1

Författare: Jöran Wikbladh, Siw Rüdén, Mona Brantlind,

Peter Forsberg, Peder Nimrodsson och Johan Raihle

Verifieringsstudien En studie av soldaten och hundens upptäckarförmåga

Postadress: Box 4, 123 21 Farsta ∙ Besöksadress: Frykdalsbacken 20, Farsta ∙ Telefon: 08-505 875 00 ∙ Fax: 08-505 875 99

Organisationsnummer: Svenska Brukshundklubben: 802000-4605 ∙ Brukshundservice Sverige AB: 556448-6453

info@brukshundklubben.se ∙ www.brukshundklubben.se

3

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 5

2 Inledning 7

3 Bakgrund, tidigare studie 9

4 Upplägg på verifieringen, anvisningar 10

5 Resultat enskilda test 13

5.1 Patrullering ...................................................................................... 13

5.2 Diskriminering ................................................................................. 17

5.3 Fast bevakning ............................................................................... 19

6 Resultat 23

4

5

1 Sammanfattning

Verifieringsstudien har omfattat tre olika testsituationer där upptäckarförmågan hos

hund och soldat har mätts och jämförts. Totalt har 56 hundar och 34 soldater deltagit i

studien. Underlaget är mindre än vad vi planerade men vissa slutsatser kan ändå dras

utifrån de resultat vi fått. Studien har omfattat patrullering med hund respektive soldat

i skogsterräng, fast bevakning i mörker med hund och soldat samt fastbevakning med

bullerstörning med hund, diskriminering av stimulikontroll. Studien med sök på

fordon, typ checkpoint har inte kunnat genomföras med hund eller soldat pga. olika

omständigheter.

Hur använder vi verktygen

Hundens förmåga ligger i att upptäcka rörelser, fånga upp ljud samt använda sitt

luktsinne för att upptäcka det som är avvikande från normalbilden. Därför har hunden

svårare att upptäcka ett föremål/person som är stilla i medvind jämfört med

människan, eftersom hunden syn inte är utvecklad för detta.

Det är vinden som är hundens bästa verktyg när den ska upptäcka avvikelser. Hundar

utnyttjar vinden när de med hjälp av sitt luktsinne undersöker miljön. Luktsinnet är

styrt av motivationen. Hundar luktar helt enkelt efter saker som de är intresserade av.

Används hundens förmåga att uppfatta vittring är det viktigt att tänka på vinden, så

hunden placeras så att den faktiskt kan fånga upp doftmolekylerna från vittringen av

det som intresserar den. Hunden har även bättre mörkerseende än människor och kan i

mörker uppfatta rörelser från ex människor eller djur.

Hunden har en förmåga uppfatta ljud bättre än människor och kan även lokalisera

ljudkällans riktning. Hunden kan urskilja svaga ljud i en bullrig miljö, exempelvis vid

en landningsbana eller en motorväg. Detta skulle kunna ha en taktisk eller operativ

tillämpning i sådana miljöer.

Hunden kan med fördel användas där deras förmåga att upptäcka ljud på långa avstånd

används, behövs eller är nödvändiga, exempelvis i mörker, vid kuperad eller dold

terräng. Man måste ta hänsyn till vind- och väderförhållanden när hunden används för

att uppfatta vittring från föremål/person.

Soldatens/människans förmåga ligger i att med sin syn och hörsel, och genom att

använda hjälpmedel som ex kikare, upptäcka föremål/människa som avviker från

normalbilden i naturen inom sitt bevakningsområde. Olika hjälpmedel kan förstärka

människans sinnen, som kikare, IR-hjälpmedel etc. Här är träning i upptäckarförmåga

viktig att lägga till soldatens utbildning. Utbildningsnivå, motivation och kunskap är

faktorer som påverkar soldatens upptäckarförmåga. Vad ska soldaten titta efter och

vart ska han titta? Tempot soldaten avancerar med är också avgörande för soldatens

upptäckarförmåga.

Soldaten/människans kan med fördel användas där deras främsta förmåga synen

utnyttjas, exempelvis vid placering i öppen terräng, där man har bra synfält utåt i

terrängen. Om verktyg, hjälpmedel används är det viktigt att soldaten är väl förtroget

med hur verktyget används och när det ska användas, annars blir det lätt en belastning

istället för en hjälp. Om fokus ligger på verktyget kan soldaten lätt glömma bort att

använda sina egna sinnen.

Man kan inte heller bortse från vissa faktorer när verifieringstester görs. Människor

reagerar ofta annorlunda då de är under observation i någon form av försök.

De har också förmåga att tona ner sina egna sinnen då hunden är huvudsensorn som

förväntas leverera, och inte människan. Motivation, trötthet och tilltro till att en annan

6

sensor löser uppgiften trubbar av soldatens egna sinnen1. Likaledes accelererar

människan sin egen sinnesförmåga när verktyget inte finns där. Tävlingsinstinkt tänds

lätt hos människan vid försök, med eller utan hund. Hundens och människans sinnen

kan inte direkt jämföras helt vetenskapligt, hundens sinnen är dock alltid mer

ändamålsenliga. Tolkningen av resultatet kan dock bara människan göra. Med tanke

på tekniska hjälpmedel borde fortsatta försök också inriktas på hund i samverkan med

teknik i olika typfall.

Tack

Vi vill rikta ett stor tack till Västerbottensgruppens, Livgardesgruppens och

Dalregementsgruppens soldater och hundekipage som deltagit i denna studie. Ett

särskilt tack till Carola Nordlund och Lennart Hökpers för all hjälp med planering,

mark och rekrytering av lämpliga ekipage och soldater vid genomförandet .

