S A M H Ä L L S M A G A S I N F Ö R F O L K E T R U N T V I S K A N • N U M M E R 3 3 • 2 0 0 8 M A R S • Å R G Å N G 9

saras caféboksignering i veddige

ingen vanlig anställningsintervjudEROMESKOLAN 30 År

en traktor kommer lastadplayoff igen

hur är det att bo i veddige?MOdEVISNING MEd KAFFETÅr

Simma lugnt i Veddige

sidan 2 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 3

VeddigeVisionen informerar!stättareds teatergrupp ger

midsommardrom i fattighuset.av pär lagerkvist – ett skådespel i tre akter

Läs separat annons på sidan 19!

ViSKA! INNEHÅLL:TACK TILL:

16april

saras café 3simma lugnt i veddige 5bosses historiska hörna 7boksignering i veddige 9ingen vanlig ANSTÄLLNINGSINTERVjU 10GÄNGET I GRUSGROpEN #23 12dEROMESKOLAN 30 ÅR 15EN TRAKTOR KOMMER LASTAd 167. bRASILIENbREVET 18pLAyOFF IGEN 20ÅRETS STIpENdIATER 20ÄNTLIGEN ÄR VÄNTAN SLUT 21HUR ÄR dET ATT bO I VEddIGE? 22MOdEVISNING MEd KAFFETÅR 24

andreassons åkeri ab

deroMe PiZZeria

eklöws suPerMarket

elektro eManuel

eson Pac ab

HeMköP VeddiGe

HJ rör ab

J-o byGG boMilJö ab

lisbetH Haraldsson, MalMö

MöbelHörnet

Pebe Produkter ab

stränGbetonG

VarberGs bostad

VarberGs sParbank

VarberGsortens elkraft ek.för.

VeddiGe beManninG ab

VeddiGe åkeri ab

Viskadalens försäkrinGsbolaG

Viska! ges ut av VeddigeVisionen, och distribueras gratis till hushåll i Veddige. Lösnummer säljes på redaktionen. Pris: 10 kr.

ansVariG utGiVare: Michael Enberg.

distribution: VeddigeVisionen.

redaktion: Arne Eriksson 0340-305 85, fax: 0340-303 09Bo Emanuelsson 0340-302 55, bosse@veddige.nuHans Olsson 0702-460 773, hans@veddige.nuMichael Enberg 0340-381 44, michael@veddige.nuSandor Olah 0703-742 255, sandor@veddige.nu

adress:ViSKA! c/o O.L.S.A. Viskastigen 46 , 430 20 Veddigetel: 0703-742 255, e-post: viska@veddige.nu

oMslaG: Klara dyker i Veddige simbasäng. Foto: Marie Rydell

tryck: Geson, upplaga: 2500 ex. PaPPer: Svanenmärkt.

nästa nuMMer: 14 Juni 2008ManusstoPP 2 Juni 2008.

donation: bG 5113-7859inbetalas till VeddigeVisonens bankgirokonto.

betalninGsMottaGare: VeddigeVisionen

TRIVSELOMTANKEOCH PERSONLIGSERVICEÄR VÅRT MOTTOnär det gäller mindre lokaler eller

lägenheter ring oss:

tel: 0340-387 00

Öppettider i helgerna:Skärtorsdagen …………… 9-20Långfredagen …………… 11-18Påskafton ………………… 9-16Påskdagen ……………… 11-18Annandag Påsk ………… 11-18

Glad Påsk!

sedan 1 december är det ny ägare på Cafét i Karlssons varuhus. Och den nya ägaren är Sara Antonsson som har

jobbat här sen juni 2007. – Kolla här, vad har jag här! – pekar hon

på en sprillans ny espressomaskin på disken. – Den är alldeles ny, ska kopplas in senare.

Ja, en café med riktig kaffe! Espresso, latte, capuccino och la dolce vita!

– Det ska förhoppningsvis locka lite yngre folk hit. Det finns en klar trend mot lite mer kontinentala fikavanor här i Sverige.

När vi pratar då är det hennes födelsedag. Men den här dagen är som alla andra, Sara är flitig, hon gör i ordning ostfrallor till de tidiga besökarna.

– Det är hantverkare som ska till jobbet och ska ha en macka till morgonkaffet. Men jag bakar också en del. Många tycker att det är toppen med hembakat. Men många är lite fega att pröva nya smaker. De köper en dammsugare och är nöjda med det.

Sara fyller 21 år idag. Trots hennes ringa ålder är hon en målmedveten, driftig tjej som

har haft siktet inställt på att driva eget länge. När möjligheten dök upp bestämde hon sig direkt. Hon tog över verksamheten och efter de här första månaderna som caféägare är hon full av idéer.

Sara har fått göra jobbet själv med att ta över företaget, men hon vill gärna påpeka att utan hjälp från mamma Carina, pappa Ingvar och pojkvännen Linus hade det varit betydligt svårare.

Vi önskar henne lycka till.

Saras Cafénär drömmar blir verklighet

sara antonsson med sina hembakta bakelser och capuccinomaskin

s a r a s c a f é

sandor olaH

sidan 4 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 5

länGe fanns det bara en simhall i Varbergs kommun, och den låg i Ved-dige.

i saMband med kommunsammanslag-ningen mellan Varberg och Veddige byggdes simhallen, året var 1971.

saMMa år föddes Annica Norrman, som är ett känt ansikte för dem som brukar gå till simhallen. I snart tjugo år har Annica jobbat på simhallen.

PåMinn MiG inte, säger hon och skrattar. Självklart har det varit roliga år och hon trivs bra med jobbet. Otaliga är de barn som hon lärt simma genom åren.

under Våren och sommaren brukar det vara ganska lugnt i simhallen. Självklart besöker skolor, förskolor och fritidshem från trakten simhallen under dagtid. Men på kvällstid märker man av att solen och värmen lockar utanför. Högsäsongen är ju så klart under hösten och vintern när det är ruggigt och kallt ute.

i deceMber brukar det vara lugnt, men direkt efter nyår är det fullt av motionssim-mare som lovat att ta tag i sitt liv. Men det brukar tunna ut efter hand …

det är dock inte fel att besöka simhal-len under våren, och finslipa simningen inför

badsäsongen. I simskolan får barnen nyttig undervisning. Inte bara i simning utan också i bad och båtvett. Även om man tycker att man kan simma så är man aldrig fullärd. Det är roligt att ta fler och svårare märken i märkes-tagningsgruppen.

anton ocH Klara känner väl till simhal-len. De har varit här i stort sett varje vecka sedan de var riktigt små. Det märks när Klara kastar sig på huvudet i bassängens djupa del och Anton gör en volt från kanten. Anton går i ettan och håller på med kandidaten och Klara går i F-klass och är just klar med bronsmärket.

det är roligt här, tycker de. Men det kunde finnas några större vattenrutschbanor, säger Anton.

Ja, det har kanske inte hänt så mycket på de 37 år som simhallen har funnits. Kanske är det dags för en satsning på lite fräsigare grejor? Helt lottlösa har man dock inte varit.

nyss öPPnades en fin styrketränings-avdelning som är väl värd ett besök. Om man är osäker på redskapen så hjälper personalen gärna till och instruerar.

så, läMna trädgårdsbestyren för en stund och ta ett dopp!

Marie rydell

Simma lugnt i Veddige!

anton under ytan annica norrMan känner väl till simhallen.

en bild från den gamla tiden när ”Doggy” fortfarande tjänstgjorde i Veddige Simhall. Bilden kan vara mellan 10-20 år gammal, vi vet inte.är det några som känner igen sig? Hör av er gärna i såfall.

det är roligt att hoppa i vattnet. Här är det Anton som gör en volt.

oMslaGsbild: klara dyker vant i simhallets bassäng.

s i m m a l u g n t i v e d d i g e

Marie rydell

förra GånGen berättade jag om Karl X Gustavs tåg över Lilla och Stora Bält i Danmark. Ett blixtangrepp på Köpen-

hamn ledde till en för Sverige mycket fördel-aktig fred, som undertecknades i Roskilde den 26 februari 1658. Halland hade nu blivit svenskt på riktigt. Dessutom hade Sverige fått Skåne, Blekinge och Bohuslän. Trondheims län i Norge och ön Bornholm skulle också tillfalla Sverige. I fredsfördraget skrevs in, att de båda parterna skulle hålla ständig vänskap och verka för varandras bästa. Det blev förstås bara tomma ord.

bornHolM.Ön Bornholm hade nu blivit en svensk

provins. I det tidigare kriget, som slutade med freden i Brömsebro 1645, hade Bornholm under en kort tid erövrats av svenskarna. Den danske befälhavaren, som den gången hade tappert försvarat sin ö var Holger Rosen-crantz, som gick under namnet Den rike Holger. Han är intressant för oss veddigebor, eftersom han ända till 1628 ägde gården Ry i Veddige. Gården byttes detta år bort till Arild Grijs på Jonsjö.

Holger Rosencrantz var skriven till Langt-ind, Glimminge och Äsperöd i Skåne samt Skottorp, Drömmestorp och Fröllinge i Hal-land. Dessutom ägde han en mängd mindre gårdar, varav Ry i Veddige var en.

