Sociologiska Institutionen

Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.

Inriktning: Sociologisk Samhällsanalys

Vt 2017

Handledare: Magnus Bygren

Politisk alienation och

attityder till invandring En tidsjämförande studie

Linnea Claésson och Matilda Sandberg

Sammanfattning

Syftet med denna uppsats är att skapa en bredare förståelse för varför individer utvecklar

invandringskritiska åsikter. Ett begränsat antal utländska studier har visat att det tycks finnas

ett samband mellan individers inställning till det politiska systemet och deras attityder till

invandring, men förhållandet mellan dessa två har inte tidigare undersökts i en svensk

kontext. Någonting som däremot konstaterats i tidigare forskning är det faktum att

invandringsfrågan på senare år blivit en allt viktigare konfliktdimension inom svensk politik.

Vi undersöker därför i denna studie huruvida svenska invånare som upplever sig vara politiskt

alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till invandring än andra. Dessutom studeras

ifall ett sådant samband i så fall blivit starkare över tid, som ett resultat av den förändrade

politiska diskursen. Studien baseras på riksrepresentativ data från år 2002 och 2014, och som

teoretisk bakgrund används teori om relativ deprivation och politisk alienation. Resultatet

visar att det bland svenska invånare finns ett samband mellan att vara politiskt alienerad och

kritisk till invandring, samt att detta samband har blivit starkare över tid. Den generella

attityden till invandring visar sig trots det vara mer generös 2014 jämfört med 2002, vilket till

stor del tycks ha att göra med att utbildningsnivån blivit högre. Ytterligare en slutsats är att

attitydskillnaderna mellan olika grupper är större år 2014 än 2002, vilket innebär att svenskars

åsikter gällande invandring har blivit mer socialt strukturerade över tid.

Nyckelord

Sverige, attityder, invandringskritik, politisk alienation, socio-kulturell konfliktlinje,

relativ deprivation

Innehållsförteckning

Inledning ........................................................................................................... 1

Syfte ............................................................................................................... 2

Frågeställningar ............................................................................................. 2

Avgränsning ................................................................................................... 3

Bakgrund ........................................................................................................ 3

Invandringssituationen 2002 - 2014 ........................................................... 3

Attityder till invandring ............................................................................... 3

Teori .................................................................................................................. 4

Relativ deprivation ......................................................................................... 4

Politisk alienation ........................................................................................... 5

Tidigare forskning ............................................................................................ 7

Politisk alienation och attityd till invandring ................................................... 7

Politisk alienation eller klass? ........................................................................ 8

Förändring över tid – politiseringen av invandringsfrågan .............................. 9

Svenskars attityd till invandring över tid ...................................................... 10

Förväntat samband ....................................................................................... 11

Hypoteser ..................................................................................................... 11

Data och metod .............................................................................................. 11

Empiri ........................................................................................................... 12

Urval ............................................................................................................. 12

Bortfall ......................................................................................................... 13

Externt bortfall .......................................................................................... 13

Internt bortfall .......................................................................................... 14

Operationaliseringar ..................................................................................... 14

Beroende variabel ..................................................................................... 15

Oberoende variabler för år 2002 och 2014 ................................................ 15

Oberoende variabler för endast år 2014 .................................................... 15

Kontrollvariabler ....................................................................................... 16

Validitet och reliabilitet ................................................................................ 17

Metod ........................................................................................................... 18

Etiska aspekter ............................................................................................. 20

Resultat ........................................................................................................... 20

Deskriptiv analys .......................................................................................... 20

Regressionsanalyser ..................................................................................... 22

Diskussion ...................................................................................................... 27

Kritiska reflektioner ...................................................................................... 30

Förslag till vidare forskning .......................................................................... 31

Referenslista ................................................................................................... 32

Tryckta källor ............................................................................................... 32

Elektroniska källor ........................................................................................ 34

1

Inledning Invånare i Sverige har generellt sett en förhållandevis positiv attityd till invandrare och

invandring. Exempelvis anger fler svenskar än medborgare i något annat EU-land att

invandrare och infödda ska ha samma rättigheter och att invandring berikar landet (Demker

2014: 103). Attityderna tycks dessutom bli allt mer positiva över tid; sedan slutet av 1960-

talet har undersökningar kontinuerligt visat en ökning i andelen personer som uppger en

generös inställning till invandring (Demker 2012, 2014; Lange & Westin 1997). Paradoxalt

nog har vi på senare år också sett en annan typ av utveckling. Vid riksdagsvalet 2010 fick det

högerradikala och öppet invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna för första gången

mer än fyra procent av rösterna, och har sedan dess ökat sitt väljarstöd kraftigt (se t.ex.

Sannerstedt 2016; Loxbo 2015). Att dessa två till synes motsatta processer har ägt rum sida

vid sida visar att attityder till invandring inte bara är ett synnerligen aktuellt ämne, utan också

verkar vara ett svårförklarat och komplext fenomen.

Vid sidan av den kritiska synen på invandring brukar populism nämnas som en av de

högerradikala partiernas viktigaste grundpelare. Kortfattat innebär detta att partierna i fråga,

däribland Sverigedemokraterna, tenderar att måla upp en konflikt mellan “folket” och

“etablissemanget” och menar att den politiska eliten är korrupt och inte verkar i folkets

intresse. Ett populistiskt parti utger sig för att vara det enda politiska alternativ som verkligen

representerar väljarna, samtidigt som de etablerade partierna anklagas för att sakna förståelse

för “vanligt folk” (Rydgren 2005: 11f, 2007: 245f). En sådan populistisk

verklighetsbeskrivning kan lätt kopplas ihop med ett lågt förtroende för politiska institutioner

såsom riksdagen, regeringen och de politiska partierna. De högerradikala partiernas agenda

tycks alltså präglas av en kombination av invandringskritik och låg tillit till det politiska

systemet, vilket ger anledning att tro att det finns ett samband mellan dessa två attityder.

En rad forskare har studerat demografiska och socioekonomiska faktorer och deras eventuella

samband med attityder till invandring. Exempel på några av de klassiska aspekter som brukar

användas för att förklara varför främlingsfientlighet är vanligare bland vissa grupper är klass,

utbildningsnivå, ålder, geografi och familjemönster/livsstil (Demker 2014). Bland de som

strävar efter att förklara framgångar för högerradikala partier finns däremot ett större fokus på

mer politiska och institutionella förklaringsmodeller (se Rydgren 2007). I denna uppsats är

2

avsikten att studera attityder till invandring med inspiration från forskningen om

högerradikala partier, genom att undersöka hur dessa attityder hänger samman med individers

inställning till det politiska systemet. En ofta använd teoretisk utgångspunkt är att personer

som är missnöjda kan vara benägna att rikta sitt missnöje mot särskilda företeelser eller andra

grupper av människor. I denna uppsats används begreppet politisk alienation för att beskriva

en typ av missnöje som både innefattar lågt förtroende för det politiska systemet och andra

negativa åsikter riktade mot det. Ämnet attityder till invandring är som bekant ett invecklat

sådant som kan studeras på olika abstraktionsnivåer. Vi vill med denna studie närmare

undersöka en möjlig förklaring till att invandringskritiska attityder uppstår. Vår ambition är

att gå ett steg bortom de redan välbeforskade demografiska och socioekonomiska orsakerna,

och därmed medverka till ett annat perspektiv inom forskningen på området.

Att undersöka attityder till invandring och vad som kan ligga bakom dem är ständigt

angeläget, men så särskilt i dagens läge då invandringen till Sverige under senare år varit

förhållandevis hög samtidigt som frågan hamnat högt upp på den politiska agendan och

invandringskritiska röster kommit att ta allt mer plats i den offentliga debatten. Denna uppsats

bidrar till ämnet genom att belysa en möjlig orsak till negativa attityder gentemot invandring

som tidigare getts litet utrymme i sammanhanget. Studien fyller dessutom en kunskapslucka

genom att undersöka detta samband i en svensk kontext, vilket inte tidigare gjorts. Ytterligare

ett nytt bidrag till forskningsläget är att vi använder en jämförande ansats över tid för att

undersöka om politisk alienation fått ökad relevans för människors attityder till invandring.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka huruvida det finns ett samband mellan svenska

invånares inställning till politik och institutioner och deras attityd till invandring. Avsikten är

även att studera ifall en förändring skett över tid; både gällande dessa sambands riktning och

styrka samt i den genomsnittliga attityden till invandring.

Frågeställningar

● Har den genomsnittliga attityden till invandring förändrats mellan år 2002 och 2014,

och i så fall i vilken riktning?

● Finns det ett samband mellan politisk alienation och attityd till invandring, och har det

i så fall skett någon förändring i detta samband under den tidsperiod som undersöks?

3

Avgränsning

I denna uppsats har vi av tids- och utrymmesskäl begränsat undersökningen till att fokusera på

Sveriges befolkning. Eftersom avsikten är att studera förändring över tid används data från

samma land insamlat under olika år, istället för att exempelvis jämföra olika länder med

varandra. Vi har av samma anledning också valt att använda datamaterial från endast två

omgångar av European Social Survey (ESS); nummer 1 och 7 vilket motsvarar år 2002

respektive 2014. Just dessa år har valts eftersom de båda har temat “invandring” och

tidsspannet mellan dem är tillräckligt stort för att förändring över tid ska kunna studeras.

Bakgrund

I detta avsnitt ges en kort faktabakgrund som avser att underlätta den vidare läsningen. Först

beskrivs hur invandringssituationen sett ut under den tidsperiod som undersöks, sedan följer

en förklaring av hur attityder till invandring används rent definitionsmässigt i föreliggande

studie.

Invandringssituationen 2002 - 2014

Under den tidsperiod som denna studie fokuserar ökade invandringen till Sverige kraftigt.

Enligt befolkningsstatistik från Statistiska centralbyrån invandrade 64 087 individer till

Sverige år 2002, medan siffran år 2014 var så hög som 126 966 vilket nästan innebär en

fördubbling. Dessa siffror omfattar alla som invandrat under ett år, vilket innebär att en stor

andel består av svenska medborgare som bott utomlands under en period. År 2002 utgjordes

den största invandrargruppen av återvändande svenskar, men 2014 var istället personer födda

i det krigsdrabbade Syrien den största gruppen i invandringsstatistiken medan svenskar kom

på andra plats. (SCB a).

Attityder till invandring

Statsvetaren Marie Demker definierar begreppet attityd som “en social disposition för att

reagera på ett visst sätt i en given situation” (Demker 2014: 76). Gällande attityder till

invandring menar hon att dessa är komplexa och inte enbart handlar om särskilda åsikter i

vissa frågor, utan också bör ses i relation till en individs bakgrund och vad som format denne.

Det är också viktigt att notera att det finns en viss skillnad mellan attityd till invandring som

fenomen och attityd till invandrare som grupp och/eller individer, och att det förstnämnda är

vad som studeras i denna uppsats. De båda är dock högt korrelerade (ibid.: 77f).

