Stöd vid

familjehemsplaceringar En kvalitativ studie om stöd och hjälp för en

lyckosam familjehemsplacering

Minette Lindkvist

Författare: Minette Lindkvist

Handledare: Univ. adj. Marie Albertsson

Examinator: Prof. Torbjörn Forkby

Organisation: Instutitionen för socialt arbete

Program: Socionomprogrammet, 210 hp

Kurs: 2SA47E

Termin: HT20

Examensarbete på kandidatnivå

Title

Support to children in out-of-home care

A qualitative study of support and aid for a successful foster home placement

Abstract

Foster care is the most common form of out-of-home care for children in

Sweden. Previous research points out a lack of knowledge in the area and the

need for investigations with focus on support offered by the social worker to

children as well as both foster carers and birth parents.

The objective of this study is to understand how the social worker reason and

act to give support to foster carers, biological parents and children in out of

home care to promote a successful placement and avoid unexpected

placement breakdown. A qualitative study based on interviews with eight

social workers active in foster care placements was undertaken to investigate

the questions at issue. The results show that the social worker has the long-

term perspective and support the relations and the network around the child

with that focus. The relation and the cooperation between foster carers,

biological parents and the social worker are seen as important aspects for

success. Two areas of improvements are identified in the study. First, the

social workers see the child’s relation to its biological parents as an area

where support may be more challenging, and they indicate areas of

improvement related to strategies for support of the biological parents.

Secondly, the social workers are aware of the need to support the child in

their schoolwork, as pointed out by previous research, but the

implementation of support in this area varies significantly between different

municipalities.

Nyckelord

Familjehemsplacering, Stöd, Socialt arbete, tredelade föräldraskapet

Förord

Först och främst vill jag tacka alla engagerade socialsekreterare som

medverkat i studien. Tack för att ni har delat med er av era upplevelser,

erfarenheter och tankar. Tack för er tid och ert engagemang.

Jag vill även tacka min handledare, Marie Albertsson, för alla kommentarer

och idéer som hjälpt till att föra arbetet framåt. Ett stort tack för din

uppmuntran och inspiration.

Minette Lindkvist

Dädesjö, December 2020

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Bakgrund 1

1.2 Problemformulering 2

1.3 Syfte 4

1.4 Frågeställningar 4

1.5 Avgränsningar 4

2 Tidigare forskning 5

2.1 Behovet av stödjande insatser från socialtjänsten vid

familjehemsplaceringar 5

2.2 Skolresultat för familjehemsplacerade barn 7

2.3 Relationer i det tredelade föräldraskapet 8

3 Teoretiska perspektiv 10

3.1 Teoretiskt sammanhang 11

3.2 Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater 12

3.2.1 Handlingsutrymme 13

3.3 Bourdieus teori om praktiskt förnuft 14

3.3.1 Fält och doxa 14

3.3.2 Symbolisk makt 15

4 Metod 16

4.1 Vetenskaplig ansats 16

4.2 Kvalitativ metod 16

4.2.1 Förförståelse 17

4.3 Semistrukturerade intervjuer 18

4.4 Urval 19

4.5 Insamling och bearbetning av data 20

4.6 Analysmetod 22

4.7 Trovärdighet och tillförlitlighet 23

4.7.1 Trovärdighet 23

4.7.2 Tillförlitlighet 23

4.8 Forskningsetiska aspekter 24

4.8.1 Informations- och samtyckeskrav 24

4.8.2 Konfidentialitetskravet 25

4.8.3 Nyttjandekravet 25

4.8.4 Känsliga frågor 25

4.9 Metoddiskussion 26

5 Resultat och analys 28

5.1 Introduktion 28

5.2 Komplexiteten i det tredelade föräldraskapet 29

5.2.1 Socialsekreterarens mångsidiga roll 29

5.2.2 Kontakten och stödet till de biologiska föräldrarna 30

5.2.3 Kontakten och stödet till familjehemmet 32

5.2.4 Stöd för att främja umgänge mellan barnet och de biologiska

föräldrarna 33

5.3 Stöd för att undvika sammanbrott 36

5.4 Skolan ett annat fält 38

6 Diskussion och Slutsatser 40

Referenser 44

Bilagor

Bilaga 1 - Informationsbrev till socialsekreterare

Bilaga 2 - Intervjuguide

Bilaga 3 - Exempel från analys

1(48)

1 Inledning

1.1 Bakgrund Den här studien har fokus på socialtjänstens stöd till familjehem och

familjehemsplacerade barn och deras vårdnadshavare.

Familjehemsplaceringar är i Sverige den vanligaste åtgärden från

socialtjänsten när ett barn behöver placeras under kortare eller längre tid.

Andra placeringar än familjehem inom heldygnsvård kan vara jourhem,

stödboende, hem för vård eller boende så kallat HVB1. År 2019 bestod 66 %

av all heldygnsvård för barn och unga av familjehemsplaceringar. HVB, den

näst vanligaste placeringsformen, stod för 33% av heldygnsplaceringarna

under 2019 (Socialstyrelsen 2020a). Barn kan bli placerade antingen på

frivilliga grunder enligt Socialtjänstlagen SOL (SFS 2001:453) eller genom

tvångsomhändertagande enligt Lagen om vård av unga LVU (SFS 1990:52).

Socialnämnden fattar beslut om att barnet ska placeras frivilligt och

förvaltningsdomstolen beslutar om vård med stöd av lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga. År 2019 var 20 400 barn placerade i

familjehem vilket betyder att 0,6 procent av befolkningen mellan 0–20 år bor

i familjehem (Socialstyrelsen 2020a).

Många barn lever alltså i ett hem utan sina biologiska föräldrar. Det är

socialtjänsten i varje kommun som har ansvar att utreda familjehem och viss

variation förekommer i Sverige, till exempel gällande handläggningstider

eller möjligheten för barn att komma till tals under utredningen (Inspektionen

för vård och omsorg (IVO) 2017, s 12). Socialtjänsten har skyldighet att sörja

för att barnet får den vård och omsorg som barnet har rätt till. Socialtjänsten

1 Ett hem för vård eller boende (HVB) som inrättas för barn, ungdomar, vuxna eller

barnfamiljer ofta med viss inriktning så som missbruksproblematik eller ensamkommande

barn. På HVB hemmet bedrivs behandling, omvårdnad, stöd eller fostran.

2(48)

ska också göra uppföljningar av hur barnet har det under sin

familjehemsplacering och ha en regelbunden kontakt med barnet (SFS

2001:453 Kap 6; SOSFS 2012:11; Socialstyrelsen 2020a).

Undersökningar visar att mer än var fjärde familjehemsplacerad ungdom är

med om sammanbrott, dvs att flytta från familjehemmet, och många

ungdomar har upplevt sammanbrott upprepade gånger under sin placeringstid

(Mattsson & Vinnerljung 2016). För familjehemsplacerade ungdomar med

beteendeproblematik rapporteras så många som 40 procent uppleva

sammanbrott någon gång under sin placering (Khoo & Skoog 2014, s. 266).

Stöd och avlastning noteras som två viktiga faktorer som efterlyses av

familjehemmen i dessa utmanande situationer (ibid. s. 267).

Förutom att Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om barns rättigheter

(Socialdepartementet 1997, s. 98; Socialdepartementet 2012) gäller

barnkonventionen som svensk lag sedan 1 januari 2020. Sverige ratificerade

FN:s barnkonvention 1990 men genom att anta konventionen som svensk lag

blev det tydligare för domstolar och rättstillämpare att beakta de rättigheter

som följer av den (Socialdepartementet 2017). Det blev skillnad genom att

större ansvar lades på myndigheter, rättsväsendet och andra beslutsfattare att

tillämpa rättigheterna i barnkonventionen med samma status som andra

svenska lagar. Syftet med barnkonventionen är att stärka barns rättigheter.

Barns bästa ska vara en självklarhet i arbete med barn. Barn ska också ges

möjligheten att själva vara med i frågor som rör barnet själv (Socialstyrelsen

2020a).

1.2 Problemformulering Det finns många olika berättelser från barn och ungdomar kring att vara

familjehemplacerad, både positiva och negativa (Mattson & Vinnerljung

2016). En uppföljning visar att en stor andel (86 %) familjehemsplacerade

barn känner sig trygga i familjehemmet samtidigt som 30 procent uppger att

de har utsatts för kränkningar, dessutom ofta i familjehemmet och vid

3(48)

upprepade tillfällen (Spånberger Weitz, Svennblad & Karlsson 2017).

Statens beredning för medicinsk och Social utvärdering (SBU) (2017) visar

att det är vanligare med psykisk och fysisk ohälsa hos barn som växer upp i

en familjehemsplacering i jämförelse med barn och ungdomar som bor med

sina biologiska föräldrar. En viktig faktor är att ta reda på vad

familjehemmen får för stöd och om stödet hjälper barnen (SBU 2017). Detta

kan exempelvis vara att finna stöd som kan minska risken för sammanbrott i

familjehem, särskilt eftersom det ofta påverkar barnets förutsättningar

negativt (Khoo & Skoog 2014).

Vidare så verkar det finnas ett kunskapsglapp om hur stödinsatserna från

socialtjänsten faktiskt hjälper barnen under placering inom

familjehemsvården (SBU 2017). Tonvikten i Sverige läggs på att utreda

familjers lämplighet och att utbilda familjehemmet innan ett barn blir

placerat. Att under barnets placering ge stödinsatser till barnet eller

familjehemmet sker inte i samma utsträckning. Det pekas även på att både

barn och familjehemsföräldrar har angett att de saknat stödinsatser under

pågående placering (Khoo & Skoog 2014, s. 267). Svensk forskning på

området saknas och en utvärdering visar att resultatet av insatser som givets

inom familjehemsplaceringar inte har granskats tillräckligt (SBU 2017). Mer

forskning skulle ge större kunskap för socialtjänsten att stötta barnen och

familjehemmen. Enligt forskningen finns tydliga markörer för ett

fungerande familjehem. Familjehemsplacerade barn som har en bra skolgång

och utbildning visar inte någon ökad risk för att hamna utanför på

arbetsmarknaden eller att finnas i kriminella sammanhang i vuxen ålder

(Berlin, Vinnerljung & Hjern 2011). Utifrån ett samhällsekonomiskt

perspektiv är det även viktigt att fastställa vilka interventioner som ger gott

resultat.

