Kristen Fostran

tidning för hem, skola, församling och samhälle nummer 5 november 2015 131:a årgången

God Jul och

GottNytt År I detta nummer fortsätter UllaCarin Dahl Rolfö och Agnetha Häggander berätta om det europeiska mötet i somras för kristna lärare i Rom.

I den kristna tidningen Världen idag av den 11 november 2015 beskriver den katolske biskopsvikarien för Sverige, Fr. Franciscus Urban, faran av att bagatelli-sera ondskan. Det gäller för präster och vanliga kristna att vara vaksamma, me-nar han. I denna ledare ska två former av ondska tas upp: Mobbning och främ-lingshat.

En aktuell TV-serie, som många av oss gillar att se på är ”Morgans mission”. Ordet mission kan ha två betydelser. Det kan betyda ”uppgift” men också att föra ut ett budskap, att missionera. Skådespe-laren Morgan Alling har tagit sig an upp-giften att skapa medvetande hos oss, gamla och unga, om mobbningens väsen och verkningar. Hans uppdrag är verklig-en behjärtansvärt och hans uppsåt rent och beundransvärt. I högstadieklassen han besöker förekommer tydligen mobb-ning, och han vill få bukt med den.

Mobbning kan vara verkligt utstuderad och elak. Kristen Fostran menar att mobbning ska avslöjas och bekämpas. Många vuxna går med skygglappar och ingriper inte även om de anar att något finns där under ytan. Psykologen Chris-ter Olsson har i en tidningsartikel i tid-ningen Barometern den 16 oktober be-skrivit hur elaka barn kan vara mot varandra i gymnastikomklädningsrum-men. Här följer några exempel:

– En elev hittar alla sina kläder genom-våta på golvet i omklädningsrummet.

– En elev blir tvingad in i duschen med kläderna på.

– En elev får sitt huvud nedtryckt i toalettstolen samtidigt som någon spolar.

– En elev blir fotograferad/filmad med en mobil vid omklädning och hotas se-dan med att bilderna ska läggas ut på sociala media.

– Elever får ofta höra nedsättande om-dömen om sitt utseende och sin kropp.

Christer Olsson hävdar, att om man märker att elever ofta glömmer gympa-kläderna eller i övrigt undviker gymnas-tiklektionerna måste man sätta ut vakter i omklädningsrummen både före och efter lektion. Det är mobbning som är problemet. Dessutom måste mobiler förbjudas i omklädningsrummen.

Ännu mycket värre är knivdådet i Kro-nans skola i Trollhättan då en lärare och en elev samt gärningsmannen dog. Kniv-hot förekommer även på andra skolor. Den 21 oktober skrev en orolig förälder i den kristna tidningen Världen idag att hennes son, som går i en gymnasieskola i Uppsala, har knivhotats. Hon fick då veta, att ingen på skolan har laglig rätt att kroppsvisitera en elev. Vad är detta för blåögdhet? Barn måste få känna sig trygga och märka att VUXNA BEKÄM-PAR ONDSKA.

En annan situation där ondskan hittills har tillåtits triumfera är i flyktingsituat-ionen. Konflikter mellan muslimer och kristna kan urarta. Människor som flytt undan IS tvingas uppleva skräcken på nytt här i Sverige. De blir hotade till livet. Då måste någon i värdlandet ingripa!

I tidningen Världen idag kan man den 21 oktober läsa att ”hittills i år har tio flyktingboenden eldhärjats”. Migrations-verket anser, att det är polisens sak att sköta säkerheten kring boendena. Att anställa väktare gör ingen nytta eftersom dessa inte får ingripa och utföra polisiärt arbete. Polisen i sin tur anser att man själva inte kan hantera problemet, utan att man behöver hjälp av civilsamhället. Ingen är alltså beredd att ta ansvaret. En del politiker anser att asylboendena ska uppföras på hemliga platser. Men hur ska man kunna gömma undan 120 000 människor? Vi har redan 8 000 flykting-

boenden i Sverige, och de kan inte göm-mas undan. Det enda vettiga alternativet är enligt ledarskribenten i Barometern (2015-10-21), Daniel Braw, full öppenhet– med stark bevakning. Braw beklagar att alliansregeringen avskaffade BERED-SKAPSPOLISEN år 2012. Denna kår av civilpliktiga poliser under ledning av yrkespolis skulle vara en ”back-up” till den ordinarie polisen i krissituationer. Den hade behövts nu.

Vad som är positivt i nuläget är att regeringspartierna och alliansen har bestämt sig för att samarbeta om flyk-tingpolitiken. Vi måste få ordning på flyktingmottagandet. Ansvar och hand-lingskraft behövs. Man kan inte komma ifrån att det är regeringen som, i samar-bete med övriga riksdagspartier, har ansvaret för den totala flyktingsituation-en. Liksom skolmobbningen måste flyk-tingmobbningen hanteras av DE AN-SVARSTAGANDE VUXNA – SAM-HÄLLET.

Som kristen kan man se på ondskan på olika sätt. De ljumma, ”namnkristna” säger:

– Lite ”halloween” eller ”ovilja att tro” är väl inte så farligt?

Jo, vi anser att synd och ondska är far-ligt för oss och våra barn. Sverige behö-ver präster och själasörjare som inte stry-ker ondskan medhårs utan tolkar och avslöjar den, menar den ovan nämnde Fr. Franciscus Urban. Vi instämmer. Barnen, det värdefullaste vi har, behöver lärare och föräldrar som vakar över dem och kämpar mot ondskan. De behöver skyddsänglar – och Jesus Kristus.

All ondska ska bekämpas

Kristen Fostran november 2015

● LEDAREN I vår tid finns det mycket rotlöshet. Många människor saknar ljus och hopp. Det påminns vi ständigt om, i en tid när historiska folkförflyttningar sker ute i världen. En stor andel av dem som kommer till vårt land för första gången, har kanske aldrig firat jul eller erbjudits en möjlighet att ta emot det kristna hoppet, försoningen och nåden. Hur hanterar vi det?

Stefan Karlsson, redaktör ”

Ledarredaktion: Alf Lennquist, Magdalena Johnsén, Stefan Karlsson

2

Kristen Fostran är en tidning utgiven av Riksförbundet Kristen Fostran, ett ekumeniskt evangeliskt-kristet lärar- och föräldraförbund som funnits i 131 år.

Förbundet vill understryka betydelsen av trygga, kärleks-fulla och harmoniska miljöer, byggda på en kristen värde-grund, i hem, skola, församling och samhälle.

Organisationsnummer: 865000-4214 Hemsida: www.kristenfostran.org Redaktör: Stefan Karlsson, Munkedal, 0524-71642, redaktionen@kristenfostran.org Ansvarig utgivare: Magdalena Johnsén, Jörlanda RKF Exp: Sven-Olof Olsson, Gullbergsvägen 42, 511 59 Kinna Tel och fax: 0320-134 49, expeditionen@kristenfostran.org Kristen Fostran: Utkommer med 5 nr/år Prenumerationspris: Helår 175:- Medlemsavgift RKF (inkl. tidning): Vuxen/familj 225:-, studerande 125 :- Annonser: Kontakta Redaktionen Inbetalningar: Plusgiro 28 47 15 – 0, Bankgiro 343 – 0865 ISSN: 0345-6560 Tryckeri: Trydells, Laholm Foto på framsidan: Hanna Petersson

● RKF-INFORMATION

● INNEHÅLL ● MARGINALEN

Mr Obs

Ledaren (2)

Marginalen (3)

Betraktelse (4)

Fjärde advent och jul (6)

Hannas vardag (7)

Lärare möttes i Rom (8-9)

Brev till lärarna från påven (9)

Lästips jul och nyår (10, 12-13)

Rapport från Eunike (14-15)

Debatt om normkritik (15, 17)

Lästips jul och nyår (16-17)

Pyssel för barn (18)

Ringde in om friskolor (18)

Julpsalm (20)

N är börjar kyrkoåret? Frågan ställdes i Postkodmiljonären och en tävlande hade att välja mellan några alternativ, bland andra påsk och advent. Svaret blev påsken och därmed var alla drömmar om miljonvinst över för den tävlande. Den som har tillgång till och läst en almanacka eller en psalmbok skulle enkelt ha klarat denna fråga, som för övrigt låg på en ganska hög penganivå och således ansågs som svår. En tidigare tävlingsfråga gällde sakrament där en svarande totalt missade trots klara alternativ. Skulle vara intressant att höra svar på frågor kring julen. För mig som med råge passerat tonåren är det obegripligt att man kan klara både grundskola och gymnasium utan att veta när kyrkoåret börjar.

* * * I dagens skola borde det för en lärare vara en synnerligen bra koppling mellan julfirande och dagens flyktingström. I julfirandet ingår ju berättelsen om en familjs flykt undan döden. Aktuellt tema således men i hur många lektioner görs denna jämförelse? Ett sätt att hålla koll på högtiderna kan ju även vara sekulära traditioner. Men numera fungerar inte detta alltid. Semlor fanns i år i butiken redan i början av oktober och är en stor produkt enligt affärsmän-nen. Kopplingen till fastan är redan borta när man kallar fastlags-bullar för semlor. Ingen bör dock kunna undgå att julen närmar sig. Brevlådan översvämmas av reklam och tidningarna fylls av annonser om julklappar och pynt men också erbjudanden om att köpa en ny soffa till jul. Den som tycker julen blir för stressig er-bjuds resor till fjärran länder där man glömmer allt vad jul heter, badar, äter gott och kan börja nya året med fräsch och utvilad kropp. Julen tas till intäkt för att göra i stort sett vad som helst.

