Indvandrerorganisationer i Norden - Flemming Mikkelsen (toim.), Pohjoismaiden ministerineuvosto

Indvandrer-organisationer i NordenFlemming Mikkelsen(redaktion)

Med bidrag fra

Inge DahlstedtJørgen MelveSanna Saksela

Nordisk MinisterrådAkademiet for Migrationsstudier i Danmark

Nord 2003:11

3

Invandrerorganisationer i NordenNord 2003:11© Nordisk Ministerråd, København 2003ISBN 92-893-0881-8ISSN 0903-7004Tryk: Phønix-Trykkeriet as, Århus 2003Omslagsbillede: Sara KristiansenOplag: 750

Printed in Denmark

Papir: Miljøvenligt papir som opfylder kravene i den nordiske miljøsvanemærkeordning.Sælges gennem Nordisk Ministerråds agenter, se listen på sidste side.

Nordisk Ministerråd blev oprettet i 1971 som samarbejdsorgan mellem de nor-diske landes regeringer. Ministerrådet fremlægger forslag til Nordisk Råds sessioner, viderefører rådets rekom-mandationer, rapporterer til Nordisk Råd om samarbejdets resultater og leder arbejdet inden for de forskellige emne-områder. Samarbejdet koordineres af samarbejdsministrene, der er udpeget af det enkelte lands regering. Mini-sterrådet træder sammen i forskellige sammensætninger - afhængigt af hvilke spørgsmål, der skal behandles.

Nordiska ministerrådetStore Strandstræde 18DK-1255 København KTel (+45) 33 96 02 00Fax (+45) 33 96 02 02

www.norden.org

Nordisk Råd blev oprettet i 1952 som et samarbejdsorgan mellem de folkevalgte forsamlinger og regeringer i Danmark, Island, Norge og Sverige. Finland ind-trådte i 1955. Færøernes, Grønlands og Ålands delegationer indgår i henholds-vis Danmarks Riges og Finlands delega-tioner. Rådet består af 87 medlemmer. Nordisk Råd er initiativtagende og rådgivende og har kontrollerende opga-ver i det nordiske samarbejde. Nordisk Råds organer er plenarforsamlingen, præsidiet og udvalgene.

Nordiska rådetStore Strandstræde 18DK-1255 København KTel (+45) 33 96 04 00Fax (+45) 33 11 18 70

NO

RDI

SK MILJØMÆRKNIN

G

Tryksag541 006

3

Indhold

5 Forord 7 Summary 9 Lyhennelmä

11 Kapitel 1 – Flemming Mikkelsen Indvandrerorganisationer i et integrationsperspektiv 11 Indvandringen til Europa og Norden 13 Social marginalisering og integration 15 Etno-nationale minoriteter og indvandrerorganisationer 18 Foreninger og forskningstraditioner 21 Indvandrerforeninger og integrationsprocesser 24 At studere indvandrereorganisationer i Norden

27 Kapitel 2 – Inge Dahlstedt Invandrarorganisationer i Sverige 27 Inledning 32 Invandring till Sverige 35 Från invandrarpolitik till integrationspolitik 41 Valdeltagande och representation 43 Föreningsengagemang 45 Rasistiska och antirasistiska organisationer i Sverige 50 Antirasistiska organisationer 53 Framväxten av etno-nationella organisationer i Sverige 54 Antalet organisationer 2002 71 Lokala föreningar i Malmö 89 Lokalföreningarnas och Riksförbundens betydelse i integrationsprocessen

95 Kapitel 3 – Flemming Mikkelsen Indvandrerorganisationer i Danmark 95 Indledning 95 Indvandringen til Danmark 98 Statslig integrationspolitik og et etnisk-nationalt civilsamfund 100 Den nationale og internationale baggrund for dannelsen af foreninger og

organisationer blandt etno-nationale grupper i Danmark 117 Foreningsdeltagelse i 1990’erne 121 Foreningsliv og foreningsaktivitet 135 Nye religiøse strømninger og organiseringer 139 Foreninger og politik 151 Protestbevægelser og ungdomsbevægelser

4 5

159 Racistiske og anti-racistiske bevægelser 163 Konklusion

171 Kapitel 4 – Jørgen Melve Innvandrerorganisasjoner i Norge 171 Innledning 175 Innvandringen til Norge 183 Norsk innvandrings- og integrasjonspolitikk 191 Minoriteters deltagelse i politikk 196 Framveksten av organisasjoner 202 Organisasjons- og foreningsstrukturen i 1990 -årene 210 Foreningenes interne og eksterne forhold 212 Foreningsstøtte 216 Halvoffentlige organer 220 Solidaritetsbevegelser etc. 222 Rasistiske bevegelser 226 Organisasjonenes ideologi 229 Oppsummering

235 Kapitel 5 – Sanna Saksela Mångkulturella organisationer och

invandrarorganisationer i Finland 235 Inledning 237 En beskrivning av invandringen till Finland 242 Begreppet integration och dagens invandringspolitik i Finland 246 En redogörelse för mångkulturella organisationer och invandrarorganisatio-

ner i Finland 255 Organisations- och föreningsstruktur från 1990 - till 2001 266 Ekonomiska stödformer 268 Solidaritetsorganisationer som samarbetar med invandrare 275 Invandrarföreningarnas betydelse i de mångkulturella samhället – några

framtids perspektiv

283 Kapitel 6 – Flemming Mikkelsen Indvandrerorganisationer og integrationsprocesser i Norden 283 Indledning 284 Indvandring og integrationspolitik 286 Organisationsudvikling og organisationsstruktur 289 Foreningernes indre liv og udadvendte aktiviteter 291 Kontakter, samarbejdsformer og solidaritetsforeninger 294 Hvad siger teorien? 302 Marginalisering, integration og demokrati 304 Forskningsbehov

4 5

Forord

Siden slutningen af 1960’erne er indvandringen til de nordiske lande fra Østeuropa og fra lande uden for Europa steget ganske markant. Integrationen af indvandrere og f lygtninge i Sverige, Danmark, Norge og Finland er blandt andet foregået via opret-telse og medlemskab af etno-nationale organisationer og for-eninger. Nordisk Ministerråd har med sin støtte til dette projekt og denne publikation ville kaste lys over »indvandrerorganisatio-nernes rolle i integrationsprocessen i de nordiske lande«.

Udgangspunktet var at kortlægge og uddrage essensen af den eksisterende forskning inden for området. Det stod imidlertid hurtigt klart, at der ikke var skrevet meget om indvandrerorga-nisationernes rolle i integrationsprocessen. Derfor igangsattes en indsamling af nye oplysninger om indvandrerorganisationer-nes indre liv og udadvendte aktiviteter. Det har øget sammen-ligneligheden og skabte et mere solidt grundlag for de fremlagte resultater og konklusioner.

Undersøgelsen blev ledet af Flemming Mikkelsen fra Akade-miet for Migrationsstudier i Danmark (AMID). Inge Dahlstedt deltog fra Internationell Migration och Etniska Relationer (IMER), Malmö Högskola, Jørgen Melve fra International Migra-tion og Etniske Relationer (IMER), Bergen Universitet og Sanna Saksela fra Centre for Research on Ethnic Relations and Na-tionalism (CEREN), Helsingfors Universitet. Endvidere bidrog Jesper Poulsen, Julie Larsen og Helle Weiergang fra AMID til, at kommunikationen mellem forskningsinstitutionerne i de nordi-ske lande forløb gnidningsfrit og optimalt. En tak til dem alle.

Akademiet for Migrationsstudier i Danmark, Aalborg UniversitetFebruar 2003Flemming Mikkelsen

7

Summary

Indvandrerorganisationer i Norden (Immigrant Associations in the Nordic Countries) presents the first major comparative analysis of collective representation of immigrants in the Nordic coun-tries. Since the late 1960s, immigration to the Nordic countries from Eastern Europe and from countries outside of Europe has increased significantly. Integration of immigrants and refugees in Sweden, Denmark, Norway and Finland has taken the form of membership of immigrant organizations, associations and social movements. With this publication the Nordic Council of Min-isters wishes to shed light on “the role of immigrant organiza-tions in the process of integration in the Nordic Countries”. The study was directed by Flemming Mikkelsen from the Academy for Migration Studies in Denmark (AMID). Inge Dahlstedt col-laborated from the Department of International Migration and Ethnic Relations (IMER), Malmö University; Jørgen Melve from the Department of International Migration and Ethnic Relations (IMER), University of Bergen, and Sanna Saksela from the Cen-tre for Research on Ethnic Relations and Nationalism (CEREN), University of Helsinki.

The premises were to map and to deduce the essence of the state of existing research. However, we quickly became aware of the lack of research within this field, and initiated a compilation of new information on the internal life and external activities of immigrant associations. It increased comparability and es-tablished a more solid basis for the produced results and conclu-sions. The book begins with a chapter on types of immigrant as-sociations and their role in the process of integration. Thereafter follow four chapters describing the scale, diffusion, localization, typology, composition, economy, internal life and external ac-tivities of immigrant organizations in each country, respectively.

8 9

Add to this consultative bodies (on local and national levels), or-ganizations of solidarity, and confrontations between racist and anti-racist movements. In the final chapter we approach similari-ties and differences of structures of organization in the Nordic countries, and the siting of immigrant organizations between marginalization, integration and democracy. The section ends with a discussion of the dominant theories of collective ethnic mobilization, and finally we suggest some new prospective fields of research.

Generally, we conclude that immigrant organizations play a positive role in the process of integration, and especially help marginalized groups such as immigrant women, children and youngsters to establish an important social space and a sense of belonging. And though organizations and associations support national and ethnic belonging, the predominant impression is that the political-administrative system of the host society de-termines the activities and options of immigrant organizations. Besides, in spite of their weak societal position, immigrant as-sociations give immigrants a voice in the public sphere, and con-tribute to the advancement of democratic pluralism.

8 9

Lyhennelmä

Indvandrerorganisationer i Norden (’Maahanmuuttajien järjestöt Pohjoismaissa’) on ensimmäinen merkittävämpi analyysi, jossa verrataan maahanmuuttajien virallista kollektiivista edustusta Pohjoismaissa. Maahanmuutto Itä–Euroopasta sekä Euroopan ulkopuolisista maista Pohjoismaihin on kasvanut huomattavasti sitten1960–luvun. Maahanmuuttajien ja pakolaisten integroi-tumista Ruotsiin, Tanskaan, Norjaan ja Suomeen on edistänyt kansallisten etnisten järjestöjen perustaminen ja niiden toi-mintaan osallistuminen. Pohjoismainen ministeriöneuvosto on tukenut projektia »maahanmuuttajajärjestöjen rooli integraa-tioprosessissa Pohjoismaihin« ja tähän liittyvän julkaisun to-teuttamista. Tutkimusta johti Flemming Mikkelsen Akademiet for Migrationsstudier, AMID Tanskasta. projektiin osallistuivat Inge Dahlstedt Internationell Migration och Etniska Relationer, IMER Malmön korkeakoulusta, Jorgen Melve International Mi-gration och Etniske Relationer IMER, Bergenin yliopistosta ja Sanna Saksela Etnisten Suhteiden ja Nationalismin Tutkimus-keksuksesta CEREN/SSKH, Helsingin yliopistosta.

Lähtökohtana oli kartoittaa ja selvittää aiheeseen liittyvää aiempaa tutkimusta. Ilmeni, että aiheesta on hyvin vähän kirjal-lisuutta ja tutkimusta. Tämän vuoksi projekti ryhtyi keräämään uutta tietoa maahanmuuttajajärjestöjen sisäisistä toiminnoista ja ulospäin suuntautuvasta toiminnasta. Kerätty tieto on helpot-tanut vertailevan tutkimuksen tekoa mm. mahdollistamalla tut-kimustulosten kansainvälisen vertailun ja yhteenvedon. Kirjan johdantoluku käsittelee kansallisia etnisiä järjestöjä ja järjestö-tyyppejä sekä näiden roolia integraatioprosessissa. Tämän jäl-keen esitellään maittain (luvut 2–5) maahanmuuttajajärjestöjen toiminnan kehitystä sekä maahanmuuttajajärjestöjen sijaintia, typologiaa, kansallis–etnistä koostumusta, taloutta, sisäistä toi-

10 11

menkuvaa sekä toiminnan muotoja. Lisäksi tarkastellaan puoli-virallista maahanmuuttajien neuvontatoimintaa, solidaarisuus-järjestöjä sekä rasismin vastaisen ja rasististen järjestöjen välisiä konflikteja. Viimeisessä luvussa vertaillaan samankaltaisuuksia ja eroja Pohjoismaiden järjestörakenteessa sekä pohditaan maa-hanmuuttajajärjestöjen asemaa marginalisoitumisen, integraati-on ja demokratian suhteen. Lisäksi tarkastellaan myös aihepiirin vallitsevia teoreettisia ulottuvuuksia ja näiden merkitystä kysei-sessä tutkimuksessa. sekä ehdotetaan jatkotutkimusta varten.

Tutkimuksen johtopäätös on, että maahanmuuttajajärjestöil-lä on myönteinen merkitys integraatioprosessissa ennen kaikkea sosiaalisina tukipylväinä heikommille ryhmille kuten maahan-muuttajanaiselle, lapsille ja nuorille. Kansallisesta ja etnisestä näkökulmasta tarkasteltuna voidaan todeta, että vastaanotto-maan poliittis–hallinnollisella järjestelmällä on dominoiva ja merkittävä vaikutus maahanmuuttajajärjestöjen toimintaan ja tavoitteisiin. Heikosta asemasta huolimattaan maahanmuutta-jajärjestöillä on tärkeä funktio demokraattisen yhteiskunnan ylläpidossa ja kehityksessä. Järjestötoiminnan kautta maahan-muuttajat voivat saada äänensä kuuluviin yhteiskunnallisella kentällä.

10 11

kapitel 1

Indvandrerorganisationer i et integrationsperspektiv

Indvandringen til Europa og Norden

I perioden 1850 til 1914 udvandrede millioner af fattige europæere til oversøiske områder i jagten på et udkomme. De f leste tog til Nordamerika, mens andre emigrerede til Sydamerika, Austra-lien, New Zealand og Afrika. I mellemkrigstiden stagnerede udvandringen overvejende som følge af økonomisk krise og en øget modstand mod indvandrere i de tidligere modtagerlande. I Europa var det kun Frankrig, som fortsat modtog indvandrere i et større omfang for at råde bod på sit ’demografiske underskud’. Efter afslutningen på 2. Verdenskrig vendte billedet. Den inter-nationale migration steg markant, og Europa blev som helhed netto-modtagere og storforbrugere af fremmed arbejdskraft (Castles & Miller, 1993).

De nærmeste efterkrigsår karakteriseredes af store interne folkebevægelser, men snart begyndte lande som Frankrig, Stor-britannien, Belgien og Svejts at importere arbejdskraft fra lande og områder i den europæiske periferi (fra middelhavslandene, Ir-land og Finland), siden fra tidligere kolonier og fra tredje verdens lande. Fra midten af 1960’erne var de f leste højtindustrialiserede lande i Vesteuropa blevet afhængige af ufaglært arbejdskraft fra fattige lande, som tog sig af det mest beskidte og dårligt lønnede arbejde (Castles & Kosack, 1985; Moch, 1992). Immigrationen til Europa fortsatte frem til 1973 -74, da ’olie krisen’ og en skærpet indvandrerlovgivning satte en stopper for indvandring af ar-bejdsmigranter; i stedet øgedes antallet af familiesammenførin-ger og illegale indvandrere, mens 1990’erne blev vidne til et stort

.12 13.

antal politiske f lygtninge. Det samlede resultat af indvandringen til en række central- og vesteuropæiske lande, som den tegner sig i 1990’erne, er gjort op i tabel 1.1.

Tabel 1.1 Antal personer med fødested i udlandet og med udenlandsk statsborgerskab

Land År for regi-strering af oplysninger

Befolkning i millioner

Født i udlandetI tusinde

Født i udlandetI procent

Udenlandsk nationalitetI tusinde

Udenlandsk nationalitetI procent

Belgien 1996 10,6 … … 911,9 9,0Frankrig 1990 56,6 … … 3596,9 6,4Holland 1995 15,4 1407,1 9,1 757,1 4,9Storbritannien 1991 54,9 3746,1 6,8 1791,0 3,3Tyskland 1996 81,7 … … 7314,0 9,0Sverige 1996 8,8 943,8 10,7 526,6 6,0Danmark 1996 5,2 259,2 5,0 237,7 4,5Norge 1996 4,4 246,9 5,6 157,5 3,6Finland 1996 5,1 103,3 2,0 68,6 1,3Kilder: Coleman (1999) tabel 2.2; Jouni Korkiasaari (Väestörakennetilastot/Statistikcentralen)

Denne statusopgørelse afspejler to vandringssystemer: dels van-dringer mellem de central- og vesteuropæiske lande og dels ind-vandringen fra lande udenfor disse områder (Coleman, 1999). Inden for Europas grænser er den beskæftigelsesrelaterede ind- og udvandring næsten totalt stoppet. Ældre gæstearbejdere fra Italien, Spanien og Grækenland er vendt tilbage til deres nu langt mere velstående lande, mens arbejdsmigranter fra Portugal, det tidligere Jugoslavien og Tyrkiet har taget permanent ophold i værtslandet, og for en dels vedkommende opnået statsborger-skab (Coleman, 1999: 80 -83). Denne reduktion i intra-europæi-ske vandringer mere end opvejedes af indvandringen fra lande uden for Europa således, at tabel 1.1 i alt overvejende grad giver et indtryk af, hvor mange personer landene har modtaget fra mindre økonomisk udviklede lande inklusive Eksjugoslavien og

.12 13.

Tyrkiet. Tyskland har været den store modtager af indvandrere fra Tyrkiet og Jugoslavien, mens Frankrig, Storbritannien, Hol-land og Belgien har haft et stort indtag fra deres tidligere kolo-nier. Set i forhold til deres samlede befolkninger er der imidlertid noget som tyder på, at det er de mindre lande som Sverige, Hol-land og Belgien, der har modtaget f lest indvandrere.

Om man vælger den ene eller den anden målestok, så er der ikke tvivl om, at den store indvandring til Europa har afstedkom-met betydelige økonomiske, kulturelle og politiske spændinger i modtagerlandene. Nogle indvandrergrupper har formået at in-tegrere sig i majoritetsbefolkningen, andre derimod er i kraft af eksklusion og marginalisering i andres og egne øjne blevet gjort til en etnisk minoritet (Moch, 1992: 184-189).

Social marginalisering og integration

Hvorledes tilvandrere og underprivilegerede grupper og klasser er blevet integreret i samfundet har optaget samfundsforskerne i mange år og kan føres tilbage til ideologiske, politiske og intel-lektuelle strømninger og modsætninger i det 19. århundrede. De konservative tænkere var stærkt optaget af, om samfundet kunne bevare sin sammenhængskraft og hierarkiske opbygning i takt med, at nye sociale klasser gjorde krav på økonomiske, po-litiske og sociale rettigheder. De ville på samme tid opretholde inklusionen og bibeholde den sociale orden ved at skabe nye tidssvarende moralske værdier og sociale normer, der fastholdt individerne til hinanden og til fællesskabet. Denne harmoniop-fattelse blev dog kraftigt imødegået af de marxistisk inspirerede forskere for hvem interessemodsætninger og sociale konflikter – i sin yderste konsekvens klassekamp – var den drivende kraft i samfundsudviklingen.

Disse intellektuelle modsætninger i opfattelsen af hvorledes sociale grupper og sociale klasser integreres i samfundet blev

.14 15.

et omdrejningspunkt i diskussionen om arbejderklassen og ar-bejderbevægelsens udvikling og genfindes i de etniske integra-tionsteorier, som samfundsforskere har skabt i tidens løb under overskrifter som assimilation, smeltedigel, segregering, kulturel pluralisme, mv. I lighed med de oprindelige samfunds- og inte-grationsteorier er de først dukket op som politiske ideologier for siden at blive gjort til videnskabelige teorier (for en begrebsmæs-sig oversigt se Vertovec, 1999).

USA er et land skabt af indvandrere og er de sociologiske inte-grationsteoriers hjemland. Assimilationsprincippet blev allerede formuleret af USA’s første udenrigsminister John Quincy Adams i 1818 med ordene om, at »… En ting må de (indvandrerne, FM) beslutte sig til, ellers vil de blive skuffet i enhver forventning om lykke som amerikanere: De må se fremad snarere end bagud mod deres forfædre« (Gordon, 1964; cf. Indvandrerforskning i Danmark, 1983: 39). Fokusering på en kernekultur og fremhæ-velse af konsensusdannelse er centrale ingredienser i assimila-tionstanken. Den fører over i antagelsen om nogle veldefinerede indslusningsfaser, der går fra en situation præget af økonomisk mangel og diskrimination til en gradvist opadgående socioøko-nomisk mobilitet i takt med, at man lærer sig det dominerende/amerikanske samfunds kultur og grundlæggende regler for ac-ceptabel social adfærd. Udvides de sociale kontakter til andre befolkningsgrupper, og opgiver man sine traditioner og sociale symboler, smelter man sammen med det omgivende samfund i en homogen kulturtilstand præget af frivillighed og harmoni (Park, 1950). I stedet for frivillig eller ufrivillig sammensmeltning med det omgivende samfund, er der andre som er mere optaget af, at succesfuld tilpasning til det nye samfund indebærer majo-ritetens accept af de nytilkomnes afvigende etniske, religiøse og kulturelle karakteristika (Eisenstadt, 1970).

Disse tolkningsrammer imødegås af et mere strukturelt og konfliktorienteret paradigme inspireret af Max Weber og Karl Marx. Der argumenteres med, at etniske minoriteter ofte fasthol-

.14 15.

des i en underprivilegeret position, men også at mange grupper bevidst foretrækker at bevare deres særpræg og særlige identitet. Modsætninger og åbne konflikter bliver derfor et aktivt element til forståelse af ændringer i gruppens sociale position. Inden for denne tradition indtager økonomisk og social mobilisering, magt og politisk deltagelse en mere fremskudt position til af-klaring af integrationsspørgsmålet (Rex, 1961; Castles & Kosack, 1985). Det er sidstnævnte tradition, denne bog knytter an til. Ikke i form af en eksplicit teoretisk orientering, men snarere i kraft af sin fokusering på social og politisk mobilisering og erhvervelsen af sociale, civile og politiske rettigheder.

Set i et normativt demokratisk perspektiv tales der om med-borgerskab, når personer og grupper kan dele et fælles politisk og socialt rum, selv om de har forskellig oprindelse og historie (Schwarts, 2002). Medborgerskabet forudsætter, at minoriteter får adgang til og indflydelse på beslutningsprocesser som, di-rekte eller indirekte, berører dem. Johan P. Olsen (1990) anlæg-ger den betragtning, at indbyggere, som i væsentlig grad berøres af offentlige beslutninger betragtes som »intensive minoriteter«, hvad der gør det legitimt at give dem større muligheder for ind-f lydelse.

Etno-nationale minoriteter og indvandrerorganisationer

Social og politisk mobilisering forudsætter dannelsen af kollek-tive organisationer. Mange indvandrere der kom til Europa som arbejdsmigranter i 1960’erne og 1970’erne blev optaget i eksiste-rende faglige og politiske sammenslutninger, men i takt med at det blev tydeligere og tydeligere, at de var kommet for at blive, begyndte de at oprette egne selvstændige organisationer, for-eninger og bevægelser for at varetage deres sociale, kulturelle, religiøse, økonomiske og politiske interesser (Rex et al., 1987; Rex & Drury, 1994; Soysal, 1994; Nielsen, 1995).

.16 17.

De tidligste foreninger havde til formål at bevare kontakten til hjemlandet, at skabe væresteder, at styrke indvandrernes religiøse tro eller for de politiske f lygtninges vedkommende at fungere som politisk pressionsgruppe; først i løbet af 1980’erne spredte organisationstanken sig til andre områder af indvandrer-nes tilværelse således, at vi i dag står med en bred vifte af orga-nisationer. Nogle af disse vil være meget indadvendte, og tjener alene sociale formål herunder styrkelsen af den nationale og etniske identitet; andre derimod lægger stor vægt på at formidle kontakter mellem minoritetsbefolkningen og majoritetsbefolk-ningen. Der er også indvandrerorganisationer som i samarbejde med statslige myndigheder og på basis af offentlige midler ar-bejder på at integrere indvandrere og f lygtninge i samfundet. I denne bog ønsker vi at fokusere på følgende organisations- og foreningstyper:

• hjemstavnsforeninger• etniske kulturelle foreninger• sportsklubber• arbejdspladsklubber og faglige organisationer• religiøse organisationer• ungdomsklubber• kvindeforeninger• etniske protestbevægelser og græsrodsorganisationer• politiske organisationer• multietniske foreninger (dvs. foreninger med f lere etno-natio-

nale grupper)• etniske paraplyorganisationer (dvs. samarbejdsorganisationer

for forskellige etno-nationale foreninger).

Andre foreningstyper kunne sikkert føjes til denne liste, og i realiteternes verden er der mange organisationer som dækker f lere af disse funktioner eller går fra en foreningstype til en an-den i løbet af nogle år. Det kan også komme på tale at tilføje en

.16 17.

yderligere variant, der ikke er opstået på initiativ af etno-natio-nale minoriteter, men derimod er oprettet på initiativ af majori-tetsbefolkningen eller staten. Det drejer sig om solidaritets- og venskabsforeninger, om rådgivende organer og komiteer (er ofte sammensat af repræsentanter fra den siddende regering og udvalgte repræsentanter for minoriteterne), der har til formål at kommentere og komme med forslag til indvandrerpolitikken.

Det er organisationen (under givne omstændigheder omtalt som forening eller social bevægelse) – dens interne og eksterne forhold – der står i centrum for denne undersøgelse. Alligevel kan man med fordel inddrage de studier, der søger at måle ind-vandrerbefolkningens foreningsdeltagelse og foreningsaktivitet – det vil med andre ord sige survey-undersøgelser. De kan give os et vist indtryk af forskelle i deltageraktivitet mellem de etniske mindretal og mellem indvandrere og majoritetsbefolkningen.

Som bemærket ønsker vi både at se på organisationens udad-vendte aktiviteter og dens mere indadvendte ekspressive udtryks-former med den tilføjelse, at grænserne mellem en forening og dens omgivelser kan være ganske flydende (Ahrne, 1994), hvad der får Zig Layton-Henry (1990) til at tale om »indvandrerforeninger-nes paradoks«: Nemlig, at de er engageret i et forsvar for indvan-drernes kollektive identitet, på samme tid som de tager aktivt del i integrationsprocessen. Denne organisatoriske dualitet afspejler sig i de otte grundlæggende spørgsmål forskere sædvanligvis stil-ler til organisationen (jf. Lofland, 1996): 1) hvad er organisationens kognitive grundlag ved stiftelsen, dvs. dens ideologi, verdensan-skuelse, interesser, og undergår de forandringer i organisationens levetid; 2) hvorledes er organisationen organiseret, dvs. ledelses-struktur, fordeling af magt, indflydelse og ressourcer; 3) hvad har ført til dannelse af organisationen, dvs. hvilke økonomiske, orga-nisatoriske, politiske, religiøse ol. interesser er på spil; 4) hvorfor slutter folk sig til organisationen og under hvilke betingelser; 5) hvad er organisationens strategier og målsætninger; 6) hvem er organisationens medspillere og hvilke alliance- og koalitions-

.18 19.

dannelser indgår i dens strategier; 7) hvordan er reaktionen på organisationen, dvs. dens modstandere og mediernes omtale, og 8) hvilken indflydelse udøver organisationen på sine medlemmer og tilhængere, og har den nogen effekt på omgivelser.

Foreninger og forskningstraditioner

Nogle af disse standardspørgsmål vil vi søge at kaste lys over i de følgende kapitler. Ikke i form af en teoristyret fremstilling, men som en bred beskrivelse af et meget nyt og sammensat forskningsfelt. Det hænger blandt andet sammen med, at vi har at gøre med organisationstyper, der spænder fra frivillige foreninger, interesseorganisationer, politiske partier til sociale bevægelser og protestbevægelser, der alle kan trække på deres egen forskningstradition, som der kort vil blive redegjort for i dette afsnit.

Foreningerne – ofte omtalt som frivillige foreninger – tillæg-ges en særlig rolle i integrations- og demokratiseringsprocessen (Klausen & Selle, 1995; Gundelach & Torpe, 1997; Henriksen & Ibsen, 2001). Den sociologisk orienterede civilsamfundstradition fremhæver, hvorledes sociale fællesskaber i form af interesse-organisationer, foreninger, politiske partier og fagforeninger skaber mening, identitet og et socialt tilhørsforhold og derved fremmer fælles værdier, forståelse og tillid mellem mennesker, som rækker længere ud end de nære familierelationer. Disse til-lidsbaserede relationer reducerer transaktionsomkostningerne mellem individerne og mellem samfundets institutioner, hvad der betragtes som en forudsætning for økonomisk vækst og øget demokratisering: »Argumentet er således, at individerne via organisationsdeltagelsen indlærer almene demokratiske procedurenormer, som baserer sig på universelle retfærdigheds-principper for afgørelse af fællesanliggender mellem individer« (Gundelach & Torpe, 1997: 23). Der kan imidlertid rejses tvivl

.18 19.

om betydningen af ansigt-til-ansigt kontakter i organisationer som »skoler i demokrati«; det er snarere, som hævdet af Selle & Strømsnes (1997), organisationerne som intervenerende institu-tioner mellem staten, det politiske system og borgerne, der er med til at styrke demokratiet (Warren, 2000).

Den politologisk orienterede forskning i interesseorganisationer lægger sig mere op ad sidstnævnte tolkning i og med, at den er mere tilbøjelig til at understrege forholdet mellem interesseba-serede funktionelle organisationer og staten (Gaasemyr, 1979, Cawson, 1986; Ronit, 1998). Under overskrifter som (neo-)korpo-ratisme, pluralisme og forhandlingsøkonomi undersøges hvor-ledes organisationerne (overvejende faglige organisationer og erhvervsorganisationer) forhandler og undertiden konflikter sig frem til aftaler med staten om fordelingen af ressourcer, imple-mentering af lovgivning og kontrol med medlemmernes adfærd. Disse interaktionsformer kan være mere eller mindre stabile rækkende fra velafgrænsede sektorer med et fast sæt af aktører, over segmenter til løst sammenskruede netværk af agenter, der skifter fra sag til sag.

Både foreningerne og interesseorganisationerne hører ind un-der rutinepolitikkens eller den institutionaliserede politiks om-råde, som kun tillader, at bestemte interesser og krav bliver gjort til genstand for seriøs politisk forhandling. Hører man derimod til »taberne« i det politiske system til de marginaliserede eller på anden vis ikke mener, at ens interesser bliver tilstrækkeligt vare-taget, har man mulighed for at organisere sig på anden vis – som social bevægelse (for en oversigt jf. Buechler, 2000; McAdam et al., 2001; Mikkelsen, 2002).

Sociale bevægelser opererer i spændingsfeltet mellem det eta-blerede politiske system og civilsamfundet (Rasmussen, 2002). Nogle bevægelser har opbygget en professionel kampagnestab, der koordinerer og styrer bevægelsens mobiliseringsstrategier og aktioner, mens andre baserer deres eksistens på lokale so-ciale netværk og en fælles identitet. For begge bevægelsestyper

.20 21.

gælder, at deres strategier, mobilisering af tilhængere og opbyg-ningen af en fælles identitet formes af interaktionen med omgi-velserne først og fremmest det politiske system. I periferien af de sociale bevægelser støder vi på f lygtige og løst organiserede aktions- og protestgrupper. De manifesterer sig i kortvarige prote-ster for siden at svinde hen.

Årsagen til at vi kort har omtalt nogle centrale tendenser i stu-diet af forskellige organisationstyper ligger i, at organisationer udgør en af de væsentligste drivkræfter i individers aktiviteter og samfundsprocesser: »Organizations are social mechanisms that connect a large number of human wishes and hopes into common consolidated action« (Ahrne, 1994: 3; Scott, 1998). Det gælder ikke kun for etablerede sociale grupper og samfundsin-stitutioner men i lige så høj grad marginaliserede grupper her-under indvandrere og f lygtninge. De er om nogle afhængige af at koordinere deres ressourcer, at skabe sig en fælles identitet i nye omgivelser, samtidig med at de skal balancere mellem trans-nationale forbindelser og krav om integration i modtagerlandet. Individuelle og familiemæssige strategier er nødvendige men ikke tilstrækkelige; skal man gøre sig håb om at blive hørt, at blive taget alvorligt af myndighederne og dominerende grupper i oprindelseslandet og i modtagerlandet, bliver man nødt til at organisere sig.

Kort sagt, organiseringen tjener til at styrke gruppens interne bånd, til at markere gruppens grænser over for andre, og til at føre krav frem i det politiske system. Derfor fremstår organise-ringen både som konsensus og konf likt: Som konsensus fordi den harmoniserer forholdet mellem deltagerne ved at tilskrive dem en fælles identitet og ved at etablere alliancer med andre grupper og organisationer; som konflikt fordi organisering styrker mobi-liseringen og koordineringen og dermed gruppens magtposition og synlighed i offentligheden.

Fordi vi har at gøre med forskellige etno-nationale grupper og forskellige organisationstyper i fire forskellige lande, kan

.20 21.

det være vanskeligt at konstruere en sammenhængende teori om indvandrerorganisationernes udvikling. I stedet søger vi at opstillet et begrebsapparat og pege på nogle idealtypiske træk i udviklingen, som kan indfange faser og ændringer i organisati-onsstrukturen.

Indvandrerforeninger og integrationsprocesser

Allerede en sporadisk viden om de første indvandrerforeninger og andre organisationer, som arbejdsmigranterne frekventerede i 1960’erne og 1970’erne, og hvad vi kan observere i dag, vidner om, at der er sket en markant ændring i organisationsformerne. Zig Layton-Henry (1990) har i den forbindelse opstillet en ideal-typisk fasemodel, der kan anvendes som afsæt for en nærmere diskussion. Typologien, som benyttes, er skitseret i figur 1.1, og viser hvorledes indvandrerorganisationerne ændrer sig over tid, spændt ud som de er mellem påvirkning fra oprindelseslandet og modtagerlandet.

Den første migrationsfase blev båret af unge mænd, som be-varede forbindelsen til hjemlandet og bestræbte sig på at sende penge tilbage til familien. De samledes ofte på cafér, i klubber og andre væresteder. En del meldte sig ind i den lokale fagforening, mens andre søgte at oprette selvstændige faglig-politiske orga-nisationer på initiativ af politiske partier eller faglige sammen-slutninger i hjemlandet. Det fik ofte hjemlandets regeringer og andre politiske organisationer til at etablere alternative faglige, politiske og kulturelle sammenslutninger i modtagerlandet. Hjemlandets religiøse organisationer (nogle med tætte forbin-delser til statsmagten) fulgte også udvandrerne tæt, og støttede oprettelsen af religiøse bevægelser i indvandrerlandet.

Under indvandringsprocessens anden fase stiftede de forskel-lige religiøse retninger skoler, ungdomsklubber og inviterede religiøse lærere og rådgivere til landet for at tage sig af indvan-

.22 23.

drerbørnenes uddannelse og tro. Den større opmærksomhed om andengenerationsindvandrere hænger sammen med fami-liesammenføringerne. De f leste indvandrere besluttede sig for at tage permanent ophold i indvandrerlandet, men ønskede fortsat at bevare kontakten til familie og slægtninge i hjemlandet og at dyrke deres oprindelige sprog og kultur. For at varetage disse interesser bliver indvandrerforældrene nødt til at involvere sig politisk i modtagerlandet både i form af et større engagement i eksisterende partier og organisationer men også ved at oprette og styrke egne organisationer. Det foregik bl.a. i samarbejde med de statslige og kommunale myndigheder, der ligeledes havde en interesse i, at unge andengenerationsindvandrere blev sluset ind i kontrollerbare institutionelle rammer. For at udvide dialogen

Figur 1.1 En typologi over indvandrerorganisationer og deres orientering mod oprindelseslandet og modtagerlandet

Orientering hovedsagelig mod

Oprindelsesland Både oprindelsesland og modtagerland

Modtagerland

Slægtskabs foreninger og landsbyforeninger

Religiøse institutioner

Underafdelinger af hjem-landets politiske partier

Kulturelle sammen-slutninger

Underafdelinger af hjem-landets politiske organisa-tioner

Oppositionelle revolutio-nære grupper

Rådgivnings centre

Faglige etno-nationale sammenslutninger

Etniske erhvervs-organisationer

Sports foreninger

Religiøse skoler og sprogskoler

Ungdoms- og kvinde-foreninger

Finansierings institutioner

Integrations råd

Forældre-lærer sammenslutninger

Beboerforeninger

Lejerforeninger

Politiske partier

Fagforeninger

Udviklingen over tid

Kilde: Layton-Henry (1990)

.22 23.

mellem minoriteterne og majoriteten har man i f lere lande op-rettet lokale rådgivningscentre, der tager sig af sociale, kultu-relle og økonomiske problemer.

De f leste indvandrere blev ved ankomsten beskæftiget som ufaglært eller faglært arbejdskraft, men med tiden har f lere ned-sat sig som selvstændige erhvervsdrivende. Det har øget behovet for kreditgivning, rådgivning og samarbejde mellem etniske erhvervsdrivende. Stigende huspriser har også lagt et ekstra pres på mange indvandrerfamilier. De har slået sig sammen i lejer- og beboerforeninger for, i samarbejde med private (etniske) og kommunale myndigheder, at skaffe billige lån til køb af bolig eller til byggeri af nye huse.

Eksemplerne kunne fortsættes, men tanken er, at over tid vil indvandrerne blive tvunget til at samarbejde med modtagerlan-dets politisk-administrative system for at løse nogle presserende økonomiske, kulturelle og religiøse problemer: »Associations initially established to preserve the culture, religion, language and ethnic identity of migrant groups, are inevitably, over time, drawn into closer contact with the institutions and authorities of the country of settlement« (Layton-Henry, 1990:102). Men samarbejde er ikke tilstrækkeligt; ofte bliver indvandrerne og deres efterkommere nødt til at danne egne slagkraftige poli-tiske organisationer eller bevægelser for overhovedet at blive taget alvorligt. Nogle af disse bevægelser, der ofte tager form af landsorganisationer og paraplyorganisationer, støttes af stats-magten i indvandrerlandet, som ad den vej søger at skabe sig en forhandlingspartner, der kan tjene som brobygger og mægler mellem minoriteterne og majoriteten: »Paradoxically then, even associations which are opposed to integration and assimilation contribute in the long term to the integration of their members in the host society« (1990: 110).

Den udvikling i organisationsformer og i integration som er skitseret oven for, kan vi til en vis grad genfinde i f lere europæi-ske lande inklusive de nordiske; men at den historiske udvikling

.24 25.

til tider går i andre retninger skyldes, at stadig nye grupper af indvandrere skal gøre deres egne organisationserfaringer, samt at staten kan ændre politik på området. Endelig skal der peges på, at nationale og internationale politiske begivenheder og transnationale politiske strømninger også spiller en rolle for organisationsudviklingen. Nogle af disse aspekter vil blive dis-kuteret i de følgende kapitler.

At studere indvandrereorganisationer i Norden

Formålet med denne bog er først og fremmest at give en oversigt over den eksisterende forskning inden for området. At pege på temaer, metoder, forklaringer og det kildemateriale, som er ble-vet benyttet til at kortlægge indvandrerorganisationer i Sverige, Danmark, Norge og Finland. Der er store ligheder, men også markante forskelle i hvad der er skrevet om indvandrerorgani-sationer i de nordiske lande. Det beror dels på, at indvandringen til de nordiske lande har været meget forskellig, men også at lan-denes egne politiske institutioner har sat deres præg på forsknin-gen. Set i en større international sammenhæng er det imidlertid lighederne som træder frem.

Vi har søgt at skabe en vis ensartethed i fremstillingen først og fremmest ved at give læseren et indtryk af indvandrerorga-niseringens omfang og struktur (en egentlig detaljeret historisk fremstilling har det ikke været muligt at foretage). Det vil sige antallet af organisationer, lokalisering, typer af organisationer, etno-national sammensætning, økonomi, deres indre liv og ud-advendte aktiviteter. Dertil kommer halv-offentlige indvandrer-råd, solidaritetsorganisationer og de konflikter som udspiller sig mellem racistiske og anti-racistiske bevægelser. Disse temaer kan ikke rummes inden for den eksisterende forskning; derfor har den enkelte forfatter og tilknyttede institution enten igang-sat ny forskning eller fået adgang til aktuelle data om indvan-

.24 25.

drerorganisationer produceret af andre forskere. Det har øget sammenligneligheden og skabt et mere solidt grundlag for de fremlagte resultater og konklusioner.

Indvandrerorganisationerne og deres bidrag til integratio-nen af indvandrere og f lygtninge i de nordiske lande er bogens centrale tema. De enkelte kapitler giver desuden et kort rids af indvandringen og den førte integrationspolitik. I det afsluttende kapitel diskuteres ligheder og forskelle i organisationsstrukturen i de nordiske lande herunder organisationernes placering i spæn-dingsfeltet mellem marginalisering, integration og demokrati. Der gøres endvidere forsøg på at uddrage, hvad vi kan lære af de herskende teorier inden for området, og afslutningsvis kommer vi med nogle bud på fremtidige forskningsopgaver.

Litteratur

Ahrne, Göran (1994): Social Organizations. Interaction inside, outside and between orga-nizations, London: Sage.

Buechler, Steven (2000): Social Movements in Advanced Capitalism, Oxford: Oxford University Press.

Castles, Stephen & Mark J. Miller (1993): The Age of Migration. International Population Movements in the Modern World, London: Macmillan.

Castles, Stephen & Godula Kosack (1985, 2. edt.): Immigrant Workers and Class Structure in Western Europe, Oxford: Oxford Univer-sity Press.

Cawson, Alan (1986): Corporatism and Politi-cal Theory, London: Blackwell.

Coleman, David (1999): »International indvandring til Europa på tærsklen til år 2000«, I David Coleman og Eskil Wa-densjö (red.): Indvandringen til Danmark. Internationale og nationale perspektiver, København: Spektrum.

Eisenstadt, Samuel (1970): »The Process of Absorbing New Immigrants in Israel«, i

Samuel Eisenstadt, et al.(eds.): Integration and Development in Israel, Jerusalem: Isreal University Press.

Gundelach, Peter & Lars Torpe (1997): »So-cial kapital og foreningernes demokrati-ske rolle«, i Politica, 29. årg., nr. 1.

Gaasemyr, Jostein (1979): Organisasjonsbyrå-krati og korporativisme, Oslo: Universitets-forlaget.

Henriksen, Lars Skov & Bjarne Ibsen (2001): Frivillighedens udfordringer – nordisk forskning om frivilligt arbejde og frivillige organisationer, Odense: Odense Universi-tetsforlag.

Indvandrerforskning i Danmark. København: Statens Samfundsvidenskabelige Forsk-ningsråd, 1983.

Klausen, Kurt Klaudi & Per Selle (1995) (red.): Frivillig organisering i Norden, Oslo: Tano.

Layton-Henry, Zig (1990): »Immigrant Associations«, I Zig Layton-Henry (ed.): The Political Rights of Migrant Workers in Western Europe, London: Sage.

.26 27

Lofland, John (1996): Social Movement Or-ganizations. Guide to Research on Insurgent Realities. Aldine de Gruyter.

McAdam, Doug, Sidney Tarrow & Charles Tilly: Dynamics of Contention, New York: Cambridge University Press.

Mikkelsen, Flemming (red.) (2002): Bevægel-ser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Moch, Leslie Page (1992): Moving Europeans. Migration in Western Europe since 1650, Bloomington & Indianapolis, Indiana University Press.

Nielsen, Jørgen (2. edt., 1995): Muslims in Western Europe, Edinburgh: Edinburgh University Press.

Olson, Johan P. (1990): Demokrati på svenska, Stockholm: Carlssons.

Park, Robert E. (1950): Race and Culture, London.

Rasmussen, Søren Hein (2002): »Græsrød-der, partier og demokrati«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Univer-sitetsforlag.

Rex, John (1961): Key Problems of Sociological Theory, London: Routledge & Kegan Paul.

Rex, John og Beatrice Drury (eds.) (1994): Ethnic Mobilization in a Multi-cultural Europe, Aldershot: Avebury.

Rex, John, Joly Daniele og Czarina Wilpert (eds.) (1987): Immigrant Associations in Europe, Aldershot: Gower.

Ronit, Karsten (red.) (1998): Interesseorgani-sationer i dansk politik, København: Jurist- og Økonomforbundets Forlag.

Schwartz, Jonathan (2002): »Introduktion«, I Jonathan Schwartz (red.): Medborgerska-bets mange stemmer, Magtudredningen: Institut for Statskundskab, Århus.

Scott, W. Richard (4. edt., 1998): Organiza-tions. Rational, Natural, and Open Systems, New Jersey: Printice Hall.

Soysal, Yasemin Nuhoglu (1994): Limits of Citizenship: Migrants and Postnational Membership in Europe, Chicago: University of Chicago Press.

Vertovec, Steven (1999): »Social Cohesion and Tolerance«. I Jan Hjarnø (ed.): From Metropolis to Cosmopolis (Esbjerg: DAMES, papers, migration No. 30).

Warren, Mark E. (2000): Democracy and As-sociation, Princeton: Princeton University Press.

.26 27

kapitel 2

Invandrarorganisationer i Sverige1

Inledning

Föreningslivet i Sverige har en lång tradition. Statistiska central-byrån (SCB) uppskattar i den preliminära rapporten Förenings-livet i Sverige 1992–2000 att 90 procent av Sveriges befolkning år 2000 är medlemmar i någon typ av förening eller organisation. 70 procent är medlemmar i f ler än en förening vilket innebär att 75 procent av de som är medlemmar i en förening också är medlemmar i f lera. Totalt sett beräknar SCB att det svenska för-eningarna består av 18 820 000 medlemmar (preliminär version av SCB:s levnadsförhållandeundersökning om föreningslivet i Sverige, ULF, 2001, s. 3f). Från dessa siffror förstår vi att för-eningslivet i Sverige är rikt och mångfacetterat.

Deltagande i och bildandet av föreningar utgör en viktig del i frågan om socialt och politiskt engagemang för grupper som på ett eller annat sätt är marginaliserade i samhället. Många av de personer och grupper som inte är födda i Sverige utan har im-migrerat till Sverige betraktas i mångt och mycket som margi-naliserade, ekonomiskt, socialt och politiskt. En viktig väg till en integrering i det svenska samhället skulle kunna tänkas utgöras av deltagande i föreningslivet och bildandet av egna organisatio-ner som t.ex. kan verka som intresseorganisationer.

Detta kapitel kommer att uppehålla sig vid det som i den allmänna men också i den politiska debatten ofta kallas för »invandrarföreningar« i Sverige. Kapitlet kommer att behandla dessa organisationer, dess utseende, struktur och roll i det svens-ka samhället.

Vi har i den forskning som har bedrivits på området letat efter en explicit definition av termen »invandrarorganisation«, dock

.28 29.

utan framgång. Inte heller när det blir en fråga om offentlig sta-tistik finns det någon explicit definition av »invandrarförening-ar« (se Häll, 1994, samt preliminär version av SCB:s levnadsför-hållandeundersökning om föreningslivet i Sverige, ULF, 2001).

Kontakter med Immigrantinstitutet, som är ett forsknings och dokumentationscentra om invandrare och f lyktingar, be-läget i Borås visar att de använder sig av följande definition. De organisationer och föreningar vars medlemmar till mer än 50 procent är invandrare kan tillföras kategorin invandrarorganisationer. Im-migrantinstitutets definition är alltså helt och hållet en demo-grafisk definition. Denna definition är en bra början, men har också en praktisk implikation då den centrala frågan blir, som en informant från en av föreningslivets samverkansorganisationer i Malmö uttryckte det: »Vilken förening har f lest invandrare? Hå-kanstorps BK, eller Iransk-svenska föreningen?« Svaret på frågan är långt ifrån en självklarhet. Utgångspunkten för en studie där den demografiska definitionen används kommer följaktligen att bli hela det svenska föreningslivet där varje enskild förenings medlemssammansättning kartläggs. Det blir med andra ord ett tämligen stort och tidskrävande arbete då det svenska förenings-livet, som ovan nämnts, uppskattas ha 18 820 000 medlemmar.

Ovanstående resonemang visar att det behövs något annat som hjälper oss att bestämma vad som skulle kunna tillföras kategorin »invandrarorganisationer«. Till den demografiska de-finitionen skulle en social och kulturell dimension kunna läggas, dvs. att till »invandrarorganisationer« tillföra föreningar som till största delen består av invandrare och har en social och kulturell prägel på sin verksamhet, ofta kopplade till en viss nationell eller etnisk grupp.

Den sociala och kulturella dimensionen ofta kopplad till et-niska och nationella grupper är en dimension som uppmärksam-mats och uppmuntrats genom åren i den tidigare forskningen, men också som vi ska se, i den politiska debatten (Södergran, 2000, s. 11). Studier som gjorts om »invandrarorganisationer« har

.28 29.

i Sverige fokuserat på en eller f lera etniska eller nationella grup-pers organisationer, t.ex. har Bäck (1983) studerat alla riksorgani-sationer som kan tillföras denna kategori, Bäck och Peura (1990) har studerat finska och jugoslaviska föreningar och Jaakkola (1983; 1987) har studerat finska organisationer. Därför kan det vara fruktbart att istället för »invandrarorganisationer« använda begreppet etno-nationella organisationer eller etno-nationella fören-ingar.

Föreliggande studie kommer alltså att fokusera på föreningar bildade på etnisk eller nationell grund där den sociala och kul-turella dimensionen är central. Detta gör att antalet föreningar som studeras går att avgränsa, det blir fråga om en kategori som dock inte är uteslutande eftersom en förening kan ha många olika »identiteter« t.ex. som idrottsförening, kulturförening eller politisk förening. Att på detta sätt definiera begreppet etno-na-tionella organisationer innebär också att medlemmarna i orga-nisationerna innehar både en subjekt- och objektsposition, dvs. organisationerna är startade av dem själva för dem själva.

Etno-nationella organisationer i den svenska forskningen

Etno-nationella organisationer och föreningar har, skulle vi vilja hävda, spelat en relativt undanskymd roll i den svenska sam-hällsvetenskapliga forskningen, speciellt i den forskning som bedrivits de senaste tio åren. Etno-nationella organisationer har i den empiriska forskningen oftast behandlats i förbifarten och få studier ägnar mycket tid åt dessa organisationer.

Dock utfördes under 1980 -talet och det tidiga 1990 -talet en del forskning på området. Exempel på empiriska studier från denna tid är Henry Bäcks Invandrarnas riksorganisationer (1983); Mag-dalena Jaakkolas Sverigefinländarnas etniska organisationer (1983), Informal networks and formal associations of Finnish immigrants in Sweden (1987) och Den etniska mobiliseringen av Sverigefinnarna (1989); Henry Bäck och Markku Peuras Finska och Jugoslaviska in-

.30 31.

vandrarföreningar i Sverige (1990). Den empiriska forskningen från denna tid domineras av de finska organisationerna i Sverige. Detta torde häröra från det faktum att den finska gruppen utgör Sveriges största och äldsta invandrargrupp. Det beror också på att de finska organisationerna har lyckats att mobilisera sig po-litiskt på ett sätt som saknar motstycke bland invandrargrupper i Sverige.

Det finns också exempel på mer teoretiskt och kritiskt in-riktad forskning kring etno-nationella organisationer i Sverige. Ett.ex.empel på denna forskning är Carl-Ulrik Schierups artikel »The ethnic tower of Babel« i Schierup och Åhlund Paradoxes of multiculturalism (1991). Vi kommer under rubriken »Från invand-rarpolitik till integrationspolitik« att närmare gå in på denna artikel.

Från 1990 -talet och framåt är det mera tunnsått med forsk-ning kring etno-nationella organisationer i Sverige. Bäck och Soininen diskuterar kring dessa organisationer i Invandrarna, demokratin och samhället – Om invandrares politiska deltagande i dagens Sverige (1996), men den största delen av det empiriska materialet som berör etno-nationella organisationer utgörs av material som är insamlat, och presenterat, under första delen av 1980 -talet.

I skrivande stund pågår, oss veterligt, inte mycket forskning kring etno-nationella organisationer. Dock forskar två dokto-rander på sociologiska institutionen, Stockholms universitet om etno-nationella organisationer. Abbas Emamis forskning är inriktad mot etno-nationella organisationer med fokus på irani-ers frivilliga organisationer i Sverige (Stockholms universitet, Sociologiska institutionens hemsida). Osman Aytars forskning inriktar sig mot etnisk och transetnisk organisering i integra-tionsprocessen och interaktionen mellan stat och etno-natio-nella organisationer (Aytar, 2002 och Stockholms universitet, Sociologiska institutionens hemsida).

.30 31.

Disposition

I detta kapitel sker en kartläggning av hur många etno-nationel-la organisationer som finns i Sverige 2002, antalet medlemmar, verksamhetsområden, och geografisk spridning. Vi kommer också mycket kort att diskutera vilken funktion dessa organisa-tioner kan tänkas spela i det svenska samhället och vilken roll de kan tänkas spela i integrationsprocessen. Detta kommer att göras genom en presentation av material som samlats in under 2002. Materialet består av uppgifter om medlemsantal och föreningar samt verksamhetsberättelser från de riksförbund bildade på et-nisk eller nationell bas som får bidrag från Integrationsverket. Dessa riksförbund är, som vi ska se, ofta indelade i geografiskt avgränsade lokalföreningar. För att få en bild av den lokala nivån där mycket av den viktigaste aktiviteten kan antas ske har inter-vjuer med 20 representanter för lika många lokala föreningar i Malmö genomförts. På detta sätt hoppas vi kunna ge en illustra-tiv bild av etno-nationella organisationer verksamma i dagens Sverige och genom detta fylla en del av, den förhållandevis, stora lucka som finns i dagens samhällsvetenskapliga forskning kring etno-nationella organisationer i Sverige.

Innan vi ger oss in på att presentera materialet kommer vi att ge en kort bakgrund om invandring till Sverige, den svenska invandrar- och integrationspolitiken samt valdeltagande och föreningsengagemang bland invandrare i Sverige. En kort dis-kussion kring rasistiska och antirasistiska organisationer kom-mer också att presenteras.

När det gäller den svenska invandrar- och integrationspoliti-ken har den spelat en central roll för bildandet av etno-nationella organisationer i Sverige och dessa organisationers verksamheter. Vi kommer därför att i avsnittet om invandrar- och integrations-politiken dels beskriva politikens allmänna utveckling men också specifikt fokusera på politikens betydelse för bildandet av etno-nationella organisationer i Sverige.

.32 33.

Invandring till Sverige

Sverige var fram till 1930 -talet ett utvandringsland, men under 1930 -talet översteg antalet invandrare till Sverige för första gång-en antalet utvandrare. Under andra världskriget och direkt efter krigsslutet kom flyktingar till Sverige från framför allt Baltikum och Polen. Förutom dessa f lyktingströmmar och de f lyktingar som kom till Sverige från Ungern 1956 och från Tjeckoslovakien 1968 kan perioden från krigslutet fram till 1970 -talet karaktäri-seras som en tid då invandringen till Sverige dominerades av arbetskraftsinvandring. Denna möjliggjordes enligt Lundh och Ohlsson (1999, s. 56f) av tre viktiga förändringar i invandringspo-litiken. För det första slöts en överenskommelse mellan de Nord-iska länderna om en gemensam nordisk arbetsmarknad 1954. För det andra försökte Sverige organisera en kollektiv överföring av utomnordisk arbetskraft och för det tredje skedde en allmän liberalisering av utlänningslagen i Sverige. Immigrationen blev på detta sätt en del av den svenska arbetsmarknadspolitiken där myndigheter och företag var eniga om inriktningen (Svanberg & Tydén, 1992, s. 328).

Den genomsnittliga invandringen till Sverige under 1940 -talet uppgick till 30 000 personer per år för att därefter sjunka något under 1950 -talet. Under 1960 - och 1970 -talen ökade den genomsnittliga invandringen till Sverige till 40 000 personer om året. De invandrare som kom till Sverige från krigslutet fram till 1970 -talet kom från de nordiska och europeiska länderna. 1950 - och 1960 -talens invandring till Sverige utgjordes till 60 procent av nordisk invandring, då i synnerhet invandrare från Finland som än idag utgör den enskilt största invandrargruppen i Sverige (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 26ff). 1967 skärptes den svenska in-vandringspolitiken då utomnordiska medborgare måste ha sitt arbetstillstånd och sin bosättning ordnad före ankomsten till Sverige. I praktiken innebar detta ett stopp på den spontana ar-

.32 33.

betskraftsinvandringen men i realiteten fortsatte den kollektiva arbetskraftsrekryteringen då regeringen förordade detta (Appel-qvist, 2000, s. 184).

Under 1950 -talet var den Västeuropeiska andelen av invand-ringen till Sverige som störst, därefter har Västeuropas andel successivt minskat i betydelse. De största grupperna från Västeu-ropa som invandrade innan 1970 utgjordes av tyskar och österri-kare som tillsammans stod för 75 procent av den Västeuropeiska invandringen. (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 32). Den största Syd-europeiska gruppen som invandrade till Sverige under 1940 - och 1950 -talen var italienare. Under 1950 -talet ökade invandringen från Grekland så att den grekiska gruppen under 1960 -talet kom att bli den dominerande Sydeuropeiska gruppen. Från 1963 och fram till 1971 började invandringen från f.d. Jugoslavien att tillta och denna grupp kom så småningom att bli den största enskilda invandrargruppen näst efter den finländska (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 32).

Från och med 1970 -talet förändras invandringsmönstret till Sverige. Denna förändring tillskrivs det definitiva stopp för arbetskraftsinvandring som 1972 infördes. Den tidigare arbets-kraftsinvandringen från de nordiska, väst- och sydeuropeiska länderna minskar i antal och ersätts med en omfattande f lyk-ting- och anhöriginvandring från östeuropeiska länder och län-der utanför Europa. Under perioden från 1950 -talet och fram till 1967 utgjorde f lyktinginvandringen till Sverige bara 5 procent av den totala invandringen vilket ska jämföras med perioden mel-lan 1980 och 1997 då 42 procent av uppehållstillstånden bevilja-des på grund av f lyktingskäl eller f lyktingliknande skäl samt 48 procent på grund av anknytningsskäl (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 38ff).

I detta sammanhang är det viktigt att tänka på det faktum som Winai Ström pekar på: »Troligen var det många f lyktingar som kom som arbetskraftsmigranter under denna period tidiga-re [fram till 1972]. I varje fall finns stöd för påståendet att utvand-

.34 35.

ringsbenägenheten var mycket större bland dem som var utsatta för våld och förtryck« (Winai Ström, 1992, s. 24). Detta eftersom mycket av arbetskraftsrekrytering skedde från länder som då var diktaturer som Jugoslavien, Turkiet, Grekland och Spanien, (se också Appelqvist, 2000, s. 186 samt SOU 1996:55, s. 40).

Den nordiska invandringen minskade under 1980 - och 1990 -talen både i relativa och absoluta tal, den relativa nordiska in-vandringen minskade under 1980 -talet till 30 procent, en minsk-ning som under 1990 -talet fortsatte ner till 20 procent. I absoluta tal innebär detta att den nordiska invandringen fram till 1971 uppgick till 20 000 personer i genomsnitt per år, en siffra som under 1980 - och 1990 -talen sjönk till 10 000 personer (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 32f).

Invandringen från f.d. Jugoslavien ökade kraftigt från slutet av 1980 -talet på grund av oroligheterna i landet och kulminerade 1993 och 1994 då hälften av de som invandrade till Sverige under dessa år kom från f.d. Jugoslavien (Lundh & Ohlsson, 1999, s. 37).

Invandringen från länder utanför Europa stod fram till 1970 för en tiondel av den totala invandringen. Både den relativa andelen och det absoluta invandringsantalet har ökat successivt under hela perioden från 1970. Från 1985 och framåt har 23 000 personer per år invandrat till Sverige från utomeuropeiska län-der. 1992 utgjorde den utomeuropeiska invandringen omkring hälften av den totala invandringen till Sverige (Lundh & Ohls-son, 1999, s. 33f).

Invandringen från Latinamerika ökade som ett resultat av mi-litärkuppen i Chile 1973. Från 1987 till 1989 invandrade över 5 000 personer per år från Chile. Invandringen från den afrikanska kontinenten har successivt ökat. Slutet av 1980 -talet och under 1990 -talet är det framför allt människor från Etiopien och Soma-lia som har kommit till Sverige. Samma trend gäller för invand-ringen från Asien. Idag utgör de irakiska och iranska grupperna två av de sex största invandrargrupperna i Sverige (se Tabell 2.1) (Lundh & Ohlsson; 1999, s. 34ff).

.34 35.

Från invandrarpolitik till integrationspolitik

I samband med regleringen av invandringen under början av 1970 -talet initierades de första åtgärderna för att underlätta in-vandrares anpassning till livet i Sverige. Tidigare hade denna an-passning skett med de verktyg som stod tillbuds inom ramarna för den generella välfärdspolitiken.

Den rådande uppfattningen under 1960 -talet var att de invand-rare som skulle stanna i Sverige och inte tänkte återvända till ur-sprungslandet snabbt skulle anpassas till och assimileras in i det svenska samhället. Assimilationspolitiken formulerades dock aldrig som en statlig politik (SOU 1996:55, s. 26). Avsaknaden av en formulerad statlig politik började emellertid ifrågasättas och 1968 tillsattes Invandrarutredningen (IU) i syfte att utreda och

Tabell 2.1 Antal utrikes födda i Sverige den 31december år 2000 indelat i områden och de sex största enskilda invandrargrupperna

Region (Land) Antal utrikes födda

Norden 279 631 Finland 195 447 Norge 42 664Europa utom Norden 330 018 Bosnien-Hercegovina 51 526 F.d. Jugoslavien 71 972Afrika 55 138Nordamerika 24 312Sydamerika 50 853Asien 253 024 Iran 51 101 Irak 49 372F.d. Sovjetunionen 7 584Oceanien 2 981Okänt land 257Totalt 1 003 798Källa: Statistisk årsbok för Sverige 2002, SCB.

.36 37.

kartlägga invandrares och minoriteters situation i Sverige samt föreslå åtgärder för att underlätta anpassningen till det svenska samhället. Utredningen kan sägas utgöra startskottet för en hel-hetssyn på invandrarpolitiken där ambitionen var att behandla invandrare jämlikt med infödda (Öberg, 1994, s. 58).

1969 inrättades Statens invandrarverk som skulle ha det över-gripande ansvaret för den svenska invandrings-, invandrar-, och f lyktingpolitiken. Invandrarutredningens slutbetänkande, SOU 1974:69 utgör en viktig milstolpe i den svenska invandrarpoli-tiken där tre viktiga invandrarpolitiska mål, Jämlikhet, Valfrihet och Samverkan, föreslogs bli den svenska invandrarpolitikens nya ledstjärnor.

De invandrarpolitiska målen innebar att invandrare skulle beredas likvärdiga livsvillkor som de som gällde för den övriga befolkningen. Jämlikhetsmålet innefattade inte bara den materi-ella standarden utan invandrare skulle också integreras (i dess vidaste betydelse) i det svenska samhället genom utbildning i språk och samhällsorienterade ämnen samtidigt som de skulle beredas möjlighet att bevara sitt hemspråk och sin kultur. Val-frihetsmålet innebar att enskilda invandrare själv skulle få välja i vilken utsträckning de skulle behålla sitt ursprungliga språk och sin ursprungliga kultur. Samverkansmålet innebar att politiken skulle inriktas på att skapa ett brett samarbete byggt på ömse-sidig tolerans mellan majoritets- och minoritetsbefolkningen. Invandrarutredningens betänkande antogs av riksdagen 1975 (Södergran, 2000, s. 51). 1975 års proposition innebar också att invandrare fick rösträtt i kommunval, landstingsval, val till kyr-kofullmäktige och val av präster. Lagen trädde i kraft 1976 vilket också var ett valår i Sverige (Södergran, 2000, s. 52).

1975 års invandrarpolitik låg i princip fast fram till 1997 då regeringen lade fram propositionen 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik. Pro-positionen innebär ett markant brott mot den invandrarpolitik som förts sedan 1975. Regeringen menar i propositionen att

.36 37.

invandrarpolitiken ska ersättas av en integrationspolitik som är både vidare och mer generell i sin karaktär än den tidigare invandrarpolitiken. Det grundläggande synsättet i den nya in-tegrationspolitiken är att politiken inte enbart riktar sig mot in-vandrare som 1975 års politik gjorde, utan denna ska istället upp-fattas som en generell samhällfråga som riktar sig till alla inom Sveriges gränser. De invandrarpolitiska insatser som riktar sig enbart till invandrare ska begränsas till den första tiden som de tillbringar i Sverige. Regeringen menar att integrationsproces-sen skall ses som en ömsesidig process som förutsätter ett aktivt deltagande från både invandrare och infödda invånare i Sverige. Propositionen resulterade i inrättandet av en ny statlig myndig-het med det övergripande ansvaret i integrationsfrågor i Sverige. (Södergran, 1998, s. 50f) Detta innebar att Statens invandrarverk (SIV) i princip delades till två myndigheter där Integrationsver-ket fick det övergripande ansvaret för integration och där Migra-tionsverket fick det övergripande ansvaret för invandringen och f lyktingmottagning.

Om vi nu vänder blicken mot invandrar- och integrationspo-litikens inverkan på bildandet av etno-nationella organisationer i Sverige kan vi se att efter 1975 års invandrarpolitiska fastslagning av samverkansmålet infördes ett statligt bidragssystem på för-slag av (IU) med syfte att främja bildandet av »invandrarorgani-sationer« (Södergran, 2000, s. 11). Politiken betonade vid den här tiden organisationernas hemlandsfunktion samt organisatio-nernas syfte att upprätthålla den egna kulturen och identiteten (SOU 1974:69, s. 289). Budgetåret 1975/76 var det första året som stödet betalades ut.

Den politiska betoningen på organisationernas kulturbevaran-de funktion stod sig fram till 1984 då ett perspektivskifte skedde i och med 1984 års invandrarpolitiska skrivelse SOU 1984:58. I skri-velsen betonades förutom den kulturbevarande funktionen också »föreningarnas sociala och integrativa funktion utifrån framförallt det invandrarpolitiska samverkansmålet« (SOU 1996:55, s. 132). En

.38 39.

förskjutning skedde därmed och de etno-nationella organisatio-nernas roll som intresseorganisationer uppmärksammades till-sammans med den kulturbevarande funktionen.

Den politiska betoningen på organisationernas kulturbeva-rande funktion har fått till följd att organisationerna med Lena Södergrans ord har »hänvisats till en intern och icke direkt poli-tisk, för att inte säga folkloristisk och etniskt nätverksbetonad, mobilisering och verksamhet« (Södergran, 2000, s. 11). Ett för-hållande som har granskats närmare av forskare som Carl-Ulrik Schierup (1991). Enligt Schierup måste en organisation som vill bli en riksorganisation i princip visa att den inte har några reli-giösa eller politiska intressen, varken i Sverige eller i ursprungs-landet. Med andra ord blir organisationen helt och hållet bildad på en »etnisk grund«. En etnisk grund som mer är en produkt av den svenska sociala ingenjörskonsten än en produkt av den sociala verkligheten (Schierup, 1999, s. 119). Men att bli ett »et-niskt riksförbund« är viktigt eftersom det ger tillgång till viktiga organisationsbidrag som är tillgängliga under en lång tid. Dessa bidrag är dock inte enbart av godo.

The subsidy system is a form of political socialization in that it pro-vides a means of curbing the immigrants’ potential for developing forms of consciousness and organization that might break the norms and frameworks of the established political consensus (Schierup, 1991, s. 120).

Den officiella mångkulturella ideologin i Sverige menar Schierup fungerar på ett dubbelt och motsägelsefullt sätt som inte främjar den rådande integrationstanken. Å ena sidan transformeras, as-simileras och standardiseras invandrarnas kultur och politiska uttryck så att det ska passa det svenska samhället. Å andra si-dan definieras individuella etniska och kulturella grupper som kulturellt unika och organisatoriskt separerade från varandra väl gömda i »etniska konserver«. Denna »etnifiering« stoppar

.38 39.

effektivt allt formulerande av gemensamma politiska intressen som överskrider etniska och kulturella gränser (Schierup, 1991, s. 120).

A constructed muliculturalism becomes an ethnic tower of Babel, a victim to non-communication and political restraint. At the center of the bureaucratic embrace, a monological monitoring turns the mul-ticultural dialogue into rhetoric. [---] Fractured and depoliticised by the cultural structuring of their associations and marginalized within political parties, trade unions and other mainstream ‘folk move-ments’, they tend to end up in a power vacuum – a political backwater (Schierup, 1991, s. 121).

Frågan för framtiden är enligt Schierup om de etno-nationella organisationerna kan lyckas bryta den fragmenterade och po-litiskt »tysta« kulturen som den svenska administrationen har utsatt dem för (Schierup, 1991, s. 134). För att verkligen uppnå en politisk pluralism i Sverige måste vi dessutom bryta den »et-niska absolutismens« hegemoni som, enligt Schierup ofta har varit de invandrade minoriteternas egen diskurs och basen för deras organisering (Schierup, 1991, s. 134). Schierup är dock nå-got oklar när det gäller vilken typ av organisationer som skulle »ersätta« de etno-nationella, är det redan existerande »svenska« organisationer eller är det nya organisationer som inte har etni-citeten som sin primära organiseringsgrund, som skulle utgöra en »bättre« form av organisering? Vi ska inte här närmare gå in på eventuella svar på denna fråga men frågan är viktig att tänka på i detta sammanhang.

För att nu övergå till bidragssystemet så har detta idag ändrats så att vissa delar av bidraget är öppet för andra organisationer än de etniska. Statsbidragen regleras idag i förordningen (2000:216) om statsbidrag till organisationer som främjar integration. Stats-bidraget består av tre olika bidrag, organisationsbidrag som ska täcka administrativa kostnader, verksamhetsbidrag för verksam-

.40 41.

heter som främjar integration och projektbidrag för integrations-projekt. För organisations- och verksamhetsbidraget gäller att organisationen:

1. till övervägande del har medlemmar med invandrarbak-grund,

2. bedriver sin verksamhet i Sverige,3. har en riksomfattande organisation med tillfredsställande

geografisk spridning i förhållande till dem som utgör organi-sationens medlemsunderlag,

4. har minst 1 000 betalande medlemmar, 5. själv bekostar sin verksamhet,6. är demokratiskt uppbyggd,7. har bedrivit verksamhet som främjar integration under minst

två år, och 8. har formulerat en plan där det beskrivs hur organisationen

planerar att främja integration under de närmaste åren.

Dessutom kan ett speciellt etableringsbidrag betalas ut till or-ganisationer som inte uppfyller vilkoren i punkterna 3, 4 och 7. Projektbidraget kan ges till alla organisationer som främjar in-tegration, i särskilda fall även till kommuner och myndigheter. Skillnaderna mellan den tidigare förordningen som reglerade statsbidragen (SFS 1986:472) och den nya förordningen kan inte sägas vara särskilt stora, den största skillnaden är att projektbi-drag kan betalas ut till alla organisationer som bedriver integra-tionsarbete.

Verksamhetsbidraget grundas på organisationens aktiva för-eningar. Målet med verksamhetsbidraget är under 2002–2004 att:

• Nyanlända ges bättre möjligheter till egen försörjning och delaktighet i samhällslivet under sin första tid i Sverige.

• Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett

.40 41.

etnisk och kulturell bakgrund främjas och etnisk diskrimi-nering, främlingsfientlighet och rasism motverkas och före-byggs.

• Kunskapen om levnadsvillkor och samhällsutveckling inom olika samhällssektorer ur ett integrationspolitiskt perspektiv ökar.

Frågan är hur detta nya bidragssystem kommer att påverka or-ganisationerna och dess verksamheter. Det kan vara för tidigt att uttala sig om detta eftersom organisationerna inte har fått bidraget enligt det nya systemet mer än ett år.

Valdeltagande och representation

Vart fjärde år sker val till Riksdagen, landstingsfulläktige och kommunalfullmäktige i Sverige2. Utländska medborgare bo-satta i Sverige har haft rösträtt i landstings- och kommunfull-mäktigevalen sedan 1976. De utländska medborgarna utgjorde 5 procent av samtliga som hade kommunal rösträtt vid valet 1998. De data som redovisas i Tabell 2.2 gäller bara för kom-munalvalen men enligt SCB är skillnaderna små mellan lands-tings- och kommunalvalen.

Valdeltagandet bland de utländska medborgarna följer en klar och tydlig trend. Från att ha startat på en låg nivå på 60 procent 1976 har valdeltagandet sjunkit till en ännu lägre nivå om 35 pro-cent 1998. Detta ska jämföras med det totala valdeltagandet i kom-munalvalen 1998 som uppgick till 78,6 procent (SCB, 1999, s. 72).

De grupper som hade högst valdeltagande i kommunalvalet 1998 var tyska och chilenska medborgare, med ett deltagande på 49 respektive 47 procent. De chilenska medborgarna har traditionellt haft ett högt valdeltagande och har toppat stati-stiken i valen 1985, -88, -91 och -94, men har nu minskat sitt valdeltagande markant. Medborgare i F.d. Jugoslavien har, ef-

.42 43.

ter att ha legat på eller över genomsnittet i valen 1976, -79 och -82, väsentligen minskat sitt deltagande och hade i valet 1998 det lägsta valdeltagandet bland utländska medborgare på bara 19 procent. Både irakiska och polska medborgare hade ett lågt valdeltagande i valet 1998. De nordiska medborgarna har sedan det första valet 1976 legat på eller marginellt under genomsnit-tet för utländska medborgare, med undantag för de finländska medborgarna i valet 1991 som låg väsentligt under genomsnittet. Den tydligaste trenden är alltså att de utländska medborgarna minskar sitt valdeltagande. Detta måste ses som en dyster trend som i förlängningen kan vara förödande både för de invandrade grupperna men också för det svenska samhället i stort, då en stor del av den svenska befolkningen ställer sig eller ställs utanför det politiska deltagandet.

Hur väl representerade är då de som är födda utomlands och

Tabell 2.2 Valdeltagande i procent bland utländska medborgare i kommunfullmäktigvalen 1976–1998. Efter medborgarskapsland

Land –76 –79 –82 –85 –88 –91 –94 –98

Bosn.–H. – – – – – – – 31Chile – – – 77 70 65 59 47Danmark 57 46 49 46 41 42 45 38Finland 56 51 49 45 39 35 40 35Irak – – – – – – 42 26Iran – – – 38 39 41 41 30F.d. Jugosl. 66 56 52 45 38 35 2 19Norge 59 54 52 49 45 46 42 39Polen 64 59 54 47 40 36 32 27Storbritan. 71 57 55 54 50 48 48 39Turkiet 63 62 61 54 54 51 47 39Tyskland 67 64 61 59 52 51 51 49USA 45 45 47 45 44 43 40 38Samtliga 60 53 52 48 43 41 40 35

Källa: Allmänna valen 1998, Del 4, SCB.

.42 43.

de som är utländska medborgare i riksdagen, kommunfullmäk-tige och landstingsfullmäktige? Vi har endast funnit statistik från valen 1994 vilket innebär att de senaste valen 1998 och 2002 inte finns med. I valen 1994 valdes 13.550 kommunfullmäktigele-damöter, 1 777 landstingsfullmäktigeledamöter och 349 riksdags-ledamöter. Av de kommunfullmäktigeledamöter som valdes var 625 stycken (4,6 procent) födda utomlands och 119 stycken (0,9 procent) utländska medborgare. Av de landstingsfullmäktigele-damöter som valdes var 78 stycken födda utomlands (4,4 pro-cent) och 8 stycken (0,5 procent) var utländska medborgare. Av de riksdagsledamöter som valdes var 7 stycken (2 procent) födda utomlands (Bäck & Soininen, 1996, s. 57). Vid valet 1994 räknar Bäck och Soininen med att de som är födda utomlands utgör ungefär 10 procent av befolkningen i Sverige. Detta innebär att De utrikes födda enbart har hälften av den representation som de skulle haft om representationen motsvarat gruppens andel av befolkningen (Bäck & Soininen, 1996, s. 57).

Föreningsengagemang

Hur ser föreningsengagemanget ut i Sverige idag? Utifrån statis-tik från Statistiska centralbyråns levnadsnivåundersökning 1992 diskuterar Henry Bäck och Maritta Soininen i Invandrarna, demo-kratin och Samhället (1996) hur föreningsengagemanget generellt sett ut bland den invandrade befolkningen.

