P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 1

PORTALEN6/2015 Strängnäs stiftstidning www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

sidan 14

Gott till

försonasmed vad som helst?gymnaisekonfirmander i Nyköping samtalar kring ett angeläget ämne

Går det att

sidan 5

sidan 16

Det kom ett brev

Kärlek och sanningråder bot på skammen

sidan 8

läs om svenskfinska arbetet

julbordet

2 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Måste man verkligen älska alla? TEXT BISKOP JOHAN DALMAN • FOTO MAGNUS ARONSON

Ja, om man ska tro en vältummad bönbok jag har, verkar det vara så. Där står: ”Vi vill också be, Gud, för sådana som vi undviker, för alla som vi har svårt att förstå, för dem som vi inte kan älska, för våra fiender.”

Be för fienden? Om vaddå? Att hen tjoffar foten i säng­gaveln? Knappast.

Strax innan påskens dramatiska händelser, och sedan han tvättat lärjungarnas fötter, uppmanar Jesus de sina att älska varandra som jag har älskat er.

Då, i det ögonblicket, låter det oförargligt och rart – några dagar senare får hans ord en kärvare innebörd och klang.

När Jesus genom sin död på korset visat vad hans kärlek djupast sett handlar om, förändras med ens allt. Då blir att älska varandra som jag har älskat er inte ett varmhjärtat smekande medhårs utan ett älska varandra som i fem spikar genom märg och ben, som i vad det innebär att utstå folkets hån, bödelns prygel, vännernas svek och de närmastes förne­kelse. Då blir att älska en segerviss motkraft – trots allt – mot det som är kallt, mörkt och kärlekslöst.

Den Jesus vi möter i förnedringens stund är inte bara kärleksfull mot de kärleksfulla utan en som till och med sträcker ut sina förlåtande armar över de som dömt honom till döden och nu hånfullt skrattar åt hans sista orkeslösa ord. Genom att han, som har all makt i himmel och på jord, låter dem göra vad de gör – löper linan ut – ger han orden om att älska som han älskar en ny kraftfull innebörd. Ruskar han om hela min världsbild – mitt sätt att se på fiendskap, försoning och förlåtelse.

Din och min kärlek tilltar och avtar – entydig svart eller vit är den inte.

Men på korset visar Jesus att medan din och min kärlek bara förmår nå så långt är Guds kärlek gränslös – den når till och med bortom döden.

Och medan vår kärlek inte alltid förmår omsluta alla, sluter sig Guds kärlek om varje människa likt en oändligt stor famn – en famn som innefattar både din och min styrka och svaghet.

Och tänk – med ens blir min skakiga bön för fienden ett trosvisst vittnesbörd om den kärlek som övervinner och helar allt.

”Att försonas känns som att bli av med en tyngd” 5

Gymnasiekonfirmander ställer pålästa frågor 8

Kärlek och sanning råder bot på skammen 8

”Tolkningen av historien både engagerar och upprör” 10

Berättelserna hjälper oss vidare 12

Enkät om att förlåta och försonas 13

Gott på julbordet 14

Det kom ett brev 16

Läsning för egen fördjupning 17

Kurser & utbildningar 19

Nyfiken på Christer Hjelmare 20

InnehållKärleken som segerviss motkraft

20Johan Dalman, biskop

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 3

Ledaren 2

Läsning för egen fördjupning 17

Kurser & utbildningar 19

Nyfiken på 20

Strängnäs stiftönskar er alla

en fridfull jul

Alltid i

510

14

PORTALEN

Varsågod – några goda julrecept!

4 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

xxxxxxxx Sofia Pavlenko, konfirmand, i inre stillhet.

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 5

– Man kan inte göra något åt sådant som redan har hänt. Men man kan påverka hur framtiden ska se ut om man accepterar och försonas med det som hänt och sedan går vidare.Det säger Karolina Tunón, ungdomsledare i gymnasie­konfirmand gruppen i Nyköpings församling.TEXT GUNNEL MAGNUSSON • FOTO MAGNUS ARONSON

känns som att bli av med en tyngd

Att försonas”

”

6 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Det är mörk höstkväll. Utanför Alla Helgona kyrka drar nedfallna löv runt i dansanta virvlar och en snål vind får kvällsflanörerna att skynda på stegen och dra ned mössan en bit till.

Inne i kyrkan har kvällens mässa just avslutats och deltagarna i gymnasiekonfirmandgruppen – åtta stycken inklusive de tre ungdomsledarna – skyndar över det lilla torget och in i församlingshusets värme.

Kvällens samtal ska handla om försoning – ett inte helt enkelt begrepp. Vad betyder det? Vad innebär det? Och vad kan det spela för roll i det egna livet?

– Jag tror det är jättebra att kunna försonas, säger Olivia Åberg.

– Alla blir väl osams med till exempel kompisar någon gång. Man går där och surar och känner sig obekväm. Det är svårt att fokusera på sådant man kan behöva fokusera på. Om man kan prata, förlåta och försonas känns det som att bli av med en tyngd, man kan gå vidare lättare.

Lucas Rintala nickar instämmande– Just att acceptera och kunna släppa taget är jätte­

skönt.– Hittar man inte den där försoningen känns det som

ett skoskav, som om man fått in gruskorn i skon. Det är så skönt om man kan vända skon upp och ned och bli av med det där gruset, det blir väldigt mycket lättare och skönare att gå, säger Malva Bergvall.

Alexander Lindkvist tycker att mellanrumsperioden – tiden innan man kan försonas och gå vidare – kan vara jobbig.

