FOTOGRAFERING. ARNE WAHLBERG

LAYOUT: VERA DIURSON

TRYCK: NORDISK ROTOGRAVYR 1952

~

7~6~td/

FRU HERMINE KAIJSER, SOM TAGIT

UPP EN GAMMAL VIRKNINGSTEKNIK

OCH ANVÄNT DEN TILL MODERNA

NYTTIGHETER, HAR I SAMRÅD MED

AKTIV HUSHÅLLNING UTARBETAT

DENNA BROSCHYR.

Vera Diurson

BILDER, DIAGRAlvl OCH BESKRIVNINGAR

TILL, ENKLA KROKADE NYTTIGHETER

Teknik

Enkel krokn Ing

Allmänna r~d Il

GrY'tlapp

Filear ... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l5

Montering 2l

Avbildning 2}

Diagram . . . . . . .. .. . . . . . . . . . . . . . . . . .. l4

Avbildning l7

Kappa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 30 - 33

Tofflor 17

StöveJtoffel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Blus , 19-22 Avbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Diagram 20 Beskrivning . . . . . . . .. l I

Klänning 23-26

Beskrivning . . .. ..... 25 Montering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Byxor och jacka . . . .. . . . . 27-29

Diagram . . . . . . . . 28 Beskr,ivnrng . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Montering. . . . . . . . . . 29

Avbildning 30- 31 Diagram 32 Beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Montering. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Sm~flicksmössa) b~tmössa 30-31 och 34-35 Avbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 30-31 Diagram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 34 Beskrivning 35 Monte ring . . . .. 35

FJickmössa, Hollandshätta, dockmössor . . . . . . . .. 36-39 Avbildningar . . . . . . . . . 36-37 Diagram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . .. 39 Montering 39

4

Bild 1.

TEKNIK

TUNISISK virkning eller krokning är en mycket gammal form av virkning, som kommer från Afrika, där arabernas stickor är försedda med virkkrokar i spetsen. Utförandet av den tunisiska virkningen avvi­ker helt från utförandet av den vanliga formen av europeisk virkning, som ä'r av långt senare datum, och där man bara arbetar med en maska på nålen.

Krokningen var mycket populär i vårt land omkring sekelskiftet och ännu finns många av de då tillverkade »slummerfiltarna» bevarade, nå­gOt som bevisar teknikens lämplighet vid användningen till slitvaror av det slaget. I ett dockskåp, som färdigställdes I 899, finner man små smi­diga filtair i sängarna krokade av fint ullgarn och prydda med a la grecque-broderier i korsstygn på de sammanvirkade bårderna efter möns­ter av de stora filtarna.

5

På många håll har man i skolorna fortsatt att lära eleverna kroka och då särskilt använt tekniken till sockor, där den genom sin fasthet visat sig mycket lämplig. Aktiv hushållning har därför i första hand använt sig av krakningen 'till sina tofflor och stövelsockor men har funnit att den också är lämplig till en rad andra nyttigheter.

Krakning är 'egentligen ett mellanting mellan stickning och virkning. Betecknande nog kallas den också på danska för stickvirkning. Vidare är den en platteknik, och kan alltså inte virkas runt, utan endast fram och tillbaka på rätsidan. Den är tät, fast och relativt stum, varför den lämpar sig utmärkt till koftor, jackor, pojkbyxor, mössor, tofflor och filtar. Plaggen bli mycket slitstarka. Tunna, lätta plagg kan man också trolla fram genom att arbeta med mycket fint garn och mycket grov nål.

När man krokar plockar man, i motsats till när man virkar, upp alla varvets maskor på en gång på nålen, som därför måste vara lång som en jumpersticka och jämntjock. På bilden här bredvid ser man handställ­ningen vid krakning. Nålen fattas upp.ifrån som vid stickning.

Krokning kan göras i en mängd olika mönster, men den vanligast förekommande formen, som rätt och slätt kallas enkel eller vanlig krok­ning, är både Jättast att utföra och mest passande till olika nyttoplagg. Kan man kroka den jämnt och vackert, så kan man egentligen allt som behövs. Plaggets goda utseende beror inte på en 'rikt mönstrad yta, utan på bra passform och omsorgsfull montering.

6

Bild 2a. Bild 2e. Bild 2b.