4

Teori I följande avsnitt redogörs det för den teoretiska bakgrund som uppsatsen utgår från.

Inledningsvis beskrivs teorin om relativ deprivation, vilken används i syfte att skapa en

grundläggande och generell förståelse för hur en individs egen ofördelaktiga situation kan

leda till kritiska attityder till invandring. Därefter presenteras teorin om politisk alienation,

som erbjuder en mer specifik förklaring till hur sådana attityder kan uppstå.

Relativ deprivation

“Relativ deprivation” innebär ett tillstånd där en individ saknar något hen anser sig ha rätt till,

samtidigt som andra personer upplevs ha tillgång till detta. Begreppet myntades i samband

med en undersökning där amerikanska soldater under andra världskriget intervjuades om sina

attityder gentemot andra sociala grupper (Stouffer 1949). Sedan dess har det utvecklats till en

socialpsykologisk teori som tillämpats på en rad olika fenomen som t.ex. uppkomsten av

sociala rörelser och revolutioner (Gurney & Tierney 1982), men också för att förklara varför

individer röstar på högerradikala partier (Rydgren 2007: 247-250). Den brittiske sociologen

Walter G. Runciman har bidragit till att utveckla teorin om relativ deprivation i boken

Relative Deprivation and Social Justice. A Study of Attitudes to Social Inequality in

Twentieth-Century England. I den beskriver han hur känslor av frustration kan uppstå hos en

individ när den egna livssituationen upplevs som sämre i jämförelse med andra individer eller

grupper, alternativt i jämförelse med ens eget förflutna. Detta grundar sig i att individen

känner sig berättigad något den upplever sig bli berövad på, vilket utgör grunden för missnöje

(Runciman 1966: 22).

Viktigt att poängtera är att det inte behöver vara faktiska omständigheter – s.k. absolut

deprivation -– som gör att individen känner frustration, utan själva upplevelsen av att

referensgruppen tilldelas något som den egna gruppen anses förtjäna men inte får (ibid.:10f).

Vidare så gör Runciman (1966: 31f, 34) en viktig distinktion genom att skilja på två olika

typer av relativ deprivation. Den första, individuell (egoistic) relativ deprivation (ERD),

innebär att individen känner sig depriverad i jämförelse med andra individer inom samma

sociala grupp, medan den andra, kollektiv (fraternalistic) relativ deprivation (FRD), innebär

att individen upplever sig depriverad i jämförelse med andra relevanta sociala grupper.

Exempel på ERD kan vara när en individ upplever sig ha orättvist låg status inom sin sociala

5

grupp, och FRD kan förstås som att individer som tillhör majoritetsbefolkningen anser sig ha

rätt till högre status än invandrare, men upplever sig depriverade när så inte är fallet. Flera

tidigare studier indikerar att kollektiv relativ deprivation kan påverka individers attityder

gentemot andra samhällsgrupper negativt, då dessa upplever sig ha det sämre i jämförelse

med andra grupper (Anier, Guimond & Dambrun 2016; Pettigrew, Christ, Wagner, Meertens

Van Dick & Zick 2011). Kopplat till ämnet för vår studie kan det tänkas att personer som

uppfattar sig ha det sämre ställt än vad de anser sig ha rätt till upplever att gruppen invandrare

får ta del av resurser som egentligen borde tilldelas dem själva. Med utgångspunkt i detta är

det rimligt att anta att dessa personer då utvecklar negativa attityder mot invandring.

Viss kritik har riktats mot teorin om relativ deprivation. Den kanske vanligast förekommande

har att göra med det faktum att teorin ofta används för att förklara handlingsmönster och t.ex.

uppkomsten av sociala rörelser, trots att attityder som grundas i känslor av deprivation inte

nödvändigtvis leder till faktisk handling (se t.ex Gurney & Tierney 1982). Denna kritik är

relevant men har inte speciellt stor betydelse för denna uppsats, eftersom det som här

undersöks är just attityder och inte handlingar. Vidare så har det också uppmärksammats att

begreppet relativ deprivation är abstrakt och svårt att operationalisera, vilket fått vissa att

ifrågasätta i hur stor utsträckning det verkligen kan förklara uppkomsten av olika attityder

(Duckitt & Mphuthing 2002: 88; Gurney & Tierney 1982: 40). Det har också pekats ut att det

är svårt att förutspå vilken annan grupp individer jämför sig själva med, men att detta kan ha

stor betydelse för känslan av deprivation (Walker & Pettigrew 1984: 308).

Sammanfattningsvis kan det sägas att mycket av kritiken är befogad och att teorin om relativ

deprivation är mycket generell. Därför behöver den kompletteras med mer konkret och

operationaliserbar sådan, t.ex. teori om politisk alienation.

Politisk alienation

Begreppet ”alienation” är vanligt förekommande inom samhällsvetenskaplig forskning och

har använts sedan 1800-talet i beskrivningar av flera olika sociala fenomen. Vanligen avses

situationer där en individ upplever ett tillstånd av förfrämligande inför ett specifikt socialt

objekt som denne är i kontakt med, t.ex. samhället som helhet, andra människor eller den egna

personen (Schwartz 1973; Olsen 1965, 1969). Sociologen Melvin Seeman (1959) har bidragit

till ämnet med en sedermera ofta använd beskrivning av alienationens olika dimensioner:

maktlöshet, meningslöshet, normlöshet, isolation och förfrämligande av självet. Vid politisk

6

alienation utgörs det sociala objekt som individen känner sig främmande inför av det politiska

systemet i stort. Detta resulterar i negativa och tvivlande attityder riktade mot politiska

processer och institutioner, samt en känsla av att systemet är utformat på ett sätt man själv inte

gynnas av (Finifter 1970: 389; Schwartz 1973: 3, 15).

I vår studie kommer sociologen Marvin E. Olsens definition av politisk alienation främst att

användas. Han bygger vidare på Seemans alienationsteori genom att anpassa den för att bättre

beskriva en situation av förfrämligande inför just det politiska systemet och delar upp

begreppet i endast två kategorier; en ”ofrivillig” och en ”frivillig” (Olsen 1969). Den

ofrivilliga väljer han att kalla för attityder av oförmåga, vilket beskrivs som individers känslor

av att inte veta hur de ska agera politiskt och/eller uppfattning av att det egna deltagandet är

obetydligt. Sådana attityder kan också visa sig genom att personer anser att det politiska

systemet hindrar dem från att uppnå det de vill. Den andra, mer frivilliga, delen är attityder av

missnöje som avser negativa åsikter gällande institutioner, den förda politiken och

representanter för den (ibid.: 291f). Detta kan också benämnas som politisk cynism eller lågt

politiskt förtroende. Olsens definition av politisk alienation är förhållandevis lättförståelig och

relativt enkel att operationalisera, samtidigt som de två olika dimensionerna i någon mån

fångar upp Seemans fem typer av alienation. Därför lämpar den sig för att använda i denna

studie.

Både Olsen och andra som skrivit om politisk alienation menar att tillståndet kan resultera i

olika typer av politiska åsikter och handlingsmönster hos de som känner sig alienerade (se

Finifter 1970; Olsen 1965, 1969; Schwartz 1973; Seeman 1959). Redan hos Seeman (1959:

783) framträder tesen att en av alienationens tänkbara konsekvenser är fördomar mot personer

av annan etnisk härkomst, eftersom de alienerade riskerar att söka efter särskilda grupper att

identifiera som ansvariga för sin egen ofördelaktiga situation. Om så är fallet ligger det nära

till hands att misstänka att denna åsikt är sammanlänkad med en negativ attityd till

invandring. På samma tema har det från vissa håll betonats att politiskt alienerade personer

inte nödvändigtvis är mer passiva än andra när det kommer till politisk aktivitet, vilket lätt

antas. Istället pekar man på att politisk alienation kan hänga ihop med olika typer, snarare än

grad av, politisk aktion (Finifter 1970: 407) och att några av dessa typer kan vara stöd för

extremistiska demagoger och radikala partier (Schwartz 1973: 3, 200).

Olsen har kritiserat Seeman för att inte vara tillräckligt tydlig med att alienation endast är en

7

upplevelse hos individen; aldrig ett större samhällstillstånd. Själv gör han skillnad på

subjektiv och objektiv alienation, och menar att den förstnämnda syftar till den alienerades

personliga upplevelse av främlingskap medan den senare snarare är uttryck för forskarens

utomstående, normativ bedömning av någons situation och således bör undvikas (Olsen 1965:

201f). Därför samlas information om politisk alienation bäst genom att man låter människor

själva besvara frågor om hur deras inställning till politik ser ut och i hur stor utsträckning de

tycker sig kunna påverka det som sker i samhället (Olsen 1969: 290). I denna uppsats kommer

vi när vi använder begreppet politisk alienation att åsyfta den subjektiva upplevelsen av att

vara alienerad.

Tidigare forskning Trots att både politisk alienation och attityder till invandring var för sig har varit ämne för ett

stort antal studier så är sambandet dem emellan relativt obeforskat. I det fåtal artiklar där en

sådan korrelation testats ligger fokus framför allt på andra faktorer som kan påverka attityder

till invandring, medan alienation ges förhållandevis litet utrymme. Det tycks också helt saknas

svenska studier där ett samband mellan dessa två variabler undersöks. Nedan följer en

genomgång av tidigare forskning om både det aktuella sambandet och närliggande ämnen

som bedöms vara av relevans för uppsatsen.

Politisk alienation och attityd till invandring

I en amerikansk studie genomförd av Simcox (1997), finner man att det inte finns något

statistiskt signifikant samband mellan politisk alienation och attityd till invandring. Resultatet

visar dock att den av studiens oberoende variabler som korrelerar högst med negativ

inställning till invandring är rädsla för att förlora de privilegier man har (ibid.: 138), vilket

snarare ger stöd åt teorin om relativ deprivation. Också Quillian (1995) använder sig av

politisk alienation i en studie av vad som bidrar till individers negativa fördomar om

invandrare i 12 EU-länder (Sverige ej inkluderat); en beroendevariabel som får anses ligga

nära attityder till invandring. Här pekar resultatet som hos Simcox mot att det finns ett

positivt, signifikant samband mellan en uppfattad hotbild mot de egna privilegierna och

fördomar om invandring, men också att korrelation finns mellan sådana fördomar och politisk

alienation. Quillian visar dessutom att effekten av alienation på negativa fördomar om

8

invandrare är något starkare i länder där invånarna generellt sett upplever invandring som ett

större hot (ibid.: 603), och tillför på så sätt ett intressant perspektiv på hur relativ deprivation

och politisk alienation kan hänga ihop. Resultatet indikerar att medlemmar av

majoritetsbefolkningen anser sig ha rätt till en mer privilegierad situation t.ex. på

arbetsmarknaden än invandrare. Därför skulle de känna sig depriverade ifall så inte längre

vore fallet, och rädslan för detta leder till att politisk alienation påverkar attityder till

invandring ännu mer negativt. Quillians index för politisk alienation består främst av frågor

som handlar om känslor av maktlöshet hos individen medan det Simcox använder snarare

mäter brist på tillit till politiska institutioner. Definitionsmässigt skiljer de sig alltså något från

varandra vilket kan ha påverkat de motsägande resultaten.