Vi kan i tabell 2.3 se hur invandrarnas föreningsengagemang följer en skala där å ena sidan andra generationens invandrare i stort sett uppvisar samma grad av engagemang som infödda svenskar och där å andra sidan utländska medborgare uppvisar den lägsta graden av engagemang.

Nästa fråga blir följande: Finns det skillnader mellan infödda svenskar och invandrares engagemang i olika typer av förening-ar? Enligt Bäck och Soininen är föreningsengagemanget i högsta

.44 45.

grad beroende av föreningstyp. Detta beror på att det för fören-ingsengagemang finns både yttre och inre hinder. Yttre hinder är hinder som hindrar människor att antingen ingå i föreningens rekryteringsbas eller hinder för inträdde i själva föreningen. Inre hinder är de hinder som yttrar sig för aktivitet och förtroende-uppdrag i föreningen (Bäck & Soininen, 1996, s. 79).

Om man kombinerar de yttre och inre hinderna kan man få fyra möjliga grupper av föreningar:

1) Föreningar där de yttre och inre hinderna är låga. T.ex. fack-liga organisationer och miljörörelsen.

2) Föreningar där de yttre och inre hinderna är höga. T.ex. kvin-noorganisationer samt patient och handikapporganisationer.

3) Föreningar där de yttre hinderna är höga och de inre låga. T.ex. politiska partier och ordenssällskap.

4) Föreningar där de yttre hinderna är låga och de inre höga. T.ex. konsumentkooperationen och motororganisationer.

Den första gruppen med låga yttre och inre hinder exempli-fieras med fackliga organisationer och miljörörelsen. I dessa organisationer är det lätt för invandrare att bli medlem, det är också lätt för dem att få förtroendeuppdrag. Det är positivt att se att de fackliga organisationerna tillhör denna grupp eftersom

Tabell 2.3 Medlemskap och aktivitet inom det svenska föreningslivet 1992. Personer 16–84 år (i procent)

Medlem i någon förening

Aktiv i någon förening

Uppdrag i någon förening

Infödda svenskar 92,9 52,4 29,9Andra generationens invandrare 92,4 53,2 25,8Naturaliserade 89,6 41,8 22,0Utländska medborgare 83,4 35,1 16,8

Källa: Bäck & Soininen, 1996: 78.

.44 45.

de utgör ett stort och tungt intresse i det svenska samhället och den svenska politiken. Den raka motsatsen till dessa organisatio-ner utgörs av de organisationer där invandrare har svårt att bli medlemmar och dessutom svårt att få förtroendeuppdrag när de väl är inne i organisationen, exemplifierade med kvinnoorgani-sationer samt patient- och handikapporganisationer. Enligt Bäck och Soininen är det inte rimligt att de yttre hinderna utgörs av svårigheter i att ingå i organisationernas rekryteringsbas, för som de uttrycker det »även invandrare kan vara kvinnor, sjuka eller handikappade« (Bäck & Soininen, 1996, s. 83). Därför måste de yttre hinderna nog anses finnas vid själva inträdet till orga-nisationerna.

Den tredje gruppen där invandrare har relativt svårt att bli medlemmar men väl inne i organisationen får de förtroende-uppdrag i ungefär samma utsträckning som infödda svenskar. Dessa organisationer exemplifieras med politiska partier och ordenssällskap. Här är det mycket oroande att se att invandrare har svårt att bli medlemmar eftersom detta förhållande måste anses som ett stort hinder för invandrarnas politiska delaktighet i Sverige. Den sista gruppen utgörs av föreningar där invandrare relativt sett har lätt att bli medlemmar men väl inne i organisa-tionen får de sällan förtroendeuppdrag, konsumentkooperatio-nen och olika motororganisationer utgör exempel på denna typ (Bäck & Soininen, 1996, s. 83).

Rasistiska och antirasistiska organisationer i Sverige

Rasistiska organisationer

Det finns i dagens Sverige en mängd olika typer av organisatio-ner, nätverk och partier som skulle kunna betecknas som rasis-tiska och högerextremistiska, allt ifrån olika missnöjespartier, nationalistiska och främlingsfientliga organisationer till uttalade nationalsocialistiska och rasideologiska organisationer och par-

.46 47.

tier (Lodenius & Wikström, 1997, s. 131f). Dessa organisationer utgör »minst av allt någon organisatoriskt enhetlig rörelse. För-utom ett fåtal större partier finns ett otal sinsemellan konkurre-rande sekter och grupper av mer eller mindre tillfällig karaktär« (Lindquist, 1999, s. 7). Det blir därför inte i denna framställning en fråga om att göra en total översikt över de organisationer som idag existerar eftersom dessa ständigt ändrar utseende. Istället är det mer fruktsamt att fokusera på viktiga tendenser och gemen-samma beröringspunkter för »rörelsens« framväxt (Lindquist, 1999, s. 7).

De första svenska nationalsocialistiska organisationerna bil-dades redan på 1920 -talet och utgör enligt Lodenius och Wik-ström startskottet för en rasistisk rörelse i Sverige »som har en obruten tradition från denna tid fram till våra dagar« (Lodenius & Wikström, 1997, s. 115). 1930 -talet utgör enligt samma förfat-tare det mest framgångsrika årtiondet för den svenska nazismen då det under mitten av 1930 -talet uppges finnas 30 000 nazister i landet, dock lyckades dessa partier aldrig ta några mandat i riks-dagen (Lodenius & Wikström, 1997, s. 117; Lindquist, 1999, s. 11). Av de nationalsocialistiska, fascistiska och extremnationalistiska organisationerna som bildades under 1930 -talet är det endast Nysvenska rörelsen (NSR) och Sveriges nationella Förbund (SNF) som är verksamma in på 1990 -talet. NSR:s aktivitet verkar dock försvinna efter 1994 (Lööw, 2000, s. 134f).

1940 -talet innebär vidare en nedgång och upplösning av den svenska nazismen. 1956 bildas Sveriges Nationalsocialistiska Kampförbund som 1961 byter namn till Nordiska Rikspartiet (NRP) (Lodenius & Wikström, 1997, s. 117ff). NRP är ett nationalso-cialistiskt parti som 1996 hade kontaktpersoner i Kiruna, Umeå, Östersund, Sundsvall, Söderhamn, Gävle, Uppsala, Stockholm, Strängnäs, Norrköping, Motala, Göteborg, Växjö, Kalmar, Berg-kvara, Malmö och Lund, antalet medlemmar och sympatisörer är okänt men enligt Lööw rör det sig om några hundra personer

.46 47.

(Lööw, 2000, s. 52). NRP har inte haft några parlamentariska framgångar utan verkat i politikens marginaler.

Trots NRP:s ytterst marginella parlamentariska ställning har partiet haft stort inf lyttande och varit centralt för den rasideo-logiska undergroundkulturen som växer fram i Sverige under 1980 - och 1990 -talen. NRP har enligt Lööw varit den »förmed-lande länken mellan mellankrigstidens nationalsocialister och den moderna rasideologiska undergroundkulturen« (Lööw, 2000, s. 23). Denna undergroundkultur utgörs av mer eller min-dre organiserade grupper och nätverk. »Den är varken genom-organiserad eller enhetlig. Till skillnad från 1930 -talets national-socialistiska partier och NRP saknar 90 -talsgrupperingarna helt eller delvis det politiska partiets organisatoriska form« (Lööw, 1999a, s. 371). Istället för att primärt bygga upp partier skapas lokala och oberoende grupper som bildar ett löst sammanhållet nätverk, ett nätverk med konstellationer som ständigt skiftar utseende.

Enligt Lööw försöker de också att bygga upp en »alternativ infrastruktur« och därför kan den rasideologiska underground-kulturen sägas bestå av lokala och regionala grupperingar, post-orderföretag och skivbolag (t.ex. Ragnarock Records och Nord-land), affärer (t.ex. Asgård i Stockholm och Midgård i Göteborg), tidskrifter (t.ex. Nordland) internetsajter, fängelsegrupper (t.ex. Ariska Brödraskapet) och supportföreningar för fängslade aktivis-ter (t.ex. Gula Korset) (Lööw, 1999b, s. 35). Det ska dock sägas att Nationalsocialistisk Front (NSF) under senare delen av 1990 -talet har strävat mot mer partiliknande former (Lööw, 1999b, s. 35; Wigerfelt & Wigerfelt, 2001, s. 85). NSF bildades 1994 i Karls-krona och spred sig under 1990 -talet över landet, 1996 har NSF avdelningar eller kontaktpersoner, förutom i Karlskrona, också i Trelleborg och Stockholm, 1997 även på Gotland, i Haninge och Nossebro, 1998 tillkommer Helsingborg, Klippan, Staffanstorp, Trollhättan, Karlshamn, Sösdala, Simrishamn, Örebro och Mull-sjö (Lööw, 2000, s. 92f).

.48 49.

Den rörelse som har växt fram i Sverige under 1980 -talet är i hög grad internationell, främst via den s.k. Vit Maktmusiken (Lööw, 1999a, s. 371). 1999 fanns det enligt Lööw 322 olika CD-skivor av 152 band tillhörande Vit Makt- eller den extremnatio-nalistiska rörelsen till försäljning på Internet, främst genom bo-lagen Nordland, Midgård och Ragnarock Records. Lööw uppskattar antalet mer eller mindre etablerade Vit Maktband i världen till mellan 150 och 200. 1999 hade 27 svenska band gett ut skivor. De svenska skivbolagen innehar, tillsammans med producenter i USA och Storbritannien, en ledande ställning på marknaden för Vit Maktmusik (Lööw, 1999b, s. 27f).

Centralt för nätverket kring Vit Maktmusiken är, förutom musiken och skivproduktionen, tidskrifter, tidningar och på senare tid Internet. 1999 fanns det minst 25 regelbundet utkom-mande tidningar och tidskrifter varav hälften var tryckta skrif-ter (Lööw, 1999b, s. 30). Den ledande tidskriften på området är Nordland som grundades 1994. Nordland är förutom en tidskrift också ett postorderföretag, konsertarrangör, och ett skivbolag med en omfattande Internetaktivitet. När det gäller aktiviteten på Internet fanns det 1998 42 webbplatser som sålde Vit Maktmu-sik och andra relaterade saker, 1999 fanns det dessutom minst 34 uttalat rasistiska webbplatser (Lööw, 1999b, s. 31).

Ett av de medialt mer kända nätverken i Vit Maktvärlden un-der 1990 -talet var Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Efter diverse bråk och rättegångar under slutet av 1980 -talet tappar NRP mycket av de unga aktivisternas stöd (Lööw, 2000, s. 59). I samband med detta går 1986 Bevara Sverige svenskt (BSS), bildat 1981, samman med Framstegspartiet och bildar Sverigepartiet (senare Sverigedemo-kraterna se nedan) (Lööw, 2000, s. 27 & 59). När detta nya parti bildas ändras också inriktningen på partiets arbete då partiet börjar att satsa på en mognare publik istället för unga skinnhu-vuden (Lööw, 2000, s. 69). Detta gör att många av de tidigare sympatisörerna känner sig svikna. Några skinnhuvud i Södertäl-je startar tidningen Streetfight som 1989 blir Vit Rebell, tidningen

.48 49.

ersätts senare av tidningen Storm. I nätverket kring Storm fanns Vitt Ariskt Motstånd (VAM) som 1991 blir känt för en bredare pu-blik. VAM utgjordes av ett nätverk med ett antal »fronter« som ibland är rivaliserande och med tämligen skiftande »medlemska-drer« (Lööw, 2000, s. 89). VAM gjorde sig främst kända för sin våldsamhet, »motståndet« skulle ske bl.a. genom väpnad kamp, vilket fick till följd att ett f lertal av nyckelfigurerna i VAM fängs-lades för bl.a. bankrån och vapenstölder. VAM:s verksamhet av-tar efter hand under 1990 -talet och i spåren efter nätverket växer en rad lokala och självstyrande grupper upp (Lööw, 2000, s. 91).

Hitintills har vi fokuserat framställningen på den, till största delen utomparlamentariska, delen av de svenska rasistiska orga-nisationerna. Det finns också en del av de rasistiska organisatio-nerna som är mer parlamentariskt inriktade. Enligt Lööw utgör Bevara Sverige Svenskt (BSS) »embryot« till det parlamentariska f lykting- och invandringsmotståndet i Sverige. BSS uppträder för första gången 1980 och är då mera en kampanjorganisation än ett regelrätt parti, men 1986 går BSS samman Framstegspartiet och bildar tillsammans Sverigepartiet, sedermera Sverigedemokra-terna (SD) (Lööw, 2000, s. 24ff). När detta nya parti bildas ändras inriktningen på partiets arbete, istället för att satsa på skinnhu-vuden som tidigare, börjar partiet att satsa på en mognare publik (Lööw, 2000, s. 69). SD tonar under 1990 -talet ned samhörighe-ten med nazistiska och antisemitiska grupper. »Idag talar partiet i svepande ordalag om den ’nationella’ rörelsen utan närmare ange vad ordet betyder och vilka partier som åsyftas« (Larsson & Ekman, 2001, s. 128).

Sverigedemokraterna är utan tvekan det parlamentariska par-ti som under senare delen av 1990 -talet och början på 2000 -talet har rönt störst framgångar i Sverige. Partiet har ännu inte eröv-rat några mandat i riksdagen men tog i valet 1998 åtta mandat i fem kommuner; Dals-Ed (1), Höör (2), Sölvesborg (1), Trollhättan (2) och Haninge (2) (Larsson & Ekman, 2001, s. 177).

Det är idag ett i stort sett rikstäckande parti och i valet 2002

.50 51.

fick partiet 76 300 röster i riksdagsvalet dvs. ungefär 1,4 procent av rösterna, 29 511 röster i landstingsvalen samt 47 690 röster i valen till kommunfullmäktige (data från Valmyndigheten). Det-ta gör att SD i valet till kommunfullmäktige 2002 fick 48 mandat i 29 av Sveriges kommuner (DN 021024). Partiet har utan tvekan sitt starkaste fäste i Skåne där SD i valet 2002 tog 29 mandat i 14 av Skånes 33 kommuner (data från Valmyndigheten). Förutom Sverigedemokraterna finns det en uppsjö av lokala och mer el-ler mindre främlingsfientliga och rasistiska missnöjespartier i landet, också när det gäller dessa mindre partier utgör Skåne ett starkt fäste.

Denna mycket korta presentation av, dels viktiga inslag i den undergroundrörelse som växer fram under 1980 - och 1990 -ta-let och dels de försök som har gjorts att bilda parlamentariska partier gör inga anspråk på att vara heltäckande. För en djupare beskrivning av framväxten av olika rasistiska organisationer, nätverk och politiska partier hänvisas till t.ex. Lööw (2000), Lo-denius & Wikström (1997) och Larsson & Ekman (2001).

Antirasistiska organisationer

Forskning kring olika antirasistiska organisationer i Sverige är minst sagt bristfällig, någon direkt översikt eller sammanställ-ning över organisationer i Sverige existerar såvitt vi vet inte. Två rapporter som delvis berör den svenska antirasistiska rörelsen är dock Lööw, (1999a) och Lodenius & Wikström (1997).

Enligt Lööw var den antirasistiska rörelsen under 1960 - och 1970 -talen i stort sett enbart engagerade i förhållanden utom Sverige. Inte förrän i slutet av 1970 -talet blev den antirasistiska kampen, i samband med BSS första framträdande, en nationell angelägenhet. »Det vore dock fel att tala om existensen av en samlad svensk antirasistisk rörelse. En sådan har aldrig existerat. Den svenska antirasistiska rörelsen, är idag i likhet med förhål-

.50 51.

landen under 1930 -talet, uppsplittrad i en mängd lokala och na-tionella grupper« (Lööw, 1999a, s. 399).

Enligt Lööw har det antirasistiska arbetet under 1980 - och 1990 -talen följt tre parallella huvudlinjer. För det första har det antirasistiska arbetet drivits av myndigheter, media och av en »moralisk elit«, dvs. opinionsbildare och debattörer. För det andra har det under perioden skett en folklig massmobilisering och för det tredje har det antirasistiska arbetet skett via militanta antirasister (Lööw, 1999a, s. 400).

Under åren 1985 -1995 har minst åtta riksomfattande kampan-jer genomförts, samt minst 500 lokala eller regionala kampanjer som finansierats av kommunala eller statliga medel (Lodenius & Wikström, 1997, s. 285). Dessa kampanjer kan sägas utgöra vik-tiga delar i myndigheternas antirasistiska arbete.

1980 -talet var »de antirasistiska massrörelsernas årtionde« (Lööw, 1999a, s. 400). Stoppa rasismen bildades 1985 och hade 1987 19 lokalföreningar och 2 000 medlemmar, organisationen utgjorde 1980 -talets största antirasistiska rörelse. Andra rörelser som bildades under 1980 -talet är Fem i tolv-rörelsen bildad 1988, som efter starten i Härnösand numera har en nationell omfatt-ning och Fristadsrörelsen bildad 1987, som är en organisation som gömmer f lyktingar som hotas av utvisning (Lööw, 1999a, s. 400ff).

Om rörelser av typ Stoppa Rasismen och ’Fem i tolv’ kan sägas ka-raktäriseras av en bred folklig mobilisering mot främlingsfientlighet och rasism, kan Fristadsrörelsen och de lokala protestgrupperna sägas karaktäriseras av ett individuellt ställningstagande och en personlig insats för enskilda f lyktingar eller grupper av f lyktingar. Känneteck-nande för de antirasistiska massrörelserna, intresseorganisationernas kampanjer och de individuellt inriktade hjälporganisationerna är att majoriteten av medlemmarna och aktivisterna är etniska svenskar (Lööw, 1999a, s. 404).

.52 53.

Lodenius och Wikström menar i likhet med Lööw att arbetet mot rasism under 1980 - och 1990 -talet hade karaktären av en massrörelse, men att det antirasistiska arbetet under mitten av 1990 -talet har engagerat färre och färre människor. »Orsakerna till detta kan man diskutera, men det är inte otänkbart att van-liga antirasistiskt orienterade människor skrämts bort av de se-naste årens kravaller« (Lodenius & Wikström, 1997, s. 292).

Det mer militanta arbetet mot rasism går ut på att fysiskt förhindra rasistiska organisationer att genomföra demonstra-tioner, manifestationer och möten. I Sverige är det framför allt Antifascistisk Aktion (AFA), bildad 1991 som står för detta arbete (Lööw, 1999a, s. 404). AFA är ett nätverk bestående av självstän-diga lokalgrupper över hela landet. I AFA:s programförklaring kan man läsa att AFA:s mål är att »krossa fascismen i alla dess former« (AFA:s hemsida). AFA hade i november 2002 lokala grupper i Borås, Dalarna, Göteborg, Haninge, Kalmar, Linkö-ping, Motala, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Trollhättan, Uppsala, Vetterbygd, Vänersborg, Örebro och Östersund (AFA:s hemsida).

Det finns som sagt inte någon direkt sammanställning över vilka eller hur många organisationer som bedriver antirasistiskt arbete. Dock finns det två för ämnet intressanta Internetsidor, den ena är Integrationsverkets kunskapsbank Sverige mot Rasism. På denna Internetsida finns information om bl.a. olika myndig-heters och kommuners arbete mot rasism, det finns dessutom in-formation om olika organisationers arbete mot rasism. Det finns där 11 olika lokala antidiskrimineringsbyråer och 26 olika orga-nisationer som sägs bedriva någon form av antirasistiskt arbete, samt en förteckning över fackföreningarnas arbete. Ett axplock från denna lista utgörs av följande organisationer: Tidningen/stiftelsen EXPO, FN-förbundet, Fackligt aktiva invandrare, Hasans vänner mot våld och rasism, Internationella kvinnoförbundet, Rädda Barnen, och Studiefrämjandet (Sverige mot rasisms hemsida).

Den andra Internetsidan är den sida som tillhör Nätverket mot

.52 53.

rasism (NMR), NMR är ett nätverk, för närvarande, bestående av ett 90 tal organisationer. Nätverkets medlemsorganisationer arbetar mot fascism, och diskriminering samt arbetar för en ge-nerös f lyktingpolitik (NMR:s hemsida).

Ytterligare en organisation som gör ett viktigt arbete i kam-pen mot rasism och främlingsfientlighet är EXIT. Organisatio-nen startades 1998 av en f.d. aktivist inom Vit Maktvärlden och hjälper personer som vill lämna Vit Maktvärlden att »hoppa av«. EXIT:s verksamhet från 1998 fram till april 2001 har varit relativt omfattande. Organisationen har hjälpt 133 personer att »hoppa av«, de har fått 300 till 400 samtal från föräldrar som behövt råd, de har dessutom genomfört runt 180 föreläsningar och utbild-ningar (BRÅ-rapport 2001:8, s. 6).

Denna korta framställning av antirasistiska organisationer har syftat till att mycket översiktligt presentera vilket arbete som pågår samt att visa ett »axplock« av de organisationer, för-eningar och nätverk som bedriver antirasistiskt arbete i dagens Sverige. Som vi nämnde i inledningen till detta avsnitt finns det inte mycket forskning på området vilket är beklagligt eftersom forskning om det antirasistiska arbetet, enligt min mening, är lika viktigt som forskning kring rasism och rasistiska organisa-tioner. Efter detta korta avsnitt om rasistiska och antirasistiska organisationer är det nu dags för att gå in på framväxten av etno-nationella organisationer i Sverige.

Framväxten av etno-nationella organisationer i Sverige

Framväxten av organisationer bildade på etnisk grund i Sverige är framför allt en 1900-talshistoria. Den första föreningen bil-dades visserligen redan 1829 eller 1830 av finska invandrare i Stockholm (Bäck, 1983, s. 23, Jakkola, 1983, s. 6). Därefter bil-dades ytterligare några finska föreningar men det dröjde ända fram till början på 1900 -talet innan de finska föreningarna fick

.54 55.

sällskap av en Italiensk förening 1909 och den Polska hjälpkom-mittén 1918.

Utvecklingen fram till 1950 -talet kan sammanfattas med att invandrarnas organisationsväsende bestod av organisationer bildade av invandrare från de nordiska länderna och östersjölän-derna med den italienska organisationen som undantag (Bäck, 1983, s. 24). Under 1960 -talet tillkommer organisationer inom de jugoslaviska, spanska, grekiska, kroatiska och portugisiska grupperna och under 1970 -talet tillkommer organisationer som kan kategoriseras som mångkulturella som t.ex. Immigranter-nas riksförbund grundat 1973 (Bäck, 1983, s. 25). Under 1970 -talet ökade också bildandet av riksorganisationer i snabb takt vilket av Bäck tillskrivs den förändring som sker i den svenska invand-rarpolitiken under 1970 -talet.

1973 utförde Invandrarutredningen en adressinsamling och identifierade då 874 »invandrarorganisationer« i Sverige (SOU, 1974:70, s. 26). Enligt Bäck redovisade Immigrantinstitutet 1983 ca 50 riksorganisationer och ca 900 organisationer av lokal ka-raktär, vilket skulle innebära att de etno-nationella organisatio-nerna vid tillfället utgjorde lite under två procent av hela organi-sationsväsendet i Sverige (Bäck, 1983, s. 9). Statens invandrarverk beviljade 1982 stöd till 31 riksorganisationer (Bäck 1983, s. 9). Av dessa 31 riksorganisationer undersökte Henry Bäck 28 stycken och det visade sig att dessa 28 riksorganisationer tillsammans hade 154 500 medlemmar (Bäck, 1983, s. 257–272).

Antalet organisationer 2002

Hur ser då situationen ut idag? För att få reda på detta har data samlats in Från Integrationsverket då verket är ansvarig myn-dighet för bidrag till organisationer som främjar integration. Materialet består av organisationernas bidragsansökningar och innehåller uppgifter om medlemsantal, antal föreningar och

.54 55.

verksamheter. En av punkterna som organisationerna måste uppfylla är att medlemsantalet måste vara över 1 000 stycken vilket innebär att de bara är de större förbunden som får bidrag från integrationsverket därför måste vi också vända oss till an-dra källor.

En tänkbar källa är Immigrantinstitutet i Borås. De uppgifter som finns tillgängliga från Immigrantinstitutet utgörs av adress-listor över både rikstäckande och lokala föreningar i Sverige. Däremot finns det inte uppgifter om medlemsantal tillgängliga. Som vi nämnde i inledningen använder sig Immigrantinstitutet av en demografisk definition av »invandrarorganisationer«, dvs. att mer än hälften av organisationens medlemmar måste vara invandrare för att tillföras till kategorin »invandrarorganisatio-ner«. Uppgifterna från Immigrantinstitutet är inhämtade under junimånad 2002.

Uppgifterna från Integrationsverket kan anses vara tillförlit-liga, dock ska det påpekas att uppgifterna om antalet medlem-mar och medlemsföreningar är inhämtade från respektive riks-förbunds ansökan om organisations- och verksamhetsbidrag, vilket skulle kunna innebära att medlemsantalen är tilltagna i överkant. Uppgifterna om antalet organisationer hämtade från Immigrantinstitutet kan också de anses som tillförlitliga även om exakticiteten inte bör överdrivas.

Om vi börjar med Immigrantinstitutets adresslista finner vi att Immigrantinstitutet har ca 80 riksförbund och ca 2 300 lo-kala föreningar upptagna på adresslistan. (Se Tabell 2.4). Antalet riksförbund som under 2002 fått stöd från Integrationsverket uppgick till 50 stycken, stöd fick också SIOS (Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige) som är en paraplyorgani-sation där 16 av riksförbunden samarbetar. 46 av riksförbunden erhåller organisationsstöd och/eller verksamhetsbidrag. Dessa 46 riksförbund har 1 207 medlemsföreningar och 198 256 med-lemmar. Fyra riksförbund erhåller etableringsstöd och har 59 medlemsföreningar samt 5 348 medlemmar. Detta gör att de 50

.56 57.

riksförbund som erhåller bidrag sammanlagt har 1 266 medlems-föreningar och 203 604 medlemmar.

Från 1982–83 har det skett en ökning av antalet riksförbund som erhåller bidrag från integrationsverket med 19 stycken. An-talet medlemsföreningar i dessa bidragsberättigade förbund har ökat med 320 föreningar och antalet medlemmar har ökat med 49 104 stycken.

Den mest anmärkningsvärda ökningen är ökningen av de lokala organisationer som Immigrantinstitutet har upptagna på sin adresslista. Om vi tittar på uppgifterna från 1982–83 ser vi att Immigrantinstitutet uppskattade antalet lokala föreningar till ca 900 stycken, vilket var ungefär lika många som de bidragsbe-rättigade riksförbundens medlemsföreningar. 2002 uppskattar Immigrantinstitutet antalet lokalföreningar till ca 2 300 vilket är ca 1 000 f ler än de bidragsberättigade riksförbundens lokalför-eningar. Det är svårt att säga om denna markanta ökning beror på en faktisk ökning av antalet lokala föreningar som inte är medlemmar i något av de bidragsberättigade riksförbunden el-ler om ökningen beror på att Immigrantinstitutets adresslista har blivit mer komplett.

Utifrån Immigrantinstitutets adresslista har vi försökt att bestämma vilken etnisk eller nationell grupp som de olika för-

Tabell 2.4 Etno-nationella organisationer i Sverige 1982–83 och 2002

1982–83 2002

Antalet riksförbund som erhåller bidrag från SIV/Integrationsverket

31 50

Antalet lokalföreningar i de bidragsberättigade förbunden 946 1 266

Medlemsantal 154 500 203 604

Antal riksförbund enligt Immigrantinstitutet ca 50 ca 80

Antal lokala föreningar enligt Immigrantinstitutet ca 900 2 300

Källa: Bäck (1983), Immigrantinstitutet och Integrationsverket.

.56 57.

eningarna kan kopplas till. Av de nästan 2 300 (2 998) föreningar som finns på adresslistan var det möjligt att bestämma grupptill-hörigheten på 1 684 stycken. De sex största grupperna med f lest föreningar utgjordes i tur och ordning av: Finska föreningar 220 stycken; Bosniska-Hercegovinska föreningar 168 stycken; för-eningar från f.d. Jugoslavien 174 stycken; Iranska föreningar 106 stycken och Somaliska föreningar 94 stycken. Totalt finns det bland de föreningar som det gick att bestämma grupptillhörig-heten på 83 olika nationella eller etniska grupper representerade. Av de grupper som har f lest föreningar återfinner vi fyra av de största invandrargrupperna i Sverige (jämför tabell 2.1).

Vi har också sökt kategorisera föreningarna efter dess typ, dvs. idrotts-, kvinno-, kultur- eller ungdomsförening, utifrån föreningens namn. Detta visade sig dock omöjligt då endast ett litet antal av föreningarna var bestämbara utifrån dess förenings-namn.

De bidragsberättigade riksförbundens storlek

De bidragsberättigade riksförbundens storlek skiftar. Skillnaden mellan det största förbundet Sverigefinska riksförbundet och det minsta Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen är 18 748 medlem-mar. Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen är ett av de fyra förbund som erhåller etableringsbidrag (kursiverade i tabell 2.5) och är ett tämligen nytt riksförbund, samtidigt som den finska invandrargruppen tillhör de äldsta invandrargrupperna i Sverige med en lång tradition av organisering bakom sig. Sve-rigefinska riksförbundet är också det största förbundet sett till antalet föreningar och Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen tillsammans med Syriska riksförbundet utgör de förbund som har minst antal föreningar. Ett förbund, Lettiska Hjälpkommittén har inga lokalföreningar utan ett direkt individuellt medlemskap till Riksförbundet.

Riksförbundens medlemsantal skiftar alltså i hög utsträck-

.58 59.

Tabell 2.5 Riksförbundens medlemsantal

Förbunden i storleksordning efter antalet medlemmar

Medlem-mar

Föreningar Medlemmar per förening

Sverigefinska Riksförbundet 19 618 146 134,4Bosnisk-Hercegovinska Riksförbundet 15 671 107 146,5Syrianska Riksförbundet 15 445 23 671,5Turkiska Riksförbundet 10 893 22 495,1Serbiska Riksförbundet 9 103 34 267,7Grekiska Riksförbundet 8 470 40 211,8Serbernas Riksförbund 8 168 47 173,8Kurdiska Riksförbundet 7 815 40 195,4Iranska Riksförbundet 6 750 76 88,8Irakiska Riksförbundet 6 497 46 141,2Immigranternas Centralförbund 6 277 28 224,2Assyriska Riksförbundet 6 047 28 216,0Ungerska Riksförbundet 5 527 32 172,7Kroatiska Riksförbundet 5 178 29 178,6Makedoniska Riksförbundet 4 358 18 242,1Bosn o Herceg Kvinnoriksförbund 4 298 44 97,7Albanska föreningars union 4 215 31 136,0Finlandssvenska Riksförbundet 4 018 28 143,5Roma Internationalo 3 900 24 162,5Italienska Riksförbundet 3 856 17 226,8Kurdiska rådet 3 710 20 185,5Kurdiska Unionen 3 102 26 119,3Safari förbundet 2 416 18 134,2Sverigeesternas Förbund 2 123 6 353,8Somaliska Riksförbundet 2 046 35 58,5Iranska Flyktingars Riksförbund 2 016 31 65,0Spanska riksförbundet 1 791 7 255,9Japanska Riksförbundet 1 725 5 345,0Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor 1 696 18 94,2

Isländska Riksförbundet 1 625 8 203,1Chilenska Riksförbundet 1 612 16 100,8Riksförbundet Polska föreningar 1 520 13 116,9Portugisiska Riksförbundet 1 482 6 247,0Eritreanska Riksförbundet 1 474 16 92,1Immigranternas Riksförbund 1 416 16 88,5Afrosvenskarnas Riksförbund 1 402 10 140,2Bolivianska Riksförbundet 1 351 18 75,1Estniska Kommittén 1 305 10 130,5Armeniska Riksförbundet 1 305 10 130,5Internationella Kvinnoförbundet 1 298 16 81,1Polska Kongressen 1 281 20 64,1Ingermanländska Riksförbundet 1 247 12 103,9Etiopiska riksföreningen 1 207 5 241,4Syriska Riksförbundet 1 173 4 293,3Riksförbundet Etiopier i Sverige 1 100 8 137,5Slovenska Riksförbundet 1 089 11 99,0Lettiska Hjälpkommittén 1 056 0 Indv. medl.Bosnisk-Svenska Kvinnoförbundet 1 042 27 38,6Somaliland Riksförbund 1 020 10 102,0Iransk-Svenska Solidaritetsföreningen 870 4 217,5Totalt 203 604 1 266 160,8

.58 59.

ning. De fem största förbunden har drygt 35 procent av alla medlemmar. De tio största förbunden har 53 procent av med-lemmarna och de 25 största förbunden drygt 83 procent av med-lemmarna.

Det genomsnittliga antalet medlemmar per förening är 160,8 medlemmar. Det förbund som har det största antalet medlem-mar per förening är Syrianska riksförbundet med 671,5 medlem-mar per förening. Det förbund som har minst antalet medlem-mar per förening är Bosnisk-Svenska Kvinnoförbundet med 38,6 medlemmar per förening. Resultatet påverkas av varje enskild grupps spridning över landet som varierar stort mellan grup-perna.

Föreningarnas fördelning över landet

Fördelning av föreningarna över landet är inte jämn utan koncentrerad till vissa områden. Vi har utifrån riksförbundens bidragsansökningar till Integrationsverket sett i vilka län de respektive riksförbunden har medlemsföreningar. Denna upp-delning har bara varit möjlig att göra på de förbund som erhållit organisationsstöd och/eller verksamhetsstöd. Således ingår 46 riksförbund i den geografiska analysen. Av de 46 förbunden är det ett förbund (Lettiska hjälpkommittén) som inte har några lokalföreningar, ett förbund (Ingermanländska riksförbundet) har lokalföreningar men också direkt individuellt medlemskap till riksförbundet och ett förbund (Syriska riksförbundet) där det inte har varit möjligt att geografiskt placera medlemsförening-arna. Av de 1.207 lokala föreningar som är medlemmar i de riksförbund som erhåller organisationsstöd och/eller verksam-hetsstöd var det inte möjligt att placera 42 föreningar geografiskt eftersom uppgifter om postadress saknades. Vi har också gjort samma sak med de lokalföreningar som Immigrantinstitutet har på sin adresslista.

I de tre storstadslänen, Stockholm, Västra Götaland och

.60 61.

Skåne län, fanns år 2000 64,3 procent av den utlandsfödda befolk-ningen i Sverige (SCB, 2002, s. 85), därför kan vi också förvänta oss att antalet föreningar i de bidragsberättigade riksförbunden är koncentrerade till dessa tre län. Analysen gav att 23,3 procent av föreningarna finns i Stockholms län, i Västra Götalands län finns 15,6 procent av föreningarna och i Skåne län finns 13,8 pro-cent av föreningarna. Stockholms, Västra Götalands och Skåne län har tillsammans 52,7 procent av de lokala föreningarna i de bidragsberättigade riksförbunden.

Tabell 2.6 Riksförbundens lokala medlemsföreningar fördelat efter län

Län Riksförbundens föreningar

Antal Procent

Fördelning i Immi-grantinstitutets lista, procent

Stockholms 281 23,3 32,5Uppsala 45 3,7 3,3Södermanlands 49 4,1 2,9Östergötlands 57 4,7 3,9Jönköpings 55 4,6 3,5Kronobergs 21 1,7 1,0Kalmar 23 1,9 1,3Gotlands 2 0,2 0,0Blekinge 21 1,7 0,4Skåne 167 13,8 17,7Hallands 23 1,9 2,0Västra Götaland 188 15,6 17,0Värmlands 14 1,2 0,8Örebro 30 2,5 2,2Västmanlands 54 4,5 2,6Dalarnas 22 1,8 0,9Gävleborgs 37 3,1 1,8Västernorrlands 22 1,8 1,3Jämtlands 3 0,2 0,2Västerbottens 23 1,9 2,2Norrbottens 28 2,3 1,3Vet ej 42 3,5 1,1

Summa 1 207 100 100

.60 61.

Henry Bäck (1983) fann i sin analys av den geografiska sprid-ningen av riksförbundens medlemföreningar att 46 procent av medlemsföreningarna fanns i storstadslänen. Bäck gjorde också en analys av de enskilda medlemmarnas fördelning över landet och fann att det »genomsnittliga förbundet« hade 65 procent av sina medlemmar i de tre storstadslänen. (Bäck, 1983, s. 84, 91) Det material som vi samlat in från Integrationsverket medger inte en analys av de bidragsberättigade förbundens medlems-spridning över landet. Därför är det svårt att göra en jämförelse mellan 1983 och dagens situation.

Sett enbart till antalet medlemsföreningar per län är kon-centrationen till storstadslänen större, idag än under 1983. Skillnaden mellan de två tidpunkterna är 6,7 procentenheter. De föreningar som 1983 fanns i storstadslänen (43 procent) hade i genomsnitt 65 procent av de individuella medlemmarna som medlemmar. Detta innebär att koncentrationen av föreningar till storstadslänen inte enbart var kvantitativ utan också kvalita-tiv i den mening att storstadsföreningarna också var de största föreningarna. Om vi antar att samma förhållande råder idag kan vi sluta oss till att koncentrationen av medlemsföreningar och dess medlemmar är större idag än 1983 eftersom 52,7 procent av de lokala föreningarna år 2002 finns i storstadslänen.

Om vi utför samma geografiska analys utifrån Immigrant-institutets adresslista finns också där tecken på att koncentra-tionen av föreningar till storstadslänen är större idag än 1983. Enligt adresslistan finns ca 32 procent av föreningarna i Stock-holms län, ca 18 procent i Skåne län och ca 17 procent i Västra Götalands län. Sammanlagt finns alltså ca 67 procent av de lokala föreningarna på Immigrantinstitutets adresslista i de tre storstadslänen, att jämföra med 52,7 procent av de bidragsberät-tigade riksförbundens medlemsföreningar.

.62 63.

Riksförbundens verksamheter

Den analys som vi gjort av riksförbundens verksamheter har gjorts utifrån respektive förbunds verksamhetsberättelser från 2000 eller 2001. Vid tidpunkten för insamlandet var det 42 för-bund som hade lämnat in verksamhetsberättelser till Integra-tionsverket. De förbund som inte hade lämnat in någon verk-samhetsberättelse var Ungerska riksförbundet, Kurdiska Unionen, Kroatiska Riksförbundet och Albanska föreningars union i Sverige. Verksamhetsberättelserna gör det möjligt att se vilka verksam-heter som de olika förbunden har, men det går inte att avgöra hur stor del av förbundens verksamheter som varje enskild verk-samhet utgör. Utifrån verksamhetsberättelserna går det också att utreda vilka myndigheter, institutioner och organisationer som förbunden har samarbete eller kontakt med, dock inte hur nära samarbete och hur många kontakter.

Förutom att titta på vilka verksamheter som varje enskilt förbund har, har vi också försökt att bestämma vilka funktio-ner förbundens verksamheter kan tänkas att ha. Indelningen av verksamheterna i olika funktioner har gjorts enligt Bäcks (1983) begreppsapparat där ett antal olika funktioner specifika för etno-nationella organisationer identifieras (se också Jaakkola (1983) för en liknande indelning). Bäck identifierar fyra funktio-ner som förbunden kan ha, en kulturell funktion, en politisk funk-tion, en anpassningsfunktion, och en hemlandsrelaterad funktion.

Organisationernas kulturella funktion innebär att organisatio-nerna i sin verksamhet försöker att bevara det egna språket, den egna kulturen och egna traditioner. Organisationernas politiska funktion innebär att organisationerna försöker att utvinna förde-lar och förmåner till den egna gruppen, fördelar och förmåner som inte annars skulle komma den egna gruppen tillgodo. Den-na funktion innebär att riksförbunden uppträder som intres-seorganisationer. Den politiska funktionen ska ses i relation till Sverige, dvs. de verksamheter som syftar till att påverka situatio-

.62 63.

nen i Sverige. Organisationernas anpassningsfunktion innebär att organisationerna försöker föra medlemmarna och det svenska samhället närmare varandra. Är avståndet för stort mellan det svenska samhället och den egna gruppen försvåras utövandet av både den politiska och kulturella funktionen avsevärt. Denna funktion skulle också kunna kallas för integrationsfunktion och kommer därför fortsättningsvis att benämnas som integrations-funktion.

Den sista funktion som Bäck identifierar är organisationer-nas hemlandsrelaterade funktion, på ett eller annat sätt försöker organisationerna att hålla kontakten med, samarbeta med el-ler påverka hemlandets myndigheter. Detta kan ske genom att organisationerna verkar med eller mot hemlandets myndighe-ter. (Bäck, 1983, s. 5f) Viktigt att tänka på är att många av de verksamheter som faller under den hemlandsrelaterade funktio-nen också kan sägas vara politiska då de syftar till att påverka situationen i det före detta hemlandet. De fyra funktionerna som Bäck identifierar används för att beskriva organisationernas syften utifrån de syftesbeskrivningar som finns i riksförbundens stadgar, detta gör att begreppsapparaten inte är direkt anpassad till en beskrivning av de olika verksamheternas funktioner, men kopplingen till syftet med organisationen finns indirekt genom att verksamheterna är en del i arbetet med att uppnå syftet. Det bör också nämnas att varje enskild verksamhet kan ha mer än en funktion.

I tabell 2.7 kan vi se vilka verksamheter förbunden har och hur många förbund som har respektive verksamhet. Om vi börjar med samordning av medlemsföreningar ser vi att 10 av de 42 undersökta förbunden i sina verksamhetsberättelser anger att de samordnar, besöker, samarbetar och stödjer sina med-lemsföreningar. Antalet förbund som gör detta kan antas vara större eftersom det borde vara en självklar del i riksförbundens verksamheter. Anledningen till att inte f ler förbund har angett att de samordnar medlemsföreningarna är antagligen just att det

.64 65.

kan vara en så självklar del av riksförbundens verksamheter att det inte har ansetts nödvändigt att inkludera det i verksamhets-berättelserna.

3 förbund anger att de har en lokal som hålls öppen för för-bundens medlemmar och 12 förbund anger att de har någon form av råd och stödverksamhet, antingen genom en mottag-ning i lokalen eller genom telefonjour.

27 av förbunden ger ut en medlemstidning eller ett med-lemsblad. Dessutom uppger Chilenska riksförbundet att de på försök under 2000 gav ut gratistidningen METRO:s chilenska

Tabell 2.7 Riksförbundens verksamheter

Verksamhet Antal (procent)

Funktion

Kulturella aktiviteter 31 (74) Kulturell

Utgivande av medlemstidning 27 (64) Kulturell / Integration / Politisk

Deltagande i seminarier, konferenser, debatter och paneldiskussioner

27 (64) Integration / Politisk

Projektverksamhet 24 (57) Ämnesberoende

Anordnande av kurser och studiecirklar 21 (50) Integration / Kulturell

Firande av högtidsdagar 18 (43) Kulturell

Deltagande i regeringsråd 14 (33) Politisk

Råd och stödverksamhet 12 (29) Integration

Idrottsaktiviteter 11 (26) Kulturell / Integration

Samordning av medlemsföreningar 10 (24) Politisk

Anordnat barnkollo, sommarläger och festivaler för barn och ungdomar

10 (24) Kulturell /Anpassning

Biståndsverksamhet, insamlingar 8 (19) Hemlandsrelaterad

Anordnande och deltagande i manifesta-tioner och demonstrationer

7 (17) Politisk

Fondförvaltning, stipendie-, och pris-utdelning

6 (14) Kulturell

Öppen lokal 3 (7) Kulturell / Integration

Undersökta förbund 42

.64 65.

motsvarighet i Sverige. Utgivningen av medlemstidingar är en viktig del i informationsspridningen för riksförbunden. Andra sätt som riksförbunden verkar sprida information på är igenom hemsidor, sex förbund har angett att de arbetar på eller utvecklar hemsidor åt förbunden. Nio förbund anger att de har deltagit i tv och radiodebatter, eller använt radio och tv (nästan uteslutande lokaltv) för att sprida information om förbundet och dess verk-samheter. Två av förbunden anger dessutom att de förestår ett bibliotek.

En annan verksamhet som delvis utgör en viktig del i informa-tionsspridningen från förbunden gentemot det svenska samhäl-let, är förbundens deltagande i seminarier, debatter, konferenser och paneldiskussioner. Deltagande i debatter, konferenser och paneldiskussioner måste dessutom ses som en viktig del i organi-sationernas politiska verksamhet. 27 av de studerade förbunden har angett att de på något sätt har deltagit i eller arrangerat semi-narier och liknande verksamheter. Ämnen för dessa seminarier, debatter, konferenser och paneldiskussioner är inte alltid angett, men de ämnen som finns angivna kan sorteras in i följande ka-tegorier: Integrationsfrågor, Rasism och främlingsfientlighet, Folkrörelser och organisationskunskap, Situationen i ursprungs-landet, Den egna nationella eller etniska gruppen, Jämställdhet, Kvinnofrågor, Demokratifrågor, Sex och samlevnad samt Situa-tionen för äldre invandrare och äldrevården.

Seminarierna, debatterna, konferenserna och paneldiskus-sionerna genomförs ofta i samarbete med andra organisationer eller myndigheter och bevistas ofta av representanter för organi-sationer och myndigheter. Bland myndigheterna är det framför allt Integrationsverket som märks bland riksförbundens samar-betspartners, men också Migrationsverket, Justitiedepartemen-tet, Socialdepartementet och Utrikesdepartementet.

Bland de ideella organisationerna är det framför allt Arbe-tarnas Bildningsförbund (ABF) som anges som den vanligaste samarbetspartnern, men här märks också organisationer som

.66 67.

Svensk Idrotts Studie- och Utbildningsorganisation (SISU) och FN-förbundet. Andra samarbetspartners som också nämns är Stockholms universitet, Uppsala universitet, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Anordnande av, kurser och föreläsningar är något som också märks bland förbundens verksamheter, 21 förbund har angett att de har arrangerat föreläsningar, kurser eller studiecirklar. Dessa spänner över ett brett spektrum av ämnen som kan stoppas in i någon av följande kategorier: Föreningskunskap, Data, Hälsa, Språk, Kvinnofrågor, Situationen i ursprungslandet samt Sam-hälleliga och medborgerliga rättigheter.

Att bedriva verksamheter i projektform ter sig också som en tämligen vanlig verksamhetsform bland förbunden, 24 förbund anger att de har drivit eller driver någon form av projekt. Äm-nena för projekten spänner också de över ett brett spektrum av ämnen: Integrationsfrågor, Biståndsfrågor, Kvinnofrågor, Häl-sofrågor samt Ledarskapsfrågor.

Ett verksamhetsområde som inte ter sig så stort för förbunden är anordnandet och deltagandet i demonstrationer eller mani-festationer. Endast 7 av förbunden uppger att de har anordnat eller deltagit i manifestationer. Vilket kan tyda på att förbunden har en liten politisk funktion. Däremot anger 14 förbund att de är med i integrationspolitiska rådet, ett råd för integration och jämlikhet inrättat av regeringen, vilket tyder på att förbunden kan spela en större politisk roll.

Nästa stora verksamhetsområde är olika former av kulturak-tiviteter som musik, dans, teater och andra kulturevenemang. 31 förbund har angett att de har anordnat någon eller några ak-tiviteter som passar in i denna kategori. Av dessa 31 förbund har 18 förbund angett att de har anordnat festivaler eller fester, ett förbund har finansierat utgivning av två böcker, fem förbund har angett att de har presenterat böcker för medlemmarna, översatt böcker eller arrangerat bokbord och 8 förbund har anordnat aktiviteter med dans, teater, musik eller poesi. Elva av

.66 67.

förbunden har också angett att de har firat eller högtidlighållit olika former av högtidsdagar. Exempel på sådana dagar är inter-nationella kvinnodagen, FN-dagen samt nationaldagar och olika minnesdagar.

11 av förbunden har anordnat idrottsaktiviteter. Dessa akti-viteter riktar sig ofta mot ungdomar och är ofta i form av olika idrottstävlingar som fotbollsturneringar och tävlingar i schack och biljard. Dessutom anger 10 av förbunden att de har arrang-erat barnkollo, barnfestivaler eller ungdomsläger. Var dessa ak-tiviteter har ägt rum anges inte så ofta men 3 av förbunden har angett att de har arrangerat läger eller kollo på Barnens Ö.

Det finns ett antal verksamhetsområden som ett färre antal riksförbund har. Till dessa hör, pengainsamlingar eller bistånds-projekt som åtta förbund anger, samt fondförvaltning och utdel-ning av priser och stipendier som sex förbund anger.

I den högra kolumnen i tabell 2.7 har vi försökt att göra en indelning av de olika verksamheterna i olika funktioner. Det är svårt att utifrån detta relativt ytliga material dela in verksam-heterna i olika funktioner, vilket gör att indelningen ska tolkas försiktigt. Verksamheterna kan också ha olika funktioner, vilket främst märks när det gäller projektverksamheten då denna verk-samhet är helt beroende av syftet med projektet. För att sam-manfatta de olika verksamheternas funktion kan man säga att den kulturella funktionen präglar de f lesta av verksamhetsområ-dena (8 st.). Därefter kommer Integrationsfunktionen som präglar nästan lika många verksamheter (6 st.). Den politiska funktionen präglar tre av verksamhetsområdena, emedan bara ett verksam-hetsområde präglas av den hemlandsrelaterade funktionen.

När det gäller den hemlandsrelaterade funktionen märks inte denna mycket i verksamheterna i tabell 2.7. I verksamhetsberät-telserna finns också angett vilka organisationer och myndighe-ter som förbunden varit i kontakt med eller haft samarbete med under året. Om vi till den hemlandsrelaterade funktionen lägger dessa kontakter och samarbeten förändras bilden något. Sju av

.68 69.

förbunden har tagit kontakt med 6 olika ambassader i Sverige, dessutom har 5 av förbunden tagit kontakt med företrädare för annan stat än Sverige (uteslutande har det varit ursprungslan-det). Dessa observationer skulle också kunna ses som en viktig del i den hemlandsrelaterade funktionen.

Utifrån den indelning som här är gjord av förbundens verk-samheter kan vi sluta oss till att den stora delen av förbundens verksamheter kan klassificeras som kulturell, nästa stora funk-tion som verksamheterna fyller är integration emedan den poli-tiska och den hemlandsrelaterade funktionen är något mindre före-kommande. Återigen är det viktigt att tänka på att den politiska funktionen ska ses i relation till Sverige och den svenska situatio-nen. Resultatet pekar i stort på att förbunden spelar en relativt liten roll som politiska organisationer, eller annorlunda uttryckt som »etniska intresseorganisationer, något som också stöds av tidigare observationer« (Bäck & Soininen, 1996, s. 98).

Samarbete och kontakt

Vi har tidigare diskuterat samarbete med myndigheter och an-dra organisationer när det gäller seminarier och konferensverk-samhet. Förbunden har i sina verksamhetsberättelser angett att de samarbetar och har kontakt med myndigheter och olika former av organisationer utan att närmare specificera vad detta samarbete och denna kontakt har innehållit. Det är utifrån det tillgängliga materialet svårt att, annat än på ett ytligt plan, uttala sig över förbundens samarbeten och kontakter med organisatio-ner och myndigheter. En fingervisning kan dock ges genom att gå igenom vilka organisationer och myndigheter som nämns i verksamhetsberättelserna.

En lång rad svenska myndigheter nämns i verksamhetsberät-telserna som förbunden anger att de antingen har kontakt eller samarbete med. Integrationsverket har i detta sammanhang en särställning bland svenska myndigheter då 17 av förbunden ang-

.68 69.

er att de har samarbete eller kontakt med verket. Andra svenska myndigheter som i mindre utsträckning nämns är Kulturdepar-tementet, Justitiedepartementet, Socialdepartementet, Utrikes-departementet och Migrationsverket. Elva av förbunden anger att de har haft kontakt med regeringen eller enskilda ministrar då genom brev eller besök.

Bland de ickestatliga organisationerna är det framför allt Ar-betarnas bildningsförbund (ABF) som märks, 20 av förbunden har samarbete eller kontakt med ABF, Samarbetsorgan för etnis-ka organisationer i Sverige (SIOS) och olika europeiska nätverk nämns också ofta i verksamhetsberättelserna.

Utöver de myndigheter och organisationer som nämns ovan finns det en rik f lora av organisationer som riksförbunden har kontakt och samarbete med. Några av förbunden har samarbete och kontakt med världsomspännande organisationer för den etniska eller nationella gruppen som förbundet företräder, detta gäller t.ex. det Grekiska riksförbundet, Sverigeesternas riksförbund och Polska kongressen.

Kontakter och samarbeten med ursprungslandets regeringar är inte speciellt vanliga. Endast fem av förbunden har tagit kon-takt med andra länders regeringar, då de land som den nationella eller etniska gruppen kommer ifrån. Särskilt aktiva ter sig det Syrianska riksförbundet som genom brev har tagit kontakt med inte bara den Turkiska ambassaden i Sverige utan också fem av Turkiets ministrar.

Finansiering

Verksamhetsberättelserna säger oss ingenting om finansiering-en av riksförbundens aktiviteter därför är det nödvändigt att vända blicken mot andra källor. I Bäcks studie av riksförbunden från 1983 visade det sig att de undersökta riksförbundens totala inkomster låg på 23 miljoner kronor. 17 miljoner av dessa kom från någon form av statliga bidrag, inte bara från Statens invand-

.70 71.

rarverk utan också från andra statliga myndigheter. Omräknat i procent innebär detta att 73 procent3 av de riksförbundens totala inkomster utgjordes av olika statliga bidrag (Bäck, 1983, s. 52). Riksförbundens omsättning vid tillfället uppgick till 50 miljo-ner kronor (Bäck & Soininen, 1996, s. 98).

Idag får de 46 riksförbund som har blivit beviljade organi-sations- och/eller verksamhetsbidrag från Integrationsverket totalt 12 miljoner kronor i organisationsbidrag samt 6,9 miljoner kronor verksamhetsbidrag. Detta ger en summa på 19 miljoner kronor. Enligt Integrationsverkets rapport Redovisning av stats-bidrag till organisationer som främjar integration enligt SFS 2000:216 innebär detta att sedan stödet till riksorganisationer infördes under budgetåret 1975/76 har till dagens datum en fördubbling skett, både av antalet riksförbund och av anslaget. Integrations-verket menar dock i rapporten att om bidragen ska ställas i rela-tion till penningvärdet, innebär detta i praktiken att »att riksor-ganisationerna idag delar på ett anslag som i relation till antalet medlemmar och i relation till dess penningvärde ger dem högst hälften av vad de fick för ca 15 år sedan.« (Integrationsverket, 2002, s. 4) Detta har lett till att Integrationsverket inför 2003 har äskat om en höjning av organisations- och verksamhetsbidraget på totalt 10 miljoner kronor. Integrationsverket konstaterar ock-så i samma rapport att dagens bidragsnivå är så låg att f lertalet av förbunden inte ens kan finansiera ett eget kansli, vilket måste ses som en försvårande omständighet för förbundens möjlighe-ter att bedriva verksamheter.

Den nya förordning som från och med 2002 reglerar bidrags-givandet till riksförbunden lägger större vikt vid förbundens verksamheter än den tidigare förordningen gjorde. Syftet med detta är att styra in förbunden på av Integrationsverket priorite-rade områden av integrativ karaktär. Den delen av bidraget som är beroende av verksamheten ska successivt ökas så att den 2003 ska utgöra 50 procent av det totala anslaget (Integrationsverket, 2002, s. 8).

.70 71.

Lokala föreningar i Malmö

Så här långt har fokus legat på de rikstäckande förbunden. Vi har sett att de olika förbunden skiljer sig åt i storlek och verksamhe-ter. De f lesta av förbunden består dock av mindre, geografiskt avgränsade föreningar. Mycket av organisationernas viktigaste verksamheter kan antas ske i den lokala föreningen precis som i många andra organisationer uppbyggda efter samma principer med geografiskt indelade föreningar. De lokala föreningarna kan antas finnas närmare den enskilde individen än de rikstäck-ande förbunden och kan därför också antas spela en större roll för individen. Därför måste också de lokala föreningarna stude-ras närmare.

I syfte att göra detta har företrädare för 20 lokala föreningar i Malmö intervjuats om föreningarnas, syften, verksamheter, medlemsantal samt relationer till andra föreningar, myndigheter och ursprungslandet/-länder. Intervjuerna har genomförts via telefon och i några fall genom besök på föreningen. Intervjuerna har varit strukturerade, men ändå med öppna svarsalternativ.

Målet var att intervjua en förening vardera från de 34 bidrags-berättigade riksförbunden som finns representerade i Malmö. 34 riksförbund hade vid tillfället för materialets insamlande 71 föreningar i Malmö. Tyvärr visade det sig att det är lättare sagt än gjort att ta kontakt med föreningarna. Vi har kunnat genom-föra 20 intervjuer. Endast en förening av de som vi varit i kon-takt med har tackat nej. Tanken bakom att intervjua föreningar som är medlemmar i de olika riksförbunden var att det skulle gå lättare att få in korrekta adressuppgifter. Det har dock visat sig svårt att få tag i korrekt adressinformation trots att vi har använt oss både av riksförbundens adressregister, Malmö fritidsförvalt-nings föreningskatalog samt den vanliga telefonkatalogen. Det faktum att studien är genomförd under semestertider också gjort sitt till.

.72 73.

Målet med intervjuerna har varit att ge en bild av några etno-nationella föreningars arbete och verksamhet. De intervjuade lokalföreningarna i Malmö ska ses som reella och informativa exempel på hur etno-nationella föreningar kan se ut. Resultaten från intervjuerna ska dock ej övertolkas då materialet är tämli-gen begränsat.

Presentationen kommer att ske i två steg, först kommer för-eningarnas ålder, storlek, medlemssammansättning, styrelsear-bete och rekrytering att diskuteras. Därefter kommer vi att gå in på syftet med föreningarna samt deras aktiviteter och relationer till andra föreningar, organisationer och myndigheter. Vi kom-mer i det efterföljande avsnittet att diskutera vilken eller vilka funktioner som föreningarna kan tänkas fylla. Vi kommer inte att namnge föreningarna dels för att informanterna är lovade anonymitet och dels för att uppmärksamheten inte ska dras till någon enskild förening.

Lokalföreningarnas ålder, storlek och medlemssammansättning

I tabell 2.8 Finns de intervjuade föreningarna presenterade med rikförbundstillhörighet och rangordnade enligt det år som för-eningen startades. Föreningarna är medlemmar i 19 av de riks-förbund som får stöd från Integrationsverket. Åtta av de inter-vjuade föreningarna har grundats någon gång under 1970 -talet. En av dessa föreningar anger att föreningen grundades 1973 men att den precis har ombildats efter en period där verksamheterna legat nere. Från 1982 till 1984 startades tre av föreningarna, en förening i denna grupp anger att föreningen officiellt startades 1982 men att den då i praktiken hade varit verksam i 20 år. Den sista gruppen av föreningar utgörs av de nio föreningar som har startats under perioden 1989 till 2001. Den yngsta föreningen har i skrivande stund ännu inte varit verksam i ett år.

Storleksmässigt kan föreningarna delas in i fyra grupper. Den största gruppen består av de tre föreningar som har mer än 900

.72 73.

medlemmar. Nästa grupp utgörs av de fem föreningar som har mellan 300 och 600 medlemmar. Gruppen med mellan 110 och 250 medlemmar består av sex föreningar och slutligen har vi den minsta gruppen som utgörs av de fem föreningar som har mindre än 100 medlemmar. Från en förening saknas uppgifter då intervjun gjordes med företrädare för riksförbundet. Vi hade förväntat oss att de äldsta föreningarna också skulle vara de som hade f lest medlemmar. Dock finns det inget i materialet som pekar mot att så är fallet. Endast en av de föreningar som åter-finns i den största gruppen sett till antalet medlemmar tillhör de äldsta föreningarna.

Antalet medlemmar och antalet medlemmar som är aktiva i föreningen är två olika saker. I intervjun ställdes en fråga om

Tabell 2.8 20 Lokala föreningar i Malmö

Riksförbund (intervjuade föreningar inom parantes)

Årtal för föreningens

bildande i Malmö

Medlemmar i lokal-

föreningen

Internationella kvinnoförbundet (1) 1970 1 000Serbiska rf (1) 1971 600Makedoniska rf (1) 1973 450Turkiska rf (1) 1973 150–160Slovenska rf (1) 1974 167Serbernas rf i Sverige (1) 1975 565Kroatiska rf (1) 1978 110Portugisiska rf (1) 1979 323Immigranternas Centralförbund (1) 1982 40–45Rf polska föreningar i Sverige (1) 1983 72–75Iranska rf (1) 1984 939Iranska f lyktingars rf (1) 1989 400Ungerska rf (1) 1991 230Albanska föreningars union (2) 1995/2001 200/60Bosnisk-Hercegovinska rf (1) 1995 1002Immigranternas rf (1) 1996 70Somaliska rf (1) 1996 250Bosnien-Hercegovinas kvinnorf. (1) 1997 – – –Kurdiska Unionen (1) 2001 40–45

.74 75.

hur många medlemmar som är aktiva i respektive förening. Frå-gan ställdes utan att »aktiva« närmare definierades, detta gör att det är respektive förenings egna uppfattning om vilka som är aktiva som kommer fram i svaren. För 16 av de 20 föreningar har svar inkommit.

De f lesta föreningar uppger att runt 50 procent av deras med-lemmar är aktiva. En förening uppger att mellan 50 och 100 pro-cent av medlemmarna är aktiva. Ytterligare en förening anger att 80 procent av medlemmarna är att betrakta som aktiva. Tre föreningar uppger att mellan 16 och 25 procent av medlemmarna är aktiva vilket utgör den lägsta aktivitetsgraden bland de inter-vjuade föreningarna. En förening uppger att de är osäkra på aktivitetsgraden och uppger å ena sidan att 50 procent är aktiva, men å andra sidan att det bland föreningens medlemmar finns 20 procent stödmedlemmar vilket skulle innebära att 80 procent av medlemmarna kan betraktas som aktiva. Det är också så att en förening har angett att 39 procent av medlemmarna är aktiva och att dessa 39 procent endast utgörs av män.

Könsfördelningen av medlemmarna inom respektive för-ening skiljer sig tämligen mycket åt. Om man räknar med att en jämn könsfördelning infaller när fördelningen är mellan 50/50 och 60/40 räknat i procent, har tolv föreningar en jämn fördel-ning. Räknar man däremot enbart de föreningar som har en för-delning på 50/50 räknat i procent, är det nio föreningar som har en jämn könsfördelning. En förening uppger att 80 procent av medlemmarna är män och 20 procent kvinnor. En förening upp-ger att 65 procent av medlemmarna är kvinnor och en förening uppger att 90 procent är kvinnor. Två föreningar uppger att de endast har kvinnliga medlemmar, varav en inte tillåter män i föreningen. Uppgifter saknas från en förening.

I intervjuerna ställde vi en fråga om hur många av medlem-marna som har invandrarbakgrund. Också i denna fråga fick informanterna själva avgöra vad som menas med invandrarbak-grund. Man kan säga att mellan 60 och 100 procent av respektive

.74 75.

förenings medlemmar har invandrarbakgrund. När de gäller de äldsta föreningarna blir frågan om hur invandrarbakgrund räknas tydlig. Tydligast blir det när det gäller en av de äldsta föreningarna som består av, som informanten uttryckte det, av första till fjärde generationens invandrare. Tydligt är det också i ytterligare en av de äldre föreningarna där 20–25 av föreningens 72–75 medlemmar har invandrat själva. Resterande medlemmar, dvs. ca 33 procent utgörs framför allt av barn och barnabarn till dessa.

Styrelsearbete, rekrytering och finansiering

När det gäller styrelserna och deras arbete i respektive förening ställdes bara två frågor, dels om hur styrelsen var sammansatt och dels om hur många gånger den sammanträdde. Antalet ledamöter i styrelserna skiftar i hög grad och är beroende av antalet medlemmar i föreningen. Följaktligen skiftar antalet ledamöter från tre stycken upp till sjutton ledamöter. En fören-ing uppger att deras styrelse är uppbyggd enligt det sätt som är vanligt i ursprungslandet med en större huvudstyrelse och en mindre exekutiv styrelse som sköter det löpande arbetet. Fem av föreningarna hade styrelser där fördelningen mellan könen var jämn, dvs. helt jämn eller en persons övervikt åt endera hållet. Det ska dock sägas att endast i en förening var fördelningen helt jämn, i de övriga fyra föreningarna var det en man mer i styrel-sen. Nio föreningar hade styrelser där män var i övervikt, varav två föreningar helt saknade kvinnor. Fem föreningar hade sty-relser med övervägande delen kvinnor i styrelsen, tre av dessa föreningar saknade helt män i styrelsen. Från en förening saknas uppgifter. De f lesta föreningarna (13 stycken) har styrelser som sammanträder en gång i månaden eller f ler. De övriga förening-arnas styrelser sammanträder från två gånger per år upp till sju gånger om året.

I intervjuerna ställdes en fråga om hur föreningarna rekry-

.76 77.

terar nya medlemmar. Det första intrycket som också står sig vid en närmare granskning är den låga graden av aktivt rekry-teringsarbete. Endast tre av föreningarna har hemsida på Inter-net, ytterligare en förening anger att de håller på att bygga en hemsida. Sex av föreningarna använder f lygblad eller broschyrer som läggs ut på strategiska ställen i sitt rekryteringsarbete. Ut-över dessa metoder saknas rekryteringsmetoder som är aktiva. Det som nämndes som en del i rekryteringsarbetet men som inte kan betraktas som aktivt arbete från föreningens sida är att föreningarna finns upptagna i Malmö fritidsförvaltnings katalog över föreningar i Malmö, samt att medlemmarna själva utgör det främsta rekryteringsverktyget då »medlemmar drar till sig nya medlemmar«.

Det är alltså endast en liten del av det arbete som föreningar-na betraktar som rekryteringsarbete som är aktivt. Det framgår inte varför det är på detta sättet. Däremot kan man spekulera i att föreningarna får tillräckligt med nya medlemmar genom att medlemmarna sprider information om föreningarna i sam-tal med sina vänner och bekanta och att denna »mun till mun metod« betraktas som fullt tillräcklig från föreningarnas sida. Det kan också vara så att ett aktivt rekryteringsarbete med t.ex. hemsida på internet, spridande av f lygblad och affischer är för ekonomiskt kostsamt för föreningarna och man väljer därför att inte rekrytera på detta sätt.

Samtliga föreningar finansierar helt eller delvis sina aktiviteter genom medlemsavgifter. Medlemsavgiften skiftar från 40 kr per år och person till 420 kr per år och person. Fyra av föreningarna har också speciella familjemedlemskap som gör det billigare för hela familjer att vara medlemmar. 14 av föreningarna uppger att de ofta eller ibland samlar in pengar till föreningens aktiviteter från medlemmarna och en förening uppger att de arrangerar insamlingar till bistånd till ursprungslandet.

En viktig del av föreningarnas inkomster utgörs av olika ty-per av statliga och kommunala bidrag. Elva av föreningarna får

.76 77.

någon form av bidrag från kommunen och staten, ofta handlar det om aktivitetsstöd för ungdomsverksamhet. Ytterligare en förening uppger att de får hyran till föreningslokalen betald av Malmö kommunala bostäder (MKB). Åtta föreningar uppger att de inte får bidrag från kommun eller stat, en av dessa fören-ingar får dock lokalhyran betald av Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Fyra av de åtta föreningar som inte har fått bidrag har ansökt om bidrag, de övriga fyra har inte ansökt.

Det framgår inte hur stor del av respektive förenings ekonomi som de olika statliga och kommunala bidragen utgör. Tidigare studier, genomförda under första delen av 1980 -talet har dock visat att mellan 32 och 36 procent av de lokala föreningarnas in-täkter utgörs av kommunala bidrag och mellan 7 och 10 procent utgörs av statliga bidrag (Bäck & Soininen, 1996, s. 98). Detta gör att de sammanlagda intäkterna som föreningarna får från stat och kommun står för mellan 39 och 46 procent av föreningarnas totala intäkter. Det finns två saker att invända mot dessa uträk-ningar. För det första bygger de på nästan 20 år gamla uppgif-ter, en del förändringar i bidragsreglerna kan antas ha ägt rum under dessa år. För det andra kan bidragsbestämmelserna skifta från kommun till kommun vilket kan göra att bidragsandelen i föreningarnas intäkter kan uppvisa lokala skillnader. Vi har inte hittat någon studie som tar upp skillnaderna mellan olika kom-muners bidragsregler och vi tvivlar på att en sådan kartläggning har gjorts, det kan dock vara ett ämne för ett framtida projekt om etno-nationella organisationer i Sverige.

Föreningarnas aktiviteter

Efter introduktionen av föreningarnas ålder, storlek, medlems-sammansättning, finansiering samt styrelse- och rekryterings-arbete ska vi nu gå in på verksamheterna och aktiviteterna i föreningarna. Vi kommer först att ge en allmän översikt över föreningarnas aktiviteter, där antalet föreningar som har res-

.78 79.

pektive aktivitet presenteras. Viktigt att tänka på är att infor-manterna har fått svara på frågor om föreningens aktiviteter och kan, när de har svarat, glömt att räkna upp någon av föreningens aktivteter, dessutom har inte frågorna varit riktade på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra hur stor del respektive aktivitet har i föreningarnas verksamheter.

En viktig förutsättning för att föreningarna ska kunna bedri-va några aktiviteter överhuvudtaget är tillgång till en förenings-lokal. 17 av de intervjuade föreningarna har föreningslokal där verksamheter kan bedrivas. Lokalen hålls oftast öppen några dagar i veckan eller hela veckan och används också som träff-punkt. I lokalen finns ofta någon form av caféverksamhet samt tillgång till tv, tidningar och böcker. 12 av föreningarna uppger att de förutom svenska tidningar och böcker också, i lokalen, har tillgång till tidningar och böcker från ursprungslandet. Det är endast en förening som uppger att de äger sin egen lokal.

Flera av föreningarna uppger att de är tvungna att byta lokal eftersom lokalerna är inhysta i ett industriområde och kommu-nen inte längre tillåter föreningar i området. Dessa föreningar ger uttryck för svårigheter med att finna nya lokaler och efter-lyser mer stöd i denna fråga från kommunens sida. En förening uppger också att de har fått en hyreshöjning som gör det svårt för föreningen att behålla lokalen utan att försätta sig i en eko-nomiskt svår situation.

En av de föreningar som inte har tillgång till lokal uppger att de träffas hemma hos varandra och menar att lokalbristen gör det svårt att anordna aktiviteter. Ytterligare en av de föreningar som saknar lokal kommer inom kort att få en och menar att utan lokal är det svårt att upprätthålla någon verksamhet.

När det gäller föreningarnas aktiviteter utgör olika former av bildningsverksamhet en viktig aktivitet bland föreningarna. 16 av föreningarna anger att de arrangerar kurser och studiecirklar antingen i samarbete med något av bildningsförbunden eller i egen regi. En av dessa föreningar brukar ordna så att förening-

.78 79.

ens ungdomar kan åka iväg till ursprungslandet för att lära sig koreografi till folkdans.

Kurserna och studiecirklarna uppehåller sig vid en mängd oli-ka ämnen. Vanligast är olika språkkurser. Sex föreningar anord-nar kurser i svenska, varav en dessutom har fyra olika nivåer på kurserna. Fyra föreningar anordnar kurser i något annat språk än hemspråket eller svenska, t.ex. danska, tyska och engelska. Två föreningar anordnar kurser i hemspråk.

Fem föreningar anordnar kurser i dans, då ofta någon form av folkdans. Lika vanligt är det med datakurser. Matlagnings-kurser, kurser i olika former av idrott, kurser i vävnad, broderi och sykurser utgör ämnen som mellan tre och fem föreningar anordnat kurser i. Efter dessa ämnen finns det att stort antal äm-nen som en förening har anordnat kurser i, bland dessa märks ämnen som, diskriminering/rasism, mänskliga rättigheter, arbetarrörelsens historia, fackföreningskunskap, föreningskun-skap, hälsa, matematik och samhällskunskap. Dessutom anger 13 föreningar att de förmedlar information om kurser och stu-diecirklar som arrangeras på andra ställen som t.ex. Malmö hög-skola, ABF och andra studieförbund.

Till bildningsverksamheten kan man också föra föreläs-ningar. 12 föreningar har anordnat föreläsningar. De vanligaste ämnena för föreläsningarna var hälsa (5 föreningar), situationen i ursprungslandet (4 föreningar) och valinformation (3 förening-ar). Utöver dessa ämnen märks ämnen som kvinnors och barns rättigheter, mänskliga rättigheter, och föreningskunskap.

Utan tvekan är det så att föreningarna spelar en viktig roll i bildningen/utbildningen av medlemmarna både när det gäller kunskap som är knuten till Sverige, som det svenska språket och svenska samhällsförhållanden och kunskap om situationen i ursprungslandet, men också kunskap som är mer generell som t.ex. kunskap om hälsofrågor och datakunskap.

Om vi nu lämnar bildningsverksamheten och övergår till an-dra former av aktiviteter kan vi se att det är vanligt med någon

.80 81.

form av stödverksamhet eller rådgivning. 16 av föreningarna uppger att de har någon form av rådgivande och stödjande roll gentemot medlemmarna. 12 av dessa föreningar hjälper på något sätt medlemmarna att finna arbete, antingen genom att anslå information om nya arbeten på anslagstavlor eller mer aktivt ge-nom bidragsfinansierade »arbetsmarknadsprojekt« där syftet har varit att finna arbete till föreningens medlemmar.

Tre föreningar anger att de stödjer nyanlända som ännu inte har funnit sig tillrätta i Sverige, bl.a. genom att hjälpa dem med det svenska språket, bostad eller att finna arbete. Två föreningar anger dessutom att de vid behov kan anordna juridisk hjälp. Andra sätt som föreningarna ger råd och stöd till sina medlem-mar är genom t.ex. stödjande verksamhet till föreningens äldre medlemmar, förmedling av hjälp från sjukhus och anordnandet av läxhjälp för föreningens barn och ungdomar.

13 föreningar anordnar olika former av idrottsaktiviteter som fotbollsträning/turneringar, bordtennisträningar och bil-jardtävlingar. Idrottsaktiviteterna utgör ofta en av de viktigaste ungdomsverksamheterna i föreningarna. Dans och folkdans är en aktivitet som också kan sägas utgöra en viktig del i ungdoms-verksamheten. Åtta föreningar har någon form av dans- eller folkdansgrupper.

Olika former av fester tillhör också de mer vanliga aktivi-teterna då sju av föreningarna regelbundet anordnar fester för medlemmarna. Förutom dessa aktiviteter finns det en mängd aktivteter som bara ett fåtal föreningar arrangerar. Resor, ak-tiviteter riktade mot äldre, lägerverksamhet och barnteater är några exempel.

Informanterna fick svara på en fråga om föreningen var po-litiskt aktiv. 18 föreningar är inte politiskt aktiva. En förening menar att föreningen är allmänpolitiskt aktiv men partipolitiskt obunden och en förening angav att föreningen »inte direkt« är politiskt aktiv men att de enskilda medlemmarna är politiskt aktiva p.g.a. gruppens ställning i ursprungslandet.

.80 81.

Samarbete och kontakt på lokal nivå

Föreningarna samarbetar med andra föreningar både föreningar som är verksamma i Sverige och internationellt. Det vanligaste samarbetet sker med andra etno-nationella organisationer, 12 av föreningarna uppger detta. Därefter kommer samarbeten med föreningar, där medlemmarna tillhör samma etniska eller natio-nella grupp, i både Sverige och utlandet, 11 av de intervjuade för-eningarna är engagerade i denna form av samarbete. Samarbete sker i olika former av idrotts- eller kulturevenemang som t.ex. fotbollsturneringar och folkdans. Eller genom att föreningarna anordnar gemensamma studiecirklar eller genom att förening-arna håller lokalerna öppna för varandras medlemmar.

Förutom invandrarföreningar i Sverige och i andra länder förekommer det inte så mycket samarbete med andra fören-ingar. De enda »svenska« föreningarna som förekommer är Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet (NBV), Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) samt två lokala idrottsföreningar. När det gäller samarbete med internationella organisationer anger två föreningar att de har samarbete med Amnesty International och Rädda Barnen, en förening har samarbete med Röda Korset och en förening har samarbete med SIDA.

Vad som redan här kan konstateras är att samarbete mel-lan olika föreningar främst sker mellan å ena sidan föreningar knutna till olika etniska och nationella grupper och å andra sidan mellan föreningar som är knutna till samma etniska el-ler nationella grupp. En av informanterna som företrädde en bosnisk förening gav uttryck för förhållandet att samarbete ofta sker mellan föreningar knutna till samma etniska och nationella grupp på följande sätt; »föreningen har samarbete med den bo-sniska diasporan i världen«.

