.OCK EN STRUNT FRÖSUNDA HEMBYGDSFÖRENINGS KVARTALSTIDSKRIFT

årgång9 nrl 1987

'De äldsta byarna?

I "Tarbydalen" ligger fyra gamla byar: Tarby, Od.enslunda, Attesta och SKrävsta. Alla byarna ligger högt med öppen åKer­marK omKring, och i avsKildhet ett stycKe väster om "stora vägen" mot Got t röra.

Det finns mycKet som talar för a t t denna del av Frösunda bebyggdes tidigt när landet steg ur havet: Den relativt stora höjden över havet, namnformerna, gravfälten och de gamla sägenomspunna älvKvarnarna. Bygden var en väl Kolonise­rad sidodal till Långhundraleden redan under förhistorisK tid. OCh den lever än, i vacKer och t.LögönsKllg välmåga.

SKRÄVSTA ·

l";.~~JiESTA • 2:1

I det nybyggda huset pA Sl<.rävsta 1:25 bor Bengt-.Ak.e Grandin och Anna-Karin Johans­son. Huset är byggt 1983 på samma plats som den tidigare mangårdsbyggnaden, vil­Ken var byggd 1855.

Sedari 1981 bor Ann och Anders Theren i den norra gården vid Sl<.rävsta. Tidigare bodde här Fol.ke och Anna-Lisa Fröman och deras släkt i flera generationer baKAt i tiden.

Attesta 2:1 Huset byggdes 1952 av 'frösundabyggmästa­ren Stig Salby. Samtidigt 'flyttades det då varande bon1ngsh uset till Hus by Lång­hundra. På gården rinns emellertid ett ännu äldre hus, troligen 'från 1700-talet, cich det används nu som sommarstuga.

Attesta 4:1 I den norra gArden i A t testa bor Stig och Ing~gärd öhman. Boningshuset 'flyttades 'frAn Sunnarby i Kårsta omKring 1860. Ena gaveln timrades om av Ingegärds 'far 1950 varvid han använde timret 'från Solda t tor­pet Fröjdens (Lars l und).

Här bor numera Elvi och Nils Höglund som 'flyttade hi t 'från Tar by 1977 då sysKonen EriK, Lisa och Maria Gusta'fsson 'flyttade till vanentuna. Dessrörinnan hade jord­bruKet varit i samma släKt i många gene­rationer.

Odenslunda t1 Om Odenslunda gård sKrev vi ut'förligt i SocKenstrunt nr 2 1981. I Korthet Kan vi repetera att huset där Harry och Ingegärd Johansson bor är byggt 1965.

Vid Tarby 1:4, eller Angshagen som det Kallas, har det länge lega t et t h u s. Det revs 1986 'för att ge plats åt det nya huset på bilden. Där bor sedan dess An­ders Falk och Krister Jensen.

6

Tarby 1:2 "Nybygget" kallas huset där Uffe och Stina Bengs bor sedan 1982 med barnen Maria och fosterpojKen Michel. Huset byggdes 1947 av RicKard Andersson, bror till den tidigare ägaren av fastigheten, Emma Andersson som ocKså Kallades sy­Emma. Hon bodde i 1800-talstorpet intill på 1930-talet. Förutom att vara sömmersKa var hos ocKså lärare i söndagssKolan i Klippan. Tillbyggnaden t v på huvudbygg­naden gjordes 1965.

Tarby 1:1 I örsta bor Märta Grandin med. sonen Kent. I mi t ten a v gården ligger et t gul t bo­ningshus, byggt omkring 1860 då den syd­ligaste av Tarbys tre gårdar -flyttades ut från byn vid laga ski-ftet. Huset stod tidigare i det som nu är Sixten och Bir­gitta Carlssons trädgård (Tarby 4:1).

Tarby 4:1 Birgit och Slxten carlSSon övertog går<len e-fter Slxtens -föräldrar 1957. Sixtens mor-far och mormor Slgrid och OSkar EriKs­son kom dlt 1916 e-fter E Thorell som <lå. -flyttade tlll Stolp Ekeby. Huset är byggt på 1850-talet.