En studie där politisk alienation ges betydligt större utrymme än i de två som redan nämnts är

Critical Issues and Political Alienation in Denmark, där alienation är den beroende variabeln.

Analysen visar att det sedan början av 1990-talet funnits ett statistisk signifikant samband

mellan att vara invandringskritisk och politiskt alienerad (Borre 2000: 301). I samma riktning

pekar resultatet av en senare genomförd norsk longitudinell studie på temat politiskt missnöje

(Listhaug 2006: 234). Att sambandet således har påvisats i två av våra nordiska grannländer

ger goda skäl att misstänka att det förhåller sig på samma sätt även i Sverige, men visar också

på en lucka i forskningen eftersom ingen sådan studie tidigare har genomförts här. Ytterligare

en kunskapslucka som uppenbarar sig i denna sammanfattning av tidigare forskning är det

faktum att många forskare liksom Listhaug operationaliserar alienation på ett sätt som liknar

antingen Olsens “oförmåga” eller “missnöje”, och på så sätt endast inkluderar en av de båda

dimensionerna av politisk alienation. Att även ta hänsyn också till den andra skulle sannolikt

bidra till en bredare förståelse av fenomenet och hur det påverkar attityder till invandring.

Politisk alienation eller klass?

I den kritik som riktats mot teorin om politisk alienation har det ibland ifrågasatts huruvida

alienationen ifråga verkligen är ett oberoende fenomen, eller om det snarare bör ses som en

funktion av individers sociala position eller klass. Det är inte ett orimligt antagande att en

brist på ekonomiska resurser leder till upplevelser av att ha litet inflytande i samhället, vilket

påpekats av bl.a. Thompson & Horton (1960: 192). De menar dock, trots det, att även om en

oproportionerligt stor andel av de personer som är politiskt alienerade kommer från

arbetarklassen så kan orsakerna till detta inte helt beskrivas i termer av klassbakgrund. Ålder

9

och bostadsort är exempel på andra bidragande faktorer, enligt författarna. Olsen (1969: 294)

bekräftar detta och menar att även variabler såsom utbildning och kön spelar in. Resultaten i

vissa andra studier pekar dock tvärtom mot att socioekonomiska och demografiska variabler

har liten eller ingen inverkan på grad av politisk alienation (Borre 2000: 306; Schwartz 1973:

8f, 70, 77ff, 82).

Förändring över tid – politiseringen av

invandringsfrågan

Avsikten med denna studie är inte bara att undersöka huruvida ett samband föreligger mellan

attityd till invandring och politisk alienation, utan också att studera om detta samband blivit

starkare över tid. En anledning att tro att en sådan skillnad finns är det faktum att betydande

förändringar tycks ha ägt rum i den politiska diskursen under senare år. Ett flertal

samhällsvetenskapliga forskare menar att den traditionella konfliktdimension som utgörs av

politisk vänster och höger - där åsikter beträffande ekonomisk omfördelning väger tyngst - har

försvagats. Istället lägger många av dagens väljare större vikt vid mer socio-kulturella

politiska värderingar (se t.ex. Ivarsflaten 2005: 489; Marks, Hooghe, Nelson & Edwards

2006: 157). Invandringsfrågan används ofta som exempel på en sådan ny politisk skiljelinje;

en samhällsfråga som alltmer har kommit att politiseras (Marks et al 2006: 157; Rydgren

2003: 50). Tidigare studier har indikerat att den ekonomiska konfliktdimensionen länge varit

förhållandevis stark i Sverige och att socio-kulturella frågor därför haft litet inflytande på

röstbeteende och allmän opinion (Rydgren 2003: 54, 56). Vissa samhällsvetenskapliga

forskare menar att så fortfarande är fallet (se Oscarsson & Holmberg 2015), men många anser

att balansen dem emellan på senare år förändrats till den socio-kulturella

konfliktdimensionens fördel (se t.ex. Demker 2015; Rydgren & van der Meiden 2016).

Denna förändring har i de ovan nämnda studierna främst lagts fram som en anledning till

framgångar för högerradikala partier, men ett liknande resonemang kan användas som grund

för en hypotes om att sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring har blivit

starkare över tid. Det är tydligt att individer påverkas av den politiska diskursen och ändrar

sina åsikter och prioriteringar efter vad som framstår som mest aktuellt. Med utgångspunkt i

detta förefaller det troligt att individer som är politiskt alienerade kanaliserar sitt missnöje på

olika sätt beroende på vilka politiska frågor de upplever som mest relevanta. Det är

exempelvis tänkbart att dessa personer under det vänsterorienterade 1970-talet skyllde

10

problem i samhället på kapitalismen, medan det idag kan ligga närmare till hands att istället

utveckla kritiska attityder mot invandring.

Svenskars attityd till invandring över tid

Sverige har sedan slutet av andra världskriget varit ett land dit många invandrat. Dessutom har

invandringen till Sverige sedan dess ökat trendmässigt, vilket skapat ett intresse för studiet av

svenskars attityder till invandring över tid (Demker 2014: 81). Lange och Westin jämför i sin

studie resultaten av fyra olika utredningar som gjorts mellan 1969 och 1993, vilket visar att

inställningen till invandring under denna tidsperiod (mot författarnas förväntan) blev mer

positiv (Lange & Westin 1997: 44). Det går dock att ifrågasätta jämförelsen mellan de fyra

utredningarna, eftersom urvalens sammansättning varken motsvarar populationen eller är

likadan för de olika åren. Invandrare är underrepresenterade i materialet för två av åren, och

överrepresenterade de andra två (ibid.: 1f). Demker beskriver i en mer tillförlitlig

undersökning med senare data att negativa attityder till invandring stadigt har minskat för

svenskar mellan åren 1990-2011 (Demker 2014: 90f). Hon menar också att vissa förklaringar

av skillnader i attityd till invandring är stadiga över tid, t.ex. har hög utbildning länge varit

kopplat till mer generösa attityder (ibid.: 115). Andra bakomliggande faktorer har ökat eller

minskat i betydelse alternativt fått motsatt riktning på sambandet. Ett exempel på detta är att

unga personer under 1990-talet var mer kritiska till invandring än äldre, medan situationen på

senare år har förändrats till den motsatta (ibid.: 127).

Trots att Lange och Westins sammanställning generellt sett pekar mot att positiva attityder till

invandring ökar så innehåller studien också en del motsägelsefulla resultat. Den generella

attityden till invandring och allmänna åsikter i mer specifika invandringsrelaterade frågor följs

inte alltid åt, t.ex. så har det mellan vissa år skett en ökning i andelen personer som vill ha en

strängare invandringspolitik samtidigt som den generella inställningen ändå blivit mer positiv

(Lange & Westin 1997: 46, 75). Under 1990-talet uttryckte fortfarande majoriteten av de

svenska väljarna att man borde begränsa flyktingpolitiken till Sverige. Denna åsikt var som

starkast år 1992, men minskade sedan stadigt de följande åren under 1990-talet (Rydgren

2005: 107f).

11

Förväntat samband

I figur 1 förtydligas hur vi tänker oss att relativ deprivation, politisk alienation och attityder

till invandring hänger ihop. Det samband som främst behandlas i studien är det mellan politisk

alienation och attityd till invandring, där den förstnämnda antas ha en effekt på den

sistnämnda. Relativ deprivation förmodas påverka graden av politisk alienation, men har

möjligen också en direkt effekt på attityder till invandring.

Figur 1. Visualisering av förväntat samband

Hypoteser

Med utgångspunkt i den teori och tidigare forskning som presenterats har tre hypoteser

formats och lyder enligt följande:

H1. Svenska invånares genomsnittliga attityd till invandring är mer positiv år 2014 än 2002.

H2. Personer som är politiskt alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till invandring än

de som inte är det.

H3. Sambandet mellan politisk alienation och kritisk attityd till invandring har blivit starkare

mellan år 2002 och 2014.

Data och metod Följande avsnitt kommer att redogöra för den empiri som används för att testa studiens

hypoteser samt de operationaliseringar och analysmetoder som tillämpas. Även reliabilitet,

validitet och förhållningssätt till forskningsetiska principer kommer att behandlas.

12

Empiri

Den empiri som denna studie utgår från är två datamaterial hämtade från European Social

Survey (ESS) omgång 1 (år 2002) och 7 (år 2014). ESS är en tvärnationell enkätundersökning

av attityder och beteenden som genomförts vartannat år sedan 2002 och totalt omfattar data

från över 30 europeiska länder, däribland Sverige. Enkäten består främst av ett antal

återkommande grundfrågor, vilka sedan kompletteras med ”modulfrågor” på två särskilda

teman som varierar mellan de olika omgångarna. Både år 2002 och 2014 var det ena av dessa

teman “Invandring” vilket bidrog till att just dessa år valdes ut för denna studie.

Datainsamlingen skedde under båda omgångarna genom besöksintervjuer med

respondenterna. I Sverige var det år 2002 intervjuare från SCB som genomförde detta arbete,

medan ansvaret 2014 istället lades på marknadsundersökningsföretaget Ipsos (ESS 2002a:

156, 2014a: 147). Riktlinjerna för samtliga år var dock likvärdiga och vissa generella regler

för datainsamling tillhandahålls också av ESS. Exempel på sådana är att insamlingsperioden

alltid förläggs till någon gång mellan september och december, att den inledande kontakten

med respondenterna sker per telefon samt att det i de fall där dessa inte svarar direkt görs

minst fyra kontaktförsök (ESS a).

Urval

De respondenter som deltar i ESS-undersökningen väljs i samtliga fall ut genom ett obundet

slumpmässigt urval (OSU), och i Sverige används det nationella personregistret som

urvalsram (ESS 2002a: 157, 2014a: 148). År 2002 tillfrågades 3000 svenskar om att delta

(ESS 2002a: 160) medan motsvarande siffra för 2014 var 3750 (ESS 2014a: 152). Det bör

noteras att ett nytt urval görs för varje omgång; det är alltså inte samma personer som

återkommer i materialet för båda åren. De yngsta respondenterna är 15 år men ingen övre

åldersgräns finns. ESS generella riktlinjer föreskriver att materialet ska vara representativt för

alla som bor i ett privathushåll i landet ifråga, och att urvalet därför omfattar personer med

olika nationalitet, medborgarskap, språk och status för sitt uppehälle (ESS 2002a: 6, 2014a:

6). I realiteten finns dock inga personer som vistas i Sverige illegalt representerade i

materialet eftersom dessa inte finns med i personregistret. Denna grupp anses emellertid vara

tillräckligt liten för att dess frånvaro inte ska orsaka några systematiska fel (ESS 2002a: 157).