Situationen med ett placerat barn är komplex då de placerade barnen har ett

så kallat tredelat föräldraskap dvs med de tre parterna familjeföräldrarna,

4(48)

biologiska föräldrarna och socialtjänsten som ska vara med och fatta beslut

som påverkar barnets vardag och liv (SBU 2017). Socialtjänsten har ett

ansvar att få en god samverkan mellan parterna i de fall där det gynnar

barnen (Socialstyrelsen 2018). Samverkan anses vara en av

framgångsfaktorerna till en bra familjehemsplacering, lösningar för barnet

växer fram gemensamt utifrån de tre parterna (Mattsson & Vinnerljung

2016). Målet är att de biologiska föräldrarna ska få vara föräldrar utifrån sina

förutsättningar men med hjälp och stötning av socialtjänst och familjehem

(Socialstyrelsen 2018). I den bästa av världar samarbetar parterna med

barnets bästa i fokus. Studier visar att det inte alltid fungerar och att det kan

vara väldigt komplexa situationer med konflikter mellan parterna. Detta är

ofta en anledning som nämns vid sammanbrott (Khoo & Skoog 2014). Med

utgångspunkt i ovanstående beskrivning har jag formulerat följande syfte och

frågeställningar.

1.3 Syfte Syftet är att förstå hur socialsekreteraren resonerar och handlar för att ge stöd

till barn, familjehem, och vårdnadshavare för att motverka sammanbrott och

negativa konsekvenser för det placerade barnet.

1.4 Frågeställningar Vad erbjuder socialtjänsten för stöd och till vem riktar sig detta?

Vad styr socialsekreterarens val av stöd?

Hur hanterar socialsekreteraren komplexiteten i det tredelade föräldraskapet?

1.5 Avgränsningar Utifrån studiens omfattning har avgränsningar gjorts för att studien ska

kunna genomföras inom tidsramen. Studien begränsas till enbart

socialsekreterarnas perspektiv även om det hade varit relevant att intervjua

både biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar för att få en mer

heltäckande bild av det tredelade föräldraskapet.

5(48)

2 Tidigare forskning

För att presentera tidigare forskning inom området har jag valt tre teman:

behovet av stödjande insatser från socialtjänsten vid familjehemsplaceringar,

skolresultat för familjehemsplacerade barn och relationer inom det tredelade

föräldraskapet. Det första temat syftar till att förstå behovet av stödjande

åtgärder och i vilka sammanhäng dessa är viktiga för ett familjehemsplacerat

barns uppväxtvillkor. Det andra temat är relevant eftersom skolan är en

viktig del av den sociala miljön för barnet. Skolan har också tydligt pekats ut

i tidigare forskning som en viktig del och att dåliga skolresultat är en stor

riskfaktor för fortsatta psykosociala problem för det familjehemsplacerade

barnet som ung vuxen. Det tredje temat fokuserar på relationen mellan

parterna i det tredelade föräldraskapet för att undersöka vilka förutsättningar

och villkor som framkommit i tidigare forskning på ett område som betonas i

problembakgrunden.

Sökord som används är: socialt arbete, familjehem, familjehemsplacering

stöd, skola, hälsa. Sökningar utfördes i LNU universitetsbiblioteks tjänst

OneSeach2 och i Google Scholar.

2.1 Behovet av stödjande insatser från socialtjänsten vid familjehemsplaceringar

Behovet av stödjande insatser relaterar till specifika behov hos det placerade

barnet så som somatisk eller psykisk ohälsa eller i den sociala miljön kring

barnet. Exempelvis psykisk ohälsa bland placerade barn är ett stort problem

menar Mattsson och Vinnerljung (2016). De pekar också på att socialtjänsten

skulle behöva en mer systematisk genomgång av de placerade barnen i form

av standardiserade hälsokontroller av psykisk hälsa men också av somatisk

status så som kontroll av tandhälsa. Jobbar man inte aktivt med dessa

problemområden riskerar barnen exempelvis psykisk ohälsa under sin

2 Lista över databaser för One Seach finns tillgängliga under

https://lnu.se/globalassets/searchable_onesearch_sv.pdf (2020-12-30)

6(48)

placeringstid men också självmordsrisk och stor användning av

psykofarmaka i vuxen ålder (Mattsson & Vinnerljung 2016).

Det placerade barnets situation och behov av stöd i den sociala miljön kring

familjehemmet är viktig. Familjehemsföräldrarnas erfarenheter och behov av

stöd för att få en lyckosam placering studeras till exempel i en kvalitativ

studie baserad på djupintervjuer (Khoo & Skoog 2014). Fokus ligger här

kring erfarenheter vid sammanbrott och forskarna samlar kunskap kring hur

ett sammanbrott (som skall uppfattas som ett misslyckande av

familjehemsplaceringen) sker och vilka faktorer som bidrog till det ur

familjehemsföräldrarnas perspektiv. Forskningen beskriver att bristen av

information om uppdragets innebörd för familjehemmet samt bristen på stöd

under placeringen är en faktor som leder till sammanbrott. Ett sammanbrott

kan till exempel innebära att familjehemsföräldrarna avsäger sig uppdraget

(Khoo & Skoog 2014). Omkring var fjärde ungdom är med om sammanbrott

och många har upplevt sammanbrott upprepade gånger under sin

placeringstid (Mattsson & Vinnerljung 2016). Forskningen belyser brist på

stödinsatser till familjehemmen under placeringstiden, just under

ungdomsåren då detta är en turbulent period för många. En skillnad för

placerade barn jämför med andra barn är att familjeföräldrar som inte lyckas

lösa konflikter kan uppsäga sig uppdraget som familjehem (Mattson &

Vinnerljung 2016). Att göra de placerade barnens röster hörda och låta dem

vara delaktiga i besluten kring dem själva är en slutsats som är av stor vikt.

Även samverkan för att hjälpa familjehemsplacerade barn är en faktor som

nämns i forskningen som viktig (Lagerlöf 2012). När det gäller social

problematik så återfinns familjehemsplacerade barn oftare i skolsocial

problematik enligt Lagerlöf (2012) och ägnar mindre tid till idrott och

fritidssysselsättning.

Socialarbetarens åsikter om faktorer som påverkar instabilitet i placering av

barn i familjehem har studerats och visar att just stöd till familjehemmet kan

7(48)

vara den viktigaste faktorn (Norgate, Warhurst, Hayden, Osborne & Traill

2012). Studien genomfördes med frågeformulär till socialsekreterare och

med gruppintervjuer för att berika och nyansera materialet. Barnets specifika

situation och tidigare erfarenheter som också kan vara traumatiska händelser

visade sig i studien spela en mycket stor roll för de insatser som krävs eller

behov av stöd som måste ges till ett familjehem (Norgate et al 2012).

Tillgången till psykiatrisk vård ansågs vara en viktig faktor som behöver

stärkas för att öka stabiliteten kring en familjehemsplacering (Norgate et al

2012). Forskarna visar därmed på kopplingen mellan behovet av stöd i det

familjehemsplacerade barnets sociala miljö och barnets psykiska och fysiska

hälsa. Vidare belyses att samarbetet mellan biologiska föräldrar, familjehem

och socialsekreterarare är komplext. Särskilt då det redan finns problematik

hos de biologiska föräldrarna vilket föranlett till placeringen. En annna viktig

aspekt för stabilitet som pekas ut är att barnets behov kan matchas med ett

familjehem vilket kan vara svårt eftersom det ofta finns ett begränsat urval

att tillgå vid placering (Norgate et al 2012).

2.2 Skolresultat för familjehemsplacerade barn Skolan utgör en viktig miljö för det familjehemsplacerade barnet. Vikten av

en lyckad skolgång och utbildning betonas till exempel av Mattsson och

Vinnerljung (2016). Deras forskning handlar om möjliga åtgärder för att

förbättra situationen för familjehemsplacerade barn. Forskning visar att barn

som bor i familjehem i jämförelse med barn som bor med sin biologiska

familj har sämre förutsättningar i skolan. Undermåliga skolresultat har också

visat sig vara en betydande faktor för psykosociala problem (Mattson &

Vinnerljung 2016). Forskarna påpekar att en betydande åtgärd i skolan för

gruppen skulle gynna både barnen och samhället. Psykosocial status för unga

vuxna som levt länge i fosterhemsvård jämförts med majoriteten av

jämnåriga i Berlin, Vinnerljung och Hjern (2011). Barn som växt upp utanför

den biologiska familjen och haft dåliga skolresultat riskerar till stor

utsträckning att hamna utanför arbetsmarknaden och löper högre risk för

8(48)

självmord samt finns i större utsträckning i kriminella sammanhang jämfört

med icke placerade barn. För de barn som varit placerade utanför sin

biologiska familj men fått en bra skolgång och utbildning föreligger ingen

sådan skillnad i vuxen ålder. Forskarna kom här fram till att en stor

samhällsekonomisk insats vore tidiga insatser i skolan (Berlin, Vinnerljung

& Hjern 2011). En självskattning från barn som var placerade gjordes och

jämfördes med en grupp icke placerade barn. Resultatet visade att de

placerade barnen hade uppfattningen att de var sämre än sina klasskompisar.

Vidare studerades hur familjehemsplacerade barn uppfattar sin skolmiljö och

hur de själva kunde påverka skolmiljön. Här skilde sig inte placerade barn

från icke placerade. Däremot har placerade ungdomar en lägre resurstillgång,

ett mindre handlingsutrymme och förre möjligheter inom skolan (Lagerlöf

2012).

