Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Estetisk – Filosofiska fakulteten

Felicia Forsberg

Elever med Aspergers syndrom

Hur kan pedagoger arbeta för att underlätta för

dessa elever?

Pupils with Aspergers Syndrome

How can pedagogues work to make it easier for these pupils?

Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet

Datum: 10-02-02

Handledare: Anders Hedin

Abstract

The purpose with my examination is to make a contribution to how, as a pedagogue, you can

work to make it easier for pupils with Aspergers syndrome that are integrated in an “average”

class. I will concentrate my work to these questions: how pedagogues can work to make it

easier for pupils with Asperger syndrome that are integrated in an “average” class. If it affects

the other pupils in the class when pupils with Asperger syndrome is integrated in the class and

also if it affects the pedagogues work having these children integrated in their “average” class.

I have decided to study research and other literature and also to do two interviews to find out

how pedagogues can make it easier for children with the diagnosis Asperger syndrome. The

pedagogues that I´ve interviewed has in different ways worked with pupils with Asperger

syndrome. The first person works as a pedagogical instructor and the other one works as a

teacher in a preschool-class. I compare the facts that I´ve found in research, literature and in

the interviews to later be able to draw my own conclusions.

The result of my examination shows that the facts that I got from the research and the

literature broadly agree with the facts that I got from the interviews that I´ve done. The

general conclusion of my work shows that pupils with Asperger syndrome need a clear and

structured schooling. It´s important that the pedagogues proceed from the actual pupil when

planning the schooling otherwise the pedagogue won´t be able to create the right opportunities

for the pupil.

Keywords: Aspergers syndrome, pupils, integration, pedagogues work,

make the schooling easier.

Sammanfattning

Syftet med mitt examensarbete är att bidra med kunskap om hur man som pedagog kan arbeta

för att underlätta för elever med Aspergers syndrom som är integrerade i ”vanlig” klass. Jag

koncentrerar mitt arbete till frågeställningarna: hur pedagoger kan arbeta för att underlätta

skolgången för elever med Aspergers syndrom som är integrerade i ”vanlig” klass . Hur

påverkas övriga elever i klassen av att elever med Aspergers syndrom är integrerade i klassen

samt om det påverkar pedagogens arbete att ha dessa elever integrerade i sin ”vanliga” klass.

För att ta reda på hur pedagoger kan göra för att underlätta för elever med diagnosen

Aspergers syndrom har jag valt dels att studera forskning samt övrig litteratur och dels att

genomföra två intervjuer. De som jag intervjuat har på olika sätt arbetat med elever med den

aktuella problematiken. Den ena arbetar i dagsläget som pedagogisk handledare och den andra

arbetar som lärare i en förskoleklass. Det som jag får fått fram från forskning, litteratur samt

från intervjuer jämför jag sedan för att komma fram till mina egna slutsatser.

Resultatet av min undersökning visar att det jag fått fram i litteraturen i stora drag stämmer

överens med det som jag fått fram i mina intervjuer. Huvuddragen säger att det är viktigt att

elever med Aspergers syndrom får en tydlig och strukturerad skolgång. För att pedagogerna

ska klara av att skapa detta för eleverna så är det viktigt att de utgår ifrån den aktuella eleven

när planeringen genomförs.

Nyckelord: Aspergers syndrom, elever, integrering, pedagogers arbete,

underlätta skolgången.

Innehåll 1. Inledning .......................................................................................................................... - 1 -

1.1. Syfte och frågeställningar ........................................................................................... - 1 -

2. Bakgrund .......................................................................................................................... - 2 -

2.1. Styrdokument ............................................................................................................. - 2 -

2.2. Salamancadeklarationen ............................................................................................. - 3 -

3. Tidigare forskning ........................................................................................................... - 4 -

3.1. Diagnosens ursprung. ................................................................................................. - 4 -

3.2. Hans Aspergers artikel ............................................................................................... - 4 -

3.3. Nyare forskning om personer med Aspergers syndrom ............................................. - 5 -

3.4. Nyare forskning om hur man ska arbeta med barn som har Aspergers syndrom ...... - 8 -

3.4.1. Skolans organisation kring elever med Aspergers syndrom ............................... - 8 -

3.4.2. Pedagogens agerande och förhållningssätt ........................................................ - 10 -

3.4.3. Kontakt med hemmet ........................................................................................ - 12 -

3.4.4. Tid och planering .............................................................................................. - 13 -

3.4.5. Miljö .................................................................................................................. - 15 -

3.4.6. Positiva olikheter ............................................................................................... - 16 -

3.4.7. Stress ................................................................................................................. - 16 -

3.4.8. Reflekterande samtal ......................................................................................... - 17 -

4. Metod .............................................................................................................................. - 19 -

4.1. Val av metod ............................................................................................................ - 19 -

4.2. Urval ......................................................................................................................... - 20 -

4.3. Genomförande .......................................................................................................... - 20 -

4.4. Bearbetning av intervjuerna ..................................................................................... - 21 -

4.5. Intervjufrågor............................................................................................................ - 22 -

4.6. Etiska principer......................................................................................................... - 23 -

4.7. Tillförlitlighet ........................................................................................................... - 23 -

5. Resultat ........................................................................................................................... - 25 -

5.1. Hur ska man arbeta med dessa barn enligt den intervjuade? ................................... - 25 -

5.1.1. Individuella kartläggningar ............................................................................... - 25 -

5.1.2. Elevens delaktighet ........................................................................................... - 26 -

5.1.3. Pedagogens tid ................................................................................................... - 27 -

5.1.4. Mål och motiverade elever ................................................................................ - 27 -

5.1.5. Tydlighet ........................................................................................................... - 28 -

5.1.6. Be om hjälp ....................................................................................................... - 28 -

5.1.7. Positiva olikheter ............................................................................................... - 29 -

6. Avslutande diskussion ................................................................................................... - 30 -

6.1. Resultatdiskussion .................................................................................................... - 30 -

6.2. Metoddiskussion ....................................................................................................... - 38 -

6.3. Slutsats...................................................................................................................... - 39 -

7. Förslag på fortsatt forskning ........................................................................................ - 40 -

9. Referenslista

- 1 -

1. Inledning

1.1. Syfte och frågeställningar

Jag vill genom detta examensarbete bidra med kunskap om hur pedagoger kan arbeta med

elever som har Aspergers syndrom som är integrerade i ”vanlig” klass. Att jag har valt att

skriva om detta område beror på att jag som pedagog vill arbeta för att alla elever ska kunna

gå i en och samma skola. Vi har många gånger under utbildningen talat om en skola för alla.

Jag tror att det i många fall tyvärr inte är så. Att det blev just Aspergers syndrom beror på att

jag under vfu-perioder stött på elever med denna problematik och jag insåg då att det nog

finns väldigt mycket som man måste tänka på i skolan för att det ska fungera för dessa elever.

Den frågeställning som jag vill svara på genom denna undersökning är hur man som pedagog

ska arbeta för att underlätta för elever med Aspergers syndrom om man har dem integrerat i

en ”vanlig” klass.

Det finns i tidigare forskning och litteratur en hel del skrivet om själva diagnosen Aspergers

syndrom. Det finns även en del spridda skurar om hur man i skolan ska arbeta för att

underlätta för elever med Aspergers syndrom. Mycket av den litteratur som jag hittat och som

berör denna del är dock självbiografisk. Det jag vill bidra med genom min forskning är en

jämförelse av det som redan finns skrivet om hur man i skolan kan arbeta för att underlätta för

dessa elever med hur idag verksamma pedagoger rekommenderar att man arbetar med dessa

elever. Jag vill ställa de verksamma pedagogernas åsikter och kunskaper emot vad som redan

finns skrivet och komma fram till om de olika parterna stämmer överens eller om det finns

olikheter mellan dem. Genom att göra detta vill jag få fram, och bidra med, kunskap om hur

man underlättar för elever med Aspergers syndrom som är integrerade i ”vanlig” klass.

Med ”vanlig” klass menar jag en klass som vilken som helst. Jag anser dock inte att någon

klass är vanlig, men det är det uttryck jag använder för att syfta på en klass som inte är

speciellt skapad för elever med någon slags problematik.

- 2 -

2. Bakgrund

2.1. Styrdokument

Grundskoleförordningen styr, med skollagen och läroplaner, den svenska skolan. Det är

regeringen som utfärdar grundskoleförordningen och den innehåller bland annat bestämmelser

om skolans personal samt det huvudsakliga innehållet i utbildningen.

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94,

står skolans riktlinjer och mål. Det går att läsa om vilka normer och värden som skolan skall

förmedla och leva upp till. Det som står i läroplanen gäller alla skolor, all personal och alla

elever.

I läroplanen står att skolan har en viktig uppgift i att förmedla och förankra allas lika värde,

jämställdhet, människans okränkbarhet, individens frihet och integritet och solidaritet med

utsatta och svaga hos alla elever. Dessutom skall skolan se till att varje elev lyckas hitta sin

egenart och att varje elev utifrån den egenarten skall kunna delta i samhällslivet. Skolan skall

också främja elevernas förmåga till inlevelse samt elevernas förståelse för andra människor.

Den undervisning som skolan bedriver skall anpassas så att den passar alla elever, genom att

se till varje enskild elevs behov och förutsättningar.1 I Grundskoleförordningen står det att

skolan är skyldig att utreda om en elev misstänks vara i behov av stödinsatser. Om

utredningen visar att så är fallet skall ett åtgärdsprogram upprättas och det skall framstå vilka

behov som finns samt vilka åtgärder som planerats.2 Även om alla elever skall få en likvärdig

utbildning så innebär inte det att undervisningen skall se likadan ut för alla. De resurser som

finns i skolan ska fördelas efter vart behoven finns. Det finns dessutom olika vägar att gå för

att nå målen. När det gäller elever som av olika anledningar har problem med att nå de mål

som finns i utbildningen så har skolan ett särskilt ansvar. Det är också därför som skolan

aldrig kan se likadan ut överallt, eller vara lika för alla. I skolan skall alla elever ges möjlighet

att få utvecklas samt att de skall stimuleras till att inhämta kunskaper. Varje elev skall även få

uppleva en känsla av att få lyckas samt att få känna tillfredsställelse genom framsteg. Det är i

ett samarbete med hemmet som skolan skall arbeta för att eleverna ska bli välfungerande

medlemmar i samhället. Läraren skall se till att alla elever får ett reellt inflytande på

undervisningens innehåll samt arbetsformerna. Detta inflytande skall dessutom öka med

stigande ålder och mognad. Som pedagog skall man också utgå ifrån att eleverna vill vara

1 Skolverket, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo-94

(Stockholm: Skolväsendet: Fritze [distributör] 2006). 2 SFS 1994:1194. Grundskoleförordning. Stockholm: Riksdagen.