* * * Julkalendern påminner många om att julen närmar sig. Kalle Anka är ett måste liksom andra julsagor. Julen koncentreras som helg till juldagen medan man före 1772 hade även tredjedag och fjärdedag jul. Avskaffa helgdagar är alltså inget nytt påfund. Att fira Jesu födelse har inte pågått i vårt land i 2000 år som man kanske kan tro. Visst firades jul men då var det för att vinna gudarnas välvilja inför kommande skördesäsong eller midvinterblot utan minsta tanke på vad som hänt i Nasaret. Dagens nordiska jultraditioner är av så sent datum som 1800 talet. Det finns enligt tillgänglig forsk-ning inga säkra uppgifter om vilken dag Jesus föddes på och den 25 december fastställdes år 354 av påven Liderius. En liten historie-lektion.

* * * Om inte dagens unga får lära sig grunderna i den kristna tron och bakgrunden till de högtider vi firar så lär det inte bli bättre framö-ver då den mångkulturella miljö som nu växer fram ställer krav på att alla ska få samma utrymme. Alternativet blir säkert för många att man helt slopar all information om kristen tro eller ger en mycket ytlig framställning. När jag läser kristna tidningar som berättar om vikten av kristen fostran och familjeandakter känns detta som oerhört främmande för dagens familjer. Den som upp-levt just familjeandakterna vet dess värde men det torde vara yt-terst få familjer som klarar att bibehålla denna sed hur gärna man än vill.

När allt detta negativa är sagt kan vi ändå konstatera att vi i Sve-rige har möjlighet att fira jul utan att kyrkorna bränns och besökar-na bombas eller fängslas. Det är ingen självklarhet.

3

● BETRAKTELSE

Julen ser väl olika ut för oss alla.

För några innebär den gemen-

skap kring gran och julmat,

julpsalmer och julevangelium.

Det är barndomsminnen, förvän-

tan och ett välkommet avbrott i

vardagen. För andra är det en

annorlunda jul. Någon firar jul

för första gången i saknad efter

livskamraten, en annan i oro för

hur det ska bli med jobbet och

ekonomin, en tredje med bråk

och strid i familjen.

Hur det än är och vad vi än upplever, står det viktigaste fast och kan inte rubbas: att Jesus är född, att han linda-des och lades i en krubba, som en före-bild för hur han ett trettiotal år senare skulle lindas och läggas i klippgraven. Det står fast att han kom för att vara ljuset som lyser i en mörk värld, hur än julen ser ut för oss.

Himmelsk musik och jordisk möda

Både det milda och det hårda livet finns med vid Jesu födelse. Marias och Josefs omsorger om barnet Jesus talar om mildhet. De tog vad de hade, bind-lar, halm, djurens värme, för att göra det gott för barnet. Hälsningen till her-darna vittnar om hopp och glädje: Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje… Ljuset från änglarna och herdarnas glädje när de fått se barnet och hans mor, Marias begrundande av det som sagts till henne om barnet – allt detta talar om mildhet och hopp.

Samtidigt finns det hårda livet där. Världspolitiken som lät människor, även gravida, färdas långa vägar för skattskrivningen och platsbristen i härbärget, herdarnas hårda liv och vaknätter i kylan, Herodes grymhet och list för att komma åt kungabarnet – allt det är exempel på en svår verklig-het.

Jesu födelse har både himmelska och jordiska dimensioner. Det är änglasång och förlossning under knappa omstän-digheter på en och samma gång.

Herden och herdarna

Jesus föddes av Maria för att dela våra villkor och bli vår Herde. Han föds i samma stad som herdepojken David, han som utan rustning men med Gud vid sin sida mötte fienden Goliat. På samma sätt skulle Jesus vara både herde och kung och möta människor-nas fiende döden i sin svaghet men helt klädd i den helige Andes rustning.

Herdarna var ju också de första att få höra om hans födelse och se honom. Fast de hade sjungit om honom många gånger i herdepsalmen: Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han leder mig på rätta vägar, han för mig till vat-ten där jag finner ro.

Han kommer till dig, hur än julen

ser ut

Jesus kommer ständigt på nytt. Han har inte lämnat oss ensamma utan möter oss i Ordet och sakramenten. I gudstjänsten kommer han till oss i bibelläsningar och förkunnelse.

Genom kommunionen läggs Jesus i en människas liv, som om hon vore krubban i Betlehem. I vardagen kom-mer han i sina minsta bröder och syst-rar. Och han kommer oavsett hur vi känner det. Det är på riktigt och det hänger inte på om vi har det bra eller dåligt, känner missmod eller tillförsikt. Jesus kommer till var och en i just de omständigheter han eller hon befinner sig.

Krubban finns inte bara i Betlehem. Den finns på varje altare där hans natt-vard firas. Den finns i varje människa som tar emot honom. Där läggs han som en gåva från Gud. Där intar han sin plats, den som är till för honom, för att vara vår Herre och herde. Han går före oss för att leda, men också bakom oss för att stödja och se till att vi reser oss när vi fallit. Han är barnet som är totalt utlämnat åt oss och är allas tjä-nare, den som också utlämnade sig på korset i ett fullkomligt offer.

Henrik Lindeskog

Präst i Svenska kyrkan

4

Upplevelserna växlar – Jesus är densamme

5

Julkrubban i Rydaholms kyrka framför altartavlan som är målad av Waldemar Lorentzon. Foto: David Olsson

● ADVENT OCH JUL 6

Nyfött barn i fodertråg Herrens ängel sade till herdarna: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Her-ren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lin-dat och ligger i en krubba.” (Luk. 2:10-12)

Om man försöker att peka på något för en hund, riktar hunden ofta uppmärk-samheten på fingret istället för det ut-pekade föremålet. Detta illustrerar ett misstag vi alla gör förr eller senare. Om vi betraktar krubban och samtidigt glömmer varför Lukas nämner den i julevangeliet, gör vi som hunden som ser på fingret snarare än objektet. Men varför omnämns då krubban i jule-

vangeliet? Svaret är att det lämpligt nog är fodertråget (krubban) som är tecknet för herdarna. Det skulle visa dem vilket barn de skulle leta efter. Och det visade dem att ängeln visste vad han talade om. Fodertråget är bety-delsefullt just därför att det är herdar-na som fick veta vem barnet i krubban var, nämligen Frälsaren, Messias, Her-ren. Krubban är en vägvisare som pe-kar på det nyfödda barnets identitet och uppgift: han är Guds Son, världens frälsare och kung.

Jesu födelse inleder en konfrontation mellan Guds rike – till synes svagt, obetydligt och sårbart – och denna världens makter.

När du ser en krubba, kom då ihåg att den pekar mot den explosiva san-ningen att barnet som ligger där är

världens sanne kung som kommer med fred och rättfärdighet.

Var finner vi nu vår befriare? Herdarnas tecken är också vårt teck-

en. ”Fodertråget” är kyrkans gemen-skap där Guds ord och sakrament är medel för att finna och ta emot Jesus, Kungen. Låt oss med herdarna gå för att höra och se det som har hänt och möta vår levande Frälsare och Herre, Jesus Kristus!

Fotnot: Texten bygger på en utläggning av

Luk. 2:1-20 i Wright, Tom, Luke for Everyone

(övers. Lukasevangeliet för alla, Marcus förlag)

David Olsson

V i möter många anledningar till bekymmer, oro, rädsla och besvikelse. Men Gud har gripit in i vår värld och vill gripa in i våra liv. Gud vill genom sitt Ord, dopet och nattvarden ingjuta mod, tacksägelse, jubel och glädje i oss – trots omständigheterna.

Ängeln Gabriel sa till jungfru Maria: ”Var inte rädd ... du har funnit nåd hos Gud.” Så får Maria ta emot glädjebu-det: hon ska föda en son, och hon ska ge honom namnet Jesus – vilket bety-der ”Herren är räddningen”. Han ska bli stor och kallas den Högstes son. Och han ska bli kung för ett rike som ska bestå för evigt.

Profeten Sefanja skriver, ”Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta.” (Sefanja 3:15)

Gud har alltså blivit vår kung i och genom Jesus. Denne kung är an-norlunda än andra kungar – han är kung i Guds rike.

Han segrar när han lider och dör, och han har bestigit tronen efter uppstån-delsen från de döda. Jesus är nu kung över himmel och jord. Låt honom också vara kung i ditt liv.

Kom, låt oss se och höra vad som har hänt och vad han vill göra med och för oss. Låt oss fira Julens högtid – Kristi födelses fest – i Kyrkans gemenskap för att möta och hylla Kungen som har fötts!

”Jubla ... Gläd dig ... fröjda dig … Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta ... var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.” (Sefanja 3:14-17).