Holger Rosencrantz var född den 9/5 1586 på Glimminge. Han gick först i Herlufsholms skola. Han kom sedan i tjänst hos kanslern Christian Friis och följde med honom till England, där han var närvarande vid James I:s kröning. Han kom sedan till Holland, där han under 8 år tjänade under prins Moritz av Oranien. När han kom tillbaka till Danmark, blev han chef för ett kompani vid fotgardet.

Förläningarna började nu trilla in. Han

förlänades 1614 med Roskilde, 1617 med Halmstads och 1620 med Laholms län. År 1626 fick han Bornholm i förläning. Han blev nu kommendant på öns fästning Hammers-hus, som han efter tapper strid fick tillfälligt överlämna till svenskarna 1645. År 1639 hade han stiftat ett hospital på ön, till vilket han skänkte pengar. År 1643 stiftade han ännu ett hospital på sitt gods Vemmeltofta och 1644 ett tredje på Glimmingegodset. Han tycks ha varit en frikostig man, för han testamenterade åtskilliga hemman till sina betjänter.

Holger Rosencrantz avled vid riksdagen i Odense den 31/7 1647. Han slapp vara med om överlämnandet av Skåne och Bornholm till Sverige 1658. Hans ligger jämte sina fruar begravd i Nyborg. Den första frun Lene Gyl-denstierne, 1588-1639, var dotter till Mogens Gyldenstierne och Helle Ulfelt. Mogens Gyl-denstierne är ett välkänt namn i Varberg. Han var ståthållare på Varbergs fästning.

Holger Rosencrantz gifte år 1641 i Odense om sig med Karen Krabbe, 1597-1662. Det var hennes andra gifte. Hon hade tidigare varit gift med Johan Friis.

Jag vet inte, om Karl Svensson i Ry någon-sin fick veta, vilka föregångare han haft som ägare till sin gård.

efter freden i roskilde 1658. Efter kalaset på Fredriksborgs slott på

Själland avreste Karl X Gustav från Helsingör under salut från över sjuttio kanoner. Han for till Helsingborg på kung Fredrik III:s lustjakt. I den nu svenska staden Helsingborg mottogs han av nysvenska skånska adelsmän och präs-terskapet med biskopen i Lund, Peder Win-strup i spetsen.

Generalen Gustaf Otto Stenbock fick det hedrande men svåra uppdraget att leda för-svenskningen i de nu erövrade landskapen.

Han utsågs till generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge. Med hårda nypor grep han sig an detta svåra verk.

Kungen reste nu på eriksgata i sina nya landskap. Det stod inga jublande och hur-rande folkmassor, när han kom. Befolkningen i Skåne hade med undantag av en kort period på 1300-talet alltid varit danskar. De hade ingen önskan att bli svenskar.

Något annorlunda var det i Halland. Detta landskap hade under århundradenas lopp slitits mellan Danmark, Sverige och Norge. Tidvis hade åtminstone norra Hal-land varit ett eget land under en dansk greve. Här var nog inte banden till Danmark lika starka. Här ville man bara vara ifred för stän-digt genomtågande krigshärar.

Erik Dahlberg var med på eriksgatan för att se, vad man borde göra med de nyeröv-rade fästningarna. Kungen beslöt att grunda ett universitet i Lund. Det blev Sveriges femte efter Greifswald, Uppsala, Dorpat och Åbo. Blivande präster och ämbetsmän skulle inte behöva åka till Köpenhamn för att studera. Det var särskilt viktigt att få ut svensktalande präster i kyrkorna.

till GöteborG. Efter mer än två och ett halvt års borto-

varo var Karl X Gustav hemma igen, dock inte för att ta semester. Han for till Göteborg, dit hans hustru och ännu inte treårige son kommit. Han hade flera krig igång. Sverige hade ännu inte fått fred med Polen, Branden-burg, Ryssland eller kejsaren i Wien.

Fred var dock inte det, som kungen gick och tänkte på. Den franske ambassadören Terlon, som följde med Karl X Gustav, skrev i ett brev: ”Han älskar krig mer än länder. Detta skall föranleda honom att föra krig hela sitt liv, om inte för annat, så för att underhålla sin armé i främmande land, då han inte kan föda den i sitt eget.”

Hur Hade HallänninGarna det i dessa daGar.

Halland hade redan 1645 blivit svenskt, då bara på 30 år. Här hade försök till försvensk-ning redan inletts. Både drottning Kristina

och Axel Oxenstierna hade insett, att det inte var lämpligt att skriva ut halländska soldater för att försvara landet mot Danmark. Man hade försökt att skriva ut några för transport till Baltikum, där sjukdomar var värre än fienden. En del rymde under resan dit och uppehöll sig i skogarna mer som tjuvar hos bönderna än som snapphanar.

År 1648 hade man lyckats få en uppgörelse med hallänningarna. De slapp krigstjänst mot att de i stället betalade en lösensumma eller extra skatt.

Sex år senare, år 1654 var kung Karl X Gustav redo att riva upp detta avtal. Han behövde soldater till Baltikum. Denna gång förverkligades inte de kungliga planerna. Man förstod, att Danmark höll på att förbe-reda sig för ett revanschkrig. Danskarna var ute och värvade soldater. I Halland befarade man en flykt av utskrivna soldater till Skåne, där man istället skulle ta värvning i ett danskt regemente.

Men nu var det 1657. I februari kom det en kunglig order, att soldater skulle skrivas ut för att skickas till andra sidan Östersjön. Man trodde inte att hallänningarna var några vidare soldater, men Halland hade vid denna tidpunkt ett befolkningsöverskott. Unga män, som gick sysslolösa, ansågs utgöra ett hot.

Dessutom kom det order om, att alla vapen ute hos befolkningen skulle samlas in.

Det var ett klart misstroende från myndighe-terna. Reaktionen i Halland blev stark.

Även danska kronan hade tidigare tilläm-pat utskrivningar, så det var inget nytt för hal-länningarna. Skillnaden var, att man förr vid fara för den egna bygden gick ”man ur huse” för att försvara sin hembygd med armborst och liar. Att skicka soldater till ett anfallskrig långt borta var något nytt.

Under sista hälften av 1500-talet hade man i Sverige fått en ny försvarsorganisation. Från och med Erik XIV:s tid på 1560-talet växte det fram landskapsregementen. Bond-pojkar skrevs ut till regementena och förvän-tades mer eller mindre inta rollen som yrkes-soldater. Under Nordiska sjuårskriget gällde fortfarande uppfattningen om uppbåd. Efter säsongens fälttåg gick man hem till gården igen.

Johan III och Karl IX började föra krig med Ryssland. Ny inleddes kampen om Östersjön. Nu togs ytterligare ett steg bort från närförsvarstanken. Svenska och finska regementen fördes nu långt utanför landets gränser. Det blev nu en långvarig tjänst som yrkessoldater. Vid aktuella behov fanns upp-båden kvar.

Hur Var det i danMark?I Danmark förlitade man sig betydligt

längre på uppbåd vid försvaret av de egna

gränserna. I fredstid bemannades enbart gar-nisonerna i slotten och fästningarna med ett minimum av soldater. Vid krigståg i främ-mande land använde man huvudsakligen vär-vade trupper. Danmark hade god ekonomi på grund av goda inkomster från Öresundstul-len. Danmark förde ofta korta intensiva krig.

I Danmark såg man, hur Sverige blev allt mer militärt starkare. Det fick Christian IV efter sitt trontillträde 1588 att framför allt prioritera fästningsbyggandet. Efter freden i Knäred 1613 fick man ytterligare en god inkomstkälla, då svenskarna under fyra år skulle betala en lösensumma för Älvsborgs fästning.

Genom 1614 års danska krigslagar fick Danmark en genomtänkt militär organisation redan i fredstid. Med de svenska landskapsre-gementena som förebild, bildades två ”lands-delsregementen”, ett i Skåne och det andra på Jylland. Det skånska regementet skulle försvara gränserna i Skåne och Blekinge. Det jylländska ansvarade för gränsen mot Tysk-land. På Fyn och Själland hade man bara 400 soldater sammanlagt.

Kronborg och Varberg på hallandskusten var vid 1600-talets början de enda moderna fästningarna, men de skulle följas av fler.

Fyratusen kronogårdar valdes ut för att finansiera landsdelsregementena. I stället för att betala skatter och avgifter fick bonden på en sådan gård ställa upp och utrusta en soldat. I fredstid användes och avlönades soldaten på gården som dräng. När regementet drog ut i krig, tog kronan över ansvaret och avlönade soldaten. Det blev en hård belastning för de utvalda kronogårdarna.

Systemet ändrades 1620-1621. Man inde-lade nu alla gårdar utom adelns frälsegårdar i lag om nio gårdar. Inom laget utskrevs en soldat med en tjänstgöring på tre år. Det var nu kronan, som valde ut en lämplig soldat, inte bönderna. Antalet ökades till totalt 5 000. Även Själland fick ett eget regemente. I fredstid sysselsattes soldaten som av bönderna avlönad dräng.

HallänninGar i sVensk tJänst.Vid Gustav II Adolfs inträde i Trettio-

åriga kriget 1630 förfogade den svenska armén över 41 000 inhemska utskrivna och 31 000 utländska värvade soldater. Till detta kom flottans ca 3 000 huvudsakligen svenska man-skap. Sverige hade goda tullinkomster i de erövrade Östersjöhamnarna, men det räckte inte långt, när krigföringen i Tyskland krävde alltfler värvade soldater. Det blev ett krig på kredit, som senare avbetalades med inkom-ster från bland annat kronogårdar i Veddige, något som jag tidigare berättat om.