- 3 -

med och ta ansvar för sin skolgång. All personal på skolan skall underlätta för eleverna när

det gäller förmåga och vilja till ansvar och inflytande. 3

2.2. Salamancadeklarationen

Salamancadeklarationen är antagen av Internationella konferensen om specialundervisning:

tillgång och kvalitet 1994. En deklaration är något som kan antas vid en konferens eller vid ett

möte, ett uttryck för en uppfattning eller en åsikt i en specifik fråga av mötesdeltagarna

oavsett vilken position de har i sitt hemland. Tanken med deklarationen är att föra frågan

framåt. Inget av länderna är dock tvingade att följa deklarationen.

I Salamancadeklarationen står det dessutom att erfarenheter visar att elever i behov av särskilt

stöd integreras bäst i undervisningen i reguljära klasser som är till för alla barn i det lokala

samhället. Om elever med särskilda behov få gå tillsammans med de andra eleverna i

reguljära klasser så uppnår de bästa resultaten och delaktigheten. Den skola som idag skall

vara integrerad måste utveckla en pedagogik där eleven står i centrum. För den integrerade

skolan skall grundprincipen vara att alla elever oavsett skillnader eller svårigheter skall

undervisas tillsammans. Det handlar om att dessa skolor måste erkänna och tillgodose

elevernas olika behov. Det måste på dessa skolor finnas utrymme för olikheter, olika

inlärningsstilar, tempon och pedagogiska metoder.4

3 Lpo-94.

4 Salamancadeklarationen, (2001) Salamancadeklarationen och Salamanca +5. Stockholm: Svenska

Unescorådet.

- 4 -

3. Tidigare forskning

3.1. Diagnosens ursprung.

Hans Asperger, en österrikisk barnpsykiater, studerade och beskrev redan 1944 barn med

diagnosen Asperger syndrom. Han använde sig dock av termen autistisk psykopati när han

beskrev autistiska barn.5 Trots Aspergers tidiga forskning inom detta område skulle det dröja

ända till 1981 innan någon använde sig av termen Aspergers syndrom. Det var en brittisk

psykiater, Lorna Wings, som använde sig av termen i en artikel som hon publicerade. Artikeln

var en beskrivning av barn och vuxna som visade i hög grad samma beteenden och

begåvningar som Hans Asperger ursprungligen beskrivit. Det var alltså först i början av 1980-

talet, tack vara Lorna Wings publicerande, som man kom att börja diskutera begreppet

Aspergers syndrom. Det som man började fundera över var om det gick att öka kunskapen om

och förståelsen för denna grupp människor genom att fortsätta forska och utveckla kunskap

utifrån Hans Aspergers arbeten. Man vill få fram om det fanns tillräckligt stora skillnader i

dragen hos den gruppen som Hans Asperger hade fått fram i jämförelse med autism. Det blev

en intensiv debatt som resulterade i att Aspergers syndrom presenteras i en internationell

diagnostisk manual för första gången 1991 (ICD-10, världshälsoorganisationens diagnostiska

manual).6

3.2. Hans Aspergers artikel Hans Asperger skriver i sin artikel ”Autistisk psykopati” i barndomen, med originaltiteln Die

”Autistischen Psychopathen” im Kindesalter, att denna störning resulterar i typiska och

allvarliga problem när det gäller dessa personers sociala anpassning. Han skriver att i vissa

fall kan problemen vara så svåra att de överskuggar allt annat. Samtidigt säger han sig dock

också kunna se hur vissa barn klarar av att anpassa sig genom att kompensera med originalitet

i sin tanke- och upplevelsevärld. Något som kan resultera i stora bedrifter senare i barnets liv.7

Vad var det som Hans Asperger såg och som utgör grunden för de resultat han kom fram till?

En av de första sakerna som Asperger tar fram i sin artikel är att människan vanligtvis lever i

en konstant interaktion, att människan interagerar med sin omvärld samt reagerar på den.

Detta är ett av ”autisternas” problem. De autistiska ser bara sig själva, de ser sig inte som en

5 Tony Attwood, Om Aspergers syndrom: vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar, (Stockholm:

Natur och kultur, 2000). 6 SvenOlof Dahlgren, Varför stannar bussen när jag inte ska gå av: att förstå autism, Aspergers syndrom och

DAMP (Stockholm: Liber, 2007). 7 Uta Frith, Autism och Aspergers syndrom, (Stockholm: Liber, 1998).

- 5 -

del i något större. Asperger menade att man kunde se tecken på detta hos barnen i en tidig

ålder. Visserligen så kan de problem eller tecken som man upptäcker i en tidig ålder komma

att förändras och utvecklas. Vissa karaktärsdrag blir mer eller mindre framträdande, i takt med

att barnets intelligens och personlighet utvecklas; för något som Asperger påpekade var att

alla autistiska individer skiljer sig från varandra. Man blir inte likadana människor för att man

har samma problematik. Förutom att alla barnen har olika personligheter så varierar dessutom

barnens grad av kontaktstörning och grad av intellektuell förmåga samt att barnens

specialintressen dessutom är skiftande. När Asperger studerade dessa barns intressen så kom

han nämligen fram till att många av dem har just speciella områden som de är intresserade av.

Asperger tyckte sig exempelvis kunna se att många av barnen hade ett stort intresse för

naturvetenskap. Han såg också att många hade gått in och fastnat för mindre områden inom

ämnet naturvetenskap, som tillexempel experiment eller teknik. Man kan också hos många av

dessa barn, skriver Asperger, hitta ett unikt sinne för konst. Ett sinne som gör att de kan ha

uppfattningar om och göra tolkningar av konst som många vuxna inte klarar av. Vidare

skriver Asperger om en autistisk intelligens. Han menar med detta att de autistiska barnen kan

och har ett självständigt tänkande, i själva verket så är ett självständigt tänkande just det enda

de har då det är den mekaniska inlärningen som utgör ett problem för dem. Dessa barn saknar

förmågan att uppta och tillgodogöra sig de kunskaper en vuxen människa har. När det gäller

dessa barns kroppsspråk och mimik så skriver Asperger att han ser att det handlar om en

mycket återhållsam mimik och gestik. Om man ser ett av dessa barn i interaktion med andra

så är de inte kapabla att agera på ett lämpligt sätt emot sin samtalspartner de har exempelvis

inget behov av att komplettera sitt samtal med ansiktsuttryck.8

3.3. Nyare forskning om personer med Aspergers syndrom

Dahlgren skriver i sin bok Varför stannar bussen när jag inte ska gå av: att förstå autism,

Aspergers syndrom och DAMP, att många idag är av uppfattningen att personer med

Aspergers syndrom klarar av mer än vad de i verkligheten egentligen gör. Detta tror Dahlgren

kan bero på det språk som många med Aspergers syndrom uppvisar. När vi människor träffar

en ny individ försöker vi, det första vi gör, att läsa av dem för att sedan anpassa oss så att vi

passar den individen. Här är det många som blir lurade när det gäller personer med Aspergers

syndrom just på grund av att deras språk ofta ligger på en utåt sett hög nivå. Därifrån byggs

bilden vidare och personen med Aspergers syndrom framstår som en normalfungerande

8 Frith, 1998.

- 6 -

människa. Om man sen ser till hur det egentligen är så har en person med Asperger syndrom

ofta svårt att anpassa sig till andra människor och därför också svårt att passa in i grupper.

Precis som Hans Asperger noterade så tar också Dahlgren upp att personer med detta syndrom

ofta bara ser sig själva och pratar om saker som intresserar just dem själva. Även om de

befinner sig tillsamman med andra människor som diskuterar något helt annat så kan en

person med Aspergers syndrom avbryta alla de andra för att fortsätta prata om det som

intresserar honom/henne. Ytterligare ett kännetecken för Aspergers syndrom som många

uppvisar enligt Dahlgren är katalogkunskaper. Dessa kunskaper fyller i många fall ingen

funktion för det vardagliga livet utan är ibland istället ett hinder. Dahlgren ger här ett exempel

på en busschaufför som kunde alla tabeller och linjesträckor utantill och som dessutom var

extremt punktlig. Det som blev problemet var att han inte stannade på hållplatserna, så att folk

kunde gå på eller av, om han var sen. Han gjorde allt för att hålla tiden.9

Barn med Aspergers syndrom upplevs av många som formella, enligt Christopher Gillberg.

Han beskriver barn med detta syndrom som lillgamla, som kan passa relativt bra tillsammans

med vuxna. När det gäller jämngamla och även yngre barn så blir de barn med Aspergers

syndrom ofta bemötta med hån, tvivel och förvirring. Han förklarar dock vidare att vissa barn

kan leka med andra barn men bara om det är på eget villkor, annars så kommer det att skära

sig. Sedan tar Gillberg upp att det är relativt vanligt att dessa barn har tvångshandlingar eller

motoriska stereotypier. Ofta handlar det om att vagga med benen eller hand- eller

fingerknackningar. Det är också vanligt att dessa barn många gånger uppfattas som klumpiga

och fumliga. Enligt Gillberg är det vanligt att dessa barn snubblar, ofrivilligt stöter till andra,

sölar och spiller.10

På Autismforum så tar man upp de fem vanligaste områdena som en person med Aspergers

syndrom oftast har problem inom. De områden man tar upp är: theory of mind, central

koherens, exekutiva funktioner, minne och begåvning. Detta är som sagt de vanligaste

problemområdena för personer med Aspergers syndrom. Det betyder dock inte att alla med

diagnosen har alla dessa problemområden. De olika svårigheterna är olika från person till

person. Vad handlar då de olika problemområdena om?

Theory of mind är ett begrepp som innefattar förmågan att inse att varje person har

tankar och känslor och att det är just de som påverkar hur människan beter sig. Hit hör

9 Dahlgren, 2007.

10 Christopher Gillberg, Autism och autismliknande tillstång hos barn, ungdomar och vuxna (Stockholm: Natur

Och Kultur, 1999)

- 7 -

också förmågan att inse att människor kan ha olika tankar och känslor även om de

faktiskt befinner sig i samma situation.