I Intervjuerna ställdes två frågor om kontakt och samarbete med dels svenska myndigheter och dels myndigheter i ursprungs-landet i de fall de var aktuellt. Det är endast en av föreningarna

.82 83.

som inte kan kopplas till en specifik etnisk eller nationell grupp, därför har frågan om kontakt och samarbete med ursprungslan-dets myndigheter varit aktuell för 19 av föreningarna. Av dessa 19 föreningar svarade 11 att de har kontakt med ursprungslan-dets myndigheter, antingen direkt eller genom konsulat eller ambassad i Sverige. Av de 11 föreningar som hade kontakt med myndigheterna svarade sju föreningar att de fick någon form av stöd av ursprungslandets myndigheter. Stödet var i inget fall av ekonomisk karaktär utan bestod istället av stöd i form av materi-ell till aktiviteter eller genom »goda råd«.

Fyra av de intervjuade föreningarna hade ingen kontakt eller samarbete vare sig med kommunen eller någon annan svensk myndighet. 14 av föreningarna svarade att de har kontakt med kommunen, i de allra f lesta fall handlar kontakten om aktivitets-stöd och andra bidrag eller om föreningslokalfrågor. Slutligen svarade sex av föreningarna att de har kontaktat regeringen, riksdagen eller något av departementen.

Lokalföreningarnas syfte och viktigaste verksamheter

Informanterna har fått ange vilket huvudsyfte eller vilka huvud-syften som föreningarna har med sin verksamhet. Informan-terna har också fått ange vilken aktivitet eller aktiviteter som de anser är föreningens viktigaste. På detta sätt har vi försökt att fånga in dels varför föreningen existerar och dels var tyngd-punkten i föreningarnas verksamheter ligger. Genom att göra detta blir det också lättare att diskutera vilken funktion eller funktioner som föreningarna fyller.

Flera av föreningarna har mer än ett syfte med sin verksam-het. Det absolut vanligaste syftet som föreningarna angav var att skapa en naturlig samlingsplats för gruppen samt att samlas kring och bevara gruppens språk eller kultur. Elva av förening-arna angav att detta var huvudsyftet med föreningen. Dessutom menade två av föreningarna att syftet med verksamheten var att

.82 83.

skapa en samlingsplats för invandrare. Det näst vanligaste syftet var att bistå med information om det svenska samhället, arran-gera stödverksamhet och/eller agera för en bättre integration. Sju föreningar har angett detta som syfte med föreningen.

Tre föreningar menade vidare att syftet med verksamheten var att arrangera olika former av idrottsverksamheter. Ytterli-gare tre föreningar hävdade att syftet med deras verksamhet var att anordna ungdomsverksamheter. Utöver de ovan beskrivna syftena fanns det en mängd syften som en förening hade; organi-sera nyanlända, organisera sig kring f lyktingfrågor och mänsk-liga rättigheter, arrangera äldreverksamhet, stärka kvinnors in-f lytande i samhället.

Av de föreningar vars syfte vara att skapa en mötesplats för gruppen och bevara språket och kulturen var det en förening som samtidigt angav att syftet var att ge information om det svenska samhället och kulturen. Den förening vars syfte var att samlas kring f lyktingfrågor och mänskliga rättigheter hade samtidigt också som syfte att sprida information om det svenska samhället. Två av de tre föreningarna som hade idrottsaktivite-ter som huvudsyfte angav också att bevara språket och kulturen var ett syfte med föreningen.

När det gäller de viktigaste aktiviteterna kan vi se följande. Sju föreningar menade att deras viktigaste aktiviteter utgjordes av barn och ungdomsaktiviteterna. Sex föreningar angav att föreningens viktigaste aktiviteter utgjordes av folkdansgrupper, hemspråk eller firandet av nationella högtidsdagar kopplade till ursprungslandet. En av de föreningar där ungdomsaktiviteterna utgjorde den viktigaste verksamheten hävdade samtidigt att språket och kulturen också var bland de viktigaste.

Fyra föreningar uppgav att idrottsaktiviteterna var förening-ens viktigaste, vilket är lika många som angav att verksamheter som främjar integration är de viktigaste. Tre föreningar menade att bildningsverksamheten med studiecirklar och kurser var det

.84 85.

viktigaste och en förening hävdade att kvinnofrågor var den viktigaste verksamheten.

Om vi nu går vidare och jämför föreningarnas huvudsyften med de viktigaste verksamheterna kan vi se följande. De för-eningar vars viktigaste aktiviteter är folkdansgrupper, hemspråk eller firandet av nationella högtidsdagar utgörs utan undantag av de föreningar vars syfte är att skapa en samlingsplats för grup-pen och bevara språket och kulturen. Ytterligare fyra föreningar i denna syftesgrupp hävdar att Barn och ungdomsaktiviteter är föreningens viktigast och tre föreningar menar att idrottsaktivi-teter är de viktigaste.

Av de sju föreningar vars syfte vara att informera om det svenska samhället, arrangera stödverksamhet och att agera för en bättre integration menade tre att verksamheter som främjar inte-gration utgör de viktigaste aktiviteterna och tre föreningar angav bildningsverksamheten som den viktigaste. Av de tre föreningar som angav att huvudsyftet med föreningen var att arrangera idrottsverksamhet ansåg två föreningar att idrottsverksamheten var den viktigaste och två ansåg att barn och ungdomsverksam-heten var den viktigaste. Här ska sägas att idrottsverksamheterna ofta riktar sig till barn och ungdomar i föreningarna.

Lokalföreningarnas funktioner

Vilka slutsatser kan dras från de ovan presenterade föreningar-na? Föreningarna både liknar varandra och skiljer sig från varan-dra. Vissa föreningar har mer eller mindre renodlade aktiviteter t.ex. när det gäller idrott eller kultur, andra har ett bredare utbud av aktiviteter. För att bringa reda i jämförelsen av dessa exempel ska vi diskutera föreningarna utifrån en modell som finns pre-senterad i Bäck och Peura (1990) samt Bäck och Soininen (1996) (se figur 2.1 nedan).

Modellen är konstruerad utifrån hypotesen att en etno-natio-nell förening tillfredsställer vissa behov hos den enskilde med-

.84 85.

lemmen. Den första utgångspunkten för modellen är att en för-ening kan tillfredsställa dessa behov på två sätt, antingen indirekt (kategori I, III och V) genom att ställa krav på aktörer i förenin-gens närhet, dvs. att föreningen uppträder som intresseorganisa-tion, eller direkt genom att föreningen själv tillfredsställer med-lemmarnas behov (kategori II, IV och VI) (Bäck & Soininen, 1996, s. 94). Exempel på organisationer som arbetar genom indi-rekt behovstillfredsställelse är fackföreningar emedan konsu-mentkooperationen är exempel på en organisation som tillfreds-ställer sina medlemmars behov direkt.

Den andra utgångspunkten är att medlemmar i invandrarför-eningar kan inta olika roller. Den första, nykomlingsrollen (kate-gori I och II), utgår från att alla invandrare till en början är ny-komlingar i Sverige. Som nykomlingar har de vissa behov som föreningarna kan tillfredsställa, som t.ex. kunskap om språk, det svenska samhället och dess institutioner. Den andra rollen (kate-gori III och IV) utgår från att en invandrare är medlem i en viss etnisk grupp och har därför vissa behov som grundar sig i denna grupptillhörighet, t.ex. behov att umgås med andra från samma etniska grupp. Den tredje rollen (kategori V och VI) utgår från att en invandrare också har behov som emanerar från andra »samhällskategorier« som t.ex. klass. (Bäck & Soininen, 1996, s. 94f). När de två utgångspunkterna korsas får man en matris med två dimensioner och sex olika kategorier. Det ska sägas att matrisen egentligen kan göras hur lång som helst om man ska

Figur 2.1 Klassificering av föreningarnas funktioner

Behovsgrund Behovstillfredsställelse

Indirekt DirektNykomling I IIEtnisk III IVKlass V VI

(Källa: Bäck & Soininen, 1996, s. 95; Bäck & Peura, 1990, s. 9f )

.86 87.

räkna alla olika möjliga samhällskategorier som en människa kan tillhöra. Kategorierna V och VI kan därför betraktas som tämligen öppna men har i Bäck och Soininens samt i Bäck och Peuras studier främst kretsat kring klass som kategori.

Det har tidigare visat sig att etno-nationella organisationer främst verkar inom funktionerna I, II och IV, i mindre grad inom III, och inte alls inom V och VI (Bäck & Peura, 1990, s. 10; Bäck & Soininen, 1996, s. 95f). Uttryckt på annat sätt innebär detta att föreningarna, genom sin egen verksamhet samt genom att ställa krav på statsmakten försöker tillgodose de behov som kommer från nykomlingsrollen (I, II). Föreningarna försöker också ge-nom sin egen verksamhet tillfredsställa de etniskt grundade be-hoven (IV). I något mindre utsträckning försöker föreningarna indirekt tillfredsställa de etniskt grundade behoven genom att ställa krav på statsmakten (III). Däremot fungerar föreningarna inte alls som »klassorganisation« (V, VI).

De föreningar som vi intervjuat i Malmö kan framförallt sägas tillfredsställa de etniskt grundade behoven på ett direkt sätt genom sin egen verksamhet (IV). Till denna kategori har vi tillfört de föreningar vars syfte är att skapa en samlingsplats, de som ska bevara språket och kulturen, de föreningar vars syfte är att samlas kring f lyktingfrågor kopplat till ursprungslandet, de som ger hemspråkskurser samt de föreningar som har folk-dansgrupper. 18 av de 20 intervjuade föreningarna kan sägas ha denna funktion.

Nästa stora kategori utgörs av de föreningar som genom sin egen verksamhet tillfredsställer nykomlingsbehoven (II). Hit har vi fört de föreningar som har som syfte att bistå medlem-marna med kunskap om det svenska samhället, de föreningar som anordnar kurser i det svenska språket, de föreningar som ger råd och stöd åt de som nyligen kommit till Sverige samt de föreningar som har ett uttalat syfte att verka för en bättre inte-gration i Sverige. 12 av de 20 föreningarna kan sägas ha denna funktion.

.86 87.

Mindre vanligt är att föreningarna genom indirekt arbete, dvs. genom att agera som intresseorganisation, tillfredsställer de etniskt grundade behoven (III). Det ska sägas att denna funktion är något svårare att avgränsa, det är också svårare att från in-tervjuerna utläsa om föreningarna fyller denna funktion. Vi har dock gjort ett försök och till denna funktion fört de förening-arna som har samarbete med t.ex. FN, Amnesty International, olika svenska myndigheter och liknande. Fem föreningar skulle kunna placeras i denna kategori det ska dock sägas att det utifrån intervjuerna är svårt att skapa sig en uppfattning om hur många av föreningarna som bedriver »intresseorganisationsaktiviteter« som t.ex. opinionsbildning och påtryckningar mot myndigheter. Osäkerheten gäller även det indirekta arbetet med att tillfreds-ställa nykomlingsbehoven (I), där föreningar som har deltagit i demonstrationer mot rasism och annat antirasistiskt arbete har placerats. Tre föreningar kunde tillskrivas denna funktion.

Ingen av föreningarna kan sägas verka för att fylla de behov som har sin grund i klasstillhörighet, om inte de föreningar som har anordnat studiecirklar om fackligt arbete respektive arbetar-rörelsens historia räknas hit, i så fall är det två föreningar som kan placeras i (VI).

Istället för att diskutera huruvida föreningarna tillfredsställer klassbehov skulle klass kunna bytas ut mot genus eftersom fyra föreningar i hög grad på ett direkt sätt tillfredsställer behov som grundar sig i genus som samhällskategori. Hit har de föreningar tillförts där de viktigaste aktiviteterna är riktade till kvinnor och som är uttalade »kvinnoorganisationer«. Fyra föreningar kan sä-gas fylla denna funktion. När det gäller den indirekta behovstill-fredsställelsen är det också här svårt att uttala sig om huruvida föreningarna fyller denna funktion. Dock har en förening som huvudsyfte att »stärka och öka kvinnornas inf lytande i samhäl-let« vilket skulle kunna tolkas som en ambition att verka som intresseorganisation, tillförts denna kategori.

En reviderad modell med antalet föreningar inom respektive

.88 89.

funktion och med genusfunktionen istället för klass ses nedan i figur 2.2. I stort är det samma mönster som upprepas ibland de intervjuade föreningarna som bland de föreningar som Bäck och Peura (1990) samt Bäck och Soininen (1996) studerade.Förutom de funktioner som presenteras i modellen diskuterar Bäck och Soininen betydelsen av att ha tillgång till en egen för-eningslokal.

Vi vet sedan kartläggningen av jugoslaviska föreningar på 80 -talet, men även genom kontakter med invandrarföreningar i början av 90 -talet, att det också finns en betydelsefull mindre organiserad verksam-het i föreningar som har egna lokaler: verksamheten kan beskrivas som ’social klubb’ eller ’fritidsgård för alla åldrar’. Föreningslokalen hålls öppen vissa tider för dem, som vill träffas för att umgås, läsa tid-ningar, fika, spela kort eller schack osv.. Vi tror att detta kan vara en av föreningarnas viktigaste funktioner (Bäck & Soininen, 1996, s. 97).

De allra f lesta av de intervjuade föreningarna har lokal (17 för-eningar) och bland dessa föreningar finns det mycket som pekar på att föreningen också har en funktion som en »social klubb«. Men, föreningslokalen har oftast en ännu viktigare funktion för föreningarna än den som Bäck och Soininen beskriver, den utgör oftast den allra viktigaste premissen för aktivitet i fören-ingen. Utan lokal är det mycket svårt för föreningarna att över-huvudtaget upprätthålla någon form av verksamheter.

Figur 2.2 Föreningarna efter funktion

Behovsgrund Behovstillfredsställelse

Indirekt DirektNykomling 3 st. 12 st.Etnisk 5 st. 18 st.Genus 1 st. 4 st.

(Källa: Modifierad version av Bäck & Soininen, 1996, s. 95 ; Bäck & Peura, 1990, s. 9f )

.88 89.

Lokalföreningarnas och Riksförbundens betydelse i integrationsprocessen

En kort sammanfattning kan vara på sin plats. I de bidragsbe-rättigade riksförbundens verksamheter har de f lesta aktiviteter en kulturell funktion, något som också stämmer in på de lokala föreningarna. Aktiviteter som har en integrationsfunktion är också vanligt förekommande. Hemlandsrelaterade och politiska verksamheter är mindre förekommande bland riksförbundens verksamheter. Dock finns de mycket som tyder på att riksför-bunden i högre utsträckning än de lokala föreningarna har en politisk funktion. Studien pekar också på att både riksförbunden och lokalföreningarna i det stora hela har en marginell politisk funktion.

Samarbete med organisationer och myndigheter ser olika ut beroende på om det är ett riksförbund eller en lokalförening. Samarbete med andra organisationer än etniska sker främst på riksförbundsnivå, där den stora samarbetspartnern är ABF. Bland svenska myndigheter är Integrationsverket den organisa-tion som förbunden oftast har kontakt eller samarbete med.

På lokalföreningsnivån kan vi se att samarbete med andra organisationer än etniska är ovanligt. Samarbete sker istället främst mellan organisationer som kan kopplas till andra etniska eller nationella grupper. Därefter sker samarbete främst med or-ganisationer som tillhör samma etniska eller nationella grupp.

Både lokalföreningarna och riksförbunden har en viktig roll som bildare/utbildare då en stor del av organisationerna anord-nar kurser, studiecirklar, seminarier, debatter och föreläsningar inom en lång rad områden. Lokalföreningarna har också en viktig stödjande och rådgivande funktion då många av förening-arna ger råd och stöd till sina medlemmar, t.ex. är det många som hjälper medlemmarna att finna arbete.

Bilden av riksförbundens och lokalföreningarnas verksamhe-

.90 91.

ter kan sägas bekräfta de bilder som tidigare studier har kommit fram till. Tidigare studier av riksförbunden har pekat på att den politiska funktionen som »etniska intresseorganisationer« var-ken under 1980 - eller 1990 -talen har varit särskilt framträdande (Bäck & Soininen; 1996, s. 97). Däremot är det utan tvekan så att både riksförbunden och lokalföreningarna kan spela en större politisk roll. De finska organisationerna i Sverige spelade un-der 1980 -talet en ytterst viktig roll gällande det finska språkets status i Sverige. De finska organisationerna skickade in förslag till förbättringar av de finska språkets ställning till många kom-muner i Sverige. Organisationerna anordnade också en stor de-monstation på Sergels torg i Stockholm 1982 och under början av 80 -talet anordnades skolstrejker i Göteborg, Mölndal, Västerås, Köping, Kalix och Stockholm, strejker där de finska organisatio-nerna spelade en stor roll (Jaakkola, 1987, s. 214f).

Carl-Ulrik Schierups diskussion kring organisationernas politiska roll och bidragssystemet som refererades tidigare blir här relevant. En slutsats som kan dras utifrån Schierups diskus-sion är att organisationerna fortfarande kan vara för beroende av statsbidragen för att de ska kunna spela en reell politisk roll, istället blir organisationernas kulturbevarande roll och dess »et-niska grund« dominerande.

En studie av lokala föreningar i Stockholm (Wingborg, 1999) kommer med en möjlig förklaring till den marginella politiska rollen. Studien visar att många av de studerade etno-nationella föreningarna vill tona ner föreningarnas politiska profil efter-som de vill kunna samla så många medlemmar som möjligt (Wingborg, 1999, s. 55). Denna förklaring behöver inte stå i kontrast till Schierups tidigare redovisade förklaringsmodell ef-tersom det måste vara av yttersta vikt för föreningarna att få så många medlemmar som möjligt eftersom en del av statsbidraget är beroende av antalet medlemmar. Snarare utgör Wingborgs en del av den process som Schierup beskriver.

Samtidigt som organisationernas etniska bas kan försvåra

.90 91.

det politiska deltagandet och hindra formulerandet av politiska krav över de etniska gränserna kan organisationerna ändå sägas spela en viktig roll ur ett »kulturutövningsperspektiv«. De f lesta av både riksförbunden och lokalföreningarna fäster som vi har sett stor vikt vid att bevara den etniska eller nationella gruppens kultur.

Det kan till och med vara så att organisationerna utgör den enda arenan i Sverige där invandrare tillåts att bevara sina respektive kulturer (se också Wingborgs studie, (1999), s. 10). Sett i detta perspektiv kan organisationerna spela en nyckelroll i integrationsprocessen eftersom invandrare som integreras i det svenska samhället ska ha möjlighet att bevara sin kultur och traditioner. Dock är detta en något osäker iakttagelse eftersom vi inte vet något om alla de personer i respektive etniska eller na-tionella grupp som väljer att inte bli medlemmar i den här typen av organisationer. Det ska också sägas att denna iakttagelse i hög grad beror på vilken betydelse som läggs i integrationsbegrep-pet, vi tänker inte här diskutera detta eftersom denna fråga i sig skulle ta f lera kapitel i anspråk.

Vad vi däremot kan uttala oss med större säkerhet om är organisationernas roll som bildare/utbildare då både riksförbun-den och lokalföreningarna är f litiga anordnare av kurser, studie-cirklar och föreläsningar. På detta sätt spelar organisationerna en viktig roll både när det gäller förmedlandet av kunskap som är kopplad Sverige och kunskap som är kopplad till den egna etniska eller nationella gruppen. Lokalföreningarnas stödjande och rådgivande funktion är också av stor vikt.

Samarbete med andra typer av organisationer och folkrörel-ser sker främst på riksförbundsnivå och då speciellt med ABF. Samarbete med andra föreningar på lokalföreningsnivå sker främst genom, å ena sidan samarbete med andra etno-natio-nella organisationer och å andra sidan föreningar där medlem-marna tillhör samma etniska eller nationella grupp. Samarbete med »svenska« föreningar på lokalföreningsnivån är ovanligt.

.92 93.

Wingborgs studie (1999) av lokala föreningar i Stockholm stöd-jer denna observation då han finner att samarbete med andra föreningar framför allt sker mellan invandrarföreningar, men när det gäller regelbundet samarbete sker det främst mellan föreningar där medlemmarna tillhör samma etniska eller na-tionella grupp (Wingborg, 1999, s. 98). Återigen blir Schierups diskussion relevant då de »inometniska« samarbetet pekar på den etniska absolutismen som han menar är rådande.

Den fråga som Schierup ställde upp för framtiden kan fort-farande sägas gälla, nämligen om de etno-nationella organisa-tionerna kan bryta den fragmenterade och »tysta« kulturen som den svenska administrationen utsatt dem för (Schierup, 1991, s. 134). Dessutom kvarstår frågan om Sverige kan knäcka den »etniska absolutismens« hegemoni som utgör basen för organi-sationerna, för att på så sätt uppnå en politisk pluralism i Sverige (Schierup, 1991, s. 134). Det är än så länge för tidigt att uttala sig om det nya bidragssystemet kan bidra till att skapa en mindre tyst kultur och en större politisk pluralism.

Källor

Dagens Nyheter 021024Antifascistisk Aktion

www.afa.motkraft.net (nov 2002)Immigrant Institutet

www.immi.se (juni 2002)Nätverket mot rasism

www.nmr.nu (juni 2002)Preliminär version av Föreningslivet i

Sverige 1992–2000 www.scb.se (juni 2002)

Valmyndigheten www.val.se (nov 2002)

Sociologiska institutionen, Stockholms universitetwww.sociology.su.se (okt 2002)

Sverige mot rasismwww.sverigemotrasism.nu (nov 2002)

.92 93.

Litteratur

Appelqvist, Maria, (2000): »Flyktingmot-tagandet och den svenska välfärdsstaten under 1990 -talet« I SOU 2000:37.

Aytar, Osman, (2002): Den kommunikativa interaktionen mellan etniska organisationer och staten, Helsingfors: Paper till den 12te Nordiska migrationsforskarkonferensen 10 –12 oktober 2002.

BRÅ-rapport (2001:8): EXIT för avhop-pare – En uppföljning och utvärdering av verksamheten åren 1998 – 2001, Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.

Bäck, Henry, (1983): Invandrarnas riksorga-nisationer, Stockholm: Delegationen för invandrarforskning rapport nr 24.

Bäck, Henry & Peura, Markku, (1990): Finska och Jugoslaviska invandrarföreningar i Sverige, Stockholm: Delegationen för invandrarforskning.

Bäck, Henry & Soininen, Maritta, (1996): Invandrarna, demokratin och samhället – Om invandrares politiska deltagande i dagens Sverige, Göteborg: Förvaltningshögsko-lans rapporter nr 2.

Häll, Lars, (1994): Föreningslivet i Sverige – en statistisk belysning, Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Jaakkola, Magdalena, (1983): Sverigefinlän-darnas etniska organisationer, Stockholm: Expertgruppen för invandrarforskning, nr: 22.

Jaakkola, Magdalena, (1987): »Informal Net-works and Formal Associations of Finnish Immigrants in Sweden« I Rex, John, Joly, Daniele & Wilpert, Czarina; Immigrant As-sociations in Europe, Aldershot: Gower.

Jaakkola, Magdalena, (1989): Den etniska mo-biliseringen av Sverigefinnarna, Stockholm: Delegationen för invandrarforskning.

Larsson, Stieg & Ekman, Mikael, (2001): Sverigedemokraterna – Den nationella rörel-sen, Stockholm: Ordfront Förlag.

Lindquist, Hans, (1999): »Nynazism – för-trupp eller eftersläntrare« I SOU 1999:10 Demokratins förgörare, Demokratiutred-ningens skrift nr 28.

Lodenius, Anna-Lena & Wikström, Per, (1997): Vit makt och blågula drömmar – Ra-sism och nazism i dagens Sverige, Stock-holm: Natur & Kultur.

Lundh, Christer, & Ohlsson, Rolf, (1999): Från arbetskraftsimport till f lyktinginvand-ring, 2:a reviderade upplagan, Stockholm: SNS förlag.

Lööw, Hélene, (1999a): »Svensk rasism och antisemitism – historiska kontexter« I Olsson, Erik (red), (1999), Etnicitetens gränser och mångfald, Stockholm: Carlsson bokförlag.

Lööw, Hélene, (1999b): Vit maktmusik – en växande industri, BRÅ-rapport 1999:10, Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Lööw, Hélene, (2000): Nazismen i Sverige 1980–1999 – Den rasistiska undergroundrörel-sen: musiken, myterna, riterna, Stockholm: Ordfront Förlag.

SCB, (2002): Statistisk årsbok, Stockholm: Statistiska centralbyrån.

SCB, (1999): Allmänna valen 1998, Del 4, Spe-cialundersökningar, Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Schierup, Carl-Ulrik, (1991): »The Ethnic tower of Babel – political marginality and beyond« I Ålund, Alexandra & Schierup, Carl-Ulrik: Paradoxes of multiculturalism, Aldershot: Gower, 113–135.

SOU 1974:70, Invandrarutredningen 4, Bila-gedel.

SOU 1996:55, Sverige, Framtiden och Mångfal-den, Slutbetänkande från invandrarpoli-tiska kommittén.

SOU 2000:37, Välfärdens förutsättningar, Arbetsmarknad, demografi och segregation, Antologi/Kommittén välfärdsbokslut.

Svanberg, Ingvar & Tydén, Mattias, (1992): Tusen år av invandring – En svensk kulturhis-toria, Stockholm: Gidlunds bokförlag.

Södergran, Lena, (1998): 1990-talets invand-rarpolitiska omprövning – Från invandrarpo-litik till integrationspolitik, Merge – Papers on transcultural studies Nr: 2/1998,

.94 95

1. Vi vill rikta ett stort tack till Maria Appelqvist, Grete Brochmann, Björn Fryk-lund och Maja Povrzanovic Frykman för värdefulla kommentarer till olika versionen av detta kapitel. Ett stort tack vill vi också rikta till de föreningsrepresentanter som ställde upp för intervjuer. Tack!

2. Ordinarie val hålls i Sverige den tredje söndagen i september vart fjärde år. Då hål-les, förutom val till riksdagen, även val till kommun och landsting. Röstberättigad till riksdagsvalet är svenska medborgare som är eller någon gång har varit folkbokförda i landet och senast under valdagen fyller 18

år. Rösträtt i landstings- och kommunfull-mäktigevalen har de som fyllt 18 år och har varit folkbokförda i Sverige den 1 november de tre åren närmast före valen. Valbar till riksdagen är den som är röstberättigad, samma gäller för valbarhet till landstings- och kommunalfullmäktige.

3. När det gäller statsbidragens del av riksförbundens inkomster skulle det vara intressant att jämföra hur de etno-natio-nella organisationerna står sig i förhållande till »svenska« organisationer. Dock har vi inte hittat någon sammanställning som kan tjäna som underlag för en sådan jämförelse.

Umeå: Sociologiska institutionen Umeå Universitet.

Södergran, Lena (2000): Svensk Invandrar- och Integrationspolitik – En fråga om jämlik-het, demokrati och mänskliga rättigheter, Umeå: Doctoral theses at the Department of Sociology Umeå University No:16/2000.

Wigerfelt, Berit & Wigerfelt, Anders S., (2001): Rasismens yttringar – Exemplet Klip-pan, Lund: Studentlitteratur.

Winai Ström, Gabriele, (1992): Flykt och

konf liktlösning, Stockholm: Regerings-kansliet.

Wingborg, Mats, (1999): Invandrarföreningar-na och integrationen – Utvärdering av invand-rarföreningarnas verksamhet i Stockholm, Stockholm: Integrationsförvaltningen.

Öberg, Nils, (1994): Gränslös rättvisa eller rättvisa inom gränser? Om moraliska dilemman i välfärdsstaters invandrings- och invandrarpolitik, Uppsala: Uppsala universitet.

Noter

.94 95

kapitel 3

Indvandrerorganisationer i Danmark

Indledning

Eftersom der ikke foreligger en samlet redegørelse for indvan-drerorganisationernes udvikling i Danmark, bygger dette kapitel på publicerede og ikke offentliggjorte skrifter fra en lang række forskellige discipliner. Desuden benyttes f lere databaser og sur-vey over indvandrerbefolkningens organisationsdeltagelse og organisationsformer. Efter en kort skildring af indvandringen og integrationspolitikken beskrives faserne i organisationsdan-nelsen fra 1960’ernes internationale solidaritetsforeninger over de første migrantforeninger i 1980’erne til 1990’ernes religiøse organisationer. Hovedvægten ligger imidlertid på organisations-strukturen omkring årtusindskiftet og kommer blandt andet ind på foreningernes indre liv og deres mere udadvendte aktiviteter, foreningsøkonomi og forholdet mellem foreninger, bevægelser og politik.

Indvandringen til Danmark

Frem til midten af 1960’erne kom indvandrerne til Danmark overvejende fra Norge, Sverige, England, Tyskland og USA. Det var for manges vedkommende danskere, som vendte hjem efter et længere ophold i udlandet. Fra slutningen af 1960’erne æn-drede indvandringen omfang og sammensætning som følge af den økonomiske vækst og ændringer i erhvervsstrukturen. Det stigende behov for arbejdskraft blev søgt dækket af de store ef-terkrigstidsårgange og tilgangen af kvinder på arbejdsmarkedet; og for yderligere at skaffe arbejdskraft begyndte en del arbejds-

.96 97.

givere at hente arbejdere fra Jugoslavien og Tyrkiet og efter 1970 også fra Pakistan (Pedersen, 1999).

Mange tyrkere kom fra landsbyer i det centrale Tyrkiet, hvor der bor tyrkere såvel som kurdere (Hjarnø, 1988). De f leste var beskæftiget som landarbejdere eller bønder, mens kvinderne overvejende var hjemmegående. Derfor var uddannelsesni-veauet lavt, ikke mindst for kvindernes vedkommende. Arbejds-migranterne fra Jugoslavien kom derimod fra byer eller fra indu-strier beliggende i landområder. Størsteparten havde en grundig skolegang bag sig, og mange havde været beskæftiget som ufag-lærte eller faglærte arbejdere. Det store f lertal af pakistanere var unge mænd fra landsbyer i Punjab-området. De f leste tilhørte den lavere del af middelklassen men var meget ringe uddannet. De virkelig fattige tog ikke af sted, fordi de ikke kunne skaffe penge til rejsen (Quraishy, 1999).

Udlændingeloven fra 1952 gjorde det forholdsvis let for ud-lændinge at rejse ind i landet, finde et job, og få arbejdstilladelse. I 1969 og 1970 strammedes adgangskravene, og i 1973 gennemfør-tes et totalt stop for indrejse af arbejdstagere fra tredjelande. Det bremsede nok indvandringen til Danmark, men det standsede den ikke. Indvandrere, der havde fået permanent opholdstilla-delse, kunne få deres koner og børn under 18 år til landet gen-nem familiesammenføringsregler.

Vi kan derfor registrere en gradvis stigning i antallet af ind-vandrere fra tredje verdens lande 1973 -85, hvorefter en ny ind-vandrerbølge satte ind. Det var f lygtninge fra Iran og Sri Lanka foruden statsløse palæstinensere med oprindelse i Libanon. I forvejen var der kommet et mindre antal f lygtninge fra Viet-nam og Chile. Fra begyndelsen af 1990’erne steg indvandringen fra Afrika overvejende Somalia, og i løbet af 1995 og 1996 fik et stort antal f lygtninge fra det tidligere Jugoslavien opholdstilla-delse i Danmark.

Lavkonjunktur og øget arbejdsløshed efter 1973, men også en forbedring i de politiske forhold i visse lande, fik tidligere ind-

.96 97.

vandrere og f lygtninge til at vende tilbage til deres hjemlande. Men sammenlignet med indvandrere fra andre EU-lande og Nordamerika var indvandrerne fra tredje verdens lande en del mere tilbøjelige til at blive i Danmark. Endelig skal det bemær-kes, at statsborgere fra tredjelande generelt får f lere børn end den øvrige befolkning, skønt denne tendens har været faldende

Tabel 3.1 Indvandrere og efterkommere i Danmark pr. 1. januar, 1974-2001

Indvandrere og efter-kommere

1974 1980 1985 1990 1995 2001

Norden, EU og Nordamerika

50 669 88 851 86 884 87 472 92 292 103 261

3. lande 39 186 64 107 78 523 130 599 186 167 292 686Udvalgte indvandrerlandeTyrkiet 8 138 14 086 18 995 29 442 39 222 50 470Jugoslavien (tidl.) 6 779 7 452 8 166 10 518 13 006 17 420Efterf lg.- stater til det tidl. Jugoslav. 528 23 807

Pakistan 3 733 7 845 9 485 12 014 14 692 18 143Marokko 2 104 2 977 4 295 5 955 8 104Chile 1 029 1 064 1 170 1 181 1 297Irak 160 267 2 427 6 415 18 097Iran 241 986 8 597 11 157 13 391Libanon 222 280 7 945 15 110 19 839Polen 6 467 6 762 9 767 11 263 12 385Sri Lanka 259 319 5 020 7 162 9 788Vietnam 1 322 3 771 5 801 9 155 11 466Rumænien 220 85 782 1 453 2 067Ethiopien 110 233 596 880 1 221Afghanistan 35 100 342 1 183 4 834Somalia 133 168 531 5 280 16 209

Anmærkninger og kilder: 1974 er det første år, hvor der foreligger pålidelige oplysninger om antallet af udenlandske statsborgere i Danmark. Tallene for 1974 er fra Pedersen (1999) tabel 4.1 og henviser til antallet af udenlandske statsborgere i Danmark; tallene fra 1980 er fra Danmarks Statistik og omfatter personer med fødested i udlandet. Der forekommer således et mindre databrud 1974/1980.

.98 99.

de senere år (Poulsen & Lange, 1998). Ind- og udvandringen fra Danmark og udviklingen i mortalitet og fertilitet har ført til en gradvis vækst i antallet af indvandrere og efterkommere: Fra at have ligget på 62 600 i 1980, var den i år 2000 nået op på 275 600 svarende til 5,2% af den samlede danske befolkning.

Statslig integrationspolitik og et etnisk-nationalt civilsamfund

Da man i 1960’erne og et stykke ind i 1970’erne stadig troede, at arbejdsmigranterne kun ville blive i landet i en kortere periode, gjorde staten ikke meget for at regulere forholdene for indvan-drerne. Fra slutningen af 1970’erne gennemførtes dog en række reformer, der sigtede på at forbedre udenlandske statsborgeres retstilling samtidig med, at man strammede for immigratio-nen (Langlouis & Tornøe, 1993). Målet var fra begyndelsen, at indvandrere og f lygtninge skulle ligestilles med danskerne i alle sammenhænge. Integrationen skulle bygge på så få forvalt-ningsmæssige særforanstaltninger som muligt hvilket betød, at man først greb ind over for problemerne når de opstod, og at de sanktioner der kunne iværksættes måtte udledes af den praksis, der var udviklet i forhold til danskerne (Horst, 1988). Derfor er det blevet primær- og amtskommunerne, som har hovedansva-ret for at føre integrationspolitikkens målsætninger ud i livet (Danmarks Udlændinge, Indenrigsministeriet, 1993).

Fra at have været optaget af at regulere indvandringen til Danmark, rettede staten efter 1993 opmærksomheden mod det hjemlige integrationsarbejde. Arbejdet med udlændingeloven blev f lyttet fra justitsministeriet til indenrigsministeriet og f lygt-ningearbejdet overgik fra socialministeriet til indenrigsministe-riet. Med »Beslutningsforslag om bedre integration og sikring af udlændinges retsstilling i Danmark« (B65 af 18.06.1992) lagde myndighederne op til en række initiativer til fremme af integra-

.98 99.

tionen (Hammer & Toft, 1995; Hammer, 1996). Det drejede sig blandt andet om nedsættelse af et rådgivende organ (Nævnet for Etnisk Ligestilling); bestræbelser på et mere sammenhængende tilbud om undervisning i dansk sprog og samfundsforhold her-under kendskab til arbejdsmarkedet og forsøg med modersmåls-undervisning. Endvidere satsede man på en bedre indslusning på boligmarkedet og styrkede kulturaktiviteter til fremme af integrationen.

Når det gælder f lygtninge- og asylsøgere er de offentlige myn-digheder forpligtigede til at tilbyde en særlig integrationsindsats, der omfatter vejledning og bistand ved registrering, boligpla-cering, undervisning og opkvalificering, herunder danskkund-skaber, afklaring af beskæftigelsesmuligheder, jobsøgning og støtte i forbindelse med jobstart, mv. Desuden har kommunerne en række opgaver vedrørende daginstitutioner, sundhed, folke-skole, ungdomsskole og sprogundervisning.

Samme forpligtigelse findes ikke over for indvandrere og selvforsørgende familiesammenførte. De modtager støtte og hjælp inden for rammerne af den lovgivning, som gælder for alle borgere i Danmark, hvad enten det drejer sig om bistandsloven, boliglovgivningen, lov om kommunal aktivering, o.l. Dertil kommer en række integrationsindsatser og initiativer over for både f lygtninge og indvandrere på foranledning af statslige og ikke-statslige instanser. De er sjældent koordineret og finansie-res af en langt række private, kommunale og statslige midler foruden EU-fonde.

Integrationsindsatsen retter sig også mod indvandrernes del-tagelse i det politiske liv og i civilsamfundet. Det siges således i regeringens rapport om Bedre integration (2000: 41), at

For regeringen er det som sagt et mål for integrationen, at udlæn-dinge kommer til at deltage i samfundet på lige fod med den øvrige befolkning. Og det drejer sig vel at mærke ikke kun om deltagelse på arbejdsmarkedet, men også om deltagelse i det politiske liv i form

.100 101.

af valgdeltagelse, deltagelse i skolebestyrelser, ældreråd, børnehave-bestyrelser, deltagelse i idrætsklubber og interesseorganisationer og deltagelse i indvandrernes egne foreninger.

Kort sagt, integration forudsætter ikke kun deltagelse i det dominerende samfunds institutioner og organisationer, men fremmes også af indvandrernes egen foreningsdannelse. Denne sociale og politiske mobilisering af nye grupper foregår sjældent gnidningsløst, fordi den ofte følges op af krav til samfundets do-minerende institutioner, normer og værdier. Forholdet til majo-riteten kan foregå som konsensus eller konflikt: som konsensus i form af mere eller mindre veludbyggede samarbejdsrelationer, eller som konflikt når afgørende værdier trues. Der vil blive lagt vægt på at belyse begge sider af integrationsprocessen med fokus på indvandrernes aktiviteter, opfattelser og holdninger. Både når det drejer sig om deres deltagelse i majoritetssamfundets institu-tioner og dannelsen af egne autonome organisationer i form af en national-etnisk offentlighed som en nødvendig forudsætning for et velfungerende civilsamfund.

Den nationale og internationale baggrund for dannelsen af foreninger og organisationer blandt etno-nationale grupper i Danmark

Det er ikke tilstrækkeligt at konstatere, at foreningsdannelse blandt indvandrere og f lygtninge i det store og hele afspejler og er et resultat af indvandringen til Danmark – dens nationale og etniske sammensætning. Det viser sig ved nærmere eftersyn, at internationale-nationale politiske og økonomiske forhold er med til at skabe og forme de betingelser, som ligger bag dannelsen af indvandrerorganisationer, og hvilke typer af organisationer som opstår. Nogle af disse aspekter vil blive behandlet i dette afsnit vel vidende, at forskningen endnu er i sin vorden og kun tillader

.100 101.

vage antagelser og formodninger (en forskningsoversigt gives i Mikkelsen, 2002b og Integrationsforskning, 2002).

Venskabsforeninger og solidaritetsorganisationer i 1960’erne og 1970’erne

I hvor høj grad internationale og nationale forhold spiller sam-men fremgår med al tydelighed af den første egentlige politiske mobilisering af indvandrere og f lygtninge i Danmark. Der er en lang tradition i Danmark for at mobilisere på baggrund af poli-tiske og økonomiske ændringer i de omkringliggende lande og i det internationale samfund (Mikkelsen, 2002a). Det har som regel været forhold i Danmarks interesseområder, dvs. i de euro-pæiske lande og USA, som har medvirket til dannelsen af sociale og politiske bevægelser. Fra slutningen af 1960’erne og til et godt stykke ind i 1980’erne ser vi imidlertid dannelsen af et utal af for-eninger, komiteer, bevægelser og aktionsgrupper i solidaritet og venskab med undertrykte og forfulgte grupper i tredje verdens lande (for en oversigt jf. Socialistisk Håndbog, 1978; Det alternative Danmark, 1983).1 Lad mig blot nævne nogle få af dem:

Foreningen af Vietnam-frivillige. Stiftet 1966 til støtte for den vietname-siske befrielseskamp.

Dansk Cubansk Forening. Stiftet i 1968 på et antiimperialistisk og bredt politisk grundlag;

Iran-Komiteen i Danmark. Oprettet ca. 1972 i protest mod Shahens for-følgelse, fængsling og henrettelse af sine modstandere

Chilekomiteen. Dannet umiddelbart efter kuppet mod Salvador Al-lende i 1973;

Arabisk-Dansk Forening. Oprettet 1975 for at yde støtte til arabiske og andre frihedsbevægelser og for at være et mødested for arabere og danskere i Jylland;

Anti-Apartheid Danmark. Stiftet november 1976 som en direkte reak-tion på massakren af skolebørn og unge i Soweto, Sydafrika;

.102 103.

Arbejdsgruppe for fred i Mellemøsten. Stiftet 1977 og arbejder på at skabe større forståelse for det palæstinensiske folks nationale rettigheder;

Dansk-Latinamerikansk Kvindeforening. Oprettet 1977 til støtte for for-fulgte kvinder i Latinamerika;

Eritreakomiteen i Århus. Oprettet i 1978 til støtte for det eritreanske folk;

Landsinitiativet for Sovjet ud af Afghanistan. Opstod i 1980 i protest mod den sovjetiske invasion af Afghanistan;

Nicaraguakomiteen. Oprettet 1980 med det formål at udbrede kendska-bet til den nicaraguanske revolution;

Tyrkietkomiteen. Dannet 1981 i solidaritet med kampen mod det »fasci-stiske regime« i Tyrkiet og til støtte for de politiske fanger;

Dansk-Kurdisk Kultur- og Solidaritetsforening. Stiftet 1982 til støtte for det kurdiske folk;

Palæstinakampagnen. Dannet umiddelbart efter den israelske invasion i Libanon juni 1982.

Interessen for økonomiske og politiske problemer i tredje ver-dens lande bredte sig i disse år; men det var især forholdene i Vietnam, Sydafrika, Chile, Mellemøsten, Nicaragua og El Sal-vador der optog sindene, mens opmærksomheden fra begyn-delsen af 1980’erne udvidedes til at omfatte tilstandene i Tyrkiet, Afghanistan og Iran. Aktiviteterne rakte fra almindelig oplys-ningsarbejde, kulturarrangementer, penge- og tøjindsamlinger til protestskrivelser, demonstrationer, sultestrejker og militante aktioner.

Langt de f leste organisationer og kampagner blev ledet af danskere, og medlemmerne bestod også for hovedpartens ved-kommende af danskere. De f leste tilhørte venstref løjen, men der deltog også adskillige fra fagbevægelsen, Socialdemokratiet og det Radikale Venstre foruden mange, som var aldeles upoli-tiske men ønskede at yde et stykke frivilligt socialt arbejde til fordel for de fattige i tredje verdens lande (Rasmussen, 1997: kap. 2). Der er imidlertid også eksempler på, at indvandrere – det vil overvejende sige politiske f lygtninge fra Chile, Nigeria, Eritrea,

.102 103.

Tyrkiet (overvejende kurdere) og Iran – tog del i solidaritetsar-bejdet, og endog oprettede egne selvstændige foreninger. Til disse hørte blandt andre General Union of the Eritrean Students fra 1969, Forbundet af Arbejdere fra Tyrkiet fra 1976 og Chile Democratico fra 1982. Men deres antal var ringe, deres medlemmer få, og de-res aktiviteter druknede i den bredere venstreorienterede danske offentlighed. Interne politiske stridigheder og fraktionsdannelse hørte til dagens orden, spændt ud som de var mellem internatio-nale socialistiske strømninger i deres hjemland og i Danmark.

Der var imidlertid kommet andre grupper til Danmark fra slutningen af 1960’erne, som så småt var begyndt at organisere sig, ligesom nye grupper af politiske f lygtninge med nye idealer og andre erfaringer var kommet til landet.

Arbejdsmigranter og nye politiske f lygtninge i 1970’erne og 1980’erne

Højkonjunkturen, som for alvor begyndte omkring 1957 og vare-de frem til 1974, førte til en voksende efterspørgsel efter arbejds-kraft inden for fremstillingsindustrien. Det var ikke muligt at skaffe tilstrækkeligt med arbejdskraft, blandt andet fordi mange af kvinderne som kom ud på arbejdsmarkedet i denne periode ansattes inden for den ekspanderende offentlige sektor. Samtidig var udbredelsen af længerevarende uddannelser med til at dræne arbejdsstyrken, der stadigvæk måtte trækkes med små fødsels-årgange fra før krigens tid. Disse faktorer indikerer tilsammen, at den hjemlig arbejdsstyrke, fra de tidlige 1960’ere og fremover, ikke kunne opfylde samfundsøkonomiens og industriens behov for især ufaglært arbejdskraft. Alligevel var man langt fra enig om fordelene ved at importere arbejdskraft udefra.

Især arbejdsgiverne stillede krav om import af arbejdskraft og argumenterede med, at det ville give en bedre udnyttelse af kapitalapparatet hos de arbejdskraft betrængte virksomheder. Desuden vil det føre til en stigning i produktionen og bremse lønglidningen med deraf følgende større konkurrenceevne. End-

.104 105.

videre påstod man, at pga. en generel mangel på alle typer af ar-bejdskraft, ville arbejdsmigranter ikke konkurrere med danske arbejdere. Fagbevægelsen derimod forholdt sig udpræget skep-tisk og var kastet ud i et dilemma, hvor det gjaldt om at mestre den svære kunst at skulle balancere mellem hensynet til de dan-ske arbejdere og den internationale solidaritet. Fagbevægelsen var ikke begejstret for initiativerne vedrørende import af uden-landsk arbejdskraft. De mente, at der var alternativer og satte i øvrigt spørgsmålstegn ved, i hvor lang tid man kunne regne med at højkonjunkturen ville vare, samt at arbejdsmigranternes forskellighed på sigt ville skabe problemer og muligvis resultere i en kulturel opdeling af arbejdsmarkedet (Jensen, 2000).

Arbejdsmigranterne skulle ikke alene sikre den fortsatte produktion og produktivitet, men også frigøre de indenlandske arbejdere således, at disse fik mulighed for at opkvalificere deres faglige og sociale placering på arbejdsmarkedet. Det overbeviste ikke fagbevægelsen i første omgang. Den var først og fremmest interesseret i, at arbejdsmigranterne ikke kom til at virke som løntrykkere. Men da højkonjunkturen fortsatte i slutningen af 1960’erne, blev LO mere imødekommende overfor arbejdsmi-granter – og således fik de danske arbejdsgivere den arbejdskraft, de havde behov for.

Arbejdsmigranterne blev opfattet som uønskede, men nød-vendige. De var alene bestemt til i en kortere periode at skulle sælge deres arbejdskraft inden for nogle bestemte brancher. De arbejdere, som kom til Danmark, blev i det store hele ansat som ufaglært arbejdskraft. Deres efterkommere, nyere indvandrere og f lygtninge fra 1980’erne og 1990’erne har ikke formået at bryde dette mønster. De er fortsat beskæftiget som marginaliseret ar-bejdskraft i lavstatus jobs inden for fremstillings- og servicevirk-somhed, eller de har søgt at oprette egen mindre virksomhed for at slippe ud af arbejdsløsheden, som fra midten af 1970’erne er ble-vet et stadigt større problem for indvandrere og f lygtninge i Dan-mark (Schultz-Nielsen, 2000; Mikkelsen, 2001; Reitzei, 2002).

.104 105.

Tyrkere, jugoslavere og pakistanere hører til blandt de første og største grupper af arbejdsmigranter, der kom til Danmark i løbet af 1970’erne og 1980’erne. De f leste står eller har stået som medlem af en dansk fagforening (Iversen, 1990), men derudover har vi kun sporadiske informationer om deres egen selvstændige organisering. En af de første undersøgelser af »gæstearbejdere« i København fra 1970 viste, at tyrkiske arbejdere havde et stort øn-ske om at kunne samles i deres fritid, og forfatterne konkluderer, at samlingssteder ville bidrage til at »tilfredsstille kontaktbehov, skabe kontinuitet i tilhørsforholdet til deres nationale gruppe, udgøre et informationscenter og muligvis danne et kulturelt center, hvor man kunne låne læsestof på tyrkisk« (Petersen et al., 1970: 33). Tyrkiske indvandrere og andre immigranter begyndte derfor i starten af 1970’erne at danne foreninger og klubber heraf nogle med et politisk sigte. Etableringen vanskeliggjordes ofte af, at betingelserne for at opnå kommunale tilskud var nogle formelle krav om vedtægter, medlemskontingent, regnskabs-af læggelse mv., det vil sige et godt kendskab til det danske administrative system, hvad kun de færreste indvandrere var i besiddelse af på dette tidspunkt. Kort sagt ønsket og behovet for at danne egne organisationer var tilstede, derimod savnedes den nødvendige ekspertise.

Det kommer blandt andet til udtryk i Teoman Yigins (1976) afhandling om et af de tidligste forsøg blandt tyrkiske »frem-medarbejdere« på at stifte deres egen organisation Foreningen af Tyrkiske Arbejdere i Danmark (FTA). Yigin viser, at forhistorien til FTA var yderst turbulent, og at oprettelsen af foreningen i 1971 og de følgende år prægedes af modsætninger mellem riva-liserende grupper: skillelinierne drejede sig både om etnicitet (fremmedarbejdere af kurdisk afstamning over for anatolske tyrkere), landsbyloyalitet og politisk holdning (kommunister over for ikke-kommunister). Både kulturministeriet, Dansk Røde Kors, Dansk Arbejdsmand og Specialarbejder Forbund i Glostrup og den tyrkiske ambassade var stærkt medvirkende til,

.106 107.

at foreningen kom op at stå; sidstnævnte for at forhindre at kom-munisterne kom til at dominere organisationen og for at sikre sig allierede i tilfældet af politisk krise i hjemlandet.

Yigin pointerer videre, at FTA blev en slags »læreplads« for to andre »arbejderforeninger«. De blev stiftet af folk, som enten havde forladt FTA pga. uoverensstemmelser, eller som var blevet udstødt på grund af deres ideologiske overbevisning. Endvidere henviser Yigin til dannelsen af en forening af tilhængere af det tyrkiske socialdemokrati; en forening til opførelse af en tyrkisk moské i København og endelig en idrætsforening. I det hele ta-get spillede politik en betydelig rolle for de tyrkiske arbejdsmig-ranter. Journalisten Niels Ufer (1988: 31) siger således, at »mange tyrkere har bevaret en levende interesse for deres hjemlands po-litiske udvikling. Omkring halvdelen af de tyrkiske indvandrere (i Ishøj, FM) har tilknytning til Bülent Ecevits socialdemokrati-ske parti og har som en naturlig ting meldt sig ind i det danske søsterparti«. Der eksisterede også danske sektioner af Tyrkiets Kommunistiske Parti (TKP) og det rivaliserende kommunistparti Tyrkiets Arbejder Parti (TIP), som begge har været forbudt i Tyr-kiet i mange år.

Det har ikke været muligt nærmere at følge de tyrkiske og kurdiske (eller for den sags skyld de pakistanske) indvandre-res foreningsliv op igennem 1970’erne og 1980’erne. Derimod foreligger der en undersøgelse af Lars Pedersen, som allerede i indledningen kan slå fast, at der i sidste halvdel af 1980’erne eksisterede et »rigt og mangeartet foreningsliv« blandt tyrkere og pakistanere i Århus.2 Det siges videre, at indvandrerne ikke finder, »at danske foreninger og politiske organisationer giver deres interesser en adækvat repræsentation. Derfor vil man opleve, at de organiserer sig omkring egne krav og mål. Der udvikles et behov for egne politiske og kulturelle institutioner. Disse institutioner er ikke alene afsæt for formulering af egne krav, men også sted for organisering og fællesskab« (Pedersen & Selmer, 1991: 105). Denne konklusion fremkommer på bag-

.106 107.

grund af interview med repræsentanter fra indvandrerorga-nisationerne og via deltagelse i foreningernes arrangementer i årene 1986 -88. De foreninger som indgår i undersøgelsen er alle relativt nye, og ingen daterer sig tilbage til før slutningen af 1970’erne. Pedersen skelner mellem tre foreningstyper: de verdslige, a-religiøse eller anti-religiøse; de national-kulturelle; og de islamiske foreninger (ikke at forveksle med deciderede religiøse organisationer som omtales i næste afsnit).

Det er kendetegnende for de verdslige foreninger (af tyrkisk og kurdisk oprindelse), at de fremviser en bred venstreorien-teret bevidsthed, uden at de dermed ønsker at blive sat i for-bindelse med bestemte parti-politiske orienteringer. De f leste foreningsledere ser religion som et af de kulturtræk »de unge må se at slippe af med«, og der lægges i det daglige forenings-arbejde megen vægt på indvandrerproblemer, at tilvejebringe fysiske rammer og sportslige aktiviteter for de unge. Musik og folkedans vies også stor opmærksomhed, eftersom de anses for vigtige elementer i kulturformidlingen og som en del af det »politiske beredskab« (1991: 118). De national-kulturelle forenin-ger af tyrkisk observans kritiserer »de verdslige« foreninger for at være venstreorienterede og anti-islamiske, og ser det som et problem, at det ofte er disse foreninger, som repræsenterer de tyrkiske indvandrere over for det danske samfund. Den eneste pakistanske forening i Århus har formuleret et mere »pragma-tisk minimumsgrundlag« omkring den kulturelle arv, hvorun-der man især understreger den nationale enhed og markerer den pakistanske stats historiske udvikling.

Det er oplysninger om det danske samfund, herunder tvær-kulturelt oplysende arbejde, som præger Århus Ungdoms- og Kul-turforening (tyrkisk), der af Pedersen betegnes som islamitisk. De holder sig helt væk fra det partipolitiske og betoner, efter eget udsagn, islams internationalisme. Foreningen søger at in-formere de unges forældre om det betimelige i få en uddannel-se, og stiller desuden et bibliotek til rådighed med overvejende

.108 109.

religiøs litteratur foruden kassettebånd med religiøs musik. Pedersen konkluderer i den forbindelse, at det er en relativt ny tendens, at også mange yngre andengenerationsindvandrere betoner en islamisk identitet (1991: 129).

En anden indvandrergruppe som udmærkede sig ved en ivrig foreningsaktivitet i 1970’erne er jugoslaverne.3 Der eksisterer in-gen systematiske studier af jugoslaverne i det danske samfund. Det nærmeste vi kommer er en detaljeret omtale af en gruppe vlachere fra den rumænsk talende minoritet i Serbien (Schierup, 1988). Der boede ca. 2000 vlacher i Danmark i 1988, dvs. omkring 27 pct. af alle jugoslaver. De f leste fandt beskæftigelse inden for industrien og faldt godt til på de danske arbejdspladser. I mange østsjællandske lokalsamfund var de f leste jugoslaviske indvan-drerforeninger så godt som rent vlachiske, og kunne i mange tilfælde påvirke og helt dominere den specielle definition af »jugoslaviskhed«. Det har skabt en »lokal elite, som råder over en alsidig kulturel kompetence«, der spænder bro over den »lille« vlachiske tradition, den jugoslaviske urbane og politiske kultur og danskernes socio-kulturelle normer (Schierup, 1988: 167). Vla-cherne i Danmark har, ifølge Schierup, skabt en levende etnisk offentlighed i kraft af en fast tilknytning til arbejdsmarkedet (in-korporering i traditionel arbejderklassesolidaritet) og et velfun-gerende foreningsliv, hvorimod de ikke udviste større interesse for deltagelse i indvandrerlandets politiske liv.

Det står til en vis grad i modsætning til de første iranere, der kom til Danmark i perioden efter 1984. De havde været politisk aktive i deres hjemland (Melchior, 1990: 133 -134), hvad der var medvirkende til, at »næsten alt foreningsarbejde fra 1984 til 1989 var iværksat af eller bar et stærkt præg af disse politiske aktivister« (Mohammadi, 1999).4 Foreningerne – hvor mange kun eksisterede nogle få måneder – medvirkede til at oplyse den danske offentlighed om forholdene for politiske fanger i Iran og de iranske f lygtninges rettigheder i Danmark. De arrangerede demonstrationer og sultestrejker for at forhindre deportering af

.108 109.

afviste asylsøgere og varetog ellers det iranske mindretals behov for social og kulturel identitet. Siden 1989 skete der imidlertid en mærkbar ændring i sammensætningen af herboende iranske indvandrere som følge af krigen mellem Iran og Irak. De po-litiske grupperingers rolle i foreningerne svækkedes for siden helt at forsvinde, alt imens kulturelle, sociale og faglige interes-seområder vandt indpas og bidrog til en større mangfoldighed i foreningslivet. På den anden side førte det også til en mangel på frivillige, som havde spillet en overordentlig aktiv men til tider også udemokratisk rolle i de tidlige organisationer.

Dannelsen af islamisk-religiøse organisationer i 1970’erne og 1980’erne

De f leste indvandrere og f lygtninge som kom til Danmark fra midten af 1960’erne var islamitter. Hovedparten er sunni-musli-mer og kommer fra Tyrkiet, hvorefter følger Pakistan, indvan-drere af palæstinensisk oprindelse, Eksjugoslavien og Somalia. Den mindre gruppe af shia-muslimer kommer derimod fra Irak og Iran, mens de erklærede ikke-religiøse er fra Iran og Eksjugo-slavien. Det er imidlertid ikke religion som trosretning, værdi- eller verdensanskuelse, som er emnet for dette afsnit, men deri-mod hvorledes de religiøse aktiviteter er organiseret.

Det mest grundige studie af denne problemstilling er Jørgen Bæk Simonsens Islam i Danmark. Muslimske institutioner i Dan-mark 1970-1989 (1990) udkommet som en del af Det Humanistiske Forskningsråds initiativområde »Islam i nutiden«. Simonsens afhandling redegør for islam i Tyrkiet, Pakistan og Marokko som en forudsætning for at forstå islams fremtrædelsesformer i Danmark. Den videre fremstilling koncentrerer sig om en detailbeskrivelse af Diyanet, Det Islamiske Kulturcenter, Minhaj ul-Quran, Tabligh-bevægelsen, Den muslimske Verdensliga, Al-Da’wa al-Islamiya og Ahmadiya-bevægelsen.

Et af de tidligste forsøg på at etablere et samlingssted for mus-limer i Danmark er Det Islamiske Kulturcenter oprettet i 1971. Ini-

.110 111.

tiativet kom fra en række ambassader med den libyske, marok-kanske, ægyptiske og den saudi-arabiske ambassade i spidsen. Centret fik egne lokaler med bibliotek og var i 1989 bemandet med en sekretær, en bibliotekar og 3 lærere, der varetog koran-undervisningen. Centret fik kirkeministeriets ret til at foretage vielser. Dertil kom monopol på udstedelse af halal-certifikater for dansk kød og danske kyllinger, hvad der gav betydelige ind-tægter.

Parallelt med dette fælles islamiske tiltag arbejdede f lere lande og deres respektive ambassader for at fremme deres egne interesser: Libyen gennem etablering af et selvstændigt kontor for Al-Da’wa al-Islami og Saudi-Arabien gennem et selvstændigt kontor i København for Rabitat al-Alam al-Islami (Den Islamiske Verdensliga). Desuden søgte de hver for sig at fremme deres egne økonomiske og politiske interesser, både over for det danske samfund og over for den i Danmark bosatte muslimske befolkning. Den tyrkiske stat oprettede allerede i 1924 Diyanet (Direktoratet for Religiøse Anliggender), som en statslig institu-tion til regulering af forholdet mellem stat, politik og religion, og den tyrkiske ambassade i Danmark søgte fra begyndelsen af 1980’erne at involvere sig i den lokale religiøse organisering for at komme mere radikale, tyrkisk-islamiske grupper i forkøbet. Det førte både til en stigning i antallet af Diyanet-hojaer 5 og Diyanet-moskeer, og i »Danmark som helhed har ambassaden og Diyanet i dag (dvs. 1990, FM) fuld kontrol over den religiøse organisering af hovedparten af de i Danmark bosatte tyrkiske indvandrere« (1990: 78),6 ligesom de alle holder koranskoler for herboende tyrkiske børn. Endvidere eksisterede der et fåtal uafhængige tyrkiske moskeer og nogle med tætte relationer til Milli Görus (jf. omtalen nedenfor). Kurderne har bevidst valgt at nedtone deres forbindelse til ambassaden, og har mange steder etableret egne foreninger med ikke religiøse formål.

Siden begyndelsen af 1980’erne har Minhaj ul-Quran stået for den religiøse organisering af pakistanske indvandrere i Dan-

.110 111.

mark. Bevægelsen blev grundlagt i Pakistan, men er også stærkt påvirket af den iranske revolution. Den tager sig af koranunder-visning og søger at uddanne børnene til gode muslimer, men henvender sig også til voksne og søger at skabe en forbindelse mellem islam og det moderne liv, som indvandrerne står kon-fronteret med. Mindre grupper af pakistanere er tilsluttet Tab-ligh-bevægelsen (oprettet i 1984), som var initiativtager til dannel-sen af Foreningen af Studerende Muslimer i 1988. Desuden nævner Simonsen The Muslim Institute, The Muslim Academy, Pakistan Isla-mic Welfare Society og Ahmadiya-bevægelsen som yderligere eks-empler på organisationer, der opererer i det religiøs-politiske felt blandt pakistanere i Danmark.

I 1962 oprettedes den saudiske organisation for islamisk op-lysningsvirksomhed også kaldet Den Muslimske Verdensliga (Ra-bitat al-Alam al-Islami) som et værn mod en række sekulære politiske bevægelser, men også vendt mod den tidligere omtalte Ahmadiya-bevægelse. Verdensligaen åbnede sit kontor i Danmark i 1974 og har siden erhvervet sig f lere ejendomme og indrettet en moské. Udover varetagelse af religiøse arrangementer søgte den også at hjælpe muslimer både økonomisk og kulturelt blandt an-det med gravpladser for muslimer i Danmark. Simonsen bemær-ker, at Den Muslimske Verdensliga ret beset er en »pan-islamisk organisation, der principielt arbejder for islams udbredelse både i og uden for den islamiske verden. Organisationen er dog sam-tidig en vigtig brik i den saudiske stats bestræbelser på at vinde politisk indflydelse i de områder, hvor muslimer udgør en bety-delig del af befolkningen« (1990: 110). En lignende politik følges af det kuwaitiske Ministerium for Religiøse Anliggender, som står bag Den Islamiske Forening i det storkøbenhavnske område. Den driver en moské på Vesterbrogade, som benyttes af arabere, pakistanere og danske konvertitter. Kuwait støtter også finan-sielt International Islamic Federation of Student Organizations (oprettet i 1966), som har en afdeling i Danmark kaldet Islamisk

.112 113.

Ungdomsforbund, der sørger for, at en del af de skrifter, organisa-tionen udgiver, kommer i en dansk udgave.

Kort tid efter at en gruppe officerer, med Qadhdhafi i spid-sen, havde taget magten i Libyen 1969, oprettedes et organ kaldet al-Da’wa al-Islamiya, der skulle sørge for, at islam fik en fremtrædende plads i landets nye økonomiske, politiske og so-ciale system. Det libyske organ har mange kontorer rundt om i verden og har været aktiv i Danmark siden 1972. Den bidrog til etablering af lokale moskeer og sørgede for undervisning i ara-bisk og i islam for både børn og voksne, hvor de religiøse skrifter især sigter på at belære læseren om »fortræffeligheden ved den særlige form for islam, der praktiseres i Libyen« (1990: 121).

I sin ph.d. afhandling Nyere islamiske bevægelser i Vesteuropa (1996) og i den senere engelske udgave (Pedersen, 1999) føjer Lars Pedersen nyt til om Millî Görüs og lidt om Jama’at at-Tabligh i Danmark. Førstnævnte var fra sin start i Tyrkiet i 1969 en ideolo-gisk strømning inden for det nuværende Refah Partisi (Velfærds-partiet) og har siden vundet indpas blandt tyrkiske arbejdsmig-ranter især i Vesttyskland men har også afdelinger i Frankrig. Organisationen blev først etableret i Danmark i 1985 og har siden udvidet sine »fællesskaber« (omtales som »cemaat«) med lokale ungdoms- og kulturforeninger: fra fire i 1990 til 20 i 1993. De er alle medlemmer af DMGT – Danimarka Millî Görüs Teskilâtleri (Pedersen, 1996: 78).

Ifølge Pedersen (1996: 79) ligger »Millî Görüs ( ) i permanent konflikt med Diyanet. Diyanet er en del af det tyrkiske statsap-parat, hvorfor dets hensigter ikke udelt er helliget islam, men snarere er drevet af politiske hensyn og magtinteresser«. Dette i skarp modsætning til den mindre Jama’at at-Tabligh bevægelse i Danmark, som især rekrutterer blandt yngre pakistanere. Tab-lighi »bygger ikke ’stat’, at være tablighi er ikke politik«, siges det (1996: 184). Bevægelsen adskiller sig således markant fra andre islamiske strømninger ved ikke at være statsligt og politisk ori-

.112 113.

enteret. For bevægelsens tilhængere drejer det sig om at føre et enkelt liv i synlig overensstemmelse med islam.

Centralorganisationer og paraplyorganisationer

De omtalte foreninger, klubber, organisationer og bevægelser har søgt og søger at varetage indvandrere og f lygtninges politi-ske, kulturelle, sociale og religiøse interesser; og skønt mange er synlige i den lokale offentlighed, er deres indflydelse på det na-tionale politiske niveau minimal. Det har gjort det nødvendigt for foreningerne at slutte sig sammen i centralorganisationer (en sammenslutning af identiske etno-nationale foreninger som rækker ud over det lokale niveau) og i såkaldte nationale paraply-organisationer (en sammenslutning af forskellige etno-nationale foreninger på landsniveau også omtalt som en multietnisk sam-menslutning).

Der er ikke skrevet meget om disse sammenslutninger, men vi ved, at initiativet til den første multietniske sammenslutning udgik fra Den Tyrkiske Forening, der enedes med repræsentanter fra en række andre nationale foreninger om at gå sammen for at opnå indflydelse på politiske beslutninger, der påvirkede indvan-drernes hverdag. Det førte i 1976 til dannelse af Gæstearbejdernes Fællesråd i Danmark, der siden ændrede navn til Indvandrernes Fæl-lesråd i Danmark (Simonsen, 1990: 35-36). Organisationen skulle i samråd med etablerede institutioner nå frem til konstruktive løsninger på de problemer indvandrerne stødte på i det danske samfund samtidig med, at indvandrerne bibeholdt deres egen identitet og kultur. Det var integration man søgte og ikke as-similation. Organisatorisk blev det nye organ opbygget med et repræsentantskab, et samarbejdsudvalg og en bestyrelse, og ingen national gruppe kunne have mere end to medlemmer i bestyrelsen. Denne sidste bestemmelse forhindrede imidlertid ikke, at enkelte nationale grupper blev dominerende og udtalte sig på alle indvandrernes vegne til stor utilfredshed for andre na-

.114 115.

tionale organisationer og indvandrergrupper. Derfor dannedes i 1981 endnu en sammenslutning under navnet Indvandrerforenin-gernes Sammenslutning i Danmark, forkortet til IND-sam (Simon-sen, 1990: 37-40).

De to sammenslutninger adskilte sig primært i valg af stra-tegi: Fællesrådet lagde vægt på en tæt kontakt til de danske myndigheder og udviklede sig til et bureaukratisk foretagende uden kontakter til de lokale foreninger, alt imens IND-sam sig-tede på en større mangfoldighed baseret på lokale initiativer, og en styrkelse af mindretallenes nationale og kulturelle særpræg. Begge organisationer afstod i deres handlingsprogram fra udta-lelser, som direkte refererede til religiøse holdninger. Det skete på trods af de bestræbelser indvandrergrupper har gjort for at opretholde religiøse traditioner, hvad der, ifølge Bæk Simonsen (1990: 40), hænger sammen med frygten for den stigende racisme i det danske samfund.

Men hverken Fællesrådet eller IND-sam skulle blive de sidste landsdækkende indvandrer- og f lygtningeorganisationer. I 1993 dannedes Paraplyorganisationen for de Etniske Mindretal (POEM), da en række foreninger brød ud af IND-sam i utilfredshed med de afrikanske foreninger, som havde domineret organisationen på bekostning af de grupper i samfundet, der var udsat for vok-sende fremmedhad og hetzkampagne fra politiske bevægelser som eksempelvis Den Danske Forening. Det sidste skud på stammen er de Etniske Minoriteters Landsorganisation (ELO), dannet i 1999 som en modvægt til det statslige Rådet for Etniske Minoriteter og som et samarbejde mellem IND-sam og POEM. Indvandrerforeningerne var utilfredse med statens dominans i Rådet, og etablerede som et alternativ ELO, der skulle tage sig af konsultation og rådgivning til alle samfundsinstitutioner, der beskæftigede sig med integrationen af etno-nationale minorite-ter (Hammer & Bruun, 2000; Hussain, 2002).

.114 115.

Sammenfattende om dannelsen af etno-nationale foreninger og organisationer i Danmark siden midten af 1960’erne

Den første sociale og politiske mobilisering af indvandrere og f lygtninge fra midten af 1960’erne foregik i tæt samarbejde med danske foreninger, komiteer, aktionsgrupper og bevægelser. Fra starten af 1970’erne begyndte indvandrerne imidlertid at oprette organisationer og foreninger, der skulle varetage deres sociale, kulturelle, økonomiske og religiøse interesser både i forhold til indvandrerlandet og hjemlandet. Skal man forstå faserne i or-ganiseringen og den interne organisationsstruktur, er det ikke tilstrækkeligt kun at pege på sammensætningen af indvandrere i Danmark. Det bliver ligeledes nødvendigt at inddrage både den danske stats accept af og støtte til indvandrerforeninger, og den rolle som internationale spændinger og politiske konflikter i hjemlandene spiller.

Den foregående oversigt har også vist, at vor viden om for-løbet af organiseringen baserer sig på spredte iagttagelser og få analyser. Det nærmeste vi kan komme en oversigt over udvik-lingen af indvandrerforeninger i Danmark baserer sig på statens registrering af indvandrerorganisationer, som på et eller andet tidspunkt har søgt om støtte til foreningsarbejdet. I nedenståen-de tabel 3.2 er disse oplysninger blevet søgt systematiseret efter foreningernes etno-nationale oprindelse.

Som grundlag for tabellen har det kun været muligt at benytte foreningernes navne og adresser; det har gjort det vanskeligt at klassificere f lere af organisationerne, hvorfor antallet af »øvrige« er sat noget for højt. Det skal også bemærkes, at det ikke er mu-ligt at sammenligne tal fra 1983 med de andre år, eftersom der i 1983 kun indgår indvandrerforeninger, som er med i regeringens Rådgivende Kontaktudvalg til Indvandrernes Foreninger; al-ligevel giver oversigten et fingerpeg om, at det var de tyrkiske og jugoslaviske foreninger, som dominerede indvandrernes for-eningskultur i Danmark, hvad der ikke har ændret sig radikalt

.116 117.

de sidste 10 år; kun er andelen af jugoslaviske foreninger faldet, hvad der muligvis kan sættes i forbindelse med borgerkrigen i Ju-goslavien. Til gengæld er der kommet f lere somaliske foreninger til, og det er i 1990’erne myldret frem med nye foreninger under kategorien »øvrige«. Antallet af »blandede« foreninger dækker dels over såkaldte multietniske/nationale foreninger, men inde-holder tillige et større antal solidaritetsorganisationer med lige dele indvandrere og danskere.

Det billede tabellen tegner skal dog ikke tages for håndfast. Dels overses et større antal mindre foreninger, ligesom mange

Tabel 3.2 Indvandrerorganisationer i Danmark fordelt på etno-nationale grupper 1983, 1989 og 1999 (i absolutte tal og procenter)

1983 1989 1999

Tyrkere 6 (23) 18 (17) 39 (21)Jugoslavere 8 (31) 18 (17) 13 (7)Somaliere – 2 (2) 12 (7)Pakistanere 2 (8) 9 (8) 8 (4)Iranere – 3 (3) 5 (3)Indere – 2 (2) 5 (3)Kurdere – 4 (4) 4 (2)Palæstinensere 1 (4) 2 (2) 4 (2)Tamiler – 2 (2) 4 (2)Arabisk 2 (8) 3 (3) 3 (2)Syd/Latinamerika – 4 (4) 3 (2)Afrikanere 1 (4) 5 (5) 12 (7)Blandet 3 (12) 28 (26) 32 (17)Øvrige 3 (12) 10 (9) 42 (23)I ALT 26 (102) 110 (104) 186 (102)Anmærkninger og kilder: Tallene for 1983 omfatter de indvandrerforeninger som indgår i regeringens Rådgivende Kontaktudvalg til Indvandrernes Foreninger (Indenrigsmini-steriet); oversigten for 1989 er fra Socialministeriet og fortegnelsen i 1999 er fra Indenrigs-ministeriet; det drejer sig i begge tilfælde om foreninger som har søgt om driftsstøtte. Oplysningerne er eksklusive kommunale rådgivningscentre.

.116 117.

religiøse organisationer og mere politisk betonede bevægelser ikke indgår i oversigten. For til en vis grad at råde bod på disse mangler vil vi i beskrivelse af foreningsstrukturen i 1990’erne og frem til i dag benytte andre kvalitative og ikke mindst kvantita-tive kilder og databaser. Det sætter os i stand til at inddrage den individuelle foreningsdeltagelse, at fokusere på foreningernes aktiviteter, samarbejdspartnere og deres økonomiske funda-ment. Endvidere omtales de nye religiøse strømninger og for-eningernes rolle i den politiske proces; afslutningsvis kommer vi ind på forekomsten af ungdomsbevægelser og konfrontatio-nerne mellem racistiske og anti-racistiske bevægelser.

Foreningsdeltagelse i 1990’erne

Fra at have fokuseret på organisationen retter vi i dette afsnit opmærksomheden mod den individuelle deltagelse i diverse majoritetsforeninger og indvandrerforeninger. Vi ser først på den faglige deltagelse og siden på indvandrernes engagement i majoritets- og minoritetsforeninger.

Den faglige organisering

Et af de få områder hvor det har været muligt at sammenligne indvandrere og f lygtninges organiseringsgrad med den danske befolknings er, når det drejer sig om faglig organisering. Resulta-terne viser, at relativt færre indvandrere står som medlem af en fagforening og deltager i faglige møder sammenlignet med dan-skerne generelt (Togeby, 1999). Der er også tydelige tegn på, at organisationsgraden stiger med andengenerationsindvandrere og nærmer sig danskernes (Schmidt & Jakobsen, 2000). Langt de f leste indvandrere står i dag som medlem af Specialarbej-derforbundet (25%), hvorefter følger Handels- og Kontorfunk-tionærernes Forbund (13%), Kvindeligt Arbejderforbund (5%),

.118 119.

Kristelig Fagforening (5%) og Forbundet af Offentligt Ansatte (4%); derefter er spredningen på de øvrige fagforeninger meget stor (Mikkelsen, 2001: kap. 10).

Medlemskabet kan næppe betragtes som frivilligt, og hænger klart sammen med de enkelte gruppers tilknytning til arbejds-markedet og det faktum, at arbejdstilladelse for indvandrere var betinget af medlemskab af en arbejdsløshedskasse de først to år de opholdt sig i Danmark, hvad der som regel førte til med-lemskab af en fagforening (Henriksen, 1985; Iversen, 1990). Det betyder også, at de første arbejdsmigranter, hvortil hører tyrkere og pakistanere men også f lygtninge fra Iran, ligger klart i front, mens somaliere, iraker og palæstinensere har været kortere tid i landet og har haft vanskeligere ved at opnå fodfæste på arbejds-markedet. Eksjugoslaverne, af hvilke de f leste kom hertil som politiske f lygtninge i 1990’erne, har en forholdsvist høj organisa-tionsgrad, hvad der beror på, at der er mange faglærte arbejdere blandt dem, og fordi de har bragt med sig en tradition for faglig organisering i deres hjemland. Det er også eksjugoslaverne (6.8%) og iranerne (2.4%), der udviser størst aktivitet hvad angår den faglige repræsentation i sikkerhedsudvalg, tillidsrepræsenta-tionsudvalg, klubbestyrelser, o.l.