2.3 Relationer i det tredelade föräldraskapet För att vidare fokusera på hur man kan nå en lyckosam familjehemsplacering

med fokusering på det tredelade föräldraskapet mellan socialtjänsten, de

biologiska föräldrarna och familjehemsföräldrarna så tar jag upp tidigare

forskning kring hur ett lyckosamt samarbete mellan dessa parter kan bidra till

en bättre miljö för det familjehemsplacerade barnet. Forskning visar att

kontakten med socialsekreteraren och en bra relation som främjar

information och råd och stöttning under uppdragets gång med alla inblandade

parter har en mycket stor betydelse (Hedin 2015). God relation mellan

biologiska föräldrar och fosterhemsföräldrar är av stor betydelse för det

placerade barnet. Exempelvis att ge barnet hjälp och stöttning i mötet med de

biologiska föräldrarna. Stöd från socialarbetaren i denna process är

betydelsefull (Hedin 2015). En utvärdering utifrån socialarbetarens

perspektiv med avseende på bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns

umgänge visar att socialsekreterarna upplever ett behov av stöd i arbetet med

att bedöma familjehemsplacerade barns umgänge. Frågor kring umgänge

9(48)

upplevs som svåra utifrån socialarbetarens perspektiv och är ett viktigt

utvecklingsområde (Bergman, Sandahl, Mellberg, Engwall & Carlson 2018).

Sjögren (2018) belyser relationens betydelse vid klientarbete inom

socialtjänsten. Resultaten visar till exempel att socialsekreteraren tycker att

relationen till klienten är viktig och att det är något som de använder i sitt

arbete. Vidare undersöker Lindahl (2019) relation och förväntningar mellan

socialsekreterare och det familjehemsplacerade barnet. Socialsekreterarens

tre roller beskrivs här som; myndighetsroll, företrädarroll och

anknytningsroll. De olika rollerna skapar en splittring mellan förväntningar

om administration och möjlighet att bygga upp en tillitsfull relation med de

familjehemsplacerade barnen. Socialsekreterare beskriver att organisatoriska

förutsättningar ger upphov till en relation som präglas av formalitet och

distans även om de ser värdet av att skapa en relation med närhet och tillit

(Lindahl 2019). Utifrån ett empiriskt material baserat på intervjuer med 53

familjehemsplacerade barn undersöktes relationen mellan barnen och deras

socialsekreterare (Lindahl & Bruhn 2017). Artikeln visar att barnen önskar

tid, tillgänglighet, tillit och att barnen önskar behålla samma

socialsekreterare över tid. Studiens resultat pekar på att barnen erfar att

socialsekreteraren sällan har tid, är svåra att få tag i och att det finns

begränsningar om vad de kan prata med socialsekreteraren om. Studien

undersöker också de familjehemsplacerade barnens förväntningar på

relationen till socialsekreteraren. Resultaten visar att de främst förväntar sig

ett agerande utifrån socialsekreterarens myndighetsroll, förknippad med

formalitet och distans (Lindahl & Bruhn 2017).

Höjer (2009) studerar de biologiska föräldrarnas upplevelse av att dela

föräldraskap med familjehemsföräldrar. Känslor av skuld och misslyckande

samt den asymmetriska positionen där de biologiska föräldrarna befinner sig

i underläge gentemot fosterföräldrarna betonas. De biologiska föräldrarna

eftersträvade oftast ett annat platsval för umgänge än i familjehemmets miljö

10(48)

(Höjer 2009). Familjehemsföräldrar som behandlade de biologiska

föräldrarna med respekt och inkluderade dem i det vardagliga livet, i stora

och små beslut kunde dels skapa mycket bättre kontakt med det placerade

barnet och dels få ett positivt samarbete i det delade föräldraskapet (Höjer

2009).

Höjer (2011) studerar även relationerna vid familjehemsplacering med fokus

på hur de biologiska föräldrarna upplever kontakten med socialsekreteraren.

De som upplevade en positiv relation betonade att det fanns en lyssnande och

respektfull attityd. Socialsekreteraren respekterade deras föräldraskap. De

biologiska föräldrar som istället upplevade en negativ relation med

socialsekreteraren tyckte sig bli nedprioriterade. De biologiska föräldrarnas

upplevelse av relationen präglas av att socialsekreteraren positionerar sig

som expert. Studien av Höjer (2011) poängterar vikten av en respektfull

relation både för att uppnå bästa möjligheter för samarbete med och också att

det har direkt positiv påverkan för det familjehemsplacerade barnet.

3 Teoretiska perspektiv

Här presenteras de teoretiska utgångspunkter som används i denna studie för

att analysera det insamlade materialet. För att beskriva det sammanhang där

socialarbetaren agerar och handlar i olika situationer så presenteras

människobehandlande organisationer och sedan viktiga begrepp från Lipskys

teori om gräsrotsbyrokrater (Lipsky 2010). Däribland handlingsutrymme som

hjälper till att förklara, tolka och förstå problematiken i socialarbetarens

praktik.

För att förstå och tolka beskrivningar och relationer som gäller mellan

socialtjänsten och parterna vid en familjehemsplacering används Bourdieus

begrepp om fält, doxa och symbolisk makt (Bourdieu 1999).

11(48)

3.1 Teoretiskt sammanhang Som en bakgrund till de teoretiska perspektiven betraktar jag först den

människobehandlande organisationen. Detta sammanhang utgör en central

del kring denna studie eftersom socialtjänstens arbete vid

familjehemsplaceringar utgör en situation som berör många människor i en

tät och långvarig relation med socialtjänsten.

Människobehandlande organisationer har sin kärna i att de ska skapa möte

mellan personalen i dessa organisationer och samhällsmedborgarna. Dess

huvudsakliga uppgift är att förbättra, bibehålla och skydda medborgare

genom att individens situation kan definieras, förändras eller bibehållas. För

att utföra arbetet tilldelar organisationerna medborgarna olika roller, så som

exempelvis elev, klient och så vidare (Johansson Dellgran & Höjer 2015).

Människobehandlande organisationer berör människor i känsliga

livssituationer där det krävs att möten anpassas utifrån kulturella normer och

värderingar. Människobehandlande organisationer får emellanåt stor medial

uppmärksamhet. Situationen kan till exempel varit att organisationer ingripit

där det anses att de inte borde ingripit och på så sätt orsakat lidande för de

individer som det berört. Tvärtom inträffar också, att man inte ingripit där

organisationen faktiskt borde gjort det för att individerna var i behov av

hjälp. Legitimiteten för människobehandlande organisationer är därför av

stor vikt och formellt sett erhålls legitimiteten av staten samt utifrån olika

professioner, men också från samhället i stort. Människobehandlande

organisationer påverkas utifrån både politiska och juridiska beslut (Johansson

2015). Politiska beslut som har sin grund i lagstiftningen påverkar hur

offentliga verksamheter organiseras utifrån de ramar som de måste förhålla

sig till. Handlingsutrymmet skapas inom organisationen utifrån dess

organisering och uppfattningar.

Det finns många generella kunskaper för socialarbetare i olika sammanhang

och situationer (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008, s 18). Socialarbetare

12(48)

behöver kunskap om lagstiftning på det specifika området där hen jobbar.

Kunskaper om människors levnadsvillkor och livssituationer. Kunskap om

olika metoder och tekniker som används i arbetet. Hur samhällets

organisering ser ut. Praktiken är komplex och allt mer forskning finns på

området vilket ger socialarbetaren kunskapsbaserat stöd i sitt yrkesutövande.

Praktiskt arbete och erfarenhet är också en viktig del eftersom förståelse av

känslor och livsvillkor kan vara avgörande för att ge den bästa hjälpen

(Svensson, Johnsson & Laanemets 2008, s 80). Forskningen har en stor

betydelse för det akademiska ämnet socialt arbete och borde ge en positiv

effekt på professionaliseringen av yrkesutövningen. Forskningen och

kunskapsspetsen riskerar dock att bli sedd som för akademisk och att den

därför kan kritiseras. Expertisen kan då hamna hos yrkesverksamma inom de

förvaltande organisationerna eller hos någon privat konsult som praktiserar

någon speciell metod (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008, s 81). Alltså

till kunskapsområden som är mycket starkare kopplade till praktiken inom

organisationerna. Det är viktigt att skapa en brygga och en balans mellan

kunskapen genom forskning och genom praktik och att detta kan anpassas till

verksamheten. Organisationerna kan se olika ut och vad som är möjligt att

göra i den ena organisationen kanske inte fungerar i en annan.

Socialarbetarna jobbar utifrån socialtjänstlagen, som är en ramlag vilket

lämnar utrymme för individuella tolkningar. Socialsekreterarna har därmed,

till viss del, friheten att göra individuella bedömningar och tolkningar av

situationer vilket innebär att bedömningar kan variera (Johansson 2015).

3.2 Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater För att analysera på vilket sätt socialsekreteraren agerar och utför sitt

uppdrag gentemot sina klienter så vill jag använda Lipskys teoretiska

perspektiv om gräsrotsbyråkrater. Socialsekreteraren skall till exempel

hantera både stöd vid en familjehemsplacering men förfogar också över

rätten att fatta avgörande beslut kring en placering. Ett annat exempel jag vill

13(48)

analysera genom teorin är hur socialsekreteraren agerar i situationer som

kräver individuellt engagemang kring klientens problematik.

3.2.1 Handlingsutrymme

Gräsrotsbyråkraterna har ett handlingsutrymme i sin yrkesroll och det är

många faktorer som påverkar detta handlingsutrymme. De förutsättningar

organisationer skapar för den anställde i form av till exempel, hur regelstyrd

organisationen är samt hur stor arbetsbelastning den enskilde

gräsrotsbyråkraten har verkar vara det som har mest betydelse för den

enskilde (Lipsky 2010). En gräsrotsbyråkrati kan i praktiken vara en skola,

tingsrätt, ett sjukhus, poliskontor eller socialkontor. Det finns många

samband och gemensamma faktorer som binder samman gräsrotsbyråkratier

menar Lipsky. En gräsrotsbyråkrati är uppbyggd för en stor mängd

människor, den skall vända sig till allmänheten och den skall erbjuda

kostnadsfri hjälp. Det andra som Lipsky (2010) menar förenar

gräsrotsbyråkrater är att det finns begränsade resurser samt att behovet av de

personer som behöver hjälp ständigt kommer att vara större än det kommer

att finnas resurser för att hjälpa dessa människor. När det kommer till

handlingsutrymme menar Lipsky att det alltid kommer att finnas olikheter

hur klienter blir bemötta just därför att varje människa är unik och även

gräsrotsbyråkraterna är människor med olika bakgrund och erfarenheter.

