UV VÄST RAPPORT 2000:22 ARKEOLOGISKA …

UV VÄST RAPPORT 2000:22

ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR

Arkeologiska undersökningarför dubbelspåret genomÖlmevalla och FrillesåsHalland, Ölmevalla sn, RAÄ 166, RAÄ 45:2 och Frillesås sn, RAÄ 83

Gundela Lindman

Stenåldersfynd vid Löftaåns mynning 3

UV VÄST RAPPORT 2000:22

ARKEOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR

Arkeologiska undersökningarför dubbelspåret genomÖlmevalla och FrillesåsHalland, Ölmevalla sn, RAÄ 166, RAÄ 45:2 och Frillesås sn, RAÄ 83

Gundela Lindman

med bidrag av

Eva-Lena Larsson

4 Arkeologiska undersökningar för dubbelspåret genom Ölmevalla och Frillesås

Riksantikvarieämbetet

Avdelningen för arkeologiska undersökningar

UV Väst

Nygatan 11,

434 23 Kungsbacka

Tel. 0300-339 00

Fax 0300-339 01

www.raa.se

© 2000 Riksantikvarieämbetet

UV Väst Rapport 2000:22

ISSN 1404-2029

Bildredigering Anders Andersson

Layout Gundela Lindman och Lena Troedson

Omslagsbild Det ristade blocket i Flamsnäs. Foto Gundela Lindman.

Tryck/Utskrift Pennon, Göteborg, 2000

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3.


Innehåll

Stenåldersfynd vid Löftaåns mynning– om inlagrade mesolitiska flintfynd 7Inledning 7

Läge och upptäckt 7

Terräng och tidigare markanvändning 7

Genomförande 10

Lagerföljden 10

Överlagring, omlagring, inlagring 11

Tolkning av fynden och lagerföljden 12

Beskrivning av flintfynden 12

En boplats i halländsk kustmiljö 15Bakgrund och omfattning 15

Läge och upptäckt 15

Strandlinjeutvecklingen i området 15

Terräng och utseende

före undersökningen 15

Fornlämningsmiljö 15

Genomförande 15

Markförhållanden 16

Den undersökta boplatsytan 16

Fynden 20

Datering 20

Det ristade blocket 22

Synpunkter på boplatsens lokalisering 23

Arkeologisk slutundersökningav RAÄ 45:2 i Ölmevalla socken 27Inledning 27

Terräng och fornlämningsmiljö 27

Genomförande 27

Beskrivning av de undersökta ytorna 28

Tolkning av områdets utnyttjande 28

Makrofossilanalys av tre jordprover 29av Eva-Lena Larsson

Administrativa uppgifter 30

Litteratur 31

Figurförteckning 32

Tabellförteckning 32


Fig. 1. Ölmevalla och Frillesås läge i Väst-Sverige.

Göteborg

ÖLMEVALLA

Varberg

FRILLESÅS

Kungsbacka


Inledning

Enligt beslut av Länsstyrelsen i Hallands län utfördesen arkeologisk undersökning av fornlämning 83 vidLöftaåns mynning i Frillesås socken.

Undersökningen skedde med anledning av den pla-nerade nybyggnationen av dubbelspår genom Hallandpå sträckan Lekarekulle–Stråvalla. Undersökningenutfördes hösten 1995 av Riksantikvarieämbetet, Av-delningen för arkeologiska undersökningar UV Västoch har bekostats av Banverket.

Läge och upptäckt

Det undersökta området var beläget på fastighetenFrillesås-Stocken 1:9 på ekonomiska kartans blad6B 1g (jfr fig. 4). Undersökningsytans SV hörn låg

16 m 53º om kraftledningsstolpe. Fornlämningenupptäcktes i samband med den arkeologiska utred-ning som utfördes av Riksantikvarieämbetet vid pla-neringen för bansträckningen (Svedberg 1994).

Terräng och tidigare markanvändning

Området låg på en strandbrink vid norra sidan avLöftaån, ett par hundra meter från åns mynning i Kat-tegatt. Markytan låg 2 m över havets nivå och bestodav sandsediment.

Marken sluttade svagt mot söder. Före undersök-ningen var strandkanten bevuxen med en ridå av alar.Resten av området låg i betesvall och hade tidigarevarit åker där enligt uppgift bl.a. potatis och jord-gubbar odlats.

Stenåldersfynd vid Löftaåns mynning– om inlagrade mesolitiska flintfyndArkeologisk slutundersökning av fornlämning 83, Frillesås socken, Halland

Fig. 2. Undersökningsområdet inom fornlämning 83 från NO. Löftaån rinner omedelbart bakom träddungen tillvänster i bilden. Foto Gundela Lindman.


Fig. 3. Utdrag ur top. kartan 6B SO med de tre undersökningsplatser som behandlas i denna rapport markerade.Skala 1:50 000.

ÖLMEVALLA 166

ÖLMEVALLA 45:2

FRILLESÅS 83


Raä 83

Fig. 4. Utdrag ur ek karta 6B 1g och 6B 2g med undersökningsområdet vid fornlämning Raä 83 i Frillesås markerat.RAÄ 1 rest av stensättning, RAÄ 2 stensättning, RAÄ 5 hög. Skala 1:10 000.


Genomförande

Med maskin grävdes ett schakt i den blivande ban-sträckningen och vinkelrätt mot ån. Schaktet var45×7 m och 1,4 m djupt. I östra kanten framgrävdesen profil (N–S) ner igenom bottenlerans övre del. Ettpar gropar grävdes ännu djupare ner igenom lerantill ett maximalt djup av 2,5 m. På grund av rasriskenfylldes groparna igen omedelbart.

Det fyndförande gruslagret i 40 meterrutor hand-grävdes och vattensållades och all flinta tillvaratogs.

Lagerföljden

Med utgångspunkt i de av kvartärgeologer uppmättavärdena för lägsta regressionsnivån på 6 m över ha-vet i Åsa och 1–2 m i Viskans mynning, bör lägstaregressionsnivån (Påsse 1986, s. 89) för det aktuellaområdet ligga 4–5 m över havet. Den högsta post-glaciala gränsen ligger ca 18 m över havet. Detta inne-bär att området torrlades för första gången för ca 500–1000 år sedan (jfr strandlinjekurvan i Påsse 1986,s. 87) och att lagren, bortsett från de allra överstaskikten är avsatta under vatten.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

N

12 _ 4

5

6

0 10 20 30 40 50 m

1

2

3 m ö.h.

Fig. 5. Plan och profil.Skala 1:400/1:200.1. Matjord2–4. Sand i olika

schatteringar5. Grus med flinta6. Blålera

1

2

4

3

5

0 0,5 1 1,1 m

6

0

1 m

0,5

Fig. 6. Detalj av lagerföljden i profilen.1. Matjord, 15–35 cm2. Ljus sand, 50–60 cm, i övre delen svag

infärgning från ovanliggande matjordsskikt3. Sand med gråblå färgning, ca 5–10 cm4. Ljusgrå sand, 15–25 cm tjockt. Mellan lager 2,

3 och 4 var färgskiftningarna svaga.5. Grus med flinta, 5–10 cm6. Blålera, >150 cm


Lagerföljden i området framgår av fig. 5 och detalj-bilden i fig. 6. Huvuddelen av lagren bestod av suc-cessivt pålagrad välsorterad ren sand (lager 2, 3 och4). I norra delen av profilen syntes schatterade färg-ningar efter ett rotsystem genom sanden, sannoliktfrån ett större träd.