Ud over at minoriteterne er dårligere fagligt organiseret end danskerne, gør de sig også mindre gældende i det faglige arbejde. Morten Ejrnæs og Üzeyir Tireli (1997: 80) taler således om de etniske minoriteters manglende »synlighed« i det fag-politiske arbejde, og at de har svært ved at gøre sig gældende ved møder og generalforsamlinger. Fagforeningerne har været meget lidt villige til at vise solidaritet med indvandrerne og gør intet for at informere dem om fagforeningens indre opbygning, eller griber ind over for mobning og chikane fra danske kollegers side. Hvor udbredt dette negative forhold er, fremgår imidlertid ikke af de-res undersøgelse.

.118 119.

Frivillige foreninger

Retter vi blikket mod andre foreningstyper, kan man på bag-grund af masseinterview foretaget i år 2000 få et vist indtryk af indvandrernes deltagelse i diverse majoritetsorganisationer. Resultatet er vist i tabel 3.3.

Iranerne har det højeste aktivitetsniveau med 0.60, som lig-ger inden for beboerbestyrelser, politiske foreninger, og hvad vi har kaldt multietniske foreninger (et bredt sammensurium af venskabsforeninger, internationale hjælpeorganisationer, græs-rodsbevægelser, integrationsråd, m.v.), hvor eksjugoslaverne er repræsenteret i diverse idrætsforeninger, fritidsklubber (hobby-foreninger, skakklubber, spejderbevægelsen) og internationale organisationer. I den modsatte ende af spektret støder vi på pa-kistanerne der, bortset fra en høj faglig organisering, udviser et

Tabel 3.3 Foreningsdeltagelse (i procent)

Foreningstype Tyrkiet Somalia Paki-stan

Eks-jugo-slavien

Irak Iran Palæsti-nensisk

TOTAL

Forældre- og uddannelses-institutioner 3,9 13,6 8,0 10,8 1,4 9,4 3,4 7,1

Beboerforening – 1,5 – 7,6 4,1 7,1 2,3 3,4Fritidsforeninger 10,0 3,0 – 15,5 6,8 4,7 3,4 8,5Multietniske foreninger 6,2 4,6 7,0 16,3 17,7 25,9 6,7 11,7Politiske foreninger 1,5 – – – – 5,9 2,3 1,2Andre foreninger 3,1 1,5 6,0 0,4 6,8 7,1 6,7 3,6Besvarelser i alt 64 16 21 127 27 51 22 328Antal respondenter 260 66 100 251 74 85 89 925Aktivitetsniveau 0.25 0.24 0.21 0.51 0.37 0.60 0.25 0.36Bemærkning: Som grundlag for konstruktionen af denne tabel blev der stillet følgende spørgsmål: »Deltager du selv aktivt i en forening, et råd, bestyrelse eller udvalg?«; der er benyttet åbne svarka-tegorier, og det har været muligt for respondenterne at afgive f lere svar. Det har resulteret i mange forskellige aktivitetsformer, som efterfølgende er blevet reduceret til 8 hovedtyper. Aktivitetsniveauet er beregnet som antal besvarelser i procent af antal respondenter. Kilde: Mikkelsen (2001).

.120 121.

meget lavt aktivitetsniveau (lig med 0.21).7 Det kan undre set på baggrund af deres relativt høje uddannelsesniveau, deres man-ge år i Danmark, og deres mindre tætte forbindelseslinier til hjemlandet. Bashy Quraishy (2000: 95-96) giver muligvis noget af en forklaring, når han henviser til, at

… mange blandt etniske minoriteter har udviklet et omfattende net-værk af mødesteder, cafeer, klubber og væresteder … Det interessante er, at i modsætning til mange andre store indvandrer- og f lygtninge-grupper har pakistanske indvandrere næsten ingen mødesteder i Danmark. Det hænger sammen med, at der i Pakistan findes meget få sociale samværdssteder uden for hjemmene, vennerne og storfamili-erne. Pakistanerne i Danmark vil helst besøge hinanden og invitere til middag i stedet for at tage til en klub og spille kort eller drikke te.

Desværre har man ikke stillet spørgsmål om eventuelt medlem-skab af en national forening eller forening for etniske minori-teter. Det ville givetvis have øget aktivitetsniveauet, og måske også rykket ved den indbyrdes rangorden. En undersøgelse fra Socialforskningsinstituttet (Schmidt & Jakobsen, 2000: 237) af indvandrere, som har befundet sig mindst 20 år i Danmark, viser således, at 32% af tyrkerne, 13% af pakistanerne og 24% af eksju-goslaverne står som medlem af en national eller etnisk forening. Desuden er mændene betydelig mere aktive end kvinderne i foreningsarbejdet.

Skal man herefter kort indkredse de faktorer, som kan være bestemmende for indvandrere og f lygtninges deltagelse i for-eningsaktivitet, må det blive varighed af ophold i Danmark, ud-dannelsesniveau og køn. Der er imidlertid også noget som tyder på, at de etniske minoriteter engagerer sig i forskellige aktivi-tetsformer, og at traditioner for organisering i oprindelseslandet spiller en vis rolle.

.120 121.

Foreningsliv og foreningsaktivitet

De benyttede masseinterview sige meget lidt om foreningernes aktiviteter og det indre foreningsliv. Andre kilder må inddrages for at få disse sider frem. En konsulentrapport, udgivet af IND-sam i 1992 (Ansel-Henry, 1992), opdeler foreningerne i væreste-der og klubber, ungdomsforeninger, litteraturforeninger, kvin-deforeninger, religiøse foreninger og ad-hoc foreninger.

Væresteder og klubber danner rammer for almindeligt sam-vær i form af kortspil, billard, backgammon og avislæsning. Medlemmerne ser TV og diskuterer begivenheder i deres hjem-land. Nogle steder har man videobibliotek med bånd og film på eget modersmål. Medlemmerne henter råd og støtte hos hinanden, hvis de har problemer med fremmedpolitiet, social-forvaltningen, skolen og skattekontoret, eller de forhører sig om beskæftigelsesmuligheder. Mange foreninger er uden lokaler, fordi de ikke kan betale husleje og depositum. De er i mange tilfælde også afskåret fra at optage lån, fordi der stilles krav om sikkerhed eller kaution. I nogle områder er faciliteterne gode, fordi kommunen stiller lokaler til rådighed, betaler husleje, for-brugsafgifter, m.v., mens andre foreninger kun har råderet over nogle lokaler nogle få timer om ugen.

Ungdomsforeningerne opdeles i egentlige sportsklubber med aktiviteter som fodbold, cricket og baseball, og ungdomsforenin-ger der har et bredere sigte og hovedsageligt tiltrækker unge, som har gået i den danske folkeskole, har EFG eller gymnasieud-dannelse eller er i gang med en videregående uddannelse. For dem kan foreningen være et sted for lektiehjælp, diskussion og forskellige kulturelle aktiviteter. Litteraturforeningerne er som regel oprettet af folk med en litterær eller journalistisk baggrund. De arrangerer forfatter træf, og organiserer indsamlinger for at kunne betale rejse og ophold. De har sjældent egne lokaler, men benytter medlemmernes hjem til deres mødeaktiviteter.

.122 123.

Kvindeforeningerne kan inddeles i to typer: Den første om-tales som ’basisgrupper’, der fungerer som varmestuer med almindelig hygge, syning og andre hverdagsaktiviteter. Ofte er basisgrupperne etableret inden for rammerne af eksisterende foreninger. De andre kvindeforeninger er langt mere selvstæn-dige, og medlemmerne har ofte en højere uddannelse. Her diskuteres og foranstaltes aktiviteter omkring racisme, kultur-forskelle, særlige minoritetsproblemer, integration og kvindefor-hold. Politiske holdninger spiller i den forbindelse en langt større rolle. De religiøse foreninger omtales som værende »i rivende udvikling« under betegnelsen ’kulturelle foreninger’. De arbej-der målbevidst på at etablere sociale netværk, der kan tage sig af medlemmernes problemer. Den sidste foreningstype er de så-kaldte ’ad-hoc’ foreninger, der er opstået omkring finansieringen af projekter for siden at opnå selvstændig anerkendelse.

Rapporten konkluderer, at de f leste foreninger har få med-lemmer, et dårligt økonomisk fundament og har sjældent lokaler som egner sig til fælles aktiviteter. De har svært ved at arbejde på tværs af nationale, etniske, religiøse og kulturelle skel og er ofte præget af konflikterne i deres hjemland. Derfor bliver det også vanskeligt at etablere og opretholde kontakter til andre foreninger. Det pointeres i øvrigt, at foreningerne ikke fungerer særligt tilfredsstillende pga. »et relativt lavt bogligt uddannel-sesniveau og stor mangel på erfaring med organisering af for-eningsarbejde«. De bedst fungerende har et stort medlemstal og mange års erfaring med foreningslivet og samarbejde med andre (paraply)organisationer og indvandrerråd (1992: 13). Rapporten er også opmærksom på, at det er nogle få ressourcestærke perso-ner, der trækker det store læs i foreningerne (jf. tillige Sterum, 1992).

Ti år efter denne konsulentrapport er der udkommet en grun-dig undersøgelse af indvandrerforeningerne, deres struktur og aktiviteter. Disse temaer behandles i næste afsnit, som følges op med en beskrivelse af foreningernes økonomiske grundlag.

.122 123.

Foreningsstruktur og foreningsaktiviteter 8

Som led i kortlægningen af frivilligt socialt arbejde blandt ind-vandrerforeninger omkring årtusindskiftet, udsendte Center for Frivilligt Socialt Arbejde 232 spørgeskemaer til en lang række indvandrerforeninger.9 Efter gentagen henvendelse fik man 65 besvarede skemaer retur svarende til 28%. Denne lave svar-procent har øget risikoen for skævheder i datamaterialet både i forhold til de oprindelige 232 foreningsadresser, men også hvad angår det statistiske mørketal, dvs. det forventede antal indvan-drerforeninger, der antages at være en del højere end 232, efter-som mange små foreninger har en meget kort levetid og ikke står registreret nogle steder. Dette sidste aspekt kan der ikke gøres meget ved, derimod kan man sammenligne spredningen af de foreninger som har deltaget i undersøgelsen (n = 65) med det kendte antal foreninger (N = 232). Det er blevet gjort med hensyn til »hjemsted« og »national baggrund« i tabel 3.4 og 3.5.

Foreningernes hjemsted viser, at der er en overrepræsentation af foreninger, der holder til i København og omegn, men en un-derrapportering af foreninger i Århus, Ålborg og Odense og de mindre provinsbyer; derimod er der større overensstemmelse hvad angår foreningernes nationale baggrund (tabel 3.5). Den foreningsprofil vi i det følgende søger at ridse op, kan således si-

Tabel 3.4 Foreningernes hjemsted

N (%) n (%)

København og omegn 83 (36) 33 (51)Århus, Odense, Ålborg 35 (15) 4 (6)Større provinsbyer 64 (28) 20 (31)Mindre provinsbyer 25 (11) 3 (5)Uoplyst 25 (11) 5 (8)I ALT 232 (101) 65 (101)

Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

.124 125.

ges at være domineret af somaliske, tyrkiske og bosniske organi-sationer og med en overvægt af foreninger i storbyområder. 74% af de registrerede foreninger (svarende til 45) er oprettet i tiåret 1992 -2001, mens de resterende 15 er stiftet mellem 1976 -1991. I det følgende vil vi se på foreningernes organisationsstruktur deres interne og eksterne aktiviteter.

At der er foregået en professionalisering og fordanskning af foreningsformen i løbet af 1990’erne kan forklare, at langt de f leste foreninger ledes af en bestyrelse (94%) og har vedtægter (95%), og det på trods af at de f leste er ganske små. Knap halvde-len (47%) har under 100 medlemmer, mens 33% har mellem 100 og 200 medlemmer. Kun 7 foreninger – og det vil overvejende sige paraply- og landsorganisationerne – har lønnede medarbej-dere, hvorfor langt de f leste indvandrerforeninger må klare sig med ulønnede aktivister.

I beskrivelsen af foreningernes interne struktur er der ikke meget som afviger fra det indtryk vi har af de f leste danske for-eninger; derimod tegner der sig et ganske andet billede, når vi

Tabel 3.5 Foreningernes etno-nationale baggrund

N (%) n (%)

Somalisk 55 (24) 11 (17)Tyrkisk 52 (22) 14 (22)Bosnisk 45 (19) 16 (25)Afrikansk i øvrigt 15 (7) 5 (8)Tværetnisk/national 11 (5) 6 (9)Østasiatisk 7 (3) 3 (5)Albansk 6 (3) 0 (0)Østeuropæisk 5 (2) 3 (5)Mellemøstlig 5 (2) 3 (5)Sydamerikansk 3 (1) 1 (2)Ikke oplyst 28 (12) 3 (5)I ALT 232 (100) 65 (103)Kilde: Database_frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

.124 125.

ser på indvandrerforeningernes aktivitetsområder. Spurgt om foreningens aktiviteter fremkommer en række svar, som er gen-givet i tabel 3.6.

Svarene er blevet ordnet i tre hovedkategorier: personrettede aktiviteter, sociale aktiviteter og oplysning. Tabellen siger ikke noget om, hvor meget de forskellige aktiviteter fylder i forenin-gernes daglige virke. Alligevel får man et klart indtryk af, at aktiviteter (rådgivning, lektiehjælp, tolkning), som styrker de færdigheder, der er nødvendige i mødet med et fremmed sam-fund fylder ganske meget. Etableringen af selvhjælpsgrupper og besøgstjeneste er ligeledes en stor hjælp for især mange ressour-

Tabel 3.6 Foreningernes aktiviteter

Antal Procent

Personrettede aktiviteterRådgivning 48 74Lektiehjælp 21 32Tolkning 21 32Sprog/religionsundervisning 21 32Selvhjælpsgrupper 18 28Besøgstjeneste 14 22Bisidderfunktion 4 6Undervisning 3 5

Sociale aktiviteterKultur (f.eks. musik, teater) 55 85Væresteder 36 55Sport 35 54Andre sociale aktiviteter 6 9

OplysningForedrag/information 44 68Nyhedsblade, o.l. 26 40Politisk arbejde 6 9

Andet 2 3Uoplyst 2 3Anmærkning: Antal foreninger i undersøgelsen, n = 65 ;Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

.126 127.

cesvage personer blandt f lygtninge og indvandrere. I interviewet med den somaliske forening, siges det således, at

… vi savner vores hjemland. Så hvis vi hele tiden bliver hjemme og passer børn, så sidder vi og tænker og tænker. Og vi har jo ikke tid eller lyst til at gå til psykolog …. Vi skal selv finde en løsning på vores problemer (Hjære & Balslev, 2001: 26).10

Båndene til hjemlandet og den kultur man bærer med sig indgår også i foreningernes aktiviteter. Religionsundervisning, kultu-relle arrangementer og andre sociale begivenheder dækker i mange tilfælde over initiativer, hvor man søger at videreføre op-rindelige traditioner og identiteter. Overholdelse af Ramadanen og afholdelse af nationale festdage spiller ofte en stor rolle, men også bryllupper, fødselsdage, festivaler og andre fællesarrange-menter bliver vigtige markører i det kulturelle spændingsfelt medlemmerne befinder sig i (jf. eksempelvis Hviid, 1995, der viser hvordan folkemusikkulturen er blevet anvendt som en stra-tegi i dannelsen af en kulturel identitet). Mange foreninger har tillige samlet et mindre bibliotek med bøger, aviser, tidsskrifter og videoer der oplyser om forholdene i hjemlandet.

En væsentlig del af foreningsarbejdet består også i at infor-mere om de mange problemer indvandrerne står konfronteret med i Danmark. Det drejer sig bl.a. om kriminalitet, arbejdsløs-hed, uddannelse, diskrimination, ældrepleje, særlige kvindepro-blemer, eller som det fremgår af et debatmøde i en pakistansk forening:

… arrangerede ægteskaber kontra tvangsægteskaber kontra kærlig-hedsægteskaber. Og der var mange medlemmer både drenge og piger, der dukkede op. Også forældregenerationen. Og det var en rigtig god debat, alle fik noget ud af det. Så kunne man lige pludselig se, nåh sådan kam man også se det … (2001: 28).

.126 127.

Det kommer også til udtryk i tabel 3.7, der giver et overblik over foreningernes samarbejdspartnere.

De f leste foreninger (69% af samtlige) samarbejder med andre indvandrerforeninger og især dem inden for samme paraplyor-ganisation. En pakistansk forening har således

… et tæt samarbejde med de organisationer, som har de samme mål som os. At skabe integration…. Vi kan nævne eksemplet fra i går med lystænding, som vi arrangerede sammen med to andre organisatio-ner. … Faktisk sådan nogle begivenheder og temaer, hvor alle orga-nisationerne har en interesse i at skabe forståelse, der samarbejder vi (2001: 30).

Mange foreninger holder informationsmøder med repræsentan-ter fra den lokale socialforvaltning eller står medlemmerne bi i deres kontakter med kommunen. Lægges dertil SSP-samarbej-det (dvs. samarbejdet mellem Skole, Socialforvaltning og Politi), kommer man frem til, at der eksisterer hyppige integrations-

Tabel 3.7 Foreningernes samarbejdspartnere

Antal Procent

Etnisk-nationale minoritetsforeninger 45 69Kommunale/amtskommunale forvaltninger 43 66Integrationsråd 33 51Danske foreninger 31 48SSP 23 35Beboerrådgivninger 14 22Organisationer uden for Danmarks grænser 6 9Internationale organisationer 3 5Andre 5 8Ingen samarbejdspartnere 1 2Uoplyst 1 2Anmærkning: Antal foreninger i undersøgelsen, n = 65 ;Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde).

.128 129.

fremmende kontakter mellem indvandrerorganisationerne og de offentlige (lokale) myndigheder. Kontakten til integrations-rådene kan ses lidt i samme lys. Rådene fungerer som mæglere mellem indvandrerne og kommunen i mange sager. Med inte-grationsloven fra 1999 begyndte man at etablere integrationsråd i mange af landets kommuner, med det resultat, at der i foråret 2001 var oprettet 48 integrationsråd, hvoraf ca. halvdelen har ud-peget medlemmer med etnisk minoritetsbaggrund på baggrund af valg. Det er endnu for tidligt at vurdere rådenes betydning, men noget tyder på, at de etniske minoritetsrepræsentanter er noget utilfredse med rådenes manglende høringspligt (De kom-munale integrationsråd, 2001).

Lidt under halvdelen af indvandrerforeningerne samarbejder med danske foreninger og organisationer. Spredningen er stor, men det drejer sig hyppigst om organisationer og centre, der i forvejen arbejder med f lygtninge og indvandrere såsom Dansk Flygtningehjælp, Mellemfolkeligt Samvirke, Nævnet for Etnisk Ligestilling, SOS mod Racisme og Dansk Røde Kors. Endelig skal der peges på kontakter til foreninger uden for landets græn-ser og til samarbejdet med internationale organisationer.

Center for Frivilligt Socialt Arbejde har også spurgt forenin-gerne om indholdet i disse samarbejdsrelationer og konkluderer på denne baggrund, at aktiviteterne kan inddeles i kulturarran-gementer og debatmøder (2001: 31). Blandt de første støder vi på udstillinger, sportsstævner, musik- og dansefestivaler, lokal radio og lokal TV, fejring af nationale og religiøse helligdage, mens de mere debatterende møder omfatter spørgsmål som dis-krimination, kriminalitet, arbejdsløshed, beboerrådgivning og ungdomsvold. Sammenfattende om disse brede aktiviteter kan man sige, at de overvejende kredser om indvandrernes forhold til hjemlandet (dvs. både til staten, regionen og lokalsamfundet); diverse integrationsfremmende politikker; og ikke mindst pro-blemer der har at gøre med børnene og de unges forhold, eller som en af respondenterne formulerer det, »at kunne holde sam-

.128 129.

men på de unge så de ikke ryger ind i bander og havner dårlige steder«.

Disse aspekter kommer også tydeligt til udtryk i beskrivelsen af tre foreningers daglige aktiviteter, som de tager sig ud om-kring år 2000. Det drejer sig om en tyrkisk, en kurdisk og en so-malisk forening beliggende i Ringsted, København og Århus.11

Den tyrkiske forening har omkring 80 medlemmer (over 18 år) og et vist antal mindreårige passive medlemmer og beskæf-tiger sig overvejende med idrætsaktiviteter. Foreningens ind-tægter kommer overvejende fra salg af kioskvarer (som en del af sideaktiviteterne ved de mange sportsarrangementer), tilskud fra kommunen, kontingenter og tilskud til særlige arrangemen-ter. De tre store udgiftsposter bliver derfor sportsarrangementer og tilsvarende indkøb af varer foruden husleje. Dertil kommer mindre beløb til et bibliotek med dansk-tyrkisk litteratur (bl.a. mange børne- og ungdomsbøger), tidsskrifter og aviser, gaver til andre foreninger og hjælp til jordskælvsofre i Tyrkiet. Ud over de faste aktiviteter samler foreningen en del mennesker om-kring forskellige begivenheder, der rækker fra 1. maj festlighe-der, foredrag om videregående uddannelser, oplysning om den internationale kvindedag samt folkedans og teater. Der bliver også afholdt ungdomslejr med det formål at diskutere og finde løsninger på de unges opvækst med dansk-tyrkisk baggrund. Endvidere går man med planer om en lektie-café, fordi mange forældre har vanskeligheder ved at hjælpe deres børn.

Den kurdiske forening blev oprettet i midten af 1980’erne og har ca. 170 medlemmer. Den modtager støtte fra Indenrigsmi-nisteriet og Folkeoplysningssekretariatet (FOS). Foreningen står for en del fyraftensmøder, særlige møder for kvinder og afhol-der mange aktiviteter for børn og unge herunder undervisning i EDB og i brugen af internet. Information om boligforhold, jobsøgning og revisionsbistand til selvstændig erhvervsdrivende hører med til foreningsarbejdet.

Bortset fra sportsaktiviteterne adskiller den kurdiske forening

.130 131.

sig fra den tyrkiske ved at koncentrere sig mere om arbejdsmar-kedet og ved at engagere sig i det politiske. Foreningen deltog i 1. maj demonstrationerne i samarbejde med Byggefagenes Samvirke og fejrede med andre kurdiske foreninger kurdernes nationaldag NEWROZ. Foreningen følger nøje udviklingen i hjemlandet på menneskerettighedsområdet, afholder panelmø-de med oplægsholdere fra alle fire dele af Kurdistan, og har sendt nyhedsbreve til et større antal danske politikere og organisatio-ner.

Den somaliske forening med sine 87 voksne og 39 børn var meget optaget af selve integrationsarbejdet, og at det forløb på en værdig måde. Programmet for 1998 drejede sig bl.a. om kontakten mellem forældre og skolevæsnet, danskundervisning, kampagne mod hustruvold og ungdomskriminalitet, arbejds-løsheden blandt somaliere og særlige problemer for kvinder og ældre. Et vigtigt formål for foreningen bestod i at yde humanitær hjælp til hårdt ramte områder i Somalia. Kontingentindtægterne rakte ikke langt og foreningen overlevede kun i kraft af tilskud fra Indenrigsministeriet, Dansk Flygtningehjælp, Århus kom-mune og Mellemfolkeligt Samvirke.

Foreninger og økonomi

De tre foreninger modtog i år 1999 tilsammen en fjerdel af de-res indtægter fra stat og kommune og især den lille somaliske forening var aldeles afhængig af offentlige tilskud og bidrag fra danske interesseorganisationer. Det sidste er uden tvivl en und-tagelse; men at indvandrerforeningerne får en betydelig del af deres indtægter fra offentlige tilskud er blevet dokumenteret af Center for Frivilligt Socialt Arbejde og summeret op i figur 3.1.

For at opnå støtte fra stat og kommune kræves det, at for-eningen har medlemslister, og at der betales kontingent til foreningen (Indenrigsministeriet, Retningslinier, 2001). Derfor modtager langt de f leste foreninger regelmæssige bidrag fra

.130 131.

deres medlemmer til finansiering af deres forskellige aktiviteter. Dertil skal dog også lægges støtte fra kommune/amt, stat og fra private givere, samt penge som foreningerne får ind i forbindelse med afholdte arrangementer.

Tilskud fra staten er ikke en ny foreteelse men går tilbage til begyndelsen af 1980’erne og har til formål at støtte såkaldte »integrationsfremmende initiativer«. Ordningerne kan deles op i drifts- og aktivitetsstøtte samt i landsdækkende og lokale bevil-linger (Hammer & Bruun, 1992; 2000). Der har siden 1983 eksi-steret en pulje i Indenrigsministeriet til støtte for indvandrerpo-litiske formål. I begyndelsen af 1990’erne blev støttekriterierne lagt om, således at der efter ansøgning ydes tilskud til indvan-drerforeninger med henblik på dækning af deres driftsudgifter.

Kilde: Database_Frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde)

Figur 3.1 Foreningernes finansieringskilder

��

�

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

.132 133.

Siden 1984 har der eksisteret en pulje til kulturelle aktiviteter for og om indvandrere. Den administreredes af Kulturministeriet, men overgik i 1993 til Indenrigsministeriet sammen med Social-ministeriets bevilling »Når mennesker mødes«. Pengene gives fortrinsvis til aktiviteter, der foregår i samarbejde mellem dan-skere og indvandrere.

Til disse landsdækkende bevillinger skal føjes lokale støt-teordninger, der varierer kraftigt fra kommune til kommune. Eksempelvis har Københavns kommune siden 1970’erne haft en pulje til drift og aktiviteter blandt indvandrerforeninger. I 1990’erne har foreningerne fået mulighed for at søge støtte til folkeoplysende aktiviteter for børn og unge, ligesom dele af »Mindst 5%-puljen« (en generel støtteordning som administre-res af kommunerne) er gået til forsøgs- og udviklingsprojekter for børn og unge i indvandrerforeningerne.

Der eksisterer ingen oversigt over hvor store beløb, der sam-let tilf lyder indvandrerorganisationerne, men der hersker ikke tvivl om, at beløbene er så tilstrækkeligt store til, at man med Bjarne Ibsen (1997) kan spørge »Fordærver pengene forenin-gerne?«. Spørgsmålet blev stillet i en artikel i tidsskriftet Politica og går mere specifikt på, om den store offentlige støtte til frivil-lige organisationer begrænser foreningernes frihed og fremmer organisatorisk ensartethed. Nogle forskere hævder, at større offentlig støtte fører til, at organisationernes muligheder for at fastholde deres idégrundlag og selv bestemme mål og midler indskrænkes (Molin, 1995). Denne såkaldte »finans-sociologiske« argumentation skal stilles over for – eller snarere suppleres med – den »politiske« tese, der understreger, at det mere er den poli-tiske og forvaltningsmæssige praksis og holdning, som influerer på organisationsstrukturen. Diskussionen har været påvirket af, at der siden slutningen af 1980’erne er sket en fordobling af den statslige støtte – især via de hurtigt voksende tips- og lottomid-ler – til frivillige organisationer inden for det sociale område og

.132 133.

fritidsområdet; men den kan også benyttes til at kaste lys over forholdet mellem staten og indvandrerforeningerne.

Disse har gennem mange år (fra begyndelsen af 1980’erne) ansøgt om støtte fra stat og kommune og fået tilført betydelige midler både i form af institutions- og driftsstøtte samt projekt- og aktivitetsstøtte. I indenrigsministeriets retningslinierne for driftstilskud til organisationer for etniske minoriteter for 2001 siges det, at der »ydes tilskud til driften af indvandrer- og f lygt-ningeforeninger, som hovedsageligt har til formål at fremme integration af udlændinge i Danmark« (Indenrigsministeriet, Retningslinier, 2001; jf. tillige Integration, Betænkning 1997: bilag 8); endvidere understreges det, at der ikke ydes tilskud til for-eninger, der udøver aktiviteter af politisk eller religiøs karakter. Det kræves, at foreningerne indsender lister over og nærmere redegør for de integrationsfremmende aktiviteter, og arrange-menter afholdt i året forud for ansøgningen.12

Til disse eksterne krav føjes en række interne betingelser for at foreningerne kan komme i betragtning til driftstilskud. Der skal foreligge dokumentation i form af vedtægter og re-ferat af den seneste generalforsamling. Foreningen skal være demokratisk opbygget således, at »medlemmerne er sikret reel indflydelse på foreningens ledelse. Bestyrelsen skal være valgt af foreningens medlemmer til at handle på medlemmernes vegne« (Indenrigsministeriet, Retningslinier, 2001). Foreningen skal desuden have en vis størrelse (mindst 50 kontingentbetalende medlemmer som er fyldt 18 år), indsende medlemslister og et revisionspåtegnet regnskab. Folkeoplysningssekretariatet (FOS) i Københavns kommune er mindre eksklusive, men følger i det store og hele de samme retningslinier hvad angår krav om demokratisk opbygning, regnskabsaflæggelse og integrations-fremmende aktiviteter (for unge under 25 år).

I lyset af de to ovenstående teser, den finans-sociologiske og den politiske, er der meget som taler for, at de kun vanskeligt kan anskues separat – penge og krav følges ad. På trods af et spinkelt

.134 135.

empiriske grundlag så er der meget som tyder på, at de politiske værdier som er fulgt med pengene har påvirket foreningernes interne opbygning og udadvendte aktiviteter; eller som det formuleres af formanden for en tyrkisk forening: »Vores orga-nisations aktiviteter er kulturelle og ikke politiske, for det har vi dårlige erfaringer med. Man bliver ofte misfortolket og får ikke støtte« (cf. Østergaard-Nielsen, 2002: 22). Mere generelt viser det sig, at indvandrerforeningerne i årenes løb har antaget en mere formel demokratisk struktur med vedtægter, generalforsamling og medlemskontingent, ligesom der er tegn på, at de skrappere krav til regnskabsaflæggelse har professionaliseret foreningssty-relsen og dermed lettet samarbejdet mellem myndighederne og indvandrerorganisationerne.

Dette samarbejde kan imidlertid føre til, at foreningerne mi-ster noget af forbindelsen til deres medlemmer i bestræbelserne på at varetage de bevilgende myndigheders interesser. Det kan især være et problem for de større og mere politisk orienterede paraplyorganisationer, der modtager store beløb fra staten mod til gengæld at støtte dennes politik på vigtige indvandrerområ-der (f. eks. tvangsægteskaber, familiesammenføringer og un-ges kriminalitet). Sociologen Mustafa Hussain (2002) betegner denne samarbejdsrelation som ’kooptering’ og mener, at den er med til at begrænse minoriteternes deltagelse i den politiske beslutningsproces (jf. tillige Togeby, 2000).

Men før vi går videre med spørgsmålet om foreninger, po-litik og demokrati skal det bemærkes, at langt størsteparten af de statslige midler tildeles danske interesseorganisationer, som beskæftiger sig med indvandrerproblemer (Dansk Flygtninge-hjælp, Mellemfolkeligt Samvirke, Foreningen Nydansker, Center for Menneskerettigheder, Tværkulturelt Boligarbejde, Nævnet for Etnisk Ligestilling). Det kan bero på, at den politi-ske kontrol med disse organisationer er større, at der på trods af modsætninger er etableret en vis konsensus omkring hvordan problemer løses; men også, som hævdet af Hammer og Bruun

.134 135.

(2000), at de danske organisationer i kraft af deres omfattende ressourcer og professionelle ekspertise udkonkurrerer indvan-drerorganisationerne.

Nye religiøse strømninger og organiseringer

Afsnittet om dannelsen af islamisk-religiøse organisationer i Danmark i 1970’erne og 1980’erne viste, at det først og fremmest var »mangfoldighed« som kendetegnede de islamiske miljøer i Danmark både hvad angår deres oprindelse, politiske oriente-ring, forholdet til staten, og hvad det vil sige at være muslim og leve som muslim. Denne mangfoldighed er ikke blevet mindre i 1990’erne i takt med, at nye muslimske ungdomsforeninger vandt frem, og nye tolkninger af islam begyndte at gør sig gældende.

Det siges i en rapport fra Islamisk-Kristent Studiecenter udgivet i 2001, at forældregenerationens muslimske organisationer var præget af en bestemt tankegang, holdning, kultur og ikke mindst sprog. De f leste foreninger hentede inspiration hos udenlandske foreninger og institutioner, og sjældent optrådte problemstil-linger, som vedrørte muslimernes forhold i Danmark. Nogle har siden oprettet særlige ungdomsafdelinger med dansk som førstesprog, og hvor de unge er med til at præge aktiviteterne, men hvor det alligevel er forældregenerationen der bestemmer. Andre ungdoms- og studenterforeninger har dog etableret sig i et socialt-religiøst rum uafhængige af og til tider også i modsæt-ning til forældregenerationens religiøse traditioner. Søgningen til disse foreninger er stigende, »nytænkningen og muligheden for samvær med unge muslimer med anden etnisk baggrund gør disse foreninger tiltalende. Der er tale om, at der er åbent for alle unge muslimer. Fællessproget er dansk. Islam er fællesnævne-ren« (Alev, 2001: 71).

Som eksempel på nogle af de mere toneangivende ungdoms-organisationer kan nævnes Foreningen af Studerende Muslimer

.136 137.

(FASM). Medlemmerne har arabisk, tyrkisk, pakistansk, albansk og dansk baggrund, sproget er dansk, og man søger via foredrag, debatter og undervisning at oplyse om islam for blandt andet at imødegå myter og spekulationer. En anden ungdomsorganisati-on Muslim Youth League (MYL) organiserer overvejende pakistan-ske muslimer. Den lægger vægt på undervisning og arrangerer offentlige møder med deltagelse af prominente internationale og danske talere. Blandt andre foreninger kan nævnes Studerendes Internationale Fælles Organisation (SIFO), Organisationen af Paki-stanske Studerende og Akademikere (OPSA) og Forum for Kritiske Muslimer. Sidstnævnte vil gøre op med forestillingen om, at islam og politik hører sammen og søger i det hele taget at nyfor-tolke islam ind i et sekulært pluralistisk samfund.

Andre foreninger kunne nævnes i denne sammenhæng, men fælles for dem er, at ledelse og medlemmer er veluddan-nede, politisk engageret og indstillet på, at deres fremtid ligger i Danmark. Det er i spændingsfeltet mellem forældregeneratio-nens organisationer, en kritisk og til tider fjendtlig offentlighed og en offensiv muslimsk internationalisme, at den islamiske identitet skabes. Det giver grobund for forskellige reaktioner gående fra ortodoksi og novation til radikalisering. Sidstnævnte strategi kendetegner ungdomsorganisationen Hizb-ut-Tahrir (Frihedspartiet). Dens klare politiske udmeldinger – især efter 11. september 2001 – gør, at den både kan opfattes som en religiøs ungdomsbevægelse og som en politisk protestbevægelse.

Ideologisk arbejder Tahrir for en islamisk storstat – Khalifa-tet – og fastholder, at islam er uforenelig med moderne vestligt demokrati, samt at integration skader muslimske værdier. Be-vægelsen blev grundlagt i Libanon i 1952; den har europæisk hovedkvarter i England og organisationer i f lere andre vestlige og arabiske lande. Tahrir gjorde sig først bemærket i Danmark nærmere betegnet på Nørrebro i København i 1994. Den rekrut-terer både blandt unge ’rødder’, som gives en religiøs identitet og blandt studerende fra arabiske lande og fra Tyrkiet. Medlemstal-

.136 137.

let oplyses ikke, men i miljøet antager man, at tilhængerskaren ligger på mellem 500 og et par tusinde. At den kunne samle ca. 600 mænd og kvinder til et møde den 23. oktober 2001 i protest mod amerikanernes angreb på grupper i Afghanistan vidner om en vis opbakning (Alev, 2001; Jyllands-Posten, 26. oktober 2001).

Deres til tider militante retorik har ikke kun givet genlyd i dan-ske medier, men også kaldt på kraftig modstand og fordømmelse fra andre muslimske grupper og organisationer. De hævder, at Tahrir i sin mødeaktivitet, undervisning og politiske manifesta-tioner ikke tager hensyn til de forhold hvorunder muslimer lever, og at de er med til at give et urigtigt indtryk af islam, og dermed skaber modvilje mod islam i Danmark. Under alle omstændig-heder udgør Tahrir og andre radikale islamiske bevægelser et forsvindende mindretal. Langt de f leste muslimske foreninger fører en indadvendt tilværelse, hvor det gælder om at dyrke nogle fælles religiøse symboler og om at videreformidle denne tro og dens værdier til børnene. Vi fortsætter derfor med en kort omtale af moskeer, koranskoler og muslimske friskoler, der af mange be-tragtes som værende en religiøs konserverende faktor.

Moskeens religiøse opgave er at være rammen for de daglige bønner. Derudover fungerer moskeen som hvilested og møde-sted, og er med til at binde folk af samme religiøs overbevisning yderligere sammen. Det har ikke i Danmark været muligt at bygge en egentlig moske med kuppel og minaret; man har i stedet indrettet sig i kælderlokaler, nedlagte fabrikshaller eller i små lejligheder. Simonsen (1989) vurderer, at der i slutningen af 1980’erne eksisterede ca. 40 sådanne »kælder-moskeer«, de f leste beliggende i Storkøbenhavn. I nogle tilfælde har lokale bolig-foreninger eller kommunen stillet lokaler til rådighed, ellers er mange moskeer indrettet i huse eller lejligheder købt af muslim-ske foreninger, der har samlet penge ind blandt herboende mus-limer i enkelte tilfælde suppleret med bidrag fra internationale muslimske organisationer.

Det er imamen der sørger for, at bønnen bliver afholdt kor-

.138 139.

rekt; desuden står han for undervisning af børnene i Koranen og de religiøse traditioner og søger at vejlede muslimer om religiøse leveregler men også om almindelige dagligdags proble-mer. Langt de f leste imamer kommer fra udlandet og kan kun få tidsbegrænset opholdstilladelse i Danmark. Derfor, hævdes det, er disse imamers råd præget af forholdene i deres hjemland, og kun sjældent bidrager de med konstruktive og brugbare løsnin-ger på tilstandene i Danmark (Alev, 2001). Der er dog eksempler på imamer, som med tiden har opnået en tættere tilknytning til Danmark, og som har taget del i den offentlige politiske debat.

Mange religiøse organisationer og bevægelser driver en eller f lere moskeer, hvortil der er knyttet et betydeligt antal koran-skoler for børn men også for voksne. Ligeledes oprettedes i takt med familiesammenføringerne i 1970’erne f lere islamiske friskoler, fordi forældrene mente, at deres børn i den danske fol-keskole blev udsat for et voldsomt kulturelt pres, der gjorde dem fremmed over for forældrenes egne traditioner. I Danmark er det normalt, at børn opdraget af islamiske forældre går i koran-skole nogle timer om ugen. Undervisningen foregår blandt andet rundt om i moskeerne og finansieres af de islamiske organisatio-ner, men støttes også af visse arabiske lande. Skolerne kan også hente støtte gennem fritidslovens regler, hvis kommunen mener at forudsætningerne er opfyldt.

Det er vanskeligt at afgøre hvor mange børn (og enkelte voksne) der modtager koranundervisning, og om tallet har været faldende eller stigende (Simonsen, 1990: kap. 13). Derimod har vi mere eksakt viden om antallet af elever på arabiske friskoler. Den første friskole – Den arabiske Skole – blev oprettet i 1978 med et elevtal på omkring de hundrede. Siden er f lere elever og friskoler kommet til, således at antallet af elever i dag ligger på ca. 3000 for-delt på 19 skoler (Simonsen, 1989; 1990; Berlingske Tidende 30.09.01). Meningerne er stærkt delte om undervisningens kvalitet, ligesom diskussionen har gået på, hvorvidt eleverne lærer om danske vær-dier, og om de bidrager til integrationen af indvandrere.

.138 139.

Foreninger og politik

Det siges i regeringens rapport om Bedre integration (2000: 45), at

Foreninger og organisationer fungerer dels som kanaler, hvorigen-nem udlændinge kan give udtryk for deres krav og ønsker over for de politiske myndigheder, og dels som et sted, hvor der sker en politisk socialisering til deltagelse i samfundslivet.

Den hidtidige analyse af foreningernes aktiviteter (jf. tabel 3.6) viser dog, at politik indtager en meget lille plads i foreningslivet. De f leste er optaget af integrationsfremmende aktiviteter og af kulturelle arrangementer. Det er alene centralorganisationerne og paraplyorganisationerne, som udøver egentlig politisk ar-bejde. Der er imidlertid en del som tyder på, at foreningerne indirekte spiller en politisk rolle, både hvad angår politisk socia-lisering og mobilisering. Dette aspekt vil blive taget op i næste afsnit, der også giver eksempler på inddragelse af minoriteter på integrationsområdet. Men politik er også noget som foregår uden for det etableredes rækker; derfor tager et følgende afsnit sig af de mere radikale indvandrerbevægelser, for at slutte med en redegørelse for kampen mellem racistiske og antiracistiske bevægelser.

Valgdeltagelse, partipræferencer og politiske indvandrerorganiseringer

Et første skridt til vurdering af indvandrernes fornemmelse for politik kan være at se på deres valgdeltagelse og partipræ-ferencer. Kun danske statsborgere har valgret til folketinget. Omkring 2%, svarende til lidt over 100.000 personer, af de stem-meberettige danske statsborgere vurderes at være enten indvan-drere eller efterkommere. Vi ved ikke noget eksakt om, i hvilken udstrækning de gør brug af deres stemmeret til folketingsval-

.140 141.

gene; men noget tyder på, at indvandrere, som har befundet sig længere tid i landet, og derfor må formodes at være bedre socialt og økonomisk integreret, også er mere opsatte på at gøre brug af deres stemmeret (Mikkelsen, 2001: 154). Det bekræftes af en undersøgelse foretaget af Magtudredningen om valgdeltagelse ved kommunevalgene (Togeby, 1999).

Udenlandske statsborgere har siden 1981 været både valgbe-rettigede og opstillingsberettigede til amts- og kommuneval-

Tabel 3.8 Valgdeltagelse efter statsborgerskab, fødested og udvalgte lande (København og Århus kommune 1997 i %)

København Århus

Danske stats-borgere efter fødested 1

Udenlandske statsborgere

Danske stats-borgere efter fødested 1

Udenlandske statsborgere

Danmark 61 – 72 –EU, Norden, Nordamerika 58 32 70 46Tredjelande 49 35 56 50Pakistan 62 60 69 –Tyrkiet 57 45 70 75Chile 51 34 74 –Iran 50 34 54 41Eks-Jugoslavien 49 26 42 39Polen 48 26 54 33Marokko 48 33 49 31Irak 44 39 40 45Filippinerne 41 31 – –Somalia – 28 59 54Kina 38 15 55 33Thailand 37 17 – 29Libanon 36 21 46 33Vietnam 29 19 44 43Kilde: Lise Togeby (1999). Anmærkning: (1) I København er efterkommere med dansk statsborgerskab opført under oprindelsesland, i Århus er efterkommere med dansk statsborgerskab opført under Dan-mark.

.140 141.

gene, når de har haft opholdstilladelse i Danmark i mindst 3 år. I hvor høj grad disse personer gjorde brug af deres valgret ved kommunevalget i 1997, får man et indtryk af i tabel 3.8.

Det fremgår, at valgdeltagelsen gennemgående er lavere for udenlandske statsborgere end for resten af befolkningen. Dertil kommer, at valgdeltagelsen er lavere for personer født i udlandet end for personer født i Danmark. Kort sagt, »både fødestedet og statsborgerskabet synes således at udgøre en barriere for valgdel-tagelse« (1999: 141). Forskellen i valgdeltagelse blandt forskellige nationaliteter er stor, men det fremgår også, at danske stats-borgere af pakistansk og tyrkisk oprindelse har næsten samme valgdeltagelse som danske statsborgere af dansk oprindelse. Det er indvandrere fra Vietnam, Libanon, Kina og Somalia, som har den laveste deltagelse.

Som en vigtig forklaring på tyrkere og pakistaneres høje valg-deltagelse peger undersøgelsen på, at disse grupper – på grund af valgsystemets regler om personvalg – har mulighed for at stem-me på deres egen valgkandidat. Det kan også sandsynliggøre, hvorfor marokkanerne i København har stemt relativt mere end marokkanere i Århus. Som et andet aspekt understreger Togeby, at medlemskab af en etnisk organisation fremmer valgdeltagel-sen og konkluderer, at »deltagelsen i det danske samfunds po-litiske institutioner øges med muligheden for selvorganisering« (1999: 149); eller sagt med lidt andre ord, kollektiv mobilisering i form af indvandrerorganisationer, sociale netværk og et fælles ønske om at realisere fælles mål øger valgdeltagelsen blandt ellers individuelt marginaliserede indvandrere (Elklit et al., 2000: kap. 3).

Samme iagttagelse er blevet gjort af Eva Østergaard-Nielsen (2002: 39 -40), der pointerer, at »etniske minoriteters politiske og religiøse foreninger [fungerer] som brohoveder til dansk politik«. Eksempelvis afholder tyrkiske og kurdiske foreninger møder og paneldiskussioner med danske politikere, mens kandidater med tyrkisk eller kurdisk oprindelse benytter indvandrerforeninger-

.142 143.

ne i deres valgkampagner. De arrangerer møder med medlem-merne, hænger løbesedler op, oplyser om det danske valgsystem og opfordrer til at møde op og stemme. En af Østergaard-Niel-sens (2002: 40) informanter siger således:

… anden gang [jeg opstillede] var baggrundsgruppen bredere og mere professionel. Man lavede interviews i indvandrerradioerne, man hængte løbesedler op i foreningerne. Foreningsformændene var oppe på dupperne. Nu skulle vi altså vise, at vi kan enes, og de satsede på at fordoble mit stemmetal. Jeg tror, at en af grundene til, at folk var ak-tive i anden omgang, var, at hver gang før kommunevalg så er der no-gen partier, som tager f lygtninge/indvandrerpolitikken op som pro-paganda, som Fremskridtspartiet. Og mange f lygtninge/indvandrere tænker: ’Nu skal vi fa’me op og gøre noget’. Og jeg så både kvinder med børn og gamle ved valgstedet – og det viste resultatet også. Jeg havde mere end fordoblet mit stemmetal … (Århus, januar 2000).

Hvilke partier stemte indvandrerne så på? Her er tendensen helt klar. Adskillige survey bekræfter entydigt, at omkring halvdelen af de stemmeberettigede vil stemme på Socialdemokratiet »hvis der var folketingsvalg i morgen«, mens Socialistisk Folkeparti og Enhedslisten står til at modtage ca. 25% (Mikkelsen, 2001: kap. 12). Denne klare overvægt til Socialdemokratiet og venstref løjen kan til dels forklares med, at disse partier var stærke fortalere for, at indvandrere med 3 års lovligt ophold i Danmark kunne opnå valgret til kommunevalgene (Andersen & Nielsen, 1989: kap. 2), og i øvrigt er med til at varetage de økonomisk og socialt mar-ginaliserede indvandreres interesser. Især de indvandrere som kom til landet i løbet af 1960’erne og 1970’erne fik tidligt berøring med disse partier via industriarbejdspladserne og fagforenin-gerne. Dertil kommer, at der blandt indvandrere og politiske f lygtninge fra Sydamerika, Tyrkiet og Iran har befundet sig en del socialister og kommunister. Disse partipolitiske holdninger synes også at forklare, hvorfor de f leste indvandrerkandidater gennem årene stillede op for Socialdemokratiet og venstref løjen,

.142 143.

men også at tyrkere og pakistanere og i mindre grad iranere og jugoslavere kan mønstre f lest kandidater (Andersen & Nielsen, 1989: 80): De har været længere tid i landet og har haft en tættere tilknytning til arbejdsmarkedet.13

Antallet af opstillede kandidater er steget markant fra 1981 og frem til i dag, hvorimod antallet af valgte i samme periode halter noget efter (se www.olestig.dk). Ud over at opstille for de mere etablerede partier, er der en del indvandrere som kandiderer på særlige indvandrerlister. Deres muligheder for at blive valgt har dog vist sig at være meget dårlige. Charlotte Hamburger (1997) mener, at danskere såvel som indvandrere lægger mindre vægt på deciderede indvandrerspørgsmål og i stedet sigter mere bredt ved valgene.

Eftersom indvandrerlister ikke synes at være vejen frem til større indflydelse, kunne det være en mulighed med et decideret indvandrerparti ikke mindst, fordi halvdelen af de til folketings-valget stemmeberettigede indvandrere giver udtryk for et stort behov for et parti, »der har som hovedformål at varetage f lygt-ninge og indvandreres interesser i Danmark« (Mikkelsen, 2001: 159). Hidtidige forsøg på at danne et egentligt »indvandrerparti« har dog ikke slået igennem, og i stedet har man forsøgt sig med Minoritetspartiet, der vil samle alle »sær«grupper i det danske samfund.

Politik som en læreproces og mødet med det danske politisk-administrative system

Skønt det er vanskeligt direkte at påvise, er der noget som tyder på, at foreningerne, ud over at være til gavn for især de ressour-cesvage grupper, er med til at uddanne og skole indvandrerunge til kommende politikere, eller som formuleret af Andersen & Nielsen (1989: 36): »For mange indvandrere er det også en til-skyndelse til at gå ind i foreningsarbejdet, fordi der her er tale om en kvalificeringsproces«. Det kommer ligeledes til udtryk hos en

.144 145.

af Camilla Kehlets (2000: 28) informanter, der om sin deltagelse i kommunalpolitik siger, at den var »af ledt af al den aktivitet, jeg havde i de islamiske organisationer«, og som var begyndt med, at en af imamerne fra Kulturcenteret fik ham ind i bestyrelsen. Siden blev han medlem af SF men besluttede på et tidspunkt at danne sit eget parti. En anden fortæller, at han startede med at være aktiv i en kurdisk forening og via denne forening kom i kontakt med danske politiske grupper: »Vi havde ( ) samarbejde med Kommunistisk Ungdom for at lave lobbyarbejde og aktio-nere sammen med dem. Ellers var vi fuldstændig ligeglade med situationen i Danmark« (2000: 29). Han blev senere medlem af DKU tog del i Next Stop Sovjet, og beskæftiger sig i dag hovedsa-geligt med etniske minoriteter i det danske samfund.

Disse to cases stemmer godt overens med hvad vi ved om betydningen af sociale netværk og organisationer for skabelsen af politisk aktive personer også omtalt som politiske entreprenø-rer (della Porta & Diani, 1999: 113). Aktiviteter på kanten af det etablerede politiske system kan ofte være forbundet med svære konflikter og personlige skuffelser. En udtalelse fra en af Kehlets (2000: 33) unge informanter, som både er aktiv i forskellige for-eninger og i kommunalpolitik, giver således udtryk for både per-sonlige erfaringer, og den manglende indflydelse: »Jeg tror at alt det der foreningsarbejde har haft en effekt på os som personer. Vi har udviklet os personligt. Men ændringer i samfundet – den kan jeg kun se er gået i negativ retning«.

Interne stridigheder i og mellem foreningerne og ikke mindst adgangen til penge og indflydelse er et konstant incitament til uoverensstemmelser. Minoritetsforeningerne konkurrerer om penge i form af støtte fra staten og om at repræsentere indvan-drerne udadtil. Dertil kommer kulturelle, nationale og etniske forskelle, som yderligere gør det vanskeligt for organisationerne at arbejde sammen og fungere som et samlet talerør udadtil. Størst frustration opstår dog i mødet med de politisk-admini-strative institutioner herunder de forskellige råd og nævn, som

.144 145.

er domineret af dansk deltagelse. Derom siger en af de intervie-wede (2000: 37)

Vi har ikke nogen slagkraft overhovedet. Der er ingen, der lytter til os, når vi klager. … Det er en måde, man har lullet os i søvn på. Man har sagt: »I skal forene jer«, »I skal melde jer til politiske dit og dat«, men det er intet … Jeg sidder selv i et politisk råd, og hver gang der kommer en fra en indvandrerorganisation, siger man »ja ja, fint nok«. De bliver næsten behandlet dårligere, end hvis det er en af de lokale nede fra torvet, der spørger om et eller andet.

En anden fra ungdomsforeningen Generation 2 (G2) udtrykker det på denne måde:

Jeg tror ikke, at der kan ske ret meget gennem foreningerne. Altså, vi har jo ingen indf lydelse i den forstand. Vi kan holde nogle debatafte-ner, påvirke nogle mennesker, oplyse nogle mennesker. Det kan være, vi måske af og til bliver hørt af et ministerium om det ene eller andet, men derfra og så til hvor meget de tager det til efterretning … Det er altså ikke meget.

Citaterne oven for og myndighedernes holdning, som den er re-fereret hos Hammer & Bruun (2000), tyder på en udbredt grad af gensidig mistillid. En nuancering af denne problemstilling giver Rikke Iversen (2001) i en analyse af forholdet mellem det poli-tisk-administrative system og den etniske minoritetsbefolkning på Indre Nørrebro, København. Repræsentanter for de etniske foreninger mødtes i Etnisk Minoritetsforum med politikerne og forvaltningen i forsøg på at påvirke og udforme integrationspo-litikken.

Etnisk Minoritetsforum blev oprettet i 1997 af Indre Nørrebro Bydelsråd. Forummets medlemmer bestod af repræsentanter for Bydelsrådet, administrationen og bydelens etniske foreninger og har, som det udtrykkes af den ansvarshavende vicekontorchef,

.146 147.

som målsætning, at »etniske minoriteter skal have indflydelse på integrationspolitikken […] Og så fordi mange af politikerne – især venstref løjpolitikerne – er meget optaget af, at de etniske minoriteter er med – er aktive med – dels i integrationsstrate-gierne, om jeg må sige, men også i livet i bydelen« (cf. Iversen, 2001: 60). Derfor kom det måske som en overraskelse men også som en skuffelse for de politiske repræsentanter, at indvandrerne udviste ringe interesse for at deltage i forummets møder. Det fremgår imidlertid af Iversens mange interview med indvan-drere suppleret med deltagerobservation, at både økonomiske, sociale og politiske forhold ligger bag indvandrernes manglende engagement (2001: kap. 5).14

For det første er det en kendsgerning at grupper, som er øko-nomisk og socialt marginaliseret kun med besvær formår at organisere sig; hverdagens mange problemer trænger sig på, og det bliver vanskeligt at skaffe de nødvendige vidensmæssige og økonomiske ressourcer ikke mindst i en situation, hvor ind-vandrerne karakteriseres af store indbyrdes sociale, kulturelle, etniske og politiske forskelle. Problemet er, som en informant udtrykker det, at »etniske foreninger har forskellige interesser. Der er nogle, der kæmper for at danse, andre kæmper for at lave mad, og andre kæmper for at få et job« (2001: 77). Dertil kommer en manglende viden om det politiske og administrative system, som de i øvrigt deler med mange danskere. For det tredje, er det en udbredt opfattelse, at Minoritetsforum ikke formår at tage sig af for slet ikke at sige løse indvandrernes reelle problemer, som i alt overvejende grad drejer sig om at finde et job, »det eneste de kom for var job, job og job«, som vicekontorchefen udtrykte det. For det fjerde, tilkendegiver mange, at »etniske minoriteter (bevidst) holdes uden for politisk indflydelse, og at alt foregår på danske præmisser« … »Denne skepsis over for politiske partier, embedsmænd, integrationsråd og andre etniske minoritetsorga-ner udspringer af erfaringer med og oplevelser af, at disse partier

.146 147.

eller organer er styret af nogle danske regler, normer og standar-der, som ikke er til forhandling« (2001: 81).

Brud på disse regler udfordrer, ifølge Iversen, den danske de-mokratiforståelse som understreger fællesinteresser, kompromis og konsensus og opretholdes ved hjælp af argumenter om kul-turforskelle og kulturelt betingede opfattelser af hvad demokrati og politik er. Systemrepræsentanterne refererer derfor ofte til de »etniske minoriteters« kulturelle baggrund og politiske traditio-ner, som væsentlige barrierer for kommunikation og samarbej-de; men som Iversen (2001: 87) understreger: »Konflikten drejer sig altså ikke nødvendigvis om kulturforskelle, men er måske snarere et udtryk for, at de etniske minoritetsrepræsentanter på forskellig vis reagerer på det forhold, at de ikke kan få politisk fodfæste«.

Når systemrepræsentanterne i den grad ser bort fra interes-semodsætninger og til stadighed understreger konsensus, fæl-lesinteresser og kompromiser via dialog, hænger det, ifølge Iver-sen, sammen med en kulturel polarisering, der opretholder et skarpt skel mellem »dem« og »os«. Det har sikkert meget på sig, men det er også muligt at gå skridtet videre og se den kulturelle polarisering og systemrepræsentanternes demokratiopfattelse som et resultat af ’distributive koalitioner’. Dermed hentydes til historisk betingede samarbejdsformer opstået på baggrund af permanente alliancer mellem dominerende samfundsgrup-per. Distributive koalitioner forestår den autoritative fordeling af ressourcer, rettigheder og idealer i samfundet, nedtoner kon-f likter og interessemodsætninger og afstikker fælles normer og værdier. Politik og demokrati bliver til management, ideologiske modsætninger lægges bort, og grupper (i dette tilfælde indvan-drere og f lygtninge), som modsætter sig de gældende spilleregler får prædikatet ’udemokratisk’. At det forholder sig således bliver som regel først synlig, når der sker større forskydninger i magt-grundlaget på det lokale og nationale plan.

.148 149.

Politik over grænser

At man fra dansk side ofte ser med skepsis og mistro på indvan-drernes politiske engagement hænger til dels sammen med en mistanke om dobbelt-loyalitet: en stærk bundethed til politiske forhold i hjemlandet på den ene side, og et mindre forpligtende forhold til det danske politiske system på den anden side. An-lægger vi i stedet et mere analytisk perspektiv på indvandrernes politiske interesser, kan man begynde med at konstatere, at politiske konflikter og spændinger i indvandrernes hjemland har været en af hovedårsagerne bag udvandringen. Det gæl-der selvfølgelig for de egentlige politiske f lygtninge, men også for mange arbejdsmigranter, hvis eksistensgrundlag afhang af specifikke politisk-økonomiske magtforhold i hjemlandet. Dertil kommer, at migranter opbygger transnationale sociale, økonomiske og religiøse bånd, der er meget følsomme over for politiske ændringer i hjemlandet såvel som i modtagerlandet. Til disse transnationale forbindelser svarer særlige transnationale politiske organisationsformer (Vertovec & Cohen, 1999).

Oprindelseslandets regeringer (inklusive deres ambassader), statsbærende eliter, faglige og religiøse organisationer søger til stadighed at påvirke udvandrerne, ikke mindst når det drejer sig om deres kollektive mobilisering. Østergaard-Nielsen (2002: 20) peger således i sin undersøgelse af tyrkiske immigranter på, at »generelt er den tyrkiske regering og stats tiltag reaktive snarere end proaktive. Det handler om at kontrollere snarere end at motivere politisk engagement i Tyrkisk politik. Det er snarere repræsentanter for diverse tyrkiske og kurdiske politiske partier og bevægelser, som er med til at mobilisere tyrkere eller kurdere i udlandet – først og fremmest i Tyskland og til dels også i Hol-land og Danmark«.

Østergaard-Nielsen peger endvidere på, at hvor initiativet til at begynde med udgik fra hjemlandet – i dette tilfælde Tyrkiet – er det med tiden overgået til de større organisationer i Tysk-

.148 149.

land, der har fungeret som brohoveder mellem politiske partier og bevægelser i Tyrkiet og diverse organisationer og foreninger i Europa inklusive Danmark. Men eftersom de f leste forenin-ger til dagligt er langt mere optaget af integrationspolitikken i indvandrerlandet, har de gjort sig mere og mere uafhængige af oprindelseslandets politiske institutioner og af de større søster-organisationer i Tyskland med det resultat, at »Hvem der tager initiativ til hvilke politiske aktiviteter varierer fra netværk til netværk« (2002: 25). Eksempelvis var protesterne i de europæiske storbyer i 2000 mod tilfangetagelsen af PKK’s leder Abdullah Öcalan koordineret og topstyret, mens alevitiske foreningers mindehøjtideligheder over drabet på 37 trosfæller i Sivas i 1993 spredte sig fra neden, og indgår også i Danmark i aleviernes poli-tisk-religiøse traditioner (Weekendavisen, 8.-16. maj 2002).

Det indtryk man fik af foreningernes aktiviteter og deres samarbejdspartnere i de forrige afsnit (jf. tabel 3.6 og 3.7) var, at de investerede langt f lere ressourcer i integrationsfremmende te-maer, end de på nogen måde tog del i egentlige politiske gøremål og internationale kontakter. I dag drejer det sig ikke længere om de politiske eller religiøse forhold i hjemlandet, men om at sikre deres muligheder for at opnå beskæftigelse, at praktisere islam i Danmark i form af moskeer og begravelsespladser eller om at oprette islamiske friskoler.

Det er en tendens vi kan observere i andre europæiske lande (Özcan, 1992), men det fremgår også, at politiske spændinger i hjemlandet eller internationale politiske begivenheder på kort tid kan mobilisere foreningerne og bevægelserne til fornyet interesse og opmærksomhed om deres politiske identitet. I den forbindelse udgør unge andengenerationsindvandrere en poten-tiel politisk gruppe (for en uddybning se næste afsnit), mens en politisk-religiøs konkurrence mellem indvandrerorganisationer også spiller en selvstændig mobiliserende rolle. Med andre ord, hverken varighed af ophold i indvandrerlandet eller tiltagende institutionalisering (professionalisering og bureaukratisering)

.150 151.

af indvandrerforeningerne kan siges at dæmpe indvandrernes transnationale politiske engagement – og heri ligner de den dan-ske bevægelsessektor, som ligeledes er præget af diskontinuitet og et cyklisk udviklingsforløb, der er stærkt forbundet med in-ternationale spændinger (Mikkelsen, 2002a).

De sociale og organisatoriske netværk som henholdsvis kurderne og tyrkerne kan benytte for at pleje deres interesser over for både myndighederne i Danmark og i Tyrkiet er meget forskellige (Østergaard-Nielsen, 2002: 36 -39). Kurderne har haft et informationskontor i København siden 1995; de har mange venner og kontakter blandt politikere, fagforeningsfolk og frem-trædende intellektuelle med en venstreorienteret holdning. De har dannet eller deltaget i solidaritetsforeninger som eksempel-vis den Danske Komité for Kurdernes Menneskerettigheder; de har samarbejdet med Det Danske Center for Menneskerettigheder, og det kurdiske eksilparlament har holdt møde i Landstingssa-len i 1995. Kort sagt, de kurdiske f lygtningegrupper har formået at skabe en positiv interesse for deres politiske sag i den danske befolkning, herunder en kritisk holdning til den tyrkiske stat, som den tyrkiske ambassade og de tyrkiske foreninger har haft vanskeligt ved at takle.

Omtalen af Tyrkiet har gennemgående været meget negativ i de danske medier, og tyrkerne har ikke blot vanskeligt ved at komme til orde, men har også kun få fortalere blandt danske organisationer; desuden er de tyrkiske indvandrerorganisatio-ner meget tilbageholdne med at træde frem i offentligheden til forsvar for den tyrkiske stat, dens indenrigs- og udenrigspolitik. Men billedet kan ændre sig. Den nye borgerlige regering og den stigende fokus på transnationale terrornetværk efter den 11. september, kan være med til at svække kurdernes omdømme i befolkningen.

.150 151.

Protestbevægelser og ungdomsbevægelser

Foreningsdannelse, deltagelse i partipolitik og andre veletab-lerede politiske institutioner anses af forskere og lægfolk som demokratiets kerne. Men som det allerede er fremgået, er der grupper i befolkningen som føler sig undertrykt og udelukket fra indflydelse. De kan vælge at forholde sig passive – hvad mange gør – men de kan også søge at benytte andre kollektive organi-sationsformer og strategier til fremme af deres interesser. Det kan dreje sig om underskriftsindsamlinger, demonstrationer, sultestrejker, protestmøder, gadeoptøjer, husbesættelser, m.v. At indvandrere og f lygtninge rent faktisk benytter disse protestfor-mer fremgår af tabel 3.9.

Tabellen bekræfter, at i hvert fald andengenerationsindvan-drere er aktive i det alternative offentlige politiske rum, og

Tabel 3.9 Alternative politiske deltageformer

Eksjugo-slavien1

Tyrkiet1 Pakistan1 Danskfødte danskere2

Mænd Kvinder

Skrevet under ved underskriftsind-samling 29 21 33 29 33

Undladt at købe bestemte varer af politiske grunde 21 28 25 – –

Støttet politisk formål med penge 6 6 11 22 25

Indsendt artikler eller læserbreve 7 8 10 4 5Kontaktet politikere for at give sit synspunkt til kende 8 14 14 15 11

Deltaget i offentlige møder, protest-møder eller høringer 12 15 21 23 14

Deltaget i demonstrationer 16 13 18 7 6

Anmærkning og kildeangivelse: (1) Spørgsmålet, der blev stillet til kvinder og mænd i alderen 29-36 år, lød: »Der findes mange forskellige måder hvorpå man kan være aktiv i politik. Har du inden for de seneste par år deltaget i én eller f lere af disse aktiviteter?« Kilde (1) Garbi Schmidt & Vibeke Jakobsen (2000), (2) Lise Togeby (2000). Oplysningerne fra danskfødte danskere omfatter aldersgruppen 28-36 år.

.152 153.

endog er mere tilbøjelige til at benytte direkte aktioner i form af demonstrationer end en tilsvarende dansk aldersgruppe. Men for at blive klar over hvad som ligger bag indvandrernes delta-gelse i kollektive protestaktioner, bliver det nødvendigt at fæste aktionerne i tid og sted, som det er blevet gjort i figur 3.2 og efterfølgende tekst.

Figuren bygger på informationer fra Avis Årbogen i perioden 1946/68 -1997 og omfatter aktioner, som involverer indvandrere og f lygtninge enten som mål for andre samfundsgruppers prote-ster, som konflikter mellem forskellige f lygtningegrupper, eller i form af indvandrerprotester vendt mod institutioner og grup-per i Danmark og i udlandet. Det skal imidlertid også nævnes, at Avis Årbogen ser bort fra mange mindre lokale konflikter og kun

Kilde: Avis Årbogen 1946/68-1997 ( jf. Mikkelsen, 2002a for nærmere omtale af database)

Figur 3.2 Kollektive aktioner med deltagelse af indvandrere og flygtninge 1968-1997

Kollektive begivenheder Kollektive begivenheder i pct.

1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 19960

5

10

15

20

25

30

35

0

5

10

15

20

25

30

35

.152 153.

registrerer de begivenheder, som er blevet omtalt i de landsdæk-kende aviser og er blevet en del af den politiske offentlighed.15

Der er kun få eksempler på større konflikter med f lygtninge og indvandrere før 1969, men i april 1957 tørnede ungarske f lygtninge sammen med danske restaurationsgæster og det til-kaldte politi på Grænsehotellet i Kruså. To politibetjente og én hotelgæst blev såret, mens ti f lygtninge blev anholdt. I august samme år udbrød der på ny uro, og det blev igen nødvendigt at indsætte politi med hunde og tåregas (Jensen, 2000: 387-390).16 I 1969 overfaldt »Vilde Engle« tyrkere bosat i Brøndbyerne, og den 23. oktober demonstrerede f lygtninge fra Polen, Tjekkoslova-kiet og Ungarn på 13 års dagen for Sovjets besættelse af Ungarn. Derefter lå antallet af konflikter, der involverede indvandrere og f lygtninge forholdsvist konstant indtil 1985, hvor det tog et gevaldigt opsving for derefter at stabilisere sig på et mere mo-derat niveau. Sættes indvandreraktionerne i forhold til det totale antal aktioner, som det fremgår af den stiplede linie i figur 3.2, er der imidlertid tegn på, at indvandreraktionernes betydning i det samlede konfliktbillede efter 1985 har ligget på et fortsat højt niveau. Det skyldes ikke kun antallet af indvandreraktioner men beror ligeledes på, at antallet af manifeste kollektive aktioner ef-ter 1985 har været for nedadgående (for en nærmere beskrivelse af konfliktmønstret i Danmark siden 1946 jf. Mikkelsen, 2002a).

Går vi bag om tallene i figur 3.2 træder andre sider af æn-dringerne i konfliktmønstret frem. Fra 1970 og frem til 1985 var f lertallet af indvandreraktionerne rettet mod forholdene i de lande de var udvandret eller f lygtet fra. Eksempelvis besatte den 13. juni 1970 unge palæstinensere og jordanere den jordanske ambassade i København i utilfredshed med regeringens politik over for PLO, og den 11. juli sultestrejkede og demonstrerede ek-silgrækere mod fængselsdommene i Athen, mens sudanere den 29. juli 1971 demonstrerede for derefter at storme og rasere den sudanske ambassade i protest mod politiske henrettelser i Sudan. Og sådan fortsatte det indtil 1985, hvorefter konflikterne æn-

.154 155.

drede karakter. Det var ikke længere forholdene i indvandrernes hjemland, der forårsagede de mange konflikter men derimod konfrontationer mellem danskere og indvandrere, mellem for-skellige f lygtningegrupper, mellem politi og f lygtninge, og når utilfredse unge andengenerationsindvandrere demonstrerede og protesterede. Men lad os vende tilbage til situationen i 1985 – et skelsættende år i dansk indvandrerhistorie.

Året begyndte med, at en gruppe iranske f lygtninge indledte en sultestrejke på »Hotel Nordsøen« i Blokhus, mens myndig-hederne behandlede deres asylansøgning, og i slutningen af februar besattes Domkirken i København i protest mod at to iranere nægtedes asyl. Hårdere gik det for sig, da ti libanesere tog tre funktionærer og to politibetjente som gidsel i forsøget på at gennemtvinge en opholdstilladelse i Danmark. I weekenden den 26.-28. juli var der voldsomme uroligheder i Kalundborg, hvor et hotel, der husede iranske f lygtninge, var blevet bombar-deret med f lasker og brosten af omkring 300 danskere. Dette gentog sig dagen efter, og f lere f lygtninge måtte til behandling på hospitalet. I samme weekend blev der kastet en brandbombe mod Kysthospitalet ved Kalundborg, der også havde f lygtninge indlogeret. Den stedlige politimester slog det hele hen med at det bare var gadeoptøjer. Men for de involverede var der ingen tvivl om, at det ikke var en tilfældighed, at f lygtningene var blevet chikaneret voldsomt et par uger forinden, og der var mange som talte om, at det var planlagt (Klausen & Mikkelsen, 1988: 135 -140). Der har været lignende konfrontationer siden, for eksempel i Blokhus den 14. juli 1986, hvor 20 måtte til behandling, og 26 blev anholdt efter et kæmpeslagsmål mellem danskere og libane-siske asylsøgere, og ligeså gik det i Tønder måneden efter.

I mart 1987 søgte en gruppe borgere at oprette et politisk parti til bekæmpelse af indvandrere i Danmark og til fremme af »danskheden«. Men da man mente, det var for tæt på et eventu-elt valg, til at man kunne nå at indsamle de nødvendige 25.000 underskrifter, enedes man i stedet om at starte en forening imod

.154 155.

indvandrere. Mødet der fandt sted i Virum-hallen, forløb dog ikke upåagtet. Uden for demonstrerede en stor gruppe men-nesker imod initiativet, og under de tumultagtige scener blev der smadret ruder med f lasker og sten og kastet med røgbomber (1988: 139). Dette scenarium med konfrontationer mellem høj-reradikale grupper og antiracister har siden midten af 1980’erne hørt til dagens politiske (u)orden og skabt nye skillelinier i den danske befolkning. Disse konflikter domineres af danske politiske organisationer og involverer kun få indvandrere (jf. nærmere omtale i næste afsnit om racistiske og antiracistiske bevægelser).

En kort eksemplarisk opremsning af udvalgte konflikter og sammenstød kan give et indtryk af hvilke ressourcer, rettigheder og idealer der står på spil:

16. januar 1986 kaster libanesiske asylansøgere med brandbomber mod politiet på asylcentret i Hundested;

24. februar 1986 besætter kurdere forhallen til Christiansborg i pro-test mod den danske regerings holdning til kurdernes forhold i Mellemøsten;

26. november 1986 sultestrejker en gruppe iranere på Rådhuspladsen i protest mod de iranske myndigheders arrestation af medlemmer af »Folkets Fedayin«;

5. april 1987 besætter (overnatter) irakiske f lygtninge Vor Frue Kirke i protest mod at de danske myndigheder vil sende dem tilbage til Syrien;

30. juni 1988 finder der i Esbjerg sammenstød sted mellem Grønjak-ker og indvandrere;

2. december 1988 sultestrejker iranere i Helligåndskirken i protest mod henrettelser i Iran;

25. februar 1989 demonstrerer indvandrere og f lygtninge med krav om at Salman Rushdies bog De sataniske vers bliver forbudt i Dan-mark;

1. september 1991 besætter palæstinensiske f lygtninge Enghave

.156 157.

Kirke og Blågårds Kirke i København af frygt for udvisning til Libanon;

1. januar 1994 opstår der gadekamp mellem tamilske f lygtninge og danskere i Lunderskov;

11. januar 1995 demonstrerer bosniske f lygtninge og danskere i Århus, Ålborg og Odense med krav om at bosnierne skal have samme rettigheder som andre f lygtninge;

14. august 1996 kommer det til voldsomme uroligheder på Nørrebro i København, hvor det kommer til kampe mellem politi og anden-generationsindvandrere;

12. juli 1997 opstår der uroligheder på Nørrebro, hvor unge andenge-nerationsindvandrere bevæbnet med spader og brosten smadrer forretninger og antænder bål i gaderne;

17. april 2002 demonstrerer unge palæstinensere, arabere og danske-re i København mod venskabskampen mellem Danmark og Israel på grund af Israels overgreb mod palæstinensiske f lygtningelejre.

Eksemplerne kunne fortsættes, men giver et vist indtryk af de anvendte aktionsformer, deltagende grupper, og hvad som får indvandrere og f lygtninge til at protestere kollektiv. Som alle-rede bemærket markerede det urolige og konfliktfyldte 1985 et skift i aktionsrepertoiret: fra næsten udelukkende at have drejet sig om flygtninges reaktion på forhold i deres hjemland, rettede f lere og f lere aktioner sig mod f lygtningenes forhold i Danmark – herunder modstand mod udvisning. Deres aktionsformer var inspireret af forholdene i andre lande, som eksempelvis sulte-strejken, mens de mange eksempler på besættelse af kirker tyde-ligvis var overtaget fra danske aktivister.

Den sidste markante drejning i aktionsrepertoiret hænger sammen med unge andengenerationsindvandrere. Der er ek-sempler på konfrontationer mellem danske ungdomsbander og indvandrerunge fra slutningen af 1980’erne, men det er først fra midten af 1990’erne, at vi støder på andengenerationsindvan-drere som initiativtagere til voldsomme demonstrationer og gadeuroligheder. Der foreligger ingen nærmere kortlægning af

.156 157.

disse konfrontationer, men ifølge en øjenrapport i Morgenavisen Jyllandsposten 14. juli 1997, blev Nørrebro nærmest omdannet til en krigszone (cf. Hjarnø, 1998: 51):

Gadebelysningen er afbrudt. Bildæk og containere er sat i brand. Der kastes molotov-cocktails, ruder smadres og brosten brækkes op og f ly-der overalt. Lange rækker af politibetjente i kampuniform står opmar-cheret skjold ved skjold indhyllet i røgen fra det brændende gummi.

Tilsvarende voldsomme begivenheder har fundet sted på Nør-rebro i årene forud (Vestergaard, 1986; Karpantschof & Mikkel-sen, 2002). Det nye var, at hovedparten af de aktionerende denne gang var andengenerationsindvandrere, og som tidligere var det også forholdet mellem politiet og ungdomsgrupper, som ser ud til at have udløst urolighederne. Det var tilråbet »bøsse«, som fik politifolk til at anholde en ung indvandrer med efterfølgende tumulter og håndgemæng. I dagene derefter optrappedes kon-f likten med smadring af ruder, kasten af brosten mod politiet og påsætning af brande i parkerede biler. Mønstret kendes fra andre storbyer, og har længe været i forskningens søgelys: »the study of the ways police interact with other citizens is of primary importance for anyone concerned with public police and the just resolution of contemporary urban conflict. Police may be con-ceived as ‘street-level bureaucrats’ who ‘represent’ government to people. And at the same time as they represent government policies, police forces also help define the terms of urban conflict by their actions« (Lipsky, 1970: 1).

Meget taler derfor for at se nærmere på forholdet mellem po-litiet og unge indvandrere på Nørrebro. Lulu Hjarnø (1998) har i sin beskrivelse af sammenstødene på Nørrebro talrige eksempler på, hvorledes konflikten mellem politiet og unge indvandrere er blevet optrappet på baggrund af gensidig chikane, eller som for-muleret af en af Hjarnøs (1998: 44-5) respondenter:

.158 159.

