende påatt den har fallit för åldersstrecket och påatt antalet yrkesarbetare har krympt underdet senaste kvartsseklet.

Vi måste välja ut ett antal mycketstora projekt, som i sig får stort ge-nomslag i hela ekonomin, men somockså har den effekten att de kata-lyserar en ökning av den kvalifice-rade arbetskraftens andel av heladen potentiella arbetsstyrkan.

Ett sådant projekt skulle kunna vara attinföra magnetsvävartekniken i det ameri-

● TYCKER DU ATT globalisering låtertrevligt, med internet, öppna gränser ochen fri handel? Låt dig inte luras av re-klamkampanjen! Globaliseringen är enutopi som leder till krig, om inte helavärlden lägger sig platt för de finansin-tressen som har drivit fram nedmonte-ringen av nationalstaternas skydd förmedborgare och företag. I båda fallen blirresultatet en ny mörk tid.

Lyndon LaRouche har förklarat krigmot hela det globaliseringstänkande somhar fått bestämma samhällsutvecklingende senaste 30 åren. I artikeln ”Globaliza-tion, The New Imperialism” (EIR nr42/2005) säger han att globalisering baraär ett annat namn för den nya imperialis-men: ett system där en grupp privata fi-nansoligarkiska kretsar kräver att natio-nalstaterna antingen helt ska upphöra attexistera, eller förnedras till att bli lakejer,som tigger vid de finansoligarkiskamakthavarnas fötter.

Samma typ av krav låg bakom de tvås.k. världskrigen och den stora kärnva-penkonflikten under 1900-talet. Sammadrivkrafter förklarar också krigspoliti-ken som kommer från den av Dick Che-ney styrda Bush-administrationen. Manskulle kunna säga, menar LaRouche, attsamma Synarkistinternational som ska-pade Mussolini, Hitler och Franco, nuåstundar någonting i stil med ett nukleärt”Harmagedon”, som de tror att de skakunna vinna. Meningen med någonting

så fasansfullt skulle varaatt utrota de sista spårenav nationalstatens institu-tioner, i USA inberäknat.De skulle aldrig kunnalyckas med att upprättaett permanent nytt världs-imperium. Men resultatetav deras försök skulle blikatastrofalt, för både an-gripare och offer.

Det största problemet, säger LaRou-che, är att politiker och andra, både i Eu-ropa och i USA, är rädda för finansoligar-kin. Om, menar LaRouche, en majoritetav världens ledare var fullt rationella,skulle de raskt avbryta de senaste trettioårens vettlösa monetaristiska experi-ment, och återgå till den framgångsrikaekonomiska politik som fördes under1950- och 1960-talet. Då låg tonviktenpå utveckling av den fysiska ekonomin,och ekonomin styrdes mycket medvetetmed hjälp av regleringar. Staten skapadehelt enkelt, med politiska medel, en mil-jö i vilken företag och hushåll kunde ut-vecklas.

”Globaliseringen” slår sönder alltdetta, och ställer företag och arbetskraftnakna mot den internationella finansoli-garkins omättliga aptit. Välfärd och högalöner sprider sig inte ut från de rika län-derna, utan det är tvärtom de fattiga län-dernas låga löner och avsaknad av socia-la skyddsnät som exporteras till de fornavälfärdsstaterna, med avsikt att slå sön-der välfärdssystemen. Det är en rent fas-cistisk politik, som återigen, precis sompå 1930-talet, har satts på dagordningenför att ”lösa” en finanskris. Det ena lan-dets företag och människor spelas ut motdet andra landets företag och människor,som slås ut i en ständigt nedåtgående spi-ral som till slut, om den får fortsätta, för-svagar mänskligheten så långt att en nymörk tid blir oundviklig.

I artikeln ”The Power to Prosper”(EIR nr 17/2005) förklarar LaRouche,med ett uttryck lånat från fysiken, att manmåste se på den ekonomiska processensom ett fält, som bestäms av en viss all-män vetenskaplig och teknologisk nivå isamhället, inklusive kultur, infrastruk-tur, utbildning, som i sin tur bestämmervilka möjligheter man har i den givna si-tuationen. Om man ser på ekonomin pådet sättet, kan man förstå varför ”utflytt-ning av tillverkningen av en vara, ävenmed användning av samma teknik, frånen utvecklad ekonomi till en mindre ut-vecklad ekonomi under de senaste 25åren totalt sett har lett till att ökningstak-ten i produktiviteten per capita i världenhar kollapsat!”

I ett samtal med diplomater förtydli-gade LaRouche:

– Om man flyttar en fabrik från ettland, där lönerna är höga just därför att enutvecklad ekonomi måste upprätthålladen uppbyggda infrastrukturen, till ettannat land, där lönerna är låga just därföratt man ännu inte har byggt upp den infra-strukturen, så sänker man den fabrikensproduktivitet, vilket är till nackdel förden totala produktiviteten i världsekono-min. Varken låglönelandet eller höglöne-landet tjänar någonting på det, det ärohållbart i längden och det sänker pro-duktiviteten globalt. Detta är ett världs-problem, trots att varken ekonomerna el-ler politikerna, och ännu mindre den bre-da allmänheten, har en aning om det.

Utvägen ur globaliseringens dilem-ma, säger LaRouche, är ett Nytt BrettonWoods, d.v.s. ett långsiktigt produk-tionsorienterat valutasystem med fastaväxelkurser, samt att suveräna national-stater bekänner sig till det gemensammabästa och till Westfaliska fredens principatt befordra ”den andres väl”.

❏

LaRouche om”globalisering” – Alla förlorar

kanska transportsystemet. I det samman-hanget kan man tänka på hur det tyskamagnettågsystemet har införts i Kina ochplaneras för länken från München till denstadens flygplats. Att bygga magnetbanortill högtrafikerade flygplatser kan vara ettsätt att komma i gång med utvecklingenav den nödvändiga arbetsstyrkan och pro-duktionskapaciteten för mer storskaligatillämpningar. En självklar prioritet skul-le t.ex. vara en magnetbana för passage-rartrafik från Boston ner längs den ameri-kanska östkusten till Washington D.C.Detta senare val skulle lyfta upp förloradproduktionskapacitet till magnettågsnivålängs hela denna rutt, och därmed svaraför en ansenlig del av uppbyggnaden avkapaciteten att producera ett landsomfat-tande magnetupphängt stambanenät.

Genom utbyggnaden av ett integreratnät av flyg-, järnvägs-, magnetsvävar-och vattentransporter skulle stora delar avhela nationen öppnas på nytt, däribland denu ödelagda regionerna i västra NewYork, västra Pennsylvania, Michigan,Ohio och Indiana, med internationellalänkar till Atlanten, genom de Stora sjöar-na, och till Mexikanska golfen genomMississippisystemet.

Det självklart nödvändiga komple-mentet till en sådan utbyggnad av mass-transportsystem, är massiva investering-ar i kraftverk och därmed sammanhäng-ande distributionssystem.

Till detta behövs primära investering-ar som sträcker sig ett kvartssekel till etthalvsekel framåt i tiden, och innebär in-vesteringar i motsvarande omfattning ikapitalförbättringar som understöder hu-vudprojektet.