I arbetet med denna uppsats har vissa beslut gällande urvalet tagits. Det mest grundläggande

är valet att basera analysen på material insamlat i Sverige, trots att sammanslagen data från

13

alla ESS-länder hade kunnat användas. Beslutet att fokusera på Sverige togs eftersom denna

studies syfte och frågeställning behandlar faktorer där olika Europeiska länder möjligen

skiljer sig så mycket åt att analysresultatens tillförlitlighet hade kunnat påverkas. Det är

exempelvis troligt att den genomsnittliga inställningen till invandring över tid har blivit mer

kritisk i vissa länder och mer generös i andra. Ett alternativ hade förstås varit att jämföra olika

länder i en komparativ studie, men vi har valt att istället studera skillnader mellan olika år i ett

och samma land för att skapa en djupare förståelse för situationen i just Sverige. Ytterligare

ett beslut gällande urvalet i denna uppsats har varit att inkludera individer från hela ESS

åldersspann, trots att en del av det utgörs av personer i åldrarna 15-17 som ännu inte har

rösträtt vilket kan diskuteras då studiens huvudsakliga oberoende variabel ju mäter politisk

alienation. Beslutet motiveras dock med att även denna grupp har möjlighet till andra typer av

politiskt handlande än just valdeltagande, och i allra högsta grad kan uppleva både maktlöshet

inför och missnöje med det politiska systemet.

Bortfall

Externt bortfall

Av de personer som tillfrågats om att genomföra enkäten var antalet som valde att delta 1999

st. år 2002 och 1791 st. år 2014. Detta ger svarsfrekvenser om 69 % respektive 53 % vilket

betyder att bortfallet i båda fallen är större än ESS mål om max 30 % (ESS a). Antalet

svarande är emellertid tillräckligt högt för att tillförlitliga analyser ska kunna göras och ge

generaliserbara resultat (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010: 122). I datamaterialen från

ESS finns också tre olika viktningsvariabler att tillgå, vars syfte är att åtgärda problem som

följer av eventuell systematik i det externa bortfallet. I denna studie används den av de tre

viktningsvariablerna som kallas ”post-stratification weight”. Denna korrigerar urvalsfel och

kompenserar för att vissa grupper haft större sannolikhet att komma med i urvalet samt att

respondenter från olika grupper har varit mer eller mindre benägna att vilja svara på enkäten

(ESS 2002a: 8, 2014a: 8). Viktningen innebär i detta fall att respondenter från grupper som är

underrepresenterade i fråga om ålder, kön, utbildningsnivå och bostadsort har viktats upp, för

att materialet ska stämma bättre överens med populationens faktiska sammansättning. Detta

gör att resultaten av analyser baserade på urvalet blir mer representativa för populationen i

stort (ESS 2002a: 8, 2014a: 8; Djurfeldt et al. 2010: 124f).

14

Internt bortfall

Det interna bortfallet skiljer sig något mellan de olika variabler som används i denna uppsats.

Överlag är det lågt för kontrollvariablerna och något högre (som mest 10,4 %) för Attityd till

invandring och Politisk alienation, vilket inte är förvånande med tanke på att svaret ”vet ej”

är betydligt vanligare för enkätfrågorna som dessa sistnämnda variabler består av än för

demografiska och socioekonomiska sådana. Det interna bortfallet för Attityd till invandring är

dessutom högre år 2002 än 2014. Det tycks alltså vara så att färre personer år 2014 inte visste

alternativt inte ville svara på huruvida de hade en kritisk eller positiv inställning till

invandring. Ett exempel på detta är frågan ”Skulle du säga att det i allmänhet är bra eller

dåligt för Sveriges ekonomi att människor från andra länder kommer för att bo här?”; en av

indikatorerna på attityd till invandring. År 2002 angav 4,9 % av respondenterna

svarsalternativet ”vet ej” för denna fråga medan motsvarande siffra 2014 bara var 2,1 %.

Möjligen beror detta på att invandringsfrågan getts större utrymme i den offentliga debatten

på senare år, och att man år 2014 därför hade lättare att bilda sig en åsikt om invandring.

Detta går i så fall i linje med den tidigare forskning som föreslagit att invandringsfrågan på

senare år kommit att bli allt mer politiserad.

Operationaliseringar

I följande avsnitt redogörs för de beroende och oberoende variabler som används i analyserna

och hur de konstruerats. Först beskrivs den beroende variabeln, attityd till invandring, som

används i alla analyser och består av indikatorer som är lika för år 2002 och 2014. De av ESS

enkätfrågor som lämpar sig för att användas som mått på politisk alienation skiljer sig dock åt

mellan åren eftersom vissa av frågornas innehåll ändrats. Detta problem har lösts genom att

ett index för politisk alienation först skapats av de relevanta variabler som finns att tillgå från

båda datamaterialen. Därefter konstruerades även de båda variablerna Oförmåga och

Missnöje, baserade på Olsens teori, men då endast för datamaterialet från 2014 eftersom vissa

av frågorna de består av saknas år 2002. Avslutningsvis redovisas kontrollvariabler, vilka

baserats på enkätfrågor som är likadana båda åren bortsett från marginella skillnader i vissa

formuleringar. Frågorna som dessa variabler är baserade på återges ur det ena

frågeformuläret, år 2014 (se ESS 2014b), men är alltså närapå identiska med dem från år 2002

(se ESS 2002b).

15

Beroende variabel

Attityd till invandring: Ett index som består av följande tre frågor: “Skulle du säga att det i

allmänhet är dåligt eller bra för Sveriges ekonomi att människor från andra länder kommer för

att bo här?”, “Skulle du säga att Sveriges kulturella liv i allmänhet undergrävs eller berikas av

att människor från andra länder kommer för att bo här?” och “Blir Sverige ett sämre eller

bättre land att leva i av att människor från andra länder kommer för att bo här?”. Anledningen

till att dessa frågor valdes är att de fångar upp attityder till invandring som just fenomen i

Sverige, och de kulturella och ekonomiska konsekvenserna av det, snarare än att mäta åsikter

om invandrare som personer. Varje fråga är på ordinalskalenivå med en skala som går från 0-

10 och riktas på sådant sätt att 0 innebär en mer kritisk syn på invandring och 10 en mer

generös. Cronbach’s alpha var 0,815 år 2002 och 0,855 år 2014, vilka båda är godtagbara för

indexkonstruktion då de överstiger gränsvärdet 0,7 (Djurfeldt & Barmark 2009: 100). Inget av

värdena förbättras vid borttagning av någon fråga. Indexet för vardera år får en skala från 0-

30 där 30 motsvarar högsta möjliga positiva attityd till invandring och 0 den mest kritiska.

Oberoende variabel för år 2002 och 2014

Politisk alienation: Index bestående av fem frågor som beskriver inställning till politik. Dessa

är följande: “Hur mycket anser du att politikerna bryr sig om vad människor som du tycker?”,

“Om du tänker på Sveriges regering, hur nöjd är du med hur den sköter sitt jobb?”, “Hur nöjd

är du på det hela taget med hur demokratin fungerar i Sverige?” och “Med hjälp av det här

kortet vill jag att du på en skala från 0 till 10 talar om hur stor tillit du personligen har till var

och en av följande institutioner...” som slutade med “...politiker” respektive “...Sveriges

riksdag”. Indexet fångar således upp både respondenternas politiska/institutionella tillit och

huruvida de anser att personer som de själva gynnas av den förda politiken eller inte. Med

anledning av att intervallen på skalorna skiljer sig åt mellan omgångarna normerades dessa så

att varje item gavs samma vikt. Alla indikatorer vändes också så att höga värden motsvarar

avståndstagande/negativa svar på frågorna, d.v.s. politisk alienation. Test av Cronbach’s alpha

med de normerade variablerna gav värdena 0,838 (2002) och 0,834 (2014). De slogs sedan

ihop till index med skalor från 0 till 50, där 50 innebär att en individ är som mest politiskt

alienerad och 0 som minst alienerad.

Oberoende variabler för endast år 2014

Oförmåga: Frågorna som ingår i denna variabel är “I vilken utsträckning anser du att det

politiska systemet i Sverige låter människor som du ha någonting att säga till om när det

16

gäller vad regeringen gör?”, “Hur mycket anser du att det politiska systemet i Sverige låter

människor som du ha inflytande på politiken?”, “Med hjälp av det här kortet, tala om hur

säker du är på din egen förmåga att delta i politiken”, “Hur mycket anser du att politikerna

bryr sig om vad människor som du tycker? samt “Använd det här kortet och tala om hur lätt

du personligen tycker att det är att delta i politiken”. Vardera av dessa fem frågor besvarades

med hjälp av ett intervall mellan 0-10 där 10 innebar en större förmåga. Cronbach’s alpha gav

värdet 0,851 och efter hopslagning vändes variabeln. Variabeln utgörs därför av ett index med

en skala som går från 0 till 50 där 50 innebär en större politisk oförmåga.

Missnöje: Denna variabel utgörs av ett index bestående av följande fem frågor: “Om du

tänker på Sveriges regering, hur nöjd är du med hur den sköter sitt jobb?”, “Hur nöjd är du på

det hela taget med hur demokratin fungerar i Sverige?” och “Med hjälp av det här kortet vill

jag att du på en skala från 0 till 10 talar om hur stor tillit du personligen har till var och en av

följande institutioner…“ som slutade med antingen “...politiker,”, “...Sveriges riksdag” eller

“…politiska partier”. Svarsalternativen hade intervall mellan 0-10 på vardera fråga där 0

innebar ett större missnöje. Värdet på Cronbach’s alpha var 0,850 och frågorna slogs ihop till

ett index. Skalan går från 0 till 50 och variabeln vändes så att 50 innebär ett större politiskt

missnöje.

Kontrollvariabler

Ålder: Variabeln mättes genom att fråga vilket år respondenten föddes, och har av ESS redan

omkodats till ålder i år. Därmed utgör den en kontinuerlig variabel.

Kön: Respondenten fick välja mellan svarsalternativen “kvinna”, “man” och “vägrar”, varav

det sistnämnda av ESS kodats som bortfall. Variabeln dummykodades och “man” fick utgöra

referenskategori.

Utbildning: Frågan som mätte utbildning var “Vilken är din högsta avklarade utbildning?”.

Variabeln hade en rad olika alternativ vilka skilde sig något mellan år 2002 och 2014 men

som i båda fallen kunde delas in i tre olika kategorier; förgymnasial, gymnasial och

eftergymnasial. Detta är en vanligt förekommande kategorisering av utbildning där gränserna

anses som “naturliga” (Djurfeldt et al. 2010: 73). Variabeln kodades som en dummy med

förgymnasial som referenskategori.