Under de mäktiga sandsedimenten låg ett 5–10 cmtunt lager med grus, sten, sand och flinta (lager 5).Detta lager var skarpt avgränsat mot den ovanliggandesanden och den underliggande blåleran (lager 6).

Lagerföljden var identisk genom hela undersök-ningsområdet och lagren följde terrängformationenmed en lätt förhöjning i riktning mot ån.

Flinta förekom uteslutande i lager 5, som utgjor-des av grovt grus, sand och småstenar i storlek upptill knytnävsstora stenar. Samtliga flintor var svalladeoch mestadels kraftigt vitpatinerade. Drygt 2% avflintan var bearbetad (fig. 8) medan resten utgjordesav obearbetad naturlig flinta. Lagret var helt utan hu-mus bortsett från några mycket små fläckar, vilka up-penbarligen härrörde från halvt eller helt förmultnaderotdelar och sannolikt även lite tång. Övre delen avlerlagret (lager 6) var färgad i en brunröd ton. För

övrigt var leran kraftigt blå. Sedd i plan uppifrån varlerans yta smågropig och sand och småsten fyllde utalla småsvackor och fåror. I övergången mellan grus-lagret och lerlagret fanns även en del block i storle-ken 25–40 cm. I leran syntes små runda spår av vass-strån. Snäckskal och musselskal saknades helt.

Överlagring, omlagring, inlagring

Inom arkeologin använder man sig omväxlande avtermer som överlagrad, inlagrad och omlagrad. Föratt förtydliga diskussionen vill jag här definiera inne-börden i dessa uttryck (efter Påsse 1988, s. 77).

Överlagrad innebär att de arkeologiska lämning-arna är deponerade direkt på platsen och att de sena-re täckts över i samband med att vattenytan stigit un-der en transgression. Exempel på en otvetydigt över-lagrad lokal är Ölmanäsboplatsen (Lepiksaar 1996).

Omlagrad betyder att boplatsmaterialets ursprung-liga läge har ändrats och att materialet har spritts.

Termen inlagrad innebär att omlagringen varit såomfattande och intensiv att artefaktmaterialet lagratsin i en ny geologisk formation i ett sammanhang som

Fig. 7. Gruslagret (lager 5) vattensållades och samtliga flintor tillvaratogs. Foto Gundela Lindman.


Fig. 8. Flintorna på boplatsen Frillesås 83.Det totala antalet flintor var 2640.

ej överensstämmer med det ursprungliga läget. Detbetyder att artefakterna ursprungligen deponerats påen annan plats.

Tolkning av fynden och lagerföljden

De påträffade flintartefakterna tolkas som inlagradefynd från mesolitisk tid. Jag skall redovisa de bedöm-ningar som ligger bakom denna tolkning.

Fynden måste betecknas som inlagrade därför attflintorna låg i ett lager som avsatts under vatten.Flintorna kan därmed inte ha deponerats på platsenav människor och ytan kan inte ha varit en boplats-yta.

Flintans samband med gruslagret var påfallande:Flintorna hade samma storlek som gruset och stenarnaoch de bearbetade artefakterna låg jämnt spridda inomundersökningsytan. Detta måste betyda att flintornahamnat på platsen i samband med att lagret avsattespå platsen. Att de bearbetade flintorna utgör en myc-ket liten andel av det totala antalet flintor stärker yt-terligare bedömningen att materialet har flutit om-kring innan det deponerats. Även den tydliga svall-ningen och den i många fall kraftiga vitpatineringenvisar på detta.

De skarpa, mycket distinkta gränserna mellan san-den, gruslagret och blåleran tyder på snabba brott ilagerföljdens uppkomst. Exempel på ett sådant brottskulle kunna vara en översvämning längre in i Löftaånsom rivit med sig material, vilket därigenom kommitatt deponeras på lerbottnen.

Det är omöjligt att peka ut det område där flint-fynden ursprungligen deponerats, men rimligtvis bördet ha varit en (moränbunden) plats i Löftaåns när-het. Det är inte heller möjligt att bedöma hur stortdet ursprungliga fyndförande området varit. Det ärinte omöjligt att flintan rivits med från ett mycketstort område med flera olika boplatsytor, därefter

svallats och slutligen deponerats inom den aktuellaundersökningsplatsen.

De tjocka sandlager som täcker det flintförandelagret är sannolikt bildat av sand som kontinuerligtsvämmat ut från Löftaån. Lagerföljden visar attinlagringen av flintorna bör ha skett på relativt gruntvatten. Som framgått ovan finns det två tillfällen dåvattenståndet varit såpass lågt att en någorlunda lugnavlagring kunnat ske, nämligen vid den lägsta regres-sionsnivån för ca 9200 år sedan eller vid järnåldernsslutskede för ca 1000 år sedan (jfr strandlinjekurvanPåsse 1986, s. 87). Flintfyndens karaktär talar klartför det förstnämnda alternativet.

För dateringen av fynden föreligger dessvärre inga14C-analyser. Anledningen till det är att inget orga-niskt material som kunde dateras fanns i gruslagret. Inågra fall påträffades rot- och växtdelar men dessakan rimligen inte ha något tidsmässigt samband medgruslagret i sig. Inga musselskal eller snäckskal iakt-togs heller i något av lagren.

Artefakterna kan tydas i riktning mot mesolitiskkultur, sannolikt Sandarnakultur, vilket stämmer bramed en ålder på ca 9200 år. Någon mera exakt date-ring på typologisk grund är omöjlig att ge. I och medatt flintorna ligger sekundärt är möjligheten att olikaboplatser med olika dateringar blandats inte hellerosannolik.

Beskrivning av flintfynden

Totalt insamlades över 13 kg flinta (13 747 g). Flinto-rna utgörs till ca 98 % av svallad naturflinta i storleks-klassen 0,5–10 cm. De flesta är 1–1,5 cm och uppmot 5 cm. Enstaka flintor är 10 cm stora. Drygt 2%har spår av bearbetning. Dessa utgörs av 1 avslag medretusch, 1 spånskrapa, 2 kärnfragment, 7 mikrospån,varav 1 med retusch, 6 spån och 47 avslag. Samtligaär vitpatinerade.

Svallad naturflinta

Svallade avslag

Svallade mikrospån/spån


Tabell 1 Fyndlista, fornlämning 83, Frillesås sn

Nr Läge Svallad naturflinta(antal)

Svallade artefakter av flinta Total vikt (g)

F1 Fynd frånutredningsgräv-ningen

32 2 avslag 87


8 – 102


13 1 spån 71

F4 På den avbanadeytan

493 1 spån, 2 mikrospån, varav 1 med mikrostickelfacett,2 kärnfragment, 6 större avslag, 6 mindre avslag