Mötet sker inom ramen för organisationen, samtidigt som personerna i mötet

bär med sig sina förväntningar och erfarenheter. Mötet mellan socialarbetare

och klient sker enligt ramen för socialt arbete och de som möts är definierade

av sina roller. Det är inte bara en mellanmänsklig relation, utan en specifik

situation skapad av det sociala arbetets ramar. Ett av socialsekreterarnas

många dilemman är att kunna hantera hjälp och makt i en och samma

handling (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). En aspekt som är relevant

när det gäller familjehemsplaceringar genom beslut enligt LVU. Lipsky

(2010) konstaterar också att den största utmaningen med att vara

gräsrotbyråkrat är förhållandet mellan arbetsbelastning och att alla människor

14(48)

ska ha rätten att behandlas lika. Handlingsutrymmet innefattar även en

maktdimension då socialsekreterare utifrån sin professionella position som

myndighetsutövare har ett tolkningsföreträde i förhållande till klienten. Hur

tolkningarna och bedömningarna görs påverkas av socialsekreteraren

kunskap, erfarenhet och vilka traditioner som är framträdande inom

organisationen hen arbetar inom. Handlingsutrymmet innebär valmöjligheter

men också ansvar. Man måste därför alltid handla utifrån ett medvetet

förhållningssätt (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008).

3.3 Bourdieus teori om praktiskt förnuft

3.3.1 Fält och doxa

För att förstå relationerna mellan socialarbetaren, familjehem, barn och

biologiska föräldrar så används Pierre Bourdieus handlingsteori om praktiskt

förnuft (Bourdieu 1999). Det sociala rummet eller olika fält med specifika

regler och värderingar är en viktig aspekt i denna studie. Relationerna som

påverkas av dessa regler och värderingar finns mellan alla parterna kring en

familjehemsplacering. Jag vill kunna analysera hur de sociala positionerna

mellan parterna påverkar hur samverkan är och kan utvecklas på det fält där

de möts. Med fält menar Bourdieu en del av det sociala rummet, inom vilket

det är möjligt att urskilja olika agenters sociala position (Bourdieu 1999).

Positionen skapas genom interaktion mellan särskilda normer rådande inom

fältet, agentens habitus och agentens sociala, ekonomiska och kulturella

kapital. Habitus beskriver professionens sätt att resonera, handla och värdera

(Bourdieus 1990, Järvinen 1998). Fält interagerar med varandra och är

hierarkiskt ordnade. Enligt Bourdieus begrepp om fält och Doxa menar han

att klienter skapas av systemet. Ordningen inom ett fält kallas doxa och

framstår som självklart. Varje fält beskrivs ha sina egna regler och förståelse,

sin doxa, för hur man ska utföra saker. Vid en familjehemsplacering blir de

olika fälten också relaterade till vilket möte som analyseras eftersom

förutsättningarna för relationen är så olika mellan socialsekreterare och

15(48)

familjehem respektive socialsekreterare och de biologiska föräldrarna. Båda

påverkar dock situationen för det placerade barnet. Uppfattningarna på dessa

fält kan vara så självklara att de inte diskuteras, men kan kvarstå över tid.

Nya socialarbetare introduceras på fältet och introduceras av sina kollegor in

i organisationens doxa som råder på arbetsplatsen (Järvinen 2013). De nya

arbetarna medverkar till fältet och således också till att makt och doxa i

organisationen kvarstår. Doxa sammanhänger alltid med makt men den kan

sägas vara näst intill osynlig, eller att det är en process som pågår. Den

nyanställda kanske inte vågar säga till om alla andra i organisationen gör på

ett vist sätt. Om den nyanställda vågar påpeka saker kan den få ett svar som,

så har vi alltid gjort och det är inget vi ska ändra på. Det fungerar bra så som

det är. Motstånd till förändring medverkar till kvarhållande av doxa (Järvinen

2002).

3.3.2 Symbolisk makt

Det finns en blandning av hjälp, kontroll, behandling och uppfostran i de

insatser som gers genom socialtjänsten. Detta gör det komplext och kan ses

som en anledning till att den symboliska makten finns med i varje enskilt

beslut trots att den kanske inte alltid uppmärksammas (Järvinen 1998). Den

symboliska makten är grundad i samhällets hierarkier och sociala ordningar

och uppfattas inte som en maktutövning. Bourdieu (1999) beskriver den

symboliska makten och förklarar att den finns i relationen mellan

socialsekreteraren och klienten eftersom klienten är i en beroendeställning

gentemot socialsekreteraren. Det är socialsekreteraren som har makten att

besluta över insatsen. Klienten får kanske inte den insats som hen helst hade

velat utan måste anpassa sig efter systemet dessutom det att klienten ska

känna tacksamhet inför socialarbetarens insats. Socialsekreteraren utför sitt

arbete och administrerar en service som klienten har rätt till. Den symboliska

makten talas det inte om och den uppfattas som given både ur

socialsekreterarens och klientens perspektiv.

16(48)

4 Metod

I följande avsnitt presenteras studiens metod. Avsnittet omfattar de olika

aspekter så som redogörelse av vetenskapsteoretiska ansats,

datainsamlingsmetod, urval, bearbetning av data, analys, trovärdighets

diskussion, etiska aspekter samt en summerande diskussion om lämpligheten

i valet av metod som helhet.

4.1 Vetenskaplig ansats

Den hermeneutiska forskningsprocessen är inriktad på att använda

tolkningen som huvudsaklig forskningsmetod. Hermeneutiken vill förstå

människan och hur människan handlar utifrån hur hen tänker, känner eller

upplever olika saker utifrån sig själv. Olika människor reagerar och agerar

olika i samma situation utifrån sina egna känslor (Thuren 2016).

Hermeneutiken skapar tolkningar av dessa reaktioner och detta agerande för

att få en djupare uppfattning om det sammanhang som ligger bakom. Denna

studie utgår från kvalitativ metod för att möjliggöra en djupare förståelse för

forskningsområdet. Eftersom den här studien genomförs genom intervjuer så

skapas förståelse delvis genom tolkning av det som förmedlas. Ett viktigt

begrepp är den hermeneutiska cirkeln där förförståelsen tillsammans med

tolkningen av resultat leder till ny förståelse och så vidare (Ahrne &

Svensson 2015, s 57). Förståelsen från tolkningen av intervjun påverkas av

tidigare kunskaper, erfarenheter, fördomar och så vidare och därför blir det

också viktigt att tydligt redogöra för förförståelse som en del av studiens

metod.

4.2 Kvalitativ metod

Den kvalitativa metoden inom samhällsvetenskap är viktig för studier och

forskning eftersom det är svårt att göra siffror av samhällslivet så som till

exempel socialt arbete. Kvalitativ metod fångar nyanser normer värderingar

och ger en fördjupad analys men utgår från att verkligheten kan uppfattas på

17(48)

många olika sätt och att det därför inte finns ett specifikt svar som kan

betraktas som det rätta i den situation som studeras. Den kvalitativa forskaren

kommer närmare situationen eller miljön för forskningsområdet (Ahrne &

Svensson 2015). Detta kan ske till exempel som i denna studie genom

intervjuer med personer som har en tydlig anknytning till forskningsfrågan

och området som studeras. Denna studie fokuserar på de intervjuade

socialsekreterarnas upplevelser och erfarenheter av att arbeta utifrån ett

myndighetsperspektiv med familjehemsplaceringar. Perspektivet inifrån

fältet, vilket kan studeras genom intervjuerna gör det möjligt att nå en

djupare kunskap inom studiens område (Yin 2011).

4.2.1 Förförståelse

Förförståelsen som kan påverka tolkningar och förståelse utifrån

intervjuerna, anser jag främst vara kopplad till mina studier och tidigare

erfarenheter inom socialt arbete. Detta gäller delvis eftersom mina tidigare

privata erfarenheter från familjehemsplaceringar är ytterst få. Jag är

socionomstudent och går sjätte terminen på utbildningen. Jag har ingen

tidigare erfarenhet när det gäller familjehem och placering av barn. Jag är

dock medveten om att varje människa bär på en viss förförståelse, med inslag

av olika antagande, förväntningar och tolkningar precis som Thomassen

(2007) beskriver. Jag har viss erfarenhet av att jobba med stöd till familjer

vid praktik i familjebehandlande verksamhet. Praktiken utfördes inom ramen

för socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet under 17 veckor 2019. Det

förekom familjer där stöd sattes in för att föräldrar skulle klara täcka

omsorgsbehovet för sina barn. Vissa lyckades inte klara detta beroende på en

rad olika faktorer och det förekom att barn omhändertogs av socialtjänsten

för heldygnsplaceringar till exempel hos familjehem. Även om jag inte

deltog- eller hade insyn i beslutsprocessen så mötte jag dessa familjer och

fick på så vis erfarenhet av de faktorer som kan ligga bakom en

familjehemsplacering så som missbruk och våld i nära relationer. Denna

18(48)

erfarenhet ger en viss möjlighet till bättre förståelse av empiri och

bakomliggande faktorer som kan finnas i denna studie. Det är svårt att fullt ut

undvika att påverkas av sin förförståelse och syn på fenomenet som studeras,

en medvetenhet om detta bidrar till bättre förutsättningar för studien. I mitt

fall har jag ett eget stort intresse för området men saknar själv erfarenhet av

arbetet inom familjehemsplaceringar. Att jag saknar direkt erfarenhet kan

utgöra en risk att begrepp och doxa som socialsekreterarna tar för självklart

kan vara nytt för mig. Därför är det viktigt att intervjuerna kan anpassas med

till exempel följdfrågor där respondenternas svar kan fördjupas och

utvecklas. Min förförståelse kan också påverka min syn på respondenternas

svar. Ett exempel skulle kunna vara fallet vid samtal om sådant jag själv har

direkt erfarenhet av, så som en situation där liknande problematik har

föranlett en familjehemsplacering under min praktik. Respondenternas

möjlighet att utveckla sina svar och få tid att nyansera sin beskrivning blir då

också viktigt för att få svaret specifikt och unikt och minska risken för

generalisering mot tidigare erfarenheter.