Jubla och gläd dig! ”Gud har gripit

in i vår värld”

7

Hanna Petersson

Det gick på ett ögon-

blick, 2015 alltså. Tänk

att 365 dagar kan för-

svinna som en virvelvind,

har vi tur har vi hunnit bli

några erfarenheter och

minnen rikare på kup-

pen.

I skrivande stund har jag just haft en brottningsmatch med Gud. Försvisso är det en pågående process och inte bara en halvtimme i bön, men detta var en liten del av den. Det handlar om tillit och förtröstan.

För en vecka sen kuggades jag i en tenta. Det var första gången i hela mitt liv jag blivit underkänd i något. De senaste dagarna har jag upplevt det mesta som finns att hitta i känsloregistret och jag har märkt mig själv med en etikett, feta bokstä-ver som ropar ”misslyckad” och ”värdelös”. Ofta pratas det om att samhället ställer krav av stress och press på oss människor. Först nu har jag börjat förstå att det kanske stämmer, och att vi utan att vara medvetna om det lägger på tok för mycket

av vårt värde i våra prestat-ioner. Den insikten har bli-vit tydlig för mig och jag blir rädd då jag inser hur lite perspektiv jag verkar ha på livet. Samtidigt som jag grå-ter över den stundande om-tentan bränns asylboenden runtom i vårt land. Hur kan ett litet misslyckande bli hela min världsbild på noll-tid?

Kanske håller Gud på att lära mig något jätteviktigt (det är väl så Han brukar jobba), och kanske kan Han genom det påminna Dig, som läser detta, om hur Han vill vara den som värderar Dig och mig. För när vi väl sätter näsan i bibeln pekar hela vår tro på hur Gud äls-kar oss och reser oss när vi faller, oavsett hur djupt vi sjunkit. När det nu kommer till jul är det dags att fira hur Jesus valde att bli människa. Varför gjorde Han det? Jo, för att rädda alla oss som misslyckas. Det är sant, vi är misslyckade, allihop. Men, vi är mer än så eftersom Gud ville ge oss en annan identitet som inte handlar

om vad vi gör utan vem vi är. Om vi då tackar ja till den möjligheten får vi inte bara kraft och hjälp i våra liv utan också en kunglig och ovärderlig identitet.

I år ska jag för första gången spendera mysiga december i Lund. I ett skåp ligger min vita adventsängel och väntar på att hängas upp för att lysa i mitt föns-ter. Förhoppningsvis kan den bli en påminnelse för alla som traskar förbi om att det finns en värld i denna världen som är starkare än det vi ser. Ibland drabbas vi av modlöshet, det gäller inte alltid skolvärlden utan kanske arbetet eller familje-livet. När vi drabbas av tvi-vel eller undrar om Gud gått på semester kan det vara bra att påminna sig om versen från Jesaja ”Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall inte jag glömma dig. Se på mina händer har jag upp-tecknat dig”.

Kanske är du en av dem

som inte ser framemot allt ståhej kring julen i år, eller så längtar du som en tok. Oavsett så ser Gud på Dig med kärlek och förståelse just i denna stund, och han gläds så ofantligt mycket över Dig!

Jesus kom till vår värld för att rädda oss; om vi hade varit perfekta hade det inte behövts. Det finns en som ser oss inifrån och ut och som har valt att älska oss ovillkorligt trots det som är trasigt och fult i våra liv. Julen är en tid för oss som inte klarar oss på egen hand, för oss som ramlar och misslyckas. Tack vare att Jesus ville ge sig själv som gåva till oss finns det hopp, hur mörkt livet än ser ut. Kom ihåg det, är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

En riktigt God & Välsig-nad Jul önskar jag Er alla!

● HANNAS VARDAG

T emat betyder ungefär ”Arbete och fritid”, och det var vad vi fick ta del av under den fem dagar långa konfe-rensen i Rom. Föredragen handlade om ungdomars väg till utbildning och arbete och ett sunt förhållande mellan arbete och fritid. De olika professorer-na talade om den osäkerhet som ung-domar och studenter ofta känner eftersom samhället ser ut som det gör med arbetslöshet och otryggheten inför framtiden. Vi kan konstatera att län-derna i Europa brottas med liknande problem som de vi har i Sverige, när det gäller ungdomars väg ut i arbetsli-vet. Man prövar olika projekt och ar-betsmetoder för att minska arbetslös-heten.

Föredragen hölls av professorer från de italienska universiteten. Professor Gian Carlo Sacci, verksam vid doku-mentationscentret för landets skolor, menar att det är ett stort misstag att arbeta för en inkluderande skola på det sätt man gör idag, EN skola för ALLA. För de svagare eleverna leder det alltför ofta till misslyckanden och marginali-sering. För de mer begåvade eleverna

räcker inte tiden till för att stimulera och ge dem den utmaning de är berät-tigade till då den svagare gruppen tar stor tid i anspråk. Detta upplevs som orättvist och missnöjet breder ut sig.

Den gamla frågan ”kan du ge allt till alla?” lever ännu men det visar sig gång efter annan att det blir allt svårare att uppfylla. Även en professionell lärare idag har svårt att tillgodose alla elevers behov av den anledningen att jämlik-hets- och jämställdhetsfrågorna ställer kravet att alla elever skall inkluderas i den vanliga skolan. Det blir mycket komplicerat för pedagogerna och gör att skillnaderna hos elever, som redan befinner sig i riskzonen för att miss-lyckas, blir ännu större. Den moderna didaktiken är svår att kombinera med den gamla konservativa formen av utbildning och examina. Prof. Sacci menar att det behövs en global inter-nationell organisation för utbildnings-systemet i Europa. Speciellt eftersom antalet utbytesstudenter hela tiden ökar. Vi behöver också diskutera över-gripande pedagogiska och didaktiska frågor för en mer jämlik skola.

Professor Sacci´s uttalande väckte givetvis många tankar hos oss alla och

vi diskuterade sedan detta vid efterföl-jande gruppsamtal. Det är en liknande situation i Europas skolor som här i Sverige, man talar mycket om ”inkludering” men begreppet kan tol-kas och tolkas mycket olika av olika grupper. Vi talade även om vikten av en jämlik utbildning med tanke på att många unga idag väljer att studera vid ett internationellt universitet och vi tar också emot studenter från andra län-der. Grundutbildningen behöver därför vara mer likvärdig.

Om samarbete mellan länder talade också professor Sofia Corradi, direktor för livslångt lärande vid universitetet i Rom. Hon är starkt drivande i olika Erasmusprojekt och vill att fler ungdo-mar tar möjligheten att studera via Erasmus och uppmuntrar studenter att söka dessa projekt. Hon talade varmt om ”Vi lär för att lära” och att studen-ter vid Europas olika universitet ges möjlighet att studera som utbytesstu-dent i andra länder än sitt hemland. Idag är den här formen än viktigare än tidigare. Förutom de faktiska kunskap-erna vid de olika programmen och språkträningen, får studenterna större förståelse och respekt för andra kul-

Otium et Negotium

SIESC-konferensens tema 2015

● INTERNATIONELLT 8

turer. Studenten ges möjlighet att ut-vecklas i en ny och annorlunda miljö som ger livserfarenhet. Studietiden ger också ungdomen en inblick i att leva i en minoritet. Prof. Corradi menar att detta på sikt leder till minskad rasism och främlingsfientlighet.

Studietiden bör vara minst sex måna-der, gärna längre, för att resultatet skall bli så bra som möjligt.

De mest populära projekten är per-sonlig utveckling och ledarskapsutbild-ning.

Personligt ansvarstagande och kom-munikation, samarbete och att hantera oförutsedda problem är kreativa för-mågor som studenterna tränas i.

December 2013 beslöt Europaparla-mentet att utvidga Erasmusprojekten, Erasmus Plus, vilket har varit verksamt sedan 2014. Erasmus Plus ger studen-ter, lärare, forskare, entreprenörer, chefer, volontärer med flera, möjlighet att verka i annat land än sitt hemland.

Agnetha Häggander

UllaCarin Dahl Rolfö

9 Påven Franciskus skrev ett brev till deltagarna vid

årets konferens. Hans avsikt var att personligen

hälsa oss välkomna till Rom, men han kunde inte

eftersom han befann sig i sitt hemland i

Sydamerika. Nedan följer en sammanfattning av

det brev han skrev och som presidenten för den

italienska lärarorganisationen, UCCIM, läste upp

för oss. Här följer ett sammandrag av det två sidor

långa brevet.

Kära kollegor!

Tillåt mig tilltala er så, för även jag har varit lärare precis som ni och jag har goda minnen från den tiden tillsammans med mina elever.

Jag sänder mina hjärtliga hälsningar till er och tackar er president för hennes vänliga inbjudan.

Läraryrket är ett mycket bra arbete, men tyvärr är yrkes-gruppen underbetald. Det är stimulerande när man ser att elever lyckas.

Kom ihåg att du som lärare aldrig är ensam, du har alltid dina kollegor att rådfråga men framförallt har du dina elever som ger mening åt din vardag.

Er organisation UCCIM är 70 år. Det är en aktningsvärd ålder och det finns all anledning att fira detta.