Politiet har altid spillet en stor rolle, de har provokeret os mange gan-ge, og jeg er blevet stoppet omkring 6 -7 gange bare for at gå«… »De var bare ude på at knalde os, og kørte rundt og prøvede på at gemme sig og holde øje med os. Det er station 3 og nærpolitiet, og nogle gange kommer hundepatruljen også og spiller smarte med deres hunde, ta-ger dem ud af buret og skal lige vise sig lidt.

Andre af de unge har fremsat lignende udtalelser, og det »synes således i overvejende grad at have været udefra kommende politi, og i mindre grad medlemmer af nærpolitiet, som optrådte på en måde, som de unge oplevede som provokerende, uretfærdig og som misbrug af magt« (1998: 47). De unges oplevelse af at være udsat for provokationer og unødvendig magtudøvelse kan til en vis grad begrundes i det stigende antal sigtelser og anholdelser, som Station 3 foretog mellem 1996 og 1997. En forsker, som i en længere periode fulgte politiets patruljering, peger da også på, at især de unge mænd ofte kom i kontakt med politiet. De er meget synlige i gadebilledet, og politiets opmærksomhed samledes om »unge mænd med mørk hud, hvis familie stammer fra Tyrkiet, Pakistan eller et mellemøstligt land. Gruppen betegnes derfor også ofte som ’muslimer’, og af og til blot som ’sorte’«(Holmberg, 1999: 130).

Urolighederne omkring Blågårds Plads fik det nystiftede by-delsråd for Indre Nørrebro til at vedtage en omfattende helheds-plan, der med midler fra Socialministeriet havde til hensigt at koordinere og forbedre arbejdet med de unge indvandrere. Man oprettede to tværgående fora Dialoggruppen og Pladsgruppen, og ansatte nogle af »de stærkeste og klogeste rødder« fra området til at lave opsøgende arbejde på gadeplan, drive væresteder og »samarbejde med det etablerede system« (Iversen, 2001: 100).

.158 159.

Racistiske og anti-racistiske bevægelser

I forrige afsnit påstod vi, at kimen til en decideret højreradikal racistisk bevægelse udsprang af nogle begivenheder og urolig-heder, der fandt sted i midten af 1980’erne. Disse antagelser er baseret på nogle grove målinger, som imidlertid bekræftes af en mere detaljeret registrering af periodens højreradikale aktioner foretaget af René Karpantschof (1999; 2000). De er i figur 3.3 blevet sammenstillet med deres modstandere i form af antiraci-stiske bevægelser tillige med befolkningens holdning til etniske minoriteter.

For det første bekræfter figuren, at der ikke foreligger nogen entydig sammenhæng mellem holdning og handling hvad an-

Figur 3.3 Højreradikale og antiracistiske aktioner samt holdning til etniske minoriteter 1981-1999

Anmærkninger og Kilder: Antallet af højreradikale og antiracistiske aktioner er fra Rene Karpantschof (2000). Variablen »bekymring« er årlige gennemsnit af kvartalsdata fra Insti-tut for Konjunktur-Analyse, og dækker over andelen af respondenter, som har svaret, at de er »meget bekymrede« og »en del bekymrede« for etniske minoriteter.

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

��

.160 161.

går danskernes forhold til indvandrere. Derimod er der tydelige tegn på, at der eksisterer en gensidig påvirkning mellem diverse højrebevægelser og deres modstandere. Men før dette modsæt-ningsforhold gøres til genstand for analyse, vil vi se nærmere på det højreradikale mobiliseringsmønster: aktørerne, aktionsfor-merne og modstanderne.17

Karpantschof, som i detaljer har kortlagt de højreradikales mobiliseringsmønster, siger, at »der i en årrække kontinuerligt er blevet gennemført højreradikale og fremmedfjendske aktioner. En sådan kontinuitet vidner om eksistensen af organiseringer og netværk, der vedvarende har været i stand til at reagere på den politiske situation og mobilisere medlemmer og sympatisører til kollektive aktioner« (Karpantschof, 2000: 168). Karpantschof henviser til to hovedgrupper: de højrenationale bestående af bl.a. Den Danske Forening, Dansk Forum, Fælleslisten mod Ind-vandring og nynazisterne herunder Dansk Nationalsocialistisk Bevægelse (DNSB), Blood & Honour DK, Dansk National Front og White Pride. Dertil kommer (ofte anonyme) sympatisører og aktivister, der med paroler, mærkater, symboler og lignende so-lidariserer sig med de ovenstående bevægelser; endelig kan der peges på en subkultur bestående af grønjakker, Ku Klux Klan-tilhængere, skinheads, mv.

Disse gruppers aktions- og forsamlingsformer rækker fra mere konventionelle forsamlinger såsom indendørs protestmø-der og nazikoncerter over demonstrationer og chikane til volde-lige opløb, overfald, hærværk, ildpåsættelse og bombeaktioner. Aktionerne retter sig både mod myndighederne især politiet, jøder, antiracistiske grupper, men først og fremmest mod ind-vandrere og f lygtninge: Racistiske subkulturer har aktioneret for ’hvide bydele’, utilfredse beboere har reageret mod lokale asylcentre, mens sympatisører og højreradikale grupper har sat ild til kiosker og ejendomme tilhørende indvandrere eller foreta-get voldelige overgreb.

De f leste, herunder politiet, er mest tilbøjelige til at betragte

.160 161.

disse aktioner som spontane og uorganiserede, hvorimod Karpantschof mere er indstillet på at fremhæve konflikternes politiske dimension (2000: 172 -173). Han peger i den forbindelse på, at volden og overgrebene manifesterer sig i bølger (cykliske bevægelser), som det fremgår af figur 3.4.18

Som vi kunne konstatere i forrige afsnit og i figurerne 3.2 og 3.3, toppede kurven første gang i 1985 med angreb på en gruppe iranere i Kalundborg. Baggrunden var, ifølge Karpantschof, at Folketinget i 1983 havde påbegyndt en udlændingedebat med fremmedfjendske overtoner, hvor blandt andre den konservative justitsminister Ninn Hansen advarede mod indvandringen, og Mogens Glistrup og Pia Kjærsgaards Fremskridsparti lancerede ’den muslimske fare’. Dertil kommer, at antallet af spontane asyl-søgere var steget markant 1984-86 og nåede nye højder i 1992 -93 med borgerkrigen i Jugoslavien (Pedersen, 1999). Det næste

Figur 3.4 Militante aktioner mod indvandrere og flygtninge 1982-1999

Kilde: Karpantschof (2000);Anmærkning: Den fuldt optrukne linie omfatter aktioner vendt mod alle indvandrere og f lygtninge inklusive jøder, mens den stiplede linie kun omfatter f lygtningegrupper.

��

��

�

��

��

��

��

��

��

�

�

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

.162 163.

markante opsving i 1991-93 var inspireret af fremmedfjendske optøjer og mordbrande med nynazistisk deltagelse i Tyskland. Nynazisterne i Danmark truede med ’tyske tilstande’, og de på-grebne gerningsmænd bag brandbomber mod danske asylcentre indrømmede at være inspireret af de udenlandske begivenheder, mens Den Danske Forening sammenlignede voldshandlingerne i Danmark med en ’national modstandskamp’.

I samme periode og videre frem til 1999 er der foregået en konstant stigning i den politisk motiverede vold, der fra 1994 mere og mere udøves af personer med tilknytning til det nazi-stiske miljø, hvor racekrigen var på dagsordenen. På denne bag-grund konkluderer Karpantschof (2000: 174), at

Alt i alt synes militante protester mod etniske minoriteter at være motiveret og konkret inspireret af en bestemt politisk kontekst, so-ciale netværk, organiseret propaganda og mediernes formidling af lignende protestformer i Danmark og i udlandet.

På trods af denne politisering af den kollektive vold, og den begyndende nazificering af højrebevægelsen efter 1993, viser både figur 3.3 og 3.4 et fald i det absolutte antal højreradikale aktioner, der kan forklares med en omfattende modmobilisering (jf. udviklingen i de antiracistiske aktioner i figur 3.3) båret af en bred antiracistisk alliance, der samlede i tusindvis af tilhængere (Karpantschof, 1999). De formåede at holde neonazisterne borte fra gader og pladser, og gjorde det meget vanskeligt for neona-zisterne at rekruttere ny tilhængere. Som modtræk søgte disse at opnå støtte fra udenlandske nazigrupper i Tyskland, England, Sverige og Norge, der benyttede sig af, at den danske stat ikke greb ind over for nazi-rockkoncerter og marcher med offentlig promovering af nazistiske symboler. Denne internationalisering af den forholdsvis lille bevægelse kunne imidlertid ikke forhin-dre, at nynazisterne demobiliserede, hvad der yderligere forstær-kede deres nationale isolation efter 1996.

.162 163.

Den sidste racistiske aktionsbølge fandt sted kort tid efter terrorangrebet den 11. september 2001 i USA. Det har også ført til, at myndighederne i Danmark har skærpet overvågningen af islamiske miljøer, samtid med at tonen i den offentlige debat har nået nye anti-islamiske højder. Endnu en bekræftelse på, at in-ternationale politiske begivenheder og spændinger får afgørende indflydelse på forholdene i Danmark.

Konklusion

Allerede før indvandrere og f lygtninge begyndte at oprette foreninger i et større omfang i 1970’erne og 1980’erne, var en del blevet organiseret i det utal af solidaritets-, venskabs- og støtte-foreninger, som dannedes i 1960’erne og 1970’erne. Det var dan-ske statsborgere med klart venstreorienterede holdninger, som var den drivende kraft bag denne organisering; men der er også eksempler på enkelte selvstændige foreninger oprettet af indvan-drere og f lygtninge fra Eritrea, Tyrkiet, Chile og Iran. De havde få medlemmer og prægedes af interne politiske stridigheder. Ved siden af disse mere politisk orienterede organisationer begyndte 1970’ernes arbejdsmigranter at samles i klubber og væresteder, hvor man kunne mødes og orientere sig om forholdene i hjem-landet. Manglende erfaring, få ressourcer, etniske og politiske modsætninger vanskeliggjorde imidlertid foreningsdannelsen. Mange arbejdsmigranter fra Tyrkiet, Jugoslavien, Pakistan og Marokko stod også som medlem af en dansk fagforening.

Politik, kultur og faglige interesser har været nogle af de væ-sentligste drivkræfter bag den tidlige organisering, hvortil kan føjes religiøse strømninger. Langt de f leste indvandrere var mus-limer, og allerede fra begyndelsen af 1970’erne opstod de første religiøse centre. Hurtigt kom flere til, dels som følge af fortsat indvandring fra lande med muslimsk befolkning og et ønske om at bevare sin religiøse identitet, og dels som et resultat af indbyr-

.164 165.

des konkurrence – i Danmark men især internationalt – mellem forskellige islamiske (politiske) retninger. I 1990’erne stiftedes en række nye islamiske organisationer og bevægelser ofte på initiativ af andengenerationsindvandrere. De stod for en mere udadvendt og for nogles vedkommende en radikal tolkning af islam. Det gav ophav til en til tider voldsom offentlig debat, nye islamiske organiseringer, og bidrog alt i alt til at skabe en isla-misk offentlighed og en større religiøs pluralisme.

Vi har ikke noget eksakt billede af organisationsudviklingen; men meget tyder på en fortsat vækst i 1980’erne og 1990’erne og en større mangfoldighed i kraft af, at nye f lygtningegrupper kom til landet. Det overordnede indtryk man får af forenings-livet i 1990’erne og omkring årtusindskiftet er, at langt de f leste foreninger søger at tage sig af de sociale, økonomiske og kul-turelle problemer indvandrerne støder på i det daglige. Det er aspekter i forbindelse med tilvænningen til det danske samfund herunder de offentlige institutioner, som fylder meget, og især er det de voksnes bekymring for hvordan det skal gå ungdommen, som optager dem. Nogle foreninger klarer sig udmærket med mange aktiviteter og en rimelig økonomi; de f leste derimod er afhængig af offentlig støtte fra stat og kommune. Med offentlig støtte følger også krav til foreningerne, deres aktiviteter og orga-nisationsstruktur. Så nok er foreningerne optaget af deres etno-nationale identitet og forholdet til hjemlandet, men langt hoved-parten af deres aktiviteter retter sig mod forholdene i Danmark og tilpasningen til det sociale, økonomiske og politiske system; eller sagt med andre ord: folk kommer ikke i foreningerne for at forandre samfundet, men for at være sammen med andre.

Det afspejler sig også i indvandrerorganisationernes politiske rolle. De f leste foreninger beskæftiger sig overhovedet ikke med politik. Enkelte indvandrerorganisationer søger at holde sig underrettet om og endog engagere sig i de politiske forhold i oprindelseslandet; og der er en tendens til, at paraplyorganisatio-nerne er en del mere optaget af de politiske forhold ikke mindst

.164 165.

fordi de etablerede politiske organisationer har gjort indvandrer-spørgsmålet til et dominerende tema med alvorlige konsekven-ser for de etno-nationale minoriteter. Men også indirekte er der tegn på, at foreningerne, på trods af deres erklærede apolitiske holdning, øger indvandrernes politiske engagement; både i kraft af deres kollektive støtte til visse politiske indvandrerkandidater, og ved at foreningerne udklækker kommende organisatorer og politikere.

Det kan således konstateres, at foreningernes kapacitet for social og politisk mobilisering gør det muligt for ellers margi-naliserede indvandrere at varetage egne interesser, og til en vis grad at blive hørt i den offentlige debat. Foreningerne står også centralt placeret i integrationsarbejdet, og udgør et nødvendig bindeled mellem det dominerende samfund og de etno-natio-nale minoriteter.

Litteratur

Alev, Fatih (2001): »Muslimer i det danske samfund«, i Muslimer og kristne ansigt til ansigt, Islamisk-Kristent Studiecenter.

Andersen, Ole Stig og Torben Nielsen (1989): Stem Sort. Indvandrerne og kommune-valget, Præstø: KITAB.

Ansel-Henry, Hollis (1992): »Rapport om etniske minoriteters foreningsliv i Dan-mark«, København: IND-sam.

Avis Årbogen, 1968 - 97.Bedre integration – en samlet handlingsplan

(2000), Rapport fra regeringens mini-sterudvalg om integration og utilpassede unge, Regeringen.

Berlingske Tidende 30. september 2001.Danmarks udlændinge (1993), Indenrigsmi-

nisteriet.De kommunale integrationsråd (2001). Kø-

benhavn: Rådet for Etniske Minoriteter, Mellemfolkeligt Samvirke, Kommunernes Landsforening, Indenrigsministeriet.

Della Porta, Donatella & Mario Diani

(1999): Social Movements. An Introduction, Oxford: Blackwell.

Det alternative Danmark (1983). København: Tidsskriftcentret.

Ejrnæs, Morten & Üzeyir Tireli (1997): Etni-ske minoriteter og hverdagslivet, København: Nævnet for Etniske Minoriteter.

Elklit, Jørgen, Birgit Møller, Palle Svensson & Lise Togeby (2002): Hvem stemmer – og hvem stemmer ikke? Magtudredningen, Århus: Institut for Statskundskab.

Hamburger, Charlotte (1997): »Etniske minoriteter og social integration«, i Lilli Zeuner, red.: Social integration, Køben-havn: SFI.

Hammer, Ole (1996): »Lov til integration. Hvidbog om dansk indvandrer- og f lygtningepolitik«, Dokumentation om indvandrere, nr. 4.

Hammer, Ole & Inger Bruun (1992); »Græn-ser for indf lydelse«, Dokumentation om indvandrere, Nr. 2.

.166 167.

Hammer, Ole & Charlotte Toft (1995): Det f lerkulturelle Danmark, Århus: Klim.

Hammer, Ole & Inger Bruun (2000): Etniske minoriteters indf lydelseskanaler, Magtud-redningen, Århus: Institut for Statskund-skab.

Henriksen, Ingrid (1985): Indvandrernes leve-vilkår i Danmark, København, Socialforsk-ningsinstituttet.

Hjarnø, Jan (1988): Indvandrere fra Tyrkiet i Stockholm og København, Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Hjarnø, Lulu (1998): »Rødderne« fra Blågårds Plads, Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Hjære, Mette & Mille Balslev (2001): Frivil-lighed blandt etniske minoritetsforeninger, Odense: Center for Frivilligt Socialt Arbejde.

Holmberg, Lars (1999): Inden for lovens ram-mer – politiets arbejdsmetoder og konkrete skøn, København: Gyldendal.

Hussain, Mustafa (2002): »Etniske minori-teters politiske mobilisering i Danmark«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati – foreninger og kollektive aktioner i Danmark, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Hviid, Kirsten (1995): Uzun- Hava: »Noma-dernes »blues«. Om skabelse af en kulturel identitet i den tyrkiske diaspora med udgangspunkt i musikalske traditioner«, Århus Universitet, speciale: Institut for Et-nografi og Social Antropologi, Moesgård.

Høirup, Charlotte Lee (2000): »Fritidstilbud som »brobyggere« i et kulturmøde – En undersøgelse af to fritidstilbud for etnisk-muslimske piger på Vesterbro«, Speciale ved Syddansk Universitet, Center for Kulturstudier, Medier og Formidling.

Ibsen, Bjarne (1997): »Fordærver pengene foreningerne?«. Politica 29. årg. Nr. 1.

Integration (1997), Betænkning afgivet af det af indenrigsministeren nedsatte Integrationsudvalg, Betænkning nr. 1337, København.

Integrationsforskning i Danmark 1980-2002 (2002), Ministeriet for Flygtninge, Indvan-drere og Integration.

Iranere i Danmark efter 10 år (1999), Seminar-rapport, København: KITAB-I ARZAN.

Iversen, Kaj Erik (1990): »Tyrker og taber«, Speciale fra Århus Universitet, Institut for Statskundskab.

Iversen, R. B. Rikke (2001): Borgerinddragel-sens f lertydighed. En antropologisk undersø-gelse af viden og magt på integrationsområdet i Indre Nørrebro Bydel, Speciale, Institut for Antropologi, Københavns Universitet.

Jensen, Bent (2000): De fremmede i dansk avis-debat fra 1870’erne til 1990’erne, Spektrum/Rockwool.

Jyllands-Posten 26. oktober 2001.Karpantschof, Rene (1999): Nynazismen

og dens modstandere i Danmark, Esbjerg: Sydjysk Universitetsforlag.

Karpantschof, Rene (2000): »Nynazisme, antiracisme og unge i bevægelse«, i Gritt Bykilde, red.: Når unge udfordrer demo-kratiet, Roskilde: Roskilde Universitets Forlag.

Karpantschof, René (2002): “Populism and Right Wing Extremism in Denmark 1980 -2001«. Sociologisk Rapportserie, nr. 4.

Karpantschof, Rene & Flemming Mik-kelsen (2002): »Fra slumstormere til auto-nome – husbesættelse, ungdom og social protest i Danmark 1965 -2001«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati. Foreninger og kollektive aktioner i Danmark, Magtudredningen, Århus: Århus Univer-sitetsforlag.

Kehlet, Camilla (2000): »Demokratiske bar-rierer – om etniske minoriteters politiske deltagelse i Danmark«, Københavns Universitet, Institut for Antropologi, Specialeafhandling.

Klausen, Kurt Klaudi og Flemming Mik-kelsen (1988): Konf likter, kollektive aktioner og protestbevægelser i Danmark, Køben-havn: Samfundsfagsnyt.

Langlouis, H. & C. Tornø (1993): Udlændin-geloven, København.

Lipsky, Michael (1970). »Introduction«, i Michael Lipsky (ed.): Law and Order. Police Encounters, New York: Aldine Publishing Company.

Melchior, Marianne (1990): Flygtninge i Danmark, København: SFI.

Mikkelsen, Flemming (2001): Integrationens paradoks. Indvandrere og f lygtninge i Dan-

.166 167.

mark mellem inklusion og marginalisering, København: Catinét.

Mikkelsen, Flemming (2002a): »Kollek-tive aktioner og politiske bevægelser i Danmark efter Anden Verdenskrig«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati. Foreninger og kollektive aktioner i Danmark, Magtudredningen, Århus Universitetsforlag: Århus.

Mikkelsen, Flemming (2002b): »Indvan-drere og civilsamfund. En forsknings-oversigt vedrørende etniske minoriteters deltagelse i civilsamfundet samt kultur-mødet mellem minoriteter og danskere på arbejdspladsen, i boligområder og i foreninger«, AMID Working Paper Series 19/2002.

Mohammadi, Masoud (1999): »En historisk gennemgang af iranernes organiserede aktiviteter i de sidste 15 år i Danmark«, i Iranere i Danmark efter 10 år (1999), Seminarrapport, København: KITAB-I ARZAN.

Molin, Jan (1995): »Organisationsformer og frivillighed«, i Søren Christensen & Jan Molin (red.):I den gode sags tjeneste. Frivil-lige organisationer i Danmark, København: Handelshøjskolens Forlag.

Muslimer og kristne ansigt til ansigt (2001), København: Islamisk-Kristent Studie-center

Mørck, Yvonne (1998): Bindestregsdanskere, København: Forlaget Sociologi.

Özcan, Ertekin (1992): Türkische Immigran-tenorganizationen in der Bundesrepublik Deutschland, Berlin: Hitit Verlag.

Pedersen, Lars (1996): “Nyere islamiske bevægelser I Vesteuropa – en analyse af det kulturelle nybrud som islamismen repræsenterer blandt de indvandrede mus-limske minoriteter i Vesteuropa«, Århus Universitet, Ph.d.-afhandling, Afdeling for Etnografi og Socialantropologi.

Pedersen, Lars (1999): Newer Islamic Movements in Western Europe, Aldershot: Ashgate.

Pedersen, Lars & Bodil Selmer (1991): Muslimsk indvandrerungdom, Århus: Århus Universitetsforlag.

Pedersen, Søren (1999): »Vandringen til

og fra Danmark i perioden 1960 -1997«, i David Coleman og Eskil Wadensjö, eds.: Indvandringen til Danmark. Internationale og nationale perspektiver, København: Rock-wool Fonden, Spektrum.

Petersen, Eggert, et al.(1970): Gæstearbejder i København, København: Mellemfolkeligt Samvirke.

Poulsen, Marius Ejby & Anita Lange (1998): Indvandrere i Danmark, København: Dan-marks Statistik.

Quraishy, Bashy (1999): Fra Punjab til Vesterbro, København: Forlaget Etnisk Debatforum.

Quraishy, Bashy (2000): »Etniske minori-teters selvorganisering«, Social Forskning, temanummer.

Rasmussen, Søren Hein (1997): Sære al-liancer. Politiske bevægelser i efterkrigstidens Danmark, Odense: Odense Universitets-forlag.

Rezaei, Shahamak (2002): »Indvandrerejede virksomheder«, AMID Working Paper Series 8.

Schierup, Carl-Ulrik (1988): Integration? Indvandrere, kultur og samfund, Holstebro: Billesø & Baltzer.

Schmidt, Garbi og Vibeke Jakobsen (2000): 20 år I Danmark. En undersøgelse af nydan-skeres situation og erfaringer, København: SFI.

Schultz-Nielsen, Marie Louise (2000): »Inte-grationen på arbejdsmarkedet«, i Gunnar Viby Mogensen & Poul Chr. Matthiessen (red.): Integration i Danmark omkring årtu-sindskiftet, Rockwoolfondens Forsknings-enhed, Århus Universitetsforlag.

Schwartz, Jonathan (2001): »Low Profile Diasporas? Ethnic Communities from the Republic of Macedonia in Copenhagen«, i Maya Povrzanovic Frykman, ed.: Beyond Integration: Challenges of Belonging in Di-aspora and Exile, Lund: Nordic Academic Press.

Schwartz, Jonathan (red.) (2002): Medborger-skabets mange stemmer, Magtudredningen, Århus, Institut for Statskundskab.

Simonsen, Jørgen Bæk (1989): »Religiøs or-ganisering blandt muslimer i Danmark«. Dokumentation om indvandrere, nr. 3.

.168 169.

Simonsen, Jørgen Bæk (1990): Islam i Dan-mark. Muslimske institutioner i Danmark 1970-1989, Århus: Statens Humanistiske Forskningsråd & Århus Universitetsfor-lag.

Socialistisk Håndbog (1978), 2. udgave, Kø-benhavn: Tidsskrift Centret.

Sterum, Line (1992): »Flygtninges og ind-vandreres politiske deltagelse i Danmark«, Århus Universitet, Institut for Statskund-skab, Speciale.

Togeby, Lise (1999): »Et demokrati, som om-fatter alle, der bor i Danmark?«, i Jørgen Goul Andersen, Peter Munk Christensen, Torben Beck Jørgensen, Lise Togeby og Signild Vallgårda, red.: Den demokratiske udfordring, Magtudredningen, Køben-havn: Hans Reitzels Forlag.

Togeby, Lise (2000): »Som man råber i skoven«, Politica, 32. årg., nr. 2.

Togeby, Lise (2002): »Etniske minoriteters

deltagelse i demokratiske processer, her-under politiske partier, valg og offentlig debat«, AMID Working Paper Series 20/2002.

Ufer, Nils (1988): Set fra Ishøj, København: Information & Mellemfolkeligt Samvirke.

Vertovec, Steven & Robin Cohen (eds.) (1999): Migration, Diasporas and Transna-tionalism, Cheltenham: An Edgar Refer-ence Collection.

Vestergaard, Jørn (red.) (1986): Sociale urolig-heder. Politi og politik, København: Socpol.

Weekendavisen 8.-16. maj 2002.Yigin, Teoman (1976): “Tyrkiske fremmed-

arbejderes organiseringsbestræbelser i Danmark«, Handelshøjskolen i Køben-havn, Speciale.

Østergaard-Nielsen, Eva (2002): Politik over grænser. Tyrkeres og kurderes engagement i det politiske liv i hjemlandet, Magtudred-ningen, Århus: Institut for Statskundskab.

Øvrige kilder og datamateriale

Database_frivillighed_2001 (Center for Frivilligt Socialt Arbejde, Odense).

Driftstilskud til organisationer for de etniske minoriteter (Socialministeriet/In-denrigsministeriet).

Indenrigsministeriet, Retningslinier. Drift-

stilskud til organisationer for de etniske minoriteter.

Rådgivende Kontaktudvalg til Indvandrer-nes Foreninger (Indenrigsministeriet).

www.olestig.dk

.168 169.

Noter1. Foruden disse to håndbøger der giver

en kort beskrivelse af hver enkelt organisa-tion, kan henvises til Arbejderbevægelsens Bibliotek og Arkiv (ABA), der har indsamlet et større, men også meget heterogent mate-riale, om diverse solidaritets- og venskabs-foreninger foruden indvandrerforeninger af socialistisk observans (Arkiv 33.596: »Socia-listiske organisationer og foreninger m.v., Solidaritets- og venskabsforeninger«).

2. Kapitlet om »tyrkiske og pakistanske indvandrerorganisationer i Århus« er skre-vet af Lars Pedersen og udkommet i bogen Muslimsk indvandrerungdom. Kulturel identitet og migration af Lars Pedersen & Bodil Sel-mer (1991), som et delprojekt under Statens Humanistiske Forskningsråds initiativom-råde »Islam i nutiden«.

3. Jvf. diverse numre af Fremmedarbejder-bladet 1971-77.

4. Den foreliggende rapport, udarbejdet af blandt andre Mohammadi, er resultatet af et seminar afholdt september 1998 af tre iranske organisationer (Den Iranske Fore-ning, Kulturorganisationen ZAL, Den Fri Debat), men indeholder desværre ingen referencer til det anvendte kildemateriale.

5. Hoja er en tyrkisk betegnelse på en imam, dvs. den person som leder fredags-bønnen og som til daglig råder og vejleder muslimer.

6. Jf. tillige omtalen af Det Islamiske Kulturcenter i Århus i Pedersen & Selmer (1991: Kap. 7).

7. Det skal bemærkes, at der ikke er blevet spurgt om tilknytning til og evt. medlems-kab af religiøs forening. Mange af disse har ligeledes en social funktion.

8. Dette afsnit baserer sig overvejende på materiale fra et projekt udført af Mette Hjære og Mille Balslev ved Center for Frivilligt Socialt Arbejde. Ud over publika-tionen Frivillighed blandt etniske minoritets-foreninger af Mette Hjære & Mille Balslev (Odense: Center for Frivilligt Socialt Arbejde, 2001), har jeg fået adgang til ano-nymiserede date vedrørende 65 indvandrer-foreninger, hvorom der foreligger særligt fyldige oplysninger. Referencen til denne

databasen er: Database_frivillighed_2001. 9. Kriteriet for udvælgelse var at forening-

en er organiseret af personer fra de etniske minoritetsgrupper (dvs. indvandrere fra lande uden for Europa og USA med undta-gelse af Eks-Jugoslavien) samt gruppen af efterkommere. Der blev udsendt spørgeske-maer til de foreninger, der er medlemmer af Etniske Minoriteters Landsorganisation (ELO), POEM, IND-sam, DMGT, DABF foruden De Somaliske Foreningers Fælles-råd i Danmark. Hertil kommer foreninger, der ikke er medlemmer af disse organisatio-ner. Det drejer sig om: albanske foreninger, bosniske foreninger, øvrige somaliske foreninger, kurdiske foreninger samt andre indvandrerforeninger, hvis adresser er fremkommet via Dansk Flygtningehjælp, Kommunernes Landsforening og net-portalen FINFO. For yderligere omtale af indsamlingsmetoden jf. Hjære & Balslev, 2001: kap. 4.

10. Det skal i denne forbindelse nævnes, at studiet også omfatter caseinterview med fem forskellige foreninger, foruden et fokusgruppe interview med »centrale personer« med indvandrerbaggrund.

11. Kilderne til denne foreningsbeskri-velse er fra Indenrigsministeriets driftspulje (1997-2001).

12. Som eksempel på integrationsfrem-mende aktiviteter nævnes undervisnings-tilbud, arbejdsmarkedsforanstaltninger, daginstitutionstilbud, fritidstilbud og kulturaktiviteter.

13. Der oplyses fra officiel side ikke om kandidaternes nationale eller etniske baggrund, hvorfor følgende oplysninger stammer fra tre kilder Andersen & Nielsen, 1989; Hamburger, 1997; og www.olestig.dk.

14. Det skal i den forbindelse bemærkes, at de fremlagte konklusioner ikke nødven-digvis er Rikke Iversens egne, men beror på mine egne vurderinger af det righoldige materiale.

15. En nærmere diskussion af Avis Årbogen som kilde til registreringen af kollektive aktioner og den benyttede database findes i Mikkelsen (2002a).

.170 171

16. Det fremgår ikke af Bent Jensens beskrivelse hvad som evt. har forårsaget urolighederne. Han holder sig alene til avisernes referater.

17. Jf. desuden oversigten i Karpantschof: “Populism and Right Wing Extremism in Denmark 1980 -2001«. Sociologisk Rapport-serie, nr. 4, 2002,der også dokumenterer fremmedfjendske tilkendegivelser blandt de politiske partier.

18. Figur 3.3 og 3.4 baserer sig på en data-base oprettet af Rene Karpantschof og dæk-ker ca. 700 højreradikale og antiracistiske aktioner i Danmark i perioden 1982 -1999. Kildematerialet omfatter arkivmateriale og aviser og blade udgivet af højreorienterede og venstreorienterede grupper (for nærme-re omtale se Karpantschof 1999, 2000).

.170 171

kapitel 4

Innvandrerorganisasjoner i Norge

Innledning

Det er på mange måter en dårlig begynnelse på et kapittel om innvandrerorganisasjoner i Norge, men det må likevel sies. Det som kanskje kjennetegner temaet mest er noe så trivielt som hvor lite vi vet. Dette gjør det ikke spesielt lett å skulle skrive om innvandrerorganisasjoners rolle i det norske samfunnet. Mens det fins til dels store mengder litteratur om mange ulike typer av norske organisasjoner, lever innvandrerorganisasjonene sitt liv langt mer i skyggene. Oversiktsverk over norske organisasjoner (Hallenstvedt, 1993; Statens Informasjonstjeneste, 1993) innehol-der ingen eller svært få organisasjoner som kan klassifiseres som innvandrerorganisasjoner. Statens Informasjonstjenestes over-sikt over organisasjoner i Norge (1993) inneholder for eksempel ingen egen kategori for innvandrerorganisasjoner. Det fantes da fire organisasjoner som er tatt med og som arbeider innen dette feltet, men dette er for det meste «senter» som arbeider for inn-vandrere og deres rettigheter eller nettverk som er mer løselig basert.

Informasjon om de eksisterende organisasjonene finnes der-for ikke i spesielt stor grad. Den beste kilden til informasjon er offentlige myndigheters oversikter over søkere og mottagere av forskjellige støtteordninger. I tillegg finnes det spredte oppslag i media, og enkeltoversikter over organisasjoner som er laget for å gjøre det enklere for potensielle medlemmer å finne fram til «sin» relevante organisasjon. Med andre ord, det foreligger ganske lite forskningsbasert materiale. For tiden er et prosjekt for kartlegging av innvandrerorganisasjonene under utførelse. Dette prosjektet er et ledd i IMER-programmet 2002 -2004, og

.172 173.

utføres av forskere ved NIBR ledet av Line Nyhagen Predelli. De-ler av deres materiale har blitt stilt til rådighet for meg, og vil bli benyttet her.1 Samtidig finnes det ganske mye informasjon om de ulike organisasjonene, men denne befinner seg på forskjel-lige steder i departementer, fylkesadministrasjoner og andre offentlige byråkratier.

Bakgrunnen for dette er sammensatt. På den ene siden er det slik at man i den norske samfunnsdebatten lenge var blinde for at «innvandrerne» var kommet for å bli. Spørsmål om innvan-drings- og integrasjonsspørsmål har i stor grad vært begrenset til ad-hoc-behandling av temaer som blir aktualiserte av media. Man har i mindre grad tematisert generelle problemstillinger knyttet til framveksten av et multikulturelt samfunn. Også fors-kningen har dermed i stor grad knyttet an til problemløsende virksomhet. Siden innvandrerorganisasjoner ikke har vært opp i samfunnsdebatten som noe problem, i alle fall ikke i samme grad som en del andre spørsmål, har behovet for å undersøke disse heller ikke vært tilstede i særlig grad. Man kan kanskje si at mulighetene for å få overblikk over utfordringene har blitt begrenset av behovet for å forholde seg til akutte problemer som må løses i et kortere perspektiv.

Samtidig er det ingen tvil om at mer praktiske og pragmatiske faktorer også har påvirket (den manglende) forskningen på inn-vandrerorganisasjoner. Forhold som språk, tilgang på miljøer og manglende kontakt mellom disse organisasjonene og det norske samfunnslivet generelt har gjort terskelen høyere for forskning på dem. Ikke minst spiller det også en stor rolle at innvandrer-organisasjonene har en kort historie bak seg. Innvandrerorga-nisasjonene, både de politiske, kulturelle og religiøse, har bare eksistert de siste tiårene, og dette gjør at de ennå ikke i særlig grad har etablert seg som samfunnsmessige aktører på linje med det som er vanlig innenfor andre interessefelt.

Generelt sett er organisasjoner svært viktige i Norge; det er ikke uten grunn at Stein Rokkan i sin tid formulerte det velkjente

.172 173.

diktum «Stemmer teller, men ressurser avgjør» og med det ville peke på den korporative kanals viktighet når det gjaldt å se på hvilke grupper som nådde fram med sine politiske krav. Senere har man viet mye forskning til organisasjoner og deres forhold til sine omgivelser. I første rekke har den nevnte «korporative kanal» stått i fokus, måten staten samhandler med organiserte interesser på, og ikke minst hvordan staten forholder seg til in-teresseorganisasjoner. Etter hvert har man også fokusert på andre typer av organisasjoner og andre relasjoner, f.eks mellom orga-nisasjoner, mellom organisasjoner og deres medlemmer. I offi-sielt formulert politikk på området fokuserer man blant annet på følgende aspekter ved organisasjoners eksistens som positive: organisasjonene knytter folk sammen i meningsbærende felles-skap, gir trening i demokratisk deltagelse, løser velferdsoppga-ver, gir medlemmene potensiell innflytelse, øker medlemmenes kompetanse og bidrar til å opprettholde samfunnsverdier.2 Or-ganisasjoner og organisasjonsdeltagelse er altså sett av politiske myndigheter i Norge som å være positivt både for medlemmene, staten og samfunnet i vid forstand. Norge er også et land med mange organisasjoner, de f leste interesser og grupperinger har organisatorisk artikulerte uttrykk. De senere årene har man sett en tendens til at organisasjonenes organisering er i endring. Den klassiske organisasjonen er modellert etter masseorganisjoner a la fagforeninger, yrkesorganisasjoner etc., med vekt på høyt medlemstall som legitimitetsgrunnlag og en intern formelt de-mokratisk struktur; medlemmene velger tillitsmenn som skal representere medlemmenes interesser. Denne modellen kan finnes enten det dreier seg om å artikulere medlemmenes egen-interesser (som i en fagforening) eller deres samfunnsinteresser (som i Naturvernforbundet). Etter hvert har det imidlertid på en rekke felt vokst frem organisasjoner som snarere er pressgrup-per uten formelt demokrati, uten vekt på massemedlemskap og som søker legitimitet snarere ved å vektlegge viktigheten av sin sak og fagmessig ekspertise enn ved å vise til tallmessige hensyn.

.174 175.

Mange av disse organisasjonene er organisert som stiftelser med selvkontrollerende og -rekrutterende strukturer som gjør at medlemsrollen snarere er ekspressiv (vise hvilke saker man støt-ter) enn instrumentell (arbeide for saker). Andre organisasjoner er fremdeles medlemsbaserte, men gir medlemmene mindre makt enn i den klassiske masseorganisasjonen.3

Hva er så «innvandrerorganisasjoner»? Det finnes ingen opplagt og akseptert definisjon av dette begrepet i Norge. Et spørsmål er f.eks. om man skal inkludere organisasjoner som først og fremst arbeider for innvandrere og deres interesser, eller om begrepet skal reserveres for organisasjoner av innvandrere, dvs der de utgjør i det minste et f lertall av medlemmer og/eller aktive. Kommunal- og Regionaldepartementet (KRD)s kriterier for støtte til landsdekkende innvandrerorganisasjoner har ikke noe krav til at organisasjonene det gjelder skal være av innvan-drere, men vektlegger derimot at organisasjonene skal ivareta «asylsøkere og innvandreres interesser i samfunnet».4 Samtidig omtaler man i retningslinjene for tilskudd til lokale innvandrer-organisasjoner begrepet på en måte som gjør det klart at man i denne sammenhengen tenker på organisasjoner med medlemmer som har bakgrunn i andre land. Her vil jeg for det meste kombi-nere disse forståelsene av innvandrerorganisasjoner. Jeg godtar altså både forståelsen av innvandrerorganisasjoner som organi-sasjoner som arbeider for innvandreres interesser, i tillegg til at jeg selvsagt også anser organisasjoner med et eksplisitt etnisk, etnokulturelt, -nasjonalt eller regionalt grunnlag som innvan-drerorganisasjoner.

Hovedfokuset her vil ligge på det lokale nivået, selv om jeg også tar for meg noen av de (få) landsdekkende organisasjonene som eksisterer. Av det lokale fokuset følger også at jeg i fremste rekke ser på organisasjoner som ikke bare er for men også av innvandrere eller personer med innvandringsbakgrunn. I tillegg vil vi også bruke noe plass på fora som samler organisasjonene, dvs. «innvandrerråd» av forskjellig slag. Innvandreres deltagelse

.174 175.

i «majoritetsorganisasjoner» er altså ikke i vesentlig grad gjen-stand for noen drøfting her.

Innvandringen til Norge

Norge har hatt en lang tradisjon med en viss utveksling av arbeidsinnvandring mellom de nordiske landene, både etter sesongmessige og konjukturavhengige etterspørselssvinginger i økonomien. Som for de f leste andre europeiske land, hadde man i praksis liten regulering av inn- og utvandring før cirka 1. verdenskrig. Den første fremmedloven, som regulerte utlendin-gers adgang til riket, kom i 1917. Tiden fram til 2. verdenskrig var preget av en relativt restriktiv linje når det gjaldt hvem som slapp inn i landet, også av rasehygieniske årsaker. Etter 2. verdenskrig

Figur 4.1 Total og netto innflytting til Norge. Årsgjennomsnitt for femårsperioder 1961-2000.

Kilde: SSBs f lyttestatistikk

��

��

�

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

��

��

��

��

��

��

��

.176 177.

gikk Norge inn i en periode med svært stor stabilitet i befolknin-gen, det var lite inn og utf lytting fram til midten av 60 -tallet. Fra dette tidspunktet har imidlertid f lyttingen både inn og ut av landet økt jevnt og trutt. Dette har blant annet sammenheng med økt generell mobilitet i befolkningen, men markerer også en varig endring i f lyttemønsteret. Rundt 1970 så man nemlig en overgang i Norge, da man gikk fra å være et land med netto eksport av innbyggere til å bli et land med netto f lytteoverskudd. Også f lytteoverskuddet har fortsatt å øke siden den gang, og de senere årene har dette bare blitt større og større.

Ved inngangen til 1970 -tallet hadde man fremdeles under 60.000 innbyggere i Norge med innvandrerbakgrunn, av en befolkning på over 3,8 millioner. Andelen av befolkningen med innvandrerbakgrunn var dermed bare noe over 1,5 %, og dette tallet gjaldt alle innvandrere, om man ser kun på de ikkevestlige innvandrerene, utgjorde de under en halv prosent av innbyg-gerne.

Den innvandringen som har blitt sett på som «innvandring» i Norge, er imidlertid først og fremst innvandringen av «ikke-vestlige» personer, som er et ganske nytt fenomen. Fram til slutten av sekstitallet fantes det knapt personer i Norge med bak-

Tabell 4.1 Innbyggere med innvandrerbakgrunn 1970-2002 (utvalgte år)

År I alt Norge Utlandet i alt

Norden Vest-Euro-pa ellers, unntatt Tyrkia

Nord-Amerika, Oseania

Øst-Europa

Asia, Afrika, Sør- og Mel-

lom-Amerika, Tyrkia

1.1.1970 3 874 133 3 814 937 59 196 26 548 15 190 8 103 5 806 3 549

1.1.1980 4 091 132 3 995 930 95 202 31 210 22 686 11 810 7 114 22 382

1.1.1986 4 159 187 4 035 839 123 348 35 766 28 503 11 332 8 868 38 879

1.1.1990 4 233 116 4 064 818 168 298 38 089 29 107 10 769 13 551 76 782

1.1.1995 4 348 410 4 133 362 215 048 40 608 28 853 10 211 30 276 105 100

1.1.2000 4 478 497 4 196 010 282 487 53 445 33 097 9 578 46 098 140 269

1.1.2002 4 524 066 4 213 362 310 704 53 466 33 961 9 159 49 677 164 441

Kilde: SSBs befolkningsstatistikk

.176 177.

grunn fra land utenom Vesteuropa og Nordamerika, spesielt var det få som tilhørte «synlige minoriteter». De f leste innvandrere kom fra de andre nordiske land, noe som blant annet ble gjort lettere av det felles nordiske arbeidsmarkedet fra 1954. På slut-ten av sekstitallet begynte en imidlertid å få en begrenset, men stigende mengde av arbeidsinnvandrere fra Søreuropa, nære østen og Nord-afrika. Dette var et resultat av de gode tidene i Norge som ellers i Vesteuropa, med full sysselsetting og stor etterspørsel etter arbeidskraft. Arbeidskraftmangelen gjorde at de som kom til landet, enkelt og raskt fikk arbeid, ikke minst ufaglærte stillinger i industrien. Dette var et generelt europeisk fenomen på denne tiden, og Norge var som et lite land i perife-rien av Europa, i utgangspunktet ikke av de mest interessante land for arbeidsmigranter. Etter hvert kom det likevel en jevn strøm av arbeidere til Norge, en trend som økte noe ettersom konjukturomslaget på begynnelsen av syttitallet slo senere og svakere inn i Norge enn i størstedelen av Europa.

Etter den midlertidige innvandringsstoppen ble innført i 1975, ble det slutt på at arbeidsmigranter fikk opphold i Norge. Unntakene var spesialister som ikke kunne skaffes innenlands, noe som i praksis dreide seg om høyt utdannede personer fra Vesteuropa og USA, ikke minst i forbindelse med utbyggingen av oljeindustrien. I perioden fra 1975 og fram til 1986 var det fa-miliegjenforening som sto for det meste av økningen av innvan-drere i Norge. Tidligere hadde arbeidsmigrantene til en viss grad reist fram og tilbake mellom hjemlandet og Norge, nå ble det etter hvert viktigere å få familien til Norge. I perioden fram til -75, var det for det meste mannlige arbeidere som kom til landet, mens det i perioden -75 til -86 ble en jevnere kjønnsbalanse pga familiegjenforeninger. I hovedsak benyttet innvandrerne som hadde kommet til landet seg av sin rett til å hente eksisterende ektefeller og barn til landet, men etter hvert ble det også en del ugifte menn som hentet ektefeller fra sitt hjemland. I denne pe-rioden økte altså tallet på personer med innvandrerbakgrunn,

.178 179.

men uten at samfunnsmessige spørsmål knyttet til innvandring og integrasjon ble tatt opp i særlig grad i samfunnsdebatten. Et talende eksempel på dette er hvor lite de politiske partier er opp-tatt av å nevne slike spørsmål i sine partiprogrammer. Ikke før Stortingsvalget i 1985 er dette noe de f leste partier tar opp, og da er det fremdeles stort sett i korte setninger og knappe ordelag at temaet er dekket.

Fra 1986/87 av kom en ny gruppe innvandrere i fokus, tallet på f lyktninger og asylsøkere, som tidligere hadde ligget jevnt og lavt, økte og førte til et sterkt fokus på det som ble kalt «strøm-men av innvandrere». Fra dette tidspunktet og utover har f lere ulike grupper av asylsøkere og f lyktninger etter tur kommet til Norge. Pågangen har vært ujevn, både når det gjelder antall og når det gjelder hvilke land asylsøkere og f lyktninger har kommet fra. Tilstrømmingen har variert etter hvilke konflikter som har vært mest tilspisset til enhver tid, og i hvor stor grad Norge har framstått som et attraktivt, ønskelig eller oppnåelig reisemål for de aktuelle f lyktningegruppene. Behandlingen av f lyktinger og asylsøkere har variert gjennom denne perioden, først og fremst etter forholdene i hjemlandene, men også til en viss grad etter ulike regjeringers prioriteringer.

Samtidig har det også den senere tiden vært en jevn inn-vandring på familiegjenforeningsgrunnlag. Personer som har fått asyl eller opphold i landet har benyttet seg av muligheten til å få familiemedlemmer til Norge. Samtidig har mange av nasjonalitetene som kom med arbeidsinnvandringen hentet sine ektefeller fra «hjemlandet». Disse tre formene for innvandring til Norge har vekslet i betydning, og selv om det den senere ti-den kan sies å være f lyktninger og asylsøkere som har dominert innvandringen til Norge, ikke minst i den mediemessige deknin-gen av forholdene, så spiller også de andre formene fremdeles en rolle. Det er klare tegn til at arbeidsinnvandringen vil øke i årene framover, og reglene på området er allerede til en viss grad myket opp som en konsekvens av arbeidskraftmangel i enkelte

.178 179.

sektorer. Familiegjenforening vil også være en stadig kilde til ny innvandring, i alle fall så lenge de klart f leste med innvan-drerbakgrunn foretrekker å gifte seg med en person av samme nasjonalitet, og ofte henter disse fra sine «hjemland».

Utviklingen framover er det vanskelig å si noe sikkert om, men det er sikkert at Norge også i årene framover vil ha en be-tydelig innvandring. Mens tallet på asylsøkere og f lyktninger ventelig vil fortsette å f luktuere etter hvilke konflikter som spil-ler seg ut i rimelig nærhet fra Europa, slik det har gjort gjennom 80 - og 90 -tallet, er det vanskeligere å forutsi nivået på de andre formene for innvandring. Men at familiegjenforeninger vil finne sted også i fremtiden er temmelig sikkert, selv om antallet kan bli påvirket av bl.a. statlige reguleringer som igjen har blitt ak-tuelle i kjølvannet av diskusjoner om tvangsgifte m.m. Også arbeidsinnvandring kan ventes, men om omfanget av denne blir betydelig eller begrenset, hvilke typer arbeidskraft som vil bli importert og hvilke områder de vil komme fra er ennå usik-kert. Det har i alle foregått et visst skifte i myndighetenes og f lere politiske partiers retorikk den senere tiden; der man i langt større grad enn tidligere ser arbeidskraftimport som en mulig politikk i overskuelig framtid. Ennå har ikke dette gitt seg utslag i at antallet som kommer til Norge ut fra denne type årsaker har endret seg dramatisk, men det kan fort endre seg dersom de øko-nomiske konjunkturene ligger til rette for det.

Uavhengig av om innvandringen øker, vil vi se en økning i tal-let på, og andelen av befolkingen som har innvandrerbakgrunn. Innvandrerbefolkningen er svært annerledes sammensatt m.o.t. aldersfordeling enn befolkningen generelt. Det er få el-dre og mange i fertil alder, noe som gjør at en økende andel av barnekullene har innvandrerbakgrunn (dvs er født i Norge av utenlandsfødte foreldre, eller har kommet til landet i ung alder sammen med foreldrene) Denne trenden kan tydelig sees i Oslo, der omtrent 25 % av skolekullene har innvandrerbakgrunn.

Antallet personer som er «innvandrere» eller «utlendinger» i

.180 181.

Norge kommer an på hvilke definisjoner man benytter seg av.5 Personer med innvandringsbakgrunn i Norge var per 01.jan 2001 et sted mellom 180.000 og 500.000, avhengig av hvordan man definerer og avgrenser denne gruppen. Statistisk Sentral-byrå (SSB) definerer «innvandrerbefolkningen» som personer med foreldre født utenfor Norge, noe som altså inkluderer både innvandrer og deres barn (som tidligere ble kalt 2. generasjons-innvandrere.6 Denne gruppen utgjorde ca 297 000 personer, noe som er 6,6 % av den samlede befolkningen i Norge. Ut-gangspunktet for statistikk om innvandrere, er altså fødeland og foreldres fødeland, ikke først og fremst statsborgerskap, i denne sammenhengen er man altså talt med i innvandrerbe-folkningen selv om man er født i Norge og har norsk statsbor-gerskap. De «ikkevestlige innvandrerne» var rundt 201 000, og utgjorde dermed ca 4,5% av totalbefolkningen. De egentlige innvandrerne er fremdeles en klar majoritet av disse, ca 159 000 av de ikkevestlige innvandrerne er «første generasjon». Barna deres, dvs personer født i Norge som er barn av innvandrere, er en ung, men voksende gruppe, en naturlig konsekvens av at innvandrerbefolkningen har en annerledes alderssammenset-ning enn befolkningen generelt. Omtrent 90 prosent av dem er fremdeles under 20 år gamle.

Fokus her vil i første rekke av f lere grunner ligge på det som formelt sett heter «ikkevestlige» innvandrere.7 Det er disse man anser som innvandrere i den offentlige diskursen om innvand-ring og integrasjon, og det er disse gruppene man retter de offentlige tiltakene på området mot. Problemstillinger knyttet til integrasjon og innvandring dreier seg om denne gruppen, både i opinionens øyne, og når det gjelder faktiske tiltak på det politiske nivået. Enkelte ganger er det naturlig å ta med også in-formasjon som angår vestlige innvandrere, men dette er snarere unntakene.

Den største gruppen innvandrere med hensyn til landbak-grunn8 kommer fra Pakistan. Inntil nylig var det svensker som

.180 181.

var den største innvandringsgruppen i Norge, men de er nå pas-sert av personer med pakistansk bakgrunn. Deretter kommer dansker, vietnamesere, ex-Jugoslavia, Bosnia-Hercegovina, Iran og Irak. Hvor stor del av personene med bakgrunn fra et land som er henholdsvis førstegenerasjons innvandrere og personer født av innvandrere varierer sterkt.

Noe av forklaringen på disse forskjellene er historien til den enkelte innvandrergruppe, personer med bakgrunn fra Bosnia-Hercegovina er f.eks for det meste f lyktninger fra krigen i Jugo-slavia og har dermed ikke oppholdt seg særlig lenge i Norge, noe som forklarer at andelen deres av «2 generasjon» er langt lavere enn andelen av innvandrere. Pakistanere har derimot generelt sett vært i Norge relativt lenge, og de utgjør dermed en stor an-del av «2. generasjon». De største endringene som har skjedd i nyere tid, er at de nordiske nasjonalitetene er i ferd med å miste den dominerende posisjonen de tidligere har hatt. I normal tale har imidlertid disse gruppene ikke blitt sett som innvandrere i

Tabell 4.2 Store innvandrergrupper i Norge: førstegenerasjon og «andregenerasjon»

Førstegenerasjonsinnvandrere Personer født i Norge av to utenlandsfødte foreldre

I alt 259 221 I alt 51 483Sverige 21 900 Pakistan 11 000Danmark 17 800 Vietnam 4 900Pakistan 14 000 Tyrkia 3 700Irak 12 200 Sri Lanka 3 400Bosnia-Hercegovina 11 800 Jugoslavia 2 700Jugoslavia 11 800 Somalia 2 500Vietnam 11 500 India 2 100Iran 10 400 Marokko 2 000Tyskland 9 400 Iran 1 500Somalia 8 700 Irak 1 400

Kilde: SSBs innvandrerstatistikk

.182 183.

etterkrigstiden. For hundre år siden kunne man imidlertid spore noen av de samme motforestillingene som man i dag finner i forhold til ikkevestlige innvandrere.

Oslo

Andelen av befolkningen med innvandrerbakgrunn har altså økt jevnt og sterkt de siste tiårene, og denne økningen vil forsette i årene framover. Ikke bare venter man fortsatt innvandring til landet, mortalitet og fertilitet i den eksisterende befolkningen vil også sørge for at tallet uansett øker. Foreløpig er personer med innvandrerbakgrunn sterkt konsentrert i Oslo. Dette gjør at men der vil vente å se de tidligste og sterkeste uttrykkene for det framvoksende multikulturelle samfunnet på godt og vondt. Det er også rimelig å vente at organisasjonsdannelsen vil være sterkest her, og at eventuelle landsdekkende organisasjoner i stor grad er plassert i Oslo.

I den norske konteksten står Oslo i en særstilling når det gjel-der innvandring. Ikke bare har nå tjue prosent av befolkningen i Oslo innvandrerbakgrunn, disse utgjør også en tredjedel av alle med innvandrerbakgrunn i Norge, selv om Oslo bare har noe over 11 prosent av innbyggerne totalt. Spesielt er konsentrasjo-nen sterk når det gjelder ikkevestlige innvandrere, der 43% av disse bor i Oslo. Innad i Oslo er andelen av innvandrere også svært ujevnt fordelt mellom bydelene. Noen få bydeler har en svært høy andel av ikke-vestlige innvandrere, mens noen har så godt som ingen. Det er heller ikke tilfeldig hvilke bydeler som har en høy andel av innvandrere; det er de østlige delene av Oslo som har en høy konsentrasjon av ikke-vestlige innvandrere. Fra begynnelsen av den moderne innvandringen har det vært byde-lene i «indre øst», det vil si bynære områder øst for Akerselva, de tradisjonelle arbeiderklassestrøkene som har vært hovedsete for innvandrerbefolkningen. Etter hvert har man imidlertid sett en tendens til at innvandrerne f lytter ut fra byen til drabantbyene

.182 183.

rundt. Denne romlige fordelingen av innvandrere henger nøye sammen med hvilke muligheter som har vært åpne for innvan-drere på boligmarkedet i Oslo. Undersøkelser av innvandreres bosettingsmønster i Oslo viser at det er en tett sammenheng mellom inntektsnivå og bosted. Dette tyder på at det i stor grad er de begrensende valgmulighetene som styrer bosettingen, snarere enn bevisste valg av boligstrøk. Oslo har en lang historie som en by hvor de økonomiske skillene mellom ulike områder er skarpe og tydelige, og innvandrerne har på mange måter gått i de eksisterende romlige økonomiske strukturene (Fløgstad, 2001). Tendensen fra de senere årene til at innvandrernes andel av befolkningen øker i forstedene men ikke lenger i de indre om-rådene av byen, henger sammen med at de bynære strøkene er i ferd med å gjennomgå en gentrifiseringsprosess. Disse har nå blitt attraktive områder for unge mennesker og prisnivået her har steget mer enn i noen andre deler av byen de siste ti årene.

Norsk innvandrings- og integrasjonspolitikk

Den norske innvandringspolitikken har i stor grad vært preget av at man forsøker å løse de problemene som til enhver tid foreligger. I stor grad har den altså vært reaktiv, snarere enn proaktiv. Da fremmedarbeiderne begynte å komme til landet, var man i liten grad forberedt på situasjonen, og det er talende at virkemidlet som etter hvert ble tatt i bruk var en midlertidig inn-vandringsstopp. Denne ble innført som en pragmatisk løsning på situasjonen, snarere enn som et resultat av prinsipiell tenk-ning om arbeidsinnvandring. Etter at den midlertidige innvan-dringsstoppen ble innført i 1975, tok det mer enn et tiår før per-manent lovgivning kom på plass for å regulere innvandringen til Norge. Innvandringsstoppen hadde som virkning at Norge stengte grensene for arbeidsmigranter, unntaket var «spesielt kvalifisert arbeidskraft», i praksis særlig eksperter til høytekno-

.184 185.

logisk industri som olje og gassvirksomhet. Perioden etter 1975 har dermed først og fremst vært preget av familiegjenforening og f lyktninger/asylsøkere som grunnlag for en økt innvandrer-befolkning. De seneste årene har imidlertid politikere fra en rekke partier begynt å diskutere framtidig arbeidsinnvandring. Grunnen til dette er den skjeve alderssammensettingen i befolk-ningen og den lave arbeidsledigheten. Disse faktorene fører til at man med stor sikkerhet vil få mangel å arbeidskraft i fremtiden, til og med i relativt nær framtid. Spørsmålet er så hvordan dette skal løses. Allerede i dag importerer Norge anseelige mengder av kvalifisert arbeidskraft fra utlandet, ikke minst gjelder dette innen helsevesenet, der leger og sykepleiere har blitt bevisst re-kruttert i utlandet, først og fremst fra andre EØS-land. Dette har imidlertid sine problematiske sider i forhold til «braindrain» pro-blematikken. Også eventuell import av ukvalifisert arbeidskraft er omdiskutert både på den politiske høyre- og venstresiden, på den ene siden er det allerede vanskelig å rekruttere etnisk norske til en del yrker (Aftenposten, 2002). Samtidig er det en viss frykt for å bygge opp en etnisk definert underklasse som tar jobber ingen andre vil ha (Brox, 1991).

Når det gjelder norsk politikk i forhold til f lyktninger og asyl-søkere, har hovedtrekkene i denne ligget relativt fast opp gjen-nom tiden, men praktiseringen av regelverket har variert noe et-ter de politiske f lertallene og signalene som har kommet derfra. Norge tar hvert år i mot et antall såkalte «kvoteflyktninger», dvs. f lyktninger plukket ut av FN som kommer fra f lyktningeleire rundt i verden. Lenge var antallet 1000, men i den senere tid har det blitt økt til 1500 i året. Disse kommer til Norge og blir direkte bosatt i kommunene. Mottak av disse f lyktningene er i liten grad omstridt, det er vanskelig å bestride at disse kom-mer fra grupper som trenger hjelp. I tillegg kommer imidlertid f lyktninger og asylsøkere som kommer til Norge ved egen hjelp. Disse søker ved ankomst om politisk asyl, og har dermed krav på opphold mens søknaden deres blir behandlet. De aller f leste får

.184 185.

imidlertid avslag på denne søknaden. Kriteriene for hvem som kvalifiserer til asyl er strenge og har blitt praktisert på en måte som gjør at bare en svært liten andel av asylsøkere som får opp-hold får det ut i fra at de har et kvalifisert asylgrunnlag. Det siste tiåret har det vært en ensifret prosentandel som har fått innvilget asyl, enkelte år ned under en prosent av søkerne. De f leste som får opphold i Norge, får det derimot på «humanitært grunnlag», dvs en beskyttelse som er tenkt å ikke medføre anerkjennelse av et legitimt asylgrunnlag, men som skal uttrykke at det finnes andre, gode grunner til at et individ kan få opphold. Eksempel-vis kan personer som ikke er individuelt forfulgte, men kommer fra et område eller land som det er farlig å vende tilbake til, få beskyttelse under denne regelen. (se også under om ordningen med midlertidig opphold som har blitt innført) Denne regelen kan praktiseres svært forskjellig, alt etter hvor man er interessert i at listen for opphold skal ligge, og tolkningen av hvilke kriterier som skal være innfridd for at denne skal gjelde har da også vari-ert noe. Det siste tiåret har det variert noe hvilken skjebne asyl-søkere og f lyktninger i Norge får. I 2001 ble det i alt behandlet 13 304 asylsøknader. Av disse fikk 2.2% innvilget asyl, mens 30.3% fikk opphold på humanitært grunnlag. To tredjedeler av søkerne fikk altså avslag, en andel omtrent på linje med de foregående årene.9

Noen innovasjoner i norsk innvandringspolitikk har også funnet sted, som innføringen av «midlertidig beskyttelse» på begynnelsen av nittitallet. Praktiseringen av denne ble imid-lertid ikke som planlagt, ettersom det viste seg at f lyktningene fra (ex)Jugoslavia, i første rekke Bosnia-Hercegovina i stor grad trengte beskyttelse ut over de tre årene som var forutsatt (Brekke, 2001). I tillegg viste det seg at mange av de som kom inn under denne bestemmelsen hadde vanskelig for å vende tilbake til områdene de kom fra, ettersom de tilhørte minoritets-befolkningen der, og dette medførte vanskeligheter med sikker-heten. Situasjonen for Kosovo-f lyktningene ble noe annerledes,

.186 187.

disse hadde opphold i Norge over et kortere tidsrom og hadde enklere for å bli reintegrerte i hjemområdene (Brekke, 2002). I dette tilfellet synes denne ordningen å ha fungert mer som den var tenkt i utgangspunktet. Denne ordningen har uansett noen innebygde problemer; det er vanskelig å vite hvor lenge en mid-lertidig situasjon skal vare, og dermed i hvor stor grad man skal forsøke å integrere disse f lyktningene i det norske samfunnet. For sterk integrasjon vil kunne være i strid med målsettingen om rask utreise ved endrede forhold i hjemlandet. Man har også gått inn for å fjerne innvandringspolitikken fra politikernes på-virkning. Med opprettelsen av Utlendingsnemnda som klageor-gan for asylsaker og Utlendingsdirektoratet (UDI) som øverste organ for all innvandringskontroll har disse organene fått langt større frihet til å tolke lover og regler. Tidligere kunne politikere overstyre avgjørelser i enkeltsaker og man kunne endre praksi-ser gjennom å endre retningslinjer. I dag har man fjernet denne muligheten for politisk overstyring, og gjort det vanskeligere å endre praksis, ettersom man da må endre lover eller forskrifter, noe som er en langt mer komplisert prosess.10 I tillegg har Kom-munal og regionaldepartementet (KRD) overtatt ansvaret for alle aspekter ved den politiske styringen av både innvandrings- og integrasjonspolitikken, mens dette tidligere var delt mellom KRD og justisdepartementet. Omleggingen av styringen med innvandringspolitikken har altså fungert til å fjerne politikere fra å håndtere de konkrete sakene, noe som også var en uttalt motivasjon i forbindelse med endringene. Argumentet er at det fort blir urettferdig at enkelte kunne få politikere til å ta opp sine saker, mens andre ikke fikk nyte godt av dette, men ble gjen-stand for en rutinemessig byråkratisk håndtering. Enkeltsaker tok også mye tid og oppmerksomhet for politikerne innen feltet, som stadig kunne risikere å bli konfrontert med enkeltskjebner som falt mellom to stoler.

Norsk integrasjonspolitikk har gått gjennom flere ulike faser når det gjelder målsettinger og virkemidler fra myndighetens

.186 187.

side. Gjennom hele perioden med nyere innvandring har man holdt fast ved at «integrasjon» er målet, og kontrastert dette til tidligere tiders assimileringsstrategi overfor de innfødte mino-ritetene. Innholdet i begrepet har likevel variert opp gjennom tiden, likeledes vektlegginger, prioriteringer og virkemidler man har villet bruke for å nå denne målsettingen. St.meld 17 (96/97) definerer integrering slik:

Brukes på en rekke områder, her avgrenset til innvandring og det f lerkulturelle samfunnet. Begrepet betegner målet om likestilling gjennom like muligheter, rettigheter og plikter til deltakelse for alle, uansett opprinnelse. Det brukes også om ulike samfunnsprosesser i retning av målet. Slike prosesser er sammensatte, foregår kontinuer-lig, er sjelden helt konfliktfrie og berører alle deler av befolkningen. ’Integrering’ brukes ofte som en motsats til begrepet ’assimilering’ og signaliserer at innvandrere innen visse rammer kan føre videre kul-turell eller religiøs egenart. Tiltak med sikte på å presse innvandrere eller andre minoriteter til å gi opp særpreg for å bli mest mulig lik majoriteten, er eksempler på assimileringspolitikk.

Denne forsøksvise klargjøringen av hvordan ordet «integrering» er benyttet i Stortingsmeldingen må vel kunne sies å være noe vag. Selv om ordet integrering har blitt benyttet som den offisi-elle målsettingen for norsk integrasjonspolitikk over en ganske lang periode, gjør dette at det ikke nødvendigvis er de samme as-pektene som har blitt fokusert i denne tiden. Ser man på den of-fentlige debatten, er det klart at fokuset i debatter om integrering har svingt f lere ganger de seneste 20 årene. Dersom det går an å bruke medieoppmerksomhet som en indikator på hva som er de politiske viktige spørsmålene og hvorledes disse blir håndtert, så kan man grovt sett skissere utviklingen slik: På begynnelsen av åttitallet var det liten oppmerksomhet rundt disse spørsmålene; innvandrerbefolkningen ble sett som relativt stabil, problemene som kom i fokus, var relatert til gruppens konsentrasjon i en-

.188 189.

kelte områder av Oslo og de boligmessige og sosiale problemstil-lingene som fulgte (eller ble sett som å følge) av dette.

Med økningen i tallet på f lyktninger og asylsøkere fra midten av åttitallet ble også integrering for alvor politisert. Debatten dreide seg i stor grad om påståtte særordninger for innvandrere, men også begynnende skepsis til «deres vilje til integrasjon» ble ytret. Denne debatten ble ikke minst preget av Fremskrittsparti-ets innvandringsskepsis slik denne kom til uttrykk i valgkampen i 1987. Dette markerte starten på politisk debatt om dette poli-tikkområdet, og FrP fikk med dette i stor grad legge premissene for hvordan debatten ble ført. På begynnelsen av nittitallet kom debatten om integreringen opp for fullt; f lere bøker med akade-miske forfattere ble publisert, der det ble hevdet at «snillismen» hadde fått råde i integreringsspørsmål, m.a.o at man i for liten grad hadde stilt krav til innvandrerne og i for stor grad opererte med moralske føringer på debatten som vanskeliggjorde det å ta opp potensielt problematiske sider ved et f lerkulturelt samfunn (Lien, 1993; Wikan, 1994; Brox, 1991; Gerhardsen, 1992). Samtidig var det også en sterk venstreopposisjon i disse spørsmålene, både på den politiske og forskningsmessige arena.

De siste årene har man i Norge sett en utvikling i f lere retnin-ger samtidig når det gjelder integrasjonsdebatt. På den ene siden har man sett framveksten av norsk ungdom med innvandrerbak-grunn som hevder sin rett til å selv artikulere sine meninger, pro-blemer og holdninger. Ettersom denne gruppen er sammensatt og har ulike ståsteder for sine innlegg i samfunnsdebatten, har det i større grad blitt synliggjort at ikke alle kan settes i samme bås; det er ikke sjelden at ungdom med innvandrerbakgrunn deltar i debatter på hver sin side. På den andre siden har man sett en stadig sterkere tendens til at opinionen og politikere er villige til å bruke statsmakt gjennom selektive regler for å håndtere problematiske sider ved et «multikulturelt» samfunn. Ikke minst har man sett dette i forbindelse med at tvangsekteskap, kjønns-lemlestelse og «æresdrap» har blitt satt på dagsorden. Selv om det

.188 189.

ennå ikke har funnet sted store endringer i lover og reguleringer på innvandrings- og integrasjonsområdet, så har det uten tvil vært en utvikling der det i dag er legitimt å kritisere praksiser i minoritetsmiljøene på en måte det for få år siden ble sett som politisk ekstremt å gjøre.

Norsk integreringspolitikk, så vel som debatten om denne, synes i sterk grad preget av at Norge er et land hvor man ikke er vant til å tenke på innvandring, den ikkevestlige innvandringen kom sent, og det tok sin tid før den hadde noe omfang. Pga dette har man i liten grad hatt et gjennomtenkt forhold til integre-ringspolitikk; både mediemessig og politisk oppmerksomhet har i stor grad vært ad-hoc preget og utløst av spesifikke hendelser som aktualiserer problemstillinger. Man har selvsagt operert med prinsipielle målsettinger og holdninger til integrasjon, men avstanden mellom disse og konkrete politiske forslag har til tider vært svært stor. Dette er på mange måter naturlig, ettersom det er svært vanskelig å konkretisere hvordan overgripende målset-ninger skal tilpasses til aktuelle saker før man vet hvilke saker dette er. Hvordan grensene f.eks skal trekkes mellom en gruppes rett til å ivareta sin kultur og individers rett til frie valg, også de som går på tvers av egen gruppe, er vanskelige spørsmål. Hvor-dan skal man f.eks skille mellom tvangsekteskap (som er ulovlig) og arrangerte ekteskap (som både er lovlige og legitime)? Og hva er det man skal integreres inn i?

Ved f lere anledninger har politikere etterlyst innvandreror-ganisasjoner som kan fungere på den måten man ønsker, som talerør og som integrerende krefter blant innvandrere; i forbin-delse med omdannelsen av «Innvandrerrådet» i Oslo, uttalte en av representantene i bystyret, Trine Skei Grande (V) at: «…vi får veldig mange nasjonale kulturorganisasjoner som holder kultur-kvelder og kulturaftener, men vi har ikke hatt noe system som stimulerer til å bringe fram ordentlige talsmenn i den offentlige debatten»11 Likeledes står det å lese i St.meld 17 (96/97): «Det er en målsetting at ulike interesseorganisasjoner skal ivareta

.190 191.

medlemmenes interesser uavhengig av etnisk bakgrunn, og at personer med innvandrerbakgrunn i større grad blir med i slike organisasjoner.» 12 I «Handlingsplan mot rasisme og dis-kriminering 2002 -2006» kan man når det gjelder integrering av innvandrere lese både at «For å oppnå like muligheter er det viktig at minoritetene deltar i samfunnet på linje med den øvri-ge befolkningen» og “Samtidig har også individer som tilhører minoriteter et ansvar for å delta i samfunnet og bidra med sine ressurser.» Deltagelse i det sivile samfunnet blir også her sett som en forutsetning for en vellykket integrering.

Ut i fra f lere ulike høyverdige målsettinger ønsker altså re-presentanter for majoritetssamfunnet ikke bare at innvandrere skal organisere seg, men også at organisasjonene deres helst bør være bygd opp og fungere på en bestemt måte. De skal helst artikulere innvandreres interesser på tvers av etnisitet og andre skillelinjer, og de bør være rettet mot majoritetssamfun-net slik at politikere og byråkrati kan få innspillene de trenger til å lage en god politikk Det er imidlertid også klart uttrykt at innvandrerorganisasjonene hittil ikke har fungert tilstrekkelig til å ivareta disse målsetningene. Et helt annet spørsmål er jo om organisasjonene fungerer slik de er ment å fungere ut i fra sine egne forutsetninger. Det kan være begrenset hvor langt staten bør gå i å stimulere opprettelsen av organisasjoner eller styre eksisterende organisasjoner ut i fra hva som tjener statens interesser, dersom dette går på tvers av individenes interesser.

Det er også grunn til å være skeptisk til om målsettingene man ser uttrykt av majoritetspolitikere, slik som i sitatene over, i det hele tatt er gjennomførbare. Er innvandrere i det hele tatt en gruppe som kan danne basis for organisering? Innvandrere er i Norge på mange måter definert ut i fra hva de ikke er: deres man-glende norske opprinnelse er det som binder dem sammen. Men at dette skal være et kjennetegn som kan skape intern solidaritet også i organisasjonsform, er likevel ikke gitt.

.190 191.

Minoriteters deltagelse i politikk

Fra 1983 har alle med mer enn tre års bosettelse i Norge bak seg hatt muligheten til å stemme og være valgbare ved lokalvalg, dvs. fylkes- og kommunevalg. Denne rettigheten er generell og uavhengig av statsborgerlig tilknytning. Ved stortingsvalg er det imidlertid bare norske statsborgere som har stemmerett og er valgbare. Deltagelsen ved lokalvalg av innvandrere har blitt kartlagt ved de siste lokalvalgene, undersøkelsene gjelder alle som tilhører innvandrerbefolkningen, også norske statsborgere med innvandrerbakgrunn. Dermed er det mulig å skille mellom de som har stemmerett uten å være statsborgere og de som har endret statsborgerskap og dermed har fulle rettigheter til poli-tiske deltagelse i Norge.

Ved lokalvalgene i 1999 utgjorde ikke-vestlige innvandrere 2,6% av de stemmeberettigede. Denne andelen er i utgangs-punktet såpass lav at innvandrernes stemmegivning ikke burde spille en spesielt stor rolle for de politiske partiene. Men den geografiske konsentrasjonen av innvandrere gjør at de i enkelte kommuner utgjør en langt større del av elektoratet. I Oslo ut-gjør de f.eks omtrent 10% av de stemmeberettigede, og denne andelen kommer til å øke i årene som kommer selv uten økt innvandring pga aldersfordelingen i befolkningen. Dette gjør innvandrerbefolkningen til en strategisk viktig gruppe ved lo-kalvalgene enkelte steder. Ikke bare er det slik at denne gruppen i seg selv er stor nok til å kunne påvirke utfallet av lokalvalgene, det vil også være strategisk klokt å få fotfeste som et aktuelt parti i en gruppe som garantert vil vokse i framtiden. På dette punktet kan altså innvandrerbefolkningen dra nytte av sin geografiske samling til å øke sin innflytelse. Det er også slik at det å bo i nær-heten av andre med samme bakgrunn kan øke mulighetene for politisk mobilisering, ettersom kommunikasjonen blir lettere og

.192 193.

man enklere kan organisere seg for en bedre utnyttelse av res-surssene.

Det er altså to spørsmål som kan stilles når det gjelder inn-vandrerbefolkningens deltagelse i valg; i hvilken grad benytter de mulighetene til deltagelse? og hva er innholdet i denne del-tagelsen, dvs hvilke partier stemmer de på? Her konsentrerer jeg meg om den første delen av spørsmålet, ettersom det er den som er mest relevant for å bedømme minoritetenes politiske integrasjon. Ved lokalvalgene i 1999 brukte omtrent 39% av inn-vandrerbefolkningen stemmeretten. Deltagelsen er altså langt under den generelle valgdeltagelsen, som med ca 70% var en av de laveste i etterkrigstiden.. Det kanskje mest påfallende er imid-lertid de store forskjellene i deltagelse mellom ulike grupper av innvandrere. Noen faktorer er om ikke opplagte, så i det minste lett forståelige grunner til variasjon, at valgdeltagelsen går opp med oppholdstid, er noe man vil vente seg, ettersom sjansene for å være integrert i, orientert om og interessert i det norske politiske systemet vil være større jo lengre man faktisk har bodd i Norge. I hvilken grad landbakgrunn skulle slå ut i deltagelsen er derimot et åpent spørsmål, bortsett fra at grupper med bak-grunn fra bestemte land har en historie som innvandrere til Norge. Enkelte grupper har vært etablerte over lang tid, mens andre for det meste nylig har kommet til Norge.