4.3 Semistrukturerade intervjuer

Det finns olika former av intervjuer. Strukturerade intervjuer vilket är

intervjuer där det används ett intervjuformulär. Semistrukturerade intervjuer

använder sig av en flexibel intervjuguide. Ostrukturerade intervjuer där

används en öppen intervjuguide (Larsen 2018). I denna studie har jag valt att

göra semistrukturerade intervjuer. Syftet har varit att förstå exempelvis

praktik, normer och relationer kopplat till frågeställningarna utifrån

erfarenheter och uppfattningar hos de socialsekreterare som intervjuats.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer kan bidra till en sådan förståelse

(Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). En fördel med semistrukturerade

intervjuer är att man kan anpassa frågorna och den ordning i vilken man

ställer dem. Intervjuaren kan utgå från teman som skall beröras och behöver

inte låsa sig vid exempelvis frågornas ordning (Larsen 2009, s 139). Den

19(48)

semistrukturerade intervjun är fri att ta upp nya infallsvinklar under samtalet

gång och i den här studien användes följdfrågor beroende på de intervjuade

socialsekreterarnas svar. Ibland ändrades också frågornas ordning för att

bättre anpassa till samtalet.

Sociala förhållanden kan studeras med utgångspunkt i intervjuer men det

finns ett antal nackdelar och begräsningar. En nackdel är exempelvis att

intervjuer är tidskrävande i förhållande till mängden data. En begränsande

faktor som påpekas av Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är att

intervjuer utförs vid en specifik tidpunkt och berättar något från den

tidpunkten. Intervjun säger något om hur personen uppfattade ämnet och

frågar där och då. Frågor kan uppfattas olika samt att svaren kan vara olika

utifrån olika personliga erfarenheter. Trots begränsningar som dessa så är

intervjun central för samhällsvetenskaplig forskning och kan ge viktiga

insikter (Eriksson-Zetterquist & Arhne 2015).

I studien användes semistrukturerade intervjuer för datainsamlings då det ses

som en fördel med en flexibel intervjuguide för datainsamling till stöd för

analys av frågeställningarna. Färdigformulerade frågor förbereddes men gavs

flexibilitet när det gäller ordningsföljd och möjligheten att ställa

uppföljningsfrågor så att informanten kan utveckla sitt svar i en specifik

fråga. Ett syfte med de färdigformulerade frågorna som ges i bilaga 2 var att

på förhand strukturera riktningen på intervjun så att problemformuleringen

kom fram (jmf Larsen 2018).

4.4 Urval

För kvalitativ studie görs ofta ett medvetet urval. Att avsiktligen välja ut

intervjupersoner tillför studien den data som är relevant för ändamålet (Yin

2011, Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, ss 39–40). I denna studie används

ett medvetet urval av socialsekreterare som arbetar med

familjehemsplaceringar. Kriterier för studiens urval var att personen skulle

20(48)

vara utbildad socionom, arbeta med familjehemsplaceringar i sitt nuvarande

arbete och ha arbetat minst ett år inom området. Urvalet syftar till att få

medverkande respondenter som har relevant kunskap för studiens

frågeställningar. Motiveringen för dessa kriterier är att få möjlighet till

fylliga intervjuer med relevant och aktuellt innehåll. Förfrågan om

deltagande gjordes först via telefon till kommunernas växel som var

behjälpliga med att vidarebefordra samtalen till berörda personer, då oftast

enhetschefen eller chef inom familj och barn i respektive kommun. I

samband med förfrågan på telefon så skickades också informationsbrev via

e-mail. Det var ofta enhetschefen som förmedlade informationsbrevet till

aktuella socialsekreterare. I denna process kan urvalet påverkats i denna sista

del eftersom det är okänt på vilket sätt enhetschefen förmedlade

informationsbrevet och eventuell uppmaning eller uppmuntran till någon

specifik socialsekreterare att delta. Vid förfrågan när intervjun påbörjades

svarade ungefär hälften att de fått ett e-mail med informationsbrevet som de

själva tagit ställning till och svarat på. I två andra fall kom jag direkt i

kontakt med aktuell familjehemssekreterare och kunde telefonledes ställa

förfrågan direkt och därefter förmedla informationsbrevet. Totalt kontaktades

16 olika kommuner. Socialsekreterare som kunde tänka sig att deltaga i

studien återkopplade till mig via e-mail efter att de läst informationsbrevet.

Svaren resulterade i åtta svarande från olika kommuner med varierande

storlek, små till mellanstora.

4.5 Insamling och bearbetning av data

Intervjuerna skedde via Zoom eller Teams och spelades in med hjälp av en

mobiltelefon. De utfördes i lugn miljö och ljudkvalitén var förhållandevis

god. Varje intervju tog mellan 45 – 60 minuter att genomföra. I de flesta fall

arbetade respondenten hemifrån vid intervjutillfället, något som ofta

prioriterades eftersom de fick möjlighet att bestämma tidpunkten. Fokus för

mig var att skapa en miljö där respondenten skulle känna sig trygg att svara

21(48)

med eftertanke och utifrån eget fritt tänkande. Intervjun startades med en kort

presentation av mig själv, studiens syfte och hur informationen skulle

hanteras i det efterföljande arbetet. Vissa delar av informationsbrevet

återupprepades för att förutsättningarna skulle vara tydliga. Inledande samtal

hade också syftet att balansera samtalet något eftersom intervjusituationen

har en maktaspekt. Där begär jag som forskare att personerna som intervjuas

skall berätta delar om sitt yrkesliv och sig själva men där de å andra sidan vet

mycket lite om mig (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). Efter intervjun var

gjord påbörjades jobbet med transkribering av materialet. Transkribering

innebär att ändra data från en form till en annan och i detta fall från muntligt

tal till skriftlig text. Intervjun är en interaktion mellan människor med

kroppsspråk, tonfall och stämning i mötet. Transkriberingen innebär en

förlust av interaktionen i mötet i form av den skrivna texten. Häri låg en

utmaning i arbetet med transkriberingen eftersom det gällde att vara

noggrann. Fokus ligger i socialarbetarens egen beskrivning och uppfattning i

ämnet och transkribering möjliggör att få med en djupare förståelse och

mening av det som sades (Kvale & Brinkmann 2014). Under nedskrivning av

materialet skrevs intervjuerna ner så ordagrant som möjligt men det lades

ingen tid på att skriva ut pauser eller hummanden eftersom ingen granskning

av den språkliga stilen omfattades av den tänkta studien (Kvale &

Brinkmann 2014, ss 221–222).

Programmet Epress Scribe Transcription Software version 9.11 användes för

transkriberingen. I programmet kan hastigheten på ljudfilen minskas med

bibehållen ljudkvalité. De transkriberade intervjuerna avkodades också på

namn och annan känslig information. Det transkriberade materialet, alltså

studiens empiri, gjorde det sedan möjligt att i nästa led strukturera,

presentera resultaten och genomföra analysen.

22(48)

De citat som valdes ut till resultatdelen redigerades till en mer läsvänlig

form, främst genom att upprepningar togs bort och talspråk skrevs om till

skriftspråk. Detta gjordes med försiktighet, för att inte förändra innehållet.

4.6 Analysmetod

Här har jag valt en kvalitativ studie och att använda en tematisk

undersökningsmetod. En tematisk analys görs ofta i kvalitativa studier, fokus

ligger i att finna och på ett rikt sätt beskriva mönster eller teman i data

(Braun & Clarke 2006; Larsen 2018, ss 159–166). En tematisering av

empirin syftar till att konstruera en sak i taget och därefter tolka och

analysera framkomna resultat. Fokus är på människans upplevelser, att få

förståelse för individens upplevelser om sin omvärld samt hur omvärlden

påverkar individen (jmf Rennstam & Wästerfors 2015, ss 226–227). Braun

och Clarke (2006) beskriver de sex olika delarna i analysmetoden, fritt

översatt omfattar de; sammanställning av data, demontering med koder, finna

teman, kritisk granskning av valda teman, definiera teman och

sammanställning. Analysmetoden påminner delvis om kvalitativ

innehållsanalys som beskrivs med lite mer generell hållning exempelvis i Yin

(2010) eller Rennstam och Wästerfors (2015).

Genomförandet av intervjuerna, transkribering och sammanställningen av

data i transkriberingen gav en god översikt. Efter denna inledande fas

påbörjades en tematisering av materialet. Intervjuerna skrevs ut och lästes

noggrant upprepade gånger för att finna teman som sedan samanställdes. Det

fanns kopplingar till valda teman på många ställen och genom att färgkoda,

demontera (Yin 2010, ss 188–192), de olika delarna blev det enklare att

strukturera materialet för att identifiera olika teman i empirin, ett exempel

presenteras i bilaga 3. Valda teman sammanställdes och förfinades och i

nästa fas remonterades empirin till resultat som analyserades utifrån den

tidigare forskningen och de teoretiska perspektiven som presenterades i

23(48)

avsnitt 2 och 3. Slutligen fördes resultaten upp till lite högre begreppslig nivå

i studiens slutsatser.

4.7 Trovärdighet och tillförlitlighet

4.7.1 Trovärdighet

Personerna som intervjuades hade alla lång erfarenhet av att arbeta inom

området för studien och var alla utbildade socionomer. Intervjuerna var cirka

60 minuter långa och respondenterna hade möjlighet att ta god tid på sig att

utveckla sina svar. Frågorna (se bilaga 2) upplevdes som relevanta i

intervjupersonernas vardagliga arbete och i de flesta fall kunde

socialsekreterarna respondera direkt med en klar uppfattning varvid

fördjupande följdfrågor kunde ställas. Intervjuguiden som användes

utvecklades i förväg för att göra det möjligt att få ett empiriskt material med

god täckning inom forskningsfrågorna. Detta för att studien skall få rätt

förutsättningar att undersöka syftet och frågeställningarna (Svensson &

Ahrne 2015). Urvalet av deltagare, datainsamling, databearbetning och

analys är noggrant redovisade för att få en transparens och så komplett insyn

som möjligt i det presenterade arbetet (Svensson & Ahrne 2015, s 25).

