P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 1

PORTALEN1/2015 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

&

Amanda och Emma om att vara ny, ung och vilja förändra sidan 14

sidan 8

Thomas Hammarberg

vill vara där skon klämmer

Kyrkan i Katrineholm

Lerbäcksmodellenger flyktingar

livsmod och trivselsidan 4

sidan 11

kampen för allas rättigheter

2 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

Sverige har genom historien varit ett relativt skyddat hörn av världen. De stora arméerna har tågat i krig på andra ställen, flyktingströmmarna gått andra vägar. TexT chrisTofer lundgren • foTo Magnus aronson

Vi har haft möjlighet att bygga upp ett samhälle som är relativt inkluderande för landets medborgare, med mindre motsättningar och klyftor än det är på de allra flesta håll. Men det har också varit ett enhetssamhälle med en kultur och normer som har haft litet utrymme för det avvikande eller till en början främmande.

Kriget i Syrien, och läget i dess om-givning, är en av flera orsaker till att an-talet flyktingar som söker sig till Sverige ökar, även om det bara är en rännil av de miljoner människor som är på flykt i och från Mellanöstern. Förra årets valrörelse och det förändrade politiska läget som följde har också fört frågor om flykting-mottagande och integration högre upp på agendan.

Den fria rörligheten inom ett EU med in-ternt öppna gränser gör att människor som lever i stor fattigdom och i utan-förskap kommer till Sverige för att söka jobb eller tigga. För bara några år sedan var tiggare en mycket ovanlig syn i våra städer. Nu möter vi dem ofta.

Flyktingarna och tiggarna kommer till Sverige av olika anledningar och med olika förutsättningar. Men de ställer oss inför liknande grundläggande frågor: Hur förhåller vi oss till ”den andre”? Hur bemöter vi som bott här länge dem som kommer nya till landet? Vilken sorts sam-hälle vill vi bygga? Vilken roll vill och kan vi spela som kyrka och enskilda kristna?

Jesus var själv flykting som barn. Under sin verksamhet som vuxen var han en gränsöverskridare som bland an-nat mötte en samarisk kvinna i ett samtal på jämbördig ögonhöjd. Det fundamen-tala budet är: älska din nästa som dig själv. Även främlingen är din nästa.

Svenska kyrkan är en viktig samhälls-aktör. Den är det dels som organiserad gemenskap, dels i kraft av engagerade enskilda medlemmar. När vi ser på flyk-tingmottagandet ser vi stora behov. Människor som bär på svåra erfarenheter befinner sig i en osäker situation i okänd miljö. När vi ser tiggarna sittande på vin-terkalla gatstenar ser vi en situation där värdigheten har fått ge vika för behovet av försörjning. Varken som enskilda eller som organisation kan vi fylla alla behov eller lösa alla problem. Men det bör inte hindra oss från att göra något. Också det lilla kan vara av stor betydelse.

Som kyrka, församling och enskilda kristna bör vi bidra till ett generöst och med-mänskligt mottagande av människor på flykt. Vi bör underlätta möjligheterna att börja bygga ett nytt liv i ett nytt land för människor som tvingats lämna allt. Vi bör bidra till att lindra nöden för dem som tigger, på kort sikt och på lång sikt. Det kan ske genom konkreta insatser för att lindra materiell nöd, det kan ske genom att vi ställer mötesplatser till förfogande varav gudstjänstens sammanhang är ett bland andra (ganska många som kom-mer är kristna), det kan ske genom opi-nionsbildning för att stärka värderingar som talar om medmänsklighet, gästfri-het, generositet och empati. Kanske är det viktigaste vi kan göra som en-skilda att skapa kontakt och bygga relationer med de nya mitt ibland oss.

Christofer Lundgren, stiftsdirektor

De nya mitt ibland oss

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 3

”Vi är lyckliga nog, att leva i ett land, som människor flyr till, och inte ett land, som människor flyr ifrån.” Så står det på en bonad som Näsbys och Felllingsbros syföreningar i grannstiftet Västerås broderat. De tänkvärda orden spreds i sociala medier med flera hundratusen visningar kring nyår.

Lerbäck och Strängnäs är några av alla de platser i stiftet där kyr­kan arbetar för att göra livet lite lättare för dem som kommit till Sverige i hopp om att skapa ett bättre liv. Läs om deras arbete på sidorna 4–7.

De nya mitt ibland oss 2

Kyrkan gör skillnad för flyktingar i stiftet 4

Lerbäck har blivit en integrationsmodell 7

Thomas Hammarberg om kampen för allas människovärde 8

Notiser 8

Värdighet den viktiga råda tråden 11

Bred samverkan ger styrka i arbetet för härbärge 13

amanda och emma förändrar söndagsskolan i Oalus Petri i Örebro 14

Boktips 17

Stort tack för dina svar på läsar­undersökningen 19

På gång 19

Nyfiken på Per Bergendahl 20

Innehåll

4 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

I Strängnäs finns ett gott engagemang bland stadsbor och domkyrkoförsamling för flyktingarna på det nystartade asylboendet Mälarblick. I Lerbäck får församlingen beröm för sitt flyktingarbete. Kyrkan gör skillnad för flyktingars livsmod och trivsel. TexT roland asplund • foTo anne helgesson

När Strängnäs kommun bjöd in för-eningarna i staden för att höra vad de kunde göra för de 173 asylboen-de på Mälarblick hakade Strängnäs domkyrkoförsamling, Röda korset och Olivehällkyrkan snabbt på. Domkyrkoförsamlingen erbjöd gudstjänster, förskola och café för flyktingarna.

– Det är många som har sökt sig hit för att fira högmässa, även till veckans andra gudstjänster. Vår ambi-tion är att erbjuda café och den be-fintliga verksamhet vi har. Vi funderar på verksamhet som språkträning och besöksgrupper på Mälarblick, berät-tar diakon Ulf Klingowström.