17

Bostadort: Frågan till den här variabeln var: “Vilket svarsalternativ på detta kort beskriver

bäst området där du bor?“ och hade sex olika svarsalternativ. För att förenkla tolkningen av

vår analys valdes färre kategorier. Svarsalternativen kodades om till tre kategorier vilka

utgjordes av by/landsbygd, mellanstor/liten stad och storstad/förort. Variabeln kodades som

en dummyvariabel där referenskategorin är storstad/förort.

Utlandsfödd förälder: För att kunna mäta om en individ har minst en förälder som är

invandrare konstruerades denna variabel av frågorna “Är din mamma född utomlands?” och

“Är din pappa född utomlands?”. Dessa har slagits ihop till en dummyvariabel där

referensgruppen utgörs av respondenter som inte har en utlandsfödd förälder alls och den

andra svarskategorin består av personer med minst en förälder som är utlandsfödd. På så sätt

ingår både första och andra generationens invandrare i den andra kategorin, vilka kan antas ha

en förhållandevis positiv inställning till invandring. Sett till den ökning av invandring till

Sverige som skett mellan åren som undersöks i den här uppsatsen är denna kontrollvariabel

viktig för vår analys.

Ekonomiskt utsatt: Variabeln mättes med hjälp av frågan “Vilket av svarsalternativen på det

här kortet beskriver bäst hur du uppfattar ditt hushålls nuvarande inkomst?“. Denna hade fyra

svarsalternativ och kodades om till en dummyvariabel där “klarar sig/klarar sig bra” är

referenskategori medan de övriga två svarsalternativen, “har svårt att klara sig” och ”har

mycket svårt att klara sig”, utgör kategorin “ekonomiskt utsatt”. Eftersom denna studie i stor

utsträckning fokuserar på individers subjektiva upplevelser förefaller det lämpligt att även låta

respondenterna själva definiera hur de upplever sin ekonomiska situation, snarare än att t.ex.

använda en variabel som mäter hushållsinkomst i kronor eftersom en låg inkomst inte

nödvändigtvis motsvarar ekonomisk utsatthet och vice versa.

Årtal: Den här variabeln är en dummy för det sammanslagna materialet innehållande två

kategorier; respondenter från år 2002 respektive 2014. Referenskategorin utgörs av år 2002.

Validitet och reliabilitet

Att denna studie är baserad på sekundärdata från ESS kan tänkas ha både positiva och

negativa konsekvenser för dess validitet. En stor fördel är att datamaterialet består av så pass

många respondenter och att urvalet gjorts med hjälp av OSU, vilket ger goda förutsättningar

18

för hög extern validitet d.v.s. generaliserbarhet (Bryman 2011: 51). Den förstärks dessutom

ytterligare med hjälp av viktningsvariabeln som hanterar osäkerhet orsakad av systematiska

mätfel. En negativ följd av användandet av redan befintlig data är dock som bekant att

operationalisering och analys var tvungna att anpassas efter hur datamaterialet såg ut. Detta

skulle kunna påverka validiteten negativt på så sätt att det kan ifrågasättas ifall variablerna

verkligen mäter det de är avsedda att mäta. Inledningsvis var planen att dela upp politisk

alienation i oförmåga och missnöje även i en jämförande analys mellan år 2002 och 2014,

men detta gick inte att genomföra eftersom enkätfrågorna skilde sig så mycket åt mellan åren

att olika saker då mätts och validiteten blivit låg. På samma tema kan det nämnas att studiens

beroendevariabel Attityd till invandring består av indikatorer som respondenter skulle kunna

tolka som rena faktafrågor och därför anger det svarsalternativ som de anser är mest korrekt

snarare än det som motsvarar deras egna upplevelse bäst. Vi argumenterar dock för att de tre

enkätfrågor som används mäter tre olika aspekter av syn på invandring som tillsammans ger

en adekvat bild av respondentens inställning i frågan.

Urvalets storlek har en positiv inverkan även på studiens reliabilitet, eftersom risken för

slumpmässiga mätfel minskar med urvalets storlek (Djurfeldt et al. 2010: 192). Någonting

som kan vara problematiskt är dock den s.k. intervjuareffekten; vissa respondenter har

möjligen svårare att uttrycka t.ex. kontroversiella eller obekväma åsikter när frågan ställs av

en intervjuare och modifierar därför sina svar (ibid.: 105). Värt att notera är också att trots att

ESS generella riktlinjer föreskriver att urvalsramen består av alla äldre än 15 år som bor i

landet och att respondenterna inte måste tala landets språk så har ”språkbarriär” varit en

anledning till externt bortfall i 53 (2002) respektive 116 (2014) fall (ESS 2002a: 160, 2014a:

152). Även detta kan anses något problematiskt i fråga om reliabilitet, eftersom felkällan

tycks ha att göra med ifall intervjuaren och intervjupersonen lyckats kommunicera med

varandra eller inte.

Metod

Med politisk alienation och relativ deprivation som teoretisk utgångspunkt formulerades

hypoteser innan analysen genomfördes, vilket innebär att den här studien har en deduktiv

ingång (Bryman 2011: 28). Uppsatsen har en kvantitativ ansats då vi använder ett större

datamaterial för att testa hypoteserna (ibid.: 150). Den analysmetod som används är linjär

regressionsanalys eftersom en sådan mäter om det finns ett samband mellan en beroende

19

variabel (x) och en oberoende variabel (y), med utgångspunkten att den förra påverkar den

senare (Djurfeldt et al. 2010: 157). Vid linjär regressionsanalys bör den beroende variabeln

som regel vara kontinuerlig och på kvot- eller intervallskalenivå. Den oberoende variabeln i

denna studie är i grunden ordinal, men kan tack vare sitt breda intervall anses vara på

approximativ kvotskalenivå. Detta möjliggör användandet av den som beroende variabel i

linjär regressionsanalys (ibid.: 311).

Makroförändringen i attityd till invandring över tid analyserades med hjälp av

regressionsanalys med ett sammanslaget datamaterial omfattande observationer från både

2002 och 2014, där en dummyvariabel för årtal användes för att upptäcka skillnad mellan de

båda åren. Sedan analyserades sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring,

även detta med hjälp av multipel linjär regressionsanalys. Både variablerna Oförmåga och

Missnöje som konstruerats endast för 2014 års datamaterial och den icke-kategoriserade

variabeln Politisk alienation testades mot attityd till invandring, i två olika analyser som båda

innefattade en rad kontrollvariabler. På så sätt kunde ett genomsnittligt värde för Attityd till

invandring (y) prediceras för varje enhets förändring i Politisk alienation respektive

Oförmåga och Missnöje (x) (Edling & Hedström 2003: 87f). För att kontrollera i hur stor

utsträckning dessa två sistnämnda variabler mäter samma sak som den icke-kategoriserade

variabeln för politisk alienation testades korrelationen dem emellan i ett tidigare stadie av

analysen med hjälp av sambandsmåttet Pearsons r (se Djurfeldt et al. 2010: 153ff).

För att mäta om sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring blivit starkare

över tid skapades interaktionsvariabeln Politisk Alienation*Årtal för det sammanslagna

datamaterialet och användes sedan i en regressionsanalys för att testa interaktion mellan

Politisk alienation och Årtal (se Edling & Hedström 2003: 149ff). Genom att testa sambandet

mellan politisk alienation och attityder till invandring för separata datamaterial från 2002 och

2014 kunde regressionskoefficienterna sedan jämföras dem emellan för att ytterligare studera

förändringar i sambandet över tid. För att kontrollera hur mycket av variansen som kan

förklaras med hjälp av de oberoende variablerna i våra regressionsanalyser jämfört med att

gissa på medelvärdet beräknas determinationskoefficienten (R²). Denna kan anta ett värde

mellan 0 till 1, där ett värde närmare 1 tolkas som att de oberoende variablerna förklarar

variansen bättre än ett värde närmare 0 (Djurfeldt et al. 2010: 313f). Statistiska signifikanstest

används i den här studien för att undersöka om de observerade sambanden kan generaliseras

statistiskt till den svenska befolkningen. I den här uppsatsen kommer signifikanstest att

20

utföras med en risknivå på 5 % där ett p-värde som är under 0,05 visar på att samband som

testas i studiens regressionsmodeller är statistiskt signifikanta (ibid.: 183, 186).

Etiska aspekter

Att bedriva forskning bidrar till utveckling av samhället och är till nytta för dess medlemmar.

Detta medför dock vikten av att ta hänsyn till individskyddet för att skydda individens

integritet i sådana sammanhang. De fyra grundläggande krav som ingår i individskyddet är

samtyckeskravet, nyttjandekravet, konfidentialitetskravet samt informationskravet

(Vetenskapsrådet 2002: 6). Respondenterna för både år 2002 och 2014 i European Social

Survey (ESS) kontaktades via olika kommunikationsmedel (brev, telefonsamtal m.m.) där de

informerades om syftet med studien och att materialet endast skulle användas till

forskningsändamål. Detta går i linje med informationskravet respektive nyttjandekravet.

Samtliga individer informerades om att deltagandet var frivilligt vilket även uppfyller

konfidentialitetskravet (SCB 2002; Ipsos 2014a). Slutligen uppfylldes även samtyckeskravet

då informanterna hade möjlighet att avböja från att delta, och med anledning av att

åldersgränsen var 15 år och uppåt erfordrades även målsmans tillstånd gällande respondenter

under 17 år 2002 (SCB 2002) respektive under 18 år 2014 (Ipsos 2014b).

Resultat I följande avsnitt redovisas studiens empiriska resultat. Inledningsvis presenteras en deskriptiv

analys som omfattar samtliga variabler. Därefter testas de tre hypoteserna med hjälp av linjär

regressionsanalys.

Deskriptiv analys

I tabell 1 redovisas frekvensfördelning och internt bortfall för samtliga variabler som används

i de analyser som omfattar data från både 2002 och 2014. Även medelvärden presenteras för

kontinuerliga variabler. Inledningsvis kan det konstateras att medelvärdet för studiens

beroendevariabel, Attityd till invandring, är högre år 2014 än 2002. Variabelns interna bortfall

har också minskat betydligt, vilket redan har diskuterats i ett tidigare avsnitt. För Politisk

alienation är mönstret det motsatta; medelvärdet har blivit lägre år 2014 medan bortfallet har

ökat något. Även gällande kontrollvariablerna har vissa förändringar skett över tid. Mest

21

noterbart är att en större andel av respondenterna bor i storstäder år 2014 och att fler än

tidigare har utbildning på eftergymnasial nivå.

Tabell 1. Deskriptiv tabell över studiens variabler exklusive oförmåga och missnöje

Tabell 2 visar intervallbredd, medelvärden och internt bortfall för Oförmåga och Missnöje.