Det nuvarande boningshuset tlll vänster har som stomme en -f d tvättstuga som byggdes om och byggdes till 1955 - 1956 av Kents -far Bertil Grandin.

Här bor Gunilla Brenner och Sune Harlen sedan 1984. Till Frösunda Kom de 1976 och bodde då på. Sandhem i Rolsta. Huset lär vara byggt på 1850-talet och är om- och påbyggt i oliKa omgångar.

PR ISTAVLING: HEMLIG GRIND!

Världen är :fylld av osedda småsaKer. Så ocKså Frösunda. Någonstans i socKnen :finns denna grind, väl synlig. De allra :flesta av oss har set t den. Men hur många har lagt märKe till den?

Vi utlyser härmed en Pristävling! Gå ut g och söK e:fter grinden! När du vet var den

:finns så Kan d u sKicKa in lösningen till Birgitta Lundberg, SKoga, Frösunda, 186 00 V ALLENTUNA. Sänd lösningen :före den 1/10.

Bland de rätta lösningarna (om det blir :fler som svarar r ä t t) drar vi en segrare som :får originalet till bilden här, tecK­nat av Hermine Keller.

Siste soldaten i Tarby

Den siste soldaten pA Tarby rote hette Hans Ersson Fält. Hans födelseAr var 1790 och han kom trAn Fasterna. Men bodde Fält nAgonsin i den stuga som nu finns pA marken?

Vid Tarbyvägen, på vänster sida innan man kommer fram till örsta, ligger en gammal torpstuga. Den har stått tom sedan siste hyresgästen, Anton Jansson, dog i slutet på sextiotalet. På kartan har platsen beteckningen Tarby 6:1 och namnet Fältens. Här skulle alltså ha bott en indelt soldat som hette Fält. Detta ska handla om den siste soldaten Fält, men eftersom soldattorpet finns med redan på 1705 års karta över Tarby, så måste åtskilliga soldater ha bott här tills den siste fick avsked år 1833.

Men först något om indelningsverket som infördes 1682 av Karl XI och ersat­tes av allmän värnplikt år 1901. Som namnet antyder indelades landet i rotar. Varje rote bestod av bönderna i en by eller i några gårdar. Roten hade att anskaffa och avlöna en soldat. Mot­svarande regler gällde för dragoner och båtsmän.

soldatens förmåner bestod av lega (=engångsbelopp), årslön, soldattorp, hemkall (=naturaförmåner) och beklädnad, allt reglerat i frivilligt upprättade kontrakt mellan roten och soldaten. Kontrakten skulle dock godkännas av landshövdingen och regementschefen. sol­daterna gjorde vanligtvis dagsverken åt rotebönderna men detta var i allmänhet inte reglerat i kontrakten.

Varje · år, några veckor sommartid, anordnades regementsmöten då soldaterna fick lämna sina torp och ägna sig åt militära övningar. Det var då i första hand soldathustrun som skulle sköta det löpande arbetet på torpet, men hon kunde få hjälp av rotebönderna.

Någon fixerad pensionsålder fanns inte för de indelta soldaterna. Ofta hade soldaten ett intresse av att stå kvar så länge som möjligt i tjänsten, eftersom ett avsked betydde att han måste lämna torpet till efterträdaren. Pensionen var blygsam. Enligt Kungl. underhållsregle­mente den 5 dec 1815 fick de som var 50 år gamla och hade tjänat i 30 år 8 riksdaler årligen. För dem som skadats i tjänsten var villkoren något bättre.

lo

Utan att gå in på köpkraften hos 8 riksdaler kan man konstatera att de var helt otillräckliga att leva på. Vanligen hade dock soldaten fått med någon undan­tagsförmån i soldatkontraktet.

Roten kunde bli helt befriad från att hålla soldat, men fick då i stället betala s k vakansavgift. Frösundas sol­dater hörde till Hundra Härads kompani. Kompaniet ingick. tillsammans med sju andra kompanier i Kungl. Upplands rege­mente. Kompanichefen bodde på Norrby i Lunda. Han hade bland annat hand om de syneförrättningar som företogs på sol­dattorpen.