De med innvandrerbakgrunn som har den høyeste deltagel-sen, er personer med bakgrunn fra Pakistan som er bosatt i Oslo og har blitt norske statsborgere. Deres deltagelse er omtrent på linje med valgdeltagelsen generelt med 65%. Faktisk tilsier dette at denne gruppen har større valgdeltagelse enn det som er snittet i Oslo. I det hele tatt er valgdeltagelsen større i Oslo enn utenfor Oslo for ikke-vestlige innvandrere, noe som gir en viss støtte til teorier om at kollektiv mobilisering er enklere med økt geogra-fisk konsentrasjon. I tillegg er det tegn som tyder på at innvan-drergrupper har blitt f linke til å utnytte mulighetene som ligger i personstemmegivning ved lokalvalg. For det første har man

.192 193.

ved de siste valgene sett at kretser som er innvandrertette har hatt en større andel av listeretting enn andre kretser (Bjørklund og Kval, 2001). For det andre har man også etter hvert sett at listerettingen som blir gjort, fører til at f lere representanter med innvandrerbakgrunn kommer inn i bystyret enn det som ville ha vært resultatet uten listeretting. Det finnes i streng forstand ikke beviser for at det er personer med innvandrerbakgrunn som på denne måten ved hjelp av (mer eller mindre organisert) retting av valglister gjennom strykinger og kumuleringer får inn f lere med innvandrerbakgrunn. Dette fremstår likevel som en rime-lig slutning når man ser på de samlede fakta. I tabell fire ser man valgdeltagelsen blant alle med innvandringsbakgrunn. Totalt var det altså bare 43% av disse som benyttet seg av retten til å delta i lokalvalgene. Selv om vestlige innvandrere har en noe større deltagelse enn de ikke-vestlige, deltar også de i mindre grad enn befolkningen ellers. De med innvandrerbakgrunn som har blitt norske statsborgere, deltar i høyere grad enn andre, men dette gjelder spesielt personer med vestlig landbakgrunn.

Også når det gjelder stortingsvalg har SSB undersøkt valgdel-tagelse og -atferd hos personer med innvandrerbakgrunn. Som en følge av stemmerettsreglene er alle disse norske statsborgere, noe som også impliserer minst sju års botid. Siden det å bli norsk

Tabell 4.3 Valgdeltagelse blant innvandrere, etter nasjonalitets-bakgrunn og bosted, lokalvalget 1999

Utenlandske statsborgere Norske statsborgere Innvandrere

Totalt Vestlige Ikke-vestlige

Totalt Vestlige Ikke-vestlige

Totalt Vest-lige

Ikke-vestlige

I alt 38 40 33 50 66 43 43 47 39

Oslo 38 39 36 52 63 49 45 45 45

Utenfor Oslo 38 40 31 50 66 39 43 48 36

Kilde: Hentet fra Bjørklund og Kval 2000 (Statistisk sentralbyrås utvalgsundersøkelser blant utenland-ske statsborgere og norske statsborgere med utenlandsk bakgrunn, samt befolkningsstatistikk)

.194 195.

statsborger også er et aktivt valg man må gjøre, ville det være grunn til å anta at personer med innvandrerbakgrunn som er stemmeberettigede ved stortingsvalg er blant de som er sterkest integrerte i det norske samfunnet. Det viser seg imidlertid at del-tagelsen deres ved valg fremdeles ligger under den befolkningen ellers har. Spesielt er det stor forskjell mellom de med vestlig og ikke-vestlig bakgrunn.

Men politikk skapes langt fra bare gjennom individers del-tagelse i valg og innflytelse over politiske og samfunnsmessige beslutninger kan treffes på mange arenaer. Et viktig spørsmål i den sammenhengen er i hvilken grad personer med innvan-drerbakgrunn er integrerte i de politiske partiene. Også her

Tabell 4.4 Valgdeltagelse ved Stortingsvalgene 1997 og 2001 blant inn-vandrere (med norsk statsborgerskap) etter bakgrunn

Valgdeltakelse i prosent

Landbakgrunn 1997 2001 Endring iprosentpoeng

I alt 63 52 –11Europa 69 61 –8Afrika 54 43 –11Asia 57 45 –12Nord- og Mellom-Amerika 73 67 –6Sør-Amerika 64 49 –15Oseania 75 65 –10Norden 77 77 0Vest-Europa ellers 75 73 –2Øst-Europa 62 49 –13Asia, Afrika, Sør- og Mellom-Amerika, Tyrkia 57 44 –13

Nord-Amerika og Oseania 75 72 –3Vestlige land 76 75 –1Ikke-vestlige land 58 45 –13

Kilde: SSBs valgundersøkelser

.194 195.

finnes det relativt lite forskning, men det er gjort noen mindre undersøkelser av hvordan det er å være politiker med minori-tetsbakgrunn. Ansari og Quereshi (1998) finner i sin rapport at det alle politiske partier har aktive medlemmer med minoritets-bakgrunn, men først de aller siste årene har enkelte av dem be-gynt å oppnå høye posisjoner, i partiene så vel som i folkevalgte verv. Ved sist Stortingsvalg ble den første representanten med innvandrerbakgrunn valgt inn og f lere andre kandidater hadde listeplasseringer som gjorde at de var med på å konkurrere om mandatene. Flere av de politiske partiene har også personer med innvandrerbakgrunn som medlemmer i sine sentralstyrer som er de formelt høyeste organ i partiene. Afshan Rafiq som kom inn på Stortinget for Høyre i 2001 og de to andre kandidatene med innvandrerbakgrunn som var nærmest plass på Stortinget har alle bakgrunn fra Pakistan. Rafiq er på f lere måter typisk for disse, hun har bakgrunn fra lokalpolitikken og f lere partiinterne grupper for minoritetspolitikk, men oppgir i sine biografiske opplysninger ingen verv i innvandrerorganisasjoner.

På det lokalpolitiske plan er det nesten overalt i Norge slik at personer med innvandrerbakgrunn er få og at deres deltagelse i politikk er sporadisk og avhengig av enkeltpersoner. Det store unntaket er igjen Oslo. Her er innvandrerne representert i bysty-ret tilsvarende omtrent den andelen de utgjør av befolkningen, og dette har vært slik over f lere valgperioder. Ethvert større parti i Oslo (med et mulig unntak av Fremskrittspartiet) ser at man bør ha en kandidat høyt oppe med innvandrerbakgrunn for å kunne appellere til stemmene fra disse gruppene. Pakista-nere, som er den største innvandringsgruppen, og som har en lengre historie enn mange av de andre moderne innvandrerne, har også her hatt størst gjennomslag. Flesteparten av represen-tantene med innvandrerbakgrunn i bystyret har bakgrunn fra Pakistan. Aktive politikere med innvandrerbakgrunn havner imidlertid fort i noen dilemmaer som er spesifikke for deres posisjon. De f leste av dem uttrykker at de ikke vil være «innvan-

.196 197.

drerpolitikere» samtidig som vilje til engasjement på vegne av innvandrere er den største grunnen til å ha blitt politisk aktiv. I tillegg forventer både partiene og etniske, religiøse eller andre grupper de selv tilhører at de skal fungere som bindeledd mel-lom innvandrermiljøene og partiene.

I den politiske prosessen i Norge er personer med innvandrer-bakgrunn altså ennå ikke integrert på linje med majoritetsbe-folkningen, enten man ser på deltagelse i valg, medvirkning på elitenivå eller som deltagere på mellomnivå i partiorganisasjo-ner etc. Det delvise unntaket fra dette er lokalpolitikken i Oslo, der innvandrerbefolkningen må kunne sies å ha fått et fotfeste på alle nivåer. I det minste delvis har dette å gjøre med partienes strategiske interesser, når innvandrerbefolkningen er en stor og voksende gruppe av de stemmeberettigede, tilsier det at også de må inkluderes gjennom kandidater som appellerer til dem og programposter som kan motivere folk til å stemme. I resten av den politiske sfære er vi antagelig bare i begynnelsen av en ut-vikling som etter hvert vil inkludere også personer med innvan-drerbakgrunn i en langt sterkere grad enn tidligere.

Framveksten av organisasjoner

De aller første årene etter at den «nye innvandringen» begynte å skyte fart, fantes det i liten grad organisasjoner som imøtekom innvandrernes spesifikke problemstillinger. De eksisterende norske organisasjonene som var mest relevante for «fremmedar-beiderne» (som var den gjengse termen på denne tiden) så samti-dig med en viss skepsis på de nyankomne. Landsorganisasjonen (LO) var for eksempel ikke spesielt begeistret for importen av arbeidskraft, som man så som et middel for å holde nede løn-ninger for arbeiderne. Det er klart at de eksisterende organisa-sjonene hadde egeninteresser å ivareta, f.eks i de tilfeller der det var (potensielle) motsetninger mellom eksisterende medlemmer

.196 197.

og potensielle medlemmer blant innvandrerne. Dette, sammen med fremmedarbeidernes forventinger om retur til hjemlandet gjorde at deltagelsen i organisasjoner ikke var spesielt høy den første tiden.

De nyankomne innvandrerne fant ofte sammen i mer eller mindre formelle sammenslutninger der de kunne finne felles-skap og/eller artikulere sine interesser. Noe av det første som kom på plass av større og mer formelle sammenslutninger, var de religiøse. Ettersom religiøse fellesskap gjerne er viktige for individers identitet, er det ikke overraskende at de som fant seg omgitt av personer med en annen religion, søkte sammen for å dyrke sin egen tro. Fellesskap for religiøs aktivitet ble dan-net, ofte på bakgrunn av både religiøse og etniske/nasjonale/regionale kriterier. Enkelte innvandrergrupper, spesielt chilen-ske og vietnamesiske f lyktninger, som begge begynt å komme utpå 70 -tallet, var i stor grad katolske, og fant sin plass i eksis-terende katolske menigheter i Norge. Langt de f leste, spesielt av «fremmedarbeiderne» var imidlertid muslimer. Det finnes ingen offisiell oversikt over medlemmer i registrerte muslimske trossamfunn før 1980, og selv på dette tidspunktet var det bare ca 1000 personer i denne kategorien. Siden har antallet vokst kraftig, slik at det i 2001 var ca 62.000 medlemmer i ulike islam-ske trossamfunn.13 Noe av økningen har selvsagt sammenheng med at antallet muslimer i Norge har økt relativt sterkt gjen-nom disse tiårene. Likevel har man også sett en sterk økning i organiseringen av muslimer. Dersom man benytter tallet på personer i Norge med bakgrunn fra muslimske land som en løselig indikator på antallet muslimer, finner man at organisa-sjonsprosenten har økt fra rundt 10% i 1980 til ca 70% i år 2000.14 Man skal imidlertid være forsiktig med å tolke for mye inn i disse tallene når det gjelder omfanget av reell deltagelse i islam-ske menigheter. I utgangspunktet er ikke islam noen medlems-religion, å «melde seg inn» i den moskeen man tilhører er en fremmed tanke i de muslimske landene (Jacobsen, 2002; Vogt,

.198 199.

2000). Den sterke veksten man har sett i offisielle medlemstall kan derfor også i stor grad skyldes at man har tilpasset seg nor-ske regler for organisering av religiøs virksomhet. Med andre ord, man har lært seg å gjøre ting på den måten som gir inntek-ter i form av offentlig støtte. Hvor mye av økningen som skyl-des dette, g hvor mye som skyldes genuine endringer i religiøs identifisering, er vanskelig å si. Men at økningen i medlemstall også er reell og et resultat av at islam for f lere har blitt en del av tilhørigheten, er ganske klart. De senere årene har det vært mange avisoppslag om unøyaktigheter og rot i medlemslistene til disse forsamlingene. Ettersom støtten fra det offentlige som alle registerte trossamfunn mottar er basert på støtte per med-lem, betyr dette at en del forsamlinger har fått mer penger enn de har hatt krav på. Det er f lere grunner til dette rotet. Man har gjerne slurvet noe med formaliteter, slik som norsk skrive-måte av arabiske navn, og enkelte synes å ha hatt en noe løst forhold til kriterier for medlemskap. Uansett er dette velkjente problemstillinger også fra andre organisasjoner i Norge, så det er ingen grunn til å mistro medlemstallene fra islamske eller andre religiøse forsamlinger mer en annet slik materiale.

Den første moskeen i Norge ble åpnet i 1974.15 Den ble kalt Isla-mic Cultural Centre, og samlet i utgangspunktet muslimer av alle slag, uavhengig av nasjonalitet, selv om den var pakistansk-do-minert. Moskeen var tilknyttet det islamistiske partiet Jamat’a-i islam og fikk noe støtte fra islamske land som Libya og Kuwait. Når moskeen fra starten av samlet muslimer med bakgrunn i høyst ulike trosretninger og av alle slags etnisk og nasjonal opprinnelse, så er det ingen overraskelse at man opplevde split-telser ettersom antallet muslimer i Norge økte. Etter hvert som stadig f lere grupper opplevde at de nådde en viss størrelse, økte også trangen til å danne egne forsamlinger. De ulike retningene innen islam har f.eks. en del «egne» høytidsmarkeringer som bare blir feiret av spesifikke grupper. Når man var mange nok til å samles for markering av slike dager, ble neste steg å organi-

.198 199.

sere seg som et eget trossamfunn. Den første splittelsen oppsto mellom barelwi og deobandi, dvs ulike større skoleretninger i Pakistansk islam. De første dannelsene av menigheter på siden av den eksisterende, var stort sett et pakistansk fenomen; mer etnisk/religiøst baserte forsamlinger kom ikke før godt ut på nitti-tallet.

I dag kan man finne nærmere førti forskjellige islamske for-samlinger i Oslo tilhørende forskjellige religiøse retninger og med ulike grad av fokusering på etnonasjonal tilhørighet. Så langt har det blitt reist en genuin moskebygning (dvs. en byg-ning som er bygget for å være moske, ikke omgjort fra andre bruksformål) i Norge. Denne ligger i Åkerbergveien i Oslo, og er reist av World Islamic Mission (WIM) Norge. Flere av de andre store forsamlingene har også planer om å reise egne moskebygg uten at disse har blitt realisert foreløpig. Forsamlingene varierer også sterkt når det gjelder størrelse, fra under 200 personer til den største, som er Central Jamaat-E Ahl-E Sunnat med over 7000 medlemmer.16

Lenge fantes det ingen former for samlende organer for mus-limer i Norge, det som var av samarbeid mellom ulike retninger og forsamlinger fant sted på det uformelle plan. Rushdiesaken gav imidlertid støtet til mer formell samling av islamske forsam-linger, i første omgang i et «muslimsk forsvarsråd» i 1989, som i første rekke skulle søke å hindre utgivelsen av «Sataniske Vers» i Norge og ko-ordinere protestene mot innholdet i boken. I 1993 ble Islamsk Råd Norge (IRN) opprettet, IRN fungerer som en pa-raplyorganisasjon for islamske trossamfunn og organisasjoner i Norge. IRNs målsettinger er bl.a. å representere islam i offent-ligheten, å synliggjøre islam i Norge og bidra til at muslimer i Norge kan leve i pakt med islam.17 IRN arbeider altså både med ulike interne tiltak for islamske forsamlinger og rettet mot myn-digheter, media og andre organisasjoner, f.eks. gjennom delta-gelse ulike fora for trossamfunn på tvers av religion etc. IRN har f.eks et godt samarbeide med paraplyorganisasjoner for kristne

.200 201.

trosretninger. Ikke alle forsamlinger er medlemmer i IRN, men de f leste av de større moskeene er med, og i mange sammen-henger blir IRN sett som å representere islam i det norske sam-funnet. Derfor synes det også som om IRN har innsett verdien av å framstå i offentligheten på en måte som er medievennlig og tiltaler opinionen. I likhet med f lere av de større moskeene synes man å vektlegge gode norskkunnskaper og medtilpassete personligheter for personene som representerer islam i offent-ligheten. Mange av «talspersonene» som stiller i mediedebatter, er unge, født og oppvokst i Norge og rutinerte både med media og organisasjonsliv. Ut i fra at islamske forsamlinger og organi-sasjoner i stadig sterkere grad har måttet rettferdiggjøre seg, sin ideologi og sine meninger overfor en skeptisk norsk opinion, er det ikke merkelig at man har valgt dette. Middelaldrende ima-mer med haltende norsk-kunnskaper svarer bare så altfor godt til pre-eksisterende fordommer i norsk medievirkelighet.

I de f leste sammenhenger er det også moskeene som blir utpekt til eller oppfattet som å være de viktigste organene for innvandreres synspunkter. Noen av de sakene som har med integrering å gjøre som har vakt størst debatt i Norge de senere årene dreier seg nettopp om hvilke synspunkter imamer i ulike forsamlinger har ytret. Kadra-saken dreide seg f.eks om hvilke råd imamene gav med hensyn til kvinnelig omskjæring (som er forbudt ved lov i Norge). At kvinnelig omskjæring ikke er noe spesifikt muslimsk fenomen, eller at dette ikke blir praktisert av de f leste muslimer, forandret ikke at det var imamene som ble sett som talspersonene for innvandrerne. Nå er det ingen tvil om at religiøse ledere i mange tilfeller har et stort potensiale for makt internt i sine trossamfunn, men likevel er det påfallende i hvilken grad imamene blir gjort til autoriteter også i politiske og samfunnsmessige spørsmål.

Det er også interessant å se på framveksten av islamske orga-nisasjoner for ungdom. Det finnes i dag et rikt og variert tilbud av ungdomsorganisasjoner og -aktiviteter for muslimsk ung-

.200 201.

dom. Ikke bare har de f leste forsamlingene egne tilbud for ung-dom, det har også oppstått organisasjoner som eksplisitt tar sikte på å organisere muslimer på tvers av etnisitet og språk. Norges Muslimske Ungdom (NMU) og Muslimsk Studentsamfunn (MSS) er eksempler på denne type organisasjoner som i sterk grad foku-serer på å gi sine medlemmer en identitet som norske muslimer (Jaocobsen, 2002). Her er f.eks. norsk språket som blir benyttet i alle sammenhenger, og ungdommer fra ulike slags etniske bak-grunner og islamske retninger samles. Her fungerer islam, mer enn spesifikke skikker fra hjemlandet, språk eller etnisitet som den sammenbindende faktor som mobiliserer ungdommene.

Oppsummerende kan man si at islamsk organisering (som jo er den dominerende «innvandrerreligionen» i Norge) har utvi-klet seg i to kryssende retninger samtidig. På den ene siden har man sett en stadig differensiering, først på trosmessig grunnlag, senere også etter etnisitet. På den andre siden har både de ulike forsamlingene etter hvert utviklet et tettere samarbeid, også i formaliserte organisasjoner, og det har vokst fram ungdoms-organisasjoner som opererer på tvers av etniske og trosmes-sige skillelinjer. Man kan si at etter hvert som det har oppstått stadig f lere organisasjoner, og disse er dannet på grunnlag av religiøse og etniske skillelinjer, har behovet for samarbeid økt. Forsamlingene har sett at det på tvers av ulike skillelinjer finnes spørsmålog saker der de kan stå sammen. En av grunnene til dette kan være at imamer og islamske forsamlinger i media og politiske debatter i stor grad blir sett som talspersoner for sine miljøer og viktige i innvandrermiljøene. De andre religionene som kan kalles «innvandrerreligioner» har samtidig også vokst sterkt, men er fremdeles små og spredte. Et unntak er den katol-ske kirke, som trolig er en av de største «innvandrerreligionene» i Norge. Denne har imidlertid sitt grunnlag i å være en univer-sell kirke på tvers av alle etniske skiller, og har hatt et nærvær i Norge også lenge før den moderne innvandringen startet.

.202 203.

Organisasjons- og foreningsstrukturen i 1990 -årene

På landsbasis er det vanskelig å si spesielt mye om innvandrer-organisasjonene utover en del grunnleggende fakta. Det finnes opptil f lere anslag over tallet på organisasjoner og deres forde-ling mellom ulike administrative enheter. Her benytter jeg meg av resultatene av NIBRs undersøkelse av innvandrerorganisasjo-ner, så vel som en rekke andre oversikter over og henvisninger til forekomsten av innvandrerorganisasjoner i Norge. Det som kanskje er den mest presise måten å uttrykke seg på, er at det i Norge finnes et sted mellom ca 350 og 1000 innvandrerorgani-sasjoner. Bakgrunnen for at anslagene varierer så mye, er at det er grunnlag for å benytte f lere ulike kriterier for å telle med en organisasjon. Det laveste anslaget får man dersom man teller opp hvor mange organisasjoner som mottar driftsstøtte til lo-kale innvandrerorganisasjoner. Se nedenfor om støtteordninger for en nærmere oversikt over kriteriene man legger til grunn for denne støtten. Når det gjelder de høyere anslagene, så finnes det f lere ulike tellemåter. I noen tilfeller er det usikkert hvilke anslag man egentlig bygger på. Flyktninge- og innvandrereta-ten i Oslo sier f.eks på sin nettside at « På landsbasis har antall innvandrerorganisasjoner økt fra 50 i 1978 til ca 900 i 1999».18 I «Samfunnsboka» som er en offentlig samling av informasjon alle slags offentlige etater og frivillige organisasjoner, står det for tiden å lese: «Det fins en rekke, anslagsvis ca. 500 innvandreror-ganisasjoner i Norge i dag. Nærmere opplysninger får man hos fylkes-kommunene» Et prosjekt på NIBR som blant annet tok sikte på å fremskaffe en oversikt over slike organisasjoner fra fylkeskom-munene resulterte i at man finner cirka 750 innvandrerorga-nisasjoner fordelt i de 19 fylkene. Den klart største andelen av disse finner en i Oslo, per i dag omtrent 300 organisasjoner er registrert i Oslo. Både tallene og fordelingen kan imidlertid til en viss grad diskuteres. De ulike fylkeskommunene har oppgitt

.202 203.

noe ulike typer av oversikter over innvandrerorganisasjoner, enkelte opererer med oversikter over alle innvandrerrelevante organisasjoner, noen oppgir alle organisasjoner som mottar offentlig informasjon om innvandring og integrering, mens andre kun oppgir de organisasjonene som ble funnet støttever-dige det siste året (dvs. 2001). Man kan også i noen tilfeller finne andre tall for antallet innvandrerorganisasjoner i statistiske oversikter hos UDI eller hos Kontaktutvalget mellom innvandrere og myndighetene (KIM). Fordelen med å ta med de støtteverdige organisasjonene er at man med dette har en viss garanti for at de faktisk eksiterer ikke bare på papiret og tilfredsstiller de minimumskravene som er satt. Ulempen er at man da ikke får med seg organisasjoner som enten ikke søker det offentlige om midler eller som ikke tilfredsstiller alle krav, selv om de kan tenkes å være fungerende organisasjoner. I tillegg finnes det også organisasjoner som kommer inn under andre typer av ordninger enn de direkte rettet mot innvandrerorganisasjoner, se under.

For 2001 rapporteres det til UDI fra fylkeskommunene at det i alt i fylkene ble mottatt 552 søknader om støtte til lokale inn-vandrerorganisasjoner. 394 av disse ble innvilget. Dersom man ser på hvilke søknader som har blitt avslått i forskjellige fylkes-kommuner, så er det gjerne formelle mangler ved de søknadene som får avslag, organisasjonene mangler regnskap, har ikke opplyst om medlemstall, eller innfrir ganske enkelt ikke kra-vene til medlemstall og aktivitet. De cirka 400 organisasjonene som innfrir alle kravene, vil kunne sies å være de levedyktige og velfungerende organisasjonene som finnes. Man kan med sik-kerhet si at disse eksisterer, har medlemmer og aktiviteter og er i stand til å oppfylle formaliteter knyttet til norsk organisatorisk og byråkratisk tradisjon, slik som reviderte regnskap etc. En annen oversikt over organisasjoner som mottar støtte fra ord-ningene for lokale innvandrerorganisasjoner i 2002, utarbeidet i forbindelse med utnevningen av et nytt KIM, gir et tall på 366

.204 205.

organisasjoner. Imidlertid kan det som sagt tenkes at f lere enn disse organisasjonene ikke bare finnes, men også fungerer godt og engasjerer innvandrere.

Problemet med å telle med f lere enn de noe over 350 organi-sasjonene som ble funnet støtteverdige, er at det med en gang blir svært uklart i hvilken grad de har en meningsfylt eksistens. Er det noe poeng å telle med organisasjoner som ikke kan innfri relativt enkle krav til organisering og medlemstall? Samtidig lig-

Tabell 4.5 Organisasjonstall; minimums og maksimumstall etter fylke og antall ikkevestlige innvandrere

Fylke Organisasjoner min/max tall

(2001-2002)

IkkevestligeInnvandrere

(2001)

Vest-Agder 19-20 6 999AustAgder 3-10 2 746Akershus 27-28 19 908Vestfold 29-30 6 603Østfold 21 10 072Sør-Trøndelag 17-22 7 713Nord-Trøndelag 3-12 1 659Troms 6-9 3 081Sogn og Fjordane 9-14 2 316Telemark 10-11 5 359Rogaland 49-76 13 774Oppland 7-13 4 038Nordland 5-8 4 023Møre og Romsdal 11-14 5 046Hedmark 13-14 4 234Finnmark 0-14 2 161Buskerud 31-58 11 706Hordaland 50-82 13 523Oslo 50-305 76 674Total 366-758 201 708Kilder: UDI, KIM, Fylkeskommunene, NIBRs undersøkelse av norske innvandrer-organisasjoner.

.204 205.

ger det også noen føringer i støtteordningene som gjør at man skal være forsiktig med å akseptere også minimumstallet som å være et dekkende uttrykk for den reelle situasjonen. Når Oslo kommune har registrert nesten like mange organisasjoner som det samlede antall støtteverdige organisasjoner på landsbasis, er det grunn til å ta alle tall med en viss skepsis.

Siden Oslo er byen med den klart største innvandrerbefolk-ningen i Norge, er det grunn til å gå noe nærmere inn på orga-nisasjonsstrukturen her. I 1990 fantes det i Oslo i følge innvan-dreretatens oversikt 216 innvandrerorganisasjoner.19 En oversikt over «innvandrerorganisasjoner pr 1.11.1993» viser at det i Oslo på dette tidspunktet fantes 258 organisasjoner som av innvan-dreretaten ble klassifisert som innvandrerorganisasjoner.20 Disse er av ulike typer og størrelser etc. og deres eksistens på en adresseliste skal ikke uten videre tas som tegn på at alle organisasjonene som er nevnt faktisk hadde en reell eksistens. Det vil snarere si at organisasjonene oppfylte visse minstemål som gjorde at de kunne registreres som en eksisterende organi-sasjon. Senere har antallet fortsatt å øke, slik at det i 2002 finnes 305 registrerte organisasjoner i Oslo. For å forsøke å si noe om hvordan organisasjonene framtrer og eksisterer, har jeg forsøkt å sammenligne organisasjonene som eksisterte i 1993 med de som eksisterte i 2001. Jeg har som et grovt mål på organisasjo-nenes utvikling og institusjonalisering simpelthen forsøkt å se hvor mange av organisasjonene fra 1993 som fremdeles fantes i 2001. I tillegg undersøkte jeg hvor mange av organisasjonene fra 1993 som forsvant fram til 2001, og hvor mange av de i 2001 eksisterende organisasjonene som var blitt dannet etter 1993. Grunnlaget for denne opptellingen er adresselistene til Flykt-ninge og innvandrerkontoret (FIE) i Oslo kommune, og visse svakheter følger av denne måten å telle opp på. Det er for ek-sempel ikke mulig å kontrollere for at organisasjoner har skiftet navn, eller om virksomheten kan ha ligget nede i en periode mellom de to telletidspunktene. Likevel anser jeg en slik opp-

.206 207.

telling som å kunne fungere som en grov indikator på graden av stabilitet i organisasjonene.

Opptellingen viser at av de cirka 250 organisasjonene som eksisterte i 1993, forsvant ca 100 i tidsrommet fram til 2001 (eller de kan ha byttet navn eller slått seg sammen med andre organi-sasjoner, jfr ovenfor). Dette utgjør en relativt stor andel av or-ganisasjonene, og indikerer en organisasjonsstruktur som ennå er i endring. Bare 61% av organisasjonene fra 1993 eksisterten altså åtte år senere. Av de 150 organisasjonene som fantes både i 1993 og 2001, var 46 oppført med samme kontaktperson begge disse årene. Man skal være en smule forsiktig med å lese for mye inn i disse tallene; det er et ikke ukjent fenomen at organisasjo-ner unnlater å oppdatere navnet på kontaktpersonen, så lenge posten (og den offentlige støtten) kommer dit den skal. Likevel indikerer dette at det finnes en del organisasjoner hvor enkelt-personer er viktige for driften og/eller har en maktposisjon som gjør at de leder organisasjonen over lengre tid. Av de 305 organi-sasjonene som var registrerte i 2001, var over halvparten dannet i løpet av de siste åtte årene. Når antallet organisasjoner øker, er det naturlig at en stor andel av de til enhver tid eksisterende organisasjoner er relativt nyetablerte. Likevel er altså utskiftin-gen av organisasjoner langt høyere enn den brutto veksten i organisasjoner tyder på. Et raskt blikk på organisasjonslistene forteller at det er f lere ulike grupper som står bak veksten i tallet på organisasjoner, nye innvandringsgrupper (som ulike grup-per fra det tidligere Jugoslavia) har organisert seg, men eldre grupper har også økt antallet organisasjoner. Om man ser på de organisasjonene som har navn som gjør det mulig å identifisere opphavsland eller -region, så er det i Oslo Pakistan som har f lest organisasjoner, fulgt av kurdiske indiske, somaliske og eritreiske organisasjoner. Årsakene til dette er en blanding av antallet med bakgrunn fra et land, som Pakistan og at det er politiske eller andre motsetninger som gjør det vanskelig å samles i færre or-ganisasjoner.

.206 207.

Terskelen for å kunne motta driftsstøtte for lokale innvan-drerorganisasjoner ligger høyere enn for å være oppført på lis-ten; skal man få støtte må man også vise til et visst medlemstall og kunne forevise reviderte regnskap og årsmeldinger fra de to siste årene. De seneste årene har antallet organisasjoner som har fått støtte ligget rundt femti når det gjelder ordningen med driftsstøtte for lokale organisasjoner. Det er altså cirka en sjet-tedel av de registrerte organisasjonene som innfrir kravene for støtte. Den offisielle oversikten over innvandrerorganisasjoner fra FIE i Oslo inneholder de f leste slags organisasjoner; ikke alle som står på denne listen vil falle inn under det man til vanlig forbinder med innvandrerorganisasjoner. Også mer generelle kulturelle tiltak kan finnes i oversikten, inkludert f.eks. nær-radioprosjekter og korvirksomhet. Dermed er det ikke over-raskende at det er stor forskjell på registrerte og støtteverdige organisasjoner. I Oslo har støtten til organisasjonene blitt fordelt av Rådet for innvandrerorganisasjoner i Oslo, slik at organisasjonene selv har hatt avgjørende innvirkning på hvordan pengene blir fordelt. Senere har man gått vekk fra dette, men retningslinjene for støttetildeling blir fastsatt i Rådet. Hvilke prinsipper som skal ligge til grunn for fordelingen er et av de mer omstridte spørs-mål blant medlemsorganisasjonene. I Oslo har man innført et maksimalbeløp for støtte, noe som gjør at det er begrenset hvor mye selv store organisasjoner kan få. Denne regelen er selvsagt gunstigere for de mindre organisasjonene, og det er ikke over-raskende at en slik fordeling blir resultatet når det er f lere små enn store organisasjoner.

En kontrast til Oslo er Hordaland, her finner man naturlig nok langt fra den rike organisasjonsf loraen på innvandrerområdet som det eksisterer i Oslo. Hordaland er således langt mer typisk for situasjonen generelt i Norge, det er Oslo som er unntaket. Hordaland har en andel av innvandrere som svarer omtrent til landsgjennomsnittet. De klart f leste av disse bor i Bergen, som er det største byen i fylket og den neststørste i Norge. De f leste inn-

.208 209.

vandrerorganisasjonene samarbeider gjennom Det felles innvan-drerråd i Hordaland (DFIRH) som er en paraplyorganisasjon for innvandrerorganisasjoner. Denne holder til i lokalene til Bergen Internasjonale kultursenter, og denne fysiske samlokaliseringen er med på å danne et sted mye av aktivitetene i innvandrermil-jøet kretser rundt. De siste årene har mellom førti og femti orga-nisasjoner årlig, med en liten vekst i antallet over tid, fått støtte gjennom fylkeskommunen til lokale innvandrerorganisasjoner. De f leste av disse er små og en høy andel driver fremst med kul-turelle aktiviteter. Selv om de f leste holder til i Bergen, finnes det også aktive organisasjoner spredt rundt i fylket der innvandrere er bosatt, i tillegg til at organisasjoner basert i Bergen kan ha medlemmer spredt over hele fylket. Av de femti organisasjonene som for 2002 er registrert i Bergen, er likevel så mange som før-titre registrerte med postadresse innen Bergens grenser. DFIRH organiserer ikke alle innvandrerorganisasjoner i Hordaland, men de f leste og ikke minst de f leste større organisasjonene er medlemmer. Også i Hordaland finner man en stor grad av utskiftning av organisasjoner over tid. Oversiktene over hvilke organisasjoner som har mottatt støtte fra fylkeskommunen viser at det i årene 1999 og 2002 var en vekst i antallet tildelinger. Også her var imidlertid veksten i organisasjonene langt mindre enn den reelle utskiftningen av organisasjoner. Av de førtifire tiltake-ne som mottok støtte i 1999, var det bare 27 som også fikk dette i 2002. Igjen er opptellingen basert på offisielle dokumenter slik at det er mulig at organisasjoner kan ha skiftet navn etc uten at dette er registrert av meg. Når det var femti organisasjoner som mottok driftsstøtte i 2002, var altså nærmere halvparten av dem ikke representert ved tildelingen av midler i 1999.

Når det gjelder tros- og livssynsamfunn, dvs. religiøse sam-menslutninger, så er de eksisterende oversikter basert på me-nigheter som mottar statstilskudd. Det fantes pr 1 januar 2001 71 registrerte og 3 «ikkeregistrerte» islamske trossamfunn i Norge. Når det gjelder ikke-islamske menigheter, så er det vanskelig å

.208 209.

vite hvilke av disse som er (mer eller mindre) dominert av inn-vandrere eller minoriteter. Mange trossamfunn har en blanding av «norske» og innvandrede medlemmer. Buddhistforbundet hadde til sammen 6 forsamlinger med ca 8000 medlemmer, men etnisk opprinnelse etc på medlemmene er ukjent, selv om det er rimelig å anta at de f leste av disse har minoritetsbakgrunn. Eventuelle mindre trossamfunn som i større eller mindre grad måtte være organisert etter spesifikke religiøse og/eller andre skillelinjer forsvinner også i samlekategorien «andre» som man vet innholder en rekke små kristne sekter etc.

De f leste innvandrerorganisasjonene framstår som lokalt ba-serte, kulturorienterte og små. Selv om det fins en del unntak fra dette, så er det likevel en relativt dekkende beskrivelse for f lertal-let av de eksisterende organisasjonene. Det enkle faktum at det finnes minst like mange organisasjoner som ikke tilfredsstiller formelle krav for driftsstøtte som det finnes organisasjoner som mottar slik støtte, sier oss mye om at det er en stor underskog av organisasjoner som eksisterer, men som har for få medlemmer, for liten aktivitet, eller på andre måter har for lite struktur på sin virksomhet til å innfri de kravene som stilles for å være støt-teverdige. Siden disse kravene heller ikke kan sies å være svært strenge, er det tydelig at mange av innvandrerorganisasjonene ikke er institusjonaliserte ennå. Den store utskiftningen av or-ganisasjoner man kan finne både i Oslo og i Hordaland, vitner også både om at innvandrernes interesser ikke har funnet varige institusjonelle former og at gruppen av innvandrere er i endring. Så lenge det fremdeles kommer til nye grupper som føler at deres interesser ikke er tilstrekkelig representerte, vil også nye organi-sasjoner dukke opp. Om det dreier seg om personer med en an-nen landbakgrunn eller om ungdom som ikke føler seg hjemme i de etablerte og ofte hjemlandsorienterte organisasjonene, så vil de søke å etablere organisatoriske uttrykk som passer dem.

.210 211.

Foreningenes interne og eksterne forhold

De eksisterende foreningers interne forhold er uten tvil det området hvor vi vet klart minst. Innvandrerorganisasjonenes interne forhold er i stor grad ugjennomtrengelige for majori-tetsbefolkningen, ikke bare for folk f lest, men også for forskere, myndigheter og politikere. Det er f lere årsaker til dette. For det første vil et system som opererer med økonomiske tilskudd til organisasjoner av alle slag også oppmuntre til en viss kreati-vitet når det gjelder hvordan man forholder seg til bevilgende myndigheter. Dette har blitt illustrert av f.eks. de politiske ung-domsorganisasjonenes måte å regne medlemstall på, og av de uoversiktlige medlemslistene en del trossamfunn har innrap-portert til myndighetene. Lenge var dette systemet i stor grad også basert på tillit, slik at kontrollen med opplysninger var hel-ler liten. Dette fører til at det kan føles greit for organisasjoner å holde utenforstående på en armlengdes avstand, uavhengig av om man har benyttet tvilsomme metoder i medlemstelling eller oversikt over aktiviteter. Å gi utenforstående innsyn i sine interne forhold kan altså innebære en risiko for at ubehagelige fakta kommer fram. For det andre er disse organisasjonene laget for bestemte grupper, og som en konsekvens av at de for det mes-te er dannet for smalt definerte grupper, benytter de som regel ikke-norsk språk i sin daglige virksomhet. Dermed oppstår en praktisk barriere, alle etnisk eksklusive organisasjoner utelukker enkelt innsyn for de som ikke behersker språket. For det tredje er det generelt arbeidskrevende å skulle si noe om interne orga-nisasjonsforhold om man skal gå ut over de rent formelle struk-turene. I utgangspunktet kreves det jo at formelle demokratiske strukturer er tilstede og at vanlige prosedyrer blir fulgt for at organisasjonene skal være støtteverdige under posten for drifts-støtte til lokale organisasjoner. Dette er likevel ingen garanti for at organisasjonene i praksis framstår som demokratisk styrte.

.210 211.

Realitetene i dette er imidlertid lite kjent, og det finnes ikke noe grunnlag for å si verken det ene eller det andre på dette området. Det man kan være ganske sikker på, er at det finnes en del min-dre organisasjoner som i stor grad blir drevet av et fåtall perso-ner. Dette er et kjent fenomen fra de f leste typer organisasjoner og kan ikke si oss noe om graden av demokrati eller den interne organiseringen. De f leste mindre frivillige organisasjoner er avhengige av idealister som legger ned mye arbeid i den daglige virksomheten, at dette gjerne gir dem større innvirkning over beslutninger som skal fattes, blir som regel ansett som en legitim måte å ordne organisasjonen på.

Offentlige instanser forvalter imidlertid også en del midler til ulike tiltak og prosjekter, der kravene til mottagerne ikke er de samme. Under disse ordningene blir til dels store summer bevil-get til organisasjoner som ikke er organisert etter den klassiske masseorganisasjonens mal.

Når det gjelder innvandrerorganisasjonenes eksterne forhold, dvs måten de forholder seg til omverdenen på, så varierer denne sterkt, i tråd med at innvandrerorganisasjonene er en svært hete-rogen masse. De aller f leste innvandrerorganisasjoner fokuserer på aktiviteter rettet mot «sin» gruppe. De har liten interesse av eller evne/ressurser til å drive arbeid rettet mot myndigheter el-ler byråkrati, utover det minimum somfølger med f.eks mottak av offentlig støtte. Noen av organisasjonene er derimot i langt større grad orientert mot det norske samfunnet generelt, i form av politiske eller byråkratiske myndigheter, media etc. Enkelte mindre organisasjoner har resurspersoner som legger ned mye arbeid i denne type ting, enten det er i form av kulturelt arbeid rettet mot å spre kunnskap til «norske» eller mer aksjonsrettet politisk påvirkning. Det er imidlertid ikke overraskende at det helst er de større organisasjonene som arbeider aktivt mot ek-sterne aktører. Noen saksorienterte, nasjonale, men små orga-nisasjoner, som OMOD har lykkes i å framstå som en relevant aktør både for myndigheter og ikke minst for media. De største

.212 213.

innvandrerorganisasjonene i Oslo arbeider også aktivt i forhold til politikere og myndigheter for øvrig, både på lokalt og nasjo-nalt nivå.

De aktørene som kanskje framstår som de viktigste når det gjelder å komme med input til myndighetene, er de institusjona-liserte organene for kontakt mellom innvandrere og myndighe-ter både i form av KIM og lokale innvandrerråd. Dette er jo av de fremste oppgavene disse organene er ment å ha, og selv om det kan stilles spørsmål ved måten disse fungerer på, er det ingen tvil om at deres eksistens skaper en arena for kontakt og dialog.

Foreningsstøtte

Generelt er Norge et land med en lang tradisjon for at staten støtter frivillig virksomhet på f lere vis, blant annet gjennom direkte økonomiske tilskudd til drift av organisasjoner og/eller prosjekter i regi av disse. Denne formen for offentlig støtte til frivillig virksomhet har lange tradisjoner og kan finnes på de f leste områder for frivillig organisasjonsliv. Det vanlige er at det finnes ordninger som kanaliserer penger både sentralt og lokalt, og at ulike politiske og administrative organer står for fordelin-gen av støtte etter forskjellige kriterier. Innvandrere og etniske minoriteter er intet unntak i denne sammenhengen. Det finnes i hovedsak tre ordninger på dette området. For det første gir man direkte statsstøtte til noen organisasjoner innen dette feltet over statsbudsjettet. Dette gjelder landsdekkende organisasjoner som driver arbeid rettet mot innvandrere og minoriteter og/eller fungerer som talerør for deres interesser inn mot myndigheter og byråkrati. Disse åtte organisasjonene skiller seg imidlertid på f lere punkter fra vanlige frivillige organisasjoner. Nær sagt ingen av dem framstår som medlemsbaserte organisasjoner med en demokratisk oppbygning som gjør at medlemmene styrere organisasjonen. De er snarere organisert som stiftelser eller på

.212 213.

en slik måte at medlemskap er skilt fra styring av organisasjo-nen. Medlemmene er heller ikke målgruppen for arbeidet til organisasjonen, de er snarere «støttemedlemmer» i den forstand at dere hensikt er å vise sympati med organisasjonens målsetnin-ger, ikke å arbeide for egeninteresser. For disse organisasjonene heter det også at «Organisasjonen må som hovedregel representere innvandreres interesser i Norge på tvers av deres nasjonalitet eller etni-sitet».21 Her har man altså eksplisitt presisert at det man ønsker seg er organisasjoner som fokuserer på «innvandrernes» inter-esser, at det er representasjon for denne gruppen i det korpo-rative systemet som er målsetningen med offentlig støtte. De organisasjonene som får støtte gjennom denne posten, får re-lativt betydelige midler, i år 2000 ble 9 millioner kroner fordelt mellom ni organisasjoner.

For det andre finnes det en ordning for driftsstøtte til lokale organisasjoner for innvandrere. Denne støtten blir fordelt på fylkesnivå, støtte blir gitt over statsbudsjettet, men administrert av fylkeskommunene. Formelt sett i de ulike fylkestingene (og i Oslo, bystyret), men i realiteten er det langt mer byråkratiske enn politiske kriterier som avgjør fordelingen av støtten, i langt de f leste tilfeller der prosessen har blitt undersøkt, går tilrådin-gen fra byråkratiet uforandret gjennom de politiske organ. Det er enkelte kriterier som må oppfylles for at en organisasjon skal kunne være støtteverdig. Blant annet må organisasjonen ha mer enn 15 medlemmer 22 og et demokratisk valgt styre. Midlene som fylkene har til fordeling, blir fra statens side fordelt til fyl-kene ut i fra antallet av innbyggere med såkalt ikke-vestlig bak-grunn. I utgangspunktet har man altså definert innvandreror-ganisasjoner med medlemmer fra den vestlige kulturkrets som irrelevante i denne sammenhengen. De er ganske enkelt ikke innvandrere, for øvrig i tråd med den dagligdagse oppfatningen i Norge av hva en innvandrer er. Til sammen ble det for 2002 bevilget 12,3 millioner kroner til denne posten. Den bevilgete summen i forhold til tallet på innvandrere har gått ned de siste

.214 215.

årene, fra 72 NOK i 2000 til 61 NOK per innvandrer i 2002.23. Naturlig nok gikk den største delen til Oslo, som mottok ca 4,7 millioner NOK til fordeling på innvandrerorganisasjonene

Det står likevel de enkelte fylkene fritt å bestemme om så-kalte «vestlige innvandrerorganisasjoner» skal være berettiget til støtte, og om de skal regnes med blant innvandrerorganisa-sjonene. Diskusjoner om dette har foregått f.eks i forbindelse med dannelsen av lokale fora for kontakt mellom innvandrere og myndigheter, slik man kan finne i Oslo, Hordaland, Troms og noen andre fylker og kommuner. Det vanlige er da å definere vestlige innvandrere som irrelevante for integreringspolitik-ken, og dermed utelukke dem fra deltagelse i «innvandrerfora». I Troms fylke har man f.eks i forbindelse med dannelsen av et kontaktutvalg for innvandrere og myndigheter tatt med en pas-sus som sier at «innvandrerrepresentantene skal være fjernkultu-relle» (sic). I Oslo, derimot, er også Europa representert i «Rådet for innvandrerorganisasjoner», men likevel fremstår europeiske innvandrere som underrepresenterte i forhold til andel av folke-tallet.

For de lokale organisasjonene er det altså ingen krav om at de må representere innvandrere som helhet, snarere er det sann-synlig at reglene vil føre til at det finnes et relativt stort antall organisasjoner. Dette vil også gjøre det naturlig å vente at orga-nisasjonene er basert på et smalt grunnlag, at de representerer bestemte etniske, nasjonale, språklige eller religiøse grupper, eller at de definerer målgruppen sin ut i frå en kombinasjon av disse kriteriene. Etter hvert har denne effekten fått som resultat en ikke uvesentlig regelendring når det gjelder støtte til organi-sasjonene: fra og med 1999 er det nemlig bestemt at «nye nasjo-nale eller etnisk baserte organisasjoner bare kan få støtte til drift hvis en slik nasjonal/etnisk gruppering ikke er organisert på stedet fra før.»24 FIEs presentasjon av dette fortsetter så «Dette for å hindre en oppsplitting i mange små lokale innvandrerorganisasjoner, og for å signalisere at det i større grad bør satses på mer slagkraftige

.214 215.

organisasjoner som representerer innvandreres felles interesser». Denne endringen er i seg selv et signal om hvilken rolle man ønsker at innvandrerorganisasjonene skal spille og legger i det minste i teorien svært sterke føringer på organisasjonslivet for innvandrere. Dersom man er et «misfornøyd mindretall» i en innvandrerorganisasjon, vil man altså ikke ha samme mulighet til «exit» som tidligere, i det minste ikke dersom man ønsker å kunne motta offentlig støtte. Rent formelt sett kan regelen også tenkes å være vanskelig å håndheve, ettersom det vil stå folk fritt å definere seg på en lett annerledes måte enn det den eksis-terende organisasjonen gjør. (For eksempel vil det fort bli noe vanskelig å insistere på at alle kurdere uavhengig av bakgrunn må sameksistere i en organisasjon)

For det tredje eksisterer det f lere ordninger for støtte til prosjekter og tiltak som har målsettinger om integrerende virk-somhet, både på lokalt plan og nasjonalt, gjennom f.eks ulike departementer etc. Disse ordningene er åpne både for innvan-drerorganisasjoner og alle andre organisasjoner, og det er de konkrete tiltakene, deres målsettinger og gjennomførbarhet som er grunnlaget for å søke om støtte. På det lokale planet ad-ministrerer fylkeskommunene gjerne denne støtten sett i sam-menheng med driftsstøtte til lokale innvandrerorganisasjoner (jfr ovenfor). Nasjonalt har forskjellige etater og departementer gjennom ulike typer av prosjektstøtte bidratt med midler til en rekke organisasjoner, både av den klassiske masseorganisasjons-typen, men ikke minst til mer løselige organisasjoner som ikke er medlemsorienterte. Eksempelvis har Ungdom mot Vold mot-tatt støtte for forebyggende arbeid mot gjengvold, og Human Rights Service har fått støtte til arbeid mot tvangsekteskap. Ingen av disse kan sies å være klassiske organisasjoner, de er snarere moderne kamporganisasjoner som nærmest er organisert som støttegrupper rundt en ledelse.

.216 217.

Halvoffentlige organer

Mangelen på organisasjoner dannet «nedenfra» som kan repre-sentere innvandreres interesser i kraft av å være samlende for innvandrere uavhengig av deres opprinnelse, religion, hudfarge eller etnisitet har ført til at myndighetene på f lere måter har forsøkt å stimulere opprettelsen av organer som kan «gi innvan-drerne en stemme». På sentralt nivå har man opprettet Kontakt-utvalget mellom innvandrere og statlige myndigheter (KIM) som har representasjon fra innvandrere så vel som myndigheter, både i form av politikere og byråkratiske representanter. KIM ble før-ste gang opprettet i 1984 og har fra 1987 av fungert omtrent etter dagens modell. KIM er i dag sammensatt av 16 representanter for innvandrere, 16 representanter for byråkrati og politikere og utvalgets leder, som hittil har vært erfarne politikere. De 16 innvandrerrepresentantene blir utpekt av regjeringen etter konsultative «valg» i regionene de skal representere. Det vil si at man først avholder avstemninger i regionene, deretter kan (og blir) avstemmingsresultatene overstyrt av hensyn til balanse i representasjonen m.o.t. kjønn etc. KIM har i utgangspunktet en dobbelt målsetting, å være en rådgivende instans og hørings for myndighetene på den ene siden, og være et dialogforum og en møteplass for forvalting, partier og organisasjoner på den andre siden. Den første målsettingen peker mot interesseartikulasjon, at utvalget skal «representere» innvandrernes interesser mot myndighetene, den andre mot utveksling av synspunkter. Kon-taktutvalgets virksomhet har vært igjennom flere evalueringer, senest Allern, Helgesen og Predelli (2001). Undersøkelsen deres finner at KIM fungerer godt som høringsinstans, selv om dette kan gå på bekostning av andre aspekter ved arbeidet. I forhold til dialogfunksjonen, blir denne til en viss grad oppfylt, men da om man benytter en bred definisjon av «dialog» og antar at kontakt og informasjonsutveksling i seg selv er bevis på dialog.

.216 217.

Problemet med KIM er i første rekke at strukturene utvalget opererer med, til dels er selvmotsigende og at de forskjellige målsettingene kan «slå hverandre i hjel». Rollen som høringsin-stans stemmer dårlig overens med dagens sammensetning, da forvaltningsrepresentanter formelt sett kan bli sittende og være med på å gi råd til seg selv. Dialogfunksjonen stemmer på den andre siden godt med dagens sammensetning, men blir i praksis gjerne nedprioritert, ettersom det ansees som viktig å være et aktivt høringsorgan.

Fra og med 2003 har man tatt konsekvensen av at utvalgets struktur ikke alltid passer til de formål det skal oppfylle. KIM vil da bli delt i to, ett «innvandrerforum» der medlemmene som re-presenterer innvandrerbefolkningen sitter, og ett kontaktutvalg som i dag, der deltagerne i innvandrerforumet sitter sammen med offentlige representanter som i dag.25 Man vil ellers videre-bringe de f leste trekk ved dagens KIM.

På lokalplan har f lere kommuner og fylkeskommuner stått bak opprettelsen og/eller stimulert framveksten av organer som skal artikulere innvandrerbefolkningens interesser. Det fins mange ulike måter man kan se for seg denne type organer organiser på, men de f leste eksisterende organer baserer seg på en av to modeller; enten er KIM et mønster for organiseringen, eller så er det et mindre organ, et råd som (nesten) utelukkende består av innvandrerrepresentanter. Begge disse modellene har fordeler på noen felt og noe av motivasjonen for å velge den ene framfor den andre ligger nettopp i hva man ser for seg at et slikt organ skal bidra med. Om hovedvekten ligger på kon-taktskaping og informasjonsutveksling mellom innvandrere og myndigheter velger man en kontaktutvalgsmodell. Dersom hovedfokuset derimot er på interesseaggregering og -artikula-sjon, er en rådsmodell mer naturlig. Uansett er dette i stor grad et kompensatorisk tiltak som kan sies å forsøke å organisere inn-vandrerinteressene fra toppen og ned, i stedet for å alternativt vente på at de selv skal danne organisasjoner som representerer

.218 219.

det «minste felles multiplum» for innvandrere. I det «norske sys-temet» er det slik at korporativ representasjon er et essensielt ele-ment i interesseaggregering. Når politikere eller byråkrati vil ha respons fra forskjellige grupper på et forslag som angår dem, ser man automatisk etter de relevante organisasjonene; hvem er det som representerer denne gruppen? Dette er ikke særegent for innvandrere på noen måte, ulike myndigheter har en lang tradi-sjon for kvasikorporative eller deliberative ordninger hvor man oppretter eller sterkt støtter dannelsen av representative organi-sasjoner, ikke minst for det man anser som «svake grupper».

En undersøkelse av to slike lokale fora (Melve, 2002) gir noe ulike svar på i hvilken grad de bidrar til å oppfylle målsettingene sine. I utgangspunktet ble Innvandrerrådet i Oslo26 opprettet som et organ som skulle fordele støtten til lokale innvandreror-ganisasjoner. Etter hvert har man utviklet virksomheten til f lere felter, og endret innvirkningen på støttefordelingen slik at Rådet i dag fastsetter retningslinjer snarere enn å fordele alle konkrete pengesummer. Dette er en utvikling som er ønsket både av Rå-det selv og av Oslo kommune, som ønsker at Rådet skal fungere som et organ for å komme med innspill som kan være forankret i innvandrerbefolkningen på alle felter, men spesielt når det gjel-der integreringspolitikken. Rådet synes å fungere ganske godt og virke til å gi rådsmedlemmer (og dermed innvandrerorgani-sasjonene disse representerer) tilgang til beslutningstagere på alle plan i kommunen. Etter en reorganisering av virksomheten fra 2000 av har Rådet bl.a. vært representert i f lere kommunale arbeidsgrupper med sikte på å framlegge tiltak for innvandrere og etniske minoriteter. De har også faste møter med kommu-nale representanter fra både politikk og forvaltning, noe som gir anledning til å ta opp spørsmål med ulike faggrupper. Dette, sammen med følelsen av at byrådspolitikere er genuint opptatt av organet er med å gi medlemmene en positiv grunnholdning til fremtiden, selv om de også påpeker at «det vesentlige ligger ikke i utredningene, men i hva som faktisk kommer til å skje».

.218 219.

I Hordaland blir «Kontaktutvalget mellom innvandrere og myndig-heter i Hordaland» evaluert av medlemmene med noe med blan-dete resultat.27 KU-Hordaland er sammensatt av 26 medlemmer, halvparten utpekt av «det felles innvandrerråd i Hordaland», den andre halvparten (byråkrater og politikere) av fylkestinget. Utvalget er i stor grad modellert etter KIM på landsbasis med representasjon fra både innvandrere og myndigheter, et relativt høyt antall medlemmer, et fokus på kontaktskaping og dannelse av en arena for dialog, samtidig som man skal være et høringsor-gan for myndighetene. Innvandrerrepresentantene her føler ikke at virksomheten hittil har gitt spesifikke resultater de kan trekke fram, de føler ikke at deres rolle som høringsorgan har blitt tatt på alvor, og de savner konkrete resultater av sin virksomhet. På den andre siden er alle klar over at organet er nytt, og at det tro-lig vil ta noe tid før strukturene som kan gi det adgang til beslut-ningstagere etc er institusjonalisert. Derfor understreker de at selve utvalgets eksistens for dem er positiv, og uttrykker en vilje til å ta minoritetsbefolkningen på alvor, selv om de konkrete funksjonsmåtene til utvalget ennå ikke innfrir de forventingene de hadde.28 Første steg på veien for innvandrerrepresentantene er å få gjennomslag for sine synspunkter i offentlige dokumenter og planer, noe man til en viss grad har oppnådd nå. Å få imple-mentert tiltak av betydning for innvandrere, er derimot en langt større oppgave, ikke bare er penger og andre konkrete ressurser mer kostbare enn ord, de er også knappere goder som man må slåss med f lere om.

Disse organene er initierte «ovenfra» dvs. at initiativene til å danne disse har kommet fra den politiske og embetsmessige ledelsen. De organisasjonene som deltar har heller ingen inn-vendinger mot denne organiseringen, de ser det som en fordel at det etableres organ som gir dem muligheter til å nå fram til de norske elitene med sine synspunkter. Det er imidlertid selvsagt noen problematiske sider ved en slik organisering. Da man reor-ganiserte innvandrerrådet i Oslo for noen år siden, var man også

.220 221.

innom tanken om at kommunen kunne tre ut av sin rolle som tilrettelegger og la organisasjonene selv danne et råd som var fullstendig uavhengig fra kommunen. De organisasjonene som er med i rådet, anser ikke dette som noen god ide, de foretrekker at myndighetene er involvert direkte, og uttrykker til og med at dette er med på å minke konfliktene internt mellom ulike orga-nisasjoner. Ved å etablere slike organer, vil også myndighetene bidra til å skape forventinger og lage en fallhøyde for seg selv. Utarbeidelse av slike ting som planer for økt rekruttering av per-soner med innvandrerbakgrunn til offentlige stillinger, skaper forventinger om reelle endringer fra dagens situasjon. Dersom disse ikke blir innfridd, eller innvandrerorganene opplever at deres synspunkt aldri kommer lengre enn til verbalstadiet, får man fort en situasjon der man vil kunne være mer misfornøyd enn man var før dannelsen av slike organer.

Solidaritetsbevegelser etc.

Som i mange andre land, så man også i Norge en framvekst av solidaritetsbevegelser på seksti-tallet. Framveksten av ungdoms-opprøret og radikaliseringen av en del grupper i samfunnet hang nøye sammen med engasjement i utenrikspolitiske spørs-mål. Dette inkluderte også støtte til forskjellige land, regioner, nasjoner, etniske grupper eller andre grupper som kunne sees i sammenheng med motstand mot «nyimperialismen». Et av de mest pregnante uttrykkene for dette var støttegruppene som ble dannet for (Nord)Vietnam, enten dette skjedde i form av såkalte «Solkom»29 eller FNL-grupper. At unge mennesker tok parti mot USA og for et lite land i den tredje verden vakte både opp-merksomhet og sterk motstand i samfunnsdebatten. I denne perioden dukket det også opp solidaritetsbevegelser for et rikt utvalg av land og grupper i den tredje verden.

De f leste potensielle solidaritetsbevegelser ble dannet med ut-

.220 221.

gangspunkt i en mer eller mindre løselig definert «venstreside», og kunne dermed vanskelig unngå å bli merket av de stadige konfliktene mellom maoister30 og resten av venstresiden, i til-legg til at det til enhver tid fantes en f lora av mindre grupperin-ger med sterke innbyrdes motsetningsforhold.31 Blant annet av slike hensyn fantes det i mange tilfeller konkurrerende solida-ritetsbevegelser for samme sak. Sammenhengen mellom den kalde krigen, konflikter og forskjellige solidaritetsbevegelser har påvirket utviklingen på mange felt. Blant annet kan man fremdeles finne et mønster hvor stemmegivning påvirkes av hvilken bakgrunn man har. Dette gjelder særlig de nasjonali-tetene som i overveiende grad har kommet som flyktninger. Mens chilenere f lyktet fra et høyreorientert regimet og er svært venstreorienterte, er vietnamesere, som flyktet fra et venstrere-gime, i langt mindre grad orientert mot venstresiden i Norge. Da de første f lyktningegruppene kom til Norge på 1970 -tallet, hadde disse faktorene også noe betydning for hvordan f lyktnin-gene ble oppfattet. Politiske sympatier spilte til en viss grad inn på hvilken velvilje man hadde for f lyktninger, slik at venstresi-den i en periode var svært skeptisk til f lyktninger fra Vietnam.

Mange solidaritetsbevegelser har vært organisert som multi-etniske foreninger, både personer med bakgrunn fra et bestemt land, eller en region, og de som er motivert kun ut fra interesse eller politisk ståsted har arbeidet sammen. Ofte har dette skjedd gjennom at solidaritetsbevegelsene har vært brede fronter som har sameksistert med andre og snevrere organisasjoner. Latin-Amerikagruppene i Norge (LAG) er for eksempel en organisasjon som gir rom for å arbeide med de f leste latinamerikanske forhold, og det er ingen motsetning mellom disse og eksilor-ganisasjonene fra forskjellige land så lenge man ikke er direkte politisk uenige. Snarere har det vært en arbeidsdeling mellom de ulike organisasjonstypene.

Selv om antallet solidaritetsbevegelser og ikke minst aktivite-ten i disse har sunket noe siden glansdagene, finnes det fremde-

.222 223.

les en rekke slike. De som har hatt det sterkeste gjennomslaget, er de som har organisert seg med en bred målsetning og dermed maktet å dra ulike grupper med i arbeidet.

Fra 80 -tallet av så man en fremvekst av antirasistiske beve-gelser som også kan kalles solidaritetsbevegelser, ikke minst «SOS Rasisme», som ble dannet i 1985 etter mønster av SOS Racisme i Frankrike. Disse bevegelsene hadde en storhetstid på slutten av 80 -tallet, da innvandringen var sterkt politisert og fremme i mediebildet, samtidig som de fremmedfiendtlige organisasjonene vokste. Selv om oppslutningen og ikke minst oppmerksomheten rundt disse bevegelsene har minket, oppgir SOS Rasisme på sine hjemmesider at de fremdeles har rundt 12.000 medlemmer.32

Rasistiske bevegelser

I en kort gjennomgang av det jeg ser som de relevante fremmed-fiendtlige organisasjonene i Norge, vil jeg variere språkbruken noe, i det jeg inkluderer også organisasjoner som ikke nødven-digvis kan kalles rasistiske. Delvis er dette en dyd av nødvendig-het, ettersom rasismebegrepet i Norge gjerne blir sett som å kun stå for den gamle, biologiske rasismen, slik at en forsker tidligere har blitt dømt for bruk av dette begrepet om en innvandrings-motstander. Delvis er det ikke nødvendig å kalle en organisasjon rasistisk for å få fram at den er en relevant innvandringsfiendtlig organisasjon. Det er heller ikke nødvendigvis slik at alle innvan-dringsmotstandere må være rasistiske eller engang ha et spesielt negativt forhold til innvandrere, det kan bare noen ganger virke som om denne koblingen er vanskelig å unngå. Med andre ord kan det være nyttig å ta utgangspunkt i fremmedfiendtlighet som kriterium for hvilke organisasjoner som er interessante i vår sammenheng. Generelt sett kan organisert motstand mot inn-vandring plasseres ganske entydig på høyresiden politisk sett;

.222 223.

ikke for di det er noe nødvendig over sammenhengen mellom høyreorientering og innvandringsmotstand, men fordi det er slik det har utviklet seg etter hvert som denne saken har etablert seg som en politisk skillelinje.

Norge har i europeisk sammenheng relativt svakt utbygde høyreekstreme organisasjoner. Ikke minst er organisasjoner som bekjenner seg til nasjonalsosialismen og beslektede ideologier små og svake. Dette henger sammen med 2. verdenskrig og den nærmest automatiske ref leks mot alt som ligner nazisme som sitter i ryggmargen på de f leste nordmenn. Skinheads eller an-dre organiserte nazister/nynazister/nasjonalsosialister har alltid hatt store problemer med å få fotfeste utenfor enkelte margina-liserte grupperinger i Norge. For tiden eksisterer det f lere små, til dels rivaliserende, til dels samarbeidende, delvis overlappende organisasjoner av denne type. Omtrent alle disse er dårlig orga-niserte, svakt institusjonaliserte og små. Det har også vært sn sterk tendens til at striden mellom ulike personer om hvem som skal være sjef i miljøet fører til stadige oppsplittinger, avskallin-ger og reorganiseringer. Likevel skal det ikke underslås at også disse organisasjonene kan spille en rolle i samfunnslivet; ikke minst har en den stadige risikoen for at noen av disse skal ty til vold mot minoriteter eller meningsmotstandere, slik det skjedde f.eks. 1. mai 1979 og en rekke andre hendelser etter dette.

I media er det ofte disse små og fanatiske grupperingene av rasister som får størst oppmerksomhet omkring sin virksomhet. Ikke bare fremstår de som opplagt rasistiske og primitive, med en retorikk som fremdeles er basert på den gamle biologiske rasismen, de er også innblandet i hendelser som er direkte av-skyvekkende, som drapet på Benjamin Hermansen i 2001. Tross i sin mediemessige synlighet og spekulasjoner fra tid til annen om forbindelser med «bakmenn» som sies å sympatisere med saken og bidra med finansiering er det likevel liten tvil om at disse gruppene er marginale, små og ute av stand til å rekruttere utenom spesielle miljøer. Deres signifikans ligger i langt større

.224 225.

grad i at de kan utgjøre en trussel mot enkeltpersoner enn i at de skal være i stand til å samle støtte av noen betydning i opi-nionen. Tradisjonelt har også nynazistiske grupperinger i Norge langt nær vært så aktive i utøvelse av vold og annen kriminalitet som sine meiningsfeller i Tyskland eller Sverige. Som redaktøren i tidsskriftet Monitor, som overvåker høyreekstreme miljøer i Norge, sier i forbindelse med en trussel fra nynazister mot en politiker; «De lager lister og fantaserer om hvem de skal ta stadig vekk. De er imidlertid så dårlig organisert at de svært sjelden får utrettet noe av det de planlegger»33.

Når det gjelder størrelse og potensiell innflytelse, så er det likevel opplagt utenfor de direkte og eksplisitt nazistiske orga-nisasjonene man må lete for å finne dette i Norge. De mest suk-sessrike rasistiske eller fremmedfiendtlige bevegelsene i Norge tar (i det minste offisielt) avstand fra nazismen som ideologi og forsøker å posisjonere seg som nasjonalister, nasjonale eller lignende. Denne selvbeskrivelsen skal ikke uten videre tas for god fisk, også f lere direkte nazistiske organisasjoner har i det siste frenetisk forsøkt å insistere på at de er «nasjonalister» i et forsøk på å oppnå en viss legitimitet i opinionen. Uansett hva man måtte kalle dem, det finnes f lere organisasjoner som har kamp mot innvandring (og til dels innvandrere) som sine frem-ste kampsaker, både i form av politiske partier og forsøksvise folkeorganisasjoner.

Av politiske partier og lister har man gjennom årene hatt en hel f lora av høyreekstreme partier som har hatt motstand mot innvandring som sin fremste og til dels eneste kampsak. De f leste av disse har hatt en lokalt begrenset grunnlag for sin virk-somhet, og har konsentrert sin virksomhet til noen geografiske områder.

Opp gjennom årene har man sett en rekke lister ved lokalvalg i Norge, de f leste av disse kan sies å være av det mer kuriøse slaget, som f.eks lister med navnet «Hjelp de fremmedkulturelle hjem ellers mister vi landet vårt», og f lere andre lister av denne

.224 225.

type. (Nasjonaldemokratene, Stopp Innvandringen) Kun spora-disk har disse listene klart å oppnå noen form for representasjon i politiske organer i Norge, de suksessene de har opplevd har vært sterkt begrenset både i tid og rom, dvs man har fått en represen-tant ett sted i en periode, og ikke mer, for eksempel. Fedrelands-partiet var representert en periode i fylkestinget i Hordaland, men fikk ikke noe varig fotfeste.

Ved siste valg fantes det 24 registrerte politiske partier, to av disse (Norsk Folkeparti og Fedrelandspartiet som fikk i un-derkant av 4000 stemmer til sammen) kan sies å være basert primært på innvandringsmotstand, mens to-tre av de andre må kunne sies å være svært skeptiske til innvandring så vel som inn-vandrere. Det folkelige grunnlaget for deres virksomhet fram-står imidlertid som usedvanlig tynt når man bedømmer dem ut fra hvilken oppslutning de kan vise til i valg, det være seg til Stortinget, fylkesting eller ved kommunevalg.

Per i dag er det ingen av de eksisterende fremmedfiendtlige partiene som ser ut til å være i stand til å skape noen varig base for sin virksomhet; de er dominert av enkeltpersoner, preget av splittelser og omdanninger34 og har så godt som ingen folkelig appell overhodet. I følge deres egen analyse skyldes dette i stor grad at FrP klarer å «lure» folk til å tro at partiet kan representere innvandringsskeptiske strømninger. Spørsmål om FrPs grad av innvandringsmotstand etc vil ikke bli gjennomgått i detalj her, men det er klart at partiet på den politiske arenaen i stor grad har profittert på å framstå som «motstandere» både av innvandring og av innvandreres kulturelle praksiser. At dette i noen grad kan ha minsket grunnlaget for ekstremt innvandringsfiendtlige og rasistiske partier er en mulighet.

Utenom partiene har det også eksistert en rekke organisasjo-ner av forskjellig slag som har gjort motstand mot innvandring til en kampsak. Kanskje den mest kjente er «Folkeaksjonen mot Innvandring» (FMI) som hadde den herostratisk berømte Arne Myrdal som samlingspunkt. I senere tid har denne nærmest gått

.226 227.

i oppløsning, mens andre, som f.eks «Den norske forening» har fått mer av medias søkelys. Også disse organisasjonene har imid-lertid de vanlige kjennetegn på høyresiden, de er fragmenterte, svakt institusjonaliserte, preget av persondyrking, har få tilhen-gere og gjennomgår stadige endringer av navn og framtoning ettersom den ene eller annen gruppering har makten.

Kort oppsummert er altså den rasistiske og/eller fremmed-fiendtlige høyresiden i Norge preget av høy ustabilitet m.h.t. organisering, personlige motsetninger mellom wannabe-ledere og liten oppslutning i opinionen. Innvandrerskepsis (eller –mot-stand) finner snarere sitt uttrykk innenfor det etablerte politiske systemet. Den innvandringsfiendtlige høyresiden framstår i liten grad som en motpol til innvandrerorganisasjoner. Likevel har man den senere tid sett at de islamske religiøse organisasjonene blir symbolet på det fremmede og at disse er gjenstand for og deltagere i offentlig debatt om integreringspolitiske spørsmål..

Organisasjonenes ideologi

De strukturelle betingelsene for innvandrerorganisasjoner i det norske samfunnet vil kunne påvirke hvilken type organisasjoner som framstår som store, viktige og relevante for innvandrerne. Når det gjelder de ideologiske forståelsene som organisasjonene legger til grunn for sitt virke, så er det i utgangspunktet ikke gitt at det ene eller andre alternativ må være det som dominerer. Sett fra de nasjonalstatlige myndigheters ståsted, vil det mest ønske-lige være at innvandrerorganisasjoner fokuserer sin virksomhet om integrerende handling blant «sine egne», dvs at organisasjo-nene medvirker til å i større grad trekke folk med i de nasjonale eksisterende strukturene. Men at dette skal være de respektive organisasjoners fremste målsetting, er langt i fra gitt. Det fins et utall andre tenkbare strategier for hva organisasjonene ser som sine oppgaver. En annen mulighet når det gjelder orientering for

.226 227.

arbeidet, vil være at man fokuserer på en transnasjonal tilhørig-het som er definert av et eller f lere kjennetegn de aktuelle grup-pemedlemmene har felles. Hvilke aspekter ved tilhørigheten som blir vektlagt kan da variere. Ulike former for «svarthets-tenkning», religion, etnisitet, diasporisk nasjonalitet, osv kan alle være grunnlaget for organisasjonsarbeid. I så tilfelle vil inte-grerende arbeid i nasjonalstatlig sammenheng kunne være både irrelevant og uviktig. Det går også an at organisasjonene i liten grad opererer med noen av disse alternativene; organisasjoner trenger ikke å være opptatt av den type generelle målsettinger for å fungere i sin daglige virksomhet. Organisasjoner som først og fremst er rettet innover i sitt arbeid, det vil si som organiserer en gruppe for å bidra til opprettholdelsen av en felles identitet, kan se integrasjon som irrelevant for sin virksomhet. En kultu-rell organisasjon som er opptatt av å bevare hjemlandskulturen, kan ikke sies å være verken transnasjonal eller orientert mot integrasjon i oppholdslandet.

Hvilke tendenser finner man så på dette området i Norge? Igjen må man si at det eksisterer lite kunnskap om denne pro-blemstillingen; det foreligger ingen autoritative undersøkelser av innvandrerorganisasjoners orientering på dette punktet. Det som finnes av materiale er fremkommet enten som et ledd i un-dersøkelser av andre typer av problemstillinger eller ved under-søkelser som fokuserer mer på enkeltorganisasjoner. I tillegg har jeg spredte inntrykk av ulike organisasjoner gjennom eget og kollegers arbeid med disse.

Det man vet om disse problemstillingene peker i retning av at man på dette området har klare forskjeller mellom genera-sjonene. De etablerte innvandrerorganisasjonene er i stor grad etnonasjonale eller –regionale og sterkt orientert mot opprett-holdelse av hjemlandets kulturelle tradisjoner, eller politiske og samfunnsmessige spørsmål i opprinnelseslandet. I det meste av deres daglige virksomhet er integrering irrelevant, ettersom det først og fremst er internt rettet arbeid som gjøres. Særlig gjelder

.228 229.

dette en del mindre organisasjoner. Om man ser på oversik-tene over innvandrerorganisasjoner, finnes det en rekke som i selve navnet sitt har referanser til kultur og opprettholdelse av kulturelle uttrykk. Den integrasjon som finner sted i slike organisasjoner, kan nesten sees som en gunstig bivirkning av aktiviteten snarere enn en strategi. Det største kontrasten til dette er en rekke nyere organisasjoner som mobiliserer på et klart identitetspolitisk grunnlag. De er i stor grad saksorienterte og tverretnisk sammensatte. Eksempler på dette er «African Youth in Norway» eller «Muslimsk studentsamfunn». Disse orga-nisasjonene framstår som først og fremst transnasjonale, de er mer opptatt av kontakten utover landegrensene enn av å bidra til integrasjon i det norske. Samtidig som også disse har sterke kulturelle interesser, så er her et videre spekter å spille på, det er like mye skaping av tradisjoner som opprettholdelse av tradisjo-ner man driver med Samtidig er nettopp disse blant de organisa-sjonene som sterkest hevder et krav om å få være norske på sin måte, og at man må kunne være f.eks norsk og muslim samtidig. I det hele tatt er det de nyere organisasjonene som også står fram som å være mest politiske i klassisk forstand, mest rettet mot politiske myndigheter og mest polemiserende i den offentlige debatten. De innvandrerorganisasjonene som sterkest betoner integrerende arbeid som sine målsettinger, er de landsdekkende organisasjonene. Disse er imidlertid som nevnt for det meste ikke tradisjonelle organisasjoner, men preget av å være stiftelser etc. De har jo også en sterk interesse av å betone sin integrerende virksomhet ettersom det er dette som er selve grunnlaget for den offentlige støtte de mottar.

Det klareste uttrykket for en tanke om integrering i nasjo-nalstaten finner man likevel trolig i de halvoffentlige organene. Disse er jo nettopp opprettet for å være integrerende og fungere som mellomledd mellom majoritetssamfunnets politiske or-ganer og innvandrerbefolkningen. Virksomheten deres er da også preget av det, og gjennom sin eksistens bidrar de også til å

.228 229.

engasjere representanter som har sin opprinnelige interesse mer rettet mot kulturelle enn politiske spørsmål.

Oppsummering

Også organiseringen av innvandrere i Norge er preget av at den moderne innvandringen har en kort historie i Norge. Det er ikke mer enn tretti år siden at det var under 10.000 ikkevestlige innvandrere i landet, mens det i dag er 215.000. Dette betyr også at de organisatoriske uttrykk for gruppene som har kommet til landet, fremdeles er i sterk endring. Innvandrerorganisasjonene er en sammensatt gruppe. De landsdekkende organisasjonene er preget av å være mer organisasjoner for enn av innvandrere. Noen unntak finnes i OMOD og INLO, men de andre organisa-sjonene vil ikke kunne kalles innvandrerorganisasjoner i streng forstand. De lokale organisasjonene er i stor grad basert på etni-sitet, kultur og/eller religion og organiserer nesten utelukkende smalt definerte grupper. De f leste av disse er dermed små, unnta-kene er for det meste organisasjoner som holder til i Oslo og som er organisatoriske uttrykk for folkegrupper som er relativt store. Hovedvekten i arbeidet er internt rettet mot den egne gruppen man organiserer, ofte kulturelt preget, i form av feiring av spe-sifikke høytidsdager eller lignende. Mange organisasjoner har også et sterkt fokus på politiske og samfunnsmessige forhold i hjemlandet. Disse fakta er ikke spesielt overraskende, heller ikke er det noe det er grunn til å endre på. At f.eks. f lyktinger fra et land er mer opptatt av å få til regimeendringer i hjemlandet enn av norsk lokalpolitikk er ingen overraskelse. Det viser seg også at de innvandrergruppene som har vært etablerte i Norge et stund, er de som har de sterkeste organisasjonene, og at framveksten av «andregenerasjonen» som ungdom og unge voksne utover nittitallet har ført til dannelsen av nye typer organisasjoner som artikulerer sine ideer og interesser på nye måter.