När organisationen bildades var det krig i Europa och sedan dess har det hänt mycket med Italien och skolan i Italien. Grundaren Mr Gesualdo Nosengo, professor i religion, var övertygad om att det var nödvändigt med ett samarbete mel-lan äldre och yngre lärare, som hade den katolska kristna tron gemensamt, för att utveckla skolan i den andan. Skolan har sedan dess genomgått flera förändringar och utvecklats och reformerats.

Jesus sade, ”Älska Gud över allting och din nästa som dig själv”. Som lärare är dina elever din nästa, du är viktig för varje elev du möter i din vardag.

Det är viktigt att ni möter alla elever med respekt och ger dem en högkvalitativ undervisning och utbildning. Det kan ibland vara svårt, ja mycket svårt, speciellt när ni möter de elever som frestar ert tålamod, de som inte vill vara i skolan, de handikappade, de utstötta, invandrarna mfl som idag ut-manar er i skolan. Jesus skulle ha sagt: Om ni bara bryr er om de välartade, duktiga och intelligenta, vad får ni för det? Jag ber er – ta er an, se och älska de avvikande och annorlunda barnen först av alla och er lön skall bli stor. Detta är en lärares plikt, speciellt en kristen lärares.

En professionell lärare lär eleverna att använda de tekniska hjälpmedel som finns för att hon skall utvecklas efter sin för-måga. Men han lär henne framförallt att vara en god männi-ska som förstår och känner för och med sina kamrater och att skolmiljön blir en harmonisk miljö för alla.

Naturligtvis skall ni vara öppna för framtiden och möta den nya generationen med den kunskap som krävs. Fortbildning är viktigt framför allt inom didaktiken och teknologin. Men främst behöver varje lärare arbeta för att skapa goda relation-er med sina elever för att hon skall känna att hon är viktig. Stäng aldrig några dörrar för någon enda elev! Öppna dem på vid gavel och du skall möta en hoppfull ny generation.

Bibeln och om Bibeln Svenska Folkbibeln 2015 föreligger färdig, med XP Media som huvudför-lag, i samarbete med Stiftelsen Svenska Folkbibeln. Den innehåller den tidigare presenterade nyutgåvan av Nya testa-mentet och Psaltaren samt en översyn av Gamla testamentet (GT) med bättre flyt, uppdaterad ordföljd och moder-nare ordförråd. Bland de många an-vändbara nyheterna för GT:s del kan nämnas: utökad inledningstext till varje bibelbok, Bibelns personer ge-nom bibelböckerna, Kristus genom GT:s profetior och förebilder, arkeolo-giska fynd och historiska händelser som stöder Bibelns skildringar, språk-liga och historiska förklaringar. De elva avslutande kartorna förtjänar ett sär-skilt omnämnande för sin tydlighet och färgsättning.

Svenska Folkbibeln, med sitt för-enklade men värdiga språk och sitt rika förråd av pedagogiska hjälpmedel, fyll-ler ett stort behov i svensk kristenhet och i enskildas och gruppers bibelstu-dium.

För de yngsta föreligger en mycket tilltalande bok, 99 bibelberättelser av Juliet David, i översättning av Cecilia Kärnbo, och med utsökta, barnvänliga illustrationer av Elina Ellis (Bornelings förlag). 53 berättelser är hämtade från Gamla testamentet, resten från Nya testamentet, från skapelsen och ur-historien till Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd. Texten följer Bibelns framställning, utan avvikelser, hela tiden med hänsyn till de yngstas fatt-ningsförmåga och sätt att tänka. Boken är full av episoder som är ägnade att väcka barnens intresse och uppliva deras fantasi.

Människor i olika åldrar, med skiftande vana vid Bibeln, har mycket att hämta i Steg för steg genom

Gamla testamentet av journalisten och nyhetsgrafikern Jonas Dagson (3:e utökade upplagan, XP Media, i samar-bete med Bibeln idag och Vandra ge-nom Bibeln). Författaren har ägnat stort engagemang åt Bibeln och utfor-

mat originella och mycket användbara bibelstudiemetoder. Han har arbetat utifrån en helhetsbild av Bibeln för att se var de enskilda verserna hör hemma, som när man lägger pussel. Han har arbetat med Bibeln på samma sätt som han som journalist arbetar med nyhetsmaterial. Resultatet har blivit en ”pusselkartong” till stor hjälp i bibelstudiet och i undervisningen om Bibeln. Författaren går igenom bok för bok och person för person och ger pe-dagogiskt utformade översikter, tids-linjer och kartor. Ett värdefullt inslag är de stora introducerande teckningar-na av tecknaren Anders Parsmo vilken är värd ett särskilt erkännande för sin medverkan.

Boken ger läsaren en förnyad syn på de gammaltestamentliga skrifternas innehåll och budskap och ger en mång-fald aspekter på deras innebörd och relationer till varandra. Den gör det lätt att följa den historiska och religiösa utvecklingen i Israel och dess grann-länder. Intressanta personer, både män och kvinnor, och orter uppmärksam-mas på ett levande sätt. Det är fascine-rande att bläddra i boken och låta sin-net fångas av nya perspektiv och infall-svinklar.

En bibelbok som blivit föremål för olika tolkningar är Jesajaboken. En stor händelse är en kommentar till denna bok, med titeln Jesajas skriftrulle, av docenten i Gamla testamentets exege-tik och författaren Seth Erlandsson (XP Media). Författarens övertygelse om bokens enhet präglar framställningen. Alltsedan arbetet med doktorsavhand-lingen ”The Burden of Babylon” (om Jes. 13-14, utgiven 1970) har han arbe-tat med Jesajaboken. I sitt förord be-klagar han att Jesajas bok blivit så misshandlad av forskningen.

I inledningen dateras Jesajas kallelse

i Jerusalem till ca 740 f.Kr.; enligt ut-ombibliska källor led han martyrdöden ca 680 f.Kr. Han var verksam i Sydri-ket, Juda rike, men har även utsagor om Nordriket, Israels rike. Författaren nämner att Jesajaboken uppfattas som en enhet både i Qumranförsamlingen och i Nya testamentet där det enligt Nestle-utgåvan förekommer 346 citat från och anspelningar på denna profet-bok. Jesajaboken innehåller flera för kristen tro centrala ställen om Messias, hans födelse, gärning, lidande och död.

Författaren skildrar och bemöter bibelkritikens uppdelning av Jesajabo-ken i tre huvuddelar: Protojesaja (kap. 1-39), Deuterojesaja (kap. 40-55) och Tritojesaja (kap. 56-66). Flera gammal-testamentliga exegeter har gått längre och styckat upp boken i en mängd av-snitt med olika ursprung. Man har använt olika kriterier, det idéhisto-riska, det historiska och det språkliga, men inte tagit den föreliggande kano-niska texten på allvar. Erlandsson framhåller kompositionens enhetlighet och förkunnelsens samstämmighet. Han betonar följande karaktäristiska kännetecken för Jesaja: språket, bilder och liknelser, Messiasprofetiorna samt skillnaden mellan HERREN och män-niskorna och deras avgudar. Erlands-son uttrycker förvåning över att kon-servativa exegeter, som hävdar Jesajas författarskap till hela boken, accepterar tolkningen att Jes. 41:2ff handlar om perserkungen Koresh eller Kyros (som levde på 500-talet f.Kr.). I stället menar Erlandsson att det rör sig om den assy-riske kungen Sanherib som, till skill-nad från Koresh, hörde till Juda rikes värsta fiender. (Jämför dock Svenska Folkbibelns hänvisning vid Jes. 41:2 till 45:1.)

Såväl historiskt som teologiskt är Seth Erlandssons kommentar till Je-sajaboken klar och övertygande. Den ger intressanta inblickar i historia och politik i såväl de israelitiska rikena som stormakterna Assyrien och Egypten och angränsande länder. Teologiskt är den till stort gagn för studier i både Gamla och Nya testamentet.

● LÄSTIPS FÖR JULEN OCH DET NYA ÅRET 10

David Termén

11

Ljus för livsresan

Guds ord är det främsta ljuset på vår livsresa (Ps. 119:105). Här ska present-eras olika hjälpmedel i bokform som kan ge oss exempel och vägledning.

Nytt ljus över skapelsen är titeln på en skrift av rektorn för Försam-lingsfakulteten i Göteborg, Torbjörn Johansson, med underrubriken ”En kristen förståelse av natu-ren” (Församlingsfakultetens små-skrifter nr 2). Enligt författarens inled-ning sätter budskapet om Guds rike allt i ett nytt ljus, vilket också gäller skapelsen. ”Den blir mindre, därför att den inte längre är allt. Den blir större, därför att den inte är en slump utan ett verk av Gud.” Övriga avsnitt har rubri-kerna: Förundran inför naturen, Skap-elsen i den kristna tron, Skapelsen och språket, En god skapelse, Skapelsen och lovsången, Guds tilltal genom två böcker, Skapelsen och lagen, Skapelsen och insikt om synd, Skapelsens djupa skada, Kristus som nyckeln till natu-rens bok, En multimedial förkunnelse.