– Jamen, den där tyngden av att vara bunden av något som inte är klart, den smittar liksom av sig på hela till­varon. Man blir sur i sig själv och kanske sur mot de där hemma. Inte förrän man kan släppa taget själv om en oförrätt eller vad det nu handlar om känner man sig glad och fri igen.

Kräver försoning att den man exempelvis varit osams med vill samma sak som man själv?

– Helst ska ju båda vilja mötas, menar Karolina Tunón. – Men kanske går det inte alltid, kanske kan man

inte påverka det. Då får man acceptera att det är som det är och tänka på framtiden i stället – den kan man ju faktiskt påverka.

Kvällen när vi träffas känns verkligen ordet försoning extra svårt att ta till sig. Samma dag har de fruktansvärda skolmorden ägt rum och chockerat inte bara Trollhättan utan hela Sverige.

Går det verkligen att försonas med vad som helst?Det blir tyst en stund.– Det måste vara jättesvårt att förlora ett barn för att

någon tar hans eller hennes liv. Hur ska man någonsin kunna gå vidare efter det? Jag tror det tar jättelång tid innan man kan se framåt igen, funderar Sofia Pavlenko.

– Och det måste nog få ta tid. Jag tror att man lång­samt, långsamt får vänja sig vid tanken på att något så hemskt faktiskt har hänt. Till sist kan man kanske ändå acceptera det och hitta någon sorts försoning och en väg vidare, säger Malva Bergvall.

Nelson Mandela en förgrundsgestalt

Den person i modern tid som många menar personifierar ordet för soning är Nelson Mandela. När han efter 27 år lämnade fängels et var det inte med bitterhet och hat utan med medkänsla och kärlek till sitt land och folk – inklusive sina förtryckare. Han valde att låta den kristna försoningstanken vara grunden för Sydafrikas väg mot demokrati.

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 7

”Hittar man inte den där försoningen känns det som

ett skoskav, som om man fått in

gruskorn i skon.”

Hela gänget – nästan – samlat i församlingshemmet. Fr v Karin Eckerdal, skolkyrkopedagog, Olivia Åberg, ungdomsledare, Olle Westerberg, konfirmand, Sofia Pavlenko, konfirmand, Håkan Bergvall, kaplan, Karolina Tunón, ungdomsledare, Lucas Rintala, konfirmand, och Alexander Lindkvist, konfirmand. Malva Bergvall, konfirmand, syns på den lilla bilden.

En knut som löser upp sig, så kan försoning också kännas. Till vänster Olivia Åberg, till höger Karolina Tunón, båda ungdomsledare.

8 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

– Jag visste inte vad det var som kändes murket djupt inom mig och som skapat så mycket rädsla, stress och kaos under årtionden. Jag saknade en krok att hänga upp rocken på. Så är det att bära på ett skamkors, säger Göran Larsson, präst, leg. psyko terapeut och författare.

TEXT ANITA JONSSON • FOTO MAGNUS ARONSON

Konfirmation för gymnasister är en gan­ska ovanlig företeelse i Sverige. Men i Nyköping har möjligheten funnits i ca tio år. Och uppenbarligen finns ett behov.

– Vi har inte haft gymnasiegrup­per alla åren sedan 2005 men de flesta, säger kaplan Håkan Bergvall.

Årets grupp består av fem blivande kon­firmander och tre unga ledare i samma ålder som konfirmanderna, plus ledarna Håkan Bergvall och Karin Eckerdal, pe­dagog i församlingen med inriktning mot gymnasieskolan. Både Håkan och Karin beskriver arbetet med gymnasie­konfirmanderna som spännande och också lite utmanande.

– Det är väldigt stimulerande. Även om mognad är väldigt individuellt så är ju de här ungdomarna några år äldre än våra vanliga konfirmander. De har varit med om mer, de har lärt sig mer och reflekterar kanske på ett lite annat sätt än man gör när man är lite yngre, säger Karin Eckerdal.

– Med det följer att de ställer frå­gor som gör att vi som ledare kanske tvingas tänka till lite extra och det är naturligtvis väldigt utvecklande. Man

får använda sig själv för att visa hur tron inte är något abstrakt som finns i Bibeln och i en annan tid utan hur den finns med i det egna livet och är en upp levelse i nuet, säger Håkan Bergvall.

Precis som i alla konfirmandgrupper är det ingen självklarhet att samtliga delta­gare verkligen väljer att konfirmera sig när det väl är dags.

– Vi bjuder in till en resa i både den inre och den yttre världen, den yttre handlar bland annat om att vi ska resa till Tanzania tillsammans i slutet av mars. De här resorna tillsammans leder så småningom fram till konfirmationen i slutet av april, säger Karin Eckerdal.

En yttre och inre resa. Det är vad gymnasie­konfirmanderna erbjuds i Nyköpings församling. – För oss som är ledare är det oerhört nyttigt. Gymnasisternas pålästa frågor tvingar oss till utveckling, säger Håkan Bergvall, kaplan i församlingen och en av gruppens ledare.TEXT GUNNEL MAGNUSSON • FOTO MAGNUS ARONSON

Så här gör vi!

• Besöker gymnasieskolor och pratar med intresserade vid Informationsbord.

• Berättar om gymnasiekonfirmation i våra vanliga kanaler, såsom försam-lingstidningen och föreningsmässan i idrottshallen.

• Har tydligt tema: Tanzania konfa. Vi har också gjort en film som ska locka ”Tanzania – an epic journey” (www.svenskakyrkan.se/nykoping/ en-reseberattelse-fran-tanzania).

• Har begränsat antal platser – intres-serade anmäler sig genom personligt brev.

