Öppna jämförelser 2015 Hälso- och sjukvård vid kroniska ... · Strategins syfte är att...

2015

Hälso- och sjukvård vid kroniska sjukdomar

Öppna jämförelser

Öppna jämförelser 2015

Hälso- och sjukvård vid kroniska sjukdomar

Denna publikation skyddas av upphovsrättslagen. Vid citat ska källan uppges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovsmannens tillstånd.

Publikationen finns som pdf på Socialstyrelsens webbplats. Publikationen kan också tas fram i alternativt format på begäran. Frågor om alternativa format skickas till [email protected]

Artikelnummer 2015-12-1

Sättning Edita Bobergs ABTryck Edita Bobergs AB, december 2015

Förord

Socialstyrelsen har enligt uppdrag från regeringen presenterat öppna jämfö-relser av vården vid kroniska sjukdomar. I denna rapport ingår ett urval av de vanligast förekommande sjukdomsgrupperna i befolkningen.

Utgångspunkten för jämförelserna har varit regeringens kronikerstrategi med fokus på patientcentrerad vård, kunskapsbaserad vård samt prevention och tidig upptäckt. I den mån det har varit möjligt speglar indikatorerna dessa perspektiv, till exempel tillgänglighet till och förtroende för hälso- och sjukvården, medicinsk behandling och resultat.

Arbetet med rapporten har genomförts av en arbetsgrupp bestående av Inger Lundkvist, projektledare, Martin Lindblom, Max Köster och Behzad Koucheki. Birgitta Lindelius har varit ansvarig enhetschef.

Olivia Wigzell Generaldirektör

Innehåll

Förord ........................................................................................................3

Sammanfattning ..........................................................................................9

Inledning .................................................................................................. 11Öppna jämförelsers bakgrund och syfte ........................................................ 11Öppna jämförelser kroniska sjukdomar 2015 ................................................. 11Vad är en kronisk sjukdom? .........................................................................12Vård vid kronisk sjukdom - primärvård ..........................................................12Syfte och avgränsningar .............................................................................13

Syfte .....................................................................................................13Avgränsningar .......................................................................................13

Genomförande ..........................................................................................13Rapportens disposition och bilagor ...............................................................13

Metod .......................................................................................................15Indikatorer och datakällor ...........................................................................15Övergripande indikatorer ............................................................................16Områdesvisa indikatorer .............................................................................16Process för urval av indikatorer ....................................................................16Resultatredovisning och tolkning ...................................................................16Jämförelser av könsskillnader vid kronisk sjukdom ...........................................17Konfidensintervall .......................................................................................18Målnivåer .................................................................................................18Kvalitetsregisters representativitet ..................................................................19

Kroniska sjukdomar ....................................................................................20Bakgrund ..................................................................................................20Förbättringsområden ..................................................................................21

Patientcentrerad vård ..............................................................................21Kunskapsbaserad vård ............................................................................21Prevention och tidig uppmärksamhet .........................................................21

Övergripande indikatorer............................................................................23Tillgänglighet och förtroende .......................................................................23

1 Tillgång till hälso- och sjukvård, personer med långvarig sjukdom ...........23 2 Läkarbesök inom sju dagar i primärvård ..............................................26 3 Primärvårdens tillgänglighet per telefon ................................................27 4 Förtroende för hälso- och sjukvården, personer med långvarig sjukdom ...29 5 Förtroende för sjukhus, personer med långvarig sjukdom ........................31 6 Förtroende för vårdcentraler, personer med långvarig sjukdom ...............33

Undvikbar slutenvård vid kroniska sjukdomar .................................................35 7 Undvikbar slutenvård vid hjärtsvikt, diabetes, astma eller KOL .................35

Palliativ vård ..............................................................................................38 8 Brytpunktssamtal i livets slutskede ........................................................39 9 Smärtskattning under sista levnadsveckan .............................................4210 Vidbehovsordination av opioider mot smärta i livets slutskede ................ 4511 Vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel .............................4812 Trycksår - utan trycksår av grad 2-4 .....................................................5013 Munhälsobedömning under sista levnadsveckan ....................................5214 Återkommande slutenvård i livets slutskede ...........................................54

Ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt ...........................................................5615 Åtgärdbar dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom ......................................5716 Död inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt ..............................5917 Ny infarkt eller död i ischemisk hjärtsjukdom .........................................6218 Tid till reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt ..............................6519 Måluppfyllelse för LDL-kolesterol ..........................................................6820 Rökstopp efter hjärtinfarkt ...................................................................7121 Basbehandling vid hjärtsvikt ...............................................................7322 Undvikbar slutenvård – hjärtsvikt ........................................................7623 Död eller återinskrivning efter vård för hjärtsvikt ....................................79

Cerebrovaskulär sjukdom - stroke ................................................................8224 Åtgärdbar dödlighet stroke .................................................................8225 Antikoagulantia vid förmaksflimmer och riskfaktor för stroke ...................8526 Rökstopp efter stroke ..........................................................................8827 Funktionsförmåga efter stroke ..............................................................9028 Fullt tillgodosedda behov av hjälp och stöd efter stroke ..........................9229 Tillgodosedda behov av rehabilitering efter stroke .................................94

Diabetes ...................................................................................................9630 Undvikbar slutenvård diabetes ...........................................................9631 Dödlighet i hjärt-kärlsjukdom vid diabetes ...........................................10032 Rökning vid diabetes........................................................................10233 Fysisk inaktivitet vid diabetes ............................................................10434 Blodsockervärde vid diabetes i primärvård .........................................10635 Blodsockervärde hos barn och unga vid diabetes ................................10936 Blodsockervärde vid typ 1- diabetes .................................................. 11237 Ögonbottenundersökningar vid diabetes i primärvård (3 år) ................. 11538 Ögonbottenundersökning för barn och unga vid typ 1- diabetes ........... 11739 Ögonbottenundersökningar vid typ 1- diabetes (2 år) .......................... 11940 Fotundersökning vid diabetes i primärvård ......................................... 12141 Fotundersökning vid typ 1-diabetes ....................................................123

Astma och KOL ........................................................................................ 125Astma .....................................................................................................125

42 Åtgärdbar dödlighet astma ...............................................................12643 Undvikbar slutenvård – astma ..........................................................127

KOL ........................................................................................................13044 Åtgärdbar dödlighet i KOL ............................................................... 13145 Undvikbar slutenvård vid KOL ...........................................................13346 Återinskrivning i sluten vård vid KOL ..................................................137

Rörelseorganens sjukdomar ....................................................................... 138Artros .....................................................................................................139

47 Artrosskola före höftprotesoperation ..................................................14048 Patienttillfredsställelse efter total höftprotesoperation ............................ 14149 Oönskade händelser efter knä- och höftledsoperation ..........................143

Osteoporos .............................................................................................14650 Läkemedel mot benskörhet efter fraktur ..............................................14751 Antal återfrakturer inom 3 år efter fragilitetsfraktur ..............................14952 Fallskador bland äldre ....................................................................152

Reumatoid artrit .......................................................................................15553 Patienter med reumatoid artrit som fått diagnos inom 20 veckor ............15654 Biologiska läkemedel vid reumatoid artrit ...........................................15855 Patientrapporterad hälsa vid behandling med biologiska läkemedel ......160

Demens ..........................................................................................................16256 Förskrivning av demensläkemedel ......................................................16257 Behandling med antipsykosmedel till äldre ........................................165

Bipolär sjukdom, depression och schizofreni ....................................................167Vanligt med samsjuklighet ....................................................................167

Övergripande indikatorer psykiatrisk vård ...................................................16858 Väntat högst 30 dagar på utredning eller behandling inom BUP ...........16859 Väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatri ..........................17060 Självmord i befolkningen ..................................................................17261 Undvikbar somatisk slutenvård för personer med psykiatrisk diagnos ..... 174

Bipolär sjukdom ....................................................................................... 17662 Överdödlighet för patienter med bipolär sjukdom ................................ 17663 Återfallsförebyggande behandling bipolär sjukdom .............................179

Depression ..............................................................................................18264 Följsamhet till antidepressiv behandling .............................................18265 Elektrokonvulsiv terapi vid slutenvårdad svår depression ......................18566 Depressionsskattning efter elektrokonvulsiv terapi ................................187

Schizofreni ..............................................................................................18967 Överdödlighet vid schizofreni ...........................................................18968 Antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni .............................19269 Återinskrivning inom 28 dagar efter vård av schizofreni .......................19570 Återinskrivning inom sex månader efter vård av schizofreni ..................197

Referenser ............................................................................................... 199

Personer som har lämnat underlag till rapporten ..........................................200

9ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 - HÄLSO- OCH SJUKVÅRD VID KRONISKA SJUKDOMAR

SOCIALSTYRELSEN

Sammanfattning

Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört en öppen jämförelse av hälso- och sjukvården för personer med kroniska sjukdomar. Syftet i den här rapporten är att redovisa vården utifrån perspektiven i regeringens strategi för kroniska sjukdomar – patientcentrerad vård, kunskapsbaserad vård samt prevention och tidig uppmärksamhet.

På nationell nivå visar resultatet bland annat följande:• Personer med långvarig sjukdom anser i lägre utsträckning än befolk-

ningen i övrigt att de har tillgång till den hälso- och sjukvård de behöver. Samma förhållande gäller förtroendet för hälso- och sjukvård.

• Riskpatienter för stroke bör behandlas med antikoagulantia i högre ut-sträckning. En ökning av andelen behandlade patienter kan noteras över tid men den behöver fortsätta att öka för att nå den fastställda målnivån.

• Rökstopp vid hjärtinfarkt och stroke är en viktig åtgärd för att förebygga återinsjuknande. Andelen som slutat röka efter hjärtinfarkt var 55 procent och efter stroke 47 procent.

• Diabetesvården i Sverige visar relativt goda resultat. För att ytterligare

få hjälp till rökstopp och fysisk aktivitet. 15 procent av diabetikerna upp-ger att de röker och ungefär 28 procent är fysiskt inaktiva.

• Följsamheten till läkemedelsbehandling vid depression är låg. Efter det första receptuttaget är det bara varannan patient som tar ut ytterligare ett recept när det gått 60-150 dagar. Andelen självmord i befolkningen har inte minskat utan är i stort sett densamma som för 15 år sedan.

• Antalet slutenvårdstillfällen inom somatisk slutenvård är markant högre för personer med psykiatrisk diagnos jämfört med befolkningen i övrigt.

• Förskrivningen av demensläkemedel vid Alzheimers sjukdom ökar i alla landsting men är fortfarande låg i förhållande till sjukdomsförekomsten.

• Av de kvinnor som drabbas av en fraktur som tyder på benskörhet är det

frakturer är därmed onödigt stor för många kvinnor i åldersgruppen över 50 år.

• Positivt är att betydligt färre personer med astma och diabetes vårdas inom sluten vård i Sverige, jämfört med genomsnittet i OECD. När det gäller hjärtsvikt är den svenska siffran tvärtom något högre. Sluten vård kan i många fall undvikas genom tidig uppmärksamhet, förbyggande insatser och rehabilitering inom den öppna vården.

och analys i de landsting som har låga resultat.


SOCIALSTYRELSEN

Inledning

Öppna jämförelsers bakgrund och syfteSocialstyrelsen har sedan 2006 presenterat årliga indikatorbaserade jämförel-ser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet.

-rade hälso- och sjukvården öppen för insyn. Allmänheten, både som med-borgare och patienter, har rätt att få information om verksamhetens kvalitet och effektivitet. Öppna jämförelser ger underlag för den offentliga och politiska debatten om hälso- och sjukvården och förbättrar därmed även för-utsättningarna för ansvarsutkrävande. Ett annat syfte är att bidra till hälso- och sjukvårdens ledning och styrning. Jämförelserna ska sporra landstingen till fördjupande analyser och uppföljningar samt bidra till kunskapsutbyte. Lokala förbättringsarbeten kan initieras utifrån resultat i öppna jämförelser.

Ytterligare ett syfte med jämförelserna är att bidra till förbättrad data-kvalitet och förenklad dataåtkomst när det gäller resultat och prestationer i hälso- och sjukvården. När vårddata används aktivt i öppet publicerade jäm-förelser, ökar kraven på att de ska vara aktuella, rikstäckande och korrekta. Det tydliggör också behovet av både nya och förbättrade datainsamlingar. Brister avseende datatillgång och datakvalitet utgör påtagliga begränsningar när kvalitetsjämförelser ska göras och resultaten tolkas.

Öppna jämförelser kroniska sjukdomar 2015Inom ramen för regeringens handlingsplan Öppna jämförelser inom hälso- och sjukvården – handlingsplan 2014–2015 har Socialstyrelsen fått i upp-drag att publicera en öppen jämförelse av vården för personer med kroniska sjukdomar.

Forskning och erfarenheter visar att många av dagens kroniska sjukdomar både kan förebyggas och behandlas [1]. En förbättrad sjukvård är viktig för

-

sjukdomar får det stora ekonomiska konsekvenser både för den enskilde och för samhället. Vården av personer med kroniska sjukdomar står för en stor del av sjukvårdskostnaderna. Dessa personer är också i högre grad lång-tidssjukskrivna och står utanför arbetsmarknaden. Med en bättre vård ökar förutsättningarna för att fortsätta arbeta och i övrigt delta i samhället.

Mot den bakgrunden har regeringen beslutat om en satsning för att för-bättra vården för personer med kroniska sjukdomar. I regeringens strategi beskrivs satsningens visioner och förbättringsområden [1]. Flera aktörer har medverkat i att ta fram strategin, till exempel representanter för patienter och

12

Inledning

ÖPPNA JÄMFÖRELSER 2015 - HÄLSO- OCH SJUKVÅRD VID KRONISKA SJUKDOMAR

SOCIALSTYRELSEN

professioner inom hälso-och sjukvården, landsting och myndigheter. Strategins syfte är att utveckla vården för personer med kroniska sjukdo-

mar och därmed skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar, effektiv och jämlik hälso- och sjukvård i Sverige.

I strategin lyfter regeringen fram följande tre områden som är särskilt angelägna att förbättra: • patientcentrerad vård• kunskapsbaserad vård • prevention och tidig uppmärksamhet.

Vad är en kronisk sjukdom?-

tegin avses sådana sjukdomar som en person har under hela sin livstid eller under mycket lång tid. De vanligast förekommande kroniska sjukdomarna tillhör grupperna hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, cancersjukdomar, lungsjuk-domar som astma, allergi och KOL, psykiska sjukdomar inklusive beroende-sjukdomar, neurologiska sjukdomar, muskel- och ledsjukdomar samt långva-riga smärttillstånd.

Denna rapport omfattar ett urval av de vanligast förekommande kroniska sjukdomarna i befolkningen. De sjukdomar som ingår är följande:• ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt• cerebrovaskulär sjukdom – stroke• diabetes• astma och KOL• artros, osteoporos och reumatoid artrit• demens• bipolär sjukdom, depression och schizofreni.

Urvalet av dessa kroniska sjukdomar har gjorts utifrån förekomst, vårdkon-sumtion och i viss mån kostnader.

Andra kroniska sjukdomar till exempel neurologiska sjukdomar, långvari-

den här rapporten av olika skäl. Cancer är nyligen belyst i en särskild rapport om öppna jämförelser och när det gäller övriga kroniska sjukdomar behöver indikatorer och datakällor utvecklas ytterligare för att öppna jämförelser ska kunna göras.

Vård vid kronisk sjukdom - primärvårdEn stor del av den vård som ges vid kroniska sjukdomar eller tillstånd utförs i primärvården. Dessa insatser kan endast redovisas i begränsad omfattning, till exempel uppgifter från nationella kvalitetsregister, eftersom det i nuläget saknas tillgång till registerdata på nationell nivå för primärvården. Socialsty-relsen har tidigare lämnat ett förslag till regeringen om att primärvården bör

13

Inledning


SOCIALSTYRELSEN

rapportera samma uppgifter som övrig hälso- och sjukvård till patientregist-ret för att få en heltäckande bild av vården vid olika sjukdomar.

Syfte och avgränsningar

SyfteÖppna jämförelser av kroniska sjukdomar ska•

analys och lärande• initiera lokala, regionala och nationella analyser och diskussioner om

vårdens kvalitet och effektivitet • bidra som en del i underlaget till de årliga lägesrapporter om kroniska

sjukdomar, som Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att ta fram under åren 2014–2017.

AvgränsningarRapporten omfattar ett urval av kroniska sjukdomar och den hälso- och sjukvård som ges i landstingen. Jämförelserna presenteras för riket (trend)

-

GenomförandeArbetet genomförs av en projektgrupp och stäms regelbundet av i en sam-

styrelsens olika regeringsuppdrag om kroniska sjukdomar. Socialstyrelsen ska rapportera uppdraget om öppna jämförelser till regeringen den 15 december 2015.

Socialstyrelsen genomför uppdraget i dialog med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt med övriga regeringsuppdrag inom området på myndigheten.

Rapportens disposition och bilagorRapporten inleds med ett avsnitt med övergripande indikatorer för kroniska sjukdomar och därefter redovisas indikatorerna för respektive sjukdom var för sig.

Trender för riket och eventuell tilläggsinformation redovisas i samband -

period på landstingsnivå. Utfallet kommenteras, till exempel när det gäller variation mellan landsting och kön. Rapporten innehåller även några interna-tionella jämförelser.

14

Inledning


SOCIALSTYRELSEN

-nisk form:• Bilaga 1, Beskrivning av indikatorer• Bilaga 2, Tabellbilaga.


SOCIALSTYRELSEN

Metod

Indikatorer och datakällor

inte minst, ha en riktning. Det ska vara möjligt att säga vad som är ett posi-tivt respektive negativt värde och genom att följa en indikators utveckling ska man få en uppfattning om i vilken riktning en verksamhet utvecklas, på nationell, regional eller lokal nivå. Vad som är en bra indikator beror på hur den ska användas och vem den riktar sig till.

-port har tidigare funnits med i den årliga rapporten om Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet och i utvärderingar av

70 indikatorer som delats upp i övergripande indikatorer och områdesvisa indikatorer.

Även om indikatorerna är många ger de inte en heltäckande bild av vår-den av personer med kroniska sjukdomar. Såväl sjukdomsgrupperna som

indikatorer och tillförlitliga datakällor för respektive sjukdom för att kunna göra öppna jämförelser och visa olika dimensioner och kvalitet i vården. In-dikatorerna i rapporten visar medicinska resultat, prevention, tillgänglighet, förtroende med mera. Följande datakällor har använts:

Socialstyrelsens register • Patientregistret • Dödsorsaksregistret • Läkemedelsregistret.

Nationella kvalitetsregister • • Riksstroke• Nationella Diabetsregistret (inkl SWEDIABKIDS)• Svenska Palliativregistret• Svensk Reumatologis Kvalitetsregister• • Kvalitetsregister ECT.

Övriga datakällor • Vårdbarometern• Väntetider i vården•

16

Metod


SOCIALSTYRELSEN

Övergripande indikatorer• Tillgänglighet och förtroende• Undvikbar slutenvård • Palliativ vård

Områdesvisa indikatorer• Ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt• Cerebrovaskulär sjukdom – stroke• Diabetes• Astma • KOL• Artros• Osteoporos• Reumatoid artrit• Demens• Bipolär sjukdom• Depression• Schizofreni

Process för urval av indikatorerSocialstyrelsen har företrädesvis valt ut indikatorer med utgångspunkt från

utveckling och anpassning av en del indikatorer har gjorts. Vår ambition har varit att indikatorerna ska spegla vården utifrån de förbättringsområden som regeringen har angett i strategin för kroniska sjukdomar. Indikatorerna har stämts av i Socialstyrelsens samordningsgrupp för kronikeruppdragen.

Exempel på indikatorer: • patientcentrerad vård – rehabilitering efter stroke, artrosskola före höftprotesoperation, tillgänglighet till hälso- och sjukvård • kunskapsbaserad vård – basbehandling vid hjärtsvikt, antikoagulantia

• prevention och tidig uppmärksamhet – fysisk aktivitet, rökstopp, läkemedel vid benskörhet, tidig diagnos, undvikbar slutenvård.

Resultatredovisning och tolkningÖppna jämförelser baseras på indikatorbaserade jämförelser. Det innebär

-

Öppna jämförelser har en beskrivande karaktär och jämförelserna kommen-teras så att läsaren lättare ska kunna tolka utfallet. Texterna innehåller dock ingen analys som fastställer orsakerna till de skillnader som uppvisas, och de ger ingen värderande bedömning av utfallet. Det är ofta verksamhetens

17

Metod


SOCIALSTYRELSEN

företrädare som har bäst förutsättningar att tolka och värdera sina egna utfall som sen utgör underlag för förbättringsarbete på regional- och lokal nivå.

De indikatorer och data som presenterar utfallet sorteras efter indika-torvärdet, det vill säga utifrån en önskvärd riktning. I normalfallet innebär sorteringsordningen att en placering högt i upp i diagrammen är ett bättre utfall än en lägre placering. Sorteringen görs även i de fall där datakvalite-ten är sämre, där skillnaderna är små och den slumpmässiga variationen är

skillnader i lokala och regionala förutsättningar. När resultatmått redovisas är skillnader i befolkningarnas hälsotillstånd eller i patientsammansättningen en sådan faktor. I många fall görs en åldersstandardisering av landstingens befolkningsunderlag för att skapa ökad jämförbarhet. Då korrigeras för den

i hälsotillstånd eller sjuklighet som inte bara beror på ålder och som det inte korrigeras för. Gjorda justeringar anges i diagramrubriker eller text.

I vissa trenddiagram visas utöver en linje för kvinnor och mäns utveck-ling även de enskilda länen som cirklar för respektive mätperiod. Cirklar-nas storlek motsvarar befolkningens storlek i respektive län. Observera att patienternas könsfördelning för vissa sjukdomar kan skilja sig mycket från könsfördelningen i befolkningen. Beakta också att skalan på värdeaxeln skiljer sig stort mellan olika diagram och ofta inte börjar på noll eller går till exempelvis 100 procent. Värden som bygger på färre än 30 observationer visas inte i diagrammen. För att följa enskilda landstings/regioners resultat

För öppna jämförelser är det önskvärt att visa så aktuella data som möjligt och det är en fördel om indikatorn är utformad så att effekten av förbätt-ringsarbeten syns på kort sikt. För indikatorer där datamängden är liten, bör dock längre tidsperioder användas. Orsaken till detta är att den statistiska osäkerheten annars skulle bli alltför stor och de årliga resultaten riskera att hoppa upp och ner beroende på slumpen. En avvägning behöver därför göras mellan aktualitet och statistisk säkerhet.

För resultatindikatorer kan tiden till förändring vara längre än för process-indikatorer då det oftast är många samverkande faktorer som kan påverka utfallet.

Jämförelser av könsskillnader vid kronisk sjukdomSocialstyrelsen har ett särskilt uppdrag att belysa skillnader mellan könen i all presenterad statistik. I den här rapporten uppmärksammas könsskillnader i vården av kroniska sjukdomar.

I samtliga fall där könsuppdelade data varit tillgängliga redovisas värden för kvinnor respektive män i rapporten. Könsuppdelning är även standard för de länsuppdelade jämförelserna, i några fall redovisas dock kvinnor och män tillsammans på länsnivån eftersom underlaget annars blivit för litet för

18

Metod


SOCIALSTYRELSEN

där underlaget varit tillräckligt stort framtagna som kompletterande material tillgängliga vid sidan av rapporten. Extra resurser har satsats på att ta fram könsuppdelad data i de fall det saknats. När statistiken har åldersstandardi-serats har samma standardpopulation använts för män och kvinnor för att underlätta jämförelser.

I de fall könsuppdelade data inte har kunnat tas fram har det vägts in i bedömningen av om indikatorn ska redovisas överhuvudtaget.

Konfidensintervall

statistiska osäkerheten för ett enskilt värde, och med få observationer ökar

ofta för att uppskatta osäkerheten i ett skattat värde vid slumpmässiga urval. Vanligen anges den övre och nedre gränsen för det intervall inom vilket det

de indikatorer som bygger på urvalsundersökningar i Vårdbarometern. Flera av jämförelserna i denna rapport baseras dock inte på ett slumpmässigt urval utan på det totala antalet observationer inom en tidsperiod. Det gäller exem-pelvis för uppgifter ur för Socialstyrelsens hälsodataregister. I kvalitetsmät-ningar och i samband med jämförelser är det ändå vedertaget att ange den

utfall av en process som innehåller en slumpfaktor. Det är då osäkerheten på

sådan som beror på bristande registrering eller att många unga inte har svarat i en enkätundersökning. Det beskrivs närmare i indikatorbeskrivningen.

MålnivåerSocialstyrelsen har i uppdrag att ta fram målnivåer för indikatorerna i de nationella riktlinjerna. Det främsta syftet med att fastställa målnivåerna är att ge hälso- och sjukvården tydliga och mätbara kvalitetsmål att arbeta mot. Vi bedömer att målnivåerna kan påverka praxis och resursfördelning och därigenom förbättra vård och behandling av sjukdomar som drabbar många personer och som ofta leder till kroniska eller långvariga ohälsotillstånd. Målnivåerna baseras på indikatorer som har en vetenskaplig förankring i en kunskapsstyrd verksamhet.

Målnivåernas främsta användningsområde är uppföljning och utvärdering på regional och lokal nivå för att möjliggöra förbättringsarbete där det ger störst effekt men ska även användas på nationell nivå. De är också värdefulla ur ett styrnings- och ledningsperspektiv.

19

Metod


SOCIALSTYRELSEN

Målnivåerna presenteras i förekommande fall i texten till respektive indika-tor och med hänvisning till respektive målnivårapport för ytterligare under-lag om målnivån.

Kvalitetsregisters representativitetNär data från kvalitetsregister används, bör hänsyn tas till att dessa regis-ters täckningsgrader varierar. Även om ett register har god täckningsgrad i meningen att alla landsting är med, så är registrets data ändå inte självklart representativa för hela den aktuella patientgruppen.

Eftersom andelen rapporterade patienter varierar mellan de olika lands-tingen, så kan det inte uteslutas att detta påverkar utfallet. Det saknas infor-mation om vården för de patienter som inte rapporterats. Om dessa får annan vård eller annat resultat än de rapporterade patienterna, blir det redovisade utfallet snedvridet. För vissa indikatorer accepteras en relativt stor variation i täckningsgrad, men detta anges då i texten som en särskild osäkerhet. I andra fall kan man inte veta hur stor andel av patienterna som rapporteras, efter-

Vanligen görs jämförelsen mellan kvalitetsregistret och patientregistret, som är det bredaste registret för individdata om vårdkontakter i specialiserad öp-pen vård och sluten vård. Men rapporteringen av åtgärder och diagnoser till patientregistret kan också ha brister. Frågor som dessa kommenteras i indika-tortexterna samt i Bilaga 1, Beskrivning av indikatorer.


SOCIALSTYRELSEN

Kroniska sjukdomar

BakgrundKroniska sjukdomar utgör numera den tyngsta sjukdomsbördan i världen [1].

med kroniska sjukdomar kommer att öka markant i framtiden. Omkring 40 procent av befolkningen i Europa äldre än 15 år, har minst en sådan sjukdom och vid 65 års ålder har två av tre personer minst två kroniska sjukdomar.

under allt längre tid. Samtidigt talar allt mer för att utvecklingen när det gäller kroniska sjukdo-

mar går att bryta. Många sjukdomar kan förebyggas, bland annat genom för-

en sjukdom som går att förebygga och behandla. Till det positiva hör också att de som redan har en kronisk sjukdom i många fall kan minska besvären av sin sjukdom genom att själva aktivt medverka i behandlingen och genom att de erbjuds vård i enlighet med aktuell kunskap.

Kroniska sjukdomar kräver oftast livslång behandling. Samtidigt kan de patienter som får tillgång till rätt behandling oftast leva med god hälsa och delta i arbets- och samhällsliv fullt ut. Det förutsätter att vården i större utsträckning gör patienterna delaktiga och att behandlingen baseras på bästa möjliga kunskap. Det är också viktigt med ett starkare fokus på hälsofräm-jande och förebyggande insatser.

Både förekomsten av och risken för komplikationer i samband med kro-niska sjukdomar kan minskas genom förebyggande insatser. Levnadsvanor som tobaksbruk, ohälsosamma matvanor, otillräcklig fysisk aktivitet och riskbruk av alkohol och andra droger spelar stor roll för både insjuknandet i

levnadsvanor 80 procent av alla kranskärlssjukdomar och stroke, liksom 30 procent av all cancer. Förändrade levnadsvanor innebär också stora hälsovin-ster för dem som har en kronisk sjukdom, med exempelvis färre och mindre

-ser innebär ett effektivt utnyttjande av hälso-och sjukvårdens resurser. Det är också genom satsningar inom detta område som sjukvården kan bidra till att minska de ökande skillnaderna i hälsa mellan olika grupper.

vanligaste kroniska sjukdomarna som diabetes, rörelseorganens sjukdomar, stroke, hjärtsjukvård, demens, depression och ångest samt schizofreni, för sjukdomsförebyggande metoder samt för palliativ vård. Nya riktlinjer för astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) publicerades i slutet av november 2015 och arbetet med riktlinjerna för multipel skleros (MS) och Parkinsons sjukdom pågår och publiceras i december 2016.

21

Kroniska sjukdomar


SOCIALSTYRELSEN

Riktlinjerna rekommenderar lämpliga behandlingsåtgärder utifrån bästa till-gängliga kunskap, och redovisar vid behov målnivåer att eftersträva.

FörbättringsområdenI regeringens strategi för kroniska sjukdomar lyfts följande förbättringsom-råden fram som särskilt viktiga [1]:

Patientcentrerad vårdPatientcentrerad vård är ett begrepp där patientens delaktighet står i centrum [1]. I en patientcentrerad vård är patientens individuella behov vägledande i utformningen av vården. Vården utgår från en helhetssyn på patienten som bland annat tar hänsyn till sociala, emotionella och medicinska aspekter. Det innebär att patienterna får tillgång till den information de behö-ver för att aktivt kunna medverka i både förebyggande insatser och behand-ling. Vården bör också samordnas mellan olika vårdenheter och vårdnivåer för att säkerställa god kontinuitet i patienternas vård.

Patientcentrerad vård innebär också att vården är samordnad utifrån patientens behov. Personer med kroniska sjukdomar har behov av kontakter

att vården tillhandahåller kontinuerlig och koordinerad vård mellan olika vårdenheter och vårdnivåer.

Kunskapsbaserad vårdFör att personer med kroniska sjukdomar ska kunna nå så god hälsa som möjligt behöver vården baseras på bästa tillgängliga kunskap [1]. Det behövs fungerande metoder för att utveckla, sprida och tillämpa sådan kunskap som säkerställer att patienterna får bästa möjliga vård. Det handlar både om

också om att redovisa när det saknas tillräcklig kunskap kring ett sjukdoms-tillstånd eller effekter av en behandling. Nationella riktlinjer, regelbundna utvärderingar och öppna jämförelser syftar till att vården i allt högre grad ska baseras på kunskap för att ständigt förbättra resultaten i vården. De nationella riktlinjerna kompletteras med målnivåer där så är möjligt för att tydliggöra vad vården bör uppnå. Också patienterna behöver ha tillgång till riktlinjerna och behandlingsrekommendationerna i patientanpassade versio-ner för att bättre kunna medverka i behandling och prevention.

Prevention och tidig uppmärksamhetPrevention och tidig uppmärksamhet är grundläggande för att förebygga förekomsten av kroniska sjukdomar och minska komplikationer för dem som redan har en sådan sjukdom [1]. Sjukdomar kan förebyggas på olika nivåer och med olika metoder. Sjukdomsförebyggande metoder omfattar förändrade levnadsvanor, men även läkemedelsbehandling av blodfetter och blodtryck.

22

Kroniska sjukdomar


SOCIALSTYRELSEN

Sjukdomsförebyggande arbete handlar om att ha strategier för att arbeta med levnadsvanor direkt i hälso- och sjukvården, men också om preventiva insatser riktade till olika grupper i samhället. Särskilt angeläget är att nå socialt utsatta grupper där risken för ohälsosamma levnadsvanor är större.

För att åstadkomma tidig uppmärksamhet är det också viktigt att tillgäng-ligheten till vården är god och att samspelet mellan primärvård och specia-listvård fungerar utan dröjsmål. En tidig diagnos ökar förutsättningarna för rätt behandling.


SOCIALSTYRELSEN

Övergripande indikatorer

Inledningsvis presenteras här några övergripande indikatorer som är särskilt viktiga vid kronisk sjukdom. När det gäller tillgången till hälso- och sjukvård samt förtroendet för hälso- och sjukvård, sjukhus och vårdcentraler redovi-sas uppfattningen hos personer med långvarig sjukdom jämfört med uppfatt-ningen hos personer utan långvarig sjukdom. I långvarig sjukdom ingår även personer med nedsatt funktionsförmåga eller annat långvarigt hälsoproblem.