USA:s Federal Reserve-system, lik-som det internationella finanssystemet, äri grunden bankrutt, och hopplöst bankruttmed konventionella mått mätt. Tanken attman skulle kunna förlita sig på privat ka-pital för en utveckling av den grundläg-gande ekonomiska infrastrukturen voredärför rena bedrägeriet. Bara genom enlångsiktig, kvartssekellång ungefär, stat-lig omorganisation under gång av detbankrutta Federal Reserve-systemet kanen någorlunda stark återhämtning av denamerikanska ekonomin komma i gång.Det faktum att USA:s konstitution före-skriver ett statligt kreditsystem, till skill-nad från ett monetärt system av nuvaran-de europeiskt snitt, ger oss den avgörandefördelen att kunna mobilisera tillräckligtmycket statliga krediter på ett välordnatsätt, med ett kvartssekel som basperiod.Om de europeiska, konkursfärdiga mone-tära systemen kan fås att köra i par med ettsådant nytt kreditsystem i USA, skulle detlägga grunden för en global ekonomiskåterhämtning, upp ur det nuvarande IMF-systemets bankrutta tillstånd.

Om de till Federal Reserve-systemetanslutna privatbankerna omorganiseras, isamband med den statliga omorganisatio-nen av hela Federal Reserve-systemet,skulle det underlätta skapandet av privatakrediter inne i USA som komplement tillanvändningen av offentliga krediter i enutbyggnad av den grundläggande ekono-miska infrastrukturen.

Ett villkor för att sådana långsiktiga in-vesteringar i både den offentliga och pri-vata sektorn ska lyckas, är att tyngdpunk-ten läggs på högavkastande investeringari vetenskapliga-teknologiska framsteg avspjutspetskvalitet.

4. Biosfären på lång siktJordens vattenresurser, atmosfär och detförråd av fossila mineraler som vi utvin-ner för mänskliga användningsområdenär förhållandevis ändliga, med avseendepå både den takt med vilken dessa natur-tillgångar behöver förbrukas och deras er-forderliga kvalitet. De erforderliga natur-tillgångarna bör mätas per capita och perkvadratkilometer av planetens yta, ochbör också mätas i termer av det ökade be-

hovet, per capita och per kvadratkilome-ter, i takt med att samhället utvecklas ochfolkmängden ökar. Utan vissa förbätt-ringar i vår planets rådande, invanda all-männa politik kommer de resurser som ti-digare generationer lämnat i biosfäreninte att räcka till för att tillgodose de lö-pande mänskliga behoven.

Vi måste nu också tänka på att vibehöver generera sådana resurserför biosfären och noosfären, somlöpande produkter av människo-släktets fortlöpande arbete.Först och främst har vi redan kommit

dithän att vi måste generera en ökande an-del av den totala förbrukningen av dricks-vatten, hellre än att vara tvingade att tärapå det som till stor del är fossila reservoa-rer av drickbart eller nästan drickbartvatten.7 När de fossila ådrorna sinar mås-te vi generera nya vattenresurser, exem-pelvis genom avsaltning med hjälp avhögtemperaturreaktorer och fusionsreak-torer som kan hantera stora volymer, föratt ersätta det som förbrukats. Inom heladetta spektrum måste vi anta utmaningenatt generera de grundämnen och deras iso-toper som vi behöver, hellre än att, somhittills, vara tvingade att bryta förråd somligger som fossila avlagringar i biosfären.

Eftersom vi alltså är nödgade att pådetta sätt ta ansvar för hela vår planet, harvi redan börjat vända oss utåt, och inse attdet är vår skyldighet att lära oss mer ochmer om vårt solsystem, med målet att vitill slut ska kunna styra hela solsystemetsom en sammanhängande enhet. Hursnabbt vi kan gå fram på den vägen ärovisst; för närvarande kan vi utgå ifrån attvi inte behöver veta hur snabbt vi måstegöra kvalitativa genombrott i den rikt-ningen utanför det område i solsystemetsom ligger inom Jordens egna gränser.Det räcker med att vi, som det heter,”kommer i gång”.

Om inte människan lär sig behärska

krafter i nivå med polariserad termonu-kleär fusion blir en framtida adekvat styr-ning av solsystemet inte möjlig. Denna ut-maning är det långsiktiga målet som vi nuhar i sikte. Vi kommer helt klart inte att nådet målet under de nu levande människor-nas livstid, men detta är horisonten somkommande generationer måste börja tasikte mot, redan nu.

Den betydelse som denna syn påmänniskans öde långt in i framti-den har för de nu levande genera-tionerna, och för dem som kommernärmast därefter, är att den ger ossen uppgift som praktiskt överens-stämmer med föreställningen omden odödlighet som är tillgängligför den person som lever i dag.

Det är en uppgift som förenar dem somlever i dag på en gemensam väg hundra-tals generationer eller mer in i vårt solsys-tems avlägsna framtid, och en syn på uni-versum ännu längre bort, en syn påmänskligheten som en odödlig avbild ochtjänare av en verksamt avsiktlig Skapare.

Den nya synen påmänniskan

Det finns inga mänskliga raser. Allamänskliga fenotyper, eller genotyper, hari grunden samma slags kognitiva potenti-al, om bara den potentialen får utvecklasoch dess fruktbarhet uppmuntras. Detsom människan har gemensamt med dju-ren är ingen egenskap som är specifiktmänniskans; någonting som tillhör en hö-gre ordning, en egenskap som människanär ensam om, är grunden för människansidentitet och för den specifikt mänskligaidentititen. Den distinktionen tar sig ut-tryck i form av den kreativitet som är för-knippad med upptäckter av universellafysikaliska principer, t.ex. de gamla pyt-hagoréernas och Platons karakteristiska

upptäckter. Det är genom delaktigheten ianvändningen och skapandet av sådanaupptäckter som samhället organiseras påett sätt som stämmer överens med denverkliga skillnaden mellan människanoch djuren, skillnaden mellan noosfär ochbiosfär. En vetenskaplig upptäckt ochdess tillämpning är inte ett medel för attuppnå ett mål; det är en nödvändighet somär karakteristisk för den mänskliga indivi-den och för samhället, i sig, t.o.m. enbartför sin egen skull.

Detta är den människosyn vi måste haom vi ska kunna mobilisera vårt folk uppur det fördärv som vår nation nu hotas av.Detta är den människosyn som ligger im-plicit i Vernadskijs insikt i noosfären, somden rätta ekonomiska politiken för vårplanets nu levande och framtida genera-tioner.

Vetenskap kontravidskepelse

Det moraliska fördärv som är den störstaskulden till det kulturella förfallet i Nord-och Sydamerika och västra Europa i dagtar sig formen av en irrationell tro på magi,t.ex. ”Ringen”- och ”Harry Potter”-kul-terna. Dessa kulter har en modern rot i deempiristiska former av mystik som är för-knippade med Thomas Hobbes, JohnLocke, Bernard Mandeville, FrançoisQuesnay, David Hume, Adam Smith, Je-remy Bentham m.fl.: tron på att det finnsen magisk princip, t.ex. ”frihandels”-dogmen, som påverkar händelsernasgång ungefär som ”små gröna gubbar”som sitter och styr under golvbrädorna pådet riktiga universum; tron på ett magisktresultat, om vi följer ett recept som mys-tiska krafter kommer att belöna oss förmed resultat på erfarenhetens område.