4627

F5 Ruta 1 34 5 avslag 233

F6 Ruta 2 40 – 240

F7 Ruta 3 49 – 203

F8 Ruta 4 95 1 mikrospånfragment med retusch, 1 avslag 367

F9 Ruta 5 49 – 375

F10 Ruta 6 61 – 227


F12 Ruta 8 30 – 132

F13 Ruta 9 53 1 avslag, 1 mikrospånfragment 107

F14 Ruta 10 44 – 251

F15 Ruta 11 33 1 mikrospån 168

F16 Ruta 12 85 1 spånfragment 175

F17 Ruta 13 48 1 spånskrapa, 2 avslag 484


F19 Ruta 15 32 – 105

F20 Ruta 16 12 – 20





F25 Ruta 21 75 2 små avslag 91

F26 Ruta 22 33 – 153

F27 Ruta 23 48 1 spån, 3 avslag 122

F28 Ruta 24 61 1 mikrospånfragment, 1 spånfragment, 2 små avslag 614

F29 Ruta 25 32 – 93

F30 Ruta 26 51 1 mikrospån, 1 spånfragment 353

F31 Ruta 27 34 – 260


F33 Ruta 29 25 – 253

F34 Ruta 30 65 – 412

F35 Ruta 31 35 – 313

F36 Ruta 32 27 – 208

F37 Ruta 33 125 2 avslag 451


F39 Ruta 35 44 1 avslag med retusch 79

F40 Ruta 36 44 – 68

F41 Ruta 37 166 – 523

F42 Ruta 38 44 – 180

F43 Ruta 39 29 – 187


Summa 2574 66 svallade artefakter 13 747 g


Raä 166

Raä 45:2

Fig. 9. Utdrag ur ek. karta 6B 3f med undersökningsområdena i Flamsnäs markerade. Skala 1:10 000.

En boplats i halländsk kustmiljö 15

Bakgrund och omfattning

Med anledning av den planerade byggnationen av enersättningsväg vid Glänna i samband med utbyggna-den av dubbelspår på Västkustbanan genom Hallandutfördes enligt beslut av Länsstyrelsen i Hallands länen arkeologisk undersökning på fastigheten Flams-näs 1:81 i Ölmevalla socken.

Undersökningen utfördes av Riksantikvarieämbe-tet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UVVäst och har bekostats av Banverket.

Läge och upptäckt

Det undersökta området var beläget på fastighetenFlamsnäs 1:81, 17 m 156 grader om ägogränsen mel-lan Flamsnäs och By.

Fornlämningen upptäcktes i samband med en ar-keologisk utredning som utfördes inför utbyggnadenav dubbelspår (Svedberg 1994). Därvid påträffadesslagen flinta i provgropar i området.

Strandlinjeutvecklingen i området

Med utgångspunkt i de av kvartärgeologer bestämdavärdena för lägsta regressionsnivån vid Fjärås och Åsa(jfr Påsse 1986, s. 89) är det rimligt att anta att denlägsta regressionsnivån för undersökningsområdetlegat på omkring 7 m över havet. Högsta postglacialatransgressionsgränsen för ca 7000 år sedan ligger iområdet på ca 18–20 m. Enligt Påsses strandlinjekurva(1986, s. 87) torrlades boplatsområdet en kort periodför 9000–10000 år sedan.Området torrlades för gottför omkring 5000 år sedan (Påsse 1986, s. 87).

Terräng och utseendeföre undersökningen

När området steg upp ur havet utgjorde det till enbörjan en liten ö, ca 100×40 m, bestående av två berg-knallar som låg 16–18 m över havet med en lägredalgång på 10–12 m emellan dem. Ön var då omgi-ven av grunt vatten (fig. 11). Något senare bör plat-

sen legat intill sanka strandängar. Genom den bergigaterrängen bör ön ha varit tämligen olämplig för vis-telse och verksamheter.

Undersökningsområdet utgjordes av två små planajordtäckta bergavsatser på sydöstra delen av en berg-knalle. De mycket små jordplättarna var inramadeav låga, av isen mjukt rundade valryggsliknande berg-kammar, 0,8–2 m höga (NÖ–SV) med stötsida frånNÖ. Efter avbaningen framkom ytterligare bergryggarsom låg omedelbart under det tunna jordlagret.

Boplatsen låg på en ca 20×12 m stor yta på dennedre avsatsen. Området ligger idag 10–12 m överhavet och var före undersökningen fullständigt igen-växt av enar samt enstaka björkar och granar. Mar-ken hade varit odlat ner till 10 centimeters djup.Området avgränsades i öster och väster av stenmu-rar. Vid utredningen grävdes schakt i åkern öster omboplatsen. Inga lämningar eller fynd kunde konstate-ras där. Det innebär att bosättningen kan bedömasvara knuten till det smala moränområdet mellan kal-berget och leråkern.

Fornlämningsmiljö

I närområdet finns följande fornlämningar registre-rade (jfr fig. 9):Raä 45 Stensättning, närmast rund, övertorvad,

10 m diam.Raä 46 Stensättning, rund, övertorvad, 8 m diam.Raä 47 Stensättning, närmast rund, övertorvad,

8 m diam.Raä 56 Älvkvarnsförekomst, bestående av 15 älv

kvarnar i en häll.Raä 57 Ödekyrkogård med minnessten.Raä 97 Milstolpe från år 1666.Raä 82 Hög, 11 m diam och 0,7 m h.

Genomförande

Området röjdes genom Banverkets försorg från enbus-kar och träd vilka fullständigt täckte ytan. Markytanvar helt genomvuxen av rötter. Dessa drogs bort medmaskin.

En boplats i halländsk kustmiljöArkeologisk slutundersökning av fornlämning 166, Ölmevalla socken, Halland


Först grävdes två rutor för hand. Därefter avba-nades ett större område och anläggningarna dokumen-terades och handgrävdes. Fynden insamlades dels vidavbaning och allmän rensning av ytan och dels i sam-band med undersökningen av anläggningarna.

Markförhållanden

Jordlagret var i allmänhet tunt. Den övre delen be-stod av matjord och/eller ett lager mylla. Det var 5–15 cm tjockt och var kraftigt genomväxt av rötterfrån en, gran och björk. Därunder framkom ett 5–10cm tjockt, grusigt lerlager med gulaktig färg (sanno-likt postglacial lera). Det grusiga, leriga lagret inne-höll sparsamt med svallade småstenar i storleksord-ningen 5–10 cm.

Området var synnerligen vattensjukt. Efter det attytan banats av steg vattnet oupphörligt i alla svackortrots att det inte regnat på flera veckor. Om anlägg-ningsgroparna tömdes på vatten hade inom ett partimmar nytt runnit fram.

15 m sydväst om undersökningsområdet fanns res-terna av en uppgrävt vattenhål vilket tyder på attgrundvattnet eller en källåder går nära ytan där.

Den undersökta boplatsytan

Huslämningarna

Det undersökta området omfattade ca 250 m2. På ytansyntes stolphål som visar strukturen av två hus, här-dar och några smärre gropar samt en väggränna, se

Fig. 10. Utdrag ur lagaskiftes-kartaöver delar avÖlmevalla socken1841. Boplatsensläge på äga nr 880markerad.


planen (fig. 12). De två husen låg så tätt att det ärsannolikt har de inte fungerat samtidigt.

Det ena huset (jfr. fig. 12 och 14) upptog en yta på13×4 m och låg orienterat i NÖ–SV-lig riktning, enorientering som av allt att döma var anpassad till dentillgängliga ytan mellan bergsryggarna och helt be-stämd av terrängförhållandena på platsen. I nordvästrakanten fanns en distinkt väggränna, 40 cm bred. Denvar märkbart vinklad på mitten så att den i praktikenbestod av en 7 m lång del respektive en 5 m lång del.Det nordöstra gavelpartiet utgjordes av ett gavel-stolphål (A14). Här stack berget fram i en flat häll,och det är sannolikt att en stolpe kan ha stöttats motdenna yta utan att några synliga spår av detta beva-rats. Vid det sydvästra gavelpartiet fanns ett störregavelblock, ett stolphål (A52) samt två mindre block.Även där bör en stolpe ha kunnat vila på berget utanatt lämna spår. Gavelstolphålen A14 och A52 varpåfallande lika i utformning vilket stöder tolkningen

att de hört till samma konstruktion. Det stora gavel-blocket var 1,6×1,35 m (N–S) och 0,9 m högt. Dethade en jämn smal ovankant. Det bör ha varit in-byggt i huset.

