i m ag e s o f w i l d l i f e • b ru t u s ö s t l i n g ph oto g r a ph y Nyhetsbrev # 1 5 • Oktober 2 0 0 7

Orrtuppar. EOS 1 Ds MarkII, 300/2,8 IS, ISO 1600, 1/320 s., aperture 3,2

Tjädertupp och hönor. Canon EOS 1 Ds Mark II, 300/2,8 IS, 1/160 s., aperture 5, ISO 800.

Kära foto- och fågelintresserade,

Det kommer ut många bra böck-er, men en jag vill rekommendera är Staffan Ulfstrands Fågelliv som kommit ut i år. Ulfstrand är pro-fessor emeritus i zoologisk ekologi vid Uppsala universitet. Det är en populärvetenskaplig bok av bästa märke – precis som Ulfstrands tidigare böcker. Fredrik Sjöberg recenserade boken i Svenska Dag-bladet och skrev bland annat:

”Ulfstrands bok är full av sådana oväntade upptäckter som kastar ljus över allt från kajornas flock-beteende och lavskrikans läten, till vitryggiga hackspettens kräftgång och gökens förmåga att kopiera andras ägg. Sannerligen tycks fågel-forskningen vara inne i ett mycket dynamiskt skede. Delvis beror detta på en lycklig kombination av molekylärgenetisk metodik och relativt nyvunna insikter om att fåglar faktiskt är individer, var och en med egen dagordning, dikterad av själviska gener.

Åtskilligt handlar som vanligt om sex. Talgoxars och andras otrohet är ett ämne som kan få förhärdade

skvallerjournalister att verka viktori-anskt pryda, och då radiosändarna numera är mycket små kommer häpnadsväckande avslöjanden slag i slag – om vad exempelvis blåhake-honor gör med grannen så fort hannen är utom synhåll. Intressant och lärorikt på alla vis, ty Staffan Ulfstrand visar med Fågelliv än en gång prov på sin osvikliga förmåga att fånga läsaren.”

Jag skrev ett brev för två år sedan där jag litet försynt frågade Staffan Ulfstrand om han ville samarbeta om en kommande bok. Jag kunde inte tänka mig en kunnigare och mer välskrivande författare att få arbeta med. Men jag hade sådan respekt för honom att jag jag lät brevet ligga, jag vågade aldrig skic-ka det. Han undrar nog vem jag är som frågar honom, tänkte jag.

Nu har vi i alla fall fått kontakt med varandra och förhoppnings-vis blir det någon bok så smånin-gom, nästa höst förhoppningsvis. Men som sagt, Fågelliv finns att tillgå (Ellerströms Bokförlag).

Jag bifogar en blogg om orrar och tjädrar, som jag skrev för ett tag sedan. Jag längtar redan efter en ny säsong. Årets tjäderbilder

gick om intet, den gamla tuppen var ivägkörd av en yngre. Men det hade nog gått rätt tufft till, den nya var så sliten att det var nästan

lönlöst att göra något – sen var vä-dret dessutom riktigt riktigt risigt. Vi får se vem som är tupp på täp-pan nästa år!

Canon EOS 1 D Mark II, 300/2,8 IS plus 1,4 ggr konverter (420 mm), 1/320 s., aperture 4, ISO 400.

Canon EOS 1 Ds Mark II, 300/2,8 IS, 1/320 s., aperture 3,5, ISO 800.

Tjädertupp med höna.

Canon EOS 1 Ds Mark II, 500/4 IS, 1/40 s., aperture 11, ISO 800.

Den som vill fotografera orrspel måste vara beredd att vakna okrist-ligt tidigt. Klockan sex eller sju är alldeles för sent. Man måste ge sig ut till spelplatsen på natten.

Och man måste gömma sig på något sätt. Själv sitter jag i ett tält med en öppning för objektivet. Orrtuppar är mindre känsliga än tjädertuppar, på sina håll kan or-rarna börja spela redan på kväl-len. Och går man då ut till tältet vid tretiden, dvs. någon timme före det allra första ljuset, flyger orrtupparna visserligen iväg. Men de kommer rätt snart tillbaka. Och efter tjugo minuter, en halvtimme spelar dom på platsen igen.

Platsen ja. Det kan vara några enstaka tuvor – och där har orrtupparna kanske spelat i hun-dratals år, generation efter gen-eration. Om man inte ser orrarna

eller tjädrarna spela på platsen, vilket kan vara svårt utan gömsle, får man leta efter spillningen. Finns det mycket spillning på en liten yta kan man vara nästan 100 % säker att tuppen eller tupparna kommer tillbaka dit under i alla fall en eller ett par månader.