Till skillnad från många som, påver-kade av evolutionsläran, placerar språ-ket sist i utvecklingen, kommer det, i ett bibliskt perspektiv, först, före allt annat. Kristus kallas till och med Or-det, Logos. Människan får genom språ-ket en relation till Gud, och hon får veta sin plats i skapelsen. Guds tilltal genom skapelsens förkunnelse är ett uttryck för Guds allmänna uppenba-relse, medan hans ord (bevarat i Skriften) markerar hans särskilda up-

penbarelse. Dessa två förenas i såväl 1 Mos. 1-2 som Ps. 19. Genom sina många aspekter på ämnet ger denna skrift mycket att tänka över och för-djupa sig i. Framställningen är enkel och klar, och skriften lämpar sig väl för kyrkornas bokbord och kristna boklåd-or samt för studier enskilt och tillsam-mans med andra.

Psykologen och psykoterapeuten, fil. dr. Patricia Tudor-Sandahl, som föddes 1940 i Manchester i norra Eng-land, kom till Sverige 1964, gifte sig här och har därmed blivit kvar i vårt land. Hon behärskar svenska språket till fulländning och har blivit mycket upp-skattad som författare och föreläsare. I boken Din egen väg, vars texter är hämtade från hennes bok ”En given väg” (2005), förmedlar hon väckande och inspirerande tankar om livet ur olika aspekter (Libris förlag). Hon skildrar också sin egen väg till en per-sonlig kristen tro om vilken man kan läsa mer i en utförlig självbiografi, ”Ett himla liv” (1996; senare pocketutgåva). Författarens intresse för språket och orden visar sig gång på gång i hennes förklaringar och tillämpningar av olika ord och begrepp utifrån deras ur-sprungliga innebörd. Några exempel: kall, kallelse s. 19, lyda/obey s. 44, ande/spirit s. 64, mild s. 82, meditera s. 99, kurage s. 114, resa/travel s. 115). Hennes reflexioner kring de engelska orden sound och noise (s. 105) är tänk-värda. Författaren återkommer ofta till kallelsen och dess samband med vårt arbete och vanliga liv.

Författaren framhåller Guds när-varo som fundamentet för sitt liv och fortsätter: ”Tro och liv hör samman. Viktigare än att förkunna sin tro är att

leva i den” (s. 93). Andra tänkvärda citat: ”Då andlighet förvisas och Gud sätts på undantag förlorar vi förmågan att förundras” (s. 64); ”Inre trygghet och varaktig lycka kan inte finnas så länge vi lider andlig nöd. Utan en frisk och levande själ kan en människa ald-rig bli hel” (s. 67). Det första avsnittet ”Att ta sin längtan på allvar” (jfr nästa bok) leder genom den fortsatta fram-ställningen på ett följdriktigt sätt fram till de sista avsnitten ”Ett förhållnings-sätt till livet” och ”Kallad att vara sig själv”.

Patricia Tudor-Sandahl har funnit en stil som tar läsaren på allvar och inbjuder honom/henne till en person-lig upptäcktsresa. Den som med efter-tanke tar till sig bokens innehåll lär sig förstå sig själv bättre för att finna sin väg till mening och sammanhang. För-fattarens beläsenhet inom skilda områ-den berikar framställningen. Det gäller också bokens vackra bilder i form av Mats Olofssons akvareller och Magnus Aronsons foton.

”Det finns kraft och energi i läng-tan”, skriver Patricia Tudor-Sandahl i förordet till sin bok Längtan visar

vägen, med underrubriken ”365 texter för din inre hälsa” (Libris). Hon citerar Ps. 38:10a så: ”Hela min längtan ligger öppen för dig”. Författaren beskriver den som ”den ordlösa längtan efter att återvända hem till det sannaste hos oss själva och till Gud.” Det rör sig i själva verket om 366 texter, eftersom det finns en text även för den 29 februari, som endast förekommer under skottår, vilket alltså gäller 2016.

Varje månad har fått ett övergri-pande tema, med en längre inledning, i följande ordning: Förundran, Stillhet,

12 ● LÄSTIPS FÖR JULEN OCH DET NYA ÅRET

13

Glädje, Mening, Mod, Självaktning, Gemenskap, Val, Mognad, Andlighet, Tro, Hopp. Längtan ligger till grund för hela boken; ordet finns i följande rubri-ker: ”Vår djupa längtan” (efter förlå-telse, 6 september), ”Längtan efter nå-got mer” (andlighet, 1 oktober), ”Hemlängtan” (15 november). Från den senare texten citerar jag: ”I hela mitt hjärta känner jag att det finns en Gud som vill oss väl. I nattens mörker framstår detta som en självklarhet.” Även om det inte är ett tema för en hel månad, återkommer författaren ofta till begreppet ”kärlek”: 11 maj (”Verklig kärlek”), 30 juni (”Kärlek är ett verb”), 14 juli (”Kärlek i prakti-ken”), 15 augusti (”Ge kärleken en rim-lig chans”), 20 september (”Kärlekens droppar”) och 30 november (”Ge kärle-ken plats”). Några citat: ”Den som i kärlekens namn gör sig helt beroende av en annan för sin lycka är inne på en farlig väg. Nästa steg är att ställa orim-liga krav”; ”Kärlek kräver övning … Varje dag är sprängfylld av tillfällen”; ”En av kristendomens grundpelare, att älska sin nästa som sig själv, är enklare i teorin än i praktiken”; ”Vi kan bli bättre på att älska. Jag tror på Gud. En Gud som vill oss väl. En Gud som är kärlek.”

Att följa Patricia Tudor-Sandahls tankar under ett år är en träning i att känna igen och bejaka sin längtan, att finna livets mening i en högre verklig-het, att leva i kärlek till Gud och vår nästa och att låta hoppet och framtids-tron lysa vår livsväg. ”Hoppet är centralt i den kristna tron, personifie-rat genom Jesus och det hopp som han väckte hos oss genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse” (s. 260). Förfat-

taren förenar sina psykologiska och andra kunskaper med sin kristna tro. Genom sin både jordnära och upp-lyftande framställning ger författaren läsaren nya perspektiv på vår jordiska verklighet insatt i ett högre samman-hang. ”Hymn till Livet” av Moder Te-resa som avslutar boken ger en ut-märkt sammanfattning av dess syfte och budskap.

Prästen och författaren Hans-Erik Lindström, förnyare av diakonin och pilgrimsmotivet, är känd genom sina tidigare pilgrims- och vandringsböcker och genom det av honom 1997 grun-dade Pilgrimscentrum i Vadstena. I sin senaste bok, Pilgrimens sju nyck-

elord, med underrubriken ”Inspiration för din livsresa” (Libris) har han för-djupat presentationen av nyckelorden: Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmers-löshet, Långsamhet, Andlighet och Delande. Han behandlar de sju ordens både yttre och inre sida. Varje avsnitt avslutas med korta texter att läsas på vandring eller hemma: ett bibelställe, en bön, en psalmvers, en reflexion och ett ord på vägen. Bokens uppskattande förord är skrivet av förre biskopen i Linköpings stift, Martin Lönnebo.

Lindström har i sitt eget liv och i fråga om pilgrimstanken inspirerats av den helige Franciskus, ”Guds lille fat-tige”, som ofta var på vandring, i nära kontakt med naturen och dess levande varelser. Franciskus´ exempel har varit vägledande för Pilgrimscentrums liv och verksamhet. De sju nyckelorden passar mycket väl in på Franciskus´ tro och livshållning. Utifrån sin läsning av Carl Fredrik Engelstads bok ”Frans av Assisi - trubadur och helgon” har Lindström skrivit om de sju orden ur

ett franciskanskt perspektiv, med bely-sande glimtar från Franciskus´ liv, ett fruktbart sätt att ge läsaren en förstå-else av honom som föredöme och in-spiratör. Varje sådant avsnitt inleds med ett stycke från nämnda bok.

I bokens avslutande avsnitt ger för-fattaren ett personligt perspektiv på pilgrimens sju nyckelord. En tidig gudsupplevelse i Dala Järna fick honom att förstå människans identitet (ID) som sambandet mellan det inre livets fördjupning (I) och det yttre, diakonala ansvaret för människor i samhället (D). Lindström berättar vad nyckelor-den betytt i hans eget liv. Enligt honom formade livet de sju orden under en pilgrimsvandring i Linköpings stift 1997. I och med Pilgrimscentrums till-komst samma år började man tillämpa dem som ett sätt att tolka nutidsmän-niskans längtan efter sin ”pilgrimssjäl”. Bokens bestående och djupaste värde ligger i att pilgrimens nyckelord ger inspiration för livsresan, oavsett om man i fysisk mening kan vandra långt eller inte. Därtill har Hans-Erik Lind-ström gett oss en utmärkt handbok genom sin på en gång enkla och djuplodande framställning. Anneli Frisks illustrationer och Fotoakutens foton lättar upp läsningen.

David Termén

1. jul 2. äpplen 3. lysa 4. Jesus 5. vita 6. blå

7. änglar 8. hjärta 9. flaggor 10. ljusen 11. julgranen 12. stjärna

Rätt svar till korsordet på s. 18:

Vår Föräldrapristagare 2015 Cilla Stjernberg har skrivit om just detta på hemsidan ”Kristen Förälder". Varsågod och känn er stärkta i att uppmuntra barnen till ett liv med Herren.