1 Hawthorne- effekten beskriver hur uppmärksamhet från ledningen påverkar

arbetsgruppers prestation. Namnet kommer från ett berömt experiment som har

skapat en vattendelare inom teoribildningen när det gäller arbete och produktivitet.

7

2 Inledning

När försvarsmakten gör en insats någonstans kan resurserna man har till förfogande

ses som en verktygslåda. Vid militära operationer och insatser krävs olika typer av

verktyg. Syftet med denna studie är att mäta hunden och soldatens förmåga för att

bättre veta när man under en insats ska använda vilket verktyg. Att vetenskapligt

fastställa hunden eller soldatens kapacitet kan vara svårt då det skiljer mellan olika

individer. Genom att ha ett större underlag, genomföra samma test med olika individer

på olika platser, får man ett statistiskt säkerställt underlag från vilka man kan dra vissa

generella slutsatser.

Nedan beskrivs de generella förutsättningarna för varje testdel. Dokumentationen av

hur varje test genomfördes ger underlag så att man i efterhand kan jämföra de olika

verifieringsuppläggen med varandra.

Alla tester dokumenterades på särskilda protokoll så att vi mätte samma saker varje

gång. Det bidrog till att personliga tolkningar minskade. Dokumentationen

kompletterades med foton eller en skiss över provplats som bifogades protokollen.

Tanken var att testerna ska mäta vissa parametrar under själva genomförandet för att

lättare kunna göra en statistisk jämförelse. För att kunna säga att ett resultat inte beror

på slumpen måste minst nio mätningar göras på samma sak. Ju fler resultat utöver nio

man har ju bättre statistisk säkerställd blir resultaten.

Som kontrollanter kom gruppens medlemmar agera för att få en så liksidig bedömning

som möjligt. Utifrån fastställda protokoll med kryssrutor blev det enklare att mäta

samma sak och personliga variationer i upplägg/ bedömning minimerades.

Projektgruppen bestod av Jöran Wikbladh, Siw Rüdén, Mona Brantlind, Peter

Forsberg, Peder Nimrodsson och Johan Raihle.

Nedanstående text är det den planerade verksamheten.

Kunskapsnivå

Lägsta förmågenivå hos hundekipaget ska vara godkänt Patrullhund HV eller

Tjänstehund FM. Ekipaget ska vara aktivt inom hundtjänsten. Soldaten ska vara

utbildad för sin uppgift med kunskap om sökmetoder med patrull/eftersök och eller

crosspointutbildning i kompani med sökförmåga.

Patrullering

Momentet genomförs på tre olika platser. Här ska upptäckarförmågan mätas gällande

person samt föremål i med och motvind. Ett hundekipage eller en soldat patrullerar en

sträcka på ca 300m och registrerar utlagda föremål ex en rock eller ryggsäck på ett

avstånd av 20m från stigen samt en ljud- och en vindfigurant 40m ut från stigen. När

hundekipaget går mäts enbart hundens förmåga.

Fast bevakning

Momentet genomförs på tre olika platser. Ett av tillfällena utförs i mörker. Här ska

upptäckarförmågan mätas. Momentet ska inte utföras i ren motvind utan i med- eller

sidvind. Hundens upptäckarförmåga mäts i antal meter från bevakningsplatsen

figuranten befinner sig vid upptäckt. Kontrollanten bedömer när hunden fått

8

markering och tar kontakt med figuranten för att få avståndet. Detta görs för att

förarens förmåga att läsa hunden inte ska påverka resultatet. Soldaternas

upptäckarförmåga mäts genom att en soldat med mörkerkikare2 och en utan

mörkerkikare står på platsen. Vid upptäckt ska soldaten meddela provledaren och peka

ut riktningen. Soldaterna åtskiljs av ex en presenning, eller genom terrängens

utformning.

Diskriminering av stimuli

Momentet utförs vid ett tillfälle på Marma. Hunden sitter i fast bevakning. Här ska

hundens förmåga att upptäcka person trots ljudstörning mätas. Personen startar 50m

från hunden och går i 5m slalomslag mot hunden. Avståndet som hunden upptäcker

den gående människan på mäts kontra den störande ljudkällans decibel. Hundens

förmåga att följa riktningen på den gående personen mäts också.

Fast bevakning diskriminering av ljud

Fordonsök

Momentet genomförs vid ett tillfälle på Livgardet i Kungsängen. Momentet ska

avspegla en avscanning i en checkpoint. Tiden det tar att utvändigt söka av 10 fordon

ska mätas samt antal träff/felmarkeringar. Fordonen ska av soldaten sökas av med

spegel och en hundförare ska söka med kopplad hund runt fordonen. Tiden för varje

sök är max 10minuter.

När alla momenten är genomförda ska resultaten sammanställas och presenteras för

försvarsmakten. Resultaten samt slutsatser ska presenteras muntligt samt

sammanställas i en rapport och ska sedan kunna användas som underlag för framtida

insatser. Alla resultat är personoberoende och enbart slutsatserna om när hund

respektive soldat är det bästa verktyget i givna situationer kommer att presenteras.

2 bildförstärkare

9

3 Bakgrund, tidigare studie

Denna rapport är en fortsättning på den studie ”Utredningsuppdrag från

Försvarsmakten; Effektivitetsanalys” som SBK genomförde under sommaren 2007

och som rapporterades 2010. Nedan följer en kort beskrivning av syftet med det

uppdraget samt de viktigaste slutsatser man drog i den förra studien.

Hunden är en viktig sensor i de olika insatsförbanden och de nationella

skyddsstyrkorna.

