Hela resan, nr 1 2004

En tidning för alla som jobbar för SL-trafiken Nr 1 – 2004

Hela ResanHela Resan

Fuskåkandet:

”Svinnet motsvarar50 kronor på månadskortet”

Lennart Jangälv:

”Genom temat ’Lyssna’ utmanar vi gamla sanningar”

JustNu:

Satsning på chipkort och realtid tar SL in i en ny tid

2 Hela Resan nr 1 - 2004 3Hela Resan nr 1 - 2004

Visst händer det att SL-trafiken drabbas av stopp och förseningar, men in-te så ofta som man kan tro.Överlag kommer bussar och tåg på utsatt tid i 92 procent av avgångarna.

Tillsammans gör vi 2,4 miljoner resor. Även en li-ten störning får förstås stora

konsekvenser med så många människor i rörelse på en gång.

SL har höga krav på punkt-lighet. För de flesta av våra kunder är punktligheten i rus-ningstrafik viktigast. SL kom-mer därför att förfina under-sökningsmetoderna.

Pernilla Hjelm

Hela Resan Personaltidning för alla som

arbetar inom SL-trafiken.

Tidningen utges av AB Storstockholms Lokaltrafik

Tel: 08-686 16 00Fax: 08-686 14 44

E-post: [email protected]: Arenavägen 27

(T-bana Globen)www.sl.se

Ansvarig utgivare: Charlotta Volgsten Forberg

Chefredaktör: Lena Hed08-686 15 24

Redaktion:Jan Svensson, Pernilla Hjelm, Sara Lindström, Per Nilsson,

Per Värnholm

RedaktionsrådTheresa Ekblom, Connex Sverige

Sonny Hedblom, Swebus Maria Hedström, AB SL

Lars Henrik Larsson, Roslagståg

Bo Lönnemyr, SL Infrateknik Eva Starberg, Tågia

Tobias Stålberg, Citypendeln Tomas Sundel, Busslink (vakant), SL Kundtjänst

Respektive skribent ansvarar för innehållet i texterna.

Hela Resan strävar efter att ge en allsidig och korrekt

bild av verksamheten inom SL-trafiken.

PrenumerationerAdressändringar anmäls

till respektive arbetsgivare. För övriga prenumerations-frågor, mejla redaktionen:

[email protected].

Form och layout: Malmsten & Martinsson AB

Tryck: EO Print AB

ISSN 1652-1781

För information om SL, besök vår webbplats: www.sl.se

Omslagsbilden föreställer SL Kundtjänst, SL-trafikens öra, som presenteras när-mare på sidan 15.

Redaktören har ordet

En ny tidning för dig, ett nytt forum för oss alla i SL-trafikenDu håller nu det allra första numret av en ny tidning i din hand. Hela Resan är gjord för dig som arbetar i SL-trafiken.

Vi som läser den här tid-ningen jobbar hos olika, ib-land konkurrerande, före-tag eller hos beställaren SL. Men vi delar samma mål. Vi arbetar för att kollektivtra-

fiken i Stockholms län ska fungera så bra som möjligt. Och vi har en hel del ge-mensamt. Det är sådana ge-mensamma saker som Hela resan ska handla om.

Eftersom SL vill att du som medarbetare ska förstå vilka tankar och värderingar som styr vårt uppdrag, vill vi på redaktionen presentera

dem på ett intresseväckan-de sätt. Därför har vi har valt att göra den här tidningen. I en tidning kommer många olika röster till tals, det är det som är poängen. Hela resan ger ”snapshots” direkt ur verkligheten. Här ska det vara högt i tak så att olika ståndpunkter – rätt eller fel – bubblar upp till ytan. Det-

ta hopkok av erfarenheter och åsikter kan bilda en bra utgångspunkt när det gäller att hantera olika frågor eller problem som SL-trafiken ställs inför.

Många stockholmare tycks nära nån slags hat-kärlek till SL. Man älskar att skälla på kollektivtrafiken,

men en hel del uppmunt-rande ord rinner också in till SL Kundtjänst. Det sjuder av många värdefulla synpunk-ter på SL-trafiken därute. Att människor ibland har mycket bestämda åsikter när det gäller SL är kanske inte så konstigt. Stockholmarna är ju faktiskt delägare via si-na skattepengar och ägarna har rätt att ställa höga krav.

För att fånga upp syn-punkter, frågar SL varje år resenärerna om deras åsik-ter i olika undersökningar. Under mars månad kom-mer du märka att lyhörd-heten står extra mycket i fokus. Då dyker SLs nye vd upp – bokstavligen – för att ta emot synpunkter från bå-de medarbetare och resenä-

rer. Han kommer nämligen att bjuda in förbipasserande till frukostmöten på olika stationer. Lennart Jangälv berättar mer om satsningen på ”Lyssna” på sidan 12-13. Han berättar att han vill att vi alla då och då ställer oss frågan: På vilket sätt är det vi gör bra för kunden?

Några som är experter på att vara lyhörda, är förstås medarbetarna på SL Kund-tjänst. På sidan 15 delar de med sig av några tips.

En sak som många har gemensamt är att ta betalt av resenärer. När jag tog bus-sen hemåt från Slussen här-omkvällen, steg jag på strax efter en kille med hörlurar. Han höll kortet uppochner. Busschauffören tog tag i hans kort, eftersom mannen inte hörde uppmaningen att visa det ordentligt. Var-på killen blev sur, slet åt sig armen och fräste att chauf-fören borde göra sitt jobb istället. Som om biljettkon-trollen inte ingick i jobbet.

Läs om Harrieth Pet-terssons och Alberto Lab-bé Reynas erfarenheter på sidorna 7-9. I det här numret får du även träffa många an-dra kollegor i SL-trafiken.

Att tekniken, spåren och vagnarna fungerar är en för-utsättning för att kollektiv-trafiken ska fungera. Men SL-resan är så mycket mer än det. Det handlar ju om människor som behöver ta sig till jobbet, skolan, sport-hallen, lajvet, bion, simhal-len, konstutställningen, der-byt.... Och de vill inte bara komma fram. De vill dess-utom att resan ska gå i tid,

tajmas vid bytespunkterna, vara prisvärd, trygg och rent av trevlig. Det jobbar vi alla för att uppfylla från våra olika horisonter, varje dag. Därav namnet på den här tidningen – Hela resan. Tid-ningen kommer att dimpa ner i din brevlåda fyra gång-er per år.

Trevlig läsning!

Lyssna-kampanjen är en av fyra huvudkam-panjer som SL kom-mer att genomföra under 2004.

Lena Hed Redaktör

Senaste nytt

SL-trafiken är mer punktlig än sen enligt undersökning

Maria Adolfson, presschef på SL, är mycket nöjd med Swebus insatser i samband med bussolyckan på Värm-döleden i januari där flera personer skadades:”De agerade föredömligt! Krisarbetet löpte snabbt och effektivt, man hade en plan och man följde den. Stort arbete lades ned på kontak-terna med de skadade och

deras anhö-riga. Dess-utom höll de oss på SL konti-nuerligt in-formerade om händel-seutvecklingen. Det är inte minst viktigt när det gäller kontakterna med media”, sä-ger Maria.

Utmärkt insats av Swebus krisgrupp

SL-logga på armen?

En SL-fanatiker från Norr-land kom med en fråga:”Jag heter Micke. Jag är 19 år och bor i Östersund. Jag älskar bussar. Därför tänkte jag tatuera in ’Stockholms Lokaltrafik’ på höger över-arm. Tänkte bara höra om det är OK för er?”SL Kundtjänst svarade så-klart att det är helt okej!

Desperat kattägare

Vad gör man inte när ens lilla älskade husdjur sprung-it bort?”Min katt har försvunnit mellan Solna och Sundby-berg. Om chaufförerna ser ett djur utmed vägkanten, överkört e d, rapporterar de detta till någon? Om ej, vore inte det ett bra förslag?”

Fråga och svar

Bäst att höra efter, tänkte den här resenären. ”Då jag gjorde en resa med SL igår, tänkte jag passa på att fråga SL-personal vilken tidtabell som gäller för tret-tondagsafton.En bussförare sa: ”Tidtabellen är mittemellan vardag och lördag”En tunnelbaneförare sa: ”Jag kör 10-minuters inter-valler hela kvällen, så för mig spelar det ingen roll”En spärrvakt sa: ”Nattrafik hela kvällen”En annan spärrvakt sa: ”Det är lördagstidtabell som gäller.”Jag vill dock påpeka att jag blev mycket bra be-mött, men svaren var ju en aning olika. Jag tror att det är viktigt att personalen blir underättad om vad som gäller.”

Annorlunda frågorSvenska Dagbladet fick svar

Det är viktigt att media upprätthåller sin roll som samhällsgranskare, men när SvD helt tycks friskriva sig alla etiska regler i sin an-nonskampanj, kan man inte göra annat än sätta morgon-kaffet i vrångstrupen.

Under rubriken ”För en gångs skull avgick man i tid” lyder annonstexten: ”Avslö-jandena om SL fick chefer på fall. SvD fick Stora Journa-listpriset och stockholmarna ett nytt hopp om en vettig kollektivtrafik”.

Dagen efter publicerade SL ett annonssvar i SvD, DN och kort därefter i Metro, som i första hand var riktat till dig inom SL-trafiken.

Vi i SLs ledning vill att du ska veta att vi ser vilket ar-bete du lägger ner på att få våra resenärer nöjda. Visst, vi kan bli bättre, men bol-len ligger hos oss själva. Inte hos SvD.

Inte fick heller SvD fle-ra chefer på fall. Vår förre vd betalade ett högt pris och avgick. Men det var en chef. Singularis. Att sedan 640 000 människor reser

med SL varje dag visar lite på den komplexa trafikappa-rat vi utgör.

I detta fall kunde vi kosta på oss att raljera med SvD och hänvisa till ett sensatio-nellt avslöjandet att vi i snitt uppnår 92 procent punktlig-het. Och vad tror du – får vi Stora Journalistpriset nu?

Charlotta Volgsten Forberg

Kommunikationschef SL

Blå linjen håller tiden bästHär kan du se hur stor del av avgångarna som går i tid.

Siffrorna är från 2003:

0 20 40 60 80 100

Bussarna i innerstan

Pendeltågen

Tunnelbanan Gröna linjen

Tunnelbanan Röda linjen

Bussarna i hela länet utom innerstan

Tunnelbanan Blå linjen

Foto

: Sca

npix

Illus

trat

ion:

Mag

dale

na W

ennb

erg

Lave

brat

t

Källa: Kollektivtrafikbarometern

4 Hela Resan nr 1 - 2004

Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser

5Hela Resan nr 1 - 2004

Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser Nyheter & Notiser

Pendeln:

Jakobsbergs station byggs omDen nuvarande stationen byggdes under 1980-talet och är i behov av en modernise-ring. Här passerar dagligen drygt 21 000 resenärer. En till-fällig station kommer använ-das under moderniseringen, så att resenärerna inte störs för mycket av byggarbetena. Den nya stationen kommer att bli större. Den ska byggas i stål med fasader av glas och även inrymma kafé. Den nya anläggningen invigs under det andra kvartalet 2005. n

Källa: Citypendeln.se

Landstinget:

Öppna spärrar på försök SLs styrelse har infört öppen spärrlinje vid Slussens tun-nelbanestation, utgången mot Nacka/Värmdöbussarna och Saltsjöbanan. Inget slutdatum är satt för försöket. Så här

förklarar miljölandstingsråd Bengt Cedrenius (mp): ”För-söket med öppna spärrlinjer vid Slussen nere vid Värm-döbussarna är bara en del i ett större projekt. Vi vill veta om det funkar i Stockholm, det som bevisligen fungerar i städer som Helsingfors, Wien och München. Vid utvärde-ringen av Slussen-försöket ska vi också titta på erfaren-heter från de andra europe-iska städer där man har ett öppet spärrsystem.” n

Källa: www.sll.se

Infrateknik:

Bättre infor-mation till resenärerSnart har alla pendeltågssta-tioner så kallade ”pratorer”. Via högtalare förmedlar de den information som visas på skyltarna till resenärer som har svårt att se. En annan ny-het är automatiska utrop och digitala skyltar i bussarna.

Information om störningar och avgångar ska alltid fin-

nas till hands, oavsett tid och plats, det är ett av målen med JustNu-projektet (sidan 16). Ett första steg för att förbätt-ra informationen till resenä-rerna är en ny version av Re-

seplaneraren på www.sl.se i mars. Där kan man klicka på kartor över trafiken och söka på adresser för att hitta rätt. Det blir även ett nytt arbets-verktyg för trafikupplysarna

på Kundtjänst. Kartorna har tagits fram av SL Infratek-nik. n

Lagar & regler:

Hårdare tag mot klotter Sedan årsskiftet har polisen rätt att kroppsvisitera klot-tare. Samtidigt höjdes straf-fet för skadegörelse. Klottret kostade förra året Stock-holms skattebetalare drygt 112 miljoner kronor. n

Priser:

Höjning av SL-kortet 1 mars

Prishöjningen av SLs 30-dagarskort till 600 kronor beslutades av Landstings-fullmäktige före jul som en åtgärd för att förbättra lands-tingsekonomin. SLs styrelse beslutade därefter att höja alla SLs biljettpriser, med undantag för terminskorten. Övriga kort blir 20% dyrare och kontantkupongen blir fem kronor dyrare. Samti-digt vill SLs styrelse höja straffavgiften för ”plankning” till mellan 1 000 och 2 000 kronor. n

Tunnelbanan:

Tryggare både att jobba och resa under jordLarm för förare har införts på 21 änd- och vändstationer i tunnelbanan. Det är ett re-sultat av att Arbetsmiljöverket 2002 krävde en säkerhetsplan

för anställda i tunnelbanan. Förare som hamnar i en otrygg situation kan genom det bärbara larmsystemet, skicka en snabb signal på hjälp till trafikledningen och

så småningom direkt till polis.

