NR 4 1995

rA

Historisk tidskriftFÖR SKÅNEHALLAND

OCHBLEKINGE

V

r

AleHistorisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekingeutges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening ochLandsarkivet iLund.

RedaktionskommittéLänsantikvarie Carin Bunte, MalmöProfessor Erik Cinthio, LundArkivarie Bengt Danielson, Lund, redaktörHögskolelektor Gert Jeppsson, LundDocent Sten Skansjö, LundLandsarkivarie Anna Christina Ulfsparre. Lund

InnehållSid.

Märta Strömberg: Fornminne med många uttolkare.Ales stenar inspirerar fackmän och allmänhet

Ove Moberg: Trekungaslaget vidHelgeåLars Hallberg: Thomas Thomæus sjöresa från

Karlskrona till Svensksund 1790

16

25

BLOMS I LUND TRYCKERI AB, LUND 1995

Fornminne med många uttolkareAles stenar inspirerar fackmän och allmänhet

Av Märta StrömbergArkeologiska institutionen, Lunds universitet

Ytterst fä fomlämningar är så fantasieggande för besökaren som Ales stenar i Kåseberga. När manfått höra att undersökningar påbörjats först under senare år och att man hittills endast grävt småytor inuti anläggningen saml all det - i varje fall ännu - finns olika tolkningsmöjligheter kännermånga en uppfordran att själv bilda sig en uppfattning, i vissa fall genom speciella studier. Iblandförs dessa tolkningar till torgs på ena cl ler andra sättet. Det sistnämnda har givit anledning till ensummering av hur man har sett Ales stenar i ett längre perspektiv och vilka tolkningar som äraktuella att pröva i dag.

Frågor kring stensaltningens tillkomst och»användning» under forntiden och därefterNär Ales stenar kommer på tal är det alltidfråga om när stensättningen kom till och var¬för. Är den byggd under bronsåldern ellerkanske något tidigare, under romersk järnål¬der eller först på vikingatiden? Var den av¬sedd att fungera som en mätare av tiden ellerhugfastelse av en total månförmörkelse? Ellerär det fråga om en symbol för ett samhällemed stark inriktning på handelskontakter medmetallförande länder på andra sidan Öster¬sjön? En kullplats under bronsåldern? Ensinnrik konstruktion från kejsar Hadrianus’tid? Eller platsen för en begravning av enmäktig sjöfarare under vikingatiden?

Förslagen är många, och de kan säkert blifler i framtiden. Men påfallande är att nästanalla besökare vid Ales stenar egentligen baraär intresserade av initialskedet. Detta är för¬ståeligt, eftersom det är då anläggningen pla¬neras och konstrueras. Självfallet är det avprimärt intresse att kunna fastställa tidpunk¬ten för Ales stenars tillkomst och i vilket syfteman byggde det stora stenskeppet just pådenna plats. De flesta funderar inte närmareöver vad som sedan skedde.

Men arkeologens intresse för en fomläm-ning är inte knutet enbart till tillkomsten och

den närmaste tidens användning. Det är vik¬tigt att vara medveten om att många anlägg¬ningar utnyttjas under skilda perioder och påvarierande sätt. Detta gäller både gravar ochflera andra förhistoriska konstruktioner.

Enligt min mening är det därför angelägetatt fastställa och söka förklara användningenockså under senare perioder. Även om sten-sättningen skulle kunna bevisas vara byggdunder äldre bronsålder (som jag själv pä etttidigt stadium i projektet har varit inne på somen av flera möjligheter) kan samhällen av heltannat slag under yngre bronsålder (då mångaskeppssätlningar byggdes), äldre eller yngrejärnålder ha haft anledning att söka sig tillAles stenar för att utöva aktiviteter, besläk¬tade med eller avvikande från de ursprung¬liga.

Den stensättning vi i dag står inför (fig. 1)har säkert ej exakt samma utseende som denursprungliga. De hårdhänta restaureringarnasynes i stor utsträckning ha förstört eller ivarje fall kraftigt minskat möjligheterna attfinna fördateringen viktigt material. Nyligenhar vi funnit en dekorerad uma, men eftersomdenna först måste tömmas och konserverasoch därför inte kunnat detaljstuderas kandateringen ännu ej preciseras. För övrigt hari hittills undersökta ytor endast på ett ställe i

1

Artikelserie om Ales stenar

För Ale nr 1 1995 skrev jag en artikel, somvar avsedd att vara den första i en liten serieomAlesstenar(Strömberg 1995.S. 17ff).Därberörde jag frågan om skeppssättningensbetydelse förde nutidsmänniskor, som sökersig till denna natursköna plats för att - mereller mindre medvetet - uppleva vad de sak¬nar i en tillvaro utan den nära kontakt medkyrkan, som var vanlig förr. Den mäktigafornlämningen med sin placering i öppet land¬skap på Käsebergaåsen, avskild från bebyg¬gelsen men nära kust och hav. utövar en stordragningskraft på många människor.

Att fornlämningen numera är så välbekanthar medfört att turisterna ökat oerhört i antal.Det kan upplevas som störande för dem somsöker stillhet och samhörighet med naturen.Till den moderna tiden hör ju »exploatering»av vissa fornminnen för arrangemang av olikaslag såsom l.cx. teaterföreställningar ochkonserter. Detta är enligt min mening posi¬tivt, om fornlämningen inte bara användessom en effektfull kuliss utan verkligen inte¬greras i föreställningens tema. Men det kansamtidigt ligga en fara i att låta fomminnes-områdcl bli en nära nog permanent »lokal»för föreställningar och arrangemang av vari¬erande karaktär. Det blir en balansgång mel¬lan en rad olika intressen, där man i förstahand måste skydda fornminnet och dess när¬maste omgivning.

I skyddsaspekten ligger också ett starktönskemål om att lösa skötselproblemen inomområdet. Det ständigt ökande antalet be¬sökare kan innebära slitage på mark ochlömminne (särskilt om man klättrar upp påblocken och om man river bort lavar). Demånga betande korna har ansetts göra nyttamen har uppenbarligen också åstadkommitvissa skador. Att komma tillrätta med dessaproblem är en uppgift för fornminnesvård-ande myndigheter.

* * %

\ V *»4

% s NO

%% t

%

%%

%

* %*% «

♦%

4

Fig. 1 . Plan över Ales stenar som anläggningen ser ut idag. Enligt våra undersökningar har vissa stenar place¬rats felaktigt vid restaureringarna och enstaka block sak¬nas numera.

centrum påträffats en grop med träkol. Provhärifrån har C14-daterats till vikingatid. Meni fråga om dessa fynd liksom ev. tillkom¬mande Irån skeppssättningens inneryta upp¬slår ett källkritiskt problem. Vad kräves föratt man helt säkert skall kunna påstå att Alesstenar är från en viss period? Behöver exem¬pelvis äldre bronsåldersfynd i eller intill sten-sättningen tala tor att denna verkligen till¬kommit då? Eller fanns där något annattidigare? Vittnar fynden om ett eller fleraanvändningssätt av Ales stenar och dessnärmaste omgivning?

Svaret på den första frågan är att fynd idirekt anslutning till orörda block, dvs. ome¬delbart under eller invid blocken kan förvän¬tas informera om tidpunkten för resandet avstensättningen. Problemet är att säkert avgöravilka block som garanterat står på ursprung¬lig plats. De följande frågorna är vanskligare.Fynd inuti skeppssättningen kan i princip hatillkommit både före, under eller långt efteranläggningsperioden. De fynd vi hittills hartalar för olika användningssätt.

2

Denna nya artikel tar efter en presentationav det pågående projektet uppen rad olika sättatt se och förklara Ales stenar. På grund avdet begränsade utrymmet kommer varje tolk¬ning att beröras mycket kortfattat. Syftet är attvisa mångfalden. I en eller flera kommandeartiklar skall resultaten från våra undersök¬ningar såväl i och vid Ales stenar som på olikaplatser längs Kåsebergaåsen omtalas ochrelateras till den kunskap vi har om bygdennorr om åsen.

de rika förekomsterna här ft.ex. Strömberg1990, s. 64 0. men vi har ändå inte velat ute¬sluta andra orter.

Under året har en av deltagarna i projektetsundersökningar, Hans Nilsson, studeratblockförekomsten i Valleberga tuvor ochpekat ut ett ungefär kilometerlångt områdefrän Hedvigsdals by i östlig riktning fram tillGyllerups gård.

Vid besiktning av stenförekomstcma till¬sammans med Nilsson konstaterade vi att härförekommer större och mindre block i stormängd. Enligt H. C. Steiner och S. Lindbomrör det sig bl.a. om granit och gnejs i olikasammansättningar. Här finns också kambrisksandsten. Även om dessa stenar ännu ej un¬dersökts närmare av urbergsspecialister harman dock fått en klar fingervisning om attstora block funnits att tillgå i riklig mängd.Samtidigt måste man iaktta en viss försiktig¬het när det gäller att dra slutsatser utifråndenna förekomst. Det är inte säkert att män¬niskor handlade sä rationellt under forntiden.Man kan ha sökt block av speciellt slag i frågaom form och storlek som ej har funnits i dettaområde, vilket just Jan Bergström understry¬ker. Om det variten kollektiv arbetsinsats frånolika närliggande byar kan vissa block haforslats längre sträckor. Man kan möjligenockså ha tagit stenar från egna kultplatser somett bidrag till en gemensam större kultplats.

Att olika stensorter är representerade iskeppssättningen innebär också att de kan haen varierande klang, om de utsattes för slag.Det är rimligt att föreställa sig att man vidskilda tillfällen kallade människor sammanmed olika slags ljudredskap och att då ävenvissa block har fungerat som »klangstenar».En av medarbetarna i projektet är musik¬arkeologen Cajsa S. Lund. Hon har fått enmuntlig uppgift om att barn från Kåsebergabrukade slå på stenarna för ljudets skull ochatt klangen var olika i stävstenama i förhål¬lande till de andra blocken. Det finns ganska

»Aleprojektet»Innan olika tolkningar i gången och nyare tidföres på tal är det dock angeläget att påpekaatt projektet »Alesstenaroch Kåsebergaåsen»bedrives vidare i små etapper, vilket är ennaturlig följd av de ytterst begränsade ekono¬miska resurserna men också kan ses som enviss fördel eftersom man bör gå försiktigtfram i ett område som detta. Som projektetsnamn antyder gällerdel undersökningarav tvåolika slag.

I första hand kommer studier och fältarbe¬ten vid Ales stenar, där redan en del arbetenutförts. Förutom de mätningar m.m. somarkeoastronomen Curt Roslund utfört (selängre fram i artikeln) har geologiska studierav stenmaterialet i samtliga block samt en delav packningsstenarna genomförts av olikaspecialister. Därigenom har vi fått säkrarekunskap om var vissa block, i första handstävstenama av hardebergasandsten, kan hahämtats, och för andra stenar kan i varje fallursprungsområdet bestämmas (Bergström etal. 1989, s. 1 ff; Bergström 1990, s. 2 ff). Föråtminstone en del av blocken har vi på etttidigt stadium diskuterat möjligheten avtransport från de s.k. Tuvorna i Vallebergaoch närliggande socknars norra del. Vidundersökningen av de många stenkammar-gravama i området, främst Hagestad, har detvarit naturligt att räkna med att man utnyttjat

3

bade block har påböljats men ännu ej avslu¬tats. Som ovan nämnt vore fynd av föremåleller organiskt material under eller omedel¬bart intill sådana block ytterst viktiga fördateringen av skeppssättningen.

Den andra delen av projektet är inriktad påKåsebergaåsen på båda sidor om Kåsehuvudmed Ales stenar. Genom att spåra förhisto¬riska lämningar av olika slag såsom boplat¬ser, gravar och ev. kultplatser och i sambanddärmed få kännedom om tidigare funna före¬mål i området kan man få en uppfattning ompå vad sätt och i vilken utsträckning åsen haranvänts under olika perioder. Det är viktigtmed hänsyn till den omfattande bebyggelse,som nu är väl känd genom våra tidigareundersökningar på slätten strax norr omKåsebergaåsen. För dem som bodde där kanåsen ha fungerat dels som en transportledmellan gård, strand och hav, dels som ettresursområde (betesmark för boskap, vissjakt, fångst samt/eller insamling). Vid vårarekognosceringar har påträffats ett stort antalföremål, som ger ledtrådar om vilka delar avåsen som varit mest attraktiva för åtminstonetillfälliga uppehåll.

Projektet gavs från början en tvärveten¬skaplig inriktning med ämnena arkeologi,geologi och arkeoastronomi jämte vissa spe¬cialundersökningar. Namnet på skeppssätt¬ningen hade redan behandlats av två specia¬lister, som kommit till olika resultat (Ljung¬gren 1960 och Areskoug 1978).