ENKEL KROKNING

FRAMATGAENDE VARVET: Lägg upp så många luftmaskor, som behövs för att få. den önskade bredden, och börja så det framåtgående varvet genom att sticka nålen i den näst sista luftmaskan, slå garnet om nålen och draga det genom luftmaskan. Behåll maskan på nålen och gör på samma sätt i nästa luftmaska, och alla därpå följande. Se bild 2 a.

TILLBAKAGAENDE VARVET: Slå garnet om nålen och drag det genom en maska, slå garnet om nålen och drag det genom två maskor. Upprepa detta med omslagning och dragning genom två maskor, tills endast en maska finns kvar på nålen. Alla tillbakagående varv göras som det redan beskrivna. Se bild 2 b. I alla de följande framåtgående varven hämtas maskorna upp genom det föregående varvets lodräta bågar. Se bild 2 C. Dessa två varv kallas Jedan i mönstren E TT varv.

7

ENKEL KROKNING

Biid 3. Bild 4.

Minskning aven maska vid varvets början. Hämta första maskan ur föregående varvs andra maska. Se bild 3.

Minskning med en maska vid varvets slut. Det föregående varvets två sista maskor vi,rkas ihop till en. Se

bild 4.

Bild 5. Bild 6.

ökning med en maska vid varvets början. Den första maskan hämtas genom instickning i den vågräta bågen,

som ligger mellan de två första lodräta. Se bild 5.

ökning med en maska vid varvets slut. Innan varvets sista mas'ka virkas, hämtas en extra maska ur förra

varvets sista vågräta båge. Se bild 6.

8

Bild 7. Hastig ökning på bägge sidor.

Till denna använder man en luftmaskkedja, vars maskantaJ beräk­nas efter det maskantal, man vill öka den vänstra sidan av arbetet med. Kedjan får hänga med från arbetets början, och ur denna hämtas sedan Vlid varje framåtvarvs slut det önskade antalet maskor. På höger sida lägger man upp motsvarande antal luftmaskor. Se bild 7.

Bild 8.

ökning mitt i ett varv. En extra maska plockas upp i det föregående varvets vågräta båge

mellan två lodräta maskor. Se bild 8.

Minskning mitt i ett varv göres i ett framåtgående varv genom att sticka nålen genom två maskor på en gång, och draga garnet genom dem båda. Se bild 9.

9

Bild 9.

Bild lOa. Bild lOb.

Knapphål.

Alltefter den önskade storleken på knapphålet göras ett till fyra omsla~ om kroken och lika många maskor på föregående varv överhop­pas. Pa tillbakavarvet räknas dessa omslag som maskor. Se bild ro a, b, c.

Bild lOc. Bild 11.

Avs!utningskant.

Vid arbetets ~lut gör man en särskild kant genom att sticka nålen som vanligt genom den lodräta bågen, men sedan dra det upphämtade garnet direkt genom maskan på nålen. Se bild 11.

Axelsneddning på höger sida.

I början av varje varv avmaskas önskat antal maskor på sätt, som beskrives till bild r r. Vid axe!sneddning på vänster sida utelämnas helt enkelt det önskade antalet maskor. När axeln är färdig kan man av­sluta med samma avslutningskant som på högra kanten.

10

Bild 12.

Avslutning med stickad kant.

Ofta behöver man avsluta det krokade arbetet med en stickad kant. Detta går mycket läH. Man för stickan in under de lodräta bågarna på det' krokade arbetet. Dessa bli då maskor i det första stickade varvet. Se bild 12.

I I

ALLMÄNNA RÅD

Sedan man lärt sig tekniken kan man lämpligen först kroka en grytlapp. När man så efter någon träning känner sig mogen att börja kroka ett plagg, bör man aldrig glömma att först göra en provlapp med det tilltänkta garnet och nålen.

Provlappen bör vara minst 6X6 cm och kan inte bedömas förrän den är pressad med fuktig duk. Ett arbete kan verka för tjockt och klunsigt, men sedan det pressats blir det mjukare och tunnare. Det kan ju också hända, att det verkligen är för tjockt, och då måste man välja grövre nål. Over huvud taget kan man använda rätt grova nålar, vilket gör att arbetet går fort. Det gäller dock att väl avväga förhållandet mellan garn och nål. Om ni är tveksam, gör er mödan kroka upp flera prov innan ni börjar arbetet, det lönar sig.