Dessa variabler är som bekant konstruerade med utgångspunkt av Olsens teori och utgör en

uppdelning av begreppet politisk alienation. Tabellen visar att studiens respondenter år 2014 i

genomsnitt upplever starkare känslor av oförmåga än missnöje gentemot det politiska

Variabel

Frekvens

(%)

Medelvärde

Internt bortfall

(%)

2002 2014 2002 2014 2002 2014

Attityd till invandring

Kontinuerlig min: 0 max: 30

18,8

19,9

9,0

3,9

Politisk alienation

Kontinuerlig min: 0 max: 50

22,9

21,6

8,7

10,4

Ålder

Kontinuerlig

46,3

49,7

0,2

0,1

Kön Man

Kvinna

50,7 49,1

49,9 50,1

-

-

0,2

0,0

Utbildning Förgymnasial

Gymnasial Eftergymnasial

32,0 37,2 30,6

20,3 34,8 44,1

-

-

0,3

0,8

Bostadsort

Storstad/förort Mellanstor/liten stad

By/landsbygd

32,8 35,8 31,1

37,1 34,6 28,3

-

-

0,8

0,3

Utlandsfödd förälder

Nej Ja

81,6 18,1

79,9 19,7

-

-

0,3

0,4

Ekonomiskt utsatt

Nej Ja

90,8 8,6

90,9 7,9

-

-

0,7

1,2

22

systemet. Att det interna bortfallet är högre för Missnöje än för Oförmåga innebär att fler

personer inte kunnat alternativt inte velat svara på de enkätfrågor som den variabeln består av.

Sambandsanalys med Pearsons r gav värden om 0,707 för Politisk alienation - Oförmåga

respektive 0,975 för Politisk alienation - Missnöje. När Oförmåga och Missnöje slås ihop till

en enda variabel är samvariationen mellan den och Politisk alienation 0,920. Detta betyder att

variablerna ifråga är högt korrelerade och i princip tycks mäta samma sak, men också att

Politisk Alienation är mer lik Missnöje än Oförmåga.

Tabell 2. Deskriptiv tabell över kategorisering av politisk alienation enligt Olsen, med data från 2014

Regressionsanalyser

I tabell 3 undersöks hypotes 1; svenska invånares genomsnittliga attityd till invandring var

mer positiv år 2014 än år 2002. Modell 1 visar att sambandet mellan Årtal och Attityd till

invandring är positivt och statistiskt signifikant, vilket innebär att hypotesen kan bekräftas. I

modell 2 kontrolleras sambandet för en rad bakgrundsvariabler. Utlandsfödd förälder

inkluderas först i modell 3, eftersom denna antas påverka attityd till invandring på ett mer

direkt sätt än de andra. Vid konstanthållning för kontrollvariablerna minskar styrkan i

sambandet mellan årtal och attityd till invandring. En del av sambandet kan således förklaras

med hjälp av förändring i andra bakomliggande faktorer. Att R²-värdet ökar mellan

modellerna tyder på att bakgrundsvariablerna till större del än årtal förklarar variation i attityd

till invandring. Nämnas bör dock att attitydskillnaden mellan 2002 och 2014 är liten, vilket

visas både av den låga regressionskoefficienten för årtal och de medelvärden som redovisas i

tabell 1.

Variabel

Intervall

Medelvärde

Internt bortfall

(%)

Oförmåga

0 - 50

25,6

7,3

Missnöje

0 - 50

21,4

10,6

23

Tabell 3. Linjär regressionsanalys med sammanslaget material (2014 och 2002). Beroende variabel: attityd till invandring.

Hypotes 2, personer som är politiskt alienerade tenderar att ha en mer kritisk attityd till

invandring än de som inte är det, testas både i tabell 4 och 5. I tabell 4 används Oförmåga och

Missnöje som oberoende variabler, och regressionskoefficienterna för dessa är statistiskt

signifikanta i alla tre modeller. Båda sambanden är negativa, vilket innebär att ju högre grad

av politisk alienation en person upplever desto mer kritisk är dennes attityd till invandring i

genomsnitt, men de är också relativt svaga. Oförmåga är högre korrelerad med Attityd till

invandring än vad Missnöje är. Skillnaden dem emellan minskar dock när kontrollvariabler

förs in i analysen. Regressionskoefficienten för Missnöje är i princip oförändrad mellan

modellerna, medan den för Oförmåga till viss del tycks gå att förklara med hjälp av

kontrollvariablerna. Attityden till invandring hos en person som upplever den högsta graden

av politisk oförmåga skiljer sig i genomsnitt 7,5 enheter från attityden hos någon med den

*p≤0,05 **p≤0,01

Variabler Modell 1 Modell 2 Modell 3

Årtal (ref. 2002)

- 2014

0,634**

0,493**

0,404*

Ålder - 0,029** - 0,027**

Kön (ref. man)

- Kvinna

0,714**

0,713**

Utbildning (ref. förgymnasial)

- Gymnasial - Eftergymnasial

1,369** 3,775**

1,366** 3,773**

Bostadsort (ref. storstad/förort)

- Mellanstor/liten stad - By/landsbygd

- 0,783** - 1,156**

- 0,711** - 1,040**

Ekonomiskt utsatt (ref. nej)

- Ja

-1,461**

-1,532**

Utlandsfödd förälder (ref. nej)

- Ja

0,526**

n 3492 3492 3492 Intercept 19,008** 18,824** 18,613** R2 0,003 0,113 0,116

24

lägsta graden av politisk oförmåga, kontrollerat för övriga oberoende variabler. För politiskt

missnöje är motsvarande skillnad 6,5 enheter. Tillsammans kan de båda variablerna således

anses ha en relativt stark effekt på attityd till invandring, vilken som bekant består av en skala

mellan 0 och 30.

Tabell 4. Linjär regressionsanalys med data från enbart 2014. Beroende variabel: attityd till invandring.

Sambandet mellan Bostadsort och Attityd till invandring i tabell 4 är statistiskt signifikant i

modell 2, men inte i modell 3 där Utlandsfödd förälder inkluderas, vilket visar att bostadsort

och att ha en utlandsfödd förälder korrelerar och att den senare bättre förklarar attityder till

invandring. Personer som har en utlandsfödd förälder tenderar att vara mer positiva till

invandring än de som inte har det. Även ålder, kön, utbildningsnivå och ekonomisk utsatthet

tycks ha betydelse för individers attityd till invandring då alla dessa samband är signifikanta,

*p≤0,05 **p≤0,01

Variabler Modell 1 Modell 2 Modell 3

Politisk alienation - Oförmåga - Missnöje

-0,211** -0,111**

-0,148** -0,131**

-0,149** -0,130**

Ålder -0,031** -0,030**

Kön (ref. man)

- Kvinna

1,092**

1,088**

Utbildning (ref. förgymnasial)

- Gymnasial - Eftergymnasial

0,751* 2,577**

0,767* 2,580**

Bostadsort (ref. storstad/förort)

- Mellanstor/liten stad - By/landsbygd

-0,692* -0,733*

-0,594 -0,591

Ekonomiskt utsatt (ref. nej)

- Ja

-1,114*

-1,155*

Utlandsfödd förälder (ref. nej)

- Ja

0,774*

n 1455 1455 1455 Intercept 27,474** 26,384** 26,095** R2 0,228 0,289 0,292

25

vissa av dem dock på 5 % risknivå. Generellt sett är kvinnor mer positiva än män till

invandring, yngre personer mer positiva än äldre, högutbildade mer positiva än lågutbildade

och icke ekonomiskt utsatta mer positiva än utsatta. Sambandens styrka varierar dock; t.ex. så

är effekten av ålder mycket svag medan den för eftergymnasial utbildning är förhållandevis

stark. R²-värdet är relativt högt redan i modell 1; 22,5 % av variationen i attityd till invandring

kan förklaras med hjälp av förändring i politisk oförmåga och missnöje. Värdet ökar sedan

något när kontrollvariablerna läggs till och förklaringsgraden är 29,2 % i modell 3.

Tabell 5. Jämförande linjär regressionsanalys. Beroende variabel: attityd till invandring.

Hypotes 2 får stöd även av resultatet i tabell 5, där politisk alienation inte är uppdelad i

missnöje och oförmåga utan istället utgörs av en enda variabel. Sambandet mellan den och

attityd till invandring är negativt och statistiskt signifikant både för datamaterial från 2002 och

*p≤0,05 **p≤0,01

Variabler

Modell 1 Modell 2

2002 2014 2002 2014

Politisk alienation

-0,224**

-0,273**

-0,201**

-0,234**

Ålder -0,003 -0,035**

Kön (ref. man)

- Kvinna

0,902**

0,964**

Utbildning (ref. förgymnasial)

- Gymnasial - Eftergymnasial

1,047** 2,649**

1,167** 3,248**

Bostadsort (ref. storstad/förort)

- Mellanstor/liten stad - By/landsbygd

-0,824** -0,863**

-0,755* -0,769*

Ekonomiskt utsatt (ref. nej)

- Ja

-0,197

-1,210*

Utlandsfödd förälder (ref. nej)

- Ja

0,737*

0,793*

n 1692 1541 1692 1541 Intercept 24,252** 25,564** 22,454** 24,543** R2 0,131 0,167 0,189 0,261

26

2014. Detta gäller dessutom vid kontroll för bakgrundsvariabler. I denna tabell är fokus för

det som studeras främst jämförelse över tid, varför endast två modeller används. Sambanden

för 2014 som här redovisas i modell 2 skiljer sig något från de i tabell 4, modell 3, trots att

kontrollvariablerna är samma. Den största skillnaden är att personer som bor på mindre orter

nu har en statistiskt säkerställd mer kritisk attityd till invandring än de som bor i storstäder.

Ytterligare en intressant förändring när den icke uppdelade variabeln för politisk alienation

används i analysen är att R²-värdet blir betydligt lägre; förklaringsgraden är nu 16,6 % för

denna variabel.