Redan en tid efter freden i Brömsebro 1645 fanns det värvade hallänningar i den svenska armén i Tyskland. I april 1646 fick Magnus Gabriel de la Gardie i uppgift att till

Mina berättelser bygger på uppgifter från historisk litteratur men också mycket från gamla tidningsartiklar och berättad muntlig tradition. Det är alltså inget vetenskapligt dokument.Jag hoppas komma sanningen så nära som möjligt.

Bosseshistoriska hörna

i daG sitter Karl X Gustav på sin häst i hjärtat av det Skåneland han erövrade, Stortorget i Malmö.

b o s s e s h i s t o r i s k a h ö r n a

bo eManuelsson

sidan 8 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 9

b o k s i g n e r i n g i v e d d i g e

sandor olaH

det svenska Hov – och Livregementet i Tysk-land värva ett kompani dragoner i Halland. Dragoner var beridna fotsoldater, som stred i infanteriet men använde egna hästar vid för-flyttningar. Värvningen utfördes av kapten Mårten Skutt. Borgerskapet i de halländ-ska städerna fick i uppgift att försörja dessa rekryter i väntan på avfärd. De skulle också se till, att rekryterna vid avfärden hade fått en månads förskott på sin sold.

Annorlunda var det med de tvångsut-skrivna soldaterna under den danska tiden. De användes nästan alltid i det lokala för-svaret. På sin höjd kunde de föras över till de danska öarna, där de sällan var med i strider.

Eftersom hallänningarna hade skrivits ut redan under danska tiden, kunde de nu skri-vas ut även under svenskt befäl. Men kunde man lita på dem? I 1648 års uppgörelse slapp hallänningarna utskrivning mot att de beta-lade en fast avgift.

Den äldsta mönstringsrullan är från april 1648. Då mönstrades 426 hallänningar. Av dessa löstes 410 ut mot en avgift. De kvarva-rande 16 antogs i tjänst under ett år. Troligen ingick dessa redan i en arbetsstyrka vid fäst-ningarna.

nu Var det 1657.Kung Karl X Gustav begärde nu i februari

utskrivning av halländska soldater, som skulle förstärka armén i Polen. Normalt var det stän-derna i riksdagen, som beviljade en utskriv-ning. Eftersom Halland med undantag av Halmstad ännu inte var representerade i riksdagen, genomfördes lokala förhandlingar. Handlingar från dessa förhandlingar hittades så sent som 1959 vid reparation av golvet på Halmstad slott. De låg i trossbotten.

Ett av breven är från allmogen i Faurås härad. Den ansåg, att överenskommelsen med drottning Kristina 1648 fortfarande gällde. Man ville dock tillmötesgå kungen genom att ställa upp med dragonhästar. Om Halland blev angripet, skulle man ställa upp mangrant.

Befallningsmannen John Nilsson i Fjäre härad berättar med modern stavning föl-jande:

”Allmogen här är så rädd, att en stor del inte djärves gå till kyrkan, och om jag eller någon annan överhetsperson kommer till kyrkan under predikan, löper drängar och unga bönder sin kos, ty de är så rädda för dragon – och knektetjänst, att de veta icke vart de skall vända sig. Jag kan också märka deras åsikt, att den som blir skriven till dragon eller soldat, ser sig om och drar vart han kan komma. Men slipper de undan med pengar, gör de sitt bästa för att klara av det. Här i Fjäre härad har många detta år om nattetid hemli-gen givit sig bort till andra orter för att segla eller tjäna; trots att jag har det så strängeligen förbjudet, hjälper det inte. Men skatten får

jag dem att fort uppbära och anvisningarna betala.”

Det måste ha varit rapporter av det här slaget, som fick guvernör Erik Stenbock på eget bevåg trotsa den kungliga befallningen och avbryta utskrivningarna på sommaren 1657. Allmogen gick med på att i stället betala en avgift på 60 daler silvermynt per rote.

För Erik Stenbock var den avbrutna utskrivningen ett misslyckande. I ett nådigt brev till kungen försökte han vända det hela till något positivt. I sitt brev skrev han, att naboon med sina starka tillrop lockar detta Landets folk till sig, om utskrivningarna full-följs.

Men skadan var redan skedd. En del unga män hade redan dragit söderut, där dans-karna höll på att mobilisera. En del av dem hade stannat på Hallandsåsen, där ”Göing-ehövdingen” Sven Poulsen mönstrade sina friskaror.

Danskarna startade sedan sitt revansch-försök, som blev ett dundrande fiasko, vilket jag berättade om i förra tidningen. Det slutade med freden i Roskilde 1658. Efter denna var Sverige det till ytan största land, det någon-sin varit. Vad jag inte berättade var, vad som hände i Halland under Karl X Gustavs fram-fart över Bälten i Danmark.

Under hösten 1657 hade en svensk armé under befäl av riksdrotsen Per Brahe dragit ner till Sydhalland för att se till, att skörden i Halland inte föll i danskarnas händer. Det blev en del mindre sammandrabbningar med Svend Poulsens snapphanar på Hallandsås. En sammanstötning med reguljära danska förband ägde rum vid Genevad. Det blev ingen avgörande drabbning.

I november förflyttades den svenska armén nu under ledning av Gustav Otto Sten-bock upp till Nordhalland. Danskarna tog

över Sydhalland ända upp till Falkenbergs-trakten. Halmstad och Laholm stod emot stormningar. För säkerhets skull övergav Erik Stenbock sin residensstad. Han flyttade till Varberg, varifrån han skötte guvernörssyss-lan. Man befarade, att Halland skulle förlo-ras. Erik Stenbock hoppades, att danskarnas skövling i södra delen av landskapet skulle kyla ner de dansknationella känslorna. Det var tyska soldater, som plundrade fritt.

Vintern blev svår, vilket räddade Karl X Gustav i Danmark. Den drabbade dock svenskarna, som nu slagit läger utanför Var-berg mycket hårt. Regementschefen Julius de la Chapelle skrev: ”Litet få de till mat, och intet hava de på livet, så det är en alltför stor jämmer bland oss.” Soldater gick omkring och tiggde eller plundrade, om de orkade ta sig ur lägret. Sjukdomar härjade i kompaniet.

Gustav Otto Stenbock, som trodde, att han skulle invänta våren, fick order om att anfalla norrmännen i Bohuslän. Utanför Uddevalla stod hans bror Erik Stenbock.

Dagen före julafton gavs marschorder till trupperna utanför Varberg. En häftig snö-storm stoppade dem vid Kungsbacka, där trupperna låg kvar över julhelgen. I januari marscherade Stenbocks trupper norrut. De hann aldrig uträtta något. Kungen hade själv avgjort kriget på Själland.

karl X GustaV i GöteborG. Nu var det 1658. Sverige hade fred. Kungen

hade kommit till Göteborg, där drottningen och den unge kronprinsen också fanns. Hit kallades också ständerna. Kungen tänkte inte alls på fredliga relationer med Danmark. Karl Gustavs vision var nu densamma som Kristian I (Kristian Tyrann) en gång haft. Hela Norden skulle bli en storstat under svensk ledning. Till denna skulle Danmark helst frivilligt ansluta sig. Deras allians med Nederländerna skulle brytas. Universitetet i Köpenhamn skulle flyt-tas till Göteborg. Svensk förvaltning skulle införas i Danmark med tre nya hovrätter på Själland, Jylland och i Norge. Danmark skulle få behålla sina lagar, där dessa inte kolliderade med de svenska. Danmarks allmoge skulle få det bättre än vad de hade det under danska kronan. Adeln skulle sätta sig till motvärn. Adelsmännen skulle man få att emigrera till Ingermanland, där lämplig gods skulle anvi-sas. Allt detta skulle avslutas med en ceremoni i Skåne, där Karl Gustav skulle låta dig hyllas som ”Sveriges, Götes, Danmarks, Norges och Vendes konung.” Till dessa områden hörde även Finland och Island. Han skulle ha Sve-riges krona på sitt huvud. Den danska skulle ligga på ett bord intill. Hur det gick med dessa storslagna drömmar får Ni förhoppningsfullt veta i nästa nummer av ViSKA.

sVenska Väldet 1658 vid dess största utbredning.

I början är man bara ett barn. Man gör massa grejer, allt möjligt, vissa är man stolt över, vissa är man inte lika stolt över.

Sen blir man äldre. Man håller på med annat. Vuxna saker, så att säga. De där gamla händelserna blir minnen. Minnen som man har för sig själv eller delar med några barn-domskompisar – eller helt enkelt glömmer man av dem.

eller, soM Bo Emanuelsson gör, skriver man ner dem. Är man duktig på att utrycka sig, som Bosse och om man har tur, som Bosse har, så finns det en duktig tidning i närheten som vill publicera ens innersta barndomsmin-nen.

Så kan man hålla på länge. Så länge man kommer ihåg alla de gamla hyssen. I flera år kan man hålla på och skriva av sig.

Som sagt är man duktig som Bosse, så blir kåserierna populära. Så pass populära att tid-ningsmännen bestämmer sig för att ge ut den som bok…

Och så plötsligt, så står man där en dag på

livets höst, och signerar böcker som innehåller

ens barndomsminnen.

