En kvinnornas historia. l

Heforiiiarbetet till förbättrande af kvinnans stlillniug af A lercinclra G r Q ~ n b e r y . III del. .

Hur mycket än iinder de sista årtiondena skrifvits i kvinno- frågan, kan man på föreliggande arbete med fnll ratt tillsimpa slag- ordet, att det fyller ett länge k h d t beliof. Ty fastän oräkneliga publikationer under tidernas lopp sett dagen i detta iiinne, har man hittills saknat en systematislrt iitarbetad kvinnornas historia, sådan som den fröken Alesandra Gripenberg nu skänkt oss.

Det 'Hr resultatet af årslånga studier och samlandet af material af en i sanning hapnadsväckande rikedom förf. här lägger fram, ett genom sitt omfhg och sin gedigenhet enastående verk, hvilket utgör ett slående vittnesbörd om hvad kvinlig intelligens, energi och arbetskraft kan Astadkomina äfven inom ett jämförelsevis s& nytt område soin det kulturhistoriska. Det iir en uppslagsbok med en dylik publikations biista egenskaper : grundlighet, sakkunskap och öfverskadlighet, och på samma gång ett arbete' med stora litte- rära förtjänster. Nog af för kvinnorörelsen, särskildt den nordiska, sir det af högsta betydelse och en längre anmälan än den som vanli- gen brukar ffirbehiillrts &t litteraturalster bör därför i hög grad vara på ~iin plats i en kvinnotidskrift.

Refoma.rOeiet till förbdtkandet nf kvirtmmas stallning är den rakt på sak giiende titel förf. gifvit sin bok. Hon bar diirmed redan på själfva onislagsblndet häfdat sin ståndpunkt: kvinnosakskvinnans, som tar afstånd från tidens hyper-estetiska smakriktning. Jag tror erneller- tid, att hade titeln varit mindre matter of fact skulle,boken förvarf- vat fler läsare. Den ger nämligen så mycket mer än den lofvar. Den innehaller ej bara torr statistik, sadan den bortskämda kultur-

människan har S& stor respekt för, nej, jainte (It? oiindvikïiga siffroruu och tabellerna rymmer boken mycken iefvando Iiistoria, en rikedoui på intressanta fakta och detaljer, dess ijfrcrsikter LEira i sii pafallandtt grad subjektivitetens yriigel, att rare sig (len liisnnde i;r1 li~igncl att: instainma eller protestera, ledsnad Gr h n d kan minst af allt erfar vid dess studerande. 1nnehr"Ll'lot iiilisfe initrcssera Iivarje fiir lrultiir utvecklingen va.lcen iniinniska, och siirskildt bör ingon tlinkalide kvinna, som en g h g £&tt ögonen öppna för hrad Iie~iues egen i n sats diiri giiller, förhillla sig likgiltig till fröken Gripenborgs vark.

Det arbete, som harmed anmlilew, irtgör afdatningen af en för 1O &r sedan pilbörjad serie. 1frigat.amnde volym Lildar dess tradjc .del, den p5 liingt n3r drygaste, och !>ehandlar krinnan i de skaii- dinavislrn liinderrm*) Efter en korkse uhersikt af Iirinnann stiill- ning i iildsta tider, den dW skandiunvismens id& rar ett Iiistorislct fhktiiin och forntidskvinnans historia allt& var gemensam egendom för nordens alla riken, öfvergbr förf. att behandla Iivart land för sig, börjande med Sverige.

Därpil .följa hrorge, D n m n r k (mod Island) och sist föi£:s ftider- nesland Pin2awZ. Ett bihang, inlagg i an polemik riirande »Kriiino saksföreningen i Finland*, afnliitw delen.

Att mer an i allra största korthet radogör,a för inneMillat af ett s& voluminöst verk - det uhgör 50O sidor di nal- som pli C M -- kan hiir ej ifrågakoinma. Sarskildt hvrtd Sverige betriiffar tortit: dessutom hvad som rör det rent faktiska rara vii1 kkiindt för donna tidskrifts liisare. N&gra nya, outforskade omrAden ger sig för öfrigt ej förf. in på. Hennes plan f r att i ordnad ocb, 11%- det later sig göra, i kronologisk följd sammanföra det riktigaste af hvad som under tidernas lopp utrittatis för det kviniiga slnktets höjande imiii de respektive länderna.

Hvaije special-historia inledes med en historisk iiterblick. I raska, koncisa drag lämnas häri en resamt'! af hrad den iildsta Iiiiftln- teckningen har att förtälja om kvinnans stiillning inom familjen och snmhiillet. Det stora tidsafståndet liter oss tji1 börja sned se allt. som ett landskap insvept i dimma, bloit Iiar och hrar uppdyka. eu- staka betydelsefulla namn som hållpunkter i töckenhafvet. YAfallaii-

*) Förstn delen (tryckt 1893), behandia* kviunor.örelst?ii i Amerika, England, Tyskland, Osterrike, Sederliinderua, Relgien, Scliweiz, R ~ m l n ~ ~ d , Polen, Bömen, Ungern och Greldand. -- rim tl~keir (med ts,yakilr ISW i , inneli8ller Frankrikes, Italiens, Spaniens ot*li Portii,)als kvinnor;; historia. Den afslutas med ett langre bihang. (Se anmiilan i Dapy . 17 hiit't. 1808 h y .

de ar Sveriges rikedom p& sådana för kvinnans iitvecklingshistoria miirkliga namn allt fran den diiiikla medeltiden. Bian behöfver blott påminna om de kvinnovänliga lagstiftarne Erik den helige, &!agn&

C

'Ladiilåe, Birger Jarl. Svenskarnes chevalereska sinnelag förnekar sig icke redan p& detta tidiga stadiiiin af vår samhallsordning.

SS1 börja äfven kvinliga stjärnor sprida ljus öfver sitt köns hittills opåaktade tillvaro. Birgitta är ett sadant klart skinande Ijiis, vidare Margareta - Danmarks stiirsta medeltida kvinnonamn - och

' allt som arhiindradena framskrida: lii.istina Gyllenstiwna, drottning IGistina, s& 16- och I'iOO.talens, genom Ellen Fries' skildringar för oss viilbekanta »märkvärdiga kvinnor» och, för att med förf. gå storin- stegsvis genoin tiderna, endast fasthallande det mest framträdande, - frab NordellJlycltt, Awza Illaria Lemgren, obestridligen upplysnings- tidehvnrfvet's fimiimsta Irvionosakskvinnor hur starkt namnens barn- rinnor än månde £örsöka häfda den gängse ståndpunkten, hvilken ,vill en svaghet se, som könets skillnad visar».

Den svenska kvinnofrågans uppträdande på den histohska skåde- platsen soin en medveten rörelse börjar, som hvar man vet, ined Fredrika Bremer. Förf. ger äfven full valör i t denna 2 ädla, helgjutna personlighet » och betydelsen af hennes lifsgarning, hvaraf, säger hon, »ej blott hela norden utan en stor del af den bildade viirldeu i mer och mindre .grad fått njuta följderna».

FrAn Fredrika Bremer %r öfverghgen gifven till hennes efter- följerskor: Sophie Adlersparre, Rosalie Olivecro~za, Ellen A,zkarsciircZ, .

hvilka alla erhallit vackra eftermälen, och så äro vi inne på vnr egen tid' och kanna oss ej längre som opartiska åskådare utan som mer eller mindre verksamt ingripande medspelare i sjglfva handlingen. Förf. lämnar också nii den lugnt refererande historieskrifvarens roll för att ined den kraft, hvaraf hennes'utpraglade personlighet är mäktig, taga parti för eller emot. För alla dem, som något så nar behärska sittiationen inom nutidens kvinnorörelse, blir fröken Gripenbergs uppträdande fiillt konsekvent, ehuru det måste förefalla fargadt af den ensidighet, som för den m%lmedvetna partimanniskan kanske ar o andvikligt.

För fröken Gripenberg är 80-talet idealet. Hela hennes syrn- pati är riktad ett par tiotal år tillbaka i tiden, den dåL. J. Hierta gaf impulsen %t reformarbetet till förbättrandet af kvinnans ställning, och mot denna ljusa bakgrund'framstår vår tid så mycket dptrare, dess sträfvan som en tillbakagång och en dekadans. Med en sadan åskådning blir i fråga o u det organiserade kvinnoarbetet den nu

upplösta föreningen »Gift kvinnas äganderatto, den fiir var svenska kvinnorörelse egentligen :)banbryttinde, viickande, ungdomskraftiga:), under det att det arbete, som utföres af eu association som Fredrika- Bremer-Förbundet knappast tillmätes auiian betydelse äri den att vara af %mera allmänt filantropisk 9 art.

Hiir ar ej naturligtvis ratta platsen fiir l~ediiuiandet af rättvisan i fröken Gripenbergs iqq~fattniug om Fi;rl~undet., det maute dock be- klagas att den torra referatstil som förf. anviindt och ::om utgör en siidan kontrast till hennes i nllmiinliet sil liffulla och mod viil valda citat illiisberade frainstallningsslitt, skfil1 för lasaren göra det svh-t att f& en klar förestiillnhg om lirad soni kr den verkligu innebörden af denna förenings nial och verksamhet. I sin redogörelse för Sve- riges kvinnoarbete i allmänhet aterggr visserligen förf. tidt och ofta till Förbundet, liksom hon flitigt anfik Dagny som kalla för sina upp- gifter, men man behöfver icke vara jäfvig i saken för att tinna, att en fullt lifskraftig och i shändig utveckling stadd kvinnoorganisation som var, hvars betydelse för sitt land8 w!& pågående kvinnorörelse va1 torde vara obestridd, förtjariat ett biittre öde an att som har skedt affärdas med en ur årsberättelserna gjord axplockning om ett par blad.

Historiken af »det oi.g.tiniserade kviniiosaksarbetet n, hvaraf har ett par punkter fram hi il lit^^ följee af en ganska ingaeude redogörelse för kvinnam verksamhet inom andra omradeii, silsom sedligZrete~/, nykterlteten, vdlgöre~tketea - wett af de vackraste bladen af den sven ska kvinnans Iiistoria» - kvinnoasuoci ationer af olika syften upp- räknas med en rikedom p& detaljer och siffror, som ehuru lärorik och upplysande, i en del f all förefaller viil miuiitiös. - Kc; i l t~ io~t2q~i~stnr i~ fyller ett intressant kapitel ; iifven hiir liimnas en historisk ut.redning af sa väl den högre som den liigre undervisningen, konst- och miisik- akademierna, den högre flickskolan, seminarierna, folkskolian, deu prak- tiska undervisningen, gymnastiken o. s. v.