Tjänstehundsutredningen (SOU 2005:75) slog fast att behovet av väl fungerande

tjänstehundar är stort i landet. Även om olika tjänstehundtyper använts för olika syften

både inom den civila, polisiära och militära sektorn de senaste hundra åren, har få

systematiska studier av hundens relativa effekt gjorts. I slutändan handlar det om

resurser som ska fördelas och att en organisation nästan alltid försöker göra rimliga

prioriteringar.

Svenska Brukshundklubben (SBK) har haft ansvaret för att utbilda hundekipage och

hundtjänstpersonal till Försvarsmakten under en längre tid. Detta sker i huvudsak

inom ramen för frivilligverksamheten. På uppdrag av Försvarsmakten fick Svenska

Brukshundklubben 2007 medel för att genomföra en effektivitetsanalys, för att om

möjligt försöka klarlägga effekterna på förbandsverksamhet med och utan hund i

förbandet. En projektgrupp från Svenska Brukshundklubben genomförde under en

sommarvecka 2007 ett antal effektivitetsanalyser för att försöka klarlägga den relativa

effekten med och utan hund i förbandet. Syftet med försöket var att försöka studera

den relativa skillnaden i effekt med avseende på träffsäkerhet och uthållighet mellan

operativa hundekipage och en militär trupp (Insats, Hemvärnet).

Hundpatrullerna bestod av två hundekipage samt en gruppchef under de olika

momenten. Vid moment fordonssök (säkerhetssök) användes certifierade hundekipage

med säkerhetssöksutbildning. Jämförelsestyrkan bestod av en trupp om 18 man varav

en chef och en ställföreträdare

Antal prövade ekipage gav inte tillräckligt med data för att med säkerhet kunna

uttrycka några skillnader i effektivitet sett ur ett strikt statistiskt/vetenskapligt

hänseende. Trots detta kan man konstatera att hunden kan vara en viktig sensor vid

lösandet av en rad olika uppgifter som militära förband kan ställas inför. Resultatet

visade på en komplex bild där hundens överlägsna sinnen ställdes mot människans

förmåga till samarbete och kreativitet.

Vår undersökning visade på att ett välutbildat och kvalitetssäkrat hundekipage

överträffar effekten av manuellt sök av sökgrupper. Vid patrullering upptäckte

hundekipagen föremål på längre avstånd från patrullsträckan än jämförelsegruppen.

Hundarna klarade även av att riktningsbestämma spåren. Jämförelsegruppen hittade

fler detaljer och avvikelser på patrullsträckan, varav de flesta var irrelevanta för

försöket ifråga. De hittade spårövergången, men kunde inte riktningsbestämma spåret.

Vid genomsöksmomentet hade hundarna i vår undersökning 30 % högre träffsäkerhet

jämfört med jämförelsegruppen. Vid lösandet av vissa uppgifter kunde vi konstatera

att hundarna löste uppgiften medan jämförelsegruppen utan hund helt misslyckades

med att lösa uppgiften.

För att vidare undersöka olika hundekipage relativ effektivitet och operabilitet bör

man om möjligt genomföra fler liknade försök för att få ett större referensmaterial.

Liknade undersökningar och analyser kan vara ett bra sätt att utvärdera olika

utbildningsmetoder och taktiska överväganden.

10

4 Upplägg på verifieringen, anvisningar

Förkunskap på hund och soldat:

Lägsta förmåga på hund är godkänt och aktiv Patrullhund HV eller Tjänstehund FM.

Lägsta förmåga på soldat är att han har sökmetod med Patrull/eftersök och/eller

crosspointutbildning i kompani med sökförmåga.

Målet är att minst 10 ekipage/soldater, men helst 3x10 hundekipage och 3x10 soldater

används i varje del av verifieringen för att få ett tillräckligt underlag.

4.1 Anvisningar för Patrullering:

Syftet är att mäta upptäckarförmåga hos hundekipage samt soldat i antal träff och i tid.

Upprätta en patrullstäcka:

Patrullsträcka på 300m med start från båda håll. En ljud- och en vindfigurant befinner

sig på 40m avstånd från stigen. Två materialgömmor, exempelvis M90 rock, hjälm

eller ryggsäck ligger på 20m avstånd från stigen. Materialgömman ska placeras synligt

men inte öppet, soldat ska kunna upptäcka gömman från stigen.

Utförande:

Tempot ska vara en hastighet av 100m/3min, patrulltempo. Ljudfiguranten ska

förflytta sig 20m parallellt längs stigen i båda riktningarna och förflyttar sig genom att

gå i en hastighet av max 100m/3min. Figuranten ska delvis vara synlig från stigen

under sträckan. Tiden tas när hundekipaget och soldat påbörjar/avslutar patrulleringen.

Kontrollanterna ska vid alla markeringar kunna verifiera att markeringen är rätt.

Rapportering:

Soldat rapporterar till kontrollanten vad och i vilken riktning som soldaten har

upptäckt något. Hundförare rapporterar till kontrollant vad och i vilken riktning

hunden markerar. Kontrollanten verifierar att det är rätt och noterar även i protokollet

när hund markerat utan att hundföraren rapporterar det.

Material:

Snitslar för markering av patrullstig, komradio till figuranter och kontrollanter, M90

rock och ryggsäck, grön/svart eller hjälm, tidur, termometer.

4.2 Anvisningar för Diskriminering av stimuli

Syftet är att mäta hundens förmåga att upptäcka en person i rörelse, trots ljudstörning,

och fastställa personens rörelseriktning.

Upprätta en plats för fast bevakning med störning:

Hundekipage placeras i ett värn eller dold terräng, i sidvind eller medvind. Sträckan

mellan bevakningsplatsen och figuranten ska vara 50m. Hundekipaget placeras 10

meter framför ljudkälla. Bullret uppmäts med decibelmätare vid hunden och ska vara

lika för alla hundar.