Direkt efter de första månadernas fältarbe¬ten inom projektet publicerades resultaten avRoslund och Strömberg i en temabok somockså innehöll några andra artiklar med an¬knytning till Ales stenar (Ystadiana 1990).Därefter har vissa delresultat redovisats i enserie artiklar och mindre skrifter av Roslund(bl.a. 1991, s.179 ff och Strömberg & Ros¬lund 1991, s. 1 fl) Sjöberg (1993) och Ström¬berg (1991, s. 159 ff; 1992, s. 19 ff; 1994a,s. 13 ff; 1994 b, s.73 ff), och sådana kommer

många uppgifter i folktraditionen om att mananvänt stenblock som slaginstrument ochäven vetenskapliga arbeten härom. Cajsa S.Lund har för avsikt att genom olika försökseriöst prövaom del finns fog att anta att någraeller alla blocken i Aies stenar verkligen kanha fungerat som »klangredskap».

En av våra besökare, Lennart Höglund frånLinköping, har framfört till oss att Ales stenarenligt hansåsikt kan ha fungerat akustiskt ochatt just parabelkonstruktionen har förstärktljudet. Man kan ha utgått från roderstenen ochfått eko genom ljud mot t.ex. den närmastestävstenen.

En mindre undersökning med georadar föratt spåra bevarade stenkonstruktioner frångravar eller andra anläggningar under mat-jordslagret har nyligen utförts av Peter Ulrik-sen från institutionen för geoteknologi i Lundmen denna är ännu ej utvärderad. Andra typerav undersökningar planeras för kommandesäsong.

En intressant specialstudie har gjorts påblock för att testa den varierande vittrings-graden (Sjöberg 1993). Dessutom har varjeenskilt block studerats noggrant från såvälarkeologisk som geologisk sida för att avslöjaden eventuella förekomsten av välbevaraderesp. vittrade skålgropar (och andra rist¬ningar) och placeringen av dessa, vilket givitviktig information om förutsättningarna förskålgropamas tillkomst. En källkritisk ut¬värdering härav kommer att göras.

En första fosfatkartering har genomförtsinom heladet inhägnadeområdet liksom ävenanvändning av metallsökare prövats inomvissa ytor. Insamling av lösfynd har företagitsi olika omgångar. Dessutom har utgrävningari mindre skala förekommit varvid som ovanomtalats bl.a. träkol från en centralt belägengrop har C14-daterats till vikingatid. Ett parschakt inom stenskeppets sydöstra del harockså givit stoff för datering. Grävninggenom skeppet för att få profiler invid orub-

4

fortlöpande att publiceras tills cn samman¬fattning kan göras.

Till förutsättningarna för tolkningen avAles stenar utifrån projektets undersökningarfinns det anledning att återkomma.

På fig. 2 har sammanställts en rad olikatolkningar, som har framförts under äldre ochnyare tid.

annat ställe med en djup sänka i åsen närmaststranden. Uppgiften om att All i denna hamnskulle kunna ta in och ut sina skepp talar föratt han tänktes vara en sjöfarare av betydelse.

En naturlig skyddad hamn har säkert spe¬lat en stor roll för bosättningen i områdetunder olika förhistoriska perioder.

Stensättningen som inramning för gravPå G. Buhrmans karta från 1684 kallas Alesstenar för »Urbani graf», alltså en tolkning avfomlämningen som grav. BenämningenUrbans grav återkommer senare flera gångersåsom hos Floræus, Hilfeling, Nyman ochBruzelius. Nyman meddelar 1801, att enligtbönderna på orten skulle Urban ha bott påKåsehuvud och före sin död ha låtit transpor¬tera dit block från Valleberga tuvor. Med hän¬syn till det långa tidsavståndet kan mangivetvis inte oreserverat lita på detta utta¬lande, men det är ändå en intressant uppgift.Tuvorna har som ovan sagts kännetecknats aven rik stenforekomst, som gjort områdenasvårodlade. Sannolikt föreställde man sig attstora block kunde ha hämtats här. Man kananta att blocken varit väl synliga under den tiddå Nyman skrev ned sina uppgifter.

Enligt traditionen ville man gärna se sten-skeppet som inramning för en grav (fig. 2 A).Hur själva graven varit beskaffad hade mansannolikt ingen uppfattning om. Kanskeföreställde man sig en gravkista av sammaslag som användes vid kristna begravningarmen med utövande av hedniska ceremonier.

Äldre tolkningar om skepp och sjöfarareI detta sammanhang kan man bortse från ex¬empelvis folkfantasins utpekande av en jättesom byggherre till det stora skeppet ellerandra folksägenmotiv. Syftet är i stället attsammanstäl la en del av de skilda förklaringar,som har framförts för att få en uppfattning ombredden på dessa och undersöka om det finnsberöringspunkter, som är intressanta ur någonaspekt. Som ett enda exempel på folksägnermed lång tradition kan ändå nämnas att detenligt kåsebergabon Lennart Håkansson såsent som i hans barndom berättades att envikingahövding, Olav Tryggvason, skulle habegravts med sitt skepp i Ales stenar efterslaget vid Svolder, som ju enligt en tolkningskulle ha ägt rum i trakten av Rügen(Håkansson 1984, s. 169 f). Det skulle för¬utom en tidsangivelse till omkring år 1000innebära att man ansåg stensättningen rymmaett till platsen uppforslat skepp, i vilket dendöde hövdingen placerades.

Ett visst intresse har sockenprästen NielsIpsens uppgifter som nedtecknades 1624 omatt bönderna i trakten säger att »All» villebygga en hamn nedanför åsen med »Alsstene» (återgivet hos Åberg 1960, s. 40). Detborde rimligtvis visa på en förbindelse mel¬lan stenskeppet och den nuvarande hamnenmed fiskeläget, vilket ju kan synas naturligtmed hänsyn till det ringa avståndet och land¬skapets karaktär.

Ipsens beskrivning är dock något oklartformulerad beträffande läget för den tänktahamnen. Det skulle också kunna gälla ett

HögNär sedan under 1800-talet vissa kända fom-forskare omnämnde Ales stenar tog de intenärmare upp frågan om syftet med anlägg¬ningen. Sven Nilsson bidrar med att återge enmuntlig uppgift om att stenarna fordom varitläckta av cn hög som sedan »blåst bort». Dettastämmer ej med de äldre kartorna och berät¬telserna om stensättningen. Det är snarare ett

5

Tolkningar

A.GRA V,ev. KENOTAFför sjöfarare / stormanvikingatid?

Indikationer

skelettrester (obrända / brända)samt utrustning

B. G R A V (A R)för storman med efterkommandei eller invid skeppssättningenÄven uttryck för tro om livet efter dettabronsålder - vikingatid

d:okonstruktionens form och orienteringfyndens karaktär

C. EJ PRIMÄRT GRAV(ev. sekundärt anlagda gravar)Många tolkningar

Mätare av tidenstenålder - järnålder

Symbol för makt och långvägakontakterstenålder - vikingatiden

Kult- och samlingsplatsstenålder - vikingatid

Främling på platsen (Hadrianus)äldre romersk järnålder

Symbol för ledungsorganisation(vendeltid - ) vikingatid

läge, form och orientering

läge och storlek

läge, fynd av offerkaraktär, ev. skål¬gropar m.m.

läge, form, längdmått, orientering,antal stenar m.m.

läge, storlek, antal stenar

i

■i-

Fig. 2- Tolkningar (urval) jämte viktigare indikationer.

6

tecken på att starka vindar förflyttat sand ochjord fram och åter Över åsen.

nämligen som kenotaf. Det skulle då gälla eneller flera som dött på havet eller i främmandeland som man ville ge en symbolisk gravplatsi hemorten. I såfall vore vikingatidenden rim¬ligaste dateringen. Att bygdens män deltog ivikingafärder vet vi genom runstenen frånValleberga, samma socken som Kåscbcrgabymed Ales stenar. Den omtalar alt Sven ochThorgot reste stenen efter Manne ochSvenne,som »ligger i London» (Jacobsen & Moltke1942, sp. 382 f; jfr Strömberg 1994a, s. 88).

Att skeppssättningen enbart skulle habyggts som en kenotaf är dock inte troligt.Syftet borde vara att på denna plats ocksåägnasig åt kultiska ceremonier och andra aktivi¬teter.

Bautastenar, Hilfelings stenar, sidoskeppNils Henrik Sjöborg påtalar särskilt att det rörsig om bautastenar som »enligt Odens lag»restes vid en avliden hjältes grav. Detta utta¬lande bör tolkas så att Sjöborg ser anlägg¬ningen som en gravplats för en man, som ut¬fört stordåd av något slag. Även Nils GustafBruzelius, som vid olika tillfällen under 1800-talets senare hälft beskrivit Ales stenar,uppehåller sig vid tolkningen som grav, an¬lagd för en sjöfarande viking. Att Hilfelingbetydligt tidigare här endast ser tre stenar påvarje sida kan synas märkligt. Möjligen skulleen del av dessa små block under hans tid havarit täckta av sand eller vegetation, men dettaär ändå inte någon helt godtagbar förklaring(Strömberg 1990, s. 72 ff).

Att söka nå klarhet i fråga om Hilfelingsstenar resp. Bru/clius' sidoskepp är en av ut¬maningarna i projektet. Det gäller två olikatyper av anläggningar, varav den ena kan varaen fristående konstruktion och den andra san¬nolikt direkt bunden till skeppssättningen.

Montelius tvivlar på att skeppssättningarskulle kunna vara kenotafer. Han anser att deär gravar. Obrända lik kan ha förmultnat heltoch därför ej kunnat spåras (Montelius 1917,s. 47. not 3). Det finns dock en diskussion iäldre litteratur härom (se uppgifter härom hosOhlmarks 1946, s. 13 ff. Jfr även Björkhagcr1992, s. 3 0.

Mätare av liden med sol eller måneArkeoastronomins framväxt kom att betydaen nyorientering inför studiet av vissa forn-lämningar. Kalendariska funktioner ställsframför resp. vid sidan av andra syften medkonstruktionerna (fig. 2 C). I detta samman¬hang är Stonehenge den mest kända anlägg¬ningen i vår del av världen. Det var ocksådenna, som inspirerade till nya tolkningar avAles stenar, som först framfördes av GöranLind och senare mera genomgripande av CurtRoslund från Astronomiska avdelningen vidChalmers tekniska högskola i Göteborg (Lind1977. s. 19 ff; Roslund 1979, s. 6 ff; 1990. s.113 ff).

Roslund anser att slcnsätlningen har kon¬struerats av två motställda parabler och attman med hjälp av stenarnas placering kundebestämma tidpunkterna för årstidsväxling-

MonteliusFörst 1917 togs Ales stenar upp i en artikel avvetenskaplig natur genom Oscar Montelius.Enligt honom är stenskeppen »typologiskt»utvecklade ur verkliga fartyg med mellanledi form av efterbildningar i trä resp. sten underjord. Han diskuterar också föreställningarbakom idén med begravning i skepp. Da¬teringen är enligt Montelius i de flesta fallvikingatid, även om han anför exempel pågotländska stenskepp från bronsåldern ochövergången till järnåldern (fig. 2 B. Montelius1917, s. 41 ff).

KenotafI samband med tolkningen av Ales stenar somen grav bör man tillfoga ett närbesläktat syfte,

7

ama, varvid sommarsolståndet borde varaviktigast. Enligt hans första beräkningarskulle tidpunkten för konstruktionen av Alesstenar vara ca 500 f.Kr. med viss marginalframåt och bakåt. Efter kompletterande un¬dersökningar har Roslund justerat sina beräk¬ningar till mellan ca 300 f.Kr. och 300 e.Kr.beroende på den varierande siktbarheten vidhorisonten (Roslund 1991 a, s.181).

Mot Roslunds hypotes har vissa invänd¬ningar framförts även om det ansetts sanno¬likt att stensättningens form och orienteringvisar på god kunskap om solens och månensplacering under olika tider på året. Särskiltkan nämnas Göran Henriksson från Astrono¬miska observatoriet i Uppsala som inte gärnavill acceptera parabelhypotesen utan anser attnian snarare haratt utgå från en rombisk form.En möjlighet är enligt Henriksson att en totalmånförmörkelse skulle kunna ha föranlettuppförandet av Ales stenar. Två sådana harenligt honom inträffat, nämligen vid vinter¬solståndet 2216 f.Kr. samt i december 299f.Kr. Strax efter en månförmörkelse kan manenligt Henriksson ha gjort en provisoriskmarkering av riktningen till fullmånens ned¬gång och senare har man byggt en mera stabilkonstruktion. Han anser den första månför¬mörkelsen vara den mest sannolika (Henriks¬son 1994, s. 1 ff). Det skulle innebära att Alesstenar vore en stenåldersanläggning från(första hälften av) senneolitikum som enligtnyare dateringar infaller under tiden ca2300-1800 f.Kr. Denna period är ganska välföreträdd med såväl ytfynd inom det inhäg¬nade området som fynd i matjordslagret inutistensättningen.