”Science fiction”-underhållning ingåri denna smittsamma spridning av en ve-tenskapsfientlig tro på i grund och bottensataniska magiska krafter. Mycket av det

12 NY SOLIDARITET

Världens ungdomar,

Vi måste sikta på att skapa vad som fritt uttryckt kan kallas en massledar-skapsfaktor. Vi måste snabbt utvecklamånga ”plutoner” av verkligt kvalifice-rade, unga intellektuella ledare genom-syrade av ett destillat av den klassiska tra-ditionens mest centrala produkter framtill i dag. För detta behöver vi inte bara enrörelse för utbildning, utan en politiskrörelse som i sig är utbildning. Detta måste vara en massorienteradrörelse av framtida världsledare, somförsöker inspirera den typ av ledarskap idagens institutioner, som de nuvarandeungdomarna kommer att representeranär de blir nationernas ledare ett de-cennium eller mer in i framtiden.

- Lyndon H. LaRouche

När små människor skapar storaskuggor är skymningen nära, var-nade Konfucius för över tvåtusen

år sedan. Om vi tänker på de ledare ochauktoriteter som i dag har getts utrymmetatt föra världen in i den stora och absolutomedelbara krisen världen i dag står in-för, måste vi instämma med vår kinesiskavän. Att Bush och hans anhang i dag till-låts vara dessa små män måste vi ändrapå.

Dessa män befinner sig på positionersom gör att de har ansvaret och makten attantingen lyfta upp världen och imple-mentera lösningar, eller, som i dag, ytter-ligare försänka världen ner i gyttjan avden finansiella och kulturella världsord-

ning som går under benämningen globa-liseringen. Man är alltså antingen en delav lösningen eller en del av problemet,som Lyndon LaRouche har påvisatmycket klart de senaste åren … Dessa in-divider på de härskande positionerna haralltså nu att välja: ändra ert beteende, el-ler avgå. Mycket enkelt. Vårt samhällehar inte tid eller råd att sitta och vänta utatt dessa personer går i pension, utan enförändring måste ske NU.

Nu kommer vi då till den delikata lös-ningen i form av en samhällskraft sombehöver byggas; en massrörelse med re-volutionerande eganskaper, nämligenmod, ungdom och potens. Allt dettakommer naturligtvis inte av sig självt,

utan som citatet här bredvid visar, frånoch genom en rörelse som ”i sig själv ärutbildning”. Vi behöver skapa en ung-domsrörelse, med unga människor ifrämst åldrarna 18 till 25 som är bereddaoch kommer att bli beredda att ta ledar-skap för hur världen utvecklar sig dekommande 50 åren och längre. Ungdo-mar som har idén om att det finns univer-sella principer som styr universum, ochsom får en utbildning i och med dennaungdomsrörelse.

Vad är en universell princip? Mångakan inte svara på detta. Inklusive mångasom har gått universitetsutbildningar.

Vi kan ta ett exempel: Keplers upp-täckt av de principer som bestämmer hur

Torusformens positiva och negativa krökning studeras under enstudiehelg arrangerad av LaRouches ungdomsrörelse.

NY SOLIDARITET 13

som torgförs som ”religiös fundamenta-lism”, av t.ex. den råbarkade pastorn PatRobertson, är en dyrkan av den sympate-tiska magins bedrägliga, inbillade krafterav samma pro-sataniska karaktär.

Vi existerar i det verkliga universum,och är, som skapelseberättelsen i FörstaMoseboken slår fast, män och kvinnorskapade som en avbild av Skaparen, föratt vara Hans ställföreträdare i förvalt-ningen av det universum i vilket Han, ochvi, bor: och, som Albert Einstein så riktigtunderströk, det finns ingenting utanfördet universum i vilket Han råder allestä-des närvarande, samma universum som viexisterar i.

Ingen har kunnat visa på möjlighetenav ett sakernas tillstånd i vilket människorkan bli odödliga i sin förkroppsligadeform. Däremot kan vi, till skillnad fråndjuren, bli andligt odödliga, åtminstoneunder vissa villkor, vilket inget enskilt ex-emplar av en djurart kan. Skillnaden mel-lan människan och djuren i detta avseendeligger på området för idéer av den kvalitetsom är förknippad med den enskilda män-niskans upptäckt av en universell fysika-lisk princip, eller av ett strängt klassisktkomponerat konstverk som förevigarkompositörens identitet som en levandekraft i samhället för hundratals, kanske tu-sentals år framåt. Att de upptäckta och an-vända universella fysikaliska principernaockså är verksamma, vittnar om att densida hos oss som är odödlig, och som kom-mer till uttryck i den unikt mänskliga upp-täckten av universella fysikaliska princi-per, finns inuti Skaparens universum, intenågonstans utanför, eller under.

Rent kroppsligt sett skiljer vi oss somindivider inte särskilt mycket från vårahusdjur. Men som vi ser, när vi reflekteraröver giltiga, nyskapande upptäckter avuniversella fysikaliska principer, ellerstora klassiska konstnärliga kompositio-ner, av t.ex. Bach eller Beethoven, som vi-sar upp den mänskliga individens odöd-

lighet för oss, så ligger den enskilda män-niskans egentliga existens och därmedmeningen med hennes liv inte inom bio-sfärens område, utan i det som uppträderför oss i form av noosfären, det områdesom upptas av upptäckter i form av uni-versella fysikaliska principer och viktigaklassiska former av konstnärliga kompo-sitioner, samt av politiska beslut och där-med sammanhängande initiativ som ut-trycker ett mänskligt tänkande av sammakvalitet som vetenskapliga och klassiskakonstnärliga upptäckter.

Den grymma dårskapen som man mås-te betänka, och förkasta, är tanken att denenskilda personen måste föreställa sig denkommande döden som en dörr som slåsigen och förseglas, för att aldrig mer öpp-nas igen. Medan däremot vi som upprepa-de gånger har återupplevt en verklig upp-täckt, som gjorts på naturvetenskapens el-ler de klassiska konstnärliga kompositio-nernas område, ser klarare än de flesta an-dra att det som händer när man återupple-ver en sådan upptäckt gjord i det förgång-na, är att den levande processen hos den in-divid som först gjorde upptäckten av denifrågavarande principen manas fram igen.I verklig vetenskap och stor klassisk konstupplever vi, i vårt eget kött, den verksam-ma existensen av en sedan länge död upp-täckares person. Vi erfar således en verk-sam känsla av livet efter detta.

Bland vanliga, förnuftiga människorkan vi t.ex. se en farfar som pekar på någotbyggnadsverk och säger till sitt barnbarn:”Jag var med om att bygga det där.” Det äri känslan för levande och döda männis-kors fortsatta, historiska existens som vihar en mer eller mindre direkt tillgång tilldet som har kallats ”en föraning om odöd-ligheten”. Genom att blicka bakåt på detsättet, och sedan blicka framåt in i denframtid då vi kommer att vara begravda,blir den rätta verksamma föraningen omden enskilda människans odödlighet åt-komlig för vår kunskap.

Det är alltså stora vetenskapliga upp-täckare och stora klassiska konstnärersom exemplifierar den större kategorinpersoner som har inte bara en föraning omden enskilda människans odödlighet,utan en verksam föraning, en föraningsom har en direkt påverkan på den insikts-fulla personens agerande i dag. Så är detmed patrioten vars kärlek till den framtidamänskligheten får honom att dra ut i strid.Man brukade säga, i ett lamt försök attfånga ett sådant sinnelag på ett förenklatsätt: ”Lova Gud och langa hit ammunitio-nen!”

