Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad

Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad 1

UV RAPPORT 2012:68

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING OCH SÄRSKILD UNDERSÖKNING

Mesolitikum och bronsålderi Stora SjögestadArkeologisk förundersökning och särskild undersökning inom RAÄ 232 i samband med planerad ombyggnad av väg till Vreta naturbruksgymnasium

Östergötland Linköpings kommun Vreta kloster socken Inom RAÄ 232

Dnr 422-03992-2008, 423-02135-2009

Tom Carlsson

2 Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad


UV RAPPORT 2012:68

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING OCH SÄRSKILD UNDERSÖKNING

Mesolitikum och bronsålderi Stora SjögestadArkeologisk förundersökning och särskild undersökning inom RAÄ 232 i samband med planerad ombyggnad av väg till Vreta naturbruksgymnasium

Östergötland Linköpings kommun Vreta kloster socken Inom RAÄ 232

Dnr 422-03992-2008, 423-02135-2009

Tom Carlsson


Riksantikvarieämbetet

Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst)

Roxengatan 7

582 73 Linköping

Tel 010-480 81 40

Fax 010-480 81 73

e-post [email protected]

e-post [email protected]

www.arkeologiuv.se

© 2012 Riksantikvarieämbetet

UV Rapport 2012:68

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2011. Medgivande I 2011/0233.

Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2012-03-26. Dnr 601-2012/1612.

Grafisk form Britt Lundberg

Kartografi Lars Östlin

Foto Tom Carlsson, Andreas Vos

Utskrift UV Öst, Linköping 2012

Omslagsbild Karta över Östergötland för 10 000 år sedan med Ancylussjön 75 m ö h.

Infälld karta med markering för Stora Sjögestad. Grundkarta av Dag Hammar.


Fig 1. Karta över Östergötland medRAÄ 232 i Vreta kloster socken markerad.

Innehåll

Sammanfattning 7

Bakgrund 9

Syfte 9

Topografi och kulturmiljö 10

Tidigare undersökningar – hällkistor, flatmarksgravfält och lösfynd 11

Senneolitikum och bronsålder 11

Äldre stenålder – mesolitikum 13

Metod och genomförande 14

Resultat – boplatslämningar från äldsta stenålder och yngre bronsålder 16

Mesolitikum 16

Ett mesulahus 19

Makrofossilanalyser – hasselnötter, ärtor och brudbröd 22

Träd och miljö 22

Osteologi – älg och vildsvinsjakt 22

Fynd av sten; kvarts, flinta, porfyr etc 23

Säsongsindikationer 29

Radiometriska dateringar 29

En boplats på stranden? 30

Bronsålder 33

Ett grophus 33

Åtgärdsförslag 35

Referenser 36

Administrativa uppgifter 39

Bilaga 1. Anläggningstabell 40

Bilaga 2. Fyndtabell 41

Bilaga 3. Makrofossilanalys 48

Bilaga 4. Vedartsanalys 49

Bilaga 5. 14C-analyser 50

Bilaga 6. Osteologisk analys 51

Bilaga 7. Slitspårsanalys 55

Motala

Norrköping

Vadstena

Mjölby

LinköpingSkänninge

SöderköpingSvartån

Motala ström

Stångån


Fig 2. Utdrag ur analoga Gröna kartan med RAÄ 232 markerad. Skala 1:50 000.


Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning

Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad

Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV, är en uppdragsfinansierad del av Riksantikvarieämbetet som i huvudsak genomför arkeologiska undersökningar efter beslut enligt Lag (SFS 1988:950) om kulturminnen m m. Uppdragsverksamheten utför även konsultuppdrag i form av utredningar, kulturmiljöanalyser och planeringsunderlag. Den arkeologiska uppdragsverksamheten har ingen myndighetsfunktion.

Sammanfattning

Riksantikvarieämbetet, UV Öst utförde under år 2009 en förundersökning och en särskild arkeologisk undersökning inom en del av RAÄ 232, Stora Sjögestad 20:1 i Vreta kloster socken, Linköpings kommun Östergötland, enligt Lag (1988:950) om kulturminnen m m (KML). Orsaken till undersökningarna var en breddning av infarten till Järngården/Vreta Naturbruksgymnasium. Uppdragsgivare var Landstinget i Östergötlands län genom Ramböl AB.

Sedan tidigare är det känt att RAÄ 232 omfattar ett större område med boplatsläm-ningar och sannolikt även brandgravar från bronsåldern.

Förundersökningen påvisade härdar och större gropar. Fynd av bearbetad kvarts tydde på att stenålderslämningar fanns inom utbredningen för den planerade vägen. Vid den särskilda undersökningen påträffades ett grophus, gropar och flera härdar från yngre brons-åldern. En stenåldersboplats undersöktes varvid en stor mäng fynd; flinta, kvarts, hassel-nötsskal och brända djurben tillvaratog. Flera 14C-analyser daterade boplatsen till omkring 7000 f Kr.

Resultatet från förundersökningen och den särskilda undersökningen svarar på den kravspecifikation som länsstyrelsen satt upp, se nedan, förutom på punkterna som rör gravar. Inga gravar påträffades.

Fornlämningen avgränsades inom undersökningsområdet och samtliga lämningar har i samband med undersökning och dokumentation tagits bort. Utbredningen av RAÄ 232 sträcker sig däremot västerut, på andra sidan av den befintliga vägen till Järngården och skolan. I detta område kvarligger fornlämningen.

Rapporten redovisar resultaten som ligger till grund för länsstyrelsens fortsatta bedöm-ning enligt KML.


Fig 3. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningen markerad med blått och kända fornlämningar i trakten markerade. Skala 1:10 000.

! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !

!

!!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!!

!!

!

"

"

"

"#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

##

#

#

#

#

#

#

#

#

#

#

STORA

SJÖGESTAD

RP

Lenalund

Högberget

Sions brunn

Sjögestadlund

Tegelbrunnarna

Stora

ga

rp

Sjögestad

Solberget

Järngården

Blommelund

Berg

Smedbygget

Källgården

Sockenmarken

Vreta kloster 35:1

Vreta kloster 59:1

Vreta kloster 60:1

Vreta kloster 38:1-3

Vreta kloster 61:1

Vreta kloster 58:1

Vreta kloster 31:1

Vreta kloster 65:1

Vreta kloster 62:1

Vreta kloster 146:1-2

Vreta kloster 162:1

Vreta kloster 148:1

Vreta kloster 163:1

Vreta kloster 149:1

Vreta kloster 121:1

Vreta kloster 156:1

Vreta kloster 210:1

Vreta kloster 232

Vreta kloster 8:1-5

Vreta kloster 140:2

Vreta kloster 237

Vreta kloster 208:1

Vreta kloster 140:1

Vreta kloster 39:1

Vreta kloster 170:1

Skjutbana

Naturbruksgymnasium

Y 1480500

Y 1481500

X 6484500

X 6486500

0 250 m

Skala 1: 10 000

Undersökningen


Bakgrund

Landstinget i Östergötland bygger ut Vreta Naturbruksgymnasium vid Järngården i St Sjögestad, Vreta kloster socken, Linköpings kommun. Trakterna kring Vreta kloster och St Sjögestad hör till de mest fornlämningstäta områdena i Östergötland med flera kända gravfält och boplatskomplex. Ett större område kring Järngården utreddes 2007, etapp 1 och 2, varvid fornlämningar påträffades på både östra och västra sidan av den befintliga infarten till skolan (Ternström 2008). Fornlämningen benämns RAÄ 232 och utgörs av boplatslämningar och sannolikt även av gravar från yngre bronsåldern. Under år 2009 och 2010 har ett flertal arkeologiska undersökningar skett inom det planerade skolområdets utvidgning som understrukit den täta fornlämningsbilden i området (Carlsson 2009, 2011a, 2011b och 2011c).

Breddningen av den aktuella infartsvägen från v 1123 till Järngården/Vretaskolan medförde ingrepp i RAÄ 232 och Länsstyrelsen i Östergötland beslutade att arkeologiska undersökningar skulle utföras innan arbetet påbörjades. En förundersökning genomfördes under våren/vintern 2009 (länst dnr 431-31075-08) varvid lämningarna inom exploater-ingsområdet kunde avgränsas rumsligt samt att fornlämningens komplexitet kunde bedömas. Eftersom arbetet med infartsvägen var brådskande hann inga 14C-analyser eller andra naturvetenskapliga analyser bli färdiga innan den särskilda undersökningen påbörjades.

Kronologin bestämdes genom fynd av den för bronsåldern tidstypiska rabbade kera-miken. Två avslag i kvarts antydde också att det fanns stenålderslämningar i området.

Den särskilda undersökningen genomförde under en vecka i juni 2009 (länst dnr 431-14830-09). Denna rapport redovisar resultaten från både förundersökningen och den särskilda undersökningen.

Syfte

Området kring Vreta Kloster, Blåsvädret och St Sjögestad uppvisar en mycket komplex fornlämningsbild med lämningar från alla tidsperioder. Sannolikt har det naturgeografiskt varierade landskapet med dess lätta jordar och närheten till vattendrag, som Motala ström och Roxen, bidragit till att människor under närmare 10 000 år har bosatt sig i trakten.

Länsstyrelsen bedömer att den särskilda arkeologiska undersökningen kan bidra till att skapa meningsfull kunskap om området och om det förflutna. I enlighet med Länsstyrelsens kravspecifikation, ska den särskilda undersökningen kunna ge svar på:

• Boplatsenskaraktär,utbredningochdatering.

• Omdetfinnshuskonstruktionerochiförekommandefallvilkentyp.

• Omdetförekommerandrastrukturerinomboplatsen,såsombrunnar,hägnaderetc.

• Omdetförekommergravar,såsomdetkonstateratspåvästrasidanavallévägen.

• Vilketgravskicksomharvaritrådande.

• Eventuellagravasdatering.

• Sambandmedövrigafornlämningarinärområdet,såsomRAÄ237.

• Övriga eventuella fornlämningars funktion, karaktär, utbredning, användning samtdatering.


Topografi och kulturmiljö

Landskapet i Vreta kloster socken präglas av ett böljande drumlinliknande landskap med sandiga och grusiga jordar som idag nästan uteslutande utgörs av åkermark och bebyggelse.

Undersökningsområdet är flackt sluttande söderut från en isälvsavlagring med öst-västlig sträckning strax norr om det aktuella området. Åt sydväst sluttar sedermera marken ner mot sjön Roxen som är belägen ca 34 m över havet. Området har under en längre tid använts som betesmark för Vretaskolans hästar men har dessförinnan varit odlat.

I ett länsperspektiv utgör området väster och söder om Roxen ett av tre centralområden i Östergötland som utifrån fasta fornlämningar är möjliga att urskilja redan från bronsål-dern(Nordén1925;Kaliff1999:48).OmrådetkringdennumerautskiftadebynStSjögestadär rikt på fornlämningar från mesolitikum och fram genom hela järnåldern. Ortsnamnet Sjögestad tolkas vara sammansatt av mansnamnet Sigvald tillsammans med efterleden -stad (plats) Ortsamn med suffixet -stad, sta brukar generellt tolkas härstamma från yngre järnåldern (Svenskt ortnamnslexikon 2003).

Många fornlämningar i trakten har förstörts och försvunnit genom åren. Carl F Norden-skiöld gjorde under mitten av 1800-talet (1947) en genomgång av de då kända fornläm-ningarna i Vreta kloster socken och han beskriver hur 1800-talets uppodling av mark under kort tid förstört många stensättningar och gravhögar. Strax nordöst om St Sjögestad intill torpet Hörnstugan fanns t ex ett flertal stora rösen (30 m i diametern!) som under tiden för Nordenskiölds besök på platsen raserades. Idag återstår endast en stenmur, sanno-likt stenar från rösena.

Höjden över havet vid RAÄ 232 är ca 73 m längst i norr och ca 69,5 m i söder. Höjden över havet är intressant för stenålderslämningarna i området då vattennivåerna på Ancylus-sjön för 10 000 år sedan anses ha stabiliserats omkring 75 meter över dagens havsnivåer. Vid strandlinjen har 2–3 m höga vallar, erosionbrinkar bildats som fortfarande är synliga vid Kärna, Trädgårdstorp och Valla nära Linköping (jmf Fromm 1976:55).


Tidigare undersökningar– hällkistor, flatmarksgravfält och lösfynd

Fornlämningarna i området är som redan nämnts många och utgörs ofta av synliga högar och stensättningar. Fornlämningarna är sedan gammalt välkända vilket medförde att de tidigt intresserade den arkeologiska forskningen. Utgrävningar har utförts sedan 1800-talet i området och ur forskningssynpunkt har fynd och fornlämningar från Vreta kloster socken under lång tid haft betydelse vid arkeologiska studier i Sverige. Redan under 1800-talet utfördes räddningsgrävningar i hällkistor när skelett påträffades eller när flatmarks-gravfält påträffades vid grustäkt. Men som redan nämnts har många gravhögar förstörts i samband med odlingsexpansionen under 1800-talet utan att några arkeologiska under-sökningar genomförts.

Nedan görs kortfattade genomgångar av några undersökta lämningar och påträffade fynd med fokus på bronsåldern och äldre stenåldern, mesolitikum. Samtliga fornlämnings-nummer finns markerade på fig 3. Platserna och fynden har betydelse för förståelsen av området i sin helhet liksom för den aktuella fornlämningen RAÄ 232. Lämningarna presenteras kronologisk, senneolitikum och bronsåldern har förts samman. Fornlämningarna under stenålderns sista tidsperiod och äldre bronsåldern är, förutom förekomsten av brons, likartade på många sätt. Husens former, gravformer, skafthålsyxor och flintteknik är lik-nande under båda perioder även om förändringar börjar skönjas. Omfattande förändringar inom många delar av samhället förefaller istället ha inletts i mitten av bronsåldern, ca 1400–1200 f Kr, exempelvis introduceras flera nya grödor i Skandinavien under denna tid, bl a sädesslaget hirs (Panicum miliaceum L.) och oljeväxten dådra (Camelina sativa Fr.). Flera nya grödor blev dock endast kortlivade odlingsexperiment (Gustavsson 1995, 2000).

Senneolitikum och bronsålder• OscarMonteliusundersökteår1882enskadadhällkistamedfleraskelett(RAÄ65)

vid Sjögestad Källgård. Här utgjordes fynden av flintföremål, en bronspincett, bronsring och en väl utsmyckad bälteshake som kan dateras till period II (SHM Inv nr 7038). Samma gravhög beskrevs tidigare av Nordensköld (1947:193) som en av två flacka högar av sten, 10 resp 7,5 meter i diameter och med 1 à 1,2 meters höjd. Graven var skadad av ”stenplockning” då Montelius kallades till platsen för att göra sin undersökning.

• Näraherrgården,fdtingsstället,iStSjögestadhardettidigarefunnitsflerahögar.RAÄ156:1 påträffades vid bortgrävning år 1859 en läderkniv med rakt skaft och en skära med skåra (SHM inv nr 2596). Nordensköld omnämner (1947:193) att man funnit ”lerkrukor, jernvapen, ett skrin med 2 handtag av koppar m m”.

• Enhällkista(RAÄ9)frånyngrestenåldern/äldrebronsåldernundersöktesvidHög-berget av Bernhard Sahlin år 1901. Bland fynden märks flera skelett, flathugna pilspetsar med urnupen bas, en flintdolk och bronsföremål.

• Under1900-taletsförstahälftgjordesfleraräddningsgrävningaravurnegravarsambandmed grustäkter och vägbyggen i området väster om St Sjögestad.

• Undermittenav1950-taletundersökteUllaSilvén(1958)tvåbronsåldershögar(RAÄ45) strax intill Vreta kloster/Berg. Gravarna innehöll rikligt med bronsfynd samt skelett och brända människoben från minst tolv individer. Även ett hundskelett påträffades. FyndendaterargravhögarnatillMonteliusperiodII–IV(1500–900BC).Silvéntolkarbrandgravarna som sekundärt anlagda under yngre bronsålderns senare perioder.


• År1972undersöktesytterliggareenhög(RAÄ55)avKerstinÖstmark(1979)ettkortstycke från den förut nämnda. Högen beskrivs som skadad men innehöll skelett från minst två individer, djurben och keramik. Centralt i högen påträffades hällar från en kista. Anläggningen är odaterad men från beskrivningarna i undersökningsrapporten tolkas högen vara från äldre-mellersta bronsåldern. Strax intill ligger flera skärvstens-högar (RAÄ 165) dessutom har ett bronssvärd hittas nära högen (SHMI 10419).

• Ettstörresammanhängandebronsåldergravfält(RAÄ86)medurnegravarfrånyngrebronsåldern undersöktes av Ragnhild Fernholm (1982a) under åren 1976–1979 inför byggnaden av Riksväg 34 mellan Linköping och Motala.

• Enboplats från romersk järnålder har undersökts strax intill ett urnegravfält frånbronsålder/förromersk järnålder, Blåsvädret (RAÄ 40) (Fernholm 1982b).

• Riksantikvarieämbetet,UVÖstundersökteår2006enboplatsmedkulturlager,stolp-hål och härdar vid Adamstorp, RAÄ 203 och 225. Flera anläggningar daterades till bronsåldern, 2830±40–2685±40 (ca 1040–800 BC) (Ajneborn manus).

• Riksantikvarieämbetet,UVÖstundersökteår2009endastca300mösteromdennuaktuella fornlämningen en anläggning med skeppsform, RAÄ 237, bestående av ett skärvstenlager över ett 0,6 m tjockt kulturlager. Fynden utgjordes av en smäldegel, en pilspets med urnupen bas, keramik och brända djurben (Carlsson 2011c).

• Östergötlandsmuseumgjorde2008enarkeologiskutredningvidRAÄ226NorraTorp,ca 2 km från RAÄ 237 varvid ett kulturlager med skärvsten sot och kol påträffades. Lagret daterades till 3285±85 BP, 1680–1490 BC, dvs äldre bronsålder (Svarvar 2008).

• Endast100metervästeromRAÄ237undersöktesunderdecembermånad2010enboplats med två långhus (RAÄ 253). På platsen fanns ett stort antal härdar och gropar men likväl påträffades endast ett ytterst magert fyndmaterial. Boplatsen är ännu odaterad (Carlsson manus).

Av lösfynden finns i Vreta klosters socken flera exceptionella fynd från bronsåldern som bör omnämnas.

• VidLänsmansboställetgjordes1901ifebruariettsvärdsfynd”avstenarbetareERWärnunder en häll av sten på 1 fot under jordytan”. Svärdet är av Hallstadttyp som brukar dateras till period V–VI, yngsta bronsålder. Detta svärdet är emellertid av järn och brukarbetecknassomSverigesäldstajärnföremål(Nordén1925:35).

• Enavsatsyxa(SHM10505)ibronsärpåträffadiKnivinge,ca1,5kmsöderomStSjöge-stad. Yxan är daterad till period I (Montelius 1917 fig nr 795).

• IenåkerpåStSjögestadsägornärasjönRoxenhittadesunder1800-taletsförstahälften massiv bronsyxa med skafthål (SHM inv nr 1478, Montelius 1917: nr 812).

• EnsvärdsklingaibronsmedfördjupadelinjerfylldamedhartsharpåträffatsUggle-bovägen helt nära den undersökta gravhögen RAÄ 55, (SHMI inv nr 10419).

• YtterliggaretvåbronssvärdochenspjutspetsharhittatsiVretaklostermenutanattnärmare fyndplatser finns (SHM inv nr 11495).


Det är ett påfallande rikt material som redovisas. Om redovisningen av platser och fynd skulle vidgas till en större geografisk radie och även omfatta området Ljungs socken hade listanpårikabronsfyndblivitännulängre.ArthurNordén(1925)pekadeocksåuttraktenväster om Roxen, tillsammans med Norrköping och Tåkern, som en av tre bronsåldersre-gioner i Östergötland.

Den ökade närvaron av människor i trakten under bronsåldern bekräftas också av de senast utförda undersökningarna i området. Bland annat har flera härdar daterats till äldre bronsåldern och tre flathuggna pilspetsar i flinta har påträffats när lämningar från andra tidsperioder har undersökts (Carlsson 2009 och Carlsson 2011). Det som saknas i området är boplatskomplex från bronsåldern. Kulturlagret vid Norra Torp (RAÄ 226) från äldre bronsålder antyder en boplats (Svarvar 2008). Möjligen utgör den ännu odaterade fornlämningen strax syd-ost om RAÄ 237 också en bronsålderboplats (Carlsson manus).

Äldre stenålder – mesolitikumListan över platser och fynd från äldre stenåldern, mesolitikum, är inte på något sätt lika omfattande som för bronsåldern. Under bronsåldern synliggjorde och manifesterat man sin närvaro med stora högar, begravningar i hällkistor och offrade svärd och yxor på ett helt annat sätt än under mesolitikum. Ett fåtal mesolitiska platser är kända i trakten och ingen har varit föremål för någon mer omfattande arkeologisk undersökning.