Ett andaktsrum för såväl kristna och muslimer planeras också.

Ulf Klingowström tycker att det är naturligt att kyrkan engagerar sig för utsatta människor, oavsett om de är a-lagare på parkbänken eller flyk-tingar.

– Vi kan möta deras berättelser och trauman de har gått igenom. Kyrkan erbjuder mötesplatser, personliga möten som är så viktiga. I caféet kan man börja samtala och praktisera svenska, men också lära sig de sociala koderna och hur man introduceras i samhället på sikt.

Caféet ligger i domkyrkans bo-

dar och vänder sig till kvinnor och barn i första hand. Kvinnorna kan handarbeta, träna svenska eller bara umgås. Till caféet hittar unga och medelålders kvinnor, berättar Anna Andersson, pedagog och ansvarig för caféverksamheten tillsammans med en grupp frivilliga.

– Männen har lättare att röra sig och ta sig till stadens caféer. På kyrkans café arbetar vi mycket med svenskan, bland annat med hjälp av bilder för att de ska hitta orden. I och med att asylprocessen kan ta upp till 1 1/2 år behöver de komma utanför sitt tillfälliga boende och lära sig var-dagsfraserna.

Kyrkan gör skillnadför flyktingar i stiftet

– Integration är nog det viktigas­te, och vår huvudmålsättning är att flyktingarna ska få kontakter med svenskar, säger Irma Hjelt­Sandgren i Lerbäck.

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 5

För Anna Andersson är det en pedagogisk utmaning när flertalet kvinnor inte talar engelska utan syri-anska, tigrinska, ryska … Med hjälp också av språkappar som ”Google translate” kan de sakta göra framsteg.

Kyrkans engagemang för de asyl-boende på Mälarblick har samma utgångspunkt som när vi gjorde om en distriktskyrka till ”Fryshus” för Strängnäs ungdomar, när vi nu enga-gerar oss för de som tigger i Strängnäs, eller bjuder in kommunens närings-liv till frukost i Domkyrkan och så vi-dare, säger domprost Johan Dalman och fortsätter:

– Vi vill bidra till att bygga ett gott Strängnäs präglat av sammanhållning och vi-känsla. Ser vi en utmaning – positiv eller mer komplex – vill vi – ja, ska vi, se om och hur vi bäst kan bidra till att tackla den.

Kommunen har gjort ett mycket bra arbete i att välkomna och infor-mera om de asylboende för att möta kritiska röster och eventuell oro, säger Ulf Klingowström.

Ett initiativ var att skolelever gjorde vykort och skrev välkomst-hälsningar till flyktingarna. Många strängnäsbor är välvilliga och har gett så mycket kläder och prylar under hösten att kommunens asyl-

När räknas man som flykting?

Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU:regler är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av:

• ras

• nationalitet

• religiös eller politisk uppfattning

• kön

• sexuell läggning eller

• tillhörighet till viss samhällsgrupp

Källa: Migrationsverket

6 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

Flyktingbarn på församlingens fika­kalas. Hur det såg ut när de gjorde namnskyltarna tillsammans med församlingsborna syns på den mindre bilden på sidan här bredvid.

”Ett initiativ var att skolelever gjorde vykort och skrev välkomsthälsningar

till flyktingarna.”

samordnare Helena Edvinsson var tvungen att gå ut och säga stopp i lokaltidningen.

Flyktingarna har känt sig oerhört tacksamma och glada över allt stöd som kommit från strängnäsborna, erfar Helena Edvinsson. Hon beröm-mer också församlingarna för sina insatser.

– Att det finns ett café att gå till och träna språk är jättebra, liksom att bli välkomnad in i församlingens gemenskap när man bär på trauman, säger Helena Edvinsson.

När ett asylboende planerades i Stallarholmen skrev många på pro-testlistor, affischer med budskapet ”Bevara Sverige svenskt” sattes upp i bygden och det krossades rutor på den tänkta förläggningen. Det

var stökigt och det blev i slutän-dan inget asylboende, berättar Ulf Klingowström.

2013 öppnades en flyktingförläggning i Lerbäck, i det gamla äldreboendet. 120 asylsökande från Syrien, Somalia och Bangladesh kom till det lilla sam-hället med 2 500 församlingsbor. De märks i gatubilden, säger Irma Hjelt-Sandgren, kyrkorådets ordförande.

– Vi kände att vi ville göra något för flyktingarna. Svenska kyrkan, Röda korset och Tallbackskyrkan och andra frivilliga startade ett nätverk. Vi ordnade i all enkelhet ett fikaka-las varje månad i församlingsgården. ”Fika” är ju ett ord som alla får lär sig när de kommer till Sverige.

Förutom att det bjöds på smör-

gåsar och kaffebröd och praktiska språkövningar blev det ett tillfälle för flyktingarna att få kontakt och umgås med svenskar, men även att få sjunga sina egna sånger.

Av stiftet har församlingen fått strukturmedel för öppen förskola var-annan vecka. Dit kommer ett tjugotal barn och mammor. Församlingen anordnar också språklektioner och barnen tas hand om av frivilliga. De asylboende får också lektioner i sam-hällskunskap och bekantar sig med svenska seder och traditioner.

– Den största fienden är tristes-sen – den långa väntan. De är därför viktigt att de aktiveras på olika sätt. Sommartid har vi på bygden en stor marknad och de boende är med och gör prydnader eller bakar.

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 7

Migrationsverket har en enorm press på sig. Omkring 80 000 människor beräknas ha sökt asyl under 2014. I länet finns idag fem asylboenden samt lägenheter på olika platser. Den allmänna bilden är att kyrkan är en-gagerad i länets asylboenden.

