Fiäder i hatten för Ellingtonsällskapet · manstuk - "Stompin- at the Savoy". Arne har en...
1
Fiäder i hatten för Ellingtonsällskapet Ett DESS-möte på Hotell Anglais vid Stureplan. Det var lite trångt när Alice drog igång. Fotograf Harley Bardh Lördagen den 26 maj gick en mycket trevlig händelse av stapeln på Hotell Anglais i Ellingtonsällskapets regi. Jag har samtidigt blivit ombedd att skriva om denna händelse. Vad kan väl rara trevligare att rninnas och berätta om en succ€ ? Något annat kan det ju inte bli, när Alice Babs framträder och dessutom enda gången i Stockholm i år. Innan musiken böriade serverades det alternatilt två rmrätter tiII de som så önskade och baren var öppen och den var välförsedd med dryck av alla de slag. Alice medmusikanter var Arne Domn€ rus, altsax och klarinett, Kiell Öhman, flyget, Jörgen Smeby, bas och Jocke Ekberg, trummor. Det är iu tre ess och trummisen Jocke Ekberg rar det verkligen inget fel på helleq, även om han nog för många av oss var okänd tidigare. Ordförande Göran Wall€ n hälsade välkommen till orkes- tern och en stor publik och Arne inledde med att bl.a. tala Iite om Nalentiden. Han berät- tade lite skämtsamt att pianis- ten Helmer Bryd (Gunnar Svensson) fått bära Jack Teagar- dens trombon vid ett Nalenbe- sök och det levde han på res- ten av sitt liv. För öwigt tycker Arne, att det idag är fiörlitejazz oå Nalen och det fick han en äpplåd föa för det tyckte ock- så publiken. Men nu till musiken - kvar- tetten inledde med "Take The som förstås böria- de med ett skönt pianosolo, sin klarinett - rund och varm och tonen i altsaxen är förresten lika fin den. Man hör genast, att det är Arne som spelar. Under den här läten ram- lade han så småningom in På "Bach Goes To Town" och på slutet blev det lite lekstuga i valstakt. Stort iu- bel och applåder och stämninSen i lokalen var nu på toppunkten. Näs- ta låt blev "Barney (Bigard) Goin- Easy" givetvis på klarinett. Det är samma Iåt som med text blev "I-m Checkin' Out, Go'om Bye", där Arne bytte till altsax och Alice kom tillbaka och sa "så här ska det låta! ". Alice berömde för öwigt Arnes fina klarinetton. Vi fick också en melodi som duo med Alice och Kiell i "A Sailboat In the Moonlight". Alice berättade hur förtiust hon rzar i Kjells spel på B 3:an (orgeln) i den melo- din vid deras konsertturn€ er. Men här blev det flygeln och det r ing- et fel på den heller. "Don't GetAro- und Much Anymore" skulle bli sis- ta numret, men stående o\,"tioner framkallade två extranummer. Alice satte sig vid flygeln och ackompanierade sig själv och framförde ord- Iöst sin egen kompositionen "Strange Visitor", som hon spelade in på LP:n "serenade To Sweden", med siälvaste Duke Ellington. Duke ansåg attAlice siälv skulle spela sin egen komposition, även om Billy Strayhorn hade spelat den vid repetitionen. Det har också tvistats om vem som spelar piano på skivan, men det är alltså Alice siälv. Arne kommer loss med Alice på högvarv. Fotograf Harley Bardh Sista numret blev en härlie blues med Alices klockrena röst och Arne på saxen. Återigen ståendi applåder och en blomsterbukett till alla musikerna. Vilken eftermiddag ! Och vilken sångerska! Man ska iu inte tala om damers ålder sägs det, men det är fantastiskt att Alice har en sådan röst efter så många år. Jag minns hur imponerad iag rar på Konserthuset (då Charlie Norman var sjuk) 1998 r.ar det väl, och på Nybrokaien 11, 1999 med både Charlie och Klell Ohman. Hon biir iu bara bättre och bättre och rör sig också som en ung flicka på estra- den - lika swingig som förr. Hon har en härlig känsla i allt hon gör. Inte underligt att det var nästan fullsatt på Hotell Anglais (c:a 200 personer) tlots det vackra vårvädret ute och långhelg Täck Alice och härliga musikanter ! Vad vore livet utan musik ? Barbro Matsson Det kom många telefonsamtal efteråt från medlemmar: Så här sade några: Detta var en eftermiddag att minnas länge, roligt att få vara med. Harley Bardh Det var nog det bästa arrangemanget vi har haft hos DESS. Oerhört roligt att få se och höra Alice och Arne tillsammans. Lars Berglund Nofe: Strange Visitor finns inspelad på LPn "Serenade To Sweden", Telestar TRS 111 00 från den 1mars, 1963, Paris. Strange Visitor finns även på märket Reprise R(RS)-1054. Musik-förstå-sig-påarna har fram till förra året ansett att det är Duke eller Billy som spelar piano på denna inspelning. I ::, *. .J 1 t:. t;j:, w & .ry_ w :::a - Alice spelar upp Strange Visitor på pianot. Fotograf Harley Bardh sedan kom Arne på sin härliga altsax och också ett bassolo av Jörgen. Sedan blev det en miuk, fin version av "Satin Doll" och därefter "Things Ain't What They Used To Be". Naturligtvis var dagen vikt för Ellingtonmusik. Brakande och varma applåder följde på den här inledningen. Och inte blev det mindre applåder när Alice kom in. Hon inledde med att säga "Glöm noterna pojkar - nu ska vi iamma!". "I Let A Song Go Out of My Heart" blev hennes första nummer - och nog hörs det att sången kommer från hiärtat ! Underbart ! Så gjorde Alice "Prelude To a Kiss" bara med Kiell vid flygeln. Därefter kom "In a Mellow Tone" med hela kvartetten. Nu blev det vilopaus för Alice och Arne spelade "What Kind of Fool I Am" som en hyllning till EdvinAdolphson, som han berättade lite om,. I det sammanhanget passade det bra att uppmärksamma Sven Lindberg, skådespelaren, med fru Marianne, som fanns i pu- bliken. Sven harangerades även av Alice, som tackade för trevliSt samarbete i flera filmer, som de har gtort tillsammans. Så var det då dags för klarinetten att få komma fram i lite Good- manstuk - "Stompin- at the Savoy". Arne har en verkligt skön ton i
Transcript of Fiäder i hatten för Ellingtonsällskapet · manstuk - "Stompin- at the Savoy". Arne har en...
Fiäder i hatten för EllingtonsällskapetEtt DESS-möte på Hotell Anglais vid Stureplan.
Det var lite trångt när Alice drog igång. Fotograf Harley Bardh
Lördagen den 26 maj gick en mycket trevlig händelse av stapeln påHotell Anglais i Ellingtonsällskapets regi. Jag har samtidigt blivitombedd att skriva om denna händelse. Vad kan väl rara trevligare attrninnas och berätta om en succ€? Något annat kan det ju inte bli, närAlice Babs framträder och dessutom enda gången i Stockholm i år.Innan musiken böriade serverades det alternatilt två rmrätter tiIIde som så önskade och baren var öppen och den var välförsedd meddryck av alla de slag. Alice medmusikanter var Arne Domn€rus,altsax och klarinett, Kiell Öhman, flyget, Jörgen Smeby, bas och
Jocke Ekberg, trummor. Detär iu tre ess och trummisenJocke Ekberg rar det verkligeninget fel på helleq, även om hannog för många av oss var okändtidigare.
Ordförande Göran Wall€nhälsade välkommen till orkes-tern och en stor publik ochArne inledde med att bl.a. talaIite om Nalentiden. Han berät-tade lite skämtsamt att pianis-ten Helmer Bryd (GunnarSvensson) fått bära Jack Teagar-dens trombon vid ett Nalenbe-sök och det levde han på res-ten av sitt liv. För öwigt tyckerArne, att det idag är fiörlitejazzoå Nalen och det fick han enäpplåd föa för det tyckte ock-så publiken.