Övriga indikatorer som redovisas i detta avsnitt är:• läkarbesök inom sju dagar i primärvård• primärvårdens tillgänglighet per telefon• undvikbar slutenvård vid kroniska sjukdomar• palliativ vård.

Tillgänglighet och förtroendeBefolkningens uppfattning om tillgänglighet och förtroende för hälso- och sjukvården ger en indikation på hur väl vården fungerar. Deras åsikter och upplevelser av hälso- och sjukvården har stor betydelse för det fortsatta utvecklings- och förbättringsarbetet inom vården. Därför är det viktigt att kontinuerligt följa upp såväl befolkningens uppfattning som patienternas upplevelser av hälso- och sjukvården. I följande avsnitt presenterar vi ett urval av resultaten från den årliga undersökningen Vårdbarometern [2] som är ett instrument som syftar till att mäta den vuxna befolkningens attityder till, kunskaper om och förväntningar på svensk hälso- och sjukvård. Från Väntetider i vården [3] redovisas två mått som indikatorer på tillgänglighet i primärvården. Resultatet för 2014 är fördelat på långvarigt sjuka och ej långvarigt sjuka.

1 Tillgång till hälso- och sjukvård, personer med långvarig sjukdomIndikatorn redovisar uppfattningen om den egna tillgången till vård hos per-soner med långvarig sjukdom, oavsett om man under de senaste sex måna-derna haft kontakt med sjukvården eller inte.

Andelen som helt eller delvis instämmer i påståendet ”Jag har tillgång till den sjukvård jag behöver” är för riket 76 procent. Landstingens resultat varierar från 64 till 85 procent. De som inte har en långvarig sjukdom anger i betydligt högre utsträckning (83 procent) att de har tillgång till den sjukvård de behöver. Kvinnorna anser i något lägre utsträckning än männen att de har tillgång till den sjukvård de behöver.

24



SOCIALSTYRELSEN

RIKET, kvinnor RIKET, män Län, kvinnor Län, män

1.1. Tillgång till hälso- och sjukvård vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som helt eller delvis instämmer i att de har tillgång till den sjukvård de behöver.

Källa: Vårdbarometern, Sveriges kommuner och landsting

Procent

45

50

55

60

65

70

75

80

85

90

2011 2012 2013 2014

25



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 78

Procent

Procent

2014 2013 Riket 74

Jönköping

Kalmar

Stockholm

Örebro

Halland

Östergötland

Kronoberg

Gotland

Västerbotten

Uppsala

Blekinge

Västmanland

Skåne

Västra Götaland

Sörmland

Värmland

Västernorrland

Jämtland Härjedalen

Gävleborg

Dalarna

Norrbotten

86

85

84

83

81

81

80

80

80

79

78

77

77

76

75

74

73

69

69

68

66

0 20 40 60 80 100

Jönköping

Halland

Västerbotten

Kalmar

Kronoberg

Västmanland

Stockholm

Östergötland

Uppsala

Blekinge

Västernorrland

Örebro

Gotland

Gävleborg

Skåne

Värmland

Sörmland

Västra Götaland


Dalarna

Norrbotten

84

81

80

80

80

77

77

76

76

76

76

76

74

74

72

72

72

69

66

65

62

0 20 40 60 80 100

1.2. Tillgång till hälso- och sjukvård vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som helt eller delvis instämmer i att de har tillgång till den sjukvård de behöver, 2014.


Kvinnor

Män

Ej långvarig sjukdom

88

88

85

86

88

82

84

84

86

85

82

80

88

75

79

78

78

81

74

78

77


84

82

84

80

88

81

87

85

86

81

84

85

79

81

76

77

82

81

80

75

76

26



SOCIALSTYRELSEN

2 Läkarbesök inom sju dagar i primärvårdVäntetider till allmänläkarbesök mäts två gånger per år, i vår och höst under

SKL tillhandahåller. Redovisningen här bygger på uppgifter från den senaste mätningen, som genomfördes våren 2015. Alla vårdcentraler eller motsva-rande förväntas rapportera uppgifter. Totalt deltog 1 118 vårdcentraler och privata allmänläkare med vårdavtal i mätningen och 41 vårdcentraler deltog inte. Sammanlagt rapporterades knappt 273 000 besök som omfattades av vårdgarantin. Läkarbesök för hälsointyg, vaccination, kontroll eller uppfölj-ning ingår inte. Vid rapportering av väntetider kan vårdcentralen ange om patienten själv valt en tid som ligger längre fram i tiden än 7 dagar i de fall patienten initialt erbjudits detta. Denna väntetid kallas ”patientvald väntetid” och är exkluderad i redovisningen.

allmänläkare inom 7 dagar, enligt vårdgarantins intention. Andelen i hela

De medicinska indikationerna, kriterierna för när en patient ska ges en viss behandling, kan också variera inom landet.

Totalt

2.1. Läkarbesök inom sju dagar i primärvård

Andel patienter som får läkarbesök inom 7 dagar i primärvård.

Källa: Väntetider i vården, Sveriges kommuner och landsting

Procent

85

90

95

100

Vår 2015Höst 2014Vår 2014

27



SOCIALSTYRELSEN

60 70 80 90 100

Västra Götaland

Kronoberg

Gävleborg

Värmland

Östergötland

Gotland

Norrbotten

Halland

Jönköping

Blekinge

Skåne

Uppsala

Sörmland

Stockholm


Västmanland

Västerbotten

Kalmar

Örebro

Västernorrland

Dalarna

93,3

92,9

92,9

92,6

92,3

92,3

92,0

91,6

91,4

91,3

90,5

90,3

89,9

89,7

89,5

87,5

87,2

85,8

85,6

82,7

81,0

Procent

Vår 2015 Höst 2014 Riket 90,3

2.2. Läkarbesök inom sju dagar i primärvård

Andel patienter som får läkarbesök inom 7 dagar i primärvård, vår 2015.


3 Primärvårdens tillgänglighet per telefonTelefontillgängligheten mäts två gånger per år, vår och höst. Uppgifterna rap-

bygger på den senast genomförda mätningen våren 2015.Alla vårdcentraler eller motsvarande som har datoriserade telefonisystem

förväntas rapportera uppgifter. Totalt deltog 876 vårdcentraler och privata allmänläkare med vårdavtal i mätningen.

Indikatorn visar andelen besvarade samtal, under mätperioden, enligt vårdgarantins intention. Sammanlagt rapporterades drygt 2,1 miljoner samtal

att de har en annan mätmetod.I riket som helhet besvarades drygt 87 procent av samtalen. Variationen

mellan de olika landstingen låg mellan 70 och 100 procent. Majoriteten av landstingen har försämrat tillgängligheten per telefon något jämfört med föregående period.

28



SOCIALSTYRELSEN

Totalt

3.1. Primärvårdens tillgänglighet per telefon

Andel besvarade telefonsamtal i primärvården, vår 2015 (enbart landsting med datoriserade telefonsystem).


Procent

85

90

95

100

Vår 2015Höst 2014Vår 2014Höst 2013Vår 2013Höst 2012

¹ Ej deltagit

60 70 80 90 100

Jönköping

Kalmar

Norrbotten

Kronoberg

Västmanland

Västernorrland

Östergötland

Uppsala

Västra Götaland

Halland

Dalarna

Gävleborg

Örebro

Skåne

Sörmland

Värmland

Blekinge


Gotland

Västerbotten

Stockholm¹

100,0

97,1

92,0

91,4

91,4

90,9

90,5

90,2

90,0

89,9

88,8

87,1

85,7

83,1

82,4

79,7

77,5

72,5

71,6

69,6

Procent

Vår 2015 Höst 2014 Riket 87,3

3.2. Primärvårdens tillgänglighet per telefon

Andel besvarade telefonsamtal i primärvården, vår 2015 (enbart landsting med datoriserade telefonsystem).


29



SOCIALSTYRELSEN

4 Förtroende för hälso- och sjukvården, personer med långvarig sjukdomIndikatorn är hämtad från befolkningsundersökningen Vårdbarometern [2] och visar andelen personer med långvarig sjukdom som har mycket stort eller ganska stort förtroende för hälso- och sjukvården i det egna landstinget eller regionen. De som har svarat ”vet ej” eller inte har svarat är exkluderade.

År 2014 svarade 60 procent i riket att de har stort förtroende, vilket är

de olika landstingen. Kvinnor har något lägre förtroende för hälso- och sjuk-vården än män. Personer som inte har långvarig sjukdom har högre förtro-ende för hälso- och sjukvården (65 procent).


4.1. Förtroende för hälso- och sjukvården vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som har stort eller mycket stort förtroende för hälso- och sjukvården.


Procent

45

50

55

60

65

70

75

80

85

90

2011 2012 2013 2014

30



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 62

Procent

Procent

2014 2013 Riket 58

Gotland

Örebro

Jönköping

Kalmar

Kronoberg

Stockholm

Västerbotten

Uppsala

Blekinge

Halland

Östergötland

Västra Götaland

Skåne

Västmanland

Värmland

Gävleborg


Norrbotten

Sörmland

Dalarna

Västernorrland

74

73

72

71

67

67

66

65

64

63

61

60

60

60

59

57

56

54

53

52

45

0 20 40 60 80 100

Jönköping

Halland

Kronoberg

Kalmar

Örebro

Västerbotten

Östergötland


Uppsala

Stockholm

Västmanland

Gotland

Blekinge

Västra Götaland

Sörmland

Gävleborg

Västernorrland

Värmland

Dalarna

Skåne

Norrbotten

75

69

69

68

67

64

61

61

61

59

57

56

55

55

55

55

54

54

53

51

51

0 20 40 60 80 100

4.2. Förtroende för hälso- och sjukvården, långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som har stort eller mycket stort förtroende för hälso- och sjukvården, 2014.


Kvinnor

Män


71

69

66

70

66

72

64

59

68

65

69

65

68

62

62

54

53

62

62

61

61


71

72

74

74

71

66

70

65

68

74

71

65

62

68

59

54

65

61

61

62

62

31



SOCIALSTYRELSEN

5 Förtroende för sjukhus, personer med långvarig sjukdom

senaste sex månaderna har haft kontakt med ett sjukhus eller inte.Indikatorn visar andelen personer med långvarig sjukdom som har uppgett

sig ha mycket stort eller ganska stort förtroende för sjukhus i det egna lands-tinget av det totala antalet som har svarat. De som har svarat ”vet ej” eller inte har svarat på frågan är exkluderade.

-troende för sjukhusen. Andelen personer med stort förtroende för sjukhusen är i stort sett oförändrad jämfört med 2013. Kvinnor har lägre förtroende än män. Personer som inte har långvarig sjukdom har något högre förtroende för sjukhus (73 procent).


5.1. Förtroende för sjukhus vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som har stort eller mycket stort förtroende för sjukhus.


Procent

45

50

55

60

65

70

75

80

85

90

2011 2012 2013 2014

32



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 72

Procent

Procent

2014 2013 Riket 67

Örebro

Kronoberg

Gotland

Jönköping

Västerbotten

Kalmar

Östergötland

Stockholm

Uppsala

Halland

Västmanland

Skåne

Västra Götaland

Värmland

Blekinge

Norrbotten


Sörmland

Dalarna

Gävleborg

Västernorrland

84

82

82

78

78

77

77

76

73

72

72

71

70

69

69

67

65

65

65

59

56

0 20 40 60 80 100

Örebro

Jönköping

Gotland

Västerbotten

Östergötland

Halland

Uppsala

Kronoberg

Dalarna

Västmanland

Kalmar

Stockholm


Skåne

Västra Götaland

Värmland

Blekinge

Norrbotten

Sörmland

Västernorrland

Gävleborg

82

79

78

75

75

74

71

69

68

68

67

67

67

64

63

63

62

61

60

58

54

0 20 40 60 80 100

5.2. Förtroende för sjukhus vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som har stort eller mycket stort förtroende för sjukhus, 2014.


Kvinnor

Män


83

77

81

80

77

77

75

77

77

77

79

71

69

68

70

70

72

73

65

56

51


84

76

75

77

81

79

80

77

73

81

75

72

71

72

75

69

70

67

73

58

72

33



SOCIALSTYRELSEN

6 Förtroende för vårdcentraler, personer med långvarig sjukdom

man under de senaste sex månaderna haft kontakt med en vårdcentral eller inte.

Indikatorn visar andelen personer med långvarig sjukdom som uppgett sig ha mycket stort eller ganska stort förtroende för vårdcentral i det egna landstinget av totalt antal som svarat. De som svarat vet ej eller inte svarat är exkluderade.

I riket som helhet har närmare 62 procent mycket eller ganska stort förtro-ende, med en variation mellan landstingen från 54 till 71 procent. Andelen har ökat marginellt jämfört med 2013. Kvinnor har något lägre förtroende än män. Personer som inte har långvarig sjukdom har högre förtroende för vårdcentraler (66 procent).


6.1. Förtroende för vårdcentraler vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som har stort eller mycket stort förtroende för vårdcentraler, motsvarande.


Procent

45

50

55

60

65

70

75

80

85

90

2011 2012 2013 2014

34



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 64

Procent

Procent

2014 2013 Riket 60

Jönköping

Kronoberg

Gotland

Uppsala

Kalmar

Blekinge

Stockholm

Halland

Gävleborg

Västerbotten

Skåne

Sörmland

Västra Götaland

Östergötland

Örebro

Västmanland

Värmland

Västernorrland

Norrbotten


Dalarna

74

72

70

69

69

67

66

66

66

63

63

63

62

62

62

59

58

55

55

54

54

0 20 40 60 80 100

Blekinge

Jönköping

Sörmland

Kalmar

Halland

Kronoberg

Uppsala

Västernorrland

Gotland

Stockholm

Västerbotten

Östergötland

Västmanland

Gävleborg

Skåne


Västra Götaland

Värmland

Örebro

Norrbotten

Dalarna

69

69

68

68

67

64

64

63

61

61

60

59

59

58

58

58

57

57

55

55

55

0 20 40 60 80 100

6.2. Förtroende för vårdcentraler vid långvarig sjukdom

Andel personer med långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, nedsatt funktion eller annat långvarigt hälsoproblem som har stort eller mycket stort förtroende för vårdcentraler, motsvarande, 2014.


Kvinnor

Män


65

73

64

75

73

70

67

59

70

62

66

60

66

62

60

56

65

60

55

61

61


76

72

72

72

72

77

68

79

66

71

65

68

70

72

68

67

65

70

63

64

61

35



SOCIALSTYRELSEN

Undvikbar slutenvård vid kroniska sjukdomarAndelen slutenvård kan påverkas om patienter med vissa sjukdomstillstånd eller diagnoser får ett optimalt omhändertagande i den öppna vården. De kroniska sjukdomstillstånd som ingår här är hjärtsvikt, diabetes samt astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Dessa sjukdomar kan behandlas effektivt i primärvården eller vid behov i öppen specialiserad vård. Genom preventiva insatser, kontinuerlig uppföljning av insatt behandling, rehabilitering med mera kan en del, dock inte alla, inskrivningar i sluten vård undvikas. Även tillgången till slutenvårdsplatser kan påverka andelen inskrivningar i sluten vård.

7 Undvikbar slutenvård vid hjärtsvikt, diabetes, astma eller KOLIndikatorn visar antalet slutenvårdsperioder per 100 000 invånare, 20 år eller äldre. Resultatet visas här sammantaget för dessa sjukdomar och redovisas även separat under respektive sjukdom. Antal perioder per 100 000 invånare var i hela riket totalt 755 och det faktiska antalet slutenvårdstillfällen var knappt 60 000 år 2014. Uppgifterna är åldersstandardiserade. Generellt sett vårdas män i högre utsträckning än kvinnor, med de diagnoser som ingår i måttet. Sluten vård har minskat vid samtliga sjukdomar över tid, dock inte i lika stor utsträckning när det gäller hjärtsvikt.

Internationellt sett ligger Sverige bland de bättre inom OECD vad gäller låg andel sluten vård framför allt vid astma och diabetes men även vid KOL medan vi ligger bland de sämre med en högre andel sluten vård än OECD-ländernas genomsnitt när det gäller hjärtsvikt [4].

36



SOCIALSTYRELSEN


7.1. Slutenvård vid hjärtsvikt, diabetes, astma eller KOL

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för hjärtsvikt, diabetes, astma eller KOLper 100 000 invånare 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen

Per 100 000 invånare

500

750

1 000

1 250

1 500

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

37



SOCIALSTYRELSEN

0 250 500 750 1000 1250 1500


Östergötland

Västerbotten

Kronoberg

Uppsala

Halland

Örebro

Västernorrland

Sörmland

Gävleborg

Västra Götaland

Jönköping

Blekinge

Kalmar

Gotland

Skåne

Värmland

Dalarna

Norrbotten

Västmanland

Stockholm

658

674

838

850

863

869

878

878

889

894

906

926

927

927

930

946

951

997

1007

1012

1062

2012—2014 2009—2011 Riket 926

Antal per 100 000 invånare

0 250 500 750 1000 1250 1500

Östergötland

Kronoberg


Uppsala

Gävleborg

Västernorrland

Dalarna

Halland

Örebro

Sörmland

Jönköping

Västerbotten

Värmland

Skåne

Västra Götaland

Kalmar

Blekinge

Norrbotten

Stockholm

Västmanland

Gotland

521

615

620

633

635

640

643

647

648

652

653

657

661

669

677

692

720

753

775

794

851


2012—2014 2009—2011 Riket 681

7.2. Slutenvård vid hjärtsvikt, diabetes, astma eller KOL

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för hjärtsvikt, diabetes, astma eller KOL per 100 000 invånare 20 år eller äldre, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

38



SOCIALSTYRELSEN

Palliativ vård-

soner) och uppskattningen är att 80 procent av dessa skulle ha nytta av den

inom nästan alla specialiteter i såväl öppen som sluten vård samt inom den kommunala vården.

Tillgången till palliativ vård i livets slutskede varierar mellan olika vård-former och diagnoser. Enligt Svenska palliativregistrets uppföljning av indikatorerna för palliativ vård får de som har avlidit på sjukhus (51 procent) minst palliativ vård och de som har avlidit på hospice eller specialiserade

som avled i lungsjukdom minst palliativ vård (54 procent) och de som avled

är i samtliga fall 100 procent [5]. Diagram A1 visar en jämförelse mellan kroniska sjukdomar som ingår

i denna rapport i förhållande till cancer. Den palliativa vården har förbätt-

vården.

Källa: Svenska Palliativregistret

Procent

CancerFrakturDemensHjärtsjukdomStrokeLungsjukdom

Dokumenteradsmärtskattning

Dokumenteratbrytpunktsamtal

Dokumenteradmunhälsa

Ordineradeinjektionsläkemedel

mot smärta

Ordineradeläkemedel mot ångest

Avlidna utantrycksår

0 20 40 60 80 100

A1. Indikatorer för palliativ vård efter diagnoser, 2014

39



SOCIALSTYRELSEN

8 Brytpunktssamtal i livets slutskedeGod palliativ vård i livets slutskede innebär bland annat att patienten och de närstående informeras om att patientens sjukdom och tillstånd har nått en punkt där all såväl botande som bromsande behandling avslutas och vården övergår till palliativ vård i livets slutskede [5]. I hälso- och sjukvårdslagenuttrycks detta i termer av att ge individuellt anpassad information om hälso-tillstånd, undersökningsmetoder samt vilka möjligheter till vård och behand-

i en fas som inte längre har livsförlängning som mål. Alla patienter vill inte veta allt, åtminstone inte vid första samtalet. Vissa döende patienter har tap-pat sin förmåga att aktivt delta i diskussioner om den fortsatta vården. Då är det lika viktigt att dialogen förs med den sjukes närstående eller någon annan företrädare. För detta krävs aktiv läkarmedverkan.

I det nationella kunskapsstödet har kontinuerliga samtal om vårdens inne-håll och riktning i livets slutskede, så kallade brytpunktssamtal, högsta prio-ritet. God kvalitet i kommunikationen om prognos och vård i livets slutskede kan förebygga oro och missförstånd, samt förbättra livskvaliteten.

Indikatorn för denna rekommendation har lagts som en utvecklingsindi-kator i kunskapsstödet, eftersom Svenska palliativregistrets registrering av denna aspekt inte ansågs motsvara den rekommenderade indikatorn. Frågans formulering i Svenska palliativregistret syftar till att spegla en aktiv läkar-medverkan samt dokumentationen av denna typ av samtal i den medicinska journalen.

Indikatorn visar andelen patienter med vilka vårdpersonalen har fört dokumenterade samtal om vårdens innehåll och riktning i livets slutskede. I redovisningen ingår bara de dödsfall med där personalen har svarat ja på

förmåga att delta i beslut om vården och till förekomst av anhöriga.I riket som helhet hade 56,6 procent av patienterna fått ett sådant sam-

tal och det syns inga skillnader mellan könen. Variationen mellan de olika landstingen sträcker sig från 45 till 65 procent.

40



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

8.1. Brytpunktssamtal i livets slutskede

Andel patienter i livets slutskede där brytpunktssamtal genomfördes.

Källa: Svenska palliativregistret

Procent

50

60

70

80

201420132012

41



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Stockholm

Östergötland


Jönköping

Kalmar

Skåne

Västerbotten

Uppsala

Örebro

Gotland

Blekinge

Halland

Värmland

Västra Götaland

Västmanland

Gävleborg

Norrbotten

Västernorrland

Kronoberg

Sörmland

Dalarna

64,6

63,6

62,2

61,1

60,7

60,5

59,5

58,2

57,7

56,8

54,9

54,6

53,3

52,8

51,7

51,7

51,4

51,0

48,4

47,3

45,3

2014 2013 Riket 56,8

Procent

0 20 40 60 80 100

Stockholm

Östergötland

Kalmar

Västerbotten

Jönköping

Örebro


Skåne

Uppsala

Halland

Blekinge

Västra Götaland

Värmland

Gävleborg

Norrbotten

Gotland

Kronoberg

Västmanland

Västernorrland

Dalarna

Sörmland

66,1

65,3

63,6

61,2

60,7

58,8

58,1

57,9

57,7

54,1

53,6

53,3

51,6

50,9

50,8

50,0

49,5

49,0

47,4

45,4

44,3

Procent

2014 2013 Riket 56,6

8.2. Brytpunktssamtal i livets slutskede

Andel patienter i livets slutskede där brytpunktssamtal genomfördes, 2014.


Kvinnor

Män

42



SOCIALSTYRELSEN

9 Smärtskattning under sista levnadsveckanUpplevelse av smärta är något personligt. Obehandlad smärta ger minskad livskvalitet och ökar också risken för medicinska komplikationer. Vårdperso-nal har en tendens att underskatta, medan närstående har en tendens att över-

majoriteten av befolkningen. För att i tid fånga och därmed minimera den sjukes smärtupplevelse krävs ett rutinarbete med systematisk smärtskattning. Ett strukturerat skattningsinstrument bör användas när så är möjligt, men i livets slutskede är det vanligt att personen inte är i stånd att respondera. Det är viktigt att alltid göra en klinisk bedömning för att minimera risken för obehandlad smärta.

Socialstyrelsen prioriterar regelbunden smärtanalys och smärtskattning högt i det nationella kunskapsstödet för god palliativ vård i livets slutskede. En indikator om detta har därför lagts som en utvecklingsindikator i kun-skapsstödet, eftersom frågans formulering i Svenska palliativregistret inte fullt ut svarar på den rekommenderade indikatorn. Det huvudsakliga syftet med indikatorn är att mäta smärtfrihet för patienten. Indikatorn visar an-delen dödsfall där smärtskattning med smärtskattningsinstrumentet VAS/NRS eller något annat validerat instrument har använts sista levnadsveckan för döende patienter. Alla diagnoser ingår. I det nationella riktlinjearbetet för cancervård har VAS/NRS bedömts som det mest tillförlitliga smärtskatt-ningsinstrumentet för patienter som kan kommunicera med omgivningen.

skattningsinstrumentet Abbey Pain Scale.I riket som helhet utfördes smärtskattning med ett validerat smärtskatt-

ningsinstrument endast i 35 procent av dödsfallen år 2014. Skillnaderna mel-lan landstingen är påtagliga och andelen varierar mellan 23 och 50 procent. En förbättring med 8 procentenheter kan noteras jämfört med 2013.

43



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

9.1. Smärtskattning under sista levnadsveckan

Andel patienter vars smärta skattats med validerat smärtskattningsinstrument sista levnadsveckan.


Procent

0

10

20

30

40

50

201420132012

44



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Östergötland

Kalmar

Västerbotten


Örebro

Kronoberg

Stockholm

Sörmland

Halland

Uppsala

Gotland

Jönköping

Blekinge

Skåne

Gävleborg

Västmanland

Västernorrland

Norrbotten

Dalarna

Västra Götaland

Värmland

47,0

46,9

45,3

43,4

42,8

41,4

41,3

40,6

37,1

36,7

34,9

33,5

33,0

33,0

32,1

28,6

28,4

27,1

25,6

24,0

21,6

2014 2013 Riket 34,2

Procent

0 20 40 60 80 100

Västerbotten

Kalmar

Östergötland

Örebro


Sörmland

Kronoberg

Stockholm

Halland

Uppsala

Gotland

Jönköping

Blekinge

Västernorrland

Gävleborg

Skåne

Dalarna

Västmanland

Västra Götaland

Norrbotten

Värmland

53,5

49,0

47,9

46,5

41,1

40,8

40,5

40,1

38,8

37,9

37,9

34,8

34,4

34,3

33,7

33,1

30,4

27,8

27,2

26,3

23,6

Procent

2014 2013 Riket 35,8

9.2. Smärtskattning under sista levnadsveckan

Andel patienter vars smärta skattats med validerat smärtskattningsinstrument sista levnadsveckan, 2014.


Kvinnor

Män

45



SOCIALSTYRELSEN

10 Vidbehovsordination av opioider mot smärta i livets slutskedeGod palliativ vård i livets slutskede innebär bland annat att patienten och de närstående informeras om att patientens sjukdom och tillstånd har nått en punkt där både botande och bromsande behandling avslutas. Då ska vissa medicinska och omvårdnadsmässiga åtgärder genomföras, bland annat

Ordinationen ska vara individuellt anpassad, eftersom generella ordinatio-ner inte anses vara tillräckligt bra i det här skedet. Det medicinska ansvaret

hemsjukvård eller vård inom särskilda boendeformer. Då är det extra viktigt att det inte blir några glapp i, för patienten, viktiga ordinationer.

Tiden mellan stegrad smärta och lindring kan bli onödigt lång. Först ska patienten som har ont anse att det gör tillräckligt ont för att slå larm. Där-efter ska detta larm nå en sjuksköterska som efter att ha gjort sin bedöm-ning måste ha såväl en fullgod ordination som tillgång till läkemedel. För att kunna hålla tiden från larm till given injektion rimligt kort, krävs att alla

rutiner för hur ordinationer ska göras i detta läge, så ökar andelen utförda ordinationer.

Indikatorn visar andelen patienter för vilka det under 2014 fanns ordina-tion av opioider vid behov, oavsett patientens diagnos. I riket som helhet hade

är måttliga. Alla landsting når över 88 procent. Kvinnor har behovsordina-tion i något högre utsträckning än män. Palliativregistret har som mål att 100 procent av patienterna ska ha ordination för smärtstillande behandling.

46



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

10.1. Opioider mot smärta i livets slutskede

Andel patienter som hade vidbehovsordination av opioid mot smärta när de avled.


Procent

85

90

95

100

201420132012

47



SOCIALSTYRELSEN

70 80 90 100

Gotland

Västerbotten

Dalarna

Östergötland


Kalmar

Kronoberg

Västra Götaland

Stockholm

Skåne

Gävleborg

Värmland

Örebro

Uppsala

Norrbotten

Jönköping

Sörmland

Västernorrland

Halland

Blekinge

Västmanland

95,9

94,9

94,4

94,1

93,5

93,5

92,7

92,4

92,0

91,9

91,9

91,7

91,6

91,1

90,8

90,6

89,7

89,7

89,6

88,4

87,7

2014 2013 Riket 91,9

Procent

70 80 90 100

Dalarna

Örebro

Västerbotten

Östergötland

Kalmar

Norrbotten

Skåne


Västra Götaland

Kronoberg

Uppsala

Sörmland

Stockholm

Jönköping

Halland

Blekinge

Värmland

Gävleborg

Gotland

Västernorrland

Västmanland

96,1

94,9

94,8

94,7

94,3

93,3

93,3

93,2

93,1

92,7

92,7

92,6

92,5

92,2

92,0

91,8

91,5

91,0

90,8

90,1

89,5

Procent

2014 2013 Riket 92,9

10.2. Opioider mot smärta i livets slutskede

Andel patienter som hade vidbehovsordination av opioid mot smärta när de avled, 2014.


Kvinnor

Män

48



SOCIALSTYRELSEN

11 Vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedelSymtomlindring är en av hörnstenarna i palliativ vård. Att känna oro för det okända, som att dö, är fullt naturligt. Om patientens oro övergår i ångest som framkallar starkare psykiska och fysiska symtom, ska vårdpersonalen er-bjuda behandling, precis som vid alla andra symtom som kan uppstå. Ångest

prioritera den behandling som har snabbast effekt. Förekomst av ångest är vanlig oavsett vilken diagnos som har lett till den palliativa vården. Ång-estattacker kan komma hastigt och orsaka ett stort lidande för den döende patienten. Därför ska relevanta läkemedel kunna ges vid behov, oavsett när det uppstår. I Svenska palliativregistret registreras i vilken utsträckning pa-tienten har haft en vidbehovsordination innan dödsfallet. Detta kan ses som en förutsättning för att patienten ska kunna bli symtomlindrad när eller om behovet dyker upp.

Indikatorn visar andelen patienter som hade en vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel vid dödsfallet. I riket som helhet var värdet 86 procent, vilken innebär att de senaste årens ökande trend fortsatte under 2014. Kvinnor hade vidbehovsordination i något högre utsträckning än män.

Kvinnor Män Totalt

11.1. Vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel

Andel patienter i livets slutskede med vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel.


Procent

75

80

85

90

95

100

201420132012

49



SOCIALSTYRELSEN

70 80 90 100

Dalarna

Östergötland

Kalmar


Stockholm

Västerbotten

Västra Götaland

Örebro

Uppsala

Jönköping

Blekinge

Kronoberg

Halland

Gävleborg

Sörmland

Värmland

Skåne

Gotland

Västmanland

Norrbotten

Västernorrland

92,5

91,9

91,0

89,5

88,7

87,5

87,1

86,4

86,2

85,6

85,1

84,4

84,3

83,3

83,1

82,7

82,4

80,8

80,8

79,4

78,9

2014 2013 Riket 85,9

Procent

70 80 90 100

Dalarna

Östergötland

Kalmar

Örebro

Stockholm


Sörmland

Uppsala

Västra Götaland

Västerbotten

Halland

Jönköping

Värmland

Kronoberg

Blekinge

Skåne

Västmanland

Norrbotten

Gotland

Gävleborg

Västernorrland

95,0

92,4

90,9

89,7

89,1

89,1

88,3

87,7

87,6

87,5

85,9

85,8

85,3

85,3

84,4

83,7

83,0

82,2

82,0

81,4

76,6

Procent

2014 2013 Riket 86,8

11.2. Vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel

Andel patienter i livets slutskede med vidbehovsordination av ångestdämpande läkemedel, 2014.


Kvinnor

Män

50



SOCIALSTYRELSEN

12 Trycksår - utan trycksår av grad 2-4Att mäta förekomst av trycksår är en viktig del i arbetet för en säker om-vårdnad. Trycksår kan försämra livskvaliteten kraftigt den sista tiden i livet. I Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd rekommenderas att trycksår hos sängbundna patienter ska förebyggas med tryckutjämnande madrass. Ett bra arbete med trycksårsprofylax kan minska frekvensen av trycksår och att mäta förekomsten är en förutsättning för att kunna sätta in åtgärder vid behov.

Trycksår registreras i Svenska palliativregistret enligt en fyrgradig skala,

Norton-skala.Indikatorn visar andelen patienter utan förekomst av trycksår av grad 2–4,

en markant spridning mellan landstingen. En felkälla kan vara olikartad tolk-ning och gradering av trycksår.

Kvinnor Män Totalt

12.1. Trycksår – utan trycksår av grad 2–4

Andel patienter som inte hade trycksår när de avled. Avser trycksår av grad 2–4.