Åt de praktiska oai-ddom agnas my cken uppmiirksainhe t ; kviu- nan inom de olika yrkena, från de som utiifvas af kroppsarbeterskan, till kontors- och butikbitradenas, barurnorskornas, sjuksköterskoriias och de i statens och kommunens tjiinst anstiillda. IIr iw~zn~l p& de liirrin bmor-ml och pb konste~ls och Zittercrttne~ls område lämnas naturligtvis ej iir rak- ningen, ehuru, i synnerhet hvad de senare angh, det knappa utrym- met och rikedomen pA stoft synas ha kommit i konflikt med hvm- andra. För den sakkunnige maste därför förteckningen p& de sven- ska kvinnor, som gjort sig ett namn inom vitterhet och skön konst,

förefalla mycket ofullst~andig. Nen samtidigt. m8 man erkänna upp giftens stora svårighetl, och då förf. redan i sitt företal hrlitit udden af aumiirkiiingarna genom att utbedja sig öfverseeiide med de fel och misstag, som hon erkiiïiner ej »torde kunna undvikas i ett arbete af detta slags bli; ett p&ekande af liickorna och felen mindre chevalereskt.

Endast i ett p r fall kan jag ej undeiGita att visa på l i ~ k o r , som för en svensk Iiisare falla alltför starkt i ögonen, och det iir, att i fraga om samtiden, soii1 vii1 iiger inbuga duganc1e:iuea fa öfverkgsna kvin- liga yerson~iglieter, dr ~iroliria ~ i d & t r ö & och fröken A n m Smidsbröws namn icke satts i samband med den nutida. svenska kvinnans $veck- lingshistoriu. Den framstående plats, som dessa bada kvinnor intaga som föreliiserskor och skriftstlllarinnor, den förra: hufvudsakligen inom det fysiska, den senare p& 8et andliga uppfostringsarbetet, det inHytaude deras ord utöfvar på det uppvahnde slaktet k m icke skattas uog högt, hvarföre deras namn ej borde saknats i ett arbete, som vill erbjuda ))det hufvudsaldigaste rörande kvinnofrligans fram- triidande, fortgbng och nibarande ståndpunkt i Skandinavien.))"')

Men för att återgå till referatet, som, hvad betriiffar Sverige, k o ~ m i t att blifva v a omfångsrikt, bör till sliit namnas, att en sak- kninig framstiillning af k v i n m ~ s raltsZiyn stallning kompletterar Iiisto- riken öfver det kvinliga reformarbetet i vårt land. Till förE.:s iinder rubriken ,Reaktionen» affattude dutoindöme om kvinnosalcens nu-

varando stallning, sknll jag sedermera fiterkominn.

När man fran sitt eget folk öfvergtlr till de andra nordiska l5u- dernos, kommer man in på ett gebiet, som utan att vara en friiin- inande, erbjuder ohntligt mycket nytt, och man kan nu bast bedöma värdet af att som i fröken Gripenbergs bok på ett ställe se sam- manfördt det viktigaste af hvad som rör kvinnans stallning och ar- betsomrtiden. Utan att störas af sin subjektiva uppfattning, så ound- viklig då man ar part i egen sak, kan man nu helt Iifinge sig at nöjet att låta sig iustr~ieras. Af synnerligt intresse äro de jämfö- relsepunkter, som genom fröken Grigenbergs undersökning erbjudas mellan de skandinaviska systerfolken, där så mycket visar på en and- lig frändskap och mycket på karaktaristiska skiljaktigheter, Sedan

*) Karolina Wideiström niiiniles dock som Sveriges första kvinliga - liikare, Anna Sandström i samband med den s i pedagogiska spörsm&l ak- tadev tidskriften ~Verdandis.

man gjort sina jämförelser, ger man emellertid förf.. riitt, att det ar ett öppet syörsm&l, som ar svårt att besvara, i hvilket af de nordiska Iiinderna kvinnans ställning är bast. Norge och Dmwzark, för att tillsvidare lämna förf:s fädernesland A sido, ha . liksom Sverige sina .

stora namn inom kvinnan8 historia, sina bauhrytare, förkampnr och - martyrer - Camilla Collett, Ginb Krog, Basta Iiansteen för Norge, Jkiathilda Fibiger, Pauline WO~TU, Kirstine Prederiksen för Danmark, för att endast nämna några få af dessa namn. - Reformarbetet har dar som hos oss sina 'ebb och flod, sina stora segrar och sina skarpa bakslag. Skulle man vid iippdragandet af pardlellerna tycka, att nggot af systerliinderna för nfrvarande toge försteget fram- för de andra, vore det kanske Norge, dar de sista åren bevittnat det

. märkliga fenomenet att landek kvinnor med ett slag ryckt upp till kommnnalt val- och röstberittigade sociala medborgare. filen så ser man för sig det iifs- och arbetskraftiga,lilla Dmzmwk, med dess lyckliga kamp för den arbetande kvinnans ekonomiska frihet och vårt Sverige, dar, afven on1 de stom reformerna låta vänta pi% sig, en vidare syn på kvinnans rättsliga och borgerliga kraf börjar tränga in t. o. m. på ett mot kvinnovänliga tidsströmningar s i viil befastadt område . som vårt representanthus .- och sa åter stal le^ nggot så niir jäm- vikten.

Att förf., dii hon kommer in på sitt eget fosterland, Fidmid, blir mest vältalig, faller af sig sjalf, lilrsom hennes auktoritet har blir tungt vägande. Det ar vackra ord hon funnit som inledning till den finska kvinnans historia. »Hvar finna vi)>, sager bon, »hennes blyga fjät i forntidens dunkel? Icke i konungaborgar, icke i riddaresalar. Aldrig gick hon som slröldinö ut i striden, aldrig bar hon.drottninga- . namn. Hennes hag stod ej till vapenglans eller äraris skimmer. Hellre sjöng hon i den ensliga björklunden om hemmet; ljufhet och

. h järtats tysta strider. » Poetisk och fängslande är framställningen om Kalevalas, den stora finske nntionaldikten, kvinnotyper, däri- bland Aino, representanten för den rena, ömma, älskande men tillika stolts jungfruligheten. Äfven nar man fr&n sagornas mystiska värld koinmer in i den mer karga verkligheten med dess sträfvan för lag- lig rätt och elronoiriiskt och socialt oberoende, eller med andra ord i det moderna Irvinosaksarbetet, glömmer man icke den ideella bak- grund, mot hvilken hela den finska kvinnosaksfrågan genom den ur- gamla sagotraditionen kommit liksom att förtona sig.

Och likväl har densamma utvecklats på en gång mer prak- tiskt och mer systematiskt än i grannlanden. Den finska kvinnan har

med seg ihärdighet kfimpat för sin sak och ocksa vunnit gehör för densamma. Kvinnosal~en tir i Finland en öppet erkänd och högt aktad nationalrörelse, Iivars berättigande nappeligen n8.gon bestrider. I hvilkeu mtn detta iir beroende af den personlighet, som i s% betydande grad bär upp hela sitt köns sak, kan tyvärr som sig bor ej fiamb8llas i föreliggande arbete.. Felet med fröken Gripenbergs bok iir nhlligen, som jag tror redan aumiiïkts af någon före mig, att hon icke kan skrifva o111 sig sjiilf, ty den moderna finska kvin- norörelsens liist'oria och Alexanclra Gripenbergs iiro ju oskiljalztiga. Att den, som slräukt oss teckningen, icke ar en alsidesstående åskådare af striden, ntau en af dess mest frainskjutna ledare, för- länar emellertid skildringen så mycket större liffiillhet och sanniug.

De siclor, soin ge oss en inbliclr i förarbetet till och de piig8eude striifvandena för den finslrs Irvinnans utveckling iiro af stort intresse och liirorikhet. Förf. delger oss efter samma plan och med samma rubriker, soin vid behandlingen af de andra nordiska länderna, för hvilka jag ungefärligen redogjort i referatet öfver Sverige, en öfver- sikt af reformarbetets l andvinningar i hennes fiidernesland. Här liksoin öfverallt i boken stöder hon sina uppgifter på tnugt vägande citat ur den dagliga och periodiska pressen samt anföranden aE ut- talanden af frainstilende b%de manliga och Itvinliga aiilrtoriteter. Det enda, som för friimmande läsare förefaller ha fått en något för stor bredd, ar redogörelsen för striden mellan de finska kvinnoför- eningarna och hela den vidlyftiga polemik den Astadkoinmit. Det ar det minst ljusa bladet i Finlancls kvinnosakshistoria, hvilken i så mhga andra afseenden frciimt&r för systernationerna som en maning och ett exempel.

* b: ic

Aterstår na att beröra de med rubriken ,reaktionen» beteclc- nade öfvorsikter, som afslnta de olika afdelningarna, dessa förtjiina s& mycket större appmiirksam'l~et som det är hiir förf:s ofvan på- plrade individuella askadning gör sig gällande. Hlir får nutids- kvinnan sin dom och kvinnosaksarbetet med henne.

Men när man laser denna svartmålning, däri s& godt som hela kvinnoslälrtet ar inbegripet, icke endast representanterna för den fria, hyper-estetiska riktning, som den moderna skönlitteraturen fram- kallat, utan &£ven kvinnorörelsens oförtrutna och allvnrligt verkande arbetsbiii, då reagerar bad0 ens sunda omdöme och ens känsla mot den hårda domen. Ty man m& aldrig så mycket instämma med

förf. i hennes anatema öfver de för kvinnan nedsättande. Lkddningar, som utgå f r h vissa företeelser inom niitiiisdiktilingen, inaii ina aldrig sil djupt känna olyckan af att t. o. m. tir kvii~norritl:; egen midt uppstatt apostlar för den s. k. nya larau, man ma aldrig sii i~ittert beklaga den IAiig~aiu het, livaririeci reforiusrbete t till för1 blitt randet af kvinnans stiilluing fortskrider, iiiari finiier iiiida, om man kur i behrak- tande den vinning var tid iiietl alla sina iiiissgrepp skiiiikt osa, att ropen p& dekadans Gro öfverdrifuu. Lika litet. kau man utan protest mottaga förf:s bevisföring, da hon som btöc-1 fiir silltt satser om vårt sliiktes aufriitta moral itppletar exempel itr v81-a kvinriotidskrif- ter, &r, euligt henaos fiirinenande, xgillnii(le~: eller .:uret1 försiktig reservation » liallna iittaluricleii iif ver -:osedlig skön1ittt:ratiir :. före- komma, utan att hon samtidigt ger sitt erkiinuantle It de mänga tungt vigande ord i dagens lifsfragor, sainma puklilratioiier bjiidit. sina lasare och Iivilka val i lika hög grad borile angifva s thdl~i ink- ten hos den grupp af kvinnor, pressorganet represcnteriw, som en

. och annan subjektivt hållen bokrecensioii. Att skildra de olika idkströmningar, som genorngii eu tid ar ju

hvar-je historieskrifvares plikt., men det 8r af vikt att dessa erhalla sina ratta proportioner. Och med allt erkannande af fröken Gripen- bergs klara historiska blick för öfrigt, kan m m ej viiria sig fiir don uppfattningen, at t hon i sina öfversikter, dar den riiivarandc sitiiatio- nen inom kvinnofrågan beröres, ej utvecklat den passioufria logik, som varkar öfvsrtygande p i samtiden och klargörande fijr en efter. värld.