I Lerbäck möts församlingen, Tallbackskyrkan och Röda korset i den så kallade Lerbäcksmodellen där

även migrationsverket och huvud-männen för asylboendet ingår.

Jan Olsson öser beröm över frivil-ligarbetet i Lerbäck. De har kommit längst i länet i sitt arbete. De stöttar bland annat genom aktiviteter som att träna svenska, samtal och um-gänge.

– Vi har ett riktigt bra samarbete med träffar en gång i månaden. Jag

informerar om vad som fungerar och inte fungerar, även ägarna tar åt sig av kritiken. Frivilligorganisationerna har jättemycket att erbjuda de asyl-boende. De är eldsjälar som gnetar på. Själva har vi dåligt med resurser för aktiviteter och det är heller inte vårt uppdrag.

– Kyrkan har hjärtat på rätta stället. Lerbäck är ett jättebra exempel på integration och är värt hur mycket som helst, säger Jan Olsson, teamledare vid migrationsverket i Örebro. TexT roland asplund

Lerbäck har blivit integrationsmodell

Det här kan församlingen göra

• café för umgänge och språkträning

• erbjuda gudstjänst, förskola etc

• Besöka de asylboende

• lära om och smaka på varandras kultur

• Välkomna och informera om flyktingarna

– Vi ordnade i all enkelhet ett fikakalas varje månad. Det gav tillfälle till sam­varo och enkla språkövningar, berättar Irma Hjelt­Sandgren, kyrkorådets ordfö­rande i Lerbäclk.

Flyktingarna kommer gärna till kyr-kan och deltar i gudstjänster och kyrkkaffet efteråt. De är tacksamma och hjälpsamma.

– Man blir glad när någon säger ”jag mår bra, tack vare dig”. Det är så roligt att det har blivit spontana kon-takter mellan frivilliga och asylbo-ende. De går på fotboll och ishockey tillsammans. Integration är nog det viktigaste och vår huvudmålsättning är att de ska få kontakter med svensk-ar, gärna flera från bygden.

De asylboende har berikat försam-

lingen, menar Irma Hjelt-Sandgren.– Vi som bor här i skogen, i

Lerbäck, har fått en internationell miljö. Förr samlade man och skicka-de kläder och pengar till människor genom missionen. Nu har vi dem här mitt ibland oss och det är lätt att kon-statera att de ger oss mycket tillbaka. Vi umgås och får till exempel lära oss av varandras mattraditioner och kul-turer. Eller som en alldeles nyanländ kvinna sa på ett av våra fikakalas: ”Jag har fått skratta”. Hon kunde koppla av – om än för några timmar.

8 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

– Polariseringen kring de tiggare som kommer till Sverige har ökat under senare tid. Nu är det viktigare än någonsin att vi slåss för allas lika människovärde och mot den avhumanisering som hotar. Det säger Thomas Hammarberg, ordförande i kommissionen mot antiziganism.

TexT gunnel Magnusson • foTo Magnus aronson

Om kampen för allas

Tiggarna, mestadels romer, är många och finns numera också ute i landsbyg-

dens tätorter.Skälet till att de kommer till Sverige

är lika enkelt som dystert självklart.– Det beror förstås på hur det ser ut

i romernas hemländer. I Rumänien men också Bulgarien och Slovakien är förföl-jelsen och den diskriminerade synen på romer cementerad. Romerna stängs ute från arbetsliv och annat som är självklart för andra medborgare. Möjligheterna att försörja sig är ytterst begränsade. Att sitta med en mugg på en gata någonstans i Sverige kan vara en av få möjligheter, säger Thomas Hammarberg.

Grundorsaken till att tiggarna tvingas till exempelvis Sverige finns i hemländerna.

– Så det är där som lösningen finns. Men det har varit svårt att nå fram till regeringarna; kritiken utifrån har varit

massiv, de ansvariga har hamnat i för-svarsställning och slagit ifrån sig. Vi mås-te hitta en mer konstruktiv dialog med de lokala myndigheterna – och jag tycker mig faktiskt ana en ljusning.

Thomas Hammarberg menar vidare att EU:s insatser hittills inte varit särskilt lyckade.

– Jag hoppas verkligen att den nya EU-komissionen klarar den uppgiften bättre.

Men framför allt tror Thomas Hammar-berg på att samarbeta med lokala fri-villigorganisationer, något som inletts i Rumänien.

– Att arbeta lokalt är jätteviktigt och vi ser nu början till ett sådant frivillig-arbete. Röda korset i Sverige har besökt Rumänien och etablerat kontakter på det lokala planet. Det gäller att hitta de goda krafter som finns i tiggarnas hemländer.

Tills det blir en långsiktig lösning på

Thomas Hammarberghar under större delen av sitt yrkesliv arbetat för att stärka de mänskliga rättigheterna i världen. Sedan 2014 är han ordförande i kommissonen mot antiziganism. Syftet med kommissionen är att åstadkomma en kraftsamling i arbetet mot antiziganism och att överbrygga den förtroendeklyfta som finns mellan den romska gruppen och samhället i övrigt. Kommissionen ska redovisa sitt uppdrag senast den 20 maj 2016.

ill du vara med och för- bereda predikan via nätet? Domkyrkoförsamlingen i Strängnäs stift inbjuder till

gemensam predikoförberedelse i Google Hangouts, som är en internetbaserad videomötesplats. anmäl ditt intresse till carina Öjermo, tfn: 0152­24514, e­post: carina.ojermo@svenskakyrkan.se.