Procent

85

90

95

100

201420132012

51



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 89,9

2014 2013 Riket 89,6

75 80 85 90 95 100

Kronoberg

Blekinge

Halland

Norrbotten

Värmland

Västernorrland

Jönköping

Västerbotten

Örebro

Gävleborg

Kalmar

Gotland

Västra Götaland

Sörmland


Stockholm

Dalarna

Skåne

Östergötland

Västmanland

Uppsala

93,6

92,7

92,7

92,5

92,4

92,3

92,1

91,8

90,9

90,7

90,5

90,4

90,3

89,3

88,8

88,8

88,5

88,4

87,7

87,3

83,9

Procent

75 80 85 90 95 100

Blekinge

Halland

Västerbotten

Gotland

Gävleborg

Kalmar

Värmland

Kronoberg

Västernorrland

Jönköping

Norrbotten

Västra Götaland

Sörmland

Örebro


Västmanland

Stockholm

Skåne

Dalarna

Östergötland

Uppsala

93,7

93,1

92,9

90,8

90,7

90,7

90,6

90,5

90,3

90,2

90,1

89,9

89,6

89,5

89,3

88,8

88,6

88,6

88,5

88,1

84,2

Procent

12.2. Trycksår – utan trycksår av grad 2–4

Andel patienter som inte hade trycksår när de avled, 2014. Avser trycksår av grad 2–4.


Kvinnor

Män

52



SOCIALSTYRELSEN

13 Munhälsobedömning under sista levnadsveckanProblem i munnen kan bland annat bero på svampinfektion, som i sin tur kan

kraftig påverkan på livskvaliteten.I det nationella kunskapsstödet ingår tre rekommendationer för munhälsa.

Rekommendationerna gäller läkemedel mot oral svampinfektion, med sys-temisk respektive lokal effekt, vid kliniska tecken på svampinfektion, samt

-ner. Att ha kontroll på munstatus i livets slutskede är dock betydelsefullt och detta följs i stället upp med en övergripande indikator som mäter huruvida en dokumenterad bedömning har genomförts under sista veckan i livet. I Svenska palliativregistret mäts detta i tre led. Först besvaras frågan om en munhälsobedömning har gjorts, därefter om det upptäcktes några avvikelser och till sist om bedömningen har dokumenterats.

Indikatorn visar andelen patienter som fått en dokumenterad munhälsobe-dömning under sista levnadsveckan, vid dödsfall under 2014. I riket som hel-het var värdet 44 procent, en liten förbättring jämfört med 2013. Variationen mellan landstingen är stor med värden från 33 till drygt 56 procent. Kvinnor

Kvinnor Män Totalt

13.1. Munhälsobedömning under sista levnadsveckan

Andel patienter där dokumenterad munhälsobedömning gjordes under sista levnadsveckan.


Procent

35

40

45

50

201420132012

53



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Stockholm

Östergötland

Kalmar

Örebro

Gotland

Västmanland

Jönköping

Västerbotten

Uppsala

Skåne

Gävleborg

Västernorrland

Kronoberg


Dalarna

Halland

Västra Götaland

Värmland

Blekinge

Sörmland

Norrbotten

57,3

53,2

52,1

51,2

50,7

48,0

46,5

45,9

44,0

42,0

41,6

41,4

41,4

39,4

39,2

38,1

37,0

35,8

35,2

32,6

31,4

2014 2013 Riket 43,8

Procent

0 20 40 60 80 100

Stockholm

Örebro

Kalmar

Gotland

Östergötland

Västerbotten

Västernorrland

Uppsala

Jönköping

Skåne

Dalarna

Gävleborg

Västmanland

Kronoberg


Västra Götaland

Sörmland

Halland

Norrbotten

Värmland

Blekinge

56,5

53,5

52,9

51,9

51,2

49,3

45,7

45,6

44,8

43,3

43,2

42,8

42,6

41,9

39,6

38,8

38,6

38,5

35,7

35,3

33,9

Procent

2014 2013 Riket 45,0

13.2. Munhälsobedömning under sista levnadsveckan

Andel patienter där dokumenterad munhälsobedömning gjordes under sista levnadsveckan, 2014.


Kvinnor

Män

54



SOCIALSTYRELSEN

14 Återkommande slutenvård i livets slutskedeEn stor del av de obotligt sjuka tillbringar sin sista tid på sjukhus i en miljö som huvudsakligen är inriktad på korta vårdtider och kurativt syftande åtgärder. Många äldre kommer dessutom, de sista två veckorna i livet, att bli

-gen avlida på sjukhus [5].

Det råder konsensus om att en person i livets slutskede inte ska behöva -

för palliativ vård i livets slutskede och avser att följa andelen döda med två

Som ny inskrivning räknas de inskrivningar som inte sker från annat sjuk-hus eller klinik, eftersom indikatorn främst syftar till att mäta inskrivningar i den akutsomatiska vården.

men att studera variationerna mellan olika landsting och eventuella skillna-der mellan olika år kan påvisa behov av att kartlägga vidare, till exempel av-ancerad sjukvård i hemmet eller andra skillnader i organisation eller praxis.

Indikatorn visar att cirka 8 procent av patienterna som avled 2014 hade

andelar varierade mellan 5 och knappt 11 procent.

Totalt

14.1. Återkommande slutenvård i livets slutskede

Andel oplanerade återinskrivningar inom 30 dagar. Avser patienter 65 år och äldre och ett urval av diagnoser.


Procent

0

2

4

6

8

10

201420132012201120102009200820072006200520042003200220012000199919981997

55



SOCIALSTYRELSEN

Sörmland

Uppsala

Blekinge

Västerbotten

Jönköping


Östergötland

Kronoberg

Värmland

Skåne

Västernorrland

Västmanland

Örebro

Västra Götaland

Stockholm

Dalarna

Gävleborg

Halland

Gotland

Kalmar

Norrbotten

5,39

5,57

6,11

6,40

6,40

6,51

7,16

7,53

7,58

7,58

7,64

7,94

8,18

8,90

9,03

9,48

9,53

9,57

9,78

10,68

10,85

0 2 4 6 8 10 12 14

Procent

14.2. Återkommande slutenvård i livets slutskede

Andel oplanerade återinskrivningar inom 30 dagar, 2014. Avser patienter 65 år och äldre och ett urval av diagnoser.


2014 2013 Riket 8,22


SOCIALSTYRELSEN

Ischemisk hjärtsjukdom och hjärtsvikt

-te orsakerna till funktionsnedsättning i Sverige [7]. Akut hjärtinfarkt, som 2014 drabbade knappt 30 000 individer, är den vanligaste dödsorsaken bland hjärt-kärlsjukdomarna.

Under de senaste 30–35 åren har dödligheten i olika hjärtsjukdomar

behandlingen av hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Sedan dess har också skillna-derna i överlevnad och insjuknande i hjärtinfarkt mellan olika delar av landet minskat.

Den positiva utvecklingen har också berott på förbättringar när det gäller riskfaktorer för kranskärlssjukdom, såsom lägre andel rökare och lägre nivå-er av blodfetter hos befolkningen. Starkt bidragande orsaker är också förbätt-rade förebyggande insatser efter hjärtinfarkt (sekundärprevention), förbättrad

terapi samt interventioner vid blodkärlsförträngningar och blodproppar som uppstått till följd av åderförkalkning (ateroskleros) i kranskärlen. Framför allt har förbättrad diagnostik och behandling av hjärtsvikt bidragit till att överlevnaden och livskvaliteten förbättrats för många hjärtsjuka patienter.

Trots dessa förbättringar är hjärt-kärlsjukdomar fortfarande den största folksjukdomen i Sverige – en allvarlig sjuklighet som i stor utsträckning är påverkbar genom effektiv prevention och behandling. Det är därför viktigt att hjärtsjukvården fortsätter att utvecklas med hjälp av nya effektiva behand-lingsmetoder.

Ytterligare förbättringar kan uppnås genom ökad prevention, diagnostik och behandling av hjärt-kärlsjukdomar i primärvården. För att få en jämlik vård är det också viktigt att redan tillgängliga, effektiva och evidensbase-rade metoder kommer alla som har nytta av dem till del. Både nya och redan beprövade åtgärder behöver prioriteras och användas utifrån de nationella riktlinjerna, så att sjukvårdens resurser används på bästa sätt.

Indikatorerna i detta avsnitt är baserade på data från hälsodataregister -

om de infarktpatienter som är inlagda för hjärtsjukvård vid sjukhusen samt -

prevention efter hjärtinfarkt. Alla landets sjukhus som bedriver akut hjärtsjukvård deltar med en

generellt god täckningsgrad, men vid alla sjukhus förekommer att vissa

har vårdats vid enheter anslutna till registret. En förutsättning för kvalitets-uppföljning är att man registrerar de patienter som är tänkta att ingå. Bara

57



SOCIALSTYRELSEN

med en hög registreringsgrad kan man veta att de redovisade resultaten är representativa och att de ger en rättvisande bild av patientvården. Om rap-porteringsgraden varierar för mycket mellan olika sjukhus minskar tillförlit-ligheten i jämförelserna.

15 Åtgärdbar dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom Ischemiska hjärtsjukdomar är sjukdomar som orsakas av en försämrad syre-tillförsel till hjärtat. Akut hjärtinfarkt är den dominerande dödsorsaken i denna kategori.

Indikatorn visar alla dödsfall i ischemisk hjärtsjukdom oavsett om perso-nen har avlidit utanför sjukvården eller om personen har hunnit få vård för hjärtinfarkt.

Den åldersstandardiserade dödligheten har sjunkit stadigt de senaste 15 åren och en utplaning kan ses de senaste tre åren. Männen har betydligt högre dödlighet än kvinnorna. I Norrbotten var dödligheten dubbelt så hög bland männen jämfört med Kronoberg.


15.1. Dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom

Antal dödsfall i ischemisk hjärtsjukdom per 100 000 invånare 1–79 år. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen


0

50

100

150

200

250

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

58



SOCIALSTYRELSEN

0 25 50 75 100 125

Kronoberg

Halland

Gotland

Jönköping

Stockholm


Sörmland

Västmanland

Östergötland

Västra Götaland

Uppsala

Skåne

Dalarna

Västernorrland

Gävleborg

Örebro

Kalmar

Värmland

Västerbotten

Blekinge

Norrbotten

50,1

54,0

57,9

64,5

64,6

65,2

65,6

65,9

68,4

68,6

69,8

70,9

71,5

73,8

74,5

75,2

75,4

77,2

78,6

99,1

101,8

2013—2014 2011—2012 Riket 69,8


0 25 50 75 100 125

Värmland

Kronoberg

Halland

Blekinge

Uppsala

Stockholm

Skåne

Kalmar


Västmanland

Västra Götaland

Jönköping

Sörmland

Västerbotten

Dalarna

Norrbotten

Östergötland

Gävleborg

Örebro

Gotland

Västernorrland

20,9

21,1

22,0

22,2

22,4

23,0

23,7

24,6

25,6

25,8

26,1

26,7

28,1

28,2

28,8

30,5

30,7

31,7

32,1

32,8

34,6


2013—2014 2011—2012 Riket 25,8

15.2. Dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom

Antal dödsfall i ischemisk hjärtsjukdom per 100 000 invånare 1–79 år, 2013–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

59



SOCIALSTYRELSEN

16 Död inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarktUnder senare år vårdas drygt 11 000 kvinnor och cirka 16 500 män årligen på sjukhus för akut hjärtinfarkt. Indikatorn avser att mäta kvaliteten på vår-den av dessa patienter, i det akuta omhändertagandet och i den efterföljande vården på sjukhus.

Indikatorn visar andelen patienter som avled inom 28 dagar, av alla som sjukhusvårdats med någon diagnos för hjärtinfarkt. Samtliga fall i åldrarna 20 år eller över ingår. En åldersstandardisering har gjorts för att ta hänsyn till att åldersstrukturen skiljer sig åt mellan könen och mellan landstingen.

Bland samtliga sjukhusvårdade hjärtinfarktpatienter åren 2012–2014 var den åldersstandardiserade dödligheten inom 28 dagar 12,7 procent. Skillna-den mellan landstingen ligger mellan 10 och 14 procent. Variationen mellan de olika landstingen är ungefär densamma för kvinnor som för män, med andelar från cirka 7 till närmare 15 procent. Kvinnor har en något lägre dödlighet än män. I riket som helhet har andelen döda efter sjukhusvårdad

sett oförändrad. Andelen män som dör inom 28 dagar efter hjärtinfarkt har minskat i fjorton landsting, jämfört med kvinnor som minskat i tio landsting. Inom ett år avlider en tredjedel av patienterna, men då är andelen dödsfall med annan orsak än den ursprungliga infarkten större. Framför allt för sjuk-hus kan patientsammansättningen skilja sig åt och påverka resultatet.

60



SOCIALSTYRELSEN


16.1. Död inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt

Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Patientregistret och Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen

Procent

0

5

10

15

20

25

30

35

40

1988—1990 1991—1993 1994—1996 1997—1999 2000—2002 2003—2005 2006—2008 2009—2011 2012—2014

61



SOCIALSTYRELSEN

0 5 10 15 20 25

Gotland

Uppsala

Västmanland

Sörmland

Dalarna

Kalmar


Blekinge

Örebro

Västra Götaland

Östergötland

Gävleborg

Jönköping

Skåne

Värmland

Norrbotten

Västerbotten

Västernorrland

Stockholm

Halland

Kronoberg

6,9

10,8

11,1

11,4

11,9

12,0

12,3

12,8

12,8

12,9

13,0

13,1

13,1

13,1

13,2

13,2

13,8

13,8

14,4

14,5

14,7

Procent

2012—2014 2009—2011 Riket 13,0

0 5 10 15 20 25

Västmanland

Blekinge

Uppsala

Sörmland

Kalmar

Jönköping

Dalarna

Västra Götaland

Kronoberg


Östergötland

Skåne

Västernorrland

Halland

Värmland

Västerbotten

Örebro

Gävleborg

Stockholm

Norrbotten

Gotland

10,8

10,8

11,4

11,7

11,8

11,9

11,9

12,0

12,0

12,3

12,4

12,6

12,6

12,7

13,1

13,2

13,3

13,3

13,4

13,7

14,7

Procent

2012—2014 2009—2011 Riket 12,5

16.2. Död inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt

Andel döda inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

62



SOCIALSTYRELSEN

17 Ny infarkt eller död i ischemisk hjärtsjukdomIschemiska hjärtsjukdomar är sjukdomar orsakade av försämrad syretillför-sel till hjärtat, som till exempel hjärtinfarkt. För en patient som har överlevt

detta kan påverkas av vårdinsatsen i det akuta skedet och av sekundärpreven-tiva åtgärder.

Indikatorn mäter andelen hjärtinfarktspatienter som skrevs ut från sjuk-

hjärtsjukdom som underliggande dödsorsak. Bara patienter utan en regist-rerad infarkt under de sju föregående åren ingår, för att därigenom spegla vården av förstagångsinsjuknade patienter. Ett motiv för att inkludera död i annat än hjärtinfarkt är att utfallet i mindre utsträckning påverkas av skillna-der i dödsorsaksdiagnostisering och av valet mellan hjärtinfarkt och annan ischemisk hjärtdiagnos. Även dödlighet utan föregående sjukhusvård är inkluderad. Åldersstandardisering har gjorts.

I riket som helhet och för båda könen totalt, efter åldersstandardisering, -

som sjukhusvårdats under åren 2012–2013 med hjärtinfarkt som huvud- eller bidiagnos och som sedan skrevs ut från sjukhuset.

-cent. Kvinnor får en ny infarkt eller dör i något lägre utsträckning än män.

Sedan början på 2000-talet har andelen återinfarkter och död minskat med cirka 5 procentenheter. Det är inte möjligt att ange en nivå för önskat eller optimalt utfall. Viss vägledning kan fås genom variationen mellan landsting.

avlider i hjärtinfarkt utan att ha sjukhusvårdats. Detta innebär att även annat än vårdinsatserna på sjukhus spelar roll, till exempel sjukvårdsrådgivning, larmcentral och ambulanssjukvård. Med en låg andel obducerade bland äldre avlidna är osäkerheten i diagnossättning större för dödsfall som sker utan initial sjukhusvård. Variation i denna diagnossättning påverkar resultaten. Men en uppföljning som bara avser sjukhusvård för infarkt påverkas just av andelen infarktfall som aldrig kommer till sjukhus. En stor andel som inte sjukhusvårdas får då den andel som insjuknar igen att se mindre ut. En del av osäkerheten i diagnossättningen av de döda utanför sjukhus har sannolikt minskats genom att även döda i annan ischemisk hjärtsjukdom som underlig-gande dödsorsak har inkluderats i utfallet.

63



SOCIALSTYRELSEN


17.1. Ny infarkt eller död i ischemisk hjärtsjukdom

Andel patienter som får ny hjärtinfarkt eller avlider i ischemisk hjärtsjukdom inom 365 dagar. Åldersstandardiserade värden.


Procent

0

5

10

15

20

25

1998—1999 2000—2001 2002—2003 2004—2005 2006—2007 2008—2009 2010—2011 2012—2013

64



SOCIALSTYRELSEN

0 5 10 15 20 25

Kalmar

Örebro

Värmland

Stockholm

Östergötland

Gävleborg


Västernorrland

Västerbotten

Skåne

Blekinge

Norrbotten

Västra Götaland

Uppsala

Sörmland

Jönköping

Halland

Västmanland

Kronoberg

Dalarna

Gotland

7,4

8,7

9,0

9,7

9,8

10,0

11,0

11,0

11,4

11,5

11,7

12,0

12,2

12,2

12,5

12,6

12,8

12,8

13,9

14,6

16,1

Procent

2012—2013 2010—2011 Riket 11,4

0 5 10 15 20 25

Värmland

Blekinge

Sörmland


Stockholm

Gotland

Västerbotten

Skåne

Uppsala

Kalmar

Örebro

Västernorrland

Västra Götaland

Västmanland

Östergötland

Dalarna

Norrbotten

Jönköping

Gävleborg

Halland

Kronoberg

8,2

8,6

8,9

9,5

9,9

10,2

10,3

10,4

10,7

10,9

10,9

11,3

11,4

11,9

12,2

12,2

12,3

12,4

12,8

13,6

13,7

Procent

2012—2013 2010—2011 Riket 11,0

17.2. Ny infarkt eller död i ischemisk hjärtsjukdom

Andel patienter som får ny hjärtinfarkt eller avlider i ischemisk hjärtsjukdom inom 365 dagar, 2012–2013. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

65



SOCIALSTYRELSEN

18 Tid till reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt

av hjärtats kranskärl [7]. Om EKG visar så kallad ST-höjning är troligen ett kranskärl helt tilltäppt av en blodpropp. Patienter med dessa tillstånd behöver omedelbart reperfusionsbehandling, vilket innebär att öppna kranskärlet, antingen med PCI-behandling (perkutan koronar intervention också kallat ballongvidgning) eller med propplösande behandling med läkemedel (trombolys). Behandlingen bör påbörjas så snabbt som möjligt efter sym-tomdebut och diagnostik, för att minimera skadan på hjärtat och risken för framtida hjärtsvikt och död. I reperfusionsbehandling ingår primär PCI, trombolys och akut bypass-operation, CABG. Primär PCI är nu den helt do-

bör primär PCI väljas framför läkemedelsbehandling med trombolys. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda

trombolys inom 30 minuter efter EKG till personer med ST-höjningsinfarkt där primär PCI inte är tillgänglig inom 120 minuter.

Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har en mycket stor svårighetsgrad samt att snabbt insatt behandling med trombolys har bättre effekt på prognosen jämfört med en fördröjd behandling med enbart PCI. Om PCI kan ges i rimlig tid är dock det primär förstahandsbehandling vid ST-höjningsinfarkt.

Indikatorn avser tidsfördröjningen mellan första EKG och start av reperfu-sionsbehandling hos patienter med ST-höjningsinfarkt. Måttet visar hur stor

minuter och för trombolys 30 minuter. Indikatorn speglar enbart sjukvårdens agerande, eftersom tiden för första EKG utgör startpunkten. Den samlade tiden mellan symtomdebut och behandling är även beroende av hur patien-ten, de anhöriga, sjukvårdsrådgivningen och larmcentralen förhåller sig till bröstsmärtan och andra symtom på hjärtinfarkt, liksom av transporttiden.

-index för hjärtinfarktvård och är även en av de nationella hjärtriktlinjernas

I hela riket behandlades 75 procent av patienterna enligt tidsmålet, med något större andel för män än för kvinnor. Variationen mellan landstingen är

behandlats inom de uppsatta tidsgränserna har ökat sedan 2004, från cirka

För indikatorn reperfusionsbehandling inom målsatt tid vid ST-höjningsinfarkt har Socialstyrelsen fastställt målnivån till

för patienter under 80 år.

66



SOCIALSTYRELSEN

Denna indikator påvisar det största förbättringsutrymmet inom akut krans-

till reperfusionsbehandling. Ett EKG taget i ambulans eller på vårdcentral -

perfusionsbehandling och utgör underlag för att besluta om att antingen ge patienten prehospital trombolys eller att dirigera ambulansen till närmaste PCI-sjukhus.

Kvinnor Män Totalt

18.1. Tid till reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt

Andel patienter som reperfusionsbehandlas i målsatt tid vid ST-höjningsinfarkt. Avser patienter under 80 år.

Källa: SWEDEHEART – RIKS-HIA

Procent

40

50

60

70

80

90

100

2014201320122011201020092008200720062005

67



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Örebro

Uppsala

Stockholm

Östergötland

Västmanland

Blekinge

Jönköping

Västra Götaland

Dalarna

Skåne

Gotland

Gävleborg

Sörmland

Värmland


Kalmar

Halland

Norrbotten

Västerbotten

Västernorrland

Kronoberg

90,1

87,7

86,4

83,3

81,3

81,3

81,2

78,1

74,0

73,9

71,9

70,7

68,5

68,2

67,9

66,7

65,6

64,6

60,5

54,0

37,9

Procent

0 20 40 60 80 100

Örebro

Uppsala

Stockholm

Blekinge

Västmanland

Västra Götaland

Östergötland

Jönköping

Gävleborg

Skåne

Sörmland

Värmland

Halland

Kalmar

Norrbotten

Västernorrland

Dalarna


Västerbotten

Gotland¹

Kronoberg¹

93,8

87,5

86,9

82,4

81,5

81,2

77,0

75,7

71,4

70,5

70,4

68,3

64,6

63,6

63,3

61,2

56,6

54,8

54,5

Procent

18.2. Tid till reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt

Andel patienter som reperfusionsbehandlas i målsatt tid vid ST-höjningsinfarkt, 2013–2014. Avser patienter under 80 år.

Källa: SWEDEHEART – SEPHIA

Kvinnor

Män

¹ Färre än 30 fall

Riket 75,7

Riket 74,1

68



SOCIALSTYRELSEN

19 Måluppfyllelse för LDL-kolesterolEfter hjärtinfarkt ska i princip samtliga patienter få blodfettssänkande läke-medelsbehandling. En betydande andel av patienterna får också dessa läke-

-registret och läkemedelsregistret. Men blodfetterna påverkas även av andra faktorer, som till exempel kost och fysisk aktivitet. Det är därför viktigt att

LDL-kolesterol vid uppföljningen av hjärtinfarktpatienter.

hjärt-och kärlssjukdomar. Patienter som redan har drabbats av hjärtinfarkt har en mycket hög risk att återinsjukna i en hjärt-kärlsjukdom. Behandling med blodfettssänkande preparat med adekvat behandlingsmål ingår som en del i de sekundärpreventiva åtgärderna i syfte att förhindra sjukdomsprogress

Indikatorn visar andelen patienter som hade nått det nya målvärdet. Jämfö-relsen baseras på knappt 11 234 patienter. Enbart patienter under 75 år ingår. I hela riket nådde cirka 42 procent av patienterna detta målvärde, med en variation mellan landstingen från 22 till 52 procent.

För indikatorn måluppfyllelse för LDL-kolestrol efter hjärtinfarkt

69



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

19.1. Måluppfyllelse för LDL-kolesterol

Andel patienter som nått mål för LDL-kolesterol (≤1,8 mmol/L eller minst 50% reduktion) 12–14 månader efter hjärtinfarkt. Avser patienter under 75 år.

Källa: SWEDEHEART – RIKS-HIA

Procent

0

10

20

30

40

50

60

70

201420132012201120102009200820072006

70



SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Skåne

Gävleborg

Västra Götaland

Värmland

Östergötland

Västerbotten

Kronoberg

Kalmar

Västmanland

Halland

Dalarna

Norrbotten

Jönköping¹

Sörmland


Stockholm

Västernorrland

Örebro

Uppsala

Blekinge

Gotland

53,1

50,9

46,9

46,3

45,8

44,7

44,0

43,7

43,1

43,0

42,0

41,8

39,7

39,3

38,2

38,0

37,9

34,9

33,4

29,7

26,5

Procent

¹ Färre än 30 fall 2009–2010 2013—2014 2009—2010 Riket 43,1

2013—2014 2009—2010 Riket 39,3¹ Färre än 30 fall 2009–2010

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Gävleborg

Kalmar

Skåne

Västra Götaland

Sörmland

Östergötland

Norrbotten

Kronoberg

Västmanland¹

Dalarna

Örebro

Värmland

Jönköping¹

Stockholm

Västerbotten¹

Halland¹

Uppsala


Västernorrland

Blekinge

Gotland¹

50,0

50,0

49,6

43,5

42,5

40,9

40,0

39,5

38,8

37,8

36,5

35,9

34,0

33,3

33,3

32,7

32,1

29,8

29,4

28,1

6,5

Procent

19.2. Måluppfyllelse för LDL-kolesterol

Andel patienter som nått mål för LDL-kolesterol (≤1,8 mmol/L eller minst 50% reduktion) 12–14 månader efter hjärtinfarkt, 2013-2014. Avser patienter under 75 år.


Kvinnor

Män

71



SOCIALSTYRELSEN

20 Rökstopp efter hjärtinfarktRökning är en av de viktigaste riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom. Drygt 30

har tidigare varit rökare. För den rökande hjärtinfarktpatienten är rökstopp därför en viktig åtgärd för att minska risken för att insjukna igen i hjärt-kärlsjukdom.

Indikatorn visar andelen rökande patienter som vid uppföljning 12–14 månader efter hjärtinfarkten hade slutat röka. Jämförelsen baseras på 3 541 patienter under 75 år. I hela riket hade drygt 55 procent av patienterna slutat röka, med en variation mellan landstingen från 47 till 77 procent. Socialsty-

För indikatorn rökstopp efter hjärtinfarkt har Socialstyrelsen fastställt målnivån till 75 procent. Målnivån gäller både vid uppföljning 6–8 veckor och 12–14 månader efter hjärtinfarkt.

Kvinnor Män Totalt

20.1. Rökstopp efter hjärtinfarkt

Andel patienter som slutat röka 12–14 månader efter hjärtinfarkt. Avser patienter under 75 år.


Procent

50

60

70

80

90

100

201420132012201120102009200820072006

72



SOCIALSTYRELSEN

¹ Färre än 30 fall 2009–2010

0 20 40 60 80 100

Gotland¹

Norrbotten

Skåne

Värmland

Västmanland

Blekinge

Kalmar

Västra Götaland

Västerbotten¹


Gävleborg

Jönköping

Stockholm

Kronoberg

Västernorrland

Halland

Dalarna

Sörmland

Uppsala

Östergötland

Örebro

76,7

64,0

60,0

58,5

58,0

56,5

55,7

55,6

55,6

55,0

54,6

54,4

54,2

53,9

53,4

52,7

52,0

51,8

50,7

49,1

46,8

Procent

2013—2014 2009—2010 Riket 55,4

20.2. Rökstopp efter hjärtinfarkt

Andel patienter som slutat röka 12–14 månader efter hjärtinfarkt, 2013–2014. Avser patienter under 75 år.


73



SOCIALSTYRELSEN

21 Basbehandling vid hjärtsvikt

--

ck är de vanligaste. Personer med hjärtsvikt har ofta symtom såsom andfåd-dhet, trötthet och ödem. Långvarig och svår hjärtsvikt påverkar även andra organ än hjärtat, bland annat hjärnans och skelettmuskulaturens funktioner med ökad trötthet och nedsatt livskvalitet som följd. Även andra organfunk-tioner, såsom njurfunktionen, påverkas av hjärtsvikt. Upprepat behov av sjukhusvård är vanligt.

Prognosen för hjärtsvikt är allvarlig men modern läkemedelsbehandling, behandling med sviktpacemaker och bättre poliklinisk uppföljning har förbättrat prognosen under senare år. Registeranalyser visar dock att många av dem som har hjärtsvikt inte får rekommenderad behandling [7]. Till exempel är basbehandlingen med läkemedel underutnyttjad på många håll i landet.

Blodtryckssänkande behandling med RAAS-hämmare (ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare, ARB) minskar risken för inskrivning på sjukhus, hjärtinfarkt och död hos patienter med hjärtsvikt av olika svårig-hetsgrad.

Betablockerare sänker blodtryck, puls och hjärtminutvolym, vilket ger ett skydd mot bland annat farliga arytmier och hjärtstopp. På lång sikt har beta-blockerare även en positiv effekt på hjärtats pumpförmåga hos patienter med hjärtsvikt. Behandling med dessa båda typer av läkemedel har hög prioritet i de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård [8].

Indikatorn visar andelen patienter som behandlas med både RAAS-häm-mare och betablockerare och som under aktuell mätperiod om 5 år vårdats i specialiserad öppenvård alternativt slutenvård med hjärtsvikt som huvud- el-ler bidiagnos, och som är i livet vid uppföljningsperiodens slut.

Andelen patienter i hela riket som behandlades med båda typerna av läkemedel var knappt 60 procent, med en spridning mellan landstingen från

-

För indikatorn basbehandling vid hjärtsvikt – landstingsnivå har

74



SOCIALSTYRELSEN


21.1. Basbehandling vid hjärtsvikt

Behandling med både RAAS-hämmare och betablockerare vid hjärtsvikt. Avser patienter som vårdats på sjukhus för hjärtsvikt vid minst ett tillfälle under en 5-årsperiod och som hämtat båda läkemedlen från apotek. Åldersstandardiserade värden

Källa: Patientregistret och Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen

Procent

45

50

55

60

65

70

75

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

75



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 61,4

2014 2013 Riket 56,6

40 50 60 70 80 90

Västerbotten

Örebro

Gotland

Östergötland

Sörmland

Uppsala

Västernorrland

Gävleborg

Kronoberg

Dalarna

Jönköping

Norrbotten

Västmanland

Västra Götaland

Stockholm

Kalmar

Värmland


Skåne

Blekinge

Halland

70,2

69,6

66,4

65,4

65,2

65,1

64,9

64,2

64,0

63,2

62,8

62,3

62,2

62,1

61,7

61,0

60,7

60,1

54,4

54,4

52,4

Procent

40 50 60 70 80 90

Västerbotten

Örebro

Uppsala

Sörmland

Dalarna

Kalmar

Östergötland

Gävleborg

Gotland

Kronoberg

Västmanland

Västernorrland

Värmland

Jönköping


Västra Götaland

Norrbotten

Stockholm

Halland

Skåne

Blekinge

65,1

63,3

62,8

62,4

61,6

60,1

60,0

59,3

59,2

59,2

58,8

58,8

58,2

58,0

57,5

57,3

56,8

53,1

51,1

50,7

49,4

Procent

21.2. Basbehandling vid hjärtsvikt

Behandling med både RAAS-hämmare och betablockerare vid hjärtsvikt. Avser patienter som vårdats på sjukhus för hjärtsvikt vid minst ett tillfälle under en 5-årsperiod och som hämtat båda läkemedlen från apotek 2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

76



SOCIALSTYRELSEN

22 Undvikbar slutenvård – hjärtsvikt Indikatorn undvikbar slutenvård är påverkbar om patienter med vissa utvalda sjukdomstillstånd eller diagnoser får ett optimalt omhändertagande i primär-vården eller i öppen specialiserad vård. Sluten vård vid hjärtsvikt kan till största delen undvikas genom kontinuerlig uppföljning av insatt behandling.

Indikatorn visar antalet slutenvårdsperioder, efter åldersstandardisering, med diagnosen hjärtsvikt per 100 000 invånare, 20 år eller äldre, 2012–2014.

-nare. Variationen mellan de olika landstingen är ganska stor och sträcker sig från 254 till 478 slutenvårdsperioder. Männen har nästan dubbelt så många slutenvårdsperioder som kvinnorna.

slutenvårdsperioder än genomsnittet i OECD [4]. Observera att åldrar och åldersstandardisering skiljer sig åt mellan OECD:s jämförelser å ena sidan och jämförelser mellan svenska landsting å andra sidan. Detta gör att värdet för Sverige skiljer sig åt.


22.1. Slutenvård vid hjärtsvikt

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för hjärtsvikt per 100 000 invånare 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.



0

100

200

300

400

500

600

700

800

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

77



SOCIALSTYRELSEN

Mexiko

England

Korea

Chile¹

Japan²

Danmark

Schweiz¹

Irland

Norge

Kanada

Belgien²

Portugal

Island3

Nederländerna²

Spanien

Nya Zeeland¹

Israel

Frankrike

Australien

MEDELVÄRDE

Italien

Finland

Österrike

Sverige

Slovenien

USA¹

Tyskland

Tjeckien

Slovakien¹

Ungern¹

Polen

74

99

102

119

137

154

174

175

175

179

183

195

197

199

206

228

234

238

240

244

268

278

283

300

306

367

382

415

437

441

548

¹ Avser 2012² Avser 20113 3-års medelvärde

0 100 200 300 400 500 600

22.2. Slutenvård vid hjärtsvikt, OECD

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för hjärtsvikt per 100 000 invånare 15 år eller äldre, 2013. Ålders- och könsstandardiserade värden enligt OECD-standardpopulation.