Nen trots den gensaga, som vissa punkter i fröken Uripen- bergs bok ej kunnat ~iniigi att framkalla, star linfvudomdijuiet diironi fast, att det ar ett verk med stora förtjiinster och att det intur en enastgende platts inom vår tids kvinnolitteratiir.

Några drag ur Maria Stuarts ungdomslif.

Alla k b n a vi väl till. de tragiska hiindelserna i Maria Stuarts .

lif. såsom skot land^ regerande drottning, hennes olyckliga aktenskap med Darnley, hennrs ödesdigra böjelse för Bothwell, hennes strider med de skotska ädlingarna, hennes fångenskap och död. Hvad som däreniot torde vara qindre bekant ar hennes vistelse vid det ridderliga, eleganta men sedeslösa franska Iiofvet, som bon med tungt hjärta in&ste lanina vicl s i unga Ar, redan ikliidd eu änkas sorgedok. Och dock bafva dessa i Frankrike tillbrakta. år lämnat outglånljga spar i Maria Stuarts tycken och &sikter och kunna i mångt och mycket förklara cle senare tilldragelserna.

Det torde därför Iranske vara af ett visst intresse att följa den lilla barnabrnden fr&n det dimmiga dystra Skotland till det soliga glada Frankrike och dar se henne lefva tillsammans med andra janin- åriga ett lif, omstråladt af lyckans sqlskeii, innan iion obarmliiirtigt kastades ut i en alldeles olika varld, dar hori icke ägde kraft att htilla stand mot de mörka makter, som sökte och afven verkligen lyckades draga henne ner i djupet.

Vi förbig% de från historien viii kiiuda tilldragelser, som anda frAn vaggan betungade Naria Stuart med Skotlands ödesdigra lcuuga- krona, afvenså alla de politiska förvecklingar och hetsiga parti- strider, hvari hennes oskyldiga unga lif utgjorde medelpunkten, och börja vår skildring vid det moment i hennes historia, d i hon som sexårig drottning med en svit af öfver hundra personer, däribland henn-9s jiimnåriga lekkamrater, de fyra, sm& Mariorna - Maria Levington, Maria Kleming, Blaria Seaton och Maria Beaton - steg '

ombord p i den franska flottan för att öfverföras till Frankrike som dess daiiphins korade brud.

Resan gick lyckligt trots de engelska kryssare, som voro ut- sanda för att uppbringa det fartyg, på hvilket drottningen befann sig, och den 20 augusti 1548 satte Maria för första gången sin fot p& Frankrikes jord i Roscoff iiiira Norlaix. f: Resan fortsattes uppför

A-

* Enligt Philippou iii. fl. landsteg hon den IS augusti i Brest.

Loire till Orldans, hvarifrlia hon i sm5 dagsresor fgrdades till slottet i Carrikres, för att sedan öfverflytta till.det n&.belägna slottet Saint-Ciermain-en-l~ajre, s& for t detta blifvit iordningstiilldt till hennes mottagande.

Frans, Henrik II'S och Katarinas af Medici Adsta barn, dauphin a£ Frankrike och Maria Stuarts tillainnade geinii.1, var vid tideu för Maritis ankomst till sitt nya fosterland nära fem tir gammal. Han var alltifrin sin födelse ett sjukligt, skrofulöst barn, plfigad af körtel- svullnader, utslag och en s i å r Irronisk snufva, som gjorde att han ständigt talade i niisan. Men oin han saknade yttre företräden och hans iutelligens ej höjtle sig öfver medelmåttan, ägde han hiiremot ett godt hjiirta och ett Bdelt, sinnelag. Naria Stuart återigen stralade af halsa och skönhet, men trots olikheten i deras apparition och iiroty onlöjligheten för dem att förstå hvarandras språk, tycktes de bticla kiinglign. barnen genast ha fattat tycke för hvarandra. ~ M i u son och hon» skrifver Henrik II, »trifvas SA val tillsammans, som om de kanut livarandra h e h sitc lif ». Alla vid hofvet blefvo förtjusta i den lilla glada furstinnan, som tycktles redan nu i be- sittning af den tjusningsmakt, som slwlle blifva s8 ödesdiger för henne. Konungen kunde timtiils betrakta det lifliga, vackra barnets lelzar, drottning Katarina slöt den lilla främmande fliclran, som hon i framtiden skulle agna ett sådant glödande hat, till sitt modershjärta, de kilngliga barnen alskade henne som en ii1di.e- syster, och hennes onklar Guise tiiflade om att skänka henne en öm omv%rdnad. Hofvet beundrade heunes skönhet och pastod, otit till och med det likda skotslra språket klingade välljndande i hennes mun. Maria &ergaldade denna v2ilvilja med all den kärlek, hvaraf hennes lilla varma barnahjarta var mäktigt. Rörande var hennes halft beskyd- dande ömhet mot; deii tillämnade gemålen, 8 och man lcunde redan?), sltrifver den venetianska ambassadören, » i deras ömsesidiga till- gifvenhet se gryningen till den varms karlek, som en dag skulle

' förena dessa bådas. .

Det var ingen ringa barnnskara, som nppfoslrades i slottet Saint-Germain. 1Katarina hiide skiinlrt sin gemdl tio barn, af hvilka tre afledo vid späd Alder; de andra sju, af livilka de flesta skulle komma att spela en historisk roll, utgjorde medlemmar i det lilla barnahof, som omgaf Skotlands unga drottning.

Ehiii-ii det franska koniingnparet ofta hade så ondt om pangar, att det indste paritsiitta sina jnveler och andra dyrbarheter, var lifvet vid det franska hofaet synnerligen lysande och lyxen, siirskildt i kladedriikt, oerhörd.

Den. lilla skotska drottningen uppta-adde, s%soin vi finna af hofvets räkenskaper, i dyrbara guld- och silfverbroderade, stundom med diamanter besatta driikter. Ar 1551, d& Maria var i sitt nionde ar, förfärdigades At henne sexton klädningnr, sex insattnin- gar till dräkter, tre hufvor, tvd koftor, en krage, ett lif, en kappa och en muff af sammet, hvarfönitoin hon detta år erhöll trettiosju par skor. Vidare upptagas i räkenskaperna dyrbara p%lsverk, guld- och silfverbnnd, med iidelstenar broderade handskar och skärp, nklar, kammar m. m. Man kan föreställa sig mängden af juveler i den lilla fliclrans iigo, d% inan hör, att tre inässingsskrin bestiilcles

, för att diiri förvara dem. Emellertid begagnade Maria Stuart dessa 6

furstliga dräkter och juveler endast vid högtidliga tillfällen; i I-ivar- dagslag var drottuingen enkelt kladd och upptagen af för hennes glder passande sysselsättningar. Hon k r d e sig som andra flickor först att sy, brodera och sticka, hon tog lektioner i guitnrrspelning och sjöng med de andra barnen JI'arots' psalmer. Ett c£ hennes under- visningsiimnen torde väcka vår förvåning, nämligen syltning, siirskildt af kvittensylt. Enligt tidens bruk spelade hon afven kort, oftast med dauphin, och räkenskaperna upptaga mycket ordentligt hennes spelvinster och förluster. Vidare förekommo dagliga ridter tillsain- mans med dauphin i de vackra omgifningarna.

Allt efter som Henrik 11:s barnaskara tillvhxte, ökades ocksi den vid baruahofvet Saint-Germain tjänstgörniide personalen. »Frank- rikes barn» - så kallades franska koniingens söner och döttrar - hade vid denna tid till guvernör Jean HumiBres, hvilken förut inne- haft samma plats hos Henrik II under hans barndom, och hans hnstr~i, som haft en riklig erfarenhet i barnauppfostran, alldenstund hon själf haft aderton barn, hade öfverinseendet öfver de kungliga siniittingarna och deras talrika kvinliga tjänstepersonal. Dessutom hade hvarje barn sin s&rskilda hofmastarinna.

För att niimna några siffror funnos vid barnahofvet anda till 10 kammarherrar och dessutom 37 senfants ci'hon?zezlr», hvilka upp- fostrades på konungens bekostnad och deltogo i de kungliga barnens studier och lekar. Vidare märkas 7 hofmastare, 9 munskänkar, 8 förskiirare, S stallmästare, 9 löpare, 29 kammartjänare, G taffeltiic- kare m. fl. Dame Hurnihes hade under sig 4 statsfruar, 8 kammar-

fruar, 10 kammarjungfrur och en massa barnpigor m. fl. Dessutom fiinnos vid det lilla hofvet 5 likare, 3 apotekare, 4 fiiltsk&rer, 4 barberare och en hel stab af handtverkare, sfisorill snickare, tayet- sernre, skomakare, skriddare, vafvnre etc. Bland denna hop finna vi -- wzirnbite dictzb - endnst en vattenblrare och t r e tviitterskor, hvilket ovillkorligen framkallar iit~killiga reflektioner öfvw de under denna tid radande snygghetsbegreppen. I köket voro dagli- gen 5'7 personer i verksamhet, men man kan knappast förvha sig öfver denna stora kökspersonal, då man laser om de oerhörda massor mat, som serverades. Dnder en enda dag atgå för Frank- rikes barn och deras uppvaktning 23 dussin bröd, 18 stora stycken oxkött, 8 får, 4 kalfvar, 20 kapuner, 120 kycklingar eller clufwor. 2 killingar, 6 gass, 4 harar m. m.

För sjiilens behof sörjde utom 12 allmoseutdelare och en bikt- fader, atven 3 lärare, bland hvilka märkes Jacques Amyot, Plutarkos' bekante öfverslittare, och 16 kaplaner. Hartill kom rifveri upp- vaktningens egen betjäning. Emellertid hade redan Frans I för- bjudit de vid hofvet tjiinstgörande att Piafva mer än en Letjiint livar. Det hölls Bfven noga reda på, att hofvets tillhtj&heter ej far- skingrades eller att mat utbars frAn kiiken. Straffen för dylika för- seelser voro ganska strlinga, afsked för de iildre och ris fiir de yngre.

Baraahofvet vistades ej bestiincligt i Saint-Germain utan ombytte rnanga ganger om året af olika anledningar vistelseort. Dessa förflyttningar vor0 högst besvlirliga och an verklig fasa för landt- befolkningen, som skulle anskaffa vagnar, dragare, proviant och logis, hvarhelst hofvet ftirdades fram.