Nominera årets strängnässtiftare!Välkommen att nominera 2015 års strängnässtiftare senast 13 april. Skriv till Stifts­styrelsen, Box 84, 645 22 Strängnäs eller mejla till strangnas.stift@svenskakyrkan.se

Save the date 21/5!Hur kan Svenska kyrkans församlingar arbeta mot fattigdom och för livsmod för barn och unga i utsatta situationer? En nätverksdag på kyrkokansliet i Uppsala. För mer information kontakta Minna Johansson, Södertälje församling 08­55091303 eller Birgitta Lounela, stiftsdiakon för stöd i det diakonala uppdraget 0152­234 44.

V 21/5

människovärde

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 9

romernas situation är det allas ansvar att ställa upp, också här i Sverige. Ansvaret ligger på kommunerna men också det individuella planet menar Thomas Hammarberg.

– Nu under vintern är det förstås oerhört viktigt att ordna tak över huvu-det. De handlar inte om hotellrum utan enkla härbärgen. Löser man inte detta är det en tidsfråga innan människor dör, säger Thomas Hammarberg.

Stödet är avgörande – inte minst med tanke på den ökade polariseringen som finns i det svenska samhället.

– Tyvärr märks den tydligt. Tiggarna får nu väsentligt mindre pengar i sina muggar. I stället har glåporden, okvä-dingsorden, förföljelsen och också miss-handeln av tiggarna ökat.

– Sverigedemokraternas affischer med krav på kriminalisering av vad de kallar ”organiserat tiggeri”, hatsajters kartläggning av var tiggarna brukar övernatta har blåst under hataktionerna, menar Thomas Hammarberg.

– Pratet om organiserat tiggeri är så försåtligt, det vill få oss att associera till organiserad brottslighet på ett sätt som inte alls stämmer med verkligheten, säger han.

Dessbättre görs också mycket bra av ideella krafter runt om i Sverige.

– Absolut, det finns många goda ide-

ella krafter som ställer upp på ett väldigt bra sätt, både enskilt och organiserat. I Göteborg upplåter kyrkan mark för hus-vagnar så att romerna ska få tak över hu-vudet på natten, i Stockholm finns fören-ingen Hem och i exempelvis Nyköping, Gnosjö och många andra mindre städer och orter finns andra grupper som job-bar för att de romska EU-immigranternas situation ska underlättas.

Thomas Hammarberg är medveten om att många känner vånda och osäker-het inför tiggarna.

– Det är naturligt att känna vånda,

man vill inte se människor fara illa. Men jag menar verkligen att alla har ett per-sonligt ansvar. Det är människor som du och jag som sitter där, vi måste kämpa mot en avhumaniserad inställning.

Har du några handfasta råd för hur man kan skaffa sig ett fungerande förhåll-ningssätt?

– Jag tror på att avdramatisera. Själv ser jag till att ha lite pengar i fickan när jag ska ut på stan. När de tagit slut har jag inte mer den dagen. Vad man alltid kan göra är att möta tiggarens blick. Säga hej och försöka kommunicera något – visa att man ser den människa som sitter där.

– Jag hoppas förstås att allt fler också ska stödja de organisationer som för-söker tackla de orättvisor och den dis-kriminering som är roten till tiggarnas misär – stöd till dem ger resultat i det längre perspektivet.

Ung i den världsvida kyrkanUnder hösten 2014 deltog Pim Karlström från Grödinge försam­ling, och Markus s Wilander från Eskilstuna församling i utbytes­programmet Ung i den världsvida kyrkan. Boka Markus för ett församlingsbesök genom Helena Puula Niemonen, internationell sekreterare, tfn 0152­234 18.

72 %av de svenskar som tillfrågades i en under sökning om inställning till utomeuropeisk invandring svarar att de ser ganska eller mycket positivt på det. Det är betydligt mer än de näst mest positiva länderna Kroatien och Spanien där knappt hälften, 48 %, ser positivt på utomeuropeisk invandring. Källa: TT.

Det här kan du göra

• avdramatisera din egen hjälpinsats

• ha lite pengar i fickan att ge

• Möt tiggarens blick

• säg hej

• stöd hjälporganisationer

”Tills det blir en långsiktig lösning på romernas

situation är det allas ansvar

att ställa upp.”

foTo

Ve

ro

nic

a p

åls

so

n

människovärde

10 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

David, 53 år, sitter i stationstunneln i Katrineholm och spelar dragspel för att få ihop pengar att leva för.

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 11

En vacker folkmelodi på dragspel ekar i den snålkalla gångtunneln under Katrineholms järnvägsstation. David är en av tjugotalet tiggare i staden, vars olika kyrkor gått samman för att skapa en lindrigare tillvaro för EU-migranter.TexT ann lysTedT • foTo Magnus aronson

Värdighetden viktiga röda tråden

12 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

På flera håll i stiftet tas nu initiativ för att stödja de tig-gare som blir allt fler vid butiksentréer och köpstråk. Många är rumäner med romskt ursprung, och i Katrineholm fokuserar en grupp eldsjälar på att försö-ka få till stånd ett härbärge.

– En familj på sex per-soner som vi lärt känna bor i en skåpbil, berättar diako-nen Liv Giertz, som tagit initiativet till arbetsgruppen och som konsekvent använ-der formuleringen ”våra rumänska vänner” om tiggarna.

En av de yngre i familjen, 20-åriga Florina, har sin dagliga plats utanför Systembolaget i centrala Katrineholm. Så snart vi närmar oss ler hon och berättar – på engelska – om sina två döttrar, två och fyra år gamla, hemma i Rumänien:

– De heter Lisa och Bianca, och när jag ringer dem frågar de alltid varför jag inte kommer hem…

Hon visar oss ivrigt bilder på flickorna i sin telefon.Det klirrar dovt i hennes pappersmugg när förbipas-

serande böjer sig ner och skänker några slantar.– Jag berättar alltid att jag har två barn och behöver

hjälp. Många är snälla här, andra säger ”go home” eller ”nej, jag har inga pengar”, berättar Florina.