Om nu Fält kände sig misshandlad av sina rotebönder hade han att ta sig en promenad över Tarbyskogen till Norrby i Lunda för att klaga hos kompanichefen. soldaterna hade ju alltid kronan bakom ryggen vid sina kontroverser med rote­bönderna. Om problemen inte var alltför stora kunde det kanske räcka med att vända sig till "corporalen" Grön på Sols ta.

Den siste soldaten på Tarby rote hette Hans Ersson Fält. Hans födelseår var 1790 och han kom från rasterna. Sin tjänst som soldat på Tarby rote började han vid 21 års ålder och två år senare gifte han sig med den 16 år äldre soldatänkan Maja Persdotter från Torsholma. Paret fick en dotter, Anna­Greta. Hon förblev frösundabo till 1827 då hon 23 år gammal flyttade till Stockholm, samma år som Fälts hustru dog, 63 år gammal. Fält (eller var det rotebönderna?) anställde sedan socken­skomakare Snälls änka, Anna Ersdotter, som hushållerska. Med i boet hade hon då dottern Anna Magdalena. Så gick det några år, sedan flyttar änkan med sin dotter. Nästa kvinna i Fälts liv blev Stina Ersdotter. Hon kom närmast från strävsta och flyttade in i soldatstugan år 1835 med sonen Jan-Erik. Stina Ersdotter står antecknad som Fälts hustru i husförhörslängden, men i vig­selboken för den aktuella tiden finns ingenting om någon vigsel mellan dessa. Sammanboende under äktenskapsliknande former fanns även under 1800-talet! I hushållet fanns även en "inhyses", Anders Andersson Fjäder och barnhus­barnet Euphrosine. Alla fyra flyttar redan under år 1836.

Ar 1821 såg unifor­merna ut så här v i.d Uplands Regement~ Tarby rotes soldat bör alltså ha vari.t så här ståtli.g v i.d högti.dli.ga tillfäl­len. Foto: Armemuseum.

Om Fält finns antecknat att han deltog i nattvard t o m 1835 och i husförhör t o m 1836. Att han slutade med dessa aktiviteter just då var kanske ingen slump. Under 1838-42 bor bara Fält och en "inhyses" Anders Persson Tiger i stugan. Den senare hade kanske inte samma goda inflytande över Fält som Anna Ersdotter och Stina Ersdotter haft.

Från 1843 finns även änkan Stina Persdotter, född 1779, med i hushållet. Men nu var det alldeles säkert rotebön­derna som gripit in. Fält, som redan 1833 fått avsked som soldat på grund av sjuklighet, hade nu, tio år senare, två år kvar att leva. Stina Persdotters uppgift var nog både hushållerskans och sjuksysterns. Vad Fält led av får vi inte veta. Han dog den 27 september 1845, 55 år gammal.

Och nu är vi framme vid det stora frågetecknet. Bodde Fält någonsin i den stuga som nu finns på marken? På 1790 års storskifteskarta över Tarby ligger soldattorpet på plats helt nära Ängs­·hagen. På 1860 års laga skifteskarta ligger stugan på samma ställe som idag. Uthuset däremot redovisas lika på båda kartorna, nämligen på den plats det låg när det revs på 1~40-talet. Husförhörs­längden redovisar Tarbygårdarna på var­sitt upplägg, Larsbacka har ett upplägg och Fältens ett, men det står inte Fältens utan "Tarby egor". På detta upplägg redovisas soldaten och hans familj fram till 1842. Därefter finns också sockenskomakaren Anders Lundgren med hustru och två barn. Att sju perso­ner skulle få plats i en torpstuga är möjligt men knappast sannolikt. Då är det troligare att Fält och hans två medboende bodde i den gamla stugan nära Ängshagen och sockenskomakaren och hans familj bodde i den då nyuppförda stuga som nu finns på marken. Men riktigt säker kan man ju inte vara.