Källa: OECD Health Statistics 2015, http://dx.doi.org/10.1787/health-data-en


78



SOCIALSTYRELSEN

0 100 200 300 400 500 600 700


Östergötland

Halland

Västernorrland

Jönköping

Kalmar

Kronoberg

Västerbotten

Sörmland

Blekinge

Örebro

Västra Götaland

Gävleborg

Uppsala

Skåne

Värmland

Norrbotten

Västmanland

Gotland

Dalarna

Stockholm

303

342

449

465

480

481

488

494

498

505

508

510

541

546

555

566

571

573

578

588

622

2012—2014 2009—2011 Riket 528



2012—2014 2009—2011 Riket 302

0 100 200 300 400 500 600 700


Östergötland

Halland

Västernorrland

Gävleborg

Örebro

Västerbotten

Västra Götaland

Jönköping

Skåne

Sörmland

Kronoberg

Blekinge

Uppsala

Kalmar

Värmland

Dalarna

Norrbotten

Västmanland

Stockholm

Gotland

213

233

249

268

269

269

270

276

278

282

290

294

314

316

319

320

325

333

357

375

398

22.3. Slutenvård vid hjärtsvikt

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för hjärtsvikt per 100 000 invånare 20 år eller äldre, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

79



SOCIALSTYRELSEN

23 Död eller återinskrivning efter vård för hjärtsviktDet är relativt vanligt att patienterna avlider eller läggs in på sjukhus igen kort tid efter att de vårdats på sjukhus för hjärtsvikt. Att hjärtsvikt är en kronisk sjukdom gör att utfallet död efter sjukhusvård är ett komplicerat kva-litetsmått, men ändå värt att lyfta fram. Orsakerna till att patienterna läggs in ingen kan bland annat vara alltför tidig utskrivning, bristande läkemedels-behandling eller för dålig information till patienterna om sjukdomen. Åter-inskrivningar som går att undvika är en kvalitetsbrist som medför både ökat lidande för patienten och ökade kostnader för sjukvården.

Indikatorn avser patienter som har vårdats i sluten vård vid sjukhus för hjärtsvikt. Måttet anger andelen patienter som antingen avlidit eller återin-skrivits på sjukhus med diagnosen hjärtsvikt inom 30 dagar efter utskriv-ningen. Jämförelsen avser alla åldrar och vi har gjort en åldersstandardise-ring.

återinskrivna i riket som helhet var 21 procent, med en liten övervikt bland männen. Variationen mellan landstingen är betydande, från cirka 18 till 26 procent. Död är ett vanligare utfall än återinskrivning och trenden över tid visar att andelen återinskrivna eller döda i riket har varit relativt konstant sedan 2000.

Variationen mellan olika landsting kan i hög grad bero på annat än kvali-teten i vårdinsatsen. Om praxis för att skriva in patienter i slutenvård skiljer sig åt, påverkas utfallet. Ju lindrigare sjuka de inskrivna är, desto bättre blir det redovisade utfallet.

Detsamma gäller diagnossättningspraxis. Om patienter med lätt hjärtsvikt får diagnosen oftare av ett landsting så förbättras utfallet för det förra lands-tinget eller sjukhuset.

80



SOCIALSTYRELSEN


23.1. Återinskrivning eller död efter vård för hjärtsvikt

Andel patienter som återinskrivs för hjärtsvikt eller avlider inom 30 dagar efter sjukhusvårdad hjärtsvikt. Åldersstandardiserade värden.


Procent

10

15

20

25

30

35

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

81



SOCIALSTYRELSEN

0 5 10 15 20 25 30 35

Stockholm

Jönköping

Uppsala

Västernorrland

Blekinge

Dalarna

Kronoberg


Västmanland

Halland

Östergötland

Skåne

Västra Götaland

Västerbotten

Sörmland

Gävleborg

Värmland

Norrbotten

Kalmar

Gotland

Örebro

17,9

18,7

19,2

19,6

19,9

20,3

20,4

20,6

20,9

21,1

21,3

21,4

21,5

21,6

22,5

23,2

23,6

23,8

23,8

24,3

27,4

Procent

Procent

2011—2014 2007—2010 Riket 21,0

2011—2014 2007—2010 Riket 19,6

0 5 10 15 20 25 30 35

Stockholm


Uppsala

Halland

Skåne

Västmanland

Jönköping

Gävleborg

Sörmland

Västra Götaland

Dalarna

Östergötland

Västerbotten

Kalmar

Gotland

Västernorrland

Kronoberg

Värmland

Blekinge

Norrbotten

Örebro

17,5

17,9

18,6

18,6

18,8

18,9

19,0

19,2

19,6

19,7

19,7

20,0

20,7

20,8

21,2

21,5

22,0

22,8

22,9

23,6

24,2

23.2. Återinskrivning eller död efter vård för hjärtsvikt

Andel patienter som återinskrivs för hjärtsvikt eller avlider inom 30 dagar efter sjukhusvårdad hjärtsvikt, 2011–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män


SOCIALSTYRELSEN

Cerebrovaskulär sjukdom - stroke

Stroke är en av våra stora folksjukdomar. Varje år drabbas cirka 30 000 per-soner av stroke, ungefär lika många män som kvinnor och mer än 75 procent av patienterna är över 65 år. Stroke är den vanligaste orsaken till neurologiskt handikapp hos vuxna och den tredje vanligaste dödsorsaken, efter hjärtin-farkt och cancer. Sedan år 2000 kan dock en minskning av antalet strokefall märkas.

Vårdtillfällen där någon typ av stroke var huvuddiagnos står för närmare 400 000 vårddagar på sjukhus varje år. För många patienter kvarstår också ett betydande behov av rehabilitering och omsorg efter en stroke som fram-för allt tillgodoses i primärvård och kommunal vård och omsorg [7].

De indikatorer som visas här har förekommit tidigare i Socialstyrelsens utvärdering av strokesjukvården, öppna jämförelser eller i Riksstrokes års-rapport. Utöver patientregistret och läkemedelsregistret, båda vid Socialsty-relsen, är källan kvalitetsregistret Riksstroke.

24 Åtgärdbar dödlighet strokeÅtgärdbar dödlighet presenteras vanligen som ett sammansatt mått av en uppsättning dödsorsaker där man anser att hälso- och sjukvården kan på-

Dödlighet i stroke kan förebyggas bland annat genom preventiva insatser

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, dödligheten i stroke i åld-

I riket som helhet är antalet dödsfall knappt 20 per 100 000 invånare. An-talet varierar de olika landstingen mellan 13 och 30. Fler män än kvinnor dör i stroke. Dödligheten över tid har sjunkit stadigt.

83



SOCIALSTYRELSEN


24.1. Dödlighet i stroke

Dödsfall i stroke per 100 000 invånare 1–79 år. Åldersstandardiserade värden.



0

10

20

30

40

50

60

70

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

84



SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50

Gotland

Uppsala

Halland

Kronoberg

Skåne

Stockholm

Sörmland

Västmanland

Jönköping

Värmland

Västra Götaland

Örebro

Västerbotten


Kalmar

Dalarna

Blekinge

Gävleborg

Östergötland

Norrbotten

Västernorrland

12,9

16,2

17,1

18,9

21,0

21,5

21,8

22,4

23,1

23,9

24,4

24,4

24,4

24,4

25,7

25,8

25,9

27,8

29,4

31,5

32,9

2013—2014 2011—2012 Riket 23,3



2013—2014 2011—2012 Riket 16,3

0 10 20 30 40 50

Halland

Blekinge

Sörmland

Kronoberg

Stockholm

Jönköping


Kalmar

Skåne

Uppsala

Gotland

Värmland

Östergötland

Västra Götaland

Västerbotten

Örebro

Västmanland

Dalarna

Gävleborg

Norrbotten

Västernorrland

9,7

11,8

13,0

13,7

14,3

14,4

14,4

14,8

15,0

15,4

16,3

16,5

17,2

17,3

17,4

18,3

20,3

20,7

20,9

21,1

27,1

24.2. Dödlighet i stroke

Dödsfall i stroke per 100 000 invånare 1–79 år, 2013–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

85



SOCIALSTYRELSEN

25 Antikoagulantia vid förmaksflimmer och riskfaktor för stroke

hjärninfarkt (ischemisk stroke). Ungefär 1 procent av befolkningen bedöms

fall är behandling med blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia) aktuell. -

kationer och risker med behandlingen.

nya orala antikoagulantia introducerats som alternativ. I denna indikator ingår patienter som vårdades på sjukhus med förmaks-

ett beslutsstöd för läkare som används för att bedöma riskfaktorer och för att värdera indikation för antikoagulerande läkemedel hos patienter med för-

ut recept på antikoagulantia under första halvåret 2015. Socialstyrelsen har

I riket som helhet behandlas 68 procent av patienterna med antikoagulantia. Variationen mellan de olika landstingen är stor och ligger mellan 63 och 76 procent. Utvecklingen över tid visar en markant ökning av andelen behand-lade de senaste fem åren.

För indikatornför stroke

86



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

25.1. Antikoagulantia till riskpatienter

Andel patienter som har antikoagulantiabehandling och som sjukhusvårdats med förmaksflimmer och riskfaktor. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Patientregistret, Läkemedelsregistret och Dödorsaksregistret, Socialstyrelsen

Procent

40

50

60

70

80

90

2012–20142009–20112006–2008

87



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västmanland

Halland


Kronoberg

Östergötland

Västerbotten

Skåne

Gävleborg

Västra Götaland

Blekinge

Dalarna

Stockholm

Norrbotten

Uppsala

Värmland

Sörmland

Kalmar

Västernorrland

Jönköping

Örebro

76,3

75,7

74,6

74,2

72,4

70,8

69,3

69,2

68,6

68,4

68,3

68,1

67,9

67,5

66,5

66,5

66,4

66,3

65,5

64,4

60,6

Procent

2012—2014 2009—2011 Riket 68,5

2012—2014 2009—2011 Riket 68,3

0 20 40 60 80 100

Gotland

Västmanland

Halland

Kronoberg

Östergötland


Västerbotten

Västra Götaland

Skåne

Sörmland

Dalarna

Gävleborg

Värmland

Blekinge

Kalmar

Stockholm

Norrbotten

Uppsala

Jönköping

Örebro

Västernorrland

76,1

75,6

73,5

72,5

71,7

71,1

69,7

68,7

68,4

68,1

68,0

67,8

67,7

67,4

67,3

67,0

66,5

65,8

65,5

65,0

62,3

Procent

25.2. Antikoagulantia till riskpatienter

Andel patienter som har antikoagulantiabehandling 1 januari–30 juni 2015 och som sjukhusvårdats med förmaksflimmer och riskfaktor, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Patientregistret, Läkemedelsregistret och Dödorsaksregistret, Socialstyrelsen

Kvinnor

Män

88



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor

Män

48,2

45,8

Procent

Källa: Riksstroke

0 20 40 60 80 100

26.1. Rökstopp efter stroke

Andel strokepatienter som slutat röka 3 månader efter insjuknandet, 2014.

26 Rökstopp efter strokeRökning är en av de största riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom. En viktig och effektiv åtgärd för att förhindra att patienten får en ny stroke eller en annan hjärt-kärlsjukdom efter stroke är att hjälpa patienten att sluta röka. Rökstopp påverkar även det allmänna hälsotillståndet positivt och förbättrar återhämtningen efter ett insjuknande i stroke.

Indikatorn visar andelen patienter, av dem som var rökare vid insjuknan-det, som har uppgivit vid tremånadersuppföljningen efter insjuknandet att de slutat röka. Totalt var det knappt 47 procent, något större andel kvinnor än män som uppger att de slutat röka. Variationen mellan de olika landstingen

-

För indikatorn rökstopp 3 månader efter stroke har Social-

89



SOCIALSTYRELSEN

¹ Färre än 30 fall Riket 46,8

0 20 40 60 80 100

Kalmar

Gävleborg

Västerbotten

Västmanland

Västernorrland


Värmland

Örebro

Norrbotten

Jönköping

Blekinge

Kronoberg

Uppsala

Dalarna

Västra Götaland

Östergötland

Stockholm

Halland

Skåne

Sörmland

Gotland¹

60,3

57,5

56,4

54,4

54,4

53,1

51,8

50,8

50,6

50,5

50,0

48,4

48,4

47,6

47,3

44,0

43,9

39,3

39,2

33,8

Procent

26.2. Rökstopp efter stroke

Andel strokepatienter som slutat röka 3 månader efter insjuknandet, 2014.

Källa: Riksstroke

90



SOCIALSTYRELSEN

27 Funktionsförmåga efter strokePatienter som överlever stroke återfår i olika grad den funktion de hade innan de blev sjuka. I Riksstroke samlas data om strokepatienternas bero-ende av andra för sin personliga ADL i en uppföljning efter tre månader. ADL står för Aktiviteter i Dagligt Liv. Med personlig ADL avses aktivite-

-kator speglar måttet sjukvårdsinsatserna både i akutfasen och i den fortsatta rehabiliteringen efter utskrivningen från akutsjukhus. Även närståendes och socialtjänstens insatser påverkar detta kvalitetsmått.

Indikatorn visar andelen patienter som var beroende av andra för sin personliga ADL tre månader efter akutfasen, av dem som överlevde och som före insjuknandet själva klarade sin personliga ADL. Resultaten är justerade för ålder, kön och patientens medvetandegrad vid insjuknandet. Totalt ingick drygt 14 758 patienter i jämförelsen.

För riket som helhet är andelen som är beroende av andra för sin person-

män. Andelen varierar i de olika landstingen från 14 till drygt 23 procent. Detta mått på resultat bör helst tolkas tillsammans med andelen som överlev-de. Det bästa resultatet når sjukhus och landsting som dels har en hög andel patienter som överlever, dels har en hög andel som klarar sin personliga ADL själva och som alltså i hög grad återfår sina funktioner. Detta är ett förhållan-devis robust utfallsmått. Måttet kan emellertid påverkas av samsjuklighet, av socioekonomiska faktorer och av hur patientens ADL-förmåga har bedömts – med personligt besök eller via enkätsvar. Andelen ADL-beroende kan också påverkas av hur stor andel som följs upp efter tre 3 månader – större bortfall medför ökad osäkerhet.

91



SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50


Uppsala

Skåne

Värmland

Östergötland

Halland

Jönköping

Dalarna

Västmanland

Blekinge

Sörmland

Västra Götaland

Stockholm

Västerbotten

Västernorrland

Norrbotten

Gävleborg

Kronoberg

Örebro

Kalmar

Gotland

15,1

15,9

16,8

17,3

17,3

17,5

17,8

18,1

18,6

18,7

18,8

18,9

18,9

18,9

19,7

19,9

20,3

20,7

21,8

22,5

25,8

Procent

Riket 18,6

Riket 19,0

0 10 20 30 40 50

Västerbotten


Västmanland

Värmland

Västernorrland

Skåne

Norrbotten

Jönköping

Dalarna

Sörmland

Västra Götaland

Östergötland

Örebro

Uppsala

Stockholm

Gotland

Halland

Kronoberg

Gävleborg

Blekinge

Kalmar

12,2

13,9

14,6

16,3

16,5

17,0

17,4

18,3

18,4

18,6

19,6

19,6

20,0

20,0

20,5

20,8

22,0

22,5

22,9

23,9

24,2

Procent

27.1. Funktionsförmåga efter stroke – ADL-beroende

Andel strokepatienter som var ADL-beroende 3 månader efter akutfasen, 2014. Justerat för ålder och medvetandegrad vid insjuknandet.

Källa: Riksstroke

Kvinnor

Män

92



SOCIALSTYRELSEN

28 Fullt tillgodosedda behov av hjälp och stöd efter strokePatienterna får tre månader efter strokeinsjuknandet en enkät med bland annat en fråga om de tycker att de har fått sina behov av stöd och hjälp från sjukvården och kommunen tillgodosedda. Detta självskattade resultatmått avspeglar det samlade stöd som patienterna upplever att samhället ger. Detta

de första månaderna efter att patienten skrivits ut från sjukhuset. Måttet är bara delvis påverkbart av sjukhuset. En av de många faktorer som kan påver-ka detta utfall är kvaliteten i vårdplaneringen tillsammans med primärvården och kommunen. En ytterligare aspekt är att upplevelsen av att behoven är tillgodosedda kan påverkas av förväntningar. Det är möjligt att förväntning-arna på sjukvårdens och kommunens stöd varierar över landet.

Indikatorn visar andelen patienter som i uppföljningen efter tre månader angav att deras behov av hjälp och stöd var helt tillgodosedda. Alla patienter ingår i jämförelsen. Riksstrokes gränser för måttlig och hög grad av mål-uppfyllelse är satta till 60 respektive 75 procent. Socialstyrelsen har fastställt

I riket som helhet uppgår andelen som svarar att behov av hjälp och stöd är helt tillgodosett till närmare 62 procent, med en variation från 54 till 80 procent. Andelen har i stort sett varit oförändrad under senare år. Män anger i något högre utsträckning än kvinnor att deras behov avhjälp och stöd är helt

upp till Socialstyrelsens målnivå. Samarbete mellan sjukhus, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård behöver förbättras för att stärka stödet till patienterna.

För indikatorn helt tillgodosett behov av stöd och hjälp efter utskrivning 3 månader efter stroke har Socialstyrelsen fastställt

93



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Jönköping

Gävleborg

Västerbotten

Kalmar

Skåne

Östergötland

Gotland

Värmland

Dalarna

Kronoberg

Västmanland

Västernorrland

Stockholm

Västra Götaland


Halland

Uppsala

Sörmland

Norrbotten

Blekinge

Örebro

80,5

72,5

70,5

66,7

66,0

65,8

64,9

63,8

63,1

62,9

62,3

61,5

61,0

60,7

60,0

59,5

59,2

59,1

55,6

55,3

53,8

Procent

Riket 63,0

Riket 60,7

0 20 40 60 80 100

Jönköping

Gotland

Skåne

Västmanland

Västerbotten

Östergötland

Kalmar

Värmland

Gävleborg

Dalarna

Västra Götaland


Kronoberg

Örebro

Stockholm

Sörmland

Västernorrland

Norrbotten

Halland

Blekinge

Uppsala

80,2

69,6

68,2

67,3

66,7

65,7

61,8

61,6

60,7

59,8

58,5

58,4

58,1

57,7

56,8

55,6

55,5

54,7

54,4

53,6

48,9

Procent

28.1. Fullt tillgodosedda behov av hjälp och stöd efter stroke

Andel strokepatienter som 3 månader efter insjuknandet anger att behovet av hjälp och stöd är helt tillgodosett, 2014.

Källa: Riksstroke

Kvinnor

Män

94



SOCIALSTYRELSEN

29 Tillgodosedda behov av rehabilitering efter strokePersoner som har insjuknat i stroke kan behöva rehabilitering under en lång tid. Det är därför motiverat att belysa i vilken mån behovet av rehabilitering är tillgodosett även ett år efter insjuknandet i stroke. Detta är en kvalitetsin-dikator som kan spegla hur patienten eller de anhöriga bedömer insatser från såväl landsting som kommun.

Indikatorn visar andelen patienter som tolv månader efter insjuknandet anger att deras behov av rehabilitering är helt tillgodosett. Jämförelsen ba-

tolvmånadersuppföljningens enkät. I riket som helhet svarade 60 procent att

-habiliteringsbehovet är tillgodosett i något lägre grad än vad männen gjorde, med 3 procentenheters mindre andel fullt positiva svar.

95



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Blekinge

Västerbotten


Gävleborg

Kronoberg

Halland

Stockholm

Örebro

Jönköping

Östergötland

Kalmar

Västra Götaland

Skåne

Dalarna

Sörmland

Västmanland

Värmland

Norrbotten

Västernorrland

Uppsala

Gotland¹

70,2

68,4

67,5

67,2

66,7

65,4

65,1

64,8

63,4

62,0

62,0

61,1

60,2

58,9

58,7

58,4

52,0

51,6

51,2

44,1

2013 2012 Riket 61,3

Procent

0 20 40 60 80 100

Västerbotten

Uppsala


Gävleborg

Stockholm

Halland

Örebro

Jönköping

Sörmland

Västmanland

Västra Götaland

Dalarna

Kronoberg

Skåne

Östergötland

Kalmar

Värmland

Blekinge

Västernorrland

Norrbotten

Gotland¹

69,7

65,2

63,8

63,7

62,9

61,5

61,5

61,3

60,0

57,6

57,2

57,0

56,9

56,9

56,7

54,2

51,2

50,9

47,1

45,9

Procent

2013 2012 Riket 58,6

29.1. Tillgodosedda behov av rehabilitering efter stroke

Andel strokepatienter som 12 månader efter insjuknandet anger att behovet av rehabilitering är tillgodosett, 2013. Mätperioden avser år för insjuknande.

Källa: Riksstroke

Kvinnor

Män




SOCIALSTYRELSEN

Diabetes

Diabetes är en kronisk sjukdom som även medför ökad risk för andra sjuk-domar, så kallade diabeteskomplikationer [10]. I Sverige har cirka 450 000

typ 2-diabetes har sin regelbundna vårdkontakt med primärvården. Övriga, med typ 1-diabetes, har sin huvudsakliga vårdkontakt med medicinklini-ker vid sjukhusen. Exempel på diabeteskomplikationer är hjärtinfarkt och kärlkramp, ischemisk stroke, högt blodtryck, kärlförträngning i ben samt

för att diabeteskomplikationer kan fördröjas eller förhindras. Detta gör man bäst genom att brett angripa de riskfaktorer som har starkast samband med uppkomsten av komplikationer. Exempel på riskfaktorer är patienternas lång-

Indikatorerna i den här rapporten är baserade på data från Nationella dia-betesregistret (NDR) och från kvalitetsregistret för barn och ungdomar med diabetes, SWEDIABKIDS, som ingår i NDR samt Socialstyrelsens patient-register och dödsorsaksregistret. Internationella jämförelser baseras på data från OECD.

30 Undvikbar slutenvård diabetes Indikatorn undvikbar slutenvård är påverkbar om patienter med vissa ut-valda sjukdomstillstånd eller diagnoser får ett optimalt omhändertagande i den öppna vården. Sluten vård vid diabetes kan till största delen undvikas om uppföljande kontroller genomförs i primärvården eller inom öppen specia-liserad vård, framför allt kontroll av blodsocker, blodtryck, levnadsvanor, fotundersökning och ögonbottenundersökning.

Internationellt sett ligger Sverige bland de länder inom OECD som har en låg andel sluten vård vid diabetes [4]. Observera att åldrar och åldersstandar-disering skiljer sig åt mellan OECD:s jämförelser å ena sidan och jämförel-ser mellan svenska landsting å andra sidan. Detta gör att värdet för Sverige skiljer sig åt.

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet slutenvårdsperioder per 100 000 invånare. I riket som helhet var antalet slutenvårdsperioder 122 per 100 000 invånare för perioden 2012-2014. Variationen mellan de olika

-vånare. Utvecklingen över tid visar att antalet sjunkit stadigt de senaste åren.

97

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

Italien

Schweiz¹

Spanien

Island4

England

Nederländerna²

Norge

Portugal

Israel

Kanada

Ungern¹

Sverige

Slovenien

Danmark

Finland

Lettland

Irland

Australien

MEDELVÄRDE

Japan²

Luxemburg4

Belgien²

Frankrike

Nya Zeeland¹

Tjeckien

USA¹

Tyskland

Slovakien¹

Chile3

Polen

Österrike

Korea

Mexiko

44

44

52

55

64

68

76

86

88

95

110

111

112

125

126

131

139

141

149

162

168

171

181

187

192

198

216

225

231

231

296

311

338

¹ Avser 2012² Avser 20113 Avser 20104 3-års medelvärde

0 50 100 150 200 250 300 350

30.1. Slutenvård vid diabetes, OECD

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för diabetes per 100 000 invånare 15 år eller äldre, 2013. Ålders- och könsstandardiserade värden enligt OECD-standardpopulation.



98

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN


30.2. Slutenvård vid diabetes

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för diabetes per 100 000 invånare 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.



0

50

100

150

200

250

300

350

2005—2008 2009—2011 2012—2014

99

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 50 100 150 200 250 300 350

Örebro

Uppsala

Östergötland

Kronoberg

Värmland

Skåne

Västerbotten

Gävleborg

Gotland

Sörmland


Västra Götaland

Jönköping

Västernorrland

Kalmar

Halland

Blekinge

Stockholm

Norrbotten

Dalarna

Västmanland

121,2

126,1

127,6

131,1

132,4

137,4

138,9

146,9

148,7

150,1

153,3

158,2

159,1

163,5

163,8

168,1

171,1

175,1

176,7

178,3

207,9

2012—2014 2009—2011 Riket 155,0



2012—2014 2009—2011 Riket 92,2

0 50 100 150 200 250 300 350

Östergötland

Örebro

Uppsala

Skåne

Västernorrland

Gävleborg

Värmland

Sörmland

Dalarna

Kronoberg


Kalmar

Västerbotten

Västra Götaland

Stockholm

Jönköping

Blekinge

Halland

Norrbotten

Gotland

Västmanland

67,6

69,9

80,0

84,0

84,3

84,4

84,5

85,6

85,9

86,2

86,8

93,3

95,8

96,7

97,1

106,7

106,7

106,9

109,7

134,8

142,7

30.3. Slutenvård vid diabetes

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för diabetes per 100 000 invånare 20 år eller äldre, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

100

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

31 Dödlighet i hjärt-kärlsjukdom vid diabetesPersoner med diabetes löper högre risk att insjukna och avlida i hjärt- och kärlsjukdom jämfört med befolkningen i övrigt. Ett viktigt mål för diabe-

kontroll av blodfetter, blodtryck och blodsocker samt olika sjukdomsföre-byggande åtgärder som rökstopp och en strävan efter en bra nivå av fysisk aktivitet.

Indikatorn består av en jämförelse av risken för att avlida inom fem år i hjärt-kärlsjukdom för personer med diabetes, jämfört med samma risk i befolkningen som helhet. Om dödligheten vore lika stor i båda grupperna så skulle det ha inneburit att diabetesvården (och patienterna) lyckats kom-pensera för all den ökade risk som diabetessjukdomen medför. Indikatorn speglar därmed det samlade resultatet av insatser för förebyggande av hjärt- kärlsjukdom vid diabetes, men även av insatserna i hjärt-respektive stroke-sjukvården.

Indikatorn visar antalet döda i hjärt-kärlsjukdom per 100 000 personer med diabetes 2013–2014. Enbart personer med läkemedelsbehandlad diabe-tes ingår i diabetesgruppen. Efter åldersstandardisering var värdet 452 döda per 100 000 personer med läkemedelsbehandlad diabetes. Antalet varierar mellan de olika landstingen från 318 till 566 döda per 100 000 personer med läkemedelsbehandlad diabetes. Män dör i betydligt högre utsträckning än kvinnor.

Kvinnor Män Totalt

31.1. Dödlighet i hjärt-kärlsjukdom vid diabetes

Antal döda i hjärt- och kärlsjukdomar per 100 000 personer som behandlas med diabetesläkemedel. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Dödsorsaksregistret och Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen

Per 100 000

0

100

200

300

400

500

600

700

20142013201220112010200920082007

101

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

2013—2014 2011—2012 Riket 505

Västmanland

Halland

Jönköping

Skåne

Stockholm

Värmland

Östergötland

Gotland


Sörmland

Uppsala

Västra Götaland

Dalarna

Västerbotten

Blekinge

Gävleborg

Västernorrland

Kalmar

Örebro

Kronoberg

Norrbotten

416

444

453

454

459

467

479

482

490

508

515

523

531

539

554

566

570

582

592

641

684

Per 100 000 diabetiker

0 200 400 600 800

Halland

Stockholm


Skåne

Kronoberg

Västra Götaland

Värmland

Sörmland

Västerbotten

Västmanland

Uppsala

Norrbotten

Kalmar

Gotland

Östergötland

Gävleborg

Blekinge

Dalarna

Jönköping

Örebro

Västernorrland

318

331

357

362

367

374

375

388

389

389

393

395

404

408

412

414

420

456

473

480

548

Per 100 000 diabetiker

0 200 400 600 800

31.2. Dödlighet i hjärt-kärlsjukdom vid diabetes

Antal döda i hjärt- och kärlsjukdomar per 100 000 personer som behandlas med diabetesläkemedel, 2013–2014. Åldersstandardiserade värden.

Källa: Dödsorsaksregistret och Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen

Kvinnor

Män

Hela befolkningen

237

239

293

260

276

269

280

277

264

268

257

291

276

281

283

287

251

307

288

288

323

2013—2014 2011—2012 Riket 387

Hela befolkningen

343

339

370

372

345

405

391

367

401

366

361

394

417

411

411

407

431

415

393

367

454


SOCIALSTYRELSEN

32 Rökning vid diabetesStöd till rökstopp är en av de högst rekommenderade åtgärderna i de nyligen reviderade nationella riktlinjerna för diabetesvården [10]. I det nationella dia-

diabetespatienter (självrapporterad rökning). Rökstopp är en mycket viktig preventiv åtgärd för att minska risken för diabeteskomplikationer och hjärt-

rökfria.Socialstyrelsen publicerade under våren 2015 nya nationella riktlinjer och

målnivåer för diabetes. Då fastställdes en målnivå för indikatorn icke-rökare. Andelen icke-rökare bland personer med typ 1 eller typ 2-diabetes bör vara

I den här rapporten redovisas dock samma indikator som i tidigare öppna jämförelser det vill säga andelen patienter med diabetes i primärvården, som uppger att de röker. Resultatet visar att andelen som uppger att de röker är

för att uppnå den nya målnivån. Andelen i riket ligger kvar på i stort sett samma nivå som 2013 och det är något färre kvinnor än män som röker.

Kvinnor Män Totalt

32.1. Rökning vid diabetes

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) och som röker.

Källa: NDR – Nationella Diabetesregistret

Procent

0

5

10

15

20

2014201320122011

103

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 5 10 15 20 25

Västerbotten

Gotland

Halland

Jönköping

Västernorrland

Blekinge

Dalarna


Uppsala

Östergötland

Gävleborg

Kalmar

Sörmland

Kronoberg

Örebro

Västmanland

Norrbotten

Stockholm

Västra Götaland

Skåne

Värmland

11,2

11,7

11,7

12,3

12,3

12,5

12,8

12,9

13,2

13,3

13,4

13,4

13,5

14,0

14,0

14,1

15,1

16,3

16,7

19,0

20,1

Procent

2014 2013 Riket 15,3

2014 2013 Riket 14,0

0 5 10 15 20 25

Blekinge

Jönköping

Västerbotten

Östergötland

Uppsala

Halland

Kalmar

Kronoberg

Örebro


Sörmland

Västmanland

Dalarna

Västernorrland

Gotland

Gävleborg

Stockholm

Västra Götaland

Värmland

Norrbotten

Skåne

10,7

10,7

11,5

11,9

12,0

12,1

12,2

12,4

12,5

12,8

13,0

13,2

13,3

13,3

13,8

14,1

14,4

14,6

15,6

17,4

17,6

Procent

32.2. Rökning vid diabetes

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) och som röker, 2014.


Kvinnor

Män

104

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

33 Fysisk inaktivitet vid diabetesRegelbunden fysisk aktivitet minskar risken för hjärt- kärlsjukdom, övervikt

påverka sin risk för komplikationer genom att kombinera fysisk aktivitet med bra kost. Råd om fysisk aktivitet ska anpassas för varje patient. Fysisk aktivitet på recept, FAR, är sannolikt en underutnyttjad resurs. I NDR regist-reras en uppgift om fysisk aktivitet motsvarande en 30 minuters promenad, indelad i fem aktivitetsgrupper, från alternativet att patienten ”aldrig” är aktiv till att fysisk aktivitet sker ”dagligen”. Uppgiften baseras inte på patien-tenkät, utan fångas genom att vårdgivaren efter samtal med eller på basis av kunskap om patienten anger det svarsalternativ som passar bäst. Uppgiften kan ses som en skattning, som påverkas av både patientens och vårdgivarens

Indikatorn visar andelen patienter med typ 2-diabetes i primärvården som

någon fysisk aktivitet. Att vara fysiskt inaktiv innebär att man aldrig eller mindre än en gång i veckan utövar fysisk aktivitet (motsvarande 30 minuters promenad). Andelen fysiskt inaktiva patienter uppgick i riket som helhet till 28,4 procent, med variation mellan landstingen från 21,5 till 42,6 procent. Andelen kvinnor som är fysiskt inaktiva är högre än för män. Uppgift om

Kvinnor Män Totalt

33.1. Fysisk inaktivitet vid diabetes

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) och som är fysiskt inaktiva.