11

Utförande:

Figurtanten startar 50m från bevakningsplatsen och går slalom med fem meters slag

mot bevakningsplatsen. Hundekipaget påbörjar sin bevakning och efter tre minuter

startar kontrollanten figuranten. Ljudstörningen körs på halv effekt vid start av

bevakningen. När figuranten gått halva sträckan, är på 30m ifrån hunden görs en halt i

tre minuter. Samtidigt körs bullret på full effekt. Figuranten fortsätter i slalom mot

hunden till avstånd 15m där figuranten går fram till hunden.

Rapportering:

Kontrollanten noterar i protokollet på viket avstånd figuranten befinner sig när hunden

upptäckt personen och följer dennes rörelseriktning.

Material:

Någon typ av kompressor med mobilt elverk, decibelmätare, komradio, hörselkåpor

till alla som deltar i momentet.

4.3 Anvisningar för Fast bevakning

Syftet är att mäta under vilka förhållanden hund och soldat används bäst.

Upprätta fast bevakningsplats i dagsljus samt i mörker:

Terrängen ska vara dold. Vinden beaktas och momentet ska utföras i sid eller

medvind. Avståndet mellan bevakningsplatsen och figuranten ska vara 300m vid start.

Avstånds markering ska kunna göras var 10m. En skärm eller liknande placeras

mellan soldaterna/ekipagen så de inte kan ha kontakt med varandra.

Utförande:

En soldat förses med kikare i dagsljus den andra soldaten har inget hjälpmedel. En

soldat förses med mörkerkikare (egentligen en bildförstärkare) vid mörker och den

andra soldaten har inget hjälpmedel.

En figurant förflyttar sig från sin startpunkt rakt mot bevakningsplatsen. Figuranten

förflyttar sig genom att gå i en hastighet av max 100m/3min och figuranten gör 3-4

kortare halter.

Figuranten förflyttar sig mot bevakningsplatsen tills båda hundekipage får markering.

Figuranten förflyttar sig tills båda soldaterna upptäcker figuranten.

Kontrollanterna ska vid alla markeringar kunna verifiera att markeringen är rätt.

Rapportering:

Soldaterna rapporterar till kontrollanten när upptäckt skett och pekar ut riktningen.

Här mäts även skillnaden mellan soldater med och utan hjälpmedel. Kontrollanterna

bedömer när hunden markerar. Kontrollanten ska vid alla markeringar kunna verifiera

att markeringen är rätt.

Material:

Snitslar/lysstavar för rapportering av avstånd vid markering, två stycken komradio,

kikare mörker/dagsljus. Snitslar/lysstavar för rapportering av avstånd vid markering,

två stycken komradio, kikare mörker/dagsljus.

12

4.4 Anvisningar för Fordonssök

Syftet är att mäta tiden för söket innan objekten är funna samt mäta de antal fel som

sker. Detta för att kunna avgöra vilket verktyg som är effektivast och mest noggrann.

Ingen ska informeras om hur många objekt som finns utlagda och på vilka fordon

detta skett.

Upprätta en fordonspark:

Antal personfordon ska vara 10st. Etikett ska vara Am/vapen delar. Antal legor ska

vara två stycken. Am/vapen delen ska placeras i underredet på fordonen.

Utförande:

En soldat i taget söker av alla bilar. Tiden samt antal fynd noteras. Maxtiden för söket

är 10minuter. Ett exempel på vapendel ska uppvisas för soldaten innan söket startar.

Soldaten söker med hjälp av spegel

Hundföraren ska söka med kopplad hund.

Söket börjar vid vänster framdörr, söker fortsätter bakåt på fordonet och överlappar

med två meter vid slutet.

Rapportering:

Soldat rapporterar till kontrollant var på fordonet vapengömma hittas. Hundförare

rapporterar till kontrollant var på fordonet hunden markerar. Kontrollanten verifierar

om det är rätt.

Material:

Vapendelar, speglar, tidur

13

5 Resultat enskilda test

5.1 Patrullering

Verifieringen genomfördes enligt anvisningar i Falun och i Skellefteå (Tåme).

Sträckan var 300m med start växelvis från båda hållen. En vindfigurant, en

ljudfigurant och två material legor med förskjutning placerades på vardera sidan av

vägen. Vindstyrka och temperatur mättes vid första och sista hund.

Patrullstigen Falun och Skellefteå

Falun 3-4aug

Med planeringen och genomförandet fick vi ett stort stöd Lennart Hökpers med flera

från Dalregementsgruppen. 10 soldater och 10 hundekipage deltog. Patrullsträckan var

på en bredare stig och terrängen var öppen tallskog, blandskog och 75 m gärde.

Vinden var under hela försöket svag 0-2m/sek och växlade lite i riktning.

Huvudriktningen på vinden var sydostlig enligt väderdata. Temperaturen var runt

22°C på fredag kväll och steg från 14° till 17°C under lördag fm.

Patrullsträcka Falun

1 vindfig 2 hjälm 3 hjälm 4 ljudfig 5 synlig rock 6 dold rock

14

Fredagen började med första hund kl 18.00–19:30. Fyra hundekipage och fyra soldater

deltog.

Lördagen började första hunden kl 08.30-11.00. med samma upplägg som fredagen.

Det var sex soldater och sex hundekipage som deltog.