Skyddsombud har kriti-serat att larmet inte finns på samtliga stationer. Connex och arbetsmiljöinspektionens

bedömning är dock att det är vid slutstationer och vändsta-tioner som det oftast uppstår konfliktsituationer. Huvud-skyddsombudet och även an-dra fackliga företrädare har varit med om att besluta om åtgärderna. Det nya larmet kommer att utvärderas under resten av året.

Under våren blir tunnelba-nan tryggare också genom att ordningsvakter och vär-dar med ordningsvaktsför-ordnande införs på tågen och på ett antal strategiska sta-tioner under eftermiddagar och kvällar när den upplevda otryggheten hos resenärerna är störst. Samtliga förbättring-ar har genomförts i samarbete mellan SL och Connex.n

Källor: Connexnytt och SL

Tunnelbanan:

Säkrare dörrar på CxPå Tågia pågår ett projekt för att modifiera dörrsystemet på samtliga Cx-vagnar för att göra dörrarna säkrare både för resenärerna och vad gäller drift och underhåll. Konstruktionen ska nu testas

av SL, Connex och Tågias underhållsorganisation. För att testa de elektriska föränd-ringarna på dörrsystemet har man byggt om ett tåg som kommer att vara i provdrift både med och utan pas-sagerare.

Målet är en beställning på modernisering av cirka 250 vagnar, med produktionsstart i maj.nAnna Gampel i Tågiaktuellt nr 10/2003

www.sl.se:

Visste du?På www.sl.se kan bilburna jämföra sina bilkostnader med att åka med SL till och från jobbet.

Man fyller i sina resekost-nader per månad. Resultatet visar hur mycket man sparar på ett år.

Om du inte vet milkost-naden för din bil, har SL ta-git fram några exempel. Mil-kostnaden kan variera kraftigt beroende på försäkring, vär-deminskning och totala kör-sträckan med mera. Därför finns även en länk till Konsu-mentverkets bilkalkyl, för att kunna räkna fram en mer ex-akt kostnad.n

”Poesi för alla sinnen” är temat för den tolfte om-gången dikter i SLs satsning på läsande och resande. I början av året monterades fyra nya poesiskyltar upp i bussarna, tunnelbanetågen, tågen på Roslagsbanan och Saltsjöbanan, samt på Gam-la stans tunnelbanestation.

För urvalet svarar förfat-taren Tom Hedlund tillsam-mans med Eva-Britt Gullers, ansvarig för konstverksam-heten på SL. Totalt 12 dikter kommer att möta resenärer-na under året, uppdelat på tre omgångar. Dikterna finns som vanligt att läsa på SLs hemsida.

Bland de utvalda poeter-na finns den persiske 1300-

talsdiktaren Hafiz, Madelei-ne Gustafsson, Stig Sjödin, Ulla Olin och Nelly Sachs samt finska Helena Anhava och norska Gunvor Hofmo.

”Sinnesförnimmelser kan formulera sådant som våra yttre sinnen inte kan upp-fånga. Vår omgivning blir en värld av tecken: i Vizma Belševicas ’En gren med barren täckta ...’ och Mina-moto no Morotadas ’Höst-natt’ ger naturintryck aning-ar om människans innersta

natur. Om kärlek handlar flera av dikterna. Allra mest självklar tycks William Car-los Williams ’Bara för att tala om’, där den som har nju-tit av de kalla plommonen lämnar sin bekännelse. Men kanske handlar också den dikten om något som ligger bortom sinnenas räckvidd?” förklarar Tom Hedlund.

På Mariatorgets tunnel-banestation finns 18 stor-tavlor med samtliga årets dikter inklusive tre infor-mationstexter om projektet ”Poesi på väg” som startade 1993. Samtliga dikter 1993-1999 finns samlade i antolo-gin Poesi på väg, som säljs på SL Center. n

”Poesi för alla sinnen” ger tillfälle till eftertanke

AB Storstockholms Lokal-trafik har det övergripande ansvaret för kollektivtrafi-ken i Stockholms län. SL har ansvaret för ”hela resan”, för utveckling och samord-ning av SLs trafiksystem. Det innebär att SL svarar för kvalitetsnivåer och genom-för upphandling av trafik, stationstjänster och teknik. Hos SL ligger också ansva-ret för uppföljning och kon-troll samt prissättning av SL-resor.

SL Infrateknik svarar för investeringar i infrastruktu-ren samt underhåll av spår och stationer.

SLs verksamhetsmål är långsiktiga och grundas på

samhällsekonomiska värde-ringar. För att erbjuda re-senärerna bästa service och

hålla kostnaderna så låga som möjligt, köper SL upp själva driften av trafiken från olika entreprenörer, som får sina uppdrag i konkurrens.

Entreprenörer i SL-trafi-ken är Busslink, Citypendeln,

Connex Sverige, Roslagståg och Swebus. Ansvaret för underhåll av vagnar delas av SL, Connex Sverige, Citypen-deln och Bombardier Trans-portation Sweden men ut-förs av Tågia. SL Kundtjänst är SL-trafikens gemensam-ma ansikte mot resenärerna.

SL finansieras till dryga hälf-ten av skattemedel, och till hälften av biljettintäkter. SL styrs politiskt av Stockholms Läns Landsting. SLs styrel-seordförande heter Anna Berger Kettner (s).

AB SLs koncernledning be-står av VD Lennart Jangälv, Lars Nordstrand, Jan Ham-rin, Bo Tengblad, Lennart Hallgren, Anders Sjöberg, Helena Sundberg, Johan He-denfalk och Charlotta Volg-sten Forberg. n

Aktörer i Storstockholms kollektivtrafik

Tunnelbanan mot Hässelby strand, en tisdag vid lunchtid

Fyra killar i femtonårsåldern gruffar lite skämtsamt med varandra när jag kliver på tunnelbanevagnen. Jag sät-ter mig med min bok tvärs över gången. ’Vi frågar en svensk’, hör jag i öronvrån. En av killarna sträcker sig mot mig med block och pen-na: ’Kan du skriva elvatu-senelvahundraelva?’

Jag lägger bort min bok. Det borde jag ju kunna hjäl-pa till med. Tar pennan och gör ett försök: 11 111. ’Nej,

jag sa ju att det inte går!’ ropar killen med gåtan för-tjust. ’Det där blir ju elvatu-senETTHUNDRAelva.’

Då säger östermalmsda-men i pälsen mitt emot: ’Det blir väl 12 011.’

’Jaaa!’ skriker killen med gåtan. En blick av res-pekt mot tanten. Sen kom-mer nästa fråga tvärsöver gången: ’Vet du vad en halv gånger en halv blir då?’ Jag tittar förväntansfullt på päls-mössan.

Hon säger att det mås-te bli mindre än 1. Vi tror henne.

När grabbarna reser sig för att gå av vid Fridhems-plan kontrar damen med att fråga om 1+1 alltid blir 2. Hon fortsätter: ’Om du har en snöhög där och en snö-hög här och skottar ihop dem, så har du fortfarande EN snöhög.’

De skrattar och den yngste ropar ’hej då’ över axeln. n

Uppsnappat:

Vadå generationsklyfta?

Foto

graf

ens

Nam

n

Inskickat till webplatsen sl.se: ”Jag tycker att ni har en superbra hemsida! Jag använder den varje dag! Och hittar alla möjliga vägar att ta mig fram i Stockholm sedan bilen pajat.”

Mejl från Annika Kortell

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

Göran Magnusson är kon-duktören som gjort livet lättare för alla som bilpend-lar till Roslags Näsby för att åka med Roslagsbanan.

Tidigare gick tågen mot stan av hävd på spår 2, ef-tersom det spåret är rakast. Men det innebar att gång-vägen samtidigt stängdes av

med bommar. – Ibland kunde det vara

uppåt femtio personer från infartsparkeringen bakom bommen. Det blev en sä-kerhetsrisk också, för några kröp alltid under för att hin-na med tåget. Jag grunnade på om man inte skulle kunna göra något åt det. Mitt för-slag var att byta spår, berät-tar Göran.

– Då behöver inte bom-marna hållas nedfällda lika mycket. Visserligen förlorar man några sekunder i acce-leration på väg ut från statio-nen. Men man vinner samti-digt tid genom att man kan hålla högre hastighet in mot stationen på just detta spår, berättar Göran.

– Dessutom är det bättre för våra resenärer och de hinner kliva på i flera vagnar, så att det inte alltid blir så trångt i sista vagnen.

Göran, som arbetat i tjugo år som tågmästare inom SJ och sedan några år tillbaka är konduktör här på Roslags-banan, menar att det beror på chefernas inställning om man kan få igenom en sådan här idé. n

Roslagståg:

Bättre för pendlarna i Roslags Näsby

Göran Magnusson på Roslagståg kom på en bra idé.

Foto

: Gör

an S

egeh

olm

Illus

trat

ion:

Mag

dale

na W

ennb

erg

Lave

brat

t

6 Hela Resan nr 1 – 2004 7Hela Resan nr 1 – 2004

En del av projektet ”Minska svin-net” handlar om kommunikation. Maria Hedström är projektledare och ska fånga upp problem och möjligheter med att ta betalt.

Hur ska du gå till väga?– Först och främst vill SL att de

problem som finns ska komma upp till ytan, så att vi kan göra något åt dem. Då måste trafikentreprenö-rer och SL jobba tillsammans. Det gör man bäst genom att samla ihop grupper av medarbetare från olika trafikbolag och olika yrkesgrupper.

De som plankar, vad gör ni åt dem?

– Innan alla träffas för att disku-tera i fokusgrupper, kommer vi att ha en första dialog med ”plankare”. Sedan sammanställs resultaten inför möten med fokusgruppen.

Vad vill ni uppnå med det?– Genom den första undersök-

ningen med plankare läggs grunden till diskussionen i fokusgruppen. Där ges möjlighet att hitta argument för åtgärder och för intern och ex-tern kampanj.

När händer allt det här?– Under februari genomförs fo-

kusgrupperna med olika medarbe-tare bland trafikentreprenörernas anställda. Vi kommer att fråga någ-ra utvalda personer om de vill vara med. n

Källor: FBU Fraud Survey 2003 samt ekonomisk rapportering från SL och SLL.

Organisationer som planka.nu ordnar demonstrationer och intervjuas i tidningarna. De har blivit ”etablerade”. Nu ska SL tillsammans med entreprenörerna ta tag i problemet med svinnet.

Av Lena Hed

SL kommer under året att satsa kraftigt på att komma tillrätta med problemet. Tillsammans med entre-

prenörerna ser SL över regelverk och trafikavtal för att få ett mer enhetligt uppträdande bland perso-

nalen. Entreprenörerna ska ta fram handlingsplaner enligt SLs mall. SL satsar på att göra spärrlinjer mer svårforcerade.

–Det här är både ett moraliskt och ett rättviseproblem. Det handlar om väldigt mycket pengar, som vi skulle kunna göra mycket annat bra med. Svinnet motsvarar 50 kronor på må-nadskortet, kommenterar SLs eko-nomidirektör Lennart Hallgren.

I jämförelse med andra regioner går tillväxten mycket långsamt i stockholmsregionen just nu. Det betyder att färre företag etablerar sig här och att kommuner och landsting får sämre skatteintäkter. Allt fler unga varken jobbar eller studerar. De känner ingen tillhörighet till samhäl-let och hamnar utanför.

Allt det här påverkar förstås även SL-trafiken. Beräkningar visar att

hälften av de som vägrar visa färd-bevis har ett ogiltigt sådant, tillsam-mans med de som bevisligen har ogiltiga biljetter, innebär det att SL förlorar 200 miljoner kronor varje år i uteblivna biljettintäkter.

Att inte betala – SL-kort, skatt, te-velicens – är detsamma som att åka snålskjuts på sina grannar. Oviljan att betala sin del av den gemensamma kakan är inte bara ett SL-problem, utan ett problem för hela samhället.

SLs svar på de här utmaningarna är projektet ”Minska svinnet” i sam-

arbete med trafikentreprenörerna. Målet är att minska svinnet med 20 miljoner kronor under 2004 och med ytterligare 30 miljoner de två följande åren. Medarbetare med erfarenhet av trafiken och betalsitua-tionen ska samlas för att lägga fram förslag på hur vi kan öka betalnings-viljan hos resenärerna, och viljan att ta betalt bland medarbetarna. Färdbeviskontrollen kommer också att förstärkas. Projektledare på SL är Ann-Sofi Chudi. Vi på Hela Resan kommer att följa arbetet i projektet ”Minska svinnet” under hela året.