4.7.2 Tillförlitlighet

Reliabilitet behandlar studiens tillförlitlighet (Kvale & Brinkmann, 2014, s

295). Ljudinspelning av intervjuarna gjordes för att formuleringar och ordval

inte skulle gå förlorade. God och jämn ljudkvalité i alla intervjuer var möjlig

eftersom de utfördes via Zoom som är en digital mötesplats. Intervjuerna

genomfördes digitalt även med video och endast vid ett tillfälle skedde ett

oförutsett avbrott med mindre påverkan eftersom intervjun återupptogs efter

några minuter.

Resultaten i studien kan påverkas av hur intervjuerna genomfördes,

kvaliteten på data alltså ljudupptagningen och likaså forskarens egen

förförståelse. Det finns alltså flera faktorer som kan påverka resultatet från

24(48)

en forskningsintervju. Tillförlitligheten i denna studie stärks genom att

tydliggöra metoden och analysen med motivering och beskrivning. Studiens

bakgrund har stöd i tidigare internationell forskning och även dess resultat

går i linje med tidigare forskning på området. I resultatet exemplifieras data

med citat vilket stärker närheten mellan resultat, analys och empiri.

Forskningsprocessen har dokumenterats för att läsaren ska kunna få

förståelse för hur forskningsprocessen sett ut. Handledare har funnits med

under studien och har kritiskt granskat undersökningens delar allt eftersom

arbetet fortskridit.

Studiens generaliserbarhet genom representativitet är inte i fokus utan det är

snarare viktigt att varje intervju kommer fram i studien. Urvalet som

diskuterades tidigare behöver vara tillräckligt stort för att göra det möjligt att

finna teman i materialet och kunna uttala skillnader. Åtta socialsekreterare

intervjuades i studien och dessa gav ett tillräckligt rikt material. Sex till åtta

intervjuer kan vara tillräckligt för att nå oberoende kring enskilda personers

speciellt personliga uppfattningar (Eriksson-Zetterquist & Arhne 2015, s 42).

Materialet skall ge en mättnad det vill säga att svarsmönstren återkommer. I

denna studie gav de intervjuade socialsekreterarna rika svar under intervjun

och tematiseringen som påbörjades redan efter sex intervjuer ändrades inte

speciellt mycket efter att alla åtta var transkriberade och demonterade.

4.8 Forskningsetiska aspekter

Fyra forskningsetiska aspekter finns enligt Vetenskapsrådet som är viktiga

att ta hänsyn och förhålla sig till vid en kvalitativ studie. Dessa fyra är

informationskrav, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet

(Vetenskapsrådet 2002).

4.8.1 Informations- och samtyckeskrav

En första förfrågan via ett kort e-mail skickades till socialsekreterare.

Förfrågan innehöll information om att delta i en studie där jag önskar

25(48)

intervjua socialsekreterare/familjehemssekreterare. I förfrågan bifogades ett

informationsbrev med detaljer om studien och dess syfte, de forskningsetiska

aspekterna och kontaktuppgifter. Det framgick tydligt att det var frivillig att

medverka i studien och att man när som helst kan avsluta om man så skulle

önska. Vid den fortsatta kontakten med de deltagande socialsekreterarna

informerades de även muntligen om syftet med studien samt att deltagandet

var frivilligt. Med hänsyn till rådande omständigheter med Covid 19

genomfördes samtliga intervjuer via nätbaserade plattformar som Zoom eller

Microsoft Teams. Respondenterna tillfrågades om intervjun kunde spelas in

(ljud) för att på så vis möjliggöra att gå tillbaka och lyssna på materialet igen

under studiens fortsatta arbete. Via det förfarande som beskrivits och som

legat till grund för intervjuerna så anses informations- och samtyckeskrav

vara uppfyllt.

4.8.2 Konfidentialitetskravet

I studien kommer namn att avidentifieras och fiktiva namn kommer att

användas för att skydda intervjupersonernas integritet och anonymitet. Det

kommer inte heller att skrivas ut vilken kommun eller avdelning personerna

arbetar på. Här anses också konfidentialitetskravet uppfyllt.

4.8.3 Nyttjandekravet

I informationsbrevet gavs information om att materialet används enbart i

studien och att arbetet sparas på dator dit bara jag har tillgång. Efter avslutad

studie raderas alla ljudfiler och skrivna dokument. Färdiga uppsatsen läggs ut

i det digitala vetenskapliga arkivet DiVA2 där den finns tillgänglig för

allmänheten. Här anses nyttjandekravet vara uppfyllt.

4.8.4 Känsliga frågor

Utöver dessa grundkrav har också ställningstagande tagits till att det i

samtalen berör (de placerade barnen) som en tredje part. De placerade barnen

kan ha en central del av samtalet i intervjuerna även om det är

26(48)

familjehemssekreterare som blir intervjuade. Det innebär att

intervjufrågorna måste tänkts igenom noggrant samt att klargöra vilka frågor

som är relevanta att ställa. Medvetenhet om att de personer som intervjuas,

informanterna skulle kunna uppfatta vissa intervjufrågor som känsliga.

Huruvida information om känsliga intervjufrågor skall delges på förhand kan

vara svårt att ta ställning till då man inte vet vad som kan vara känsligt för

olika personer (Trost 2010). Personerna som skulle intervjuas informerades

därför inte om risken av känsliga frågor. Det är något som tagits med i det

etiska övervägandet och genom att tydliggöra att det går bra att hoppa över

frågor om man inte vill svara.

I utformningen av intervjuguiden gjordes ställningstagande till att frågor ska

ställas tydligt relevant, öppet och inte med negativt förhållningssätt. Frågorna

ska fokusera på att få beskrivande svar som utforskar vardagssituationen för

familjehemsplacerade barn. Forskning som avser människor omfattas av lag

sedan 1 jan 2004 (SFS 2003:460). Lagen säger vilken typ av forskning som

ska prövas och jag finner inte att studien faller under lagen. Studien kommer

inte medföra något fysiskt ingrepp eller risk för att skada någon fysiskt eller

psykiskt. Studien kommer inte heller att behandla personuppgifter som faller

under personuppgiftslagen och måste inte etikgranskas utifrån den

anledningen (Vetenskapsrådet 2002). Med detta sagt kräver studien inte

någon granskning enligt gällande lagar. Etiska ställningstagande har beaktats

genom processen som beskrivits ovan. Viktigt har varit dels att förmedla det

på ett sådant sätt att socialsekreterarna känner att studien följer etiska

riktlinjer och de fyra forskningsetiska grundprinciperna men också att

beskriva det för transparens kring metoden som använts.

4.9 Metoddiskussion

Valet av en tematisk analysmetod gjordes för att få en god överblick över det

viktigaste i empirin för att presentera och tolka den. Eftersom denna studie

inte undersöker ett tydligt och avgränsat fenomen valdes den kvalitativa

27(48)

tematiska analysen. Om fokus varit på individuella upplevelser och

perspektiv på ett specifikt fenomen kunde en tolkande fenomenologisk

analys varit aktuell. Men den typen av metod bedömdes som mindre lämplig

här eftersom intervjupersonerna i studien förmedlade upplevelser och

händelser kopplat till frågeställningarna på olika sätt.

Den tematiska metodens tillgänglighet och flexibilitet kan bidra till att

resultaten kan presenteras och tolkas av allmänheten på ett förhållandevis

enkelt sätt (Braun & Clarke 2006). Frågeställningarnas undersökande natur

och flexibiliteten i den tematiska metoden kan dock ur den aspekten också

utgöra en nackdel eftersom det finns ett stort urval av saker som kan sägas

utifrån data (Braun & Clarke 2006). För att hantera detta har intervjuerna,

som uteslutande stått för data, transkriberats med stor noggrannhet för att inte

förändra respondenternas utsagor. I analysen har empirin sedan använts som

ett första steg utan att omformuleras (se bilaga 3, första kolumnen). Viktiga

citat har valts ut för att ytterligare stärka kopplingen mellan respondenternas

svar och analysen. Motivet har varit att låta resultaten tala själva och sedan

använda analysen för att tolka dem.

Studien vill bidra med en djupare förståelse kring ämnet, och det hade varit

svårt att uppnå utan intervjuer med de berörda, så som till exempel genom

frågeformulär. Frågeformulär kunde nog använts med fördel för att till

exempel få uppfattning om vissa delar av frågeställningarna, så som vilka

stöd som erbjuds av socialtjänsten och ett större urval kan varit enklare att nå

med ett frågeformulär. En sådan utgångspunkt hade troligtvis gjort

sammanställningen enklare men med mer begränsad möjlighet att gå djupare

i analysen av frågeställningen. En viktig del i denna studie har varit att förstå

och tolka utifrån socialarbetarnas egna upplevelser, något som blir svårt att

nå med frågeformulär. Semistrukturerade intervjuer har fungerat väl och

gjort det möjligt att få fylliga intervjuer. I intervjuerna har både exempelvis

vilka stöd som erbjuds tagits upp men också i ett mycket mer detaljerat

28(48)

sammanhang än vad som hade varit möjligt med exempelvis frågeformulär.

Intervjuer är dock något som händer där och då vilket ställer krav på närvaro

och kapacitet att ta in och förhålla sig till respondenternas svar direkt. Här

har också intervjuguiden varit viktigt (se bilaga 2) eftersom min tidigare

erfarenhet från att göra intervjuer är begränsade. Det krävs helt enkelt

kunskap men också erfarenhet att göra en bra semistrukturerad intervju,

ställa rätt följdfrågor och så vidare. Eftersom jag har begränsningar av

tidigare erfarenheter så blev intervjuguiden också viktig både genom

användning som direkt förberedelse och dels genom att vara ett stöd under

intervjun. Även om intervjuguide är viktig så skall frågorna inte vara för

specifika just för att minska risken att svaren blir begränsade. En möjlighet

för att förbättra förutsättningarna här hade varit att utföra en pilotguide och

utföra en pilotintervju för att ytterligare förbättra förutsättningarna (Bryman

2011).