Den utmaning som gömmer sig i såda-na funderingar exemplifieras av ämnetför Aischylos’ ”Den fjättrade Prome-theus”. Zeus’ dom mot Prometheus för atthan hade lärt människorna att bruka ”el-den” är den avgörande frågan. Det sommänniskans liv går ut på, är att sprängatraditionens bojor, på det sätt som fram-steg inom vetenskapen och den klassiskakulturen gör, för att kunna placera in enverksam känsla av både det förflutna ochframtiden inom de ändliga ramarna förden enskilda personens förgängliga liv.Det är precis denna känsla av en personligodödlighet, oberörd av att den djurkroppvi är inhysta i kommer att dö, som är grun-den för all verklig mänsklig moral.

Det är också denna självuppfatt-ning, om en verksam existens i uni-versum bortom det egna livetsgränser, som är den enda grundenför den äkta medborgaranda somvi nu måste väcka upp hos våralandsmän, om vi ska kunna över-vinna de fruktansvärda faror somsenare tiders dårskaper har ned-kallat över oss och andra nationer idag.

Det är först när vi tar tag i vårt personli-ga ansvar för vad som händer med mänsk-ligheten under generationerna som kom-

mer efter oss, som vi kan hitta fram till vårmer upphöjda självuppfattning. Här finnsdet som G.W. Leibniz definierade som”strävan efter lycka” – den föreställningom nu levande och kommande generatio-ners gemensamma bästa, och ett förverk-ligande av den godhet som de som komföre oss har bidragit med, som är den cen-trala tanken i vår Oavhängighetsförkla-ring från 1776.

Vårt hopp som ett folk i dag ligger i be-slutet att förverkliga de stora och mäktigaverk som gör inte bara vår nation, inte baravår planet, utan också vår närmaste om-givning i universum till en bättre plats förde många generationer som kommer efteross.

❏

Ovanstående är ett utdrag ur ”DeficitsAs Capital Gains: How To Capitalize ARecovery”, publicerad i EIR nr 4/2006.

1. ”Warfare and Civilization”, förord till Tu-kydides’ The Peloponnesian War (BantamBooks, New York 1960).2. ”Schmittska” syftar på nazisternas kronju-rist Carl Schmitt, arkitekten bakom den poli-tik som gav Hitler diktatoriska maktbefogen-heter efter det att Hermann Göring hade sattRiksdagshuset i brand. Samma nazistiska läraom en ”odelad verkställande makt” omfattasexplicit av Federalist Society, och för närva-rande av både president Bush och vicepresi-dent Cheney.3. Jfr Lyndon LaRouche, ”Vernadsky and Di-richlet’s Principle”, EIR, 3 juni 2005. Se även”LaRouche Dialogue With Youth: The Princi-ple of Power”, EIR, 23 december 2005. Finnsockså på www.larouchepub.com.4. Ibid.5. Karl Marx kände till det amerikanska natio-nalekonomiska systemet, särskilt FriedrichLists och Henry C. Careys arbeten, men hanhölls tillbaka, upprepade gånger, av FriedrichEngels, till att angripa det amerikanska syste-met i rätt skarpa ordalag, och samtidigt för-svara det brittiska systemet som den praktiskttaget enda ”vetenskapliga” grunden för natio-nalekonomiska analyser.6. I första bandet av Kapitalet påpekar KarlMarx att han inte har tagit hänsyn till ”kapita-lets teknologiska sammansättning”. De lärorom pris och värde som uppstod genom attMarx duperades av den brittiska Haileybury-skolans oriktiga antaganden i detta avseende,förklarar de långsiktiga sammanbrottstenden-serna hos ett sovjetiskt system som, särskiltfrån Chrusjtjev och framåt, anpassade sig tillideologiska trender som pumpades ut frånbl.a. den av Bertrand Russells med fleras an-hängare influerade Cambridgeskolan. Det varbara inom det militära och den därmed sam-manhängande naturvetenskapen som det sov-jetiska systemet ”bröt mot” det naiva synsättsom såg den fånigt löjliga Adam Smith somen vetenskaplig tänkare.7. Jag fick upp ögonen för detta problem1982, när jag intresserade mig för vad somkan ha varit reservoarer av fossilt vatten, sna-rare än ”förnybart” vatten, tänkta att användasvid anläggandet av nya agro-industriella stä-der i Egypten. Att få öknarna att grönska iNordafrika och Sydostasien är en huvudmål-sättning som måste prioriteras för ett snart be-mästrande.* Lydernas kung Kroisos (lat. Krösus) rådfrå-gade oraklet i Delfi huruvida han skulle dra ikrig mot perserna. Han fick svaret att om hangjorde det skulle han störta ett stort rike. Kroi-sos tolkade det som att han genom att dra ikrig skulle störta det persiska riket. Men Kroi-sos’ fälttåg slutade i stället med att hans rikeblev intaget av perserkungen Kyros (ca 546f.Kr.) och huvudstaden Sardes plundrad påsina omätliga rikedomar. Kroisos klagade hosoraklet, men oraklet genmälde att spådomenvar riktig: ett stort rike hade störtats – nämli-gen hans eget. Kroisos hade misstolkat svaretoch fick skylla sig själv. (Källa: ”Herodotoshistoria”, Norstedts Förlag 2000.)** Post hoc, ergo propter hoc – efter detta, allt-så på grund av detta; benämning på det logis-ka felslutet att låta tidsföljd gälla som orsaks-följd.*** Prokrustes var enligt den grekiska mytenen rövare som lade främlingar som kom i hansvåld på en säng och högg av deras ben ellertänjde ut deras kroppar för att anpassa dem ef-ter bäddens längd.

solsystemet är utfor-mat och organiserat.De system som Pto-lemaios, Tycho Bra-he och Kopernicusföre Kepler utveck-lade för att försökabeskriva solsyste-mets utformning varalla goda approxi-mationer, men hurmycket de än för-sökte anpassa sina system, genom att somPtolemaios till exempel lägga till fler ochfler s.k. epicykler, kunde de inte få dessaatt passa ihop med planeternas eller so-lens verkliga rörelser. Det var Kepler somanvände dessa anomalier för att skapa enhypotes om vad för slags princip som ska-par just de fenomen som vi med våra sin-nen kan uppfatta. Det var alltså Keplersom upptäckte gravitationsprincipen,inte Newton, som man lär ut.

Det är alltså denna sanningssökandehypotesbildning vi vill utarbeta en metodför. Att utrusta sig med en vetenskapligmetod för att ta reda på om saker, axiomoch påståenden är riktiga eller ej, är någototroligt viktigt och utan denna metod såär vi alla chanslösa i politiska eller veten-

skapliga sammanhang. I väldigt stor ut-sträckning blir vi då överlämnade till po-pulära uppfattningar, mer eller mindredugliga eller odugliga auktoriteter ochrent av till gissningar. För att få fram den-na metod kan man studera andra tidigarestora upptäckare, och deras upptäckter.Hur kom de på dessa upptäckter och uni-versella principer? Om vi går tillbaka ochinte bara lär oss utantill någon regel somdenna upptäckt kanske resulterade i (ifallet Kepler, det enda de absolut flestavet om Keplers upptäckter är det som kal-las ”Keplers lagar”, som säger lite elleregentligen ingenting om hans faktiskaarbete), utan faktiskt också gör sammaupptäckt själva, så kan vi förstå den ochlära oss av den, inte som något flyktigt,

utan som något verkligt.Nu är frågan: behöver vi veta något

överhuvudtaget för att förändra politi-ken? Har vetenskap och politik någon-ting med varandra att göra? Svaret är, för-vånade nog, att jo, det har de. Om vi intekan VETA vad som är dagens problem,hur det har blivit så, vad i historien somhar fungerat, vad som har brutit en funge-rande bana etc. – allt detta med hjälp av envetenskaplig metod för att skilja sanningfrån osanning – så finns det absolut intenågon som helst chans att vi kan hitta enlösning på eländet. Det finns ingen chansatt komma fram till hållbara och san-ningsenliga förbättringar av vårt samhäl-le utan denna metod. Så enkelt är det! Viskulle annars bli offer för ett godtyckesom inte är sunt.