Central koherens går ut på att man ska kunna samla samman smådetaljer för att på så

sätt skapa sig en helhet. Personer som har Aspergers syndrom kan ha svårt med detta

vilket leder till att de uppfattar världen som fragmentarisk. De ser många smådelar

men kan inte föra samman dem i en helhet. De kan heller inte använda sig av en helhet

för att förstå sig på detaljer.

Exekutiva funktioner är ett samlingsbegrepp för olika förmågor. De huvudsakliga

förmågorna innefattar att man kan analysera och utvärdera hur man själv beter sig i

olika situationer. Det är också dessa förmågor man använder sig av när man ska

planera hur man ska genomföra något, hur uppstarten och det fortsatta arbetet ska

fortgå. Det är när personer har bekymmer inom detta område som de kan komma att

fastna i ett beteende eller ha svårt att komma igång med det som man ska göra. Det

leder också till att man får svårt att stoppa sitt beteende.

När det gäller minnet så är det väldigt lite forskning gjort på området om man ser till

personer med Aspergers syndrom. Det som man har sett är att personer med Aspergers

syndrom har svårt att komma ihåg saker som man har varit med om innan och sedan

använda sig av den erfarenheten. Man har också i viss forskning sett att minnet hos

dessa personer inte är strukturerat som hos andra. Det är svårt för personer med

Aspergers syndrom att hitta i sitt minne och plocka fram saker ifrån det. Att det kan

vara svårt att plocka fram saker, att hitta i minnet, kan enligt relativt ny forskning bero

på att personer med Aspergers syndrom sparar saker som egentligen borde vara i det

mer automatiserade minnet i det semantiska minnet, fakta- och språkminnet. Detta är

som sagt inte något som man kan säga gäller garanterat då det har forskats väldigt lite

på hur minnet fungerar hos personer med Aspergers syndrom.

När man tar upp begåvning som ett problemområde så gör man det då man har sett att

personer med Aspergers syndrom ofta har en ganska ojämn begåvning. Detta trots att

personer med Aspergers syndrom vanligtvis är normalbegåvade eller även ibland högt

begåvade. 11

11

SvenOlof Dahlgren. (2008). Annorlunda tänkande. Hämtad 2009-11-05, från

- 8 -

Vad ska vi som medmänniskor tänka på för att underlätta för personer med Aspergers

syndrom? För att en person med Aspergers syndrom ska må bra är en accepterande och

förstående omgivning väldigt viktigt. Här finns det tre viktiga nyckelord för alla som finns i

omgivningen av dessa personer, det är: kunskap, anpassning och respekt. Kunskap om de

olika, vanligaste, symtomen bör man ha för att hjälpa till att underlätta för personen i dennes

vardag. När det gäller anpassning så handlar det om att man ska anpassa kravnivån så att man

på så vis minskar stressen för personen med Aspergers syndrom. Till sist så ska man ha

respekt för personen i fråga. Det ska man ha för alla människor. Även om personen har

Aspergers syndrom så är det en person med en egen identitet och personlighet.12

3.4. Nyare forskning om hur man ska arbeta med barn som har

Aspergers syndrom

Skolverket har 2009 släppt en rapport, Skolan och Aspergers syndrom, vars mål är att visa på

hur elever med Aspergers syndrom har det i skolan. Man vill också att rapporten fungerar som

ett diskussions- och reflektionsunderlag för alla som arbetar med barn som har någon

svårighet. Samtidigt hoppas man att rapporten kan utgöra ett stöd för pedagoger som möter

elever med funktionsnedsättning. Rapporten har tre baser som den utgår ifrån, litteraturen som

finns, en enkätundersökning samt en fallstudie. Jag har använt mig mycket av denna rapport

och noga tagit del av vad som tas upp i den. Sedan har jag hittat stöd för det jag har ansett ha

relevans för mitt arbete i annan forskning och litteratur.

3.4.1. Skolans organisation kring elever med Aspergers syndrom

I skolverkets rapport så står det att man idag ser att det finns en stor variation i hur skolorna

organiserar undervisningen för elever med Aspergers syndrom.

Man har sett att det finns allt från enskild undervisning, undervisning i mindre grupp till

undervisning i vanlig klass.13

När man ser till undervisning i vanlig klass så kan även den se olika ut. I vissa skolor så har

eleven med Aspergers syndrom all sin undervisning tillsamman med klassen. På andra skolor

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/aspergers_syndrom/annorlunda_tankand

e/ 12

Riksförbundet Attention. (2002) Aspergers syndrom. Hämtad 2009-11-09, från

http://www.attention-riks.se/index.php/asperger-syndrom.html 13

Rapport 2009:334. Skolan och Aspergers syndrom – erfarenheter från skolpersonal och forskare. Stockholm:

Skolverket: Fritze [distributör].

- 9 -

så kan eleven ha vissa lektioner enskilt eller tillsammans med andra elever. Om man har flera

elever med Aspergers syndrom på skolan så är det i några fall som man har sett att dessa

arbetar tillsammans i en grupp under vissa tillfällen. Annars så kan det vara så att elever med

olika funktionsnedsättningar arbetar tillsamman under vissa tider. Ser man sedan till om

eleven får undervisning i alla ämnen så är det även där väldigt olika. I många fall så får elever

med Aspergers syndrom undervisning i alla ämnen medan man på andra skolor har bestämt

sig för att dessa elever ska ha en anpassad undervisning. De ämnen som är vanligast att man

då tar bort från eleven är idrott, musik, moderna språk och liknande ämnen. Att man ibland tar

bort ämnen från dessa elever beror på att de annars inte hinner med allt i skolan. Man

prioriterar på så sätt de obligatoriska ämnena. Det som man kommer fram till är att

skolsituationen för elever med Aspergers syndrom ser väldigt olika ut. Den kan till och med

variera för elever på samma skola. Det är enligt rapporten svårt att se varför skolorna har valt

att genomföra undervisningen på det sätt som man gjort. Det går dock att konstatera, genom

de kommentarer som skolorna lämnat, att man i många fall är väldigt bundna till den aktuella

individen. Det är elevens motivation, specialintressen, tidigare erfarenheter av skolan och

eventuell tilläggsproblematik som eleven har som är grunden för hur man valt att genomföra

undervisningen. Sedan så har alla skolor olika förutsättningar för att klara av att genomföra

planeringar och strategier för elever med Aspergers syndrom. En viktig förutsättning för att

skolan ska klara av att genomföra en bra planering är att man känner till elevens problematik

innan den börjar på skolan, eller i klassen. Sedan så påverkas givetvis planeringssituationen

av om man tidigare arbetat med elever med Aspergers syndrom. God planering ses som en av

de större framgångsfaktorerna när det gäller arbetet med dessa elever. Det kan exempelvis

handla om att eleven, tillsammans med föräldrar ges en möjlighet att komma till skolan innan

skolstart för att bekanta sig både med lärare samt lokaler.14

Här är det också bra om någon har

hjälpt eleven att formulera eventuella frågor och funderingar som den har så att dessa kan tas

upp under studiebesöket på skolan.15

Att genomföra dessa studiebesök är endast möjligt om

man på skolan känner till elevens problematik innan skolstart. Ytterligare en förberedelse som

många skolor använder sig av är att man ser till att man har dubbla uppsättningar av

läroböcker för denna elev när den börjar skolan. Det tar bort mycket stress från eleven om den

kan ha en uppsättning i skolan och en hemma. Om eleven har böcker i skolan som den

behöver ha med sig till olika lokaler så kan det vara till stor hjälp om man har sorterat de olika

14

Rapport 2009:334 15

Hans Östman, Hur skolan kan hjälpa elever med Asperger syndrom (Stockholm: Riksföreningen Autism,

2001)

- 10 -

materialen i mappar som är uppmärkta så eleven vet vad den ska ha med sig och vart den

ska.16

3.4.2. Pedagogens agerande och förhållningssätt

En pedagog som arbetar med en elev med Aspergers syndrom behöver tänka på att den bör

vara väldigt lugn och sansad. Även om man hamnar i en situation som inte går som planerat

så är det viktigt att pedagogen behåller sitt lugn. Om pedagogen inte klarar av detta utan blir

frustrerad eller spänd så är det inte ovanligt att dessa känslor även övergår till eleven. Om

man som pedagog klarar av att behålla sitt lugn så är det också vanligt att eleven snabbare kan

lugna ner sig vid eventuella utbrott.17

Något som man tar upp i skolverkets rapport som en

avgörande faktor för hur det ska gå för elever med Aspergers syndrom i skolan är relationen

till en vuxen. För dessa elever är det extra viktigt att de har en vuxen som de känner tillit och

förtroende för. Detta kan vara egentligen vilken vuxen på skolan som helst som kan vara

formellt eller informellt utsedd, elevens klassföreståndare, assistent, kurator, handledare eller

en annan lärare på skolan som eleven tyr sig till. Det viktiga med denna person är att eleven

kan öppna sig för denne och på så vis kan man få fram elevens synpunkter på skolan, vad

eleven tycker fungerar bra eller mindre bra.18

Eleven kan även vid dessa tillfällen få möjlighet

att prata om sin studiesituation samt om sig själv. Den vuxna som eleven tyr sig till ska

fungera som ett ombud för eleven och vägleda eleven genom dennes studier.19

Enligt grundskoleförordningen så ska elevers behov av speciella åtgärder utredas.

Utredningen ska komma fram till vad det är för orsaker till elevens svårigheter samt vilka

åtgärder som eleven behöver. De åtgärder som man beslutar om skall antecknas i elevens

åtgärdsprogram.20

När det gäller elever med Aspergers syndrom så är det, som sagts tidigare,

väldigt olika från elev till elev vilka åtgärder som behövs. Det är därför viktigt att de

utredningar som man gör utgår ifrån just eleven. När det gäller elever med Aspergers syndrom

så är det vanligt att de har en väldigt ojämn utveckling, de kan vara väldigt starka i vissa

ämnen samtidigt som de kan behöva väldigt mycket stöd inom andra områden. Detta kan

ibland vara svårt för skolpersonal att förstå och acceptera. Det är dock något som personalen

16

Rapport 2009:334 17

Bullard, T. Intervention in school and clinic, vol. 39, nr. 3, 2004, sid. 176-180. 18

Rapport 2009:334 19

Ann-Christin Thimon, Bråkiga ungar och snälla barn: erfarenheter från pedagogiskt arbete med barn och

ungdomar med Asperger syndrom (Lund: Studentlitteratur, 2000). 20

SFS 1994:1194. Grundskoleförordning. Stockholm: Riksdagen.