– Kyrkan ger mig kläder och en del mat. Men det är kallt i bilen och en snäll person har erbjudit oss ett rum att sova i.

Hennes man, byggnadsarbetare utan jobb, tigger ut-anför Lidl i Katrineholm och svärmodern ansvarar för döttrarna medan övriga familjen är i Sverige.

Florina längtar till den dag när hon får återvända hem med den förtjänst hon gjort – efter att bussbiljetten på 1 250 kronor dragits av.

EU-migranter får tre månaders besöksvisum i taget,

och efter tre veckor hemma kommer hon tillbaka hit igen, det vet hon.

– I Rumänien är det svårt att få ett jobb och det finns inga socialbidrag… Jag behö-ver tigga för att betala kläder och mat till mina barn.

När vi lägger vårt bidrag i hennes mugg kysser hon oss på hand som tack, och det känns både ovant, pinsamt och ovärdigt.

Att upprätta värdigheten finns som en varm och tydlig tråd i det arbete kyrkorna nu gör, och för diakonen Liv Giertz i Katrineholms församling var engagemanget självklart:

– Som diakon vill jag vara där skon klämmer, och detta var ett av de områden där det fanns nöd i den här stan. Jag vandrade runt och såg hur människor frös och fick utstå förnedrande kommentarer.

– Det finns alltid en risk att vi som kyrka kommer uppifrån och vill hjälpa, men jag ser det på ett annat plan, att vi kan se varandra som vänner, säger Liv Giertz när vi möts i det vackra andaktsrummet vid mötesplatsen Gåvorna i Katrineholm.

– Det är svårt att inte beröras av andras nöd. Vi lever på samma jord och alla människor är skapade till Guds avbild.

Liv är glad över den breda och praktiska uppslutning-en både från kyrkoherden och andra i sin egen församling, liksom från övriga samfund i stan.

Vintern är här, och ett skåpbilsboende är varken vär-digt eller mänskligt.

Den dragspelande David i stationstunneln, 53 år, har ändå haft tur:

– Jag bor på en madrass hos en vän. Det är ju så kallt nu, säger han och pekar på sin bröstkorg, där han har något slags smärta.

”Jag har ändå haft tur. Jag bor på en madrass hos en vän.

Det är ju så kallt nu.”

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 13

Bred samverkanger styrka i arbetet för härbärge

Simon Gustafsson från Pingstkyrkan och Agapeförsamlingens pastorspar lagar mat till-sammans med några unga romer varje vecka.

Och besökarna vid Svenska kyrkans dag-ledigträffar ger både pengar och praktisk hjälp till den stora romska familj som bor torftigt i en skåpbil.

– Några sa ”vi kan ju inte deras språk, men vad kan vi hjälpa till med?” En 90-årig tant fixar fram varmkorv, en familj packar en korg med godsaker, andra stickar raggsockor och ordnar filtar, berättar diakonen Liv Giertz.

Ica Maxi lägger in skänkt mat i en kyl och bidrar med att frysa in mat som närmar sig utgångsdatum.

Anita Blidh vid Sensus har en samord-nande roll för att leta en lämplig lokal för ett härbärge:

– Vi koordinerar frivilliga från olika för-samlingar.

Hon och diakonen John Ogenholt jobbar med en projektbeskrivning för ett härbärge.

– Den här typen av arbete är roligt, och vi har redan fått in täcken och kuddar.

Men det behövs många volontärer. För att driva ett boende krävs någon närvarande även nattetid.

Simon Gustafsson, mjukvaruutvecklare till vardags, ansvarar för pingstförsamlingens sociala arbete:

– Tiggarna har blivit en ny verksamhets-gren för oss och när vi fick redan på hur omänskligt och ovärdigt de bodde fick vi hjärta för dem.

Simon pratade ihop sig med pastors-paret Emanuel och Emma i församlingen

Agapekyrkan om att bjuda in de unga i familjen:– Så varje tisdag träffas vi, de får duscha

och vi lagar mat och äter tillsammans. Jag försöker lära känna dem och ser dem som våra vänner.

Simon citerar predikanten Shane Clai-borne: ”Fattigdomen kommer att utrotas när de rika lär känna de fattiga.”

– Jag vill ge hopp, tröst och hjälp och då spelar det ingen roll om de är kristna, musli-mer eller ateister.

Nu önskar gruppen att även Katrineholms kommun tar sin del av ansvaret.

– En kommun har ju skyl-dighet att ta hand om männis-kor i akut nöd om de vistas mer än ett dygn på orten, påminner eldsjälarna.

Tills deras efterlysning blir hörsammad skriver gruppen vidare på sin projektplan.

Och Liv Giertz fortsätter att hjälpa den yngsta kvinnan i den rumänska familjen, 18-åringen som nu är gravid och behöver hjälp att få såväl ultraljudsundersök-ning som gynkontroller.

Liv talar italienska, vilket underlättar kon-takten. Hon har hunnit lära sig mycket om lagstiftning, EU:s sjukförsäkringsregler och andra regelverk.

Orken får hon inte minst genom alla de som engagerar sig i Katrineholm. Glädjen finns där:

– Och jag behöver glädjegrupper som motvikt till de tunga ärendena i jobbet, ler Liv Giertz.

Hos arbetsgruppen för EU-migranterna i Katrineholm ryms både engagemang och påhittighet, och såväl Sensus som Svenska kyrkan, Pingstkyrkan och Agapeförsamlingen ingår i nätverket. TexT ann lysTedT • foTo Magnus aronson

Liv Giertz, diakon i Katrineholmsbygdens församling, gläds åt den breda samverkan och alla som engage­rar sig i Katrineholm.