• Ger stort utrymme för frågor, egen reflektion och kreativitet.

• Ger stort ansvar i samband med bland annat veckomässor.

Gymnasiekonfirmander ställer pålästa frågor

Kärlek och sanningHåkan Bergvall, kaplan, och Karin Eckerdal, gymnasiepedagog.

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 9

Göran Larsson skrev boken Skamfilad (Verbum, 2007) som ett svar på att det saknades ord och bilder för skam samt förståelse för dess dynamik. Han lanse­rade begreppet skamkors som handlar om grunddrag som det psykiska försva­ret följer för att dölja skammen.

Han beskriver vilka svårigheter den skamtyngde människan brottas med i sin längtan efter försoning.

– Skam är den första känsla som nämns i Bibeln. Skapelseberättelsen och syndafallet är minst lika mycket en be­rättelse om skam som om skuld. Massiva skamkänslor är som ett själsgift och en stark drivkraft i många av våra psykiska symtom, menar Göran Larsson.

Skam och skuld är som två ringar som sitter ihop, där varje ring har sitt eget fokus. Skuld hör till upplevelsen att jag gjort fel och skam att jag är fel. Den enes

skuld tenderar att bli den andres skam då den som kränker, förnekar eller är oförmögen till att känna skuld lämnar offret ensam med skadan istället för att ta ansvar att ställa till rätta.

– Medicinen för den skamfilade är inte förlåtelse, som ligger på en an­nan nivå och har med skuld att göra. Botemedlet är kärlek och sanning efter­som den har att göra med vem jag är, fortsätter han.

Göran Larsson använder ordet skammad när han beskriver hur människan blir av­visad och tillintetgjord i kontakten med andra människor. Skam drabbar livskäns­lan och självkänslan och även förmågan till andlig fördjupning och självuppoff­ring. En skamfilad människa har svårt att komma in till sig själv på egen hand och det behövs goda ledsagare som kan följa med varv efter varv in mot det djupa sår

som alla avvisanden skapar.– Det är himmelriket när kärleken

får landa i såret på jorden. Vi måste bli någons för att bli någon. Där i den värsta skammen finner vi Kristus på korset. Bilden av total skam och total kärlek, avslutar Göran Larsson.

Till dig som själavårdare!• Lär dig mer om skam.

• Jobba med din egen skam genom psykoterapi och själavård.

• Lär dig känna igen dina egna skamreaktioner.

• Reflektera teologiskt kring skam.

Kärlek och sanning

– Skam är den första känslan som nämns i Bibeln. Skapelseberättelsen och syndafallet

är minst lika mycket en berättelse om skam som om skuld, säger Göran Larsson,

präst och leg. psykoterapeut.

råder bot på skammen

10 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Frågan om försoningen har sysselsatt teologer och filosofer i alla tider och inom kyrkan ryms många synsätt, ibland även schismer. Teologen Thomas Ekstrand betonar att mångfalden är viktig och att de olika tolkningarna snarare bör ses som bilder och berättelser än läror och teorier. Alla bilder är ofullständiga, som skärvor i ett kalejdoskop, och Guds röst talar på olika sätt till olika människor – eller med Ekstrands ord: ”Gud berättar inte hela storyn varken för dig eller mig, det kan finnas något annat jag behöver höra.”

Han är lite bekymrad över den nutida människans tendens att nöja sig med det egna inre tilltalet: ”Teologisk förkunnelse måste till­låtas komma utifrån också, vi behöver många bilder.”

I boken Tala om försoning bidrar Thomas Ekstrand och Carl Reinhold Bråkenhielm med en historisk exposé, där de noterar en kursänd­ring i tankesättet under 1700­ och 1800­talen.

Från att ha förstått verkligheten på ett sätt som utgick från Gud och Guds vilja ansåg nu teologerna att människan, snarare än Gud, är måttet på verkligheten. Den moderna tidens fråga blev vilken relevans försoningsläran har för människorna.

Tolkningarna kring försoningen mellan människan och Gud genom Kristus fortsätter att både engagera och uppröra – men Thomas Ekstrand delar med sig av en fin, möjligen enande formulering:

”Försoning sker när Gud tar plats i människans värld.”

Varför måste Jesus dö? Och vad händer när Gud och människan försonas med varandra genom hans död?TEXT ANN LYSTEDT • FOTO MAGNUS ARONSON

”Tolkningarna av historien både engagerar och upprör”

300-talet Gregorius av Nyssa

– Han stod bakom lösensteorin, att frälsningen handlar om att Jesus dör för att betala en lösen till Djävulen för att människan skulle befrias.

Gregorius var en av de stora östkyrkliga teologerna och en av de tre kappadokiska fäderna, som var viktiga för treenighetslärans utveckling.

Ett axplock av teologiska vägval

Försoningsläran genom tidernaBåde Nya testamentet och teologer genom historien står för en rad olika tolkningar av försoningen, alltså att Gud försonat världen genom Jesu död på korset.

I boken Tala om försoning (Verbum), där Thomas Ekstrand och Carl Reinhold Bråkenhielm skrivit avsnittet om kristen försoningslära genom tiderna, jämför ärkebiskop Antje Jackelén de historiska tolkningarna av begreppet försoning med olika slags rum:

Rättssalen. En process med djävulen som åklagare, Gud som domare och Jesus som måste ”gå emellan”. Skolan. Ett bildningsprojekt. Vårdcentralen. Ett helande med Kristus som läkare. Verkstaden. Ett ställe för reparation. Matsalen. En festmåltid. Handels trädgården. En plantskola där växter ger god frukt. Ateljén. Rummet där den store konstnären skapar skönhet på nytt.