5 Resultat och analys

5.1 Introduktion I denna del redovisas resultatet som bygger på åtta semistrukturerade

intervjuer med socialarbetare som arbetar med familjehemsplaceringar.

Respondenterna består av åtta kvinnor. Samtliga har arbetat med

familjehemsplaceringar mellan 2–30 år (median 4 år). Respondenterna

arbetar på socialtjänsten i både små och mellanstora kommuner i Småland.

Ofta har de varit verksamma inom socialt arbete betydligt längre än den

uppgivna tiden som endast avser hur länge de arbetat med

familjehemsplaceringar. Alla respondenterna har socionomexamen i

grunden och dessutom ofta flertalet påbyggnadsutbildningar inom

socialtjänstens verksamhet som till exempel handledarutbildningar eller

utbildning i samtal med barn. Av de socialsekreterarna som jobbar med

familjehemsfrågor och placeringar av barn så finns det en uppdelning.

29(48)

Familjehemssekreterarna har främst hand om familjehemmet och

familjehemsföräldrarna. Barnsekreterarens primära områden är barnet och de

biologiska föräldrarna. Fördelningen är 6 stycken så kallade

familjehemssekreterare och 2 barnsekreterare eller barnuppföljare. Resultatet

presenteras under 3 teman med underkategorier för att ge en tydlig bild.

5.2 Komplexiteten i det tredelade föräldraskapet

5.2.1 Socialsekreterarens mångsidiga roll

Vid intervjuerna framkommer att de intervjuade socialsekreterarna upplever

det svårt att få alla inblandade i det tredelade föräldraskapet att samarbeta.

Det handlar om samarbete med socialtjänsten, där de intervjuade

socialsekreteraren utgör en del, men också mellan familjehemsföräldrarna

och de biologiska föräldrarna. Socialsekreterarna beskriver hur det ligger på

dem att förklara fördelarna för att få till en bra relation mellan parterna för

barnets bästa och arbeta för ett gott samarbete. Inte sällen beskrivs detta av

respondenterna som en viktig del för att uppnå en lyckosam behandling av

barn i familjehemsplacering, till exempel i citatet nedan.

En stor utmaning är att det är ett tredelat föräldraskap, att få de flesta

kring barnet att vara så nöjda som möjligt och att se att det finns en

vinst att jobba på detta sätt tillsammans. (Intervjuperson 3).

Socialsekreterarna beskriver i intervjuerna att de ofta antar ett längre

perspektiv i barnets situation och det är en tonvikt i deras del av det tredelade

föräldraskapet. De måste till exempel värna om barnets rätt till att veta vart

man kommer ifrån och ta på sig ansvar för frågor som blir viktiga i ett senare

skede när det familjehemsplacerade barnet är vuxet.

Jag tänker att jag jobbar för den vuxna personen. [...] Jag vill kunna stå

till svars för barnet som vuxen. (Intervjuperson 8).

Respondenterna pekar på att relationen mellan socialarbetaren och parterna

påverkas av den dubbla rollen socialsekreteraren har. Socialsekreteraren

representerar den myndighet som fråntog de biologiska föräldrarna sin rätt

30(48)

till barnet. När placeringen har skett skall nu de biologiska föräldrarna

samarbeta och kunna ta emot stöd från denna person/myndighet, det vill säga

att myndigheten har makt men skall också hjälpa (jmf Svensson, Johnsson &

Laanemets 2018, s 129). Det beskrivs också att det finns en konkurrens

mellan de biologiska föräldrarna och familjehemmet, familjehemmet klarar

den omvårdnadsroll som de biologiska föräldrarna i många fall då

misslyckats med. En av förutsättningarna som beskrivs är att inga barn som

blir omhändertagna kommer ifrån fungerande miljöer. Tidigare forskning

visar att det är viktigt för placerade barn att samarbetet mellan parterna

fungerar. Att det finns en tillit mellan parterna som ger trygghet för barnet att

befinna sig i familjehemmet (Höjer 2011).

Att känna att även om de placerade barnen inte flyttar hem så skall de

biologiska föräldrarna ändå bli personer som barnen kanske vänder sig

till även när de är vuxna. Det kan bli målet istället. (Intervjuperson 3).

Även här pekar socialsekreteraren på ett längre förhållningsperspektiv i sin

del av det tredelade föräldraskapet.

5.2.2 Kontakten och stödet till de biologiska föräldrarna

Socialsekreterarna som deltog i intervjustudien beskriver situationer där de

biologiska föräldrarna försöker bidra efter sin förmåga i det tredelade

föräldraskapet. Det beskrivs också att de biologiska föräldrarna kan vara

ointresserade och ovilliga att samarbeta med socialtjänsten. Det är inte sällan

som de biologiska föräldrarna väljer att inledningsvis inte ha relation till

barnen eller att det finns lagliga hinder3 till exempel efter övergrepp. Som

citatet nedan pekar på är umgänget och de biologiska föräldrarnas roll ändå

en mycket viktig del av familjehemsplaceringen och något som

respondenterna pekar på som en utmaning.

Det är klart det är viktigt att man har en kontakt och det behöver inte

vara så ofta och inte så länge. Man skall inte vara rädd för sin förälder

3 Socialnämnden kan begränsa kontakten med vårdnadshavaren om det är nödvändigt med

hänsyn till ändamålet med vården (SFS 1990:52).

31(48)

utan man skall kunna mötas på gatan och när man blir äldre och man

vill förstå sitt ursprung så är det vanligt att man vill flytta tillbaka till

sin förälder och man undrar varför man inte varit där. Det är därför

viktigt att man har kontakt. Detta är den förälder du har och att det

finns ett bra samarbete på det sättet. Det är ju deras historia. När de blir

vuxna får man göra som man vill men om man inte träffas under alla år

då blir det en nyfikenhet som inte är sund heller, då kan det bli att man

söker samma saker tex om man har en missbrukande förälder. När det

gäller dem själva så är det viktigt att de förstår vad de kommer ifrån.

(Intervjuperson 6).

Inga tydliga riktlinjer eller krav kring umgänge beskrivs utan anpassas ytterst

individuellt efter de specifika förutsättningar som finns vid varje enskild

placering. I intervjuerna framkommer att i vissa fall är det också direkt

olämpligt för barnet att träffa sina biologiska föräldrar och då måste detta

beaktas utifrån barnets bästa. I alla beslut jobbar respondenterna, både

familjehemssekreterare och barnsekreterare, utifrån barnets bästa. Utifrån det

handlingsutrymme som socialsekreteraren har bedöms varje individ och

umgänget med biologiska föräldrar kan se olika ut (jmf Svensson, Johnsson

& Laanemets 2008).

Socialsekreterare beskriver svårigheter med samarbetet och att biologiska

föräldrar ibland glöms bort eller att det inte finns tillräckligt med resurser för

att stödja dem i den situation de befinner sig.

I vår kommun är vi inte överens om vem eller hur vi skall ge stöd till

de biologiska föräldrarna. (Intervjuperson 4).

Det är inte lätt att vara förälder på avstånd och gemensamt i

intervjumaterialet är att det borde finnas fler stödjande insatser för de

biologiska föräldrarna. Det anses ofta vara en stor utmaning att skapa ett gott

samarbete med de biologiska föräldrarna. De intervjuade socialsekreterarna

pekar på möjligheten att erbjuda de biologiska föräldrarna hjälp från annat

håll exempelvis där relationerna inte har varit så sårbara. Resultaten visar på

behov i linje med Höjer (2011) och initiativen som beskrivs i projektet

”föräldraskap på avstånd” (Spånberger-Weitz, 2016) men att det kan finnas

32(48)

begränsningar i implementering och resurser eftersom respondenterna

antyder att området lider av brister.

5.2.3 Kontakten och stödet till familjehemmet

I materialet framkommer att de intervjuade socialsekreterarna upplever att

familjehemsföräldrar kan ha svårt att förstå värdet med att ha kontakt med de

biologiska föräldrarna. Då de oftast ser vad som sker just här och nu.

Respondenterna beskriver att vissa familjehem har mycket god kontakt med

de biologiska föräldrarna men andra inte vill ha någon kontakt.

Socialsekreteraren måste då förmedla information och det beskrivs som att

det skapas en situation där de olika parterna pratar om varandra, istället för

med varandra. Här beskriver socialsekreterarna ett längre perspektiv och

värnar barnets rätt till att veta sitt ursprung. Respondenterna beskriver att

familjehemmens attityd mot biologiska föräldrar kan behöva lyftas upp. De

betonar betydelsen av att få familjehemsföräldrarna att förstå vikten för

barnet att ha en relation till sina biologiska föräldrar. Aktivt arbete med detta

beskrivs som en del i ett tidigt stadium, redan i utredningen av

familjehemmen via information och utbildning.

Situationen med stödjande insatser för de biologiska föräldrarna från den

myndighet som tagit ifrån dem rätten att vara förälder på heltid beskrivs

problematisk och inte sällan konfliktfylld som beskrivits tidigare.

Familjehemsföräldrarna får detta med sig redan i sin utbildning, att

uppdraget innebär att samarbeta med alla parter inom det tredelade

föräldraskapet (Socialstyrelsen 2017). Det kan dock vara svårt att som

familjehemsförälder att se vikten av samverkan mellan parterna. Detta

framkommer också vid intervjuerna med socialsekreterarna i studien.

Ser familjehemmet att det barn de har kommer hem, helt upp och ner

efter umgänge, då är det svårt att tänka goda tankar om de biologiska

föräldrarna. Det är ett ständigt pågående arbeta att få det att hålla,

relationen mellan biologiska föräldrar och familjehemmet.

(Intervjuperson 5).

33(48)

Det framkommer vid intervjuerna att det tredelade föräldraskapet är en

utmaning inom familjehemsplaceringar. Vad som kan säga vara orsaken till

problemet kan tolkas som komplexiteten i relationen och samarbetet med de

olika aktörerna som finns runt barnet.