Den sydöstra delen av huset utgjordes av stolphål,vilka i ytan var delvis stenskodda (A51, A41, A17).Ingången har sannolikt funnits vid A38 och A32).Mycket svaga spår av en väggränna fanns även i dettaparti.

Inom huset låg några stolphål, en härd samt i densödra delen ytterligare ett mindre block. Blocket var1,2×0,7 m (SSÖ–NNV) och 0,3 m högt, med flat ovan-sida. Huset vars detaljtolkning framgår av fig. 14 kanha varit indelat i mindre utrymmen, vilket antyds avnågra stolphål inom husytan. I den norra delen avhuset fanns ett tunt skikt av hårt sammanpackadkulturjord, rik på organiskt material, som sannoliktutgjorde rester av golvet. Inga fynd som kan knytastill huset påträffades inom husytan.

Fig. 11. Vid tiometersnivån bildades en litenö omgiven av grunda havsvikar. Bådeboplatsen vid Flamsnäs 1:81, fornläm-ning 166, och det undersökta områdetpå Flamsnäs 1:86, fornlämning 45:2,är markerade.

Boplatsen, Raä 166

Undersökt område, Raä 45:2

Stensättning

Stensättning

N

Glänna

200 m


Fig. 12. Plan över undersökningen på Flamsnäs 1:81, fornlämning 166. Husen är markerade med streckade linjer.

En bränd trästolpe i ett stolphål (A38) dateradesgenom 14C-analys till vikingatid. Väggrännan (A15)14C-daterades å andra sidan till bronsålder genom trä-kol som låg i den. Det är därför något oklart omväggrännan och stolphålen har samband med varan-

dra. De konstruktionsmässiga förhållandena talar dockför väggrännan och stolphålen hör ihop och att brons-åldersdateringen inte primärt hör ihop med väggkon-struktionen utan med boplatsaktiviteter i ett tidigareskede.

5

6

7

32

18

8

9

10

11

1920

22

23

2624

25

4951

50

4744

48

4241

40

38

3231 30

34

37 36

46

45

12

13

1421

29

28

15

52

15

43

39

Ruta 2

Ruta 1

X6366,97Y1279,06

Ristat blockStenm

ur

N

5 m

Berg i dagen

Stenblock

Härd

Grop

Schaktgräns

Lerkärl

Väggränna

Stolphål


Fig. 13. Boplatsytan från sydväst. Foto Gundela Lindman.

Stenblock

Väggränna

Stolphål

N

2 m

Fig. 14. Tolkning avdet nordvästligahuset. Tolkningenär byggd på samt-liga stolphål meden diameter påminst 30 cm ochmed tillägg avväggrännan.Skala 1:200.


Det vikingatida huset bör ha haft en stabilt tätadvägg mot nordväst och en något enklare konstruk-tion mot sydost.

Det andra huset har ingen klar avgränsning menkan tolkas som minst 11 m långt. Avståndet mellanstolp-paren var 2,6 m. Några av stolphålen var fyr-kantiga till formen. Huslämningen är odaterad.

Övriga anläggningar

På boplatsytan fanns även några härdar och någrasmå obetydliga gropar utan fynd. Två härdar (A1 ochA13) har daterats till vikingatid.

En liten grop innehöll rester av ett lerkärl in situ(A44).

Analyser

Makrofossilanalys utfördes på tre jordprover, jfr Eva-Lena Larssons rapport nedan. I väggrännan påträffa-des hasselnötsskal och vete vilket ger en indikationpå födoämnen som ingått i mathållningen. Ett pro-blem i sammanhanget är att det är omöjligt att säkertavgöra vilken tidsperiod materialet i väggrännan skallföras.

Vedartsanalyserna har visat lövträd av ek, alm,björk och al.

utgjordes huvudsakligen av avslag och övrig slagenflinta samt ett litet antal avslag med retusch, spånoch mikrospån samt ett borr. Detta är en normal för-delning mellan redskap, avslag och övrig slagen flinta(jfr Lindman 1996). Flintartefakterna fördelas enligtdiagrammet i fig. 15. Man kan inte utesluta att det ikategorin övrig slagen flinta kan ingå en del som kros-sats på naturlig väg.

Keramiken

Keramiken utgörs av 1 skärva mellanmagrat, tunn-väggigt, gråbrunt gods, 2 skärvor mellanmagrat, re-lativt poröst rödgods med en slätad, mörksvart sidasamt rester av en kruka in situ. Krukan har varit del-vis rabbad och det spjälkade, kraftigt sönderfallandegodset var bränt i reducerande miljö. Någon rekon-struktion av kärlet är ej möjlig att göra.

Datering

Dateringen av boplatsen kan diskuteras utifrån strand-linjerna, 14C-dateringarna, typologiska kriterier samtflintans karaktär.

Strandlinjer

Strandlinjerna ger viss vägledning i dateringen av bop-latsen. Boplatsytan blev tillgänglig för ca 5000 år se-dan, motsvarande neolitisk tid. En liten andel av flint-artefakterna var vitpatinerade och svallade. Detta kan

Tabell 2 Vedartsanalyser

A1 Lövträd

A14 Alm

A15 Lövträd

A25 Alm

A30 Lövträd

A31 Alm

A38 Ek

A46 Lövträd

Fynden

Fynden utgjordes av drygt 5 kg (5067 g) flintartefakter,över 11 kg (11 752 g) svallad naturflinta, drygt 1 kg(1215 g) keramik samt några enstaka fragment avbränd lera och brända ben (jfr fyndtabellen).

Flintöversikt

Totalt insamlades 16 819 g flinta. 70% av denna flintautgjordes av mer eller mindre svallad och ibland kross-skadad naturflinta. De resterande flintorna (5067 g)

Fig. 15. Flintornas fördelning på fornlämning 166.I gruppen svallade artefakter ingår spån, mikrospånoch avslag. Det totala antalet flintor är 391.

FlintornaAvslag

Fragment

Kärnor

Svallade artefakter

RedskapÖvr. slagen


antingen tolkas som att havet tillfälligt stigit igen ef-ter det att ön för första gången steg ur havet eller somatt föremålen av någon annan orsak hamnat i havet.

14C-dateringar

14C-dateringarna omfattar fyra olika anläggningar:väggrännan, ett stolphål och två härdar. Huset ochhärdarna sammanfaller väl i tid, till vikingatid.

Normalt sett är datering av stolphål ganska osäkragenom att stolphålen har fyllts igen med material frånden omgivande ytan och därmed kan innehålla bådeäldre och yngre föremål i förhållande till husets ål-der. Här är det dock fråga om resterna av en brunnenträstolpe in situ, vilket ger en mycket säker dateringpå huskonstruktionen. Det ursprungliga antagandetatt väggrännan och stolphålet tillhört samma kon-struktion och därmed i princip borde vara samtidahar inte kunnat verifieras. Uppenbarligen har ytanutnyttjats även i ett tidigare skede, under yngre brons-åldern.