Den danska statistikern Hanne DalgasChristiansen med kunskaper även i arkeo-astronomi har i en undersökning fört in ovan¬nämnda Hilfelings stenar i sina resonemangom anläggningens funktion för iakttagelseravsolens och månens ställning. Hon anser att dehör samman med stensättningen och har räk¬

nat ut var de en gång har placerats (DalgasChristiansen 1992). Från projektets sida harvi undersökt några av de angivna ställena utanatt finna spår av fundament eller stödpack¬ning. Dessa troligen mindre block behöverdock inte ha varit nedgrävda i marken.

Bland arkeologer har några ställt sig posi¬tiva till en tidig bronsåldersdatering, medanandra är avvisande eller åtminstone avvak¬tande (jfr Strömberg 1994b, s. 84).

För bondesamhället var det viktigt attkunna fastställa tidpunkter för årstidsväx-lingar. Särskilt borde detta gälla yngre sten¬ålder och bronsålder, medan en sådan beräk¬ningsmetod vore onödig under exempelvisvikingatiden. Att godta hypotesen om sten-skeppet som astronomiskt instrument innebäratt man för anläggningens tillkomsttid till ettäldre skede, när inga andra metoder var likapålitliga.

Att Ales stenar alltjämt inspirerar till egnaidéer och ställningstaganden hör vi rätt oftavid våra fältarbeten. Som ett av många ex¬empel kan nämnas Bengt Myllenbergs för¬siktigt framförda hypotes om att man byggtstensättningen för att kontinuerligt kunnamäta antalet soltimmar året runt, vilket ju varviktigt såväl för bondens vardagliga sysslorpå åker och äng som för kustbons fiske ochannan fångst till sjösseller på land. Han finnernämligen en påfallande överensstämmelsemellan den »dagometer» han själv konstrue¬rat för arbetstidsberäkning på 60-talet ochstensättningens speciella form (Myllenberg1995, s. 37).

Maktsymbol och/eller kultplatsNär jag författade min första artikel om un¬dersökningarna vid Ales stenar deklareradejag att min avsikt varit att försöka frigöra migfrån min tidigare starka övertygelse om att detär fråga om en anläggning från yngre järn¬ålder-vikingatid (Strömberg 1990, s. 104 ff).Stora skeppssättningar hade man förut ansett

8

När denna får stora dimensioner är den ensymbol för en maktposition, som är väsentligför att kunna organisera produktionen ochknyta kontakter. Tankar om att främst de got¬ländskastenskeppenskulle vara ett uttryck förkontroll av varuutbytet under bronsåldern harframförts av Göran Burenhult. Han betonardock att sjöfarare eller skeppsbyggare lågbakom denna sed och att det inte är fråga omstora och ensamliggande anläggningar (somAles stenar) utan en mängd skeppssättningarmed mycket växlande dimensioner (Buren¬hult 1991, s. 165).

Men det är svårt att föreställa sig monu¬mentet Ales stenar byggt endast som en makt¬symbol även om makt rimligtvis ligger bakomalla stora satsningar. Makt att ta resurser ianspråk, att använda mark, att transporterabyggnadsmaterial, att planlägga och färdig¬ställa arbetet. När konstruktionen är färdigskall den ha en plats i samhället. Om date¬ringen är någon del av bronsåldern är sol¬kulten i förening med främst fruklbarhetskulten naturlig tolkning. Den kan förena allagenom sin avgörande betydelse för bondensvardag. Man kan ha samlats till kultiska riterpå åsen vid årstidsväxlingar.

Mina tankar om hur Ales stenar skullekunna ha fungerat - om dateringen vorebronsålder - åskådliggjorde jag i Ystadianamed en enkel teckning (fig.3).Makten är kon¬centrerad till Valleberga med dess på bronsrike hövding (fig. 3). Till honom har över¬skottet från produktionen insamlats och häri¬från har prestigevaror sedan fördelats i om¬givningen, och i samband med årstidsväx¬lingar har kult förekommit och stenskeppetdärigenom spelat en viktig roll för bygden(Strömberg 1990, fig. 35).

Stöd för hypotesen om maktsymbol ochkultplats tyckte jag mig få genom de skål¬gropar som vi redan vid en första granskningfann på vissa block och som vi vid de fortsattaundersökningarna konstaterade på ännu fler.

sig ha anledning att datera sent i vår förhisto¬ria. Men situationen hade som ovan nämntsförändrats genom arkeoastronomins fram¬växt och diskussionsinläggen från bl.a. CurtRoslund, som argumenterade för en dateringtill slutet av bronsåldern med vissa margi¬naler.

Det finns onekligen mycket som talar föratt man valt denna plats på grund av det ovan¬liga läget med dess speciella kvalifikationerav vilka en varit möjligheterna att studerasolens och månens ställning under olika års¬tider. En annan fördel med denna plats kan havarit dess lämplighet som samlingplats förflera bosättningsgrupper i grannskapet.

Bronsåldern är väl företrädd i Vallebergamed omgivning. Detta gäller hela skedet menframför allt den äldre bronsåldern med bl.a.den anmärkningsvärt rikt utrustade mansgrav.som vi har undersökt i just Valleberga. Enligtmin mening är bronsrikedomen i graven etttecken på att denne man har haft en ledar¬ställning baserad pä bronsimporl och produk¬tion av bronsföremål. För att kunna organi¬sera varuutbyte måsteett betydande överskottav inhemska varor produceras och insamlas.När man studerar fynd från gravar i omgiv¬ningen finner man även där bronsföremål avhög klassehuru i mindre kvantiteter. Det finnsocksåett viktigtdepåfynd med bronsyxor frånsamma tid från en plats endast någon kilo¬meter från Ales stenar. Man får heller integlömma de talrika gravhögar som ger enkarakteristisk profil åt det i stort sett öppnalandskapet och som vittnar om ett stabiltbronsålderssamhälle.

Med dessa utgångspunkter var det naturligtatt hypotetiskt inlemma Ales stenar i ettbronsålderssammanhang. När metallen bliren värdefull och åtråvärd symbol kan detta haföranlett ledande personer i området att mar¬kera sin sammanhållning och sina gemen¬samma intressen för handelskontakter överhavet med en stensättning i skeppets form.

9

Makt

> CProduktion - årstidsindelning solkult - utbytessystem

ft Löderup

Ars BorrbyiI Hage¬

stadVAL[L£ HE RGAsi

TrIngelstorpW •• v .

I-s,'

Fig. 3. En modellskiss över ett hierarkiskt uppbyggt bronsålderssamhälle i Valleberga och närliggande bygd medbronsimpori och varuutbyte samt årstidsväxlingar firade i skeppssällningen på Käsebergaåsen.

Dessutom hade vi själva påträffat enstakabronsföremål i området och kunde i olikasammanhang få belägg för att bronser tidigaretagits tillvara i närheten av Ales stenar. Se¬nare har förf. Bob G. Lind, som sedan någotår tillbaka förbereder en populärvetenskapligskrift om Ales stenar, genom kontakter medlantbrukaren John Jönsson i Kåseberga, in¬formerats om att en halsring från yngre brons¬åldern, som nu förvaras i Ystads klostermu¬seum, är funnen på 30-talet av Jönssons far(Jarlsbo 1994). Fyndplatsen låg ca 80 m frånskeppet. En annan ring i privat ägo säges varafunnen 1916eller 1917 i närmare kontakt medAles stenar. Beklagligtvis har upphittaren i n tevelat informera oss om detta fynd när viefterlyste föremål från området nära Alesstenar. Man har tyvärr inte haft klart för sighur viktigt det är för utvärderingen av om¬rådets förhistoria att ett sådant fynd kan blisakkunnigt undersökt. Även om det hade varitvärdefullt för klostermuseet i Ystad att sedanfå förvärva detta föremål kunde den nuva¬

rande innehavaren efter dokumentationenbehålla föremålet i sin ägo.

Alla dessa föremål vittnar om att platsenvarit besökt under olika delar av bronsåldern.främst de yngre avsnitten. De är spridda överområdet och kan inte direkt förknippas medAles stenar. Skeppssättningen kan ha funnitspå plats när dessa föremål hamnade i dessomgivning men säkert kan de inte bindas tilljust Ales stenar. Det kan ha funnits någonannan typ av konstruktion på platsen. Någoneller några av skålgropsstenama kan ha ingåtti en sådan. Värt att notera är att vissa skål¬gropar har en märklig placering på stenar näramarken eller på baksidan, vilket kan tyda påatt blocken i dag har sekundär placering.

Skålgropar har tillkommit under bådesten-, brons- och järnålder även om man iförsta hand förknippar dem med bronsåldern.De uppträder inte endast på fast berg utan ävenpå lösa block som i detta fall utan även påmindre stenar. Av den sistnämnda typen harvi goda exempel i gravfynd från sen sten-

10

ålder-tidig bronsålder i det närliggandeIngelstorp (Strömberg 1982, fig. 50, 54 och57). Solhjul eller solkors är däremot säkraretecken på bronsålder. På ett av blocken i södrasidan trodde vi oss ha upptäckt ett sådant sol¬hjul, som med viss försiktighet togs som stödför en bronsåldersdatering (Strömberg 1991,s. 170, fig.4). Geologen professor Jan Berg¬ström ansåg dock inte att man hade rätt attutan förbehåll tolka detta som en äkta häll¬ristning på grund av stenmaterialets samman¬sättning i blocket och dendärigenom speciellavittringen. Samma sak gäller andra »tecken»på vissa block.

land (där han grundade ett forum) och Eng¬land (Hadrianusvallen) skulle han teoretisktsett ha haft möjlighet att med minst en kohortpå 480 (eller fler) man resa till Skånes syd¬kust. vistas där några vintermånader, se solengå upp och sedan detaljplanera stensält-ningen. Hans Nilsson påpekar att Hadrianusockså hette Aclius, som ju något liknar Ale.

Ingående skildrar sedan Nilsson hur hantänker sig att Ales stenar tillkommit för attåterge solguden Helios’ pokal med nio museroch 49 okeanider (havsnymfer) markerandeskeppets kantstenar. Även Hilfelings stenarfår en plats i denna säregna konstruktion.

Dessa artiklar är en fascinerande läsning.Den reslystne och resvane Hadrianus skulleha tillfredsställt en gammal dröm att få sesolen gå upp i ett nordligt land. Han tar mångaman med sig och ger sig ut på en hemlig ut¬flykt. När han stiger iland vid Kåseberga ärdet tydligen ingen som hindrar honom från attslå läger med alla sina följeslagare, röra sigfritt i omgivningen, skaffa mat och genom¬föra sina idéer. Han har självrådigt trätt in iett för honom fullständigt främmande om¬råde. Initiativet till uppförandet av Ales stenarskulle därmed helt vara Hadrianus’ eget. Mankan fråga sig om befolkningen i just dettaområde betraktade nykomlingarna som till¬fälliga välkomna gäster eller som inkräktare.Kanske har man förut fått besök av resandehandelsmän,somsalufördedyrbara varorfrånromarrikets domäner och bytte till sig lokalaprodukter och mat, men det är svårt att före¬ställa sig att det då skulle röra sig om så storaskepp med många man ombord.

Åsen hade sedan årtusenden tillbaka spelaten viktig roll som resursområde, som trans¬portled till havet, troligen även som färdväg iåsens längdriktning och som kult- och kanskeockså gravplats under åtminstone brons¬åldern. Åsåg man stillatigande uppförandetav en monumental anläggning i sitt egetnärområde? Lät man främlingar släpa iväg

Var kejsar Hadrianus arkitektoch idégivare för Ales stenar?En djärv teori har nyligen i en rad tidningsar¬tiklar lanserats av Hans Nilsson, Hedvigsdal.Som lekman har han efter långvariga studierav litteratur om antiken formulerat en serieargument för att Ales stenar skulle ha plan¬lagts av kejsar Hadrianus på åsen i Kåsebergavid vintersolståndct 121 c.Kr. och sedan på¬börjats under de följande månaderna (Nilsson1995).