Förmedla tron till barnen

Det bästa du kan ge dina barn i livet är den kristna tron. Då ger du dem en trygghet som är oslagbar jämfört med allt annat. De behöver få veta vem som skapat dem och världen vi lever i.

Förmedla en tro som ger dem styrka och tröst i svåra situationer. Hjälp dem att inte bli bittra på Gud utan istället ta hjälp av honom när de möter svårig-heter. Var ärlig med att livet inte alltid är enkelt.

Men låt dem även få veta vilket gläd-jerikt liv de kan få uppleva genom Guds kärlek och nåd. Visa vilken för-mån det att tillhöra en församling. Ge dem kunskap om den fantastiska evig-heten, att vi får mötas i himlen när livet här tar slut. Dela med dig av det som du tycker är det viktigaste med den kristna tron till dina barn.

Tips för att förmedla tron till barnen:

1. Gå till kyrkan regelbundet

Det kan vara jobbigt att stå i tamburen i kyrkan med en skrikande bebis på armen och en två-åring som springer omkring. Men det kommer garanterat att sätta spår i barnen att det är en ru-tin att gå till kyrkan. Även fast ni inte

kan sitta still och ta del av predikan under vissa perioder i livet så är det viktigt att finnas med i den kristna gemenskapen i församlingen för att göra den till en naturlig del i livet. Bar-nen påverkas mycket redan när de är riktigt små.

Om något hindrar de lite större bar-nen från att vilja gå till kyrkan som till exempel för lite kompisar, ingen kör och så vidare. Överväg då om ni kan påverka er församling eller samarbeta med församlingar i närheten. Om det inte går kanske ni bör fundera på att byta församling. Bättre att du får bar-nen att tillhöra en församling med hjälp av ett byte än att de inte går till kyrkan alls.

Övning: Skriv ned svaret på följande frågor:

Vad får dig att vilja gå till kyrkan? Varför är det så värdefullt att ha en

tro, kristna grundvärderingar och en församling med sig genom livet?

Vilka knep är bra att ta till om barnet inte vill gå till kyrkan?

2. Be

Träna barnet på att be mer än ”Fader vår” och ”Gud som haver”. Låt barnet få nämna sina böneämnen och upp-muntra honom/henne att be fritt som när han/hon talar till en vän. Be innan ni skiljs åt på morgonen, i bilen och vid matbordet. Låt bönen bli en naturlig del av vardagen så att ni inte endast ber vid sängkanten på kvällen. Prata

även om varför vi inte alltid får böne-svar som vi önskar. Förbered barnen på att verkligheten som kristen inte alltid är enkel. Prata om till exempel mobbning, att inte trivas i sin försam-ling, besvikelser i livet, sjukdom och att personer som vi älskar dör. Resonera kring hur vi som kristna kan hantera dessa frågor. Poängtera att det är helt okej att vara ledsen och arg som kris-ten. Gud tål det. Men försök framför allt lära barnen att inte bli bittra på Gud. Det tjänar ingenting till att lämna vår tro när vi möter svårigheter. Hjälp dem istället att lära sig vandra tillsam-mans med Gud genom svårigheterna. Det kan vara svårt att svara på frågor om ondskan i världen och varför vi inte alltid får bönesvar som vi önskar. Låt barnen förstå att det inte alltid finns enkla svar. ”Hans tankar är så mycket högre än våra.”

Övning: Skriv ned tre tips på kreativ bön som inte sker vid sängen på kväl-len, till exempel böneburk på köksbor-det, toabok, be i bilen och så vidare.

3. Läs Bibeln

Ägna mycket tid till att läsa Bibeln. Visa ditt barn hur den är upplagd och vilka böcker som kan vara enklast att börja med. Träna ditt barn i att hitta favoritbibelställen som passar vid olika tillfällen. Prata om hur texterna kan påverka oss idag.

Övning: Vad i Bibeln vill du förmedla till dina barn?

● FÖRÄLDRANÄTVERKET EUNIKE 14

Kära vänner! Tillsammans är vi starka och vi måste hålla ihop och stötta varandra i Eunikes vision – att alla barn genom sina föräldrar ska få ta del av den kristna trons grund, värderingar och liv. Jag arbetar med barn i Svenska kyrkan och får en del kritik av män-niskor som inte tror på Jesus Kristus. De säger att jag inte får påverka barnen för mycket utan att mitt uppdrag bara ska vara att presentera den kristna tron för barnen. Visst har de rätt i att jag ska presentera den kristna tron men jag skulle aldrig bed-riva ett "halvljummet" arbete. Min tro är inte lagom, jag lever varje dag, varje ögonblick med min tro, den är på riktigt och barn är på riktigt! Så sanningen är att jag påverkar och uppmuntrar barnen så mycket som jag bara kan genom att berätta om den kristna tron. Vi som är kristna har samma rätt att påverka barnen med det som vi tror på som allt annat i världen som barnen får ta del av. Vårt uppdrag har vi fått av Jesus Kristus – att missionera! Däremot så är jag väl medveten om att jag ald-rig kan tvinga någon, varken vuxen eller barn till tro – det ligger hos Herren och i deras eget hjärta. Skriv gärna till oss och dela med dig om hur just du gör och känner inför detta – det kan vara värdefullt för någon annan!

Herrens Frid

Petra Pettersson

Verksamhetsledare

4. Fyll hemmet med kris-

ten media

Barn påverkas mycket av tidningar, böcker, cd-skivor och filmer så välj de kristna alternativen. Det finns gott om dem.

Övning: Vilken sorts kris-ten media passar ditt/dina barn bäst? TV/video/böcker. Vet du var du får tag på dessa?

5. Tänk på vad du säger

om församlingen

Tala gott om församlingen om du vill inspirera ditt barn till att vilja gå dit. Al-ternativt att du berättar hur ni hittar lösningar på olika problem i er församling. Även mycket små barn på-verkas av hur deras föräld-rar talar om församlingen. Tänk på vad du säger och vilken bild du vill förmedla av Guds hus till ditt barn.

Övning: Vilken bild av församlingen vill du för-medla till dina barn?

6. Gör roliga saker till-

sammans

Det kan vara svårt att för-medla tron till ditt barn om ni inte har en bra relation för övrigt. Ta mycket tid till att göra roliga saker tillsam-mans med ditt barn, även sådant som inte är direkt relaterat till församlingen. Det handlar om att ge och ta. Om du ber ditt barn att följa med dig till kyrkan så låt även barnet önska något som hon/han vill att du ska följa med på/till.

7. Håll ut

Känn dig inte misslyckad om du inte ser resultat när det gäller dina barn och tron. Var uthållig, det kan hända mycket under livets resa. Samtala gärna med någon som du har förtro-ende för om du vill ha stöd. Det är viktigt med förbön

för dina barn både från dig själv och från andra.

8. Evangelisera

Bjud med vänner, grannar och släktingar som inte är troende till kyrkan. Det vi-sar ditt barn att du är stolt över församlingen och visar på vikten av att dela med sig av sin tro.

9. Ställ frågor till ditt

barn om tron

Fråga: Varför tror vi på Gud? Vad är det viktigaste med tron? Varför vill vi att flera ska tro på Gud? Hur kan vi lära känna Gud bättre? Träna barnen på att själva förstå vad tron inne-bär för dem.

Övning: Ställ dessa frågor till dina barn när du kom-mer hem: Varför tror du på Gud? Vad är det viktigaste med tron? Varför vill du att flera ska tro på Gud? Hur kan vi lära känna Gud bättre? Varför är vi med i en församling?

10. ”Barn gör inte som

du säger utan som du

gör”

Det viktigaste är inte vad du säger om tron utan att du visar barnet genom ditt vardagliga liv hur du önskar att han/hon ska leva som kristen. Tron är det bästa du kan ge dina barn.

15

Cilla Stjernberg

L agom till Stockholm Pride lanserade Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening en lathund för norm-kritiskt arbetssätt med titeln ”Det öppna klassrummet”. Det är en kortfattad skrift med teori och metodövningar, som enligt förordet syftar till att motverka kränkningar och diskriminering i skolans värld. ”För att uppnå detta måste vi alla granska det bemötande vi har gentemot varandra, vilka som automatiskt inkluderas och vilka som benämns som avvikande och ’de andra’. … Det handlar dels om att syna heteronormen, men också andra normer, såsom vithetsnormen, funktionsnormer, sexualitetsnormer, könsnormer och utseendenormer.” I ett senare avsnitt förtydligar man: ”det är dessa normer, normer som skapar avvikare, som normkritiken fokuse-rar på; som normkritiken vill synliggöra, granska, pro-blematisera och förändra.”

Motiven bakom lathunden är säkerligen goda, men redan här menar jag ändå att en felaktig premiss lanse-ras. Att benämna något som avvikande eller annorlunda kan nämligen inte vara detsamma som att vare sig kränka eller diskriminera. Eller, för att vara ännu mer konkret: Att påpeka att det endast är en liten del av be-folkningen som identifierar sig som hbtq, och därmed avviker från majoriteten, behöver inte ses som något ställningstagande i sig. Problem uppstår först den dag då vi utsätter dessa grupper för en omotiverad form av sär-behandling.