Procent

0

5

10

15

20

25

30

35

2014201320122011

105

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50

Jönköping

Stockholm

Västmanland

Kronoberg

Västra Götaland

Dalarna

Sörmland

Gävleborg

Örebro

Östergötland

Värmland

Uppsala

Västerbotten

Blekinge

Gotland

Västernorrland

Kalmar

Halland


Skåne

Norrbotten

20,7

20,7

22,2

22,3

22,3

22,7

23,7

25,8

25,8

25,8

26,0

26,1

26,3

26,5

27,0

30,8

31,8

33,9

34,3

40,7

40,8

Procent

Procent

2014 2013 Riket 26,9

2014 2013 Riket 30,3

0 10 20 30 40 50

Stockholm

Västmanland

Gotland

Jönköping

Västra Götaland

Kronoberg

Sörmland

Dalarna

Örebro

Uppsala

Västerbotten

Värmland

Östergötland

Blekinge

Gävleborg

Kalmar

Halland

Västernorrland


Norrbotten

Skåne

22,5

24,7

24,9

25,4

25,8

26,3

26,9

27,2

27,8

28,6

29,3

29,6

30,8

31,0

31,2

33,9

36,7

36,9

38,6

45,0

45,1

33.2. Fysisk inaktivitet vid diabetes

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) och som är fysiskt inaktiva, 2014.


Kvinnor

Män

106

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

34 Blodsockervärde vid diabetes i primärvårdTill en god diabetesbehandling hör bland annat att blodsockernivån ska hål-las på en så normal nivå som möjligt, med endast mindre stegringar efter måltider. För låga blodsockernivåer ska undvikas, eftersom patienterna mår dåligt av dem och det kan dessutom kan vara farligt. Vid för höga blod-sockernivåer blir man trött, törstig och till och med allmänpåverkad i det akuta skedet. På längre sikt leder höga blodsockernivåer till ökad risk för diabeteskomplikationer. Personer med diabetes har olika behov av medicinsk behandling och varierande risk för utveckling av komplikationer. Detta kräver välfungerande screening, kontroll av riskfaktorer och individualiserad behandling.

-trollen och har således ett starkt samband med risken att utveckla komplika-

ska vara lägre än 52 mmol/mol, men i dessa betonas också att behandlingen ska individualiseras. Målet kan inte tillämpas på alla personer utan hänsyn bör tas till risken för frekvent svår hypoglykemi (lågt blodsocker), svåra mikro- och makrovaskulära komplikationer, annan sjukdom eller begränsad återstående livslängd, som alla kan vara motiv för att acceptera en högre

2015 och fastställde då en målnivå vid typ 2-diabetes. Andelen personer med

I den här rapporten redovisas dock samma indikator som i tidigare öppna

värde under 52 mmol/mol, bland alla personer med diabetes i primärvården

mål för hur stor del av patienterna med typ 2-diabetes som kan förväntas nå

mol. Variationen mellan de olika landstingen är liten och det är ingen nämn-värd skillnad mellan könen.

glukoskontrollen, vid sidan av läkemedelsbehandling: Sjukdomens duration, patientens ålder och levnadsvanor liksom förekomsten av andra sjukdomar.

107

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

34.1. Blodsockervärde vid diabetes i primärvård

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) med HbA1c lägre än 52 mmol/mol.


Procent

45

50

55

60

2014201320122011

108

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Västra Götaland

Sörmland

Örebro

Skåne

Stockholm

Östergötland

Blekinge

Värmland

Halland

Kalmar

Kronoberg

Västmanland

Gävleborg

Västernorrland


Västerbotten

Uppsala

Jönköping

Dalarna

Norrbotten

Gotland

57,3

55,3

53,5

53,0

52,9

52,9

52,5

51,6

51,4

50,7

50,4

49,7

49,3

49,2

49,1

46,2

45,9

45,2

43,4

42,6

40,1

2014 2013 Riket 52,0

Procent

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Västra Götaland

Örebro

Stockholm

Blekinge

Sörmland

Värmland

Östergötland

Skåne


Kronoberg

Kalmar

Gävleborg

Västernorrland

Västmanland

Västerbotten

Halland

Uppsala

Norrbotten

Jönköping

Gotland

Dalarna

58,1

55,5

55,3

54,8

54,7

54,4

54,3

53,9

53,2

52,4

52,2

51,8

51,3

50,9

50,5

50,4

48,5

47,1

46,6

45,2

44,7

Procent

2014 2013 Riket 53,6

34.2. Blodsockervärde vid diabetes i primärvård

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) med HbA1c lägre än 52 mmol/mol, 2014.


Kvinnor

Män

109

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

35 Blodsockervärde hos barn och unga vid diabetesDiabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar i Sverige och sjukdomen medför även risk för allvarliga komplikationer senare

7 000 barn och unga i åldern 0–17 år med diabetes som får sin vård vid barn-klinikerna i Sverige. Nästan alla har typ 1-diabetes. Antalet nya patienter har varit stabilt de senaste åren. Samtliga barn och ungdomar med diabetes ingår i SWEDIABKIDS, ett nationellt kvalitetsregister för barn och ungdoms-diabetes. Registret innehåller uppgifter om diabetesdiagnosen (kön, ålder,

-ning av diabetesvården genom analys av resultat från varje besök som görs på landets alla barnkliniker.

behandlingsmål för dessa. En av de allra viktigaste indikatorerna är värdet -

ligt högre risk för komplikationer. Vårdprogrammet för barndiabetes har ett -

föranleder åtgärder i behandlingen, som handlar om balansen mellan kost, motion och insulinbehandling. Redan efter en månad med bättre behandling kan värdet ha förbättrats märkbart.

riket som helhet uppnådde år 2014 närmare 47 procent av barnen ett årsme-

ökat påtagligt varje år. Variationen mellan olika landsting är stor när detta mått används, men den är mindre vid en jämförelse av en medelnivå för

-remål för diskussion inom professionen. För att nå bra resultat är det viktigt

som arbetar i teamet framför samma budskap till patienterna. Regelbundna teamträffar är värdefulla. I pågående kvalitetsprojekt har det tydligt visats att med systematiskt förbättringsarbete går det att påtagligt förbättra enheternas

110

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

RIKET, flickor RIKET, pojkar Län, flickor Län, pojkar

35.1. Blodsockervärde hos barn och unga vid diabetes

Andel barn och unga med diabetes med HbA1c lägre än 57 mmol/mol. Avser barn och unga under 18 år.

Källa: Nationella Diabetesregistret - SWEDIABKIDS

Procent

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2010 2011 2012 2013 2014

111

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Kalmar

Uppsala

Västernorrland

Östergötland

Kronoberg

Dalarna

Västmanland

Västra Götaland

Örebro

Blekinge

Sörmland


Skåne

Gävleborg

Halland

Norrbotten

Stockholm

Jönköping

Värmland

Västerbotten

Gotland¹

69,1

64,1

56,0

54,7

54,1

53,8

52,1

51,8

51,0

50,0

50,0

48,2

45,0

44,9

44,4

43,5

43,1

41,9

36,2

32,6

2014 2013 Riket 47,9

Procent

0 20 40 60 80 100

Uppsala

Kronoberg

Örebro

Dalarna

Kalmar

Blekinge

Västra Götaland

Västernorrland

Västmanland


Gävleborg

Sörmland

Östergötland

Skåne

Halland

Jönköping

Stockholm

Värmland

Västerbotten

Norrbotten

Gotland¹

66,0

61,4

59,8

59,7

53,8

49,0

48,1

47,7

47,6

47,5

45,6

44,8

43,4

43,1

43,0

40,4

39,8

38,9

36,6

33,8

Procent

2014 2013 Riket 45,3



35.2. Blodsockervärde hos barn och unga vid diabetes

Andel barn och unga med diabetes med HbA1c lägre än 57 mmol/mol, 2014. Avser barn och unga under 18 år.


Flickor

Pojkar

112

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

36 Blodsockervärde vid typ 1-diabetes

samband med risken att utveckla komplikationer till diabetes. Enligt de na-

52 mmol/mol, men i riktlinjerna betonas också att behandlingen ska indi-vidualiseras. Målet kan inte tillämpas på alla personer, utan hänsyn bör tas till risken för frekvent svår hypoglykemi (lågt blodsocker), svåra mikro- och makrovaskulära komplikationer, annan sjukdom eller begränsad återstående

Socialstyrelsen publicerade nya riktlinjer och målnivåer våren 2015 och fast-ställde då fastställde en målnivå vid typ 1-diabetes. Andelen personer med

I den här rapporten redovisas dock samma indikator som i tidigare öppna

värde under 52 mmol/mol, bland alla patienter med typ 1-diabetes vid medi-

värde under 52 mmol/mol.

-

varierade mellan 13 och 23 procent. Vid sidan av läkemedelsbehandling

duration, patientens ålder, levnadsvanor och förekomst av andra samtidiga sjukdomar är exempel på sådana faktorer.

113

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

36.1. Blodsockervärde vid typ 1-diabetes

Andel personer med typ 1-diabetes med HbA1c lägre än 52 mmol/mol.


Procent

0

5

10

15

20

25

2014201320122011

114

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 5 10 15 20 25 30 35

Västra Götaland

Stockholm

Västerbotten

Västernorrland

Gävleborg


Kronoberg

Örebro

Blekinge

Sörmland

Östergötland

Skåne

Västmanland

Halland

Kalmar

Uppsala

Norrbotten

Dalarna

Jönköping

Värmland

Gotland

23,9

22,9

20,0

20,0

19,7

19,7

19,4

18,9

18,5

18,4

18,3

18,0

17,3

17,0

17,0

16,6

16,3

15,8

15,5

14,3

13,6

2014 2013 Riket 19,8

Procent

Procent

2014 2013 Riket 18,0

0 5 10 15 20 25 30 35

Västra Götaland

Gävleborg

Västerbotten

Sörmland

Blekinge

Kalmar

Stockholm

Norrbotten


Östergötland

Halland

Skåne

Uppsala

Västmanland

Örebro

Västernorrland

Kronoberg

Gotland

Jönköping

Värmland

Dalarna

22,3

22,0

19,6

19,3

19,2

18,7

18,5

18,2

17,9

17,7

17,5

17,5

17,4

16,4

16,2

15,4

14,7

13,1

12,7

11,2

10,9

36.2. Blodsockervärde vid typ 1-diabetes

Andel personer med typ 1-diabetes med HbA1c lägre än 52 mmol/mol, 2014.


Kvinnor

Män

115

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

37 Ögonbottenundersökningar vid diabetes i primärvård (3 år)Personer med diabetes kan drabbas av synnedsättning på grund av skador på de små blodkärlen i ögonbotten och därmed skada på näthinnan, diabetes- retinopati. Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man tidigt upp-täcka förändringar i ögonbottnarna. Tack vare laserbehandling är det färre personer med diabetes som blir blinda eller får synnedsättningar, men kon-troll av blodsockernivå och blodtryckssänkande behandling minskar risken för att utveckla kärlskador i ögonbotten.

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas ögonbottenunder-sökning var tredje år för typ 2- diabetes för de patienter som inte har ögon-

Indikatorn visar andelen patienter i primärvården som har gjort ögonbot-tenfotografering någon gång de senaste tre åren, bland dem som svarat ja

är i stort sett oförändrad jämfört med 2013 och variationen mellan de olika

personer.

För indikatorn ögonbottenundersökning av personer med typ 2-diabetes

Kvinnor Män Totalt

37.1. Ögonbottenundersökningar – diabetes i primärvård

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste tre åren.


Procent

75

80

85

90

95

100

2014201320122011

116

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

70 80 90 100

Dalarna

Kronoberg

Stockholm

Uppsala

Halland

Blekinge

Jönköping

Kalmar


Västernorrland

Västmanland

Sörmland

Värmland

Gotland

Gävleborg

Örebro

Östergötland

Skåne

Västerbotten

Västra Götaland

Norrbotten

97,6

97,4

95,4

94,8

94,5

93,3

93,0

91,9

91,5

91,5

90,8

90,2

89,7

88,6

88,6

88,2

87,5

87,4

87,2

86,8

84,5

2014 2013 Riket 90,6

Procent

70 80 90 100

Dalarna

Kronoberg

Halland

Stockholm

Uppsala

Blekinge

Västernorrland

Jönköping


Kalmar

Västmanland

Gotland

Sörmland

Värmland

Västerbotten

Gävleborg

Örebro

Skåne

Östergötland

Västra Götaland

Norrbotten

97,6

96,7

95,1

94,4

94,2

92,3

91,4

91,2

90,1

89,8

89,1

88,3

88,0

86,8

85,9

85,8

85,7

85,3

85,1

84,6

81,0

Procent

2014 2013 Riket 88,9

37.2. Ögonbottenundersökningar, diabetes i primärvård

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste tre åren, 2014.


Kvinnor

Män

117

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

38 Ögonbottenundersökning för barn och unga vid typ 1-diabetesPersoner med diabetes kan drabbas av synnedsättning på grund av skador på de små blodkärlen i ögonbotten och därmed skada på näthinnan, diabetes- retinopati. Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man tidigt upptäcka förändringar i ögonbottnarna. Allvarlig retinopati är sällsynt bland barn och tonåringar. Nästan ingen har retinopati före 10 års ålder, men retinopati förekommer redan vid mycket kort sjukdomsduration. Tack vare laserbehandling är det färre personer med diabetes som blir blinda eller får synnedsättningar, men kontroll av blodsockernivå och blodtryckssänkande behandling minskar risken för att utveckla kärlskador i ögonbotten.

Indikatorn visar andelen barn och unga 10–17 år med typ 1- diabetes som har gjort ögonbottenfotografering någon gång de senaste två åren, bland dem som svarat ja eller nej på denna fråga. I riket som helhet hade 74,7 procent av alla gjort ögonbottenkontroll någon gång de två senaste åren. Variationerna mellan de olika landstingen är stora, från 37 procent till 87 procent. Jämfö-relsen baseras på uppgifter om 5 152 patienter.

RIKET, flickor RIKET, pojkar Län, flickor Län, pojkar

38.1. Ögonbottenundersökning för barn och unga, typ 1-diabetes

Andel barn och unga med typ 1-diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång under de senaste två åren. Avser barn och unga 10–17 år.

Källa: Nationella Diabetesregistret – SWEDIABKIDS

Procent

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

2012 2013 2014

118

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Västmanland


Blekinge

Kronoberg

Norrbotten

Stockholm

Västra Götaland

Uppsala

Västerbotten

Jönköping

Gävleborg

Örebro

Skåne

Östergötland

Kalmar

Västernorrland

Halland

Värmland

Sörmland

Gotland¹

88,6

86,6

83,6

81,8

81,4

80,3

79,5

79,5

78,1

76,2

75,9

75,0

70,7

70,5

68,4

67,9

67,1

64,4

63,3

41,2

2014 2013 Riket 74,9

Procent

0 20 40 60 80 100

Kalmar

Norrbotten


Kronoberg

Dalarna

Västerbotten

Stockholm

Västernorrland

Västra Götaland

Jönköping

Uppsala

Västmanland

Blekinge

Gävleborg

Värmland

Örebro

Östergötland

Skåne

Halland

Sörmland

Gotland¹

90,5

84,9

83,3

82,5

81,8

81,5

79,7

79,7

78,5

78,0

76,9

75,4

75,0

75,0

69,4

68,4

67,3

66,3

57,5

33,3

Procent

2014 2013 Riket 74,3

38.2. Ögonbottenundersökning för barn och unga, typ 1-diabetes

Andel barn och unga med typ 1-diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång under de senaste två åren, 2014. Avser barn och unga 10–17 år.


Flickor

Pojkar



119

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

39.1. Ögonbottenundersökningar vid typ 1-diabetes

Andel personer med typ 1-diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste två åren.


Procent

75

80

85

90

95

100

2014201320122011

39 Ögonbottenundersökningar vid typ 1-diabetes (2 år)Personer med diabetes kan drabbas av synnedsättning på grund av skador på de små blodkärlen i ögonbotten och därmed skada på näthinnan, diabetes- retinopati. Med regelbundna ögonbottenfotograferingar kan man tidigt upp-täcka förändringar i ögonbottnarna. Tack vare laserbehandling är det färre personer med diabetes som blir blinda eller får synnedsättningar, men kon-troll av blodsockernivå och blodtryckssänkande behandling minskar risken för att utveckla kärlskador i ögonbotten. I Socialstyrelsens nationella riktlin-jer rekommenderas ögonbottenundersökning vartannat år för typ 1-diabetes.

Indikatorn visar andelen patienter med typ 1-diabetes vid medicinklinik bland personer med typ 1-diabetes som gjort ögonbottenfotografering någon gång de senaste två åren, bland dem som svarat ja eller nej på denna fråga. I riket som helhet uppgår andelen patienter som gjort ögonbottenkontroll un-

För indikatorn ögonbottenundersökning av personer med typ 1-diabetes

120

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

70 80 90 100

Kronoberg

Örebro

Dalarna

Värmland

Halland

Gotland

Norrbotten

Uppsala

Västra Götaland

Sörmland

Östergötland

Blekinge

Gävleborg


Västmanland

Stockholm

Skåne

Västernorrland

Västerbotten

Jönköping

Kalmar

98,8

97,3

97,2

97,1

96,7

96,4

95,6

95,6

95,6

95,0

94,6

94,5

94,3

94,1

93,5

93,3

93,0

93,0

92,1

90,9

90,8

2014 2013 Riket 94,5

Procent

70 80 90 100

Kronoberg

Värmland

Dalarna

Norrbotten

Halland

Örebro

Sörmland

Uppsala

Västra Götaland

Östergötland

Jönköping

Stockholm

Skåne

Västernorrland

Västmanland

Blekinge

Gävleborg

Gotland


Västerbotten

Kalmar

97,9

97,3

97,2

97,0

96,7

96,6

96,2

96,1

96,1

95,8

95,5

95,0

94,9

94,7

94,6

94,1

93,8

93,0

92,8

92,6

92,4

Procent

2014 2013 Riket 95,5

39.2. Ögonbottenundersökningar vid typ 1-diabetes

Andel personer med typ 1-diabetes som gjort ögonbottenundersökning någon gång de senaste två åren, 2014.


Kvinnor

Män

121

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

40 Fotundersökning vid diabetes i primärvårdPersoner med diabetes bör få sina fötter kontrollerade regelbundet, eftersom sjukdomen kan leda till allvarliga problem som svårläkta fotsår och infektioner samt fotdeformiteter. Dessa patienter löper en stor risk att drabbas av skador, stort lidande och nedsättning av livskvaliteten. Det är därför viktigt att tidigt upptäcka fotdeformiteter, känselnedsättning och försämrad cirkula-tion för att kunna sätta in preventiv fotvård, ortopedtekniska behandlingar och kärlkirurgiska åtgärder som kan förhindra svårare komplikationer och amputationer. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas att fot-

Indikatorn visar andelen patienter i primärvården vars fötter har undersökts det senaste året, bland alla patienter med uppgift om fotundersökning. Svars-frekvensen i riket som helhet är förhållandevis god. Jämförelsen baseras på

-dersökning under det senaste året, vilket är samma nivå som 2013.

För indikatorn fotundersökning av personer med typ 2-diabetes

Kvinnor Män Totalt

40.1. Fotundersökning vid diabetes i primärvård

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) som gjort fotundersökning det senaste året.


Procent

85

90

95

100

2014201320122011

122

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

70 80 90 100

Kronoberg

Kalmar

Stockholm

Västra Götaland

Västernorrland

Gotland

Norrbotten

Halland

Jönköping

Värmland


Skåne

Västmanland

Sörmland

Blekinge

Gävleborg

Östergötland

Örebro

Västerbotten

Uppsala

Dalarna

99,8

99,6

99,5

98,6

96,6

96,4

96,3

95,8

95,8

95,8

95,4

94,8

94,6

94,4

93,6

93,3

92,4

91,3

84,8

82,3

75,2

2014 2013 Riket 95,1

Procent

70 80 90 100

Kronoberg

Kalmar

Stockholm

Västra Götaland

Norrbotten

Värmland

Halland

Jönköping

Västernorrland


Skåne

Sörmland

Västmanland

Gotland

Gävleborg

Blekinge

Östergötland

Örebro

Västerbotten

Uppsala

Dalarna

99,9

99,5

99,5

98,3

96,8

96,4

96,3

96,3

96,3

95,7

95,3

94,8

94,6

93,8

93,8

93,7

92,2

91,5

85,0

84,8

76,1

Procent

2014 2013 Riket 95,3

40.2. Fotundersökning vid diabetes i primärvård

Andel personer med diabetes i primärvård (i huvudsak typ 2-diabetes) som gjort fotundersökning det senaste året, 2014.


Kvinnor

Män

123

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

41 Fotundersökning vid typ 1-diabetesPersoner med diabetes bör få sina fötter kontrollerade regelbundet, eftersom sjukdomen kan leda till allvarliga problem som svårläkta fotsår och infektioner samt fotdeformiteter. Dessa patienter löper en stor risk att drabbas av skador, stort lidande och nedsättning av livskvaliteten. Det är därför viktigt att tidigt upptäcka fotdeformiteter, känselnedsättning och försämrad cirkula-tion för att kunna sätta in preventiv fotvård, ortopedtekniska behandlingar och kärlkirurgiska åtgärder som kan förhindra svårare komplikationer och amputationer. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas att fot-

Indikatorn visar andelen patienter med typ 1-diabetes vid medicinklinik, vars fötter har undersökts det senaste året, bland alla patienter med uppgift om fotundersökning.

under 2014 och andelen har stadigt ökat sedan 2012. Jämförelsen baseras på 36 317 patienter.

För indikatorn fotundersökning av personer med typ 1-diabetes

Kvinnor Män Totalt

41.1. Fotundersökning vid typ 1-diabetes

Andel personer med typ 1-diabetes som gjort fotundersökning det senaste året.


Procent

85

90

95

100

2014201320122011

124

Diabetes


SOCIALSTYRELSEN

70 80 90 100

Kronoberg


Östergötland

Norrbotten

Västernorrland

Halland

Jönköping

Gotland

Blekinge

Uppsala

Kalmar

Skåne

Gävleborg

Sörmland

Värmland

Västmanland

Stockholm

Västerbotten

Örebro

Västra Götaland

Dalarna

100,0

99,7

99,1

98,5

98,5

98,2

98,2

97,8

97,4

96,5

96,2

95,7

95,6

95,5

95,5

93,6

93,5

92,6

91,0

89,3

81,2

2014 2013 Riket 94,0

Procent

70 80 90 100

Kronoberg

Gotland


Blekinge

Östergötland

Jönköping

Norrbotten

Västernorrland

Sörmland

Värmland

Halland

Gävleborg

Skåne

Västerbotten

Västmanland

Kalmar

Stockholm

Örebro

Uppsala

Västra Götaland

Dalarna

100,0

99,3

99,1

98,8

98,8

98,3

98,0

98,0

97,3

96,9

96,7

96,2

95,3

95,2

94,8

94,1

93,7

92,7

92,0

89,7

84,3

Procent

2014 2013 Riket 94,3

41.2. Fotundersökning vid typ 1-diabetes

Andel personer med typ 1-diabetes som gjort fotundersökning det senaste året, 2014.


Kvinnor

Män


SOCIALSTYRELSEN

Astma och KOL

Astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är två av de stora folk-sjukdomarna. Cirka 8 procent av Sveriges befolkning uppskattas ha astma och cirka 8 procent av personer över 45 år beräknas ha KOL [12]. Både astma och KOL tillhör gruppen obstruktiva lungsjukdomar som drabbar

lika vanligt bland barn och vuxna, drabbar KOL framför allt äldre personer -

vanligt vid KOL och sjukdomar som är vanligt förekommande hos personer med KOL är exempelvis depression, hjärt-kärlsjukdom, metabolt syndrom, diabetes och benskörhet. Samsjuklighet vid KOL både minskar livskvaliteten och ökar dödligheten. Både astma och KOL orsakar mycket lidande och stora samhällsekonomiska kostnader. Nya nationella riktlinjer för astma och KOL publicerades i november 2015.

sjukvårdens verksamhet och resultat när det gäller vård och omsorg för per-soner med astma och KOL. Till exempel saknas heltäckande nationell statis-

Luftvägsregistret men täckningsgraden behöver öka ytterligare innan uppgif-terna i registret kan bli användbara fullt ut.

AstmaDet är viktigt att utreda astma i tid för att säkerställa tidig diagnos och be-handling och därmed få förutsättningar att så snart som möjligt uppnå god astmakontroll. För en god astmakontroll är det viktigt med utbildning och stöd till egenvård, till exempel är rökstopp väsentligt att uppnå.

Patienter med astma behandlas framför allt i primärvården. I dagsläget omfattar Socialstyrelsens patientregister endast läkarbesök inom öppen spe-cialiserad vård samt sluten vård vilket innebär att tillgången till uppgifter om patientens vård är begränsad.

126

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

42 Åtgärdbar dödlighet astmaÅtgärdbar dödlighet presenteras vanligen som ett sammansatt mått av en uppsättning dödsorsaker där man anser att hälso- och sjukvården kan

Indikatorn visar dödlighet i astma och bedöms kunna påverkas av tidig diagnos, en god medicinsk vård och preventiva insatser, till exempel rök-stopp. Dödligheten i astma har sjunkit över tid och ligger nu på en mycket låg nivå, cirka 0,25 per 100 000 invånare.

Kvinnor Män Totalt

42.1. Dödlighet i astma

Dödsfall i astma per 100 000 invånare 1–79 år. Åldersstandardiserade värden.



0,00

0,25

0,50

0,75

1,00

1,25

1,50

1,75

201420132012201120102009200820072006200520042003200220012000199919981997

127

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

43 Undvikbar slutenvård – astma Indikatorn undvikbar slutenvård är påverkbar om patienter med vissa utvalda sjukdomstillstånd eller diagnoser får ett optimalt omhändertagande i den öppna vården. Astma är sådan sjukdom där sluten vård till största delen kan undvikas genom att behandlas effektivt i primärvården eller vid behov i öp-pen specialiserad vård. Genom preventiva insatser, kontinuerlig uppföljning av insatt behandling, rehabiliteringsinsatser med mera kan en del, dock inte alla, inskrivningar i sluten vård undvikas.

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet slutenvårdsperioder per 100 000 invånare. I riket som helhet var antalet 25 per 100 000 invånare under 2012–2014. Kvinnorna har dubbelt så hög förekomst av slutenvård per 100 000 invånare som män.

Internationellt sett ligger Sverige bland de bästa inom OECD med lågt antal slutenvårdsperioder [4]. Observera att åldrar och åldersstandardisering skiljer sig åt mellan OECD:s jämförelser å ena sidan och jämförelser mellan svenska landsting å andra sidan. Detta gör att värdet för Sverige skiljer sig åt.

Kvinnor Män Totalt

43.1. Slutenvård vid astma

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för astma per 100 000 invånare 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.



0

5

10

15

20

25

30

35

40

2014201320122011201020092008200720062005

128

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

Italien

Schweiz¹

Mexiko

Kanada

Portugal

Chile¹

Island3

Tyskland

Sverige

Luxemburg3

Norge

Frankrike

Nederländerna²

Belgien²

Japan²

Estland

Tjeckien

Irland

Spanien

Slovenien

Österrike

MEDELVÄRDE

Danmark

Israel

England

Finland

Australien

Nya Zeeland¹

Ungern¹

Polen

Lettland

Korea

USA¹

Slovakien¹

10

13

13

15

17

21

21

23

23

25

26

30

31

34

35

37

37

41

42

43

44

45

46

54

60

61

65

72

73

80

95

98

103

109


0 20 40 60 80 100 120

43.2. Slutenvård vid astma, OECD

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för astma per 100 000 invånare 15 år eller äldre, 2013. Ålders- och könsstandardiserade värden enligt OECD-standardpopulation.



129

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Skåne

Kronoberg

Blekinge

Östergötland

Halland

Sörmland


Värmland

Dalarna

Örebro

Uppsala

Västra Götaland

Stockholm

Gotland

Västernorrland

Västmanland

Norrbotten

Kalmar

Gävleborg

Jönköping

Västerbotten

9,2

10,1

12,6

13,1

14,1

15,0

15,3

15,3

16,2

16,3

16,3

16,6

17,0

18,1

18,2

19,9

19,9

22,6

24,6

24,7

38,5

2012—2014 2009—2011 Riket 16,8


0 20 40 60 80 100

Östergötland

Uppsala

Dalarna

Kronoberg

Skåne

Värmland

Kalmar

Halland

Västra Götaland

Stockholm

Sörmland

Gotland

Blekinge

Örebro

Gävleborg

Västmanland

Västernorrland

Jönköping

Norrbotten

Västerbotten


21,4

21,8

23,9

25,2

26,6

26,7

28,0

29,2

29,9

31,9

34,2

35,0

37,9

38,5

39,0

39,5

46,0

50,3

52,6

67,2

73,6


2012—2014 2009—2011 Riket 33,0

43.3. Slutenvård vid astma

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för astma per 100 000 invånare 20 år eller äldre, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

130

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

KOLI Sverige beräknas över en halv miljon människor lida av KOL [12]. Efter-

allt bland äldre personer, och förekomsten av KOL har beräknats till cirka 8 procent i befolkningen över 45 år. Under lång tid var KOL vanligare hos män

10 procent [12]. Cirka 400 000 personer beräknas ha sjukdomen utan att veta om det,

vilket motsvarar 80 procent av det uppskattade antalet personer med KOL. Detta gör KOL till en av de mest underdiagnostiserade sjukdomarna, vilket troligen beror på att diagnos inte ställs förrän sjukdomen har avancerat till ett medelsvårt eller svårt stadium. KOL diagnostiseras med hjälp av spirometri

-ras av allmänläkare i primärvård, men vid svårare fall kan patienten remit-teras till en lungspecialist som kan göra mer omfattande lungfysiologiska undersökningar.

Den absolut viktigaste åtgärden vid KOL är rökstopp.

131

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

44 Åtgärdbar dödlighet i KOLDödlighet i KOL kan påverkas av tidig diagnos, en god medicinsk vård och preventiva insatser, till exempel rökstopp. Indikatorn visar dödligheten i

Dödligheten har sjunkit något senaste åren. I riket var dödligheten, efter åldersstandardisering, i KOL cirka 13 döda per 100 000 invånare 2013–2014.

senaste åren har dödligheten bland kvinnor ökat något medan dödligheten bland män minskat.


44.1. Dödlighet i KOL

Dödsfall i KOL per 100 000 invånare 1–79 år. Åldersstandardiserade värden.



0

5

10

15

20

25

30

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

132

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

Gotland

Västerbotten

Västernorrland

Halland

Värmland

Uppsala

Blekinge

Skåne

Kronoberg

Dalarna

Örebro

Stockholm

Kalmar

Västra Götaland

Sörmland

Norrbotten

Gävleborg

Västmanland


Östergötland

Jönköping

7,8

9,1

9,1

9,2

10,3

10,6

11,0

11,3

11,5

12,5

12,8

13,1

13,2

13,5

13,6

13,8

13,8

14,0

15,5

15,9

16,8



2013—2014 2011—2012 Riket 12,6

2013—2014 2011—2012 Riket 14,1

0 5 10 15 20 25 30

Halland

Jönköping

Värmland

Blekinge

Dalarna

Stockholm

Norrbotten

Sörmland

Västerbotten

Uppsala

Västmanland

Kronoberg


Västernorrland

Östergötland

Västra Götaland

Skåne

Gotland

Örebro

Kalmar

Gävleborg

8,3

10,3

10,7

11,0

12,3

12,7

12,7

12,9

13,5

13,7

14,0

14,4

14,4

14,7

14,8

14,9

16,3

17,9

18,3

18,5

20,7

0 5 10 15 20 25 30

Halland

Jönköping

Värmland

Blekinge

Dalarna

Stockholm

Norrbotten

Sörmland

Västerbotten

Uppsala

Västmanland

Kronoberg


Västernorrland

Östergötland

Västra Götaland

Skåne

Gotland

Örebro

Kalmar

Gävleborg

8,3

10,3

10,7

11,0

12,3

12,7

12,7

12,9

13,5

13,7

14,0

14,4

14,4

14,7

14,8

14,9

16,3

17,9

18,3

18,5

20,7

44.2. Dödlighet i KOL

Dödsfall i KOL per 100 000 invånare 1–79 år, 2013–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

133

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

45 Undvikbar slutenvård vid KOLIndikatorn undvikbar slutenvård är påverkbar om patienter med vissa utvalda sjukdomstillstånd eller diagnoser får ett optimalt omhändertagande i den öppna vården. KOL är sådan sjukdom där sluten vård till stor del kan und-vikas genom att behandlas effektivt i primärvården eller vid behov i öppen specialiserad vård. Genom preventiva insatser som rökstopp, kontinuerlig uppföljning av insatt behandling, rehabiliteringsinsatser med mera kan en del, dock inte alla, inskrivningar i sluten vård undvikas.