Hadrianus ville uppleva vintersolståndet iNorden och fick sedan idén att planera mo¬numentet Ales stenar. Till den i jämförelsemed andra skeppssättningar avvikande orien¬teringen på anläggningen har han fått inspi¬rationen från grekiska tempel. Skeppssätt-ningens form kännetecknas av en bred stävmot havet i SO och en ramm (rodersten) samti NV en spetsig stäv. Denna form återfinnes imedelhavskulturema. Hadrianus bestämmerlängden till 225,5 romerska fot, varigenomanläggningen får sin datering till 122 e.Kr.genom omräkning via olympiader. Avståndettill roderstenen är 1 1,5 fot, vilket skulle in¬formera om Hadrianus’ födelseår som var 76e.Kr. Mellan sinaolika i skrift dokumenteraderesor 12 1-1 22 e.Kr. till Tyskland (där han lätförbättra gränsbefästningarna, limes), Hol-

11

stenblock, på vilka tidigare generationer vidutövande av kull huggit in skålgropar? Ellerdeltog man i arbetet? Accepterades verkligenen anläggning i skeppets form av människori trakten under andra århundradet e.Kr.?Ävenom Hadrianus ansåg att han i konstruktionentillfört information om såväl tidpunkten förstensättningens tillkomst som sin egen ålderförvånas man ändå över att ingen inskriptioneller annan källa har något att meddela omdenna märkliga resa. Många frågor kommersäkert att ställas när författaren inom kort lagtfram sitt fantasirika men ändå logiskt upp¬byggda teoribygge i en skrift.

samlats för kultiska ceremonier kan ocksårättsfrågor och samlcvnadsproblcm ha be¬handlats.

Många åsikter om Ales stenarDe tolkningar och synpunkter som här harframförts om Alcs stenar och som åskådlig¬gjorts på fig. 2, ärett representativt urval. Manser att anläggningen till en början har knutitstill enligt nutida synsätt enkla föreställningarom en sjöfarare eller annan storman och dånaturligt nog som grav, även om tolkningensom kenotaf också förekommer.

Oscar Montelius förde in anläggningen i enseriös diskussion om skepp och skeppssätt-ningar och olika tidsanknytningar. Först en tidefter den senaste restaureringen (1956) komAles stenar i blickpunkten. Gustaf Åbergsvärdefulla sammanfattningom äldredatakom1960, och 1979 komCurt Roslundsartikelomparabler och sommarsolstånd. Göran Hen¬riksson har vissa invändningar mot Roslundsteori och för fram egna idéer om varförskeppssättningen byggdes. Under senare århar intresset för fornlämningen stadigt steg¬rats. Många känner sig kallade att försöka be¬svara frågor om ålder och funktion.

Det projekt som efter vissa förberedelsersattes i gång i slutet av 80-talet skulle arbetalångsiktigt. Det syftade till att utan större in¬grepp men med olika metoder öka kunskapenom Ales stenar. Detta har också kunnat för¬verkligas fastän arbetet inte avslutats ännu.Vår inställning är ännu att det visserligen kanha funnits ett dominerande syfte med sten-sätlningen men att starka skäl talar för att dethar funnits fler eller att innebörden efterhandförändrats.

Ales stenar ses av de flesta som en skepps-sättning, som dock företer vissa särdrag. Denär större än andra stenskepp men framför alltväcker den uppmärksamhet genom sitt lägemed den fria sikten åt flera håll och genom attdet inte är fråga om placering på ett gravfält

Symbol för ledungsskepp eller tingsplatsEn tolkning som länge föresvävat mig är attAles stenar skulle kunna ha byggts som enmanifestation av områdets anknytning tillen ledungsorganisation (Strömberg 1994 b,s. 88). En sådan har funnits i Danmark och iMälarområdet under medeltid och sannoliktäven något tidigare (Larsson 1989). Befolk¬ningen, i första hand bönderna, var skyldig altställa upp med skepp i oroliga tider. Ävenunder vikingatiden och kanske ännu tidigare,kan det ha varit nödvändigt att sluta sig sam¬man för att försvara sin bygd. Det stora skep¬pet uppe på åsen var lätt att se från havet ochskulle visa sjöfarare att här fanns en aktiv för-svarsstyrka.

ÅkeOhlmarksdiskuterar i sin bokomgrav¬skeppet, om skeppssättningarna ev. kan sät¬tas i samband med ledungs- och tingsväsen-det. Han påpekar dock att Kåsebergaskeppetendast har 58 stenar och ej de 60, som krävsför att vara delbart med 12 (Ohlmarks 1946,s. 15 ff). Men det ursprungliga antalet är intesäkerställt. Vi har funnit stödpackning förytterligare ett block, och det kan ha funnitsfler.

Även som tingsplats kan stensättningen hafungerat, fastän det i så fall kan vara ensekundär användning. När människor har

12

iJåM

:I§LJ ' %

Fig. 4. Ales stenar vid restaureringen 1956. Foto Bertil Centerwall.

av det slag som gäller för andra skeppssätt-ningar. Detta gör att besökaren anar en speci¬ell innebörd, som del är lockande att försökaförstå.

Vid det arkeologiska studiet är framför allttre saker viktiga:1) Ales stenar bör i fråga om konstruktionen

med alla däri ingående element jämförasmed andra stensättningar med besläktadform i Norden.

2) Fynd och andra data inuti och strax intillanläggningen bör diskuteras med hänsyntill deras samband - eller inte samband -med Ales stenar. Det gäller vad som even¬tuellt fanns på platsen förestensättningenstillkomst (boplats, kultplats och/eller gra¬var), frågan om tidpunkten för och anled¬ningen till konstruktionen samt vad somhände sedan, dvs. hur länge och på vad sättman fortsatte att använda Ales stenar ochområdet däromkring. Man måsteövervägade olika tolkningar som framförts från ar-keoastronomisk sida, och man bör ha enbild av landskapets utseende och tillgäng¬liga resurser under olika perioder och om

befolkningsgruppernas ungefärliga stor¬lek och sociala struktur.

3) Om säkra gravfynd påträffas inom eller iomedelbar närhet till Ales stenar upp¬kommer frågan om hur dessa fynd skalltolkas (utöver det vanliga med dateringoch eventuell bestämning som mans- ellerkvinnograv). Det gäller innebörden, alltsåvad dessa olika fynd kan tänkas signaleraom människors uppfattning om livet, sam¬hället och övergången till en annan till¬varo. Fynd är inte bara ting utan ocksåmeddelanden, som åtminstone till en deloch mer eller mindre säkert kan tolkas idag, många generationer efter den tid dåde var aktuella och lättförståeliga för alla.

Det ärockså viktigt att försöka förstå hur män-niskor uppfattat det »rituella» landskapet. Varåsen ett sådant landskap och i så fall undervilka forntidsperioder? Och vad betydde deti så fall för människor?

Till sist: restaureringarna har givetvis varitangelägna för att bereda Ales stenar sin rättaplats bland landets främsta fornminnen. Men

13

' 1 ■

i-, , , J '

., j.,' ,i» i -

■

LJ\l MÿT{* i irjin

;4 flI i f f f :a A r. V * * It Itilt :

Fig. 5. Ales stenar vid restaureringen 1956. Framför den nordvästra stävstenen skymtar den s.k. altarstenen av har-debergasandsten (på baksidan med en skrovlig yta, som tolkats som inskrift). Foto Bertil Centerwall.

man beklagar djupt den bristfälliga doku¬mentationen 1916 och i än högre grad 1956,då man hade förväntat sig en betydligt utför¬ligare redogörelse för arbetet. Projektet styr¬des från Stockholm och var troligen av nöd¬vändighet snävt kostnadsberäknat. Det gälldeatt avlägsnaflygsand, resa stenaroch gräsbesåmarken innan det åter var turistsäsong. Menman kan tycka att det hade legat nära till handsatt utnyttja friläggningen av skeppets totalainneryta till någon form av undersökningsåsom renskrapning av åtminstone vissamindre arealer samt sondering med spettföreträdesvis längs mittlinjen. Att detta integjordes hade säkert flera orsaker, varav bristpå personal (situationen då var markantannorlunda än i dag) och medel var ett par.Årstiden, slutet av november och början avdecember, ansågs sannolikt vara lämpligeftersom man ville skynda sig att iordning¬ställa området. Men det varsamtidigt på grundav dis och mörker sämsta tänkbara tid fördokumentation i större skala. Fotograf BertilCenterwall från Lunds universitets historiska

museum tog ett par bilder, varav en visar helastensättningen efter avschaktningen (fig. 4)och en annan visar ena hälften, dock med vidförsta anblicken förvånande resultat (fig. 5).

Även om man vid olika tillfällen har be¬mödat sig om att söka klargöra vilka stenarsom står orubbade resp. är flyttade råder ännuovisshet om placeringen av enskilda block.Endast noggrant utförda fältarbeten skullekunna visa i vilken utsträckning Ales stenarav i dag överensstämmer med den ursprung¬liga stensättningen!

ReferenserAreskoug, H. 1978. Ales stenar, Alstenabjer, Alsmark

och Albo härad. Sydsvenska ortnamnssällskapets års¬skrift 1978. Lund.

Bergström et al. 1989 = Bergström, J.. Daniel. E„Hemer,E., Kornfält, K., Strömberg, M., Wikman, H. 1989.Ales stenar- stenarnas historia. Ale 1988: 4. Lund.

Bergström, J. 1990. Ett geologiskt studium av Alesstenar. Ysladiana. Ystad.

Björkhager.V. 1992. Kenotafer - finns de? En under¬sökning av gravmaterial från Uppland och Söder¬manland. Sem.upps. Uppsala universitet.

14

Ruslund. C. 1977. Ale - forntidsmatematiker oeh astro¬nom? Forskning och Framsteg 1 979:5. Solna.

Roslund, C. 1990. Alcs stenar i ett vidare perspektiv.Ystadiana. Ystad.

Sjöberg, R. 1993. Undersökning av block på Ales stenar,Skåne, med Schmidt Tesihammer. Centrum för Ark¬tisk forskning. Rappurt 24. L'nicå universitet.

Strömberg. M. 1982. Ingelstorp. Acta ArchaeologicaLundensia4: 14. Lund.

Strömberg, M. 1990. Vikingamonument eller maktsym¬bol i bronsåldersbygd? Ystadiana. Ystad.

Strömberg, M. 1991. Åler till Alos sienar. Ystadiana.Ystad.

Strömberg. M. 1 992. Fortsatta fältstudier vid Ales stenar.Österlen. Årsbok frän den samlade hembygdsrörelsenpå Österlen. Simrishamn.

Strömberg, M. 1994a. Kåsebergaåscn under tomtiden.Österlen. Å rsbok frånden samlade hembygdsrörelsenpå Österlen. Simrishamn.

Strömberg, M, 1994b. Har skeppssättningar haft olikainnebörd? Frän Viitteryd till Kåsebcrga. Fynske min¬der. Odense Bys Museer. Odense.

Strömberg, M. 1995. Teater, musik, poesi och bröllopvid Ales stenar. Nutidsmänniskors behov av fomtidahelgedomar. Ale 1995: 1, Lund,

Strömberg, M. & Roslund, C. 1991. Ales stenars date¬ring. Ale 1991:2. Lund.

Åberg. G. 1960. Kring Ales stenar. Sagaoeh sanning omskeppssättningen vid Kåseherga. Skånes hembygds¬förbunds årsbok. Lund.

Burenhult, G. 1991. Arkeologi i Sverige 2. 2:a upplagan.Höganäs.

Dalgas Christiansen, K. 1992. Astronomical and geome¬trical structure in Ales stenar. Manuskript.

Henriksson, G. 1994. Arkeaasironvmi i Sverige. Andraupplagan. Astronomiska Observatoriet i Uppsala.

Håkansson. L. 1984. Mitt Kåseherga. Ystadiana. Ystad.Jacobsen, L. & Moltke, K. 1942. Danmarks Runeind¬

skrifter. Texl. Kbhvn.Jarlsbo. L. 1994. Halsring bevis för all Ales sienar var

offerplats på bronsåldern. Ystads Allehanda 5.121994.

Larsson, G. 1989. Ledung, ledungsskepp och territoriellindelning. Sem.upps. Uppsala universitet.

Lind, G. 1977. Har skeppssättningar haft en astronomiskfunktion? Elementa 6U (1977: 3).

Ljunggren, K. G. I960. Ales stenar. Ln lömminnesgruppi filologisk belysning. Sydsvenska ortnamnssällska¬pets årsskrift 1959-1960, Lund.

Montelius. O. 1917. Stenskeppet vid Kåseherga. Min¬nesskrift 1907-1917 utgiften af Ystads fornminnes¬förening. Ystad.

Myllenberg, B, 1995. Visar Ales stenar antalet soltim¬mar aret runt? Popular Arkeologi 13:1. I.uleå.

Nilsson. H. ]995.Vinlersolstånd och Ales stenar. -Reslyslen kejsare svaret på Ales gåta? - Den ungeAle och cn kejsares väg. - »Vi skall bygga Heliospokal». Skånska Dagbladet 12.2, 19.2, 26.2 och 5.31995.