Exakt det hände med Bo Emanuelsson

den 20 december kl 17:00 förra året. Han stod

på Hemköp vid en demonstrationsdisk, omgi-

ven av sina läsare, vänner, barndomsvänner

(de som är vid liv), kollegor, grannar, beund-

rare och missunnare.

är du en av de som inte lyckades skaffa

ett exempel av boken? Hör av dig till redaktio-

nen: viska@veddige.nu, så försöker vi hjälpa.

Boksignering i Veddige

kön rinGlar så långt ögat når när Bo Emanuelsson signerar ”Gänget i grusgropen” – barndomsminnen nu i bokform.

sidan 10 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 11

Om du klarar några minuters fystest på rullmatta, rökdykning, klättra i stege, bära slang, släpa nödställd person, klippa med hydraulverktyg i skrotbil, spruta vatten med hög tryck, är du dessutom simkunnig upp till 200 meter och tidigare ej straffad och du har medgivande från din arbetsgivare, skola och familj, då…

…då Har du lite chans att bli deltidsbrandman.lördaGen den 2 februari arrangerades en ”prova på dag” för alla som är intresserade att

bli brandman i Veddige. roGer lysebrinG, till vardags snickare hos Micael Byggare och Per Swahn idrottslärare

på Vidhögeskolan, båda deltidsbrandmän i Veddige Deltidskår bjöd på fika och berättade lite kring verksamheten. Anledningen var främst att värva nya medlemmar till kåren. Att de är underbemannade fick vi tydlig exempel på under tiden vi var där. Per Swahn jourhavande brand-chef fick rycka ut inte mindre än två gånger på förmiddagen.

kandidaterna denna gång var fyra killar (tyvärr är det lite svårt att få tjejer till kåren), Mats Jakobsson, Tony Ahlberg, Fredrik Gustavsson och Fredrik Dranvik.

ProVa På dagen bestod i några basuppgifter för en blivande brandman såsom gå på rull-matta (där rök kalorierna från fikabrödet), klättra i stege (inget för höjdrädda), klippa med hydraulverktyg och testa rökdykning (tuffare än det verkar).

inGen VanliG anställningsintervju direkt, med andra ord. I dagarna avgörs vem som får jobben, på en anställningstest i Varberg.

lönen är inte fy skam men det bästa med jobbet är äran att få vara nyttig.

Ingen vanlig anställningsintervju

faktaruta

det sVenska brandförsvaret - den kommunala räddningstjänsten - är, som framgår av namnet, ett kommunalt ansvar, som utövas genom egna eller interkommunala brandkårer med heltids- och deltidsanställd personal. Överordnad statlig myndighet är Räddningsverket.

fikastund Med Per Swahn brandchef tillsammans med sökanden av tjänsten: Mats Jakobsson, och Tony Ahlberg…

fystest På rullmatta ser ut som en vanlig promenad med fikakorgen på

ryggen. Utrustningen väger dock 25 kilo. Per Swahn vakar över processen. Mats

Jakobsson klarade utmaningen fint.

…saMt fredrik Gustavsson och Fredrik Dranvik med Roger Lysebring deltidsbrandman i Veddige.

fredrik dranVik på topp. 15 meter upp i luften känner man garanterat om man är höjdrädd.

ingen vanlig anställningsintervju

sandor olaH

sidan 12 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 13

i grusgropenGänget

Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson

del 23.J b Gustafsson läMnar VeddiGe.

folkskollärare J B Gustafsson hade dagen före julafton 1927 lämnat Veddige och flyttat till Varberg med

sin hustru Ida Cornelia och fosterdottern Swea Viktoria, som nu var 21 år gammal. Kyr-koherden skrev Gustafsson som pensionerad folkskollärare. Han var nu 60 år gammal. Han hade verkat som skollärare i Veddige i 39 år och uppfostrat många veddigebor.

Inom det politiska hade Gustafsson avancerat till att vara en av en av de 12, som utgjorde kommunfullmäktige år 1922. Det fanns inga kvinnor i fullmäktige. Gubbarna på kortet är i bakre raden från vänster: Aron Karlsson från Syllemad, Karl Johansson, Hed, Carl Johansson, Näs, J B Marcusson, Nils Johansson, som byggde huset, där banken

idag ligger, Nils Marcusson. Bröderna Mar-cusson var från Telnebacka. De hade under lång tid Kalvhult. Längst ut står Karl Johans-son, Drared. Sittande framför från vänster: Albin Johansson, folkskollärare Oscar Bro-borg, J A Johansson, som en tid ägde Kulla-gård och Jonsjö säteri. Han var riksdagsman. Han kom från Thårstorp och var bror till Karl Johansson i Frugården. Sista åren bodde han i Jägarevillan eller numera Viskabo. Till höger om honom sitter folkskolläraren J B Gustafs-son, som verkar ha rakat bort både skägg och mustasch. Längst ut sitter jur. kand. Hilding Almqvist, som tidvis kom att vikariera som folkskollärare, enligt hans elever den bäste, de haft. Om honom borde man kunna skriva ett eget litet kapitel.

anders karlströM koMMer. Någon gång mellan jul och nyår anländer

Anders Rikard Karlstöm till Veddige. Kyrko-herden skriver in honom den 27/12 1927. Han var född i Gopshus, Mora församling i Kop-parbergs län den 14/10 1900 men kom från Övre Ullerud i Värmland, där han troligen tjänstgjort en tid. Han var 27 år, när han kom till Veddige.

I Värmland hade han träffat sin blivande fru, sömmerskan Karin Gunhild Jonsson, som var född den 18/1 1902 i Övre Ullerud. De gifte sig den 15/7 1928. Hon flyttade till Veddige den 6/10 1928. Den 10/2 1930 föddes son nr. 1 av tre söner. Han fick namnet Anders Lennart. Alla tre sönerna kom att tillhöra Gänget i grusgropen.

underVisninGen. Karlström var de första åren ensam lärare

i folkskolan vid kyrkan. Han undervisade i den södra salen. Den norra ursprungliga salen användes nu tydligen som kommunal-rum efter flyttningen från Sandhems små-skola, där man trängts på andra våningen. Jag har Dagmar Nilsén-Larös skolkort från den tiden, då man höll till i södra salen. Närmast dörren fanns den i förra tidningen omtalade kaminen, som varje morgon tändes av ”Stalla-Kristina”, mor till skomakaren Robert, ”Stal-la-Johan”, ”Stalla-Emil” och ”Erik i Grönega-tan”. På kortet finns en del välkända ansikten. Jag tror att raden från Karlström till dörren består av Göran Edvinsson, ”Gunnes-Erik”, ”Per i Låke”, Sven Welander, Gösta Gustavs-son eller ”Gösta Snus”, som fick detta namn för att hans morfar gick i bygden och sålde snus. Den lille efter honom är nog ”Oskars-Vidar”. På bänken längst ner sitter ”Sven i Småkulla”, Tage Månsson, Dagmar Nilsén och Ingrid från ”Anton Bengtssons” i Thårstorp. Fram för dem sitter Evert Hallberg, ”Bertil på Långaberg” och ”Gullan på Caféet”. I mitten känner jag igen Rune Arvidsson, ”Arne på Lyckan”, ”Annie på Svalan” och Evy Hvalgren. Längst fram under böckerna på kadern sitter Karin Welan-der. Barnen vid svarta tavlan är Lennart och Bengt Karl-ström.

Belysningen i taket bestod av några s. k. skoma-karelampor. De här lamporna kom mig att tänka på en helt annan skolsal. År 1948 åkte jag till Kristinehamns Prak-tiska Skola för att läsa in realexamen. I vår skolsal hade man bytt ut skomakarelamporna mot runda vita glober. Lysrörsarmaturerna fick vänta ytterligare några år. Äldre elever vid skolan berättade en historia. I salarna hade man tidigare haft skomakarelampor. På skolan fanns en gammal lärare, som hette Jonsson, men som gick under namnet ”Knosen” av någon anledning. Det var en mycket duktig lärare, som framtonade det, som var viktigt. När vi läste om Halland, fick jag lära mig, att det tillverkades köks-soffor och stolar i Lindome. I Fjärås odlade man pepparrot. ”Knosen” var framförallt ett språkgeni. Han hade varit tolk åt Ernst Rolf på dennes utlandsturnéer.

”Knosen” hade bara ett fel. Han var perio-dare. När han söp till, satt han på Stadsho-tellet hela kvällen. En taxiförare körde hem honom och släpade honom uppför trapporna. Jag såg det många gånger, för ”Knosen” hade

sin bostad mittemot den villa, där jag hade mitt inackorderingsrum.

Nu kommer historien. ”Knosen” var nu inne i en svår period. Trots supandet släpade han sig till skolan varje morgon, givetvis i ett svårt bakrus. Pojkarna i klassen var väl för-beredda. De hade nu monterat ihop alla sko-makarelamporna men någon tunn tråd, som löpte genom öglor, som de hade skruvat fast i väggen. På given signal började pojkarna när-mast väggen dra i sina trådar. ”Knosen” satt och skrev i klassboken. När han tittade upp gungade hela rummet. ”Knosen” tittade på de gungande lamporna en stund, nu nästan grön i ansiktet. Han pekade på ordningsmannen. ”Du får ta över lektionen idag. Jag håller visst på att bli sjuk”.