- 11 -

måste inse för att de ska klara av att arbeta med dessa elever på ett korrekt sätt.21

Det har

visat sig att många vuxna i skolan inte har förståelse för den ibland motsägelsefulla

problematik som kan uppstå hos elever med Aspergers syndrom. En förståelse som är

avgörande för att de vuxna runt eleven skall fatta rätt beslut gällande elevens skolgång så att

den blir så bra som möjligt för eleven.22

Många gånger i skolorna idag så bedöms barns

intellektualitet utifrån deras faktakunskaper och ordförråd och ser man endast till dessa

områden så kan barn med Aspergers syndrom framstå som väldigt intelligenta eftersom de

vanligtvis är väldigt duktiga inom just de områdena. Om man sedan ser till andra områden

som exempelvis förståelse och orimligheter så kan eleverna här visa relativt svaga resultat.

Man kan också se tydliga skillnader på kunskapsnivå om man studerar elevens sociala

kompetens. Dessa elever kan vara extremt duktiga på att definiera ord eller komma ihåg och

återberätta informationer samtidigt som de kan ha extremt svårt med exempelvis

problemlösning.23

Den traditionella undervisningen i skolan bygger på kommunikation och ett socialt

sammanhang. Här kan man med en gång tänka att det uppstår problem, då detta är områden

som elever med Aspergers syndrom har problem inom. Detta ställer krav på de lärare som

arbetar i skolan, de måste börja se över vilka strategier man använder sig av och dessutom

försöka se på dessa strategier ur ett ”Aspergers syndrom perspektiv”. Som lärare är det här

viktigt att man går igenom vilka lärandestrategier man använder sig utav, detta för att flertalet

lärare idag använder sig mycket av verbala lärandestrategier. Många lärare skämtar, använder

ironi eller bildspråk ibland i sitt tal. Detta kan i vissa fall vara ett problem då elever med

Aspergers syndrom kan ha svårigheter med att tolka vad som sägs och göra sig inre

föreställningar av det budskap som läraren försöker att förmedla. Elever utan diagnosen kan

tolka vad läraren säger, då de kan ”läsa mellan raderna” medan en elev med Aspergers

syndrom uppfattar vad läraren faktiskt säger. För att en lärare ska arbeta på ett sätt som är

inkluderat så måste denne tänka över vilket språk den använder när den talar. Det som sägs

måste vara det som faktiskt menas.24

Även om pedagogen försöker tänka på vad den säger för

att inget ska kunna misstolkas så kan ändå vissa saker säkert göra det ändå. Det kan därför

vara bra att låta eleven ha en bok eller ett papper där den skriver upp saker som den inte

21

Rapport 2009:334 22

Smith Miles, B., Simpson, L, R. Focus on autism and other developmental disabilities, vol. 17, nr. 3, 2002,

sid. 132-137. 23

Attwood 2000. 24

Rapport 2009:334

- 12 -

riktigt förstår, eller saker som den inte tycker passar in. Pedagogen kan då senare kolla om det

har uppstått några frågetecken hos eleven och i så fall reda ut vad det var som menades.25

Det

man ska komma ihåg här är att av de anpassningar pedagogen gör för att skapa en

välfungerande inkluderande skolmiljö så är det många som är underlättande även för andra

elever. Det som anpassningarna berör när det gäller elever med Aspergers syndrom är oftast

händelser, se sammanhang, organisera material, kommunicera och socialt samspel. Många

gånger så kan det vara så att det finns lämpliga anpassningar men att eleven inte gillar dem för

att de är utmärkande för eleven. Det kan vara bra att ha med sig som lärare så att man kan

göra anpassningar som underlättar för eleven med Aspergers syndrom men som alla andra

elever också tar del av. Det kan exempelvis handla om att läraren planerat från början att olika

elevgrupper arbetar med olika material. De olika grupperna kanske också arbetar med olika

innehåll. På så vis blir variation vardag i skolan. Det är i de fallen inte konstigt att eleverna

arbetar på olika sätt med olika saker.26

3.4.3. Kontakt med hemmet

En annan sak som framställs som väldigt viktig för att skapa en bra skolsituation för dessa

elever är en nära och välfungerande kontakt med hemmet. Det är viktigt att denna kontakt

startar och fungerar med en gång när eleven ska börja skolan. Att den finns med som ett

verktyg redan från början när man skapar elevens skolsituation. Tanken är alltså inte att denna

kontakt ska skapas först när man får något problem i elevens skolgång. Merparten av de

skolor som medverkat i skolverkets rapport menar att i de flesta fall så är föräldrarna positiva

till denna kontakt och engagerar sig i sitt barns skolgång för att den ska bli så bra som

möjligt.27

All information som man kan få av föräldrarna är viktig när man planerar

skolgången för dessa elever. Föräldrarna är många gånger experter på sina barn. De har koll

på vad barnet uppfattar som positivt samt negativt, vad barnet har problem med samt vad som

är barnets starka sidor. Det är dock viktigt att det samarbete som sker med föräldrarna sker på

deras villkor. Genom att man i skolan får föräldrarnas bild av hur barnet är hemma och

föräldrarna får en bild av hur barnet är i skolan så kan man tillsammans skapa en bild av hur

barnet är under hela sin dag. Genom att man gör detta så kan man förhoppningsvis anpassa

undervisningen så att den passar just det barnet.28

25

Attwood, 2000. 26

Rapport 2009:334 27

Rapport 2009:334 28

Thimon 2000.

- 13 -

3.4.4. Tid och planering

En av de mest avgörande faktorerna för hur skolan kan förbereda och planera skolgången för

en elev med Aspergers syndrom är tid. Dels så tar det mycket tid för skolan att hålla allt

fungerande runt omkring dessa elever som exempelvis planering av lektioner eller kontakten

med vårdnadshavare. Sedan tar också de svårigheter som funktionsnedsättningen innebär en

hel del tid för eleven. Det kan exempelvis handla om att eleven inte klarar av att fokusera eller

har ork att arbeta vilket gör att det blir svårt att hinna med utbildningen inom den tidsramen

som är satt. 29

De framgångsfaktorer som skolorna i Skolverkets undersökning uppger handlar om:

planering, kontinuitet, stöd, resurser, kompetens, relationer, samverkan och ledning. Den

absolut största framgångsfaktorn som man ser är att man utgår från eleven och elevens behov

när man planerar dennes skolgång. En planering som ska innefatta både långa och korta mål,

detaljerat och övergripande. För elever med Aspergers syndrom kan det många gånger vara

svårt att fokusera på långsiktiga, abstrakta mål. Det är viktigt att dessa mål bryts ned till

mindre och konkreta mål. Eleven behöver se att den uppnår mål efter mål.30

Pedagoger bör ha

som mål för alla sina elever att deras arbete i skolan ska leda till en för dem gynnsam

utveckling. De mål som sätts upp för och tillsammans med eleven är även ett bra redskap för

pedagogen när denna ska planera och strukturera elevens arbete. 31

För elever med Aspergers syndrom är det viktigt att det finns tydlig information om vad som

händer under dagen, visuell information. Det kan exempelvis handla om att man har dagen

uppsatt på en vägg i klassrummet eller på tavlan, då både med text och med bilder. Om man

har detta så blir det lättare för eleven att följa skoldagen, lättare att klara av övergångarna

mellan de olika passen.32

Många av dessa elever finner stort stöd i visualiserade planeringar,

instruktioner och scheman. Hur dessa ska se ut är något som man får ta reda på genom den

individuella utredningen som görs med och av barnet. Det är endast genom att ta del av eleven

och de behov som eleven har som det går att ta reda på vilka stöd som eleven behöver. Alla

dessa elever, är precis som alla andra elever, olika vilket gör att deras behov ser olika ut. Det

är även viktigt att komma ihåg att för många barn så är utseendet på hjälpmedlet viktigt. Dels

29

Rapport 2009:334 30

Rapport 2009:334 31

Thimon 2000. 32

Bullard, 2004.

- 14 -

så är det bra om hjälpmedlen är sådana som alla använder sig av t.ex. loggböcker eller

almanackor, men då är del också bra om barnen skapa utseendet på dessa, genom att

exempelvis göra fina framsidor. När det gäller teknisk utrustning så kan det vara svårt då det

är något som antagligen inte alla kommer att kunna använda sig utav. Det som man då kan

tänka på är att mobiltelefonen många gånger kan vara ett bra stöd för eleven när det gäller

planeringen i skolan. Det är också viktigt för elever med Aspergers syndrom att de uppgifter

som de ska arbeta med är tydligt avgränsade. Detta gäller även dessa elevers tillvaro, även den

måste vara tydligt avgränsad. 33

Om man som pedagog ser till att dessa elever hela tiden vet

vad som förväntas av dem, vad de ska göra och hur länge de skall göra det, så blir de lugnare.

Detta gör att det blir lättare för dem att hålla sig koncentrerade på det som förväntas av dem

vilket gör att de får ut mer av sin skolgång samtidigt som det inte tar all energi ur dem.34

Idag

är det i princip standard att använda sig av scheman över dagens aktiviteter. Detta är många

gånger inte tillräckligt för elever med Aspergers syndrom då dessa scheman är för

övergripande. De går exempelvis inte in på vad de olika lektionerna ska handla om eller vad

som krävs av eleven på de olika passen. För dessa elever kan det vara bra att ha ett schema för

varje arbetspass. Detta schema ska svara på frågorna vad ska jag göra, finns det någon speciell

ordning jag ska göra mina uppgifter i, vad ska jag göra om jag inte orkar eller om jag blir klar

med mina uppgifter? Om man någon gång bryter mot det schema som har blivit en del av

eleven vardag så är det bra om man så tidigt som möjligt kan förbereda eleven på detta. Detta

är viktigt då elever med Aspergers syndrom har svårt att hantera överraskningar.35

Scheman

som sträcker sig över en längre tid kan även de vara bra för elever med Aspergers syndrom.