Ohlmarks, Å. 1946. Gravskeppet. Lund.

15

Trekungaslaget vid Helgeå

Av Ove MobergThulehemsvägen 5, 22467 l.und

Slaget vid Helgeå, som sannolikt utkämpades år 1026, intar en central plats i dc nordiska länder¬nas äldsta historia. Det var den danske kungen Knut den store som drabbade samman med OlavHaraldsson (Olav den helige) av Norge och sveakungen Anund Jakob. Slagets förlopp är emel¬lertid omstritt, och de vittnesbörd som finns är motsägelsefulla. I föreliggande artikel tecknas bak¬grunden till slaget, ett försök görs att utreda själva händelseförloppet och följderna klarläggs.

En av de skånska kyrkor som ärkebiskopAbsalon lät uppföra ligger i Norra Åsum, näraHelgeås gamla mynning i Hanöbukten. Sombyggherre måste ärkebiskopen ha besöktplatsen, säkerligen åtföljd av sin sekreterareSaxo. I sin berömda historia om danernas be¬drifter berättar nämligen denne, att Knut denstore efter drabbningen vid Helgeå mot dennorske kungen Olav den helige och en meddenne allierad svensk styrka lät med hjälp avbåtshakar och bottengarn fiska upp landsmänsom omkommit i slaget och jordfäste dem iÅsum. Uppgiften därom har sannolikt för¬medlats till Saxo genom en lokal tradition omdet sägenomspunna slaget. Den vetgirigeklerken har tydligen även besökt platsen fördrabbningen. Hans skildring av denna stäm¬mer nämligen överens med de topografiskaförhållanden, som då rådde vid Helgeås ut¬lopp. Då låg Helgeås mynning vid Åhus. På1770-talet fick ån sitt nuvarande sydligareutlopp,

Få händelser i Nordens historia undervikingatiden är så belagda i samtida ochsenare källor som slaget vid Helgeå. Knut denstore själv omnämner i ett brev 1027 till sinaengelska undersåtar att han utkämpat enframgångsrik drabbning mot grannfurstar,som angripit Danmark. Slaget är noterat i denanglosaxiska krönikan och besjunget av sam¬tida isländska skalder. Förutom av Saxo är det

utförligt behandlat i medeltida isländskahistoriska verk.

Tyvärr lämnar källorna till slaget motstri¬dande uppgifter, både om dess förlopp ochdess utgång. Därför har forskarna ej kunnatenas i sina skildringar av slaget. F. M. Sten-ton, den framstående kännaren av det anglo¬saxiska folkets historia, förklarade i sitthuvudverk om detta folks öden, att han efteratt ha genomgått samtliga källor till slaget vidHelgeå funnit, att deras uppgifter är så kon¬trasterande att han ej kunnat få någon klarhetom händelseförloppet (Stenton, Anglo-SaxonEngland s. 404).

I det följande skall ett försök göras attbringa klarhet idet händelseförloppsom leddetill slaget vid Helgeå, dettas förlopp ochutvecklingen efter drabbningen. Framställ¬ningen bygger främst på samtida skalde¬dikter,den anglosaxiska krönikan och brev avKnut den store. Dessutom har jag begagnatmig av uppgifter i medeltida historiskaprosaverk, vars författare haft tillgång till nuförlorade källor, Florence of Worcester, Wil¬liam of Malmesbury och Snorre Sturlasson.

De nordiska folken under vikingatidenFöre 800-talet bygger vår kunskap om ut¬vecklingen i Norden huvudsakligen påarkeologiskt material. Enstaka notiser i ut¬ländskaannalerochhistorieverkspridernågot

16

i slutet av 800-talet till härskare även överVestlandet och Tröndelag. Efter hans bort¬gång omkring år 940 uppstod strider mellanhans arvtagare. Harald Gormsson blandadesig i dessa och blev erkänd som Norges över¬kung. Landet splittrades i mer eller mindresjälvständiga bygderiken. Ett nytt enande avNorge genomfördes av Olav Tryggvesson995. Sven Tveskägg bildade med den sven¬ske kungen Olof Skötkonung och en norsk jarlen koalition mot Olav Tryggvesson som blevbesegrad är 1000. Danmarks kung blev återNorges nominelle härskare.

Hur de svenska folkstammarna, av vilkasvearna och göterna var de mest kända, ena¬des är höljt i dunkel. Missionären Ansgarbesökte Sverige i mitten av 800-talet. I hanslevnadsbeskrivning författad av Rimbert,hans efterträdare som ärkebiskop i Hamburg-Bremen, är något göternas rike ej omnämntoch existerade sannolikt ej heller. I slutet av900-talet var ErikSegersäll svensk kung. Hanefterträddes av sonen Olof Skötkonung, somlät döpa sig. Då Olof Skötkonung i sitt kristnanit sökte omvända svearna, revolterade dessaenligt vad Adam av Bremen berättar i sin his¬toria om missionen i Norden och förmåddekungen att flytta till Västergötland.

ljus över de nordiska folkens historia. Med800-talet blir det skriftliga materialet rik¬haltigare och ger oss möjlighet att följa ut¬vecklingen för de nordiska folk som kämpadevid Helgeå.

Under århundradena närmast före år 1000bildades de nordiska staterna. Vikingatågenförde nordborna i kontakt med det övrigaEuropa. De skatter, främst i form av silver¬mynt, som då vällde in i Norden skapademateriella möjligheter för den politiskamaktens utövare alt föra en aktivare politik äntidigare. Sotn en följd av den närmare kon¬takten med Västeuropa vann kristendomeninsteg i Norden. En dansk statsbildning fram-träderomkring år800. Vid fredsförhandlingarmellan franker och daner år 810 var Danmarkrepresenterat av åtta stormän som är namn¬givna i de frankiska annalerna. Omen av dem,Osfrid, är angivet att han var skåning. Det ärtroligt att inte bara Skåne utan även de övrigahuvudlanden i Danmark var representerade ifredsdelegationen. Denna danska statsbild¬ning, som framträder i början av 800-talet, varlöslig. Landet skakades av inre oroligheteroch invasioner från Sverige och Norge. Dan¬marks slutliga enande är förevigat på den be¬römda runstenen i Jellinge, på vilken HaraldGormsson lät inrista sina bedrifter:

Harald konung lät uppföra dessa högar efterGorm sin fader och efter Tyra sin moder,den Harald, som erövrade hela Danmark ochNorge och kristnade Danmark.

Haralds son och efterträdare Sven Tveskäggföretog flera vikingafärder i västerled. Dekröntes med den danska erövringen av Eng¬land 1013. Vid Svens död följande år gick detdanska herraväldet över det anglosaxiskariket förlorat. Svens son Knut måste med dendanska vikingahären lämna öriket. Hemma iDanmark utrustade han en ny expeditions-styrka, angrep med denna England 1015 ochblev följande år erkänd som landets kung.

Vestfolds kung Harald Hårfager gjorde sig

Det svensk-norska anfallet på DanmarkSlaget vid Helgeå utlöstes av motsättningenmellan Knut den store och Olav Haraldsson,Norges blivande helgonkung, Denne hadeliksom Olav Tryggvesson i sin ungdom före¬tagit omfattande vikingafärder och även del¬tagit i striderna i England mellan danskarnaoch anglosaxama. Medan Knut var upptagenav kampen om herraväldetöverEngland, åter¬vände Olav Haraldsson 1015 till Norge ochlyckades underläggasig detta I and. En av hansviktigaste uppgifter som nybliven norsk kungvar att söka få fred med Sverige. Svenskarnahade deltagit i kampen mot Olav Tryggvas-son och tillerkänts efter dennes nederlag

17

var en konflikt mellan dem oundviklig. Påbåda sidor vidtog man åtgärder för den stun¬dande kraftmätningen. Knut rustade sin flottaför färden över Nordsjön. Olav stämde mötemed sin svåger Anund Jakob, som liksom sinfader uppehöll sig i Västergötland efter denhedniska revolten i Mälarområdet. Svågrarnamöttes enligt Snorre i Kungälv. Mötet ägdeenligt samma uppgiftslämnare rum undervänskapliga förhållanden med riklig förpläg-nad; mellan gästabuden höll svågrarna hem¬liga överläggningar; vad dessa förhandlingarsyftade till skulle enligt Snorre snart blivauppenbarat.

Snorres uppgift om mötet mellan Olav ochAnund Jakob är ej styrkt av någon samtidakälluppgift. Det är dock höjt över varje tvivelatt överläggningar ägt rum mellan norrmänoch svear hur länderna skulle förhålla sig tillKnut den store. Resultatet av överläggning¬arna blev, att Sverige och Norge skulle riktaett anfall mot Danmark, medan Knut uppehöllsig i England. I strof 4 av Sigvat Skalds drapaom Knut den store heter det nämligen:

Det omtalades, alt desvala kölarna susadenorrifrån med kungen (Olav)till det flata Själland;men Anund drog meden annan, en svensk här,vid årtullen mot danerna,

Det kombinerade svensknorska anfallet påDanmark kan inte ha företagits utan före¬gående överläggningar mellan de norska ochsvenska ledarna. Inte bara Olav tog kontaktmed svenskarna. Så gjorde enligt Snorre ävenKnut den store. Den isländske författaren,som hämtat sina uppgifter från cn nu förloradsaga om Knut den store, berättar att Knut gavAnund Jakob värdefulla gåvor och försäk¬rade, att svenskarna inte hade något att frukta,om Norge kom under danskt herravälde. ISverige, där den politiska ledningen utövadesav Anund Jakob i Västergötland och höv-

Bohuslän och några gränsområden i Trönde-lag. Fientligheter uppstod i dessa områdenmellan svenskar och norrmän. För att få slutpå dessa sände Olav sin hovskald SigvatThordsson till sveahövdingen Ragnvald, somefter Olof Skötkonungs fördrivning till Väs¬tergötland tydligen övertagit den politiskaledningen i Mälarområdet. I sin stora diktÖsterfärdsvisor redogör Sigvat för sina för¬handlingar med Ragnvald. Dessa var enligtskalden mycket besvärliga. Med hjälp avRagnvalds söner Ulf och Eilif lyckades skal-den-ambassadören få till stånd cn fred mellanOlav och svearna. Även med den till Väster¬götland fördrivne Olof Skötkonungs son,Anund Jakob, lyckades Olav uppnå fredligaförhållanden och äktade hans syster Astrid.

Medan Knut erövrade och befäste sinställning i England, regerades Danmark avbrodern Harald. Då denne avled 1018 begavsig Knut till hemlandet och utsågs till bro¬derns efterträdare. Av faderns välde befannsig då endast Norge utanför sonens maktsfär.Det var ej den unge kungens avsikt att dettaland i längden skulle stå utanför hans välde.Han sände enligt den engelske krönikörenFlorence of Worcester guld och silver till ut¬valda norrmän med uppmaning till dem altöverge Olav. Uppgifter därom bekräftas avSigvat Skald. Denne beskyllde i en dikt med¬lemmar i Olavs hird för att ha mottagit gåvorav Knut och klagade bittert över människor¬nas svaghet inför guldet.

Sedan Knut med gåvor förvärvat anhäng¬are i Norge, inledde han en diplomatisk aktionmot Olav. Han sände till Norge en delegationsom till Olav överlämnade en skrivelse frånsin herre. I denna krävde Knut, att om Olav ifortsättningen ville vara Norges kung måstehan av Knulmottaga landet som län. Olav sva¬rade enligt Snorre, att Knut borde hålla måttapå sin glupskhet och undrade om Knut ensamskulle råda över alla länderna i Norden.

Efter Olavs avvisande svar på Knuts krav

18

dingen Ragnvald och dennes söner Ulf ochEilif i Mälarområdet, måste man ingående haövervägt, ur man skulle ställa sig till konflik¬ten mellan Knut den store och Olav den he¬lige. Den svenska ledningen kom tydligen tilldet resultatet att det låg i Sveriges intresse attKnuts expansiva planer i Norden hejdades.Därför beslöt man att samverka med Olav.Man ansåg tydligen även att det var bättre attförekomma än förekommas. Som det framgårav den ovan anförda dikten av Sigvat anföllOlav Själland. Den svenska flottan som här¬jade utmed de skånska kusterna stod enligtden anglosaxiska krönikan under Ulfs ochEilifs befäl. Enligt Saxo inföll Anund Jakobmed en landhär i Skåne, vilket förefallit san¬nolikt med hänsyn till att han uppehöll sighuvudsakligen i Västergötland.

Saxo återger en skånsk tradition om hurKnut fick vetskap om det svensknorskaanfallet på Skåne och Själland. Enligt Absa¬lons sekreterare seglade bonden Håkan iStångby utanför Lund till Knut i England ochunderrättade kungen om anfallet på Skåne.Knut belönade enligt Saxo bonden med tvåskånska jordegendomar.