Soldat vind ljud hjälm 1 hjälm 2 vind

rock 3 rock 4 vind dold

Tid minuter

1 1 1 7

2 1 8

3 1 1 9

4 1 1 6

5 1 1 8

6 1 1 8

7 1 1 6

8 1 1 1 10

9 6

10 1 1 7

hund vind ljud hjälm 1 hjälm 2 vind

rock 3 rock 4 vind dold

Tid minuter

1 1 1 7

2 1 1 1 10

3 1 1 1 10

4 1 1 1 1 1 10

5 1 1 1 1 9

6 1 1 11

7 1 1 1 9

8 1 1 11

9 1 1 1 10

10 1 1 1 12

Ljudfiguranten var placerad ca 40m ut enligt anvisningen. Samtliga hundar markerade

för figuranten, pos 4. Två av tio soldater såg/hörde figuranten som rörde sig 20 meter

längs med stigen och som delvis var synlig från stigen

Vindfiguranten var placerad 40m ut och syntes inte från stigen. Fem hundar tog

figuranten, fyra när den låg i pos 1, och en när vi bytte ljud mot vind. Bytet gjordes

pga att hunden fick vind på ljudfiguranten innan den börjat gå och hunden gjorde en

bra markering. Ingen soldat hade chans att med syn eller hörsel upptäcka

vindfiguranten då den var helt dold.

15

Alla soldater utom en såg hjälmen på vänster sida, pos 3 och sex såg den på höger

sida, pos 2. Fyra hundar markerade för hjälmen på vänster sida och en hund markerade

den på höger sida.

Hjälm på höger sidan, på en sten. Bilden tagen från stigen i Falun

En soldat såg den synliga rocken medan sex hundar markerade för den och fyra

hundar markerade för den som inte syntes från stigen.

Patrullhastigheten för soldaten varierade mellan sex och åtta minuter och för

hundekipagen varierade tiden mellan sju och tolv minuter. Rekommenderad

patrullhastighet är 100m/3min dvs. nio minuter i detta försök.

Skellefteå Tåme skjutfält den 28okt

Här fick vi hjälp av Carola Nordlund för upplägg, mark och rekrytering av lämpliga

testpersoner och hundekipage. Sex soldater och tio hundekipage deltog. Patrullsträcka

var 300m som ovan i halvöppen skogsterräng. Vinden var jämn under hela försöket

och det blåste 4m/sek enligt väderdata. Temperaturen var -8° under söndagen.

Under söndagen mellan kl 9.30–13.00 gjorde samtliga deltagare sin patrullering.

soldat ryggsäck rock vind vindfig ljudfig Tid i minuter

1 - 1 - - 14

2 - - - - 6

3 - 1 - - 10

4 1 1 - 1 15

5 - 1 - - 7

6 - 1 - - 7

16

hund ryggsäck rock vind vindfig ljudfig Tid i minuter

1 - 1 1 1 10

2 - 1 1 1 14

3 - 1 1 1 9

4 - 1 1 1 9

5 - - 1 1 9

6 - 1 1 - 10

7 - - 1 - 14

8 - - 1 - 11

9 - 1 - 1 11

10 - 1 1 - 10

Patrullsträcka Tåme skjutfällt

Sex av tio hundar markerade för ljudfiguranten, pos 3. En av sex soldater såg/hörde

figuranten som rörde sig 20 meter längs med stigen, delvis synlig från stigen.

Figuranten var placerad ca 40m ut enligt anvisningen.

Nio hundar tog vindfiguranten pos 2. Vinden var jämn över hela provtillfället. Ingen

soldat hade chans att upptäcka vindfiguranten då den var helt dold.

Alla soldater utom en upptäckte rocken på pos1. Sju av tio hundar markerade för

rocken som låg i motvind.

En soldat upptäckte ryggsäcken, pos 4. Hunden kunde inte få vittring från ryggsäcken

som låg i medvind och ingen hund markerade för den.

Rocken och ryggsäcken var synlig för soldat och hundförare.

17

Patrullhastigheten för soldaten varierade mellan sex och femton minuter och för

hundekipagen varierade tiden mellan nio och fjorton minuter. Rekommenderad

patrullhastighet är 100m/3min dvs. nio minuter i detta försök.

Ljudfigurant syntes en kort stund, bilden tagen från stigen i Falun

5.2 Diskriminering

Verifieringen genomfördes den 8 juli på Marma skjutfält enligt anvisningar.

Här fick vi hjälp av Johan Raihle och tolv hundar deltog i försöket.

Bullret bestod av en kompressor och var placerat tio meter bakom hundarna.

Figuranten startade 50 meter ut från hundarna. För att undvika att hundarna fick

vittring av figuranten skedde verifiering i sidvind. Ljudstyrkan mättes med en

decibelmätare bakom hundarna. Innan testet började uppmättes 35db, bakgrundsljud.

Två hundekipage testades samtidigt, med en skäm mellan hundarna. Två kontrollanter

observerade var sin hund och avgjorde när hunden fäst i markeringen ut mot

figuranten.

Bullret startade på halveffekt och ljudet uppmättes till 50 db.

Fast bevakning Marma

18

Diskriminering av ljud vid fast bevakning på Marmaskjutfällt

Figuranten startade 50 meter ut från hundarnas placering och stod still i tre minuter, så

att hundarna hann starta upp sin bevakning, innan figuranten rörde sig i ett slalomsök,

i sidled längs linjen framför hundarna, i en stäcka av 50 meter(se bild). Figuranten

gick sedan fram mot hundarna fem meter och rörde sig sedan längs linjen tillbaka mot

startplatsen för att sedan gå ytterligare fem meter närmare. Detta upprepades tills

figuranten befann sig 30m från hunden. Där ökades bullret till full effekt och

uppmättes till 70 db. Då stod figuranten still i ytterligare tre minuter innan hon började

gå igen i samma mönster. På ett avstånd av 15 meter avbröts övningen.