SL förlorar 200 miljoner varje år

Svinnet påverkar alla andra SL-satsningar

SLs ekonomi è Antalet resenärer minskade

totalt under 2003.è 2,3 procent av SLs 640 000

dagliga resenärer har ogiltigt färdbevis.

è 5,7 procent av resenärerna vägrar visa färdbevis.

è SL måste betala 2,5 miljarder kronor till staten för investeringar i pendeltågsspår på 60-talet.

è Klottret kostade förra året SL 100 miljoner kronor.

Att ”planka” – åka utan färd-bevis – blir allt vanligare. Bilden är arrangerad.

”Det handlar om väldigt mycket pengar, som vi skulle kunna göra

mycket annat bra med.” Lennart Hallgren, SLs ekonomidirektör

– Den där smitarklubben gör att fler ungdomar försöker ta sig in bakvägen i bussarna. Men de flesta som fuskar trixar med sina förköpshäften, hävdar Harrieth Pettersson, bussförare i Stockholms innerstad.

Harrieth har varit bussfö-rare i 16 år. När hon var i 40-årsåldern bestämde

hon sig för att lämna jobbet som servitris och förverkliga drömmen om att bli yrkesförare.

– Jag tänkte: nu är det dags, by-ter jag inte jobb nu så gör jag det aldrig. Att köra buss är rena semes-tern jämfört med att vara servitris.

Harrieth är anställd av Busslink och har jobbat vid samma garage i

Hornsberg hela tiden. Hon kör nu mest på dagtid men har flera års erfarenhet som nattbussförare.

Betalningsmoralen är bra över-lag i bussarna, menar Harrieth, inte minst tack vare den person-liga kontakten med resenärerna. Fuskförsök är ändå en del av varda-gen, det fuskas mitt framför näsan på henne såväl som bakom hennes rygg: inte minst sedan föreningen planka.nu startades.

– De vill att kollektivtrafiken ska vara gratis. Är de med i förening-ens bötesfond behöver de inte ens betala hela bötesbeloppet själva om de åker fast. Men de värsta fuskåkarna är betydligt äldre, till exempel pensionärerna, hävdar Harrieth.

Pensionärsfusket består i huvudsak av trixande med för-köpshäften och färdtjänstkort. Förköpshäften med ogiltig stäm-pel visas upp lite snabbt och gärna tillsammans med en kommentar om att man nyss har åkt och att biljetten fortfarande gäller. I många fall används färdtjänstkort som varit ogiltiga i flera år.

– Det finns två gubbar på Öster-

malm som alltid åker med remsa. Så fort de ser att det är jag som kör väntar de till nästa buss, eftersom de vet att jag alltid kontrollerar bil-jetterna. Det är många som utnytt-jar situationen att det är svårt för oss att hinna med att kontrollera alla ordentligt, berättar Harrieth.

Att inte alla inom SL-trafiken är lika konsekventa med att ta betalt gör jobbet svårare, menar Harrieth.

– ”Jag fick ju åka gratis för ho-nom, kan jag inte få åka gratis med dig också”, säger de. Jag bru-kar svara att om alla slutade fuska så skulle nog inte biljettpriserna öka så mycket. Vi som jobbar inom SL-trafiken har blivit sämre på att ta betalt.

Harrieth har inget patentsvar på problemet med fuskåkare, men an-ser att förköpshäftena och kontant-kuponger är det största gisslet.

Förköpshäftena borde viseras i en automat istället för visuellt, det ska pipa om det är OK eller inte.

Skulle det underlätta med fler biljettkontroller?

– Ja, men hur ofta ser man kon-trollanter på bussarna? Det kan gå ett halvår mellan varje gång, och då kan de komma tre gånger på en och samma dag.

Händer det aldrig att du låter nå-gon åka gratis?

– Jo, små barn, de tror jag inte skulle våga luras. Jag skulle inte lämna en ung tjej ensam heller mitt i natten. Annars finns det ingen an-ledning att låta någon åka gratis.

Harrieth är inte helt främman-de för tanken om gratis kollektiv-trafik.

– Visst vore det bra om man gjorde resandet gratis och lade det på skatten. Men hur ska man göra det rättvist? Även om jag tror att re-sandet med SL kommer att minska nu när de höjer priserna, så tror jag att det bara är tillfälligt. Man letar efter resealternativ ett tag och så återvänder man. Jämför man t ex med Uppsala, så är det ju faktiskt inte dyrt att resa med oss i Stock-holm. n

Mikael Hedlund

”Många trixar med förköpshäftena”

Harrieths vardagstipsè Var tillmötesgående. Hur man

själv mår sätter färg på allt.è Ta alltid betalt, det underlättar

för alla.è Om någon hotar dig i

betalningssituationen, propsa inte på att ta betalt om du tror att du kan skadas.

”Att smita in genom bakdörrarna på de långa blåbussarna har blivit en sport bland ungdomar”

Foto: Mikael H

edlund

8 Hela Resan nr 1 – 2004

Alberto Labbé Reyna har varit spärrexpeditör i tunnelbanan i nio år och tycker om de korta, flyktiga mötena vid spärren.

Trots att folk försöker ta sig in med hjälp av lögner, trots att de hånskrattar åt

honom när de hoppar över spär-rarna, har Alberto fortfarande höga tankar om sina medmänniskor.

– Jag kan inte tro att folk är så här överallt. Jag vet inte om det be-ror på att man känner sig som delä-gare i tunnelbanan och därför be-ter sig lite som man vill?

Jag träffar Alberto Labbé Reyna en sen eftermiddag i södra spär-ren vid Mariatorget. Det är kallt ute och kylan får draghjälp in i bil-jetthallen av de passerande tågen. Både kyla och ljud är effektivt ute-stängda från Albertos arbetsplats, en välisolerad spärrkur på ett rum och kök. Efter att ha suttit en stund därinne förstår jag att Alberto på ett sätt också är isolerad från det som med jämna mellanrum sker några meter ifrån oss: folk som hoppar över eller lirkar sig genom spärrarna utan att betala.

– Jag gillar inte det de gör, men jag har ingen möjlighet att hindra dem. Det finns kontrollanter i tun-nelbanan och jag kan inte bry mig, jag skulle bli tokig då, konstaterar Alberto.

Vårt samtal tystnar så fort det pockas på uppmärksamhet vid luckan. Några vill ha hjälp med att hitta en adress, de allra flesta vill få sina förköpshäften stämplade. Stämpeln, som varit i SLs tjänst i 30 år, används flitigt och när Alberto gjort sitt avtryck öppnar han grin-den med ett knapptryck. Jag ber honom att om möjligt göra en gär-ningsmannaprofil på fuskåkaren.

Det är oftast ungdomar som hoppar över spärrarna. Vid spärr-luckan kan det vara precis vem som helst som försöker fuska. Man blir hela tiden förvånad över att man kan ljuga så öppet för att spa-ra några kronor. I Sverige har ju de flesta en ekonomi som gör att man klarar att betala för sig.

En medelålders man med ett hopvikt papper i handen visar sig. Han säger att han har tappat sitt periodmärke, att det är polisanmält och att kopian på polisanmäl-ningen ska fungera som biljett i fem dagar tills han får ett nytt märke. Alberto lyssnar intresserat, han är formell och visar inte med en min vad han tänker. Sedan för-klarar han att om mannen vill resa med tunnelbanan så får han betala. Mannen accepterar utan protester.

– Jag håller mig neutral och för-söker att göra jobbet så proffsigt jag kan, förklarar Alberto. En bra arbetsdag är när jag går hem och känner att jag har haft kontroll över allt. Har man inte det hamnar man lätt i konflikter. Vill du bråka här så kan du bråka åtta timmar i sträck.

Alberto påpekar flera gånger att de flesta som reser är ordentliga människor, men att många har en attityd till tunnelbanan som gör att man tar sig friheter som man inte skulle göra på andra ställen.

– Många tycker att det inte är fult att planka. De kan prata om det öppet inför vem som helst: ”ja, jag fuskar i tunnelbanan”, precis som om det vore accepterat! Nu ser ju jag bara hur de uppträder i tunnel-banan, jag kan inte tro att de upp-för sig likadant överallt.

Har du aldrig avstått från att ta betalt?

– Om det gäller ett barn, aldrig annars. Ibland kommer det vatten-täta ursäkter att få resa utan biljett, det kan verka akut och sant, men har man vägrat dem några gånger så kommer det till slut fram 20 kro-nor till resan.

Har det blivit aggressivare i tun-nelbanan?

– Nej, men stressigare, och stres-sen gör att folk snabbt blir irrite-rade.

Innan jag ställer nyckelfrågan: vad man kan göra för att minska fuskåkandet, undrar jag vad han tycker om öppna spärrlinjer?

– Jag vet inte hur det går ihop med intäktssäkringen? Jag tror att fler skulle fuska. Men det skulle bli mindre stressigt för spärrvakterna.

Vad föreslår du då?– Den nya typen av spärrar är

svårare att hoppa över eller lirka sig igenom, de skulle hjälpa mycket. Och att vakterna blir mer synliga innanför spärrarna. Connex per-sonal räcker inte till, folk vet att vi inte kan gripa dem. Jag tror att folk skulle tänka annorlunda om det stod vakter där.

– Jag har lärt mig att läsa människor. Man ser trafikanten i några sek-under och på den tiden ska du kanske lösa en konflikt. Det är det som är utvecklande med att vara spärrvakt. n

Mikael Hedlund

”Jag har ingen möj-lighet att hindra dem”

”Vill du bråka här så kan du bråka åtta timmar i sträck”.

Albertos vardagstipsè Sänd tydliga signaler att alla

måste betala. è Låt inte dina känslor påverka

arbetet. Ta inte plankandet personligt.

è Om någon blir hotfull, släpp in personen och kalla på vakterna.

Vad kostar SL-resan?Stockholmarna betalar mer än hälften av kollektivtrafiken via skatten. Den andra hälften finan-sieras via biljettförsäljningen.

Priset för ett SL-kort är fortfa-rande relativt lågt jämfört med öv-riga landsting i Sverige. Bara fem län har billigare månadskort än SL. Begränsade resor inom Göte-borgs innerstad är allra billigast.

För 600 kronor får man obe-gränsade transporter inom Stor-stockholm med många trafikslag att välja mellan.

Tidningen Affärsvärlden konsta-terar: ”Ser man till volymen kol-lektivtrafik är Stockholm odisku-tabelt billigast. Internationellt sett är Stockholm en lågprisort i detta avseende.”

Kollektivresor – exempel:è Västtrafik (Göteborg):

1250 kr/månè Västerbotten: 1155 kr/månè Örebro: 1100 kr/månè Helsingborg: 850 kr/mån

källa: SLTF [Svenska Lokaltrafikföreningen] 2003

Arbetsmiljön i trafiken

Boken Trygg-hetsnätet be-rättar om det

skyddsnät som finns för trafik-

personal, och vad man kan

göra för att öka tryggheten.

Foto: Mikael H

edlund

9Hela Resan nr 1 - 2004

Fredagen den 13 feb-ruari levererades den sista Vagn 2000 till tunnelbanan, fyra år tidigare än planerat. Numera körs nästan alla avgångar med nya vagnar. Det är verkligen något vi kan vara stolta över.

Av Sara Lindström

Det finns 271 stycken Vagn 2000 i tunnelba-netrafiken. De gamla vagnarna har bytts ut

på mycket kortare tid än det var tänkt från början.

Ole Robertsson på SLs fordons-avdelning har jobbat med Vagn 2000 ända sedan 1989.

– Vi tänkte oss att 15-17 nya vag-nar om året var en bra leverenstakt. Men istället blev det 50!

Han räknar snabbt ut att den sista vagnen egentligen skulle ha kommit år 2008. Fyra år snabbare gick det och nu finns inte många gamla vag-nar kvar i trafiken.

På SLs fordonsavdelning var Rag-nar Thörnblom ansvarig för projek-tet med Vagn 2000.

– Det har fungerat helt suveränt. Alla inblandade på alla nivåer har gjort allt för att det skulle gå, säger han.

De nya tunnelbanevagnarna skaffades emellertid inte i en hand-vändning. Det hann gå lite drygt tio år från beslutet om att nya vagnar skulle köpas, till dess att resenärerna kunde ta sig en första åktur 1998.

1989 var de äldsta tunnelbanevag-narna som gick i trafik ungefär 30 år gamla. Det var hög tid att se sig om efter något annat.

– SL bestämde sig för att öppna upp för ett nytt koncept, säger Ole Robertsson.

– Vi ville göra ett trendbrott med helt ny teknik.

Från början var det upp emot 200

personer på SL som arbetade med att ta fram alla önskemålen för en ny tunnelbanevagn. Allmänheten var också representerad. Det är mycket som ska fungera när flera tusen ska på och av, varje dag.