Då Knut fick vetskap om att hans arvlandanfallits av norska och svenska styrkor, beslöthan att upptaga kampen mot angriparna ochlät sätta sin flotta i stånd för färden över Nord¬sjön. I England befann sig då skalden Sigvat.Han hade företagit en handelsresa till Nor¬mandie och begivit sig därifrån till England.Där uppsökte han Knut. Som andra nordiskafurstar skattade denne de isländska skaldernahögt och försökte förgäves få Sigvat att trädai sin tjänst. Kungen log ej illa upp skaldensavslag på hans erbjudande utan lät sannoliktSigvat till och med följa med ombord på ettav hans skepp under seglatsen över Nordsjön.Sigvat har nämligen i sin drapa om Knut gettsituationsbilder från danskengelska flottansfärd över Nordsjön från England till Lim¬fjorden. I strof 8 av sin Knutsdrapa besjunger

skalden den danskengelska flottans seglatsöver Nordsjön:

Och furstens drakarbar blå segeli rån vid medvinden.Hans seglats var ståtlig.De skepp som komseglande västerifrångled fram på böljanöver Limfjorden

Närmare en verklighetsskildring av cn seglatsöver Nordsjöns vågor kan man knappastkomma, Det är unikt, att vi genom ettögonvittnes skildring kan följa förspelet tillen av de viktigaste händelserna i Nordenshistoria i böljan av 1000-talet slaget vidHelgcå.

Sigvat fortsatte till Norge.Från Limfjordenvände sig Knut mot Själland, där Olav enligtSigvat härjade och enligt Saxoförsökte förmåsjällandsboma att underkasta sig honom. VidKnuts ankomst till Själland seglade Olav medsina skepp till Hanöbukten och förenade sigmed den svenska flottan, som upphöll sig där.Den danskengelska flottan följde efter. Upp¬laddningen till drabbningen mellan Knut denstore och hans nordiska motståndare var full¬bordad. (Om Bo Gräslunds försök att flyttaslaget vid Helgeå från Skåne till Uppland, seScandia 1986 och 1987.)

Olika skildringar av slagets förloppDel första omnämnandet av en drabbningmellan Knut den store och hans nordiskagrannfurstar gjordes av Knut själv. Han före¬tog en resa till Rom våren 1027 och var när¬varande vid kejsar Konrad II:s kröning i denheliga staden den 26 mars 1027. Hans närvarodär är bestyrkt av kejsarens kapellan Wippo.I ett brev till sina engelska undersåtar, skrivetunder återfärden från Rom, omnämner kungenatt han 1änge tänktföretaga resan till Rom menatt han hade måst uppskjuta den på grund avmellankommande hinder.Dessa hade utgjorts

19

.jts mT .

lan«A, <*íklKÍIMt 'J

> «sLN«wnranr zmpm'vÆ'j«SU*

V tjvuwululm. ■*Fie& cQ. k .r*7 1(U>«J*

i louAyU& •, ✓vrr W»%rz.° Lrm».rr føipltCfvfio._ K«rcÿ*rcLAr .

í_ÿTW— Hfe-iÿn *v'<\<\J«r. miö(<jvarimr .V— Jÿ«ít VVa.o.tiir. <cK.cSROÿk.

ffSÄÿbw 'Jjí-jSÍ- 5uut#iu»ÿk.Jft'ÁlUWí-foiTC ÍKOqk. líu

í>in<|* -•! J .•

WÍ*.

WfL2ääß-*.y-V-WkiWw%f90

norum*: >•

la_K'ótnp»

Å _jísKxiívÿcr .“a? arnaí.

vrv

CJUMn« »• '.

Helgeås utlopp 1684 enligt von Buhrmans Skånekarta.

av att grannfolken anfallit honom och sökt be¬röva honom kronan och livet; de hade emel¬lertid inte lyckats och kungen hoppades atthan även i fortsättningen skulle kunna krossaoch förinta alla sina motståndares makt ochstyrka.

Det angrepp på Danmark av grannfiirs-tama, vilket Knut den store omnämner i bre¬vet till sina anglosaxiska undersåtar, måste havarit Olav den heliges och Anund Jakobsanfall, som utmynnade i slaget vid Helgeå. DåKnut företogsin resa till Rom vårvintern 1027efter det att detta slag utkämpats men ianslutning till det, måste drabbningen vidHelgeå ha utkämpats sommaren eller hösten1026.

Året efter det att Knut i brevet till sinaundersåtar omtalat att han slagit tillbaka sinagrannfurstars anfall, besjöngs slaget vid Hel¬

geå av skalden Ottar Svarte, som antagits havariten släkting tillSigvat.Ottar varden verk¬lige hovskalden bland de isländska diktarna.Han framförde hyllningskväden inför OlofSkötkonung, Olav den helige och Knut denstore. Den sistnämndes bedrifter besjöng hani sin Knutsdrapa, som han framförde införkungen och dennes hird, då Knut år 1028angrep Norge och fördrev Olav den heligefrån landet. Om slaget vid Helgeå handlarföljande strof i Ottars Knutsdrapa:

Givmilde konung, du slogsvearna vid Helgeå,där ulvinnan fickmycken ulvamat;du försvarade landetmot två furstar,där korpen inte svalt;du handlade rasktgentemot männen.

20

återvände han Lill sitt hemland Sverige. Härförmådde han Anund Jakob att angripa Dan¬mark både till lands och till sjöss. Själv fickhan befälet över den svenska ilottan. Då Knutfick veta att den svenske kungen infallit iSkåne med en här och Ulf jarl låg med densvenska flottan i Helgeås mynning, drog hansjälv i fält i Skåne och slog svenskarna vidStångeberg. Dåhans flottbefälhavare fick vet¬skap om Knuts seger, ville de inte vara sämreoch beslöt att angripa den holme i Hclgeå påvilken svenskarna förskansat sig. Genom enlist av Ulf drunknade många av Knuts män.Ulf lät dock sitt manskap dra sig undan ochKnut fiskade följande dag upp de drunknadeoch begrov dem i Åsum.

Snorre Sturlasson ger en helt annan skild¬ring än Saxo av slaget vid Helgeå. Då Olavden helige och Anund Jakob som anfallitSjälland och Skåne, erhöll underrättelse omatt Knut anlänt till Danmark med en storstridsstyrka, seglade de enligt Snorre tillHanöbukten och ankrade i Helgeås mynning.Efter rådplägning bestämdes att Olav skullemed sill manskap bege till den sjö, från vilkenHelgeå flyter, dvs. Hammarsjön vid nu¬varande Kristianstad, och vid åns utlopp fränsjön anlägga en fördämning, Anund Jakobstannade kvar med flottan i åmynningen. Dåden danska flottan en allon nalkades Helgeå,lät Anund Jakob ro ut sina och Olavs skeppfrån mynningen och underrättade Olav omfiendeflottans ankomst. Knut ansåg, att detvar för långt lidet på kvällen för att börja enstrid. Han lät en del av sina skepp ankra iåmynningen och återstoden utanför. När detdagades, märkte hans män till sin för¬skräckelse att en flodvåg med stora stockarvar på väg mot de danska och engelska skep¬pen. Olav och hans män hade brutit fördäm¬ningen längre upp i ån. Stor förödelse åstad¬koms bland Knutsskepp. Kungensegen drakedrev redlöst mot den svenska flottan. Denangreps från alla häll men genom ett ingri-

Medan Knut den store i sitt brev endastomnämner att han slog tillbaka grannfolkensanfall, utsäger Ottar Svarte i sin dikt, att denför Knut framgångsrika kampen utkämpadesvid Helgeå. Att Knut levererade drabbningvid Helgeå framgår även av annalen för år1025 i den anglosaxiska krönikan:1025. Detta år for kung Knut till Danmark medskepp till holmen vid den heliga ån, och därkom emot honom Ulf och Eilif och en övermåttanstor här, både landhär och flotta, från Svitjod,och där blev många dräpta för Knut, både danskaroch engelsmän, och då hade svenskarna valplatsen.

Uppgiften i krönikan, att svearna hade val¬platsen, har tolkats med att de besegrade Knutvid Helgeå. Även andra tolkningar har fram¬förts. Språket i den anglosaxiska krönikan ärpoetiskt ålderdomligt, och annalen om slagetvid Hclgeå nedtecknades först på 1050-talet.Det förefaller, som om annalisten varit tvek¬sam om vad som hände vid Helgeå. Dennatveksamhet delar han med medeltida ochmoderna historiker.

Oavsett hur den anglosaxiska krönikansuppgift om utgången av slaget vid Helgeåskall tolkas, framgår det klart av Knut denstores brev till de anglosaxiska undersåtarnaåret eller drabbningen och av Ottar SvartesKnutsdrapa, alt slaget vid Helgeåslutade mednederlag för Knuts motståndare. Det måstedock ha hänt något under drabbningen somåstadkommit förvirring bland de medeltidaförfattare, som skildrat händelsen. Det fram¬går bl.a. av Saxos och Snorres redogörelserför drabbningen.Saxo bygger sin skildring avslaget delvis på skånska traditioner. Huvud¬personen hos Saxo är Knuts svåger Ulf, fadertill Sven Estridsson, som erhållit sitt familje¬namn efter sin moder, Knuts syster Estrid. Ulfgörs av Saxo till svensk och var enligt dendanske författaren cn stor ränksmidare. Hantog tjänst hos Knut och lyckades genom ettsvekfullt handlandeförmå KnutssysterEstridatt äkta honom. För att undfly Knuts hämnd

21

fursten, som var kärför kejsaren ochälskad av påven fickdel av Roms berömmelse.

Knuts resa till Rom ägde rum våren 1027. Hanvar som ovan omnämnts närvarande vidkejsar Konrad II:s kröning i påvestaden. FrånDanmark, där han uppehållit sig efter slagetvid Helgeå, färdades han till Rom utan attdessförinnan ha besökt England. Detta fram¬går av det brev, som Knut skrev på återvägenfrän Rom.1 brevet förklarade han att han efterbesöket i Rom var på återfärd til! Danmarksamma väg som han farit till Italien. Anled¬ningen att han återvände till Danmark var,skrev han, att han hade för avsikt att krossasina fiender som förgäves anfallit landet; förstsedan han åstadkommit fredliga förhållandenför sina danska undersåtar ämnade han åter¬vända till England, vilket han trodde skullekunna ske sommaren 1027.

Av Knuts brev till sina engelska undersåtarfår vi veta, att han efter att ha slagit tillbakadet svensknorska anfallet mot Skåne ochSjälland skulle återvända till Norden för all

definitivt göra upp räkningen med Danmarksfiender. De danska undersåtarna skulle kunnaleva utan fruktan för nya anfall från grann¬folken. Det härnadståg som Knut enligtskalden Sigvat hade i sinnet, gällde Sverige.William of Malmesbury skriver i sin historiaom dc engelska kungarna, att Knut riktade ettanfall mot svearna. »Dessa var» förklaradeWilliam »grannar till danema och genomihärdigastämplingar förtjänta av Knuts vrede.Först råkade han i bakhåll och förlorademånga av sina män. Men till sist ordnade hansina styrkor och drev de påträngande på flyk¬ten. Ledarna Ulf och Eilif tvang han att kapi¬tulera.» (WoM De gestis regum anglorum, Is. 220)

Några omständigheter talar för William ofMalmesburys uppgift om att Knut den storeefter återkomsten från resan till Rom riktade

pande av Ulf Jarl räddades Knut. Flottornaskildes därefter.

I motsats till Saxo kände Snorre ej tilltopografiska förhållanden vid Helgeås nedrelopp. Dessa tillåter ej en fördämning som denSnorrebeskrivit.Snorrehardockejsjälv hittatpå den utan övertagit berättelsen därom frånäldre isländska prosaverk om Olav den helige.Det äldsta av dessa låter för övrigt Olav ut¬kämpa två slag vid Helgeå. Det var under detandra slaget, som Knuts skeppskadades av deframforsande vattenmassorna. Författaren tillden äldsta sagan om Olav den helige konsta¬terade vemodigt, att de källor han hade attarbeta med när han skulle skildra slaget vidHelgeå, var dunkla. Det måste även efterföl-jane forskare konstatera.

Uppgifterna i de islänska prosaverken omden verklighetsfrämmande uppdämningen avHelgeå vittnar om att man på Island liksom iEngland haft kännedom om att det i stridenmellan Knut och hans nordiska grannfurstarhänt något, som orsakade Knut stora förlus¬ter. Liksom hosSaxo spelade även hos SnorreKnuts svåger Ulf en viktig roll i slaget vidHelgeå.Snorre låter dock Ulf kämpa på Knutssida. Anledningen till att Saxo och Snorreplacerar Knuts svåger Ulf på olika sidor islaget vid Helgeå är att det fanns två anförarei drabbningen med namnet Ulf, dels Knutssvåger, dels Ulf Ragnvaldsson, som tillsam¬mans med brodern Eilif ledde den svenskaflottan. Detta förhållande har lett till förvir¬ringen bland slagets skildrare.