De kungliga barnen hade utom de 37 lekkamraterng &faren en hel del viinner, tillhörande djurviirlden. År 1551 iigde dr 4 stora doggar, 22 stiiilhiindar, en hel del stora och am& ridhlistl~r (Maria Stuart hade tv& för sin egen rakning), flera sorters fnlkar och en massa tama figlar i sina rom. De hade de~sutom af fiirstsr och enskilda fått ett helt menageri af vargar, riltlmin, björnar in. in. som beredde barnen stor fröjd.

S& fort det förspordes p i slottet, att nagot. gycklareband eller nfigon lindansaretrupp vore i uiirlieten, skickades genast bud till det resande siillskapet, att det skulle komina iipy till hofvet för att roa barnen; hvilka iifven ofta fingo i h r n prestutioner af mimikanter, som konungen sändt ditut, eller öfva sig i en del moderna danser för sarskildt efterskickade dansmästare.

Silllinda förflöt0 åren 1548-1553 gladt och angeniimt för den lilla friimmande drottningen, som sedermera ofta ined vemod tänkte på och talade om denna den sitt lif.

Diane de Poitiers, Henrik

lycldiga~t~e och sorglösaste tiden af

11:s åldriga inen likviil: allsmäktiga iilsknrinna, var den som egentligen bestamde allt, som stod i sam- baud med de kungliga barnens uppfostran, med undantag likväl af Maria Stuarts, hvilken leddes af hennes morbror, kardinalen. af Lothringen. Denna prelat, en mau med hög bildning och rena seder, men behlrskad af en omättlig äregirighet, såg kanske först i den lilla systerdottern endast ett iitiiiiirkt redskap för sin högtflygande arelyst-

' nad, men så småningom fattade han en verkligt varm tillgifvenhet för den täcka lilla flickan, som å sin sida besvarade hans ömhet med en gränslös hängifvenhet och i allo rättade sig efter hans önsk- ningar. Såviil kardinalen som drottning ICatarina sökte inskärpa en god sedlig anda vid barnahofvet, på samma gång de, , understödda af Hellrik 11:s lärda syster Afagareta, sökte att genom de bästa. liirnre förskaffa barnen en fin och tidsenlig bildning.

Henrik 11:s hof hade, tack vare den mediceiska drottni~igen, upprhtthållit traditionerna från'Praris 1:s och hans systers, drottningens nf Navarra, dagar, och visat sig vara en gynnsam jordinan för litte-

ratur, vetenskap och konst, på samma gRng det var den yppersta skola för allt hvad ridderliga idrotter hette. Sarskildt utmärkte sig furstinnorna af husen Valois och Guise*) för sin gedigna bild- ning; alla förstodo de italienska och ltitin, stundom äfven grekiska, och deras förnämsta nöje var att mellan de lysande hoffesterna sainla kring sig berömde lärde och samtala med dem i allvarliga, vetenskapliga eller litterära ämnen. Denna renässanstidens varma kärlek för vetenskap och konst var den vackra sidan af medaljen; le revers de la mddaille var sedeslösheten, njutningslystnaden och den för oss nästan ofattliga saknaden af de enklaste moraliska begrepp.

Omgifven af de yppersta lärare och i besittning af ett klart och redigt hufvud gjorde Maria Stuart hastiga framsteg i sina studier. HO* talade och skref italienska, och hennes kunskaper i latin matte varit :

ganska betydande, ty hon brukade på Ciceros språk öfversiitta eller om-

*) Pinilippson.

skrif va små biljetter, som dennes liiskainrat och bliivande sviigerska Elisa- beth för ro skull tillskref henne, och id tolf ars alder hö11 hon i Louvren offentligt inför koniingafamiljen och hofvet ett af henne sjalf författadt till p& latin, däri hon försvarade tesen om lrvinnolrönet~ LegKfning för vetenskap och konst. Den Irlassiska litteraturen var Iionnea kiirwste Iiisning och hennes favoritförfattare var hc!a Biennes lif igenom Pliitarkos, hvars stiidiiim siilcert utfyllt miingen ensam sorglig timma af hennes langa fängelsetid. I hennes bref frán barndomen förekonima ofta klassiska reminiscenser, såsom d& hon förmanar dauphin till tacksamhet mot hans larase, hiinvisando p& Alexander och Aristoteles. JIaria hade Grft Stuartarnes eminenta anlag för rniwik och sjiing och speladr! iiieci stor fiirdighet. För dans hade hon en afgjord begafning och darrid bör man besinna, att med dans i sextonde tirhi?niirdct ej menades detsamma som i vara dagar, utan att dansen c% ra r eu komplex af mimik, plastik, deklamation och musik, som erfordrade en m~ngfald af trilanger. Maria var iifven en utmiirlrt ryttarinna och jakten tilskade hon mad passion. Hon hade ett nlistan feberaktigt behof af att Mndigt vara i verksamhet och då hon ej var sysselsatt med annat, roade hon sig med handarbeten, af hvilka flera annu bevarade biira vitne om hennes fina smak och furpinne.

Ar 1553 liihnarle Maria Stuart o& dauphin barnahofvet i Saiot- Germain, för att gOra sitt intriide vid konungens hof, diir Fmns

'erhöll en egen hofstat af 300 personer. Uaria, som förklarats myn- dig vid tolf års glder, erhöll iifven frán den 1 januari 1584 witt eget hof som regerande drottning.

De - kungliga barnens lif förflöt liksom förut i Saint-Germain, deladt mellan fester, promenader och studier. Den venetimska auihrtsm- dören skrifver vid denna tidpunkt: ~Daiiphin ar mycket fortjust i den lilla skotska drottningen, som ar honom tilliimnad till gemB1. Det ar en mycket vacker liten flicka, omkring tretton Ar gammal. Det händer, att d& de ibland smeka hrarantirct, g& de bort för sig sjalfva i ett hörn af salen, p& det ingen rna hiira deras sniii hem- ligheters. De unga fiirstebarnen intogos nied tidon af allt ömmare kanslor Mr hvarandra. Vid hoffesterna komma de in hand i hand ; p5 jakten redo de fr ln de andra och gnlopperade ensamma omkrinp; i skogarne; hemma i slottet laste de tillsammans den tidens riddare- romaner eller deltogo i uppförandet af srng dramer, hvartill poeterna

lånat stoffet f r h riddarsagorna, och i hvilka Maria allltid spelade den sköna fångna priusessans roll, under det dauphin uppträdde som den befriande riddaren.

Alltifrån 1556 hade Henrik II oupphörligt påyrkat det till- tänkta giftermalets fullbordande, och andtligen i början af 1558

, sände det skotska parlamentet sina .ombud till Frankrike, under det den skotska änkedrottningen Maria af Lothringen anmodade sin mor, Antoinette af Bourbon, änlrehertiginna af Guise, att representera henne vid bröllopet. De öfverenskomna villkoren om Skotlands inte- gritet och"sjä1fstandighet antogos i aktenskapskontraktet, som under- tecknades i Louvren den 19 april 1558. Emellertid hade der, sliige Henrik II med guisernas tillhjälp redan fjorton dagar förut förmått Dlaria Stuart att i hemlighet underteckna tre dokument af högsta vikt, i hvilka hon på förhand förklarar sig ej Pimna hålla de i äktenskapskontraktet stipulerade villkoren, utan i stället samtycker till vissa bestämmelser, afsedda att göra Skotland till en fransysk provins. Detta Maria Stumts förriidiska beteende mot sitt land kan omöjligt urstiktas, inen möjligen förklaras af den unga flickans bristande insikt om dessa dokuments innebörd och af hennes mangåriga vana att i allt blindt lyda sin blifvande svärfar och sina onklar.

Den 24 april firades bröllopet med en,s tå t och en prakt, som likväl ej kunde hindra de närvarande från att finna d e nygifta bra '

omaka - hon, en skön och rikt utrustad ung flicka, i hvarje tum en

drottning, han en liten oansenlig gosse utan vare sig'kroppslig eller andlig begåfning. Men bruden själf föreföll nöjd och lycklig, och det var med ett soligt., älskligt leende hon efter ceremoniens slut hiilsade sin unge gemål som .Skotlarids konung. Hon var ännu. ej fylda sexton &r, men redan fullt utvecklad med en stltlig hållning och en elegant gång. Blond som en nordens dotter, förenade hon med den för den Stuartslca iitten säregna fina hvita hyn, Guisernas stora strålande mörka ögon. Sitt rika hår bar hon löst samman- knutet och på hennes fina rörliga mun spelade idel leenden, som blottade en rad af giänsande hvita tiinder. Hannes porträtt åter- gifva skönheten af hennes drag, men de kunna ej återgifva den blixtrande elden ur hennes ögon, behaget i hennes rijrelser, klangen af hennes ovanligt sköna stämma, ined ett ord den allt behlir- skande tjusningskraft, soni utstralade från henne, ty tjusande ar just ordet, soin bast betecknar Maria .Stiiarts hela: vasen.

Vid bröllopet bar Maria, berattar en samtida, »en dräkt, hvit som liljan, sa prkiktigt utsmyckad, att den omöjligt kan beskrifvas,

och hvars släp uppbars af t v i unga iioffröknar. Kri~ig hennes hals Iliingde en kedja af oerhördt varde och p t sitt hufvud bar hon en guldkrona, prydd med pärlor, diamanter, rubiner, safirer, sniaragder. och andra adelstenar; i dess midt strilade en karbunkel, Iirars varde uppskattades till 500,000 6ciisn.

Sedan processionen intrklt i kyrkan togo koniingen, drottningeii, dtiiiphin och Maria Stuart plats iinder en tronhimmel af giildbrohad och kniiböjde p i kuddar af samma dyrbara material. Kardinalen af Bourbon vigde det unga paret, som efter ceremoniens slut visade sig för de jublande folkskarorna, för att därefter begifva sig till galamiddagen i ärkebiskopspalatset. 1Tnder festen kiinde Maria Stuart - ett ddligt oinen -- ej hiirda ut med kronans tyngd iitaii måste, d% hon lriinde sig iiiira att sviiririia, anmoda en kammarherre att för en stund lyfta den af hennes hufviid.