Vid Källhem, RAÄ 214, påträffades vid en förundersökning år 2007 fynd av kvarts och flinta samt härdar och gropar med urlakad kulturlagerfyllning (Nyberg 2008). Lämningarna är odaterade men är belägna på 60–50 m ö h vilket tillsammans med fyndmaterialets sam-mansättning gör det sannolikt att de utgör en (sen-) mesolitisk boplats. Vid Grankullen (Molin2005)ochTallkullen(Olsén2001)pånorrasidanavMotalaström,endastettkortstycke från Källhem, har likaså fynd och anläggningar med mesolitisk karaktär påträffats. Inte heller någon av dessa är 14C-daterade.

Under mitten av 1970-talet undersöktes ett större sammanhängande bronsåldergravfält, RAÄ 86, med urnegravar från yngre bronsåldern vid St Sjögestad inför byggnaden av Riksväg 34 mellan Linköping och Motala (Fernholm 1982a). Under 5 cm till synes steril sand påträffades en härd, A10, som 14C-daterades till 8150±90 BP, 7320–7050 BC (1 sigma 68% säkerhet). Höjden över havet är på denna plats ca 82–84 m.


Metod och genomförande

Vid båda undersökningarna avlägsnades först matjorden skiktvis med hjälp av grävmaskin. Vid förundersökningen togs ett flertal, ca 1,5 m breda, sökschakt upp för att avgränsa forn-lämningens utbredning. Området karterades med totalstation. Några anläggningar grävdes ut för att deras karaktär (funktion) skulle kunna bedömas.

Då den särskilda undersökningen utfördes relativt tätt inpå förundersökningen utfördes inga 14C-analyser, makrofossilanalyser eller andra provtagningar.

Vid den särskilda undersökningen avbanades hela undersökningsområdet. Sållning genomfördes för att få ett så representativt fyndmaterial som möjligt. I området med meso-litiska fynd lades ett rutnät med 0,5x0,5 m stora rutor varefter sanden sållades. Flera prov-rutor grävdes också för att avgränsa det fyndförande området.

Ett rutnät med 1x1 meter stora rutor etablerades över huslämningen. Rutorna förlades dels ”inomhus” och dels i området där väggarna funnits. Detta för att se om man städat undan fynden längs med väggarna eller om fyndkoncentrationer fanns centralt i huset.

Även kulturlager från grophuset och från den stora bronsåldersgropen sållades. Endast torrsållning genomfördes.

Handredskap användes för att rensa fram anläggningar. Plandokumentation skedde med hjälp av totalstation och digitalkamera. Sektionsritningar utfördes manuellt. All doku-mentation har samlats i Riksantikvarieämbetets informationssystem Intrasis.

Ett flertal analyser har genomförts:

• Kolproverhar14C-analyserats på Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.

• MakrofossilerharanalyseratsavHåkanRanheden,RAÄUV.

• VedartsanalyserharutförtsavUlfStrucke,RAÄUV.

• OsteologiskaanalyserhargenomförtsavCarinaOlsson,Stockholmsuniversitet.

Efter avslutat arbete och rapporternas inlämnande kommer Riksantikvarieämbetet att i vanlig ordning besluta om fyndfördelning och därmed slutgiltig förvaring.


Fig 4. Stenålderboplatsen och de grävda rutorna. Skala 1:100.

±

Y 1481230

Y 1481240

X 6485300

X 6485310

0 2,5 m

Skala 1:100 Grävda rutor

Schakt, RAÄ232

Stolphål

Härd

Lager

Grop


Resultat– boplatslämningar från äldsta stenålder och yngre bronsålder

Humuslagret/matjorden var på platsen ca 0,3 m tjockt. Marken bestod därunder av ljus sand och silt. Efter avbaningen av matjorden framträdde fornlämningar i tre områden:

1. I norr fanns glest liggande härdar.

2. Centralt ett område med stolphål och mesolitiska fynd.

3. I söder ett grophus med närliggande härdar och gropar.

Fynden och 14C-analyserna påvisar, minst, två tidsmässigt separerade boplatsskeden och för att underlätta läsningen redovisas resultaten kronologiskt.

MesolitikumVid förundersökningen påträffades två mikrospånsliknande avslag i kvarts. Ett avslag låg i den stora grop som även innehöll bronsålderskeramik och ett mikrospån var ett lösfynd. Fyndens betydelse var svårbedömda för fornlämningens karaktär. Fyndkoncentrationen av stenåldersfynd upptäcktes inte heller när matjorden inom hela undersökningsområdets banats av. Det var först när anläggningar strax öster om en stor grop, A10127 började handrensas som alltfler kvarts-, ben- och flintfynd gjordes. De mesolitiska föremålen på-träffades under ett 0,05–0,20 m ljust sandlager och så gott som samtliga fynd var koncent-rerade inom drygt 20 m2, strax öster om huset.

Fig 5. Arbetsbild från slutundersökningen vid St Sjögestad. FOTO TOM CARLSSON.


Fig 6. Förundersökningsområdet med schakt med de påträffade anläggningarna markerade. Skala 1:1000.

Y 1481175

Y 1481300

X 6485250

X 6485425

0 25 m

Skala 1:1000

±

Grop

Härd

Schakt

Förundersökningsområde


Fig 7. Området för den särskilda undersökningen med samtliga anläggningar markerade. Skala 1:300.

10127

554

596

610

10052

203

10058

655

692

635713623

529

572

584

628

546

619

10040

10025

10000

677

623

10066

10008

662

10030

10013

10019

636

206

10036

500

518

509

538

10049Y 1481220

Y 1481250

X 6485280

X 6485340

Schakt, RAÄ232

Grop

Härd

Stolphål

Grophus

0 10 m

Skala 1: 300

729 723

677


Ett mesulahus

Efter avbaning noterades en koncentration med anläggningar inom ett begränsat område. När dessa rensats fram stod det klart att flertalet utgjorde stolphål och en härd från ett förhistoriskt hus. Huset bestod av två kraftiga takbärande stolpar, A500 och A10049. Av-ståndet mellan dessa var 1,9 m. Med ett avstånd av 2,5–3,0 m från de inre takstolparna fanns ett fler tal väggstolpar. I regel var dessa något klenare än takstolparna. Inga stolphål var sten-skodda.

I nordöst fanns en rundad gavel, något som saknades i husets motsvarande ända. Den sydvästliga delen tolkas istället ha utgjort öppningen på huset. Strax innanför öppningen påträffades också en härd, A10058. Källkritiskt kan avsaknaden av stolphål från en syd-västgavel emellertid bero på den stora gropen, A10127, med fynd från bronsåldern som fanns i detta område. Denna grop kan ha förstört äldre lämningar. Huset tolkas ha varit 9,0 lång och 4,4 m brett vilket bildar en yta av ca 40 m2.

10 cm sand i tretton 1x1 m stora rutor sållades ”inomhus” men samtliga provrutor var innehållslösa. Endast två föremålsfynd påträffades inom begränsningen av huset, dels ett kvartsavslag i ett gavelstolphål, A10040, och dels ett kvartsavslag i härden, A10058.

Kol från härden och kol från ett stolphål har 14C-analyserats:

A10058, härd (hassel) 7928±45 BP, 7030–6690 BC (1 sigma) 7040–6660 BC (2 sigma)

A10078, stolphål (tall) 8177±47 BP, 7300–7070 BC (1 sigma) 7320–7060 BC (2 sigma)

Härden, A10058 och stolphålet, A10078 sammanfaller relativt väl med ytterliggare en stenåldersdatering från ett analyserat hasselnötsskal från det fyndförande lagret, A600. På mesolitiska boplatser förefaller ofta grenar ha nyttjats som bränsle och en gren från tall kan ha en relativt hög egenålder, något som delvis kan förklara den drygt 200-åriga skillnaden mellan proverna. Här görs tolkningen att hasselnötskalet från härden 10058 och stolphålet A10078 daterar huset och att konstruktionen rests omkring 7000 f Kr, för närmare 9000 år sedan! Inför en kommande publikation kommer dock ytterliggare dater ingar av kol i stolphål att göras.

Förutom stolphål och härden från huset påträffades endast ett mycket fåtal andra anläggningar i området. Strax söder om husets vägg fanns två små stenskodda stolphål, A528, A619. Ytterliggare ett stenskott stolphål, A10120, påträffades under sanden bland fynden väster om huset. Dessa stolphål tolkas utgöra lämningar från mesolitikum men utan att närmare kunna funktionsbestämmas.

Kolet från A500 fick en väsentligt yngre datering än de övriga, 1717 BP, 240 AD (95,4%, 1 sigmas kalibrering). Det är den enda dateringen från äldre järnåldern på platsen. Kolet som daterades utgjordes av ask (Fraxinus excelsior L) vars virke är hårt och segt och under historisk tid har använts till redskap och verktyg (http://linnaeus.nrm.se/flora). Asken vandrade in i Skandinavien under äldre stenåldern då klimatet blev varmare. Ask trivs i näringsrik och tung lerjord och är ett relativt vanligt förekommande träkol vid arkeo-logiska undersökningar. En genomgång av arkeologiska kontexter påvisar att trädet sällan nyttjats som byggnadsmaterial utan oftast som bränsle (Petersson 2006:121).

Det är svårt att värdera vad betydelsen av dateringen. Dateringen visar att det är komp-lext att datera forntida hus genom stolphålen. Frågan är om A500 ingått i mesulahuset eller är ett stolphål från ett oupptäckt hus från järnåldern eller är anläggningen kontami-nerad av yngre material? Helhetsbilden av anläggningarnas utbredning, utseende, och härdens datering gör att konstruktionen ändå tolkas som mesolitisk.


Fig 8 (ovan). Husområdet. FOTO TOM CARLSSON.

Fig 9 (t h). Härden i huset, A10058. Stenarna bestod av hårda bergartersom spruckit sönder vid upphettning. FOTO TOM CARLSSON.

Mesolitiska hus är ett mycket omdiskuterat ämne. Kritiken har bl a riktats mot brist på källkritiken av funktionen på stolphål som man menat är kulturlager-fickor som blir kvar då matjord och kulturlager banats av med grävmaskin (Knutsson & Åqvist 2005 och Sund-ström 2004). Essensen i kritiken grundar sig på tolk-ningarna av de mesolitiska samhällena som man menar levde i små grupper och i ett ekonomiskt system av flyt-tande mellan olika biotoper, att dessa mobila grupper inte investerade i hus.

Under de senaste åren har hus från mesolitikum i Europa visat på hur regionala traditioner uttryckts i form och storlek. Det finns därtill tydliga kronologiska skill-nader inom mesolitikum, i teknologier, i bosättnings-mönster, boplatsernas storlek, förhållande till naturen etc. För vidare diskussion i ämnet se Lars s on, L. 2003.


Fig 10. Mesulahuset med anläggningsnummer (ovan) och tolkningsplan (nedan). Skala 1:100.

500

518

529

509

538

628

619

10049

10040

10025

10000

10008

10030

10013

10019

10036

10058

Y 1481232

Y 1481240

X 6485302

X 6485310

±

0 2,5 m

Skala 1: 100

Stolphål

Härd

Y 1481232

Y 1481240

X 6485302

X 6485310

±

0 2,5 m

Skala 1: 100

Stolphål

Härd


Makrofossilanalyser – hasselnötter, ärtor och brudbröd För att undersöka om bevarade fröer fanns i de mesolitiska anläggningarna analyserades kulturlagret från de stolphål som valts ut för datering och från härden i huset. Framförallt påträffades förkolande skal från hasselnöt vilket är de vanligaste makrofossilerna i meso-litiska miljöer. Hasselnötterna samlades in under hösten, sannolikt för att konsumeras under vintern.

Håkan Ranheden som analyserat proverna skriver att det i härden påträffades … ett hårt destruerat frö av sannolikt en ärtväxt vilken emellertid inte gick att artbestämma samt en del av något som mest liknar en del av en rotknöl av brudbröd. Sannolikt är detta rester av en mer eller mindre naturlig vegetation på platsen även om man antar att rotknölar av brudbröd, vilka är stärkelserika, också använts som föda. Brända rotknölar av brudbröd (Filipendula vulgaris) har uppmärksammats i många arkeologiska sammanhang, både på boplatser och i gravar och här görs tolkningen att brudbröd och ärtväxter tillsammans med hasselnötterna avspeglar insamlade vegetabilier som ätits av människorna på platsen.

Träd och miljö Tall (Pinus sylvestris L.) har identifierats i vedartsanalysen. Tallen tillhör de första träden, pionjärväxterna, som etablerade sig efter istidens slut. Träden växer gärna på de torra och sandiga markerna som är utmärkande för områdena runt St Sjögestad. Tillsammans med brudbrödet och ärtväxten, som också trivs i torra sandiga marker, speglar tallen sannolikt den glesa skog som tidigt etablerade sig i området. Via förekomsten av hasselnötterna vet vi också att människorna hade tillgång till hassel (Corylus avellana L) och hasselnötter. Från andra håll i Sydskandinavien vet emellertid att hasselnötterna ibland skördats och konsumerats på skilda platser (L Larsson 1978). Nötterna rostades i gropar nära ”skörde-platsen” och nötterna fördes till boplatsen. Hasselnötter är feta och mycket näringsrika och möjligheten att lagra dem gjorde sannolikt dem till betydelsefulla i den mesolitiska eko-nomin (se Karsten & Knarsström 2003). Det är således inte säkert att hasselbuskarna växt i boplatsens grannskap. Hasseln trivs bäst i marker med god näringsrik jordmån vilket antyder att nötter inte samlades intill St Sjögestad utan i ett annat område.

Osteologi – älg och vildsvinsjaktEkonomin under äldre stenåldern anses ha grundats på jakt på köttrika djur och insamling av vegetabilier. De naturliga nedbrytningsprocesserna påverkar våra möjligheter till tolkning av vad som jagades (se Eriksson & Magnell 2001). På de allra flesta stenåldersboplatser hittas enbart restprodukter av tillverkningen av stenredskap som indirekt pekar mot jakt. Pil-spetsar påvisar den mesolitiska jakten liksom också analyser på skrapor och knivar med spår av skärande i kött eller skrapande av hudar. Ben förekommer endast under vissa omstän digheter på boplatserna. I torra miljöer bevaras sällan benen om de inte är brända men dessa ben är ofta små och fragmenterade. På platser med kvarvarande våta miljöer, mossar och sankmarker hittas däremot ofta stora mängder obrända ben, både i form av matavfall, redskap och offer.

Mesolitiska boplatser med bevarade ben är därför betydelsefulla för forskningen. Vid undersökningen vid St Sjögestad hittades ett 90-tal brända ben. Benfragmenten är hårt vitbrända och har en totalvikt av 20 gram, snittvikten är 0,2 gram. Andelen benfragment identifierade till art eller grupp av arter uppgick till 27% beräknat på vikt, och 11% beräknat på antal. Den hårda bränningen och fragmenteringen är orsaken till det stora antalet oiden tifierade ben. Hjortdjur, troligen älg (Alces alces) bedömt på storleken av fragmentet, och svin (Sus scrofa) är de enda identifierade arterna.


Svårigheterna med att identifiera arter innebär naturligtvis begränsningar för tolkningarna av vad som verkligen jagades. Frånvaron av annars den så vanligt förekommande kronhjorten kan sannolikt skyllas på materialets begränsningar. Frånvaron av säl är emellertid intressant. Säl fanns i Östersjön även under dess Ancylusstadie (Storå 2001). Sälens ben är relativt lätta att känna igen då de har en tät struktur, för att djuren ska klara trycket under vatten. Osteologerna som analyserat det aktuella materialet, Carina Olsson och Janne Storå har dessutom stor vana att identifiera säl och olika arter av säl (Storå 2001). Naturligtvis kan säl ha jagats och djurens ben kan ha hamnat någon annan stans men de identifierade benen tyder på att jakten från boplatsen i St Sjögestad riktats in i skogen och inte ut i Ancylus-sjön eller i Mastogliahavet.

Fynd av sten; kvarts, flinta, porfyr etcLitiska fynd, stenmaterial, är det klart dominerande fyndmaterialet på de flesta mesoli-tiska boplatser. Beroende på skiftande verksamheter och tidslängden på vistelsen på platsen varierar storleken på fyndmaterialen från enstaka avslag till flera hundra tusen.

Så gott som samtliga fynd av sten i St Sjögestad påträffades inom en yta som ca 20 m2 och flera föremål låg drygt 0,3 m ner i sanden. Ett flertal provrutor grävdes i syfte att av-gränsa förekomsten av fynd och det fyndförande området kunde avgränsas trots att det låg helt nära den nuvarande infartsvägen till Vretaskolan. Som redan har beskrivits i avsnittet om metod delades området, A600, in i 0,5x0,5 m stora rutor för att undersöka om fynden visade på någon skillnad i rumslighet.

Fynden är registrerade med relativt enkla variabler.• Råmaterial.• Splitter<10mm.• Avfall/avslag–kantiga”oformade”bitarisyfteattskapakärnorellerkommanderedskap

- eller misslyckade avslag.• Avslag;tunna,bredaiblandsmalaspånliknandeavslag–motsvarardenegativaspåren

på kärnorna.• Mikrospån/mikrospånsliknande–tunna,smalaspån/avslag.• Kärnor.• Kärnfragment–avslagnaföratt”friska”uppkärnansform.• Föremål.

Sammanlagt hittades 1415 fynd av sten. Dessa redovisas efter råmaterial då råmaterialet sätter geografiska gränser och har teknologiska begränsningar för de föremål man vill till-verka. För redskapstillverkning har procentsatserna för råmaterial beräknats på följande sätt:

• 95%kvarts.• 4,5%flinta.• <1%ultramylonitiskkvarts.• <1%andrabergarter.

Fig 11. Diagram över råmaterial och deras andel i procent.

kvarts

flinta

bergarter

ultramylonitiskkvarts


KvartsKvarts är det liksom på de flesta mesolitiska platser i Östergötland det klart dominerande råmaterialet. Kvarts förekommer, till skillnad mot flinta, naturligt i landskapet dels som isälvsavlagrade noduler och dels som ådror i berg och större stenblock. Av intresse för att förstå lokalsamhällets tillgång på råmaterial och vilka kulturella urval som styrde har även eventuell förekomst av krusta (naturlig yta) noterats. På kvartsen i St Sjögestad finns ofta krusta vilket tyder på att övervägande ”bruten” kvarts använts. På några avslag finns ytor som visar att svallade noduler också använts. St Sjögestad ligger på en grusig ås med stora mängder morän som också innehåller runda noduler av kvarts. Tillgången på isälvs-lagradkvartsbördärförhavaritgod.Dennakvartsbrukardessutomvaraavgodkvalitédå den sorterats och slipats av inlandsisens under tusentals år. Trots den lokala råmaterial-förekomsten har man ändå valt att använda sig av bruten kvarts. Var denna är bruten är okänt. Vid Stjärneberg, strax utanför Linköping, finns det hittills enda kända stenbrottet som nyttjats under mesolitikum (Hagberg 2011) men sannolikt finns det betydligt fler i området närmast dåvarande Östersjön.

Antal 1284 st Vikt 2782 g

Kärnor 92Kärnfragment 13Avslag/avfall 483Avslag 113Splitter 526Mikrospån 43Skrapa 12 Kniv 1Borr 1

Ultramylonitisk kvartsUtseendet på ultramylonitisk kvarts är likartat kvarts men med något ”fetare” yta. Det kan ibland vara svårt att skilja materialen åt då ytan på viss kvarts kan anta den ultramylonitisk kvarts utseende. Detta är en form av kvarts som genom årmiljonerna utsatts för hårt tryck och på så sätt har hårdheten förändrats till att vara likartad flinta. Dess provinsens för Östergötland verkar vara längs med Vättern där den hittats som noduler längs med sjöns stränder (se Carlsson 2007 och där anf litteratur).

Antal 7 StVikt 9 g

Kärnfragment 1Avslag/avfall 3Mikrospån 2Skrapa 1


Flinta Flintan kan grovt delas upp i kambrisk- och kritflinta (danien/senon) efter de geologiska perioder då den bildats. Kambrisk flinta finns på en plats i den östgötska berggrunden, i den skLustigkullenutanförMotala(Westergård1940).Detta lageräremellertidtäcktav10–20 m berg och några block som går i dagen är inte kända i länet. Under stenåldern hade man sålunda inte tillgång på flinta som ett lokalt råmaterial. Kritflinta kommer från Sydskandinavien och/eller från Västsverige och den kambriska flintans proveniens är Väs-tergötland, mest troligt härstammar flintorna från Kinnekulle vid östra Vänern. Hur flintorna kommit till Östergötland är naturligtvis svårt att säga; resor till och från Väster-götland, byteshandel -systemet för hur föremål förflyttar sig kan se ut på många olika sätt. På flera avslag i St Sjögestad har krusta registrerats vilket illustrerar att flintorna transpor-terats som råmaterial eller halvfabrikat (kärnor) för att formas på olika platser. Det är alltså inte färdiga föremål som vanligtvis transporterats. Flintorna speglar i viss mån kontakt-vägarnas riktningar men framförallt visar det att människorna för 10 000 år sedan stod i kontakt med andra grupper långt från hemmet.