Typologi och flintans karaktär

Eftersom en boplatsyta har stått öppen och därige-nom ackumulerat föremål efter hand, kan fynden ejge datering av boplatsaktiviteterna annat än i storaöversiktliga drag.

Det är också viktigt att tänka på att ledartefakterkan inte datera andra artefakter. Inte heller fynd ianläggningarna kan datera anläggningarna, eftersommarkrörelser och boplatsaktiviteterna kan ha med-fört att flinta (och kol) sekundärt kan ha hamnat ianläggningarnas fyllning.

Flintan innehöll överlag mycket få av de gängsedefinierade ”redskapstyperna” nämligen 2 avslag medretusch, 1 ”borr”, 1 avslag med nötning samt 1 övrigslagen flinta med retusch. Med utgångspunkt i dessaartefakter kan ingen datering göras.

En enhetlig flintråvara i fyndmaterialet på en bo-plats torde tyda på ett enhetlig och tidsmässigt merasammanhållet fyndmaterial, medan olikartade flint-råvaror borde kunna tyda på det omvända. För att få

en bättre uppfattning om karaktären på flintan kon-trollerades alla avslag (jfr fig. 16) med avseende påflintråvara. Figuren visar dels förhållandet mellandanienflinta, s.k. Kristianstadsflinta, och senonflintaoch dels olika karaktärer på senonflintan. Skillnadernainom senongruppen har olika orsaker. Utseendet kanbero på markkontakt (den roströda färgen), svallning(de vitpatinerade) eller på proviniens (olika flint-klumpar).

Trots ett litet material, drygt 100 avslag, fanns ändåstora skillnader. Detta kan tolkas så att flintorna intelämnades på boplatsen vid ett enda tillfälle utan attde hamnade där under olika tider och av olika orsa-ker. Tydligast utkristalliserar sig gruppen av kraftigtvitpatinerade och svallade avslag. Tillsammans medde likaledes vitpatinerade spånen och mikrospånenutgör denna flinta sannolikt rester av den äldsta akti-viteten på platsen. I och med öns ringa storlek ochdet tunna jordlagret kan flintan knappast ha blivitneddragen från en högre nivå. Mera sannolikt är attspånen legat i strandzonen och svallats vid ett tillfäl-ligt högre vattenstånd. Man skulle också kunna tänka

Tabell 3 14C-analyser

Lab.nr Anl. Typ Vedart BP Kalibrerat värde *

Ua-7486 A1 Härd Lövträd 1155±65 AD 789–979

Ua-7590 A13 Härd Lövträd 1090±50 AD 892–1011

Ua-7591 A15 Väggränna Lövträd 2490±90 BC 792–407

Ua-7592 A38 Stolphål Ek 1105±55 AD 887–1005

* 1 sigma, enligt Stuiver and Pearson 1993 och Pearson and Stuiver 1993

AvslaSenon,blåsvart

Danien

Senon, vitpatinerad

Senon, övrig

Senon,rostfärgad

Fig. 16. Avslag på fornlämning 166, Flamsnäs 1:81.Det totala antalet avslag är 115.


sig att de hamnat i vattnet i samband med jakt påt.ex. fågel eller säl.

Flintans olika karaktärer pekar som ovan nämntspå en viss spridning i tid. Särskilt gäller det de kraf-tigt vitpatinerade och svallade föremålen som alltsåtorde vara de äldsta. På boplatsytan fanns även enkonisk spånkärna. Kärnan är i motsats till de påträf-fade spånen och mikrospånen ej svallad eller patineradoch den bör därigenom vara yngre.

Det ristade blocket

I gärdesgården öster om området påträffades ett ristatblock. Det ristade blocket var 1,2×0,8 m (NÖ–SV)och 0,45 m högt. Ovansidan var flat och jämn.Ristningen bestod av 11–25 cm ojämna rutor. Blocketlåg 15 m söder om väglinjens mitt och i den befint-liga gärdsgården. Gärdesgården är sentida, 0,6 m högoch 0,5 m bred och består av 0,3–1,2 m stora block.

Det är uppenbart att naturbildade sprickor ur-sprungligen funnits på ytan av blocket men att dessai mycket stor utsträckning huggits jämna och djupaoch att många ytterligare linjer tillfogats.

1 dm

Fig. 17. Det ristade blocket i Flamsnäs. Foto Gundela Lindman.

Fig. 18. Det ristade mönstret på blocket i Flamsnäs.Teckning Gundela Lindman.


Blocket har sannolikt tagits från en plats som lig-ger ca 30 m nordväst om gärdesgården. Där är berg-kanten sprucken i ett kantigt mönster och det finnstecken på att blocket avspaltats från berget.

Inga block med likartade ristningar är mig veterli-gen kända. Det är svårt att uttala sig om ristningensålder och funktion, men en koppling till boplatsenkan inte anses utesluten. Det förefaller i alla fall up-penbart att blocket med ristningen placerats sekun-därt i gärdesgården.

Synpunkter på boplatsens lokalisering

Boplatsen ligger synnerligen väl anpassad till terrängeni kanten av en låg bergknalle nära havet och i detbästa vindskyddade partiet. Boplatsen har inslag frånolika tidsperioder. De svallade spånen och mikro-spånen pekar mot den tidiga användningen av plat-sen, som då var en ö, i samband med jaktexpeditio-ner i kustbandet. Det rabbade kärlet och 14C-dater-

ingen av kol från bronsåldern visar mot en fortsattanvändning under denna period. Kanske rentav detristade blocket också hör till denna period. Mest an-vänd tycks platsen ha varit under vikingatid, då husbyggts och härdar anlagts i anslutning till husen.

Vilka som byggt dessa hus kan man endast speku-lera kring. Det verkar inte som om den vikingatidaboplatsen skulle kunnat vara en del av gårdsbebyg-gelsen i Flamsnäs eller det närliggande Glänna (jfrnärmare diskussion i Lindman 1996). Likaså tyckstanken på en fångstboplats eller herdebostad vid dentiden vara ganska långsökt eftersom husen låg så närasocknens centrum och alla de övriga gårdarna ochbyarna i Ölmevalla. Platsen ligger samtidigt illa tillför aktiviteter med anknytning till handel eller fiske.Det som lättast låter sig tänka är att husen represen-terar någon form av undantag, där personer frivilligteller ofrivilligt bodde skilt från gårdarna, t.ex. äldre,fattiga eller sjuka, eller några som sysslade med nå-gon specifik aktivitet som krävde avskildhet.

Tabell 4 Rutor, fornlämning 166, Flamsnäs 1:81

Nr Storlek Djup (cm) Lagerföljd Fynd Anläggingar

1 4 m2 45 0–5 Skogsmull och barr5–35 Mylla med rötter och sten och flinta35–45 Lerig sand

F5 –

2 3,5 m2 40 0–5 Grästorv5–35 Mylla med sten och flinta35–40 Sandigt grus40– Berg

F6 A1, A2, A3

Tabell 5 Anläggningar, fornlämning 166, Flamsnäs 1:81

Nr Typ Form Storlek(cm)

Djup(cm)

Fyllning Anm. Fynd Analyser

A1 Härd Rund 80 50 Sotig jord med skörbränd sten. Påbotten kraftigt kollager. Vedart:björk (daterat)+ andra lövträd(odaterat).