Tillbaka till skolan i Veddige. Jag minns inte så mycket av Karlströms undervisning. Jag gick ju för honom i 5:e och 6:e klass. Det var god ordning i klassrummet. Vi var

ungefär 30 elever i salen. I min klass var vi 10 pojkar och 5 flickor. I den andra klassen var det omvänt förhållande mellan könen. Detta var, när jag gick i 6:e klassen. Egentligen minns man det negativa bäst. Det negativa var att lära sig psalmverser utantill. Först gick man och tränade fotboll. När man kom hem dödstrött, frågade morsan, om man inte hade någon läxa. Då kom man ihåg den förfärliga psalmversen. För mig var det helt omöjligt att lära mig något, när jag inte begrep inne-börden. Att som en papegoja bara rabbla ord ingick inte i mina egenskaper. Varför skulle man lära sig psalmer utantill? Alla ägde ju en psalmbok. Nästan lika illa var det med histo-ria. Vi skulle lära oss rabbla upp regeringsbe-slut och annat ointressant. Jag gillade inte alls att gå i skolan. Jag ville ut och jobba och tjäna pengar, så att jag kunde köpa nya frimärken till min frimärkssamling.

Det gick åt skogen, när min mor gick till Karlström och frågade, om hon kunde anmäla

mig till realskolan i Varberg. Karlström hade svarat, att Bo är mycket energisk, när han verkligen vill genomföra något. Underförstått var väl, att han inte har så mycket i huvudet. Tyvärr räckte mina betyg för inträde till real-skolan, som blev en verklig plåga, men det är en annan historia.

karlströM får förstärkninG. Någon gång i början av 1936 kommer

folkskollärare Birgit Ingegärd Walde till Wed-dige Skolhus. Hon kom från Ramsele. Fröken Walde var född den 3/11 1905. Hon var 30 år gammal, när hon kom till Veddige.

Ivar Andersson på Björkholmsvägen hade en villa med en uthyrningslägenhet på andra våningen. År 1933 hade en Johan Albert Valde-mar Krumlinde med hustru flyttat till denna lägenhet. Familjen kom från Hässleholm. Varför de slog sig ner i Veddige är okänt. I början av 1937 flyttade den nu 68-årige Krum-

linde till nybyggd villa i Kär-radal strax ovanför bussgara-gen. Birgit Walde flyttade en tid senare till Björkholmsvä-gen och blev hyresgäst hos byggmästare Ivar Anders-son.

I Kyrkskolan slutade man nu med varannandags-läsning. Fröken Walde hade varje år klasserna 3 och 4. Karlström hade klasserna 5 och 6. Skolbarnen fick nu gå till skolan varje dag.

Entrén var nu flyttad till västra gaveln, där det var en förstuga. På trappan till denna stod Birgit Walde och ringde i sin klocka, när rasten var slut.

På gården fanns de gamla kyrkstallarna kvar. Den äldsta stallbyggnaden hade nog kommit till, när man byggde skolan 1852. På möte i kommunalstämman den 22/10 1901 utsågs en kommitté, som skulle komma med ett förslag om tillbyggnad av kyrkstal-larna. I denna kommitté ingick färgare August Larsson, Carl Svensson och August Johan Larsson i Syllinge. På sammanträde den 30/12 1901 beslöt man bygga till stallet i norra änden till en kostnad av 500 kronor. Vald kommitté skall utföra detta arbete. I paragrafen står dessutom: di valde få förskottera penningarne till dess di blifver utdibeterade i följe med Kommunalutskylderna.

Det är tydligt, att man inte kunde utse fattiglappar till kommunala uppdrag. Carl Svensson är nog bonden i Per Larsegård, Sture Wohléns far. August Johan Larsson kan vara bonden på Syllinge No 1, som senare övertog Jonsjö säteri. Färgare Larsson hade den gård, som idag bebos av Bertil Larsson.

Intill uthuset och kyrkstallarna fanns

anders karlströMs skolklass.

g ä n g e t i g r u s g r o p e n # 2 3

bo eManuelsson

koMMunalfullMäktiGe i Veddige 1922

sidan 14 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 15

d e r o m e s k o l a n 3 0 å r

Marie rydell

dasset. Det var en lång byggnad i väst-östlig riktning med dörrar mot söder. Skolbar-nen hade ett med flera hål, vill jag minnas. Lärarna hade nog ett avskilt dass. På baksidan var någon sorts kompost. Här fanns också dasstunnorna. Tog man sig tillräckligt nära, kunde man se de nedhängande rumporna. En försigkommen pojke tog sig en gång dit med en sälgkvist och petade fröken Walde i rumpan med denna. Det blev förstås ett förfärligt liv. Den skyldige blev dock inte avslöjad.

GänGet i GrusGroPen På badresa.

Gänget i grusgropen gjorde förstås också sina hyss i skolan. Det värsta brottet har jag sparat till sist.

Vårterminen led mot sitt slut. Det hade varit vackert väder en tid, dock utan någon verklig värme. Anders Karlström och Birgit Walde hade nu kommit överens om att arrangera en buss-utflykt till Kärra. Jag gick nog nu i 4:e klass. Vi skulle åka med Östen Anderssons ljusblå buss till bad-stranden. Jag minns inte, om klass 5 och 6 var med. Kanske hade de ledigt. Det kan inte ha rymts så många på en buss. Kanske var Anders Karlström kvar i skolan och hade lektion som vanligt.

Det jag minns är följande. Vi kördes ner till viken vid numera Fridas Restaurang. Det kan ha varit i slutet av maj månad eller i början av juni månad. Vi marscherade bort mot berget. Det kändes kallt. Holger Andersson, Lennart Karlström, Sören Hvalgren och jag bildade snart en liten grupp av kverulanter. Vi kände inte alls för att bada. Vi tog av oss skor och strumpor och gick ner och kände på vattnet. ”Fy fan, vad kallt!” Vi skulle inte bada. Vi hade redan bestämt oss. Här skulle inte badas. Som en följd av detta trots, skulle vi inte heller spela brännboll eller vara med i andra aktivi-teter. Hela resan var ett fiasko. Vi satt där och tjurade, då någon sa det förlösande: ”Vi går upp till affären och köper glass.” Den vanliga kiosken var inte öppen. Föräldrarna hade väl skickat med oss någon krona. Lennart, vars far hade sommarstuga på berget bakom oss, visste vägen till affären.

Utan att någon märkte oss, traskade vi i väg. Det var en bra bit att gå till Bergfeldts

affär. Vi kom så småningom dit och köpte vår glass.

Nu kom det verkliga. Varför gå den långa vägen tillbaka till stranden? Vi hade våra bad-byxor med oss. På stranden hade vi ingenting. Någon kom med det geniala förslaget. Vi går mot Veddige. När bussen kommer, stannar de väl och tar upp oss. Sagt och gjort. Vi började gå mot Åskloster. Ingen buss kom. Vi gick förbi Ås Klosters Kungsgård. Vi passerade Nyebro. Konstigt! Ingen buss kom.

Nere på stranden hade några vinterba-dare hoppat i. Andra hade spelat brännboll. Nu började klockan bli mycket. Birgit Walde blåste i sin pipa. ”Ni får ställa upp i ett led, så att jag kan räkna Er!” Det fattades fyra. Lära-rinnan blev förstås vettskrämd. Man hittade inga kläder. Alltså kan de inte ha drunknat. Någon hade nog sett dem ge sig av bortåt stranden. Man körde runt i hela Kärra och

letade. Tiden gick.På Syllingevägen gick fyra, som började

bli en aning trötta. Man passerade Hjörne, och snart var man framme vid Kvarnome. Det var konstigt, att bussen aldrig kommer.

När vi var vid ekekullen vid Moavägen fick vi se bussen. Vi viftade glatt åt dem att stanna. Bussen for förbi. Ingen i bussen tit-tade ut genom fönstret. Ingen vinkade på oss. Inte ens busschauffören tittade på oss. Just nu var vi bara luft. Vi var ingenting. Nu började det kännas riktigt kymigt.

straffet.När bussen kom fram till skolan, beor-

drades alla att genast gå hem. Bara en män-niska syntes till, när vi närmade oss. Mitt på Syllingevägen stod Anders Karlström som en manlig furie med en hemsk uppsyn.

Vi kom i vanlig ordning småflinande

fram till honom. Pang sa det, när Lennart fick första lusingen. Vid nästa ännu hårdare smäll flög han ner i Nordgrens dike och blev lig-gande under Nordgrens häck.

Nu hade Karlström fått utlopp för sina värsta hämndbegär. Oss andra vågade han tydligen inte slå, vilket vi tyckte var något orättvist. Vi beordrades nu att ställa upp på ett led. Birgit Walde hade vi inte sett röken av. Nu kom ordern. Vi skulle få marschera genom samhället till Ivar Anderssons villa, där vi skulle be den hemskyndande lärarin-nan om förlåtelse.

Det blev förstås en riktig Canossavand-ring. Alla i Veddige visste redan nu, vad som hade skett. Smeden Johan lade ifrån sig släg-gan, när vi passerade, och stod där och flinade. Vid Nilséns affär kom kunder ut och glodde på oss. Det var värre än om vi hade varit ett gäng mördare som ledsagades av fångvakta-

ren. Till slut var vi

framme vid Ivar Anderssons villa och ringde på. Fröken Walde kom ut. ”Snälla fröken Walde, vi ber om ursäkt för vårt dumma påhitt”. ”I morgon får Ni sitta kvar efter skolans slut i en timma. Något straff skall Ni ha.” Sedan blev det fort-satt marsch till res-pektive föräldrar. Vad Ivar Andersson gjorde med sin Holger, vet jag inte. Sedan gick vi över gatan till vår villa, där morsan blev underrättad om vårt tilltag. Hon blev i vanlig ordning helt

förkrossad. Jag förväntade mig stryk, när min far kom hem. Det blev det inte. Han konsta-tera med sitt vanliga lugn, att det måste vara gry i småpojkar, annars blir det inget av dem.