Antal 57 st Vikt 54 g

Avslag/avfall 14Avslag 29Mikrospån 12Spån 2

Av flintorna har 44 st (ca 77%) registrerats som kambrisk flinta. Ett avslag har regist-rerats som Kristianstadflinta medan de övriga 12 registrerats som danien-/senonflinta.

Andra bergarter Alla ”avvikande” stenar förutom porfyr har registrerats i gruppen bergarter. Det är vanligt att ett brett spektra av lokala bergarter påträffas på mesolitiska boplatser i Östergötland. Stenar i röd porfyr har i St Sjögestad använts som knackstenar och de avslag i porfyr som registrerats har möjligen också kommit från knackstenar som spruckit sönder. Även knack-stenar i andra bergarter förekommer. Två fynd är slipade och har förmodligen tillhört eggen på yxor. Yxfynd på boplatser från denna tidsperiod är relativt ovanliga men san-nolikt rör det sig om trindyxor.

Antal 24Vikt 1751

Avslag/avfall 4Avslag 6Knackstenar 9Kärnor 2Skrapa 1Yxa 2


SandstenDet fanns också ett litet antal fynd av en finkor-nig, ljusbrun sandsten. Alla fynden är tolkade som slipstenar. De enda slipade artefakterna som påträffats är de två yxeggarna men slipstenarna förefaller alltför små för att slipa yxor på. Den största är ca 6 x 4 cm stor. Mer troligt har spetsar och nålar av ben/horn vässats på dem.

Antal 3 stVikt 201 g

Slipstenar 3

Fig 12. Fyndnummer 10117. Slipsten av sandsten.FOTO TOM CARLSSON.

Redskap; jaktvapen, köksredskap och redskap från verktygslådanSom så på många andra mesolitiska boplatser är det ett försvinnande litet antal föremål som registrerats i St Sjögestad.

Kniv 1 stSkrapa 13 stBorr 1 stMikrospån 57 stYxor (fragment) 2 stKnackstenar 9 stSlipstenar 3 st

Antalet registrerade redskap speglar naturligt inte verkligheten. Till stor del bestod stenålderns redskap sannolikt av trä, ben och horn som inte bevarats men många av de enkla avslagen i kvarts har utmärkta eggar att skära med. De slitspårsanalyser som är ut-förda i Östergötland, t ex i Motala (Eriksson 2005) och i Fågelsta, (Knutsson 2011) visar att många avslag är använda men att det krävs mikroskåp för att kunna se det. Utseendet verkar ha spelat en obetydlig roll.

Avsaknaden av projektilspetsar (pilspetsar) är väl känd i Östergötland och mikroliter verkar inte ha tillverkats alls. Samtliga spån som är smala, tunna och raka har registrerats som mikrospån. Mikrospånen i St Sjögestad är alla av kvarts och redo att användas som skärande längsgående eggar i pilar eller spjut. Kärnorna i kvarts har ofta samma, motsva-rande negativa avspaltningar vilket måste tolkas som att spånen är tillverkade på platsen. De över 500 fynden av splitter tyder också på tillverkning.

Fyndens utbredningKoncentrationen av fynd inom en så begränsad yta ställer naturligtvis frågor om tillkomst-sätt. Har man suttit på platsen och tillverkat redskap i kvarts, flinta och bergart, skrapat skinn, huggit med yxor, slipat ben/horn använt kniv och borr? Hasselnötsskalen och de brända djurbenen visar dessutom att mat tillagats och konsumerats. Det verkar alltså vara


många verksamheter samlade på 20 m2. Utbredningen av fynd inom ytan visar inte heller några tydliga mönster, red-skap, tillverkningsavfall etc. verkar före-komma i mer eller mindre utsträckning överallt inom ytan.

Möjligen avvikande är knackste-narna som bildar en halvcirkelformad utbredning. Helt nära dessa påträffades en depå/lager bestående av 24 kärnor, F206 av kvarts. Fynden bestod av både bearbetade och obearbetade föremål. Kärnorna låg nedgrävda och staplade på och intill varandra i en, 12–15 cm djup grop. Diametern var endast 6–8 cm och troligen hade kärnorna lagts i en påse varefter de grävts ned inför kommande besök och behov. Detta område skulle even-tuell kunna avspegla en slagplats. Mot denna tolkning talar dock att splitter inte finns i någon ökad mängd här.

Här görs tolkningen att vissa sysslor utförts på platsen men att en stor del av de 1500 föremålen är utstädade från huset strax intill. Huset verkar också ha öppningen åt detta håll. Regelbunden och återkommande städning av vardagens skräp har skapat denna blandning av föremål och avfall utan tydligt rumsligt mönster.

Fig 13 (ovan). Lagret eller depån av kvartskärnor.FOTO ANDREAS VOS.

Fig 14 (t h). Närbild på kvartskärnorna.FOTO ANDREAS VOS.


Fig 15. Utbredningen av knackstenar i det fyndförande lagret, A600. Skala 1:75.

10058

Y 1481228

Y 1481236

X 6485300

X 6485306

Knacksten

±

0 2 m

Skala 1: 75

Schakt, RAÄ232

Stolphål

Härd

Lager

Grop


SäsongsindikationerDet mesolitiska ekonomiska systemet brukar tolkas som säsongsbundet. Jakt, fiske och samlande av vegetabilier utfördes under de årstider som var mest gynnsamma för den enskilda resursen. Eftersom resurserna förekom i störst mängd inom olika områden flyttade människorna säsongsmässigt och regelbundet mellan olika biotoper. Frågan är under vilken årstid människorna uppehöll sig vid St Sjögestad? Är det en vinter eller sommarboplats? Svårigheterna med att bestämma årstidsnärvaron är många. Närvaro under vissa årstider har ibland gått att säkerställa men frånvaro är desto svårare. Mycket möda har genom åren lagts ned på att säsongsbestämma mesolitiska boplatser.

Jakt på älg och vildsvin går att utföra året om. Hasselnötsskalen speglar sannolikt kon-sumtion av lagrade nötter vilket tyder på hösten/vintern. Brudbröd och ärtor är möjligen också spår av sparande. Rostning och torkning gör lagring möjlig.

Det bevarade organiska fyndmaterialet tyder på närvaro under hösten/vinter då brud-bröd och ärtor samlats in och rostats i härden. Detta styrks av den sammantagna bilden med konsumtion av hasselnötter, husets robusta konstruktion och de litiska fyndmateria-lets omfång och sammansättning (lagret med kvartskärnor, se fig 13). Människornas närvaro/frånvaro under våren och sommaren är svåra att belägga. Läget i landskapet bör ha varit utmärkt ur ekonomisk synvinkel även under de varmare årstiderna.

Radiometriska dateringarEtt flertal 14C-dateringar har utförts. Olika material har daterats för att se om kronologisk samstämmighet fanns mellan de olika materialen eller om platsen nyttjats återkommande under en längre tid.

Fem analyser har gett mesolitiska dateringar:

Ua-29262, A600, kulturlager Ben 8854±224, 8250–7650 BC (1 sigma) 8600–7500 BC (2 sigma)

Ua-29263, A600, kulturlager Ben 9359±487, 9300–7800 BC (1 sigma) 10300–7300 BC (2 sigma)

Ua-29332, A10058, härd Hasselnötskal 7928±45, 7030–6690 BC (1 sigma) 7040–6660 BC (2 sigma)

Ua-29333, A10078, stolphål Kol (tall) 8177±47, 7300–7070 BC (1 sigma) 7320–7060 BC (2 sigma)

Ua-29335, A600, kulturlager Hasselnötsskal 8013±47, 7060–6820 BC (1 sigma) 7070–6750 BC (2 sigma)

Fig 16. Diagram över samtliga 14C-datringar från St Sjögestad.

At mo s p h e r ic d a ta fr o m St u iv e r e t a l. ( 1 9 9 8 ); O x Ca l v 3 .5 Br o n k R a m s e y (2 0 0 0 ) ; c u b r : 4 s d : 1 2 p ro b u s p [c h r o n ]

20000CalBC 15000CalBC 10000CalBC 5000CalBC CalBC/ CalAD

Cal ibrat ed dat e

UA-29263 lager/ bränt ben 9359±487BP

UA-29262 lager/ bränt ben 8854±224BP

UA-29333 st olphål/ t al l 8177±47BP

UA-29335 lager/ t al l 8013±47BP

UA-29332 härd/ hass lenöt 7928±45BP

UA-29319 lager/ ask 2690±36BP

UA-29318 lager/ ask 2703±32BP

UA-29317 st olphål/ ask 1717±33BP


De två analyserade hasselnötsskalen är inom 14C-dateringens variationer i stort sett samtida och kolet från tall faller även också väl i samma fas om man antar att träd med en viss egenålder använts som bränsle/byggnadsmaterial. Mer problematisk blir det förstå diskrepansen med de två daterade benen som avviker med genom att vara många hundra år äldre än de tre övriga. Även med två sigmas kalibrering har benens dateringarna betyd-ligt högre ålder än kolet/hasselnötsskalen. Om dateringarna på benen, Ua-29236, är rätt innebär det de hittills äldsta i Östergötland.

En tolkning vore att platsen använts vid återkommande tillfällen under de 500–1000 åren som skiljer dateringarna åt. Fynden är emellertid hittade inom mindre än 20 m2 och det förefaller orimligt att man återkommit till en så liten yta. Därtill kommer problema-tiken med vattennivåerna. Fynden är insamlade mellan 70,7–70,4 m ö h vilket innebär att vatten, enligt de beräkningar vi känner till för Östersjön omkring 9300–8800 BP, täckt platsen (Fromm 1976 och Risberg 2003). Möjligen beror benens dateringar på reservoar-effekt, dvs att den föda som djuren ätit. De båda benen, F6, ett rörben från däggdjur och F25 som är en kraniedel av vildsvin är utvalda för dessa två fynd är relativt stora. Om djuren ätit vattenväxter och druckit vatten ur Ancylussjön kan en reservoareffekt påverka analysen. Älg äter gärna näckrosor och rör sig i vatten men vildsvin är ett rent skogsdjur och det förefaller inte sannolikt att vildsvinet ätit vattenväxter i så stor mängd att detta påverkat analysen.

Kontakter har tagits med Svedbergslaboratoriet i Uppsala. Man menar att markkemi, t ex höga kalkhalter eller basiska förhållanden i marken, inte ska påverka analyserna. Prob-lemet med de två faserna kvarstår alltså. Det är emellertid värt att notera att även på en närliggande fornlämning har analyser av ett bränt ben fått en avvikande gammal datering. Vid undersökningen av RAÄ 237 som var en lämning från mellersta/yngre bronsåldern fick det brända benet en ca 500 år äldre datering än de övriga sex analyserna (RAÄ 237 Carlsson 2011c).

En boplats på stranden?Landhöjningen sedan den senaste istidens slut har inneburit stora förändringar i Östersjöns utbredning. För Östergötland innebar detta att stora delar av slättbygderna under meso-litikum länge låg under vatten. Landskapets utformning med stora slätter bör också för ca 10 000 år sedan ha skapat en mycket stor och sammanhängande grund vik av Ancylussjön. Det sjössystem som idag består av Boren och Norrbysjön knöts under denna tid samman med Vättern i och med att Motala ström bildats ca 7200 f Kr (se Norrman 2010). I texten nedan används BP-värden som jämförelser då kvartärgeologer vanligtvis redovisar sina resultat i okalibrerade 14C-ålder.

Det mesolitiska bosättningsmönstret anses inom forskningen innebära strandbundna boplatser intill havet, en större sjö eller ett vattendrag. I de fall då inlandsboplatser påträffas ligger de vanligtvis intill en mosse/våtmark (M Larsson 1996). Frågan är om boplatsen vid St Sjögestad var strandbunden eller legat ett stycke in i skogen? Att överföra vattennivåernas kronologier mellan olika geografiska områden är problematiskt då geologiska undersök-ningar kan ge betydande avvikelser, även inom ett begränsat område (se Karsten & Knarr-ström 2003). Vi känner till den övergripande utvecklingen för Ancylussjön men även Fromms (1976) och Risbergs (2003) analyser redovisar en del avvikelser som har betydelser för tolkningen av St Sjögestads läge i förhållande till vattnet. Båda anser att vattennivåerna stabiliseras vid 75 m ö h under några hundra år omkring 9000 BP men Risberg menar att nivåerna sedan sjunker drastiskt redan 8600 BP medan Fromm ser en transgression och att


nivåerna sjunker undan mer långsamt omkring 8200–8000 BP. Efter 8000 BP övergår den söta Ancylussjön till det alltmer bräckta Mastogloiahavet och sedermera till Litoriahavet.

Att överföra modeller till de enskilda boplatsernas läge i landskapet är diskutabelt. Flera mesolitiska boplatser med likartade dateringar som vid St Sjögestad har påträffats längs med det område som under någon tidsperiod utgjort Ancylussjöns/Mastogloiahavets stränder eller åtminstone haft närhet till den forna Östersjön (Molin 2009:461). Om boplatserna verkligen legat på själva stranden är dock ännu oklart. Vid den till St Sjögestad samtida boplatsen, 8000-7000, BP vid Trädgårdstorp, utanför Linköping, har husen legat 75 m ö h vilket för platsen innebar omkring 35–40 meter från vågornas svall (Molin 2009:462).

Boplatsen vid St Sjögestad är belägen på ca 70 m ö h och de brända benen är daterade till 9300–8800 BP som enligt både Fromm och Risberg innebär vattennivåer på 80–75 m ö h. De äldsta dateringarna förefaller orimliga. Hasselnötsskalen är daterade till 8000–7900 BP och om man följer Risbergs beräkningar har vattennivåerna då drastiskt sjunkit till omkring 60 m ö h medan Fromm tolkar nivåerna till ca 70 m ö h. Boplatsens läge i förhållande till havet blir alltså helt olika beroende på vilken beräkning/tolkning som används. Eftersom topo grafin närmast boplatsen är mycket flack innebär det att om vattennivåerna var 65 m ö h var avståndet till stranden var drygt 250 m. Till 60-metersnivån är det 600 m.

Frågan om hur nära stranden boplatsen låg måste därför lämnas obesvarad. Väljer man att anta Fromms beräkningar var den helt strandnära medan boplatsen enligt Risbergs modell legat på en sandig slänt med havets vågor inom synhåll.

Fig 17. Karta över Östergötland med Ancylussjöns utbredning, 75 m ö h och de kända mesolitiska boplatsernai närheten (från Molin 2009, karta av Dag Hammar, bearbetad av Lars Östlin).


Fig 18. Undersökningsområdet med anläggningar från bronsålder markerade. Skala 1:300.

Y 1481220

Y 1481250

X 6485290

X 6485330

Schakt_RAÄ_232

Grop

Härd

Grophus

0 10 m

Skala 1:300

±


BronsålderSom redovisningen av kända bronsålderslämningar och fynd visar är området synnerligen rikt på lämningar från denna tid. Den arkeologiska utredningen (Ternström 2008) kons-taterade att det sannolikt finns en bronsålderboplats på västra sidan av infartsvägen till Vretaskolan. Det finns också ett flertal indikationer på förekomsten av en boplats inom det område som nu undersökts. Fynden av tidstypisk rabbad keramik, större gropar och ett grophus med 14C-dateringar till 900 f Kr gör att platsen ändå bör betraktas som en boplats från yngre bronsåldern.

Ett grophusI södra delen av undersökningsområdet dokumenterade vid förundersökningen en 3,2x2,5 m stor kulturlagerfylld grop, A623. När anläggningen vid slutundersökningen grävdes ut på-visades ett djup av 0,3 m. Gropar är en vanligt förekommande anläggningstyp på yngre bronsålderns boplatser (se Ståhlbom 1997 och 1998) och i fyllningen hittas ofta keramik-skärvor och hushållsavfall.

I botten av anläggningen fanns tre stolphål, A677, A723 och A729, en grop med stenar, A692 samt en nedgrävning, A635.

A623 tolkas som ett grophus. Sannolikt har grophuset varit täckt av ett tak vilket burits av det centrala stolpen, A677 tillsammans med de två stolparna i ytterkanten, A723 och 729. Ingen härd påträffades.

Fig 19. Grophuset med profilbänk. FOTO ANDREAS VOS.


Fig 20. Grophuset, A623. Skala 1:50.

Huset grävdes med skärslev och en stor del av fyllningen sållades. Trots detta påträffades endast en mindre mängd föremålsfynd. Keramik och bränd lera utgjorde de enda fynden. Keramikskärvorna hade dels en enkel slätad yta och dels rabbad.

Dateringsunderlaget bygger på 14C-dateringar och på den rabbade keramiken. Två analyser gjordes på kol, båda från ask (Fraxinus excelsior L). Analyserna är mycket samstäm-miga:

Ua-29319, A623, kulturlager Kol (ask) 2690±36 BP, 845 BC (44,0%) 800 BC (1 sigma) 910 BC (95,4%)790 BC (2 sigma)

Ua-29318, A623, kulturlager Kol (ask) 2703±32 BP, 865 BC (43,0%) 815 BC (1 sigma) 910 BC (95,4%)800 BC (2 sigma)

Varken fyndmaterialet eller konstruktionen i sig tillåter någon närmare funktionstolkning av grophuset. Kolet som analyserades kom från ask, ett trädslag som i historisk tid använts till allehanda redskap och verktyg genom sin egenskap av hård och segt virke. Barken användes mot bland annat frossa och mask (http://linnaeus.nrm.se/flora/di/olea/fraxi/fraxexc.html). Det är emellertid svårt att avgöra om den brända leran, keramiken och kolet tillhör nyttjandefasen eller följt med kulturlager från boplatsen när grophuset fyllts igen.

10066

Y 1481240

Y 1481244

X 6485288

X 6485290

±

0 2 m

Skala 1:50

Schakt_RAÄ_232

Grop

Härd

Härd

Grophus

655

623713

729

692

723

677

204

10066

635


Ytterliggare en grop, A10127, med fynd från samma tidsperiod undersöktes. Gropen var 2,2x1,6 m stor och 0,3 m djup och fylld med kulturlager. Anläggningen låg mycket nära det mesolitiska området och förutom bronsåldersfynden hittades även två mikrospån. Keramiken bestod av skärvor från flera olika kärl. Skärvor med rabbad, polerad och enkelt avstruken yta registrerades vilket gör att anläggning tolkas vara från samma tidsperiod som grophuset.

Förutom grophuset och den stora gropen fanns det flera härdar inom undersöknings-ytan. Ingen av dessa är 14C-daterad men de tolkas ändå tillhöra bronsåldern och utgöra utkanten av en närliggande boplats. Denna boplats är som redan nämnts sannolikt belägen väster om infartsvägen till Vretaskolan.

Sett ur ett lokalt perspektiv är det mycket intressant med en bronsåldersboplats vid St Sjögestad. Sedan tidigare känner vi till den rika förekomsten av gravar och lösfynd i om-rådet medan boplatserna har saknats.

Åtgärdsförslag

Fornlämningar inom RAÄ 232 öster om infartsvägen till Järngården/Vreta Naturbruks-skola är avgränsade, undersökta och borttagna i sin helhet inom undersökningsområdet. Hela RAÄ 232 är emellertid inte undersökt utan fornlämningen sträcker sig västerut på andra sidan om infartsvägen till skolan.

Resultatet från denna rapport ligger till grund för länsstyrelsens vidare bedömning i ärendet. Ansökan om tillstånd enligt Lag (1988:950) om kulturminnen m m ställs till länsstyrelsen, vilka beslutar i ärendet.

Linköping i juli månad år 2011

Tom Carlsson


Referenser

Ajneborn, B. manus. Spår från en bronsåldersboplats. Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning av RAÄ 203 och 225, Adamstorp, Vreta klosters socken, Linköpings kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar, Rapport.

Carlsson, T. 2007. Mesolitiska möten. Strandvägen en senmesolitisk boplats vid Motala ström. Acta Archaeologica Lundensia. Series prima in 80, No 54. Lund..

- 2009. Sten brons och järnålder. Arkeologiska förundersökningar inför gång/cykelväg mellan Vreta Kloster och Stora Sjögestad. Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport Riksantikvarieämbetet UV Öst 2009:18.

- 2011a. En gård från förromersk järnålder vid Heda, Södra Brunnby. Särskild arkeologisk undersökning i samband med planerat industriområde vid Heda, av RAÄ 238, Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland. Rapport Riksantikvarieämbetet UV Öst 2011:81.

- 2011b. Arkeologiska undersökningar längs väg 1123 i samband med planerad gång/cykel väg mellan Vreta kloster och Stora Sjögestad. Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2011:131.