Vigseln &gde rum sa. tidigt som klockan 10 p6 morgonen ocb redan lrlockan 4 p& efter~nicidageti var galamiddagen afiiten. Eftor dess. slut for den unga briiden gonom Paris gator för att visa sig för folket, som jublade det statliga tiget till mötes. Konungen ocli prinsarna redo p& hastar incd scliabrak af guld- och silfvcrbrokad; darefter kommo briiden och drottningen i barstol, prinsessorna i vagnar och Iiofdamerna p5 gangare, hiiljda i gddbroderarla &sr- lakansröda sammetstiicken. Processionen begrzf. sig till slottet, dur en magnifik sup& derverades, livarefter följde bal ocli maskerad- divertissement, hvar~id tolf konstgjorda hastar rgingo kring i salen, som om de varit lefvanden. Sex frirtJ*g öfverkliidda med giildbrokat'l och med segel af silfvertyg gungade fram och Ater, kryssade till höger och vensteï på konstgjorda vagor. Dessa sex fartyg lisde till befalhafvare sex fiirstar, som hade till iippgift att bortröfva drott- ningen och furstinnorna och föra dem till Colchis. K11 upptrit'ido Jason, eröfraren af det gyllne skinnet. och lofvade konungeu bfdn detta och världsmonarkin, hvarefter han komplimenterade damerna med orden:

,Din maka är din Juno, din sjster din 3Iinerva~. BIindre smakfullt synes, såsom en anspelning på Diana de Poitiers, talet om »Diana, jaktens höga, kyska gudinna^, som den tredje i denna tre- enighet. Sedan följde ett ode till den unga skotsk:i drottningen och hennes gemål, hvarefter festen afslutades med en gliinsande ballett. Brölloysfesternri, varade i flera dagar, man vore frestad att siiga .ett helt Br, ty anda till konungens död var det unga parets lif endast agnadt &t glidjen och nöjet.

Neo den olyckliga tillfällighet, som under form af en Mont- gomerys lans, midt under festrnset andade Henrik 11:s lif och satte den andligt och fysiskt outvecklade Frans II pii Frankrikes tron, gjorde med ett slag slint på lyckan och ungdomsglädjen. Marias korta Ar som Frankrikes drottning kan väl närmast betraktas som förspelet till den tragedi, som Maria, Stuarts lifshistoria innesliiter.

Prans 11:s regering blef ej Ung. I juli 1559 hade han ut- ropats till konung och i midten .af november 1560 insjuknade le petit roy, som han kallades i Frankrike, af en böld eller fistel bakom örat, som småningom gick upp till hjärnan och mot' hvilken hans svagn kroppskonstitution ej förmådde hiClla stand. Sorgsen och tyst lag han orörlig på sitt läger; endast hans'sloclrnande blick sökte gnnti den tinga, fagra gemiilen, som troget satt vid lims sida. Den 4 december tal?& lian iinnti n&gra ord och rörande förefaller bnrna- koniingens sista 'bön : *) ».Herre, förliit mig minn fel och tillräkna mig ej dem inina ministrar begiitt 'i mitt namn». Följande dags afton dog den'unge koniingen stilla och utan dödskamp, innan han annu

' ' fyllt sitt sjuttonde &r och, s i .fort han uppgifvit sin sista suck, störtade de narvarande ut ur dödsriirnniet. Katarina af Medici sam- mankallade ögonblickligen konseljen oeh förklarade sig som den nyn koniingens förmyndare och . rikets regentinna. Guiserna återigen barrikaderade sig i sitt palats af friiktan för Katarinas hämnd, och siilunda vakade den i går afgudade, i dag redan öfvergifna .unga

drottningen ensam vid sin makes dödsblidd, förkrossad af sorg och nedtyngd af aningen, att den lyckligaste perioden i hennes lif nix vore afslutad.

Dagen efter Frans 11:s död Bterlämnade Maria Stiiart de franska kronjiivelerna, kliidde sig i den vid frnuska hofvet föreskrifna hvita ankedrikten - diiraf beniimningen Ln wiwe bla~zcl/,e, som ofta begagnas om Naria Stiiart iinder hennes iinketid - och höll sig i fyrtio dagar instiingd i sina rum, livilkns vaggar vore behängda med svarta draperier och som natt och dag iipplystes af brinnande facklor. En af Maria Stuarts första handlingar efter gemalens död var den att upplösa sin Iiofstat och att hos sig behllla endast sin mormor, den gamla iinkehertiginnan af Guise. De båda furstinnorna, den gamla och den unga, lefde nu tillsammads i en rörande enkelhet, bodde i samrna rum och intogo sisa måltider tillsaminans.

~ m e l l ~ r t i d vor0 Marias dagar p& Frankrikes jord räknade. För

*) La Place, Estat de religion, et republique, anförd a! Ruble.

den äregiriga änkedrottningen .var den en g h g s i timt omhuldade .

svärdotterns nSirvaro vid det franska Iiofvet en nagel i ögat och Katarina gjorde allt för ett påskynda Marias afresa till Skotland, hvilken blifvit en naturlig följd af hennes moders, regentinnatis frtlufalle.

På Harias begäran att få i handelse af storm landstiga p i Englands kust och därifrån landviigen for-iitta resan till sin hufvnd- stad; svarade dess drottning Elisabeth ett blelzlagdt nej, och det '

var alltså under allt annat %n behagliga omstandighcter Maria den i 5 augusti efter ståtliga afskedsfester vid franska hofvet till hennes iira afreste frAn C~lais. DA den medels &ror framdrifna galeren . 116 gifvet tecken lade ut, stod den unga drottningen, badande i tgrnr, p& diick, stödd mot fartygets aktermast och ou~phörligt npprepande orden: » Farväl Frankrilre, farväl Frankrike ! s Salundtl stod hon dar orörlig och gratande under fem timmars tid, tills solen sjönk vid horisonten och hennes hofdamer koinmo för att påminna henne att g& ner i kajutan och Iaggn sig; men hon vägrade att g'öra detta

. och lät bädda åt sig på dack, dar hon tillbrakte natten, sedan hon gifvit styrmannen befallning att vacka henne, i haudelse man iinuii vid dagens inbrott kunde _skönja en strimma af ~ r h k r i k e s kust. Som det varit stiltje hela natten, hade. galeasen endast medels åror förts ett kort vägstycke fram&t, och silun'du fick Maria Stuart sin önskan uppfylld, att annu en giing i daggryningen f & sktida sitt alskade Frankrike. Hon satte sig upp i bädden. sträckte a t armarne och ropade: ))Farviil, Franlrrike, allt ar slut! Farväl, Frankrike, jag får nog aldrig återse dig>.

Under den återstAende delen af resan var hon alldeles apatisk, och icke ens uuderrättelsen, att hennes flotta med knapp nöd und- kommit ett anfall af engelska kryssare, kunde framlcalla annat än en försiikran, att hon iugentiug hiillre önskade än dödeil. Den 19 augusti landade flottan i -Leith, dar ingenting var anordnadt för drottningens mottagande. Bittert griitanile satte Iion sin fot på sitt fäderneslands jord, liksom anade hon det tragiska öde, som dar väntade henne.

Aama Silve.

Något om ambulatoriska skolkök på landsbygden.

Det klagas ofta och med skal öfver att vår tids nugdom er- , håller en alltför ensidigt boklig uppfostran, som jir föga ägnad att

rusta dem för det praktiska 1ifvet.s oafvisliga kraf. Detta galler ej minst den kvinliga ungdomen. Dock har under de senare åren en viss motvikt erhållits, därigenom att; ds rent praktiska läroämnen, hvilka sammanfattas under benamningen »huslig ekonomi», vunnit insteg i flickskolorna, såväl i flera elementarskolor som i folksko- ,

lorna i några af våra större stader. Den nytta, en sådan kurs kap medföre, genom de -impalser

till ordning, sparsamhet och praktisk duglighet, den ar agnad att väcka, ligger i alltför öppen dag, för att vi skulle behöfva uppe- hålla oss därvid.

Emellertid har landsbygdens ungdom hittills varit utestängd fran de förmåner, stadernas barn .i detta fall fått åtnjuta. Men ju mera nyttan och lämpligheten af. nndervisning i praktiska iimoen trängt i n i det allmänna medvatandet, desto mer vidgar sig afven fältet för denna undervisning. Och h r , som på andra liknande om- råden, har hvarken fattats personer, som i pekimiiht hänseende un- derstödt den goda saken eller de, som sjiilfva agnat tid och krafter å t densamma.

De första ainbidatoriska skolkökskurserna i vårt land utgingo ungefär samtidigt frBn Göteborg och Stockholm sommaren 1901.

. Göteborgskurseraas grundlaggarinna ar fröken Lotten Lagerstedt, f. d. skolkökslararinna i nämnda stad, hvilken efter att ha stu- derat skolkökssaken i Norge och Finland energiskt striifvat för upp- rättandet af dylika kurser här och hvar på Sveriges landsbygd. Genoin frikostigt understöd frbn konsul Oskar Ekman blef det möj- ligt att anskaffa inventarier och starta företaget. Fyra kurser, hvar- dera å sex veckor, höllos s%lunda sommaren 1901, delvis understödda af Göteborgs och Bohusliins W~ishAllningssällskap. Samma år an- ordnades p& konsul Ekmans bekostnad en första kurs i Östergöt- land på Bjerka Saby. Sommaren 1902 var kursernas antal mer an fördubbladt, och innevarande år har. saken ytterligare utvecklat

sig så att Bohuslän, Ostergötland, Sorrn Elfsborgs och Orebro lan hvardera ha tre ii fyra kiirser. Dessiitoiii ha hållits eller komma att hallas dylika kurser i Södra Elfsborgs och Kristi:tnstadr; lan samt en i Blekinge för allmogehiititrur. Flera nya kurser iiro ock i andra län projekterade. Hushållningss~llskapeli p i respektive orter ha allsänt insett det behjiirtrinsviirda i en djdik imdervianiiig för folkets döttrar. Exempelvis har af Elfsborgs samt Göteborgs och Bohus lä.ns hushAllningssallskap Iiimuats anslag A 125 kr. bör hvardera af fyra kurser i hvart laii.

Stockholmskurserna, hvil ka, soin redan nämnts, togo sin början samtidigt med de fran Göteborg utrångnn, ha ordnats under ledning af fröken Jenny hkerström, lärarinna i huslig ekonomi vid Ateneiiiu för flickor, och h a h a årligen omfattat två kiirser 6 4 veckor. Har- till har styrelsen för Ateneum för flickor erhallit si,atsarislag, första h e t , da inventarierna köptes, A 1000 kr. och sedan 6OO kr. pr ar. Dessa kurser ha företrädesvis hallits vid brukwainhiillen, hvilka välvilligt understödt den goda saken. Sa hölls 1901 en kurs vid Grycksbo bruk för 10 arbetarehiistrur i åldern 19-14 år. AIännen åto under tiden sina middagar i skolköket och betalads ajälfva det pris, ingredienserna gingo till: i medeltal 14 öre oin dagen. Bruket upplät fritt lokal och inredning samt bekostade hiistriwnas mid- dagar. *)

Efter denna öfverblick af de ambiilatoriska skolkokens upp- komst och utveckling, må vi också agna några ord åt deras srbetri- metoder och mall.