Jag tror inte att Karlström vågade gå med Sören till Assvin Hvalgren, som var stor kom-munalpolitiker.

Nästa dag skulle vi sitta kvar en timma. Det tyckte vi var ett ganska rimligt straff. Vi hade börjat förstå vidden av vårt påhitt. När det hade gått max 15 minuter rycktes dörren upp. Assvin Hvalgren kom in och sa: ”Sören skall inte sitta här. Han skall komma hem och syssla i ladugården”. Punkt och slut. Efter en stund hade fröken Walde kommit fram till, att straffet nu hade blivit ojämlikt. ”Då får väl Ni andra också gå hem. Annars blir det orättvist”.

Så slutade denna något sorgliga historia.

fröken walde bodde på andra våningen i Ivar Anderssons villa på Björkholmsvägen. Vi fick gå dit och be om förlåtelse. Här ligger idag radhus.

HöstterMinen 1977 började den första kullen elever på skolan. En del av dem som började då, har barn

som går på skolan nu. Cirkeln är sluten, skulle man kunna säga.

Hur firar man då födelsedagskalas för en skola? Jo, man låter så klart eleverna bestämma, och när eleverna får bestämma blir det minsann ingen vanlig skoldag!

att det skulle vara maskerad var givet, och de flesta av de drygt 60 eleverna som går på skolan hade klätt ut sig. Eftersom firandet var förlagt precis mellan lucia och jul, dominerade så klart de tomteklädda. Men bland alla tomtar skymtade även cowboys, pirater, rappare, häxor, fågelskrämmor, jägare, katter av olika slag, skur-kar, prinsessor med flera mer eller mindre fanta-sifulla figurer. Tilläggas bör att bland tomtarna

syntes Elfrid, Tomtens lataste tomtenissa, känd från TV:s julkalender!.

skoldaGen inleddes sedan med film-visning och popcorn. ”Tzatziki, morsan och polisen” stod på programmet. Efter lunchen bjöds det på tårta. Det var meningen att den skulle vara 30 dm lång, med tanke på årtalet som firades. Men eftersom skolan har så flitiga elever och en stark Hem och Skolaförening och en lokal skolstyrelse med många bak-lystna föräldrar, så blev den nog närmare fyra meter …Men vad gör väl det när det är många elever och lärare som är sugna på tårta?!

när tårtan var slut var det minsann inte slut på festligheterna, nej, då blev det disco i gympasalen! Man får förmoda att de flest eleverna instämmer i det som en av dem sa:

detta Var den bästa skoldagen i mitt liv!

äVen oM skolan är liten, så är den nag-gande god. Man har som sagt både en lokal skolstyrelse som håller sig insatt i skolans pedagogiska och politiska arbete, och en Hem och Skola förening som ser till att sätta lite guldkant på elevernas skolvardag. Skolan har Grön Flagg och är mycket miljömedveten. Elevantalet har pendlat mellan dryg 100 och omkring 60.

nu är antalet elever på väg uppåt igen och man får hoppas att några av de nuvarande eleverna får vara med och fira med sina egna barn nästa gång.

HiPP, HiPP hurra!Marie rydell

Deromeskolan 30 år

”Detta var den bästa skoldagen i mitt liv!“I december 2007, närmare bestämt den tjugonde, firade Deromeskolan 30 års jubileum.

sidan 16 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 17

en traktor kommer lastad

Marie rydell

matta av låtsasnäver ska sedan jord och gräs-torvor placeras, lite längre fram i vår.

En annan helg, en dryg månade senare var det dags igen. Denna gång kom golvet på plats. Vi ”fuskade” lite genom att använda tryckimpregnerat virke och balkskor när vi reglade upp golvet. I regel använder man ju inte sådant när man knuttimrar, men för att vindskyddet ska få längsta och bästa möjliga hållbarhet så valde vi att göra så.

Den andre mars var det så dags att inviga bygget. Ett trettiotal personer hade slutit upp för att beskåda denna stora händelse. Solen strålade och alla var glada.

Genom att med ett, eller rättare sagt två, snitsiga hugg kapa bandet förklarade Per vindskyddet invigt. Åskådarna kunde sedan

beundra bygget, titta på de verktyg som använts samt i en pärm med text och bilder följa bygget från början till slut.

På vindskyddet finns nu även en del skyl-tar. En stor där vi tackar våra sponsorer samt ett par små med symbolerna för våra olika verksamheter. Skogsknopp, Skogsknytte, Skogsmulle, Skogsströvarna, Frilufsarna och TVM. För att inga misstolkningar ska ske ber vi att få påpeka att skylten med en eld INTE uppmuntrar till eldning i vindskyddet … utan detta är strövarnas symbol!!!

Vindskyddet kan bokas för grupper eller sammankomster genom Friluftsfrämjandet, Marie Rydell 0340-315 51. Bokad grupp har då förtur till vindskyddet.

Marie rydell

Med vadå?Tidigt på morgonen den 5 december, på självaste trettondagsafton samlades de nu garvade timmerhuggarna. De beundrade sitt verk inne i Stefan Nilssons lada en stund innan det tog itu med dagens arbete: att plocka ner det!

En traktor kommer lastad…Bit för bit, stock för stock plockades vind-

skyddet ner. De så omsorgsfyllt ihopfogade knu-tarna bändes nu isär. De olika delarna bars ut på gården och lastades på traktorns släp.

(När traktorn väl var på plats vill säga, det var visst något med ett drag, eller …var det inget drag i traktorn?)

I kortege körde man sedan upp till Axels backe; traktor med släp, fyrhjuling med släp, bil med släp, fler bilar… mycket grejer blir det!

Det första, och svåraste man hade att göra på backen var att bestämma var vindskyddet skulle ligga. Allt skulle tas med i beräkningen; vinden, solen, avstånd, insyn, utsikt … men till slut kom man till insikt och enades om en plats. Då vidtog grävandet!

Vindskyddets fyra hörn skulle få en fast grund att vila på. Således grävdes fyra ordent-liga gropar vari riktigt ordentliga stenar pla-cerades. Allt detta för att inte vindskyddet ska ligga direkt på marken. Det ska alltså inte ligga i vatten, men i våg …

När stenarna väl var i våg, rakt, rätt och riktigt inleddes byggandet. En efter en foga-des stockarna samman igen, det gick med en förvånansvärd fart! Plötsligt stod det där!

Efter en stärkande kaffetår och lite grillad korv lades även taket på plats.

Dagen därpå, i snöslask, spikades vind-skivor och en platonmatta lades på taket. Förr använde man näver, eftersom det är vatten-tätt, men för att inte skövla skogen på näver, så användes lite mer moderna metoder. På denna

arbetet bild för bild. Vi vill passa på att påpeka att det är eldningsförbud i vindskyddet – symbolen på gaveln är strövarnas symbol.

inViGninGscereMonin i all sin enkelhet: Per hugger av Friluftsfrämjandets band med sin yxa.

sidan 18 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 19

VeddigeVisionen informerar!stättareds teatergrupp ger

midsommardrom i fattighuset.av pär lagerkvist – ett skådespel i tre akter

Kring huvudpersonen Blind-Jonas (Lennart Wilén) grupperar sig några människoöden på fattighuset, drabbade av andliga eller fysiska lyten. Mot dem kontrasterar den unga flickan Cecilia (Eva Andersson), ren och oskuldsfull och oplundrad på sin stora rikedom de ohavererade livsdrömmarna. Hon är, utan att själva veta om det , dotter-dotter

till Blind-Jonas och hans ungdoms älskade Ellen (Marita Carlsson), numera föreståndae på fattighuset…

i övriga rollerna: Olle Elisson, Bengt Svensson, Rune Johansson, Eva Karlsson, Marianne, Dolk, Eivor Karlsson. Sufflör: Ann-Marie Wilén. Musik/ljud/ljus: Maj-Britt Roos, Bengt Sundborg.

regi/scenografi: HertHa Berggren ocH ensemBlen

16 april 2008, kl 19:00 idrottshusetBiljetter köpes på plats. inträde: 100:-. fika ingår.

Fransk Aftonden 10 februari bjöds till avec på kyrkan. ”Avec” betyder

ju ”med” på franska. Vi fick alltså en stund med sånger från Edith Piaf den kända franska chanson-sångerskan, av och med Annika Werdelin, Dag Hallberg, Markus Löfdal och Lalle Björk.

det Var en Fransk Afton med underbara, kända melo-dier som ”Padam padam”, “Non, je ne regrette rien” och “Mon Légionnaire”.

det Var ingen cognacbjudning, med andra ord.

annika werdelin sång och Lalle Björk saxofon.