Keramikintill (jfr F7)

– 14C

A2 Stolphål Rund 25 30 Gråsvart mylla med knytnävsstorastenar

Rundat – –

A3 Stolphål Rund 35 13 Gråsvart mylla – – –

A4 Grop? Rektang. 140x100

15 Mörk grusig sand med kol och sot – F8 –

A5 Stolphål Rund 34 9 Sotig, humös grusig sand – F9 –

A6 Stolphål Rund 37 8 Sotig, humös grusig sand – – –

A7 Stolphål? Rund 30 3 Mörk humös grov sand Flatbottnat – –

A8 Stolphål Rund 30 7 Mörk humös grov sand Flatbottnat – –

A9 Stolphål Rund 38 14 Mörk humös grov sand med sten påbottnen

– F10 –

A10 Stolphål Rund 25 4 Mörk humös grov sand på berg – F11 –

A11 Stolphål Rund 39 10 Mörk humös grov sand – – –

A12 Grop Oval 160x90

9 Ngt fet, lätt sotig mylla med enst.skörbrända stenar samt någraobrända stenar

Flackbottenprofil

F12 –



Djup(cm)


A13 Härd Oval 80x70 15 Ngt fet, sotig mylla med enstakakolbitar. Vedart: björk och al

– F13 14C,.makro-fossilprov

A14 Stolphål Rund 38 9 Humös sand Jfr A52 – –

A15 Väggränna Avlång 40x1200

10–15,djuparei NVkanten

Humös, grusig sand med enstakakolfragment. Vedart: obest. lövträd

– F14 14C, makro-fossilprov

A16 Härd(rest) Rund 95x70 17 Sotig humös, ngt fet sand medenstaka kol och några skärvstenar

– – –

A17 Stolphål Rund 30 23 Humös, grusig sand på berg Delvisstenskottmed 5 cmstenar.Lutar motöster.

F15 –

A18 Stolphål Rektang. 25x25 12 Humös sand Flatbottnat – –

A19 Stolphål Rektang. 28x28 5 Humös sand Flatbottnat – –

A20 Stolphål Rund 32 7 Kompakt humös sand – – –

A21 Stolphål Rund 30 20 Humös, lätt kolhaltig grusig sand Flatbottnat – –

A22 Stolphål Rund 26 9 Humös, grusig sand – F16 –

A23 Stolphål Rektang. 30 3 Blek humös, grusig sand Osäkert.Flatbottnat

– –

A24 Stolphål Rund 29 10 Humös, grusig sand Flatbottnat – –

A25 Stolphål Rund 27 12 Humös, grusig sand – – –

A26 Grop/stolphål

Rund 60 20 Grusig, sotig humus med flerakraftigt skörbrända stenar, ca 10 cm

– – –

A27 Stolphål Rund 27 11 Humös, grusig sand, delvis på berg – – –

A28 Grop/kultur-lager

Oregelb. 140x100

10 Humöst grus i kulturlagerliknandetunt skikt

Diffust;kringtrampat i ytan

F17 –

A29 Grop/härd Rund 100x65

12 Grå humös mylla med enstakaskörbrända stenar och några obrändastenar

– F18 –

A30 Stolphål Rund 40 20 Svagt sotig, grusig sand Delvisstenskott

– –

A31 Härd i grop Rund 120x70

15 Kol och sot (=härden, 55 cm diamoch 6 cm djup) i humös sand. Vedart:alm

– – Makro-fossilprov

A32 Stolphål Rund 35 6 Grusig humus med enstaka stenar – – –

A33 Grop medstolphål

Rund 7540

1312

Svagt sotig, grusig humus – F19 –

A34 Stolphål Rund 34 18 Grusig humus – – –

A35 Härd Rund 90x80 10 Kolbitar i lerigt grus. Vedart: alm Liggerendast 25cm frånväggrännan

– –



A38 Stolphål Rund 40 17 Brunnen trästolpe med skörbrändastenar i kanten. Vedart: ek.

Mycket fint F20 14C

A39 Stolphål Rund 30 9 Humös, tätt packad sand Mycket fint – –

A40 Stolphål Rund 10 15 Rest av bränd trästolpe i sotig, grusighumus

– – –

A41 Stolphål Rund 35 11 Hårt packad grusig humus på berg – – –

A42 Stolphål Rund 20 10 Hårt packad grusig humus – – –

A43 Stolphål Rund 28 10 Grusig humus Delvisstenskott

F21 –



Djup(cm)


A44 Grop/stolp-hål

Rund 20 15 Grusig humus omedelbart NV om lågbergkant

Med delarav krukain situ

F22 –

A45 Stolphål Rund 30 17 Grusig, sotig humus – F23 –

A46 Stolphål Rund 40 11 Grusig humus. Vedart: lövträd – – –

A47 Stolphål Rund 20 7 Hårt packad, grusig humös sand – – –

A48 Stolphål Rund 24 8 Hårt packad, grusig humös sand – – –

A49 Stolphål Rund 25 9 Sotig, grusig humus – – –


A51 Stolphål Rund 33 12 Hårt packad grusig humus – – –

A52 Stolphål Rund 38 5 Grusig humus Mkt liktA52

– –

Tabell 6 Fynd från undersökningen på fornlämning 166, Flamsnäs 1:81

Nr Läge Beskrivning Vikt

F1 Provruta vid utredn. Flinta, 2 svallade avslag, 3 svallad naturflinta 21 g, varav 9 g svallade

F2 Provruta vid utredn. Flinta, 1 avslag med retusch och slitglans, 8 avslag, varav5 svallade, 1 bränt fragment, 4 övrig slagen flinta,4 svallad naturflintaKvarts, 2 bitar, ev. bearbetad

133 g, varav 35 g svallade

F3 Provruta vid utredn. Flinta, 2 övrig slagen flinta, 2 svallad naturflinta 10 g, varav 7 g svallade

F4 Provruta vid utredn. Flinta, 2 övrig slagen svallad flinta, 4 svallad naturflinta 41 g, varav 41 g svallade

F5 Ruta 1 Flinta, 1 spånfragment, lätt svallat, 1 övrig kärna,12 avslag varav 2 svallade, 29 fragment, 14 övrig slagenflinta, 56 svallad naturflintaBränd lera

1 593 g, varav 1 051 g svallade

1 g

F6 Ruta 2 Flinta, 1 mikrospån,lätt svallat, 1 övrig kärna, 28 avslagvarav 4 svallade, 21 fragment varav 2 eldskadade, 40 övrigslagen flinta varav 4 kraftigt frostsprängda, 59 svalladnaturflintaBränd leraBrända ben

1 491 g, varav 650 g svallade

1 g0,5 g

F7 På avbanad yta Flinta, 1 borr, 1 avslag m. retusch, 1 avslag m. nötn.,1 konisk kärna med plattform, 5 övriga kärnor varav 3kraftigt eldskadade, 3 lätt svallade spån, 3 lätt svallademikrospån, 53 avslag varav 7 svallade, 18 fragment, 98övrig slagen flinta varav 2 brända, 132 mer eller mindresvallad naturflintaKeramik, 1 skärva mellanmagrat, tunnväggigt, gråbruntgods

12 448 g, varav 9 597 g svallade

3 g

F8 A4 Flinta, 1 avslag, ev. lätt svallat 27 g

F9 A5 Flinta, 1 övrig slagen flinta 6 g

F10 A9 Flinta, 1 fragment, 1 övrig slagen flinta 3 g

F11 A10 Flinta, 1 avslag 2 g

F12 A12 Flinta, 3 avslag, 2 fragment, 2 övrig slagen flinta, 3 svalladnaturflintaBrända ben

