JOENSUU, FINLAND

Av: André Sandström, Sjuksköterskeprogrammet För kontakt och info går det bra att maila: hss07052@stud.mah.se

Höstterminen 2008 åkte jag iväg i fyra veckor till Joensuu som är en liten stad med ungefär 70 000 invånare, belägen i norra Karelen i östra Finland. Joensuu är en mycket vacker stad och mina minnen därifrån är till största delen goda minnen. Jag blev väl mottagen vid flygplatsen av en finsk sjuksköterskestuderande. Boende hade jag ordnat i förväg, då de internationella koordinatorerna på universitetet i Joensuu redan under sommaren skickade ut information om diverse praktiska ting. Så här i efterhand hade jag nog ansökt om ett boende närmre det sjukhus jag skulle praktisera på. Det hade blivit en aning dyrare, men jag hade sluppit cykla 1,5 mil varje dag på en cykel jag vuxit ur för länge sedan. Men jag fick i alla fall gratis träning, speciellt med tanke på att sjukhuset och skolan låg på Joensuus högst belägna punkt. Jag kan dock garantera att jag aldrig varit på ett sjukhus med vackrare utsikt i hela mitt liv. Bildbevis finns till höger. Min första dag blev jag körd till skolan där de finska sjuksköterskestuderande läste. Väl där fick jag träffa min kontaktperson på sjuksköterskeprogrammet och de studenter som skulle ut i praktik samma period som jag skulle. Det var meningen att jag skulle göra min praktik inom gynekologi/obstetrik och pediatrik. I realiteten gjorde jag fyra veckors praktik på en pediatrisk avdelning. Detta då min kontaktperson på sjuksköterskeutbildningen i Joensuu, trots tappra försök, inte lyckades ordna någon praktikplats åt mig inom gynekologi/obstetrik. Väl hemma i Malmö fick jag dock möjlighet att ta igen detta, om än i något förkortad form, så jag anser egentligen inte att jag missade allt för mycket. Dessutom kan jag tänka mig att arbeta inom pediatrisk vård i framtiden, så jag var nöjd. I Finland räknas inte utbildningen till allmänsjuksköterska som universitetsstudier, utan mer som någon form av yrkesutbildning. Sjuksköterskeprogrammet tillhörde dock universitetet i Joensuu. I Finland varar grundutbildningen i sammanlagt tre och ett halvt år. De tre första åren är relativt lika utbildningen i Sverige. Det sista halvåret består till största del av praktik och studenterna får själva önska vilket område de vill praktisera inom. Detta kan ses lite som en inriktning till vilket område de sedan börjar arbeta inom. För att skaffa sig en specialistutbildning måste man dock läsa på universitet i mellan 1 till 1,5 år, precis som i Sverige. Minnena från min tid på den pediatriska avdelningen är enbart goda. Jag hade två handledare, en som jag pratade svenska, engelska och norska med och en som jag bara pratade engelska med. I den delen av Finland som jag var i pratade man inte så mycket svenska, så den mesta av kommunikationen skedde på engelska. Många i

personalen var ganska blyga till en början, likaså de studenter från Finland som praktiserade på samma avdelning som jag. Men efter några veckor blev de mer bekväma i att prata engelska med mig. Då kan man ju undra hur kommunikationen med patienterna gick, speciellt med tanke på att de var barn. Jag skulle vilja säga att det gick över förväntan. Jag pratade svenska, engelska och kroppsspråk med patienterna. Vissa barn började till och med prata påhittad engelska med mig. Vi kanske inte alltid förstod varandra språkligt, men jag tycker ändå att jag gavs stort ansvar i omvårdnaden av mina patienter. Mitt arbete innefattande också kommunikation med barnens föräldrar och detta skedde ibland på svenska och ibland på engelska. På sjukhuset i Joensuu tog inte sjuksköterskorna blodprov, utan det fanns speciell personal till detta. Men injektioner och kapillära prover ingick i mina arbetsuppgifter. När det var något som var oklart för mig kände jag alltid att jag kunde vända mig till någon av mina handledare eller de finska studenterna. Jag var också delaktig i läkarsamtal och egenvårdssamtal med patienter och anhöriga. Det enda jag egentligen inte kunde göra var att skriva journal, samt förstå vad som sades på överrapporteringarna. Mina handledare förklarade dock alltid för mig i efterhand. Jag fick även möjlighet att besöka andra avdelningar på sjukhuset, vara med på olika undersökningar och spendera en dag på ett enormt avlastningshem för sjuka och förståndshandikappade barn, som låg mitt ute i den kareliska skogen. Under mina veckor i Joensuu anordnades diverse aktiviteter för utbytesstudenterna som t.ex. finsk bastu och en utflykt till den vackra nationalparken Koli. Jag hann även med ett besök på den årliga Satu Mästa, som betyder ungefär ”sagor i skogen”, där jag fick möjligheten att krama en stor björn. Jag träffade trevliga utbytesstudenter och även finska studenter som jag umgicks en del med när jag var ledig. Vi grillade t.ex. vid den vackra floden Pielisjoki som rinner rakt igenom Joensuu och mynnar ut i en stor sjö. Ibland valde jag att spendera min lediga tid med mig själv och cyklade runt och tog foton på de vackra omgivningarna, hyrde en bil och körde till den ryska gränsen och badade bastu med finländare. Utöver min praktik på sjukhuset gjorde jag några tappra försök i att försöka lära mig finska på de obligatoriska lektioner som universitetet ordnade. Jag var även närvarande och delaktig i två svensklektioner med sjuksköterskestudenter. Där gjorde jag mitt bästa för att tala tydlig svenska. Jag är ändå inte säker på att de förstod allt jag sa. Jag fick även presentera Malmö som stad och Malmö Högskola. Jag var även med på några lektioner i den vanliga undervisningen, men hade lite svårt att hänga med eftersom allt var på finska, men det var trevligt ändå. Jag tänkte nu bifoga en text på engelska som jag skrev under min tid i Joensuu. Uppgiften var att skriva om hur det var att leva i en ny kultur. Min tanke är att något jag skrev när jag var mitt uppe i min praktik och mitt utbyte mer rättvist speglar mina upplevelser från tiden i Joensuu: The week before I arrived in Joensuu was kind of stressful. I had to, as always before you go away for a longer period, pack my bag, arrange some practical things and