Och med detta sagt finns det bara ensak att göra, att skapa denna ungdomsrö-relse. Lyndon LaRouche har tagit ledar-skap, inte bara för USA och det demokra-tiska partiet, utan för hela världen. Hanhar utarbetat lösningar på den ekonomis-ka och kulturella kris som har fått fortgåallt för länge. Att stödja honom och hanskamp, och även få Sverige och de euro-peiska nationerna att förstå och imple-mentera LaRouches ideer är oerhört vik-tigt om vi vill fortsätta att ha en civilisa-tion överhuvudtaget. Så alla som läserdet här borde gå med i vår internationellafight, antingen här i Sverige eller i andradelar av världen där vår ungdomsrörelsebreder ut sig.

Felicia Sjöblomfelicia@nysol.se

LaRouches ungdomsrörelse

gå med och ta över!Steve Jeffries i

LaRouches ung-domsrörelse åter-skapar det harmo-niska medelvärdet

som Platon talarom i ”Timaios”.

Sverige kan bidra till englobal politik som ga-ranterar alla länder till-gång till råvaror tillrättvisa priser, och sät-ter stopp för dagens im-perialistiska globalise-ring. Men då måste mantänka större än bara be-stämma sig för att köpahemslöjdsvaror fråntredje världen.

Det handlar om att tillämpaden mest effektiva meto-den mot imperialismen i

historien, nämligen det ameri-kanska ekonomiska systemet,som bygger på banbrytandeuppfinningar och tung industri.Det var när Kontinentaleuropasländer, Ryssland, Japan ochKina, under senare delen av1800-talet ”importerade” denamerikanska ekonomiska syste-met, som de kunde lyfta sig tillindustrinationer och börja frigö-ra sig från det brittiska imperietsvärldsdominans.

Svenska uppfinnare, som lå-tit sig inspireras av USA, grun-dade världskoncerner som satte

verktyg och maskiner i händernapå världens folk för att byggavälfärd och frihet. Fortfarandebärs denna ”amerikanska” im-puls vidare i svensk industri,som är känd för att produceramaskiner till infrastrukturbyg-gen i stället för att sälja tingel-tangel. Om vi i Sverige tar tag idenna tradition, så som den ut-vecklats genom järnvägsbygge-na till Lapplands malmfält ochockså av amerikafararen IvarKreuger i Skellefteåområdetsgruvfält och den norrländskapappersindustrin, kan helaNordkalotten göras till ett cen-trum för att skapa rättvis råvaru-försörjning i världen.

Förlös potentialen!

Sverige är i dag EU:s ledandegruvnation och Norge har bliviten stor oljenation. Tillsammansmed den tunga svenska och fin-ska processindustrin vid Botten-viken finns en kompetens att tafram de mest skiftande råmateri-al ur trä, malm, gas och olja. Läg-ger man till forskningen på tek-niska högskolor, universitet ochi de verkstäder som byggt ma-skinerna, ser man att Norden

sammantaget besitter en enormkunskapspotential.

På Nordkalotten finns möj-ligheten att bygga ut ett samar-bete med ryssarnas vetenskaps-institutioner och rika mineral-,gas- och skogsfyndigheter påKolahalvön, i norra Karelen ochBarents hav. Hela regionen kanbli ett utvecklingsområde för rå-varuproduktion, men ännu merför pilotprojekt som kan utveck-la helt nya råvaruprocesser ochdesignade material, som kan tafram de råvaror som Kina, Indi-en och tredje världen behöver.

Sverige kan bestämma sig fören sådan råvarustrategi, somskulle vara viktig för hela värl-den. Det skulle betyda att tiotu-sentals nya produktiva jobbskulle skapas inte bara för ar-betslösa norrlänningar. Sverigesstora invandrargrupper kan bi-dra med sina kunskaper om helavärlden. Samer och finska mino-riteter, liksom många östeuro-peiska invandrare har naturligakontaktmöjligheter med helaNordkalotten.

Med ett par stora statliga pro-jekt kan Sverige rycka i gångdenna process, och visa för ar-betslösa ungdomar från hela lan-

14 NY SOLIDARITET

Råvarorna har alltid varit och är fortfarande imperiernas va-pen för att underkuva länder och folk. I dag är det oljebola-gen som är symboler för utpressningspolitiken, medan det

tidigare var Hansans salthandel eller 1800-talets kolonialvaror.Ingen generation har gjort oss så beroende av oljebolagen och im-perial råvarukontroll som 40-talisterna. Internationella gruvbolaghar fått ta över Afrikas gruvor och kärnkraftsutbyggnaden harstoppats, samtidigt som spekulationbubblornas enorma pen-ningsummor har släppts in i råvaruhandeln och drivit upp prisernai höjden.

Alla betalar nu ett helt onödigt fördubblat oljepris. Konsumen-terna över hela världen rånas på enorma belopp. Vid ett nytt krig iPersiska viken kan detta orättfärdiga oljepris återigen fördubblasoch bankerna som sköter oljespekulationen kan mångdubbla sinavinster.

Vad som är än värre, är att de internationella storbankerna ge-nom oljespekulationen har köpt upp nästan all olja som handlas påden internationella marknaden. De har därmed fått en enorm maktatt tvinga alla länder på knä. Då handlar det inte bara om att betalamördande höga oljepriser, utan om att tvingas ge upp allt, från na-tionella tillgångar till befolkningens alla skyddnät.

Ett krig mot Iran just nu är därför extra farligt. Det skulle utlösaen oljekris men också en flykt från dollarn i oljehandeln, vilketskulle utlösa en global finanskollaps. Förlorar de skulderna som

maktmedel kan bankerna och oljebolagen an-vända sin kontroll över oljan och andra råva-ror för att behålla makten över världsekono-min. Det skulle bli den totala ”globalisering-en”, ett världsimperium, med Londons City ifortsatt ledning för världsekonomin.

Inget land utan en mycket stark militärmakt och egen kontrollöver sin elkraftproduktion, sina viktigaste råvaror och sin mat,kan stå emot en total avstängning av olja och annat under de må-nader som spekulanterna genom sina oljeoptioner (vilka geräganderätt!) totalkontrollerar tillförseln. 40-talisterna kan genomsin tanklöshet komma att döma sina efterkommande till ett elän-de, motsvarande trettonhundratalets mörka medeltid då bankirer-na i Venedig, via bankhuset Fugger och Hansan, höll i gång inbör-deskrigen i Skandinavien, ungefär som de internationella gruvbo-lagen håller i gång krigen i Afrika i dag.