I februari 1995 skrevs kontrakt med en leverantör och i maj 1998 sattes den första Vagn 2000 i trafik. Men många resenärer hade redan före det sett den nya, futuristiska vagnen susa förbi perrongen. Tre vagnar provkördes innan, för att se att de klarade kraven. Brandkravet var hårt satt och en låg bullernivå var viktig.

– Det här är ett av de största civi-la industriprojekten i Sverige genom tiderna, betonar Ragnar Thörn-blom.

Och Vagn 2000 håller utan tvekan

håller vad som utlovats. – SL har skapat ett nytt och fint

inslag i den stockholmska stadsbil-den, säger Ragnar Thörnblom. n

Sista vagn 2000 nu levereradè Vagn 2000 är tillverkad

och monterad i Västerås och Kalmar av Bombardier Transportation.

è SL räknar med att Vagn 2000 håller för minst 30 år i trafik.

è En Vagn 2000 motsvarar knappt tre gamla tunnelbanevagnar.

è Antal passagerare i en Vagn 2000 är som mest 414 stycken.

Vagn 2000

Snabbare på spåret än beräknat

”Det här är ett av de största civila industriprojekten i Sverige

genom tiderna”

Foto: Göran S

egeholm

Ett stort projekt är nu slutfört och det på rekordtid, berättar Ragnar Thörnblom på SL Infratekniks fordonsavdelning.


övergödning och försurning i natu-ren. En medeldieselbuss släpper ut 14,4 gram kväveoxid per kilometer, en biogasbuss bara 3,4 gram. Flera stora fördelar alltså, för både miljö och hälsa.

Behovet av transporter växer kraf-tigt varje år. Transporter är samtidigt den enskilt mest bidragande faktorn till miljöproblem som växthuseffekt, försurning och buller. Vad drar SL för slutsats av detta?

– Vi måste satsa på drivmedel som är rena från början. Det räcker inte med filter och avgasrening. SL har cirka 1 900 bussar i trafik. 15 procent av dessa använder redan i dag förny-bara drivmedel. På sikt vill vi fasa ut alla dieselbussar och istället enbart använda förnybara drivmedel, säger Jonas Strömberg som är SLs miljö-expert.

I Stockholm finns världens största etanoldrivna bussflotta (250 bussar) som bidrar till att skapa en renare stadsluft. Inom kort kommer även biogasbussar att dyka upp i SL-tra-fiken på den nya blåbusslinje 2. En fråga som uppstår är förstås varför SL satsar på ytterligare en ny teknik, bränslecellstekniken.

– Scania har lagt ner tillverkningen av etanolbussar. De sålde för dåligt. Få köpare eller tillverkare vågade satsa på etanolen, eftersom skatte-politiken för bränslen fram till idag varit mycket osäker och förändrats på årsbasis. När äntligen beslutet om en permanent skattefrihet för förny-bara drivmedel kom i slutet på 2003, hade redan Scania fattat sitt beslut. Därefter har även EU bestämt sig

för att öka användningen av förny-bara drivmedel på lång sikt, berät-tar Jonas.

Jonas Strömberg förklarar att SL inte har givit upp etanolen, utan

att man nu tillsammans med bland andra landstinget, försöker att samla flera bussköpare i världen för att få fram en större inköpsvolym av etanolbussar. Detta skulle då kunna vara intressant för flera tillverkare. Biogas är också en tillgång.

– Alla förnybara drivmedel är bätt-re än de fossila, alltså bensin och die-sel, som skapar koldioxid vid för-bränning. De förnybara har olika förutsättningar och behövs i nuläget allihop. Etanolen är dock det bräns-le som kan få den största volymen – redan idag kan 30 procent av ben-sin och diesel ersättas, säger Jonas Strömberg. n

Mer information finns på:

www.sl.se > Om SL > Miljö.

I januari var det premiär för Stock-holms tre bränslecellsbussar som in-går i ett stort europeiskt miljö- och teknikprojekt. De närmaste två åren kommer de här testbussarna att rulla i innerstan. Efter en namntävling har den fått namnet Vattenlinjen.

Bränslecellsbussar är mycket snällare mot miljön än bensin och diesel. De släpper inte ut några avga-ser (annat än vattenånga) och är tys-tare än vanliga bussar. Varje buss har sitt eget kraftverk med sig, som drivs av vätgas och syre.

Den här tekniken är mycket intres-sant för framtidens kollektivtrafik. Eftersom transporter står för en så stor del av luftföroreningarna är det viktigt att få fram fordon som påver-kar miljön i så liten utsträckning som möjligt. Och det är där bränslecells-bussarna kommer in.

Fram till sommaren kommer de tre bussarna att köra en provslinga

i city och på Kungsholmen där rese-närerna får provåka gratis. Därefter kommer de att köra som vanliga SL-bussar på linje 66.

Eftersom transporter är den störs-ta orsaken till världens luftförore-ningar, är det viktigt att alla som ar-betar med transporter, däribland vi inom SL-trafiken, tar ett stort ansvar för miljön. Vi har ändå den förmån-liga situationen att kunna säga att utan oss skulle miljön i Stockholms

län bli mycket sämre. Om de nästan 650 000 resenärer som reser med oss till jobb och skola i stället skulle köra bil skulle bara deras resor bli 15 miljoner kilometer. Det skulle förstås göra trafiksituationen helt omöjlig i och kring Stockholm.

SLs mål för framtiden är att bara använda el som kommer från förny-bara energikällor för vår spårtrafik. Att minst 25 procent av alla bussar ska köras på biodrivmedel år 2005 och att alla bussar ska vara sådana år 2021. n

Pernilla Hjelm

En buss som drivs med vätgas och bara lämnar vatten som avgas. Det låter som science fiction men är redan verklighet i SL-trafiken.

Av Lena Hed

Bränslecellsprojektet är en miljörevolution, menar Jonas Strömberg. Det kommer att ge värdefulla

erfarenheter för att kunna tillämpa bränslecellstekniken inom alla områden som använder energi – inte bara transporter. Bränslecells-tekniken är i dag den enda teknik

som samtidigt kan uppfylla kraven på ekonomi, prestanda och miljö. Fördelen med bränslecellstekniken är att det inte blir några utsläpp. De enda som avges är vattenånga och lite värme. En förutsättning är förstås att vätgasen de drivs på, produceras på ett miljömässigt hållbart sätt.

Bränsleceller har dessutom betydligt högre verkningsgrad än förbränningsmotorer. De saknar rörliga delar och är i det närmaste underhållsfria och tysta. De lämpar sig mycket väl för massproduktion. Dock får vi nog vänta ganska länge än, innan tekniken är kommersiell.

Bränslecellsbussarna i Stockholm ingår i ett europeiskt projekt för att begränsa växthuseffekten. Under två års tid samlas kontinuerlig drift-

data in från bussarna. Sedan får vi se hur satsningen fortsätter. Och hur Stockholmsmiljön påverkas. Kan SLs tre bränslecellsbussar bidra till att bara ett innerstadsbarn slipper utveckla allergi, då är det väl gan-ska bra.

EU-projektet CUTE (Clean Ur-ban Transport for Europe) inne-bär att 27 bränslecellsbussar under en tvåårsperiod ska testas i nio oli-ka stadsmiljöer runt om i Europa – Stockholm, London, Barcelona, Amsterdam, Milano, Luxemburg, Stuttgart, Hamburg och Porto.

Prislappen på satsningen i Stockholm är cirka 60 miljoner kronor, varav häften är bidrag. I de pengarna ingår bland annat tre vät-gasbussar, en bränslestation och en specialutrustad verkstad.

Koldioxid bidrar till växthusef-fekten. Om all busstrafik i länet gick över till förnybara drivmedel skulle vi slippa ungefär 60 miljoner liter diesel årligen. Bara en liter diesel skapar ungefär 2,7 kg koldioxid när den förbränns. Dessutom skapas kväveoxid och partiklar som även bidrar till lungsjukdomar och cancer,

SL-bussar först ut att testa

Framtidens teknik – bara vatten som avgas!

Bränslecellen är som ett batteri som tankas med vätgas. Bräns-lecellen består av tre delar som sitter ihop i ett tunt paket: två elektroder med katalysatorskikt och mellan dem ett ledande membran. Processen ger el, värme och vatten.

”Bränsleceller anses idag som en av de viktigaste energitek-nikerna för framtiden” säger Jonas Strömberg, miljöansvarig på SL.

Vätgasen vid anoden bildar protoner som vandrar genom cel-

len till katoden.

Vid katoden bildas sedan vatten av protonerna, elektronerna och luftens syre.

De elektroner som samtidigt frigörs skapar en ström mellan anoden och katoden. Denna ström kan då utnyttjas för att t ex driva en elmotor.

Syrgas reagerar med vätgasen.

”Vi måste satsa på drivmedel som är rena från början. Det räcker inte

med filter och avgasrening.”

Tyst och avgasfri buss med ny miljöteknik

”Vattenlin-jen” invig-des den 7 januari. De kör den här vägen genom stan.

Transporter stor miljöbov”Växthuseffekten” handlar om att gaserna som omger jorden stäng-er inne värmen från solen, precis som i ett växthus.

Detta är helt naturligt och utan denna växthuseffekt hade jorden varit lika kall som rymden utanför. Men när vi ökar mängden växthus-gaser ökar också växthuseffekten – det blir varmare. Om inget görs får vi räkna med fler översväm-ningar och naturkatastrofer.

Bränslecells-bussen Antal passagerare: ca 70Längd: 12 meterTotalvikt: 18 tonToppfart: 80 km/timmeElmotorns effekt: 200 kW (ca 270 hk)Taktankarnas volym: 44 kg komprimerad vätgas (räcker för 20-25 mils körning)Modell: Mercedes-Benz CITARO bränslecellsbussTillverkare: DaimlerChryslerPris: ca 11 miljoner kronor (en vanlig buss kostar ca 2,5 miljoner kronor)12 specialutbildade förareMer information:www.branslecellsbuss.se

Ytterligare en fördel med icke-fossila bränslen är att de skonar stadens kultur-minnen. fasader och broar från att vittra sönder alltför snabbt.

Foto

: Mag

nus

Krist

enso

n

Foto

: Gör

an s

egeh

olmFo

to: M

ats

Hol

land

er

Läs om hur den är att köra på sidan 19.


Under perioden 1–21 mars kommer alla vi som jobbar inom SL-trafiken att samlas under temat ”Lyssna”. Lennart Jangälv, vd för SL, berättar varför.

Av Lena Hed

Alla vi som jobbar inom SL-trafiken måste då och då ställa oss frågan: på vilket sätt är detta bra

för kunden? Vi måste utmana gamla sanningar, säger Lennart Jangälv.

– Den typiska SL-resenären är en

kvinna över 40 år. Har vi tagit reda på vad denna största grupp prioriterar i kollektivtrafiken? Det här är ett till-fälle för alla att vara lite extra lyhörda – och inte bara lämna det åt Kund-tjänst, stationsvärdarna och den van-liga frontpersonalen.

– SLs uppgift handlar om ständi-ga förbättringar. Tidigare har SL va-rit alltför teknikfokuserat. Vi måste se resan mer från resenärernas per-spektiv. En kaffebar på Gullmars-plan löser inte alla problem för kun-den, även om det är trevligt.

Är du själv bra på att lyssna?– Jag tänkte bli det. Den 15–18

mars kommer jag att besöka olika platser i trafiken för att möta rese-närer och ta emot synpunkter. Och jag hoppas att alla andra som job-bar i SL-trafiken vill göra gemensam

sak med mig. Lägga lite extra krut i mars på att ta in så många synpunk-ter från resenärerna som möjligt.

Vad händer sedan då?– Vi ska gå igenom resultatet,

precis som vi gör med den statistik som redan samlas in av Kundtjänst och som vi får genom våra regel-bundna kundenkäter. Sedan ska vi följa upp med att berätta vilka för-bättringar vi har genomfört. Jag tror det blir ett tillfälle då du och jag kommer att vara stolta över att jobba inom SL-trafiken.

Vad tycker du om SL-trafiken?– Jag har rest genom tunnelbanan

på ”prao-resor” på kvällarna. – Som jag sagt många gånger till

journalister sedan jag började på SL, så blir jag ibland irriterad på all kritik mot de människor som dygnet runt gör sitt bästa för att folk ska kunna ta sig till jobb, möten, bio och allt vad det kan vara. Trots allt reser tusen-tals nöjda kunder med SL varje dag, de kommer fram i tid. Själv lämnade jag båda bilarna i Ängelholm när jag flyttade hit och det har jag inte ång-rat en sekund. n

SL har i år inlett ett långsiktigt förbättrings-arbete för att stärka bilden av SL. Det inleds med att SLs nye VD Lennart Jangälv öppnar upp dörren och bjuder in all personal i SL-trafiken och alla kunder till kontakt och dialog.

Ett av SL-trafikens mål är att utveckla sin service efter kundernas önskemål och

behov. För att få reda på behoven måste man vara beredd att lyssna. Lennart Jangälv kommer under fyra dagar att bjuda in resenärer och andra intresserade till mö-ten i SL-trafiken för att ta emot synpunkter, svara på frågor och debattera.