14 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

amanda och emma är nöjda med att söndagsskollärarna utverkat att tiden för söndags­skolan blivit dubbelt så lång. För det är mycket som ska hinnas med av lek och allvar.

Barnablick på stort och småttLängre tid för söndagsskola

Avsätt pengar till att göra lokalen mysig

Ge ledarna tid för förberedelse

Låt ledarna bjuda in barnen efter första psalmen

Kolla klädkrokarnas placering

Se över dopritualens utformning

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 15

förändrar söndagsskolan i Olaus Petri i Örebro

När vi träffas i det nya söndagssko-lerummet i en av kyrkans sakristior är det svårt att tro att söndagsskolan tidigare hade ett ännu mindre rum. För det är mycket som ska ske i detta lilla rum: pyssel, livade lekar, ljuständ-ning och textläsning. Dagen efter vårt möte ska en av de efterlängtade förändringarna komma på plats – en stor, mjuk röd matta där barnen ska sitta och genomföra mycket av det som görs i Olaus Petris söndagsskola.

Amanda och Emma är två enga-gerade tonåringar. Förutom att de är söndagsskollärare tre–fyra gånger per termin är de ledare i konfirmand-gruppen och deltar även i ungdoms-gruppen.

Det var genom konfirmationen som Emma hittade till kyrkan, men Amanda har en längre historia ihop med OP.

– Min farmor tog med mig hit. Hon arbetade här som diakon. Nu ligger hon begravd här ute på kyrko-gården, så jag brukar hälsa på henne då jag är här…

Efter konfirmationen fick Emma och Amanda frågan om de ville gå en le-darutbildning, och det nappade de på. Sedan har engagemangen följt slag i slag. Båda har även sommar-jobbat som husmor i församlingen. Då lärde de känna en hel del äldre medlemmar.

Dubbelt så lång söndagsskola, större och mysigare inredd lokal, längre tid till förberedelse. När projektledaren Lisa Härdne började sin tjänst i höstas fick söndagsskollärarna Amanda Embretzen och Emma Svenberg gehör för sina önskemål om förändring för söndagsskolan i Olaus Petri i Örebro.TexT och foTo ingalill BergensTen

Amanda och Emma

16 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

Amanda Embretzen

Ålder 18 år

Bor I nya Hjärsta, Örebro.

Gör Går sista året på gymnasiet,

naturvetenskaplig linje.

Lyssnar gärna på State of Drama.

Favoritpsalm Tryggare kan ingen vara –

den har spelats då alla mina nio kusiner döpts.

Så tänker jag mig Gud När jag var liten var Gud

en gubbe på ett moln. Nu är Gud som en gyllene

kraft runt omkring mig.

Viktigaste samhällsfrågan Miljön.

Viktig framtidsfråga för kyrkan att göra något

gemensamt för tiggarna på stan.

Om två år Då har jag påbörjat min läkarutbildning.

Mitt mål är att jobba med läkare utan gränser.

– Det går inte jättefort att få till förändringar i kyrkan. Och man skyller ofta på de äldre. Men vår erfarenhet är att de äldre är jättefina och inte alls så rädda för förändringar, säger Amanda och Emma.

Att söndagsskolan blev förändrad och nu är mer som flickorna vill ha den menar de är Lisa Härdnes förtjänst. Lisas 1,5-åriga projekttjänst går förenklat uttryckt ut på att hon ska se på allt i kyrkan med ”barnblick”. Det kan gälla allt från att tänka på klädkrokarnas placering till dop-

ritualens utformning.– Jag ska också vara länken mellan ungdoms-

ledarna och ledningen. Min vision är att synlig-göra er – och barnen, säger Lisa Härdne.

Ett steg i den riktningen var att söndagsskol-lärarna nu får gå fram i gudstjänsten efter första psalmen och inbjuda alla barn som är närvarande till söndagsskolan.

Den riktigt stora förändringen – att tiden för söndagsskolan fördubblats – har ledarna också

Emma Svenberg

Ålder 17 år

Bor i norra Bro, strax

utanför Örebro

Gör Går andra året på gymnasiet,

samhällsvetenskaplig linje.

Lyssnar gärna på Danny Saucedo.

Favoritpsalm Du är en bön från Ung psalm.

Så tänker jag mig Gud Kärlek.

Viktigaste samhällsfrågan Miljön, skolan,

jämställdheten.

Viktig framtidsfråga för kyrkan Kyrkorna behöver

samarbeta mer.

Om två år Har jag ingen aning om vad jag gör.

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 17

Lisa Härdne

Ålder 32 år

Bor i latorp, strax utanför Örebro.

Gör Doktorand i teologi. Är under 1,5 år projektledare

för ett barn­ och familjeprojekt i Olaus Petrikyrkan som

ingår i Örebro pastorats så kallade ”kraftsatsning”.

Lyssnar gärna på Nina Simone.

Favoritpsalm Jag sjunger varje kväll Bred dina vida vingar för

mina barn. Det började jag med redan då de låg i magen,

så det är nu fem år jag sjungit denna psalm varje dag.

Så tänker jag mig Gud Som ett rustikt gammalt brädgolv, varmt, stabilt

och stödjande. När man ligger på det kan man inte falla djupare. Detta är

en bild som jag hämtat från Tomas Sjödin.

Viktigaste samhällsfrågan Jämställdheten – den berör det mesta i tillvaron.

Viktig framtidsfråga för kyrkan Kyrkan bör bli föregångare vad gäller miljötänkande.

Om två år Så vet jag inte vad jag gör.

fått stöd i att genomföra av Lisa. Hon frågade vad de ville och sedan tog upp deras önskemål.

– Vi hade haft tankarna länge, men inte haft något språkrör, förklarar Emma.