7. brasilienbrevet

alVa inGeGerd salaMonsson

sedan JaG senast skrev till er har både Erik och jag haft anledning att anlita den brasilianska sjukvården. Erik har

helt nyligen drabbats av en svår öroninflam-mation som gjorde att han inte kunde höra ett dugg på höger öra och för ett par månader sedan ramlade jag och föll så illa att jag bröt höger överarm och var tvungen att få en platta inopererad.

i brasilien är sjukvården gratis om man blir akut sjuk eller behöver livsuppehållande vård. Däremot får man själv bekosta t.ex höftledsoperationer. Det finns också gratis förebyggande vård. När vi reste till Amazonas för några månader sedan, vaccinerade vi oss mot gula febern och varje år uppmanas alla som fyllt 60 år att vaccinera sig mot influ-ensa. Detta har vi inte betalat något för. Viss mödra – och barnavård är också gratis liksom

det finns gratis BB och utdelning av mjölk för de fattiga med småbarn.

ändå Har de flesta som har råd en privat sjukförsäkring. Anledningen är att det kan vara långa köer på vårdcentralerna och de all-männa sjukhusen. Behöver man ligga kvar på sjukhuset så delar man sal med många andra patienter och sängarna står tätt.

det är status att ha en sjukförsäkring och många brasilianare utnyttjar den långt mer än vad vi svenskar är vana vid. Här går man till läkare för den allra minsta lilla krämpa.

läkarna soM arbetar på vårdcen-tralerna och de allmänna akutsjukhusen är välutbildade och har för det mesta en egen klinik eller arbetar på ett privatsjukhus de flesta dagarna i veckan. Den allmänna sjuk-vården ger dålig lön men eftersom läkarna för det mesta har fått sin utbildning av staten så

betalar de tillbaka genom att arbeta för det allmänna vissa dagar i veckan. Självklart kan läkaren få patienter genom att hänvisa till sin privata klinik när den akuta vården är över. Men sjukförsäkringarna är dyra och ju äldre man är desto dyrare blir det. Därför har Erik och jag valt att inte ha någon privat sjukför-säkring utan i stället har vi en buffert ifall det skulle hända oss något. Och det har det alltså gjort nu.

när JaG hade fallit omkull skjutsade Erik mig till det största allmänna akutsjukhu-set. När jag hade skrivit in mig i receptionen blev jag hänvisad till ortopediavdelningen. Det fanns inget väntrum utan man satt i kor-ridoren och väntade på sin tur. Stolarna var enkla och väggarna kala och målade i neu-trala färger. Lite tråkigt men man har ju inte kommit dit för att få en estetisk upplevelse

JaG skickar med några bilder. De visar interiörer från det allmänna sjukhuset, dels Erik som sitter och väntar på sin tur, dels när han hjälper en patient upp i sängen efter ett toalettbesök. Den anhörige hade svårt att klara det själv. På den tredje bilden ser man patienter som sitter och ligger i korridoren och väntar på sin tur.

utan för att få vård. När läkaren hade gjort en första undersökning fick jag gå till röntgenav-delningen för att röntgas. Det visade sig vara en fraktur som måste opereras. Men sådana operationer gör man inte på just det här sjuk-huset. I stället skulle jag bli opererad på ett annat allmänt sjukhus. Det kunde ta upp till en vecka innan jag skulle få plats. Jag kunde få åka hem och vänta på min tur hemma men var tvungen att åka in och anmäla mig varje dag. Jag frågade vad det skulle kosta att göra operationen privat och blev upplyst om att materialet på plattan som de skulle sätta in är mycket dyrt. Vi väntade ett par dar men sedan tröttnade vi och besökte ett sjukhus och frågade vad det skulle kosta. Ungefär 7 500 svenska kronor gick det på allt som allt och då fick jag ett eget rum med egen toalett och dusch samt TV.

Vad Vi inte visste var att här i Brasilien är det sed att man har med sig en anhörig som hela tiden finns med på rummet. I mitt sjuk-rum fanns en bäddbar soffa som Erik hade kunnat övernatta i om vi hade vetat om det. När personalen kom med mat till mig hade de med sig mat även till den anhörige. Jag stan-nade en natt efter operationen och när de kom med frukosten blev de mycket förvånade över att jag var ensam. De tyckte nog att det var synd om mig som inte hade haft någon anhö-rig hos mig under natten. Men vi hade tagit det som självklart att jag skulle vara ensam. Vi tyckte det var bra att Erik fick vara där hela dagen under dagtid. Systemet med en anhörig hos sig anser jag är bra både för patienten och för sjukhuset.

en annan sak som är bra, är att om man behöver medicin så kan apoteken leverera den

till bostaden utan extra kostnad. Man ringer och säger vad man ska ha och efter några minuter står ett motorcykelbud utanför dörren med medicinen. Men medicin är förhållande-vis dyrt här. Priserna är ungefär som i Sverige, men de flesta brasilianare tjänar ungefär 1600 svenska kronor i månaden eller mindre, vilket gör att medicin kan bli en mycket kännbar kostnad.

aPoteken sälJer inte bara medicin och sjukvårdsartiklar. Nej, här kan de också ha öl, sprit, läsk, kakor, godis m.m.

nu är det slut för den här gången och i Sverige har ni nog vår när ni läser detta. I år tänker vi komma till Sverige och kanske stanna i tre månader.

HJärtliGa HälsninGar: Alva Inge-gerd Salomonsson

7. Brasilienbrevet

sidan 20 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 21

p l a y o f f i g e n

sandor olaH

ä n t l i g e n ä r v ä n ta n s l u t

MicHael enberG

å r e t s s t i p e n d i at e r

sandor olaH

den 27 februari höll veddiges hockeyfans andan. Veddige Vipers A-lag spelade playoff för att kvala till division 2. De mötte Fotskäl HC, en värdig

och jämnstark motståndare med förbaskat bra målvakt.VeddiGes isHall tog emot ca 300 besökare. Många

hejade på Vipers, de var klädda i Vipers-halsdukar, Vipers-mössor och Vipers jackor. Stämningen var på topp.

det HJälPte tyvärr inte. Vipers fick stryk med 6:3. På fredag gav de igen i Fotskäl då vann Vipers men fick slutligen utslag den 1 mars av Fotskäl.

därMed den fantastiska säsongen är slut för Vipers.JörGens Puckar

(JörGen reinler Veddige Hockeys ordförande belönar spelare, lag eller supportrar med ”puckar” på Ved-digevipers.se – ju fler puckar desto bättre)

”JaG Vill här passa på att tacka alla spelare för alla trevliga stunder som jag fått vara med om under den gångna säsongen. Därför ger jag ingen enskild spelare några puckar idag utan hela laget och alla som varit med under året får tre puckar idag.

tre Puckar får självklart också vår trogna och entu-siastiska publik som stöttar oss i alla väder.

alla soM jobbat runt laget är också värda tre puckar. Det är ett stort ideellt jobb som görs i det tysta och jag vill här tacka alla för ett gott jobb under året.”

Henrik Karlssons MinnesfondHenrik Karlssons minnesfond instiftades 2005 för att hedra Henrik Karlssons minne och

för att visa att Veddige Hockey Klubb värnar om individens sociala trygghet och personlig utveckling. Under sin tid i Veddige Hockey Klubb visade Henrik glädje, empati och engage-mang. Fonden vill därför bidra till en stimulerande social utveckling av den enskilda indivi-den oavsett ishockeykunnande.

Från minnesfonden utgår årligen stipendier till en seniorspelare, en juniorspelare, fyra ungdomsspelare samt en ledare/funktionär som utmärkt sig på ett positivt sätt inom Veddige Hockey Klubb.

Stipendier, med ett belopp motsvarande 2.000:-, 1.500:-, 1.000:- och 500:- skall varje år utdelas till spelare inom A-, B-, C- respektive D-pojk. Till senior- och juniorspelaren utde-las ett belopp motsvarande 2.000:- till vardera. Till ledaren/funktionären utdelas ett belopp motsvarande 1.000:-. Stipendierna utdelas årligen i samband med A-lagets sista seriematch för säsongen.

Styrelsen för Veddige Hockey Klubb förvaltar minnesfonden. Fondens medel skall pla-ceras på ett betryggande sätt. Fonden skall tecknas av styrelsens ordförande och kassör i för-eningen. Fondens belopp får som lägst vara 10.000:-. Om beloppet understiger detta belopp skall föreningen tillskjuta det belopp som erfodras. Beloppen skall justeras vid varje årsmöte med rådande konsumentprisindex (KPI).

Utöver direkta gåvor skall nettointekterna från två A-lagsmatcher insättas årligen till min-nesfonden.

stöd Henrik Karlssons Minnesfond genom bidrag på följande kontonr:

04 02 56 58 - 8

Motto:Det finns två typer av människor:1. fotbollintresserade2. mycket fotbollintresserade

Äntligen är väntan slut… fotbollen sparkar igångEfter en lång och, i mitt tycke, tråkig ”vinter” är det snart dags att samlas runt Veddige Ip igen. Veddige Bollklubb kommer att bjuda på spänning och dramatik och kommer att göra allt för att du skall trivas. Även du som tror att du inte är fotbollsintresserad är välkommen, för du har förmodligen fel. Alla är i olika grad fotbollsintresserade, eller…?Så här ser de inledande hemmamatcherna ut för våra 3 representationslag, observera att vissa dammatcher spelas på Dersbovallen.

Herrar div.5 norra:26/4 hemma mot Galtabäck9/5 hemma mot Rolfstorp/Skällinge16/5 hemma mot Kung Karl30/5 hemma mot Särö13/6 hemma mot Morup27/6 hemma mot Grimeton2/7 hemma mot Valinge

Damer div. 2 sydvästra Götaland: ( Derome/ Veddige)27/4 hemma mot Veberöd3/5 hemma mot Halmia17/5 hemma mot Skurup31/5 hemma mot Norvalla22/6 hemma mot Malmö

Damer div. 5 mellersta norra:Tyvärr föreligger inget spelschema ännu.