.230 231.

De religiøse organisasjonene, spesielt da de islamske forsam-lingene, står på mange måter sterkere enn de interessebaserte og kulturelle organisasjonene når det gjelder å fremstå som det of-fentlige uttrykket for innvandreres holdninger. Denne rollen sy-nes å være minst like mye påtvunget dem som selvvalgt. En ting er at en religiøs forsamling internt vil normere sine medlemmers handlinger, noe helt annet er om man skal gå ut offentlig og de-battere dem. Dersom islam er den grunnleggende normerende instans i muslimers liv, og imamen er den største autoritet, er det jo legitimt å bringe deres holdninger ut i det offentlige rom, slik at de kan bli diskutert og tatt stilling til. Men i den grad innvan-drere også har andre interesser, og det finnes interne grupper som har avvikende standpunkter, så ville det være en fordel om organisasjoner som står for disse synspunktene kunne slippe til i det offentlige rom for å representere innvandrerne.

.230 231.

Aftenposten 2002 Ekte nordmenn vasker ikke gulv Aftenposten 22.06.2002 Oslo.

Allern, Elin H, Helgesen, Marit og Predelli, Line N 2001 Mellom konf likt og integra-sjon evaluering av Kontaktutvalget mellom innvandrere og myndighetene NIBR-rapport 2001:11: Oslo.

Ansari, Atta og Quereshi, Naushad Ali 1998 Kolleger eller alibier. En studie av politikere med minoritetsbakgrunn HiO Rapport 1998 nr 7 Oslo: Høgskolen i Oslo.

Andersson, Mette «All five fingers are not the same», identity work among ethnic minority youth in an urban Norwegian context Ber-gen: Sefosrapport 1/2000.

Bjørklund, Tor 1999 Et lokalvalg i perspektiv. Oslo: Tano/Aschehoug.

Bjørklund, Tor og Kval, Karl-Eirik 2001a Innvandrere og lokalvalget 1999 Institutt for samfunnsforskning, Rapport 2:2001 Oslo, Institutt for samfunnsforskning.

Bjørklund, Tor og Kval, Karl-Eirik 2001b «Innvandrerne og politiske valg: fra ob-jekt til subjekt» i Samfunnsspeilet nr 2/2001 Oslo: Statistisk Sentralbyrå.

Brekke, Jan-Paul 2001 Velkommen og farvel?, midlertidig beskyttelse for f lyktninger i Norge Oslo, Institutt for samfunnsforskning.

Brekke, Jan-Paul 2002 Kosovo-Norge, tur og retur, midlertidig opphold for kosovof lyktnin-ger Oslo, Institutt for samfunnsforskning.

Brochmann, Grete, Borchgrevink, Tordis og Rogstad, Jon 2002 Sand i maskineriet. Makt og demokrati i det f lerkulturelle Norge Oslo: Gyldendal.

Brox, Ottar 1991 «Jeg er ikke rasist, men...», hvordan får vi våre meninger om innvandrere og innvandring? Oslo: Gyldendal.

de Vibe, Astrid, Evensen, Ottar, Øybø, Mattis 1993 Organisasjoner i Norge Oslo: Ad Notam Gyldendal.

Fløgstad, Kjartan Osloprosessen 2001 Oslo: Samlaget.

Gerhardsen, Rune 1991 Snillisme på norsk Oslo: Schibsted.

Hallenstvedt, Abraham 1993 Norske Organi-sasjoner Oslo: Fabritius.

Heitmann, Jan Henry og Selle, Per 1999 Frivillige organisasjoner : Fornyelse, vekst og utvikling Kristiansand: Høyskoleforlaget.

Jacobsen, Christine M 2002 Tilhørighetens mange former unge muslimer i Oslo Uni-pax: Oslo.

Leirvik, Oddbjørn 2000 Religionsdialog på norsk Oslo: Pax.

Lie, Benedicte 2002 Innvandring og innvan-drere 2002 Statistiske Analyser 50 Oslo: Statistisk Sentralbyrå.

Lien, Inger-Lise 1997 Ordet som stempler djevlene, holdninger blant pakistanere og nordmenn Oslo: Aventura.

Melve, Jørgen 2002 Innverknad i lokale avgjerdsprosessar IMER Rapport 30/02: Bergen.

Oslo kommune 1999 Et godt råd Samarbeid mellom innvandrerorganisasjonene og Oslo kommune. Utredning om framtidig organise-ring av rådet for innvandrerorganisasjonene i Oslo Oslo: Oslo kommune.

Semen, Serdar 1998 Innvandrere og politisk deltagelse i Hordaland Bergen: IMER-rap-port nr 16/98 Bergen: IMER Sefos.

Statens Informasjonstjeneste 1993 Organisasjoner i Norge Oslo: Ad Notam Gyldendal.

Statskonsult 2000 Evaluering av tilskudd til landsdekkende innvandrerorganisasjoner Rapport 2000:5 Oslo:Statskonsult.

Stortingsmelding nr 39 1987/88: Om innvan-dringspolitikken.

Stortingsmelding nr 17 1996/97: Om innvand-ring og det f lerkulturelle Norge.

Stortingsmelding nr 27 1996/97 Om statens forhold til frivillige organisasjoner.

Vogt, Kari 2000 Islam på norsk : moskeer og islamske organisasjoner i Norge Oslo: Cap-pelen.

Wikan, Unni 1995 Mot en ny norsk under-klasse: innvandrere, kultur og integrasjon Oslo: Gyldendal.

Litteratur

.232 233.

Noter

1. Jeg er svært takknemlig for NIBR-forskernes velvilje når det gjelder å dele sitt materiale med meg. Dette gjelder først og fremst en oversikt over innvandrerorga-nisasjoner i alle fylker i Norge. Jeg takker Line Nyhagen Predelli for dette materialet.

2. St.meld 27 1996/97 Om statens forhold til frivillige organisasjoner.

3. Heitmann og Selle 1999.4. Jfr Statskonsult 2000, s 30.5. Fremstillingen av innvandrerbefolk-

ningen er basert på Lie 2002, i tillegg finnes det til enhver tid oppdaterte oversikter hos Statistisk Sentralbyrå: http://www.ssb.no/emner/02/01/10/innvbef/.

6. Se f.eks. Lie 2002 for en kort innføring i begreper, en annen diskusjon av SSBs terminologi og generell begrepsbruk er Bjertnes 2001.

7. Jfr SSBs definisjoner; dette er de i inn-vandrerbefolkningen som har bakgrunn fra land utenom Vest-europa, Nord-Amerika og Oceania.

8. Dvs hvilket land man selv eller forel-drene kommer fra.

9. UDIs nettsider om asylvedtakstatistikk: http://www.udi.no/default.asp?MenuID=3218&intStrukturID=11243&PubID=2379.

10. http://odin.dep.no/krd/norsk/innvandring/asyl/016081- 990045/index-dok000 -b-n-a.html.

11. Referat fra bystyremøte i Oslo 02.02.00, sak 56/00.

12. http://odin.dep.no/krd/norsk/publ/stmeld/036005 - 040001/index-hov008 -b-n-a.html#8.2.

13. se http://www.ssb.no/emner/07/02/10/trosamf/tab-2001-10 -19 - 01.html for en oversikt over medlemstall for tros- og livs-synssamfunn 1971-2001. Se også nedenfor for en grundigere oversikt over eksiste-rende organisasjoner.

14. Leirvik 2000.15. Vogt 2000, fremstillingen av framvek-

sten av islamske trossamfunn her bygger i hovedsak på Vogt.

16. Statistisk Sentralbyrå, fylkesmannen i Oslo og Akershus og Aftenposten 06.12.02.

17. IRN presenterer seg selv, sine målset-

tinger og arbeidsmetoder på sin hjemme-side: http://www.irn.no/.

18. http://www.f lyktning-og-innvandreretaten.oslo.kommune.no/default.asp?page=/Fagseksjonen/Radet.

19. Jfr Flyktinge- og innvandreretatens nettsider: http://www.f lyktning-og-innvandreretaten.oslo.kommune.no/default.asp?page=/Fagseksjonen/Radet

20. Jfr Flyktinge- og innvandreretatens nettsider og Oslo kommune 1993.

21. http://www.norge.no/emne/samfunn.asp?id=1001 gir en kort oversikt over regelverket for denne støtteordningen. En rapport fra Statskonsult evaluerer også hvordan ordningen har virket i praksis. Se Statskonsult 2000.

22. UDI opererer med f lere ulike minste-tall for medlemmer, gradert etter størrelsen på innvandrerbefolkningen, men presiserer samtidig at disse tallene bare er veiledende og at fylkene fritt kan bestemme egne regler.

23. Her i betydningen «ikkevestlig inn-vandrer».

24. Jfr retningslinjer for å søke statlig støtte i lokalsamfunn http://www.udi.no/dokumenter/pdf/integrering/tilskudd/73retningslinjer2002.pdf.

25. For en oversikt over endringene, se KIMs nettsiderom dette: http://www.kim.no/Oppnevning.

26. Egentlig «Rådet for innvandrerorga-nisasjoner i Oslo», som er organisert med ti medlemmer fra ulike regioner og en leder som har sin bakgrunn som norsk politiker, altså etter en rådsmodell. Medlemmene (bortsett fra leder) blir valgt av et møte der alle innvandrerorganisasjoner som innfrir grunnleggende krav om demokratisk struk-ter og aktivitet har stemmerett.

27. KU-Hordaland er sammensatt av 26 medlemmer, halvparten utpekt av «det fel-les innvandrerråd i Hordaland», den andre halvparten (byråkrater og politikere) av fylkestinget. Utvalget er i stor grad model-lert etter KIM på landsbasis.

28. Eller som et av medlemmene sa det «jeg hade ikke særlig store forventinger, og

.232 233.

de har blitt innfridd».29. Forkortelse for «Solidaritetskomiteene

for Vietnam».30. Som fant sitt organisatoriske uttrykk i

(i kronologisk rekkefølge) SUF, SUF (m-l), AKP (m-l) og RV.

31. For eksempel KUL, AMG, NKP, 32. http://www.sos-rasisme.no/

organisasjon/index.php.

33. Bergensavisen 01.09.02 http://www.ba.no/62/16/42/7.html.

34. For et interessant eksempel på egenfor-ståelse av denne type fenomener, kan man se fremstillingen av fedrelandspartiets his-torie på http://www.fedrelandspartiet.no/html/historie.html.

235

kapitel 5

Mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i Finland

Inledning

Finland håller på att förändras från ett emigrationsland till ett immigrationsland. Dagligen kan man följa med i media om hur invandrarnas antal har ökat och om följderna för det finländska systemet. Intresset för ekonomisk, social och politisk integration har ökat både bland ämbetsmän och forskare. Integrationen har undersökts en hel del inom arbetssektorn, social- och hälsovård-sektorn och från de senaste åren finns även integrationsstudier inom politiken. Inom den sociokulturella sektorn finns det rätt så få studier som berör invandrarnas integration i Finland. Den s.k. frivilliga sektorn har ofta kommit i skymundan när man dis-kuterat integrationens roll i invandringspolitiken. Invandrarnas sociala mobilisering kan bättre förstås genom att studera hur in-vandrarna är organiserade och hur deras sociala nätverk ser ut.

Det är intressant att se hur föreningsverksamhet kan vara mera dominerande bland vissa etniska grupper än bland andra. Tyvärr förblir beskrivningen av organisationernas utformning och deras lokalisering rätt så ytlig i denna studie på grund av det knappa material som finns till hands. För en utförligare empirisk studie krävs en mer omfattande undersökning som bör innebära deltagande observationer och fördjupade intervjuer av organisa-tionsmedlemmar.

Kartläggningens avsikt är att beskriva tillväxten av mångkul-turella organisationer och invandrarorganisationer från 90 -talet fram till 2001, deras lokalisering i Finland samt en redogörelse för deras stödformer. Det finns inga färdigt tillgängliga förteck-

.236 237.

ningar över mångkulturella organisationer och invandrarorga-nisationer till hands.

Det bör noteras att termen invandrarorganisation och in-vandrarförening bör ses som varandras synonymer, m.a.o. är gränsen mellan dessa två mycket diffus. Både i studier och i praktiken används dessa två begrepp parallellt. De kan även jämföras med finska språkets ’järjestö’ (organisation) och ’yh-distys’ (förening).

Uppgifterna om organisationerna är främst insamlade från Patent- och Registerstyrelsen (PRS). Kartläggningen gäller främst de 14 största städerna, de som har f ler än 50 000 invånare. Ma-terialet har samlats ihop våren 2002 av fil.mag. Sanna Saksela med hjälp av pol.kand. Lilian Lundström. Materialet samlades in mellan 12/01–4/02. Utöver insamlingen av kontaktuppgifter utfördes tjugofyra telefonintervjuer med företrädare för olika mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i huvudstadsregionen för att få en mer ingående beskrivning om deras verksamhet.

Kapitlen kan delas in i fyra delar. Första delen innefattar en beskrivning av invandringen till Finland och utvecklingen av invandringspolitiken under de senaste decennierna. Den första delens primära syfte är beskriva vad vi menar med begreppet in-tegration i Finland och hur invandringspolitiken har förändrats under de senaste åren. I kapitlets andra del redovisas lokalise-ringen av invandrar- och mångkulturella organisationer och de-ras utveckling och uppkomst i huvudstadsregionen. I den tredje delen behandlas de främsta ekonomiska stödformerna och de solidaritetsorganisationer som bistår med finansiellt eller socialt stöd åt invandrare och f lyktningar. I den sista delen behandlas invandrarföreningarnas roll i ett mångkulturellt samhälle och de konsekvenser som integration kan ha både för vårt samhälle och för invandrarna.

.236 237.

En beskrivning av invandringen till Finland

Finland har traditionellt beskrivits som ett emigrationsland. Det är först i slutet av 80 -talet som invandringsmönstret har föränd-rats till det motsatta. Vi bör också ta i beaktande Finlands histo-riska bakgrund vid utformningen av relationerna till kulturella, religiösa och språkliga minoriteter samt deras organisationsverk-samhet och – strävanden. Det är svårt att dra en gräns mellan de nya invandrargrupperna och de gamla minoriteterna, t.ex. mellan de s.k. »gamla ryssarna« och ingermanlänningarna och annan invandring från Ryssland. Syftet med detta avsnitt är att ge läsaren en sammanfattning om Finlands invandringshistoria.

Under de senaste hundra åren har över en miljon finländare f lyttat till andra länder. Efter kriget fanns det en stark emigrant-ström till Sverige. Andra emigrationsländer var bl.a. USA, Ka-nada och Australien. Beroende på tidpunkt och emigrationsland har 20–40 % återvänt (Emigrationen från Finland). Utan emi-grationen uppskattar man att Finland idag skulle ha haft 6–7 miljoner invånare (ibid).

1809–1917 då Finland var ett ryskt storfurstendöme höll de finländska myndigheterna gränsen till Ryssland rätt sluten med avseende på inf lyttning. Invandringen från Ryssland bestod hu-vudsakligen av vissa små specialgrupper. Efter 1917 kom några mindre »emigrantryska« grupper. När Kronstad föll till bolsje-vikerna inf lyttade cirka 20 000 ryska socialister. En speciell folk-förf lyttning skedde 1944 när praktiskt taget hela den finländska karelska befolkningen på ca 400 000 personer valde att förf lyttas till finska sidan av den nya gränsen och därmed tömdes området mellan Viborg och St. Petersburg på finsk befolkning.

Den mest omfattande migrationen har historiskt skett mellan Sverige och Finland. Den har existerat under ett 1000 -tal år (Kor-kiasaari ja Tarkiainen 2000). Finland var en del av Sverige fram till 1809. Den senaste större emigrationsvågen som inföll mellan

.238 239.

1950 och 1970 riktade sig också huvudsakligen till Sverige (ca 400 000). På 1960 - och 1970 -talet kännetecknades migrationen i Finland av emigration till Sverige och USA. Många emigrerade utomlands i hopp om arbetsplats och bättre ekonomiska förhål-landen.

Statistiskt sett förändrades Finland från ett emigrationsland till ett immigrationsland på 1980 -talet. Då började tydliga tecken synas på högkonjunktur i den finländska ekonomin. Det här medförde en ytterligare återf lyttning av finländare som hade åkt till Sverige. Största delen av invandrarna (85 %) bestod av dem, men också många utlänningar f lyttade till Finland. (Korkiasaari 1998). Graf 5.1 visar migrationstendenserna från 1945 till 2000 i Finland. Under recessionen, på 90 -talet minskade både finländarnas emigration och immigration i motsats till antalet utlänningar, vilka ökade rekordmässigt för finländska förhållanden. Utlänningarnas antal i Finland var 21 174 år 1990

Graf 5.1 Migrationen till och från Finland 1945-2000

Source: Statistics Finland; Figure: Jouni Korkiasaari, Institute of Migration 2003.

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

��

��

��

��

��

.238 239.

(Yhteispohjoismainen Tilastokatsaus). Då utgjorde de 0.4% av hela befolkningen. Idag uppgår utlänningarnas antal till 98 577, dvs. de utgör knappt 2% av hela befolkningen. Som vi kan se i graf 5.2 är utomlands födda personer i förhållande till utländska medborgare hela tiden från 1980 till 2000 högre med ca. 30 000–40 000 personer. Graf 5.2 visar tillväxten av antalet invandrare från 1980 till 2000.

I dagens läge består de f lesta invandrarna av utländska medborgare. Det finns f lera anledningar till den allt ökande invandringen. Det har att göra bl.a. med den nationella och internationella ekonomiska utvecklingen, den europeiska inte-grationsprocessen och med olika slags problem i utvecklingslän-derna. En annan orsak till den stora ökningen av invandrare var President Koivistos initiativ att ge rätt till ingermanlänningarna att återvända »hem«, (som de på 1600 -talet f lyttades från Savolax

Graf 5.2 Utländsk befolkning i Finland 1980–2000

Source: Statistics Finland; Figure: Jouni Korkiasaari, Institute of Migration 2002.

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

�

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

.240 241.

till Ingermanland). Inom några år uppgick deras antal till 17 000 (Korkiasaari & Söderling 1998, 15). Av statistikuppgifterna fram-går det inte hur många invandrare från Estland och Ryssland som är ingermanländare, men det rör sig sannolikt om ungefär 25 000 personer. Idag består de största utländska grupperna av ryssar (22 724), ester (11 662) och invandrare/återf lyttare från Sverige (7 999 personer) (se tabell 5.1). En annan större utländsk grupp består av f lyktingar från Somalien (4 355) och av andra generationens invandrare, som delvis har finländskt medbor-garskap.

De språkliga och religiösa minoriteterna i Finland består

Tabell 5.1 Utlänningar i Finland

Medborgare från 1990 1995 2000 2001

Ryssland – 9 720 20 552 22 724Estland – 8 446 10 839 11 662Sverige 6 051 7 014 7 887 7 999Somalia 44 4 044 4 190 4 355Jugoslavien 1) 75 2 407 3 575 4 240Irak 107 1 341 3 102 3 222Storbritannien 1 365 1 865 2 207 2 352Tyskland 1 568 1 748 2 201 2 327F.d. Sovjetunionen 4 181 6 163 2 447 2 249Iran 336 1 275 1 941 2 166USA 1 475 1 844 2 010 2 110Turkiet 310 1 335 1 784 1 981Kina 312 1 412 1 668 1 929Vietnam 292 2 084 1 814 1 778Bosnien-Hercegovina – 928 1 627 1 668Thailand 239 763 1 306 1 540Ukraina – 366 961 1 133Övriga 9 900 15 811 20 963 23 142Totalt 26 255 68 566 91 074 98 577

1) F.d. Jugoslavien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Källa: Statistikcentralen, 3.5.2002

.240 241.

främst idag av ’gamla’ minoriteter av samer, ryssar, judar, romer och tatarer. De första invandrarna till Finland var romer som kom hit redan på 1500 -talet främst från Västeuropa, via Sverige (Grönfors & al. 1997, 149) då romerna f lyttades till den östra rikshalvan. Under den autonoma tiden f lyttade en del judar och tatarer till Finland. Antalet tatarer uppgår idag till ca 900 och judar finns det ca. 1 350 (Virtual Finland).

Den svenska befolkningen utgör rent juridiskt ingen minoritet även om den sociologiskt sett onekligen är en sådan. Samtidigt existerar finskspråkiga minoriteter på orter med svensk majori-tet. Vi bortser här från Åland som i enlighet med internationella avtal är en språkigt svenskt. Det svenska språket blev alltmer dominerande på 1700 -talet och denna dominans kvarstod in på 1900 -talet även efter det att Finland 1809 blev en del av det ryska furstendömet. Finland fick en autonom ställning och bevarade det svenska språket som landets enda officiella språk (vid sidan av ryska i vissa sammanhang) fram till mitten av 1800 -talet då man beslöt att gradvis jämställa finska språket med svenskan en övergångstid på 30 år. Den svenskspråkiga överklassen och de intellektuella delades i två läger: sveccomaner och fennomaner. En ’språkstrid’ uppstod mellan dem från mitten av 1800 -talet. Den svenska befolkningens minoritetsställning framkom klart först 1906 då Enkammarlantdagen med allmän rösträtt (både för män och kvinnor) infördes, och efter 1917 då det självständiga Finlands riksdag utarbetade med mer preciserade språklagar. Idag utgör ca 300 0000 (6 %) av den totala befolkningen av fin-landssvenskar.

Denna korta exkurs om språkrelationerna i Finland är viktiga av åtminstone två skäl. För det första förklarar den i viss mån den finska statens förståelse för språkliga krav hos nya invand-rargrupper. För det andra kan paralleller dras mellan frågan om mobilisation av invandrarorganisationer och organisationsmo-bilisation på finskt och svenskt håll i Finland, liksom till mera teoretiska frågeställningar och praktiska arrangemang.

.242 243.

Begreppet integration och dagens invandringspolitik i Finland

Vad menas med integration av invandrare? Varför talar man om integration i vissa länder och om assimilation eller om mångkul-turell anpassning av invandrare i andra länder? Det finns natur-ligtvis inte något entydigt svar på dessa frågor men en förklaring är att valet av begrepp i de olika länderna har att göra med varje lands egna politiska uppfattningar om lämplig terminologi som bäst beskriver landets förändrade samhällsstruktur.

Ifall det är så enkelt kan man fråga sig varför det finns så många meningsskiljaktigheter bland ämbetsmän, forskare inom området och bland invandrare själva om en gemensam termi-nologi. Ämbetsmännen stöder sig på de juridiska texterna om integration (eller motsvarande begrepp) medan forskare före-drar att skapa en egen definition som baserar sig på deras egna forskningsfält. Invandrarnas uppfattning om integration bygger främst på deras egna erfarenheter. I det här kapitlet sammanfat-tas de väsentligaste riktlinjerna som styr migrationspolitiken och vidare beskrivs integrationsbegreppet och dess tillämpning i invandringringsstudier.

Koordineringen av migrationspolitiken i Finland

De viktigaste migrationspolitiska samarbetsorganen som tar hand om de administrativa migrationsärendena i Finland är bl.a. ETNO, (Delegationen För Etniska Relationer) och den s.k. »ministerarbetsgruppen«. Till den sistnämndas ansvarsområde hör internationella ärenden, författningsberedning och förvalt-ningsstyrning. Ministerarbetsgruppen består av utrikesministe-riet, inrikes-, arbets-, undervisnings-, social- och hälsovårds-, justitie- och miljöministeriet.

Migrationspolitiken styrs i första hand av inrikes- och arbets-

.242 243.

ministerierna. Inrikesministeriet tar hand om utlänningsärenden såsom in- och utresa, medborgarskapsärenden och samordning av EU-ärenden. Utlänningsverket tar hand om uppehålls- och arbetstillståndsärenden, avvisningar och utvisningar, med-borgarskapsärenden och utlänningsregistren. Det samarbetar också med gränsmyndigheterna och polisen. Till arbetsminis-teriets uppgifter hör frågor angående f lyktingskap, asylsökande och integration. Hit hör också minoritetsombudsmannens (f.d. utlänningsombudsmannens) byrå. Till minoritetsombudsman-nens uppgifter hör säkerställande av de etniska minoriteternas och utlänningarnas ställning och rättigheter och övervakningen av etnisk icke-diskriminering. Arbetskrafts- och näringskrafts-centralerna är ansvariga för mottagningscentraler och för ut-vecklingen av arbetskraftstjänster och sysselsättningsprogram. Den praktiska integreringen av invandrare sköts av mottag-ningscentraler. Utrikesministeriet koordinerar det internatio-nella samarbetet, internationella avtal och visumpolitik medan utbildningsstyrelsen som hör till Undervisningsministeriet styr ordnande av invandrarnas utbildning. Social- och hälsovårds-ministeriet koordinerar arbetarskyddsärenden och social- och hälsovårdsfrågor. Till justitieministeriets främsta uppgifter hör styrningen av rättskydd och diskrimineringsärenden, medan miljöministeriet tar hand om bostadsfrågor. Ministeriegrup-pen har ett samarbetsnätverk som består av landskap, län och kommuner. De sistnämnda har det praktiska ansvaret för inte-grationen av invandrare. (Se även arbetsministeriets hemsidor: www.mol.fi).

Integrationens sociala och politiska dimensioner

På senaste tiden har det diskuterats mycket om legal och illegal invandring till EU både på EU:s toppmöte i Sevilla och i Finlands riksdag. Den illegala invandringen anses vara ett hot som måste förhindras med allt hårdare medel. Den osynliga muren mellan

.244 245.

tredje världen och Europa – som det redan talades om vid slutet av förra seklet – börjar bli ett synligt fenomen. De gamla kolo-nialmakterna är överens om att man måste ta till åtgärder som striktare gränsbevakning för att minska antalet illegala invand-rare. Det i sin tur kan medföra att invandrare och f lyktingar som söker sig till Europa både av humanitära och ekonomiska skäl blir kvar på andra sidan av EU:s ’skyddsmur’. Det här kan leda till spända förhållanden både mellan stater inom och utanför EU. En striktare migrationspolitik kan också förorsaka en ytterligare ökning av illegal invandring där ofta de svagaste och fattigaste såsom barn och kvinnor blir mest utnyttjade.

Det kan vara ändamålsenligt att tänka på invandrarnas in-tegration från ett vidare perspektiv även om den här typen av frågor om invandringspolitik inte direkt berör vårt undersök-ningssyftet i denna rapport. Sist och slutligen berör de politiska frågorna invandrarens rättigheter och möjligheter att starta ett nytt liv i ett annat land. I undersökningar av invandringspro-cesser från sändar- till mottagarland följs allt från planerings-, ankomst- till integrationsfasen. Frågor berörande uppehålls- och arbetstillstånd, skolning m.m. kan beskrivas som en del av in-tegrationsprocessen. Här bör man framhäva vikten av termen ’process’. Enligt Annika Forsander kan ’integration ses som en oändlig rörelse där avsikten är att integrera invandrare från samhällets yttersta sfär till mitten, m.a.o. är det inte frågan om något statiskt eller permanent läge – i själva mittpunkten eller utanför den – utan om en process där (invandrarna) långsamt närmar sig med allt tätare kontakter en allt mera central mitt-punkt (Forsander 2001: 391 ). Den här typen av beskrivning är också vanlig bland andra samhällsforskare (jmf. Valtonen 1997, Wahlbeck 1999, Lepola 2000).

I den finska lagen om främjandet av invandrarens integration samt mottagande av asylsökande avses med integration invand-rarens individuella utveckling med målet att delta i arbetslivet och samhällslivet och samtidigt bevara sitt språk och sin kultur.

.244 245.

I praktiken är användningen av integrationsbegreppet diffusare. I Finland används begreppet integration och dess finska mot-svarighet är ’kotoutuminen’. Det här kunde fritt översättas till att ’bli hemmastadd’. I början av 2003 skall en förnyad version om invandrarnas integrationsplan – ’Maahanmuuttajien ko-toutumisohjelma’ ges ut. Den baserar sig på en uppföljning av integrationslagen som trädde i kraft 1.5.1999. Integrationsplanen koncentrerar sig på tre sfärer: den juridiska (invandrarens rätt-tigheter), den ekonomiska (arbete) och den sociala (utbildning, hälsovård – och bostadsfrågor). Nedan är ett utdrag av den aktu-ella integrationsplanen och dess syfte.

Enligt lagen har invandraren rätt till en individuell integrationsplan – – – i tre års tid. Under denna tid tryggas invandrarens försörjning med hjälp av ett integrationsstöd. Åtgärderna planeras utgående från individuella förutsättningar och behov. Av invandraren förutsätts aktivitet och ansvar för den egna integrationen. Kommunen, arbets-kraftsmyndigheterna och andra myndigheter utarbetar tillsammans ett lokalt program för integrationsfrämjande. – – – Det behövs öppna och nya samarbetsformer mellan kommunen, arbetsförvaltningen, polisen, folkpensionsanstalten samt invandrar- och medborgaror-ganisationerna för integreringen av invandrarna. – – – Programmet innehåller en plan om mål, åtgärder, resurser och samarbete som gäl-ler invandrarnas integrationsfrämjande.

(Arbetsministeriet, 16.4.2002)

Varje kommun skall göra sin egen integrationsplan som base-rar sig på de resurser som kommunen har att erbjuda och på invandrarnas utgångspunkter. Trots att de största städerna har rådgivningsställen och en integrationsplan är integrationsåtgär-derna ännu i många fall bristfälliga. Som exempel kan nämnas det ringa antalet språkkurser i finska som kan ses som en grund-förutsättning för att invandraren ska komma in i det finländska samhället. Ett annat problem är den stora arbetslösheten som under hela 90 -talet har varit mer än dubbelt högre bland invand-

.246 247.

rare än bland finländare2. Invandraren hör ofta till dem som sist blir valda till bland arbetssökande, men först blir uppsagda – den s.k. ’last-in, first-out’ principen.

Sociala och kulturella svårigheter har uppstått bland annat p.g.a. språket, utbildningen och bostadsförhållandena. Först på 90 -talet har man börjat inse betydelsen av tvåspråkighet, bl.a. dess betydelse för att komma in i den nya kulturen samtidigt som invandraren kan bevara kontakten med sin ursprungskul-tur (Stalker 1994: 84). I dag försöker man i de f lesta mottagarlän-derna ordna språkkurser för invandrarna. Barn och unga lär sig det nya språket rätt så snabbt och integreras oftast snabbare än den äldre generationen in i en ny kultur. Trots det stöter många unga ofta på problem när de söker jobb, i form av rasdiskrimi-nering eller arbetslöshet p.g.a. brist på utbildning. Invandrarna konfronteras bl.a. via medierna, egna eller andras erfarenheter med rasism och xenofobi. Man anser att xenofobi allt oftare är kopplad till den ekonomiska recessionen och arbetslösheten. Enligt Saskia Sassen (1997:22) ’är orsaken till en kris i migrations-politiken inte bara bunden till själva invandringen utan också till att man är rädd för att förlora sin arbetsplats till någon från tredje världen. Invandraren blir ett objekt för ångest. Här tar ångesten formen av en konkret person’.

En redogörelse för mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer i Finland

De nordiska länderna hör till världens aktivaste länder i fråga om föreningar. Siisiäinen (2000) påpekar i sin undersökning om finländska organisationer att antagandet om att föreningsväsen-det skulle hålla på att dö ut inte stämmer i de nordiska fallen. Det här motiverar han bl.a. med att organisationernas struktur och intresseområde har förändrats med samhällsutvecklingen och nya typer av föreningar kommer till såsom invandrar-, solidari-

.246 247.

tets- och hobbyföreningar. Det här skulle vara ett tecken på att de nordiska välfärdssamhället inte skulle gå i den amerikanska livsstilens fotspår som präglas av demokratins ’lågkonjunktur’ så som Putnam beskriver det.

Föreningslagen i Finland från 1919 möjliggjorde grundandet av föreningar med syfte att främja medlemmarnas gemen-samma ideologiska intressen. De främsta kännetecknen för organisationer/föreningar är att de består av en koalition mellan två eller f lere personer, vars avsikt är att nå gemensamma ideo-logiska, icke-ekonomiska syften (Siisiäinen 1991: 77). I princip är organisationer oberoende av staten och deras verksamhet baserar sig på frivilligt arbete. För att förstå organisationernas och föreningarnas samhälleliga funktion så är det bättre att tala både om organisationer/föreningar och medborgarrörelser. Ty-piskt för den finländska föreningsverksamheten har varit att det har aktiverats framförallt av olika slags rörelser. (Se även Ala-puro & Stenius 1987.) Gemensamt för många rörelser har varit grundandet av en förening för att stabilisera rörelsens verksam-het (Siisiäinen 1996: 21).

Rent juridiskt så gör registreringen av en organisation den rättsgiltig, m.a.o. dess politiska verksamhet får ett erkännande, dess politiska funktioner tas i beaktande. Till organisationens rättsliga funktion hör bl.a. utvecklingen av medborgarsamhället och civilisationen. Organisationens legala status gör det lättare att skapa debatter om samhällsproblem som berör medborgarna samt att lägga fram av idéer och politiska innovationer. Till dess övriga uppgifter kan räknas att öka samarbetet mellan medbor-garna och staten (Ibid: 21–23).

Forskning på området

Finland förändrades från ett emigrationsland till ett immigra-tionsland på 80 -talet och de f lesta invandrarna har kommit till Finland först på 90 -talet. Det förklarar också det ringa antalet

.248 249.

mångkulturella och invandrarorganisationer. Den här typen av organisationer kan ses som en ny typ i vårt samhälle.

I Finland finns det flera föreningshistoriker och kartläggningar av olika slags föreningsverksamhet, men bara några undersök-ningar om invandrarorganisationer och om minoritetsgruppernas organisationsverksamhet. I Mika Helanders rapport ’Publications on ethnic relations in Finland 1991–1996’ och i den nyare rappor-ten ’Publikationer över etniska relationer från 1996–2000’ (under utgivning) visade det sig att det finns organisationsstudier om endast två minoritetsgrupper, av vilka en handlar om finlands-svenskarnas organisationsväsendet och den andra om samernas organisationsverksamhet. Nedan är en kort litteraturöversikt om organisationsstudier och andra närrelaterade studier.

Tyngdpunkten för organisationsstudier ligger vid tiden före Finlands självständighet (1917) av vilka de första gjordes av Voionmaa (1910). Senare har det skrivits om medborgarrörelser-nas utveckling bland annat av Risto Alapuro och Henrik Stenius (se Alapuro, Liikanen, Smeds & Stenius 1987). Martti Siisiäinen har gjort en hel del undersökningar om olika slags organisations-verksamhet. Hans tyngdpunkt har varit samhälleliga rörelser samt föreningsväsendet. I framtiden behövs det också en mera systematisk översikt om hur de frivilliga organisationernas och statens relation ser ut liksom studier om individernas deltagande i föreningsverksamhet (Siisiäinen 1989: 18–19). Idag är läget mer eller mindre det samma som i slutet på 80 -talet även om det har gjorts några undersökningar om invandrarföreningar och andra är på kommande.

Östen Wahlbeck (1999) har gjort en undersökning om kurder i England och Finland. I sin doktorsavhandling ’Kurdish dias-poras: a comparative study of Kurdish refugee communities’ beskriver Wahlbeck kortfattat kurdiska organisationer och de-ras verksamhet i storstadsregionen. Catharina Lohjander-Visapää gjorde en undersökning om somaliska ungdomars livssituation i Helsingforsregionen 1997 (Se Visapää 1997). I kartläggningen

.248 249.

kom det fram att bara ett fåtal av de somaliska ungdomarna var intresserade av föreningsverksamhet. Den enda typen av för-ening som de intresserade sig för var korgbollsföreningar. Bara två av de trettio intervjuade hade besökt en invandrarförening. De ansåg föreningsverksamheten främst inriktas på vuxna som kan återkalla och byta erfarenheter från Somalien. Forskaren Tuula Joronen vid Helsingfors Faktacentral gör en utredning över Caisa (Helsingfors stads mångkulturella förenings) verksamhet. Förutom dessa kartläggningar och undersökningar har arbets-ministeriet kommit ut med en förteckning om invandrarorgani-sationer från 2000.

Som bäst skriver pol. mag. Miika Pyykkönen sin doktorsav-handling om Invandrarorganisationernas verksamhet i Finland, vars empiriska material är insamlat från invandrarorganisationer i Jyväskylä och Tammerfors. Hans syfte är främst att se hurudan diskurs det finns mellan invandrarorganisationer och kommu-nen. Undersökningen baserar sig främst på deltagande observa-tioner i möten, genomgång av protokoll och av intervjuer. Han har även bistått med information för denna rapport. Fil. mag. Sanna Sakselas kommande doktorsavhandling handlar om etnisk mobilisering och utformningen av invandrarorganisationer i Helsingfors regionen. Hennes syfte är att undersöka utform-ningen av etnisk mobilisering bland invandrarorganisationer och redogöra för vilken roll de har i integrationsprocessen. Den metodologiska sidan kommer att basera sig på nätverksanalys. Intresset för invandrarorganisationer har ökat även bland stude-rande vid samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteten. Några magisteravhandlingar är också på kommande.

En kartläggning av mångkulturella organisationer och invandrarorganisationer

Denna kartläggning av invandrarorganisationer/föreningar i Fin-land baserar sig främst på uppgifter från Patent- och registersty-

.250 251.

relsen (PRS3). Hit hör alla invandrarföreningar som är registre-rade i Patent och Registerstyrelsen 1.1.1990–31.12.2001 och en hel del oregistrerade föreningar som vi har fått tag på. Avsikten med kartläggningen är att få en översikt av var mångkulturella och invandrarorganisationerna är lokaliserade, vad de heter och när de är grundade. I det registrerade antalet föreningar ingår också vänskaps-4 och minoritetsföreningar även om dessa i övrigt hamnar utanför vårt fokus. Uppgifterna togs fram från Patent och Registerstyrelsens förteckning med hjälp av en sökmaskin. Alla organisationer som kunde tänkas ha något slags etniskt, mångkulturellt eller invandrar inriktat syfte är med i förteck-ningen. Mångkulturella och invandrarorganisationer söktes från huvudstadsregionen och städer med mer än 50 000 invånare5. De totala antalet organisationer blev allt som allt 563.

Antalet organisationer är tyvärr inte heltäckande p.g.a. av tre olika anledningar. För det första framkommer inte om organisa-tionen har avslutat sin verksamhet, men inte har anmält det till Patent och Registerstyrelsen. För det andra kan en del av organi-sationerna vara ’sovande’, dvs. de existerar, men för tillfället id-kar de ingen slags aktiv verksamhet. För det tredje behöver deras namn inte ha någonting med de tänkbara sökorden att göra, dvs. de faller ut från det insamlade materialet. Därutöver finns det en risk för att alla mångkulturella och invandrarorganisationer inte är registrerade i Patent och Registerstyrelsen. Ett antagande är att antalet oregistrerade föreningar är rätt så litet, eftersom det bara är registrerade organisationer som får finansiering för sin verksamhet, bl.a. från undervisningsministeriet.

De insamlade materialet från Patent och Registerstyrelsen och andra informationskällor jämfördes med arbetsministeri-ets förteckning över invandrarorganisationer. Arbetsministeriet utförde år 2000 en redogörelse om invandrarorganisationer i Finland. Avsikten var att uppdatera arbetsministeriets adress-lista över invandrarorganisationer och internationella träff-punkter. Enkäten skickades till ca 300 mångkulturella och

.250 251.

invandrarorganisationer och internationella träffpunkter. Hit hörde också vänskapsföreningar. Arbetsministeriet hade samlat sina kontaktuppgifter bl.a. från deras egen gamla förteckning, Patent och Registerstyrelsens förteckning från 1999, vänskaps-föreningarnas adressförteckning, Finlands Röda Kors förteckning över träffpunkter och en förteckning från Tavastehus distrikts. Arbetsministeriet kontaktade allt som allt 272 organisationer av vilka 95 svarade, 39 hade fel adress, 5 hade avslutat sin verksam-het, 131 inga informationsuppgifter, 2 ville inte ha någon post. Utöver det kontaktade arbetsministeriet 33 träffpunkter av vilka 16 svarade. Arbetsministeriet uppdaterade sina kontaktuppgifter och samlade sina uppgifter i en tabell som ger uppgifter om organisationens namn, hemort, verksamhet som befrämjar inte-gration och önskemål för förbättring och grundandet av en s.k. ’organisationsforum’.

För vår kartläggning har kontaktuppgifterna varit tillgängli-ga endast för en del organisationer. Anledningen till de bristande kontaktuppgifterna – utöver de ovan nämnda orsakerna – kan ha att göra med att även om organisationen i frågan existerar så har den inte någon egen lokal eller telefon till sitt förfogande. Mångkulturella centrer, rådgivningsställen för f lyktningar och invandrare kontaktades i huvudstadsregionen och de andra elva städerna för att få ytterligare uppgifter om mångkulturella och invandrarorganisationer. Andra viktiga informationskällor för insamlingen av materialet har varit Förbundet för mänskliga rätt-tigheter (Ihmisoikeusliito). De har grundat ett nätverk ’RASMUS’ 6 som består av olika solidaritets, mångkulturella och invandrar-organisationer. RASMUS är främst ett nätverk vars syfte är att öka kunskapen om mänskliga rättigheter och befrämja samar-betet mellan olika instanser, institutioner och föreningar, m.m. både från statligt och kommunalt håll.

Nedan följer en presentation av fördelningen av de olika mångkulturella organisationerna och invandrarorganisationer-na i Finland. Det bör framhävas att det med största sannolikhet

.252 253.

i mindre städer och orter också finns organisationer som inte är inkluderade i denna rapport.

De f lesta invandrarföreningarna är koncentrerade till huvud-stadsområdet och till de största städerna såsom Tammerfors och Åbo. För att få en uppfattning om invandrarföreningarnas exis-tens kontaktades olika organ från de fjorton städerna. De vanli-gaste vägen att få tag på uppgifter var den s.k. snöbollsmetoden.

Tabell 5.2 En förteckning över etniska organisationer och invandrarorganisationer i 14 städer

Etniska organisationer H B Jo Jy Ko Ku L. T U V Vi Å Totalt

Albanska 5 – – – – – – 1 – – – 1 7Övriga Afrika 8 – – – – 1 – – – – – 1 10Romerska 7 – – – – 1 – 1 – – – 2 11Iranska/Irakiska 4 – – 2 – 1 – 3 – – – 2 12Asiatiska 6 – – – – 1 – 1 3 – – 3 14Latinamerikanska* 17 – – – – – – – – – – 1 18Kurdiska 13 – – 3 – – 1 1 – – – 3 21Ryska 8 1 2 – 2 2 2 2 2 – 1 6 28Islamska/arab.* 12 – 1 1 – 1 2 3 3 1 1 4 29Somaliska 34 – – – 1 – – 2 – 1 – 2 40Ingermanl./Balt. 13 2 1 1 2 1 2 6 1 – 3 8 40Sammanlagt 127 3 4 7 5 8 7 20 – 2 5 33 230

Mångkulturella 13 1 – 4 – – 3 11 – 1 – 6 39Vänskaps 66 2 2 – 2 1 6 2 1 1 5 88Solidaritets rf. 18 – – 5 2 1 7 11 1 – 5 13 63Övriga 46 4 4 10 1 5 8 20 11 5 3 35 152Sammanlagt 143 7 6 19 3 8 19 48 14 7 9 59 342Totalt 270 10 10 26 8 16 26 68 14 9 14 92 563

Förkortningar:

H Huvudstadsregionen: Helsingfors, Esbo och VandaB Björneborg T TammerforsJo Joensuu U UleåborgJy Jyväskylä V VasaKo Kotka Vi VillmanstrandKu Kuopio Å ÅboL Lahtis

.252 253.

Utlänningsbyråer, mångkulturella center, f lyktingsmottagnings centrer, avdelningar för städernas kulturverksamhet är några av de organisationer som gav telefonnummer av andra organisatio-ner eller föreningar som de kände till. Olika typer av invandrar-organisationer verkar vara rätt så heterogent fördelade i de olika städerna. Antalet ryska föreningar är delvis snedvriden eftersom de representerar en minoritetsgrupp och består både av nya och gamla ryssar som har hunnit grunda föreningar redan före 90 -talet. En översikt över fördelningen av invandrarföreningar i de fjorton städerna finns i tabell 5.2.

Huvudstadsregionen. Enligt Patent och Registerstyrelsen finns det allt som allt 270 organisationer som grundats sedan 1990 i huvud-stads regionen. Av dessa är 127 invandrar och/eller minoritets-organisationer och 143 sådana som samarbetar endera indirekt eller direkt med invandrare. Det var svårt att få tag på organisa-tionernas kontaktuppgifter. Från telefonkatalogen och Internet hittade vi kontaktuppgifter till tjugo invandrarorganisationer. Av dessa tjugo fall visade sig en del bestå av gamla uppgifter. Av listan framgår också antalet registrerade organisationer (från 90 -talet) som samarbetar med invandrare och f lyktingar. Utöver dem finns det naturligtvis en hel del andra också.

Andra kontaktställen har varit ETNO, minoritetsombudsman-nens kansli/Arbetsministeriet, Undervisningsministeriet, Helsing-fors stads utlänningsenhet, Caisa (Helsingfors stads mångkultu-rella centrum), RASMUS-nätverket, andra föreningar så som Maahanmuuttajien Tuki ry – Invandrarnas Stöd rf och namn på deras samarbetspartner, Finlands Röda Kors rf, Suomen Pako-laisapu ry – Finlands Flyktningshjälp rf. En del föreningar gav kon-taktuppgifter om andra invandrarföreningar. Den här vägen ökade antalet oregistrerade föreningar med åtta stycken medan de andra föreningarna som olika institutioner/organ nämnde redan var registrerade.

ETNOs7 sekreterare skickade en förteckning över alla sina medlemmar. Representanter för de olika etniska språkgrupperna

.254 255.

kontaktades, bl.a. en representant för de arabisktalande (rekom-menderade en hemsida till Suomen Islamilainen Yhdyskunta), en som representerar jugoslaver (kände inte till några föreningar), två som representerar de franskspråkiga och ENAR- European Network against Racism, en som representerar de somalisktalande och en som representerar de kurdisktalande. Arbets – och under-visningsministeriet hade allt som allt 15 namn på mångkulturella och solidariska föreningar som är grundade efter 1.1. 1990 som inte fanns med i Patent och Registerstyrelsens förteckning.

Tabell 5.3 visar en fördelning över de olika föreningarna i huvudstadsregionen efter hand. Den absolut största gruppen utgörs av somaliska invandrarorganisationer. Det kan delvis för-klaras med somaliska f lyktingarnas relativt långa tid i Finland

Tabell 5.3 Organisationernas fördelning i huvudstadsregionen

En indelning av etniska organisationer i Helsingforsregionen

Antalet organisationer i Helsingsfors region

1 Somaliska 342 Latinamerikanska 173 Ingermanländska/Baltiska 134 Kurdiska 135 Islamska/arabiska 126 Ryska 87 Övriga Afrika 88 Romerska 79 Asiatiska 6

10 Albanska 511 Iranska/irakiska 4Sammanlagt 12712 Mångkulturella 1313 Solidaritets rf. 1814 Övriga 4615 Vänskapsföreningar 66Sammanlagt 143Totalt 270

.254 255.

i jämförelse med de andra invandrar- och f lyktningsgrupperna men också med somaliernas klanindelning. Andra invandraror-ganisationer består av latinamerikanska, ingermanländska, kur-diska och islamska organisationer. Från tabell 5.3 framgår även mängden registrerade ryska föreningar som är grundade efter 1990, men av de registrerade organisationerna framgår inte hur många av deras medlemmar är s.k. gamla ryssar i Finland och vilka som är invandrare från 1980 framåt.

Organisations- och föreningsstruktur från 1990 till 2001

Förutom det i föregående kapitlet nämnda insamlingssättet gjor-des allt som allt 24 telefonintervjuer av 127 invandrarföreningar i huvudstadsregionen med frågeformulär som även förmedlades till projektets svenska partner. Syftet var att få en överblick av deras verksamhet och kontakter. Intervjuerna gjordes per tele-fon. En del av frågorna lämnades obesvarade. Svaren fungerar mera som en vägledning för en mera omfattande undersökning om invandrarföreningar och om deras verksamhet än som en fullständig beskrivning av dem i huvudstadsområdet. Trots det ringa antalet som kom många intressanta aspekter fram.

Indelningen av föreningarna baserar sig på tabell 5.4. Enligt Patent och Registerstyrelsen borde det finnas fem albanska fö-reningar som är grundade efter 1995 men vi kunde inte hitta några kontaktuppgifter. Anledningen till det ringa antalet inter-vjuade föreningar var att en del kontaktuppgifter visade sig vara föråldrade eller att ingen person kunde nås. Det här kan ha att göra med att föreningarna inte har egna samlingslokaler och att deras ordförande inte mera är densamma som tidigare trots att de fortfarande existerar och verkar. Tabell 5.5 kan indelas i två delar. A, B, C syftar till etniskt ursprung och D, E och F syftar till åldersfördelningen. I de f lesta föreningarna är alla välkomna oberoende av sin etniska ursprung.

.256 257.

Tabell 5.4 En översikt av de intervjuade organisationerna

Intervjuade föreningar Registrerings år N (n)

I

Somaliska Somali Social Democrats ry African woman Empowerment/Suomi-Somaliseura rySomaliliitto ry (Somali League)Kanava nuoriso ryFC Somali ry

19981986

199719981999

20010

1500200

50-60

100 %(–)

100 %90 %90 %50 %

IILatinamerikanska Union Latina ry 2000 30 90 %

IIIIngermanländska/BaltiskaInkeri keskus ry 1995 450 (–)

IV

Kurdiska Kurdistanin Rauhan Puolustajat ryKurdistan komitea ryÉkgirtin ry

199919911993

20020070

100 %100 %100 %

VIslamska/arabiskaArabilais-suomalaisten perheiden yhdistysIbn-Fadlan arabikulttuuri yhdistys ry

19991993

32130

50 %90 %

VIRyskaVenäläinen kulttuuri-demokraattinen liitto ry1SADKO-klubi ry

19452000

150140

90 %2

90 %

VII

Övriga Afrika Helsinki International Sports Club (HISC) (earlier Africa United Football Club) ryIbo residents National Association of Sierra Leone

1993

oregistreradoregistrerad

20-30

12015

90 %

90 %90 %

VIIITurkiskaAnatolian Kulttuurikeskus AKK ry 2001 6 100 %

X

Iranska och irakiska Irakin Naisten yhdistys ryIranilaisten Pakolaisten Federaatio ryIranin ja Irakin Työllistämisyhdistys ry

2000

1997

3350180

100 %100 %100 %

XI

Mångkulturella Multicultural Tennis Association M .T.A ryImmigrant Labour Association ILA rySpektri Multicultural ry

200119981996

123525

90 %50 %90 %

N = totala antalet medlemmar både av finländskt och utländskt ursprung.(n) = det procentuella antalet medlemmar av utländskt ursprung. Siffrorna är ungefärliga och bör således inte tolkas strikt kvantitativt.

Notes1. Vi har tagit med denna förening eftersom de ordnar projekt för att befrämja de ryska invandrar-

nas integration till Finland.2. En del av medlemmarna har fått finländskt medborgarskap

.256 257.

Som framkommer av tabell 5.4 så är de f lesta medlemmarna utlänningar och finländarnas antal relativt litet. Några inter-vjuade betonade i intervjuerna behovet av finländarnas aktivi-tet i invandrarorganisationerna för främjandet av ömsesidiga kulturkontakter. De f lesta föreningarna organiserar aktiviteter

Tabell 5.5 Verksamhetens inriktning

Namn A B C

D E F D E F D E FAfrican Women XAKK ry X X XArabialais-suom. X X X X X X X X XÉkgirtin X X XFC Somali X X X (X) (X) (X) X X XHISC ry X X X X X XIbn-Falda X X X X X XIbo residents X X X X X X X X XILA ry X XIrakin naisten yh. X X (X) (X)Inkeri Keskus X X X X X X X X XIranilaisten pakol. X X X X X X X X XIranin ja Irakin X X X X X X X X XKanava Nuoriso X X XKurdistanin rauhan X X X X X X X X XKurdistan Komitea X X X X X X X X XM.T.A ry X X (X) X X (X) X X (X)National Ass. S. L. X X X (X) (X) (X) X X XSADKO-klubi X X X X X X X X XSomali League X (X) XSpektri Multicultural X X X X X XSomali Soc. Demo. X X XUnion Latina X X XVenäläinen kult. X X X

A = egna etniska gruppen D = barnB = alla etniska grupper E = ungaC = finländare F = vuxna

.258 259.

både för barn och unga. Två av de intervjuade föreningarna var inriktade speciellt på dem.

Telefonenkäten indelades i nio grupper: 1. kontaktuppgifter, 2. finansiering, 3. samlingslokaler, 4. inofficiell verksamhet, 5. officiell verksamhet, 6.rådgivning och rasism, 7. kontakter, 8. kommunikation, 9. övrigt. I slutet av kapitel 5 finns en bifogad bilaga över telefonenkäten. Det bör observeras att enkäten är strukturerad främst som en hjälpredskap för intervjuaren. Be-skrivningen är en sammanfattning av de nio olika frågegrup-perna.

Bas/kontaktuppgifter. De f lesta (21) av de intervjuade fören-ingarna har en ordförande. Två av organisationerna hade ingen ordförande och en gav inget svar på ordförandefrågan. Varje förening har en kommitté som sammanträder ungefär en gång i månaden och ett medlemsregister. Somaliliitto ry (Somali Lea-gue) har också ett parlament med 45 representanter som sam-manträder var tredje månad. Som framkommer av tabell 5.4 så består majoriteten av medlemmarna i föreningarna av invand-rare. De f lesta av föreningarna är registrerade efter 1995 och medlemsantalet varierar allt mellan 6 och 200 (11 föreningar < 50 medlemmar, 11 föreningar < 200 medlemmar). Undantag är bl.a. Somaliliittos antal (1500) och Inkerikeskus (Centret för ingerman-ländare) (450). Det kan förklaras med att somalierna utgör den största gruppen utländska medborgare (4355) 8 näst efter invand-rare /återvandrare från våra grannländer. De sistnämnda består främst av ingermanländska återvandrare. I alla föreningar för-utom en är kvinnornas deltagande aktivt. Bara några få fören-ingar har resurser att anställa personal. De f lesta medlemmarna jobbar frivilligt i föreningarna. I varje förening talar man sitt eget språk och i de f lesta även finska eller engelska.

Finansieringen av föreningsverksamhet är ett stort problem för föreningarna. De vanligaste källorna har varit bl.a. Under-visningsministeriet, Penningautomatföreningen (PAF), städerna och EU. Undervisningsministeriet stöder genom statsbidrag,

.258 259.

stipendier och andra understöd sådana projekt som ansluter sig till bl.a. till kultur-, konst-, idrotts- och ungdomsverksamhet. Undervisningsministeriet är den största av donatorerna, t.ex. år 2000 delade det ut en summa på 750 000 euro för 70 projekt för att minska rasism och främja minoriteternas intressen. Fören-ingarnas projekt och verksamhet finansieras främst med hjälp av olika donationer från de ovan nämnda instanserna liksom med medlemsavgifter, som varierar mellan 5 och 10 euro. En del av föreningarna har fått bistånd i form av tillstånd att använda kommunens eller stadens lokaler, t.ex. bibliotek. Andra former av bidrag har varit sysselsättningsbidrag eller tillstånd för an-vändning av sportplan. I många fall har föreningarna fått ett nekande svar vid ansökan om finansiellt eller annat materiellt understöd.

Lokaler. I enkäten frågade vi bl.a. om föreningarna har egna lokaler för a) byråarbete och b) andra aktiviteter. Nedan följer en grov indelning på basen av svaren. Med paraplyföreningar syftar jag här på större organisationer så som Caisa, Solid Coop, Den ryska kulturdemokratiska föreningen och Somaliliitto. I de-ras utrymmen kan mindre föreningar träffas och bedriva sin verksamhet. Helsingfors, Vanda och Esbo stad har lokaler till förfogande för olika slags föreningsverksamhet. Det kom fram att typen av utrymmen varierar med aktivitetsformen. Fören-ingar kan hyra utrymme från staden (såsom bostadsområdets lokaler) för sina seminarier eller dylik verksamhet. Ibland kan samlingslokaler också hyras ut från en paraplyorganisation. En del intervjuade angav f lere träffpunkter p.g.a. de föregående grunden. Det är också anledningen till att det finns ett större antal totala träffpunkter än arbetsbyråer/-lokaler. Det som yt-terligare kom fram i tabell 5.6 är att det finns tretton föreningar som inte har några egna lokaler för byråarbete, men för till sina aktiviteter. Här antar jag att byråarbetet görs hemma hos någon av medlemmarna eller/och i aktivitetsutrymmen. I de tre fallen som anger att de inte har någon träffpunkt utgår jag att de träf-

.260 261.

fas i diverse lokaler såsom kaféer, hemma hos någon eller dylikt (se ’övriga lokaler’).

Verksamhetsformer. Kulturella aktiviteter består främst av årli-ga fester, olika slags konst- och dramaklubbar, musikaktiviteter, sommarläger, konserter, sport och exkursioner. Några fören-ingar deltar i festivaler och större kulturella evenemang så som ’Möjligheternas Torg’ – en årlig festival som olika solidaritetsför-eningar, större organisationer, mångkulturella och invandraror-ganisationer kan delta i. En del av föreningarna organiserar filmveckor, dansföreställningar och fotoutställningar som fram-för allt är inriktade mot finländare och andra som är intresserade av nya kulturer.

Till social verksamhet räknas även ADB-kurs och finska kurser men även modersmålsundervisning. Seminarier om den finländska kulturen och om kulturskillnader men också om rasism, terrorism och integration har ordnats av många för-eningar. Somaliliitto ordnar också undervisning om sitt lands historia och kultur för barn. Mest material – böcker, broschyrer, hantverk mm. – har de somaliska föreningarna som African Woman Empowerment föreningen. Den ingermanländska fören-ingen – Inkerikeskus har en egen tidning och sänder informa-tion genom e-post.

Det politiska verksamheten verkar vara mycket liten i de

Tabell 5.6 Verksamhetens lokalisering

Plats Arbetsbyrå Träffpunkt

Egen lokal 2 2Hos någon 4 2Hyres lokal 2 5Paraplyförening Sport plan/-lokal Stadens lokaler

3––

83

5Övriga lokaler 13 3Totalt 24 28

.260 261.

f lesta föreningarna. De kurdiska föreningarna deltar i demon-strationer och den iranska föreningen för f lyktingar följer aktivt med f lyktingpolitiken och läget i Europa. Somali Social Democrats och Somaliliitto följer också aktivt med det politiska läget. De försöker framför allt främja somaliernas rättigheter i Finland och har ordnat ett informationsseminarium för somalier som informerar om hur man kan delta i politiken, bl.a. hur man rös-tar. (I maj 2002 var det val i Somalien).

Rådgivning. Den vanligaste typen av rådgivning består av frågor om juridik och hälsa, t.ex. arbets- och uppehållstillstånd, visum eller allmänna hälsofrågor. De f lesta föreningarna försö-ker förmedla arbetsplatser. Det kan vara i form av att hjälpa till med att fylla i ett formulär, med att skriva en ansökan eller med att gå med personen i fråga till en arbetsbyrå. Den här typen av rådgivning inriktas även till unga. I övrigt kan de få rådgivning om hälsoproblem (t.ex. könssjukdomar, droger m.f l.) och hjälp med skolproblem.

Rasism. Förutom de kurdiska och somaliska föreningarna har de andra förenings medlemmarna mycket lite erfarenhet av ra-sism. Kurderna och somalierna har informerat polisen, medier, Röda Korset och Ihmisoikeusliitto ry. (’Förbundet för Mänskliga Rättigheter’) om sammandrabbningar. (Här bör man komma ihåg att bara en bråkdel av de utlänningar som utställs för rasism är medlemmar i någon förening).

Nätverk. Alla utom en, Anatolian Kulttuurikeskus AKK (Kultur-centret för Anatolien), har en eller f lere föreningar med vilka de samarbetar. AKK är grundad 2001 och har inte ännu hunnit knyta nya kontakter. De f lesta kontakterna består av andra för-eningar med liknande intressen eller av paraplyorganisationer. De somaliska föreningarna har också kontakter med medbor-garrörelser såsom Förbundet för mänskliga rättigheter, Inter-national Organisation for Migration (IOM), EU-projekt och med föreningar från andra länder. Kurdistanin Rauhan Puolustajat ry (’Fredskämparna för Kurdistan’) deltar i ett nätverksprojekt för

.262 263.

att befrämja förhållanden i Kurdistan och en annan förening är i kontakt med den lokala kvinnoföreningen i Irak. De skickar i bland artiklar till varandra.

Kontakterna till myndigheterna består främst av kontakter till

Tabell 5.7 Kontakter till myndigheterna

Namn A B C D E F G H I

African Women X X XAKK ry XArabialais-suom. X XÉkgirtin X X XFC Somali XHISC ry X XIbn-Falda X XIbo residentsILA ry X XIrakin naisten yh. X X XInkeri Keskus X X X X XIranilaisten pakol. XIranin ja Irakin X X X XKanava Nuoriso X X X X XKurdistanin rauhan X XKurdistan Komitea XM.T.A ry XNational Ass. S. L. X XSADKO-klubi X X XSomali League X X XSpektri Multicult. X XSomali Soc. Demo. X X XUnion Latina XVenäläinen kult. X X X

A = Arbetsministeriet F = SocialbyråernaB = Social- och hälsovårdsministeriet G = ArbetskraftsbyråernaC = Undervisningsministeriet H = ETNOD = Justitieministeriet I = övriga kontakterE = Inrikesministeriet

.262 263.

undervisningsministeriet och arbetsministeriet. Andra vik-tiga kontakter är utrikesministeriet. Övriga kontakter är bl.a. bibliotek, kommunen, utlänningsverket och utlänningsbyrån. Antalet kontakter per förening ser ut enligt följande: en förening hade inga kontakter, 6/1, 8/2, 5/3, 1/4 och 2/5. Av de tjugofyra föreningarna finns det bara tre föreningar som har mer än tre kontakter, dvs. Kanava Nuoriso och Inkerikeskus har fem kontak-ter med myndigheterna och Iranin ja Irakin Työllistämisyhdistys har fyra kontakter. Dessa tre föreningar hör också till de största föreningarna, dvs. med ca 200 medlemmar eller mera. Den enda föreningen som inte hade några kontakter alls med myndighe-terna var Ibo Recidense vars verksamhet främst är inriktad på bevarandet av den egna kulturen.

Informationsmedium (se tabell 5.8). Det vanligaste sättet att sprida information till medlemmarna om föreningens verksam-het är via ’djungeltrumman’. Medlemmar förmedlar nyheter vidare både till gamla medlemmar och till invandrare som har nyligen anlänt till Finland. Det här är vanligt framför allt bland de kurdiska, somaliska och iranska/irakiska föreningarna. Ett annat sätt att informera om föreningsverksamheten är att an-nonsera om aktiviteter på den egna föreningens eller paraply-föreningens annonstavla. Information förmedlas också vid olika evenemang och under fester.

Hittills har beskrivningen baserat sig främst på en jämförelse av olika invandrarföreningars struktur och verksamhetsform. För att läsaren skulle få en mera omfattande bild av hur fören-ingsverksamheten fungerar skall två typer av föreningar beskri-vas. Den första är en beskrivning av om en huvudsakligen so-malisk ungdomsförening och den andra av en ingermanländsk förening. Både är belägna i Helsingfors. Uppgifterna baserar sig delvis på telefonintervjuer och delvis på information från fören-ingarnas hemsidor.

Kanava ry. är en förening för ungdomar. Den grundades 1995 av fem unga somalier. Föreningen registrerades 1998. Idag har

.264 265.

föreningen ca. 200 medlemmar varav fyra är permanent anställ-da. Föreningen har också en styrelse som består av sju personer. De f lesta medlemmarna är somaliska invandrarungdomar, och därför det kommunicerar medlemmarna främst på somaliska. Kanava ry. har fått understöd bl.a. från undervisningsministeriet

Tabell 5.8 Informationsmedium

Namn A B C D E F G H

African Women X XAKK ry X X XArabialais-suom. X XÉkgirtin XFC Somali XHISC ry X X XIbn-Falda X XIbo residents XILA ry XIrakin naisten yh. X XInkeri Keskus XIranilaisten pakol. X X XIranin ja Irakin XKanava Nuoriso X XKurdistanin rauhan XKurdistan Komitea XM.T.A ry X XNational Ass. S. L. XSADKO-klubi XSomali League X X X XSpektri MulticulturalSomali Soc. Demo. X X X XUnion Latina XVenäläinen kult. X X

A = Broschyrer F = inforamtion via andra föreningarB = Hemisda G = myndigheternaC = E-post H = övrigtD = Tidning, tidskrift E = Radio

.264 265.

och från EU till ett ESR-projekt. Föreningens syfte är att inte-grera unga människor i det finländska samhället. För att ungdo-marna skulle få en så bra start som möjligt försöker Kanava ry. framhäva vikten av sändar- och mottagarlandets kultur. Kanava föreningens verksamhet består främst av olika slags sport- och fritidsaktiviteter, gatuarbete med ungdomar, rådgivning och förmedling av information till ungdomarna. Föreningen har allt som allt 16 frivilliga som hjälper ungdomar att inte falla offer för drogmissbruk eller för aggressivt beteende. Vid rådgivning av invandrarungdomars arbetsmöjligheter samarbetar Kanava ry. bl.a. med arbetsbyråer, invandrarverket och socialarbetare. An-dra samarbetsorgan är ungdomsföreningen Alianssi ry., Finlands Röda Kors och Parasta Lapsille ry (’Det bästa för barnen rf.’) och Vantaan Afrikkalaisten ja Arabialaisten Kulttuuriyhdistys ry (’Vanda stads Arabiska och Afrikanska förening’). Föreningen har också kontakter till Somalien där föreningens ordförande var i början av året och kontaktade lokala myndigheter och ungdomsfören-ingar. Avsikten är att bygga ut ett nätverk mellan olika länder, bl.a. från Belgien, Holland, Tyskland, England och Sverige.

Inkerikeskus grundades 1995. Idag har den över 450 med-lemmar och en styrelse med åtta medlemmar. De f lesta av medlemmarna är kvinnor och hör till de äldre återf lyttarna. Det finns fem anställda som finansieras med hjälp av bistånd och donationer från undervisningsministeriet och Helsingfors stad. Andra finansieringskällor för deras verksamhetsprojekt är Penningautomatföreningen (PAF) och staten. Från EU har de fått stöd bl.a. för resor, ADB-kurser och till ett gemensamt projekt tillsammans med Stiftelsen för Rehabilitering. Föreningen har egna lokaler centralt belägna i Helsingfors. De är främst av-sedda för ADB-kurser, men där finns också utrymme för annan verksamhet såsom läsning av dag- och veckotidningar. Några av rummen används även av andra föreningar. Till Inkerikeskus verksamhet hör olika slags kulturaktiviteter såsom organisering av utställningar, en schackklubb, fester och läger för barn och

.266 267.

åldringar. Föreningen ordnar också seminarier där både egna och finländska traditioner framhävs (t.ex. ingermanlänningar-nas vinterfest, en föreläsningsserie om finländskt litteratur och ett seminarium om dagens ingermanlänningar). Övrig verksam-het består framförallt av rådgivning angående arbete. I framti-den är det meningen att få en ryskspråkig psykolog som kunde hjälpa medlemmarna med psykologiska problem. Avsikten är också att ordna olika former av terapiverksamhet. Det finns också ett stort behov av psykologisk hjälp för ungdomar. Många ingermanländska ungdomar har råkat ut för skolmobbning eller för andra former av bråk. Inkerikeskus har ett brett nätverk till andra föreningar såsom Inkeri Liitto (’Ingermanländska för-bundet’), Caisa, Helsingfors och Esbo stads invandrarprojekts koordinatorer. Föreningen har också kontakter till Sverige, Est-land och Ryssland (Petroskoi, Hatsna och Sant Petersburg). De ordnar också resor och kulturverksamhet mellan länderna.

Ekonomiska stödformer

I Finland finns inte något enskild biståndssystem som skulle vara speciellt inriktad mot invandrar- och mångkulturella or-ganisationer. Finansiellt understöd kan ansökas både från den offentliga och privata sektorn, av vilken den sistnämnda främst består av privata fonder och donatorer. Det finns inga speciella fonder som skulle vara inriktade speciellt mot invandrare även om det finns några sällskap och fonder som har visat speciellt intresse för minoriteter.

Offentligt stöd. Det offentliga stödet kan indelas i EU-, stat-ligt stöd, kommunal- och länskommunalstöd och bistånd från fonder och stiftelser. Den största bidragsgivaren är undervis-ningsministeriet, men bistånd för utvecklingsprojekt kan också ansökas från utrikesministeriet. Arbetsministeriet är ansvarig

.266 267.

för koordineringen av etniska relationer och för bekämpning av rasism och diskriminering.

Information om de frivilliga organisationernas verksamhet och finansiering ges också från ’European Citizen and Action Service – ECAS’. Den grundades 1993, med syfte att förstärka samarbetet mellan europeiska föreningar, EU:s medlemmar och NGO:s. ECAS inriktar sig främst på finansiell rådgivning åt fri-villiga organisationer, frågor berörande politik och utvidgning-en av EU. ECAS har kommit ut med en EU-finansieringsguide. Efter en beskrivning av varje program finns kontaktuppgifter bifogade. Syftet med guideboken är att informera organisationer om de praktiska frågorna9. ECAS har också kommit ut med den sjätte uppdaterade versionen av EU-finansieringsguiden »Your Way Through the Labyrinth – a guide to European Union Fun-ding for NGOs«. Här ingår framförallt en beskrivning av olika budgetmoment, byggnadsfonder och om olika stiftelser och fonder som finansierar medborgarorganisationsverksamhet. (varainhankinta.net).

Staten stöder verksamhetsformer vid främjandet av minori-tetskulturer och för att mottarbeta rasism. Det finns inga direkta stödformer inriktade mot invandrings- och mångkulturella or-ganisationer, men dessa kan ansöka om stöd från undervisnings-ministeriet för kulturell, social eller annan verksamhet. Stats-understöd10 kan beviljas till organisationer som bl.a. bedriver samhällelig debatt om kultur, vetenskap, konst eller religiöst liv och för ungdomsarbete och annan verksamhet bland unga.

Helsingfors stad är den näst största finansiären av projekt efter staten. Staden understöder projekt vars syften är att främja olika slags kulturella aktiviteter. Det är avsett främst för konst-närer, orkestrar och kulturprojekt, men också föreningar som är registrerade i Helsingfors kan ansöka om bidrag.

För att få understöd måste organisationen vara registrerad i Patent och Registerstyrelsen. I ansökan måste framförallt följan-de uppgifter komma fram: Projektets namn, understödets ända-

.268 269.

mål, typ av ansökan (t.ex. utbildning, kultur, sport m.f l.), om det är frågan om allmän understöd (för verksamheten i allmänhet) eller för en viss del av verksamheten. Också en verksamhetsplan och budget bör bifogas i ansökan skall också framgå om andra understöd erhållits och sökts för samma ändamål samt uppgifter om organisationen (såsom antalet medlemmar och styrelsens/direktionens sammansättning). (Närmare uppgifter finns under www.minedu.fi).

En annan stor bidragsgivare är Penningautomatföreningen (PAF). Flyktings- och invandrarföreningar fick i fjol 3,5 milj. euros understöd. Syftet med bidragen är att förebygga problem, främja integration men också att understöda den psykiatriska avdelningen för f lyktingar som har blivit utsatta för tortyr. En del projekt är inriktade att hjälpa bland annat invandrarungdo-mar.

Solidaritetsorganisationer som samarbetar med invandrare

För en väl fungerande föreningsverksamhet är det viktigt att föreningen har kontakter till andra föreningar och instanser som kan stöda den. I Finland är invandrarföreningarnas antal ännu litet och många sociala och kulturella aktiviteter styrs av större organisationer som ofta hör till kommunen eller till icke-offentliga organisationer. Organisationer kan indelas i de som koncentrerar sig på social och kulturell integration och de som koncentrerar sig på humana problem. Utöver dessa organisatio-ner har kyrkan en viktig uppgift vid integreringen av invandrare och f lyktingar. En del föreningar har också kontakt till vänför-eningar och till Suomi-seura (Finland-Samfundet). 11

.268 269.

Mångkulturella organisationer – och paraplyorganisationer i kommunen

Gränsen mellan mångkulturella organisationer och paraplyor-ganisationer är ofta rätt så diffus. En del paraplyorganisationer fungerar som kontaktpunkter till f lera andra föreningar och har rådgivningsställen, ordnar seminarier, kurser och fester medan andra mångkulturella föreningar koncentrerar sig enbart på en viss social/kulturell verksamhet såsom fotboll eller tennis. Ge-mensamt för båda är främjandet av kulturkontakter över etniska gränser och stärkandet av invandrarnas integration i Finland. Nedan finns en beskrivning av två paraplyorganisationer med mångkulturell verksamhet. Dessa två finns i huvudstadsregio-nen.

Hakunilan kansainvälinen yhdistys (’Håkansböles internatio-nella organisation’) registrerades i Vanda 1998. Organisationens avsikt är att minska rasism och förbättra kunskapen om främ-mande kulturer i storstadsregionen. Organisationen fungerar som en stödförening för invandrare och har grundat en rådgiv-ningsbyrå i Håkansböle 2001. Verksamhetsdirektören ger infor-mation till invandrare och samarbetar med staden, staten och andra organisationer angående invandrarfrågor i storstadsregio-nen. Håkansböles internationella organisation har fått finansiell stöd bl.a. från Penningautomatföreningen (PAF) för upprättan-det av rådgivningsbyrå. Rådgivningen är riktad till utlänningar, men även till finnar som är intresserade att få information om främmande kulturer och om organisationens verksamhet. Till verksamhetsbilden hör bl.a. diskussionstillfällen, föredrag, kur-ser, seminarier, utställningar och exkursioner, samt barn och ungdomsklubbar. Förutom dessa aktiviteter ordnar organisa-tionen, delvis tillsammans med skolor musik-, bildkonst- och litteraturundervisning. Håkansböles internationella organisa-tion deltog år 2002 i ’Urban-projektet’, som möjliggjorde en ut-veckling av allt f lera serviceformer, såsom dejour på olika språk

.270 271.

och kvinnors och barns daghemsverksamhet. De viktigaste samarbetspartnerna är: Råbys och Västerkullas internationella organisation i Vanda stad, Finland-Ryssland-föreningens Östra Vandas avdelning, invandrarkoordinator, Daghemmet Pikku-hepo, invandrarnas infopunkt, Vanda polis, arbetsministeriet, Helsingfors kulturcentrum Caisa, Håkanböles distriktchef och undervisningsministeriet.

Caisa är ett internationellt kulturcenter i centrum av Hel-singfors. Avsikten är att stöda. Helsingfors utveckling till en mångkulturell stad. Caisa erbjuder möjligheter till växelverkan mellan människor från olika länder och information både om olika kulturer och om det finska samhället. Caisa har utvecklats till ett center med insyn i invandrarfrågor och centret stöder de inf lyttades integration i vårt samhälle. Sakkunskapen som finns på Caisa används i olika utbildnings- och utvecklingsprojekt för både barn och vuxna. Information och handledning, samt vida-reanvisning till stadens och organisationers tjänster hör till den dagliga verksamheten. Fester för olika nationaliteter, kultur- och diskussionskvällar, konstutställningar och konserter är tillställ-ningar som är öppna för allmänheten. En väsentlig resurs är personalen, som består av personer med bakgrund i olika länder. Tillsammans med kundkretsen ansvarar personalen för plane-ringen och samarbetet genom olika nätverk. Nätverkssamarbe-tet mellan ämbetsverken och föreningarna når sin årliga kulmen på hösten vid Caisas mässa, där alla informerar om sina tjänster. Idérikedom och växelverkan är Caisas verksamhetsprinciper. Några exempel på det mångsidiga utbudet: konstutställningar på tre olika ställen, danskurser, olika sporter (såsom capoeira, kung-fu, tai-chi), presentationer av kulturer från Nepal till Syda-merika, musik från etniska rytmer till kammarmusik, språkkur-ser. Mer information finns under: http://kulttuuri.hel.fi/caisa/index_fi.html.

.270 271.