PS

Schism Efter en schism kring försoningsläran inom EFS i slutet av 1800-talet uteslöts prästen PP Waldenström och bildade Svenska missionsförbundet. Kyrkoåret Femte söndagen i fastan har temat Försonaren.

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 11

1100-talet abboten Anselm av Canterbury

– Ett nytt sätt att tala om försonings­läran, där Jesus plågas och dör för att sona och gottgöra människans synd, som har förstört världen som en perfekt, vacker skapelse.

Anselms teologiska tänkande var strängt filosofiskt, med syfte att visa att den kristna tron inte står i strid med förnuftet.

1900-talet Västeråsbiskopen Einar Billing

– Han polemiserade mot den straff­rättsliga teorin, och såg inte Kristi död som en ställföreträdande gärning.

Tyngdpunkten i Billings försonings­lära låg i striden mellan det godas och det ondas makter.

2000-talet feministteologen Rita Nakashima Brock

– Hon kallar tanken på att Gud måste straffa sin son för att kunna förlåta människorna för ’kosmisk barnmisshandel’.

Brock anser att traditionell kristen försoningsretorik kan passivisera människor, göra dem emotionellt bundna och legitimera övergrepp.

12 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Anmari Larsson är diakon. Hon är född i Chile. Hennes svenska fosterföräldrar, som arbetade i Chile och tog med henne till Sverige som 15­åring, ville aldrig berätta vilka hennes bio­logiska föräldrar var. Hemligheten tog de med sig i graven. Anmari vet till exempel inte om hon har syskon.

– Jag var tvungen att försonas med min his­toria för att inte bli bitter, säger Anmari Larsson.

Hon har två havererade äktenskap bakom sig.– Det har handlat mycket om att förlåta,

inte minst mig själv för allt jag tillåtit. Det per­spektivet har hjälpt mig att komma vidare.

Anmari Larsson menar att förlåtelsen är en ingre­diens för att kunna navigera i livet, för att kom­ma vidare både i relationen till sig själv och andra. Det gäller både i det lilla och det stora.

Förlåtelse kan handla både om att förlåta sig själv, förlåta människor som gjort oss illa och att be om förlåtelse.

– Att inte förlåta eller försonas med det som hänt kan leda till frusen sorg, bitterhet och depression. Så småningom kan vi börja bära våra sorger i kroppen i form av olika symptom och sjukdomar, fortsätter hon.

Att ständigt tänka på den som gjort oss illa tyder på en negativ känslomässig bindning, som vi behöver befrias ifrån. Där det handlar om en kärleksrelation kan ältandet förväxlas med kärlek.

Att vi förlåter innebär inte att själva såret försvinner.

– Såren är mer eller mindre synliga. Vissa

människor och platser drar man sig undan, de som påminner om det som gör ont, säger Anmari Larsson.

Det är sällan man kan förlåta direkt när någon gjort en illa. En tids bearbetning är nödvändig innan man är mogen att försonas och/eller förlåta. Enkelt är det sällan.

– Mycket är viljeinriktning. Känslan släpar ofta efter. Och minnet ännu längre. Det kan göra ont länge – sedan mindre och mindre.

Men om man inte kan förlåta?– Alla har olika nycklar till det. Låsningar

kan finnas på alla möjliga plan som vi inte vet om. Kanske behöver vi hjälp för att hitta nycklar na. Det handlar om att komma tillbaka in i livet, att få tillit igen, säger Anmari Larsson.

Det sägs att tiden läker alla sår.– Med tiden kan man möta andra som råkat

ut för något liknande. Att, på olika sätt, få del av andras livsberättelse kan hjälpa oss att komma vidare, och underlätta för försoning så små­ningom, menar Anmari.

Hon har lett grupper i andlig vägledning. Där går man in både i Bibelns berättelser och de egna livsberättelserna.

– Berättelsen kan öppna upp, så att vi ser vad som står i vägen för helande i vårt eget liv, säger Anmari.

Men går Bibelns berättelser alltid att till­lämpa på våra liv här och nu? Vi lever ju i en så helt annan kultur, ett helt annat samhälle.

– Själva symbolvärdet – ja! Däremot inte allt det yttre.

Vi tänker ofta att försoning och förlåtelse bara berör människor som begått eller drabbats av mord, misshandel eller sexuella övergrepp. Men det gäller alla. Vi behöver förlåta den som skadat oss för att bli fria inombords. Annars styrs livet av bitterhet.TEXT OCH FOTO KARIN REIBRING

Berättelserna hjälper oss vidare

Diakon Anmari Larsson använder både Bibelns berättelser och de egna livsberättel-serna när hon lett grupper i andlig vägledning.

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 13

Anmari Larson tar kvinnan vid Sykars brunn som exempel. I Sverige idag går inte utstötta kvin­nor och hämtar vatten vid ett klockslag då ingen ser dem.

– Relevant även för oss är däremot att hon möter någon som ser henne. Även idag finns utan­förskap, människor som är utstötta i olika sam­manhang.

Ett annat exempel är liknelsen om den förlorade sonen, som i ilska lämnar sin familj. När han svag och eländig återvänder hem möter hans far honom med öppna armar.

– Fadern symboliserar Gud. Gud vill försoning. Det gäller även i våra mellanmänskliga relationer.

Måste man som kristen förlåta allt? I bönen Vår Fader ber vi ”förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss”.

Förlåter inte Gud oss om vi inte förlåter andra?– Så ser inte jag vår tro. Då är vi inne i ett regel­

verk. Att förlåta är främst för att själv bli fri. Gud har den stora nåden att ta emot oss som vi är.