2011c. Ett skärvstensskepp vid Stora Sjögestad. Arkeologiska undersökningar av RAÄ 237 i samband med planerad gång/cykelväg mellan Vreta kloster och Stora Sjögestad. Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Rapport 2011:132.

I manus. Två förhistorisk gårdar mellan Blåsvädret och St Sjögestad. Vreta kloster sn. Lin-köpings kommun Östergötland. Rapport Riksantikvarieämbetet UV Öst.

Eriksson, M. & Magnell, O. 2001a. Det djuriska Tågerup. Nya rön kring Kongemose- och Ertebøllekulturens jakt och fiske. I: Tågerup specialstudier. Skånska spår – arkeologi längs västkustbanan. (Red) Karsten, P. & Knarrström, B. Riksantikvarieämbetet, Arkeo-logiska undersökningar. UV Syd. Trelleborg.

Eriksson, N. 2005. The flint from the settlement site in Motala. A study of raw material, technology, and function. I: Identities in Transition. Mesolithic strategies in the Swedish province of Östergötland. (Red) Gruber, G. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska under-sökningar. Skrifter no 64. Linköping.

Fernholm, R. 1982a. Ett flatmarksgravfält från yngre bronsåldern. Fornlämning 86, Stora Sjögestad, Vreta klosters socken, Östergötland. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer Rapport UV 1982:44.

- 1982b. Blåsvädret ett gravfält och en boplats från äldre järnålder: fornlämning 140, Blås-vädret, Vreta Klosters socken, Östergötland. Riksantikvarieämbetet och Statens histo-riska museer. Stockholm.

Fromm, E. 1976. Beskrivning till jordartskartan. Linköping NO. Sveriges geologiska under-sökning. Serie Ae. Nr 19. Stockholm.

Gustavsson, S. 1995. Fosie 4 : jordbrukets förändring och utveckling från senneolitikum till yngre järnåldern. Malmö museer Rapport. 5. Malmö.

- 2000. Carbonized cearial grain and weed seeds in Prehistoric Houses – an experimental Perspective. I: Journal of Achaeological science 2. London.

Hagberg 2011. Stjärneberg – Ett kvartsbrott i mesolitisk skärgårdsmiljö. I: In Situ: 2011. Göteborg.

Kaliff, A. 1999. Arkeologi I Östergötland. Scener ur landskaps historia. OPIA no 20. Uppsala universitet.


Karsten, P. & Knarrström, B. 2003. The Tågerup Excavation. Skånska spår – arkeologi längs västkustbanan. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. UV Syd. Trelle-borg.

Knutsson, H. & Åqvist, H. 2005. Anläggningar och strukturer. Anläggningar på stenålders-boplatser – en forskningshistorik. I: Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. Sundström, L. & Darmark, K. (red). SAU skrifter 7. Uppsala.

Knutsson, H. 2011. Rapport från analys av stenmaterialet från RAÄ 261. Fågelsta, Motala kommun. Östergötland. Stoneslab 2011:03. Uppsala.

Larsson, L. 1978. Ageröd I: B – Ageröd I:D. A study of early Atlantic settlement in Scania. Acta archaeologica Lundensia series in 4o. no 12. Lund.

- 2003. The Mesolithic of Sweden in retroperspective and progressive perspectives. I: Mesolithic on the Move. 2003. Papers presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm 2000. Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, D. och Åkerlund, A. (red). Oxford.

Larsson, M. 1996. Högby. Mesolitiska och senneolitiska boplatser vid Högby i Östergöt-land. Del 1. Arkeologisk slutundersökning, Riksantikvarieämbetet. UV Linköping. Rapport. 1996:35.

Molin, F. 2005. En undersökt kokgrop vid Grankullen. Arkeologisk efterundersökning i samband med ny elkabelförläggning i Kungsbro. Vreta kloster socken, Linköpings kommun. Öster-götland. Rapport 2005:55.

- 2009. Along the shore of the Ancylus Lake. Trädgårdstorp and the other coastal Meso-lithic settlement sites during theLateAncylus period inWesternÖstergötland. I:Mesolithic Horizons.(Red)Sinhead,B.,McCartan,Rick.,Schulting,GraemeWarren.andPeterWoodman.PaperspresentedattheSeventhInternationalConfereceontheMesolithic Europe, Belfast 2005. Oxbow, Oxford.

Montelius, O. 1917. Minnen från vår forntid. Ordnade och beskrivna. fig. nr 795. Stockholm.Nordén,A.1925.Östergötlands bronsålder : beskrivande förteckning med avbildningar av lösa

fynd i offentliga och enskilda samlingar, kända gravar samt hällristningar. Theses and papers. Uppsala Universitet. Uppsala.

Nordenskiöld, C. 1947. Östergötlands minnesmärken upptecknade av Carl F Nordenskiöld. Utgivna genom antikvarien fil dr Otto Frödin. I: Meddelande från Östergötlands Fornminnes och Museiförening. 1945–1947. Linköping.

Norrman, J. O. 2010. Bestämning av tidpunkten för uppkomsten av Vätterns utlopp genom Motala ström. Riksantikvarieämbetet, UV Öst, Opublicerad rapport, Riksantikvarie-ämbetet, UV. Linköping.

Nyberg, P. 2008. Förundersökning i Källhemsområdet : RAÄ 214 : Kungsbro 1:49, 1:449 och 1:759 : Vreta klosters socken, Linköpings kommun, Östergötlands län : arkeologisk förun-dersökning. Östergötlands länsmuseum. 2008:115. Linköping.

Olsén,M.2001.Björkö 3:11. Arkeologisk utredning. Vreta kloster sn, Linköpings kommun. Östergötland. Östergötlands länsmuseum Rapport 22:2001. Linköping.

Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet och Uppsala universitet. Linköping.

Risberg, J. 2003. Landscape history of the Södertörn peninsula, eastern Sweden. I: Mesolithic on the move. Papers presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe. Red. Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, D. & Åkerlund, A. Oxford.


Silvén,U.1958.BronsåldersgravarvidKungsbro,Vretaklostersocken.Östergötland.I:TOR IV. Meddelanden från Uppsala Universitets Museum för Nordiska Fornsaker. Uppsala.

Storå, J. 2001. Reading bones : Stone Age hunters and seals in the Baltic. Stockholm studies in archaeology. Stockholms universitet. Stockholm.

Stålbom,U.1997.WasteorWhat?RubbishPitsorCeremonialDepositsatthePryssgårdensite in the Late Bronze Age. I: Lund Archaelogical Review 3. Lund.

- 1998. Fynden från Pryssgården. I: Pryssgården. Från Stenålder till medeltid. Riksantikvarie-ämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1998:13.

Sundström, L. 2004. A Collective in Peril. I: Coast to CoaSt Arrival. Results and Reflections. Proceding the Final Coast to Coast Conference 1–5 October 2002 in Falköping, Sweden. (Red) Knutsson, H. Uppsala.

Svarvar, K. 2008. Äldre bronsålder vid Norra Torp. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Gullberg–Norra Torp. Vreta kloster socken, Linköpings kommun. Östergötland. Öster-götlands länsmuseum, Rapport 2008:89. Linköping.

Ternström, C. 2008. Grav och boplatsområde vid Stora Sjögestad. Särskild utredning inför planerad nybyggnation vid Vretaskolan. RAÄ 232. Vreta klosters sn, Linköpings kn, Östergötland. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Öst 2008:2. Linköping.

Westergård,A.H.1940.Borrningar genom alunskifferlagret på Öland och i Östergötland. SGU Serie C, no 468. Stockholm.

Östmark, K. 1979. Fornlämning 55, bronsåldershög i Kungsbro, Vreta klosters socken. Östergötland. Arkeologisk undersökning 1973. Riksantikvarieämbetet och Statens Histo-riska Museum. Rapport.

Svenskt Ortnamnslexikon, 2003. Språk- och folkminnesinstitutet och Institutionen för nordiskaspråkvidUppsalauniversitet.(Red)MatsWahlberg,Uppsala.

SHM inventarielista. Arkiv för Statens historiska Museum. Stockholm.http://linnaeus.nrm.se/flora


Administrativa uppgifter

Län: ÖstergötlandLandskap: ÖstergötlandKommun: LinköpingSocken: Vreta klosterFornlämingsnummer: RAÄ 232

Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon VHöjdsystem: RH00

FörundersökningRiksantikvarieämbetet dnr: 422-03992-2008Länsstyrelsen dnr: 431-31075-08Länsstyrelsen beslutsdatum: 13:e januari 2009 Projektnummer: 11189Intrasisprojekt: O2008140Rapportnummer: 2012:68

Särskild arkeologisk undersökningRiksantikvarieämbetet dnr: 423-02135-2009Länsstyrelsen dnr: 431-14830-09Länsstyrelsen beslutsdatum: 23 juni 2009Projektnummer: 11360Intrasisprojekt: O2009074Rapportnummer: 2012:68

Ansvarig arkeolog: Tom CarlssonPersonal: Arkeolog Linus Hagberg och Andreas Voss Beställare: Landstinget i Östergötlands länKostnadsansvarig: Landstinget i Östergötlands län

Undersökningstid: Förundersökning: 2009-03-06 – 2009-03-12Särskild arkeologisk undersökning: 2009-06-29 – 2009-07-03