Hypotes 3 lyder: Sambandet mellan politisk alienation och kritisk attityd till invandring har

blivit starkare mellan år 2002 och 2014. Som ett första steg i att undersöka detta

kontrollerades för interaktion mellan variablerna Politisk alienation och Årtal i det

sammanslagna materialet med data från både 2002 och 2014. Resultatet visade att interaktion

fanns på 5 % risknivå (p-värde 0,027), d.v.s. att effekten av politisk alienation på attityd till

invandring skiljer sig i styrka mellan de båda åren. Med hjälp av resultaten i tabell 5 kan vi

närmare undersöka denna skillnad. Inledningsvis kan det konstateras att det finns statistiskt

signifikanta negativa samband mellan politisk alienation och attityd till invandring både år

2014 och 2002. Korrelationen har dessutom blivit starkare negativ år 2014, vilket betyder att

även hypotes 3 kan bekräftas. Så är fallet även vid kontroll för övriga oberoende variabler,

även om skillnaden mellan åren är liten. R²-värdet för politisk alienation är högre 2014 än

2002; 16,6 % respektive 13,3 %. Variabeln förklarar därmed förändring i attityd till

invandring bättre år 2014. Gemensamt för båda åren är att utbildning har den starkaste

effekten på attityder till invandring. En förändring som skett från 2002 till 2014 och går att

utläsa i modell 2 är dock att två variabler som är statistiskt signifikanta år 2014 inte är det

2002, Ålder och Ekonomiskt utsatt. År 2002 finns ingen skillnad i attityd till invandring

varken mellan yngre och äldre personer eller mellan ekonomiskt utsatta och icke ekonomiskt

utsatta. År 2014 tenderar däremot personer som är äldre och ekonomiskt utsatta att vara mer

kritiska till invandring än andra. Genom att jämföra R²-värdena i modell 1 och 2 kan vi se att

också kontrollvariablerna har en starkare effekt på attityd till invandring 2014 än 2002.

De regressionsanalyser som genomförts har diagnostiserats genom att testas för

multikollinearitet, heteroskedasticitet och interaktion eftersom dessa tre problem misstänktes

kunna förekomma i modellerna. Vid kontrollen upptäcktes viss interaktion mellan några

variabler. Beslutet togs dock att inte åtgärda detta i analyserna eftersom våra huvudresultat

27

inte påverkades nämnvärt av interaktionerna. Risken för multikollinearitet hade ökat ifall

interaktionstermer hade inkluderats i analysen, vilket troligen stört analysen mer.

Diskussion Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan politisk alienation och attityd till

invandring i en svensk kontext. Vi har även studerat huruvida detta samband ser annorlunda

ut år 2014 jämfört med 2002, samt ifall den genomsnittliga attityden till invandring har

förändrats under samma tidsperiod.

I analysens första stadie testades huruvida svenskars genomsnittliga attityd till invandring var

mer positiv år 2014 än 2002. Resultatet visade att så var fallet, vilket innebär att hypotes 1

bekräftas. Detta stämmer överens med tidigare forskning, som generellt sett pekar mot att den

allmänna inställningen till invandring blivit mer generös över tid. Skillnaden i attityd mellan

de båda åren är dock liten. Förändringen verkar till stor del ha att göra med att

utbildningsnivån har ökat i Sverige över tid och att fler av landets invånare bor i storstäder år

2014 än 2002. Resultatet går på så sätt också i linje med den tidigare forskning som visat att

hög utbildningsnivå starkt korrelerar med en mer positiv attityd till invandring (se Demker

2014: 127), och att invånare i storstäder generellt sett har högre utbildning (ibid.: 131).

I nästföljande steg undersöktes det ifall personer som är politiskt alienerade tenderar att vara

mer kritiska till invandring än de som inte är det. Som tidigare nämnts så testades samband

mellan attityd till invandring och politisk alienation både som kategoriserad och icke-

kategoriserad variabel. Analyserna gav enhetliga resultat, vilka ger starkt stöd åt hypotes 2.

Olsen och andra teoretiker tycks således ha rätt i fråga om att politisk alienation kan leda till

invandringskritiska attityder. Förutom att vara ett sätt att kanalisera missnöje på så kan det

också tänkas att de kritiska attityderna har att göra med att politiskt alienerade individer inte

litar på samhällets förmåga att hantera invandring. Att sambandet kunde påvisas går i linje

med den tidigare forskning på ämnet som genomförts av Quillian (1995), Borre (2000) och

Listhaug (2006), men går emot den av Simcox (1997) slutsatser som gör gällande att det inte

finns någon attitydskillnad mellan politiskt alienerade och icke politiskt alienerade. Att

resultaten ser olika ut beror möjligen på att operationaliseringen skiljer sig något mellan

studierna, men kan också ha att göra med vilken kontext som undersökts. Simcox har använt

28

data från USA medan de andra tre studerat europeiska länder, vilket ju också denna studie

gör. Skillnaden skulle kunna bero på att graden av politisk alienation är lägre bland

amerikaner. Mer troligt är dock att de är lika politiskt alienerade som européer (även om både

USA och Europa sannolikt rymmer stora interna variationer) men kanaliserar missnöjet på ett

sätt som inte riktas mot invandrare, åtminstone vid den tidpunkt då Simcox gjorde sin studie.

Möjligen bidrar den starka amerikanska personvalskulturen till att de alienerade i större

utsträckning identifierar enskilda politiker som ansvariga för olika problem istället för att

lägga skulden på invandrare, men detta är en högst spekulativ förklaring.

Trots att sambandet mellan politisk alienation och attityd till invandring är statistiskt

signifikant i både tabell 4 och 5 kan vissa intressanta skillnader upptäckas vid en jämförelse

mellan dem i resultaten för 2014. En betydande sådan är att politisk alienation förklarar

variansen i attityd till invandring avsevärt bättre när den är uppdelad i oförmåga och missnöje.

Att så är fallet motiverar användandet av en sådan uppdelning, både i denna studie och inför

vidare forskning på ämnet. Resultatet i tabell 4 tyder på att attityder till invandring inte

påverkas nämnvärt av var man bor, men att färre personer boende på mindre orter än i

storstäder har en utlandsfödd förälder och att de som har en utlandsfödd förälder generellt sett

är mer positiva till invandring. I tabell 5 har bostadsort tvärtom ett statistiskt säkerställt

samband med attityd till invandring, vilket leder oss till slutsatsen att politisk oförmåga

och/eller missnöje tar över en del av effekten av bostadsort på ett sätt som icke-kategoriserad

politisk alienation inte gör. Eftersom den icke-kategoriserade variabeln är mest lik Missnöje

så är det troligt att detta främst gäller oförmåge-dimensionen. Det pekar mot att personer

boende i mindre orter jämfört med storstadsbor upplever ett större avstånd till beslutsfattare

och hyser starkare känslor av att inte ha något politiskt inflytande, vilket i sin tur påverkar

deras attityd till invandring negativt. Möjligen hade inställningen till invandring varit mer

generös ifall dessa personer ansett sig ha mer att säga till om i invandringsfrågan alternativt i

politiska beslut generellt sett.

I tabell 5 studerades hur sambandet mellan politisk alienation och kritisk attityd till invandring

har förändrats från år 2002 till 2014. Resultatet indikerar på 95 % konfidensnivå att effekten

av politisk alienation på attityd till invandring blivit starkare över tid, vilket ger stöd åt

hypotes 3 trots att skillnaden är liten. En framträdande förändring mellan åren är att äldre

personer och ekonomiskt utsatta är mer kritiska till invandring än andra år 2014 men inte

2002. Ett rimligt antagande är att dessa grupper i någon mån konkurrerar om samma

29

samhälleliga resurser som invandrare, vilket eventuellt leder till en kritisk inställning till

invandring. Detta stämmer överens med resultaten av Simcox och Quillians studier som

betonar att upplevelser av hot mot de egna privilegierna kan resultera i invandringskritiska

attityder. Vårt resultat tyder isåfall på att en sådan upplevd konkurrens var mer påtaglig år

2014 än 2002. En annan möjlig förklaring till skillnaden mellan åren är att invandringsfrågan

blivit mer politiserad över tid och därför har kommit att upplevas som allt viktigare för

individer (se bl.a. Rydgren & van der Meiden 2016). Samtliga oberoende variabler har fått

starkare samband med attityd till invandring år 2014 jämfört med 2002, vilket innebär att

skillnaderna i attityd till invandring blivit större mellan de som är mer respektive mindre

politiskt alienerade. Detsamma gäller skillnaden mellan män och kvinnor, högutbildade och

lågutbildade etc. Förklaringsgraden i modell 2 är också högre år 2014 än 2002, och som

tidigare nämnts så var det dessutom fler personer år 2002 som inte svarat på enkätfrågorna

gällande invandring. Allt detta tyder på att den tidigare forskning som föreslagit att den socio-

kulturella konfliktdimensionen fått allt större betydelse har rätt i sak - invandringsfrågan har

blivit viktigare för de flesta personer samtidigt som skillnaderna i attityd blivit mer socialt

strukturerade.

Trots att förändringar i de politiska skiljelinjerna troligen är en viktig delförklaring till

attitydskillnader mellan år 2002 och 2014 så bör vi inte bortse från att upplevd konkurrens

mellan grupper eventuellt också har betydelse. Teorin om relativ deprivation kan ge oss

ytterligare förståelse för situationen. År 2002 styrde Socialdemokraterna Sverige och hade så

gjort i åtta år, medan det år 2014 blev regeringsskifte efter åtta år av alliansstyre. Med tanke

på vilken politik som förs av de olika politiska blocken så är det troligt att ekonomiskt utsatta

grupper var något mer utsatta år 2014 jämfört med 2002. Att situationen för redan utsatta

individer då blivit ännu svårare samtidigt som invandring till landet ökat har möjligen

förstärkt känslan hos dessa personer av att invandrare fått ta del av resurser som annars skulle

ha tillfallit dem själva. På så sätt kan upplevelser av att vara missgynnad växa fram och leda

till ilska mot den grupp som anses få oförtjänta fördelar. Teorin om relativ deprivation är dock

så pass generell att den främst konstaterar att denna känsla av frustration kan kanaliseras åt

något håll, och har gjort anspråk på att förklara en rad olika attityd- och beteendemässiga

utfall. Samtidigt som teorin har använts i t.ex. forskning på varför personer röstar på

högerradikala partier, så har den också bidragit med förklaringar till hur rörelser som strävar

efter ett mer jämställt samhälle uppstår. Att så är fallet tyder på att frågan om hur missnöje

hänger ihop med invandringskritik behöver angripas på en mer specifik nivå, vilket

30

visualiserades i figur 1. Politisk alienation är då en av flera möjliga mellanliggande variabler,

som i vår analys har visat sig vara av betydelse.

Sammanfattningsvis kan det sägas att en hög grad av politisk alienation inte bara påverkar de

alienerade individerna själva, utan också riskerar att leda till ett samhälle som förutom att

präglas av missnöje och låg tillit till makthavare och institutioner också är mindre tolerant mot

invandring. I arbetet för ett mer fördomsfritt, öppet och jämlikt samhällsklimat behövs därför

förutom antirasistiska åtgärder även insatser som ökar medborgarnas känslor av förtroende

och delaktighet gentemot det politiska beslutsfattandet.