Dessa scheman kan innehålla information om exempelvis hur längt ämnesområdet är, vem

som är ansvarig lärare, samt vilka moment som ingår.36

Att använda bilder i undervisningen

är även det ett inkluderande arbetssätt. Om pedagogen använder bilder i kombination med att

den pratar underlättar det, inte bara för elever med Aspergers syndrom utan för alla, arbetet

med att förstå och ta in innehållet, budskapet, som pedagogen förmedlar.37

I dagen skolor är

tillgången till teknisk utrustning väldigt varierad men det finns ändå många sätt att visa bilder

på. OH-apparat, smart-board eller projektor är exempel på vad som kan användas för att visa

bilder. Det finns en del barn med Aspergers syndrom som har svårt för att ta till sig abstrakta

bilder. I dessa fall kan det därför vara bra att använda sig av fotografier. Om pedagogen

33

Rapport 2009:334 34

Bullard, 2004. 35

Rapport 2009:334 36

Thimon, 2000. 37

Rapport 2009:334

- 15 -

exempelvis använder sig av bilder i elevens planering kan det då vara lämpligt att ta foton på

de olika material som eleven använder sig av i skolan.38

3.4.5. Miljö

När det gäller dessa elever så är det viktigt att all personal i skolan tänker på hur miljön på

olika sätt kan uppfattas av eleven. När detta görs måste man se både till elevens sätt att tänka

samt till elevens sinnesintryck.39

Se till hur man planerat och organiserat den inre miljön i

skolan. Det är vanligt att pedagoger påpekar att den fysiska miljön i skolan hänger samman

med vilka undervisningsstrategier som används. Något som många efterfrågar är mindre

utrymmen som hör till klassrummen. Detta för att de vill kunna hjälpa elever som inte klarar

av att koncentrera sig på sitt arbete i klassrummet att skärma av. Lärarna menar att om de har

dessa mindre rummen i anslutning till klassrummen så skulle de lättare klara av att ge det stöd

som de behöver ge till elever som har behov av en individualiserad undervisning.40

Det som

man ska tänka på om man inte har mindre rum, eller delar, som man kan använda sig av är

själva placeringen av elevens arbetsplats. Vilken plats i klassrummet som är lämpligast för

den aktuella eleven? Även detta är något som är bra att tänka på när det gäller alla elever och

inte bara de som har Aspergers syndrom. Det är inte rekommenderat att placera en elev med

Aspergers syndrom nära en dörr, då det ofta är mer aktivitet i den delen av klassrummet,

vilket kan distrahera eleven. Man kan också tänka på att dessa elever kan behöva ha en

relativt stor och fri yta runt sig. De behöver också ha en relativt fri väg fram till pedagogen

om de behöver komma och exempelvis be om hjälp.41

Många elever med Aspergers syndrom

har problem med den perceptuella och kognitiva miljön. Det kan exempelvis handla om att

eleven har svårt med att bearbeta sina sinnesintryck, vilket gör att klassrummet som klassen är

i behöver vara sparsmakat inrett när det gäller målningar eller information. Ett annat exempel

är att eleven kan ha svårt med ljudintryck. Det kan pedagoger kanske underlätta genom att

tillåta eleverna att använda sig av hörselkåpor, en I-pod eller andra ljudkällor som eleverna

själva kan kontrollera. Vissa av dessa elever kan också ha problem med att orientera sig, dels i

klassrummets skåp och hyllor, men också i skolans alla lokaler. För att underlätta för eleven

när det gäller detta så kan skoaln använda sig av skyltar, markeringar och uppmärkningar.

38

Winter, 2008. 39

Rapport 2009:334 40

Skolverket, Tre magiska G:n skolans insatser för elever med funktionshinder (Stockholm: Skolverket Liber

distribution, 2001). 41

Matt Winter, Aspergers syndrom – vad lärare behöver veta ( Stockholm: Liber 2008).

- 16 -

Något som dessutom inte bara underlättar för dessa elever utan även för exempelvis tillfälliga

besökare.42

3.4.6. Positiva olikheter

Något som har visat sig vara väldigt viktigt för att skapa ett inkluderande arbetssätt i skolan är

att läraren arbetar med att eleverna ser olikheter som något positivt. Att man som lärare visar

på att alla elever är olika, vissa är bra på en sak medan andra är bra på en annan sak. Trots

detta så är alla elever bra på minst en sak. Detta går att tydliggöra exempelvis genom att

pedagogen visar på att den som lärare inte hjälper alla elever på samma sätt. På så vis visar

man att alla elever lär sig liknande saker i skolan men alla lär sig på olika sätt. Finns det

elever med Aspergers syndrom i klassen så är det oftast så att dessa elever mer sällan än

många tror deltar i något spontant socialt samspel. Därför är det viktigt att pedagogerna

arbetar med att skapa gemensamma erfarenheter och upplevelser med eleverna i klassen.

Strategier som har visat sig ha en positiv effekt är de som går ut på att bygga upp kamratstöd.

Detta är dock något som endast går att arbeta med om vårdnadshavare har gett sina tillstånd

till det. Om man arbetar med detta så kan det vara bra att gå ut med information om vad det är

som den aktuella eleven har problem med och vad denna kan tänkas behöva stöd med från

sina kamrater. Det kan även vara bra att informera om vilka speciella intressen eleven i fråga

har samt ge tips på, för eleven, bra sätt att kommunicera på.43

En annan viktig del i skolarbetet

för dessa elever är att man aktivt arbetar med att öva på olika sociala händelser. Då dessa

elever har svårt att sätta sig in i hur andra tänker och upplever olika händelser och situationer

så är det viktigt att man i skolan förbereder dem genom övningar, att man arbetar med sociala

berättelser. Det svåra här är att försöka förutse vilka olika händelser dessa elever kommer att

uppleva och därför behöver träna på. Därför är det viktigt att man ägnar relativt mycket tid åt

detta så att man kan öva på många olika situationer, samt att man då också hinner öva på

situationerna flera gånger.44

3.4.7. Stress

Det är oftast den tiden som är ”fri” för eleverna som uppfattas som de mest stressfyllda

tiderna om man ser till elever med Aspergers syndrom. Den tiden som eleverna har utanför

klassrummet, exempelvis rasterna. Det är allstå under dessa pass som eleverna med Aspergers

42

Rapport 2009:334 43

Rapport 2009:334 44

Bullard, 2004.

- 17 -

syndrom behöver mest stöd. Det som pedagogen kan hjälpa eleven med under dessa pass är

att skapa ett tillfälle för återhämtning. Att pedagogen tillsammans med eleven kommer fram

till vad eleven ska göra för att den ska känna att det är en avslappnande tid. Eleven behöver

hjälp med att komma på hur den ska göra för att samla energi för att orka arbeta nästa pass i

klassrummet. Det kan exempelvis vara att pedagogen hjälper eleven att hitta möjligheter för

gemensamma upplevelser med de andra eleverna i klassen. Om det handlar om yngre barn så

kan pedagogen skapa dessa gemensamma tillfällen genom att föreslå ”veckans lek”. Ser man

till äldre barn så kan det istället vara som så att pedagogen utgår från hobbyaktiviteter och

skapar en gemensamhet kring dem. Det finns dock något som måste finnas i åtanke när

pedagogen gör detta, nämligen i vilken grad eleven orkar delta i sociala sammanhang. Vissa

av de elever som har Aspergers syndrom vill spendera relativt mycket tid ensamma och det

måste man då respektera.45

Ytterligare en sak som underlättar för dessa elever är att det finns

information på deras schema om vem som är rastvakt på vid det aktuella tillfället. Om eleven

är medveten om vilken vuxen som är ute och har ansvar så blir det lättare för eleven att söka

upp den vuxne om det är något som inte känns rätt.46

Att skolan blir en stressig miljö för

många elever med Aspergers syndrom beror på att den ställer stora krav på just de funktioner

som är nedsatta hos dessa personer. Om skolorna ska klara av att arbeta inkluderande med

dessa elever så är det just ur ett stressperspektiv som man måste studera skolmiljön genom.

När man arbetar i skolan måste man vara medveten om att många elever med Aspergers

syndrom inte själva kan se vad det är som skapar deras stress. De är alltså beroende av att

personer som finns i deras omgivning kan observera vad det är som skapar stress och sedan

arbeta för att förändra villkoren för dessa elever.47

3.4.8. Reflekterande samtal

Hur ska man då göra för att tillsammans med de elever som har Aspergers syndrom

återkoppla och ha reflekterande samtal? Det är många av dessa elever som har svårt med

dessa samtal, många som har svårt för frågor som exempelvis Hur vill du ha det? Vad är

svårt? Även när det gäller dessa samtal så är eleverna hjälpta av visuella stöd. Det kan

exempelvis vara enkla formulär där eleven får välja mellan redan givna svar som kul, lätt,

svårt, ofta och sällan. En annan sak som kan hjälpa många av dessa elever är att man

förbereder dem på vad samtalet ska handla om, samt vad man hoppas att man ska komma

45

Rapport 2009:334 46

Östman, 2001. 47

Rapport 2009:334

- 18 -

fram till genom samtalet. Detta gör man även det lämpligast med visuell information. Om

man har samtalstid med dessa elever regelbundet så blir det en rutin för dem. Det kan kanske

vara lämpligt att avsätta en stund varje vecka för just dessa samtal. Då blir det heller inte så att

man bara har samtal med eleven om tråkiga och jobbiga saker som kanske inte har gått så bra

utan då kan man också samtala över positiva saker. Då blir samtalsstunderna inte lika laddade

för eleven.48

48

Rapport 2009:334

- 19 -

4. Metod

När man genomför ett arbete av detta slag så är det viktigt att noga tänka igenom vilken

metod som är lämplig att använda sig utav. Det är också vikigt att tänka igenom hur arbetet

skall genomföras samt hur man ska bearbeta den information som kommer fram. Jag har valt

att använda mig av kvalitativa intervjuer. Den information som jag får fram genom dessa

intervjuer kommer jag sedan att ställa emot vad forskningen, litteraturen, säger om mitt

forskningsområde. Det kommer att vara grunden för min slutgiltiga diskussion.

4.1. Val av metod

Att använda kvalitativa intervjuer i min undersökning känns naturligt då jag är ute efter att få

ta del av den kunskap som de intervjuade innehar. Jag tror att jag genom att använda mig av

denna metod kan få ut så mycket som möjligt av de intervjuade och deras kunskaper.