Undersökningsområdets yta:Förundersökning: 8500 m2

Särskild arkeologisk undersökning: 700 m2


Bilaga 1. Anläggningstabell

Anläggningar, RAÄ 232, St Sjögestad, Vreta kloster socken, Östergötland

Anr Typ/tillhör Typ X Y Z

500 Stolphål mesulahus - tak Stolphål 1481236,87 6485306,45 71,04

509 Stolphål mesulahus - vägg Stolphål 1481238,64 6485304,58 70,93


529 Stolphål mesulahus - vägg Stolphål 1481234,86 6485301,29 71


546 Härd Härd 1481225,34 6485332,73 71,6

554 Härd Härd 1481227,7 6485330,13 71,58

572 Härd Härd 1481227,14 6485327,53 71,6

584 Grop Härd 1481228,32 6485324,76 71,56

596 Härd Härd 1481228,93 6485321,63 71,48

610 Härd Härd 1481231,52 6485319,96 71,61

619 Stolphål mesulahus Stolphål 1481236,56 6485301,22 70,96


636 Stolphål/störhål Stolphål 1481237,21 6485300,61 70,97

600 Lager/begränsning för mes Lager 1481230,09 6485301,62 -99,99

623 Grophus, övre begränsning Grophus 1481242,18 6485288,5 70,44

635 Nedgrävning i grophus Grop 1481241,01 6485288,09 70,03

641 Stenar i A635 Sten 1481241,1 6485288,11 70,03

641 Stenar i A635 Sten 1481240,98 6485288,01 70,05

641 Stenar i A635 Sten 1481240,91 6485288,12 70,03

655 Härd Härd 1481242,6 6485289,79 70,38

662 Stenar i A655 Sten 1481242,49 6485289,82 70,42

662 Stenar i A655 Sten 1481242,63 6485289,93 70,55

662 Stenar i A655 Sten 1481242,66 6485289,69 70,47

677 Stolphål Stolphål 1481242,42 6485288,48 70,18

692 Nedgrävning i grophus Grop 1481241,08 6485288,37 70,16

713 Grophus undre begränsning Grophus 1481242,18 6485288,52 70,16

723 Stolphål i grophus Stolphål 1481242,73 6485289,45 70,24

729 Stolphål i grophus Stolphål 1481242,39 6485289,46 70,26








10040 Stolphål söder om hus Stolphål 1481239,84 6485307,59 70,81

10049 Stolphål söder om hus Stolphål 1481235,48 6485305,02 70,86

10058 Härd mesulahus Härd 1481234,34 6485304,06 71,07

10120 Stolphål v om mesulahus Stolphål 1481230,26 6485304,23 71,11

10127 Grop (bronsålder) Grop 1481232,95 6485302,34 71,05

FU205 Grop/hydda Grop – – –

FU207 – Grop – – –

FU203 – Härd – – –

FU204 – Härd – – –

FU 206 – Härd – – –

FU10052 – Härd – – –

FU100066 – Härd – – –


Fnr Material Sakord Vikt Antal Fragmen-tering

Anm Y X Z

5 Organiskt material – 1 2 – Kol 1481230 6485302 70,64

38 Organiskt material – 1 1 – Hasselnötsskal 1481230 6485299 –

40 Organiskt material Frö 1 1 – Hasselnötsskal 1481230 6485299 –

46 Kvarts Splitter 1 2 – – 1481231 6485299 –

47 Flinta Avslag/avfall 1 2 – – 1481230 6485299 –

48 Kvarts Splitter 1 5 – – 1481230 6485299 –

49 Kvarts Kärna 27 3 – – 1481230 6485300 –

50 Flinta Avslag 1 1 – Kambrisk 1481230 6485300 –

51 Kvarts Splitter 2 16 – – 1481230 6485300 –

52 Kvarts Avslag 2 7 – – 1481230 6485300 –

53 Kvarts Avslag/avfall 5 4 – – 1481230 6485300 –

55 Kvarts Kärna 20 2 – Spånteknologi 1481229 6485300 –

56 Kvarts Splitter 4 29 – – 1481229 6485300 –

57 Kvarts Avslag/avfall 12 6 – Kärna/kärnfragment - bipolär? 1481229 6485300 –

58 Flinta Mikrospån 1 2 – 1 bränd 2 kambriska 1481229 6485300 –

59 Bergart Bearbetad 3 1 – Brunröd, avslag? 1481229 6485300 –

60 Flinta Avslag 1 1 – Kambrisk, krusta 1481229 6485300 –

61 Flinta Avslag/avfall 1 1 – Danienflinta 1481229 6485300 –

62 Kvarts Avslag/avfall 51 18 – Krusta 1481229 6485301 –

63 Kvarts Splitter 6 48 – – 1481229 6485301 –

64 Kvarts Kärna 18 2 – – 1481229 6485301 –

65 Kvarts Kärna 2 1 – – 1481229 6485301 –

66 Kvarts Mikrospån 2 5 – – 1481229 6485301 –

67 Flinta Avslag 2 2 – – 1481229 6485301 –

68 Ultramylonitisk kvarts

Kärnfragment 1 1 – – 1481229 6485301 –

69 Bergart Avslag/avfall 1 1 – – 1481229 6485301 –

70 Kvarts Kärna 7 1 – – 1481229 6485301 –

71 Kvarts Kärnfragment 2 1 – – 1481229 6485301 –


73 Kvarts Avslag 1 4 – – 1481229 6485301 –

74 Flinta Avslag/avfall 2 1 – Kristianstadflinta? 1481229 6485301 –


78 Kvarts Avslag/avfall 31 9 – 1 bipolärt avslag = skrapa? 1481230 6485304 –

79 Kvarts Avslag 1 3 – – 1481230 6485304 –

80 Flinta Avslag 1 1 – Mikrospånsliknande 1481230 6485304 –


82 Porfyr Knacksten 15 1 Fragment – 1481230 6485303 –

83 Flinta Avslag/avfall 1 1 – Danien-/senonflinta 1481230 6485303 –

84 Kvarts Avslag 1 2 – Spånliknande 1481230 6485303 –

85 Kvarts Splitter 1 4 – – 1481230 6485303 –

86 Kvarts Kärna 28 1 – – 1481229 6485303 –


88 Flinta Avslag/avfall 1 2 – Kambriska 1481229 6485303 –

89 Flinta Mikrospån 1 1 – Kambrisk 1481229 6485303 –

Bilaga 2. Fyndtabell



Anm Y X Z

90 Kvarts Skrapa 2 1 – – 1481230 6485304 –

91 Bergart Yxa 2 1 Fragment Två slipade sidor, grönsten 1481230 6485304 –

92 Flinta Avslag/avfall 2 1 – Kambrisk 1481230 6485304 –


94 Flinta Mikrospån 2 3 – 2 kambriska 1 danien-/senonflinta 1481228 6485302 –

95 Flinta Avslag 2 1 – 2 kambriska 1481228 6485302 –

96 Kvarts Splitter 1 4 – – 1481228 6485302 –

97 Kvarts Avslag 1 1 – Tunt mikrospånsliknande avslag 1481228 6485302 –

98 Porfyr Knacksten 1 1 – Del av knacksten? 1481228 6485302 –

99 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481229 6485304 –


101 Kvarts Avslag/avfall 94 10 – Stora bitar, mycket krusta 1481229 6485305 –

102 Kvarts Mikro- spånkärna

17 1 – – 1481229 6485303 –

103 Sandsten Slipsten 101 1 – Flera slipade ytor, konkava 1481229 6485303 –


105 Kvarts Avslag 1 3 – Tunna, smala avslag 1481229 6485303 –


107 Bergart Knacksten 310 1 – Två knackytor 1481230 6485304 –

108 Bergart Knacksten 333 1 – Inga tydliga knackytor, porfyr? 1481230 6485304 –

109 Kvarts Kärna 20 1 – Krusta, tydliga uttag 1481230 6485304 –


111 Kvarts Splitter 1 3 – – 1481230 6485304 –

112 Ben Avfall 1 4 – Ej analyserade 1481230 6485304 –

113 Kvarts Kärna 22 1 – Krusta, uttag på en kortsida 1481229 6485303 –

114 Kvarts Avslag/avfall 2 1 – Krusta, svallad 1481229 6485303 –


117 Kvarts Avslag 1 2 – Tunna spåliknande avslag 1481228 6485303 –

118 Kvarts Splitter 1 2 – – 1481228 6485303 –

119 Kvarts Kärna 12 1 Fragment – 1481228 6485303 –

120 Sandsten Slipsten 28 1 – En slipad yta 1481230 6485300 –

121 Kvarts Splitter 4 32 – – 1481230 6485300 –





126 Kvarts Avslag 2 2 – 1 fint plattformsavslag 1481231 6485304 –

127 Kvarts Splitter 1 2 – – 1481231 6485304 –


129 Kvarts Splitter 1 5 – – 1481230 6485299 –



132 Flinta Spån 1 1 – Misslyckat mikrospån kambrisk 1481230 6485299 –

133 Kvarts Mikrospån 1 2 – Mikrospånsliknande avslag 1481230 6485299 –

134 Kvarts Splitter 1 10 – – 1481230 6485299 –


136 Flinta Avslag/avfall 1 1 – Kambrisk 1481230 6485299 –



Anm Y X Z

137 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481231 6485302 –

138 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481233 6485299 –


141 Kvarts Mikrospån 1 1 – Tunt spån med 2 åsar 1481232 6485301 –


143 Flinta Avslag 2 2 – Kambriska 1481230 6485305 –



Mikrospån 1 1 – – 1481233 6485303 –


150 Porfyr Knacksten 31 1 Fragment Inga tydliga knackmärken 1481230 6485303 –


Skrapa 3 1 – Eventuella retuscher 1481230 6485303 –


153 Kvarts Avslag 3 12 – Tunna små avslag 1481230 6485303 –

154 Flinta Avslag 1 1 – Kambrisk 1481230 6485303 –

155 Ben Avfall 1 1 – – 1481230 6485303 –

156 Kvarts Avslag/avfall 87 35 – – 17,70552 17,94661 –

157 Kvarts Splitter 5 30 – – 17,70552 17,94661 –

158 Kvarts Skrapa 36 1 – Skrapa/hyvel? 17,70552 17,94661 –

159 Kvarts Kärna 4 1 – Konisk? 17,70552 17,94661 –

160 Kvarts Avslag 3 7 – – 17,70552 17,94661 –

161 Kvarts Kärna 2 1 – – 17,70552 17,94661 –

162 Kvarts Mikrospån 1 1 – – 17,70552 17,94661 –


Mikrospån 1 1 – Mikrospån 17,70552 17,94661 –

164 Flinta Avslag/avfall 1 1 – Kambrisk 17,70552 17,94661 –

165 Flinta Mikrospån 1 1 – Kambrisk 17,70552 17,94661 –

166 Flinta Mikrospån 1 1 – Danien-/senonflinta 17,70552 17,94661 –

167 Flinta Avslag 1 1 – Danien-/senonflinta 17,70552 17,94661 –

168 Flinta Avslag 1 1 – Brett mikrospån, kambrisk 1481229 6485302 70,69

169 Kvarts Avslag 2 4 – – 1481229 6485302 70,69

170 Kvarts Splitter 1 10 – – 1481229 6485302 70,69

171 Porfyr Avslag 1 1 – Avfall 1481229 6485302 70,69

172 Kvarts Avslag 1 2 – Spåliknande - mikrospån? 1481229 6485302 70,69

173 Kvarts Avslag/avfall 19 14 – – 1481229 6485302 70,7

174 Kvarts Mikrospån 1 1 – – 1481229 6485302 70,7

175 Flinta Mikrospån 1 1 – Kambrisk 1481229 6485302 70,7

176 Flinta Avslag/avfall 1 1 – Danien-/senonflinta 1481229 6485302 70,7

177 Porfyr Avslag 2 1 – – 1481229 6485302 70,7

178 Kvarts Splitter 1 14 – – 1481229 6485302 70,7

179 Porfyr Avslag 16 1 – – 1481229 6485302 70,74


181 Kvarts Splitter 1 13 – – 1481229 6485302 70,74


183 Flinta Avslag/avfall 1 1 – Splitter 1481229 6485302 70,74

184 Kvarts Borr 7 1 – – 1481229 6485302 70,74

185 Kvarts Avslag 1 2 – Tunna spånliknande avslag 1481229 6485302 70,74



Anm Y X Z

186 Kvarts Splitter 1 14 – – 1481229 6485302 70,74



190 Kvarts Kärna 2 1 – – 1481229 6485302 70,78

191 Kvarts Splitter 1 9 – – 1481229 6485302 70,78


193 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481229 6485302 70,78

194 Porfyr Avslag 5 1 – – 1481229 6485302 70,78

195 Kvarts Kärna 2 1 – Liten bipolär kärna 1481228 6485302 70,78

196 Kvarts Avslag 2 3 – Tunna avslag 1481228 6485302 70,78

197 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481228 6485302 70,78

198 Porfyr Knacksten 50 1 Fragment Tydliga knackmärken på en sida 1481228 6485302 70,78

199 Kvarts Kärna 2 1 – Bipolär 1481228 6485302 70,78

200 Kvarts Skrapa 4 1 – Avslag/skrapa 1481228 6485302 70,78

201 Kvarts Splitter 1 14 – Tunna splitter 1481228 6485302 70,78


203 Kvarts Avslag/avfall 78 14 – Flera stora bitar 1481229 6485302 70,7

204 Kvarts Splitter 1 13 – – 1481229 6485302 70,7


206 Kvarts Kärna 584 24 – Depå, stick 2 1481229 6485302 70,71

207 Kvarts Skrapa 8 1 – Tillsammans i depå, F206 1481229 6485302 70,71

208 Kvarts Kärna 261 9 – – 1481229 6485302 70,7

209 Kvarts Splitter 1 8 – – 1481229 6485302 70,7

210 Porfyr Knacksten 405 1 – Knacksten med flera knackytor 1481229 6485302 70,7


212 Kvarts Splitter 4 21 – – 1481229 6485302 70,7

213 Kvarts Mikrospån 1 1 – Mikrospånsliknande 1481229 6485302 70,7

214 Porfyr Avslag 1 1 – Litet avslag/splitter 1481229 6485302 70,7

215 Flinta Spån 2 1 – Danien-/senonflinta ”vågbandsmönster”

1481229 6485302 70,7


217 Kvarts Splitter 1 6 – – 1481230 6485303 70,69

218 Flinta Avslag 2 2 – Kambrisk 1481230 6485303 70,69

219 Kvarts Kärna 7 1 – – 1481230 6485303 70,69

220 Organiskt material Nöt 1 1 – Hassel 1481230 6485303 70,69

221 Bergart Skrapa bergart

14 1 Intakt Retuscher på en sida 1481230 6485303 70,69


223 Kvarts Splitter 2 10 – – 1481230 6485303 70,69

224 Kvarts Mikrospån 1 1 – Spån/avslag 1481230 6485303 70,69

225 Kvarts Kärna 160 6 – – 1481230 6485303 70,69

226 Bergart Avslag/avfall 1 1 – – 1481230 6485303 70,69


228 Bergart Kärna bergart 55 2 – Kärnor 1481230 6485303 70,68

229 Kvarts Skrapa 19 1 – – 1481230 6485303 70,68


231 Kvarts Splitter 2 14 – – 1481230 6485303 70,68



Anm Y X Z

232 Kvarts Kärna 28 2 – Kärnfragment 1481230 6485303 70,68


234 Kvarts Kärna 24 2 – 1 kärnfragment med tydliga uttag 1481230 6485303 70,66

235 Kvarts Splitter 1 6 – – 1481230 6485303 70,66

236 Kvarts Kärna 28 3 – – 1481230 6485303 –

237 Kvarts Avslag 20 12 – Tunna raka avslag 1481230 6485303 –


239 Kvarts Splitter 1 2 – Stick 1 1481230 6485303 70,71

240 Kvarts Avslag/avfall 2 2 – Stick 1 1481229 6485303 70,74

241 Kvarts Splitter 1 10 – – 1481229 6485303 70,74

242 Kvarts Avslag 1 3 – Ett mikrospånsliknande avslag 1481229 6485303 70,74

243 Kvarts Kärna 6 1 – Kärnfragment 1481229 6485303 70,73

244 Kvarts Splitter 1 3 – – 1481229 6485303 70,73


246 Kvarts Kärna 16 2 – Mikrospånsskärna, en närmast konisk

1481229 6485303 70,74

247 Kvarts Kniv 3 1 – – 1481229 6485303 70,74

248 Kvarts Kärna 2 1 – Liten bipolärkärna 1481229 6485303 70,74


250 Kvarts Avslag 1 4 – Tunna smala avslag 1481229 6485303 70,74

251 Kvarts Splitter 1 3 – – 1481229 6485303 70,74



254 Kvarts Kärna 11 2 – – 1481228 6485303 70,74


256 Kvarts Splitter 1 5 – – 1481228 6485303 70,74


258 Kvarts Splitter 5 30 – – 1481228 6485303 70,72

259 Kvarts Kärna 7 1 – – 1481228 6485303 70,72

260 Kvarts Mikrospån 1 1 – Mikrospån? 1481228 6485303 70,72

261 Kvarts Splitter 3 35 – – 1481228 6485303 70,72



264 Kvarts Splitter 3 19 – – 1481229 6485303 70,72


266 Kvarts Kärna 7 1 – Mikrospånskärna 1481229 6485303 70,72

267 Kvarts Mikrospån 1 2 – Mikrospånsliknande spån/avslag 1481229 6485303 70,72

268 Porfyr Avslag 2 1 – – 1481229 6485303 70,74

269 Kvarts Splitter 1 10 – – 1481229 6485303 70,74

270 Kvarts Avslag 1 2 – – 1481229 6485303 70,74



Avslag/avfall 1 1 – Avslag 1481229 6485303 70,74


274 Bergart Yxa 2 1 – Två slipade sidor 1481229 6485303 70,74

275 Flinta Avslag 1 1 – Danien-/senonflinta 1481229 6485303 70,74

276 Kvarts Kärna 39 1 – – 1481230 6485304 70,68



Anm Y X Z

277 Kvarts Mikrospån 1 3 – Mikrospånsliknande avslag/spån 1481230 6485304 70,68


279 Kvarts Kärnfragment 8 2 – Avspaltningar/uttag 1481230 6485304 70,68

280 Kvarts Splitter 1 4 – – 1481230 6485304 70,68

281 Sandsten Slipsten 72 1 Komplett Flera slipytor - ”fasetterad” 1481230 6485304 70,66


283 Kvarts Kärna 9 1 – – 1481230 6485304 70,66

284 Kvarts Kärnfragment 10 1 – – 1481230 6485304 70,66

285 Kvarts Kärna 18 2 – Två stötkanter 1481230 6485304 70,66

286 Kvarts Splitter 1 4 – – 1481230 6485304 70,66



289 Flinta Avslag 1 1 – – 1481230 6485304 70,66

290 Kvarts Mikrospån 1 1 – Mikrospånsliknande avslag 1481230 6485304 70,65




294 Kvarts Kärna 12 1 – – 1481231 6485301 70,79

295 Kvarts Splitter 1 6 – – 1481231 6485301 70,79


297 Flinta Avslag 2 2 – Kambrisk 1 bränd 1481231 6485301 70,79

298 Organiskt material Träkol 1 1 – – 1481231 6485301 70,79

299 Kvarts Splitter 2 10 – – 1481231 6485300 70,79


301 Kvarts Avslag 2 5 – Tunna avslag 1481231 6485300 70,79

302 Kvarts Kärna 2 1 – – 1481231 6485300 70,79



305 Ben Avfall 1 2 – Brända ben 1481231 6485300 70,79

306 Organiskt material Frö 1 1 – Hasselnötsskal 1481231 6485300 70,79



309 Kvarts Avslag 1 4 – Små splitterliknande avslag 1481230 6485300 70,77


311 Kvarts Kärna 40 3 – Tydliga avspaltningar, bipolär (?) 1481230 6485300 70,77



314 Kvarts Avslag 2 7 – Tunna långsmala avslag 1481230 6485300 70,77

315 Flinta Avslag 2 1 – Danien-/senonflinta ”vågbandsmönster”

1481230 6485300 70,77


317 Kvarts Splitter 1 14 – – 1481230 6485300 70,77

318 Kvarts Skrapa 6 1 – Retuscher 1481230 6485301 70,72



321 Kvarts Kärna 2 1 – Bipolär med två stötkanter 1481230 6485301 70,72

322 Kvarts Splitter 1 3 – – 1481230 6485301 70,72



Anm Y X Z

323 Kvarts Avslag 1 4 – Tunna, korta och små avslag 1481230 6485301 70,72

324 Kvarts Mikrospån 1 2 – Mikrospånsliknande avslag/spån 1481230 6485301 70,72


326 Kvarts Mikrospån 1 2 – Mikrospånslikande spån/avslag 1481231 6485302 70,77




330 Kvarts Avslag 1 1 – Tunt brett avslag 1481231 6485302 70,71

331 Kvarts Skrapa 1 4 – – 1481231 6485302 70,71

332 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481231 6485302 70,73

333 Bergart Knacksten 482 2 – – 1481229 6485304 70,68



336 Kvarts Splitter 1 5 – – 1481229 6485304 70,68

337 Kvarts Avslag 4 9 – – 1481229 6485304 70,68


Avslag/avfall 2 1 – Ultramylonitisk kvart? 1481229 6485304 70,68


340 Kvarts Mikrospån 1 1 – Mikrospånsliknande avslag 1481229 6485304 70,68

341 Kvarts Kärna 27 2 – Tydliga avspaltningar 1481230 6485301 70,7

342 Kvarts Kärna 53 1 – – 1481230 6485301 70,7

343 Bergart Avslag/avfall 19 1 – Stort avslag 1481230 6485301 70,7


345 Kvarts Avslag 3 5 – – 1481230 6485301 70,7

346 Kvarts Splitter 1 10 – – 1481230 6485301 70,7

347 Kvarts Skrapa 5 1 – Tydliga små retuscher 1481230 6485301 70,7



350 Kvarts Splitter 1 1 – – 1481230 6485302 70,64

351 Kvarts Mikrospån 1 1 – Mikrospånslikande avslag 1481230 6485302 70,64

352 Kvarts Avslag 1 1 – Tunt brett avslag 1481230 6485302 70,64


Bilaga 3. Makrofossilanalys

Makrofossilanalyser av prover från Vreta kloster

RAÄ 232

PM200001 Fabaceae sp. (ospec. ärtväxt) 1A10058 Filipendula vulgaris (brudbröd-rotknöl) (?) 1 del

Ett prov analyserades från RAÄ 232. Provet innehöll, förutom kolfragment, ett hårt dest-ruerat frö av sannolikt en ärtväxt vilken emellertid inte gick att artbestämma samt en del av något som mest liknar en del av en rotknöl av brudbröd. Sannolikt är detta rester av en mer eller mindre naturlig vegetation på platsen även om man antar att rotknölar av brud-bröd, vilka är stärkelserika, också använts som föda.


Bilaga 4. VedartsanalysAnalysprotokoll

Landskap: Östergötland Socken: Vreta kloster

Fastighet: Stora Sjögestad RAÄ nr: 232

Kategori: –

AnalysId: 8160

Anläggning: 10058 Härd Provnr: –

Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): 0,1

Fragment: 1 Analyserat antal: 1

Art: Växtdelar (ört) Antal: 1

Material: Förkolnat

Kommentar: Skalfragment av hassel

AnalysId: 8161

Anläggning: 10075 Lager Provnr: F200027



Art: Tall Antal: 1

Material: Träkol

Kommentar: –

AnalysId: 8159

Anläggning: 10078 stolphål Provnr: PK200058



Art: Tall Antal: 3

Material: Träkol

Kommentar: –

AnalysId: 8158

Anläggning: 500 Stolphål Provnr: –



Art: Ask Antal: 6

Material: Träkol

Kommentar: –

AnalysId: 8162

Anläggning: 623 Grophus Provnr: P703



Art: Ask Antal: 16

Material: Träkol

Kommentar: –

AnalysId: 8152

Anläggning: 623 Grophus Provnr: PM704



Art: Ask Antal: 3

Material: Träkol

Kommentar: –

Art: Björk Antal: 2

Material: Träkol

Kommentar: Vald för datering


Bilaga 5. 14C-analyser

Ua-29263 : 9359±487 BP 68.2% probability 9400 BC (68.2%) 7800 BC 95.4% probability 10 400 BC (95.4%) 7300 BC

Ua-29262 : 8854±224 BP 68.2% probability 8300 BC (68.2%) 7650 BC 95.4% probability 8600 BC (95.4%) 7400 BC

Ua-29333 : 8177±47 BP 68.2% probability 7300 BC (20.3%) 7220 BC 7190 BC (47.9%) 7070 BC 95.4% probability 7330 BC (95.4%) 7060 BC

Ua-29335 : 8013±47 BP 68.2% probability 7060 BC (25.5%) 6980 BC 6970 BC (19.7%) 6900 BC 6890 BC (23.0%) 6820 BC 95.4% probability 7080 BC (94.1%) 6750 BC 6720 BC (1.3%) 6700 BC

Ua-29332 : 7928±45 BP 68.2% probability 7030 BC (10.7%) 6960 BC 6950 BC (4.5%) 6930 BC 6920 BC (9.5%) 6880 BC 6830 BC (43.5%) 6690 BC 95.4% probability 7040 BC (95.4%) 6650 BC

Ua-29319 : 2690±36 BP 68.2% probability 900 BC (19.7%) 875 BC 860 BC (4.5%) 850 BC 845 BC (44.0%) 800 BC 95.4% probability 910 BC (95.4%) 790 BC

Ua-29318 : 2703±32 BP 68.2% probability 900 BC (25.2%) 870 BC 865 BC (43.0%) 815 BC 95.4% probability 910 BC (95.4%) 800 BC

Ua-29317 : 1717±33 BP 68.2% probability 250 AD (24.3%) 310 AD 320 AD (43.9%) 390 AD 95.4% probability 240 AD (95.4%) 410 AD


Bilaga 6. Osteologisk analysOsteologisk undersökning av ben från St Sjögestad,Vreta kloster socken, Östergötland, RAÄ 232

Av Carina Olson

Under sommaren 2009 genomförde Riksantikvarieämbetet, UV Öst en arkeologisk under-sökning av den mesolitiska lokalen St Sjögestad, Vreta kloster socken i Östergötland, fornlämningsnummer RAÄ 232. Vid undersökningen hittades ett litet antal brända ben. De undersökta benfragmenten är hårt vitbrända och har en totalvikt av 20 gram, snittvikten är 0,2 gram.

Andelen benfragment som identifierade till art eller grupp av arter uppgick till 27% beräknat på vikt, och 11% beräknat på antal. Vid den osteologiska undersökningen sorterades några stenfragment ut, varför antal och vikt i den slutliga sammanräkningen ser något annorlunda ut än summorna i UV:s lista som bifogades benmaterialet. Den hårda brän-ningen och fragmenteringen är orsaken till det stora antalet oidentifierade ben. Hjortdjur, troligen älg (Alces alces) bedömt på storleken av fragmentet, och svin (Sus scrofa) är de enda identifierade arterna (tabell 1).

Art Vikt Antal

Älg? 1,91 1

Gräsätare? 0,43 1

Svin 2,45 5

Svin? 0,55 3

Obest art 14,66 80

Totalt 20,00 90

Tabell 1. Artlista, antal och vikt.

Ingen åldersbedömning av de artidentifierade fragmenten var möjlig. Endast ett rör-bensfragment av obestämd art visade tecken på fusionering (sammanväxning av ledände och mittstycket av rörbenet), vilket indikerar att denna individ passerat den allra yngsta fasen i sitt liv. Inga skelettelement har kunnat användas för könsbedömning, men det fanns ett litet hornfragment, som indikerar tjur om det tillhört älg, kronhjort eller rådjur. Inga slakt- eller gnagspår har noterats i materialet, ej heller några fragment av bearbetade ben.

De kontexter som innehöll flest ben var R200041, A600 Båda dessa kontexter innehöll ben av svin. Det totala antalet artbestämda ben kommer från 9 av de 32 undersökta kon-texterna (tabell 2).


Grävenhet Gräsätare? Svin Svin? Älg? Totalt

R10077 – 1 – – 1

R10082 – 1 – – 1

R10084 – 1 – – 1

R10119 – – 1 – 1

R10129 – – – 1 1

R200041 – 1 1 – 2

R200044 1 – 1 – 2

A600 – 1 – – 1

Totalt 1 5 3 1 10

Tabell 2. Kontexter med identifierade djurarter/grupp av art.

Den anatomiska fördelningen visar att alla svinfragmenten kommer från kraniet; kä-karna och skalltaket. Fragmentet av älg (?) kommer från nedre extremiteterna (mellanhands eller mellanfotsben), och det av gräsätare kommer från kraniet (hornfragment). Av de oidenti-fierade fragmenten har sju kunnat bestämmas till kroppsdel, och att döma av strukturen på dessa kommer de från mellanstora däggdjur (tabell 3).

Art Nedre extr Kranium Kranium? Totalt

Älg? 1 – – 1

Gräsätare? – – 1 1

Svin – 5 – 5

Svin? – 3 – 3

Obest art 2 2 3 –

Totalt 3 10 4 17

Tabell 3. Anatomisk fördelning av arter.

Endast terrestriska djur har identifierats i materialet. Det finns inga spår av marin jakt eller fiske. Den osteologiska undersökningen indikerar därför en inlandslokal, men ben-materialet är litet, och försiktighet bör antas vid tolkningen av platsen utifrån benen.

Två benfragment är urplockade och skickade för 14C-analys till Göran Possnert i Upp-sala enligt överenskommelse. Dessa kommer från A609 (F200007) och R10084 (F200026).

Databasen (excelfil) över den osteologiska analysen bifogas denna rapport.

Carina Olson, FD

Torbjörns väg 2B193 40 SIGTUNA Tel: 070-5669454E-mail: [email protected]


Fnr

Anl

äggn

Grä

venh

etLa

ger

Ant

alVi

ktO

B/BB

Klas

sA

rtA

nato

mi

Bens

lag

Bend

elSi

daO

/C/F

Mat

/sla

ktKo

mm

enta

r

2000

57A

600

R100

78–

10,

34BB

DD

Obe

stEx

trRö

rben

?Le

d?–

FM

/SM

id-s

ize

DD

2000

57A

600

R100

78–

41,

07BB

DD

Obe

stO

best

––

––

M/S

–

2000

03A

600

R100

85–

10,

12BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

02A

600

R100

771

10,

75BB

DD

Svin

Kran

ium

Man

dibu

laA

lveo

l–

–S

–

2000

02A

600

R100

771

30,

5BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

04A

600

R100

81–

10,

09BB

DD

Obe

stKr

aniu

mM

and/

max

?A

lveo

l–

–S

Mid

-siz

e D

D

2000

04A

600

R100

81–

10,

07BB

DD

Obe

stKr

aniu

mTe

mp?

– –

–S

Mid

-siz

e D

D

2000

04A

600

R100

81–

20,

37BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

07A

601

X–

10,

08BB

DD

Svin

Kran

ium

Man

d/m

ax?

Emal

j–

–S

–

2000

07A

601

X–

10,

79BB

DD

Obe

stKr

aniu

m?

Tem

p?–

––

S–

2000

07A

601

X–

101,

39BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

08A

1004

0–

–1

0,25

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

09A

600

R100

822

10,

54BB

DD

Svin

Kran

ium

Neu

rocr

an–

––

S–

2000

09A

600

R100

822

20,

27BB

DD

Obe

stKr

aniu

m?

– –

––

S–

2000

09A

600

R100

822

31,

03BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

11A

600

R101

011

10,

52BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

12A

600

R101

03–

20,

34BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

13A

600

R101

17–

10,

67BB

DD

Obe

stKr

aniu

m?