Hund nr

Markering 50db

50-30m

Markering 70db

30-15m

1 - 18 meter

2 - 20 meter

3 - 0 meter

4 46 meter -

5 - 0 meter

6 40 meter -

7 38 meter -

8 35 meter 20 meter

9 35 meter -

10 - 0 meter

11 47 meter 23 meter

12 45 meter 15 meter

19

Tre av hundarna visade ingen markering ut mot figuranten under verifieringen. Nio av

hundarna kunde dock urskilja ljudet från figuranten och följa dennes rörelse.

Hundarnas markering varierade i avstånd och några markerade på två anstånd. Det

visar att hunden har förmåga att urskilja ljud trots bullrig bakgrund och att hunden

även kan riktningsbestämma ljudet.

5.3 Fast bevakning

Verifieringen genomfördes i Skellefteå på Tåme skjutfällt den 27 och 28 oktober och i

Märsta på Roserbergfältet den 17 november enligt anvisningarna. Verifieringen

genomfördes på samma plats i dagljus och i mörker och med soldat och hund.

Fast bevakning på Tåme skjutfält

Fast bevakning, hund i mörker

Två hundekipage testades samtidigt. Ekipagen placerades bakom ett värn. Det var åtta

meter mellan dem och terrängen var så att de inte kunde se varandra. Kontrollanten

stod mittemellan ekipagen. Figuranten börjande 300 meter bort och gick rakt mot

kontrollanten i dold terräng och avancerade i patrulltempo, 100m/3min. Fyra halter

gjordes på ca 30 sekunder vid 250m, 200m, 150m och100m.

Kontrollanten startade figuranten efter att hundförarna hade satt upp sina hundar för

bevakning.

Figuranten rapporterade sin position var 10:e meter via komradio till kontrollanten.

Det var kontrollanten som avgjorde när hunden fick markering och den höll fast

markeringen ut mot figuranten.

Lysstavar användes för att figuranten skulle se vart linjen var samt kunna meddela

position till kontrollanten. Markeringarna satt vid varje 10m och ljuset från dem kunde

20

inte ses framifrån, där hunden satt. Bevakningen avslutades när båda hundarna

bedömdes ha markerat för figuranten.

I Tåme fick vi hjälp av Carola Nordlund för upplägg, mark och rekrytering av

lämpliga testpersoner och hundekipage och i Rosersberg ställde Livgardesgruppen upp

med hundar och soldater.

27 okt, Tåme skjutfält. Försöket genomfördes kl 22.45–00.30. Temperaturen under

försöket var -8°C och vinden var 4m/sek. Här deltog tio hundar.

17 nov, Rosersbergfältet. Försöket genomfördes kl 20.15–21.45. Under försöket

var det mulet och + 6°C, västlig vind 2m/sek. Här deltog åtta hundar.

Tåme skjutfält Rosersbergsfältet

Hund Tid i minuter

Avstånd i m från hunden

Hund Tid i minuter

Avstånd i m från hunden

1 4 200 1 4 190

2 9 100 2 6 120

3 8 50 3 8 90

4 6 150 4 7 110

5 9 75 5 6 130

6 8 120 6 5 150

7 8 90 7 5 140

8 7 150 8 9 75

9 7 120

10 3 180

Fast bevakning i mörkret, Rosersberg

21

Fast bevakning, hund i dagsljus 28 okt, Tåme skjutfält

Temperaturen under försöket var -8°C och vinden var 4m/sek enligt väderdata. Provet

lades upp så att hundarna hade sidvind för att säkerställa att de endast kunde använda

ljudet som källa vid markering.

Här deltog sex hundar. Bevakningen avslutades när båda hundarna bedömdes ha

markerat för figuranten. Bevakningen utfördes under eftermiddagen i fullt dagsljus när

solen sken.

Hund Tid i minuter

Avstånd i m från hunden

1 5 150

2 9 55

3 5 145

4 7 100

5 7 100

6 7 95

Avståndet hundarna markera för varierar mer än 100 % i denna studie. Hundarna

upplevdes som mer uppmärksamma vid bevakningen i mörker och snittet på avståndet

visar att de upptäcker och markerar för figuranten på lite längre avstånd i mörkret.

Alla hundar upptäcker figuranten innan den är 50m bort från värnet.

Fast bevakning, soldater i mörker

Två soldater testades samtidigt. Det var åtta meter mellan dem och terrängen var så att

de inte kunde se varandra. Kontrollanten stod mittemellan ekipagen. Figuranten

börjande 300 meter bort och gick rakt mot kontrollanten i dold terräng och avancerade

i patrulltempo, 100m/3min. Fyra halter gjordes på ca 30 sekunder vid 250m, 200m,

150m och100m.

Figuranten rapporterade sin position var 10m via komradio till kontrollanten. Soldaten

rapporterade upptäckt och pekade ut riktningen för kontrollanten.

Lysstavar användes för att figuranten skulle se vart linjen var samt kunna meddela

position till kontrollanten. Markeringarna satt vid varje 10m och ljuset från dem kunde

inte ses framifrån, där hunden satt.

En soldat hade mörkerkikare och en soldat var utan tekniska hjälpmedel. Båda hade

ficklampor som de använde för att meddela bakåt till kontrollant när upptäckt skett.

Kontrollanten startade figuranten efter tre minuter, när soldaterna var på plats. Varje

bevakning slutade när båda soldaterna hade upptäckt figuranten. Kontrollant stod

bakom soldaterna

Tåme skjutfält, 27okt. Temperaturen under försöket var -8°C och vinden var 4m/sek

och bevakningen genomfördes kl 21.55-22.03. Här deltog sex soldater.