– Ja, vem skulle vi gå till? Ingen hade frågat vad vi ville. Och vi har faktiskt många idéer. Ofta underskattas vi unga, säger Amanda som vill påpeka att ungdomsledarna ändå alltid känt sig varmt välkomna i församlingen.

– Men nu är vi ännu mer delaktiga.Att Emma och Amanda och de övriga ledarna ville att söndags-

skolans tid skulle fördubblas berodde på att man sällan hann med allt som var tänkt för söndagsskolan.

– Det var ofta oerhört stressigt att hinna allt roligt som fritidspe-dagogen förberett. Församlingen vill ju att barnen är tillbaka till natt-varden. Och förut hade vi bara 20 minuter på oss, nu har vi 40–45.

Ett annat önskemål som också blivit tillgodosett är att söndagsskol-lärarna fått mer tid att förbereda sig.

– Förut fick vi se materialet vi skulle använda först då vi kom till kyrkan. Nu får vi ett brev på torsdagen om vad som är söndagens texter så att vi hinner läsa dem och förbereda vad vi ska prata om med barnen som deltar.

I och med det nya rummet så finns det nu två stängda dörrar mellan söndagsskolan och den gudstjänstfirande församlingen.

– Och det kan behövas, för det kan gå rätt vilt till då vi leker, säger Amanda och Emma glatt.

Vad är då deras målsättning med söndagsskolan?– Det ska vara roligt att gå till kyrkan och till söndagsskolan,

säger ledarna med en mun. – Söndagsskolan är inte till för att ”ta bort” barnen från guds-

tjänsten utan för att ge även dem en stund med kvalitet, säger Lisa Härdne.

Därför bärs det som tillverkats inne på söndagsskolan till ett litet bord längst fram i kyrkan. Allt för att synliggöra barnen.

Boktipsför fördjupning och nöje

Att läsa kan vara som honung för själen. Ibland för att det plåstrar om, ibland för att det utmanar. I det här numret av Portalen tipsar Anna S Wikell, stiftsadjunkt för teologi och ekumenik, om en bok som gett henne andra glas-ögon att se med.

Bibeln kan läsas på flera sätt. Oftast har vi våra ”egna glasögon” när vi möter bibelordet, glasögon som vi fått med oss framför allt för att vi lever i den här delen av världen. När Mitri Raheb, präst i den evangelisk-lutherska kyrkan i Betlehem, läser bibeln gör han det utifrån sitt per-spektiv. I hans senaste bok Tro under ockupation. Palestinsk bibeltolkning (Verbum) får vi följa hans tolkning som börjar med insikten om att hans folk alltid levt under makten, under ockupation. Det betyder att han ser palestinierna som tillhörande bibelns folk. Maktutövarna har varierat, allt-sedan assyrierna på 700-talet f Kr, romarriket under Jesu tid och fram till idag. Jesus skulle säkert blivit granskad i en check Point om han levt nu.

Bibelns land, om det nu funnits något som kan kallas det, har alltid befolkats av fler grupper, ofta i konflikt. Allt sedan Kain och Abel. Så var är Gud i allt detta och hur bevarar man hoppet? Att tro på Gud är att tro att det finns något större än makten. Och att se Gud där ingen annan ser honom. Detta förkroppsligade Jesus och, inte minst, han upprät-tar gemenskapen.

Att läsa bibeln med någon annans ”glasögon” är nyttigt, det utmanar.

anna s Wikell, stiftsadjunkt

18 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

Illustration Lotta Sjöberg

På tal om hur olika våra liv kan gestalta sig...Har man alltid ett val?

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 19 19P O RTA L E N 5 / 2 0 1 2

Inspirationsdag om orgelundervisning 4/3Nya som gamla deltagare är välkomna till en inspira-

tionsdag i att undervisa elever i orgel. I Hallsberg.

Ett levande ord. Ekumenisk samtalsdag 5/3En dag om Bibeln – översättning, förkunnelse och

gestaltning. På Örebro Teologiska Högskola i

samarbete med Strängnäs stift.

Webbverkstad 13/3För dig som arbetar med extern webb och intranät.

I Strängnäs.

Grundkurs Kyrksam 23/3Om Svenska kyrkans register. På Stiftsgården

Stjärnholm.

Grundkurs KBOK 24–25/3Kyrkobokföring för medarbetare på expeditioner

samt för kyrkoherdar. På Stiftsgården Stjärnholm.

Grundkurs KOB 26/3Grunderna i kollekt- och betalsystemet.

På Stiftsgården Stjärnholm.

Vårläger med DÅM 27–29/3Svenska Kyrkans Ungas distriktsårsmöte med

vårläger.

P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5 1

PORTALEN1/2015 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

&

Amanda och Emma om att vara ny, ung och vilja förändra sidan 14

sidan 8

Thomas Hammarberg

vill vara där skon klämmer

Kyrkan i Katrineholm

Lerbäcksmodellenger flyktingar

livsmod och trivselsidan 4

sidan 11

kampen för allas rättigheter

Omslag: 20-åriga Florina, har sin dagliga plats utanför Systembolaget i centrala Katrineholm.

Foto: Magnus Aronson

REdAKTöR Cecilia Bengtsson www.bengtssonx2.se info@bengtssonx2.se 070-252 11 87

REdAKTiONSRåd Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Jan Eckerdal Maria Helmer Agneta Larsson Helena Niemonen

Mer information finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

AdRESSäNdRiNg inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

mars 2015

På gång

gRAFiSK FORM Anneli Elfving www.solodesign.se

AdRESS Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs

TELEFON 0152-234 00

HEMSidA www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

STRäNgNäS STiFTSTidNiNg Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende-valda i Strängnäs stift.

Upplaga 4 800.