– –

––

S–

2000

14A

600

R101

191

10,

13BB

DD

Svin

?Kr

aniu

mN

euro

cran

Sutu

rfra

g–

–S

–

2000

15A

600

R100

741

10,

28BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

16A

600

R101

291

11,

91BB

DD

Älg

Extr

Sesa

mbe

nN

h–

–S

–

2000

16A

600

R191

291

20,

31BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

18A

600

R100

953

20,

25BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

19A

600

R100

911

50,

33BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

20A

600

R100

922

10,

14BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

21A

600

R100

891

30,

31BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

22A

600

R100

931

10,

09BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

23A

600

R100

832

10,

14BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

24A

600

R100

922

10,

03BB

DD

/FÅ

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

25A

600

R100

881

10,

09BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

26A

600

R100

841

10,

87BB

DD

Svin

Kran

ium

Parie

t/oc

c–

––

S–

Kata

log

– St

Sjö

gest

ad, V

reta

klo

ster

sn,

Ög,

RA

Ä 2

32


Fnr

Anl

äggn

Grä

venh

etLa

ger

Ant

alVi

ktO

B/BB

Klas

sA

rtA

nato

mi

Bens

lag

Bend

elSi

daO

/C/F

Mat

/sla

ktKo

mm

enta

r

2000

26A

600

R100

841

10,

55BB

DD

Obe

stO

best

––

––

M/S

–

2000

29A

600

R100

791

20,

17BB

DD

Obe

stO

best

– –

––

M/S

–

2000

34A

600

F200

035

41

0,11

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/SSv

in?

2000

38A

600

R200

037

–1

0,12

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

40A

600

R200

039

–1

0,11

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

42A

600

R200

041

–1

0,21

BBD

DSv

inKr

aniu

mM

and/

max

Alv

eol

––

S–

2000

42A

600

R200

041

–1

0,09

BBD

DSv

in?

Kran

ium

Neu

rocr

an–

––

S–

2000

42A

600

R200

041

–10

2,6

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

43A

600

R200

044

–1

0,33

BBD

DSv

in?

Kran

ium

Neu

rocr

an–

––

S–

2000

43A

600

R200

044

–1

0,43

BBD

DG

räsä

tare

?Kr

aniu

m?

Hor

nfra

g?–

––

S–

2000

43A

600

R200

044

–6

0,53

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

54A

601

R200

053

–1

0,23

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

46A

600

R200

045

–1

0,1

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

48A

600

R200

047

–1

0,09

BBD

DO

best

Extr

Rörb

en?

– –

–M

/S–

2000

48A

600

R200

047

–1

0,09

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

51A

600

R200

050

–1

0,12

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

2000

56 A

600

R200

055

–1

0,05

BBD

DO

best

Obe

st–

– –

–M

/S–

Bilaga 7. Slitspårsanalys

Sjögestad - Chaȋne opératoire-analys av utvalda flint- och kvartsartefakter från en Mesolitisk lokalitet – en undersökning av tillverkning och användning Helena Knutsson ocStoneSlab Uppsala

h Kjel Knutsson

Inledning Stoneslab i Uppsala har på uppdrag av Fil Dr Tom Karlsson, Riksantikvarieämbetet, UV‐ Öst, utfört en analys av utvalda fynd utgrävda i samband med undersökningarna inför utvidgning av körbana för hästar vid Vreta Naturbruksgymnasium av. Fynden kommer från en sannolikt mellanmesolitisk boplats som ingår i ett större fornlämningskoplex Raä 232, Vreta Kloster sn, Östergötland (Carlsson u. tryckn.). Föremål för analys

v hela fyndmaterg.

utsorterades av StoneSlab efter en värdering a ialet och analyserades enligt uppdrag för spår av teknologiska processer och slitage från eventuell användnin Vår undersökning tar som utgångspunkt en Chaîne Opératoire analys (t ex Schlanger 1994; Valentin Eriksen 2000; Apel 2001) där artefakternas tillkomsthistoria studeras som en sekvens av på varandra följande handlingar och händelseförlopp. Eftersom artefakterna tillformats genom en reduktiv metod i ett mikrokristallint material som flinta, avtecknar sig de enskilda faserna i tillverkningen som negativa spår av de avspaltningar som gjorts för att forma verktygen. Till detta kommer spår av artefakternas bruk som även de utgörs av avspaltningar liksom av mikroskopiskt identifierbara nötningsytor, repbildningar, poleringar och ursplittringar (exempelvis Juel‐Jensen 2003; Keeley 1979; Knutsson 1982; Knutsson 1988). Det är viktigt inledningsvis att klargöra att analysen enbart utgår från det material som inlämnats till StoneSlab. Det material som analyserats utgör således bara en fas, sannolikt slutfasen av en teknologisk/funktionell process. En komplett Chaîne Opératoire analys kräver egentligen att alla steg i ett föremåls livshistoria utreds., dvs hela den formativa processen. Det har betydelse för hur en plats tolkas men även för möjligheten att skapa en bild av artefaktens placering i en lång kedja av händelser materialiserade genom en succession av ämnen, förarbeten i olika stadier av tillformning, misslyckade och kasserade produkter etc. För att uppnå det måste således en process och hela dess arkeologiska vittnesbörd i form av avfallsprodukter vara

tillgängligt för analys. När vi nu presenterar ett försök att genomföra en Chaîne Opératoire av materialet från Sjögestad måste tas hänsyn till dessa begränsningar. Ett andra problem och därmed en begränsning ligger i materialets höga ålder. Postdepositionella processer (Plisson & Mauger 1988; Levi‐Sala 1996) har under årtusenden påverkat flitföremålens yta och förstört och/eller ändrat de spår man kan identifiera. Sediment med olika vattengenomsläpplighet vet vi är viktigt men även i vilken grad föremålen legat i högenergetiska områden på boplatsen t ex i en svallzon vid strandkanten. Trampning genom aktiviteter på boplatsen både under och efter den örhistoriska bosättningsperioden är ytterligare en faktor som måste tas med i eräkningen, inte minst vid studiet av makroskador (se nedan) fb

Arbetsgång och metod Föremålen placeras först in i ett dokumentationssystem som skall säkra att deras källvärde inte förloras genom t ex hopblandning. Alla föremål scannas således i en vanlig scanner på både avspaltnings‐ och ryggsidorna. Denna dokumentation utgör samtidigt underlag för registrering av teknologiska attribut genom analysteckningar samt i samband med registreringen av makro‐ och mikroskador från användning vid mikroskopering Som första steget i analysen avritas föremålet med tonvikt på att registrera detaljer i den operativa kedjan i samband med tillverkningen av föremålet. Till detta kommer en registrering av eventuella makroskador (ursplittringar) från användning och eller tillverkning (se t ex figur 3). Här skapas en arbetshypotes och en första tolkning av materialet. Detta arbete sker genom analys i ett lågförstorande stereomikroskop NIKON SMZ800 (förstoringar mellan 1‐65 ggr) försedd med en DS‐U2 digital kamerautrustning och mjukvaruprogrammet NIS‐Elements 3.2 från Nikon. En högförstorande mikroskopisk analys av bruksskador vidtar nu där analyserna utförs i ett inverterat ljusmikroskop av märket Nikon Epiphot med förstoringar mellan 50x och 400x. Dokumentationen görs även här med hjälp av DS‐U2 digital kamerautrustning och programmet NIS‐Elements 3.2 från Nikon. Programmet möjliggör sammanfogningar av flera skiktfoton (upp till 60 bilder), så att skärpedjupet förbättras avsevärt. Det gör det möjligt att dokumentera även skador på mycket ojämna ytor. Fortfarande återstår problemet med att vissa flinttyper har egenskapen att sprida ljus på ett sådant sätt att bruksskadorna är både svåra att se och att dokumentera med foton. Tyvärr var detta ett problem med flertalet av de föremål vi analyserade. Vilket begränsade något vår möjlighet att här presentera fullständig dokumentation. I ett fall har vi använt acetatplastrepliker för att möjliggöra dokumentation av sådana ytor. Först måste dock föremålen rengöras noggrant. Rengöringen görs i flera steg. Först lakas artefakterna i svagt sur lösning (HCL och vatten) i minst 24 timmar. Detta för att lösgöra eventuella rester av oorganiska ämnen som fastnat på ytorna under deponering i jorden. Efter lakningen sköljs föremålen och vibreras i ett ultraljudsbad i destillerat vatten. Därefter måste även organiska ämnen som fastnat på föremålen under lagringen i jorden tas bort. Det görs genom att de lakas i svagt basisk lösning (NaOH och vatten) under ca 5 minuter. Därefter vibreras artefakterna i destillerat vatten och torkas. Rengöringen är nödvändig, därför att de mikroskopiska bruksskadorna göms under de depositionella pålagringarna. Rengöringsprocedurerna har utarbetats och testats av den grupp forskare som sysslat med bruksskadeanalys under 1980 ‐ 90‐talen. Tiderna har anpassats efter att man upptäckt att de basiska lösningarna har en viss inverkan på bruksskadornas utseende, samtidigt som de är nödvändiga för att man skall ha möjlighet att upptäcka dem. För vidare fördjupning kring problemen med hanteringen analysobjekten se t ex Plisson & Mauger 1988; Knutsson 1988; Rodon Borras 1990. nder analyserna behövs bara avtorkning med aceton lite då och då för att hålla U

artefakterna rena. De 3 8 utvalda fynden från Sjögestad, är analyserade i fyra steg

1) Morfologisk klassifikation (föremålen indelas i grundtyper med referenser till väl kända, historiskt bestämda typer, ofta med funktionsantydande namn som

skrapor, borrar etc.) (Andersson et al 1975; Helskog et al 1976) 2) Teknologisk klassifikation (föremålen analyseras med avseende på deras

tillverkningsmetod och teknik samt för närvaron av sekundär tillformning som retuscher och brottytor)

3) Makroskadeanalys. (Föremålen analyseras med avseende på de retuscher som går att analysera med ett lågförstorande stereomikroskop 1‐65x förstoring. Här

er avses små tillformningsretuscher, bruksretuscher och sådana som uppkommtill följd av markrörelser)

4) Mikroskadeanalys. (Föremålen analyseras med avseende på ytförändringar bserverbara i ett metallografiskt mikroskop i 200‐400 x förstoring. Här avses rämst ytförändringar till följd av förhistorisk användning och vittringsprocesser) of

Mikrospån och makrospån Spånmaterialet i både kvarts och flinta utgör en särskild grupp som både ur teknologiskt och funktionellt hänseende kan behandlas för sig. Detta då denna föremålsgrupp, till skillnad från det övriga materialet, som genom en enkelt okulär inspektion kan vgränsas till en särskild produktionsprocess. I och med detta kan spånen också ppfattas som en kognitiv kategori som under förhistorien getts en särskild funktion. au Spån och mikrospån av flinta Fyndmaterialet från Sjögestad innehåller totalt 58 artefakter av flinta alla utom 6 av Kambrisk typ. Av dessa kan en övervägande del klassificeras som hela eller fragmentariska spån och/eller mikrospån, totalt 41 st varav två hela, 15 proximalfragment samt 14 medialfragment. Avsaknaden av splitter, distalfragment och

rsta kärnor visar att flintmaterialet i Sjögestad är tillverkat på en annan plats och till stödelen först till platsen som färdiga föremål. Enkla mätningar av längd och bredd brukar normalt användas för att identifiera eventuella ”idealmått” i spånproduktionen. Arkeologer har sedan länge identifierat skilda populationer baserat på dessa proportionsmått och benämnt dem mikrospån, spån och liknande. Spånens längd/bredd förhållande baserat på fyndplatser i Södra Skandinavien (se Nordqvist 2000: 51 f) kan emellertid inte utan vidare tillämpas på Sjögestadsmaterialet då vi inte vet hur råmaterialtillgången påverkat utnyttjandegraden av råflintan. Bristen på hela spån innebär även att någon längd/bredd korrelation inte heller kan genomföras. Faktum är att inga specifika mått kan överföras mellan skilda råmaterial och områden då olika ideal och förutsättningar kan ha styrt produktionen där. Ett typiskt exempel är mikrospånproduktionen i Norrland som görs i andra material än flinta och sannolikt därför uppvisar andra dimensioner (Olofsson 1995: 106 ff).

Däremot kan man givetvis undersöka om det inom ett område eller en fyndplats finns entraditionsstyrd tillverkning och/eller användning av föremål som spån. För att således få en uppfattning om spånen i Sjögestad representerar resultatet av en ller flera tillverkningsstrategier kan vi börja med att mäta spånen bredd (figur 1). e

igur 1. Presentation av spånens bredd i Sjögestadsmaterialet. Notera den bimodala kurvan som antyder Ftvå kognitiva kategorier i spånmaterialet, en smalare typ och en bredare. Av detta framgår att detta mått resulterar i en bimodal kurva med centrumvärden runt 6‐7 mm och 11‐12 mm. Om detta representerar två tillverkningsstrategier (mikrospån och spån i en känd begreppsvärld), är svårt att säga då vi i just detta fall bara har den valda populationen som tagits med till Sjögestad. Oberoende av detta bör dessa två typer av lite smalare och lite bredare spån representera för den förhistoriska människan meningsfulla kategorier som således tillverkats från olikstora kärnor eller valts ut för användning från en population spån som inbegrep båda storleksklasserna. Ser vi lite närmare på produktionsteknologin uppvisar 5 av totalt 15 spån en skålad eller facetterad plattformsrest, något som faller väl inom en mellanmesolitisk spånteknologi med preparerade plattformar på ensidiga, enpoliga spån‐ och mikrospånkärnor. Spånen är i regel ”oregelbundna” (figur 1), uppvisar inga krossmärken eller ringsprickor på plattformsresten, och bär ofta en läpp där plattformskanten möter avspaltningsytan. Spånen har därför med all säkerhet avlöst med mjuk teknik (se figur 3– 12 nedan). Plattformspreparering av plattformskanten är en vanlig metod för att förstärka denna före avspaltning och i ett flertal mellanmesolitiska spånmaterial har detta observerats Ett väl publicerat fall utgör Sujala i norra Finland, (Rankama & Kankaanpää 2010) där en stark plattformspreparering och isolering av plattformen förknippas med tryckteknik. En stark plattformspreparering skapar linsformade plattformsrester och spån och mikrospån med likartade proportioner. Analysen av Sjögestadsmaterialet visar att plattformspreparering är vanlig. En mätning av plattformrester på de 15 spånen visar en stor spridning av storleken (figur 2). Denna variation med olika storlek och samtidigt typisk korrelation mellan längd och bredd, påvisar tydligt att spånen slagits från kärnor med varierad storlek och därmed diameter, dvs. koniska varianter. Detta kan jämföras med plattformsrester från mikrospån tryckta från handtagskärnor med konstant avspaltningsradie och kärngeometri (i figur 2 visas mätningar av mikrospån av xperimentell framställning genom flintsmeden Bo Madsen från Danmark). Här samlas åtten i en tät grupp av nära lika stora plattformsrester.

em

Figur 2. Kartering av längd/bredd för plattformsrester i Sjögestads spånmaterial jämfört med mätningar genomförda på ett experimentellt mikrospånmaterial från handtagskärnor tillverkat av den danske flintsmeden Bo Madsen. Här kan man se att plattformsresterna från Madsens mikrospån samlar sig i en tät grupp då de tryckts från en kärna med konstant höjd (handtagskärna) medan Sjögestadspånen epresenterar en trend där spånens plattformslängd och bredd varierar sytematiskt vilket visar att dessa

rierande radie. rslagits (punsats) från kärnor med krympande höjd och med en avspaltningsfront med va I Sjögestadmaterialet har vi alltså hela och fragmentariska spån av typisk Mellanmesolitisk typ. Vi vet genom tidigare funktionsanalyser av flintspån från mellanmesolitiska lokaler att de något bredare spånen ofta använts som knivar, hyvlar, ritsare etc. (Knutsson 1991 (manuskript); Knutsson & Knutsson 2011). En karaktäristisk och vanlig kognitiv, funktionell typ är ”hörnkniven (figur 3 och 4), ofta tillverkad av de något bredare spånens proximaldelar även om längre medialdelar också nvänts. Slitspåren pekar på att redskapet brukats som täljkniv eller skärkniv på ilikarika material som trä och gräs/vass (figur 3c och 4e) as

Figur 3a‐c. Hörnknivar från den mellanmesolitiska lokalen Gulli Langåker 4, Vestfold, Norge. Typiskt är de vbrutna spånens proximaldelar och den ljusa, släta glans längs ena sidokanten som påvisar användning å ett kiselrikt material. Kraftig repbildning anger arbetsriktningen (täljande rörelse i detta fall). ap

Figur 4a‐e. Hörnknivar från den mellanmesolitiska lokalen Tingby i Dörby sn, Kalmar. Typiskt är som i det norska exemplet ovan, de avbrutna spånens proximaldelar och den ljusa, släta glans längs ena sidokanten om påvisar användning på ett kiselrikt material. Kraftig repbildning anger arbetsriktningen (täljande srörelse även i detta fall). De till lokalen medtagna spåndelarna av kambrisk flinta i Sjögestad, kan hypotetiskt tänkas utgöra just sådana ”hörnknivar”. En slitspårsanalys kan användas för att pröva en sådan hypotes där slitspåren utgör de möjliga korrelaten. Mätningen visade enligt ovan att spåndelarna från Sjögestad fördelade sig i två populationer. De bredare av dessa spån passar in på definitionen av ”hörnknivar”, både storleksmässigt och tekniskt då de i flera fall är just proximaldelar och medialdelar (figur 5). Vi drog således ett prov på 50 av dessa spån i den bredare gruppen för analys och som en kontrollgrupp nalyserades även ett antal mikrospån i den smalare gruppen (figur 6‐7). %a

igur 5a‐c. Exempel på analyserade proximaldelar av spån i Kambrisk flinta från Sjögestad. a) nr 168, b) r 143, c) nr 60. Fn

igur 6a‐c. Exempel på analyserade mikrospån i kambrisk flinta från Sjögestad. a) nr 175, b) nr 320, c) nr 0. F6

igur 7. Spånmaterialet i Sjögestad kan baserat på deras bredd grupperas i två storleksgrupper, ypotetiskt antyder det att materialet representerar två kognitiva kategorier med skild funktion. Fh Spån och mikrospån av kvarts Fyndmaterialet av kvarts från Sjögestad består till största delen av avslag, avslagsfragment och splitter. Plattformsavslag dominerar men ett fåtal bipolära kärnor visar att denna metod använts, om än mycket sparsamt. En nyanalys av StoneSlab visar att något fler föremål som uppfattas som avslag, måste uppfattas som delar av ikrospån och att materialet därför innehåller 97 kvartsföremål som kan klassas som ikrospån (figur 8‐9).

mm

igur 8. Exempel på oregelbundna mikrospån och mikrospånfragment från Sjögestad. Övre raden fnr 105 3st), 160 (1 st), 287 (10 st). Nedre raden fnr 288 (1 st), 270 (2 st), 267 (2 st) samt 262 (5 st). F(

Figur 9. Exempel på regelbundna mikrospån och mikrospånfragment från Sjögestad utvalda för litspårsanalys, alla påträffade i samma fyndenhet. Fnr 233. Mikrospånet längst till höger har omfattande ggrundning och längsgående repbildningar vilket tyder på användning som såg/kniv på hud. se Till detta kommer ett större antal ämnen till mikrospånkärnor, några förarbeten samt några få verkliga mikrospånkärnor. Av de senare framstår två enpoliga, ensidiga

mikrospånkärnor (nr 10 och 11, figur 12) som särskilt intressanta då de bär spår av en tillformningsteknologi som liknar samtida mikrospånkärnor i kvarts från svenska västkusten (Nordqvist 2000), norska mellanneolitiska kustlokaler (Ballin 1999; Jaksland 2008; Bjerck 1986) och mellansvenska fyndlokaler (Knutsson & Knutsson 2012). Bland ikrospånkärnorna påträffas som nämnts även ett antal mindre och oregelbundna ärnor med mikrospånavspaltningar (figur 12). mk

Figur 10a‐b. Två ensidiga, enpoliga mikrospånkärnor i kvarts från Sjögestad, nr 159 och nr 246. Dessa två ärnor uppvisar stora teknologiska likheter med motsvarande små plattformskärnor i flinta från ästskandinaviska , mellanmesolitiska fyndlokaler. kv

Figur 11. Ett förarbete till en mikrospånkärna från Sjögestad, nr . 96. Här är plattformen klar och de första, törre ryggformerande avslagen har slagits från denna. Dessa har sannolikt tillverkats med direkt teknik. ågra mikrospån har ännu inte punsats från denna kärna.

sN

Figur 12a‐b. Även 4 mindre regelbundna mikrospånkärnor påträffades i Sjögestadsmaterialet . Tv nr 341a, n oregelbunden kärna med mikrospånavspaltningar, t h nr 341 b, ett förarbete till en mindre emikrospånkärna. Båda funna i samma fyndenhet. Mikrospånen är relativt till flintspånen mkt korta men de hela spånen uppvisar på samma sätt som de av flinta, en karaktäristisk korrelation mellan längd och bredd (figur 13), viket visar att de slagits från kärnor som blivit allt kortare och smalare, dvs. med en allt mindre avspaltningsradie och höjd. Detta till skillnad från handtagskärnor där en konstant höjd och avspaltningsradie ger mikrospån med en bredd och längd som grupperar sig tätt i ett korrelationsdiagram av denna typ (jämför figur 2 ovan där en perimentell produktion från mikrospånkärnor jämförs med materialet från gestad).

exSjö

Figur 13. Spånens/mikrospånens i kvarts plattformsrester uppvisar en större storleksvariation jämfört med de i flinta, men uppvisar samtidigt samma korrelation mellan längd och bredd som de av flinta vilket visar att de tryckts/punsats från kärnor med varierande avspaltningsradie som t ex koniska kärnor. Jämfört med ett experimentellt material tillverkat med handtagskärnor av den danske fintsmeden Bo adsen, syns tydligt hur de senare som kommer från kärnor med höjd och avspaltningsradie tenderar att li lika stora genom hela produktionen. Mb

Mikrospånen i kvarts tillhör med avseende på storleken, i sin helhet samma population som mikrospånen i flinta. Det är därför inte orimligt att tänka sig att de haft samma funktion.