Källor: Landsarkivet Krigsarkivet AilDtDlsellll

Kartin Grandin

Kl.lllll: Indelt soldat och roteboende Cllalin: Knektar i Konga kanpani.

De bodde på Fältens ur tillgängtiga arkiv har Sven Blllersjö vaska t fram vilKa personer som bot t p6. Tar by soldatställe under 6.ren. Listan är inte fullständig, men ger upplysning om vem som lXXlde där under vissa 6.r.

1945 - 65 X:arl Anton Jansson, "X:agg-An­ton".

1935 Skräddare Oden.

1920 Herman Llndblom, timmerman.

1886 - 90 Arbetaren Johan Gustav Lind­gren, född 1846 1 Frösunda. Baptist, 6 barn.

1880

1811

1838

Smeden Johannes Hllsson, född 1820 1 Asbo.

smeden Johannes Kilsson.

Avskedade soldaten nr 96, Hans Ersson Fält, född 1190, änK-llnt. (OsäKer UPPilft). .,. ~

1833 -Soldaten Hans Ersson Fält. oEf'

1825 SOldaten Hans Ersson Fält. ~ 1819 ~--~~=n111

ETT GOTT RAD Om du i pastoratets tidning KyrKnycKeln eller på annat sätt får en inbjudan att delta i en rådfrågningsgrupp eller stu­diecirKel som disKuterar Kristen beKän­nelse i dag, så ta inbjudan på all var!

Det är snart tusen år sedan bygdens folK - i god demeKra tisK ordning - beslöt att överge Oden och Tor för Vite Krist.

Oss veterligt har det inte hänt sedan dess att folKet frågats till råds beträf­fande formuleringen a v bygdens tro. Så tag chansen n u!

\ (

GJIÅGKOMSTER FRÅN SKRÄVSTA

Förr fanns det tre bomgM-dar 1 SKrii.Vsta. I JDAnga Ar bodde FolKe Fröman 1 den norra gtJrd.en. Hans mmnen av l.tvet 1 denna del av Fröst.urla sträcKer sig flera generatiD­ner tillbaka.

-Sofia Ersson var bra pA att berätta, och Edv1na hade bra Xom1hAg. Så säger Edvinas son, nu 74-årige FolKe Fröman, som tillsammans med systern Anna-Lisa flyttade till Lindholmen 1981 efter att ha bott hela 11 vet i Sk.rä v sta. Det fanns ocKså andra i släKten som var bra berät­tare, och FolKe själ v har bra minne, så han har ett stort förråd av historier att ösa ur för den som är intresserad av 11 vet i Frösunda under gamla tider.

Sofia var Folk.es och Anna-Lisas morfars mor. Morfars far hette Per Gustaf Ersson, Kallad Gustaf. Född och uppväxt i Härads­hamra Kom han till den norra eller s K "lilla" gården i Sk.rävsta som dräng och gifte sig så småningom med dottern i huset. Hon dog och efterlämnade t v å barn som inte blev bönder. Gustaf gifte om sig med pigan och hushållersKan Sofia, och det blev å t ta barn i andra giftet. Bland dem var Anna-Lisas och Folk.es morfar ViKtor Pettersson.

Det berättas om Sofia Ersson att hon var som en "riKtig Karl". Gustaf handlade med slaKtdjur. Han lejde slaKtare, men endast för de stora djuren. De små var det frun som slaKtade, och detKunde hända

a t t hon ocKså lljälpte till med de större djuren. sondottern Ed vina återgav till sina egna barn Sofias egen berättelse om ett sådant tillfälle.

Sofia var med och sKulle samla blodet dA en oxe sK une slaK tas. Drängen slog till med baKsidan av yxan för ett bedöva den, men det tog inte. Oxen stod Kvar på benen.

- Dt! sa jag, sa Sofia, ta hi.t höxen! - SA dräpte jag t111, och dA damp hoxen!

DBilCOX..tD. l Flera par utmärkt vackra DRAGO'SA R nu

up.pkomna. frln Bmlland. aälj u bilHat uti Utror · drtll aaL&llel. 3 Holländ&rOJ'&t&n l Norr.