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet slutenvårdsperioder per 100 000 invånare. I riket som helhet under 2012–2014 var antalet sluten-vårdsperioder 240 per 100 000 invånare och antalet har minskat jämfört med

än män. Internationellt sett ligger Sverige nära genomsnittet inom OECD [4].

Observera att åldrar och åldersstandardisering skiljer sig åt mellan OECD:s jämförelser å ena sidan och jämförelser mellan svenska landsting å andra sidan. Detta gör att värdet för Sverige skiljer sig åt.

134

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

Japan²

Italien

Portugal

Schweiz¹

Mexiko

Slovenien

Chile¹

Frankrike

Finland

Tjeckien

Lettland

Nederländerna²

Luxemburg3

Slovakien¹

Polen

Sverige

Spanien

MEDELVÄRDE

Island3

Israel

Belgien²

Korea

England

USA¹

Norge

Kanada

Tyskland

Danmark

Österrike

Estland

Australien

Nya Zeeland¹

Ungern¹

Irland

23

70

72

101

106

108

118

120

132

159

162

164

166

170

181

192

194

197

206

207

211

212

213

216

222

243

245

288

305

307

324

325

354

395


0 50 100 150 200 250 300 350 400

45.1. Slutenvård vid KOL, OECD

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för KOL per 100 000 invånare 15 år eller äldre, 2013. Ålders- och könsstandardiserade värden enligt OECD-standardpopulation.



135

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN


45.2. Slutenvård vid KOL

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för KOL per 100 000 invånare 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.



0

50

100

150

200

250

300

350

400

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

136

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

0 100 200 300 400

Västerbotten

Uppsala

Gävleborg


Gotland

Östergötland

Västmanland

Dalarna

Kronoberg

Västra Götaland

Sörmland

Västernorrland

Örebro

Halland

Värmland

Norrbotten

Blekinge

Skåne

Stockholm

Kalmar

Jönköping

168

176

185

187

191

193

214

218

221

223

228

233

234

238

239

241

241

248

254

261

264

0 100 200 300 400

Östergötland

Dalarna

Kronoberg

Uppsala

Jönköping

Västerbotten

Värmland

Västernorrland

Sörmland

Gävleborg


Kalmar

Västmanland

Norrbotten

Halland

Blekinge

Örebro

Västra Götaland

Stockholm

Skåne

Gotland

200

209

210

217

219

226

232

242

243

245

247

252

256

259

262

263

271

276

278

281

286

45.3. Slutenvård vid KOL

Antal slutenvårdsperioder med diagnos för KOL per 100 000 invånare 20 år eller äldre, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

2012—2014 2009—2011 Riket 230



2012—2014 2009—2011 Riket 256

137

Astma och KOL


SOCIALSTYRELSEN

46 Återinskrivning i sluten vård vid KOLIndikatorn visar andelen återinskrivna patienter vid KOL under 2014 [12].

I riket som helhet var andelen slutenvårdstillfällen med huvuddiagnosen KOL som resulterade i en återinskrivning inom 1–30 dagar 27 procent. An-delen återinskrivningar skiljer sig mellan de olika landstingen från 21 till 33 procent.

0 10 20 30 40

Sörmland

Östergötland

Uppsala


Jönköping

Värmland

Västra Götaland

Stockholm

Västerbotten

Blekinge

Skåne

Gotland

Gävleborg

Norrbotten

Kronoberg

Dalarna

Kalmar

Västernorrland

Västmanland

Halland

Örebro

20,6

21,9

24,0

24,5

24,9

26,6

26,7

26,8

26,9

27,2

27,8

27,9

28,2

28,8

29,0

29,1

29,3

29,9

30,1

30,4

32,5

Procent

Riket 27,4

46.1. Återinskrivning i sluten vård vid KOL

Andel personer återinskrivna i slutenvård inom 30 dagar efter sluten vård med KOL-diagnos, 2014.



SOCIALSTYRELSEN

Rörelseorganens sjukdomar

Sjukdomar i skelett, leder och muskler är relativt vanliga. I Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning av levnadsförhållandena (ULF/SILC) 2012 och 2013 uppgav 3,7 procent av männen och 6,4 procent av kvinnorna i åldersgruppen 16–84 år att de hade nedsatt rörelseförmåga, vilket innebar att de inte kunde springa en kortare sträcka på cirka 100 meter, stiga på en buss obehindrat eller ta en rask promenad på cirka fem minuter. Reumatiska besvär och ledbesvär är också de mest frekventa kroniska tillstånden i Europa [13].

I Sverige drabbar rörelseorganens sjukdomar oftare äldre personer än yngre, och ungefär hälften av alla kroniska besvär som personer över 65 år lider av är kopplade till skelett, leder och muskler. Sverige har i likhet med andra länder en utveckling där befolkningen blir allt äldre, vilket innebär att

Sjukdomar i rörelseorganen får ofta omfattande konsekvenser. Den enskil-de kan påverkas av försämrad livskvalitet i form av smärta, minskad rörlig-het, förlust av oberoende och minskat välmående i allmänhet.

Sjukdomar i rörelseorganen svarar också för en stor andel av vårdkonsum- tionen och detta ställer krav på tillgänglig vård och behandling. Besvär kring skelett, leder och muskler uppskattas också vara orsak till 20–30 procent av läkarbesöken inom primärvården. Sjukdomarna är också en av de vanligaste orsakerna till nedsättning av arbetsförmågan och till långtidssjukskrivningar. Rörelseorganens sjukdomar medför därför stora samhälleliga kostnader.

en tidig diagnos, tidigt insatt behandling och rehabilitering samt noggrann uppföljning för att lindra och bromsa sjukdomsförloppen. Förebyggande

sjukdomarna. Den här rapporten omfattar artros, osteoporos och reumatoid artrit.

139



SOCIALSTYRELSEN

ArtrosArtros är den vanligaste ledsjukdomen och ett samlingsbegrepp för ledsjuk-domar som karaktäriseras av en sviktande ledfunktion med varierande grad av nedbrytning av ledbrosk och ombyggnad av lednära ben [13]. Sjukdomen har oftast en långsamt fortskridande sjukdomsprocess. Vanliga symtom är smärta, funktionsnedsättning och nedsatt livskvalitet. Artros förekommer i alla leder och den största sjukdomsbördan orsakas av artros i knän och höf-ter. Förekomsten av artros är starkt åldersrelaterad och stiger brant efter 50-årsåldern. Bland män och kvinnor i åldersgruppen 35–55 år har ungefär 15 procent smärta i ett knä, som ofta är orsakad av artros. Artros i höftleden

vanligaste orsaken till fysisk funktionsnedsättning, och bland kvinnor över 60 år är artros den femte vanligaste sjukdomen.

Artros förekommer även hos yngre och medelålders personer och har då ofta samband med övervikt, fetma eller en tidigare ledskada. Vid skador på menisken eller korsbandet ökar risken för artros i knäleden tiofaldigt. I jämförelse med dessa riskökningar har andra faktorer mindre betydelse, till exempel arbetsrelaterad ledbelastning. Den ärftligt betingade risken att utveckla artros är betydande.

Sambandet mellan graden av ledförändringar och symtomen är ofta svagt, vilket understryker vikten av att låta sjukdomens symtom styra diagnostik och åtgärder. Det är alltså patientens symtom i första hand och inte röntgen-bilden som avgör vilken behandling som är lämpligast.

Personer med artros i knät eller höften har även en förhöjd risk för alltför tidig död i hjärt-kärlsjukdom, och överdödligheten ökar med graden av nedsatt ledfunktion. Därför är det viktigt att utreda förekomsten av de risk-faktorer som går att påverka, till exempel högt blodtryck, höga blodfetter,

påverkar sjukdomsprocessen vid artros men nya studier tyder på att sjukdomen går att bromsa med en optimerad ledbelastning genom viktreduktion och träning. Individuellt anpassad och utprovad träning minskar smärta och förbättrar den fysiska funktionen, vilket är fokus för behandlingen av artros.

Med fysisk träning avses all fysisk aktivitet som utförs i syfte att förbättra funktionsförmågan. Vetenskapliga studier visar att träning har bäst effekt om den är handledd av fysioterapeut/sjukgymnast eller motsvarande. I de natio-nella riktlinjerna rekommenderas att personer med artros i knät eller höften bör erbjudas regelbunden, handledd träning under lång tid, eftersom detta ger en smärtlindrande effekt som kan jämföras med behandling med smärt-stillande läkemedel.

140



SOCIALSTYRELSEN

47 Artrosskola före höftprotesoperationEnligt de nationella riktlinjerna ska en protesoperation endast genomföras vid svåra besvär och om andra insatser inte har haft tillräcklig effekt, till ex-empel utbildning, fysisk träning och viktnedgång. Detta innebär att personer som genomgår en protesoperation bör ha fått sådana insatser före operatio-nen. Ett vanligt sätt att samla och genomföra dessa insatser är i form av en så kallad artrosskola (handledd träning och utbildning).

Indikatorn visar andelen personer som anger att de har deltagit i en artros-skola före höftprotesoperationen. Uppgifterna gäller personer som genom-gick en höftprotesoperation under år 2014 och är hämtade från Svenska höftprotesregistret.

Under 2014 var det 12 132 personer som genomgick en höftprotesoperation på grund av en höftledsartros och som registrerades i Svenska höftprotesre-gistret. Av dem var det närmare 28 procent som angav att de hade deltagit i artrosskola före operationen. Andelen varierar dock avsevärt mellan lands-tingen – från 18 till 57 procent.

Uppgifterna om artrosskola bygger på självrapporterade data. En felkälla kan till exempel vara att personer som har deltagit i en artrosskola inte har varit bekanta med benämningen artrosskola, vilket gör att de svarar nej på frågan trots att de i praktiken har fått denna insats. I vissa landsting, till ex-empel Värmland, har det funnits artrosskola under en längre tidsperiod, vil-ket innebär att andelen deltagare kan förväntas vara större i dessa landsting.

141



SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50 60 70

Värmland


Västerbotten

Östergötland

Blekinge

Västernorrland

Kalmar

Västmanland

Västra Götaland

Uppsala

Örebro

Sörmland

Gävleborg

Halland

Gotland

Jönköping

Stockholm

Norrbotten

Skåne

Dalarna

Kronoberg

56,5

52,8

45,2

41,4

38,0

37,8

36,8

34,4

29,2

26,4

26,2

26,1

25,3

25,0

24,2

22,5

21,1

20,1

19,9

18,6

18,3

Procent

2014 2013 Riket 27,9

47.1. Artrosskola före höftprotesoperation

Andel höftledsopererade patienter som genomgått artrosskola, 2014.

Källa: Svenska Höftprotesregistret

48 Patienttillfredsställelse efter total höftprotesoperationI Svenska höftprotesregistrets rutin med patientrapporterat utfall ingår en fråga om patienttillfredsställelse, som ställs vid uppföljningarna 1, 6 och 10

-fråga där patienterna på en skala, VAS, ska ange hur nöjda de är med opera- tionsresultatet ett år efter operationen.

Indikatorn visar andelen patienter som ett år efter operationen anger att de är nöjda med höftprotesoperationen, genom att ha angivit värden på 0 till 40 på en VAS-skala. VAS går från 0 (nöjd) till 100 (missnöjd). Värden mellan 41 och 100 anses ange att patienten är osäker på eller missnöjd med resultatet. Jämförelsen baseras på 25 224 patienter som opererades under 2012 och 2013

-len patienter som behöver omopereras inom två år har minskat med 20 pro-cent [15]. Orsaken till att en komplikationsfri patient inte är nöjd ett år efter

Dessa kan till exempel vara tveksam indikation för kirurgi; andra sjukdomar (komorbiditet); socioekonomiska bakgrundsvariabler; födelseland och med

142



SOCIALSTYRELSEN

detta sammanhängande språksvårigheter; bristande information om förvän-tat resultat och rehabiliteringslängd samt orealistiskt höga förväntningar på slutresultatet.

fokusera på de patienter som anger att de är osäkra om eller missnöjda med resultatet av operationen. Indikatorn visar sammanfattningsvis ett patientrap-porterat resultat med förbättringspotential när det när det gäller vårdproces-sen, framförallt utanför operationssalen, för denna stora patientgrupp.

60 70 80 90 100


Skåne

Norrbotten

Örebro

Västerbotten

Kalmar

Västmanland

Östergötland

Halland

Jönköping

Gävleborg

Västernorrland

Blekinge

Stockholm

Kronoberg

Dalarna

Sörmland

Västra Götaland

Uppsala

Värmland

Gotland

93,2

92,7

92,7

92,3

91,6

91,6

90,3

90,0

89,9

89,8

89,7

88,9

88,8

88,3

87,7

87,2

86,8

86,4

85,9

83,3

77,6

Procent

2012—2013 2011—2012 Riket 89,1

48.1. Patienttillfredsställelse efter höftledsoperation

Patientrapporterat resultat av total höftprotesoperation, 2012–2013. Andel patienter som uppger att de är nöjda 1 år efter höftprotesoperation. Mätperioden avser operationsår.

Källa: Svenska Höftprotesregistret

143



SOCIALSTYRELSEN

49 Oönskade händelser efter knä- och höftledsoperationUnder 2014 utfördes i Sverige 13 000 knäprotesoperationer [14] och drygt 16 000 höftprotesoperationer [15]. Därtill kommer omoperationer och revi-sionsoperationer, där protesen byts ut. Dessa vanligtvis planerade ingrepp utgör en stor del av den icke-akuta ortopediska verksamheten. Även om ingreppen i dag är att betrakta som rutinkirurgi gäller det stora kirurgiska operationer, som inte är helt riskfria för patienten. Modern anestesiologi, noggrann medicinsk utredning före operationen, liksom infektions- och blodproppsförebyggande åtgärder är viktiga för att nå låga komplikations- och mortalitetsfrekvenser.

Begreppet ”oönskade händelser” är en försvenskning av det vanligt före-kommande engelska uttrycket ”adverse events”.

Vanligt förekommande kvalitetsindikatorer internationellt sett är återin-skrivning och död efter operation.

Indikatorn visar andelen patienter som återinskrevs på sjukhus för vissa -

Orsaker till återinskrivning är bland annat proteskomplikationer och van-liga hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt, kärlkramp, hjärtsvikt och stroke. Redovisningen per landsting baseras på patientens hemort, inte på klinikens lokalisering.

en viss spridning mellan landstingen, från 2,1 till 4,2 procent. I riket som helhet kan en tendens till minskning noteras under den senaste tioårs- perioden. Andelen återinskrivna eller döda är högre bland män än bland kvinnor. Återinskrivning och död kan bero på lokala komplikationer rela-terade till kirurgin, men också på andra medicinska komplikationer. Till de svenska knä- och höftprotesregistren rapporteras återinskrivningar på grund av lokala komplikationer, som krävt någon form av omoperation. Dessa register fångar dock inte de övriga medicinska komplikationerna. Med

samlade komplikationsmått är mer relevant för patienten och sjukvården än att bara rapportera en lokal höftkomplikation.

144



SOCIALSTYRELSEN


49.1. Oönskade händelser efter knä- och höftledsoperation

Oönskade händelser inom 30 dagar efter knä- eller total höftprotesoperation. Åldersstandardiserade värden.


Procent

0

1

2

3

4

5

6

7

8

2003—2005 2006—2008 2009—2011 2012—2014

145



SOCIALSTYRELSEN

0 2 4 6 8 10

Kalmar

Gävleborg

Uppsala

Örebro

Norrbotten

Halland

Västra Götaland

Skåne

Dalarna

Stockholm

Kronoberg

Västernorrland

Västerbotten

Jönköping

Blekinge

Östergötland

Sörmland

Värmland


Gotland

Västmanland

2,52

2,77

3,13

3,25

3,36

3,50

3,52

3,52

3,65

3,89

3,89

3,92

3,94

4,06

4,06

4,08

4,09

4,31

4,88

5,30

5,60

Procent

0 2 4 6 8 10

Gotland

Örebro

Kronoberg

Dalarna

Östergötland

Halland

Skåne

Kalmar

Uppsala

Blekinge

Jönköping

Västra Götaland

Stockholm

Västernorrland

Västerbotten

Norrbotten

Värmland

Gävleborg


Sörmland

Västmanland

1,16

1,36

1,90

1,91

1,94

1,97

1,99

2,08

2,11

2,15

2,27

2,27

2,30

2,37

2,42

2,48

2,56

2,58

2,70

2,87

3,54

Procent

49.2. Oönskade händelser efter knä- och höftledsoperation

Oönskade händelser inom 30 dagar efter knä- eller total höftprotesoperation, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

2012—2014 2009—2011 Riket 3,76

2012—2014 2009—2011 Riket 2,26

146



SOCIALSTYRELSEN

OsteoporosOsteoporos eller benskörhet innebär att benvävnaden är mindre tät och skelettet blir därmed skörare och lättare att bryta. Osteoporos gör i sig inte

de allvarligaste frakturerna och de leder ofta till funktionsnedsättning, ökad sjuklighet och för tidig död.

Osteoporos är ett vanligt tillstånd i Sverige. Var tredje kvinna i åldern

cirka 50 procent av alla kvinnor och 25 procent av alla män beräknas få en osteoporosrelaterad fraktur under sin livstid. Incidensen för höftfrakturer i Sverige är bland de högsta i världen [13].

Varje år inträffar i Sverige cirka 70 000 frakturer som har samband med osteoporos, varav 18 000 är höftfrakturer. Många personer med en höftfrak-tur får en bestående funktionsnedsättning, vilket kan innebära behov av utökade hjälpinsatser i hemmet eller behov av annat boende. Inom ett år efter

relaterade direkta sjukvårdskostnader.

Viktiga riskfaktorer för osteoporosrelaterade frakturer är hög ålder, tidigare fraktur, ärftlighet, kortisonbehandling i tablettform, tobaksrök-ning, låg vikt, hög alkoholkonsumtion, fallbenägenhet och fysisk inaktivitet. Förutom läkemedelsbehandling med exempelvis bisfosfonater bör patienterna erbjudas preventiva insatser med råd om levnadsvanor som rökavvänjning, ökad fysisk aktivitet och fallprevention.

147



SOCIALSTYRELSEN

50 Läkemedel mot benskörhet efter frakturOsteoporos eller benskörhet är en sjukdom som gör att benstommen förlorar en del av sin styrka. Detta leder i sin tur till att frakturer kan uppstå spontant eller vid lågenergitrauma, som vid fall i samma plan. Vanliga frakturer vid benskörhet är höft- och bäckenfrakturer, kotkompressioner i bröst- och länd-rygg, vissa knäfrakturer och brott på överarm (axel) och handled.

Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder men förekomsten ökar kraftigt med åldern och framför allt kvinnor drabbas. Bland 70-åriga kvinnor före-kommer osteoporos hos drygt 30 procent. I 65–70-årsåldern har cirka 25 pro-cent av kvinnorna redan fått en fraktur. Dessa kvinnor har en starkt förhöjd risk att i framtiden drabbas av ytterligare frakturer. Sjukdomen bedöms vara underdiagnostiserad och underbehandlad när det gäller både kvinnor och män [7].

Indikatorn visar andelen frakturdrabbade patienter som efter sjukhusvård behandlades med läkemedel mot benskörhet. Som förebyggande läkemedels-behandling räknas bisfosfonater eller hormonbehandling. Jämförelsen ba-seras på 47 380 patienter, varav nästan dubbelt så många kvinnor som män, som slutenvårdats för ett urval av frakturer under 2011–2013.

Andelen behandlade varierar mellan 7 och 18 procent, vilket tyder på att landsting och vårdgivare i olika grad och olika snabbt tagit till sig budska-pen i riktlinjer och tillämpar dem. I riket som helhet har andelen behandlade ökat jämfört med perioden 2008–2010. Kvinnor behandlas i betydligt högre utsträckning än män och männen behandlas nästan uteslutande med bisfosfo-nater. Andelen behandlade kvinnor är 17,2 procent jämfört med männen som är 5,1 procent.

Socialstyrelsen anger i målnivåer för rörelseorganens sjukdomar att an-

senast 2017 [16]. Förbättringspotentialen är alltså mycket stor.

För indikatorn fragilitetsfraktur har Socialstyrelsen fastställt målnivån till

148



SOCIALSTYRELSEN

2011—2013 2008—2010 Riket 5,06

Kalmar

Blekinge

Jönköping

Uppsala

Örebro

Halland

Skåne

Sörmland

Dalarna

Västra Götaland

Östergötland

Gotland

Kronoberg

Västerbotten


Gävleborg

Västmanland

Värmland

Stockholm

Västernorrland

Norrbotten

10,99

7,47

6,85

6,76

6,66

6,59

5,85

5,71

5,38

5,24

5,06

4,85

4,72

4,32

4,15

3,96

3,72

3,68

3,64

2,53

2,51

Procent

0 5 10 15 20 25 30

Östergötland

Halland

Kalmar

Jönköping

Uppsala

Sörmland

Örebro

Skåne

Västerbotten

Västra Götaland

Kronoberg

Dalarna

Blekinge

Stockholm

Värmland

Gotland

Gävleborg


Västernorrland

Norrbotten

Västmanland

25,89

23,38

22,65

21,91

21,23

20,03

19,78

17,65

16,97

16,95

16,92

16,90

16,50

15,91

15,00

13,36

12,58

12,21

12,20

10,99

10,63

Procent

0 5 10 15 20 25 30

50.1. Läkemedel efter fragilitetsfraktur

Andel patienter som behandlas med läkemedel mot benskörhet 0–12 månader efter fragilitetsfraktur, 2011–2013. Avser förstagångsfraktur och patienter 50 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

Varav bisfosfonater

24,3

21,4

21,6

20,7

19,3

17,7

18,6

16,3

15,1

15,6

15,4

15,2

16,1

14,1

14,0

12,4

10,3

11,6

11,0

9,6

10,0

2011—2013 2008—2010 Riket 17,16

Varav bisfosfonater

11,0

6,9

6,9

6,8

6,7

6,6

5,8

5,7

5,4

5,2

5,1

4,9

4,7

4,1

4,1

4,0

3,7

3,7

3,6

2,5

2,5

149



SOCIALSTYRELSEN

51 Antal återfrakturer inom 3 år efter fragilitetsfraktur När en person har drabbats av en osteoporosrelaterad fraktur är det viktigt att hälso- och sjukvården sätter in åtgärder för att så långt som möjligt före-bygga ytterligare frakturer. Åtgärderna kan bestå av läkemedelsbehandling för att stärka skelettet samt olika fallpreventiva åtgärder. Dessutom har en ökad fysisk aktivitet en positiv effekt på muskelfunktionen, balansen och i viss mån även bentätheten. Utan dessa åtgärder ökar risken för att patienten ska drabbas av en ny fraktur.

Strukturerade vårdkedjor för fragilitetsfrakturer frakturkedjor ökar andelen utredningar och behandlingar och kan minska andelen nya frakturer med runt 40 procent. Socialstyrelsen uppdaterade i december 2014 rekom-mendationen om systematisk riskvärdering, utredning och behandling vid fragilitetsfraktur till en högre prioritet [17].

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet nya frakturer inom tre år per 100 000 levnadsår hos personer 50 år och äldre som under mät-perioden hade en förstagångsfragilitetsfraktur som behandlades i sluten eller öppen specialiserad vård. Förstagångsfragilitetsfraktur betyder här att patien-

Mätperioden avser tid för första frakturen, efter vilken uppföljning har skett i tre år. Socialstyrelsens målnivå är att antalet återfrakturer ska minska med 20 procent i respektive landsting jämfört med utfallet 2003–2007 [16].

I riket som helhet inträffade inom tre år cirka 8 800 återfrakturer per 100 000 levnadsår. Variationen mellan landstingen var 5 100–12 500 åter-frakturer per 100 000 levnadsår. Kvinnor drabbas i högre grad av återfraktu-

Skillnaderna mellan landstingen är påtagliga och kan bero på skillnader i sekundärpreventiva insatser för personer som har drabbats av osteoporosre-laterade frakturer. Patientregistret omfattar inte patienter som har fått en ny fraktur som behandlats i primärvården. Diagnossättningen för kotfrakturer är ofta bristfällig och många av dessa patienter handläggs inom primär-vården. Eftersom patienter i primärvård inte ingår i patientregistret är det sannolikt att såväl antalet förstagångsfragilitetsfrakturer som återfrakturer underskattas i jämförelsen.

För indikatorn återfrakturer inom 3 år har Socialstyrelsen fastställt att antalet återfrakturer bör minska med 20 procent i respektive landsting fram till år 2018.

150



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

51.1. Återfrakturer efter en fragilitetsfraktur

Antal nya frakturer inom 3 år per 100 000 levnadsår efter förstagångsfraktur. Avser personer 50 år eller äldre. Mätperiod avser tid för första fraktur. Åldersstandardiserade värden.


Återfrakturer per 100 000 levnadsår

0

2 000

4 000

6 000

8 000

10 000

12 000

20112010200920082007200620052004

151



SOCIALSTYRELSEN

0 2 500 5 000 7 500 10 000 12 500 15 000

Uppsala

Dalarna

Örebro

Gotland

Blekinge

Sörmland

Skåne

Västernorrland

Västmanland

Västra Götaland

Kronoberg

Gävleborg

Värmland

Halland

Stockholm

Östergötland

Norrbotten

Kalmar

Västerbotten


Jönköping

4 136

4 440

4 799

5 120

5 160

5 222

5 299

5 463

6 083

6 298

6 407

6 479

6 653

6 763

7 166

7 334

8 222

8 865

8 926

9 624

9 954

2009—2011 2006—2008 Riket 6 606


0 2 500 5 000 7 500 10 000 12 500 15 000

Västmanland

Halland

Dalarna

Uppsala

Kronoberg

Gotland

Örebro

Blekinge

Västernorrland

Värmland


Gävleborg

Skåne

Sörmland

Västra Götaland

Östergötland

Stockholm

Kalmar

Jönköping

Västerbotten

Norrbotten

4 832

5 666

5 724

5 840

6 168

6 229

6 617

6 721

7 567

8 720

8 746

8 763

8 844

9 167

9 227

10 453

11 503

11 974

12 724

12 923

13 832


2009—2011 2006—2008 Riket 9 621

51.2. Återfrakturer efter en fragilitetsfraktur

Antal nya frakturer inom 3 år per 100 000 levnadsår efter förstagångsfraktur, 2009–2011. Avser personer 50 år eller äldre. Mätperiod avser tid för första fraktur. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

152



SOCIALSTYRELSEN

52 Fallskador bland äldre Fallolyckor är vanliga bland äldre personer och kan orsaka skador, förlorad självständighet, försämrad livskvalitet och dödsfall. Fallrisken ökar med stigande ålder, bland annat på grund av muskelsvaghet, syn- och hörselned-sättning, försämrad balans och gångförmåga samt sjukdom. Vissa typer av läkemedel utgör en ökad risk för fallolyckor [18].

Var tredje person 65 år och äldre som bor i eget boende faller minst en gång under året. I särskilda boenden är frekvensen högre och även på sjuk-hus inträffar många fallolyckor. Ungefär tio procent av fallolyckorna resulte-rar i en allvarlig skada, och en till två procent i en höftfraktur.

Fallolyckor går att förebygga. Fysisk träning minskar effektivt risken för både fall och frakturer hos äldre. Socialstyrelsen skärpte i december 2014 rekommendationen i de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar som avser fallpreventiva åtgärder i hemmet [18].

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet vårdtillfällen på sjuk-hus eller vid läkarbesök i öppen specialiserad vård till följd av fallolyckor bland personer 65 år och äldre per 100 000 invånare.

vårdats för fallskador under perioden 2012–2014. Variationen mellan de olika landstingen är ganska stora, från knappt 7 000 till drygt 11 000 vårdkontak-ter. Kvinnor skadar sig i betydligt högre utsträckning än män.

153



SOCIALSTYRELSEN


52.1. Fallskador bland äldre

Antal personer som vårdats för fallskador i sluten vård eller vid läkarbesök i special-iserad öppen vård per 100 000 invånare 65 år och äldre. Åldersstandardiserade värden.



0

2 000

4 000

6 000

8 000

10 000

12 000

14 000

16 000

2009 2010 2011 2012 2013 2014

154



SOCIALSTYRELSEN

0 2 500 5 000 7 500 10 000 12 500 15 000

Västernorrland

Värmland

Gävleborg

Halland

Västra Götaland

Blekinge

Västmanland

Örebro

Dalarna

Jönköping

Norrbotten

Gotland

Sörmland

Uppsala

Kalmar

Kronoberg

Skåne


Östergötland

Västerbotten

Stockholm

5 386

5 719

6 025

6 559

6 593

6 624

7 106

7 137

7 160

7 176

7 214

7 234

7 254

7 369

7 752

7 754

8 115

8 206

8 265

8 734

9 059

2012—2014 2009—2011 Riket 7 510


0 2 500 5 000 7 500 10 000 12 500 15 000

Västernorrland

Värmland

Halland

Gävleborg

Blekinge

Västmanland

Sörmland

Dalarna

Uppsala

Västra Götaland

Norrbotten

Örebro

Jönköping

Kalmar

Gotland

Kronoberg


Östergötland

Skåne

Västerbotten

Stockholm

8 116

8 280

9 293

9 441

9 795

9 845

10 019

10 085

10 270

10 311

10 596

10 687

10 713

10 723

11 111

11 180

11 615

12 093

12 295

12 834

12 880


2012—2014 2009—2011 Riket 11 075

52.2. Fallskador bland äldre

Antal personer som vårdats för fallskador i sluten vård eller vid läkarbesök i specialiserad öppen vård per 100 000 invånare 65 år och äldre, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

155



SOCIALSTYRELSEN

Reumatoid artritReumatoid artrit (RA) kallas också ledgångsreumatism. Det är en kronisk

händer och fötter. Mellan 0,5 och 1,0 procent av Sveriges befolkning har RA. Även om man

kan få RA i vilken ålder som helst är det vanligast att man får sjukdomen mellan 45 och 65 års ålder. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män och den påverkar också det dagliga livet i större utsträckning för kvinnor

-lång [13].

tion och många förlorar arbetsförmågan redan efter en kortare tids sjukdom. Dessutom har en ökad dödlighet påvisats som ofta orsakas av hjärt-kärlsjuk-dom.

Vid RA är det viktigt att så tidigt som möjligt ställa diagnos för att snabbt kunna inleda en effektiv läkemedelsbehandling som minskar uppkomsten av ledskador.

RA behandlas med olika läkemedel, fysisk träning och rehabilitering. Under de senaste åren har behandlingsresultaten för nyinsjuknade personer successivt förbättrats. Fler personer uppnår låg sjukdomsaktivitet och en begränsad funktionsnedsättning. Läkemedelsbehandlingen är långsiktig och kräver noggrann uppföljning, eftersom sjukdomen kvarstår livet ut.

dämpas minskar nedbrytningen av brosk och ben, vilket i sin tur minskar

tumörnekroshämmare (TNF), varför även TNF-hämmare används för att

kroppens leder. Under de senaste åren har antalet biologiska läkemedel mot RA ökat. Det

innebär att en person med sjukdomen kan prova en annan TNF-hämmare el-ler ett annat biologiskt läkemedel, om en typ inte ger effekt eller har slutat att verka. Exempel på andra biologiska läkemedel är abatacept, rituximab och tocilizumab. Kombinationsbehandling med olika läkemedel är också vanligt förekommande. Vid behandling med TNF-hämmare och andra biologiska läkemedel bör man alltid ta med den ökande risken för allvarliga infektioner i beräkningen.

Det är svårt att uppskatta den globala incidensen och prevalensen av RA

av sjukdomen.

156



SOCIALSTYRELSEN

53 Patienter med reumatoid artrit som fått diagnos inom 20 veckorDet är angeläget att ställa diagnosen RA för att kunna påbörja lämplig be-handling så tidigt som möjligt [13]. Många patienter har haft besvär under en

-men i många fall kommer smygande och initialt negligeras eller misstolkas av individen. Det förekommer även att primärvården inte har uppfattat symtomen korrekt eller inte har genomfört åtgärder inom rimlig tid, samt att väntetider till specialistvården har lett till en senare diagnos än vad som varit

ha varat i över sex veckor. Genom att korta tiden mellan symtomdebut och diagnos kan lämplig behandling sättas in i ett tidigare skede av sjukdomen.

Datakällan är Svensk reumatologis kvalitetsregisters (SRQ:s) modul för uppföljning av RA med mindre än ett års symtomduration, därför ingår en-dast patienter med kortare tid än 13 månader från symtom till diagnosdatum.

20 veckor år 2013–2014. Variationen är stor mellan de olika landstingen från 34 till 80 procent. Män blir diagnosticerade i tid i högre utsträckning än kvinnor. Socialstyrelsen målnivå är att andelen som nydiagnosticeras inom

-vån i riket uppnåddes år 2014 då andelen var drygt 55 procent.