Figur 14. Presentation av kvartsspånens bredd i Sjögestadsmaterialet. Här ser vi en normalfördelningskurva samlad runt breddmåttet 6,5 mm som således uttrycker ett slags ”idealmått” som tensmeden sökte uppnå. Eftersom kurvan är ngt skev med en andra, svagt utbildad topp vd bredden 8,5 m, kan vi möjligen tala om två populationer.

sm Kvartskärnorna delar karaktäristiskt upp sig i två storleksklasser med fallande höjd. En grupp om fyra mindre är mellan 20, 8 – 15, 7 mm höga, en grupp om tre mellan 24,0 – 21,1 mm höga. De uppvisar en fallande trendlinje som sannolikt har att göra med illverkningsprocessen (plattformspreparering) gör dem och mikrospånen allt kortare figur 15). t(

Figur 15. Storleken på alla mikrospånkärnor och exempel från de största och minsta ämnena och förarbetena från Sjögestad visar att den aktiva produktionen av mikrospån sannolikt innefattade lattformspreparering genom föryngringsavslag som gjorde kärnan allteftersom kortare. Den visar också tt ett antal mindre mikrospånkärnor tillverkats av från början mycket små ämnen. pa

Avslagsmaterialet, både hela och fragment, kan sannolikt kopplas till tillformningen av kärnor och ämnen. Allt tyder på att stenmaterialet från Sjögestad i så motto representerar en begränsad aspekt av den mesolitiska gruppens aktiviteter fokuserad på produktion av mikrospån. För att pröva detta antagande genomfördes en slitspårsanalys av ett antal kvartsavslag utan sekundär modifiering, dvs. det förmodade avfallet från tillverkning av kärnorna. Om det visar sig att dessa inte använts som redskap måste platsen tolkas som en utpräglad extraktionsplats när det gäller kvartsmaterialet (se nedan slitspårsanalysen av kvarts). Frågan om användning måste därför även ställas till det som vi uppfattar som produktionens mål, mikrospånen. Är dessa rester av en produktion vars resultat flyttats från platsen eller är de brukade på platsen? En tredje möjlighet hänför sig till begreppet ”retooling” där de efterlämnade mikrospånen i så fall både kan komma från nyproduktion och vara resultatet av att uttjänta mikrospån lämnats på platsen. Tanken här är att bruka redskap förs in till platsen där de brukade kvartseggarna ersätts efter illverkning av nya. Här finns således både produktionsavfall och brukade föremål llsammans (för ett tydligt exempel se Manninen & Knutsson 2011). tti

Slitspårsanalys Slitspårsanalysen utfördes på föremål i flera olika råmaterial, kvarts, kvartsit, flinta från andra perioder än den sydskandinaviska kritflintan och asktuff (sur metavulkanit). Kvartsen är det dominerande materialet på platsen och dessutom det som är svårast att klassificera morfologiskt ‐ teknologiskt. Därför har huvudparten av de analyserade föremålen valts ut från detta material. Här, som redan presenterats ovan, finns en extra dimension, det är att man systematiskt bearbetat kvartsen med samma mål i sikte som man normalt i Sydskandinavien gjorde med flinta eller i Nordskandinavien med andra täta lättkluvna bergarter (som tuff, jaspis, kvartsit eller porfyr). I kvartsmaterialet från Sjögestad finns således en överväldigande mängd rester från produktion av spån och

mikrospån. Tidigare i texten beskrevs denna produktion och dess mål från teknologiskautgångspunkter. Slitspårsanalysen gjordes på ett urval från hela det tillsända materialet. För kvartsens del både vad gäller storlek (figur 16) och typ av fragment (figur 17). När det gäller flintan (se närmare nedan), fokuserades på ett urval spån och mikrospån som utgjorde det huvudsakliga materialet i detta material. Efter noggrann dokumentation och tvättprocedur beskriven i inledningen utfördes analysen i lågförstoringsmikroskop Nikon SMZ800 (10‐63x) och högförstoringsmikroskop Nikon Epiphot (50x‐400x). Dokumentation utförs dels genom beskrivningar, dels genom fotografering med hjälp av kamera Nikon DS Fi1 och ett digitalt bearbetningsprogram NIS Elements version 3.2. Detaljerna i arbetsprocessen och viktiga källkritiska aspekter har redovisats i början av rapporten.

Resultat av slitspårsanalysen kvarts I tabellen (tabell I) presenteras en sammanfattning av analysresultaten från slitspårsanalysen av avslag och mikrospån. Sammanlagt 58 fynd av redskap/avfall av råmaterial definierad som kvarts har undersökts. Vid närmare analys visade sig 4 av dem vara gjorda i kvartsit (några av dem kallas i fyndlistan för mylonitisk kvarts). En rts mycket finkornig vit kvartsit hittas i fast klyft i västra mellersta Norge i närheten Lærdal (och kallas där för Lærdalskvartsit).

sova Slitspår dokumentationsnummer

Fyndomständigheter

Teknologi Material min värdering

Användning Erosion/annan kommentar

1 96 stick 2 depå Förarbete till plattformskärna

bara ar

2 användskrapegg

Grå kvarts

Ej använd

2a F 62 R 22/20007a Bipolärt avslag användbar spets(stickelegg) och egg med hög

Vit genomskinlig kvarts

Ej använd

eggvinkel 2b F 62 R 22/20007a Bipolärt

avslagsfragment användbar spets och högvinkelegg mycket liten

Vit genomskinlig kvarts

Använd till ritsning/skärning (riktning) på mjukt material väl utvecklade skador

3a F 66 R 22 20007 a Mikrospån Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

3b F 66 R 22 20007 a Mikrospån Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

3c F 66 R 22 20007 a Mikrospån Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

3d F 66 R 22 20007 a Mikrospån Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

3e F 66 R 22 20007 a Mikrospån Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

4 F 71 R 19 A 600 Spånfragment två användbara eggar, en användbar spets distalt

Vit genomskinlig kvarts små

ekristallr

En spets på distaländen använd till ritsning

5 F 76 R 18 600 Avslagsfragment

Gråvit kvarts

Ej använd

6 F 78 R 1 R 200033 Plattformsavslag

Gråvit ts kvar

Använd till skrapning av hud

7 F 78 R 1 R 200033 Helt plattformsavslag råämne till skrapa?

Grå kvarts

Ej använd

8 F 78 R 1 R 200033 Avslagsfragment med en användbar egg och en

Gråvit kvarts

Ej använd

spets 9 F 78 R 1 R 200033 Plattformsavsl

ag två ara användb

eggar

Gråvit kvarts

Ej använd

10 F 81 R 2 Bipolärt avslag användbara eggar och spetsar

Gråvit kvarts

Ej använd

11 F 87 R 3 Avslagsfragment, retuscherat alt avslag från ett retuscherat redskap

Gråvit kvarts

Ej använd

12 F 87 R 3 Avslagsfragment användbar konkav egg en eller två spetsar

Vit porslinslik kvarts

Ej använd

13 F 90 R 4 A 600 Plattformsavsldbara r

ag använtunna egga

Genomsig vit kinl

kvarts

Ej använd

14 F 100 R 7 A 600 Bipolärt avslag två användbara eggar

Vit kvarts

Ej använd

15 F 100 R 7 A 600 Plattformsavslag användbar skrapegg, skäregg

Bergkristall

Ej använd

16 F 156 2F601 A 600/1

Plattformsavslag två användbara eggar med hög vinkel, en spets

Kvartsit Ej använd eller möjligen mycket lite använd på plattformens båda hörn

17 F 151 R 36 A 600 Avslagsfragment en retuscherad konvex egg, en spets och två

vehögvinkelhyleggar

Vit kvartsit

Ej använd

18 F 158 A 600/2F601 Stort avslag med två kraftiga spetsar och en

Grå kvarts

Använd på en högvinkelegg alldeles intill en spets i

konkav egg gen möjli

tillslagen

skrapande rörelse

19 F 126 R 25 A 600 Helt plattformsavslag med användbara tunna eggar runtom

Vit kvarts

Använd till skärning eventuellt skaftad

20 F 145 R 94 A 600 Bipolär kärna två

ara anvädnbeggar

Grå kvarts

Ej använd

21 F1784 R 89 A 600 Bipolärt avslag/ kärna kluven genom ett rekristalliseringsskikt retuscherad rundad spets tre konvexa eggar med låg vinkel

Gråvit kvarts

Ej använd

22 F 200 R 94 A 600 Plattformsavslag alt fragment två anvädnbara eggar

Gråvit kvarts

Ej använd

23 F 207 R 96 A 600 Pllattformsavslag två användbara eggar, två användbara spetsar

Grå kvarts

Ej använt

24 F 208 Stick 2 skrapa?

Plattfag

ormsavsl Gråvkvarts

it Ej använd

25 F 318 R 82 A 600 Tunt plattformsavslag med flathuggningsretusch runtom eller plattformspreparerinsgavslag från kärna 2 användbara eggar en retsucherad

Grå kvarts

Ej använd

26 F 347 R 12a /129? A 600

Plattformsavslag skrapa eller frontavslag från kärna retuscherad och väl preparerad skrapegg

Grå kvarts med nodulutsida/krusta

Ej använd Nytt verktyg?

27a F 242 R 107 A 600 Avslagsfragment

Grå genoms

g kinlikvarts

Använd? Eroderad

27b F 242 R 107 A 600 Mikrospån Grå genoms

g kinlikvarts

Använd? Eroderad

27c F 242 R 107 A 600 Avslagsfragment

Grå genoms

g kinlikvarts

Ej använd Eroderad

28 F 308 R 79 A 600 Avslagsfragment en användbar spets två användbara högvinkeleggar

Grå kvarts

En spets använd i skrapande rörelse

29 a F 301 R 78 A 600 Avslagsfragment en användbar egg

Bergkristall

Eggen och en spets i dess ände använd i skärande rörelse

Del av sammansatt egg?

29b F 301 R 78 A 600 Avslagsfragment en användbar egg

Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

29c F 301 R 78 A 600 Avslagsfragment en användbar egg

Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

29d F 301 R 78 A 600 Avslagsfragment en användbar egg

Vit genoms

ig kinlkvarts

Ej använd

29e F 301 R 78 A 600 Avslagsfragment en användbar egg

Vit genoms

ig rts

kinlkva

Använd spets och egg i skrapande rörelse

30a F 277 R 116 A 600 Mikrospån 2 Vit Ej använd

användbaraeggar

kvarts

30b F 277 R 116 A 600 Mikrospån proxima‐medial del2

användbaraeggar

Vit kvarts

Ej använd

30c F 277 R 116 A 600 Mikrospån distal del 2

ara användbeggar

Vit kvarts

Ej använd

38 F266 R114 A 600 Skrapa Laerdakvartsit

ls

Ej använd

40a F 233 R 103 A 600 Mikrospån Gråvit kvarts

Ej använd

40b F 233 R 103 A 600 Mikrospån Gråvit kvarts

Ej använd

40c F 233 R 103 A 600 Mikrospån proximalt‐mittfragment

Gråvit kvarts med krusta

Använd högvinkelegg i skärande rörelse på torrhud och eller ben/horn

40d F 233 R 103 A 600 Mikrospån Gråvit kvarts

Ej använd

40e F 233 R 103 A 600 Mikrospån Gråvit kvarts

Ej använd

40f F 233 R 103 A 600 Mikrospån Gråvit kvarts

Ej använd

40g F 233 R 103 A 600 Mikrospån Gråvit kvarts med krusta

Ej använd

41 F 272 R 115 A 600 Plattformsavsl

ag med preparering

Laerdalsit kvarts

Ej använd

42 F 94B R 5 A 600 Mikrospån proximal‐medialdel

Lokal bergart/flinta?

Använt till skrapning skärning på hårt nedslitande material

43 F 215 R98 A 600 Mikrospån proximal‐medialdel

Lokal bergart/flinta?

Använt till skrapning på hårt nerslipande material

Tabell 1. Det undersökta kvartsmaterialet från Sjögestad. Ca 17 % av materialet (10 av 58 stycken), uppvisade spår av användning. I tabellen anges analysnummer, fyndnummer och yndomständigheter, teknisk beskrivning, grovt klassificerat råmaterial, kort beskrivning av fslitspåren samt i förekommande fall speciella kommentarer. Få av de analyserade redskapen har visat sig använda, endast 10 stycken hade igenkännbara slitspår. Även om 17% av det undersökta antalet är ganska högt om man jämför med anda liknande platser. Från början skulle 25‐30 fynd undersökas, men antalet utökades för att säkerställa de ursprungliga resultaten. En uppgift för slitspårsanalysen var således att kontrollera användningsgraden av restprodukterna ch fastställa huruvida platsen var produktionsplats, omskaftningsplats eller ouppehållsplats. En annan anledning var att vi under genomgången av materialet började misstänka att Sjögestad var en särskild extraktionsplats och tillverkningsplats för kärnor och mikrospån. Möjligen kan mikrospånen vara rester av testning av materialets kvalité. Då vi hade en population av både kvarts‐ och flintspån/mikrospån, valde vi att genomföra en fokuserad analys av denna föremålsgrupp (figur 16). Analysen visade sedan tydligt att den mikrospånen inte varit använda, däremot har ett spånfragment och ett ikrospånfragment slitspår. Det kan tyda på att en viss omskaftning eller användning av vartsen ändå försiggick på Sjögestad. mk

igur 16. De mikrospån som analyserades med avseende på slitspår togs som ett representativt rval av populationen. Fu

Figur 17. Urvalet av mikrospån i kvarts gjordes inom hela spektret av fragmenttyper. Nedan följer illustrationer till tabell 1, där skadornas placering och utseende för varje särskilt föremål redovisas. Både små och stora föremål har använts, men i väsentligt indre grad än de mikrospån och spånfragment i flinta och metavulkaniter som tagits m

med till platsen. Några av skadorna är särskilt intressanta. Endast ett av föremålen har skador som tydligt kan bindas till kontakt med vegetabilier eller trä, det är ena sidan av avslaget f 126 (fig 23). Skadornas placering och riktningar medger en tolkning att avslaget suttit i ett träskaft. Den andra eggen på samma redskap visar tydliga skador som normalt uppstår i kontakt med animaliska material, närmast horn (ev blötlagt). Avslaget f 78 (fig 20) har längs ena sidan kraftig slitage av eggen. Skador som de ser ut på fig 20b har likhet med slitspår som observerats vid experiment med flintskrapor vid skrapning av ockratäckt hud (kombination av mineral, fett och hud). Spånfragmentet f 233c liksom alla de andra konstaterade verktygen har även de skador från arbete med basiska/animaliska kontaktmaterial som blötlagt horn eller öjligen hud. De dokumenterade arbetsriktningarna är skärning/sågning ritsning och krapning. ms

Figur 18. F 62 B Slitspårens förekomst längs ena eggen (a: 1 mm mellan skalstrecken) och exempel på hur den skadade eggen ser ut i förstoring (b). Skadad eggrand och repor som löper parallellt med den.

igur 19. Fnr 71. Slitspår kunde konstateras bara på en av de spetsiga ändarna (a: 1 mm mellan kalstrecken), den krossade spetsens egg och repor som ligger snett från den (b). Fs

Figur 20. F 78. Skador låg framförallt på men även mellan de två utstickande delarna av eggen (a: 1 mm mellan strecken). Mycket ovanlig typ av slitspår (för kvarts) med helt nerslipad eggrand, mängder av raka repor som ligger i 90˚ mot denna och utvecklad ljus glans (b). Stenens truktur, som fläckvis liknar om kvartsit är synlig i nästa bild, där syns också krosskador och epor på kvartskristallplanen (c). sr

Figur 21. F 156 har tillfälliga skador på plattformens sidohörn (a: 1 mm mellan skalstrecken), ågot som kan hänga ihop med bearbetning inför tillslagning. Men de kan också vara resultat av itsning med dessa i hårt animaliskt material (som horn) under en begränsad tid (b). nr

Figur 22. F 158 hade slitspår längs en högvinkelegg. Den konkava tillformade eggen verkar inte a använts (a: 1 mm mellan skalstrecken). Slitspåren i form av repor och krossade ytor ligger på ggranden och snett bakåt från den, vilket tyder på skrapande rörelse (b). he

Figur 23. F 126. På enda sidan finns sammanhängande skador från skärning av något följsamt material som kan ha varit torr hud eller blötlagt horn (a: 1 mm mellan skalstreck, b och c ikroskador från denna egg). På den andra sidans egg är skadorna mera av tillfällig karaktär (c) ch tyder på att de kommer från skaft av något slag. mo

Figur 24. F 308 med den använda spetsen markerad (a: 1 mm mellan skalstrecken). Slitspåren inns främst på spetsen och dess ena sida och består av mikroretuscher, kross repor i riktning rån spetsen och längs ena eggen (b). ff

Figur 25. F 301 A. En av eggarna på detta lilla avslagsfragment av bergkristall har slitspår (a: 1 m mellan skalstrecken), repor i lite olika riktningar följer eggranden som också är skadad enom mikroretuscher (b). mg

igur 26. F 301 E. Den korta distaleggen har slitspår (a: 1 mm mellan skalstrecken). Skadorna i orm av repor följer den krossade yttersta eggranden (b). Ff

Figur 27. Mikrospånsfragmentet f 233C har slitspår längs ena sidoeggen av det proximal‐ediala mikrospånfragmentet (a: 1 mm mellan skalstrecken). Skadorna är kraftigt utvecklade. m

Oregelbundna repor följer den kraftigt krossade eggranden (b). I två tabeller och diagram (tab 2‐3 och fig 28‐29) sammanfattas förhållanden mellan eknologi, råmaterial och användning. De belyser några av urvalskriterierna som rådde tpå platsen. Teknisk typ Oanvända Använda TotaltKärna 3 0 3Skrapa 2 0 2Plattformsavslag 9 2 12Avslag 0 1 1Bipolärt avslag 3 0 3Mikrospån 15 0 15Spån‐/ mikrospånfragment 0 2 2Avslagsfragment 9 3 12Totalt 40 9 50 Tabell 2. Förhållandet mellan tekniskt klassificerade typer och användning i kvartsmaterialet från Sjögestad.

Teknisk typ och användning

0

2

4

6

8

10

12

14

16

Kärna

Skrapa

Oanvända

Pla Bip

Spån-/

mikr

os Avslttfo

rmsa

vslag

Avslag

olärt a

vslag

Mikros

pån

pånfr

agmen

t

agsfr

agmen

t

Ant

al

Använda

Figur 28. Förhållandet mellan tekniskt klassificerade typer och användning i kvartsmaterialet från Sjögestad. Diagrammet antyder att mikrospånen inte var avsedda för bruk på platsen, de två oanvända skraporna tyder dessutom på att antalet slutprodukter inte var särskilt stort. Endast tre kärnor samt några avslag från kärnkroppar kar undersökts. Kärnorna var alla

oanvända, liksom avslagen som dessutom verkar ha slagits till för att användas som skrapor. När det gäller råmaterialsorter har det i andra undersökningar visat sig att kvalitén på kvartsen var viktig aspekt av teknologin. Därför har jag grovt sorterat de analyserade föremålen (tab 3 och fig 29). Trots att råmaterialen kan delas upp i flera grupper verkar de vara genomgående av god och mycket god kvalité, med det menas seg och hård kvarts som skapar bra hållbara eggar. På mikronivå kunde övergångar mellan bergkristall, kvarts‐kvartsit, till ren kvartsit observeras. Materialet i fyndlistan kallat mylonitisk kvarts har i den arkeologiska litteraturen flera olika benämningar. I Norrland kallas den brecciekvarts, i Norge lærdalskvartsit (efter den största fyndorten) och förekommer i den skandinaviska bergskedjan, i Sverige framförallt norra Norrland. Det kan, innan annat uppdagas liksom flinta i Sjögestad ses som exotiskt råmaterial. iknande enstaka avslag (också de oanvända) har undertecknad hittat i flera ellansvenska fyndmaterial.