Frågan om hur råvarukontrollen skall vridas ur spekulanter-nas och det nya globaliserade imperiets händer är, tillsam-mans med reorganisationen av finanssystemet, avgörande

för våra möjligheter att skapa en fredlig värld. Med stöd av en nyamerikansk politik, under inflytande av LaRouche, finns det möj-lighet att sluta internationella avtal som garanterar alla länder till-gång till olja och råvaror utan utpressning. Det är just vad LaRou-che föreslagit.

Den ryske presidenten Putin har fört upp makten över råvaror-na på den internationella dagordningen. Sedan Ryssland blivitordförandeland för G8-gruppen, har Putin föreslagit att världensledare på toppmötet i S:t Petersburg i juni skall diskutera säkerenergitillförsel för alla länder.

Nu måste vi i Sverige se till att ingen skall behöva betala 10 kr li-tern för bensinen eller 10 000 kr kubikmetern för villaoljan. Vimåste ta strid för att regeringen i direkta avtal med oljeländer köperoljan till halverade, långsiktigt rimliga priser, utan att blanda in deoljebörser som spekulanterna kontrollerar. Samtidigt måste Sveri-ge gå med i striden, som LaRouche och Putin öppnat, för att ocksågarantera tillförseln, i hela världen, av elkraft och de enormamängder råvaror som krävs för att alla världens folk skall kunna fåsina behov tillgodosedda.

För att det skall lyckas, måste 40-talisterna komma över sinkärlek till höga el- och bensinpriser. Har vi verkligen inget roliga-re för oss, än att skänka våra slantar till oljespekulanterna? Kaninte den stolta Vietnamkrigsgenerationen stödja en verklig fri-hetskamp mot imperialismen och välkomna den nya finska kärn-kraftreaktorn? Kan vi inte komma ur vår linjära världsbild ochbörja se på elkraft och råvoror lika dynamiskt som Vernadskijgjorde? Förstå att utveckling av ny kraft och nya råvaror i noo-sfären är mänsklighetens bidrag till att bygga ut biosfären. Kortsagt, i stället för att bara dra sig tillbaka till den egna täppan, kaninte 40-talisterna låta alla människor bli trädgårdsmästare ochodla upp jorden och universum för att fler skall kunna leva ochförverkliga sin lycka?

Kärnkraften är den billi-gaste, renaste och säkrastekraftkällan! Nu börjar det-ta tränga igenom i män-niskornas medvetande –efter trettio förlorade årmed 40-talistgeneratio-nen vid makten.

Efter trettio års tokerier påenergiområdet står Europanu inför en situation med

ökande elbehov och ett import-beroende som skapar osäkerhet ien orolig värld. Gamla kraftverkmåste skrotas och inga nya harbyggts, vilket betyder att vi, ominget drastiskt görs, har att sefram emot ständigt stigande el-priser och en massivt ökad gas-import.

Allt detta gör att kärnkraftenupplever en renässans i helavärlden. Frankrike och Finlandbygger ny kärnkraft. Ryssland,Indien och Kina satsar stort påkärnkraften, med ambitiösa ut-byggnadsplaner för de kom-mande två decennierna.

Men de mest spännande ny-heterna på kärnkraftsområdetkommer från Sydafrika. Därkommer man nästa år att börjabygga den första Pebble BedModular Reactor, PBMR – en-ligt ett koncept som är både en-kelt till konstruktionen, robustoch 100 procent säkert. Kraft-verken kan alltså byggas precis

där strömmen behövs, t.o.m.mitt inne i städer. PBMR-reak-torn är dessutom speciellt läm-pad att producera värme somkan användas för produktion avvätgasbaserade bränslen, av-saltning av havsvatten och andraindustriella tillämpningar.

Med PBMR har kärnkraftenäntligen visat att den kan använ-das till mycket mer än att baraproducera el.

Genialisk idé

PBMR är av typen högtempera-turreaktor (HTR), den reaktor-typ som Lyndon LaRouchelänge har pekat ut som den vikti-gaste ”arbetshästen” i en globalekonomisk återuppbyggnad.Den utvecklades av den tyskekärnfysikern Rudolf Schulten,som på 1950-talet började fun-dera på hur man kunde skapa enkärnreaktor med 100-procentig”inbyggd säkerhet” som kundeanvändas i hela världen, ochframför allt i utvecklingsländer.Vid kärnforskningscentret Jü-lich arbetade man i drygt tjugo årmed Schultens genialiska idé,och en första kommersiell HTR-reaktor togs i drift 1989, men denstängdes 1995, av politiska skäl,och hela idén begravdes.

Tack vare Sydafrika, Kinaoch Japan har HTR-teknikenlevt vidare. Kina och Japan hartestreaktorer av HTR-typ, ochKina planerar storskalig pro-

duktion av HTR-reaktorer somett led i sin kärnkraftssatsning.Men det absolut längst fram-skridna projektet, som lovar attge Schultens ursprungliga idéom ett reaktorkoncept som kananvändas överallt dess länge ef-terlängtade genombrott, är Syd-afrikas PBMR.

Vid en stor konferens i Lon-don den 30 januari i år presente-rades hela PBMR-projektet fören bredare europeisk publik.

PBMR-projektet har beskri-vits som ett ”mönster av interna-tionellt samarbete”. 60 procentav tillverkningen av PBMR-mo-dulerna kommer att ske i Syd-afrika, men listan på internatio-nella partners är lång och omfat-tar bl.a. japanska, brittiska, tys-ka, spanska, amerikanska ochkanadensiska företag. Rysslandstöder också projektet genom atterbjuda testanläggningar förbränsletillverkningen.

I det sydafrikanska projektetingår också planer på att så små-ningom exportera PBMR-mo-duler. PBMR-bolagets vd JacoKriek berättade att minst tolvländer har visat intresse av attköpa PBMR.

Fördelarna med PBMR

• Härdsmälta i reaktorhärdenär inte bara extremt osannolik –som i vanliga lättvattenreaktorer– utan omöjlig. Reaktorn ärgjord för att drivas vid tempera-

Världens mest mångsidigakärnkraft byggs i Afrika

Sätt Sverige i arbete!

Striden motglobaliseringidag!

Ulf Sandmark

NY SOLIDARITET 15

turer på 900–1000°. Om tempe-raturen stiger över den nivån av-klingar kärnklyvningsreaktio-nerna snabbt och kedjereaktio-nen stänger av sig själv.

• Bränslet (i Sydafrikas fallurandioxid) utgörs av små korn(”pebbles”) som är inkapslade iflera skikt av keramiska materi-al. Ca 15 000 sådana bränsle-korn har sedan blandats medgrafit och i sin tur kapslats in itennisbollsstora klot som täcktsmed ett extra lager grafit. In-kapslingen hindrar att de radio-aktiva klyvningsprodukter sombildas genom kärnreaktionernakan tränga ut. Resultatet är att ra-dioaktiviteten stängs in, ochbara värme tränger ut vid för-bränningen. Inkapslingen utgörockså en suverän inpackning avdet utbrända kärnbränslet.

• Bränslet byts ut och förnyaskontinuerligt, utan att man be-höver stänga av reaktorn. Detbetyder att driftstopp för under-håll kan planeras mer flexibelt(man siktar på bara en månadsdriftstopp vart sjätte år).