Dessutom så är det den metod som de flesta använder sig av i examensarbeten på

lärarprogrammet för att få fram den kunskap studenten vanligen söker.49

När det gäller

frågorna så är det typiskt för en intervju av detta slag att intervjuaren har med sig

frågeområden som denne styr intervjun ifrån. Intervjuaren har alltså inte ett detaljerat

frågeformulär med sig till dessa intervjuer, utan frågeområden och eventuellt vissa förslag på

underfrågor. Sedan, under intervjun, anpassar intervjuaren sina frågor efter de medtagna

frågeområdena samt det som den intervjuade tar upp i det som den berättar.50

Jag har till mina

intervjuer med mig fem ämnesområden som jag vill få reda på så mycket som möjligt om från

dem som jag intervjuar. För att en intervju ska vara användbar i ett examensarbete så är det

viktigt att den håller en viss kvalitet. Det finns kriterier som författaren kan använda sig av för

att komma fram till om intervjun håller kvaliteten. Dessa kriterier tar exempelvis upp att ju

kortare intervjufrågor som ställs och ju längre svar som kommer fram desto högre kvalitet är

det i svaren. Det finns också kriterier som talar om omfattningen av spontanitet i svaren från

den intervjuade samt graden av uppföljning hos intervjuaren, om stora delar av intervjun

tolkas vid intervjutillfället, m.m.51

Dessa kriterier har jag efter mina intervjuer studerat och

kommit fram till att intervjuerna håller en kvalitet som gör att jag vill använda mig av dem.

49

Bo Johansson, Per Olov Svedner, Examensarbetet i lärarutbildningen (Uppsala: Kunskapsförlaget, 2006). 50

Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun (Lund: Studentlitteratur, 1997). 51

Kvale, 1997.

- 20 -

4.2. Urval

Relativt tidigt i min arbetsprocess visste jag att jag ville vända mig till ett specialpedagogiskt

skolområde för att få kunskap från dem om hur pedagoger kan arbeta med elever med

Aspergers syndrom integrerat i ”vanliga” klasser. Att jag ville vända mig till dem för att få

kunskap beror på att vi under vår studietid varit där på studiebesök och då fått information om

hur de arbetar samt att jag har hört från många skolor som vänt sig till dem att de har fått ett

bra stöd och bra kunskaper. Den person som jag intervjuar arbetar på det specialpedagogiska

skolområdet som pedagogisk handledare. En pedagogisk handledare åker ut i skolarna och

träffar pedagoger och elever som av olika anledningar är i behov av stöd och kompetens i

frågan hur man ska få arbetet i skolan att fungera för eleven. Den pedagogiska handledare

som jag har intervjuat är från början utbildad mellanstadielärare. Hon har sedan 2000 arbetat

som pedagogisk handledare men har sedan 1993 arbetat mot elever som har Aspergers

syndrom. När jag i resterande del av mitt arbete hänvisar till denna person så kommer jag att

benämna henne med Y.

För att få ytterligare ett perspektiv på de frågor som jag valt att inrikta mig på i detta arbete så

har jag intervjuat en pedagog som nu arbetar i en 6-årsgrupp. Även om hon för tillfället inte

har någon elev med denna problematik i sin grupp så har jag valt att intervjua henne då hon

haft elever med denna problematik i omgångar tidigare. Senast förra läsåret var det i hennes

klass en elev med Aspergers syndrom. Hon har även tidigare i sitt yrkesliv arbetat som

assistent till elever med Aspergers syndrom. Denna person kommer jag i resten av arbetet att

benämna med Z.

4.3. Genomförande

Jag vände mig till rektorn för det specialpedagogiska område som jag hoppades att få hjälp

ifrån för att ta reda på om någon och i så fall vem som skulle kunna tänka sig att ställa upp.

Jag informerade då om vad min uppgift var samt vilket ämne jag valt att arbeta med. Rektorn

vidarebefordrade mina uppgifter och på så vis kom jag i kontakt med den pedagogiska

handledare som jag intervjuat. Inför vår träff så var det enda som den intervjuade visste att det

skulle handla om hur pedagoger kan arbeta med elever med Aspergers syndrom integrerat i en

”vanlig” klass. Vi avtalade en tid och bestämde oss för att vi skulle träffas på Karlstads

Universitet då det var en plats vi båda två hade relativt nära till denna dag. Intervjun

genomfördes i ett av skolans caféer, något som jag inte upplevde som något hinder alls då

- 21 -

intervjun genomfördes relativ sent en fredag och vi var i princip själva i hela caféets lokaler.

Intervjun pågick i ca 90 minuter. Jag spelade in intervjun då jag ville kunna koncentrera mig

helt åt den intervjuade och dennes information. Det enda som jag under intervjun antecknade

var när den intervjuade använde sig av gester, kroppsspråk, för att förstärka det som den

berättade. När vi avslutat allt och gav oss iväg från intervjun så kontrollerade vi att vi hade

varandras uppgifter för att jag, om ytterligare frågor uppkom, skulle kunna ta kontakt med den

intervjuade igen.

När det gäller den andra intervjun så vände jag mig till en skola som jag sedan tidigare känner

till då jag har varit där och vikarierat en del för några år sedan. Jag frågade några pedagoger

som jag sedan tidigare känner om de visste någon som kunde vara lämplig och då var detta ett

av de namn som kom på förslag. Den pedagog som jag har intervjuat började arbeta på skolan

efter att jag slutat vikariera där så jag påverkas inte på något sätt av detta. Vi valde att träffas

på hennes arbetsplats. Då intervjun skulle genomföras inte allt för långt innan jul så hade hon

lite svårt att hitta andra luckor än de som hon har på skolan. Jag ser dock inget hinder i att vi

träffas på denna plats. Denna intervju kunde jag tyvärr inte spela in då tekniken inte

fungerade, något som först visade sig när jag var på plats. På grund av detta så antecknade jag

denna intervju.

4.4. Bearbetning av intervjuerna

Jag har genomfört de båda intervjuerna på liknande sätt. Vid båda tillfällena så hade jag med

mig frågeområden som jag höll mig inom när jag träffade de olika personerna. När det gäller

intervjun med person Y så spelades hela den in. Dagen efter genomförd intervju så skrev jag

rent ordagrant vad som sagts av oss båda vid intervjutillfället. Efter det så skrev jag ut det

renskrivna och läste igenom det. Nästa steg i min bearbetning var att jag strök över med

märkpenna det som jag ansåg var användbart i mitt arbete. Det som jag strukit över är det som

jag presenterar i min resultatdel. Jag anser inte att jag gör några tolkningar av vad det är den

intervjuade berättar utan anser att det enda som jag gjort med texten är att ändra den från

talspråk till vanlig svenska. Detta har jag gjort exempelvis genom att ta bort ljud eller pauser.

Den andra intervjun kunde inte genomföras på precis samma sätt då tekniken inte vill fungera.

Jag hade till denna intervju med mig samma frågeområden och hade, som vid den första

intervjun, som mål att anpassa mina frågor efter områdena samt det som den intervjuade

berättar. Detta gjorde jag fortfarande men då tekniken inte fungerade fick jag istället för att

- 22 -

spela in intervjun anteckna den. För att tappa så lite som möjligt av det som den intervjuade

tog upp satte jag mig med en gång efter avslutad intervju och skrev rent mina anteckningar.

Även det som kom fram i min andra intervju anser jag mig inte ha värderat utan jag

presenterar det objektivt i resultatdelen.

För att jämföra de resultat jag fick fram från mina intervjuer med det som jag hittade i tidigare

forskning och litteratur så använde jag mig av temaområden. Dessa områden blev sedan de

olika rubrikerna som jag använder mig av i mitt arbete. Jag valde att dela in tidigare forskning

och litteratur först och sedan intervjuerna. Processen gick till som så att jag läste ett av de

stycken som jag tagit ut och sedan funderade jag över ett eller några, för detta stycke,

sammanfattande ord. Hittade jag stycken som berörde samma område så hamnade de på så vis

under samma rubrik. Genom att arbeta på detta sätt kunde jag sedan studera vad som hamnat

under de olika rubrikerna och se om de olika källorna var överensstämmande eller

motsägande.

4.5. Intervjufrågor

Inför mina intervjuer så har jag valt fem frågeområden, huvudfrågor, som jag har tänkt hålla

mig till. Till några av frågeområdena har jag även skapat underfrågor som jag har med mig.

Detta har jag gjort för att de ska fungera lite som vägriktare för mig när jag genomför

intervjuerna. Det som jag har haft med mig vid de olika intervjutillfällena är följande:

Vad tycker du är viktigt att tänka på när man arbetar med elever med Aspergers

syndrom integrerat i en klass?

- Vad är vikigt för eleven med Aspergers syndrom?

- Vad är vikigt för andra elever i klassen?

- Vad är viktigt för övrig personal på skolan, som kommer i kontakt med klassen, att

tänka på?

Påverkas de andra eleverna i klassen av att man har dessa elever integrerat i klassen?

- Är det i så fall positiva eller negativa förändringar för övriga i klassen?

Anser du att man ska ha elever med Asperger syndrom integrerat i "vanliga" klasser?

- Om inte, vad är dessa elevers naturliga plats i skolvärlden?

Hur påverkas det pedagogiska arbetet då elev med Aspergers syndrom är integrerade i

klassen?

- 23 -

Har du något råd att skicka med mig, som blivande pedagog, till mitt arbetsliv?

4.6. Etiska principer

För att arbetet med examensarbetet ska anses vara etiskt korrekt genomfört så finns det vissa

etiska regler som Vetenskapsrådet publicerat som skall uppnås. De fyra huvudkraven som

Vetenskapsrådet har och som jag har tagit ställning till och följt när jag genomfört mitt arbete

är:

Regel1

Forskaren skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i

projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De skall därvid upplysas om att

deltagandet är frivilligt och som att de har rätt att avbryta sin medverkan. Informationen skall

omfatta alla de inslag i den aktuella undersökningen som rimligen kan tänkas påverka deras

villighet att delta

Regel 2

Forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersökningsdeltagares samtycke. I vissa fall bör

samtycke dessutom inhämtas från förälder/vårdnadshavare (t.ex. om de undersökta är under 15 år

och undersökningen är av känslig karaktär).

Regel 3

De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på

vilka villkor de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa

följder för dem.

Regel 4

I sitt beslut att delta eller avbryta sin medverkan får inte undersökningsdeltagarna utsättas för

otillbörlig påtryckning eller påverkan. Beroendeförhållanden bör heller inte föreligga mellan

forskaren och tilltänkta undersökningsdeltagare eller uppgiftslämnare.52

4.7. Tillförlitlighet

Det är viktigt att tänka på tillförlitligheten i det som man får fram genom sitt arbete. Tre

viktiga begrepp, enligt Johansson och Svedner, när man kontrollerar tillförlitligheten är:

generaliserbarheten, reliabiliteten och validiteten.53

Med generaliserbarheten menas i vilken

grad resultatet kan gälla för mer än det material som använts. Jag anser att jag har tänkt över

52

Vetenskapsrådet, Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällvetenskaplig forskning (Stockholm:

Vetenskapsrådet, 2002) 53

Johansson & Svedner, 2006.