Lm

er Kvartssort Oanvända Använda TotaltGrå genomskinlig kvarts 3 0 3 Vit kvarts 6 2 8 Gråvit kvarts 14 2 16 Grå kvarts 6 2 8 Vit genomskinlig kvarts 10 2 8 Bergkristall 1 1 2 Kvartsit 1 1 2 Lærdalskvartsit 2 0 2 Totalt 43 10 53

abell 3. Förhållandet mellan råmaterial och användning i kvartsmaterialet från Sjögestad. T

Kvartssort och anvädning

0

2

4

6

8

10

12

14

16

Grågenomskinlig

Oanvända

kvarts kvarts

Vit kvarts Gråvit kvarts Grå kvarts Vitgenomskinlig

Bergkristall Kvartsit Lærdalskvartsit

Ant

al

Använda

Figur 29. Förhållandet mellan råmaterial och användning i kvartsmaterialet från Sjögestad. Användningen av olika råmaterial verkar sprida sig jämnt.

Slitspårsanalysen flinta Som nämndes i början av rapporten genomfördes analysen på flintföremålen i en serie stadier där en viktig fas var en identifiering av makroskopiska skador i stereomikroskop i förstoringsgrader mellan 10‐60 ggr. Slitspårsanalysen av de utvalda 16 spånen/mikrospånen i flinta påbörjades således med denna fas. Det skulle visa sig att et material spånen var gjorda av skulle ställa till med en del problem för den senare ikroskadeanalysen.

dm Makroskadeanalysen Genom en mikroskopisk analys i stereomikroskop av de 16 spåndelarna i kambrisk flinta, identifierades makroskador och tekniska attribut i förstoringar upp till 65 ggr. Här erhölls en tydlig bild av teknik‐ och metodindikerande företeelser som plattformspreparering och plattformskaraktäristika samt variationer i råmaterial. Alla spån och mikrospån uppvisade kraftig plattformspreparering som en förberedelse för avspaltningen av spånen. Den består av korta, breda retuscher följd av en distinkt slipning av kanten närmast plattformen. Plattformarna är därför, i de flesta tillfällen, linsformade och en stor del släta och bar inga spår av slaginstrumentet. Spånen karaktäriserades av en utpräglad läpp mellan plattformen och avspaltningssidan (figur 30) samt ofta av ett tydligt utbildat slagärr. Slagbulan är slät och svagt utbildad även om en slagkon ibland kunde observeras . Sammantaget visar detta att spånen från Sjögestad annolikt punsats genom mjuk teknik från kärnor som sannolikt uppfriskats genom lattformspreparering (se ovan). sp

Figur 30 a och b. Sjögestad nr 94. Till höger avspaltningssdan med den för Sjögestadmaterialet karaktäristiska läppen i övergången mellan plattformsrest och avspaltningssida och svagt utbildad, slät slagbula som tyder på spånavspaltning med mjuk teknik. Till vänster en typisk linsformas plattformsrest ch kantpreparering i Sjögestadsmaterialet som visar att spånen avlösts med puns från kärnor med slät lattform och att plattformskanten förstärkts före avlösandet genom slipning med en knacksten. op

Figur 31 a . Spåndelar ån Sjöge typer av makroskopisk” nötning observerad i ett stereomikroskop i förstoringar upp till 60 ggr. Mittfragmentet till vänster är till ynes helt utan nötningsspår, de två till höger har moderata respektive kraftiga skador, dels små

‐c na nr 123, 89 och nr 140 fr stad. Exempel på olika ”

sretuscher, dels nedslitning av eggranden (prickad linje). Jämför figur 32 nedan. Eggarna uppvisade en variation av eggkaraktäristika som grovt sett kan indelas i 1) intakta, (nr 67 a, 94c, 132, 143a). 2) svaga spår av nötning i form av mindre ursplittringar och polering/rundning av kanten (nr 89, 94a, 175, 320). 3) starkare spår av nötning i form av större ursplittringar/retuscher (mellan 0,1‐0,5 mm stora) samt i samband med detta, kraftig rundnötning av eggranden och utstickande örn (nr 123, 140, 94b, 168, 339, 215, 60) och i ett fall, nr 215, utvecklad kiselglans figur 34). h(

Figur 32 a, b och c. Till vänster en stereomikroskopisk bild av eggen till spån nr 94b från Sjögestad avbildat bredvid och i figur 30. Denna karaktäristiska rundning av eggarna är typisk för en grupp om 7 (av 16 analyserade) spån från Sjögestad (se även figur 35). Inga experimentella referenser finns till denna typ av nötning som dock antas ha uppkommit genom stark friktion på ett styvt en ändå mjukt material. Registreringen av makroskador visar att arbetssättet varit sågande då etuscherna ligger snett mot längdriktningen. mr

Figur 33 a och b. Spåndelen Sjögestad nr 215 använd för att bearbeta ett kiselrikt material. Till vänster spåndelen utan makroskador inlagda, till höger är angivet de ursplittringar och retuscher som kan observeras i stereomikroskop upp till 60 ggr förstoring. Det är typiskt att många makroskador förknippas med nötning observerbar i högförstorande (upp till 400 ggr) mikroskop.

Figur 34 a och b. Glans uppkommen i samband med bruk på ett kiselrikt råmaterial (gräs eller trä) med frametsade repbildningar på spånfragmentet, Sjögestad nr 215. Råmaterialet är sannolikt asktuff med en något annan struktur och sammansättning än det övriga materialet, vilket resulterat i väl utbildade nötningsytor. Materialets genomskinlighet gjorde dock att fotograferingen av ytan blev svår. Den vänstra bilden tagen med metallografiskt mikroskop, den högra med ett lågförstorande stereomikroskop. Redan i enna förstoringsgrad syns glansytan och repbildningarna som visar att föremålet nyttjats i en äljande/skrapande, skärande rörelse. dt

Figur 35. Observationen av makroskador på mikrospån och spån i kambrisk flinta från Sjögestad. Det senare kan med stor sannolikhet betraktas som användningsnötning, de förra kan vara resultat av postdepositionella processer eller användning. En mikroskadeanalys an möjligen ge ett tydligare svar på den frågan (resultatet av makroskadeanalysen iskuteras i detalj i samband med redovisningen av mikroskadeanalysen). kd

igur 36 a‐d. Mikrospån och spånfragment med kraftiga, makroskopiska spår av nötning genom rundning v eggen och mikroretuscher, a) nr 123, b) nr 60, c) nr 168, d) nr 339. Fa Mikroskadeanalysen – Kambrisk flinta Analysen av spånen i stereomikroskop påvisade ett råmaterial som vi i StoneSlab inte tidigare stött på i våra analyser av Kambrisk flinta. Vi fick således ett problem med experimentellt referensmaterial. Våra tidigare analyser av kambrisk flinta (Knutsson & Knutsson 2008), baserades på experiment med en flinta av helt annan typ, mer homogen och mer lik sydvästskånsk flinta. Den kambriska flintan i detta material ser ut som en sktuff uppbyggd av mängder av lithiska askfragment i en till synes amorf matrix som nte sällan var genomskinlig (figur 37a‐f). ai

Figur 37 a‐f. Råmaterialvariationen hos den Kambriska flintan i Sjögestad är stor. Detta kan bero på att de nskilda artefakterna kommer från olika källor eller att råmaterialkällan/källorna i sig innehåller en evariation. Rundade, tandade, nätstrukturer i materialet kan möjligen hänföras till kiselskelett, dvs mikrofossil. Något sådant jämförelsematerial har vi inte. För att ändå få en viss uppfattning om hur ytfenomen till följd av nötning uppstår på denna typ av material, gjorde vi en analys av de slipytor som skapats vid plattformsprepareringen. Där kunde vi med stor säkerhet anta att den ursprungliga ytan omvandlats genom att ha slipats ner

e med en sten. Denna yta kunde därefter jämföras mot till synes oskadade ytor och senarmed de områden längs eggarna som kan ha fungerat som verktygseggar. Analysen påbörjades således med en dokumentation av till synes oskadade ytor inne på spånens sidor och plattformsrester. Givetvis kan dessa på olika sätt ha påverkats av PDSM processer men som läget nu var fick de stå som modell för en oskadad yta. I stereomikroskop såg ytan svagt ”vattrad” ut mot bakgrund av en komplex färg och formbild i stenen enligt figur 37 a‐f. Makroskadeanalysen av spån och mikrospån av kambrisk flinta visade alltså ett större delen av dem bar spår av användning genom förekomst av retuscher och i 6 fall kraftig avrundning av eggen (jmf ovan). Beroende på att råmaterialet/materialen beskrivna tidigare var av för oss tidigare okänd typ, gav undersökningen i det högförstorande metallografiska mikroskopet inte heller några tydliga indikationer på hur och till vad spånen använts. Närvaron av retuscher och nötning av eggranden konfirmerades (se figur 42 nedan) men inga observationer gjordes som förändrade den redan med stereomikroskopet uppnådda bilden. Inga av de brukskador erhållna vid våra tidigare experiment med sk ”Kinnekulleflinta”, liknade dessa. Framtida experiment med den typ av flinta får avgöra om man i detta material kan avläsa slitage som på den valiga senonflintan. I ett försök att få en indikation på hur dessa nya råmaterial reagerade på nötning, jordes en analys av de nedslipade kanter (figur 38 och 40) som bildades av antreduktionen vid tillverkningen nav spånen. gk

Figur 38. Sjögestad 67. Plattformspreparering bestående av retuschering med påföljande slipning av lattformskanten. Fotona i figur 39 är tagna på spånets kantpreparering som utgör en slipad yta samt på lattformresten som är en av nötning opåverkad yta. pp

igur 39 a‐b. Sjögestad 67. Detaljförstoring av plattformsresten som utgör en onött del av spånet, a) 00ggr, b) 400 ggr F2

igur 40 a‐b. Detaljförstoring av den slipyta som bildats av plattformsprepareringen på spån Sjögestad nr F67, a) 200ggr, b) 400 ggr. Jämfört med figur 39 finns här en något mer oljig yta med slätare partier. Stenens yta på den av slipning skapade kantreduktionen, är i de förstoringar vi normalt arbetar med för att definiera nötning, något ”oljigare” och uppvisar ngt större, sammanhängande ytor. Några linjära indikationer som kunde förväntas finns inte, inte heller den typ av ”stenglans” som är typisk för slipade ytor på sydvästskånsk flinta. Jämfört med ytan på de spån som uppvisar kraftig nötning av eggranden, t. ex. nr 94b avbildad nedan i figur X, finns vissa likheter. Även där är ytan jämfört med en onött yta mer ljusreflekterande och har ngt större, sammanhängande ytor. Inte heller på dessa kraftigt nötta spån finns någon indikation hur redskapet använts eller typ av bearbetat material.

Figur 41 a‐b. Mikrospånen/spånen i Sjögestad har kraftigt rundad eggrand orsakad av bearbetning av ett tarkt eroderande men mjukt material. Fotona avbildar eggranden på mikrospånet Sjögestad 94b med två lika metoder, a) metallografmikroskop 200 ggr, b) stereomikroskop 60 ggr. so

Figur 42 a‐b. Sjögestad nr 94b ett mikrospån/spån i Kambrisk flinta och nr 40, ett mikrospån/spån i varts. Båda spånen har den för denna fyndkategori i Sjögestad karaktäristiska kraftiga nötningen av ggranden. På kvartsspånet finns tydliga repor längs eggen som anger arbetsriktningen ke

Figur 43. Den kraftigt rundade eggranden på spånet nr 94b förstorad 400 ggr. Själva eggranden uppvisar en gyttrig, ngt oljig glans (figur 43) som normalt för sydvästskånsk flinta förknippas med bearbetning av råhud. Eftersom slipningen med sten (kantprepareringen) gav en liknande yta, kan någon tolkning av bearbetat material inte göras. Analysen av mikrospån/spån i kvarts kom dock med en oväntad hjälp. Även på dessa återfanns i ett fall den typ av nötning som sågs på föremålen av flinta (figur 42b). Till skillnad från flintan så bär kvartsen tolkningsbara spår av användning. Jämfört med våra experimentella referenser (Knutsson 1988) kan denna nötning närmast förknippas med bearbetning av uppblött horn eller läder. Nu är eggarna i profil svagt men tydligt vågiga och eggranden mjukt rundad. Detta antyder att nötningen uppstått till följd av kontakt med ett sviktande material som torr eller torkande hud. I så fall bör denna tolkning gälla även föremålen av flinta. Innan omfattande experiment genomförs med denna för oss tidigare okända av flinta, få vi nöja oss med denna tolkning i överförd mening av mikrospån/spånmaterialet från Sjögestad.

Med observationen av ett kvartsspån använt som ”hörnkniv” till ritsning av ett ej tolkningsbart material, samt ett medialt spånfragment (av asktuff ?) använt till täljning av kiselrikt material (trä?), syns det oss som om den övervägande delen av spånen (i lera fall intensivt) nyttjats för bearbetning av torr/torkande hud i en skärande/sågande örelse. fr

Slutsatser Analysen av materialet från Sjögestad resulterar i följande slutsatser: Utifrån slitspårsanalysen har man på platsen brukat ca 17% av de större kvartsföremålen. Det tyder på att platsen fungerat, inte bara som tillverkningsplats för kärnor och mikrospån vilket materialet inledningsvis antydde, utan även som uppehållsplats med aktiviteter som krävt eggverktyg. Om dessa använda kvartsavslag är resultatet av tillverkningen av kärnor vilka sedan nyttjats som verktyg eller om de speciellt tillverkats för ändamålet, kan vi inte i nuläget avgöra. Viss kvarts liksom all flinta/metavulkanit har tagits till platsen. Flintan/vulkaniten har antagligen varit skaftad, och är generellt sett välanvänd. När det gäller flintan, till synes till en enda verksamhet, sågande, skärande arbete i hud. Kanske utgör dessa till en del spår av så kallad ”retooling” eller omskaftning av utslitna verktyg. Utan tvekan har man på platsen ägnat sig åt omfattande preparering av kärnor i kvarts ör tillverkning av spån och mikrospån och också till en del användning av dessa. Mycket å morfologiskt klassificerbara redskap har efterlämnats på platsen. ff PS En tånge till en tångespets? I materialet av flinta framkom vid genomgången ett borrliknande föremål med retuschering ventralt och dorsalt. Den ventrala retuscheringen är typiskt yttäckande (figur 44b) och gör att föremålet kan tolkas som en tånge till en spets snarare än en borr. Den ventrala retuschen liknar tångespetsar från tidiga fyndplatser av Hensbackatyp på venska västkusten och swidryspetsar från Polen (fig 45). En vidare undersökning kan ehövas (se Burdukiewicz 2011, Schmitt 1994). sb

Figur 44a‐ b. En eventuell tångedel till en tångespets i senonflinta från Sjögestad (nr 275).

Figur 45. Tångespetsar med tången försedd med yttäckande retusch. Spets markerad som b (i verkligheten 5 cm lång) från Djupedal på Västkusten (Schmitt 1994:250), övriga spetsar är så allade pilbladspetsar från Welkie Swidry (den längsta i verkligheten ca 8 cm lång; urdukiewicz 2011:308). kB

Litteratur ndersson S., Rex K. & Wigforss J. 1975. Sorteringsschema för flinta. Fynd rapporter A1978. S. 215‐252. pel J. 2001. Daggers, Knowledge and Power ‐ The Social Aspects of Flint‐Dagger ATechnology in Scandinavia 2350‐1500 cal BC. Coast to coast‐book 3. Uppsala. Ballin T. B. 1999. Kronologiske og regionale forhold i sydnorsk stenalder. En analys med tgangspunkt i bopladserne ved Lundevågen (Farsundsprojektet). PhD Thesis Århus uUniversitet. Århus. Bjerck H. B. 1986. The Fossna –Nøstvedt Problem. A Consideration of Archaeological nits and Chronozones in the South Norwegian Mesolithic Period. Norwegian U

Archaeological Review. Vol 19 no 2. Sid 103‐121. Burdukiewicz J.M. 2011. Late Glacial hunter‐gatherer reactions to the Younger Dryas ooling event in the southern and eastern Baltic regions of Europé. Quaternary cInternational 242 (2011). Sid. 302‐312.

land

un Östergöt‐2135‐2009

Carlsson T. (2009). RAÄ 232, Vreta kloster socken, Linköpings kommärskild arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet dnr: 423SLänsstyrelsen dnr: 431‐14830‐09. Intrasisprojekt: O2009074. u.tr. ischer A., Veming‐Hansen P. & Rasmussen P. 1984. Macro and Micro Wear Traces on FLithic Projectile Points. Journal of Danish Archaeology vol. 3: 19‐46. elskog K. Indrelid S. & Mikkelsen E. 1976. Morfologisk klassificering av slåtte tienartefakter. Universitetets Oldsakssamling årbok 1972‐74:9‐40. Oslo. Hs

Jaksland L. 2008. (red.) E18‐ Brunlanesprojektet. Arkeologiske undersøkelser i Larvik ommune, Vestfold fylke. Kulturhistorisk Museum, Universitetet i Oslo. kFornminnessektionen uel‐Jensen. H. 2003. Flint tools and plant working: Hidden traces of a stone age Jtechnology. Aarhus University Press. Aarhus. eeley L. H. 1979. Experimental Determination of Stone Tools UsesThe University of K

Chicago Press. London and Chicago. nutsson H. 1982. Skivyxor. Experimentell analys av en redskapstyp från den K

senatlantiska bosättningen vid Soldattorpet. Uppsala. nutsson, K. 1988. Pattern of tool use. Scanning electron microscopy of experimental K

quartz tools. Aun 10. Uppsala. nutsson K. 1991 . Tingby. The Flint assemblage. Analysis of blades and blade K

fragments from area I and II. (opublicerad rapport till Kalmar läns museum) nutsson, H. & Knutsson K. 2008. Analys av stenredskap Kerstintorp, Åviken, Stensäng, K

Askersund socken, Närke. Stoneslab rapport nr 2008:2. Knutsson H. & Knutsson K. 2011. Chaine Operatoire av utvalda flintartefakter från Pauler 1 och 6, Larvik kommune, Vestfold fylke – En undersökning av tillverkning oich nvändning. I: Jaksland, L. (red.) E18 Brunlanesprosjektet Bind I Sammenstilling Varia a79. Kulturhistorisk museum, Fornminneseksjonen, Universitetet i Oslo. Oslo Knutsson K. & Knutsson K. 2012. Chaîne opératoire‐analys av utvalda flintartefakter från E 18‐projektet Gulli Langåker. Mesolitisk lokalitet 35 på Unnersedt (gnr/bnr 66/1) och Ragnhildsrød (gnr/bnr 72/1) och neolitisk lokalitet 22 på Borge østre (gnr 88 bnr 1,2) i tokke kommune, Vestfold – en undersökning av tillverkning och användning I Gjerpe SL.E. evi‐Sala, I. 1996. A Study of Microscopic Polish on Flint Implements. BAR International LSeries 629. Oxford. Manninen M. & Knutsson K. 2011. Northern Inland Oblique Point Sites – a new Look into the Late Mesolithic Oblique Point Tradition in Eastern Fennoscanidia. In Rankama T. ed.) Interfaces in the Mesolithic Stone Age of Eastern Fennoscandia, Diversity in (Hunter‐Gatjerer Lithc technologies. Helsinki. ordqvist B. 2000. Coastal adaptations in the Mesolithic. Gotharc Series B No 13. N

Gothenburg Archaeological Thesis. Göteborg. Olofsson A. 1995. Kölskrapor, mikrospånkärnor ochmikrospån. En studie med tgångspunkt i nordsvensk mikrospånteknik. Arkeologiska studier vid Umeå universitet . Umeå. u3

Plisson H. & Mauger M. 1988. Chemical and mechanical alteartion of microwear polishes: an experimental approach. Helinium 28:1 s. 3‐16. Rodon Borras T. 1990. Chemical process of cleaning in microwear studies: conditions and limits of attac. Application to archaeological sites. I Gräslund B. Knutsson, H., Knutsson K., Taffinder, J. (eds). The interpretative possibilitiesof microwear studies. roceedings of the international conference on lithic use‐wear analysis, 15th‐17th PFebruary 1989 in Uppsala, Sweden. Aun 14. Schlanger N. 1994. Mindful technology: unleashing the chaine operatoire for en rchaeology of mind. C. Renfrew & E. Zubrow (eds.) The ancient mind: Elements of acognitive archaeology. Cambridge. Schmitt L. 1994. The Hensbacka: a subsistence streategy of continental hunter‐atherers, or an adaptation at the Pleistocene‐Holocene boundary? Oxford Journal of gArchaeology 13 ( 3) 1994. Sid. 245‐263. Valentin‐Eriksen B. 2000. ”Chaîne opératoire” – den operative proces og kunsten at

m en flinthugger. I: Valentin‐ Eriksen, B. (ed.). Flintstudier. En håndbog i tiske analyser af flintinventarer. Aarhus Universitetsforlag: 75‐ 100

tenke soystemaarhus. sA

En härd söder om Huljeboplatsen 1

Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad

Documents

Transcript of Mesolitikum och bronsålder i Stora Sjögestad