För indikatorn tidig diagnos av reumatoid artrit har Socialstyrelsen fastställt att andelen patienter som

157



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

53.1. Patienter med RA som fått diagnos inom 20 veckor

Andel patienter med reumatoid artrit som nydiagnosticerats inom 20 veckor bland dem som har under 13 månaders sjukdomsduration.

Källa: Svensk Reumatologis Kvalitetsregister

Procent

30

40

50

60

70

80

2014201320122011

¹ Färre än 30 fall 2011–2012² Färre än 30 fall

0 20 40 60 80 100

Gotland¹

Dalarna

Stockholm

Uppsala

Sörmland

Västerbotten

Halland

Jönköping

Västmanland

Kronoberg¹

Gävleborg

Skåne

Östergötland

Norrbotten

Kalmar

Västra Götaland

Västernorrland

Blekinge

Örebro

Värmland²

Jämtland Härjedalen²

80,0

69,6

58,8

52,3

51,1

50,6

46,0

45,4

45,3

44,7

44,7

42,6

42,2

42,0

41,9

39,9

39,1

38,3

34,5

Procent

2013—2014 2011—2012 Riket 48,7

53.2. Patienter med RA som fått diagnos inom 20 veckor

Andel patienter med reumatoid artrit som nydiagnosticerats inom 20 veckor bland dem som har under 13 månaders sjukdomsduration, 2013–2014.


158



SOCIALSTYRELSEN

54 Biologiska läkemedel vid reumatoid artritBiologiska läkemedel är för en del patienter ett viktigt behandlingsalternativ. Dessa påverkar immunsystemet och ges inom reumatologisk specialistvård antingen av patienten själv som injektioner eller av vården som intravenösa

påtagligt och att funktionsnedsättningen begränsas. Läkemedlen har en del biverkningar och kostar cirka 70–150 000 kronor per patient och år. Det är dock viktigt att de patienter som behöver får tillgång till biologiska läkeme-del, men att patienter som mår bra med annan antireumatisk behandling inte behandlas med dem. Tillsammans med mått på patientens sjukdomsaktivitet och funktionsnedsättning är det viktigt att följa omfattningen av den biolo-giska behandlingen i de olika landstingen [7].

Indikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet patienter med RA, som har en pågående behandling med biologiskt läkemedel, per 100 000 in-vånare i landstingen. Källan till uppgiften om antalet patienter med behand-ling är kvalitetsregistret SRQ. SRQ:s täckningsgrad för biologiska behand-

andra nationella register. Tidigare analyser har pekat på att täckningsgraden

mellan olika landsting.I december 2014 hade 160 patienter med RA per 100 000 invånare i hela

riket biologisk behandling. Variationen mellan landstingen är stora och

beror på att förekomsten av RA är högre bland kvinnor. Antalet behandlade i riket har ökat jämfört med 2013 då antalet var 150 per 100 000 invånare.

inga tecken på att överbehandling sker i de landstingen där antalet behand-lade är högt. Avgörande vid tolkning bör vara hälsoutfallet för patienten. Skillnader i hälsoutfall mellan grupper med olika behandlingar kan bäst ses i SRQ. Detta innehåller ännu främst patienter med biologisk behandling och en mindre andel av dem som har annan antireumatisk behandling. Det pågår ett arbete för att öka täckningsgraden, så att även patienter utan biologisk be-handling ska inkluderas i SRQ. Då ökar möjligheterna att jämföra hälsoläget hos patienter med olika behandlingar.

Socialstyrelsens målnivå är att behandling med biologiska läkemedel bör ligga i nivå +/- 25 procent med utgångspunkt från genomsnittet i riket [16].

För indikatorn biologiska läkemedel vid reumatoid artrit har Socialstyrelsen föreslagit att antalet patienter per 100 000 invånare som behandlas med biologiska läkemedel bör vara +/- 25 procent från riksgenomsnittet.

159



SOCIALSTYRELSEN

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450

Gotland

Sörmland

Örebro

Kalmar

Skåne

Västmanland

Västernorrland

Dalarna

Norrbotten

Gävleborg

Kronoberg

Värmland

Halland

Uppsala

Stockholm

Jönköping

Västra Götaland

Östergötland


Blekinge

Västerbotten

155,3

97,0

96,6

93,8

92,3

92,2

87,7

86,1

85,7

85,1

79,2

78,1

75,9

73,5

72,9

70,0

69,1

68,5

66,3

65,4

56,5

31 dec 2014 31 dec 2013 Riket 78,6


0 50 100 150 200 250 300 350 400 450

Gotland

Kalmar

Örebro

Skåne

Kronoberg

Västernorrland

Blekinge

Dalarna

Sörmland

Norrbotten

Västmanland

Stockholm

Jönköping

Gävleborg

Värmland

Västra Götaland

Halland

Uppsala

Östergötland


Västerbotten

428,5

286,2

285,3

273,6

268,1

265,7

259,9

258,5

247,6

245,6

243,1

241,2

232,6

226,9

220,6

218,5

216,5

209,0

200,9

195,2

194,4


31 dec 2014 31 dec 2013 Riket 240,6

54.1. Biologiska läkemedel vid reumatoid artrit

Antal patienter med biologiskt läkemedel vid reumatoid artrit per 100 000 invånare, 31 december 2014. Avser patienter 18 år och äldre.


Kvinnor

Män

160



SOCIALSTYRELSEN

55 Patientrapporterad hälsa vid behandling med biologiska läkemedelPatientens egen upplevelse av hälsan är särskilt viktig när man ska påbörja en ny behandling vid en kronisk sjukdom som RA. Den förbättring patienten upplever i sin hälsa vid behandlingen följs i SRQ, helt ur patientperspektiv och individuellt, med en visuell analogskala (VAS). En klar förbättring i patientrapporterad hälsa kan ses precis i början av en biologisk behandling, vilket framgår av skillnaden mellan indikatorvärdet och värdet vid behand-lingsstart, som syns till höger i diagrammen. Ett lågt värde på VAS-skalan är bra.

Biologisk behandling ges när annan antireumatisk behandling sviktar, och

hälsan är betydelsefull när helt nya behandlingsmetoder införs, och då särskilt vilka effekter läkemedlen har i klinisk vardagsvård, vilket avspeglas i SRQ.

Många patienter kan räkna med att bli så mycket förbättrade att en stor del av deras upplevda sjukdomsbörda försvinner med den första biologiska behandlingen. Den största förbättringen av upplevd hälsa som uppnås i något landsting kan vara riktmärke för vad som skulle kunna vara möjligt, förut-satt att patientgrupperna som jämförs har lika förutsättningar att bli bättre. Det kan inte förväntas att alla patienter ska uppleva full hälsa som resultat av sin första biologiska behandling, särskilt om tidigare antireumatiska behand-lingar sviktat. Någon bestämd grad av hälsa som bör uppnås kan inte heller fastställas, eftersom ingen kan uttala sig om vad alla patienter skulle kunna vara nöjda med.

Patienten mäter själv sin hälsa vid besöket hos en specialist, när det har konstateras att tidigare prövad behandling har varit otillräcklig och det första biologiska läkemedlet sätts in. Detta kan jämföras med genomsnittet vid de uppföljningsbesök som görs under det kommande året (4–12 månader efter det första besöket).

I riket 2012–2013 var medianen för VAS-värdet 24 efter behandlingsstart med biologiska läkemedel, innan behandlingsstart var värdet 60. Medianen för de patientrapporterade VAS-värdena efter behandlingsstart varierade

161



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor

Män

25

21

Median (VAS 0–100)


60

56

0 10 20 30 40 50 60

55.1. Patientrapporterad hälsa – biologiska läkemedel

Patientrapporterad hälsa 4–12 månader efter behandlingsstart (samt vid behandlingsstart) av första biologiska läkemedel vid reumatoid artrit, 2012–2013. Mätperiod avser tid för uppföljning.

Vid behandlingsstart

Median (VAS 0–100)

Riket 24


Halland

Uppsala

Västmanland

Sörmland

Dalarna

Skåne

Stockholm

Värmland

Gotland

Västerbotten

Västra Götaland

Kalmar

Gävleborg

Jönköping

Norrbotten

Östergötland

Örebro

Västernorrland

Blekinge

Jämtland Härjedalen¹

Kronoberg¹

9

15

17

18

19

20

20

24

25

25

26

27

30

30

30

30

31

35

39

Värde vid behandlingsstart

47

60

59

61

56

63

53

61

44

66

60

65

63

58

65

62

61

54

60

0 10 20 30 40 50

55.2. Patientrapporterad hälsa – biologiska läkemedel

Patientrapporterad hälsa 4–12 månader efter behandlingsstart (samt vid behandlingsstart) av första biologiska läkemedel vid reumatoid artrit, 2012–2013. Mätperioden avser behandlingsstart.



SOCIALSTYRELSEN

Demens

Risken att insjukna i demenssjukdom ökar med stigande ålder. Det är

år eller äldre som har en demenssjukdom. Varje år insjuknar drygt 25 000 personer i en demenssjukdom och ungefär

att insjukna i demenssjukdom har ökat under senare år. Däremot kommer antalet personer med demenssjukdom att öka efter 2020, när det stora antalet

förväntas antalet personer med demenssjukdom nästan fördubblas, vilket innebär en stor framtida utmaning för samhället.

Samhällskostnaderna för vård och omsorg till personer med demenssjuk-dom beräknas uppgå till drygt 50 miljarder kronor, varav 85 procent av kostnaderna faller på kommunerna, 5 procent på landstingen och resterande

56 Förskrivning av demensläkemedelNär en person har fått en demensdiagnos påbörjas ofta behandling med demensläkemedel. För vissa demenssjukdomar, som till exempel lindrig kognitiv

de nationella riktlinjerna inte vetenskapligt stöd för läkemedelsbehandling. I de nationella riktlinjerna ges därför enbart rekommendationer om att behandling med demensläkemedel bör ges till personer med Alzheimers sjukdom.

Alzheimers sjukdom går ännu inte att bota, men demensläkemedel kan bidra till att personer med sjukdomen under en period kan upprätthålla sin kognitiva förmåga och funktionsförmåga.

nitiva symtom vid Alzheimers sjukdom: kolinesterashämmare (donezepil, galan-tamin och rivastigmin) och memantin. Kolinesterashämmare är avsedda för behandling vid mild till måttlig Alzheimers sjukdom och memantin för behand-ling vid måttlig till svår Alzheimers sjukdom.

Indikatorn visar andelen personer 65 år och äldre som behandlas med de-mensläkemedel. Andelen personer över 65 år med Alzheimers sjukdom beräk-

mellan landstingen från 1,2 till 2,7. Förskrivningen har ökat i nästan alla lands-ting både för män och kvinnor. Kvinnor behandlas i något högre utsträckning än

163

Demens


SOCIALSTYRELSEN

Procent

Källa: Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen

Kvinnor Män

0

1

2

3

4

5

6

90+85–8980–8475–7970–7465–69

56.1. Förskrivning av demensläkemedel i olika åldersgrupper

Andel äldre i olika åldersgrupper som behandlas med demensläkemedel, 31 december 2014.

164

Demens


SOCIALSTYRELSEN

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0

Västerbotten

Västmanland

Kalmar

Uppsala

Stockholm

Värmland

Norrbotten

Gävleborg

Dalarna

Västra Götaland

Östergötland

Skåne

Gotland

Jönköping


Sörmland

Västernorrland

Kronoberg

Blekinge

Örebro

Halland

2,55

2,34

2,10

1,93

1,91

1,86

1,86

1,82

1,76

1,74

1,73

1,70

1,58

1,47

1,44

1,43

1,43

1,33

1,22

1,18

1,16

Procent

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0

Västmanland

Västerbotten

Kalmar

Värmland

Norrbotten

Uppsala

Stockholm

Gotland

Dalarna

Gävleborg


Skåne

Östergötland

Västra Götaland

Jönköping

Sörmland

Västernorrland

Kronoberg

Blekinge

Halland

Örebro

2,78

2,77

2,57

2,32

2,30

2,26

2,14

2,06

2,04

2,02

1,90

1,88

1,87

1,81

1,78

1,71

1,71

1,64

1,56

1,27

1,25

Procent

56.2. Förskrivning av demensläkemedel

Andel personer 65 år och äldre som behandlas med demensläkemedel, 31 december 2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

31 december 2014 31 december 2013 Riket 1,74


165

Demens


SOCIALSTYRELSEN

57 Behandling med antipsykosmedel till äldre Om en person med demenssjukdom uppvisar svåra beteendemässiga eller psykiska symtom, som till exempel mycket aggressivt beteende, och om andra åtgärder inte visat sig ha effekt kan det i vissa fall bli aktuellt med behandling med antipsykosmedel. Detta bör dock endast ske i undantagsfall, när personcentrerade omvårdnadsinsatser och anpassning av vårdmiljön visat

äldrevården används dessa läkemedel emellertid ofta för att dämpa beteen-desymtom såsom motorisk oro, rop och vandring, oftast med blygsam eller ingen effekt. Preparaten är starkt förknippade med biverkningar av olika slag, såsom passivitet, kognitiva störningar och Parkinsonliknande symtom. De har också negativa effekter på känslolivet och sociala funktioner, samt medför en ökad risk för stroke och förtida död hos äldre med demenssjuk-dom. Om behandling bedöms som nödvändig bör låga doser tillämpas och en kort behandlingstid planeras, med snar (inom två veckor) utvärdering av effekt och eventuella bieffekter. Behandlingen bör också omprövas med täta intervall för att kunna ta ställning till utsättning eller dosminskning.

Indikatorn visar användningen av antipsykotiska läkemedel hos personer som är 65 år och äldre. Personer med diagnosen psykossjukdom har inte exkluderats.

I riket som helhet behandlas 1,6 procent med antipsykotiska läkemedel, vilket är en marginell ökning jämfört med 2013. Variationen mellan lands-tingen sträcker sig mellan 1,0 och 2,3 procent. Kvinnor behandlas i något högre utsträckning än männen.

166

Demens


SOCIALSTYRELSEN

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0

Sörmland

Västmanland

Östergötland

Gävleborg

Gotland

Halland

Skåne

Kalmar

Örebro

Västernorrland

Stockholm

Uppsala

Värmland


Kronoberg

Blekinge

Jönköping

Västra Götaland

Dalarna

Västerbotten

Norrbotten

0,97

1,01

1,03

1,05

1,06

1,13

1,17

1,18

1,23

1,26

1,32

1,32

1,36

1,37

1,38

1,41

1,43

1,51

1,51

1,60

2,10

Procent

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0

Gotland

Västmanland

Sörmland

Östergötland


Halland

Gävleborg

Västernorrland

Örebro

Kalmar

Skåne

Uppsala

Stockholm

Jönköping

Kronoberg

Värmland

Blekinge

Dalarna

Västra Götaland

Västerbotten

Norrbotten

0,92

1,35

1,46

1,47

1,53

1,54

1,56

1,58

1,60

1,60

1,62

1,65

1,84

1,85

1,85

1,88

1,89

1,99

2,04

2,12

2,48

Procent

57.1. Behandling med antipsykosmedel bland äldre

Andel personer 65 år och äldre som behandlas med antipsykosläkemedel, 31 december 2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män




SOCIALSTYRELSEN

Bipolär sjukdom, depression och schizofreni

Depression och ångestsyndrom tillhör de stora folksjukdomarna och drabbar människor i alla åldrar [20]. Prevalensen varierar mellan olika undersökning-

5–8 procent. Med punktprevalens menas hur stor andel av befolkningen som -

giska undersökningar är livstidsrisken att insjukna i en depression cirka 36 procent för kvinnor och 23 procent för män.

Ångestsyndrom är vanligt förekommande och ses också som en av våra folksjukdomar. Uppskattningsvis drabbas 25 procent av befolkningen någon gång i livet av ett ångestsyndrom.

När det gäller bipolär sjukdom uppges andelen som drabbas någon gång i livet vara 1–2 procent. Bipolär sjukdom är lika vanlig hos män som hos kvin-

Depression, ångestsyndrom och bipolär sjukdom är allvarliga sjukdomstillstånd. De kan innebära att personen som drabbas får stora eller mycket stora svårigheter att klara vardagslivet, med nedsatt livskvalitet som

kan sjukdomen successivt förvärras och leda till ytterligare funktionsned-

också en ökad risk för självmordstankar, självmordsförsök och självmord. Detta är särskilt påtagligt vid de svårare tillstånden.

-ligheten betydande jämfört med normalbefolkningen.

Den specialiserade psykiatrin svarar för cirka tio procent av landstingens totala kostnader för hälso- och sjukvården [7]. I utvärderingen av vård och insatser för depression, ångest och schizofreni som Socialstyrelsen publi-cerade 2013 konstaterades att den psykiatriska vården inte har haft samma kostnadsutveckling som andra specialiteter, däremot har vårdproduktionen

gäller kostnader per invånare för psykiatrisk vård [20].För psykiatrisk vård, och generellt för gruppen psykiskt funktionshin-

drade, behöver både beskrivningssystem i stort och indikatorer utvecklas. En -

nationella obligatoriska hälsodataregistren, framför allt gäller detta uppgifter om åtgärder för läkarbesök inom öppenvården. Socialstyrelsen anser att det

ska rapporteras saknas i dag mellan 75 och 80 procent av de insatser som utförs inom den öppna specialiserade vården inom psykiatrin. För att kunna beskriva den psykiatriska öppenvårdens innehåll har Socialstyrelsen före-

168



SOCIALSTYRELSEN

slagit till regeringen att även uppgifter om andra besök än läkarbesök ska rapporteras till patientregistret. Inledningsvis föreslås att uppgiftsskyldig-heten för andra yrkesgruppers insatser i den öppna psykiatriska vården ska begränsas till vissa vårdinsatser. Den utökade uppgiftsskyldigheten bör gälla oavsett vilken yrkesgrupp som utför vården och såväl legitimerade som icke-legitimerade yrkesgruppers vårdåtgärder bör omfattas enligt förslaget.

Vanligt med samsjuklighet Det saknas kunskap om vilken behandling som är bäst vid samsjuklighet vid depression och ångestsyndrom, det vill säga när en person lider av ytterligare en sjukdom utöver dessa. Trots att många behandlingsstudier har gjorts på personer med samsjuklighet är effektmåtten främst knutna till den ena sjuk-domen, exempelvis depressionsinslaget. Att denna kunskap saknas försvå-rar också möjligheten att utarbeta kunskapsbaserade rekommendationer på gruppnivå.

ångestsyndrom som vid andra sjukdomar som behandlas inom hälso- och sjukvården. Det är till exempel mycket vanligt att en person har symtom på både nedstämdhet och oro. På samma sätt är det vanligt med depres-sions- respektive ångestsymtom vid andra psykiska funktionsnedsättningar. Dessutom kan ett samtidigt missbruk av till exempel alkohol försvåra såväl bedömningen som behandlingen.

Personer med depression och ångestsyndrom har ofta samtidiga smärtpro-blem och löper även större risk än normalbefolkningen att drabbas av olika kroppsliga sjukdomar. Dessutom är prognosen att tillfriskna från en kropps-lig sjukdom ofta sämre om personen samtidigt har en depression. Barn och unga som har en kroppslig sjukdom löper även en ökad risk att bli deprime-rade.

Samsjuklighet är en komplicerande faktor som hälso- och sjukvården bör ta hänsyn till när de diagnostiserar och behandlar enskilda patienter. Be-handlaren ska bedöma patientens totala sjukdomsbild och vårdbehov. Genom

-dera dem utifrån hur angelägna de är, kan behandlaren kombinera metoder och skräddarsy dem utifrån patientens behov.

Övergripande indikatorer psykiatrisk vård

58 Väntat högst 30 dagar på utredning eller behandling inom BUP

-ens om en särskild satsning för barn och unga med psykisk ohälsa. Ett första mottagningsbesök hos den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin ska

nationella vårdgarantin. Från och med 2011 gäller att även fördjupad utred-ning och start av behandling ska kunna erbjudas inom 30 dagar.

169



SOCIALSTYRELSEN

Ekonomiska stimulansmedel utgår till de landsting och regioner som når mål om hur stor andel av patienterna som når tidsgränserna för den särskilda satsningen. Indikatorn baseras på uppgifter som varje månad rapporteras till den nationella väntetidsdatabasen.

Indikatorn visar andelen barn och unga som väntat högst 30 dagar på utredning/behandling inom barn- och ungdomspsykiatri i mars 2015. I riket som helhet var andelen som väntat högst 30 dagar 84 procent, vilket är en ökning jämfört med mars 2014. Det är stor variation mellan de olika lands-

av väntetider. De medicinska indikationerna, kriterierna för när en patient ska ges en viss behandling, kan variera inom landet.

50 60 70 80 90 100


Skåne

Sörmland

Uppsala

Västmanland

Östergötland

Blekinge

Gotland

Västernorrland

Jönköping

Kalmar

Gävleborg

Halland

Kronoberg

Värmland

Örebro

Norrbotten

Stockholm

Västra Götaland

Dalarna

Västerbotten

100

99

99

99

99

99

95

95

95

93

89

88

88

88

87

87

85

78

75

52

49

Procent

mars 2015 mars 2014 Riket 84

58.1. Väntat högst 30 dagar på utredning/behandling inom BUP

Andel som väntat högst 30 dagar på fördjupad utredning eller behandling inom barn- och ungdomspsykiatri, mars 2015.


170



SOCIALSTYRELSEN

59 Väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatriUppgifterna omfattar antal väntande för ett planerat första mottagningsbesök

mottagning av alla väntande patienter.

väntetider. De medicinska indikationerna, kriterierna för när en patient ska ges en viss behandling, kan variera inom landet.

Totalt

59.1. Väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatri

Andel som väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatri.


Procent

92

94

96

98

100

jul-15jun-15maj-15apr-15mar-15feb-15jan-15dec-14nov-14okt-14sep-14aug-14jul-14jun-14maj-14apr-14mar-14feb-14

171



SOCIALSTYRELSEN

Östergötland

Blekinge

Stockholm

Jönköping

Örebro

Västernorrland

Kronoberg

Gotland


Västra Götaland

Värmland

Dalarna

Gävleborg

Sörmland

Norrbotten

Västerbotten

Skåne

Västmanland

Kalmar

Uppsala

Halland

99

99

99

99

99

99

97

97

97

97

96

96

96

95

94

93

92

91

88

87

81

Procent

mars 2015 mars 2014 Riket 96

50 60 70 80 90 100

59.2. Väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatri

Andel som väntat högst 90 dagar på besök inom vuxenpsykiatri, mars 2015.


172



SOCIALSTYRELSEN


60.1. Självmord i befolkningen

Antal självmord och dödsfall med oklar avsikt per 100 000 invånare. Åldersstandardiserade värden.



0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

50

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

60 Självmord i befolkningenIndikatorn visar, efter åldersstandardisering, antalet självmord per 100 000 invånare under perioden 2012–2014. Totalt är antalet självmord, inklusive

Utvecklingen över tid visar att ingen förbättring kan ses. Män har en tydligt högre självmordsdödlighet än kvinnor.

gjorts systematiska självmordsriskbedömningar i tillräckligt hög utsträckning, att dokumentation är ofullständig och att verksamheten inte har följt de egna regionala vårdprogrammen. För att bedöma hälso- och sjukvårdens insatser skulle istället självmord efter vårdkontakter kunna vara en tänkbar indikator. I praktiken är det emellertid svårt att utforma en sådan på ett relevant sätt och med tillförlitliga data på en nationell nivå. En anledning är att uppgifter om

endast är läkarbesök i den öppna specialiserade vården som rapporteras till patientregistret. I utvärderingen av vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni, som Socialstyrelsen publicerade 2013 [20], redovisas dock att nästan 60 procent av dem som begick självmord under 2010 (säkra självmord

173



SOCIALSTYRELSEN

2012—2014 2009—2011 Riket 22,4

Västerbotten

Halland

Västra Götaland

Jönköping

Västernorrland

Skåne

Stockholm

Östergötland

Värmland

Uppsala

Norrbotten


Blekinge

Dalarna

Kalmar

Gävleborg

Kronoberg

Gotland

Sörmland

Örebro

Västmanland

12,8

18,9

20,7

21,2

21,3

21,4

21,5

22,2

23,6

23,7

24,2

24,5

24,8

25,4

25,4

25,9

25,9

26,3

26,3

27,2

32,8


0 10 20 30 40

Dalarna

Blekinge

Kronoberg

Jönköping

Halland

Västerbotten

Sörmland

Östergötland

Skåne

Örebro

Värmland

Västra Götaland

Västernorrland


Uppsala

Norrbotten

Stockholm

Kalmar

Gävleborg

Västmanland

Gotland

6,5

7,0

7,1

7,2

7,6

8,0

8,7

8,7

8,7

9,0

9,2

9,5

10,3

10,7

10,7

10,8

11,5

12,3

12,3

12,9

23,6


0 10 20 30 40

60.2. Självmord i befolkningen

Antal självmord och dödsfall med oklar avsikt per 100 000 invånare, 2012–2014. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

Varav med oklar avsikt

2,8

1,2

1,5

1,3

1,9

1,8

3,1

1,8

1,8

1,6

2,7

1,7

3,8

0,0

4,4

2,5

3,6

3,2

4,1

5,9

7,2

2012—2014 2009—2011 Riket 9,7

Varav med oklar avsikt

2,2

3,3

3,0

4,1

3,1

4,8

6,9

2,7

3,5

9,5

4,0

6,3

6,4

9,5

3,9

6,2

8,3

6,4

8,0

3,7

10,6

174



SOCIALSTYRELSEN

61 Undvikbar somatisk slutenvård för personer med psykiatrisk diagnosIndikatorn undvikbar somatisk slutenvård ska belysa omhändertagandet vid

-serad vård. Slutenvård kan till viss del undvikas genom till exempel kontinu-erlig uppföljning av insatt behandling, preventiva insatser med mera.

med undantag för demens) och haft minst ett somatiskt slutenvårdstillfälle med någon av de ingående diagnoserna 2014. Av dem som har vårdats

slutenvårdstillfälle. Denna siffra ska jämföras med hela befolkningen där de vårdade var 401 per 100 000 invånare med samma diagnoser. Resultatet tyder på skillnader mellan de olika landstingen men risken för slumpvaria-tion är stor.

Den större andelen kan till exempel bero på att sjukdomen upptäcks sent i förloppet, att behandlingen inte alls sker eller tar längre tid och att pa-tienterna är sämre på att följa ordinationer. Dessutom har gruppen en ökad

-

sjukdomsgrupper som ingår, snarare än att männen får sämre insatser i öp-pen vård.

Personer med en allvarlig psykisk störning kan också ha svårt att sköta viss somatisk behandling i öppen somatisk vård, vilket kan göra att patien-ten vårdas inneliggande. Skälen till att patienter med psykiatrisk diagnos i högre utsträckning vårdas i sluten somatisk vård i enlighet med indikatorn bör studeras närmare. Förekomsten av vissa sjukdomstillstånd kan skilja sig åt mellan olika landsting och även diagnossättningen och registreringen kan variera. Tillgången på platser i sluten vård spelar sannolikt också in. Med många slutenvårdsplatser är trösklarna för att skrivas in vid sjukhus lägre. Detta gäller för både den somatiska och den psykiatriska vården. Faktorer som dessa kan ha påverkat landstingens resultat.

175



SOCIALSTYRELSEN

2014 2013 Riket 2 058



2014 2013 Riket 1 896

Dalarna

Gävleborg

Uppsala

Västerbotten

Västra Götaland

Östergötland

Sörmland

Stockholm

Örebro

Skåne

Västmanland

Halland

Blekinge

Norrbotten

Gotland

Kronoberg


Jönköping

Västernorrland

Kalmar

Värmland

1 417

1 467

1 484

1 541

1 832

1 919

1 948

2 077

2 135

2 142

2 169

2 250

2 264

2 306

2 335

2 359

2 366

2 575

2 617

2 642

2 779

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000

Uppsala

Kalmar

Sörmland


Blekinge

Västmanland

Örebro

Skåne

Stockholm

Gävleborg

Västra Götaland

Norrbotten

Östergötland

Jönköping

Dalarna

Kronoberg

Västerbotten

Halland

Värmland

Västernorrland

Gotland

1 119

1 261

1 268

1 558

1 672

1 690

1 717

1 741

1 771

1 897

1 928

1 968

1 977

2 121

2 191

2 295

2 474

2 517

2 768

2 941

3 234

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000

61.1. Undvikbar slutenvård, personer med psykiatrisk diagnos

Antal personer med undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen per 100 000 patienter, 2014. Avser personer 20–59 år med tidigare psykiatrisk vård. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

Hela befolkningen

348

451

423

395

455

425

399

388

370

421

408

445

431

538

472

450

457

436

508

527

462

Hela befolkningen

471

333

309

387

367

379

432

364

338

386

408

358

440

413

525

432

393

465

525

508

460

176



SOCIALSTYRELSEN

Bipolär sjukdomBipolär sjukdom är en livslång sjukdom som innebär att en person kan ha såväl maniska som depressiva sjukdomsepisoder [20]. Mellan sjukdoms-episoderna är många personer helt utan symtom, medan andra har ständiga humörsvängningar. Det är viktigt att få adekvat behandling så tidigt som möjligt, eftersom sjukdomen annars medför stora sociala och medicinska på-frestningar. Det är också angeläget att ge återfallsförebyggande behandling.

62 Överdödlighet för patienter med bipolär sjukdomBipolär sjukdom är förknippad med en ökad tidig dödlighet till följd av allmänna medicinska sjukdomar. Dödligheten i vissa somatiska sjukdomar har i studier visat sig vara betydligt högre bland patienter med bipolär spektrumstörning. Detta gäller till exempel hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdom samt cerebrovaskulära (sjukdomar i hjärnans blodkärl) och endokrina störningar (hormonsjukdomar) [20].

Tidigare var den högre dödligheten bland personer med bipolär sjukdom kopplad till ett högre antal självmord och olyckor. I dag behandlas många personer med bipolär sjukdom med stämningsstabiliserande läkemedel som i stället kan ge en ökad risk för fetma och metabola syndrom. Alltså har orsakerna till den ökade dödligheten förändrats. Metabola syndrom är sam-lingsnamnet för ett antal faktorer som ökar risken för insjuknande i hjärt-kärlsjukdom.

Indikatorn visar dödligheten bland personer, 20 år och äldre, med bipolär -

I riket som helhet är värdet 1,65 bland personer med bipolär sjukdom. Samtliga landsting redovisar en överdödlighet.

I ett urval av länder har Sverige har den lägsta överdödligheten i Norden bland personer med bipolär sjukdom [4]. Observera att åldrar och ålders-standardisering skiljer sig åt mellan OECD:s jämförelser å ena sidan och jämförelser mellan svenska landsting å andra sidan. Detta gör att värdet för Sverige skiljer sig åt.

177



SOCIALSTYRELSEN

0 1 2 3 4 5 6


Israel¹

Sverige

Norge

Danmark

Korea

Nya Zeeland

Finland

2,60

2,65

3,21

3,28

4,21

4,46

5,17

Kvot

¹ Avser 2012

Kvinnor

Sverige

Norge

Danmark

Israel¹

Nya Zeeland

Finland

Korea

2,51

2,58

2,58

2,80

2,99

3,26

3,70

Kvot

¹ Avser 2012

Män

0 1 2 3 4 5 6

62.1. Överdödlighet för patienter med bipolär sjukdom, OECD

Dödlighet bland personer med bipolär sjukdom jämfört med dödligheten i befolkningen, 2013. Värdet 1 motsvarar befolkningens nivå och innebär att ingen överdödlighet finns. Avser personer 15–74 år. Åldersstandardiserade värden enligt OECD-standardpopulation.

178



SOCIALSTYRELSEN

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0


Sörmland

Kalmar

Halland

Dalarna

Uppsala

Stockholm

Västra Götaland

Västerbotten

Västmanland

Norrbotten

Blekinge

Örebro

Västernorrland

Östergötland

Kronoberg

Skåne

Värmland

Gävleborg

Gotland

Jönköping

1,28

1,46

1,47

1,51

1,52

1,55

1,58

1,62

1,67

1,69

1,82

1,83

1,91

1,95

1,95

2,02

2,02

2,03

2,08

2,10

2,25

Kvot

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0

Gotland

Blekinge

Västernorrland

Örebro

Kalmar

Sörmland

Västerbotten

Jönköping

Gävleborg

Dalarna


Västmanland

Uppsala

Västra Götaland

Kronoberg

Norrbotten

Halland

Stockholm

Östergötland

Skåne

Värmland

1,25

1,30

1,36

1,44

1,45

1,50

1,51

1,51

1,53

1,53

1,55

1,58

1,61

1,63

1,67

1,71

1,74

1,77

1,84

1,93

1,94

Kvot

62.2. Överdödlighet för vuxna patienter med bipolär sjukdom

Dödlighet bland personer med bipolär sjukdom jämfört med dödligheten i befolkningen, 2009–2014. Värdet 1 motsvarar befolkningens nivå och innebär att ingen överdödlighet finns. Avser personer 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

Riket 1,72

Riket 1,66

179



SOCIALSTYRELSEN

63 Återfallsförebyggande behandling bipolär sjukdomFör att förhindra återinsjuknande och självmord hos patienter med bipolär sjukdom behövs en livslång preventiv behandling med stämningsstabilise-

sjukvården är särskilt viktigt för dessa patienter och är en förutsättning för ett effektivt omhändertagande av personer med bipolär sjukdom. God kon-tinuitet minskar även stressen och skapar trygghet i kontakten med vården, såväl för den enskilda patienten som för de anhöriga, vilket i sin tur ökar följsamheten till behandlingen. Behandling med litium har en god effekt på symtomen och funktionsförmågan vid maniska episoder hos äldre och vuxna, samt en god återfallsförebyggande effekt efter maniska eller depres-siva episoder vid bipolär sjukdom. Behandling med litium har hög prioritet i de nationella riktlinjerna (prioritet 1 av 10).