Låt oss nu anta, att ni har en prydligt krokad och väl pressad prov­lapp liggande framför er. Tag noggranna mått och se efter hur många maskor som behövs för att få 5 cm på bredden, och hur många varv som behövs för att få 5 cm på höjden. Med ledning av dessa siffror, kan ni sedan lätt räkna ut hur många maskor som måste läggas upp för att få den bredd ni önskar, och hur många varv ni bör kroka för att få den längd ni vill ha på plagget. Skall ni använda ett mönster i broschyren, måste ni jämföra måtten på er egen lapp och de i mönstret angivna. Skulle det visa sig att handlaget är olika, får man reglera det genom att använda ett nummer grövre eller finare nål. Dessutom måste ni komma ihåg att beteckningen I varv där betyder både det framåtgående och det tillba!kagående varvet.

I början av arbetet, efter de två tre första varven, verkar det ofta som om plagget skulle bli för brett, men efter ytterligare några varv smalnar det något. Det är lättare att mäta krokat än stickat under arbe­tets gång, eftersom kroknålen vid tillbakavarvet drages ur arbetet.

Det går utmärkt att länga plaggen, när de blivit för korta. Man bara vänder på arbetet, och börjar kroka som vanligt. Det blir visser­ligen en lite hårdare kant just vid övergången, men efter pressning syns den obetydligt eller inte alls.

De färdigkrokade delarna spännas efter önskade mått och pressas omsorgsfullt med fuktig duk, tråcklas, provas och sys på maskin. Var noga med montering, det lönar sig.

De krokade plaggen tvättas på samma sätt som de stickade och läggas att torka. Se till att de ligga rakt och forma till dem en smula. Rätt gjorda behålla de passformen utmärkt bra, även efter flitig an­vändning och tvätt.

12

.GRYTLAPP Innan man krokar ett riktigt plagg, bör man vänja sig vid tekniken.

Börja lämpligen med en grytlapp, som krokad blir stadig och bra. Bom­ullsgarn, särskilt ljusvekegarn, går en smula trögare att kroka med än ullgarn, men man bör inte låta sig avskräckas utan försöka plocka upp maskorna jämnt och lagom löst, bara så mycket, att nålen glider lätt och arbetet varken blir för löst eller för Mrt.

Vill man använda två färger, kan man få en lustig effekt genom att byta färg på vänster sida av arbetet. Kroka t.ex. ett varv d.v.s. ett fram- och återgående varv vitt och ett varv rött och byt på vänster sida. Då blir lappen som den övre bilden. Byter man färg på höger sida av arbetet, blir lappen randig, som den undre bilden.

I3

FILTAR

Krakning är en utmärkt lämplig teknik för filtar. Tjocka härliga filtar går fort att tillverka, tunna lätta likaså, och ingendera blir sladdrig trOts flitig användning och tvätt.

För att arbetet inte skall bli för stort, är det bäst att kroka längder, som sedan virkas ihop. Sedan man bestämt filtens storlek, delar man upp ytan i längder. När man räknat ut bredden på en sådan längd, gör man en eller flera provlappar för att komma fram till den rätta sam­mansättningen mellan nål och garn, så att filten blir så tjock som man önskar. Pressa provlappen och räkna efter hur många maskor och varv som rymmas inom 5 cm. Därefter är det en lätt sak att räkna ut hur många maskor och varv som behövs, för att få den önskade storleken. En liten babyfilt behöver inte delas upp i längder.

Variation kan man få genom att använda flera färger, men vackrast är kanske ändå med en färg. I stäl1et kan man variera tekniken. Det finns en mycket enkel och lättgjord variant, som består i, att man vid fram­åtgående varvet hoppar över en lodrät båge, plockar upp en maska genom den nästa, och sedan går til1baka til1 den överhoppade. De lod­räta maskorna bilda då ett X.

Antingen kan man göra varannan längd i olika teknik, eller också kan man på var längd göra rutor, och sedan foga samman längderna så, att rutor av olika teknik möter varandra som schackrutor. Den x-for­made varianten drar ihop arbetet en smula. Virka till sist samman läng­derna, och avsluta med ett par virkade varv runt filten, för att undvika att kanterna rulla sig.

TOFFLOR (Se omslagsbilden)

MATERIAL: 2 trådar 3-trådigt (3/8) svenskullgarn eller I tråd mycket grovt 4-trådigt (svenskull)garn eller restgarner i jämförlig grovlek, krok­nål nr 51/2, stickor nr 3112, tjock galon till sulor och kant.