SlaKtdjUren hämtades vida omKring, bl a från Tresta marKnad pA Väddö. Gustaf och pojKarna Körde di t med häst och vagn och Köpte och tog hem dem; de små ficK väl åKa på vagnen, de stora tjudrades baKom och pojKarna drev påResan tog tre dygn, och man övernattade på en gArd i Lohärad både på dit- och hemvägen samt vilade pA Svanberga Värdshus.

P e t t e r s s o n farfars far farfa rs mor

Per Gustaf Ersson wo rtars fa r

Sofia Jansdotter 1orfars rtor

L-------r-------1 Johan Ric k ar~ Fr ö~an

L----------r----------1 FoLKe Frömans släXt har bott 1 SKrävsta under mAnga genera­t1oner. SA här ser hans när mast e s läKt ut baKAt i. ti.den. Hed bi.ldens hjälp Kan det bli. lättare att ori.­entera s1g 1 texten!

farfar Sofi a Jansson

fa rliior Vikto r Pettersson 'Anna Louisa Berglund

mo rfar mormor l--------~--------1 L---------.---------J l

Ernst Fr•)ian . l Edv1na Pet tersson

far iliOf

L---------------~--------------------1 Folke F~ ö~an f 1913 Anna-Li sa Fröma n f !9!5

Men Sofia var inte bara slaktare. Hon kunde också "dra ut" en kalv och hon hjälpte gärna till med både djur och folk som var sjuka. Hon "k und e", som man sa. Hon kunde smälta bly och hon kunde läsa mot ormbet t.

Sonen Viktor ärvde hennes formel mot ormbett. Han trodde inte på den själv, men övertalades att ailvända den vid minst et t tillfälle. Det var någon gång på 1920-talet då grannen Hermanssons häst bli vi t uppsvullen om mulen och man miss­tänkte att den blivit biten av en orm. Viktor ställde sig framför hästen och höll en f la t sten framför det svunna stället. Med en fällkniv av stål (det var stålet som var det viktiga) gned han runt med stenen samtidigt som han hemlighets­fullt mumlade "ramsan" som han hade upp­skriven på ett papper.

- Hästen dog 1nte, konstaterar Folke, som var med och såg pli..

Viktor Pettersson var annars något av en föregångsman inom jordbruket. Slå t ter­maskin köpte han 1890, och han var en a v de första i byarna omkring att skaffa sig ett fabriksgjort tröskverk (med hästvand­ring) omkring 1906 - 1907.

sedan gammalt har det funn1 ts tre går­dar i Skrävsta. Hermansson var bonde i "nedregården" den gången det lästes för hans häst på 1920-talet, men för Anna­Lisa och Folke Fröman har denna gård alltid varit, och är fortfarande, "far­farsgården". Den kom till släkten då farfars far och farfars mor flyt ta de di t från A vasta omkring 1855, men såldes a v deras son Rickard ungefär samtidigt som hans son Ernst gifte sig med Edvina i granngården på vAren 1913. sedan köptes gArden tillbaka av Ernst 1936, men man­gårdsbyggnaden från 1855 användes aldrig

mer som åretsruntbostad. I stället gjorde den mycket god tjänst till slutet av 1940-talet som föreningslokal för främst SLU och för idrottsföreningens möten och fester. Därefter hyrdes den u t som som­marstuga ända tills den revs 1983 för att ge plats för det hus som står där nu.

Kli OK

),

Men det fanns ett ännu äldre hus på denna gård, långt innan farfars far kom till Skrävsta. Det var inte av den van­liga parstuge-typen, utan hade en ovanlig planlösning med en genomgående gång 1

mitten med två ytterdörrar. På ena sidan av gången fanns den oeldade storstugan, och på andra sidan, med var sin eldstad och med var sin dörr från gången, fanns både kök och en liten kammare. Dess värre revs detta hus 1942 likSom så många andra fina gamla byggnader under de kalla krigsvintrarna, och såldes som licensfri ved i Stockholm.