Men innan dess så ger han alla medarbetare chans att komma med frågor och synpunkter. För vilka är bättre lämpade än vi som jobbar varje dag för att ge stockholmarna en bra kollektivtrafik, att komma med förslag till förbättringar? Det kan du göra genom att fylla i och skicka in talongen på omslaget till det här numret.

Lyssna-kampanjen är en av fyra

huvudkampanjer som SL kommer att genomföra under 2004. Den ska lägga grunden för att vi dels har un-derlag till förbättringar och dels kan börja berätta vilka förbättringar vi faktiskt gör. Alla som jobbar på SL och hos trafikentreprenörerna kommer också att få en informa-tionsfolder med svarstalong, ett formulär för synpunkter, klagomål, idéer och förslag samt en knapp att fästa på kragen.

För att stärka bilden av en enad och pålitlig SL-trafik är det viktigt att alla – både trafikpersonal och tjänstemän – bär knappen under mars månad då kampanjen pågår. Det visar att vi fått uppdraget av vå-ra chefer att vara extra tydliga am-bassadörer för en lyhörd SL-trafik. Tanken är att knapparna vi bär ska väcka intresse hos kunderna, som sedan får veta mer genom infor-mation, möten, annonser och tra-fikreklam.

Det är viktigt att vi alla sluter upp kring denna kampanj som är ett första steg i vår väg mot en mer öppen, lyhörd och pålitlig SL-trafik. Det kommer inte att lyckas över en natt – vi är ju ca 12 000 medarbetare som är anställda hos fem olika entreprenörer, som ge-mensamt ska ändra bilden av SL

till att bli mer positiv. Vi måste ha tålamod och ta ett steg i taget. Att du läst denna artikel – och satt på dig knappen – är en bra början. nCharlotta Volgsten Forberg

Kommunikationschef på SL

Informationskampanj under hela året

Gillar innebandy Lennart Jangälv kommer ursprung-ligen från Göteborg. Han är 50 år, gift och har tre barn. Familjen bor i Ängelholm men tänker bosätta sig i Stockholm. Lennart Jangälv har ar-betat vid IKEA under 11 år, senast som chef för IKEA Food Services. Han är sportintresserad och brukar spela innebandy med arbetskamra-terna på tisdagkvällar med mottot ”hellre än bra”.

”SLs uppgift handlar om ständiga förbättringar. Vi måste se resan mer

från resenärernas perspektiv.”

Resenärernas synpunktergör SL-trafiken bättre Lyhördhet

Svenska lokaltrafikföreningens (SLTF) kundundersökning visar att endast 28 % av svenska folket upplever att kollektivtrafiken är ly-hörd för synpunkter. Motsvarande siffra för SL är 17 %.

Tidplan för kampanjenè 1/3-20/3: Interna synpunkter

bland medarbetare è 13/3-20/3: Reklam, affischer,

annonser och externa synpunkter.

SLs fyra huvud-kampanjer i år:è Lyssna om att bli mer

lyhörda och kundorienterade.è Minska svinnet om att ta

betalt och att betala.è Nytta om SLs samhällsnytta.è Bilåkande om SLs

konkurrensfördelar jämfört med bilen.

Vill du veta mer om SL-kampan-jerna? Kontaktperson på SL är projektledare Jenni Almgren.

Tomat eller ros? Det är viktigt att alla medarbe-tare bär sin knapp under mars när kampanjen pågår.

Foto: Hans B

jurling

è Lyssna

Foto: Hans B

jurling


Att få fram idéer som ger resultat för kunden, en ökad samsyn mellan SL och entreprenörerna liksom framtidstro. Det var några förhoppningar som den utökade chefsgruppen hade på det nystartade arbetet med SLs strategiska plattform.

Av Jenni Almgren och Maria Hedström

Det handlar om ett mål och visioner som kom-mer att ligga till grund för alla som arbetar i

SL-trafiken.– Syftet med en strategisk platt-

form är att skapa förståelse, kun-skap och förhoppningsvis samsyn kring vår värdegrund i mötet med SL-resenären, säger Lennart Jang-älv, vd på SL.

Under våren 2004 ska en utökad chefsgrupp utveckla den strategiska plattformen för SLs verksamhet de närmaste åren. Vid ett första fram-tidsmöte i mitten på februari intro-ducerade Lennart Jangälv ett nytt arbetssätt. Samlade i mindre grup-per runt en dator, uppkopplade i nätverk, bidrog samtliga med sina

idéer och svar på de frågor som Len-nart ställde. Med hjälp av tekniken var återkopplingen snabb och alla kunde göra sig hörda. Det var ett jämnt sorl, tydligt tangentknappan-de och högt i tak i diskussionerna. Nu fick alla tillfället att ifrågasätta gamla sanningar och även upptäcka vad det är vi är rörande överens om.

Under våren kommer SLs vd Lennart Jangälv att bjuda in den egna chefsgruppen, alla entreprenö-rerna och andra strategiska partners till ytterligare strategimöten.

- Det är viktigt att förankra vårt synsätt så att alla som arbetar med oss förstår vad det är som gäller.

Under mötet diskuterades fram-tiden och många olika visioner pre-

senterades. Till exempel den här:”– Hej då, ropar Sune och plockar

upp sin mobil samtidigt som han går mot tåget. Han tänkte passa på att kolla saldot, /./ Sune kliver på tåget och au-tomaten läser av hans mobiltelefon som är laddad med SL-resor. När han sit-ter på tåget kommer det en kontrollant. Hon har fått besked via automaten, som sänt signaler till hennes mobil, att det finns fem personer ombord som inte har betalat.”

Ett annat ämne var trender i om-världen. De deltagande fick göra öv-ningar och gemensamt ange vilka tre trender som kommer att ha störst påverkan på SL-trafikens framtida verksamhet. Därefter fick alla ge för-slag på hur vi på bästa sätt kan möta dessa förändringar, som var: è ökad kapacitetsbrist i väg- och

spårinfrastruktur. è allt mindre ekonomiska resurser

till kollektivtrafiken. è begränsningar i privatbilismen.

Huvuddragen i den strategiska platt-formen ska presenteras för beslut i SLs styrelse 20 april. n

Kundtjänsten har nyckelroll

Synpunkter, klagomål och ett och an-nat värmande ord. Så ser vardagen ut för många som arbetar på Kundtjänst och lyssnar på våra kunder. Det är kundernas sypunkter – och våra egna – som kan göra SL-trafiken bättre.

Då vi nu i mars ska kraftsamla oss i vår strävan efter att bli mer lyhörda så har Kundtjänst rustat för att ta emot kollegors och kunders synpunkter. Det är hos dem alla talonger och mejl hamnar.

– Vi vill att så många som möj-ligt skickar sina synpunkter via sl.se för det är mer prak-tiskt för oss att han-

tera, säger Gisela Poellinger, grupple-dare på Kundtjänst Forum.

Där är man redo för att ta emot ett ökat tryck. Synpunkterna kommer att sammanställas som underlag för SLs och entreprenörernas ledningar i det förbättringsarbete som nu inletts.

– Det är viktigt att prioritera det-ta arbete så att vi kan göra SL-trafi-ken bättre. För att kunna hantera alla ärenden är det bra om du kan lämna namn och adress så att vi kan kontak-

ta dig om vi behöver kompletteringar.På sl.se kommer det att bli enkelt

att lämna synpunkter online. Där kommer även att finnas en så kallad FAQ, en tjänst som presenterar de vanligaste frågorna och svaren.

Tveka inte att besöka sl.se. SL kommer att redovisa både internt och externt vilka förbättringar som gjorts och hur man tagit vara på alla syn-punkter. n

Vår strategiska plattformè Vår gemensamma bild av hur

vi vill utveckla SLè Ett ledningsverktyg för hur vi

riktar och prioriterar våra resurser

è Vägledande riktlinjer för SLslokala mål och aktivitetsplaner

è Underlag för en frekvent och konstruktiv dialog om:

• vart vi är på väg,• hur det går,• vad vi kan göra bättre, • eller inte göra alls.

Vintersolen silas in genom persiennerna över ”havet” på SL Kundtjänst. Här på Hornsgatan 103 sitter fyrtio skiftgående kundmottagare i ett öppet kontorslandskap, redo att lyssna på både resenärer och trafikpersonal.

Av Lena Hed

Det är ljust och förvå-nansvärt tyst. Dämpade röster svarar i telefoner-na, stolar rullar över den

grå linoleummattan. Det knappas på tangentbord och lusläses i kartor.

Totalt arbetar här drygt 100 perso-ner. Resten sitter på andra våningar och jobbar bland annat med att lägga in trafikinformation på webben. Se-dan 2002 ägs Kundtjänstbolaget ge-mensamt av SL och trafikentrepre-nörerna.

Det viktigaste när man jobbar på Kundtjänst är att kunna lyssna. Av dem som ringer om synpunkter och klagomål är det mest resenärer som är arga över förseningar som hör av sig.

Men dagligen kommer även be-röm och positiva kommentarer in till Kundtjänst. De handlar om trev-liga chaufförer, snygga stationer eller snabba svar.

SL Kundtjänst har dagliga kon-takter med trafikentreprenörerna om olika trafikstörningar. På Kund-tjänst finns ”buddies”, alltså speciella ”kompisar” eller kvalitetssamordnare för respektive trafikentreprenör som underlättar när det uppstår frågor som är svåra att lösa.

Lotta Gustavsson står vid sitt skrivbord och är intensivt upptagen av ett telefonsamtal i hörlurarna. Lotta har jobbat i sex år på SL Kund-tjänst. Här finns folk mellan 18 och 62 år, lika många killar som tjejer. Al-

las kunskaper och erfarenheter ut-nyttjas till max. Har man något spe-cialintresse, kan man vara säker på att det kommer till användning förr eller senare. n

Direktkontakt med kunden

Kundtjänst ärSL-trafikens öra

ç Lotta Gustavsson får en kundfråga om hur lång tid det egentligen tar att gå till djursjuk-huset Animalen. Svaret kräver sonderingar med kollegorna runt omkring.

é De verkliga experttipsen om Stockholm finns samlade i en speciell pärm på Kundtjänst. Rolf Svensson håller sin hand över den och ser till att den alltid är uppdaterad.

Tips för dig som träffar arga resenärerè Upprepa frågan, det visar att

du har förstått och att du vill hjälpa.

è Lyssna efter outtalade frågor. Har personen något mer på hjärtat?

è Ställ motfrågor för att vara säker på att du förstått, annars kommer inte svaret att bli rätt.

è Tag dig tid, de flesta har förståelse och hinner lugna ner sig lite.

è Erbjud dig att återkomma med mer information, om det finns.

è Hänvisa till ytterligare informationskällor – t.ex. experter, webbplatser, SL Kundtjänst.

Det här gör SL Kundtjänstè besvarar trafikfrågor via

telefon, e-post och brev.è förmedlar information om

trafikstörningar.è lägger in tidtabellerna på

webben.è skriver in information om

trafikstörningar på SLs hemsida och trafikbolagens intranät.

è tar hand om ärenden som rör SLs resegaranti.

è står i kontakt med Radio Stockholm.

è tar emot, sammanställer och vidarebefordrar klagomål och synpunkter.

För att arbeta på Kundtjänst krävs:è att vara bra på att lyssna è att vara bra på att göra sig

förståddè att vara bra på att söka

information è att klara ett lämplighetstest

och ett antagningsprov è inte, men det är bra att kunna,

SL-trafiken

”De flesta frågor besvaras inom en minut, och nästan

alla inom tre minuter.”

Foto: Göran S

egeholm

Foto: Göran S

egeholm

è Lyssna

Samling för samsyn

Gemensam platt-form för framtiden

Foto: Tomas A

lvreten

è Lyssna

16 Hela Resan nr 1 – 2004 17Hela Resan nr 1 – 2004

och visering av kort. Under en över-gångsperiod måste vi tillåta att folk använder de gamla magnetkorten innan alla hunnit skaffa nya.

– En sak som blir bättre med rese-kortet, är att bussförarna slipper bära omkring på biljetter värda tusentals kronor.

– Fler resenärer kommer att åka med SL, när de kan välja att lad-da kortet med vilken biljett de vill. De behöver till exempel inte lägga ut flera tusen kronor direkt efter nyår – när plånboken är som allra tunnast – för att köpa ett årskort, utan kan göra det när som helst un-der året. Man kommer att kunna be-tala via autogiro och internet.

– Realtidssystemet förutsätter för-stås att den information som matas in på webben, skyltarna och rese-planeraren håller hög kvalitet. Som med alla stora förändringar hänger mycket på den mänskliga faktorn.

Vad är det som förändras i ar-betsmiljön?

– Spärrar och förarplatser måste byggas om. Många komplicerade system ska installeras och testas så att de fungerar med varandra – av-läsning av chipkort, trådlös buss-kommunikation, databaser för tra-fikplanering, realtidsinformation, prognoser, störningsinformation. Datasystemen kräver nya apparater – konduktörsutrustning på lokal- och pendeltågen, nya kortläsare. Hänsyn måste tas till olika krav på funktion och kvalitet för både rese-närer och medarbetare i trafiken.

