OM DÖVBLINDHET

Dövblindhet är ett samlat namn för kombinationen av syn- och hörselnedsättning. Man kan dela upp i två grupper – personer som är dövblindfödda och personer med förvärvad dövblindhet. Dövblindhet innebär inte med automatik att man är döv och blind. Det skiljer sig mellan olika individer.

Några exempel på skillnader och svårigheter.

SYNDROM, OPERATION, OLYCKA Olika syndrom kan leda till dövblindhet. T ex Usher syndrom är ett av de vanligaste syndromen som innebär en kombinerad syn- och hörselnedsättning. Man kan även genom en operation ha fått nedsatt hörsel eller syn, eller båda. Även genom olyckor kan det uppstå dövblindhet. Det är ofta svårare att ställa en framtida prognos på de två sista skeendena.

BLÄNDNING Personer med synnedsättning har oftast en högre bländningskänslighet. Åtgärder för att minska bländning kan vara solfilm på fönster och dolda ljuskällor som gärna lyser uppåt. Tänka på att inte stå med en ljuskälla bakom ryggen, t ex fönster, när man talar till personen.

SYNFÄLTSBORTFALL Många har, och får med åldern ett minskat synfält. En del ser fläckvis och en del har ett så kallat tunnelseende. Det är viktigt att inte ställa saker hur som helst, utan ha det mesta på bestämda platser. Då lär man sig var det är och kan slippa snubbla eller gå in i det.

KONTRAST Olika färger, kontraster, på dörrfoder, dörr och vägg kan underlätta att upptäcka var t ex dörren finns. Oftast är detta inga större problem då det är målat så i de flesta fall. Att läsa från en whiteboardtavla är lättare om det som står på tavlan är skrivet med en tjock svart penna, då det blir en kontrast mellan streck och tavla.

Att ha dövblindhet skiljer sig som sagt mellan olika individer, men det som är gemensamt är oförmågan att kompensera. Har man ett fullgott seende och tar bort hörseln så ökar användningen av synen, likaväl om funktionerna är de motsatta. Även för en person med en liten nedsättning av syn och hörsel i kombination är påverkan omfattande. För personen med dövblindhet kostar vardagen mycket energi och man bör lägga in regelbundna pauser. Genom att vara öppen och ställa frågor till personen med funktionsnedsättningen så kan det mesta underlättas. I de flesta fall är det miljön som är hindret och med lite anpassning och förståelse kommer man runt det.

/ Håkan Sikh, Anna Mollberg- Riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Ht-16