51 g

<1 g

F13 A13 Flinta, 5 svallad naturflinta 99 g svallade

F14 A15 Flinta, 1 avslag, 1 svallad naturflinta 5 g

F15 A17 Flinta, 1 fragment 1 g

F16 A22 Flinta, 1 svallad naturflinta 6 g

F17 A28 Flinta, 1 konisk kärna med plattform,4 avslag varav 1 svallat, 1 fragment, 2 övrig slagen flintavarav 1 eldskadad, 9 naturflinta varav 7 svallade

681 g, varav 178 g svallade

F18 A29 Flinta, 3 avslag, 1 fragment, 1 svallad övrig slagen flinta 104 g, varav 29 g svallade

F19 A33 Flinta, 1 svallad naturflinta 49 g, svallad

F20 A38 Flinta, 1 lätt svallat spånfragment 4 g, svallad

F21 A43 Flinta, 1 fragment, 1 svallad naturflinta 3 g, svallad



F22 A44 Keramik, spjälkade, kraftigt sönderfallande skärvor av heltkärl in situ, mellanmagrat, medelgrovt gods bränt ireducerande miljö; kärlet har varit delvis rabbat

1200 g

F23 A45 Brända ben <1 g

F24 Avbanad yta, näragavelblocket

Flinta, 1 övrig slagen med retuschKeramik, 2 skärvor mellanmagrat, relativt poröst rödgodsmed en slätad mörksvart sidaBränd lera

1 g12 g

6 g

F25 A31 Brända ben 1 g

Arkeologisk slutundersökning av fornlämning 45:2 27

Inledning

Med anledning av utbyggnaden av dubbelspår genomHalland utfördes enligt beslut av Länsstyrelsen i Hal-lands län en arkeologisk undersökning på fastighetenFlamsnäs 1:86, fornlämning 45:2, i Ölmevalla socken(i utredningen kallat område 2). Vid utredningen på-träffades enstaka slagen flinta i provgropar i områ-det. Dessutom fanns rester av ett mindre uthus somsannolikt hört till det intilliggande torpet.

Undersökningen utfördes av Riksantikvarieämbe-tet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UVVäst och har bekostats av Banverket.

Terräng och fornlämningsmiljö

Undersökningsområdet var beläget i en flack nord-sluttning av ett delvis moränbundet berg. Det berörda

Arkeologisk slutundersökning avRAÄ 45:2 i Ölmevalla socken

området var 20×20 m stort och låg 10–12 m överhavet. Före undersökningen växte en granplanteringmed enstaka enbuskar där.

50 m sydsydväst om området ligger Raä 45, enstensättning, och ytterligare 50 m sydväst därom Raänr 46, en stensättning. Gärdesgården (ägogräns mel-lan 1:86 och 1:81) som avgränsade området var enkel-radig och byggd av 30–90 cm stora stenar i 2–3 skift.Norr om gärdesgården låg en flack lerig åkermarksyta.

Genomförande

Totalt upptogs 8 m2 fördelade på tre rutor. Den enavar belägen mitt i området och de två andra på småjämna ytor mellan låga berghällar. Undersökningenutfördes för hand. Rutorna grävdes ner till steril mark/berg.

Fig. 19. Undersökningsområdet på fastigheten Flamsnäs 1:86, fornlämning 45:2, från söder. I bakgrunden Ölme-valla kyrka. Foto Gundela Lindman.


Beskrivning av de undersökta ytorna

Ruta 1

Lagerföljd: 10 cm barr och rötter, 5–15 cm mylla medenstaka stenar och rotfilt på berg. Fynden låg till över-vägande delen i myllalagrets bottenskikt.

Ruta 2

Lagerföljd: 10 cm barr och rötter, 5–25 cm mylla kraf-tigt genomvävd av rötter och med enstaka stenar ochmorängrus i bergfickorna. Fynden låg till övervägandedelen i myllalagrets bottenskikt.

Fig. 20. Plan över undersökningsom-rådet på fastigheten Flamsnäs1:86, fornlämning 45:2 med deundersökta rutorna markerade.

Ruta 3

Lagerföljd: 20–30 cm grästorv och rötter i mylla, ställ-vis 5 cm lera eller lerig sand, 15 cm vittrat stenigtgrus och vittrat berg. Fynden låg mot bottnen av mylla-lagret och i några enstaka fall nere i det vittrade ste-niga gruset.

Tolkning av områdets utnyttjande

De fåtaliga flintfynden ger inte någon möjlighet attdatera lämningarna på typologisk väg. Inga anlägg-ningar påträffades.

Tabell 7 Fynd från undersökningen på Flamsnäs 1:86, fornlämning 45:2


F1 Provgrop vidutredningen

1 m2 Flinta 1 övrig slagen 280 g

F2 Provgrop vidutredningen

1 m2 Flinta 3 avslag, 2 kärnfragment, 1 svallat avslag,5 svallade flintor

239 g

F3 Ruta 1 4 m2 Flinta 3 avslag, 1 bränd flintknuta, 2 brändaflintor, 15 fragment, 3 övrig slagen, 6 svalladeflintorTegel, porslin

305 g

12 g

F4 Ruta 2 2 m2 Flinta 1 avslag med retusch, 1 avslag mednötning, 11 avslag, 11 övrig slagen flinta, 8fragment, 4 svallad naturflintaKeramik 3 skärvor, mellanmagrad, medelgrov,bränd i reducerande miljö, med rödbrändyttersidaRödgods 4 skärvor

309 g

7 g

5 g

F5 Ruta 3 2 m2 Flinta 2 avslag, 2 övrig slagen, 4 svalladnaturflinta

168 g

Planerad bansträckning

Väg

1

2 3

Nuv

aran

de jä

rnvä

g20 km

N

1:81

1:86

Raä 45

UndersökningsområdeBerg


Inledning

Hösten 1995 undersöktes en boplats i Ölmevallasocken på fastigheten Flamsnäs 1:81. Boplatsen lågdå den var i användning i yttersta kustbandet på enliten ö. Frågorna man önskade att makrofossilanalysenkunde besvara var om det fanns några strandnäraväxter samt om det fanns några odlade arter i mate-rialet.

Material och metoder

Proven togs av arkeologer i fält och har vattensållatspå laboratorium. Siktens maskvidd var 0,5 mm. Eftertorkning har jorden genomgåtts under stereolupp ochförkolnade frön har plockats ut manuellt. Vid bestäm-ningen av frön har referenssamlingen på Naturhisto-riska museet använts.

Makrofossilanalys av tre jordproverFornlämning 166, Ölmevalla socken, Halland

Eva-Lena Larsson, Naturhistoriska museet i Göteborg

Tabell 8 Analyserade prov

Prov Läge Analyserad mängd(liter)

A13 Härd, 80×70 cm, 15 cmdjup

1

A15 Väggränna, 12 m lång,40 cm bred,10–15 cm djup

1

A31 Härd, 125×70 cm,15 cm djup

1

Tabell 9 Resultat

Art A13 A15 A31

Björnbär Rubus fruticosus 2 – –

Hasselnötsskal Corylus avellana – 1 –

Vete , två halvor Triticum sp. – 2 –

Åkerpilört Polygonum persica 1 – –

Obestämbara fröfragment 1 – 1

Brända ben – 1 1

Keramik – – 1

Flinta 1 13 1

Slagg 3 – –

Diskussion

Finns det några arter i materialet som avslöjar detstrandnära läget? I prov A13 från en härd finns tvåbjörnbärskärnor som är en kustbunden art. Den äridag vanlig längs västkusten men avtar markant baranågra mil inåt landet. I östra Sverige saknas björnbärhelt. Åkerpilörten har sin ursprungliga växtplats påtångvallar vid havet. Den har sedan sekundärt spriditsig till människans odlingar. Om det funna fröet kom-mer från en växt som vuxit på platsen eller om det ären växt som vuxit i en odling går naturligtvis inte attavgöra.Spår efter mänskliga matvanor finns i mate-rialet. I provet från väggrännan finns ett hasselnöts-skal och där finns också två halva sädeskorn frånnågon veteart. Fynden av vetearten är så starkt för-kolnade och fragmentariska att de tyvärr inte går attbestämma noggrannare.