Försvinner det en massa jobb nu när viseringen blir automa-tisk?

– Nej, den personliga servicen på stationerna ska finnas kvar.

När kommer all ny utrust-ning då?

– Förändringarna kommer att in-föras stegvis. Apparaterna måste testas och samköras. Det kommer att vara fullt genomfört först om ett par år. Då kommer vi ha en helt ny typ av SL-kort och SL-information igång. Sist men inte minst handlar det om lansering och information för att förklara för resenärerna hur de ska använda de nya chipkorten.

Är alla tekniska förutsättning-ar för Buss-PC-projektet klara?

– Det finns några delar i projektet som vi fortfarande jobbar på. Fram-förallt väntar vi på klartecken från Stockholm stad för att kunna välja system för signalprioritering, alltså det som ger kollektivtrafiken före-träde vid rödljus. Det måste vi veta för att resten av projektet ska kunna fortsätta enligt tidplanen. n

Alla fordon kommer att vara uppkopplade online. Projektet JustNu innebär bland annat att SL tar steget in i en ny tid där ingen behöver undra när bussen kommer.

Av Lena Hed

Björn Holmberg och Elisabet Munters arbetar tillsammans med en stor grupp av medarbetare

från trafikentreprenörerna och SL för att förenkla kollektivresandet i Stockholm. Buss-PC är först ut.

Varför gör SL denna investe-ring?

– En av de saker som våra kunder, alltså resenärerna, tycker vi är sämst på inom SL-trafiken är information när det blir störningar i trafiken. Så har det varit i många år. JustNu är ett svar på de klagomålen. Den ena de-

len i JustNu-projektet syftar till att införa ett informationssystem i real-tid så att resenärer och berörd per-sonal ska ha tillgång till rätt infor-mation om trafiken, oavsett var de är och när på dygnet, berättar Björn.

– Genom att jämföra ett visst for-dons position med var det borde vara enligt turlistan, kommer vi att kunna informera resenärerna bätt-re genom SL Kundtjänst, trafikin-formatörerna, webb, skyltar, högta-larsystem, sms och talsvar. Det ska styras av trafikledningen. Idag kan jag gå ner till busshållplatsen och jag har ingen aning om ifall bussen går i tid. Med JustNu kommer vi att få busfärsk information hela tiden.

– Dessutom tänker vi införa ett nytt betalsystem, med ett chipkort som avläses automatiskt. Det är den andra delen inom JustNu. För att kunna genomföra alla de här saker-na, behövs nya, avancerade tekniska lösningar.

Hur påverkar det här mig?– Inte bara resenärerna utan alla

de runt tiotusen personer som job-bar i trafiken kommer att få bättre

information. I dag kan det vara så att någon passagerare som lyssnar på Radio Stockholm vet mer än fö-raren om trafikstörningarna. Med den nya utrustningen kommer per-sonalen att kunna vara uppdaterad på ett helt annat sätt, om vad som händer utanför det egna fordonet el-ler stationen.

– JustNu kommer att påverka alla medarbetare och alla trafikslag. SL arbetar för högtryck med inköp av

JustNu

Realtid och nyttbetalsystem

”Fler resenärer kommer att åka med SL, när de kan välja att ladda kortet med

vilken biljett de vill. ”

I december genomfördes det första fabrikstestet av den bussdator som ska installeras i 1 900 SL-bussar under nästa år.

En grupp bestående av Tomas Sundel (Busslink), Lars Hall och projektle-

daren Gunnar Alenius (SL Infra-teknik) samt Björn Kamsvåg och Jukka Julkanen (Unicon Konsult) åkte ner till Karlsruhe i Tyskland där tillverkaren INITs fabrik lig-ger.

Under några dagar prickade de av över hundra punkter på testlis-tan. Som på en bilbesiktning un-gefär. Det man ville få bekräftat var att alla de olika delarna – buss-dator, pekskärm, den stationära dator som kommer att finnas i de 25 garagen, trafikledarutrust-ning samt inre och yttre busskylt – fungerar tillsammans.

– Första testet godkände vi inte. Några funktioner var inte färdiganpassade till SLs krav. Ett nytt test ska göras i dagarna. Förmodligen påverkas inte tids-planen nämnvärt. Vi räknar med att utbildning och installation kan komma i gång före sommaren, berättar Tomas Sundel, som har hand om förarutbildningen.

När utrustningen är färdig vidtar utbildning av alla förare. Den kom-mer att pågå under minst ett år. Ett antal instruktörer utbildas först, för att i sin tur utbilda sina kollegor.

Utrustningen som köps in är inga standardprodukter, utan har utvecklats speciellt för bussar i kollektivtrafik. Därtill har SL ett antal krav på speciella funktioner. Därför tar det tid att prova ut den.

SL Infrateknik har tagit fram en noggrann kravspecifikation. Där anges bland annat att all utrust-ning vid förarplatsen ska ta hän-syn till förarens rörlighet, till läs-barhet, åtkomlighet, ljudnivå, sikt och säkerhet. n

Lena Hed

Smygstart på Ekerö under majFörst ut att prova den nya Buss-PC-utrustningen blir Swebus 50 bussar på Ekerö. Ekerö är ett bra ”pilotområde” eftersom man har en mix av olika busstyper och om-rådet är lagom stort. Hela Resan återkommer med en rapport från Ekerö i kommande nummer.

Här testas datorn till SLs 1 900 bussar

Installationer i spärrarSnart uppgraderar SL spärrarna i tunnelbanan och vid pendeltågen. Det är nya chipkortläsare som ska sättas in. Idag sitter ett kretskort under locket på varje spärr, som öppnar eller håller spärren låst be-roende på om kortet som dragits är giltigt eller inte.

Det kretskortet ska komplette-ras med en läsare som passar med den nya sortens chipkort. Den nya läsaren har samma funktion som magnetkortsläsaren. Ny är också antennen, en platta som kommer att sitta ovanpå spärren. Resenä-ren lägger helt enkelt sitt chipkort mot plattan för att få spärren att öppnas. Funktionen ska testas i höst.

Broschyren du redan fått är en första

orientering om JustNu-projektet som kommer att löpa i samarbete

mellan SL och entreprenörerna

de närmaste två åren.

utrustning och licenser samt anpass-ning av stationsmiljöer och bussar för nya datorer, kortautomater och avläsare.

– För trafikpersonalen är det frå-ga om ny utrustning och nya ruti-ner. Det kommer att krävas utbild-ning. I samband med lanseringen av det nya kortet blir informationen till resenärerna en krävande uppgift. Därför är förberedelser bland front-personal, Kundtjänst och hos våra återförsäljare viktiga.

Varför är de nya systemen bättre?

– Fördelarna finns framförallt för resenärerna. Biljetthanteringen ska bli enklare på sikt och infor-mationsutbytet snabbare mellan fordon och trafikledning. Inpasse-ringen genom spärrar och bussar kommer att gå smidigare, när det räcker med att hålla upp sitt kort för automatisk avläsning. Bussföraren får förhoppningsvis lättare att dela sin uppmärksamhet mellan trafiken

Bilden visar en försäljningsma-skin vid ett försök med validering av chipkort i Tranemo. Inom SL-trafiken kommer varje buss att utrustas med en sådan samt en dator med pekskärm vid förar-platsen. Datorn sköter utrop och digitala skyltar. Genom radioö-verföring tankas information om körrutter, biljetter, antal resenä-rer från bussen till depån. I ett andra steg kommer bussdatorn att sammanlänkas med hållplats-information i realtid, försäljning och trafikledning. Kringutrust-ningen på den här bilden kom-mer dock inte att finnas här.

Foto: Göran S

egeholm

Foto: Thomas S

undel

Björn Holmberg är projektledare och Elisabet Munters

är kommunika-tionsansvarig för

JustNu på SL. Deras arbetsplats finns på Arenavä-

gen 27 vid Globen. Där visas en ut-

ställning om hela JustNu-projektet.

Foto: Thomas S

undel

è JustNu

18 Hela Resan nr 1 – 2004

Västtrafik ansvarar för kollektivtrafiken i Västra Götalandsregionen. De ska införa samma typ av kort som SL.

Lena Jovén är informa-tionsansvarig för ett nytt pris– och betalsystem i

Västsverige. Tre gamla prissystem och två olika tekniker ersätts med ett nytt. Ett enhetligt smart kort ska fungera över zongränserna.

Vad är det för tester Västtrafik gjort i Tranemo?

– Vi har låtit skolbarn testa de nya smarta skolkorten vi ska infö-

ra. Då har vi kunnat se hur de fung-erar med den utrustning och pro-gramvara vi beställt.

Vad har testet givit? – Efter bara någon dag har förar-

na sett att det går fortare. Eleverna gillade att det är bekvämt. Det går ju snabbare för dem att komma på bussen. Det känns jätteviktigt att testa av sånt här i verkligheten. Det har varit värdefullt. Vi har fått be-kräftat att det är positivt, även om man måste förbättra vissa saker.

Vad behöver förbättras? – De ”mjuka” sakerna, informa-

tion och frågor som kommer upp, det ska vi lägga till i utbildningen.

Inloggningen för bussföraren är en annan sak som vi ska vara tydligare med. Resenärerna behöver tydliga-re instruktioner om hur man håller kortet vid avläsaren.

Är det fler inblandade i pilot-testet?

– Vi har försett skolorna med hjälpmedel för hantering och dist-ribution av korten, för att de ska kunna hålla ordning på kortnum-mer och namn. Det är ju en ”ny värld”, man måste förstå chiptek-niken och hur den fungerar, vilken information som man kan få, och att det kräver nya rutiner. n

Lena Hed

Hallå, Västtrafik!

Hur fungerar era ”smarta kort”?

SLs nya kort på väg Nu pågår som bäst arbetet med att ta fram det nya, moderna be-talsystem som från 2005/2006 kommer att finnas i SL-trafiken.

Systemet bygger på kontakt-lösa smarta kort, där en kortlä-sare läser av kortet via en antenn på några centimeters håll på både bussar och tåg. De nya korten är mer hållbara än dagens och kan återanvändas. Kort som kommit bort eller stulits kan spärras och värdet kan sedan föras över till ett nytt kort.

Den standard för kontaktlösa smarta kort som kommer att till-lämpas i Sverige är framtagen av Resekortsföreningen, som är ett samarbete mellan de ansvariga för kollektivtrafiken i Sverige och Danmark. Det är en gemensam teknisk standard som ger resenä-rerna möjlighet att använda kortet även utanför det egna länet, vil-ket öppnar stora möjligheter inför framtiden.

Vad är ett smart kort?Det framtida smarta kortet

kommer att ha ett inbyggt chip och kallas därför för chipkort. Det fungerar som en mycket liten hårddisk och kan lagra en mängd information. Förutom att det kan fungera som biljett kan det också fungera som börs och laddas med pengar. Därför kan det användas för betalning i SL-trafiken och så småningom kanske också för an-dra ändamål. En stor fördel är att det är återanvändbart, att det kan laddas om och om igen. Det nya resekortet sätter en helt ny stan-dard, som i framtiden kan göra det möjligt att resa på samma kort bå-de i Sollentuna och Roskilde. n

I London används ett smart kort, en typ av kort som även ska införas av SL. En grupp från SL besökte London i januari för att studera deras smart-kortsystem för biljetthantering, Oys-tercard. Namnet (ostronkortet) har man valt för att associera till något värdefullt och åtråvärt som finns i en skyddad miljö.

London Underground pekar på tre fördelar med kortet, både för kunder och personal:è Spara tid – det går fortare att gå

på bussen och passera spärren, eftersom man bara behöver nudda en kortläsare med sitt kort. En enda avgift gäller för alla bussresor. Man behöver heller aldrig köa för att köpa kort/biljett eftersom man laddar kortet antingen hemma via Internet, i någon av biljettmaskinerna eller hos någon av återförsäljarna.

è Återfå tappat kort – 95 procent av alla kort är personliga och inlagda i en kunddatabas. Det gör att om man förlorar sitt kort

kan man genast spärra det och sen får man ett nytt till samma värde som det förlorade.

è Flexibelt – lätt att introducera nya typer av biljetter. Kunden lockas bort från kontantköp vilket minskar hanteringen av kontanter. Redan nu betalas 60-70 procent av alla resor med kort i London. 20 procent av kunderna laddar sitt kort via Internet.

Transport for London har arbetat med projektet sedan 1998 då kon-trakt skrevs med TransSys, ett privat konsortium som finansierar Oyster-card. Kortet infördes i oktober 2002 för personal. I juni 2003 kunde van-liga resenärer börja köpa års- och månadskort via Internet och telefon, och ett halvår senare var alla sorters biljetter tillgängliga vid alla försälj-ningsställen. Nu kan man till och med ladda sin ”börs” på kortet för köp av enstaka biljetter.

Ungefär 3 000 personer bland sta-tionspersonalen har utbildats. Tack vare att man har arbetat mycket sys-tematiskt så har man lyckats undvika överraskningar och fått ett användar-vänligt system. n

Jenni Almgren

Så här ser det nya chip-kortet ut i genomskärning. Det lanseras i slutet av hela JustNu-projektet.