Men nu till musiken - kvar-tetten inledde med "Take The
som förstås böria-de med ett skönt pianosolo,
sin klarinett - rund och varm ochtonen i altsaxen är förresten lika finden. Man hör genast, att det är Arnesom spelar. Under den här läten ram-lade han så småningom in På "BachGoes To Town" och på slutet blevdet lite lekstuga i valstakt. Stort iu-bel och applåder och stämninSen ilokalen var nu på toppunkten. Näs-ta låt blev "Barney (Bigard) Goin-Easy" givetvis på klarinett. Det ärsamma Iåt som med text blev "I-mCheckin' Out, Go'om Bye", därArne bytte till altsax och Alice komtillbaka och sa "så här ska det låta! ".Alice berömde för öwigt Arnes finaklarinetton. Vi fick också en melodisom duo med Alice och Kiell i "ASailboat In the Moonlight". Aliceberättade hur förtiust hon rzar i Kjellsspel på B 3:an (orgeln) i den melo-din vid deras konsertturn€er. Menhär blev det flygeln och det r ing-et fel på den heller. "Don't GetAro-und Much Anymore" skulle bli sis-
ta numret, men stående o\,"tioner framkallade två extranummer. Alicesatte sig vid flygeln och ackompanierade sig själv och framförde ord-Iöst sin egen kompositionen "Strange Visitor", som hon spelade inpå LP:n "serenade To Sweden", med siälvaste Duke Ellington. Dukeansåg attAlice siälv skulle spela sin egen komposition, även om BillyStrayhorn hade spelat den vid repetitionen. Det har också tvistatsom vem som spelar piano på skivan, men det är alltså Alice siälv.
Arnekommer lossmed Alice påhögvarv.FotografHarley Bardh
Sista numret blev en härlie blues med Alices klockrena röst ochArne på saxen. Återigen ståendi applåder och en blomsterbukett tillalla musikerna.
Vilken eftermiddag ! Och vilken sångerska! Man ska iu inte talaom damers ålder sägs det, men det är fantastiskt att Alice har ensådan röst efter så många år. Jag minns hur imponerad iag rar påKonserthuset (då Charlie Norman var sjuk) 1998 r.ar det väl, och påNybrokaien 11, 1999 med både Charlie och Klell Ohman. Hon biir iubara bättre och bättre och rör sig också som en ung flicka på estra-den - lika swingig som förr. Hon har en härlig känsla i allt hon gör.Inte underligt att det var nästan fullsatt på Hotell Anglais (c:a 200personer) tlots det vackra vårvädret ute och långhelg
Täck Alice och härliga musikanter ! Vad vore livet utan musik ?
Barbro Matsson
Det kom många telefonsamtal efteråt från medlemmar:Så här sade några:
Detta var en eftermiddag att minnas länge, roligt att få vara med.Harley Bardh
Det var nog det bästa arrangemanget vi har haft hos DESS.Oerhört roligt att få se och höra Alice och Arne tillsammans.Lars Berglund
Nofe: Strange Visitor finns inspelad på LPn "Serenade To Sweden",Telestar TRS 111 00 från den 1mars, 1963, Paris. Strange Visitor finnsäven på märket Reprise R(RS)-1054. Musik-förstå-sig-påarna har framtill förra året ansett att det är Duke eller Billy som spelar piano pådenna inspelning.
I::,*.
.J1
t:.t;j:,w
&.ry_w:::a -
Alice spelar upp Strange Visitor påpianot. Fotograf Harley Bardhsedan kom Arne på sin härliga altsax och också ett bassolo av Jörgen.Sedan blev det en miuk, fin version av "Satin Doll" och därefter"Things Ain't What They Used To Be". Naturligtvis var dagen viktför Ellingtonmusik. Brakande och varma applåder följde på den härinledningen. Och inte blev det mindre applåder när Alice kom in.Hon inledde med att säga "Glöm noterna pojkar - nu ska vi iamma!"."I Let A Song Go Out of My Heart" blev hennes första nummer - ochnog hörs det att sången kommer från hiärtat ! Underbart !
Så gjorde Alice "Prelude To a Kiss" bara med Kiell vid flygeln.Därefter kom "In a Mellow Tone" med hela kvartetten.
Nu blev det vilopaus för Alice och Arne spelade "What Kind ofFool I Am" som en hyllning till EdvinAdolphson, som han berättadelite om,. I det sammanhanget passade det bra att uppmärksammaSven Lindberg, skådespelaren, med fru Marianne, som fanns i pu-bliken. Sven harangerades även av Alice, som tackade för trevliStsamarbete i flera filmer, som de har gtort tillsammans.
Så var det då dags för klarinetten att få komma fram i lite Good-manstuk - "Stompin- at the Savoy". Arne har en verkligt skön ton i