Tjädertupparna är litet knepi-gare än orrarna. Då får man gå ut i tältet tidigt på kvällen -- och lägga sig och försöka vara tyst. Tjädertuppen kommer oftast fly-gande redan strax efter åtta och sätter sig i ett träd i närheten av spelplatsen. Skulle man istället komma gående när den kommit eller föra oljud är risken stor att tuppen flyr platsen och inte spelar där nästföljande morgon.

Det är lätt att somna i den varma sovsäcken på våren, även om underlaget skulle vara nog så

om orrspel , enkelriktade t jädertuppar – och om påstådda fotografsnarkningar

ojämnt – det är sällan planmark vid spelplatserna. Och vid fyra-tiden brukar man – förhoppnings-vis – vakna av kluckandet. Fast kanske inte alla gånger. Förra våren satt en annan naturfoto-graf en natt i ett tält bredvid mitt, och han påstod efteråt, på mor-gonen, att han såg att mitt ob-jektiv hängde orörligt fortfarande vid fem och att mina högljudda snarkningar höll på att skrämma iväg tjädern. Hmmm. Nå, när tuppen väl börjat spela har han bara en sak i huvudet, så varken eventuellt påstådda snarkningar eller objektivrörelser bekommer honom egentligen särskilt mycket. Man kan faktiskt vara rätt klum-pig när det bara är tjädertuppar i närheten.

Hönorna kommer bara under fyra-fem-sex dagar per år. Och då får man vara försiktig, för de är ytterst vaksamma. Minsta oför-siktiga rörelse skulle förstöra den morgonen för fotografen – och för den delen även för tuppen.

Sju gånger på en morgon har jag sett tuppen göra det med någon av hönorna, tyvärr lite skymda för kameralinsen varje gång. Oftast

brukar tuppen ge sig i väg före det att solen når fram till spelplatsen, men den gången höll han på till åttatiden. Sedan lommade han ut-mattad iväg.

På tal om utmattning: vet ni

att en tjädertupp kan flåsa nästan som maratonlöpare som precis gått i mål? I alla fall efter en lång och hård fight med en annan tupp. Tyvärr missade jag chansen till bilder, slagsmålet skedde utom

räckhåll för kameran. Men om ni ger er ut för tjäderlek kanske det finns en chans – eller risk – att ni har en flåsande tupp lutad mot tältduken i tio-tjugo minuter efter ett sådant slagsmål.

Orrar, kl. 5.30.

Canon EOS 1 Ds Mark II, EF 300/2,8 IS, 1/800 s., aperture 5, ISO 800.

Förresten, jag glömde att rekom-mendera en annan viktig bok som kommit i höst: Tyst hav av Isabella Lövin. Så här skrev Dagens Nyheter i sin recension:

”Boken är en svensk motsvarighet till författaren Mark Lynas böcker om klimathotet och en väckarklocka som larmar inte bara om utfiskning-en, utan också om hela den process av kunskapsförnekelser, partsintressen och politiska hänsynstaganden som sannolikt kommer att kanta vägen mot vår slutliga undergång.”

Jag önskar alla er som trotsar årstiden och ger er ut och skådar eller plåtar lycka till. Man kan göra mycket roligt även i ruskväder. En stor del av bilderna i Örnarnas rike är tagna i riktigt tjiiitväder. Fin-landssvenskarna säger ju tjiiiit, och just nu är jag i Helsingfors för att intervjuas och vara med i ett tv-soff-program, ”Bettina S.”, om ”Kotka – ilmojen kuningas”, som just kommit ut här. ”Örnen – luftens konung” lär det översättas.

Varma hälsningarBrutus

FINLÄNDSK TV-SHOW: Bettina S. Måndag 22.10 kl. 20.55 i FST5Textat för finsk publik

Några tidiga bilder från 1998-99, när jag nyligen börjat fotografera. Redan med några års mellanrum märkte jag en markant nedgång av alla typer av flatfisk i både Östersjön och på västkus-ten. Sjurygg. Tredje bilden: Kullaberg, Skåne, under vattnet på en meters djup. Nikon F5 i Aquatica-hus, fisheye 16/2,8 resp. Tamron 90/2,8 för makrobilderna. Film: Velvia pressad till ISO 100.

Tjädertupp med fem hönor. Canon EOS 1 Ds Mark II, 70-200/2,8 IS (at 135 mm), 1/100 s., aperture 8, ISO 500.