- 24 -

detta noggrant när jag genomfört mitt arbete. Jag skulle ha kunnat vända mig till pedagoger

som jag känner sedan tidigare antingen genom vfu-perioder eller genom vikariat. Detta har

jag inte gjort, utan båda de personer som jag har intervjuat är för mig nya bekantskaper.

Därför är jag säker på att en eventuell bekantskap inte har påverkat det resultat som jag har

fått fram. Ser man sedan till reliabiliteten så gäller det mätbarheten hos de metoder som man

använt sig av. Jag har till båda de intervjuer jag gjort haft med mig samma material. Jag anser

också att det material som jag har haft med mig till de olika intervjuerna täcker de

frågeställningar jag har valt att belysa i mitt arbete. Det som eventuellt kan ses om en brist är

att jag inte hade med mig många detaljerade frågor till de intervjuer som jag genomfört. Detta

ansåg jag inte vara möjligt då jag ville fördjupa mig i det som de intervjuade lyfte fram. I

efterhand anser jag dock att de mer detaljerade frågorna som jag ställde under intervjuerna i

de flesta fall är snarlika. Det sista begreppet när det gäller tillförlitligheten som Johansson och

Svedner tar upp är validiteten. Är det en sann bild av det undersökta som resultatet ger?

Täcker det resultat som jag fått fram området som jag hade som mål att undersöka? Jag anser

att det område som jag har valt att undersöka är ett område som ständigt förändras och därför

kan det vara svårt att komma fram till ett slutgiltigt resultat. På samma sätt så tror jag att

resultatet kan variera beroende på ur vilken synvinkel man studerar frågorna. Jag har valt att

studera frågorna ur en pedagogs perspektiv och jag är nöjd med det resultat som jag har fått

fram. Samtidigt så är jag medveten om att om man skulle arbeta vidare med frågorna så skulle

man kunna få fram mer fakta och kunskap. Det resultat jag har fått fram anser jag dock är

viktigt och väsentligt för området.

- 25 -

5. Resultat För att få mer fakta om hur man som pedagog kan arbeta med elever som har Aspergers

syndrom så har jag genomfört två intervjuer. Den första personen som jag intervjuade var en

pedagogisk handledare och den andra en pedagog som nu arbetar i en 6-årsgrupp. Jag har valt

att inte presentera intervjuerna ordagrant, fråga för fråga, utan att i en löpande text ta upp det

som under intervjuerna sagts om hur man kan arbeta med dessa elever. Efter en genomförd

intervju satte jag mig och skev ned vad som sagts vid intervjutillfället. Dessa dokument som

då skapades skrev jag sedan ut för att efter det kunna stryka över de delar som jag har valt att

använda mig av i mitt arbete. Den text som följer i nästa stycke har således inga fotnoter utan

är hämtat från de intervjuades svar. Den person som arbetar som pedagogisk handledare kallar

jag för Y och pedagogen som nu är verksam i en 6-årsgrupp kallar jag för Z.

5.1. Hur ska man arbeta med dessa barn enligt den intervjuade?

Det som dessa elever behöver är en tydliggörande pedagogik. De behöver svar på frågorna var

ska jag vara, vad ska jag göra, hur länge ska jag hålla på, hur mycket behöver jag göra och

vad händer sen. Det vet vi, säger Y. För att vi ska klara av att göra detta så måste vi kartlägga

varje elev. Vad är det Pelle som har Aspergers syndrom behöver, vilka är hans behov? Vad är

det Lisa som har Aspergers syndrom behöver, vad är hennes behov? De kanske inte alls

behöver samma sak. Under många år så var det många som hävdade att dessa barn inte fanns,

men nu så vet man bättre. Det finns en medvetenhet om att dessa barn finns även om de

tänker annorlunda.

5.1.1. Individuella kartläggningar

När de individuella kartläggningarna görs med dessa barn så får man fram vad de tycker är

okej och inte med deras skolgång, vilka arbetssätt och vilka material som eleven vill använda

sig av är också de områden som tydliggörs, berättar Y. Kanske kan det vara så att eleven anser

att det är okej att ha ett detaljerat schema över hela dagen på sin bänk, eller att det är okej att

läraren ger eleven handskrivna anteckningar om lektionen. Det är även genom den

individuella kartläggningen som information om vad eleven uppfattar som vilande kan

klargöras. Många av de elever som har Aspergers syndrom har nämligen svårt med att hålla

en lagom nivå. Det kan exempelvis vara så att en elev har ett ämne som den tycker mycket om

och då satsar allt, sedan så har den ingen kraft kvar till nästa pass. Därför är det viktigt att

hitta något som eleven upplever som vilande och lägger in pauser för detta. Som exempel för

- 26 -

att tydliggöra problemet för dessa elever så använder Y sig av uttrycket tålamodsburk. Som

pedagog får man då prata med eleven och försöka ta reda på vad det är som fyller elevens

tålamodsburk. Efter att det är klargjort går det att arbeta vidare med att ta reda på vad eleven

kan göra för att tömma ur tålamodsburken, vad som är vilande. Det kan vara svårt för dessa

elever att sätta ord på vad det är som är vilande så här måste man som pedagog vara lite

detektiv och hjälpa eleven att komma på olika vilande sysselsättningar. Vissa elever kan

exempelvis tömma sin tålamodsburk genom att de sätter sig på någon lugn plats och läser i 20

minuter. Det handlar dock än en gång om att komma ihåg att alla elever är olika och alla

behöver därför olika sysselsättningar för att tömma sina tålamodsburkar. Som pedagog och

det också viktigt att komma ihåg att det som eleven säger sig uppleva och känna är det som

gäller. Det går inte säga att så är det inte alls. Om det är så eleven har upplevt det så är det så

det är. Därför är, än en gång, de individuella kartläggningarna så viktiga, säger Y.

5.1.2. Elevens delaktighet

Om det är situationer i skolan på lektioner som eleven upplever inte fungerar så har eleven

ofta förslag på lösningar. Detta är viktigt att komma ihåg. Många gånger så glömmer vuxna i

skolan att huvudpersonen är precis där med dem. Det är tyvärr många som pratar bredvid

dessa personer på grund av att de har ett funktionshinder, säger Y. När det gäller att bryta

eleven med Aspergers syndrom från ett beteende som inte fungerar så menar Z att man måste

arbeta mycket med agerande och konsekvenser. Om eleven gör något som inte är acceptabelt

så måste pedagogen på något sätt visa detta, exempelvis genom att de stannar inne på rasten.

Om man gör på detta sätt många gånger så kommer eleven att lära sig känna igen mönstret

och tillslut klarar eleven av att bryta det som är på väg att hända innan det händer. Detta anser

Z är viktigt att man arbetar mycket med.

Y anser inte att elever med Aspergers syndrom ska vara med vid krävande

elevvårdskonferenser. Detta grundar Y på att det vid dessa tillfällen sitter vuxna och frågar

känsliga frågor samt bollar idéer, det är massor med prat och information och tankar som

yttras. Eleven ska vara med först när det finns ett färdigt förslag. Y är medveten om att detta

strider mot den allmänna uppfattningen. Självklart ska eleverna vara delaktiga anser den

intervjuade men samtidigt ska delaktigheten vara något som gynnar eleven. Genom att arbeta

på det här sättet, och presentera ett förslag för eleven, finns delaktigheten kvar men i ett

smalare perspektiv. Det är inte en delaktighet som är kilometervis. Även Z berör området då

hon menar att dessa elever inte ska ha för många alternativ att välja mellan. Yngre barn med

denna problematik skall inte ha några alternativ alls i skolarbetet enligt Z. Därför kan eleverna

- 27 -

inte sitta med och planera hur kommande arbeta skall se ut. Z anser givetvis att man ska utgå

ifrån eleven men samtidigt ska allt som sker i skolan ske utifrån vad som är det bästa för

eleven.

5.1.3. Pedagogens tid

Det kan vara lite mer arbetsamt för pedagogen att ha en elev med Aspergers syndrom i

klassen just på grund av att denna elev kräver en väldigt detaljerad och tydlig planering, enligt

Z. Sedan så beror det ju på vilken grad av problematik som eleven har. Generellt gäller dock

att det som det tar extra av pedagogen när den har en elev med Aspergers syndrom i klassen

får pedagogen igen, plus mer där till, när allt fungerar för eleven och alla andra i gruppen,

enligt Z. Enligt Y kan det för pedagogen vara lite mer arbetsamt under den första perioden

som den har en elev med Aspergers syndrom detta på grund av att pedagogen då får

framställa det extra material som eleven behöver. Det kan exempelvis vara så att eleven

behöver ha ett detaljerat dagsschema som är kompletterat med bilder. Då kan det ta ganska

mycket tid att ta fram bilder och göra i ordning dessa bilder. Sedan när man väl har gjort

detta en gång så finns allt material och då blir det inte speciellt mycket mer arbetskrävande för

pedagogen att arbeta med eleven som har Aspergers syndrom i jämförelse med en ”vanlig”

elev, anser Y. Det som många av dessa elever behöver och som kan ta mest tid när det gäller

extraarbete för pedagogen är enligt Z bilder. De flesta av de elever med Aspergers syndrom

som hon arbetat med har fått det betydligt enklare i skolan tack vare bilder. Även Z säger

dock att det arbete som man får lägga ner extra för att skapa detta bildbatteri är något som

man får igen med råge när dessa elever får en fungerande skolgång.

5.1.4. Mål och motiverade elever

När man arbetar med dessa barn så är det viktigt att man sätter upp mål som är nåbara. Två,

tre mål kan vara mer övergripande men dessa ska sedan i sin tur ha ett par delmål var. Eleven

behöver få en extra uppmuntran och ett bevis på att den klarar något och att den ha lärt sig

något, säger Y. Om arbetet genomförs på detta sätt så blir det lättare för eleven att se just det.

För att motivera eleven går det också använda eventuella specialintressen som eleven har för

att underlätta arbetsgången. Det är dock endast genomförbart om eleven har ett specialintresse

som går anpassa så att det blir en naturlig del i arbetsgången. Det kan finnas elever som

exempelvis har som specialintresse att bryta mot alla regler som finns. Detta är då inte ett

specialintresse som är lämpligt att använda sig av i undervisningen för att motivera eleven.