Kan en mördare bli präst eller diakon?– Han eller hon kan bli förlåten och få upprät­

telse som människa. Om personen är lämplig som präst eller diakon är en helt annan fråga, menar Anmari Larsson.

Här i Sverige är inte ordet försoning särskilt laddat. Vi tänker i allmänhet på relationer mellan individer. Men försoning eller inte, kan också på­verka ett helt folk. Sydafrika är ett exempel, där Nelson Mandela valde försoning och förlåtelse istället för bitterhet och hämnd.

1 När jag i min iver avbryter folk i diskussioner.

2 Om någon avsiktligt velat göra mig illa.”Att förlåta är främst för att själv bli fri. Gud har den stora nåden att ta emot oss som vi är.”

1 När säger du förlåt?

2 När brottas du med att själv förlåta?

1 När jag sagt något olämpligt eller kanske glömt något jag lovat. Det handlar mest om småsaker i vardagen.

2 Förlåta kan jag inte göra förrän jag blivit känslomässigt befriad från det som hänt.

1 När jag förstår att jag sårat någon. Jobbigt blir det om jag först långt efter får reda på det.

2 När önskan om förlåtelse inte känns uppriktig. Eller om förlåtelsen föregåtts av många hårda ord som gett mig destruktiva tankar. Förlåtelse behöver föregås av försonande samtal.

1 Det är väldigt viktigt att tillåta sig att sä­ga förlåt och därmed ställa till rätta. Det kan vara genom en handling lika gärna som ordet ”förlåt”.

2 Det är skillnad på försonas och förlåta. Att försonas är att acceptera något jobbigt som hänt. Förlåta sitter djupare. Ibland kan man försonas men inte förlåta.

1 När jag gjort något fel. Det kan vara både i smått och stort.

2 När jag tycker att någon angriper mig som person.

Caroline Wahlström, församlingsassistent, Katrineholmsbygden.

Thomas Sevilä, utredningssekreterare, Örebro.

Marian Loley, kyrkobokföringsassistent, Katrineholmsbygden.

Sara Innerfors, vaktmästare, Strängnäs.

Peter Fagerlund, kanslichef, Katrineholmsbygden.

TEXT OCH FOTO KARIN REIBRING

14 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Gott till julbordetJulhelgen är för många förknippad med trevlig samvaro och god mat. Oftar blir det dock samma rätter år efter år, men kanske är du sugen på att pröva nåt nytt? Här bjuder några av stiftkansliets medarbetare på sina favoriter.TEXT CECILIA BENGTSSON OCH RESPEKTIVE RECEPTGIVARE • FOTO MAGNUS ARONSON

Enkel julklappssenapDet var min äldsta son Carl som behövde göra nåt att ge i julklapp. Tror det handlade om att han skulle ge nåt till sin trombonlärare. Vi hittade receptet nån gång under hans högstadietid och han har gjort den sen dess.

1,5 dl vispgrädde2 äggKnappt 1 dl socker3/4 dl senapspulver1 msk smör1 msk vinäger

Koka ihop alla ingredienser. När det bubblar och börjar tjockna tas kastrullen av värmen.

Låt kallna och smaksätt sen med salt och peppar. Jättegott att krydda med dragon också. Receptet går att dubbla.

Helén Tingman, stiftspedagog

JulmustkycklingJulmusten ska man inte smutta på för tidigt på året, för då hinner man tröttna på den likt uttjatad julmusik. Men när man väl får dricka (efter första advent) så är det bara att ösa på med den goda julmusten i alla sammanhang. Här en favorit där gästerna brukar ha svårt att gissa den hemliga ingrediensen.

4 kycklingfiléerCa 500 g smör2 dl minifraiche2 dl julmust1 hönsbuljongtärning1 tsk malen ingefära1 tsk rosmarin1 msk kinesisk sojaEv färsk rosmarin till garnering Potatis och frästa grönsaker till servering

Bryn kycklingen i smör i en stekpanna.

Blanda minifraiche, julmust, buljongtärning, ingefära, rosmarin och soja i en traktörpanna.Lägg i kycklingen och låt koka ca 10 minuter.

Garnera eventuellt med färsk rosmarin. Servera med potatis och frästa grönsaker.

Miriam Arrebäck, pressekreterare

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 15

FruktkakaDen här fruktkakan bakar jag varje jul. Låt den gärna ligga och mogna några dagar – då blir den ännu godare. Skär den sen i tunna skivor.

20 blötlagda och strimlade aprikoser 10 mjuka kärnfria katrinplommon 4,5 dl vetemjöl 1 1/2 tsk bakpulver 2 dl korinter eller russin 2 dl hela hasselnötskärnor 250 g smör 2,5 dl strösocker 1/2 tsk salt 4 ägg

Sätt ugnen på 150–160°.

Strimla katrinplommonen och aprikoserna sedan de fått rinna av ordentligt.

Rör ihop mjöl, bakpulver, frukt, russin och nötter. Rör sedan smör, socker och salt i en separat bunke. Tillsätt äggen ett i taget. Rör väl mellan varje.

Blanda i fruktblandningen och häll smeten i en väl smord och bröad avlång 2­litersform. Grädda i drygt 1,5 timme.

Elisabeth Sundström, kursadministratör

Biskop Johans närmaste pepparkakorUnder min första tid som präst bodde familjen i Enköping (som – just det – kallar sig ”Sveriges närmaste stad”). Av familjen Hansén lärde vi oss där världens bästa pepparkaksrecept (misslyckas aldrig) – sedan dess ett ”mumsigt måste” på julaftonsmorgonen.