Salsom redan namnet angifver, föra de ambiilatoriska skolköken ett nomadlif. Efter fyra, högat sex veckors arbete y& en ort, sta de färdiga att bryta upp till en annau. Företrädesvis slå de tipp sina bopålar på tätt befolkade orter, ' briikssamhallen eller stora egeii domar dar många arbetarfamiljer lefva. Elevantalet i hvarje h i r s iir oftast 12-16 och flickornas ålder i medeltal 14-16. P& flera ställen ha dock kiirserna, som föruh niiinnts, varit afsedda för arbe- tarhustrur.

Hela middagar eller puddingar, bröd m. iii. liimnas till trak- tens mbetare för särdeles billigt pris. Afgiften för hvrorje elev är

-

*) På tal om den pågaende skolköksverksamheten bör pipekas de af Fredrika-Bremer-Förbiindet ighgsatta inatlagningskursern~ ordnade i samband med föredragen p& Liljeholmen, ehuru dessa kurser ej sortera under rubriken ambulatoriska skolkök.

blott '5 kronor, för denna summa erh& flickorna för hvarje arbets- dag middag: samt hafrevälling elhr .hel frukost. Undervisningen iir kostnadsfri. , Utom i matlagning undervisas i bakning, brygd; tvätt, rengörning, konsten att göra uppköp, föra bok och noga beräkna kostwaderna för hvarje mtltid o. s. v. Flickorna indelas i .olika lag, som under tre dagar i sänder utföra olika sysslor, ena laget får svara för sopning och städning samt tillredning af förrätten, det andra har dukning och uppassuing jämte grönsaker och potatis- kokning p& sin lott, ett tredje ba.kar, ett fjärde är med om ,upp- köpen och för böcker, ett femte diskar och kokar soppa, ett sjiitte sköter spiseln, kokar välling m. m.

Kanske användes ej samma indelning i ails'skolkök, men hnfvndsak följas nog samma grundsatser. Vanan vid striing oïd- ning och renlighet iir siikert icke det minst viktiga, som inhamt'as p i Icnraerna. En annan nyttig lärdom är att eleverna f å se att mycket af hvad som annars ej tillvarata.ges, kan blifva till verkligt

gagn. Att inan kan göra en god pudding af sillinjölke eller koka soppa på enris ha ju ej de flesta reda på. Och då min .hör, att i månget allmogehem lagad mat knappt hör till dagordningen, ej så mycket på gruud af fattigdom, som desto mer af okunnighet och likgiltig&, kan man ej gärna anse skolköken öfvertlödige, därför att flickorua skulle kunna rlära sig allting lika bra heminar.

Det ytterst billiga satt, hvarpil skolköken äro ställda, bör kunna tjäna ett dubbel" 'mål, 'dels' få eleverna klart för sig att inan kan lefva billigt och and& få en narande och tillr~cklig~kost, dels bör . det vara lättare för kurserna att erhålla understöd från det enskildas eller allmännas sida, då det visar sig, att de'ej kräfva stora summor för att aträtta gansk! stora ting.

Och att folkets barn i störie ntstrackning an hittills behöfva koin- ina i atnjutande af en för de svenska hemuien s& viktig undervis- ning är ju ganska pHtagli#, hvarför ock de medel som anvieas 'till detta ändamål med full rätt' kunna siigns vara val anvanda-pengar.

Skolkökskuruernas elever vitsordas från m h g a håll för största flit och intresse och ej eiis d m starka sommnrhettau i sinå lokaler har hindrat dem att med lif och lust utföra sitt arbete. kfve'n f r ia heininans sida har föru!.orts mycket erkannande af skolkökens be- tydelse. Framgången: af det goda verket har ock i hög grad främ- jats. genom dugliga och nitiska lärarinnor, som hel6 offrat sig för sin sak.

D% man betanker att de ambiilatoriska skolköken ej kunna se tillbaka på en stort mer iin tvåririg verksamhet, miiste man gliidja sig åt det vackra resultat som vunnits och de många bevis p% er- kännande ,och uppmuntran, som kommit de ledande till del från en- skilda vanner och gynnare. Men huru riirdefullt detta bistånd an varit, iir det ju dock ej nog betryggande för framtiden. Det är därför en gemensam önskan för skolkökens vänner att staten mer än hittills ville lämna denna för de svenska hemmen s i betydelse- fulla angelägenhet sitt stöd.

Vid 1902 års riksdag inlämnades af hrr Fridtjuv Berg och E. Hammarluiid en motion om statsunderstöd till alla de folk- och folk- högskolor, som anordna undervisning i huslig ekonomi. Beviljandet af ett dylikt anslag skulle för skolkökssaken innebära en ovarder- lig trygghet och förinån. Och d& staten genom sitt anslag till Ate- neumkurserna i princip erkänt det berattigade i att kunskap i* dy- lika ämnen sprides bland arbetsklassens barn, är det att hoppas, att den dag ej skall vara långt aflägsen, då de svenska skolkökens fram- tid iir fullt betryggad. F. E.

Litteratur. --

Gunnar Gran af i7lnria Rieck-JIiiEZer. Itomaner, som sluta med bröllopet, som i den gamla goda tiden,

äro för läage sedan urmodiga. ~Gunnar Gran» hör ej häller till dem. Det iir en aktenskapshisturia, af det nu alltför vanliga slaget, som börjar först sedan kontrahenterna länge varit gifta och hunnit komma under fund med att de icke passa för hearandra. Xannen är r& och brutal, hon en fin kvinlig natur, som icke låter sig kufvas, ehuru hon böjer sig under oket. Hon gör det för barnets skull; detta, upptar en god del af berättelsen, det fyuiskt svaga och nervöst, känsliga barnet, för hvars lif modern kampar - men ack förgäfves - med moderskärlekens hela styrka och orubbbligta tro.

Men historien rymmer afven en hel del annat stoff. Egentligen behandlar den det ideellas lyckliga kamp mot tidens materiella strömningar. Gunnar Gran, hjalten, är en sådan idealitetens man ; d& det gäller att förtjäna millioner genom att försiilja sin fadarne- gard, där en sallsynt marmorfyndighet blifvit upptiickt, afdir han utan tvekan anbudet, han vill ej i sin tid »låta Guds fagraste land trampas af grottetrdar*. - Men offret får sin belöning, henne, som han älskat i tysthet, hvars barn iir dött och som därför

ej längre anses sig bunden vid en ovärdig mnke, lägger sin band i hans och hans »stoltaste dröm» når sin uppfyllelse. Som vi se lider be rättelsen ej brist på tankar, det ar snarare >embarras de richesse> ~~Ade rn , de tritngas val mycket inom den trånga ramen för att n%gon af dem skall hinna f& sin ordentliga valör.

Mer fulländade och utförda äro bokens sndra snl& stycken, elii~ru de upptaga ett mycket mindre rum. : Bär möter oss den för förf. egna norrländska naturstamningen och ' hennes klara syn p& folkegendomligheterna, än drastiskt humoresk, an vemodigt sago- lyrisk, an gripande tragisk. 'Små konstverlr hvart i sitt slag äro dessa skisser, och det ar dem man minnes då man lägger boken om 2Giinnar Gran» ifrån sig.

L. D.

Lille Johannes af Fredrik van Eeden (~fvers i i t tnin~ från hol- ländskan af Jane Lindblad.) »Lille Johannes» är en bok för vuxna och icke för barn, ehuru

den ar skrifven i sagoform och handlar om en liten gosse. Man finner i den både älfvor och tomtegubbar, men man upptäcker snart,, att de icke riktigt äro af det vanliga slaget. Och när man lägger boken ifrån sig, ger man författaren rätt i att alltsammans dock verkligen , har händt - lika visst som att människoanden alltid har längtat och lidit, sträckt sig efter fjärran mål och ropat efter svar p& sina frågor. Van edens bok ar nämligen en allegori öfver människo- lifvet.

Lille Johannes bor med sin far i ett stort gamm,& bus midt i en stor gammal trädgard, dar han om kvällarna brukar ligga vid dammen och längtansfullt stirra in i solnedgången. Han ar en liten gosse, som drömmer och undrar mer än andra barn. Hans far has icke svar på alla hans frågor, men sk ar han också en klok och allvarlig man, som icke talar om allt hvad han vet. Och det &r S% mycket .lille Johannes vill veta; hvarför viirlden ar sadan den ar, hvarför blommor och djur mzlste dö - och om det kan ske under- verk? Hvarje kval1 ber han till Gud, att ett underverk matte ske.

Och undret kommer. Han gör- bekantskap med alfen Vinde- kind, barn af solens sista och månens första strålar, hvilken med en kyss på pannan viger honom till ett nytt, härligt lif. Och Lille Johannes glider helt in i drömmens och diktens värld, dit han ju .

redan till mer än hälften hör. Själf liten och lätt som en alf, följer han Vindekind öfverallt. Han hör syrsorna hålla skola, han ar med om en välgörenhetsfest' hos kaninen, däi läderlappar tjänstgöra som dörrdraperier och lysmask& ombesörja belysningen, han träffar Oberon, alfkimgen, och far af honom en liten nyckel, som en gång .

för honom skall öppna en gyllene skattkammare och som han gömmer i jorden ute bland dynerna. Tillsammans med Vindekind besöker han freds- och krigsmyrorna (en ypperlig satir!) och många andra skogens och dynernas invånare, som ofta tanka och tala förvårande

likt människorna, men som alla fördöma ?niinniskau som ett onyttigt, grymt och skadligt djur. Ilille .Jolia~ines aktar sig minsann att tala om, att han ar en människa, och han vill aldrig mer vara en människa.

S% går sommaren, och under sitt innerliga samlif med naturen ar Johannes fiillkomligt lycklig. 31 en så kommer - hösten, den tid, då de srnå tomtarna sitta vid sina ljus och lass i sina ..sin& böcker. ,\Tu gör lille Johannes bekantskap med tomten Visste-jag, ocb där- med vakna på nytt alla undrande, oroliga fragor i hans sjiil. Visste-

* jag berättar honom om den imderbara Uokeu, dar alla frågor få sitt svar och alla gåtor sin lösning, och Johannes gripes af en oeiuot- ståndlig längtan att finna den boken. Yindekind söker lugna honom, men förgiififves. Stackars lille Johaiines! Det ar fragorna, som drifva mgnniskan ut ur barndomsdrömmens paradis. En dag $r Vindekitid försvunnen, Johauoes ropar fiirgiifves hans namn. Det iir förbi ! Och alfvornris gyllene nyckel k m haii icke Aterfinna.