Rosersbergfältet, 17 nov. Vädret var mulet, + 6°C, västlig vind 2m/sek och

bevakningen genomfördes kl18.30-20.00.

22

Start nr 1-6, satt soldat med verktyget på udda nr. Start nr 7-12, satt soldat med

verktyget på jämna nr. Syftet med att skifta platsen för soldaten med verktyget var för

att säkerställa att terrängen inte blev avgörande för att upptäcka figuranten.

Tåme skjutfält Rosersbergsfältet

soldat Tid i

min

Avstånd i m från soldaten

Mörkerkikare Soldat Tid i minuter

Avstånd i m från soldaten

Mörkerkikare

2 13 30m Ja 1 12 40m Ja

4 13 30m Ja 3 13 25m Ja

6 15 0m Ja 5 12 30m Ja

1 10 60m 8 13 20m Ja

3 11 50m 10 12 35m Ja

5 12 40m 12 14 0m Ja

2 11 50m

4 12 40m

6 11 45m

7 11 50m

9 11 50m

11 12 40m

Här kan man se att verktyget, mörkerkikaren inte var till någon nytta för soldaten.

Soldaterna upplevde att de blev så fokuserade på att titta i mörkerkikaren, så de

glömde bort att använda sina egna sinnen. Alla soldater utan mörkerkikare upptäckte

figuranten på längre avstånd än den med mörkerkikare. För att utnyttja verktygens

kapacitet är det viktigt att användaren är väl förtrogen med verktyget. Alla soldater,

utom en, upptäckte figuranten när den var 50m från värnet eller närmare. Två soldater

upptäckte inte figuranten alls, båda dessa hade mörkerkikare.

23

6 Resultat

6.1 Patrullering

Vid verifieringen deltog totalt 20 hundar och 16 soldater. Syftet var att mäta

upptäckarförmåga hos hunden samt soldaten i antal träff och i tid. Kunskapen om detta

gör att vi bättre kan utnyttja rätt verktyg på rätt plats under ett uppdrag.

Sammanställning

Vindfig(1st) Ljudfig(1st) Föremål motvind(3st)

Föremål medvind(3st)

Hund (20) 14 16 13 11

Soldat (16) 0 3 11 11

Vindfigurant:

70 % av hundarna markerade för vindfiguranten. Vid det ena testen var vinden dock

svag, så vittringen från figuranten/föremålen nådde inte fram till stigen.

Vinden är avgörande för att hunden ska upptäcka föremål eller person. Alla föremål

och personer avger doftmolekyler. Olika material har olika förmåga att hålla kvar

doftmolekylerna och när de avgår från materialet är temperatur det som främst

påverkar hur mycket vittring som avgår. Mängden molekyler på föremålet är

avgörande för hur länge föremålet avger vittringen.

Allting i naturen strävar efter att det ska bli jämvikt, dvs. att det finns lika många

molekyler i luften över föremålet som på själva föremålet. Vinden är det viktigaste

bidraget till att vittringen flyttar sig och sprids ut över ett område. Här påverkar också

temperaturen åt vilket håll vittringen sprider sig. Ett exempel är: om man har ett varmt

föremål eller en person kommer vittringen en kall dag stiga uppåt, kylas av och landa

på marken längre bort i vindens riktning. Här hittar hunden vittringen längre bort från

ex en person. En varm dag drar vittringen istället längs marken och man får en

vittringsstrut i vindens riktning ut från föremålet/personen som hunden kan följa ända

fram till personen. På andra sidan, medvindssidan finns ingen vittring ut från

personen. Terrängen påverkar också hur vittringen drar ex uppför eller nerför en ås

beroende på temperatur. Fuktigheten i luften hjälper vittringen kvar på marken, så vid

ex fuktigt väder med lite vind finns en stor vittring runt hela föremålet/personen på

alla sidor.

Ingen av soldaterna upptäckte vindfiguranten, då denna var helt dold.

Ljudfiguranten:

80 % av hundarna markerade för ljudfiguranten. Hunden har generellt väldigt lätt att

uppfatta nya ljud och urskilja dessa från bakgrundsljud. Exempelvis så bortser hunden

snabbt från det ljud som bildas på stigen under framryckning men den uppfattar snabbt

avvikande ljud utifrån skogen.

Hunden har förmåga att höra ljud på ett avstånd som är fyra gånger längre bort än vad

människan kan uppfatta. De kan också höra högre frekvenser av ljud som vi inte kan

uppfatta. Hunden kan också uppfatta ljudkällans riktning bättre än människor. De

rörliga öronen pejlar in varifrån ljudet kommer. Öronens form, hängöron eller

uppåtstående öron, påverkar inte hundens förmåga att lokalisera ljud.

24

Hundens förmåga att detektera ljud och markera för detta ligger också i hur väl tränad

hunden är för uppgiften.

18 % av soldaterna upptäckte ljudfiguranten när denna rörde sig längs stigen. Dessa

soldater använde främst synintrycket och/eller ljud.

Ljudmarkering av ett hundekipage

Föremål:

Totalt fanns tre föremål på vindsidan för de 20 hundar som genomförde verifieringen.

65 % av hundarna markerade för rocken som låg på vindsidan.

Hjälmen som användes vid verifieringen i Falun markerades av 40 % (4/10). Hjälmen

avger mindre vittring eftersom den är av ett hårt material som inte håller kvar vittring

på samma sätt som ex tyg.