1,5 dl mörk sirap3 dl socker200 g smör1,5 dl vispgrädde1 msk mald ingefära1 msk mald kanel0,5 msk malda nejlikor1 msk bikarbonat12–14 dl vetemjöl

Häll sirap, socker och smör i en kastrull. Värm tills allt är smält. Tillsätt grädde och kryddor och rör om. Blanda bikarbonat med lite av mjölet. Arbeta samman degen och låt vila över natten.

Kavla ut degen till ca 2 mm tjocklek på mjölat bakbord och gör glada gubbar, gummor, grisar, präster och stjärnor.

Grädda i 175° mitt i ugnen ca 5 minuter på smorda plåtar. Låt svalna på plåten.

Mumsa in julen!

Johan Dalman, biskop

Helenas julstjärnorIngen jul utan finska julstjärnor! Det finns lika många recept som bagare. Det går även bra att använda färdig smördeg och plommonsylt.

Fyllning1 påse katrinplommon, klippta i mindre bitar1,5–2 dl vattenCa 0,5 dl strösocker

Smördeg250 g smör (kallt, skuren i mindre bitar)250 g vetemjöl1 tsk bakpulver250 g kesella 1 %

Lägg katrinplommonbitarna i en mindre kastrull tillsammans med vatten. Koka upp och låt sjuda tills mjukt. Tillsätt socker och smaka av. Mosa till jämn konsistens och låt svalna av. För lös? Koka lite till.

Kör smör, mjöl och bakpulver till degen i matbere­daren tills det blir små smulor. Ha i kesella och kör snabbt ihop degen. Stjälp upp på mjölat bakbord, forma till en boll och kavla ut till ca 20 x 30 cm. Vik ihop, kavla, vik ihop och kavla ut igen ett par gånger. Låt vila i kylskåpet ca 30 minuter.

Kavla ut smördegen till 3–5 mm tjocklek, dela i rutor med degsporre. Skär även från varje hörn mot mitten av rutan men inte hela vägen – se bild på färdiga stjärnor. Klicka ca 1 tsk fyllning på mitten av varje ruta. Lyft upp varannan flik, nyp ihop och tryck lätt ner i fyllningen. Pensla med lätt vispat ägg och grädda i 225° tills gyllenbruna, ca 10 minuter.

Låt svalna. Pudra över lite florsocker före servering.

Helena Puula Niemonen, stiftsdiakonPias super goda brända mandlarVarje höst på Strängnäs marknad köper vi brända mandlar från knallarna på stan. Ett år insåg jag att de borde gå att göra hemma. Efter lite googlande och experimenterade blev det här receptet till. I vår familj görs de flera gånger fram till jul – det är nämligen svårt att låta bli att äta upp dem.

0,5 dl strösocker0,5 dl florsocker200 g mandlar

Häll allt i en gjutjärnspanna. Ganska hög värme. Låt sockret smälta (när det börjar smälta – sänk värmen något och rör hela tiden).

När allt sockret är smält och fördelat sig på och runt mandlarna börjar det bli klart. (Mandlarna börjar ”smäcka”, kanske inte alla men några brukar göra det.) Häll då allt på bakplåtspapper med lite florsocker på, pudra även lite florsocker över dina mandlar.

Innan de svalnar måste du dela dem så att de blir ”en och en”, florsockret fungerar som delare. Obs! mandlarna är mycket varma. Sen klart!

Pia Andersson, kommunikatör

16 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Äidinkielen merkitysMahdollisuus käyttää äidinkieltään kirkon piirissä on korvaamatonta.

Käyn usein ikääntyneiden ruotsinsuomalaisten luo­na, joilta ruotsin kieli on hävinnyt joko osittain tai kokonaan. Hoitokodin henkilökunta ja joskus jopa perhekään ei ymmärrä vanhusta ja tilanne turhaut­taa. Tämä tulee yhä tavallisemmaksi suurten ikäluok­kien vanhetessa. Ruotsin kirkon suomenkielinen työ auttaa kotikäyntien, keskusteluiden ja ymmärtämi­sen kautta.

Keväällä olin mukana toimittamassa erään van­han naisen hautajaisia. Hyvässä yhteistyössä ruotsin­kielisen papin kanssa saimme aikaan kauniin kak­sikielisen tilaisuuden. Naisen pojilla ei ollut koskaan mahdollisuutta oppia suomea, mutta silti he halu­sivat suomen kielen mukaan viimeiseen hetkeen äitinsä kanssa.

”Meille läheisille oli tärkeää saada kaunis jää­hyväishetki äidin kanssa. Mutta vähintäänkin yhtä tärkeää oli saada mukaan osa äidin toista maailmaa, suomalaisuutta, joka tuli loppua kohden yhä näky­vämmäksi, kun muut kyvyt ja hänen muistinsa al­koivat heiketä..”

Tällä haluan nostaa esiin ikääntyneet ruotsinsuo­malaiset seurakuntalaiset sekä Strängnäsin hiippa­kunnassa että koko Ruotsin kirkossa. He ovat usein tehneet koko ikänsä kovasti töitä ja maksaneet ve­ronsa. He ovat ansainneet saada jumalanpalvelukset, kirkolliset toimitukset, kotikäynnit ja muut kirkon tarjoamat palvelut omalla äidinkielellään.

Työtä tekee noin sata työntekijää ja tuhannet vapaaehtoiset.

Diakoni Taina Sandberg, Örebron pastoraatti

Modersmålets

betydelseAtt få kunna använda sitt hjärtas

språk i kyrkliga sammanhang går

inte att nog sätta värde på.