• Det kontinuerliga bränsle-bytet ger ytterligare garanti moten skenande kedjereaktion, ef-tersom det aldrig finns någrastörre mängder nytt, helt oför-bränt bränsle i reaktorn.

• Den låga radioaktiviteteninne i reaktorn underlättar repa-

rationer och underhåll.• Tack vare den mycket höga

temperaturen i reaktorn (900°),den extremt låga radioaktivitetsom bränslet avger och egenska-perna hos kylmedlet – helium-gas – kan kylmedlet driva turbi-nen direkt med hög termiskverkningsgrad, samtidigt somman slipper installera stora ochkomplexa värmeväxlare. Heli-umturbinen är enklare, mycketmindre och har högre krafttäthetän de ångturbiner som används ivanliga kraftverk.

• Flexibilitet: Reaktormodu-lerna är små, på bara 165 MWevardera; flera standardiserademoduler kan efter behov kombi-neras till ”fyrpack”, ”sexpack”,”åttapack”.

• ”Spridningsresistens”: IPBMR-reaktorn bränns plutoni-um snabbt och effektivt, och ing-en skulle komma på tanken attanvända den för att skaffa sigklyvbara ämnen av vapenkvali-tet.

”Tänjer ut” olja och kol

• Processvärme: Här öppnarPBMR-reaktorns design unikamöjligheter. Den höga tempera-turen och det klotformade bräns-let gör den perfekt lämpad förvärmeöverföring, eftersom klo-tet har en stor yta och bränslets

symmetriska arrangemang geren optimal tryckfördelning.

Arbete pågår med att ta framen rent värmeproducerande ver-sion av PBMR, som man trorkan få ännu större ekonomiskbetydelse än den elproduceran-de. Det handlar om storskaligvätgasproduktion; framställ-ning av syntetisk naturgas ochandra flytande och gasformigabränslen från kol, olja eller an-dra kolväten; processvärme förraffinaderier och annan kemiskindustri; värme och ånga föråtervinning av tjockolja och an-dra resurser; storskalig avsalt-ning och mycket mera.

Med PBMR kommer manmed hjälp av kärnkraft att kunna”växla upp” de befintliga bräns-

leresurserna. PBMR är den endatekniken, vid sidan av olje- ochkolkraftverk, som på ett ekono-miskt sätt kan producera storamängder värme på nivåer runt900°. Det är också den enda kol-dioxidfria källan. Om den an-vänds endotermiskt för om-vandling av kol och olja till syn-tetiska bränslen och termoke-miskt för framställning av vät-gas, som är ett viktigt mellanstegför syntetiska bränslen, kan debefintliga fossila bränslena”tänjas ut” med en rätt betydan-de faktor.

PBMR skulle kunna växlaupp naturgasen med 30 procent

och kolet med 100 procent, ochdet skulle samtidigt bli möjligtatt ekonomiskt exploatera enor-ma mängder oljesand som finnspå olika håll i världen. Enbart uroljesanden i Kanada och Vene-zuela skulle man kunna utvinnamer kolväten än som finns i Sau-diarabiens alla oljereserver.

PBMR:s inbyggda säkerhetbetyder att kraftverket kan pla-ceras i direkt anslutning till denkemiska industri som ska använ-da processvärmen.

– Den som tvekar kommer attbli sist, sa Willem Kriel, en avcheferna på PBMR-bolaget, påkonferensen i London.

Processvärme-PBMR bordekunna vara klara för kommersi-ell användning 2015, troddeKriel.

Perfekt för Afrika

Sydafrikas minister för de of-fentliga företagen, Alex Erwin,talade lyriskt om PBMR som”den perfekta tekniken” intebara för Afrika, utan för mångaandra utvecklingsländer. PBMRger dem möjlighet att exploaterasina mineraltillgångar och ökajordbrukets avkastning.

Många utvecklingsländerbehöver bara 200 eller 400 eller600 MW till att börja med, ochskulle aldrig ha råd att köpa enstor lättvattenreaktor på 1600MW. PBMR-modulerna kankombineras ihop till lämpligstorlek.

PBMR passar perfekt där detinte finns ett väl utbyggt kraft-ledningsnät, eftersom man kanbygga kraftverken nära industri-er och städer, där kraftbehovetfinns, utan att behöva bygga utoch underhålla ett jättelikt hög-spänningsnät.

Sydafrika använder ocksåkärnkraftssatsningen som spjut-spetsen för att utveckla kompe-tensen hos arbetskraften. Manvill att så mycket som möjligt avbåde utvecklingsarbete och till-verkning ska ske i Sydafrika, såatt man kan engagera unga afri-kaner, som är avgörande för lan-dets framtid.

Erwin sa på konferensen iLondon:

– Det som är så fantastisktmed PBMR-tekniken är att denger ett utvecklingsland möjlig-het att göra tre saker. Man kanöppna en gruva, med PBMRsom värme- och kraftkälla, mensedan kan man också påbörjaförädlingen direkt vid gruvan,och på så vis få ut ett högre mer-värde. Och samtidigt får manström till kringliggande jord-bruk och hushåll. Flexibilitetenär enorm.

Som exempel nämnde Erwindet stora vattenkraftprojektetInga i Kongo, som Sydafrika ärmed och bygger, och där kraft-ledningar kommer att dras tvärsgenom hela södra Afrika.

– Om detta ledningsnät kom-pletteras med PBMR-reaktorerlängs vägen, får man ett riktigtelektrifieringsprogram för jord-bruk, industrier, gruvdrift ochbostäder. Det öppnar en massaspännande möjligheter somkommer att hjälpa de afrikanskaekonomierna att utvecklas.

– De afrikanska ekonomier-na har brist på energi. De harbrist på infrastruktur. PBMRkan på lite sikt bidra till att lösabåda dessa saker. Detta är ettperspektiv på tio år eller mer,men det är väldigt spännande.

Astrid SandmarkLäs mer om PBMR och London-

konferensen i EIR nr 6/2006

Med PBMR har kärn-kraften äntligen visatatt den kan användastill mycket mer än attbara producera el.

Trygga världens råvaruförsörjning!det att de behövs. Att de kan lärasig ett yrke och skaffa sig denkompetens som krävs för att lösavärldens råvaruutmaningar. Attde kan bygga och bo i de nyasamhällen där framtidens teknikoch råvaror kommer att kunnaframställas.

Länka ihopNordkalotten

Norrmännen och ryssarna harinlett ett samarbete om utvin-ning av gigantiska gasfyndighe-ter under Barents hav och ut-vecklar gemensamt sjötrafikenutmed Nordostpassagen längsSibiriens hela nordkust till Stillahavets länder. Finland har ettnära samarbete med ryssarna omTranssibiriska järnvägen. Till-sammans med ryska järnvägenhar man öppnat en ny förbindel-se, kallad Barentslänken, direktfrån Archangelskområdet tillBottenvikens industrier korsan-de Murmanskbanan i höjd medUleåborg/Skellefteå. Barents-länken kan byggas vidare till Je-katerinburg vid Transsibiriskajärnvägen.