Sh vandrar han ut i inlinniskolifvet. Ett iigonblick tros han sig aterfinna Vindekind i en liten flicka, Robinetta, men ockud det ar en dröm. I stallet kommer Gisslareii, en ondskefull varelse, som för honom till den stora staden och risar honom allt dess eliinde, skoningslöst f rhtager honom alla hans illusioner och reducerar allt, hvad han älskat och trott p i , till intet. Det &r naturligt, att efter tomten Visste-jag måste ko~nma Gisslaren, liksom efter frågorna Itomma det rastlösa, feberaktiga sökaiidet och den själsförtarunde oron. Lille Johannes börjar inse, att ljnri aldrig skall finna den underbara boken, men viljelös i sitt elalide följer han likväl (Tissla- ren öfverallt, dit denne släpar honom med sig - och sliitligen kom- mer han till sin fars dödsbadd. Neo uiir Gisslaren afveri dar vill bruka dissek tionalcn ifven, siitter sig Johannes till motvgrn. Det finnes !ock något, som skall hállas i helgd för (Tisslarens knif, och man k m försvara det, om man vill. Efter en hård kamp, den sista och nfgörande, viker Gisslaren - och försvinner. Johannes scr honom aldrig iner.

Men d r e n ropar honom &ter med Jrindekinds röst,. Han kom- mer ned till' halsstriindeii. Solen sjunker, öfver hafvet g i r en bred väg af purpur iirida fram till de fjiirran himlarnas port. Ett fartyg väntar vid stranden, Vindekind med iilfvornas gyllene nyckel i siu hand vinkar Johannes f r h båtens ena ande, Döden sjalf sitter i den andra. Rakt fram, emot det slutliga svaret p& alla frågor, iu i det stora Ljuset, skall ftirden g$. Jlen da kommer öfver vagorria en ensam gestalt, niirmare och narrnare. Hans panna iir blek, hans ögon djupa och vemodiga. Johannes igenkgmer honou, han vet nu, att han mött honom inanga gånger förr. :)Ar du Jesus, iir dii G i i d ? ~ frågar han - och får till svar: :\De, som vilja kanna mig, skola. kasta bort de namnen och endast lyssna till sig sj alf va^. Och nu. vet lille Johannes sin viig. Han vauder dröjande sina ögon från Vindekinds vinkande gestalt och följer den ensamme mannen till- baka till den stora stadeu -- »dit, diir mi.inniukosna Iefva i sin sorg.?)

Detta är i korthet innehållet af »Lille Johannes)). Den hör, hvad ämnet och tankegangen betriiffar, till san-iina kategori af böcker som Faust, Peer Ctynt och Haiigtiissa. Men den ar likafullt något helt och hållet för sig. Den blir det, diirför att den handlar om ett barn. Allt det valdsaint upprörda och ingripande, soni kau fin- '

rias i: eu viisens lif, den goda lidelsen och den onda, höjderna och djupen, saknas naturligtvis här. Skildringen spelar hela tiden på mellantoneri.ia, stillfärdigt, sjiilfullt och vackert. Lille Johannes, med sin blida och blyga liingtan, sin barnsliga undran och sitt lilla barrna hjärta, blir darför mindre en representant för inhskligheten i dess helhet an för en viss klass af iniinniskor, de på en g h g finaste och stnrkaste, till hvillra man icke k m låta bli att förestalla sig, att författaren sjfilf hör.

Frederik van Eedeiz auses vara den förnairiste af Hollands nu lefvande författare, och »Lille Johannes~, som iitkoin 1857, ar den bok, ined hvilken han slog igenom. Af det kortfattade referatet* . här ofvan torde man kiinna se, att clen sliitar liksom med ett pe- kande finger i en viss .riktning. Hela van Eedens senare produk- $on går i den riktningen, det ar Kristus-gestalten, som dominerar. Afven i hans lif har den gripit djupt in: van Eeden ar en af dessa kristna sociaJister, som söka oinsiitt.a sina teorier i verkligheten - en bland dem, som icke blott utpeka vangen, utan afven sjalfva gå den. Sedd mot denna bakgrund, får hans. >Lille Johannes,)' en sk-- skild prIigel af vederhäftighet och äkthet, som ökar det i sig sjiilf djupa intryck man får af boken.

E. W b g . X'

Det förlufvadt: la:~idet af Alvilde Ayclz. Ofversittining af Signe Björklund.

Alvilde Prydz' namn och ~Giiiivor T~orödotters till Harö» ar0 oupplösligt förenade. Nan kan :icke tanka på den lefvacde man- niskan utan att fantasiska.pelsen stAr framför en. Denna senare med dess storslagna linier, dess vida syn öfver haf och rymd, dess p i - pande patos och stills vemod ar ett stort tänkt och konstniirligt utfördt arbete och dess skaparinna har blifvjt liksom inbegripen i den stralglans det sprider omkring sig. Det vissa ar, att ~Giinvor Tliorsdotter~ med ett slag inrangerade Alvilde Pryde bland sitt huds framstilende diktare, och att det darför var endast en skyldig gard af rättvisa, d% Norges storting harom' gret genom att tillerkänna henne sitt $diktargage» gaf ett öppet erkännande åt hennes betydelse för den norska litteraturen.

Att ett nytt större arbete af Alvilde Prydz skiille motses med starkt spiinda förviiutningar ar naturligt. Och inan Br i sin fulla rätt at t icke prota af något på sina fordringar, d& det gäller den som en gång åstadkomi3ait ett mästerverk. Men p% samma gång man stiiller höga anspråk ar man p& förhand predisponerad till verkets

fördel, eus hiinder ara alltför redo till e r appliit och hela ens sympati skyndar förf. beredvilligt och spontant till mötes. Och med dessa färdiglagade intryck går man till liisnirigen a£ den nya iloken.

>>Det förlofvade landet>, som titelu lyder i svensk öfversiittiiirig, är en ganska omfångsrik volym, som p i titelbladet l& en dedikation D till vännerna Björnstjerne Björnson och fru hroline!, . Handlingen, eller det obestiimda något. som är satt i dess stalle, $1- förlagd till vår tid och spelar på ett sanatorium i Sorge. Xen iiian hinner icke långt förr an man gnuggar sig i ögonen, ser sig 1.UrIvil1 och undrande omkring, och inte vet hvar man ar hemuia. >Det förlofvade landet .., hvar det nu är till finnandes -- och dess geografiska Iage ar, sari- ningen att siige, mycket dunkelt antydt -.- iir icke Gunvor Thors- dotters land, ocb att dlailde Prydz nn visnr sig ha vunnit hemorts- rätt dar, gör en icke bättre orienterad.

Ty fast historien rar sig kring nutidsrniinniskor och p3 en ag pass handgriplig ort som ett norskt sanatorium, lir det intet af verklig- het öfver boken. Laudskapet till och med, pci livars 'skildring förf. synbarligen nedlagt mycken möda och som hon stdier for oss i de mest. skiftande belysningar, verkar inte akta. Det förefaller stilise- radt, liksom människorna som dar röra sig göra intryck af inario- netter, framförda på ett teatergolf. Jag vet att detta omdöme kommer att anses som ett slags hädelse. Lofuångerna öfver natur- beslxrifningarna ha taflat med dityramberna öfver skärpan i psykolo- gin och pressens beröm bar varit enhii!ligt och entusiastiskt. Icke desto mindre vågar jag erkanna mitt oförsthende. Kongten, am den skall verka stisom sadan, måste viil ilerka sann och verklighetstrogen, men sedan jag genomgått niigra sidor af förf.:s iitgjutelser öfver färgerna, skuggorna, dagrarna p i denna imderbara 2 hed.;, dar histo- riens dram utspelas, star hela sceneriet för mig som en svart flack.

Men 1st gå för äktheten i natnl.).)eskrifningarnn. Det ar en vansklig sak att måla landskapstaflor med penna och Lla~k, det. iir ej bara förf:s skildringskonst, som tages i ausprak, utan iifyen liisurens fantasi, och det kan lika ofta vara något bristfiilligt Iios den senare som hos den förra. Xen människoski!dringen, det ar nggot annat. Har är det ej bara de yttre sinnesför~~iiiiinelserna, si att saga, solil sattas i rörelsa, det ar kanslan, Ijiilsstriingaroa, som spelas p& och har tar man icke miste.

Jag har saledes ej kunnat få nagot lefrande frzm ur dessa uuderligt sammansatta stamningsfigurer, som iiro Ijeriittolseiis ageraude personer. Finnas de till i verkligheten bolde de snerast hiirs Bemiria i en anstalt för nervsjuka. Den halft n'iirryckta uiedtMders fi-lin,

som sitter dagen lang med händerna i kors p; ckn dlir heden, om- svärmad af hvita fjärilar och för hrilkeu maii och harri Gro som lnff, emedan de ej skänkt henne det rsorn kunde göra l i f~et iinilerbart!:: och den bedårande grosshandlaren. J~estiiriict att för hcnne öppna portarna till det förlofvade landetr, och som rittrycker sig i symboler. hur svårt ar det ej att identifiera dessa af kiinslor och sjiilsförnim- melser sammansatta, varelser med riktiga miinniskor af kijtt och blod.

Och s i alla dessa sanatoriegastei., som skymta på behörigt afstånd från den egentliga skådeplatsen, hur äro de ej iipydragna efter linial, tala och svara efter ett gifvet schema. Här har förf. latit dtt tack- samt stoff gå sig ur händerna, ehiirn hon nog delvis lyckats att få frain: det karaktäristiska hos de många typer hon för fyam p& arenan.

Romagen rör sig kring en gift kvinna, som lefvat i ett akten- skap af det slag, som nutidsromaner ej tröttna på att behandla: hon har haft en inan, son1 ej skänkt henne hvad hon »lrraft af l i fvet~, hon ar missförstådd i sitt hem och af sina barnj och först sedan '

hon, står pti gransen till Alderdomen aterförenas hon med sin ung- doms Askade och föres vid hans hand i »det förlofvade landets, hvilket förf. menar är till finnandes dgr, hvarest tvenne besläktade andar i Ir8rlek . funnit hvarandra. ' Att ä€ ven sedan ungdomen fly tt detta land k m Göppnas för en trängtande själ, ar den tanke, som genomgår boken.

. Tanken ar i och för sig vacker, den visar att ungdomsidealet icke iir ett onpphinneligt mål, afven om det ej nås förr an i elfte timmen, Jag skulle dock önskat, med all respekt för »kiinslans rätt w , att människorna i boken satt idealet högre och framför allt', att de ngtt det på mindre Irnaggliga och slingrande' vägar. Hvad jag emel- lertid g8rna vill tro ar, att förf. själf ej svikit sitt ideal, :afven om hon har förlorat det något ur sikte. Hon är i alla fall Crunvor Thorsdotters .moder ! L. D.