Ofta besöker jag äldre sverigefinländare som har

tappat bort svenskan delvis eller helt. Personalen på

hemmen och ibland familjen kan inte kommunicera

med dem och frustrationen är stor. Scenariot blir allt

vanligare i och med att den stora generationen blir

äldre. Svenska kyrkans finskspråkiga arbete gör en

stor skillnad genom besök, samtal och förståelse.

I våras medverkade jag i en begravningsguds­

tjänst för en äldre kvinna. Ett bra samarbete med en

svenskspråkig präst resulterade i en fin tvåspråkig

gudstjänst. Sönerna till kvinnan fick aldrig lära sig

finska men ändå var det självklart för dem att ha

finskan med när de tog sista farväl av mamman:

”Det var viktigt för oss närstående att få ta ett fint

farväl av en person som funnits i våra hjärtan. Men vi

kände det som minst lika viktigt att det fanns en del

av mors finska värld med i det farväl vi tog av henne.

En del som kom att bli mer påtaglig i mors liv, som

fanns kvar när andra förmågor sakta började blekna,

när hennes minne blev allt mer otydligt.”

Med det här vill jag lyfta de äldre sverigefinska

församlingsbor i Strängnäs stift och i hela landet.

De har arbetat hårt och betalat sina skatter. De har

förtjänat att ha gudstjänster, kyrkliga handlingar,

hembesök och allt annat kyrkan kan erbjuda på sitt

modersmål.

Arbetet utförs av cirka ett hundra anställda och

tusentals frivilliga i hela riket.

Diakon Taina Sandberg, Örebro pastorat

Det kom ett brev…

Sverigefinnar på en allsångkväll i Örebro.

Ruotsinsuomalaisia yhteislauluillassa Örebrossa.

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 17

I det här numret av Portalen tipsar Jan Eckerdal, stiftsadjunkt för teo­logi och fortbildning, om en bok på engelska för att det är den bästa bok i sin genre som han stött på.

The Essential History of ChristianityAtt skriva översiktligt och tillgängligt utan att förenkla det som är komplice­rat är en svår konst. En som visat sig ha fallenhet för den balansen är den angli­kanska prästen och teologen Miranda Threlfall­Holmes. I boken The Essential History of Christianity (SPCK: 2012) ger hon sig i kast med det omöjliga pro­jektet att på knappt 150 sidor beskriva hela kristendomens tvåtusenåriga historia. Boken börjar med frågan om vad vi kan veta om den histo­riske Jesus och slutar med det senaste århundradets tendenser i tolkningen av kristen tro. Naturligtvis blir somligt mycket schematiskt. Men de historiska nyck­elhändelserna finns med och den stora bilden framträ­der tydligt. Threlfall­Holmes tar hjälp av de historiska perspektiven för att kasta ljus över kyrkans nuvarande situation. I sin genre är det den bästa bok jag stött på.

Jan Eckerdal, stiftsadjunkt för teologi och fortbildning

Fler lästips!På sidorna 8–9 och 10–11 står det om två andra läs­värda böcker: Skamfilad av Göran Larsson (Verbum, 2007) och Tala om försoning, red Thomas Ekstrand och Carl Reinhold Bråkenhielm (Verbum, 2015) .

egen fördjupning

Läsning för

18 P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

På tal om hur det kan lätta inombordsLäs bland annat på sidorna 5–7 om hur gymnasiekonfirmanderna i Nyköping menar att försoning gör att man går framåt med lättare steg.

Illustration Lotta Sjöberg

P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5 19 19P O RTA L E N 6 / 2 0 1 5

Omslag: Karolina Tunón, ungdomsledare, och Håkan Bergvall, kaplan i Nyköpings församling, förbereder nattvarden i Alla Helgona kyrka.

Foto Magnus Aronson

REDAKTÖR Cecilia Bengtsson www.bengtssonx2.se info@bengtssonx2.se 070-252 11 87

REDAKTIONSRÅD Pia Andersson Miriam Arrebäck Christer Björk Jan Eckerdal Maria Helmer Agneta Larsson Helena Niemonen

ADRESSÄNDRING Inger Andersson Månd–tors fm 0152-234 29 inger.andersson@svenskakyrkan.se

Kurser utbildningar

GRAFISK FORM Anneli Elfving www.solodesign.se

ADRESS Strängnäs stiftstidning Box 84, 645 22 Strängnäs

TELEFON 0152-234 00

HEMSIDA www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

STRÄNGNÄS STIFTSTIDNING Portalen kommer ut med 6 nummer per år och delas ut till anställda och förtroende-valda i Strängnäs stift.

Upplaga 4 800 exemplar

Utgivare Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift

ANSVARIG UTGIVARE Hans-Erik Nordin

&Januari

Barnledarkonvent 12–13/1En mötesplats för alla barnledare som arbetar med barn 0–12 år. På Stiftsgården Stjärnholm.

Utbildning för jourhavande präst 19/1En introduktionsutbildning för dig som ska arbeta som jourhavande präst per telefon. I Strängnäs.

Vuxen väg till tro 22–24/1Katekumenat för ledare i kateku-menatsgrupper. På Stiftsgården Stjärnholm.

FebruariFortbildning för barnkörledare 5/2Karin Runow ger oss metoder, tips, knep och inspiration. På Stiftsgården Stjärnholm.

Källan kursomgång 26 9–11/2Start för den 26e omgången av Källan, en kurs i Svenska kyrkans tro och liv för medarbetare utan profilutbildning. På Stiftsgården Stjärnholm.

Att vara kyrkvärd och gudstjänstvärd 19–20/2För nya och gamla kyrk- och guds tjänstvärdar. På Stiftsgården Stjärnholm.