Ännu mer problematiskt blir det dock när man senare i lathunden kommer till ”Fem tips för att arbeta normkri-tiskt”. Som nummer ett på listan återfinns rubriken ”Förutsätt inte kön och sexualitet – tala könsneutralt”. Här får man som lärare rådet att aldrig tilltala en grupp individer utifrån sitt ”tilldelade kön”, till exempel genom uttryck som ”grabbar” och ”tjejer”. Inte heller får man tala om elevernas ”mammor och pappor”; i stället före-slås uttryck som ”vårdnadshavare” och ”vuxna”.

Många UNT-läsare minns säkert vårens reportage från Grillska gymnasiet i Uppsala, där liknande råd förmedla-des i samband med att skolan som Sveriges första gym-nasium skulle ansöka om HBT-certifiering av RFSL. Pro-blemet med denna typ av förslag är dock flerfaldigt.

För det första innebär de att begrepp som för en klar majoritet ter sig både naturliga och motiverade måste undvikas på grund av en minoritets önskemål, trots att de i sig varken kan beskrivas som kränkande eller diskri-minerande. Det är ju inte ”kränkande” att identifieras

När minoriteten tar majoriteten som gisslan

● DEBATT

Artikeln fortsätter på sid. 17

16 ● LÄSTIPS FÖR JULEN OCH DET NYA ÅRET

E n jämförelse mellan kristen tro och andra trosformer kan få den att framstå i sin klarhet. I skriften Buddha

eller Kristus (XP Media) skildras Ös-terlandets inflytande i samhälle och kyrka på ett klargörande sätt av bibel-läraren och föreläsaren Gertrud Stor-sjö, som varit verksam i Frälsningsar-mén och mest i Slaviska missionen (nuvarande Ljus i öster). Under sina resor i Fjärran Östern och Sydostasien har hon studerat buddhism och hindu-ism på nära håll. Efter förord av pastor Linda Bergling och legitimerad psyko-log Helena Bingham följer författarens eget förord där hon säger sig vilja visa vad buddhistisk och hinduisk andlig-het egentligen är, vad den leder till och vilka konsekvenser detta får i männi-skors liv. Hon frågar: ”Vad vet egentli-gen förespråkarna för mindfulness, yoga och liknande andliga tekniker om asiatisk och buddhistisk andlighet?” Hon vill också lyfta fram Guds ords undervisning om hans omsorg om oss människor i livets alla skeden.

Skriften skildrar buddhismens olika grenar, med huvudriktningarna Mahayana och Theravada, den sist-nämnda mest lik Buddhas ursprung-liga lära. Enligt buddhistisk världsupp-fattning består såväl makrokosmos (universum) som mikrokosmos (människan) av materia, vatten, eld, luft och eter (skiss s. 47); detta har sitt ursprung i ett kosmiskt fall från det gudomliga. Ta sig upp igen från det materiella till det gudomliga kan män-niskan bland annat genom yoga. Ge-nom mindfulnessmeditation kan män-niskan hitta ”buddhanaturen” inom sig och bli en ”buddha” eller inse att man redan är det.

Buddhistisk mission i västvärlden har varit framgångsrik bland annat genom att filosofiskt och pseudoveten-skapligt påverka den vetenskapliga världen. Buddhistisk meditation med dess många metoder och tekniker för att utveckla till exempel mindfulness går ofta ut på att nå ”upplysning” om att jaget inte finns och om alltings tom-het. Människan själv bortförklaras med att de fem skandhas – kroppen, viljan, känslorna, uppfattningen och med-

vetandet – inte är det-samma som en männi-ska. Det handlar om att stänga av tankeverksam-heten. Enligt zenbuddh-istisk filosofi ska också mindfulnessmeditation-en medföra tomhet i sinnet. Buddhistisk meditation och andlighet leder enligt Gertrud Storsjö inte till andlig utveckling utan till and-lig och intellektuell avveckling. I ett kapitel skildras riskerna med mindful-nessmeditation, i ett annat mindful-ness och de existentiella frågorna.

Yoga går ut på att komma in i ett förändrat medvetandetillstånd och att upptäcka en slumrande kraft i krop-pen, den så kallade kundalinikraften (en symbol för livskraften som repre-senteras av sexualiteten). Som tekniker används självdisciplin, speciella kroppsställningar och andningsöv-ningar. Den inledande ”solhälsningen” är en tillbedjan av en hinduisk solgud. Enligt framlidne professorn Johannes Aagaard i Aarhus finns det inga ne-utrala tekniker i yoga. Författaren be-skriver yoga och dess olika former in-gående (se bland annat skiss med för-klaringar på s. 92-94). Beaktansvärt är kapitlet ”Kristen yoga?”.

New Age-rörelsen ägnas ett eget kapitel, med utgångspunkt från grun-daren, den teosofi- och antroposofipå-verkade Alice Ann Baily från England och hennes skrifter, enligt henne själv dikterade av hennes andlige guide, en demonisk varelse vid namn Djwal Kuhl. Inom rörelsen har skett en om-tolkning av tron på Jesus Kristus och treenigheten, och där finns en med-veten plan för hur man ska bryta ner kristna värderingar i samhället.

Gertrud Storsjö har inte nöjt sig med att skildra de österländska idéerna och metoderna utan har samtidigt gett läsaren en undervisning i kristen tro, som en kontrast till buddhism och hinduism: om världens och männi-skans ursprung, gudstron (i kontrast till panteism och panenteism), gemen-skap, lidande, synd, den kristna trons unika karaktär (i motsats till den relig-ionsblandning som främjas av yoga och kontemplation), barnslig tro (kontra andlig teknik), befrielse från

falsk andlighet, förlåtelse och helande. I grunden är människan i buddhismen sin egen frälsare, medan kristen tro är grundad på Jesu Kristi försoningsverk.

Metoder som ter sig neutrala och ofarliga i västerländsk utformning kan visa sig ha en innebörd som är främ-mande för kristen tro och livsföring. För kristnas personliga orientering i en religiöst förvirrad tid och i kristna ge-menskapers bibliotek och studiegrup-per bör Gertrud Storsjös bok kunna tjäna som en oumbärlig handbok. Hen-nes framställning är klar och överty-gande och bygger på djup kunskap om och förståelse för ämnet.

Till sist ska här presenteras en bok om trons betydelse för tjugo komposi-törers andliga resa, med den svenska titeln Bach, Gud och Beethoven, av kompositören, dirigenten, musikfors-karen och musikläraren Patrick Kava-naugh (Gloria förlag). Boken är över-satt av Ewa Edén-Modén. I slutet av boken presenteras författaren närmare. Han föddes 1954 i Nashville i Tennes-see och har skrivit fyra böcker. Kava-naugh har avlagt en musikdirektörsex-amen, en licentiatexamen i musik och en filosofie doktorsgrad i musikhisto-ria. Han har lämnat ett stort bidrag inom musikvetenskap, musikteori och dirigering. Som kompositör har han hittills fått arton kompositioner publi-cerade. Kavanaugh arbetar numera på heltid som ordförande i Christian Per-forming Artists Fellowship (CPAF) och bor utanför Washington med hustrun Barbara och parets fyra barn.

De behandlade tonsättarna är, föru-tom de i titeln nämnda: G. F. Händel, F. J. Haydn, W. A. Mozart, F. P. Schu-bert, F. Mendelssohn, Fr. Chopin, F. Liszt, R. Wagner, Ch. Gounod, C. Franck, A. Bruckner, J. Brahms, A. Dvorak, E. Elgar, R. V. Williams, Ch. Ives, I. Stravinskij och O. Messiaen. Avsnitten om de tjugo kompositörerna innehåller många belysande, ofta obe-aktade, detaljer från deras liv och verk-samhet. De hör hemma i olika kristna, både katolska och protestantiska, trad-itioner. Några av dem hade intressanta relationer till varandra. Framställning-en präglas av författarens engagemang, ja, entusiasm, för ämnet. Boken är en stor tillgång för alla vänner av denna

17

typ av musik. Inledningen till den svenska utgåvan av kompositören, kyr-komusikern och körledaren Carl Mi-chael Bergerheim börjar med ett om-döme om boken som ”en av de allra viktigaste och mest fascinerande böck-er jag någonsin läst om musik och and-lighet.” Han fortsätter: ”Den har beri-kat mig oerhört som musikälskare och även som professionell musikutövare.” Författaren betonar i sitt förord att de behandlade kompositörerna, trots svåra omständigheter och mänskliga brister, ägde en uppriktig tro. Hans syfte med boken är att lyfta fram denna ofta försummade aspekt av deras liv. Boken har vuxit fram ur författarens erfarenheter som ordförande i CPAF (se ovan). Mycket av materialet är framförallt hämtat ur kompositörernas brevväxling och skrifter samt vänners och släktingars minnesbilder.

Varje avsnitt avslutas med författa-rens personliga tankar kring en särskilt framträdande egenskap hos resp. ton-sättare samt en ruta med exempel från kompositörens musikaliska verk, sär-skilt värda att lyssna på.