Jenni Almgren, kommunika-tionsansvarig inom JustNu-projektet vid sidan av Elisabet Munters.

London använder redan chipkort i tunnelbanan

19Hela Resan nr 1 – 2004

Kenneth Malmberg, trafikledare och Flexbussförare på Busslink, är en av några få personer med spetskompetens när det gäller bränslecellsbussar.Kenneth tar med oss på en tur med den rullande miljörevolutionen.

Av Lena Hed

Motorn måste slås på några minuter innan start för att trycket ska hinna jämna

ut sig, innan det är dags att ge sig ut i trafiken.

– Det enda som kommer ut ur av-gasröret är vanligt vatten, ler Ken-neth och pekar på en plym av vat-tenånga som stiger mot den grå vinterhimlen ovanför Söderhallen.

Spillvatten droppar ner på mar-ken bakom bussen. Att se hur det fungerar med tanke på eventuell is-bildning vid rödlysen, är en av de sa-ker som ska testas i bränslecellspro-jektet, berättar han.

Spårvägsmuseets verkstad för his-toriska fordon har fått ge plats åt en ny, specialbyggd verkstad för de tre bränslecellsbussarna. De körs av Busslink, som har gedigen erfaren-het av att miljöanpassa busstrafik som operatör för Europas största bussflotta med biodrivmedel – de 250 bussar som idag trafikerar Stock-holms innerstad.

Vätgasbränslet till bränslecells-bussarna tillverkas och tankas på samma ställe. Vätgasstationen ligger också vid SLs bussdepå Söderhal-len. Kenneth berättar:

– Eftersom gas expanderar med värme, så kan man tanka olika mycket på sommaren och på vin-tern.

Många är rädda för gasen, fortsät-ter Kenneth. Men den inte är farli-gare än något annat bränsle, snarare tvärt om, menar han.

– Den är egentligen säkrare än vanlig bensin och diesel eftersom den är mer lättflyktig. Den skingras snabbare i luften vid en läcka. Ett flytande bränsle rinner ut på mar-ken runt omkring läckan och utgör en större risk.

Ventilationen i servicehallen har byggts om med säkerhetssystem för att uppfylla Räddningsverkets föreskrifter.

Hela Resan får göra en provtur för-bi Slussen bort till Norrmalmstorg. Temperaturen har legat runt minus femton grader några dagar.

– Kylan är en av sakerna som ska testas, om bränslecellstekniken kan klara så låga temperaturer. Det har inte varit några problem, säger Ken-neth.

Medan Kenneth svänger ut på Värmdövägen vid Danvikstull, be-rättar han vad som skiljer den här från en vanlig buss.

– Den här bussen är 60 centime-ter högre, eftersom all teknik ligger på taket. Det begränsar förstås vart man kan köra. Man kan till exem-pel inte gena genom Klarafaret på väg till garaget. Tyngden begränsar också, den väger mer än en vanlig buss och kan bara köra på förstärkta

Kenneth körbränslecellsbuss

Foto: Göran S

egeholm

linjer, det vill säga där hållplatserna är rödmarkerade. Den får inte trafi-kera alla broarna i stan. Det är bland annat sådana saker som man går ige-nom under den två dagar långa spe-cialutbildningen.

– Andra saker som är annorlunda är att rattkransen är mindre och att pedalerna hänger som i en person-bil, istället för att vara fasta i golvet. Gasningen är en aning fördröjd och bromssträckan är längre än för en vanlig buss.

Ur resenärernas perspektiv ser bussen lite annorlunda ut inuti. Gol-vet är lägre och längst bak till höger finns en inbyggd del som ser ut som toaletten på en långfärdsbuss. Den gömmer diverse teknisk utrustning. I övrigt är bussen tystare än normalt, vilket beror på konstruktionen.

– Första testdagen höll jag på att skrämma ihjäl en dam på cykel när jag kom körande längs Kungsgatan. Bussen hörs ju inte på samma sätt som de vanliga, berättar Kenneth.

På vägen tillbaka till Söderhallen kör vi förbi Strömbron där svanar och änder blir utfodrade med höba-lar av stadens orangeklädda parkar-betare.

Så är provturen slut. En kollega tar över bussen och kör ut på sin tur. På väg in i garaget passerar vi genom den nybyggda verkstaden där en av bussarna står inne. Representanter från Ballard (företaget som tillver-kar bränsleceller) och Mercedes har lagt upp en bärbar dator på ratten i förarhytten. De hämtar information ur bussens dator. Kontroller sker var 80:e timma, där man bland annat ser hur mycket energi som utvunnits ur varje enskild bränslecell. Det är ju en helt ny teknik som för första gången testas i fordon. n

è Läs mer om bränslecellsprojektet

på sidorna 10–11

”Eftersom gas expanderar med värme, så kan man tanka olika mycket på

sommaren och vintern.”

En annorlunda erfarenhet

Mesta delen av sin tid tillbringar Kenneth Malmberg på trafikledningen.


Barbro OhlssonYrke: Jobbar på ArbetsförmedlingenÅker mest: All sorts SL-trafik

Åker du mycket med SL?– Ja, det gör jag. Jag bor i Huddinge och tar buss till Rågsved och tunnelbana till Globen. I arbetet åker jag sedan i hela länet med SL.Vart är du på väg nu?– Jag ska besöka ett företag i Fruängen. Det går rätt fort att ta sig dit.Hur ser en arbets-dag ut?– Det kan bli upp till fy-ra resor per dag till oli-ka ställen ilänet. Har du bra koll på hur du ska ta dig runt?– Jag använder re-seplaneraren på SLs hemsida väldigt myck-et.Bäst med SL?– Tvärbanan är något av det bästa som finns. Men överlag tycker jag att det fungerar väl.Klagomål?– Det kan bli lite trångt på pendeltågen.

Namn: Karin Åhgren och lillasyster MariaÅker mest: Nockeby-bananBor: Äppelviken i Bromma

Brukar ni åka ofta med SL? – Ja, jag gör det nästan varenda dag, säger Ka-

rin. Jag och mina kom-pisar tar Nockebyba-nan till Alvik och sedan tunnelbanan in till Hö-torget och kollar i af-färer, handlar lite och sådär.Lillasyster Maria då?– Jag kallas för Mimmi och jag brukar bara åka på torsdagar. Varför då?– För att jag går på danskurs vid Frid-hemsplan då. Vilken sorts dans?– Musical-dans.– Och jag går på hip-hopkurs i Vällingby på kvällarna, säger stora-syster Karin.Tycker du att det är läskigt att åka tunnel-bana på kvällen?– Nej, för jag har åkt så mycket tunnelba-na. Förut så gick jag på Adolf Fredriks skola i Vasastaden och åkte tunnelbana till skolan varje dag.– Jag kan gå till skolan för den ligger här i Äp-pelviken.

Kristian KarlssonGör nu: Gymnasie-studerandeÅker mest: Röda lin-jen och Tvärbanan

Var kommer du ifrån nu?– Gullmarsplan. Gjort vad?– Jag har spelat bow-ling.Mitt på dagen mitt i veckan?– Jag går på Thorilds-plans gymnasium och vi har friluftsdag.Vad pluggar du?– Teknik.Vilken sorts teknik?– Mekanisk teknik. Till exempel tåg och så.

Vad ska du göra nu?– Jag ska byta från Tvärbanan till Röda linjen vid Liljeholmens station. Jag bor i Hä-gersten. SL-favorit?– Bussarna.Varför då?– Det är lite lugnare att åka med dem.Bra med SL i största allmänhet?– Passar tiderna rätt bra, nuförtiden i al-la fall.

Sammy KasuleYrke: Städare och musikerÅker mest: Buss 117 och 179

Bäst med SL?– Bussarna är bäst. Jag tycker att det är jobbigt med tunnelbanan. Jag tycker inte om att åka där nere, under jorden.Sämst med SL?– Det är för dyrt.Vart är du på väg? – Hem till Tensta med bussen.Var har du varit?– Jag har jobbat här i Nockebyhus (boende för äldre).Vad arbetar du med?– Jag städar.När åker du till jobbet?– Halv sex. Fungerar det bra?– Ja, det funkar bra. Men ibland kan bus-sen vara lite försenad på morgonen.Vad tycker du om den här årstiden?– Kall och mörk. Det är årets sämsta tid. Men det är som med allting i livet. Det kan inte vara okej hela tiden.

Text & foto: Sara Lind-

ström och Per Nilsson

lade mot SMHI och får ständigt prognoser om vädret. SMHI utbil-dar även entreprenörerna i att tyda prognoser.

Det finns olika sätt att be-kämpa snön.

– Man kan göra som i Japan, där den smälts ner i avloppssystemet. Eller transportera bort den, som i Ryssland. Att bekämpa snön med salt är ingen bra lösning. Saltet gör att stålet fräts sönder av rost. Dess-utom kan det leda ström, vilket ökar osäkerheten för personalen som job-bar på spåren, säger Laszlo.

– Vi utröner nu möjligheten att spruta varmvatten med lite glykol med högtryck på strömskenan och igenisade vägövergångar på Ros-lagsbanan. Laszlo är projektledare, berättar Kent.

– Ja, det används inom flyget och jag tänkte att vi borde kunna göra li-kadant. Det sliter inte på skenorna.

En gnista sprakar till när tun-nelbanetåget norrut passerar oss i kurvan på väg in mot Högdalens station. Laszlo pekar och säger:

– Gnistor beror på att det är repor på skenorna. Det kräver underhåll. Strömskenorna nöts och behöver bytas ut så småningom.

Underhåll, det hör man på ordet, det blir man aldrig riktigt klar med. Det finns alltid saker som behöver förbättras. n

Kent Pedersen och Laszlo Szabo har en gemensam uppgift. Det är att se till att det svenska vädret inte påverkar trafiken i tunnelbanan. I alla fall inte för mycket. Hela Resan har träffat dem.

Av Lena Hed

Denna kalla vinterdag vid Högdalens depå är det nio minusgrader och rått i luften. Laszlo

befinner sig ofta ute på fältet och har nära kontakt med Kent från Svensk Banproduktion.

– Den här vintern har det gått bra hittills, säger Laszlo Szabo från SL Infrateknik.

– Snön ställer till stora problem i trafiken. 70 procent av spårnätet har värme i strömskenan, men det

räcker inte vid riktigt låga tempera-turer, hård blåst och snö. Roslagsba-nan drabbades innan jul. Där hade vi lite problem. Men vi kommer fram till nya förbättringar varje år, konsta-terar Kent.

Växlar, strömskenor, tunnlar och nödutgångar ska hållas rena och isfria vintertid. Resten av året handlar det om tvätt, dammsugning och rensning av tunnlar.

Laszlo pekar och visar på växeln som sticker upp ur snön. Det är lätt att förstå att om snön packas i skå-rorna, kommer tåghjulen att förlora fästet och tåget spåra ur. Själva om-läggningen av växlarna fungerar inte heller när snö och is ligger i vägen.

Det underhåll som spårarbetarna gör varje vinterdygn, handlar om att sopa bort snö och hacka is. En del av snöröjningen sker med spe-ciella snöblåsvagnar och med hjälp av värmen i strömskena och växlar. En mer energisnål värmeskena har dock medfört att effekten blivit säm-re, berättar Kent och sparkar lite snö

på rälsen för att visa vad han menar. Snön ligger kvar opåverkad av vär-men, så länge vi står där.

Hur snabbt underhållet sätts in,

beror på turtätheten i området, be-manning och väder. Alla involverade i snöröjningen är direktuppkopp-

Ständiga förbättringarSL Infrateknik utvärderar hela ti-den underhållsarbetet tillsam-mans med de som utför jobbet. Några uppfinningar som testats nu i vinter är till exempel:

è snöstaket vid de delar av spåren som är extra utsatta för vind

è kåpor över så kallade ”växelstångsgravar”, de känsliga delar av rälsen där spåret växlar läge

è förlängning av värmeskenorè avisningståg (testat i

Arvidsjaur) som smälter isen med varm glukollösning.

Proffsens tips för kalla dagar

è Klä dig i många lager.è Ha bomull närmast kroppen,

den leder kylande fukt bort från huden.

è Ha ett mellanlager av ylle eller fleece mellan underställ och ytterkläder.

è Fingrar och tår ska kunna röras i vantar och skor, eftersom luften håller värmen.

è Använd fordrade skor eller stövlar med värmande innersula.

Viktigt underhåll året om och dygnet runt

”Vädret ska inte fåpåverka tidtabellen”

”Att bekämpa snön med salt är ingen bra lösning. Saltet gör att

stålet fräts sönder av rost.”

Snöberedskap i Stockholm

SL har en samordnande roll i SL-tra-fikens snöberedskap, som gäller från november till mars.

Efter ett större och långvarigt snöfall inleds förberedelserna inför nästa snöfall. Växlar skottas ur och snömagasin töms. Snömassorna transporteras och tippas vid Stads-gårdskajen, dit lastbilar forslar snön från magasinen.

För att hålla spåren och perrong-erna rena används effektiva maski-ner som snöblåsare, snöslungor och spårrensare.

På perrongerna samlas snön på

mittdelen, ingen snö får skottas ner på spåren.