Kritiska reflektioner

En möjlig svaghet med denna studie är att det eventuellt är problematiskt att undersöka

politisk alienation med hjälp av enkätdata. De personer som är politiskt alienerade är

förmodligen mindre benägna att tacka ja till att genomföra en enkät som innehåller frågor om

politik, samhälle och attityder, vilket i så fall resulterar i att bortfallet blir snedvridet och

urvalet inte helt motsvarar populationen. Ytterligare en faktor som kan bidra till en sådan

dålig överensstämmelse är ifall individer inte svarar ärligt på de frågor som mäter attityd till

invandring. Troligtvis präglas invandringsfrågan av viss social önskvärdhet, då

respondenterna kanske inte vill medge att de är kritiska till invandring av rädsla att framstå

som främlingsfientliga. En tredje begränsning är att olika politiska situationer rådde år 2002

och 2014. När datainsamlingen skedde år 2002 hade Socialdemokraterna precis fått

förtroende att sitta vid makten ännu en mandatperiod, medan det år 2014 både skedde

regeringsskifte (vilket tyder på missnöje med den politik som tidigare förts) och var

regeringskris. Detta påverkade möjligen både graden av politisk alienation och anledningarna

till att den uppstått, vilket eventuellt gör åren mindre lämpade att jämföra med varandra.

Det bör också nämnas att kausaliteten i sambandet mellan politisk alienation och attityd till

invandring möjligen kan ifrågasättas. Med utgångspunkt av den teoretiska bakgrunden har det

i denna uppsats antagits att politisk alienation leder till kritisk inställning till invandring, men

det går inte helt att utesluta att ordningsföljden skulle kunna vara den motsatta. Personer som

är kritiskt inställda till invandring, men inte ser att politiken förändras i mer restriktiv riktning,

kan som ett resultat av detta uppleva ökad politisk alienation, särskilt om invandring ökar

kraftigt. Det är därför värt att förtydliga att förekomsten av samband mellan variablerna är en

31

viktigare slutsats i denna studie än vad den kausala riktningen är.

Förslag till vidare forskning

Denna studie jämför tvärsnittsdata från två olika tidpunkter. Ett intressant uppslag för

framtida forskning om attityder till invandring vore att istället jämföra olika kohorter, då man

på så sätt skulle kunna urskilja om attityderna förändras mellan dessa. Ett annat förslag är att

använda paneldata för att studera hur samma individers attityder förändras över tid. I vår

studie har Olsens kategorisering av politisk alienation visat sig användbar, vilket motiverar

användande av den i vidare forskning om attityder till invandring. Eftersom politisk alienation

tidigare främst mätts med frågor som rör politiskt missnöje skulle detta bidra till en djupare

förståelse för påverkan av även den politiska oförmågan. Exempelvis skulle denna uppdelning

kunna användas i en amerikansk studie, för att undersöka ifall resultatet då skiljer från det hos

Simcox som visar att det inte finns ett samband mellan en mer generell definition av politisk

alienation och inställning till invandring i USA. Det vore också intressant att inkludera fler

länder i en jämförande studie, med tanke på att fenomenet är komplext och att olika politiska

system kan tänkas ge upphov till disparata politiska diskurser, som i sin tur leder till olika

utfall.

32

Referenslista

Tryckta källor

Anier, N., Guimond, S. & Dambrun, M. (2016) “Relative Deprivation and Gratification Elicit Prejudice: research on the V-curve hypothesis”. Current Opinion in Psychology, 11, s. 96-99 Borre, O. (2000) ”Critical Issues and Political Alienation in Denmark”. Scandinavian Political Studies, 23(4), s. 285-309 Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. 2:a upplagan. Malmö: Liber.

Demker, M. (2012) ”Positiv attityd till invandring trots mobilisering av invandringsmotstånd”, i Weibull, L., Oscarsson, H., & Bergström, A. (red.) I framtidens skugga. Göteborgs Universitet: SOM-institutet Demker, M. (2014) Sverige åt svenskarna – Motstånd och mobilisering mot invandring och invandrare i Sverige. Atlas: Stockholm Demker, M. (2015) “Mobilisering kring migration förändrade det svenska partisystemet” i Bergström, A., Johansson, B., Oscarsson, H. & Oskarson, M. (red.) Fragment. Göteborgs universitet: SOM-institutet Djurfeldt, G. & Barmark, M. (2009) Statistisk verktygslåda 2: multivariat analys. 1:a upplagan. Stockholm: Studentlitteratur.

Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2010) Statistisk verktygslåda 1 - samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur AB. Duckitt, J. & Mphuthing, T. (2002) “Relative Deprivation and Intergroup Attitudes: South Africa before and after the Transition” i Walker, I. & Smith, H. J. (red.) Relative Deprivation Specification, Development, and Integration. Cambridge: Cambridge University Press Edling, C. & Hedström, P. (2003) Kvantitativa metoder: grundläggande analysmetoder för samhälls- och beteendevetare. Lund: Studentlitteratur. Finifter, A. W. (1970) ”Dimensions of Political Alienation”. American Political Science Review, 64(2), s. 389-410 Gurney, J. N. & Tierney, K. J. (1982) “Relative Deprivation and Social Movements : a Critical Look at Twenty Years of Theory”. The Sociological Quarterly, 23(1), s. 33-47

Ivarsflaten, I. (2005) ”The Vulnerable Populist Right Parties: No Economic Realignment Fuelling Their Electoral Success”. European Journal of Political Research, 44, s. 465-492

33

Listhaug, O. (2006) ”Political Disaffection and Political Performance: Norway, 1957-2001” i Torcal, M. och Monter, J.M. (red.) Political Disaffection in Contemporary Democracies. London: Routledge Loxbo, K. (2015) ”Sverigedemokraterna: Framgångsrikt enfrågefokus”. Statsvetenskaplig tidskrift, 117(2), s. 169-187 Marks, G., Hooghe, L., Nelson, M. & Edwards, E. (2006) ”Party Competition and European Integration in the East and West”. Comparative Political Studies, 39(2), s. 155-175 Olsen, M. E. (1965) ”Alienation and Political Opinions”. The Public Opinion Quarterly, 29(2), s. 200-212 Olsen, M. E. (1969) ”Two Categories of Political Alienation”. Social Forces, 27(3), s. 288-299 Oscarsson, H. & Holmberg, S. (2015) “Issue Voting Structured by Left-Right Ideology i Pierre, J. (red.) The Oxford Handbook of Swedish Politics. Oxford: Oxford University Press Pettigrew, T. F., Christ, O., Wagner, U., Meertens, R. W., Van Dick, R., Zick, A. (2008) “Relative Deprivation and Intergroup Prejudice”. Journal of Social Issues, 64(2), s. 385-401 Quillian, L. (1995) ”Prejudice as a Response to Percieved Group Threat: Population Composition and Anti-Immigrant and Racial Prejudice in Europe”. American Sociological Review, 60(4), s. 586-611 Runciman, W. G. (1966) Relative Deprivation and Social Justice: A Study of Attitudes to Social Inequality in Twentieth-century England. London: Routledge & Kedan Paul Ltd. Rydgren, J. (2003) ”Meso-level Reasons for Racism and Xenophobia. Some Converging and Diverging Effects of Radical Right Populism in France and Sweden”. European Journal of Social Theory, 6(1), s. 45-68 Rydgren, J. (2005) Från skattemissnöje till etnisk nationalism: högerpopulism och parlamentarisk högerextremism i Sverige. Lund: Studentlitteratur.

Rydgren, J. (2007) ”The Sociology of the Radical Right”. The Annual Review of Sociology, (33), s. 241-262 Sannerstedt, A. (2016) ”Sverigedemokraternas sympatisörer: fler än någonsin”, i Ohlsson, J., Oscarsson, H. & Solevid, M. (red.) Ekvilibrium. Göteborgs Universitet: SOM-institutet Schwartz, D. C. (1973) Political Alienation and Political Behavior. Chicago: Aldine Seeman, M. (1959) ”On The Meaning of Alienation”. American Sociological Review, 24(6), s. 783-791 Simcox, D. (1997) ”Major Predictors of Immigration Restrictionism: Operationalizing ‘Nativism’”. Population and Environment: A Journal of Interdisciplinary Studies, 19(2), s. 129-143

34

Stouffer, S. A. (red.) (1949) Studies in Social Psychology in World War II. Vol. 2, The American Soldier : Combat and its Aftermath. Princeton, N.J.: Princeton University Press. Thompson, E. & Horton, J. E. (1960) ”Political Alienation as a Force in Political Action”. Social Forces, 38(3), s. 190-195 Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet Walker, I. & Pettigrew T. F (1984) “Relative Deprivation Theory: An Overview and Conceptual Critique”. British Journal of Social Psychology, 23(4), s. 301-310

Elektroniska källor

European Social Survey a, Data Collection, http://www.europeansocialsurvey.org/methodology/ess_methodology/data_collection.html (hämtad 2017-04-24) European Social Survey (2002a) ESS1 – 2002 Documentation report: The ESS data archive, http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round1/survey/ESS1_data_documentation_report_e06_5.pdf (hämtad 2017-04-24) European Social Survey (2002b) ESS1 Questionnaires SE http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round1/fieldwork/sweden/ESS1_questionnaires_SE.pdf (hämtad 2017-05-10) European Social Survey (2014a) ESS1 – 2014 Documentation report: The ESS data archive, http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round7/survey/ESS7_data_documentation_report_e03_1.pdf (hämtad 2017-04-24) European Social Survey (2014b) ESS7 Questionnaires and Contact Form SE http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round1/fieldwork/sweden/ESS1_questionnaires_SE.pdf (hämtad 2017-05-10) Ipsos (2014a) Den europeiska socialundersökningen 2014: Intervjuteknik- Rekrytering, bokning och vägrarkonvertering. http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round7/fieldwork/sweden/ESS7_fieldwork_and_interviewer_instructions_SE.pdf (hämtad 2017-04-25) Ipsos (2014b) Till målsman: Den europeiska socialundersökningen 2014. http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round7/fieldwork/sweden/ESS7_letters_to_respondents_SE.pdf (hämtad 2017-04-24) Lange, A. & Westin, C. (1997) Den mångtydiga toleransen [Elektronisk resurs]. Stockholm: Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer (CEIFO). http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A458623&dswid=-5986 (hämtad 2017-04-20) Rydgren, J. & van der Meiden, S. (2016) Sweden, Now a Country Like All the Others? The

35

Radical Right and the End of Swedish Exeptionalism, (Department of Sociology, Working Paper Series Nr. 25), Stockholms Universitet, Sociologiska institutionen. https://www.researchgate.net/profile/Jens_Rydgren/publication/308794649_Sweden_Now_a_Country_Like_All_the_Others_The_Radical_Right_and_the_End_of_Swedish_Exceptionalism/links/57f26e9108ae91deaa58fa37.pdf (hämtad 2010-05-04) SCB a, Från massutvandring till rekordinvandring. http://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/in-och-utvandring/ (Hämtad 2017-05-10) SCB (2002) Den europeiska socialundersökningen 2002: Hur lever vi i Sverige och andra länder i Europa? http://www.europeansocialsurvey.org/docs/round1/fieldwork/sweden/ESS1_brochure_SE.pdf (Hämtad 2017-04-26)