I underlaget ingår även antiepileptika och antipsykotika, som också an-vänds för återfallsförebyggande läkemedelsbehandling men som har en lägre prioritet i riktlinjerna.

Indikatorn visar andelen patienter med bipolär sjukdom som får återfalls-förebyggande läkemedelsbehandling.

Procent


Litium Antiepileptika Antipsykotika

35

40

45

50

55

201420132012201120102009200820072006

63.1. Läkemedel, återfallsförebyggande vid bipolär sjukdom

Olika kategorier av läkemedel vid återfallsförebyggande behandling efter manisk eller depressiv period vid bipolär sjukdom. Andel av patienter 20–59 år. Åldersstandardiserade värden.

180



SOCIALSTYRELSEN


63.2. Återfallsförebyggande behandling vid bipolär sjukdom

Andel patienter 20–59 år med bipolär sjukdom som får återfallsförebyggande behandling med stämningsstabiliserande läkemedel efter manisk eller depressiv period. Åldersstandardiserade värden


Procent

65

70

75

80

85

90

95

100

2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

I riket som helhet behandlas 85 procent, under perioden 2012–2014, med återfallsförebyggande läkemedel varav 41 procent behandlas med litium. Det är ingen större variation mellan de olika landstingen vad gäller andelen behandlade. Däremot varierar sig andelen som behandlas med litium mellan

i andelen behandlade män och kvinnor. Däremot behandlas män mer med

på att behandling med litium går ner och behandling med antiepileptika och antipsykotiska läkemedel ökar.

181



SOCIALSTYRELSEN

Procent

Procent

2012—2014 2010—2011 Riket 84,9 (varav med litium 43,6)

2012—2014 2010—2011 Riket 85,5 (varav med litium 39,8)

Blekinge

Jönköping

Värmland

Örebro

Kalmar

Gävleborg

Västra Götaland

Västmanland

Uppsala

Dalarna

Stockholm

Kronoberg

Halland

Östergötland

Norrbotten

Gotland


Skåne

Sörmland

Västernorrland

Västerbotten

91,7

89,5

89,2

87,8

86,6

86,5

86,4

86,4

86,0

85,7

85,0

84,7

84,4

83,6

83,6

82,9

82,0

81,9

81,3

80,5

76,3

0 20 40 60 80 100

Kronoberg

Blekinge


Dalarna

Värmland

Jönköping

Halland

Östergötland

Örebro

Gävleborg

Västra Götaland

Västernorrland

Västerbotten

Sörmland

Stockholm

Gotland

Skåne

Kalmar

Norrbotten

Uppsala

Västmanland

89,1

88,3

88,0

87,8

87,5

87,0

86,9

86,9

86,7

86,6

86,6

86,2

85,7

85,6

84,9

84,5

84,1

83,7

83,3

82,2

79,7

0 20 40 60 80 100

63.3. Återfallsförebyggande behandling vid bipolär sjukdom

Andel patienter 20–59 år med bipolär sjukdom som får återfallsförebyggande behandling med stämningsstabiliserande läkemedel efter manisk eller depressiv period, 2012–2014 (oktober–december 2014 ingår ej). Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

Varav med litium

37,8

41,7

50,3

45,3

32,5

44,2

35,2

51,5

35,8

42,2

40,2

41,3

48,4

37,9

42,5

29,0

35,4

39,8

45,0

27,2

28,2

Varav med litium

41,8

54,8

41,4

39,8

51,6

46,7

46,0

40,8

33,6

40,1

45,0

37,9

37,9

50,6

43,2

38,6

51,4

39,8

35,8

38,0

45,3

182



SOCIALSTYRELSEN

DepressionDepression är en folksjukdom och en av de vanligaste orsakerna till sjuk-skrivning [20]. Bland personer i arbetsför ålder är en av de mest frekventa dödsorsakerna självmord, vilket ofta är resultatet av otillräckligt behandlad depression. Depressioner är vanliga vid kroniska kroppsliga sjukdomar och kan försämra sjukdomsförloppen och öka dödligheten. Många personer med depression har också andra psykiska störningar, framför allt ångesttillstånd, missbruk och personlighetsstörningar. Depression förekommer i olika svå-righetsgrader. Svårare depression drabbar omkring 20 procent av kvinnorna och 11 procent av männen någon gång före 70 år ålder.

En episod av en depression läker vanligen ut, men tenderar att återkomma

I vissa fall kan en episod av depression bli kronisk. Ibland är en egentlig de-

personen blir fri från symtom och återfår sin normala funktionsförmåga.

samtidigt och med viss varaktighet. Vid ett ångestsyndrom är ångesten så svår att den leder till stora inskränkningar i personens dagliga liv eller till andra funktionsnedsättningar.

syndrom, paniksyndrom och tvångssyndrom. Svår ångest orsakas ibland av psykosociala påfrestningar och livshändelser, men förekommer också utan någon påvisbar anledning. Svår ångest kan också orsakas av en somatisk sjukdom.

64 Följsamhet till antidepressiv behandling Enligt de nationella riktlinjerna är kognitiv beteendeterapi och antidepres-siva läkemedel rekommenderade behandlingar vid lindrig depression. För medelsvår och svår depression är antidepressiva läkemedel förstahandsvalet. För att behandlingen med antidepressiva läkemedel ska ha optimal effekt vid depression krävs dock att den är regelbunden och pågår i minst sex månader.

Indikatorn visar personer över 18 år som har behandlats med antidepres-siva läkemedel, och som hämtat ut ytterligare recept på antidepressivt läke-medel 2–5 månader efter första uttaget.

År 2014 var det drygt 155 000 personer över 18 år som hämtade ut minst ett recept på antidepressiva läkemedel och som inte uthämtat recept de

hämtade ut ytterligare ett recept på antidepressiva läkemedel 2–5 månader senare. Efter åldersstandardisering syns inga stora skillnader mellan lands-tingen eller mellan kvinnor och män. Resultaten indikerar att följsamheten är relativt låg. Denna trend har varit konstant sedan 2006.

Även om behandling av depression och ångestsyndrom normalt ska pågå under längre tid används läkemedlen också i mindre omfattning för andra patientgrupper som till exempel vid smärtbehandling där behandlingen kan antas vara kortvarigare. Detta kan ha en viss effekt på resultatet.

183



SOCIALSTYRELSEN


64.1. Följsamhet till antidepressiv behandling

Andel patienter med fortsatt antidepressiv läkemedelsbehandling. Avser nytt uttag av läkemedel 60–150 dagar efter det första uttaget. Åldersstandardiserade värden.


Procent

50

55

60

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

184



SOCIALSTYRELSEN


Västmanland

Jönköping

Uppsala

Norrbotten

Skåne

Kalmar

Halland

Dalarna

Värmland

Östergötland

Kronoberg

Stockholm

Västerbotten

Örebro

Blekinge

Gävleborg

Västra Götaland

Gotland

Västernorrland

Sörmland

58,0

56,0

55,7

54,5

54,1

54,0

53,8

53,6

53,4

53,2

53,2

52,8

52,7

52,7

52,7

52,3

51,7

51,7

51,5

51,0

50,8

Procent

2014 2013 Riket 53,1

2014 2013 Riket 53,6

30 40 50 60 70 80

Dalarna

Blekinge

Jönköping

Uppsala

Östergötland

Kronoberg


Skåne

Sörmland

Värmland

Kalmar

Västmanland

Gävleborg

Halland

Stockholm

Västra Götaland

Västernorrland

Örebro

Norrbotten

Västerbotten

Gotland

56,7

55,9

55,1

54,9

54,7

54,0

53,9

53,8

53,7

53,7

53,3

53,3

53,1

53,1

53,1

53,0

52,9

52,9

52,8

52,4

51,1

Procent

30 40 50 60 70 80

Procent

64.2. Följsamhet till antidepressiv behandling

Andel patienter med fortsatt antidepressiv läkemedelsbehandling, 2014. Avser nytt uttag av läkemedel 60–150 dagar efter det första uttaget. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

185



SOCIALSTYRELSEN

65 Elektrokonvulsiv terapi vid slutenvårdad svår depressionElektrokonvulsiv terapi (ECT), är den mest effektiva behandlingen vid svår eller psykotisk depression. Mer än 80 procent av patienterna med svår depression får reducerade symtom av ECT. Behandlingen ges i regel med tre behandlingstillfällen per vecka under ungefär tre veckors tid med mål-sättningen att patienten ska bli symtomfri. Olika kognitiva störningar före-kommer ofta vid depression och kan vara långvariga. Minnesstörningar är dessutom en vanlig biverkan till ECT. Efter ett depressivt skov kvarstår en hög risk för återinsjuknande och effektiv förebyggande behandling är därför angelägen. Antidepressiva läkemedel och litium används för att förebygga återinsjuknande. Fortsättnings- eller underhålls-ECT är aktuell för patienter där läkemedelsbehandling inte har varit framgångsrik. De nationella riktlin-jerna för vård vid depression och ångestsyndrom ger ECT vid slutenvårdad svår till mycket svår depression en hög prioritet.

Indikatorn visar hur stor andel av patienterna som slutenvårdats för svår till mycket svår depression som behandlats med ECT. Uppgifter om patienter som slutenvårdats med de aktuella diagnoserna för depression har hämtats från patientregistret och uppgifter om åtgärden ECT har hämtats från Kvali-tetsregister ECT och patientregistret kombinerat.

Under 2014 behandlades 4 653 patienter i riket i slutenvård för svår till

en ökning från 2013 då 37 procent behandlades. Efter åldersstandardisering varierade andelen behandlade patienter mellan knappt 38 och 64 procent i de

jämfört med männen, 42 procent respektive 35 procent.Styrgruppen för Kvalitetsregister ECT har satt som mål att minst 40 pro-

cent av patienterna som vårdas i slutenvård för svår depression bör få ECT. Tolv landsting nådde upp till detta mål.

186



SOCIALSTYRELSEN

0 20 40 60 80 100

Östergötland

Halland

Västmanland

Sörmland

Dalarna

Uppsala

Gävleborg

Kalmar

Värmland¹

Stockholm

Västernorrland

Skåne

Västra Götaland

Örebro

Blekinge¹

Norrbotten

Jönköping

Västerbotten

Gotland²


Kronoberg²

65,2

56,5

48,6

46,2

41,7

41,4

40,4

36,6

34,7

34,3

34,0

33,5

31,4

30,6

30,3

26,7

25,3

22,4

2014 2013 Riket 35,2

Procent

0 20 40 60 80 100

Östergötland

Kronoberg

Västernorrland

Halland

Dalarna

Västerbotten

Gävleborg

Sörmland

Stockholm

Uppsala

Västmanland

Västra Götaland

Skåne

Jönköping

Örebro

Kalmar

Värmland

Norrbotten

Blekinge¹

Gotland¹

Jämtland Härjedalen¹

60,5

58,8

58,8

53,8

53,3

49,0

46,3

46,2

44,7

43,8

43,2

37,6

36,8

36,5

35,4

34,1

28,2

21,8

Procent

2014 2013 Riket 42,1

65.1. ECT-behandling vid slutenvårdad svår depression

Andel patienter med svår slutenvårdad depression som behandlats med ECT, 2014.

Källa: Kvalitetsregister ECT och Patientregistret, Socialstyrelsen

Kvinnor

Män


¹ Färre än 30 fall 2013² Färre än 30 fall

187



SOCIALSTYRELSEN

66 Depressionsskattning efter elektrokonvulsiv terapiMålet med depressionsbehandling är att patienten ska bli symtomfri och åter-vinna funktionsförmågan. Kvarvarande symtom är en riskfaktor för snabbt återinsjuknande. Att undersöka och dokumentera eventuella kvarvarande

-ningsskalor. Montgomery Åsberg Depression Rating Scale (MADRS) är den mest använda symtomsskattningsskalan för depression i Sverige. Skalan har

nio frågor.Indikatorn visar i hur stor andel av behandlingsserierna med elektro-

konvulsiv terapi (ECT) för depression som patienternas symtom har utvär-derats med MADRS eller MADRS-S inom en vecka efter ECT. Uppgifterna är hämtade ifrån Kvalitetsregister ECT och omfattar initiala, täta ECT-serier men inte gles ECT (fortsättnings- eller underhålls-ECT).

Andelen av ECT-serierna där patienternas symtom har utvärderats med MADRS eller MADRS-S var under 2014 i riket knappt 46 procent. Varia-tionen mellan landsting var stor, med andelar från 7 till 81 procent i olika landsting. Ingen tydlig skillnad kan ses mellan kvinnor och män. Jämförel-sen baseras på 3 225 behandlingsserier.

Användningen var störst i Landstinget Dalarna, Stockholms läns landsting

i Kvalitetsregister ECT och arbetat intensivt med att bygga upp rutiner för att använda skattningsskalorna. Skattningsskalorna kan underlätta detektion och dokumentation av kvarvarande symtom som underlag för en individuell anpassning av behandlingen. Vid en ökad användning skulle skattnings-skalorna också kunna användas för att jämföra behandlingsresultaten mel-lan olika enheter. Täckningsgraden för Kvalitetsregister ECT har beräknats genom sambearbetning med patientregistret till 85 procent, men den varierar i olika landsting. Lokalt kan även andra skattningsskalor än MADRS och MADRS-S ha använts.

188



SOCIALSTYRELSEN

Kvinnor Män Totalt

66.1. Depressionsskattning efter ECT-behandling

Andel patienter som utvärderats med MADRS/MADRS-S efter ECT vid depression.

Källa: Kvalitetsregister ECT

Procent

35

40

45

50

55

60

201420132012

0 20 40 60 80 100

Dalarna

Halland

Stockholm

Västerbotten

Gotland¹

Uppsala

Gävleborg

Sörmland

Kalmar

Örebro

Blekinge

Skåne

Västernorrland

Jönköping

Västra Götaland

Värmland

Kronoberg

Västmanland

Östergötland

Norrbotten


80,8

78,3

69,5

67,2

63,3

63,0

57,9

57,8

54,5

52,5

42,2

41,2

39,6

38,4

25,6

21,0

20,4

19,6

16,4

6,5

Procent

2014 2013 Riket 45,9

¹ Färre än 30 fall 2013² Färre än 30 fall

66.2. Depressionsskattning efter ECT-behandling

Andel patienter som utvärderats med MADRS/MADRS-S efter ECT vid depression, 2014.

Källa: Kvalitetsregister ECT

189



SOCIALSTYRELSEN

SchizofreniPsykossjukdomen schizofreni är en av våra svåraste folksjukdomar [20]. Den årliga incidensen är 15 individer på 100 000 invånare, punktprevalensen är

antalet nya sjukdomsfall i en befolkning under en viss period i relation till den tid som individerna tillsammans löper risk att insjukna. Medan punktprevalensen visar antalet personer per 1 000 individer som lever med sjukdo-men vid ett givet tillfälle. Ungefär en procent av befolkningen kommer under sin livstid att insjukna i schizofreni och kvinnor och män drabbas i lika hög grad. Risken att insjukna är högst i ungdomen och minskar sedan, för att efter 70 års ålder öka något igen.

Schizofreni är ett allvarligt sjukdomstillstånd som kan innebära att perso-nen får stora eller mycket stora svårigheter att klara vardagslivet. Detta kan leda till nedsatt livskvalitet. Funktionsförlusten vid schizofreni är betydande,

Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd utgör en stor andel av alla som har en psykisk funktionsnedsättning. Det uppskattas att cirka 30 000 till 40 000 personer behöver samhällets insatser till följd av sjukdomen.

67 Överdödlighet vid schizofreniVårdtider och bristande medicinering kan ha stor inverkan på hur livet efter insjuknandet gestaltar sig. Dödligheten är högre bland personer med schizo-freni jämfört med personer som inte har schizofreni [20].

Indikatorn visar dödligheten bland personer med schizofreni jämfört med dödligheten i befolkningen. Värdet 1 motsvarar befolkningens nivå och inne-

2,34 och det är ingen tydlig skillnad mellan könen.I Norden har Sverige en något högre dödlighet än Danmark och en något

lägre dödlighet än Norge och Finland [4]. Observera att åldrar och ålders-standardisering skiljer sig åt mellan OECD:s jämförelser å ena sidan och jämförelser mellan svenska landsting å andra sidan. Detta gör att värdet för Sverige skiljer sig åt.

190



SOCIALSTYRELSEN


0 1 2 3 4 5 6 7

Lettland

Israel¹

Danmark

Nya Zeeland

Sverige

Korea

Norge

Finland

2,42

3,48

3,57

4,91

5,23

5,26

5,56

6,10

Kvot

¹ Avser 2012

Kvinnor

Lettland

Israel¹

Nya Zeeland

Sverige

Korea

Danmark

Norge

Finland

1,73

3,32

3,78

3,92

3,95

4,40

4,51

6,65

Kvot

¹ Avser 2012

Män

0 1 2 3 4 5 6 7

67.1. Överdödlighet för patienter med schizofreni, OECD

Dödlighet bland personer med schizofreni jämfört med dödligheten i befolkningen, 2013. Värdet 1 motsvarar befolkningens nivå och innebär att ingen överdödlighet finns. Avser personer 15–74 år. Åldersstandardiserade värden enligt OECD-standardpopulation.

191



SOCIALSTYRELSEN

0 1 2 3 4 5


Blekinge

Västmanland

Västra Götaland

Uppsala

Västerbotten

Kalmar

Skåne

Stockholm

Kronoberg

Gävleborg

Sörmland

Örebro

Västernorrland

Dalarna

Värmland

Norrbotten

Gotland

Östergötland

Halland

Jönköping

2,08

2,08

2,10

2,11

2,13

2,25

2,26

2,30

2,31

2,34

2,37

2,39

2,47

2,52

2,63

2,67

2,72

2,74

2,83

2,93

3,10

Riket 2,36

Kvot

Kvot

Riket 2,35

0 1 2 3 4 5

Uppsala

Halland


Västernorrland

Gävleborg

Gotland

Sörmland

Norrbotten

Kronoberg

Västra Götaland

Västmanland

Skåne

Örebro

Blekinge

Västerbotten

Stockholm

Kalmar

Jönköping

Dalarna

Östergötland

Värmland

1,73

1,83

1,87

2,01

2,06

2,08

2,17

2,25

2,26

2,32

2,32

2,35

2,35

2,39

2,41

2,43

2,43

2,58

2,63

2,71

3,05

67.2. Överdödlighet för vuxna patienter med schizofreni

Dödlighet bland personer med schizofreni jämfört med dödligheten i befolkningen, 2009–2014. Värdet 1 motsvarar befolkningens nivå och innebär att ingen över-dödlighet finns. Avser personer 20 år eller äldre. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

192



SOCIALSTYRELSEN

68 Antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreniBehandling med antipsykotiska läkemedel minskar risken för dödlighet jäm-fört med ingen behandling alls [20]. Antipsykotisk läkemedelsbehandling är därför en hörnsten i behandlingen av patienter med schizofreni och schizo-freniliknande tillstånd [7]. Kontinuerlig behandling med antipsykotiska läke-medel förhindrar akuta skov av sjukdomen, minskar risken för självmord och underlättar rehabilitering och återintegrering i samhället. Behandling med antipsykotiska läkemedel har därför fått högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Antipsykotiska läkemedel ger mycket ofta biverkningar i form av extrapyramidala symtom, trötthet, viktuppgång och sexuell dysfunktion. Biverkningarna kommer oftast tidigare än effek-ten, vilket kan påverka följsamheten negativt. För att uppnå en god effekt och samtidigt minimera risken för biverkningar är det viktigt att hälso- och sjukvården varken över- eller underbehandlar samt att patienten är delaktig i valet av läkemedel och får information om olika läkemedels effekter och biverkningar.

Indikatorn visar andel personer, 18 år eller äldre, som hämtade ut antipsy-kotiskt läkemedel 0–6 månader efter en episod av schizofreni eller schizofre-niliknande tillstånd. I riket var det under 2012 och 2013 totalt cirka 36 000 personer som vårdades i slutenvården eller den specialiserade öppenvården för schizofreni- eller schizofreniliknande tillstånd. Av dessa hämtade 85 pro-cent ut recept på något antipsykotiskt läkemedel det första halvåret efter sjuk-

Inga stora könsskillnader kan ses. Trenden har varit konstant sedan 2007. Kontinuerlig behandling med antipsykotiska läkemedel är en förutsättning

för att undvika akuta skov och för att återintegreras i samhället. Utan denna behandling är det i regel omöjligt för dem som drabbas att leva ett normalt

-men inom ett år om behandlingen med de antipsykotiska läkemedlen avbryts.

Efter 12–18 månader hade 77 procent av patienterna hämtat ut antipsy-kotiska läkemedel. Inte heller här syns några könsskillnader. Patienter som inom perioden har avslutat sin läkemedelsbehandling, återinsjuknat och därefter återinsatts på läkemedel är medtagna i beräkningen. Patienter som har avlidit under mätperioden räknas inte med.

Viktigt att notera är att vissa landsting delvis har organiserat vården så att dessa läkemedel inte administreras via apoteket utan via egna läkemedels-

193



SOCIALSTYRELSEN

i läkemedelsregistret, och indikatorn underskattar därför förskrivningen i landstingen, vilket är särskilt märkbart i vissa landsting, till exempel Sörm-lands landsting. Socialstyrelsen har begärt att få utöka läkemedelsregistret till att omfatta även rekvisitionsläkemedel.

Kontinuerlig behandling med antipsykotiska läkemedel behövs dock inte vid korta övergående psykoser, men denna diagnos omfattas ändå av riktlin-

tillförlitligt sätt att särskilja denna diagnosgrupp från långvariga psykostill-stånd i inledningsskedet av sjukdomen.


68.1. Antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni

Andel patienter med schizofreni som behandlas med antipsykotiska läkemedel 0–6 månader efter utskrivning från sjukhus. Åldersstandardiserade värden.


Procent

70

75

80

85

90

95

2006—2007 2008—2009 2010—2011 2012—2013

194



SOCIALSTYRELSEN

60 70 80 90 100

Kalmar

Värmland

Uppsala

Norrbotten

Västra Götaland

Västmanland

Gotland


Kronoberg

Jönköping

Halland

Dalarna

Gävleborg

Örebro

Östergötland

Västernorrland

Blekinge

Stockholm

Västerbotten

Skåne

Sörmland

90,3

88,6

88,5

88,0

87,5

87,3

86,9

86,6

86,4

86,1

85,9

85,8

85,1

84,9

84,8

84,4

83,7

83,4

80,7

79,2

68,6

Procent

2012—2013 2010—2011 Riket 84,2

2012—2013 2010—2011 Riket 84,9

60 70 80 90 100

Värmland

Dalarna

Jönköping

Gotland

Gävleborg

Kalmar

Uppsala

Västra Götaland

Östergötland

Norrbotten

Västmanland

Örebro

Halland

Blekinge

Västerbotten

Kronoberg


Västernorrland

Stockholm

Skåne

Sörmland

91,7

90,8

90,7

89,4

89,0

88,6

87,6

87,5

87,0

86,9

86,7

86,6

86,2

86,0

86,0

85,8

85,4

83,9

83,2

80,2

71,3

Procent

68.2. Antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni

Andel patienter med schizofreni som behandlas med antipsykotiska läkemedel 0–6 månader efter utskrivning från sjukhus, 2012–2013. Åldersstandardiserade värden.


Kvinnor

Män

195



SOCIALSTYRELSEN

69 Återinskrivning inom 28 dagar efter vård av schizofreniIndikatorn ingår i de nationella riktlinjerna för psykosociala insatser vid schizofreni och syftar till att belysa alltför tidig utskrivning från slutenvår-den, eller utskrivning där uppföljning och fortsatt omhändertagande via öppenvården inte är tillräckligt samordnad efter utskrivningen.

Indikatorn visar andelen patienter som har vårdats med diagnosen schizofreni under perioden 2011–2013 och som har återinskrivits vid psy-kiatrisk klinik inom 28 dagar, det vill säga till och med januari 2014. Mät-

sammanvägt årligt genomsnittligt värde under en längre mätperiod minskar den statistiska osäkerheten.

I riket som helhet återinskrevs knappt 17 procent inom 28 dagar 2011–2013. Det är svårt att bedöma i vilken mån återinskrivningar kan undvikas och därmed är det även svårt att veta om resultatet är bra eller dåligt. Va-riationen mellan landstingen ligger mellan 12 och knappt 22 procent återin-skrivna inom 28 dagar. Inga tydliga skillnader kan ses mellan könen. Indika-tionerna för inskrivning i slutenvård kan påverka utfallet.

196



SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40

Östergötland

Sörmland


Gotland

Värmland

Uppsala

Västmanland

Dalarna

Västra Götaland

Skåne

Västerbotten

Norrbotten

Kronoberg

Västernorrland

Halland

Gävleborg

Örebro

Stockholm

Blekinge

Kalmar

Jönköping

11,7

11,7

13,3

13,6

14,1

14,3

14,5

14,7

15,1

15,7

16,0

16,7

17,6

18,5

18,9

19,0

19,2

19,3

19,6

19,7

22,6

Riket 16,9

Procent

0 10 20 30 40


Blekinge

Uppsala

Västra Götaland

Kronoberg

Kalmar

Östergötland

Sörmland

Skåne

Dalarna

Halland

Västerbotten

Gävleborg

Stockholm

Västmanland

Örebro

Jönköping

Norrbotten

Västernorrland

Värmland

Gotland¹

10,3

11,5

13,0

13,1

13,3

13,5

13,8

14,1

15,8

16,0

16,4

16,4

16,9

17,1

17,5

17,6

17,9

18,9

26,0

28,1

Procent

Riket 16,2

69.1. Återinskrivning inom 28 dagar efter vård för schizofreni

Andel personer med schizofreni som återinskrivits i slutenvård inom 28 dagar, 2011–2014. Avser patienter 20–59 år.


Kvinnor

Män


197



SOCIALSTYRELSEN

70 Återinskrivning inom sex månader efter vård av schizofreniAtt följa återinskrivningar inom sex månader syftar till att belysa uppfölj-ningen och det fortsatta omhändertagandet efter patienternas utskrivning. Återinskrivningarna kan belysa kvaliteten i öppenvården, i kommunens och socialtjänstens insatser samt i samspelet dem emellan.

Indikatorn visar andelen patienter med diagnosen schizofreni som har vår-dats under åren 2011–2013 och återinskrivits till psykiatrisk klinik inom sex

-tersom det gäller relativt få fall per år, och ett sammanvägt årligt genomsnitt-ligt värde under en längre mätperiod minskar den statistiska osäkerheten.

I riket som helhet återinskrevs 37 procent inom sex månader, med en jämn fördelning mellan kvinnor och män. Det är svårt att bedöma i vilken mån återinskrivningar kan undvikas, och därmed är det även osäkert om resulta-tet är bra eller dåligt. Variationen mellan de olika landstingen ligger mellan 31 och 44 procent. I stort sett har andelarna legat på samma nivå under hela 2000-talet. Indikationerna för inskrivning i slutenvård och organisationen av öppenvården påverkar troligen utfallet.

198



SOCIALSTYRELSEN

0 10 20 30 40 50 60

Gotland

Östergötland

Uppsala

Dalarna


Sörmland

Värmland

Kronoberg

Skåne

Västmanland

Västerbotten

Västra Götaland

Västernorrland

Norrbotten

Kalmar

Stockholm

Gävleborg

Blekinge

Jönköping

Halland

Örebro

25,0

29,1

31,3

31,4

31,7

32,0

33,3

35,2

35,8

37,1

37,4

37,7

38,9

39,3

39,5

39,7

41,3

43,9

44,8

44,8

46,5

Riket 37,8

Procent

0 10 20 30 40 50 60

Kronoberg

Blekinge

Uppsala

Dalarna


Östergötland

Halland

Kalmar

Västmanland

Skåne

Västra Götaland

Sörmland

Stockholm

Jönköping

Örebro

Norrbotten

Västerbotten

Gävleborg

Värmland

Västernorrland

Gotland¹

27,6

28,2

30,2

30,5

31,0

33,3

35,2

35,3

35,8

35,8

35,9

37,0

37,8

38,4

39,6

40,2

40,8

42,4

45,3

47,2

Procent

Riket 36,8

70.1. Återinskrivning inom 6 månader efter vård för schizofreni

Andel personer med schizofreni som återinskrivits i slutenvård inom 6 månader, 2011–2014. Avser patienter 20–59 år.


Kvinnor

Män



SOCIALSTYRELSEN

Referenser

1. Socialdepartementet. Nationell strategi för att förebygga och behandla kroniska sjukdomar, 2014–2017.

2. Sveriges Kommuner och Landsting, Vårdbarometern

3. Sveriges Kommuner och Landsting, Väntetider i vården,

4. -hing, Paris. http://dx.doi.org/10.1787/health_glance-2015-en

5. Svenska palliativregistret. Årsrapport 2014.6. Socialstyrelsen. Öppna jämförelser 2014 hälso- och sjukvård,

övergripande indikatorer.7. Socialstyrelsen. Öppna jämförelser 2014 hälso- och sjukvård,

indikatorer om sjukdomar och behandlingar.8. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer hjärtsjukvård, stöd för styrning och

ledning 2015.

10. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer diabetes 2015.11. Målnivåer diabetesvård 2015.12. Socialstyrelsen. Utvärdering vård vid astma och KOL, mått och underlag

för bedömningar 2014.13. Socialstyrelsen. Utvärdering av vård vid rörelseorganens sjukdomar,

indikatorer och underlag för bedömningar 2014.14. Svenska knäprotesregistret. Årsrapport 2014.15. Svenska höftprotesregistret. Årsrapport 2014.16. Socialstyrelsen. Målnivåer för rörelseorganens sjukdomar 2015.17. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, uppdatering

december 2014.18. Öppna jämförelser 2014. Vård och omsorg om äldre.

Socialstyrelsen. Nationell utvärdering – vård och omsorg vid demens-sjukdom 2014, indikatorer och underlag för bedömningar.

20. Socialstyrelsen. Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni, indikatorer och underlag för bedömningar.


SOCIALSTYRELSEN

Personer som har lämnat underlag till rapporten

Sveriges Kommuner och LandstingFredrik WestanderAdam Sandebring

SocialstyrelsenClara LarssonFrida Lundgren

Johan FastbomMaria State

IndikatorAarika Soukka

Karolinska institutetRickard Ljung

Företrädare för nationella kvalitetsregister

Syftet med öppna jämförelser är bland annat att bidra till hälso- och sjukvårdens ledning och styrning genom att öppet redovisa resultat från hälso- och sjukvården. Öppna jämförelser kan vara ett av flera underlag för utveckling, förbättring, uppföljning, analys samt lärande som kan initiera lokala, regionala och nationella analyser och diskussioner om vårdens kvalitet och effektivitet.

Denna rapport innehåller öppna jämförelser för kroniska sjukdomar. Utgångspunkten för jämförelserna har varit regeringens kronikerstrategi med fokus på patientcentrerad vård, kunskapsbaserad vård samt prevention och tidig upptäckt. Strategins syfte är att utveckla vården för personer med kroniska sjukdomar och därmed skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar, effektiv och jämlik hälso- och sjukvård i Sverige. I rapporten ingår ett urval av de vanligast förekommande sjukdomsgrupperna i befolkningen.

Rapporten är främst avsedd som ett stöd till beslutfattare, tjänstemän och verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården samt till den medicin-ska professionen.

Öppna jämförelser 2015. Hälso- och sjukvård vid kroniska sjukdomar(artikelnr 2015-12-1) kan beställas från Socialstyrelsens publikationsservice www.socialstyrelsen.se/publikationer E-post: [email protected] Fax: 035-19 75 29 Publikationen kan även laddas ner från www.socialstyrelsen.se

Öppna jämförelser 2015 Hälso- och sjukvård vid kroniska ... · Strategins syfte är att...

Documents

Transcript of Öppna jämförelser 2015 Hälso- och sjukvård vid kroniska ... · Strategins syfte är att...