Knut den stores anfall på Sverige och NorgeSigvat avslutade sin drapa om Knut den storemed att omnämna, att Knut efter att ha slagittillbaka anfallet på Själland och Skåne före¬tog en pilgrimsfärd till Rom:

Kungen, som hadehärnadståg i sinnet,fick lust av vandramed staven i handen;

22

Ottar Svarte var en av Olof Skötkonungshovskalder. Efter giftermålet mellan Olav denhelige och Olof Skölkonungs dotter Astridföljde skalden den svenska prinsessan tillNorge, vilket för övrigt den norske kungen ejgillade. Skalden har sannolikt även efter dethan lämnat Sverige hållit sig underrättad omutvecklingen i detta land. När han i en diktsom framförts inför Knut omgiven av sin hird,kallar honom för svearnas betvingare, Svfaþröngvir,»densom sätter svearna i trångmål»,talar detta för att Knut anfallit Sverige ochbesegrat svenskarna. Delta hade hade hanenligt Rombrevet för att avsikt att göra för atthans danska undersåtar ej skulle behöva levai fruktan för nya anfall från grannlandet.

Enligt William of Malmesbury var Ulf ochEilif svearnas ledare, reges, när Knut den storeriktade sitt anfall mot Sverige. Det var sammabrödrapar, som enligt den anglosaxiskakrönikan ledde den svenska flotta, som käm¬pade mot Knut vid Helgcå. De hade spelat enavgörande roll, när Sigvat Skald lyckadesåstadkomma fred mellan Olav den helige ochderas fader Ragnvald, som tydligen lett denhedniska revolten mot Olof Skötkonung.Efter William of Malmesburys omnämnandeatt Ulf och Eilif stod i spetsen för svearnasstridskrafter, när Knut anföll Sverige ochtvangdem att kapitulera råder tystnad om demsom svenska ledare. Snorre omnämner iHeimskringla att Ragnvald, Ulfs och Eilifsfader, slutade sina dagar i Aldeigjuborg, sta¬den Ladoga i det nordiska vikingaväldet vidden stora insjön med samma namn. Att Eilifvistades på andra sidan Östersjön efter 1030är bestyrkt av en dikt av skalden TjodolfArnorsson, enligt vilken Eilif var den ena avnovgorodhövdingen Jaroslafs befälhavare;den andre var Olav den heliges halvbroderHarald Hårdråde, som efter broderns död påStiklastads slagfält lämnade Norge och tjänst¬gjorde några år som väringamas befälhavarei Konstantinopel innan han återvände till

ett angrepp mot Mälarområdet och tvangsveahövdingarna att kapitulera. Flera mynthar påträffats som präglats i Sigtuna ochförsetts med inskriptionen CNUT REXSV(ecorum), »Knut svearnas kung». Dessamynt vittnar om att Knut åtminstone tempo¬rärt härskat över Mälarområdet. De har präg¬lats i slutet av 1 020-talet och är imitationer avengelska förebilder. Det brev, som Knut pååterfärden från Rom skrev till sina engelskaundersåtar, har endast bevarats i en latinskversion från slutet av 1000-talet. 1 denna hari Knuts titulatur angivits,att han var kungöverhela England, Danmark och Norge samt överen del av svenskarna, rex partis Suanorum.Det har ifrågasatts, om en titulatur i ett sådantdokument har något bevisvärde. I självabrevet omnämner Knut, att hans undersåtarendast utgjordes av danskar och anglosaxare.Dessutom har man anfört mot uppfattningenatt Knut den store skulle ha härskat överMälarområdet att ett sådant innehav ej är om¬nämnt i det samtida källmaterialet. Titulatu¬ren i Knuts brev till de engelska undersåtarna,låt vara i en sen översättning, att han var kungöver en del av svenskarna, vittnar dock om attman i England i slutet av 1000-talet hade denuppfattningen, att Knut den store härskat överen del av Sverige.

En av stroferna i skalden Ottar SvartesKnutsdrapa bekräftar William of Malmes¬burys uppgift om att Knut den store anfallitSverige och tvingat detta lands ledare tillkapitulation. 1 den aktuella dikten skildrar denisländske skalden huvudsakligen Knutsstrider i England, som ledde till att Knut blevlandets regent. En av stroferna lyder:

Du kämpade i det grönaLindsey furste;vikingarna härjadedär som dc ville.I din vrede bragte du,svearnas betvingare,sorg blend engelsmännenöster om Ouse.

23

Norge. Ulf och Eilif Ragnvaldsson lämnadetydligen Sverige sedan de besegrats av Knutden store. Detta kan förklara den tystnad sområder om dem i källmaterialet efter 1027.

Det danska herraväldet över Mälarområdetvarade inte länge. Dä Knut den store avled1035 hade det med all sannolikhet upphört.Det är ej omnämnt i Gesta Cnutonis somskrevs några år efter kungens död. I sitt brevpå återvägen från Rom förklarade Knut, atthan hade för avsikt att trygga sina danskaundersåtar för anfall från de nordiska gran¬narna, Med erövringen av Mälarområdet1027 hade han fullgjort en del av löftet. Föl¬jande år seglade han med sin flotta ännu engång över Nordsjön, denna gång med Norgesom mål. Olav den helige hade med sin inri¬kespolitik skaffat sig många motståndarebland de norska stormännen. Olav kunde ejbåda upp tillräckligt med folk för att kunnakämpa mot angriparen. Han måste lämnalandet och slog sig ner i Gårdarike. År 1030återvände han till hemlandet och mötte sittöde på Stiklastads slagfält. Under Knutsålterstående regeringstid behövde hansdanska undersåtar ej frukta något anfall frångrannarna.

ReferenserAdam av Bremen, Historien om Hamburgsstiftet. Stock¬

holm 1984.Anglo-Saxon Croniele, översatt av Dorothy Whitelock.

London 1961.English historical documents, cd. Dorothy Whitelock,

London 1955.Florence of Worcester. Chronicon ex chronicis, ed. V.

Thorpc. London 1848.Bo Gräslund. Knut den store och Sveariket, Scandia

1986.Heimskringla, cd. Bjarni Aclalhjamarson, lslen/k fomril

1941.Ove Moberg, Olav Haraldsson, Knut den store och

Sverige. Lund 1941Ove Moberg, Slaget vid Helgeå och dess följder, Scan¬

dia 1987.Saxo, Gesta Danorum, ed. Olrik-Rteder, Köpenhamn

1931.Den norsk-isländska skaldediktningen, cd. E. A. Koek,

Lund 1946.F. M. Stemon. Anglo-Saxon England. Oxford 1971 ,

W'illiam of Malmesbury, De gestis regum anglorum„ed.W. Stubbs, London Wiponis Vila Chuonradi, ed. G.H. Pertz, Hannover 1854.

24

Thomas Thomæus sjöresa från Karlskronatill Svensksund 1790

Av Lars HallbergRiksarkivet, Box 12541, 10229 Stockholm

I Riksarkivet finns en volym med en litensamling av brev och andra handlingar, somtillhört skepparen Thomas Thomæus i Karls¬krona. Handlingarna består av ett större antalmottagna brev, några egna koncept (däriblanden skildring av Thomæus resa med briggenCharlotta från Karlskrona tillSvensksundochflottslaget mot ryssarna den 9 juli 1790).skeppsräkningar, avskrifter av engelska visoroch en skildring på blekingsmål av en lols-ning, allt hänförligt till tiden 1788-1791.Handlingarna finns som ett separat arkiv i an¬slutning till Kommerskollegiets arkiv. En delav handlingarna låg tidigare i kollegiets ar¬kivserie processakter (»Handlingar hörandetill åtskillige gl. skeppare rättegångar»).1

Sverige var 1788-1790 i krig med Ryss¬land- Gustav III var den verkligt ansvarige förkrigets utbrott och målet för hans krigspolitikvar en gränsrevision (att få tillbaka de delarav Finland som avträtts 1721 och 1743), ettslut på den ryska inblandningen i Sverigesinre angelägenheter och en allmän höjning avlandets internationella anseende. Krigsopera¬tionerna 1788 och 1789 medförde inget av¬görande, inte heller 1790års smärre fälttåg tilllands. Viktigast var de svenska sjöoperatio-nema i Finska viken 1790.

Skärgårds- och örlogsflottorna med över30000 man ombord, däribland konungen ochhertig Karl, blev instängda av fienden i Vi-borgska viken. Genom en djärv utbrytningden 3 juli 1790, kallad Viborgska gatloppet,avvärjdes en katastrof. Örlogsflottan mistedock en tredjedel av sin styrka. Slaget vidSvensksund den 9-10 juli mellan de båda

skärgårdsflottoma blev däremot en storsvensk seger. Ryssarna förlorade mer än 50fartyg och minst 9000 man, mest fångar,svenskarna endast sex fartyg och omkring 300man. Fredsförhandlingar kunde nu inledas,vilka utmynnade i freden i Värälä den 14augusti 1790 utan landavträdelser.

Thomas Thomæus var född 1762, sannol ikti Karlskrona,och växte uppi Ivösocken i Kris¬tianstads län där fadern blev kyrkoherde 1767.Den 27 juni 1788 fick han burskap i Karls¬krona som skeppare2 och han förde sedanolika fartyg som tillhörde handlanden JohanPetter D’Ailly. De äldsta breven i del lillaarkivet är ställda till Thomæus, då han med sittskepp befann sig i Bordeaux sommaren 1788.De flesta breven är från hans uppdragsgivareD’Ailly i Karlskrona, från modem och sysko¬nen Lisa, Gustaf, Christian och Per samt frånmamsell Britt-Marie Leufström.

Av den yngre brodern Gustafs brev 2 fram¬går att Thomas Thomæus 1789 funderade påatt bli militär. Som en försmak på en sådanbana kan man kanske se hans resa till Finskaviken under sjökrigsoperationema mot Ryss¬land sommaren 179Ü. Den svenska flottanhade seglat ut från Karlskrona på valborgs¬mässoaftonen. Även D’Ailly ställde fartyg idensvenska flottans tjänst; Thomæus var kap¬ten på hans brigg Charlotta. Hans skildring avsjöresan och slaget vid Svensksund är ställdtill mamsell Britt-Marie Leufström, som varbosatt på Årups gård i Ivetofta socken. Viddenna tid bodde hans mor i grannsocknen Ivöoch systern Lisa omväxlandedäroch på Årup.Berättelsen tar sin början vid juni månads in-

25

gång J790 i Karlskrona, där briggen Charlottaligger klar tor att avgå till den svenska flottani Finska viken med förnödenheter och ett antalbrittiska laltskärer ombord.

1Karlskrona sjömanshus arkiv finns det enförteckning, daterad den 1 juni, över fartygetsbesättning.4 Denna bestod, förutom av kapte¬nen, av styrmannen Chresten Linborg, 28 år,gift, hemmahörande i Onsala i Halland, båts¬mannen Carl Olson Leija, 48 år, gift, frånRamdala, matroserna Sven Mårtenson, 40 år,gift, från Torhamn, Petter Håkanson, 39 år,gift, från Torhamn, Mårten Nilson Tömqvist,34 år, gift, från Torhamn, Sven Mathison, 27år, ogift, från Ramdala och Ola Anderson, 24år, ogift, från Torhamn samt kocksmatrosenMårten Måns Lindgren, 15 år, från Sturkö.