Anmärkning: Här vill jag påtala något som aldrig hänt mig förr som recensent och som måste vara extremt ovanligt: att det inte finns några förklaringar till not-markeringarna i bokens olika kapitel och att det också saknas en förteck-ning över källor och litteratur. I stället hänvisas till den engelskspråkiga utgå-van, i insprängda parenteser i förordet, utan att vare sig det amerikanska förla-get eller originalutgåvans tryckår anges. Det svenska förlaget kan inte förvänta sig att de som köpt eller lånat den svenska utgåvan ska leta fram den engelskspråkiga utgåvan. Recensenter och andra intresserade har rätt att också i en översättning få nämnda dokumentation. Förlaget bör därför tillhandahålla notförklaringar och litte-raturförteckning för alla som begär dem.

Avslutning: I sitt efterord samman-fattar författaren vad som utmärkte dem han skildrat i sin bok: ”Dessa ton-sättare ägde en personlig tro på en kär-

leksfull Gud som skänkte mening åt deras liv. De bejakade att deras begåv-ning var en gåva från Gud och be-stämde sig för att göra det mesta möj-liga av den … deras tro på Gud hjälpte dem att hålla ut trots allt och att skapa mästerverk som fått berika många ge-nerationer. Förståelsen för deras tro fördjupar vår uppskattning av deras musik och manar oss än en gång till personligt gensvar.” Efterordet börjar med att framhålla att biografins syfte inte bara är att informera utan också att inspirera, och det slutar med ett vittnesbörd och en förhoppning: ”Deras (det vill säga, de behandlade tonsättarnas) tro har inspirerat mig i min tro och förhoppningsvis även dig i din.” Kavanaughs framställning är både informativ och inspirerande och fyller läsarna med tacksamhet. Den fördjupar deras upplevelse när de i fortsättningen lyssnar på dessa kompo-sitörers verk. Förlaget är värt ett stort tack för sin utgivning av Kavanaughs högintressanta bok. Det kanske kom-mer fler?

David Termén

med sitt tilldelade kön. Ett sådant omdöme kan bara vara motiverat om man har underrättat läraren om att man på goda grunder bör kallas för något annat, och denna önskan ignoreras.

För det andra innebär lathundens råd att man osynliggör det som de be-grepp man vänder sig emot står för. Det kan ju faktiskt vara så att det ligger i majo-ritetens intresse att elever-nas ”vuxna” därhemma får kallas för just ”föräldrar”. Liksom att man trivs bra med att tillhöra gruppen ”grabbar” eller ”tjejer”, och därför inte vill att denna typ av könsgränser ska bli ut-suddade. Vad får det för konsekvenser för den unga generationen som helhet när det biologiska könet inte

betraktas som en legitim kategori? Det största beho-vet för majoriteten av våra unga ”grabbar” och ”tjejer” är väl ändå att naturligt få mogna in i sin biologiska könsidentitet, inte att få den nedbruten!

Med detta vill jag inte säga att vi inte ska låtsas om att det finns individer vars könsidentitet eller köns-uttryck går på tvärs med majoriteten av samma bio-logiska kön. Problemet upp-står i stället när en minoritet på detta sätt tillåts ta majo-riteten som ”gisslan” – när alla andra måste dansa efter minoritetens pipa och när uttryck som inte omedelbart inkluderar alla tänkbara livssituationer betraktas som diskriminerande. För mig är detta inte ett uttryck

för tolerans, utan för likrikt-ning. Tolerans förutsätter nämligen just att människor får vara olika (i meningen: tillhöra olika kategorier) medan ovanstående riktlin-jer försöker fösa in alla människor under samma paraply – nämligen könsne-utralitet. Därtill spetsat med en rejäl dos social ingenjörs-konst, eftersom förslagen som lanseras innebär att språket som helhet behöver avkönas.

Slutligen kan man fråga sig vem som har bestämt att just hbtq-frågorna ska vara den lins genom vilken allt annat i skolans värld ska brytas. Särskilt intressant är att man ingenstans i häftet berör fenomenet plastmam-mor och plastpappor, trots att barn från skilsmässohem

borde vara självklara att hänvisa till i diskussionen om hur de hemmavarande vuxna ska benämnas. I stäl-let är det den sexuella iden-titeten som står i fokus, och det är svårt att inte se detta som ett uttryck för den översexualisering som i vår tid har kommit att prägla samhället i stort. Allt ska tolkas och läsas av utifrån de frågor som hänger sam-man med vår sexuella iden-titet – och alla ska dansa efter hbtq-rörelsens pipa. Är detta verkligen rimligt?

Olof Edsinger

Lärare och vice ordförande i Nätverket för samlevnad och

sexualitet (NfS)

Fotnot: Artikeln var först publicerad i UNT, Upsala nya

tidning 2015-08-31

● DEBATT FORTSÄTTNING FRÅN SID 15

18 ● BARNPYSSEL FRÅN DROPPEN

RKF i etern ...

Hör Du till dem som brukar lyssna på ”Människor och tro” i radion? I höst, 29 oktober, medverkade RKF:s Magdalena Johnsén i ett program om

friskolor. I studion fanns bland andra Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på Dagen, och Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna. En som ringde in var Magdalena Johnsén. Hon tryckte på att föräldrar ska ha rätt att föra över sin tro till sina barn och att religionsundervisning i skolan ska vara all-sidig, men att kristendom ska ägnas mer tid än andra religioner, eftersom vi tillhör den kristna kulturkretsen. En motdebattör avfärdade all religion som sagor och beskrev föräldrars påverkan som förtryck. Magdalena Johnsén hänvisade till religionsfriheten och barnkonventionen.

– Det är mycket bättre att barnen får påverkas av något gott än av något ont, underströk hon.

Lärarnätverk

Vi har startat ett kristet lärarnätverk med en blogg.

Är du lärare och medlem i Kristen Fostran är du välkommen att vara med.

Hör av dig till Margareta Johnsson via e-post: k.torp@telia.com

Plusgiro: 62 86 94-2

Bistånd utifrån kallelsen i evangeliet.

OBS Rätt svar finns längst ner på sid 13

19

Manusstopp för

nästa nummer

av kristen

fostran

1 Februari

Varmt och

innerligt tack

… för alla gåvor, minnesgåvor och kollekter som har inkommit till RKF:s verksamhet.

Vi ber om Guds rika välsignelse över var och en som på detta sätt bidrar till att stärka arbetet för barn och ungdomar i hem, skola, församling och samhälle.

Medverkande i

detta nummer:

UllaCarin Dahl Rolfö, Björlanda Olof Edsinger, Storvreta

Agnetha Häggander, Björlanda Magdalena Johnsén, Jörlanda

Stefan Karlsson, Munkedal Alf Lennquist, Bollebygd

Henrik Lindeskog, Trollhättan David Olsson, Rydaholm Hanna Petersson, Örby Petra Pettersson, Henån

Cilla Stjernberg, Huddinge David Termén, Uppsala

Riktigt God Jul … till Er alla, medlemmar, prenumeranter och övriga läsare av vår

tidning Kristen Fostran inför Julen 2015.

Även i år har vi den stora glädjen att kunna distribuera adventskalendrar och även julkort. Priset för adventskalendrarna är 40:-/st inkl. porto. Julkorten kostar 4:-/st. För beställning, ring RKF:s expedition tel. 0320-134 49 Många julhälsningar

Alf Lennquist Förbundsordförande Kalender (1)

Kalender (3)

Julkort (4)

Julkort (5)

Kalender (2)

Meddelande

från kassören

Till våra prenumeranter:

Om Ert pastorat ändrat namn eller adress, var vänliga att meddela expeditionen eller undertecknad. De flesta av gåvoprenumerationer kommer troligen att slopas nästa år, på grund av att våra ekono-miska ramar har krympt. Ändra gärna redan nu till en betald pre-numeration för 2016. Den kostar 175 kr/år.

Till våra medlemmar:

Om Du är osäker på om Du har betalat Din medlemsavgift, går det bra att kontakta mig per telefon, brev eller e-post. Vid dubbelbetal-ning (har hittills skett i ett par fall) märker jag den andra betalningen som gåva. Med vänlig hälsning Magdalena (Lena) Johnsén Kyrkebyn 28, 44465 Jörlanda Tel. 0303-52503, 0737-260802 magdalena.johnsen@gmail.com

Nummer 1

UTKOMMER

mars 2016

Posttidning

B Fel adress på tidningen? Skriv rätt adress här och sänd denna del till: Kristen Fostran, Gullbergsvägen 42, 51159 Kinna

● TILL SIST

När juldagsmorgon glimmar Ursprunglig svensk översättning av Betty Ehrenborg-Posse, 1851

1.

När juldagsmorgon glimmar,

jag vill till stallet gå,

|: där Gud i nattens timmar

re'n vilar uppå strå. :|

2.

Hur god du var som ville

till jorden komma ner!

|:Nu ej i synd jag spille

min barndoms dagar mer! :|

3.

Dig, Jesu, vi behöva,

du käre barnavän.

|: Jag vill ej mer bedröva

med synder dig igen. :|