LikSom morfadern Viktor hette farfadern R1ckard också Pet tersson från bör jan. Han var född 1853 i A vas ta. Som ung man kom han överens med tre kamrater att de alla skulle byta till efternamn som började på "Frö" efter Frösunda. En av dem var från Skrä v sta mellangård, förr känd som "Fros­tes", idag kallad "Timpes". Han hette Mattsson och tog namnet Fröten. En annan vän blev Frölander. Rickard själ v tog namnet Fröman På den tiden var det bara att ta sig ner till prästgården och an­mäla namnbytet.

Såväl Rickard Fröman som hans hustru Sofia var baptister. Hon var från Riala och de träffades antagligen vid Björkhol­men i Kårsta, som ju var centrum för alla baptister i Roslagen på. den tiden. På. 1870-talet fanns en baptistskola i Skräv­sta (i Sjöbergs nuvarande sommarstuga). Den drevs genom Björkholmens försorg och hade bl a internatbarn. Folkes morfar har berättat att hans några år yngre bror

13

gicK i sKolan där. KlocKaren hade lite svårt med honom, men lärarinnan i bap­tistsKolan hade bra hand med barn och Klarade upp honom fint. Morfadern själv var född 1856 och gicK i KyrKsKolan, när han inte var ute med fadern och hämtade hem slaKtdjur. På den tiden var KyrKsKo­lan den enda Kommunala folKsKolan, och det Kom omKring 50 frösundabarn från Lövsta i norr till KräKtorp i söder.

som vuxen var Ric'Kard Fröman en duKtig talare, och mycKet aKtiv inom baptiströ­relsen. Och hemma hos sig hade han och hans fru både söndagssKola, auKtioner oc1:".1 oliKa möten, framför allt innan Klippan Kom till.

Det var ocKså 1:"1emma hos Frömans som man den 31 januari 1881 bildade föreningen "Hoppets Här", VilKen t v å år senare (då Blåbandsrörelsen Kom till Sverige) byt te namn till Frösunda Blåbandsförening. Ric­Kard Fröman valdes den gången till Kas­sör. En annan sKrä vstabo, snicKaren J o han Johansson, blev föreningens första ordfö­rande och seKreterare var Abraham Gus­tafsson från grannbyn Attesta. Senare, oc:t1 ända fram till sin död, var RicKard Fröman föreningens ordförande, och som sådan var han drivfjädern då Klippan byggdes 1904, med val av byggnadsKommitte den 31 januari och invigningsfest med fullsatt loKal den 9 oKtober. Villigheten att hjälpa till var stor på den tiden!

RicKards son, FolKes far Ernst, valde en annan väg att påverKa utvecKlingen, nämligen inom den Kommunala politiKen. Han var med i livsmedelsnämnden och mo bi­liseringsnämnden (d v s hästuttagnings­n.ä.mnden) under första världsKriget; i familjebidragsnämnden under andra världs­Kriget, och i barnavårdsnämnden, fattig­vårdstyrelsen, taxeringsnämnden och Kom­munalnämnden vid oliKa tider. Bl a satt han i den allra sista Kommunalnämnden i Frösunda från den 1 januari 1948 till Kommunsammanslagningen vid årssKiftet 1951 - 1952. (övriga medlemmar i denna sista Kommunalnämnd var sven Helgöstam i vreda, J H Andersson i Rolsta, EsKil Karlsson i EriKsborg, Helge Jansson i Avasta, sven Wahlström i solsta samt E Thorell sorn var ordförande. suppleanter var Göte österberg, J E Jansson i Solsta, Got t frid Petersson i Torsholma, Carl Andersson i Fågelsunda, K J Jansson i Byle och Sigfrid Carlsson i Tarby.)

14

Detta bus .i. viistra Jeanten av SJCrä.vsta by, SJCrävsta 1:22, är numera sommarstuga. PA 1870-talet höll baptisterna sJCola i. hu­set. De bar n som bodde lAngt borta f i.c Je ocJCsA bo här.