Utöver dessa matcher bjuder vi också på morgondagens stjärnor, dessa tjejer och killar spelar ännu inom ungdomsfotbollen, men även här spelas spännande matcher.Följ våra lag på vår hemsida, spelprogram kommer också att delas ut i samband med tele-katalogen.Ännu en gång välkomna till säsongen 2008.Veddige Bollklubb/Styrelsen

ocH Gräset är grönare på vår sida…

Playoff igenulla-britt sVensson kiosken Hans olsson och Krister Reinholdsson

leif ocH Lillvi Karlsson

fotskäls tuffa Målvakt

Martin karlsson med sonen VilliaM andersson Vipers supporter

årets stiPendiater från vänster till höger: Senior Joakim Andersson, B-Pojk Oskar Andersson, A-Pojk Petter Neldemo, C-Pojk Anton Olsson, Ledare/funktionär Martin Karlsson, D-Pojk Anton Arvidsson, Junior David Alveflo.

sidan 22 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 23

h u r ä r d e t at t b o i v e d d i g e ?

sandor olaH

sVara Gärna med dina egna ord,

stöpt i papier-maché, lera och vad du

nu kan hitta i din förskola. Frågan

ställdes nämligen till Veddiges förskolebarn.

Svaren kom i form av alla tänkbara konstverk.

Den 1 mars var det dags för invigning i bib-

lioteket i Veddige. Invigningstal hölls av Vivi-

anne Johansson (c), förskolebarnens kör sjöng

sånger och Veddiges nya exportvara, Fritids-

gårdens rockband spelade hårdrock.

utställninGen består av bilder

på happenings, nerskrivna intervjuer med

barnen, barnens egna modeller av sin egen

omgivning – som de ser det – som finns

utställda på Biblioteket. Pedagogerna bakom

projektet vill gärna framhålla hur barn tänker

och gör.

VernissaGbesökarna fyllde hela

Biblioteket. Utställningen är öppen för all-

mänheten till slutet av mars månad.

Hur är det att bo i Veddige?

daniel anderssons ovanliga tolkning av kyrkan (pappas arbetsplats) höjde en hel del ögonbryn…

det Här Pojkbandet presenterade Nicklas Gabrielsson (fritidsgården) som veddiges nya exportvara. Och de är riktigt duktiga! De heter MAPE och består av: Johan Runesson, Jonatan Palmkvist, Martin Smidje och Pontus Swahn

freddy erlandsson tyckte att saft- och snackstillgången höll måttet.

förskolebanen i Veddige har svarat

ViVianne JoHansson

höll invigningstal

sidan 24 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 25

30:eHELSJÖN RUNTmotionslopp på cykelSöndagen den 1 juni 2008

arrangör:

VEDDIGE

start 8:00 till 9:00 vid Vidhögeskolan

arrangör:

upplysningar: Arne Eriksson 0340-305 85, 0705-230 585

den soM trodde att Sveriges pensionärer köper sina kläder på postorder via Hemmets Journal – har fel. Att köpa kläder när man är lite äldre kan ha sina fallgropar. I affärer finns det oftast modekläder för den yngre och mer välsvarvade konsumenter. Specialbutiker med högkvalitativa, moderna och riktigt snygga kläder för en

mogen målgrupp är det tyvärr ont om – här på landsbygden.aMelita sätteMos Senior Shop är ett undantag. Hon åker gärna runt i Hallands län, samt Mark och Svenljunga, besöker föreningar och boende. Hennes sortiment av dansk- svensk- och finsktillverkade kläder tilltalar många.– äVen om priset ligger lite högre än liknande produkter i butikerna, kvalitén och den fina passformen övertalar oss. – säger Anja Kristersson, en av besökarna.annelis arbetssätt skiljer sig från mängden genom att hon låter några av sina besökare agera modell. På så sätt blir home-shopping-partyn mer en modevisning. Underhållande och inspirerande.ocH äVen om man inte handlar för tillfället – en kopp kaffe med kaka smakar gott när som helst.

m o d e v i s n i n g m e d k a f f e tå r

sandor olaH

Försäkringar kan se väldigt lika ut. Men försäkringsbolagen som erbjuder dem är väldigt olika. En tydlig skillnad är den mel-lan bolagen långt borta och vårt eget bolag här hemma.

Vi vill lära känna dig och dina behov av skydd och trygghet.

Här till vänster ser du vår nya symbol. Så här kommer du att möta oss fr o m nu. Men du möter samma människor och ringer samma telefonnummer som tidigare.

I Veddige Lena Olsson eller Boris Johansson: 0340-383 61, i Mark Ingemar Claesson: 0706-980 409 i Kinna Lena Olsson 0320-35904.

sitt vackert! www.mobelhornet.se

Viskastigen 40, Veddige. Tel: 0340-300 50. Öppet: må-fre: 13-18, lör: 10-14

www.mobelhornet.se

MILTON soffa i helskinn, 10 olika färger att välja mellan. Soffa + puff: 9.990:-soffa i helskinn, 10 olika färger att välja mellan. Soffa + puff: 9.990:-MILTON soffa i helskinn, 10 olika färger att välja mellan. Soffa + puff: 9.990:-

lyx i helskinn

Modevisningmed kaffetår ”yes-yess! de har min favoritfärg!”

aMelita sätteMo Sveriges Senior Shop

aMelitas ModeVisninG lockade 25 kaffegäster.

sVen-aXel kristersson visar vårfin stickad

bomullströja och beige workerbyxa.Mariann sVensson bär en lätt vårjacka

med manchetter, kortärmad bomullsblus med

sidenkänsla och vårbyxa i 3/4 storlek med strassel-

dekoration

sidan 26 | ViSKA! 2008-1 ViSKA! 2008-1 | sidan 27

VARBERGSORTENSELKRAFT

VEDDIGE 0340-64 64 00

Din lokala elleverantör!

NYHET! Catering! Vi fixar mat till fester och högtider – för mycket snälla priser!

LUNCH! Vi serverar alltid hemlagad med det lilla extra.BAR! Vi har fullständiga rättigheter.

Lunch: 69:- inkl. sallad, bröd och kaffe.öppet: ons-tors 16-22, fre16-23, lör 13-23, sön 13-21

dagens: mån-fre 1130-1400tel: 0340-310 31 www.deromepizzeria.se

d

Tel. 0340-300 08www.veddigebuss.se • E-mail: dole@veddigebuss.se

Konsumentverket, Energimyndigheten och våra kunder.

De har testat våra värmepumpar. De är nöjda.

Thermias värmepumpar har fått mycket goda betyg

i både Konsumentverkets och Energimyndighetens

tester. Bland annat ger våra pumpar mest och var-

mast vatten och störst besparing i kronor och ören.

Det kan ju förklara att hela 99% av våra kunder

är nöjda och gärna rekommenderar Thermia till en

bekant. Nu är det din tur. Gå in på www.thermia.se

och beställ Stora Värmepumpsboken. Där står allt

som är värt att veta om värmepumpar. Sen kontaktar

du närmaste återförsäljare, de finns också på hem-

sidan. Välkommen!

40 ÅR I ENERGIBRANSCHEN! STOR ERFARENHET AV LUFT- JORD- OCH BERGVÄRMEINSTALLATIONER

034064 97 64 • WWW.HJROR.COM • INFOHJROR.COM

telefon: 0340 – 69 75 00 | www.varbergsbostad.se

FÖR DIG SOM STÄLLER HÖGA KRAV

Vår kunskap = Din trygghet.Det tjänar du på!

VEDDIGE VARBERG KUNGSBACKA KINNA

transporter för allt och alla tel: 0340-306 57

Specialtransportertel. 0340-306 10fax. 0340-304 84

ww

w.v

eddig

e-a

keri

.se

Världens bästa påsk!

Veddige

Gevalia kaffe2x 500g | Jfr-pris 39:-/kg

HelgskinkaKokt | Olle NybergJfr-pris 29:-/kg39a2st 29jkg

Påsklilja I KRUKA

2st

50a29.90/st

Påskägg

34j/stFyllt påskägg | Cloettajfr-pris 75.05/kg

Ägg

19j/st15-pack | Dotetorps Äggjfr-pris 22.28/kg

Fläskfi lé

69a/kgFärsk | Danskjfr-pris 69.00/kg

Coca Cola 2 liter3st

35a2 liter plus pantjfr-pris 5.83/l

Cheez / Chips2st

35a250-300g | OLW

Fryst laxfi lé

59j/st500 g | Findusjfr-pris 119.80/kg

Abba sill2st

20a230 g | Abba | Flera sorterjfr-pris 43.48/kg

VÅRA ÖPPETTIDER I PÅSK

SKÄRTORSDAG 20/3: 9–20 LÅNGFREDAG 21/3: 9–18 PÅSKAFTON 22/3: 9–18 PÅSKDAGEN 23/3: 9–18 ANNANDAG PÅSK 24/3: 9–18

Telefon: 0340-307 44, Chark: 0340-308 50 | Reservation för tryckfel och slutförsäljning.

Priserna gäller from måndag 2008-03-17 tom söndag 2008-03-23