5.2.4 Stöd för att främja umgänge mellan barnet och de biologiska

föräldrarna

Vid frågor kring umgänge så framkommer från intervjuerna att ugänge kan

se väldigt olika ut. Det finns lagstadgat i familjebalken att föräldrar har rätt

att träffa sina barn. Svårigheter i var och när gränsen går verkar finnas i

frågan om umgänge. Respondenterna förespråkar umgänge och menar att det

är viktigt för barnet att veta sitt ursprung. De har också förståelse för

problematiken och ställer sig på barnet och familjehemmets sida när det

kommer till umgänge som påverkar barnet negativt. En intervjuperson

beskriver hanteringen vid umgänge med LVU problematik som:

... är det LVU kan det vara umgängesbegränsning om hur ofta de får

träffas. Ibland har vi också övervakande umgänge med

socialsekreterare med. (Intervjuperson 1).

Det beskrivs att ett umgänge kan vara begränsat till exempelvis brev. Barnets

bästa står i centrum för bedömningen

De [barnen] reagerar kroppsligt på olika sätt. Där kanske de inte skall

ha någon fysisk kontakt. Bara hur det går för mamma eller pappan så

de vet lite. Om barnen vill får man göra bedömningen man kanske kan

brevväxla eller ha andra sätt. Det finns ju alltid frågor, även om barnet

blivit utsatt. (Intervjuperson 3).

Respondenterna beskriver att återplacering till hemmet är ett viktigt mål, att

man ingripit och placerat barnet för att situationen som rådde just då inte

fungerade. Målet är att livssituationen ska ändras och att barnet kan

återvända hem. Det beskrivs också att förutsättningen för detta är högst

individuell och för alla är det inte möjligt. Respondenterna påpekar dock att

även om det inte blir tal om en hemflytt så är relationen med de biologiska

föräldrarna viktig.

34(48)

Att känna att även om de inte flyttar hem så ändå skall de bli personer

som barnen kanske vänder sig till även när de är vuxna.

(Intervjuperson 3).

Socialsekreterarna i intervjustudien pekar på att man måste främja barnets

nätverk både nu och tänka framåt i tiden. De beskriver att de biologiska

föräldrarna alltid kommer att finnas vare sig man vill det eller inte. I perioder

beskrivs att umgänget kan vara svårt och det anpassas efter hur situationen

ser ut för tillfället. Andra sätt att ha umgänge lyfts också fram så som till

exempel skriva brev, prata i telefon eller på Skype. Även om det känns tufft i

perionder och att umgängen inte leder till något så är det just att ha kvar

relationen till biologiska föräldrar som socialsekreterarna beskriver som så

viktigt. Bara en liten kontakt gör att man har möjligheten att bygga vidare på

något större.

Individuella aspekter beskrivs alltid vara viktiga till exempel när

återplaceringen inte är ett alternativ kan man tänka annorlunda kring

umgänge. Även i sådana fall beskriver socialsekreterarna i intervjustudien att

det fortfarande är det viktigt med en god relation, vilket är det primära och

det kan upprätthållas på många olika sätt. De beskriver att det finns ett brett

spektrum av individuella förutsättningar. Orsaken och omständigheterna till

varför barnet är placerat skiljer sig och för vissa barn är det direkt olämpligt

att träffa sina biologiska föräldrar. Det kan röra sig om att barnets utsatts för

våld, övergrepp, hedersproblematik. Det blir alltså viktigt med bedömning

utifrån individens förutsättningar måste beaktas. Detta kan tolkas utifrån det

handlingsutrymme som socialsekreteraren har att röra sig med. Utan

möjligheten till att påverka handlingarna utifrån individen hade stödjande

insatser blivit generaliserade och samma insatser för en viss problematik

hade sats in utan att man tittade på individens behov. Socialsekreteraren

måste följa föreskrifter, lagar och regler men har sedan ett visst

handlingsutrymme att förfoga över (Svensson, Johnsson & Laanemets 2014).

35(48)

Stöd för att främja det tredelade föräldraskapet är komplext. Respondenterna

beskriver att det fungerar bra att ha ett umgänge inom det tredelade

föräldraskapet för en del. För andra behövs mycket stöttning för att få till

meningsfullt och bra umgänge.

Att hjälpa biologiska föräldrar att bli bra föräldrar på avstånd är något som

många socialsekreterare i studien efterfrågar och tycker att kommunerna kan

bli bättre på.

Det saknas resurser pengar och så vidare, jag tänker att vi kunde ha

speciella personer som skulle jobba med detta. (Intervjuperson 5).

(angående resurser till att stötta biologiska föräldrar)

De intervjuade socialsekreterarna beskriver att behovet av stöd som biologisk

förälder vid en familjehemsplacering är känsligt och inget man pratar om

med vem som helst. Att vara förälder på håll är inte lätt och något man

behöver jobba mer med. Förslag som lyfts fram av socialsekreterarna i

studien är att jobba med samtalsgrupper där biologiska föräldrar som har

placerade barn fick träffas och prata med varandra. På så vis menar de att de

biologiska föräldrarnas nätverk kan stärkas och att de enklare kan

uppmärksamma att de inte är själva i situationen.

Respondenterna beskriver att de matchar placeringar, beslutar om

ersättningar, fungerar som spindeln i nätet för samarbetet i det tredelade

föräldraskapet och även för barnet i kontakter med till exempel skola och

vård. De har också en uppföljande roll och rapporterar till politiker genom

regelbundna utlåtanden och fattar avgörande beslut kring till exempel

återplacering eller förändringar så som att säga upp familjehemmet. Man kan

koppla symbolisk makt, då socialsekreteraren är medveten om och har

befogenhet att bestämma om insatser till biologiska föräldrar,

familjehemsföräldrar och barnet (Järvinen 1998).

36(48)

Situationerna för de placerade barnen ser väldigt olika ut. I frågor om hur

man hjälper ett barn på bästa sätt blir svaret att ett stöd som fungerar för ett

barn kanske inte alls passar som stöd för ett annat. Det gäller att utifrån

kunskap och erfarenhet balansera gränsen mellan det individuella och det

systematiska. Socialarbetarens handlingsutrymme möjliggör individuell

bedömning utifrån riktlinjerna som råder. Vilket inom socialtjänsten innebär

att det går att anpassa efter individens behov. Så länge det gäller

socialtjänsten som organisation och socionomen som profession så finns ett

stort handlingsutrymme. Svårare kan det vara när samarbete med andra

professioner sker och att inom andra organisationer har man kanske inte

samma möjlighet till flexibelt handlingsutrymme som gynnar individen.

Detta påverkas av de förutsättningar organisationer skapar för

gräsrotsbyråkraten i regelstyrning och hur stor möjlighet hen har att utöva sin

praktik med individuell synvinkel och handla på ett sätt som ger mest

betydelse för den enskilde (Lipsky 2010).

5.3 Stöd för att undvika sammanbrott För att undvika sammanbrott visar forskningen att ett gott samarbete mellan

parterna i det tredelade föräldraskapet är av stor vikt. I intervjumaterialet

framkommer att det är en viktig del i jobbet för socialsekreterarna att förklara

varför man gör på ett visst sätt eller inte. Att få alla parter att förstå och att

man gemensamt jobbar mot samma mål med att göra den bästa av situationen

för barnet. Vidare beskrivs att man erbjuda avlastning för familjehemmet.

Det är mer regel än undantag att barnet åker iväg om det nu inte kan

åka hem över en helg till mamma eller pappa. Att man måste få en

avlastningsfamilj om det inte känns stabilt, där barnet åker iväg kanske

var åttonde helg. Det kan se olika ut utifrån behov. (Intervjuperson 6).

Socialsekreterarna i studien pekar på att familjehemmet kan behöva

avlastning för att orka. De menar att socialtjänsten söker familjehem som kan

hålla ut och orka under lång tid.

37(48)

Då måste vi också vara där och stödja dem och ge insatser som

fungerar under många år. (Intervjuperson 5).

De beskriver dels att familjehemmet kan behöva tid till att vara den

ursprungliga familjen ibland och ladda batterierna och dels att det finns tid

till de biologiska barnen. Det är ofta där de ser att konflikter kan uppstå från

familjehemsföräldrarnas sida. Då finns risken att de säger upp uppdraget. En

respondent uttryckte sig så här

Det allra vanligaste är när man har biologiska barn som kommer i kläm

alltförmycket. Då säger familjehemmet oftast själva upp platsen.

(Intervjuperson 6).

Forskningen visar att många barn varit med om sammanbrott och att det är

negativt för barnet (Khoo & Skoog 2013; Mattsson & Vinnerljung 2016).

Det finns barn som varit med om flertalet sammanbrott, då handlar det om

barn som inte fått de stödinsatser som familjehemmet behövt för att klara

uppdraget, och för en del av dessa barn har det blivit en ond spiral och

beteendet upprepar sig i nästa familjehem och barnet kan bli placerat som en

svår klient som måste anpassa sig efter systemet. Insatser som kan riktas

individuellt till det placerade barnet och familjehemmet i den situationen där

de befinner sig skulle vara gynnsam och möjlig utifrån socialsekreterarens

handlingsutrymme. En av respondenterna berättar om en placering som

skedde när barnet var 12 år.

Han hade bott i flera familjehem tidigare och inget hade fungerat. De

beskrev att det var svårt att tycka om honom. Han fungerade inte i

skolan, han slogs och var besvärlig. Han fick bo på institution vid flera

tillfällen. Han kom från en miljö med omsorgsbrist. Han flyttade till en

familj och vi satte in extra stöd för att det var en ny placering. Efter

någon månad började vi höra antydan till negativitet och

familjehemsföräldrarna beskrev att det var svårt att tycka om pojken.

Vi gick in med hjälp i skolan samtidigt som jag träffade familjehemmet

varje vecka under tre månader. Jag berättade mycket om hur barnet

haft det tidigare och förklarade varför han blivit eller betedde sig som

han gjorde. Han var väldigt passiv, inget var självgående, inte nått. Han

satt och väntade på instruktioner som var tvungna att vara väldigt

detaljerade. Han var livrädd för at inte få bo kvar. Han vågade inte göra

något, men det blev provocerande. Det