Göteborg 1996-10-16


Fornlämning 83,Frillesås socken

Riksantikvarieämbetets dnr: 421-2774-1995.Länstyrelsens dnr och datum för beslutet:

220-2712-95 1995-05-15.Fältarbete: 13–21 sept. 1995.Undersökt yta: 315 m2.Personal: Glenn Johansson och Gundela Lindman.Belägenhet: Ek. kartan, 6B 1g, Frillesås Stocken 1:9.Koordinatsystem: Lokalt.Koordinater: x 6359,88 y 1281,03.Höjdsystem: Rikets.Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikva-

risk-topografiska arkivet (ATA), Raä, Stockholm:Plan och foton (U3501:1–7).

Fynd: F1–F44.

Fornlämning 166,Ölmevalla socken


220-2711-95 1995-05-15.Fältarbete: 27 sept.–12 okt. 1995.Undersökt yta: 245 m2.

Personal: Glenn Johansson och Gundela Lindman.Belägenhet: Ek. kartan, 6B 3f, Flamsnäs 1:81.Koordinatsystem: Lokalt.Koordinater: x 6366,97 y 1279,04.Höjdsystem: Rikets.Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikva-

risk-topografiska arkivet (ATA), Raä, Stockholm:Planer/profiler (nr 1–2), foton (U3502:1–10).

Fynd: F1–F25.

Fornlämning 45:2,Ölmevalla socken


220-2711-95 1995-05-15.Fältarbete: 22–26 sept. 1995.Undersökt yta: 8 m2.Personal: Glenn Johansson och Gundela Lindman.Belägenhet: Ek. kartan, 6B 3f, Flamsnäs 1:86.Koordinater: x 6366,76 y 1279,02.Höjdsystem: Rikets.Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikva-

risk-topografiska arkivet (ATA), Raä, Stockholm:Foton (U-3502:11–13) och plan (se fornl. 166).

Fynd: F1–F5.

Administrativa uppgifter


Lepiksaar, J.; Påsse, T.; Thorsberg, K. och Ullberg-Loh,K. 1996. Ölmanäs 2 meter under markytan. Enöverlagrad mesolitisk boplats i Halland. Riksan-tikvarieämbetet. Internrapport.

Lindman, G. 1996. Yngre järnåldersbebyggelse i hal-ländsk kustmiljö. Utskrift. Hallands länsmuseer.

Pearson, G.W. & Stuiver, M. 1993. Radiocarbon 35,s. 25–33.

Påsse, T. 1996. De geologiska förhållandena. Ölmanäs2 meter under markytan. En överlagrad mesolitiskboplats i Halland. Riksantikvarieämbetet. Rapport.

Påsse, T. 1986. Beskrivning till jordartskartan. Kungs-backa SO. SGU Serie Ae. Nr 56. Uppsala.

Stuiver, M. and Pearson, G.W. 1993. Radiocarbon 35,s. 1–23.

Ståhl, H. 1980. Ortnamnen i Hallands län. Del 3. Upp-sala.

Svedberg, V. 1994. Arkeologisk utredning för nydubbelspårsträckning mellan Lekarekullen ochNordvära i Kungsbacka och Varbergs kommuner iHalland. Riksantikvarieämbetet UV Väst, Utred-ning 1994:11.

Litteratur


Figurförteckning

Fig. 1. Ölmevalla och Frillesås läge i Väst-Sverige .......... 6Fig. 2. Undersökningsområdet inom fornlämning 83

från NO. Foto Gundela Lindman. ............................ 7Fig. 3. Utdrag ur top. kartan 6B SO med de tre

under sökningsplatser som behandlas i dennarapport markerade. ................................................... 8

Fig. 4. Utdrag ur ek karta 6B 1g och 6B 2g medundersökningsområdet vid fornlämning Raä 83 iFrillesås markerat. ..................................................... 9

Fig. 5. Plan och profil. Skala 1:400/1:200. .................. 10Fig. 6. Detalj av lagerföljd i profilen. ........................... 10Fig. 7. Gruslagret (lager 5) vattensållades och samt-

liga flintor tillvaratogs. Foto Gundela Lindman. ..... 11Fig. 8. Flintorna på boplatsen Frillesås 83. ................ 12Fig. 9. Utdrag ur ek. karta 6B 3f med undersöknings-

områdena i Flamsnäs markerade. ............................ 14Fig. 10. Utdrag ur laga skifteskarta över delar av

Ölmevalla socken 1841. .......................................... 16Fig. 11. Vid tiometersnivån bildades en liten ö

omgiven av grunda havsvikar. Boplatsen vidFlamsnäs 1:81, fornlämning 166, och detundersökta området vid fornlämning 45:2,är markerade. .......................................................... 17

Fig. 12. Plan över undersökningen på Flamsnäs 1:81,fornlämning 166. ..................................................... 18

Fig. 13. Boplatsytan från sydväst.Foto Gundela Lindman. .......................................... 19

Fig. 14. Tolkning av det nordvästliga huset. ................ 19Fig. 15. Flintornas fördelning på fornlämning 166.

I gruppen svallade artefakter ingår spån, mikro-spån och avslag. ....................................................... 20

Fig. 16. Avslag på fornlämning 166. ............................ 21Fig. 17. Det ristade blocket i Flamsnäs.

Foto Gundela Lindman. .......................................... 22Fig. 18. Det ristade mönstret på blocket i Flamsnäs.

Teckning Gundela Lindman. ................................... 22Fig. 19. Undersökningsområdet på fastigheten

Flamsnäs 1:86, fornlämning 45:2. I bakgrundenÖlmevalla kyrka. Foto Gundela Lindman. .............. 27

Fig. 20. Plan över undersökningsområdet påfastigheten Flamsnäs 1:86, fornlämning 45:2med de undersökta ytorna markerade. .................... 28

Tabellförteckning

Tabell 1. Fyndlista, fornlämning 83, Frillesås. ............. 13Tabell 2. Vedartsanalyser. ............................................ 20Tabell 3. 14C-analyser. .................................................. 21Tabell 4. Rutor, fornlämning 166. ............................... 23Tabell 5. Anläggningar, fornlämning 166. .................... 23Tabell 6. Fynd från undersökningen på

fornlämning 166, Flamsnäs 1:81. ............................ 25Tabell 7. Fynd från undersökningen på

Flamsnäs 1:86, fornlämning 45:2. ........................... 28Tabell 8. Analyserade jordprover. ................................ 29Tabell 9. Resultat av makrofossilanalys. ...................... 29

ISSN 1404-2029

UV VÄST RAPPORT 2000:22 ARKEOLOGISKA …

Documents

Transcript of UV VÄST RAPPORT 2000:22 ARKEOLOGISKA …