GARNATGANG: Till nr 40 ca 120 gr, till nr 20 ca 50 gr. Alla ojämna nummer äro tecknade, alla jämna nummer stå tabellen.

Då både handlag och material variera, bör ni kontrollera måtten under arbetets gång. Mät foten kring frampartiets bredaste del. När ni gjOrt ök­ningsvarven framme vid tån färdiga, se då efter om vidden är lagom. Ar måttet på toffeln för stort, öka en eller flera gånger mindre än vad som an­gives i tabellen, är det för smalt, öka en eller flera "gånger mer. Tänk sedan på att fördela antalet maskor proportionerligt i fortsättningen av arbetet. Kontrollera också längden och lägg till eller dra ifrån varv, om så behövs.

BESKRIVNING: Lägg upp i 'tabellen eller på diagrammet angivet anta-l luft­maskor, öka redan på första framihvarvet genom att göra ett omslag om nålen efter den femte maskan på höger sida och före den femte maskan på vänster sida. Fortsätt att öka på samma sätt varje varv fem maskor innanför kanterna,oills tabellens eller diagrammets högsta maskantal uppnås. Kroka sedan så många varv som tabellen eller diagrammet föreskriver. Därefter delas arbetet. Först krokas höger sida (mask- och varvantal enligt tabellen eller diagrammet) rakt upp tiU minskningen, som sker på följande sätt. Varv I:

Kroka 3 m, minska I m genom att kroka samman 2 m. Varv 2: Kroka 2 m, minska I m. Varv 3: Kroka I m, minska I m. Från och med nr F och nedåt minskas endast 2 gånger (se tabellen och diagrammet). Man börjar då med att kroka 2 m och minska I m. Vänster sida göres likadant, men omvänt.

Plocka upp angivet antal lodräta maskor kring urringningen för benet och sticka resårstickning ungefär 16 varv. Maska av löst. Kasta ihop toffeln, sy sick sack under foten, så att sömmen inte blir hård.

Gör ett sulmönster antingen efter en inläggsula eller efter fotens kontur med I cm tillägg runtom. Klipp sulan efter mönstret, samt en 2 112 cm bred remsa, som tråcklas snålt runt sulan och sys fast på maskin. T räd toffeln på foten, ställ den på sulan och nåla fast kanten. Kasta fast denna med björn­tråd och sy sedan med ullgarn stora korsstygn över kanten. Om så önskas kan man sy eller virka in ett enkelt mönster på översidan av toffeln, gärna j färg med galonen.

TABELL: se under stöveltoffel, nästa sida.

17

STÖVELTOFFEL (se omslagsbilden)

Denna toffel krokas som föregående men av tunnare material, så att den inte blir för tjock i stöveln. Man behöver då öka ma5k- och varvantal något. Istället för den smala remsan sys tåhätta och bakkappa, som på omslagsbilden, på sulan. Sulan breddas 2 cm extra på sträckan mellan tåhättan och bakkappan, som båda sys fast vid sulan. Sulan pro­vas på som på föregående toffel och kastas fast med björntråd. Det blir trevligt att sy stora korsstygn av ullgarn över kanterna.

Mönster och anvisningar för tillverkning av krokade tofflor kan rekvireras fdn Aktiv Hushållning, Valhallavägen II7, Stockholm, gelIOm insättning av 50 öre pr mönster på postgiro 42I med angivande på talongen av önskad storlek, och att man önskar mönster till k r o k a d e tofflor. Till varje teknik- och tillverknings­beskrivning medsändes endast en mönsterstorlek. Mönster till sulor för såväl tofflor som stöveltofflor medsändes beskrivningen.

Tabell.

StOr­lek

Lägg upp

Oka till

Fram­delen

Var­dera Sidorna Minska Plocka

upp

4° 38

18 m. 18

36 m.

36 24 v. 22

14 1TI. 14

14 v. l

14 3 1TI. 3

40 1TI. 38

36 18 36 21 14 13 3 36 34 18 34 20 13 12 3 36 32 16 32 19 12 II 2 34 3° 28

16 16

32 30

18 16

12 12

II

II

2 2

34 32

26 16 28 14 II II 2 32 24 16 26 12 10 II 2 32 22 20

14 14

24 24

12 10

9 9

10 10

2 2

3° 3°

1 Inklusive minskningsvarven.

18

~ I

19

.]1 . .,..., ..... ;

-~..

.... ' _L:_;;;.:I~.