Presidiekonferenser 24–25/2 och 1–2/3För ordförande, vice ordförande samt kyrkoherdar. Två tillfällen med samma innehåll. På Stiftsgården Stjärnholm.

Sportlovsläger 26–8/2För barn mellan 6 och 12 år med sina ledare. På Stiftsgården Stjärnholm.

Kyrksam 7/3Grundkurs i Svenska kyrkans regis-ter. På Stiftsgården Stjärnholm.

MarsKBOK 8–9/3Grundkurs i kyrkobokföring. På Stiftsgården Stjärnholm.

Orgelpedagogisk fördjupning 8–10/3Undervisningsmetoder på orgel för stiftets musiker. På Stiftsgården Stjärnholm.

KOB 10/3Grundkurs i KOB, kollekt- och betal-system. På Stiftsgården Stjärnholm.

Disability and Spirituality 10/3Om andlighet och funktionsnedsätt-ning. På Örebro Missionsskola.

Handledning för jourhavande präst 15/3Handledning för dig som arbetar i jourhavande prästs tre kanaler. I Örebro.

Mer under 2016

Barnledarutbildning 7–15/6 och 15–17/8Uppsala, Stockholms och Strängnäs stift startar en processinriktad barn-ledarutbildning i samarbete med Sigtuna folkhögskola. Utbildningen vänder sig till dig som saknar fackut-bildning eller som saknar kyrklig in-riktning på din utbildning och har en tjänst som riktar sig till barn 0–12 år.

Behörighetsgivande kyrkoherdeutbildningTvå kurser genomförs med start 2016: en för dig som har en tjänst som komminister och en för dig som är arbetsledande komminister. I Sigtuna.

Läs om familjen som fick hoppet tillbaka tack vare kyrkan – i nästa nummer av Portalen. Utkommer under andra halvan av februari 2016.

Mer information finns på www.svenskakyrkan.se/strangnasstift

En del av Portalens läsare blev föremål för en adressförvirring i förra numret. Det som hände var att adresseringsverktyget löpte amok vilket gjorde att rätt adress parades med fel efternamn. I bästa fall var det en engångsföreteelse och att det denna gång ser ut som det ska.

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVID DEFINITIV EFTER SÄNDNING ÅTERSÄNDES TIDNINGEN MED

NYA ADRESSEN NOTERAD

POSTTIDNING B

Strängnäs stift, Box 84, 645 22 Strängnäs

www.svenskakyrkan.se/strangnasstiftinternwww.svenskakyrkan.se/strangnasstift

Ch

riste

r Hje

lmar

eS

nart

70 å

r, le

dam

ot i

kyrk

oråd

et i

Flen

, Hel

gest

a­H

yltin

ge fö

rsam

ling

Pendlingen och jag1988 flyttade Agneta och jag med våra barn Magnus och Sofia från Stockholm till Orrhammar utanför Flen, till det som tidigare varit vårt som­marnöje. I totalt 21 av de 27 år jag bott här har jag pendlat – 14 av dem till Stockholm och 7 till Norrköping. Värdefull tid med utrymme för läsning av många goda böcker och intressanta tidningar.

Mitt arbeteNu är jag pensionär men utbildade mig på KTH och har arbetat som beräkningsingenjör. Jag kontrollerade ritningar för olika typer av tryck­kärl. Det mest avancerade var reaktortanken till Forsmark 1.

Stolt överJag tycker inte att politiken hör hemma i kyrkan, även om jag varit politiskt aktiv. Kyrkan ska jobba för det som medlemmarna vill så 2013 bildade jag och ett antal intresserade ett eget alternativ: ”Vår kyrka i Flen, Hyltinge­Helgesta församling”. Vi fick lika många mandat i Kyrkofullmäktige som Centern och det är jag stolt över. Dessutom job­bar jag ideellt med fasteinsamlingen, vägkyrkan och konfirmandundervisning – väldigt givande. Också stolt överMitt stora intresse har alltid varit motion: squash, badminton, tennis och löpning. Nu har jag ont

i en höft och ett knä men när jag fortfarande kunde springa gjorde jag halvmaran under 1,5 timme – 1.29.59!

Mäktigaste körupplevelsenI höstas var jag med våra två körer i församlingen till Krakow. Under en rundvandring i gamla stan hörde vi en ungersk kör som sjöng inne på ett torg. När de stämde upp i Alta Trinita, en hymn på latin från 1400­talet, ställde vi oss mittemot springbrunnen där de stod och sjöng tillsam­mans med dem – mäktigt.

Vackraste körstycketDet finns många vackra musikstycken som vi sjunger i kören, men min favorit är nog ”Hör, herre vår lovsång”. Ett annat stycke jag tycker om är ”Gabriellas sång” med text av Py Bäckman och musik av Stefan Nilsson och ”Se på min värld”.

Likheter mellan mig och vår kyrkoherdeVi har en bra kyrkoherde, Anders Lagbo, och vi går bra ihop. Vi är dessutom lika långa.

Det bästa med julenDet bästa med julen är att få vara tillsammans med barn och barnbarn, och att sjunga på mid­nattsmässan. Godast på julbordet är skinka, kött­bullar och sill. Min pappa tyckte om lutfisk så när han levde fanns även det bland julmaten.

Några av mina favoritstunder: På skidor i Messlingen i Härjedalen 2003.Lingonkorgen på väg att fyllas i närheten av Dalhalla tidigare i år. Och all sorts samvaro med barn och barnbarn förstås.

Christer Hjelmare, ledamot i kyrkorådet i Flen, Helgesta-Hyltinge församling.