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

ANSvARig UTgivARE Hans-Erik Nordin

Stort tack för dina svar på läsarundersökningen!

Portalen innehåller mycket läsvärt material, men skulle kunna ge ännu mer kunskap och inspiration. Det är två slutsatser av läsarundersökningen av Strängnäs stiftstidning.

Sammanlagt svarade 719 personer på epostenkäten, vilket mot-svarar cirka 48 procent av de tillfrågade. Majoriteten av de som svarat är i åldern 40–75 år. Andelen som läser alla eller de flesta nummer av tidningen är mycket hög, totalt 85 procent.

När det gäller hur stor del av tidningen som intresserar är förtroendevalda och pedagoger de mest flitiga läsarna. Positiva omdömen handlar om tidningens format och utformning samt att den håller en hög språklig standard och lyfter engagerade ämnen.

Sju av tio instämmer i att tidningen Portalen stärker identi-teten och samhörigheten inom stiftet medan färre, runt fyra av tio, instämmer i att de fått idéer och kunskap som de haft nytta av i sitt arbete eller uppdrag.

När det gäller förändringar man vill se anser en stor majo-ritet att deras egen verksamhet ska skildras mer frekvent. En del önskar också mer av andra typer av artiklar som teologiska fördjupningar och debattinlägg i aktuella frågor. Några efterlyser mer konkret information om saker som händer i stiftet.

Under våren 2015 kommer enkätundersökningen att kompletteras med en kvalitativ del i form av djupintervjuer med några läsare för att ännu tydligare se vilka förbättringar tidningen kan göra för sina läsare. Tack till dig som bidrar till tidningens utveckling på olika sätt.

pia andersson, kommunikatör strängnäs stift

Är du anställd eller förtroendevald som inte får tidningen Portalen? Kontakta inger andersson inger.andersson@svenskakyrkan.se

”Vem är Jesus för dig?” är en av de frågor som ställs i nästa nummer av Portalen. Utkommer veckan före påsk.

Boka in profildagarna 19–21 maj!Under temat Mod och människosyn kallar biskop Hans-Erik Nordin stiftets präster och diakoner, och inbjuder stiftets kyrko-musiker och församlingspedagoger, till årets fortbildningsdagar i Nyköping och på Stiftsgården Stjärnholm.

www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/profildagar-2015

20 P O RTA L E N 1 / 2 0 1 5

BEGränSAD EFtErSänDninGViD DEFinitiV EFtEr SänDninG ÅtErSänDES tiDninGEn mED

nyA ADrESSEn nOtErAD

POSttiDninG B

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Per

Ber

gen

dah

l62

år,

kam

rer i

Väs

tra V

ingå

kers

och

Öst

eråk

ers

past

orat

sam

t re

dovi

snin

gsch

ef i

Kat

rineh

olm

sbyg

dens

förs

amlin

g

Mina senaste årJag har levt ett rörligt liv sedan år 2000, men sär-skilt sedan 2011. När jag hamnde i Ljusdal trodde jag att det var färdigflyttat, men så träffade jag Annmarie som i oktober 2013 blev min fru. Vi började ett nytt liv tillsammans på landet vid sjön Öljaren, ungefär halvvägs mellan våra två tidigare bostadsorter.

Om att vara ny Det är alltid ansträngande att vara ny den första tiden, även om det också är spännande. Det jag själv försöker göra är att bejaka förändring, allt blir så mycket enklare då. Det är lättare att se omvärl-den förändras om man själv är proaktiv.

Mina nya arbetsuppgifterDet ena är projektet Gemensamt administrativt stöd. Det ska skapa ett nytt system för gemensam administration för att göra kringarbetet så enkelt och billigt som möjligt. Det andra är ett pilotpro-jekt i Oppunda och Villåttinge kontrakt på samma tema, men utökat till att gälla församlingarnas alla resurser. Vi ska se hur man kan samverka för att göra församlingarna mindre sårbara.

När jag inte jobbarJag är en sån människa som tycker om att cykla, det är den bästa avkopplingen. Det har också varit mitt sätt att lära känna omgivningarna dit jag flyt-tat. På vintern går jag på gym. När man byter miljö och socialt sammanhang måste kroppen fungera.

Den vackraste platsenAlla ställen har sin skönhet men vackrast av dem jag bott på är nog Orsa ändå, i fint väder är det sagolikt. Det är något speciellt med en stor sjö, där bergen omsluter sjön och man kan se vackra tim-merhus. Att cykla uppe på bergskammen och se ut över allt detta, den känslan är svårt att beskriva.

De härligaste människornaJag trivdes väldigt bra uppe i Ljusdals församling. Det var lättsamt och enkelt att komma in i gemen-skapen, där smälte jag in utan ansträngning.

Min bästa årstidDet är så klart sommarhalvåret. När naturen ler emot en.

Bästa filmJag är djupt troende och ser livet ur den synvin-keln. Jag intresserar mig för människoöden och tycker om filmer på det temat. Det ger en inblick i andra sätt att tänka och ger mig perspektiv på mig själv, även om det är verkligheten man lär sig mest av. Into the White, är en av många filmer som visar vad oväntade möten kan göra med en.

Det här tycker jag är viktigtDet skulle vara min hjärtefråga: Att kyrkan måste fokusera mer på att hjälpa människor som är i ett utsatt läge.

Försöker alltidJag försöker alltid att se människan bakom, det är lätt att bli förblindad av ytan och det finns alltid något intressant i varje människa.

Ny glädjeJag fick barnbarn i somras, det är stort. Och så gläds jag förstås åt att ha träffat en ny kärlek och allt det nya det bär med sig.

Per Bergendahl arbetar som kamrer i Västra Vingåkers och Österåkers pastorat och som redovisningschef i Katrineholmsbygdens församling.