Solidariska och humanitära verksamhetsformer

Integrationen i det finländska samhället styrs rätt så långt från staten och den kommun som tar emot invandrare och f lyktingar. Kommunen och staden har sina egna instanser som samarbetar med invandrare direkt. De viktigaste instanserna är Kommun-förbundet, städernas egna invandrarenheter, socialbyråer runt i landet, lokala arbetsbyråer och andra myndigheterna. Utöver dessa spelar organ med en halvofficiell position i samhället en mycket viktig roll. Den här typen av organ är bl.a. Finlands Röda Kors (FRK), Helsingfors Diakonianstalt, de evangelisk- lutherska för-samlingarna, Flyktingrådgivning rf, Suomen Pakolaisapu – Finlands Flyktinghjälp. Deras gemensamma intressen är att samarbeta med invandrare av främst humanitära skäl.

Finlands Röda Kors arbetar för en smidigare integration, ökad tolerans och mångkulturella värderingar. FRK är med och tar emot kvotf lyktingar som anländer till Finland, förenar åtskilda medlemmar i f lyktingfamiljer samt upprätthåller f lyk-tingförläggningar i Åbo och Rovaniemi. FRK är också represen-tant i Finland för UNCHR, Förenta nationernas f lyktingkom-missariat, och i ärenden som gäller invandrarnas rättsskydd. FRK hjälper kommunerna att ta emot kvotf lyktingar. Till dess verksamhet hör också att ge råd och stöd i juridiska och sociala frågor samt ingripa i eventuella missförhållanden. Till organisa-tionens uppgifter hör också återföreningen av familjer. (Se även http://www.redcross.fi) © copyright Finlands Röda Kors 2000.)

Helsingfors Diakonianstalt har brett utbud av social och huma-nitär hjälp som är inriktad till alla personer som är (eller riskerar att bli) marginaliserade. Helsingfors Diakonianstalt organiserar även utbildning för invandrare. De kan utbilda se bl.a. till socio-nomer, sjuksköterskor, hälsovårdspersonal eller till ungdomsle-dare. Helsingfors Diakonianstalt samarbetar med social- och ar-betsbyråer och invandrar- och f lyktingsföreningar. Invandrarna och f lyktingarna kan få både socialt och psykologisk hjälp. Ifall

.272 273.

personen i fråga har blivit utsatt för tortyr kan denne få hjälp vid rehabiliteringscentret för tortyrutsatta, Kidutettujen Kuntoutuske-skus.

Pakolaisneuvonta ry, (Flyktingrådgivning rf) främsta avsikt är att hjälpa asylsökande med juridiska frågor. Föreningens perso-nal består av jurister, rådgivare, media sekreterare och övrig per-sonal. Pakolaisneuvonta ry (Föreningen för Flyktingar ry.) finns i Helsingfors, Vasa och Kouvola.

Suomen Pakolaisapu – Finlands Flyktningshjälp skiljer sig från Pakolaisneuvonta genom att dess verksamhet baserar sig på olika former av jämlikhetsstödprojekt, (m.a.o. f lyktingar kan få stöd av andra f lyktingar som är i samma läge). Till föreningens syften hör att främja integrationen av f lyktingsfamiljer och er-bjuda jämlikhetsstöd på deras eget modersmål. Utöver det ord-nar de utbildning för myndigheterna. Till deras aktiviteter hör att koordinera samarbetet mellan familjer och skolor och hjälpa f lyktingsbarn med skolgången. Föreningens arbetsform baserar sig framförallt på stödfamiljer och – personer. Suomen Pako-laisapu får bidrag av Penningautomatföreningen föreningen. Föreningen är lokaliserad i Helsingfors, Kemi och Tammerfors.

De evangelisk-lutherska församlingarna och biskopsstiften i huvudstadsregionen har redan en längre tid ordnat olika slags multikulturella aktiviteter och rådgivning för invandrare och f lyktningar. Det första mottagningscentret grundades redan på 70 -talet i Malm i Helsingfors, även om det inte gick under nam-net invandrar- eller f lyktningsmottagning. Många präster deltar aktivt i projekt som syftar att främja invandrarnas och f lykting-arnas integration. Mångkulturell verksamhet ordnas i form av sommarläger, tekvällar, matlagningstillfällen m.f l. Församling-arna ger också rådgivning i mångkulturella äktenskap. Behovet av äktenskapsrådgivning har ökat i takt med det växande antalet mångkulturella äktenskap. Under de senaste åren har framför-allt verksamhet inriktad på rysk-, arabisk- och kinesiskspråkiga ökat (Molina 2002).

.272 273.

Antirasistiska organisationernas verksamhetsformer

Kapitlets avsikt är att ge läsaren en översikt om av vad pågår inom ’rasism och etnicitets’- diskussionsfronten i Finland i dag. Antalet anti-rasistiska organisationer i Finland är relativt liten. Det kan delvis förklaras med att den finländska befolkningen är rätt så homogen och att både de etniska minoriteternas och in-vandrarnas antal har var varit små ända till början av 1990 - talet, då tillväxten av invandrare ökade i Finland.

Regeringen har kommit ut med ett ’åtgärdsprogram mot etnisk diskriminering och rasism’. Programmets syfte är bl.a. att utveckla åtgärder för att främja goda etniska förhållanden och att hindra etnisk diskriminering och rasism i det finländska samhället. Tyngdpunkten kommer att basera sig främst på åren 2000–2003. Avsikten är att genomföra åtgärder på tre olika ni-våer: statlig, kommunal och lokal för att uppnå de resultat som åtgärdsprogrammet syftar till. De främsta samarbetsparterna kommer att bestå av myndigheter, medborgarorganisationer, media och representanter från arbetslivet (Kohti etnistä yhden-vertaisuutta ja monimuotoisuutta 2001: 5). Andra viktiga samar-betspartners är arbetskrafts- och näringscentralen liksom läns-styrelsen och arbetarskyddsdistriktet. Regeringen framhäver i sin rapport att de politiska partiernas ståndpunkt är viktigt vid utvecklandet av mänskliga rättigheter i ett demokratisk samhäl-le. De finländska partierna i riksdagen undertecknade 16.10.1998 politiska partiernas stiftelseurkund mot rasism. Samma stif-telseurkund undertecknades 20.11.2002 av samtliga politiska partier som inte finns representerades i riksdagen. rådslag Ett samarbete mellan de ovannämnda parterna och invandrarorga-nisationerna, liksom med religiösa organisationer, anses vara ett viktigt framsteg för att minska etnisk diskriminering och rasism (ibid 6–7). Det finns redan en hel del gemensamma projekt mel-lan olika solidaritetsorganisationer, kyrkan och kommunen, för att motarbeta etnisk diskriminering och rasism, men allt

.274 275.

eftersom antalet invandrare ökar, så ökar också efterfrågan på åtgärder mot rasism. Efterfrågan på rådgivning om skydd, psy-kologisk hjälp, men också på bra ’lyssnare’ har blivit allt större bland invandrare. Det här framkom bl.a. i intervjuer med olika solidaritetsorganisationers representanter.

En av de främsta anti-rasistiska föreningarna som vi har i Fin-land är Ihmisoikeusliitto ry., (Föreningen för mänskliga rättighe-ter) som är grundad år 1980. Föreningen är religiöst och politiskt obunden och dess huvudsyfte är att utveckla och bevaka läget med avseende på mänskliga rättigheter i Finland. Verksamhe-tens ideologi baserar sig på Förenta Nationernas Deklaration om Mänskliga Rättigheter och på Europarådets konvention.

Till föreningens verksamhet hör bl.a. att informera och ge rådgivning åt medborgare om frågor kring mänskliga rättig-heter, ordna seminarier bl.a. om terrorism, invandringspolitik och frågor som rör förnyelsen av invandringslagen. Ihmisoi-keusliitto ry. föreläser bl.a. för ämbetsmän och personal från universitetet. Föreningen deltar i internationell verksamhet bl.a. i den verksamhet som bedrivs av Fédération Internationale des Ligues des Droits de l´Homme (FIDH). Föreningen utgör The European Monitoring Centre on Racism and Xenophobias (EUMC) Focal Point i Finland. Ihmisoikeusliitto ry. har även internatio-nella kontakter med bl.a. Förenta Nationerna, Europeiska Unio-nen och Europeiska rådet. Andra viktiga nationella nätverk har föreningen med olika invandrarorganisationer, med vilka de har olika samarbetsprojekt på gång, bl.a. grundandet av den finska ENAR-organisationen.

Till många solidaritetorganisationers verksamhetsformer hör främjandet av goda etniska förhållanden och att hindra etnisk diskriminering. Många av dessa organisationer har anslutit sig till ett nationellt nätverk, RASMUS, som upprätthåller en ge-mensam hemsida. Den omfattar ett brett nätverk av kontakter till olika internationella hemsidor om anti-rasistisk verksamhet, lokala medborgarorganisationer, regeringens och kommunens

.274 275.

hemsidor, mm. Hemsidornas syfte är att främja mångkulturella aktiviteter och mänskliga rättigheter samt motverka xenofobi. På hemsidorna finns också en länk till organisationer med starkt nationalistiska syften av vilka en del är direkt rasistiska. Avsik-ten är att medborgarna kan delta i diskussionen om rasism och etnicitet. I intervjun med projektkoordinatorn från Ihmisoi-keusliitto ry. kom det fram att ett alltmer ökande intresse för invandringsfrågor – både i positiv och negativ mening – är ett tecken på att en öppen diskussion behövs om rasism och invand-ringsfrågor, liksom samarbete och undersökningar av xenofobi och etnisk diskriminering.

Invandrarföreningarnas betydelse i de mångkulturella samhället – några framtids perspektiv

Ifall integration ses som ett process där invandraren försöker komma närmare mottagarlandets ’kärna’ kan man fråga sig hur mobiliseringsprocessen ser ut och om invandrarföreningarna fungerar som bryggor mellan sändarlandets och mottagarlan-dets kulturer? För att förstå helheten borde man studera hur den etniska mobiliseringen ser ut för en viss invandrargrupp och hur den är organiserad. Enligt Siisiäinen (1996) finns det inga un-dersökningar som skulle kombinera studier om sociala rörelser och registrerade organisationer där man skulle ta i betraktande nationella skillnader på makronivån, som t.ex. regionala och språkliga skillnader, samt den historiska utvecklingen. I fram-tiden behövs det i invandringsforskning f lera studier om hur integrationsprocessen utvecklas mellan makronivå (staten) och mikronivån (invandraren), och vilken roll civilsamhället och organisationerna har i denna process.

Det är oftast när en grupp med en gemensam gruppanda och intressen börjar sträva efter en mera organiserad form av tillhörighet som organisationer eller föreningar skapas. I in-

.276 277.

vandrarnas fall kan det vara frågan om sociala/kulturella och politiska intressen, även om de sistnämnda har visat sig vara rätt så svaga ännu i Finland. Det kan delvis förklaras med att invand-rarföreningarna ännu är relativt unga och att de inte har hunnit organisera sig. Det har också att göra med brist på ekonomiska och sociala resurser, som att skapa kontakter, skaffa finansiellt understöd och skapa aktiviteter.

De mångkulturella organisationerna och invandrarförening-arna har en viktig social funktion. Invandrare kan träffas i föreningarna och upprätthålla kontakter till sin egen kultur. I föreningarna kan de tala sitt eget modersmål, utbyta nyheter från hemlandet och ordna fester med musik, drama och mat från den egna kulturen. Samtidigt har föreningarna en viktig integre-rande funktion för invandrare. Många föreningar ordnar t.ex. ADB-, matlagningskurser och undervisning i finska. För barn och unga med invandrarbakgrund finns det många sport och kulturaktiviteter i bl.a. mångkulturella föreningar. Många för-eningar ger också rådgivning om invandrarens juridiska rättig-heter och plikter och informerar om hälsovård och socialskydd. En del föreningar hjälper barn och unga med skolproblem och med att söka arbete. De f lesta föreningarna försöker hjälpa till med arbetssökandet. Om de inte själva kan informera om di-rekta arbetsplatser så kontaktar de social- och arbetsbyråer.

Utöver mångkulturella och invandrarföreningar finns det en hel del solidaritets-, vänföreningar och statliga och kommunala instanser som samarbetar med invandrare. De tvåsist nämnda koncentrerar sig främst på utvecklingen och förverkligandet av integrationsprogrammet. Både invandrar- och solidaritets-föreningar kan ses som viktiga stöttepelare för invandrare i in-tegrationsprocessen, bl.a. genom att bevara kontakter till andra invandrare och att, hindra att invandrare minskar risken för att de skulle marginaliseras. För de invandrare som inte har många andra kontakter utöver sina familjer kan deltagandet i förenings-verksamhet utgöra en viktig social resurs i deras liv. Det finns en

.276 277.

bra utbud av olika slags aktiviteter inriktade speciellt på invand-rarkvinnor, såsom matlagnings-, sy- och språkkurser.

Vi får inte glömma att det med största sannolikhet finns oregistrerade invandrarföreningar vilka består av sociala nät-verk. Det här i sin tur kan inverka på hela det sociala nätverkets struktur och organisationsform (bl.a. på könsfördelningen och föreningsaktiviteter). De oregistrerade föreningarnas del ser ut att vara relativt liten men man bör inte heller bortse från att många föreningar inte har något behov av att registrera sig. De anser sig klara tillräckligt bra med sina sociala kontakter. I fall det stämmer kan det förstärka de etniska relationerna som ex-isterar i invandrarnas sociala nätverk. Det här i sin tur kan leda till en desintegration från stort samhället. Det är bättre att tala om desintegration än om marginalisering eftersom man med integration/desintegration syftas på en process, medan margi-nalisering kan ses mera som en negativ följd av integrationspro-cessen. Även det finns tecken på desintegration betyder det inte nödvändigtvis att invandrarföreningen kommer att marginali-seras i framtiden. För en lyckad interaktion mellan invandrarför-eningar och det övriga samhället behövs ett ömsesidigt samspel från båda hållen.

Oberoende om det är frågan om registrerade eller oregistre-rade föreningar så borde man också ta i beaktande hur de yttre faktorerna såsom media, myndigheterna, invandrarpolitiken och förhållandena i invandrarnas egna hemländer styr deras verksamhet i mottagarlandet. Intresset borde inriktas fram-förallt på de transnationella kontakterna som tar plats mellan invandrarföreningar och andra etniska föreningar endera i deras hemland eller i andra länder. Som ett gott exempel kan de kur-diska invandrarnas organisering nämnas. De har grundat f lera organisationer i Finland och har skapat kontakter både till andra nordiska länder och till Kurdistan. I framtiden vore det intres-sant att se om det är frågan om ett integrerande syfte eller om det rent av är en början av politisk verksamhet utanför Finland.

.278 279.

En annan aspekt som kom fram i kartläggningen av invand-rarföreningar i huvudstadsområdet är att det inte finns några estniska föreningar. Den geografiska närheten kanske förklarar det ringa behovet av att grunda en förening t.ex. bland ester och svenskar, men om man inte kan resa p.g.a. ekonomiska skäl kan det redan vara en anledning att grunda en förening för att skapa ’gemenskapskänsla’.

För att komma tillbaka till utgångspunkten så kan det konsta-teras att Finland är ett relativt ungt invandrarland. Som statisti-ken visar så ökar tillväxten av invandrare i Finland liksom anta-let invandrarföreningar. Eftersom studierna inom området ännu är rätt få så finns det en hel del obesvarade frågor, t.ex. varför invandrare från vissa etniska grupper är mera engagerade i för-eningsverksamhet än andra, vilken roll föreningsmedlemmarna har i sin egen etniska grupp, om invandrarföreningar bland sina egna etniska medlemmar ses som en viktig eller oviktig länk i integrationen i mottagarlandet, samt vilken roll grundandet av invandrarföreningar spelar för den etniska gruppen? Det kunde också vara skäl att undersöka vänskapsföreningarnas roll i in-tegrationsprocessen med tanke på transnationella kontakter till invandrarnas hemländer. För tillfället består de f lesta vänskaps-föreningarna av medlemmar av finländskt ursprung.

Litteratur

Alapuro, Risto & Stenius, Henrik (1987): Kansanliikkeet loivat kansankunnan. I Kansa Liikkeessä . (ed. Risto Alapuro). Vasa. Kirjayhtymä.

Alapuro, Risto, Ilkka, Liikanen, Kerstin, Smeds, Henrik, Stenius (1987): Kansa Liikkeessä . Vasa. Kirjayhtymä.

Emigrationen från Finland – en kort över-sikt. http://www.genealogia.fi/emi/indexr.htm

Forsander, Annika (2001): Etnisten ryhmien kohtaaminen. I Monietnisyys yhteiskunta

ja työ. (Red. Forsander, Annika, Ekholm Elina, Hautaniemi, Petri & al.). Helsinki. Yliopistopaino.

Grönfors, Martti Kari, Virolainen Tuula Åkerlund & Paavo Lounela (1997): Suo-men Romaaniväestö: unohdettu kulttuu-riryhmä. I Suomen Kulttuurivähemmistöt, No 72. Helsinki. (s. 149 –182). Suomen Unesco Toimikunnan julkaisuja.

Korkiasaari Jouni (1998): Maastamuutto-maasta maahanmuuttomaaksi? Migra-

.278 279.

tionsinstitutet: http://www.utu.fi/erill/instmigr/swe/r_instit.htm

Korkiasaari Jouni, & Söderling Ismo (1998): Finland: From a Country of Emigrati-on into a Country of Immigration. I: A Changing Pattern of Migration in Finland and Its Surroundings (red. Ismo, Söderling), Väestöntutkimuslaitos, Helsinki (s. 7–28). Väestöliitto, D 32.

Korkiasaari, Jouni & Tarkiainen Kari (2000): Suomalaiset Ruotsissa. Suomalaisen Siirtolaisuuden Historia 3. Siirtolaisuus-instituutti, Turku.

Kohti etnistä yhdenvertaisuutta ja monimuotoi-suutta. 2001. Hallituksen Etnisen syrjin-nän rasismin vastainen toimintaohjelma. Hyväksytty valtioneuvoston yleisistun-nossa 22.3.2001. Helsinki.Työhallinon julkaisu 284.

Lepola, Outi (2000): Ulkomaalaisesta Suomenmaalaiseksi. Monikulttuurisuus, kansalaisuus ja suomalisuus 1990-luvun maahanmuuttopoliittisessa keskustelussa. Helsinki. Hakapaino Oy.

Sassen, Saskia (1997): i en intervju i Berliner Zeitung: 13. april.s.22.

Siisiäinen, Martti (2000): Järjestöllinen Pääoma Suomessa. I Sosiaalinen Pääoma ja Luottamus (red. Kaj Ilmonen). Jyväskylä. Paino Kopijyvä Oy.

Siisiäinen, Martti (1991): National and Inter-national in the Development of Volountaru Assoications in Finland. Jyväskylän Yliopis-ton sosiologian laitoksen julkaisuja, 51.

Siisiäinen, Martti (1996): Mihin Yhdistyksiä Tarvitaan? I Yhdistys 2000. (Red. Virve Riikkonen & Martti Siisiäinen). Helsing-fors. Capella Finland Oy.

Siisiäinen, Martti (1989). For studies on vo-luntary organizations in Finland. Jyväskylä. Jyväskylän yliopiston monistuskeskus.

Stalker, Peter (1994): The Work of Strangers. A Survey of International Labour Migration. Geneve. ILO Publications.

Stenius, Henrik (1987): Frivilligt Jämlikt Samfällt. Föreningsväsendets utveckling. I Finland fram till 1900-taletsa början med speciell hänsyn till massorganisationsprinci-pens genombrott. Ekenäs. Ekenäs. Trycker Ab.

Yhteispohjoismainen tilastokatsaus, mars (2001): Ulkomaalaiset Pohjoismaissa. I: http://www.uvi.fi/ajankoht.html, PDF-format.

Valtonen, Kathleen (1997): The societal Participation of refugees and immigrants: case studies in Finland, Canada and Trinidad. Åbo. Migrationsinstitutet.

Virtual Finland, Suomen juutalaiset (1999): http://virtual.finland.fi/finfo/english/minorit6.html

Visapää, Catharina (1997): Somaliska ungdo-mars livssituation i Helsingforsregionen. En intervjuundersökning med 30 somaliska ungdomar. SSKH meddelande 49. Hel-singfors. Universitetstryckeriet.

Voionmaa, Väinö (1910): Seurat ja Yh-distykset. I Yhteiskunnallinen käsikirja. Helsingfors.

Wahlbeck, Östen (1999): Kurdish Diasporas: a comparative study of Kurdish refugee. London New York. Macmillan: St. Martin’s Press.

VNS 5/2002 vp. Valtioneuvoston Selonteko Kotouttamislain Toimeenpanosta., (http://www.mol.fi)

Muntlig källa

Intervju med pastor Orlando Molina (in-vandrararbetssekreterare) från Helsing-fors biskopsstift, 7. mars 2002.

.280 281.

Arbetsmisterietshemsidor: http:www.mol.fi

ETNO http://www.mol.fi/etno/esiteruotsiksi.pdf

Föreningsnätet. 2000. Patent- och regi-sterstyrelsen. http://www.prh.fi/yh/yhdnetru.html

Maahanmuuttajat (invandrare): http://www.monika.st/muuttajat.html

Migrationsinstitutet: http://www.utu.fi/erill/instmigr/swe/r_instit.htm

Fotnoter

Övriga källor

1. Fri översättning från: Useimmat mää-rittelijät ovat halunneet korostaa integraa-tion prosessiluonnetta: integraatio nähdään jatkuvana liikkeenä kohti yhteiskunnan keskiötä. Kyseessä ei siis ole tila — keski-össä tai sen ulkopuolella — vaan prosessi, jossa yhä tiiviimmin sitein lähestytään keskiötä..

2. År 2000 var 12% av den totala arbets-kraften arbetslösa, medan antalet arbetslösa uppgick till 24% bland utomlands födda. (www.mol.fi).

3. Patent och registerstyrelsen har ett s.k. Föreningsnät, som är en tjänst på Patent och registerstyrelsens hemsidor på Inter-net Tjänsten är avgiftsfri. Den omfattar grunduppgifter om alla föreningar som har antecknats i föreningsregistret i Finland, så som deras registreringsnummer, fören-ingens hemort, första och senaste registre-ringsdatum (som har antecknats fr.o.m. den 28 december 1998). Registret omfattar inte uppgifter om anhängiga anmälningar eller upplösta föreningar. (Patent- och register-styrelsen 2000).

4. Vänskapsföreningarnas ideologi base-rar sig på två föreningars främjandet av öm-sesidiga kulturkontakter mellan två länder. Idag finns det allt som allt 100 vänskapsför-eningar av vilka de f lesta hör till Vänskaps-samfundet. Till samfundets uppgifter hör att främja samarbetet mellan myndighe-terna och vänskapsföreningarna. De har bl.a. ordnat gemensamma sammanträden för sina medlemsföreningar för att göra utlandsföreningarnas verksamhet känd.

5. Huvudstadsregionen: Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda. De elva andra städerna: Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Lahtis, Kuopio, Jyväskylä, Björneborg, Vill-manstrand, Vasa, Kotka och Joensuu.

6. En förteckning över RAS-MUS medlemmar finns på finska i http://www.ihmisoikeusliitto.fi/rasmushakemisto.htm.

7. Delegationen för etniska relationer (ETNO), tidigare Delegationen för f lykting- och migrationsärenden PAKSI, är ett rådgi-vande organ på bred bas som finns i anslut-ning till arbetsministeriet med uppgift att sköta f lykting- och migrationsfrågor, samt frågor som gäller rasism och etniska relatio-ner. (Arbetsministeriet 1999)

8 Källa: Statistikcentralen, Utländska medborgare i Finland, 15.7.2002

9. Guiden kan beställas per e-mail: [email protected]. Den kan också laddas i pdf-format.

10. Ett utdrag från undervisningsministe-riets hemsida angående statsunderstödsla-gen:

’En allmän lag om statsunderstöd trädde i kraft den 1 september 2001. Lagen tilläm-pas på de grunderna som skall gälla för att statsunderstöd skall beviljas, på själva beviljandet, på utbetalningen, använd-ningen, tillsynen över användningen och återkrav samt förfaranden i samband med dessa processer. Lagen gäller i synnerhet sådana statsunderstöd som beviljas enligt prövning. Dylika är bl.a. de understöd och stipendier som undervisningsminis-

.280 281.

teriet beviljar för främjande av forskning, konst och kultur, idrott samt ungdoms-arbete.Lagen gäller finansiering som har karak-tären av stöd och som beviljas av statliga budgetmedel eller av medel i extrabud-getära statliga fonder. Lagen är sekundär och tillämpas inte om det i en annan lag om statsunderstöd eller annan lag be-stäms annorlunda. Statsunderstödslagen tillämpas sekundärt även på stöd som beviljas av EU-medel. Lagen inverkar inte på tillämpningen av speciallagstiftningen om EU:s olika finansieringsformer.

Statsunderstödslagen (688/2001) är till-gänglig i FINLEX, statensförfattningsda-tabank.’11. Finland-Samfundet är en intresse- och

serviceorganisation för finländare som bor i utlandet, är på väg dit eller återvänder däri-från. Finland-Samfundet förmedlar varje år betydande understöd till utlandsfinländska organisationer och medier. Finland-Sam-fundet som bildades 1927 har ett omfattande kontaktnät över hela världen.

283

kapitel 6

Indvandrerorganisationer og integrationsprocesser i Norden

Indledning

Ved læsningen af de fire foregående kapitler om indvandrerorga-nisationer i hvert af de nordiske lande Sverige, Danmark, Norge og Finland, er der umiddelbart et aspekt som træder særligt tydeligt frem, nemlig den manglende forskning i indvandreror-ganisationernes betydning for immigranternes integration i ind-vandrerlandene. Det kan på den ene side ikke undre, eftersom indvandrerorganisationer er et forholdsvist nyt samfundsfæno-men, som først for alvor er blevet synlig i offentligheden fra be-gyndelsen af 1980’erne. På den anden side eksisterer der en lang og vidtforgrenet tradition blandt fagfolk og lægfolk i de nordiske lande for at kæde organisationsdannelsen sammen med integra-tionen af underprivilegerede befolkningsgrupper, opbygningen af et civilsamfund og udviklingen af demokratiske institutioner og værdier.

Inden for rammerne af en demokratidiskussion tales der om medborgerskab, når personer og grupper kan dele et fælles politisk og socialt rum. Det forudsætter imidlertid, at minoriteterne – i dette tilfælde indvandrere og f lygtninge – får adgang til og mulighed for at påvirke autoritative politisk beslutninger, som berører dem. Denne mulighed forudsætter imidlertid en vis grad af social og politisk mobilisering herunder organisatorisk deltagelse. Vort projekt om »indvandrerorganisationernes rolle i integrationsprocessen« tager fat om dette problem på to må-der: Dels ved at kortlægge den eksisterende forskning inden for området, og dels ved at tilvejebringe nyt materiale om ind-

.284 285.

vandrerorganisationernes omfang og virke. Men først en kort redegørelse for indvandringen til de nordiske lande og den førte integrationspolitik.

Indvandring og integrationspolitik

De nordiske lande har pga. deres politiske og økonomiske histo-rie forskellige erfaringer med indvandrergrupper og fremmede statsborgere, før indvandringen fra Østeuropa og tredje verdens lande satte ind fra begyndelsen af 1960’erne. Danmark og Norge var nok mindst påvirket af denne udvikling, hvorimod Sverige modtog et større antal finner, som indvandrede i slutningen af 1960’erne, mens Finland har mange russere, estere og svenskere boende. Disse befolkningsgrupper har udviklet en rig tradition for selvorganisering, men eftersom deres sociokulturelle bag-grund ikke afviger markant fra modtagerlandenes befolkninger, omtales de kun lidt i denne undersøgelse.

Sverige modtog allerede fra 1950’erne indvandrere fra Italien og Grækenland, og fra begyndelsen af 1960’erne organiseredes en storstilet import af arbejdsmigranter fra Jugoslavien siden fra tredje verdens lande. Fra 1972 indførtes stop for arbejdskraftind-vandringen, og siden har det været politiske f lygtninge og fami-liesammenføringer, som har stået bag den fortsatte indvandring. De samme træk genfindes i indvandringen til Danmark og Norge men med et vist efterslæb. Det betyder, at Sverige totalt og relativt set har modtaget f lere indvandrere og især mange fra Jugoslavien, Sydamerika og Irak, hvor Danmark og Norge har modtaget f lere fra Tyrkiet og Pakistan. Finland skiller sig ud fra de øvrige nordiske lande ved først efter Sovjetunionens opløsning at have åbnet sig for ikke-europæiske indvandrere, det vil overvejende sige f lygtninge fra Somalia (der for manges ved-kommende er indvandret fra Rusland efter 1989), Jugoslavien, Irak og Iran.

.284 285.

Sverige var også tidligst ude med en kortlægning af indvan-drernes situation og deres tilpasning til samfundet. Under over-skrifterne »jämlikhet, valfrihet og samverkan« tilkendegav man, at indvandrerne skulle behandles på lige fod med den øvrige befolkning, og de tildeltes en lang række sociale, civile og poli-tiske rettigheder. Fra midten af 1990’erne ændredes holdningen, og det betonedes, at både majoritetssamfundet og indvandrerne skulle spiller en mere aktiv rolle i integrationsprocessen. Det betød for indvandrerorganisationernes vedkommende, at fra at staten havde understøttet organisationernes kulturbevarende funktion, svingede man over til at betone foreningernes sociale og integrerende rolle.

Danmark og Norge var længere om at fremlægge en politisk helhedsbetragtning på indvandrerområdet, men der kan på til-svarende vis spores en forskydning i integrationspolitikken fra et spørgsmål om rettigheder til pligter. Det vil med andre ord sige, at man fra statens side stiller krav til indvandrerne og deres organisationer om en mere aktiv deltagelse bakket op af diverse sanktioner (det skal i den forbindelse siges, at det ikke kun gælder for indvandrerne, men hele det socialpolitiske område). Indvan-drerorganisationerne skulle for at opnå støtte kunne fremvise en klarere vilje til integrationsfremmende aktiviteter.

Hvad som yderligere komplicerede situationen i Danmark og Norge var, at indvandrerspørgsmålet yderligere politiseredes fra midten af 1980’erne med den konsekvens, at staten mere direkte søgte at gribe ind med reguleringer over for familiesammenfø-ring, (tvangs)ægteskaber, æresdrab og bistandshjælp. Medierne skærpede tonen over for grupper af indvandrere samtidig med, at de indvandrerfjendtlige holdninger tilspidsedes, og xenofobi-ske og deciderede racistiske bevægelser vandt frem. De samme tendenser kan spores i Finland, men dog ikke i nær samme grad og først på et senere tidspunkt. Man koncentrerede sig her meget om sprogundervisningen og den store arbejdsløshed blandt ind-vandrerne. Endvidere ser det ud til, at man ikke som i de øvrige

.286 287.

lande har afsat finansielle midler specielt til indvandrerforenin-ger og deres aktiviteter.

Der er ingen tvivl om, at indvandringsmønstret og integra-tionspolitikken har haft afgørende betydning for organisations-strukturen i de respektive nordiske lande. Det bekræftes i de følgende afsnit, som redegør for det overordnede mønster i or-ganisationsstrukturen.

Organisationsudvikling og organisationsstruktur

Kun de færreste som indvandrede til de nordiske lande fra begyn-delsen af 1960’erne kom fra lande med tradition for selvstændige organisationer. Enten har statsmagten sponsoreret og kontrolle-ret organisationerne, eller også har det drejet sig om deciderede oppositionelle eller statsfjendtlige sammenslutninger, som er blevet udsat for forfølgelse og undertrykkelse. Derfor har man ofte fundet sammen i uformelle organisationer baseret på tætte sociale netværk som værn mod magtfulde modstandere.

Springet til et samfund baseret på frie og autonome forenin-ger er derfor langt og har betydet, at der blandt indvandrerne kun er få med organisatoriske erfaringer, som har relevans i en nordisk sammenhæng. Det har vanskeliggjort organisations-dannelsen, og som de danske erfaringer viser, var den tidlige for-eningsdannelse ofte forbundet med interne konflikter og stærkt afhængig af transnationale forbindelser herunder internationale solidaritetsbevægelser. Vi har ikke nogen detaljeret viden om den tidlige organisering, derfor koncentrerer denne fremstilling sig om foreningsstrukturen i slutningen af 1990’erne og omkring årtusindskiftet vel vidende, at vi derved ser bort fra væsentlige drivkræfter og mekanismer i udviklingen.

Der er i survey studier tradition for at spørge om den indi-viduelle foreningsdeltagelse, og ved at trække på resultater fra Sverige og Danmark (tilsvarende oplysninger foreligger ikke for

.286 287.

Norge og Finland) fremgår det med al tydelighed, at indvandrere har en lavere foreningsdeltagelse end den indfødte befolkning. Sammenligner vi med (unge) andengenerationsindvandrere for-svinder denne forskel næsten helt. Blandt indvandrerne er der imidlertid store forskelle, og noget tyder på, at opholdstid, ud-dannelse og tidligere organisationserfaringer fremmer delta-gelsen. Går vi herefter over til at se på selve organiseringen, er der et markant træk som straks springer i øjnene, og det er den svenske organiseringen i rigsorganisationer.

Noget af en forklaring ligger i, at Sverige i absolutte og re-lative tal har modtaget langt f lere indvandrere end de øvrige nordiske lande, det har lettet organiseringen og koncentrationen – men det er ikke hele forklaringen. Langt mere sandsynligt er det, at den svenske stat meget bevidst og via finansiel støtte har fremmet denne organisationsform. Ved at opmuntre til selvor-ganisering og ikke mindst til dannelsen af etno-nationale rigs-forbund, håber de svenske myndigheder på at øge kontakten til indvandrerne, at sikre dem en plads i den demokratiske beslut-ningsstruktur, at sikre indvandrerne en mulighed for social og kulturel udvikling, men også at binde foreningerne og deres medlemmer til at implementere en bestemt statslig sanktio-neret integrationspolitik (Soysal, 1994: 89 -94). Med andre ord, indvandrerne og deres repræsentanter garanteres en plads i det svenske samfund, mod at de til gengæld indordnede sig under det (neo)korporative system, hvor beslutninger, implementering og fordelingen af ressourcer foregår i samspillet mellem staten og en række centrale organisationer.

Ingen af de andre nordiske lande har samme koncentration af indvandrere eller samme grad af korporatisme, og alligevel er staten den vigtigste medspiller (og modspiller vil nogen sige) på området – ikke mindst i kraft af dens finansielle støtte til foreningerne og den rådgivning, som finder sted på det lokale kommunale niveau. Norge ser ud til at ligge tættere op ad den svenske model i kraft af de store beløb som tildeles nogle få

.288 289.

større organisationer. Derudover bidrager staten i samtlige nordiske lande med betydelige midler til lokale etno-nationale foreningers drift og særlige aktiviteter. Med økonomisk tilskud følger også pligter, og dermed en afhængighed af statsmagten. I alle fire lande stilles der krav til foreningernes vedtægter, valg procedure, regnskabsaflæggelse og almene aktiviteter. Dermed fremmes en bestemt intern organisationsstruktur, og der sættes rammer for foreningernes aktiviteter.

Den statslige eller om man vil den politiske afhængighed kan anskues under en positiv såvel som en negativ synsvinkel. På den positive side hører, at de omfattende statslige og kom-munale midler som tilf lyder indvandrermiljøerne og indvan-drerorganisationerne, sætter selv ressourcesvage grupper i stand til at oprette egne organisationer, der påtager sig opgaver, som hverken gruppen eller individet isoleret set kan løfte. Og set i et integrationsperspektiv hersker der ikke tvivl om, at de statslige og kommunale midler er med til at skabe kontakter mellem indvandrermiljøerne og majoritetssamfundet herunder forbin-delser til lokale kommunale instanser (for yderligere omtale jf. næste afsnit om foreningernes aktiviteter).

På den negative side finder vi udtalelser om, at organisati-onsdannelsen blandt de etno-nationale minoriteter udviser en betydelig fragmentering, som forstærkes af, at de konkurrerer med hinanden for at opnå statslig støtte og anerkendelse. Det fører til en yderligere begrænsning af deres autonomi i takt med, at der foregår en kooptering af mindretallenes repræsentation i det statslige forvaltningsapparat. Sådan forstået, at kun de orga-nisationer og foreninger som klart og tydeligt tilkendegiver, at de støtter den statslige integrationspolitik bliver taget med på råd og kan opnå økonomisk støtte. Men eftersom deltagelsen foregår på baggrund af nogle ekstremt asymmetriske magtre-lationer, fører koopteringen til en reel eksklusion af de etniske minoriteter (Schierup, 1991; Hussain, 2002). Men også her er der forskelle, som det kan være nyttige at holde frem. For hvor

.288 289.

forholdet mellem myndighederne og de større indvandrerorga-nisationer i Danmark synes præget af modsætninger og mistro, der viser nye resultater fra den norske Magtudredning, at sam-arbejdet i Norge er baseret på dialog og en gradvis opbygning af gensidig tillid (Predelli, 2003).

Foreningernes indre liv og udadvendte aktiviteter

Nye interviewundersøgelser har gjort det muligt at få et indblik i de etno-nationale foreningers indre liv og deres mere udad-vendte aktiviteter herunder kontakter til andre organisationer, institutioner og myndigheder. Aktivitetsmønstret er ret så ens og entydigt i de fire nordiske lande, hvorfor vi i det følgende ind-skrænker os til en samlet præsentation af resultaterne.

De indre aktiviteter rækker fra diverse kulturelle arrangemen-ter, undervisning, rådgivning til oplysning, idrætsaktiviteter, sprogkurser, fester, etc., mens de mere udadrettede handlinger omfatter kontakter til andre etniske grupper og organisatio-ner, til myndighederne, offentlige arrangementer og politisk arbejde. Set under ét hersker der næppe tvivl om, at deciderede hjemlandsrelaterede gøremål træder i baggrunden til fordel for almene kulturelle aktiviteter (musik, teater, fester), og ikke mindst handlinger som drejer sig om at få hverdagen til at fun-gere. Der kan i den forbindelse henvises til lektiehjælp, tolkebi-stand, sprogkurser, rådgivning, datakurser, madlavningskurser, syning, børneopdragelse og en bred vifte af sportsaktiviteter for drenge og piger. Hertil kommer foredrag og informationsmøder med repræsentanter fra de lokale myndigheder, foreningskund-skab, jobsøgning, samfundskundskab og menneskerettigheder sideløbende med debatmøder om racisme, kvindens stilling, ar-rangerede ægteskaber, religionens rolle, kriminalitet, mv.

Skal man prøve at summere op på disse mange foretagen-der, må det blive derhen, at de i alt overvejende grad er med

.290 291.

til at fremme integrationen af f lygtninge og indvandrere i de respektive lande og lokalsamfund samtidig med, at der gives foreningsmedlemmerne en mulighed for at have et værested, og følge med i hvad der foregår i deres hjemland. Disse resultater bekræfter Zig Layton-Henrys (jf. omtalen i kapitel 1) antagelse om, at indvandrerorganisationerne, på trods af at de søger at un-derstøtte indvandrernes etno-nationale tilhørsforhold og identi-tet, i alt overvejende grad er med til at fremme integrationen. Det kommer også klart til udtryk, hvis vi ser på de bestræbelser foreningerne gør sig for at styrke nogle af de svageste grupper, dvs. kvinderne og de unge.

Både de lokale myndigheder og repræsentanter fra majori-tetsbefolkningen har været med til at oprette foreninger udeluk-kende for kvinder, mens mange af de eksisterende foreninger har oprettet en særlig kvindeafdeling, hvor man især tager problemer op, som vedrører hjemmet og børnene; endvidere tjener disse særlige kvinderum til, at især ressourcesvage kvinder trækkes ud af den isolation, som en f lygtninge- og indvandrertilværelse ofte er forbundet med. Men hvad enten vi snakker om kvinde-foreninger, idrætsforeninger, religiøse foreninger eller andre for-eningstyper, så er det et gennemgående træk, at indvandrermil-jøerne, foreningsmedlemmerne, de foreningsaktive og i det hele taget foreningsindsatsen på en eller anden måde retter sig ind efter de unges muligheder og problemer som lavstatusgruppe og minoritet i samfundet. Der er i indvandrerkredse og således også i foreningslivet en stor opmærksomhed og bekymring for, hvor-dan de unge piger og drenge skal klare sig i det svenske, danske, norske og finske samfund. Skal man lede efter en fællesnævner er det denne problemstilling som træder tydeligst frem.

Udadvendt politisk arbejde fylder kun lidt hos foreningerne. Kun de større landsorganisationer og paraplyorganisationer mel-der om egentlig politisk aktivitet og det kun i mindre omfang. Vi har ikke specifikt undersøgt, hvorfor det forholder sig sådant; men et kvalificeret bud kunne være, at langt de f leste foreninger

.290 291.

har rigeligt at gøre med de daglige problemer, og at kun de fær-reste indvandrere og f lygtninge har tilstrækkelige med ressour-cer og viden til at engagere sig intensivt i politisk arbejde. Dertil kommer, at de etablerede (ikke etno-nationale) interesseorgani-sationer har monopoliseret dele af den politiske arena, samt at myndighederne udviser ringe interesse for at samarbejde med indvandrerorganisationerne. Foreningernes manglende politi-ske deltagelse betyder dog ikke, at de er helt uden indflydelse på det politiske liv. Visse undersøgelser peger på, at i områder hvor koncentrationen af indvandrere er stor – og det vil overvejende sige i større byer – kan indvandrerforeningerne udgøre en vigtig mobiliserende kraft, der både styrker valgdeltagelsen, men også kan føre indvandrerrepræsentanter ind i lokal politik.

Disse meget tentative og foreløbige betragtninger skal ikke skjule, at grænsen for hvad der opfattes som politisk er f lyden-de. En del foreninger opretholder en kontakt med ligestillede foreninger og miljøer i andre lande og følger ivrigt med i de hjemlige politiske forhold. Denne politik over grænser kan tage mange former men dæmpes sædvanligvis i foreningernes dag-lige virke; ofte skal der en international begivenhed til for at den politiske mobilisering bliver tydelig for omgivelserne. Et andet område hvor der foregår en mere markant politisk stillingtagen til tidens problemer – nationalt, transnationalt og internationalt – er i foreninger oprettet af unge andengenerationsindvandrere herunder visse radikale (religiøse) bevægelser.

Kontakter, samarbejdsformer og solidaritetsforeninger

Hvad vi har sagt om foreningernes interne og eksterne akti-viteter afspejler sig naturligt nok i deres kontakter og samar-bejdspartnere. Hyppigst kontakt har man til andre foreninger af samme etno-nationale observans; det er dem man udveksler erfaringer med, afholder debatmøder, konferencer, festivaler og

.292 293.

sportsturneringer sammen med; eller man optræder side om side under demonstrationer. Landsorganisationerne og para-plyorganisationerne bidrager ligeledes til et tættere samarbejde foreningerne imellem.

Næst efter andre indvandrerorganisationer er det myndighe-derne man oftest henvender sig til. De kommunale forvaltnin-ger er den vigtigste administrative part i indslusningen af især f lygtninge i samfundet. De sidder inde med en stor ekspertise på integrationsområdet, og kan konsulteres hvis der opstår pro-blemer af social eller økonomisk art. Ofte afholder foreningerne oplysningsmøder med repræsentanter fra kommunen, det lokale politi, eller man benytter de kommunale integrationsråd som kontaktorgan mellem indvandrere og kommunen. Dertil kom-mer, at nogle kommuner har iværksat et opsøgende arbejde over for kommunens indvandrere og i den forbindelse benytter sig af foreningerne som formidlingsorgan. Kommunerne giver også betydelige beløb til indvandrerorganisationerne, så de bliver bedre rustet til at løse en række sociale problemer, ikke mindst når det drejer sig om børn og unge. Som en naturlig forlængelse af det kommunale og statslige samarbejde, har en del foreninger løbende kontakt med halvoffentlige eller private majoritetsorga-nisationer, som har specialiseret sig i minoritetsforhold. Disse organisationer kan også træde ind som alliancepartner i forhold til offentligheden, især hvis der er politiske spørgsmål man øn-sker drøftet.

Der er også eksempler på, at indvandrerforeningerne har kon-taktet eller har indledt samarbejde med myndigheder eller pri-vate organisationer i oprindelseslandet. Det kan have sin prak-tiske betydning, hvis man vil søge om penge eller anden støtte, eller hvis man ønsker at styrke og effektivisere de transnationale forbindelser. Internationale organisationer indgår også i indvan-drerforeningernes kontaktnet, eftersom flere af disse søger at varetage f lygtninges interesser, eller de tager sig af humanitære

.292 293.

opgaver og internationalt hjælpearbejde – områder som optager mange indvandrerforeninger.

For at uddybe kontakten til indvandrermiljøerne har myn-dighederne i de nordiske lande oprettet særlige institutioner sammensat af indvandrerrepræsentanter, politikere og embeds-mænd. De f leste råd har en konsultativ funktion, og erfaringer med dem ser ud til at være delte. Nogle betragter dem som værende myndighedernes forlængede arm og uden nogen reel indflydelse, mens andre ser de (halv)offentlige råd som et organ, der kan »give indvandrerne en stemme«. Men om man vælger den ene eller anden udlægning, så hersker der ikke tvivl om, at disse organer fungerer som en lærerproces, og er med til at føre mange med minoritetsbaggrund ind i det politisk-administrative system.

De såkaldte solidaritetsorganisationer er som regel også sam-mensat af repræsentanter fra minoriteten og majoriteten, men kan i nogle tilfælde være et rent majoritetsfænomen. Vi har ikke kortlagt disse foreningers udbredelse og funktion, men er dog stødt på dem i vor gennemgang. Set i en indvandrersammen-hæng er der i de nordiske lande en tradition, der går tilbage til 1960’erne, for at etablere solidaritetsorganisationer. De er gen-nemgående mere politisk orienteret i deres virke, men kan også ses som et bidrag til det frivillige sociale arbejde, og dermed en vigtig ressource til en ellers marginaliseret befolkningsgruppe.

Egentlige antiracistiske solidaritetsorganisationerne er op-stået på baggrund af en stigende politisering af indvandrer-spørgsmålet i de nordiske lande, men skal også ses som en di-rekte reaktion på racistiske og neonazistiske voldsaktioner, der for alvor begyndte at gøre sig gældende fra midten af 1980’erne (og senere i Finland) (Bjørgo, 1997). De antiracistiske bevægelser og organisationer var overvejende sammensat af repræsentanter fra majoritetsbefolkningen, og bestod af en mangfoldighed af mindre venstreorienterede bevægelser, men kunne også møn-

.294 295.

stre mere veletablerede organisationer, der samarbejdede med myndighederne.

Hvad siger teorien?

I kapitel 1 lagde vi vægt på, at denne fremstilling ikke skulle have et decideret teoretisk sigte, men i stedet lægge vægt på en bred beskrivelse af den eksisterende forskning og have karakter af en første kortlægning af organisationsstrukturen. I dette afsnit søger vi alligevel at hente inspiration i nogle af de mere gængse teorier inden for området. Det kan give nogle ansatser til mere generelle forklaringer og tjene som pejlingsmærke for, hvor vi bør sætte ind med yderligere forskning. Det er muligt at skelne mellem seks forskellige teorier, omfattende:

• etnicitets teori • klasse og arbejdsmarkeds teori • deprivations teori • konkurrence teori • institutionel teori • ressource mobilisering og politisk proces teori.

Etnicitets teori anlægger et premordialt perspektiv på organise-ringen, når den antager, at indvandrernes etniske identitet spil-ler en afgørende og varig rolle for deres politiske mobilisering. Ifølge denne optik får etnisk socialisering og tidligere politiske deltagerformer i oprindelseslandet, og den diskrimination de ud-sættes for i modtagerlandet, afgørende betydning for den sociale og politiske organisering: »Hence, the ethnicity theory predicts that immigrants of the same nationality or regional background in different host societies will adopt roughly similar forms of participation« (Ireland, 1994: 8).

Klasse og arbejdsmarkeds teorien siger derimod, at indvandrer-

.294 295.

nes fælles klassebaggrund, subsidiært deres placering på ar-bejdsmarkedet, determinerer deres deltagelsesformer (Castles & Kosack, 1986). Økonomiske kræfter og racisme har isoleret og marginaliseret indvandrerne i lavtlønnede enklaver og henvist dem til ghettolignende boligområder; denne segregering har været en af de vigtigste forudsætninger for dannelsen af egne foreninger og andre solidaritets skabende institutioner. Faserne i mobiliseringen hænger derfor tæt sammen med den kapitalisti-ske udvikling og arbejderbevægelsens styrke, og tendensen er, at etnisk mobilisering med tiden opløses og indgår i den mere fundamentale klasseorganisering.

Etnisk deprivations teori kan nikke genkendende til klasseteo-riens overvejelser vedrørende de økonomiske og sociale forhold men tilføjer, at det er først når de etniske minoriteter bliver klar over, at deres opstigningsmuligheder i samfundet er blokeret, at de ikke gives lige muligheder, og at der ikke eksisterer alterna-tive adgange til rettigheder og ressourcer, at etnisk mobilisering forekommer (Drury, 1994: 16). Etnisk konkurrence teori er uenig i ovenstående antagelse om (oplevet) økonomisk og social mar-ginalisering og hælder istedet til den opfattelse, at forudsætnin-gerne for etnisk mobilisering først er til stede, når en gruppe er blevet social og økonomisk mobil og har sikret sig en vis position på arbejdsmarkedet. Trues deres position af andre grupper, evt. i form af nye indvandrere, vil de organisere sig for at forsvare og om muligt fremme deres interesser (Olzak, 1992). Det bliver især påtrængende i tider med økonomisk afmatning, hvor ned-adgående mobile fra majoritetsbefolkningen lægger pres på og ligefrem truer etniske positioner i form af racisme eller andre overgreb.

Institutionel teori lægger mindre vægt på arbejdsmarkedet og fremhæver i stedet betydningen af modtagerlandets politiske institutioner. Administrative praksisser, sociale, økonomiske og politiske rettigheder og pligter skaber betingelser for etnisk mo-bilisering, der ligeledes påvirkes af, i hvor høj grad institutionelle

.296 297.

døråbnere (gatekeepers) som faglige organisationer, politiske partier, religiøse og humanitære organisationer, kan fremme et-niske gruppers politiske deltagelse og indflydelse (Ireland, 1994). Soysal (1994: 79) argumenterer således for, at staterne takler indvandrerproblemerne ved at trække på »existing institutional repertoires and resources, that is, their predominant models and organizing principles of membership«.

Det får også konsekvenser for den måde indvandrerne mobi-liserer: I korporativt organiserede stater (repræsenteret ved Sve-rige og Holland) antages det, at indvandrerne integreres bedst på kollektiv basis og via deres egne centrale organisationer. Staten bidrager aktivt til dannelsen af indvandrerorganisationer, der har til formål at repræsentere forskellige indvandrergruppers interesser på det politiske plan. I liberale stater (Svejts og Storbri-tannien) indoptages indvandrerne som autonome individer, og der eksisterer kun svage ikke-institutionaliserede bånd mellem staten og indvandrerorganisationerne. Indvandrerforeningerne tager sig overvejende af sociale problemer og rådgivning på det lokale niveau, og på områder hvor der ikke eksisterer statslig regulering. Centraliserede stater som Frankrig (Tyskland be-tragtes som en blanding af statslig centralisme og korporatisme) støtter heller ikke repræsentationen af indvandrere, men giver dog en vis finansiel støtte. Indvandrerorganisationerne er små men centraliserede, og har deres opmærksomhed rettet mod statsmagten. Indvandrerorganisationerne agerer som sociale bevægelser og aktionsgrupper; de danner koalitioner, appellerer og stiller krav til myndighederne.

Ressource-mobilisering og politisk proces teori deler langt hen ad vejen konkurrence teoriens henvisning til ressourcetilgang og den institutionelle teoris vægtning af politiske instanser som afgørende elementer i mobiliseringen af etniske grupper. Den er imidlertid mere opmærksom på selve organiseringsprocessen og skabelsen af kollektiv identitet (Tilly, 1978; McAdam et al., 2001). En gruppe som er geografisk koncentreret, socialt sammenhæn-

.296 297.

gende og som deler nogle socio-kulturelle værdier har lettere ved at organisere sig. Tætte sociale netværk bliver derfor en væ-sentlig ressource i de organisatoriske bestræbelser, der ligeledes kan trække på religiøse institutioner og andre fælles traditioner, der binder folk sammen.

Organiseringen kommer dog ikke af sig selv; ofte er det nød-vendigt, at ledere (også omtalt som politiske entreprenører) med prestige og ekspertise træder til for at overkomme barrierer og modsætninger inden for miljøet for samtidig at formidle de nød-vendige kontakter til omverdenen ikke mindst det dominerende politiske system. Organisatoriske strategier og skabelsen af en fælles (etnisk, national og religiøs) identitet hører med til leder-nes funktion. Magter de ikke denne opgave, eller – som det ofte ses – kammer den over i intern splittelse og fraktions stridighe-der, svækker det mulighederne for kollektiv mobilisering.

For at komme til større klarhed om hvorfor og hvornår (et-nisk) mobilisering forekommer, henviser mobiliseringsteorien til ændringerne i det nationale politiske system – omtalt som opportunitetsstruktur. Følgende fem dimensioner opfattes som særligt vigtige (Tarrow, 1989; McAdam, 1996): Det politiske sy-stems åbenhed eller lukkethed; stabilitet henholdsvis ustabilitet i vælgerbefolkningens præferencer; muligheden for at etablere alliancer med indflydelsesrige elitegrupper; politiske konflikter inden for og mellem forskellige samfundseliter; og statens ka-pacitet og villighed til undertrykkelse af udfordrende grupper. Ændringer i én eller f lere af disse magtrelationer kan få indfly-delse på indvandrere og f lygtninges muligheder for at danne egne sammenslutninger, men det kan også komme på tale at inddrage internationale-nationale politiske relationer herunder transnationale forbindelser som en del af opportunitetsstruktu-ren (Mikkelsen, 1999; 2002).

Det internationale statssystem prioriterer visse magtpolitiske, økonomiske og religiøse interesser frem for andre; ændringer i dette system får nogle stater til at nedprioritere deres internatio-

.298 299.

nale engagement, mens andre derimod søger at fremme deres position. Det skaber ofte splid staterne imellem, som efterføl-gende forplanter sig til diaspora i andre lande. Den internatio-nale diaspora er som regel stærkt optaget af de politiske forhold i deres respektive hjemlande. Internationale kriser (eksempelvis mellem den israelske og den palæstinensiske befolkning med USA som tredjepart) eller interne konflikter (eksempelvis mel-lem den tyrkiske stat og den kurdiske befolkning) kan være med til at cementere transnationale forbindelser, der undertiden antager karakter af fælles internationale politiske strategier og kampagner.

Den teoretiske gennemgang har vist, at teorierne fremhæver forskellige drivkræfter i mobiliseringen af indvandrere og f lygt-ninge: kulturelle, psykologiske, økonomiske, organisatoriske og politiske faktorer trækkes frem som de væsentligste, og nogle teorier lægger mere vægt på eksterne strukturer frem for interne gruppe aspekter. Spørgsmålet bliver herefter, om vi med fordel kan fremhæve nogle typer af forklaringer, nogle typer af meka-nismer frem for andre, og hvilke konsekvenser det har for den videre forskning.

’Etnicitets teorien’ fremhæver socialisering, kulturel over-levering og tidligere organisatoriske erfaringer som vigtige til forståelse af indvandrernes kollektive deltagerformer i indvan-drerlandet. Og givet er det, at disse faktorer spiller ind, hvis vi ønsker at forstå indvandrernes tidligste organisationsforsøg (eller mangel på samme), og mange af de symboler, artefakt og værdier, som kendetegner foreningernes indre liv. Derimod kommer vi hurtigt på vildspor, hvis vi ønsker at forstå, hvordan organisationsstrukturen har ændret sig, dertil spiller eksterne magtrelationer en langt større rolle.

’Klasse og arbejdsmarkeds teoriens’ understregning af ind-vandrernes klassebaggrund, det vil sige deres isolerede og mar-ginaliserede position som lavtlønnede industriarbejdere, har en del på sig, når vi ser på arbejdsmigranternes faglige organisering

.298 299.

og deres alliancer med fagbevægelsen og visse socialistiske par-tier. Derimod er der ingen tegn på, at den etniske mobilisering med tiden opløses og indgår i mere klasseorienterede organisa-tioner. Både ’etnisk konkurrence teori’ og ’etnisk deprivations-teori’ lider af de samme skavanker som klasseteorien, nemlig en for snæver fokusering på arbejdsmarkedet og de (oplevede) øko-nomiske forhold på bekostning af religion, nationalitet, etnicitet men først og fremmest politik.

Det er her den ’institutionelle teori’ kommer ind. Ved at understrege betydningen af modtagerlandets politiske institu-tioner for indvandrerorganisationernes ressourcer og aktivitets-mønster, er der mange spørgsmål som falder på plads samtidig med, at der sættes rammer for religionen, nationaliteten og etni-citetens betydning. Den finansielle støtte fra stat og kommune og de betingelser som følger med får vidtrækkende følger for organisationernes interne og eksterne relationer. Interaktionen med omgivelserne afspejler klart og tydeligt den herskende insti-tutionelle struktur og dermed vilkårene for interessevaretagelse og identitetsdannelse. Det gælder selv for de mere radikale reli-giøse (ungdoms) bevægelser, som danner en egen selvforståelse og identitet, ud fra hvorledes de modtages og behandles i den politiske offentlighed.

Den institutionelle teori giver også et svar på de mere over-ordnede forskelle i organisationsstrukturen, vi kan iagttage i de nordiske lande. På den ene side den svenske korporative orga-nisationsmodel, der stærkt understøtter koncentrationen i etno-nationale landsorganisationer, over en centralistisk norsk model til en mere decentral men alligevel statsstyret finsk og dansk model, som – i hvert fald for Danmarks vedkommende – er præget af en vis politisk ustabilitet, der fra tid til anden bryder ud i fremmedfjendtlige ytringer og overgreb. Men hermed har vi også nået grænserne for den institutionelle teoris forklarings-kraft i og med, at den ikke er særlig åben over for betydningen af sociale netværk i mobiliseringsprocessen og ganske ser bort

.300 301.

fra internationale og transnationale forhold. Her kan man med fordel inddrage ’ressource-mobiliserings teorien’ og dens frem-hævelse af den ’nationale og internationale politiske opportuni-tetsstruktur’.

Der er tætte forbindelser mellem institutionel teori og res-source-mobilisering. Således konkludere en af den institu-tionelle teoris klareste fortalere Patrick Ireland (1994: 259) i sin analyse af indvandrerorganisationer og indvandrermobilisering i Frankrig og Svejts de sidste ca. 30 år, at »the analysis here has effectively united a ressource-mobilization perspective on social movements with one that stresses the importance of the available network of political opportunities for immigrant participation«. Den politiske opportunitetsstruktur sætter fokus på det politiske systems åbenhed eller lukkethed, betydningen af magtalliancer, strategiske overvejelser og interaktionen med andre aktører her-under staten. Relevansen heraf er blevet demonstreret oven for og skal ikke uddybes yderligere; derimod er det nødvendigt at knytte nogle kommentarer til betydningen af tætte sociale net-værk og de transnationale forbindelser.

Indvandrerorganisationer er både et resultat af og en forud-sætning for fælles national, etnisk og religiøs identitet, og meget tyder på, at geografisk koncentration og fælles værdier fremmer den kollektive organisering. Organisatoriske initiativtagere eller om man vil ’etniske politiske entreprenører’ indtager en vigtig position i organisationsdannelsen, ligesom interaktionen med andre institutioner kan være alt afgørende. Nogle af disse institutioner ligger uden for værtslandets grænser, og der er ek-sempler i vor nordiske studier på, at andre stater, samt politiske og religiøse organisationer i oprindelseslandet er stærkt medvir-kende til etableringen af foreninger i indvandrerlandet.

Konkret kan der peges på, at internationale spændinger i form af politisk og økonomisk konkurrence stater imellem og interne politiske konflikter i en række lande med store muslim-ske f lertal forplanter sig til de muslimske miljøer i Vesteuropa;

.300 301.

og det i en sådan grad at eksempelvis Talip Kücükcan (1999: 168) foretrækker betegnelsen politisk-religiøse organisationer: »This approach entails understanding the politics of root organisati-ons in Turkey that serve as models in terms of ideological and political composition for the associations in Europe«. Med andre ord, for at forstå spredningen af religiøse eller para-religiøse organisationer og bevægelser, er det langt fra tilstrækkeligt at fokusere på de religiøse elementer og doktriner; politik er om end endnu mere afgørende, og der er ligeledes meget som tyder på, at organisationsstruktur og organisationsform også gør sig stærkt gældende som hævdet af Paul Lubeck (2000:162): »Despite lacking the hierarchical organization associated with Western churches, Islamic movements are organizationally adept and pragmatic. They rely on networks often created by scholarly and student affiliation. And they construct the dense webs of Muslim associations connecting mosques, schools, welfare associations, pilgrimage associations, clinics, missionary activity, community development associations, student associations, and Islamic ver-sions of most kind of organizations found in the West«.

Om man vælger den ene eller anden teori eller en kombinati-on af teorier til at guide sig gennem komplekse problemstillinger og et stort empirisk materiale, afstår vi fra at besvare; derimod skal man være klar over, at det får afgørende betydning for de spørgsmål man kan stille, og for de svar man får. Dermed får vi også et bedre, og mere sikkert grundlag for at vurdere hvilke ny viden der skal produceres, og hvilke forskningsbehov der er presserende. Dette aspekt diskuteres i bogens sidste afsnit, efter at vi først har gjort os nogle afsluttende overvejelser om »indvan-drerorganisationernes rolle i integrationsprocessen i de nordiske lande«, spændt ud som de er mellem indvandrernes marginalise-rede position og et åbent men restriktivt demokratisk system.

.302 303.

Marginalisering, integration og demokrati

Lad os lige repetere. De immigranter som indvandrede til de nordiske lande fra midten af 1960’erne kom fra områder præget af fattigdom, krig og undertrykkelse, og de f leste tilhørte selv den underprivilegerede del af befolkningen. De indgik som del af arbejderklassen, men pga. deres perifere stilling på arbejds-markedet ramtes de særligt hårdt af arbejdsløsheden fra midten af 1970’erne. De f leste indvandrere tilhørte en fremmed religion, var økonomisk dårligt stillede og udgjorde en såkaldt ’synlig’ minoritet, de var i ordets sande betydning marginaliseret (An-dersen & Hoff, 2001 kap. 12). De var afskåret fra den vigtigste integrationsmekanisme i et kapitalistisk samfund nemlig ar-bejdsmarkedet, og blev derfor dybt afhængige af det offentlige forsørgersystem.

I et system hvor mulighederne for individuel social mobilitet er blokeret eller begrænset, valgte mange at satse på en passiv kollektiv strategi i form af foreningsdannelse. Mange af disse tid-lige foreninger tjente til at genskabe dele af hverdagen fra oprin-delseslandet og til at bevare båndene til hjemstavnen, hvorved de kom til at lukke sig om sig selv. Det gjaldt også for de mere politisk aktive indvandrerorganisationer, som havde blikket stift rettet mod forholdene i hjemlandet. Denne satsning på de snæv-re netværk og på de transnationale forbindelser fik til følge, at de i forvejen segregerede og marginaliserede grupper afskærmede sig fra information og inspiration fra det omgivende samfund, og derved frivilligt eller ufrivilligt afskar sig fra yderligere social integration.

Sammenligner vi med den viden vi har indsamlet om ind-vandrerforeningerne omkring årtusindskiftet, er det et ganske andet billede vi præsenteres for. Indvandrere og f lygtninge er stadig – og måske mere end tidligere – marginaliseret, men de-res foreningsaktivitet vidner om, at de over en bred front søger

.302 303.

at komme ud af deres sociale isolation – de f leste med fredelige og introspektive midler, nogle få med mere radikale og offensive aktiviteter; imellem disse to yderpunkter kan vi se konturerne af nogle udadvendte politiske ungdomsorganisationer. Førstnævn-te gruppe er langt den største, og deres aktiviteter sigter mod at fremme initiativer, der letter tilpasningen til værtslandets øko-nomiske og sociale struktur. Det foregår som regel i samarbejde med myndighederne og eksisterende majoritetsorganisationer, som også er dem, der grundlæggende definerer mål og midler. Omvendt er myndighederne afhængige af disse indvandrerfor-eningerne, hvis de vil nå ud til de ofte isolerede indvandrergrup-per. Det er bekymringen for børnene og de unges fremtid i ind-vandrerlandet, som er en af de væsentligste drivkræfter i dette samarbejde.

Det som kendetegner den første gruppe er, at de i det ydre søger at holde fast i sider af deres oprindelige kultur og religion, men også at de er ringere uddannet og generelt har færre res-sourcer. De mere radikale – nogle vil sige ekstremistiske – grup-per udgør et fåtal, men er til gengæld ofte godt uddannet, og kombinerer religion med politiske overvejelser. Der har været megen røre om disse (overvejende islamiske) bevægelser de sid-ste par år, og nægtes kan det ikke, at deres ideologi og sindelag ligger langt fra de nordiske demokratiidealer. Disse radikale islamiske bevægelser skaber uro og provokerer til modsigelse og organiseret modstand i det muslimske miljø. Denne interak-tionsproces er med til at omdefinere islam som religion og som politisk ideologi; den skaber nye kollektive religiøse identiteter og fremmer paradoksalt nok en holdningsmæssig pluralisme. Så selv de radikale religiøse grupper og bevægelser har deres aktive plads i demokratiet.

Det samme kan siges om den noget større gruppe af unge andengenerationsindvandrere, der ofte har oprettet egne selv-stændige foreninger. Disse foreninger danne ramme om en ny livsstil, om nye relationer mellem kønnene, men de fungerer

.304 305.

også som lærer- og arnested for nuværende og kommende or-ganisatorer og politikere. Meget taler for, at det er blandt disse yngre mennesker, at vi skal finde de mæglere, som er med til at forme de demokratiske spilleregler, som nu og i fremtiden er med til at definere forholdet mellem majoritetssamfundet og minoriteterne. Denne antagelse skal imidlertid ikke sløre for, at samspillet mellem majoriteten og minoriteterne i sidste instans afhænger af, hvorledes det dominerende samfunds politiske or-ganer vælger at forholde sig til indvandrerne.

Forskningsbehov

Der er i de nordiske lande en lang tradition for at studere orga-nisationer, foreninger og bevægelser i et integrationsperspektiv, hvad der uden tvivl hænger sammen med, at den kollektive orga-nisering af underprivilegerede grupper – og her tænkes især på bonde- og arbejderbefolkningen – i vor egen selvforståelse sættes i forbindelse med økonomisk fremgang og demokrati. Vi anbe-faler, at denne selvforståelse overføres til studiet af en i historisk perspektiv ny underprivilegeret klasse – gruppen af indvandrere og f lygtninge. Ikke begrænset til indvandrerforeninger, men ud-videt til at omfatte de etno-nationale minoriteters sociale og politiske mobilisering set i et internationalt og transnationalt perspektiv. Vi skal derfor konkret pege på følgende temaer:

• En kvantitativ kortlægning af indvandrerorganisationernes udvikling med inddragelse af dokumentarisk materiale. Teoriafsnittet viste, at større viden om organisationsstruktur, organisationsformer og samspillet med de politiske, økono-miske og sociale omgivelser bedst opnås, hvis vi får skabt en solid empirisk dækning af den successive ændring i organisa-tionsmønstret. Det kan ikke lade sig gøre ved kun at benytte interview eller survey, men kræver en inddragelse af forskel-

.304 305.

lige typer af arkivmateriale, aviser og organisationernes egne beretninger og skrifter.

• En kvalitativ undersøgelse af udvalgte foreningers interne liv, deres forhold til (potentielle) medlemmer, andre organi-sationer og myndighederne. Der kan i den forbindelse peges på ledergruppens sammensætning, ledelsesformer, rekrut-teringsstrategier, foreningsøkonomi, samarbejdsformer, kon-takter til internationale organisationer, til organisationer og myndigheder i oprindelseslandet. Dokumentarisk materiale suppleret med interview og deltagerobservation er nødvendig for at indfange organisationens mange sider og aktiviteter.

• En selektiv analyse af bestemte organisationstyper, som har forskellig oprindelse og funktion. Det kunne være kvinde-organisationer (både dem som organiserer højtuddannede politisk aktive kvinder, og foreninger som organiserer res-sourcesvage kvinder fra fjernereliggende kulturer), religiøse organisationer og særlige ungdomsforeninger.

• En undersøgelse af ungdomsorganisationer som har en mere bevægelseslignende struktur og aktivitetsform. Både de mere religiøse og dem som opererer på gadeplan.

• En særlig fokusering på foreningerne og organisationernes transnationale netværk og hvorledes de er påvirket af inter-nationale relationer, dvs. forholdet mellem stater men også internationale ikke-regeringsbærende organisationer.

• En systematisk delvis kvantitativ kortlægning af organisatori-ske og politiske entreprenører af etno-national oprindelse. Det vil sige den gruppe af meget aktive personer, der er i besiddelse af organisatoriske kvalifikationer, og som spiller en særlig rolle for mobiliseringen af befolkningsgrupper.

• En undersøgelse af paraplyorganisationerne og de etno-na-tionale landsorganisationers position som mægler mellem majoritetssamfundets politiske institutioner og indvandrerbe-folkningen.

• En større fokusering på hvorledes grupper af indvandrere,

.306 307.

som direkte påvirkes af politiske beslutninger og lovindgreb, er i stand til at forsvare sig og blive hørt i den politiske offent-lighed.

• En undersøgelse af nordiske emigrantnetværk foruden samar-bejdsformer og koordinering mellem indvandrerorganisatio-ner i Norden.

Listen med forslag til yderligere forskning kunne udvides, men kernen i argumentationen er, at social og politisk mobilisering af underprivilegerede og marginaliserede grupper og klasser er tvingende nødvendig, hvis de skal integreres i et demokratisk system på lige vilkår med majoritetsbefolkningen. Denne pro-blemstilling bliver ikke mindre med årene, tværtom. Indvan-drere, f lygtninge og efterkommeres andel af befolkningen i de nordiske lande vil fortsætte med at stige, ligesom globalisering og transnationale forbindelser vil lægge pres på samfundenes traditionelle institutioner. En måde at takle disse problemer på er at producere ny viden.

.306 307.

Litteratur

Andersen, Jørgen Goul & Jens Hoff (2001): Democracy and Citizenship in Scandinavia, New York: Palgrave.

Bjørgo, Tore (1997): Racist and Right-Wing Violence in Scandinavia, Aschehoug.

Castles, Stephen & Godula Kosack (1985, 2. edt.): Immigrant Workers and Class Structure in Western Europe, Oxford: Oxford Univer-sity Press.

Drury, Beatrice (1994): »Ethnic Mobiliza-tion: Some Theoretical Considerations«, I John Rex & Beatrice Drury (eds.): Ethnic Mobilization in a Multi-cultural Europe, Aldershot: Avebury.

Hussain, Mustafa (2002): »Etniske minori-teters politiske mobilisering i Danmark«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Ireland, Patrick (1994): The Policy Challenge of Ethnic Diversity – Immigrant Politics in France and Switzerland, Cambridge: Har-vard University Press.

Kücükcan, Talip (1999): Politics of Ethnicity, Identity and Religion. Turkish Muslims in Britain, Aldershot: Ashgate.

Lubeck, Paul M. (2000): »The Islamic Revi-val. Antinomies of Islamic Movements under Globalization«, I Robin Cohen og Shirin M. Rai, eds.: Global Social Move-ments, London: The Athlone Press.

McAdam, Doug (1996): “Conceptual Origins, Current Problems, Future Directions«, I Doug McAdam, John D. McCarthy & Mayer N. Zald (eds.): Compa-rative Perspectives on Social Movements, New York: Cambridge University Press.

McAdam, Doug, Sidney Tarrow & Charles

Tilly: Dynamics of Contention, New York: Cambridge University Press, 2001.

Mikkelsen, Flemming (1999): »Contention and Social Movements in an International and Transnational Perspective. Denmark, 1914 -1995«. Journal of Historical Sociology, 12, 2.

Mikkelsen, Flemming (2002): »Kollek-tive aktioner og politiske bevægelser i Danmark efter Anden Verdenskrig«, i Flemming Mikkelsen (red.): Bevægelser i demokrati, Magtudredningen, Århus: Århus Universitetsforlag.

Olzak, Susan (1992): The Dynamics of Ethnic Competition and Conf lict, Stanford: Stan-ford University Press.

Predelli, Line Nyhagen (2003): »Kvinneor-ganisasjonenes rolle i integrationsproses-sen«, I Mette Hjære & Flemming Mik-kelsen (red.): Den frivillige sektors bidrag til integration af f lygtninge og indvandrere i Norden, Nordisk Ministerråd.

Schierup, Carl-Ulrik (1991): »The Ethnic tower of Babel – political marginality and beyond«, I Alexandra Ålund & Carl-Ulrik Schierup: Paradoxes of multiculturalism, Aldershot: Gower.

Soysal, Yasemin Nuhoglu (1994): Limits of Citizenship: Migrants and Postnational Membership in Europe, Chicago: University of Chicago Press.

Tarrow, Sidney (1989): Struggle, Politics and Reform: Collective Action, Social Movements and Cycles of Protest, Western Societies Paper No. 21, Ithaca: Cornell University Press.

Tilly, Charles (1978): From Mobilization to Revolution, Reading: Addison-Wesley.

Belgien & LuxembourgJean de LannoyAvenue du Roi, 202 , 1190 BrusselsTel +32 (0) 2 538 5169 Fax +32 (0) 2 538 [email protected]

CanadaRenouf Publishing Company Ltd5369 Canotek Road, Ottawa, Ontario K1J 9J3Tel + 1 (613) 745 2665Fax + 1 (613) 745 7660order.dept@renouf books.comwww.renouf books.com

DanmarkSvensk-Norsk Bogimport A/SEsplanaden 8 B, 1263 København KTel +45 33 14 26 66Fax +45 33 14 35 [email protected]

FinlandAkademiska BokhandelnPB 128, Centralgatan 1, 00101 HelsingforsTel +358 9 [email protected]

FrankrigLibrairie LAVOISIER14 , rue de Provigny, 94236 Cachan CedexTel +33 (1) 4740 6700 Fax +33 (1) 4740 [email protected]

FærøerneH.N. Jacobsens BókahandilPostboks 55 , 110 TórshavnTel +298 31 10 36 Fax +298 31 78 [email protected]

HollandDe Lindeboom/INOR PublikatiesM.A. de Ruyterstraat 20A, Postbus 2027480 AE HaaksbergenTel +31 (053) 57 40004 Fax +31 (053) 57 [email protected]

IslandMál og MenningLaugavegi 18, 101 ReykjavikTel +354 (9) 515 2500 Fax +354 (9) 515 [email protected]

KinaC N P I E C, Europe Division 16 Gongti East RoadP.O. Box 88, BeijingTel +86 10 50 66 688 - 8 Fax +86 10 50 63 101

LetlandJana Rozes GramàtnicaKr. Barona iela 5 , 1011 RigaTel +371 (0) 2 284288 Fax +371 (0) 2 286452

LitauenPenki KontinentaiVilniusg 39, 2001 VilniusTel +371 (0) 2 284288 Fax +371 (0) 2 286452

NorgeAkademika A/SPostboks 84 Blindern, 0314 OsloTel +47 22 85 30 30 Fax +47 22 85 30 [email protected]

RumænienEuromedia s.r.l.Str Dionisie Lupu nr 65 , 70184 BucurestiTel + 40 1 614 06 64 Fax + 40 1 312 96 46

StorbritannienThe Stationery Off iceP.O. Box 276, London SW8 5DTTel +44 870 600 5522 Fax +44 870 600 [email protected] ice.co.uk

SverigeCE Fritzes ABKundtjänst, 106 47 StockholmTel +46 (0) 8 690 9190 Fax +46 (0) 8 690 [email protected]

TysklandUNO-Verlag GmbHAm Hofgarten 10, 53113 BonnTel +49 (0) 228 949020Fax +49 (0) 228 9490 [email protected]

UngarnEuro Info ServicePO Box 1039, 1245 BudapestTel +36 (1) 329 2487 Fax +36 (1) 349 [email protected]

USABernan4611 -F Assembly Drive Lanham MD 20706 -4391Tel +1 (301) 459 7666 Fax +1 (301) 459 [email protected]

ÅlandLisco bok- och pappershandelSkarpansvägen 25 , Box 822101 MariehamnTel +358 (0)18 17 177 Fax +358 (0)18 19 [email protected] i

Nordisk Ministerråds og Nordisk Råds publikationer kan bestilles hos:

Indvandrerorganisationer i Norden - Flemming Mikkelsen (toim.), Pohjoismaiden ministerineuvosto

Documents

Transcript of Indvandrerorganisationer i Norden - Flemming Mikkelsen (toim.), Pohjoismaiden ministerineuvosto