Ett annat projekt, som kangöra Norrland till Sveriges port

till Kina, utvecklas av norrmän-nen. Det är en transportkorridorför godstransporter direkt frånKina till USA som kallas Norraöst-västra godstransportkorrido-ren (NEW). Godset fraktas medfartyg från Nordamerikas östkusttill Narvik, därefter på järnvägöver Kiruna till Boden, och viaHaparanda till Finland, Ryss-

land, Centralasien och Kina.Sverige behöver bygga län-

karna till Finland och knyta ihophela Bottenviksregionen medBottniabanan, Norrbottniaba-nan och Haparandabanan. På såsätt kan man skapa en samman-hängande region, Bottenviksbå-gen, som industriellt och ut-vecklingsmässigt skulle under-

lätta pilotprojekt för råvaru-framställning. Finland behöverbygga en ny länk till miljonsta-den Murmansk över Rovaniemioch Salla för att få del av de enor-ma transportflödena från Kola-halvön.

Kraften

Vattenkraftsutbyggnaden var,vid sidan av järnvägen, den an-dra grundpelaren för att förädlaNorrlands råvaror. Med mycketoch billig kraft gav staten möj-lighet till näringslivets utveck-ling. Precis som råvarukarteller-na kan besegras genom ökad ochgaranterad råvaruproduktion, såkan finansbolag och energibo-lag, som skapat energibrist ochfördubblat el- och oljepriserna,besegras med ökad och regleradkraftproduktion.

Statliga Vattenfall måste bör-ja bygga ut produktionen igen,så att priserna faller. Det finnsingen anledning för staten att taut enorma vinster från Vattenfalleller på annan infrastruktur hel-ler. Hela nationalekonomin för-bättras av låga priser på infra-strukturen, så att mer produktionkommer i gång och fler kommer

i produktivt arbete. Det vinnerstaten mer på än på dagens para-sitering på elkonsumenterna.

Finland har visat vägen ge-nom sitt beslut att bygga ett nyttkärnkraftverk. Det måste ocksåSverige göra. När nu 40-talister-na lagt ned den svenska förmå-gan att bygga egna kärnkraft-verk, kan vi välja den sydafri-kanska PBMR-reaktorn. Då fårvi inte bara billig elkraft, utankan också hjälpa till att utvecklaännu fler sätt att tillämpa desshöga processvärme på råvaru-framställning.

Vad vill vi?

Frågan är: Vill vi göra en insatsför rättvisa och utmana råvaru-kartellerna? Vill vi att ungdomar-na skall veta att de behövs genomatt de får komma i verkligt pro-duktivt arbete? Vill vi detta såmycket, att vi vågar använda sta-tens rätt att finansiera och dra igång sådana projekt? Vill vi attSverige på detta sätt skall spela enviktig roll för världens frihet?

Det är klart vi vill! Så låt ossgöra det och mycket annat för attfå fart på landet.

Ulf Sandmark

Malmen frånKiruna lastas uti Narvik. Sverige är EU:sstörsta gruvna-tion och liggerlångt fram i ut-vecklingen avteknik för han-tering av rå-material förhela världen. Foto LKAB.

tvärsnittbränsleklot

60 mminkapslad partikel

1 mm

0,5 mminkapsladepartiklarinbakade i grafit

olika keramiskamaterial

uran-dioxid5 mm grafitskikt

16 NY SOLIDARITET

Anslut Sverige till de stora utvecklingskorridorerna genomEurasien, och bygg en fredlig framtid för mänskligheten!

● Vi kan bryta upp den kontrollera-de valdebatten och sätta Sverige i fulltarbete med att bygga landet för att byg-ga världen. Alla behövs om världens råva-ru- och fattigdomskriser skall lösas. Med350 miljarder kr i statliga produktiva in-vesteringar, och ungefär lika mycket tillfrån det privata näringslivet, kan vi inomnågra år få en miljon fler i produktivt arbe-te. Detta är alternativet till nedskärningar-na i kommuner och landsting.

● Säg det som enligt riksdagsbeslutoch EU:s s.k. stabilitetspakt är förbju-det att säga: Ta bort taken och över-skottsmålen för statsbudgeten! Vi kanåterinföra kapital- och driftbudget i bud-getarbetet, så att staten kan skilja ut ochlåna till de långsiktigt produktiva investe-ringarna och sätta i gång så mycket infra-strukturprojekt som det finns lediga maski-ner och arbetslösa till.

● Stoppa tillbaka tandkrämen i tu-ben och ta fram de produktivt inriktadelågräntekrediterna till infrastruktur-projekten. Detta kan vi göra genom att tatillbaka kontrollen över riksbanken från fi-nansmarknaden och reglera kapitalmark-naden så att pensionsfonderna används förframtidssatsningar igen.

● Bestäm nu hur vi vill reagera påfinanskollapsen, så att inte bankerna åter-igen räddar sig själva på bekostnad av före-tag och folk. Vi kan konkurssanera banker-na och hålla i gång den reala produktionenoch betalningssystemet; finansbubblornakan få krascha utan kompensation frånskattebetalarna. Vi kan stöda LaRouchesförslag till stabilisering av det internato-nella finanssystemet med ett Nytt BrettonWoods med fastlagda växelkurser och ettsystem av bilaterala handelsavtal.

● Ifrågasätt globalisering och speku-lation, som sänker levnadsstandard ochförstör välfärdssystemen i de gamla indus-triländerna utan att bygga ut välfärdssta-tens effektivare infrastruktur i låglänelän-derna. Vi kan spräcka spekulationsbub-blorna och halvera elpriser och hyror ge-nom utbyggnad av kärnkraft och bostäder.Genom att utnyttja välfärdsstaten till atthålla infrastrukturkostnader och räntorlåga och samtidigt öka kostnaderna förnedläggningar, kan vi försvara och utveck-la gamla och nya utflyttningshotade före-tag. Vi kan ersätta spekulativt inriktaderiskkapitalbolag med långsiktiga ägarebland anställda, familjeföretagare, koope-rativa eller offentliga företag. Vi kan se tillatt svenska välfärdsnormer blir obligato-riska för utländska företag i Sverige och

för en dumpningsfri import avvaror och tjänster produceradeutomlands.

● Vi kan bygga ut våralänkar till de eurasiskalandbroarna och vara medom att lösa råvaruproblemenoch bygga utvecklingskorri-dorerna över hela dubbel-kontinenten med magnet-tåg, pipelines, kraftledning-ar, vattensystem och tele-kommunikationer. Vi kanarbeta i den Westfaliskafredens anda och skapafred genom att, även mel-lan nationer, alltid se till”den andres fördel”.

● Vi kan ta fram flygblad, Ny Solida-ritet och nyhetsbrevet Monitor frånhemsidan www.nysol.se och skicka vikti-ga artiklar till våra vänner.

● Vi kan ta kontakt med våra debatt-forum och politiker och diskutera LaRou-ches och EAP:s förslag om att övervinnamassarbetslösheten och globaliseringen.

● Vi kan stöda utdelningen av dennatidning och hjälpa LaRouches ung-domsrörelse på EAP:s pg 34 15 59–3.

Detta kan vi göra! LLyynnddoonn LLaaRRoouucchhee JJoorrddeennss kkoommmmaannddee 5500årr

www.nysol.se www.larouchepac.com www.wlym.com

Läs LyndonLaRouchessenaste bok, nu på svenska!190 sidor 230 kr inkl. porto

Beställ med e-post till larouche@nysol.seeller genom att sätta in230 kr på pg 57 50 45–0, Ny Solidaritets förlag,skriv ”Jordens kommande50 år” på talongen.

Lyssna på internetkonferenser med Lyndon LaRouche på larouchepac.com