FolKe har berätta t å tsKUligt mer om bl a de gamla hantverKarna och om det riKa föreningslivet som funnit s här i Frö­sunda, KansKe ända sedan mi t ten på 1860-talet då man grundande Frösunda EFS-för­samling, men i var je fall sedan 1880-talet. När han får den ledande frågan varför det tycKs ha vari t mera l1 v och rörelse här i Frösunda än i de andra socKnarna på den tiden, påpeKar han a t t det inte finns några stora herrgårdar här. Inte heller Lövsta och Berg var stora nog rör att deras ägare sKulle betraK tas som "herrar" och till å tas ta be'fälet över allt. I stället var de jämn­goda allihop, bönder bara, medelstora

o eller sma.

- Och det gjorde nog en hel del, menar FolKe.

Så till sist en liten historia som l<anS}{e Kan glädja medlemmarna i IA.nghund­raledsgruppen. SnicKaren Axel Lindgren, som bodde på Billstaborg strax öster om Billsta på äldre dagar, berättade en gång för FolKe a t t han som ung dräng på A t te­sta en dag fått beting att hugga gärdsel (d v s stängselvirKe). Den s K säterrin­gen ligger på A t testas marK, men där tordes ingen hugga, för då Kunde man rAKa ut för allt möjligt. Men han gicK dit och högg. Det fanns got t om lämpligt virKe rör att ingen huggit 'förr. Så han Klarade betinget på halva dagen - och ingenting hände honom.

Det var KansKe ocKså et t tecKen bland många andra på a t t en ny tid höll på a t t bryta in!

Jean Bokström

TILL MINNE AV SIGVID Marken runt gA.rd.arna Skrävsta, Attesta, Odenslunda och Tarby är fylld av fornläm­ningar från olika tider. Här finns t o m älvkvarnar av en mycket Alderdomlig typ. Allt pekar på att området har varit be­bott redan under förhistorisk tid.

Från historisk tid stammar områdets enda i dag kända runsten. Den står öster om vägen mellan Od.enslunda och Tarby, ett stycke norr om Vreta gård som för närva­rande inte bebos året runt.

stenen är stor och pampig, men skadad. Förståndige män har därför få t t gissa fram den exakta lydelsen som ska vara, på fornsvenska

Siglaug let staina retta aftiR Sigvi&, sun sinn.

eller på nutida mål

Sigl8g lät uppresa stenen efter Sigvid, sin son.

Till det ta är in te mycket a t t lägga, än möjligen att Siglög är ett ganska ovan­ligt runskriftsnamn. Det är bara känt från Vreta-stenen och en öländsk runsten.

Det ska också ha funnits en runsten i Odenslunda, men den sågs senast år 1728. Mer om den finns att läsa i Sockenstrunt nr 4 1981.

LIKSOM ETT HALLANDE REGN Det från himlen kommande, jorden bevatt­nande och de soltörstande innebyggarna förskräckande, vattnet som denna sommar oavlåtligen nederstrilat över de svenska bygderna gjorde så ä ven den 10 maj då en liten, men synnerligen tapper och med vattenavskräckande kläder försedd, skara i hembygdsföreningens regi begav sig på lustvandring längs den gamla skolväg som de i Frösundas aUra sydligaste nejder boende barnen fick nyttja under gången, och st und om lika regnig, tid för a t t komma till den i Frösunda mera centralt placerade skolan invid kyrkan, vilket härmed till kännedom meddelas och med oförfalskad avbildning bestyrkes.

OCK EN STRUNT ~ ~NG.$ KVARTALSTIDSKRIFT

Adre5s: Björkås, Frösunda, 186 00 VALLENTUNA

Ansv utg: Bertil Hellsten

FRÖSUNDA HEMBYGDSFÖRENING

302 54

Ordförande: Agneta Ivgren 320 74 Kassör: Ann-Xarie Karlsson 302 05 Postgiro: 80 58 98-4

Medlemsavgift per år: 15 kr för vuxen, 5 kr för ungdom 12 - 15 år .