attend to lectures at my university. The night before my flight left from Copenhagen was actually the first night I could fully relax and look forward to the fact that I was going to Joensuu. The trip from Malmö to Helsinki and then finally Joensuu took about two and half hours. It’s not that far away and many people have questioned my decision of going to Finland, both in Sweden and Finland; “of all the places I could choose from…”, they said. I have decided I could have no better answer than “why not!” I had never been in Finland prior to now and I saw this as the perfect opportunity to get to know my neighboring country at the same time as I did my practical placement at the hospital in Joensuu. The streets, the stores and groceries, the cars people drive are the same as in Sweden, but culture is so much deeper than all these materialistic things. The culture is the way people are and act and the visible and invisible language they speak. I felt welcomed in Joensuu as soon as I put my feet on Joensuu ground. My tutor picked me up at the airport and told me about what I needed to do during my first day. At first I felt a bit disorientated with the new language and the new environment. So the first night I felt tired and got a really good sleep and I woke up the morning after feeling happy and with high expectations of the day. This was the day when I was going to meet the other exchange students and their tutors. We arrived at a beautiful blue wooden house, by a beautiful lake and everybody was happy. The day was a really good experience and the highlight for me was the Finnish sauna and my quick swim in the lake. It’s actually something I am planning to “bring home” and continue to do during the winter in Sweden. Some days, of course, I have missed my home, my girlfriend and my family, especially the first weekend when I had no Internet and therefore limited connection to the surrounding world. But I have met two beautiful people with great personalities from Malawi here in Joensuu. They are also nursing students and we have so much to talk about both regarding our future profession but also about life in general. They have really made my stay easier. I guess you don’t have to travel around the globe to learn about distant countries. By going to Joensuu I have both learnt things about the Finnish culture and other cultures. This is what I love about traveling; I meet different people that will be a part of me and my memory for the rest of my life. Something I will carry with me; "All these memories. I want to print the scent of a cold September night on these papers, the scent of burning wood from saunas and fireplaces and the cold fresh air that travels through my nose. And I want to paint the reflection of the smoke from the timber factory’s chimney on the Pielisjoki River. I want to make this “story” as colourful as the shifting leaves on the trees. I want this story to be as alive as I

feel when I bike the fastest I can to the Hospital, early in the morning when a new day is born or late in the evening when the wind is singing its lullaby and the silence encircles the town of Joensuu. Since I got here, I feel more alive and with more energy than I have had in a long time." Finnish people often seem to say that they are shy and that they don’t really like speaking English. I guess the more you think and say things about yourself and the way you are, the bigger the chance it is that these things become true. I recon, by thinking like this you put up an invisible barrier that finally set limits to the way you act. I have met shy Finnish people and chatty ones. I have seen rich people and poor people, and met happiness and rudeness during my stay. This is not something specific for people living in Finland or in Joensuu. I have met these people in every country I have ever been to. I think Joensuu is a town that slowly is changing and with time, I am sure people will feel more secure with speaking the English language. It seems like Joensuu is changing, growing, glowing and pulsating. I think this is what the interaction between cultures result in. As I said I will carry many things from my month in Joensuu with me for the rest of my life. At the same time my presence here and the presence of all the other exchange students will have an influence on the different people that crosses our paths. "Yesterday I took my bike and myself for a ride and the darkness slowly started to cover the beautiful forests surrounding Joensuu. Small raindrops fell from the sky. I brought my camera and tripod. I went into the forest and down to the river. I immortalized what my eyes had seen for almost two weeks. A dog was barking in the distance but yet so close. It was dark and I felt a bit afraid and lonely. I moved on, down, further away from my home, to the different bridges crossing the river. I continued to immortalize my memories. They became beautiful, but not as beautiful as in my head. People passed by. On bikes. In cars. A long train filled with timber crossed the bridge on the journey to somewhere else. But I was here, present, breathing and alive." I have also met beautiful personalities in the personal and patients I’ve talked to at the hospital. Even though the language barrier is present most of the time I feel that I get a connection with the people I meet. I am very happy that I decided to come to Joensuu. I have got to know the Finnish people and their way of life in a far better way than before. Finland and Sweden share a history in both a good way I guess. There was this person form Joensuu that said to me; “So you’re from our enemy country!” Even though the assertion in some way probably was meant as a joke I am pretty proud of my answer; “You know, I said. I’m not a country, I’m a person” These lines will end this story, but not my experiences and not my journey towards new adventures.