Avskriften nedan återger originalet medundantag av att styckeindelningen gjorts tyd¬ligare och att ett par dubbelskrivningar av ordtagits bort. Några läsningar är osäkra.

talte porter fat till sin Mann. Skulle jag wälwara oborstad nog at neka så söt och Nådigmame accompangierad af tre aldra mäst älsk-wärdaste bilder /Exeptioner tillätes---närdet kommer an på---nog./ af Dess kjön trefröknarM---.NärGrefwinnan gjort migdennåden befalla och tala med mig gick inn i sittrum (NB.Conferans war i förstugan )och läm¬nade Dcsse älskwärde med Thomæus; be¬sinna Den som kjänner hans temperamente,hwad hän tänkte? Considerera, kl. 8 om mor¬gonen! 3 fröknar skjönherte i sin Dishabilie,hwad skulle han wäll gjöra? - Nästan bort¬glömt whem han talte med: efter Circa 1/4limmas pratande, om indifferente saker, hadehan eij längre tid at wänta; men mente på detgamla wiset (efter alt war familiert) kyssahanden på Det skjöna fermålct af hans småögon, men Himmel!bloden steg henne uti an¬sigtet, cn söl rodna öfwertäckte hennes Liljewita kjnder, men war nådig nog at eij säga etord, han skjämdes för sin okunnighet, ellerglömska, eller rörelse Kan Skje: gjorde endjup bugning som nästan bröt ryggen afhonom /och gick ombord på sin Charlotte. NBCharlotte är namnet på hans fartyg./

Carlscrona den 3*li(: Junij kom om bord:första ordet You’r welcome Sir, how do youdo? what have you got for dinner to day? (be¬tänk 11 Engelska fällskjarare) mit swar war,/nothing./ Så får wj wäl gå i land då at få matwj har inte at äta -å! wj skall wäl få något-wery well-gå ner mina Herrar,- Neij wj willgå i land, D- -n you, - Nj skall inte B-t you-menar Nj hålla oss i aräst B-r.-Nej-så sättOSS i land-Neij händer inte. Dommen war f(--) och så oryggelig som den som talde honomär i sina beslut, wåra Engelsmänner måsteblifwa om bord men till wedergiällning, gicken skjnka, I Dozin Porter, i deras uthungrademagar samt mer ertor än fämton gånger Årups(det söta Årups) inwånare skulle äta upp i 14dagar, med addition af några örfilar wår Lotzfick af Deras mordiska fram fotter. De war eij

»Resan från Carlscrona til SwensksundDediceras i Ödmiukhet till Madmoiseile BriteMarie Leufström

/N.B. Skrifwen på Ryskt prisgods ifrån den9tle Julij 1790/

Alla omlöpningar på Carlscronas gator för änden länge efter längtade 2 Junij kom, behöf-wes eij här at nämnas, allenast en befalningfrån Hans Exelence Grefwe Wrangcl hwilkenaltid honnourerade mig med et wänligt ochNådigt DU. samt befalning från Hennes NådGrefwinnan och Amirallinan Modée5 hwil¬ken hade ett par fat porter at skjeka till SinHerre, Herr Admiralen, hwar det wäl möje-ligt jag skulle neka så Nådig befalning? 1synnerhet förden som kjännerCarlscronaochde amiable fröknarna---, Kommer dit påbefalning Grefwinan emotog mig med allmöjelig nedstigning hennes Rang och kjönkunde tillåta ber mig taga ett bref samt om-

26

beskjedliga karlar NB Största delen, en afDem åtminstone log Lotzens Partie kl. 1/2 9en Boxing mach på wår Lilla Charlotta, widhwilken händelse en af wåra Engelsmenner,fick sina ögon så swarta som den saften jagtalar med. Nog af den saken. Wåra gåssar be¬gynte, efter ctl rylande rop af en half full Lotz,skrika sin kjära music wid gångspelet, Wjkom Lyckeligt till seyels, passerade C.C.nasSkantzar och är nu till Sjöss.

Middagen är törbij, a party of whistGentlemen? frågan beswarades gjenast af treparteners, hwilkasanse faÿon satte sig alspelawhist om 10 Rsd spelet Let's us have a hitt ofmusic ? whith all my Soul -säger Litle Ruskekruskij /en liten Engelsk faltskjär wid namnKerr som spelte exelent pä violin 2ne andramästare på fleutravaire/ En Bassviol, 2 småvioler, 2 fleutraver. en lunta med noter storsom kan imagincras, fördes in uti Cayutan, en1/2 timena stämdes, en half D° trättes omhwad De skulle spela, för än det ble resolve¬rat spela hos följande melodie. som gick lik¬som fransman säger om Engelsmanen at hansjunger mycke wäl men har för mycke affall-lc-rall.

Klockan begyner änteligen lida åt 12 P.M.- Supper, å ja! hwaiför inte swarar den Hal-lanske styrmanen som war på Charlotte. /NBBriggen/ kjött, fläsk, ost, smör, win, bränn-win. Bröd får wäl eij häl ler glömmas ropar enmed tillögning af D— n you Sweeds B-r, blif-wer mätta; kort, violer, fleutravair, alt åter isin ordning. Spel borden ur wägen, wee willhave a dance, roparen, what sort of one, horn¬pipe or gigg'7 a gigg Blast you. bordet flyttesur wägen 2I,C upp at dansa spelas en Engelskgigg.Slås wad emmellan de andra speetateu-rerna, 20 Rsd emot å ömse sidor, när De hadedansat en timma drog de under dansen skjor¬torna af sig för at wara desto wigare, inSumma de dansade I 3/4 timma (och jag trorde dansat ännu) om eij den ena af wanmäg-tighet hade knuffat till den andra så al begge

gjorde dost a das, den ena mot skarpa kantenaf bordet, den andra ut gjenom Cayut dörenmot trojsen och till all lycka de war fältskjä-rare så de kunde läka sina sönder slagna ryg¬gar, sälskapet föröektes med en naken till,som skulle taga dens partie som knuffa denandra, Boxingmach igen hella samhälet iupror örfilar som hagel för en 1/2 timme.Sedan kl. 5 i säng för at kl. 1 1 stå upp at fru¬kostera

Klokan är nw 9 påföljande morgonen, enwaknar af sorlet som Styrman med pojken harför sig i Skafferiet under det där tages ut ärtorför midagen, som lär i dag komma at blifwaklockan 5 eller middagen. Afy fleute skrikerhan så at det lullar i hela wart lilla rike. Styr¬man mer än willig at lystna till så intagandeconiand, gjer honom sitt fleutrawaire tillikamed en hiskelig volume af noter hwilka hanlägger pågen i cn hängmatta 5 fot från gålfwet,) Spelaren söt Moll Raw in the morning med de ut-waldaste drag, men en af wåra swenska spi¬kar på hwilka hans säng hängde war eij starknog at bära hans stora Body & Guts (/ dareventure to say he. had no soul, hoewer no be-liwing / am sure) Artificiela - musicen stan¬nade men ett most horrid roar kom efter, närsom hans tunga Carcas gjorde cn förfärligCullbutering .3 fot Säger fem fot. Emedlertidmedan alla dessa små omständigheter passe¬rar är wår lilla Charlotte så snäll på bennensom lille R,--när Årups spännridare 89 komefter mig med mina spenne, för at komma tilde bedröfweliga orter hwar jag nu sitter ochgjör mina spränglärda anmärkningar. Angå¬ende mina Engelsmänner behöfv eij merasägas, all gick i går som i dag i Dag som i går,undantagandes några Dagar från den 2 junijtill den 6 Julij echaperade Boxingmaches,samt några små Konster som eij är wärt atnämna med mig, i Sweaborg, Lovisa, samtänteligen i Swensksund den 5 Julij dä de fickafskjed från mig för sina konster, när kommer

(här förstås han ligger på ryg-

27

huru många gjcmcna i proportion? Paus (räk¬nas ut efter Regula de trie).

/När 473är 1/60 hwad är summan af Ryskafängar/

jag till den bedröfligt Lyckeliga dagen den 9Julij 1790.

Första signalen till denna märckwärdigadagen war en båt pä sidan om natten emmel-lan (-)2, som gaf ordres at hala Charlotte, upputi Kymene älf6 så långt som mögcligt war,hwilket wärkställdes, samt ankrade 1/4 bösseskått från Hans Kongl. May:,s Sloop, kl. 9hördes 3 förebådare af döden som den dagengjorde sin upvvacktning hos många så wälSwänska som Ryssar, hwilket beswaradesmed ett förfärligt dån (som kunde satt helaWillands Härad i förskräckelse) af en af wåraStora Skipp, wid arméens flotta HemmemaStarkotter benämd, Allarm slogs i wärt Lägeri ögnablicket, Dödar lagades i ordning frånflere hundrade ställen, med förskräckelse ochlängtan undrade jag i tysthet i Charlotte’sskjöte, hwad alla dessa præludier skulle be¬tyda, men behöfde eij länge wara i owishet,klockan half 9 den 9 julij begyntes ett allarm.som jag tror skulle skakat Ifvö klack i tusendebitar; första signalen af denna underliga BallLek war en som kom till oss ( 1 /2 timma efterbegynels.) frågade om wij war sjuk Skjpp?neij Gud skje Lof war wärt swar. en man wari båten som hade mist begge benen underknäen /NB BEN säger ben/ derefter kom fleraprisar hela dagen så wij hade full prospect afsönder skjutna fartyg, blesseradc och Dödemänn, hiskeligt brakande af Canoner Bombar, fartyg som sprang i luften, etc. till kl. 1/2till 12 om natten då det sagtade lite till kl. 3påföljande morgonen, då det gick påi sin fullayra till kl. 1/2 9 då war alt tyst undantagandesett bedröfweligt Melancoliskt skrikande afRyska fångar blesarade, D°Swenska, samt ettgrufweligt Dån af alla wåra Canon SluparsÅror och Ryska pricer, hvilka alla kröp i sinahål /NB 210 officerare/. 473 Ryska officerareharJag låtit mig berätta är fångna frågan blir

Tho* Thomæus»

I Thomæus arkiv i Riksarkivet finns ett brevfrån Britt-Marie Leufström där hon tackar förunderrättelserna från Finland. Om hon mot¬tagit den ovanstående skildringen ärdock osä¬kert. 14 dagar efter det att Thomæus avseglattill Finland drabbades Karlskrona av en kata¬strof - större delen av bebyggelsen ödelädesvid den förödande branden den 1 7 juni 1 790.Briggen Charlotta återkom till den drabbadestaden i slutet av oktober och Thomæusskeppsräkenskaper för resan återfinns i hansarkiv.

Thomas Thomæus lilla men intressantaarkiv upphör sommaren 1791. Thomæussynes ha slutat sina uppdrag för handelsman¬nen D'Ailly vid denna tid, men hans senareöden är för mig obekanta. Uppenbarligen varhan dock död när modern den 17 januari 1821avled i Karlskrona.7

Noter1 Skepparen Thomas Thomæus samling. Kommerskol¬legium, Privata arkiv. Riksarkivet,

- Rådhusrättens och magistratens i Karlskrona arkiv volD XXXIa: 1. Landsarkivet i Lund (LLA).3 Gustaf H. Thomce till »Then kärälskcligc BrödrenThomas», Stockholm den 27 december 1789.4 Sjömanshusets i Karlskrona arkiv vol G It: II, LLA.5 Konteramiralen Carl Vilhelm Modée var gift medgrevinnan Ebba Ulrika Sparre. Deras tre äldsta döttrar varfödda mellan 1773 och 1775 och det är väl dessa somomnämns av Thomæus.6 Kymmene älv var efter freden 1743 gränsälv motRyssland.7 Rådhusrättens och magistratens i Karlskrona arkiv,Bouppteckning 1821, vol FII a: 33, LLA.

28

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKAFÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt, för en historiskt ocharkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fomkunskap och bc-skrifning (1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiskaoch arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samtHistorisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 böljade föreningen utge ALE. Historisk tidskrift för Skåneland. Första åretutkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.ni. 1977 utkommer fyrahäften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tidskriftenutges med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet(HSFR).

Brev och manus till redaktionen adresseras till redaktören, arkivarie BengtDanielson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt.Årsavgiften för 1995, 100 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2.De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren,arkivarie Göran Larsson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskildatillstånd.

Föreningens styrelse:

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmii, ordf., landsarkivaric Anna-Chri.stina Ulfsparre, Lund,v.ordf., arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund, sekr., arkivarie Anders Persson. S. Sandby,v.sekr., arkivarie Göran Larsson, Lund, skattmästare, samt professor Hans Andersson,Lund, professor Björn Berglund, Lund, arkivarie Bengt Danielson, Lund, docent SiegmnFemlund, Asmundtorp, högskolelektor Gert Jeppsson, Lund, docent Hjördis Kristenson,Lund, professor Lars Larsson, V. Nöbbclöv, docent Nils Ixwan, Lund, länsmuseichefMonika Minnhagen-Alvsten, Kristianstad, länsmuseichef Bengt-Ame Person, Varberg,landsantikvarie Björn Petersen, Halmstad, docent Anders Salomonsson, Lund, docent StenSkansjö, Lund, länsantikvarie Lcifb Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil. Lund.Hedersledamot: professor Jörgen Weibull, Göteborg.

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNK, HALLAND OC11 BLEKINGE

UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA

OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING

OCH LANDSARKIVET I LUND.

InnehållMäRTA STRöMBERG Fornminne med många uttolkare.

Ales stenar inspirerar tackmän och allmänheti

öVE MOBERG Trekungaslaget vid Helgeå16

LäRS HALLBERG Thomas Thonmis sjöresa trånKarlskrona till Svensksund 1790

25

Vinjetten på framsidan återger det första tecknet - en t-runa - irunhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i

Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.

ISSN 0345-0708