I Falun fanns tvåföremål på medvindssidan (en hjälm och en rock) och här markerade

60 % (6/10) något av dessa föremål. I Faluns var vinden svag och slog mer i sin

riktning. Vid svag vind blir doftområdet större runt hela föremålet eftersom

molekylerna inte blåser iväg. När vinden sedan ändrar riktning lite kan hunden

detektera doftmolekylerna ute på stigen.

I Skellefteå fanns en ryggsäck på medvindssidan och ingen hund markerade för detta

föremål. Här blåste en stadig vind bort från stigen och hunden hade inte möjlighet att

känna doften av ryggsäcken.

25

Soldat pekar ut hjälmen placering

Totalt fanns det fem synliga föremål på de två olika patrullstigarna. 67 % av de

synliga föremålen upptäcktes av soldaterna. De soldater som hade ett högts tempo

missade fler föremål än de som gick i patrulltempo 100m/3min eller långsammare. En

del soldater gick och tittade nära stigen medan andra tittade mer ut i terrängen. En

ryggsäck som låg i slänten i en svacka missades av nästan alla soldater medan de

hjälmar som låg uppe på stenar, stockar upptäcktes av nästan alla soldaterna som

deltog. Rocken som låg direkt på marken upptäcktes bara av 10 % (en av tio) medan

den som låg mot ett vindfälle upptäcktes av 83 % av soldaterna (fem av sex).

De föremål som bryter naturens kontur är lättare att upptäcka än de som smälter in i

vegetationen.

6.2 Stimuli kontroll

Vid verifieringen deltog totalt tolv hundar. Syftet var att mäta på vilket avstånd

hunden kan upptäcka en människa som närmar sig trots en bullrig miljö runt hunden.

Innan testet startade uppmättes ljudnivån runt hunden till 35db. Vid 80db ska

hörselskydd användas på arbetsplatsen. Ljudnivån hos hunden vid bevakningens start

var 50db och den ökande sedan till 70db. Vid den högre effekten när figuranten var

närmare hunden. 25 % (tre av tolv) hundar markerar inte för figuranten alls, av de

övriga nio markerade 78 % (sju) vid den lägre db då figuranten var längre bort, ca 35-

45m ut. 22 % (två) markerade först vid den högre db när figuranten är närmare, ca

20m ut. Tre av hundarna, 33 % markerade vid båda ljudnivåerna och avstånden.

Hundens bevakningsförmåga verkar inte påverkas nämnvärt av störningsbullret.

Nu har inte hundarnas markeringsförmåga mätts utan störningsbuller. Eftersom vi lade

provet i sidvind kunde hundarna bara använda sin hörsel för att upptäcka den

annalkande figuranten, och hunden har alltså förmåga att urskilja ljudet från en gående

människa, trots buller omkring den.

6.3 Fast bevakning

Vid verifieringen deltog 18 soldater samt 18 hundar i mörker vid två olika tillfällen.

Sex hundar deltog i bevakningen vid dagsljus.

Här ville vi mäta hunden och soldatens upptäckarförmåga vid mörker och hunden

upptäckarförmåga i dagljus.

26

Soldat

Upptäckt vid mörker:

18 soldater testades, nio med hjälpmedel och nio utan hjälpmedel.

Sammanställt

Avstånd i meter till figurant 75-50m 49-25m 24-1m 0m

Antal soldater utan kikare (9st) 5 4 0 0

Antal soldater med kikare (9st) 0 6 1 2

Soldaten utan mörkerkikare(verktyget) upptäckte figuranten lite tidigare än den med

mörkerkikare. Soldaterna upplevde själva att de fokuserade så mycket på verktyget att

de tappade sina andra sinnen. Soldaten med mörkerkikare fokuserade mycket på att

hantera mörkerkikaren medan den andra soldaten fokuserade på att både lyssna och

titta för att upptäcka figuranten som närmade sig. Soldaten utan mörkerkikare

upptäcker vid dessa försök figuranten på i snitt 50 meter (60-40 meter) bort medan

soldaten med mörkerkikare upptäcker figuranten först på 30 meters avstånd (40-0

meter bort). Två av soldaterna upptäcker inte figuranten alls, utan den kunde komma

ända fram till soldaten.

Samma tendens kan ses vid patrullering, hundföraren och gruppen fokuserar på att

titta på hunden(verktyget) istället för att titta ut i terrängen.

Soldatens upptäckarförmåga i dagsljus mättes inte vid dessa försök.

Fast bevakning med hund

27

Hund

18st hundar testades i mörker och 6st i dagljus.

Sammanställt

Avstånd i meter till figurant

249-200m 199-150m 149-100m 99-50m 49-0m

Antal hundar 24st 1 6 10 7 0

Här varierade avstånden vid markering mycket mellan hundarna. Vid bevakningen i

mörker fick hunden figuranten tidigare, på något längre avstånd 50-200m än vid

dagsljus 55-150m. Förarna upplevde att det i mörkret skärpte sina sinnen och att

hundarna var mer uppmärksamma. Medianen för markering hos hundarna var 95m i

dagsljus och 120m i mörker. Spridningen mellan hundarna är lika stor mellan dagsljus

och mörker vid den fasta bevakningen.

Sammantaget kan man konstatera att hundarna i mörker upptäcker figuranten på mer

än dubbla avståndet jämfört med soldaten i mörker. Hur soldaten står sig i dagsljus

jämfört med hunden har inte undersökts.

6.4 Fordonsök

Fordonsöket kunde inte genomföras pga. uteblivet stöd från tillfrågade förband. Det

stödet behöver SBK för att genomföra testet till fullo då vi inom SBK inte har den

kompetensen. Utan tillgång till fordonspark, hundar eller soldater kan inte någon

jämförelse göras.