Snöröjningen på vägar och pen-deltågsspår ansvarar väghållarna respektive Banverket för. Sedan ett år tillbaka finns en en snöstyrgrupp inom SL-trafiken. Gruppen har tagit fram ”snöpärmen” som beskriver hur arbetet ska gå till vintertid och vem som ansvarar för vad.

Länets kommuner och Vägverket har en viktig roll för att kollektivtra-fiken ska fungera vintertid. De som kör tågen och bussarna har också ett ansvar. Under och efter snöfall har alla skyldighet att rapportera hur det gått och vad som gjorts. De an-svarar också för att använda rätt re-surser i rätt mängd. n

Jan Svensson

Vem gör vad i spårunderhållet?Många är inblandade för att hålla ordning på spår, i tunnlar, på per-ronger och i nödutgångar inom SLs spårtrafik året runt. Investe-ring och underhåll beställs av SL Infrateknik.

Underhållet utförs av Svensk Banproduktion (tunnelbanan, Ros-lagsbanan, Nockebybanan och Tvärbanan) samt Banverket (pen-deln, Saltsjöbanan, Lidingöbanan). Ytterligare en part är SL Infratek-niks driftledningscentral, som sva-rar för samordning och statistik.

”Det är ett utsatt jobb att un-derhålla i tunnlarna. I början

var jag mer vaksam. Men med åren blir man van och slapp-

nar av mer än man borde”, säger Kent Pedersen.

Foto: Göran S

egeholm

Laszlo Szabo arbetar på SL Infratekniks Banavdelning med att beställa snöröjning, tvätt och dammsugning i tunnlar.

Fem röster från våra resenärerFem röster från våra resenärer

Foto: Göran S

egeholm


Det börjar redan i rulltrappan. Där vet alla att man ska hålla till höger och låta de som har bråttom passera på vänster sida.

Man ska vänta tills alla gått ut från vagnen innan man själv kliver på. Så långt är alla överens.

Utan att reflektera över det följer vi stock-holmare tunnelbanans oskrivna lagar dagli-gen. När vi bryter mot dem blir vi varse ge-nom iskalla blickar och en och annan verbal känga. Vill man slippa den sociala bestraff-ningen ska man komma ihåg en allmängiltig grundlag som lyder: Du skall ha så lite kon-takt med dina medtrafikanter som möjligt!

Grundlagen märks tydligast i hur en tun-nelbanevagn blir fylld. Det finns nämligen en viss systematik. Ett mönster som näs-tan aldrig slår fel. I regel vill alla ha sin egen ”fyra” (grupp av fyra sitsar) och därför fylls en sits först, företrädesvis fönsterplatsen i tågets färdriktning. Nästa person sätter sig så långt ifrån den andra som möjligt, plat-sen diagonalt mittemot. Att sätta sig rakt mittemot innebär att man sitter i varandras blickriktning. Risken för ögonkontakt växer lavinartat. När två sitsar är fyllda väljer nästa personer nästan alltid att sitta vid gången i tågets färdriktning. Även om man i hemlig-het suktar efter fönsterplatsen vill man inte kliva över två personers ben. Skulle en fjärde person komma har den bara en plats att väl-ja på. Problemet är att sex ben finns i vägen. Risken för fysisk kontakt är överhängande. Många väljer därför hellre att stå för att slip-pa utsätta sig för en sådan pärs.

Har man inget med sig att läsa och en lång resa framför sig måste man hitta på någon aktivitet för att döda tid. Favoritsysselsätt-ningen är då att sitta och smygtitta på varan-dra. Men man måste vara försiktig för det får inte märkas. Då och då råkar blickarna mötas för en bråkdel av en sekund. I dessa ögonblick vore det en döds-synd att hålla kvar blicken. Ögon-kastet kan ju tolkas som att man sö-ker kontakt. Alla är så upptagna med att titta på varandra att man inte märker att man själv är minst lika iaktta-gen som de man obser-verar.

Om regeln säger att du inte ska ha ögonkon-

takt med någon så ska du för guds skull inte prata med medtrafikanterna. Bara i absoluta nödfall kan det vara befogat. Påbörjar du en konversation kommer du att uppfattas som en alkoholist eller bara galen. Alla vet att det bara är de som oannonserat startar en dialog med en främling. En dialog som oftast över-går till en monolog där den som börjat prata mumlar vidare för sig själv.

Vi följer de oskrivna reglerna slaviskt för det mesta men två gånger om dagen vänds allt upp och ned. Plötsligt är det omöjligt att hålla avstånd och man får finna sig i att ha en intim stund med en främling. Det låter som en annons för en bordell men kan faktiskt upplevas i vår egen tunnelbana under vad vi kallar för rusningstrafik. De mest bisarra si-tuationer kan uppstå. Som den gången jag fastnade med armen mellan en storbystad tjejs bröst. Det är utan tvekan det mest pin-samma jag varit med om. Det måste ha varit ännu värre för henne. Missödet skedde dess-utom på sträckan mellan Tekniska högsko-lan och Universitet, som råkar vara en av de längsta distanserna på tunnelbanelinjen. Det var helt omöjligt att rycka sig loss. De fyra minuterna kanske var de längsta minuterna i mitt liv. Jag ansträngde mig till det yttersta för att se cool ut och inte etablera ögonkon-takt. Jag lyckades inte med någon av mina ansträngningar. Incidenten hör till det ovan-liga slaget. Vanligare är att någon flåsar dig i nacken, att du hamnar mittemot någon och det är mindre än en decimeter mellan era nästippar. Eller värst av allt, att du hamnar med näsan i någons armhåla. Råkar du ut för det sistnämnda får du be till högre makter att personen har använt deoderant, annars har du en lååång resa framför dig.

Det finns många fler oskrivna lagar än de som redovisats och i ärlighetens namn har

vi väl alla brutit mot åtminstone någon av dem. Men tyvärr är vi svenskar oftast så laglydiga att vi till och med blint föl-jer de oskrivna lagarna. Vi borde i stäl-let bryta mot dem oftare. Tunnelbanan

är en perfekt mötesplats. Så prata med din granne. Kanske kan du

träffa ditt livs kärlek, en fram-tida vän eller bara döda tid med lite småprat.

De oskrivna lagarna

Foto: Göran Segeholm

Zanyar AdamiNästa nummer av Hela Resan:

3 maj. Manusstopp 22 mars

Namn: ................................................................ Företag:........................................................................

Adress:............................................................................................................................................................

Postadress: ....................................................................................................................................................

Skicka in din lösning till:Hela Resan, AB Storstockholms Lokaltrafik, 120 80 StockholmVi lottar ut tre vinster med var-dera två biocheckar bland dem som har löst korsordet rätt!

Redaktions-rådetFör att fånga upp olika per-spektiv har Hela Resan ett redaktionsråd bestående av ett antal personer från olika delar av SL-trafiken. Tidningen kommer att löpande bjuda in nya per-soner till redaktionen för att Hela Resan ska bli så intressant som möjligt för dig i SL-trafiken.

Eva Starberg Tågia 08-686 34 52

Maria Hedström, AB SL 08-686 15 73

Lars Henrik LarssonRoslagståg 08-686 30 70

Bo Lönnemyr, SL Infrateknik 08-686 38 17

Theresa Ekblom Connex 08-629 50 66

Tobias StålbergCitypendeln 08-762 27 22

Jan E SvenssonAB SL 08-686 15 16

Tomas Sundel Busslink 08-51902295Samarbete

med kända företagUnder hösten 2003 har SL kontaktat ett antal företag med stark miljöprofil, för att höra om de är intres-serade av samarbete. Ett sådant samarbete skul-le gynna såväl företagen som SL.

Med prova-på-kort får företagens anställda se hur de enkelt och billigt kan ta sig till och från jobbet kol-lektivt. SL å sin sida, vinner ett antal nya resenärer.

Flera företag har vi-sat sig vara intresserade av ett samarbete med SL, bland andra Arla Foods, Graninge, Hemköp, Green Cargo och IKEA. Cirka 700 personer fick en ”prov-vecka” med SL-trafiken. I samband med provveck-an fick de svara på frågor om resvanor och attityder till SL. Bemötandet har va-rit positivt och responsen oväntat stor.

Pilotprojektet med di-rektmarknadsföring till företag är ett samarbete mellan SL, Skånetrafiken och Lunds Tekniska Hög-skola.

Maria Hedström, projektledare SL

Färdlektyr – läsande och resande hör ihop

Läsande och resande hör ihop. Det är en av anledningarna till att SL valt att engagera sig i skolprojektet Färdlektyr.

Färdlektyr är en pocketbok som delas ut till alla gymna-sieelever i Stockholms län för sjätte året i rad 2004. Den innehåller texter av Sveriges främsta förfat-tare, samt novel-ler och dikter av debutanter som själva går på gym-nasiet.

Genom att ge ut novellsamling-en Färdlektyr vill SL nå ut till sin kanske viktigaste målgrupp och framtidens kol-lektivresenärer, ungdomarna. Med boken Färdlektyr ger SL någonting tillbaka till de unga resenärerna. Dessutom in-går webbplatsen Färdlektyr

som du hittar under sl.se. En handledning riktad till lärare består av skrivuppgifter och diskussionsunderlag.

För att nå ungdomar 16-18 år har SL alltså valt att gå via skolan. I Stockholm når SL cirka 150 gymnasieskolor och 60 000 gymnasieelever.

Genom så kallade djupin-tervjuer har vi fått reda på elevernas attityder. De upp-fattar Färdlektyr som mer modern, roligare än lärome-del de får genom skolan.

Görel Linnros är lärare i årskurs 3 på Hässelby gymna-sium. Hon säger så här: ”Färd-lektyr upplever jag är på elev-ernas villkor. Ska man fånga dem, så ska man göra det på det här sättet. Det måste vara texter som berör dagens ung-dom, det är väldigt viktigt.”

Varje månad görs en ny omång av tävlingen ”Förfat-tarnas Favoriter” på webben. Bland ungdomarnas bidrag väljs tre vinnare ut av förfat-tarna i Färdlektyr. Priset är publicering i ungdomstidning-en Chili och en resa för hela klassen med Tågplus.

I år säljs Färdlektyr för för-sta gången i handeln för att nå fler läsare och höja bokens status. Pengarna som kom-mer in via försäljningen går oavkortat till tre skrivarstipen-dier. De kommer att delas ut under våren 2004.

Maria Hedström

FärdlektyrDe författare som är klara för 2004 är: Fredrik Lind-ström, Carl-Johan Vall-

gren, Johanna Thydell (Augustpris för bästa barn/ungdomsbok 2003), Inger Edelfeldt och Jonas Hassen Khemiri. På sl.se > Färdlektyr finns en frågesport – genialt.nu. Här tävlar man om resor, cd-ski-vor, och böcker.

Färdlektyr har i ge-nomsnitt 4 000 besökare per månad. I dag finns drygt 4 500 bidrag publi-cerade där.

Bussnack. Vet du vad en trasa är? Läs svaret längst ner på sidan.

Rätt svar: en trasig buss.

Skriv gärna till SL – Hela Resan Har du något du vill säga, en fråga som kräver svar eller något du vill debat-tera? Skriv en insändare! Helst ska det vara av intresse för alla medarbetare i SL-trafiken. Skriv till: Hela resan, AB Storstock-holms Lokaltrafik, 120 80 Stockholm eller mejla: [email protected].

”Reklam i rörelse” på Spår-vägsmuseetReklam har funnits med i bilden sedan kollektivtra-fikens barndom. Redan på 1870-talets hästspårvagnar kunde man se målade an-nonser på och i vagnarna. Spårvägsbolagen och an-nonsörer insåg tidigt trafik-reklamens genomslagskraft på platser där många män-niskor vistades. Annonserna på spårvagnar och bussar under början av 1900-talet kunde sitta kvar i vagnarna i flera år, till skillnad från da-gens korta intensiva kam-

panjer. Reklamen skulle va-ra lättläst och effektiv, men även färgglad och dekorativ.

I reklamen ser vi vilka ide-al som funnits under en viss tid. På 1950-talet var tiderna goda och de svenska hushål-len hade mer tid och pengar än förut. Många nya produk-ter som TV, transistorradio, elektroniska apparater, tvätt-medel, deodoranter och nya livsmedel gjorde entré. Ett

känt ansikte på affischen bi-drog ofta till en lyckad kam-panj. Lill-Babs och Povel Ra-mel skull få svenskarna att köpa mer kaffe. Reklamen uppmuntrade till konsum-tion och ansågs därför lite ofin, även om allmänheten ofta uppskattade den.

Se utställningen på Spårvägsmuseet, Tegelviksgatan 22 (vid Söderhallen). Tel 462 55 31Läs mer på www.sparvagsmuseet.sl.se

En insändare i Aftonbladet klagar 1956: ”varför skall reklamplat-ser i T-banan domineras av starköl, vin och sprit blandad med halvnakna mannekäng-er?”

Smått & blandat

Sonny Hedblom Swebus08-546 301 12

Frilansjournalist och spärrvakt

Hela resan, nr 1 2004

Documents

Transcript of Hela resan, nr 1 2004