4C

ITögfjällspriisten af Ingeborg J h i a Sick Bemyndigad öfversiitt- ning af Qne BjÖr7clz1mL

Då s~ö j f j e lds~rss t : , förliden jul utkom i Danmark slog den, som termen lyder, med ett slag igenom. Författarinnan, hvilkens

'tidigare under titeln ~ U d i Löndom» utgifna »Billeder och skizzer w pnsserat tämligen obemiirkta, blef med ens po'p~ilär. Nu ha våra papassliga förläggare skyndat sig att lagga beslag på det berömda arbetet, och trots en svensk recensents hjartesuclc: , »Ack, måtte det aldrig någonsin bli öfveraatt p& svenska ! » föreligger det nu i svensk dräkt. Nagot af den känsla och stämning som genomgår boken har kanske, som den &beropade anmälaren befarat, förflyktigat i och med öfverflgttningen, men som densamma verkställts af en van och skicklig band kan inan iifven af öfversattningen göra sig en ganska

. god föreställning om a-rbetets halt och värde. En poetisk och religiös bok, se dar hvad som torde vara det

allmännaste omdömet om Högfjällsprasten» ; och i följd af det vits- ordet och tack vare den respektabla titeln kommer den helt visst att finna vägen till måugen landtlig prästgård, den kommer att läsas i familjekretsen vid aftonlampan, eller måhända ännu oftare i flick- kamrarnas ensamhet, d@ nog månget ljus skall brinna långt ut på natten för dess skull. Aterstår nu att se, i hvilken man det ofvan- anförda vitsordet stämmer,

Poetisk och religiög. Den förstniimda egenskapen ar obestrid- lig. Det hvilar poesi, vncker och högutiimd poesi öfver. slrildringen j synnerhet öfver inledningskapitlet, diri man vid tö& hand föres den långa, langa vQen till det lilla herdetjallet bland de norska högfjällen. Laugre och liingre bar det ut i ödernarkeu, högre ocli högre gir f~ r J en , man lamnar landsvägen, till fots y& suiU s1;ogs- stigni*, öfver myrar och oliindiga mnrlser, i biit öfrer :.(le tre vattnen9 för hon oss tills man en vacker dag . .- det tar I f ! (lagar fr8n Trondhjem - star vid malet, den lilla priistgfirden p l fjiillbranten med de mörka furorna som bakgrund, diir han bor ,den ensamma prristen högt uppe bland de fjiirran höjderna .

Och prästens lif diiruppe i den stora ensamheten, med de spnr- samt befolkade vidderna, hans sjiilfförsakande \-anldel bland sinn fattiga församlingsbor, för hvilka han $r en sannskyldig sjiilalierdc?, en försyn och en hjälpare i andlig och lekamlig nöd, den storslagna nitiiren, ramen kring detta eilstöringslif, allt detta rycker en med och fiingslar, och bilderna friin denna iindangömda och clystxa men dock s& poesifyllda riirld sta fiir en p3 en gång lehwnde, pfi en g h g drömlika, framstlillda genom förf:s skickligt anLrakt.a fiirrglas. Att det döljes nigot bakom den stilla ytan, att priieten liar ett för- flutet, hvars oroande ininnen riifva ijfver hans diigar ocli niitter, diiiom blir man genast p& det klara, och i ett nytt afsnitt. af boken, »Den danska flickan,, hrilket inneslnter den egentliga berittelsen, far man lösning p& gtitan.

Nu trader romanhjiilten fram och hiigfjall~p~iisten försvinner. Man föres mer an ett tiotal år tillbaka i tiden. Sjiila~tirjaren frin ödemarken iterfinnes i Kristiania som Den tordöns- och Ijiingelds- p r a t ~ , hvars brinnande nitiilskan och eminenta talsrgKfror gjort honom till predikant p% modet; darftill #r han ung, skijn och demo- niskt svart, med ögon som eldslhgor ocli en typ mm pdmiuner om Napoleonsporträtten. Han och r> den danska flickan x. mötas. Hon mm f8r aldrig veta hennes namn - ar en bortakiimd, firad iing världsdam men bedarande i sin friska fägring, och fastiin han helt helgat sitt lif åt Gud, hon tillhör vadden, fatta de för hvarandrn en karlek så glödande, så alltigenom jordisk att ingen romanesk iingmö kan önska sig den biittre.

Men hvart tar idealmannen vägen? H iwt prästen med det höga malet, de ädla sträfvandena? Hvar ii,i;o de trifvel. de strider, som hos en allvarlig h d s tjänare borde gH jamsides med sinnesriiset? Af strider och tvekan höres emellertid intet, tvitrtom han hlnger sig så helt åt sin känsla att han till och med liter denna vara bestämmande vid valet af lefnadskall. Han söker ett pastorat Ihngt nordanfjälls, icke för att följa gudsrösten, som kallar honom att verka bland de öfvergifna och ensamma, utan af en ganska jordisk anled- ning. Han vill ha den iilskade för sig sjglf, så l&@ bort, sii högt upp som möjligt, ~d i i r hafsörnen bygger sitt rede, där, säger han, ,skall jag resa briidhuset~ -. ,Dit upp, diir dii blott lefver för mig - bara ar till - Iifavarm och piilseraniile - - för min klirlek ... För

mig - för mig! ... lande - hemliga utom hvarandra.. . rara hvarandrn. s

Diir vi tillsammans glida ut i det stora - wind- dju pet.. . Intet veta, intet minnas, intet känna Och bara gränslöst - andlöst \-ara --. vara -

Detta iir svindlande med besked, ja, så svindlande ntt för oss som stå och se pli, den höga flykten ter sig snarare som ett fall :

frin tknarna. af templet. Ar det förf. mening att nedsiitta sin Hjiilte SA djiipt f ö i att

lians upprättelse skall synas desto större? Möjligen. Det ar likval ej h m som tar första steget för att återvinna vår aktning, det iir hon, den danska flickan, hvilken hela tiden fatt brorslotten af läsarens sympati och intresse, som visar kraft och viljestyrka, hon bryter förlofningen, emedan hon kanner att kiirleken till henne drnr Iiohom ned, och s& får han då ensam flytta nordanfjälls för att där frainlefva sitt själfförglömmande erernitlif, sådant det iipprullats för oss i bokens första, stiimningsfullu kapitel ... Men det följer en epilog. De älskandes aterförening efter 13 års skilsinassa, då hon, luttrad och ,med tillkäinpad tro, ssker upp honom i hans ödemark, koniner som hans brud, hvitkliidd (en nigot opraktisk resdriikt för an tolf dagars fot,vandring), och de falla i hvaïandras armar för att aldrig skiljas mer.

Siidan iir historien. Den bar, som jag nnmiirkt, blifvit kallad religiös och -så tillvida &r den det, att den handlar om en präst och rttt konflikten mellan den jordiska kgrleken och ~GudsförhUlandet» synes vara berattelsens ledmotiv. ' Att det är det sistniimnda som afglir med segern, ar, man emellertid trots de högtflygande ord, soin utbytas i sommarnatten mellan de återförenade älskade, icke riktigt saker p%. Det andliga elementet &r i alls händelser SR pass iippblandadt med jordisk sentimentalitet, att men inte alltid har latt att .skilja det ent-t fr&u nndrn. Denna halfhet hindrar einellertid icke att »Högf jHllspr5sten s %r en i~nilerhUlnnde, lii,ttliist och talang- fullt skrifven roman, men den iir ingen religiös bok. Rvilket härmed 'skulle bevisas.

L. D.,

Förelasningar i sociala ämnen.

Vid möte den 27 april 1903 af föresthdire och föresthndarinnor för högre flickskolor, samskolor och seminarier i Stocklioliii beslöts, att man ~lii i l le söka f i till s t h d gemensam undervisning i sociala itmnen för sko- lornas högsta klsss samt för nAgon afdelning af seminarierna och gymna- sierna.

Förel5sningarna1 som tagit sin början med oktober mhnad inleddes af rektor Natannel Beskow med ett föredrag, dilr betydelsen n£ människan som social medborgare utvecklades.

.De ämnen, som upptagits p i programmet, iiro för öfrigt följande:

. Grunddragen af den svenska komm~inallags tiftningen af fil. kand. '

Sigrid Bjö~*ld~snd, Grunddragen nf den svenska fattigvårdslagstifningen och Stockholms stads fattigvihd af fattigvårdsinspektör A. Lindblonz, Den en- skilda välgörenheten i Stockholm af fru Agcla Montelius, De f attigas barn af fröken Anna l i r t t~c , fröken Jla~-ia Aspnmn och fröken Clara \Yahlstr-ön?, Folkbildningsarbetet af docenten 0 . Ottclin och med. dr .IC I$dlbcty, In- dnstrialism af direktör E. Bcclenzctn, Egnahemsfrigan af redaktör C. H. con l i o d ~ . , Deii svenska kvinnorörelsens historia af fröken Anna Sandst~~önt och frijken Gert1.ud Adelborg, Den svenska kvinnans rättsliga ställning af fil. dr Lydia Wcthlst~~ö~rz, Settlementsiddn 3ch dess genomförande af fröken Anna \\%illock.

Föreläsningarna, som iiga rum i K. F. U. &L:s stora sal fredagar kl. 2.411-3.u e. m.. fortgii med nligrn afbrott till sista veckan i april.

Foreningsmeddelanden.

En föredragningsserie anordnas unfier innevarande höst af Fre- drika-Breiner-Förbundet. Föredragen, hvilka samtliga komma att beröra de idder, för hvilka F. B. F. arbetar, hållas å K. F. U. M.:s stora sal och taga sin början måndagen den 26 okt. Serien inledes med ett föredrag öfver ämnet: ,Bör det offentliga lifvet liingre undvara kvinnan?, af fil. dr Lydia Wahlström, som iignat kvinnans röstrattsfrliga ett grundligt studium. Nästa föredrag inom serien hllles af Iöjnant Ernst Liljedahl öfver amnet:

'

ungdom och sedlighet,. . Utom de hilr namnda föreläsningarna komma föredrag att hållas af

professor ~ j . Edgren, fröken Lilli Ziokennan och fröken Cecilia Milow. Q

. . Svenska k ~ i ~ i i i a r i a Itorurniinaln rattiglieter och sk yldiglieter :

af Gustaf A. Alddn är en liten broschyr, utgifven ph uppdrag af Fredrika- Bremer-Förbundets komit8 för lagfragor. I våra dagar, d& det kommunala intresset är vaknare än nhgonsin förr bör den lilla klart uppstäl1.a 'och instruktiva skriften förtjäna att uppmärksammas.

%

Stipendiefonderiia. Genom fröken Bertha Hedenstierna har till Jönköping läns insats i Fredrika-Bremer-Förbundets allmanna stipendieiond öfverlämnats kronor Tretusbnfemhundraiiittiofyra (3,594). P& grund häraf - kommer Första stipendiet att utgå till kvinna med hemortsratt inom Jön- köpings llin &r 1904.