När det gäller dessa specialintressen så har inte Y mött det på samma sätt som det många

gånger beskrivs böckerna. Y menar att visst kan dessa elever ha ett visst område som de

- 28 -

intresserar sig för men det är inte ett område som de konstant har som intresse utan det växlar

vilket område eleven är intresserad av. Inte heller Z säger sig ha stött på ett sådant konstant

intresseområde som det skrivs om i litteraturen.

5.1.5. Tydlighet

Det har framkommit att något som är viktigt för dessa barn under deras skolgång är en

tydlighet. Det här med att arbeta problembaserat, att inte ha någon struktur, är det många barn

som far illa av. Det är många som inte klarar det, anser Y. Även Z menar att något av det

viktigaste man som pedagog ska tänka på när man arbetar med dessa barn är tydlighet. Att

man har planerat precis vad man ska göra. Det går inte att ge dessa elever några alternativ,

menar Z, i alla fall inte när man arbetar med yngre barn. De behöver veta precis vad man

förväntar sig att de ska göra.

För att man som pedagog skall klara av att arbeta med elever med Aspergers syndrom, säger

Z, är det viktigt att man är tydlig som person. Detta är något som man antingen är eller inte.

Det är inget som Z har sett någon lyckats ändra på. Som pedagog är det också viktigt enligt Z

att man klarar av att vila i kaoset. Det är viktigt att vara medveten om att det kan gå fel ibland,

för det kommer det att göra. När man då är i det kaos som uppstått så är det ingen idé att jaga

upp sig utan det är bättre att vila i kaoset. Att konstatera att det har hänt, kanske komma fram

till hur det hände och fundera över hur man ska undvika att det händer igen.

5.1.6. Be om hjälp

Om man som pedagog har en elev med Aspergers syndrom och inte riktigt vet vad man ska

göra, då ska man inte vänta allt för länge innan man skaffar hjälp, säger Y. Pedagoger som

arbetar i Karlstads kommun har pedagoghandledare som de kan vända sig till för att få hjälp.

Det är dessutom en hjälp som inte kostar något. Här sticker Y ut lite när hon menar att man

kanske inte i allt för stor utsträckning ska ta hjälp och råd från sina kollegor. Detta för att det

än idag finns många pedagoger på skolorna som skyller elevernas beteenden på exempelvis

föräldrarna, menar den intervjuade. Istället bör man som sagt vända sig till en pedagogisk

handledare. Y rekommenderar att pedagogen söker hjälp innan denne kör fast helt. Detta för

att den pedagogiska handledaren inte ska behöva börja sitt arbete med att starta upp ett helt

maskineri som har stannat utan kan då istället koncentrera sig på vad det är som eleven

behöver. När det gäller just den handledningen så ser Y att det finns två delar. En del som

fokuserar på eleven och vad det är den behöver. Den andra delen fokuserar på frågan vad jag

som pedagog kan göra annorlunda. Det går aldrig att ändra på barnen utan det är pedagogen

som måste ändra på sig själv. Det är dock inte helt ovanligt med att pedagoger drar sig för att

- 29 -

söka hjälp. Detta tror Y beror på att lärare är av den åsikten att de klarar detta själva, att det

ligger en vana i att klara sig själv inom läraryrket.

5.1.7. Positiva olikheter

Något som Z lyfter fram som viktigt är att man som pedagog ska arbeta mycket med att få

eleverna att se att alla är olika. Detta är en av de stora fördelarna när man har en elev med

Aspergers syndrom i klassen, enligt Z. Alla barnen ska veta och acceptera att alla människor

är olika. Y lyfter fram att det är viktigt att man som pedagog ska prata med barnen, både med

den som har diagnosen Aspergers syndrom och med de som finns runt denna person. Y

rekommenderar att någon vuxen och kunnig inom området går ut och informerar i klasserna

om de har en klasskamrat med denna diagnos. Att den vuxne och barnen tillsammans i

klassen pratar om vad denna problematik kan innebära och hur den påverkar den elev som har

det. Att man öppet och ärligt benämner diagnosen med sitt rätta namn. Y drar här en parallell

till hur man skulle göra om man hade en elev med diabetes i klassen. Då är det vanligt att

någon går ut med namnet på diagnosen samt vad den innebär för den eleven som har den.

Detta bör göras även med diagnosen Aspergers syndrom för att skapa en förståelse hos de

andra eleverna i klassen. Om det görs på detta sätt så arbetas det samtidigt med att eleverna

får en större förståelse för att alla människor är olika. Både Y och Z är av den uppfattningen

att elever med Aspergers syndrom ska vara integrerade i ”vanliga” klasser så länge som det är

det bästa för den eleven. Det kan vara så att eleven har så stor problematik att det inte

fungerar för denna att gå i ”vanlig” klass och då kan man fundera på vilken annan grupp som

kan vara lämplig för eleven att gå i.

- 30 -

6. Avslutande diskussion

I denna del av mitt arbete så kommer jag att än en gång ta upp de delar som jag berör i

analysen av resultatet. Det som nu är skillnaden är att denna gång är även mina egna tankar

och åsikter med.

6.1. Resultatdiskussion

Det som konstateras både i litteraturen samt i intervjuerna som jag genomfört är att

skolgången ser väldigt olika ut för de barn som har Aspergers syndrom. Det varierar inte bara

mellan olika skolor utan det kan till och med se olika ut för elever med Aspergers syndrom på

samma skola. När det gäller elever med diagnosen som är integrerade i ”vanlig” klass så

varierar det mycket mellan olika fall hur mycket eleven är med klassen och hur mycket tid

eleven har med assistent, specialpedagog eller i annan grupp än klassen.54

Man kommer dock

fram till, även det i både litteratur samt intervjuer, att det viktiga när skolan planerar elevens

skolgång är att man utgår just från eleven. Skolverket tar i sin rapport upp att de har kommit

fram till att även om skolgången ser väldigt olika ut för elever som har Aspergers syndrom så

försöker de flesta skolorna utgå ifrån eleven när de planerar skolgången.55

När de intervjuade

berör detta ämne så säger de att de sett att man nu mer och mer utgår ifrån den aktuella eleven

i planeringen, men att det är något som man kan bli bättre på. Det är den aktuella elevens

problematik och behov som ska vara utgångspunkten i planeringsarbetet. De elever som har

Aspergers syndrom är, precis som alla andra elever, alla olika. Det går inte att säga att det

finns ett sätt som fungerar för alla elever som har Aspergers syndrom. Det man kan säga är att

det finns vissa saker som är gemensamt för många av dessa elever, dock inte för alla. Det står

tydligt i grundskoleförordningen, 5 kap 1 §, att alla elever som i behov av särskilt stöd skall

utredas. Det som utredningen skall komma fram till är orsaken till elevens problematik samt

vilka åtgärder som är lämpliga.56

Detta fyller ingen funktion om man inte har den aktuella

eleven i fokus. Jag är av den åsikten att alla elever ska ges möjlighet att gå i en och samma

skola. För att detta ska vara genomförbart så måste skolan anpassa sig efter eleverna och deras

behov. Samtidigt så får man inte glömma bort att det är elevens bästa som man ska gå efter.

Om det visar sig att skolan inte får det att fungera på ett sätt så att alla berörda är nöjda så

måste man givetvis se över vilka alternativ som finns till en ”vanlig” klass. I vissa fall så kan

54

Rapport 2009:334 55

Rapport 2009:334 56

SFS 1994:1194 Grundskoleförordningen.

- 31 -

elevens problematik vara av en sådan grad att det är bäst för eleven att gå i en mindre grupp

där man specialiserat sig på det aktuella problemet. Om så är fallet så anser jag inte att den

eleven skall vara kvar i den ”vanliga” klassen utan skall då byta till en specialgrupp.

Som blivande pedagog ser jag att jag kan komma att ha stor nytta av åtgärdsprogram. Visst

kan det vara lite extra arbetsamt när de skall tas fram men när det arbetet är gjort blir det

lättare både för eleven och för pedagogen. För eleven blir det lättare eftersom den då tydligare

kan se sin utveckling och få tydliga bevis på att den har lärt sig något. Även för pedagogen

blir det tydligare och lättare att följa eleven. Som pedagog får man dokumenterat hur det går

för eleven, vad eleven lärt sig och vad den behöver öva mer på. Jag ser det alltså som positivt

att det finns ett måste som säger att elever som visar tecken på att behöva stöd i skolan skall

utredas och att den utredningen skall komma fram till orsak till problematiken samt planerade

åtgärder.57

Detta gör att elever med Aspergers syndrom får reda på sin problematik samt att de

får hjälp att bli, som alla andra elever i skolan, välfungerade samhällsdeltagare.

När det gäller elevernas mål så är det, enligt mig, viktigt att alla elever har mål som för dem är

lätta att förstå samt nåbara. Jag skulle själv tycka att det vore jobbigt att ha mål som var

jättelångt bort, de skulle kännas onåbara. Att kunna bocka av bit efter bit när man lärt sig

saker känns mycket mer tillfredsställande. Ser man till elever med Aspergers syndrom så tar

litteraturen upp just att det är viktigt att de mål som man sätter upp för dessa elever är nåbara

och att de på så vis kan fungera som morot för eleven. Dessa elever kan ha svårt att fokusera

på mål som de upplever vara för långsiktiga eller abstrakta. Därför är det viktigt att målen är

anpassade efter eleven. Alla elever skall ha mål som de ska uppnå i skolan. Dessa mål kan

fungera som redskap för pedagogen när denne skall strukturera och planera elevernas

skolgång.58

Även när det gäller detta område så håller de intervjuade med om det som står i

tidigare forskning, att det är viktigt att målen som man sätter för eleverna är nåbara. Om man

har större mål så kan det vara lämpligt att man sätter mindre delmål till dessa för att underlätta

för eleven. Jag slås även av tanken att det måste vara bra för dessa elever att ha mål som de

känner är nåbara inom en relativt kort tid, detta för att inte stressa upp eleverna. Om man har

för stora mål, och upplevs vara långt bort så kan jag tänka mig att det ökar stressen hos dessa

elever. Många av de elever som har Aspergers syndrom, har enligt de intervjuade svårt att

hitta ett lagom tempo att arbete i. Det blir lätt att de jobbar på allt vad de kan och sen tar

energin slut och de orkar inget mer.

57

SFS 1994:1194 Grundskoleförordningen. 58

Rapport 2009:334

- 32 -

Något som man lägger stor vikt vid både i litteraturen samt i intervjuerna är att pedagogen har

en noggrant detaljerad planering för de elever som har Aspergers syndrom. Dels så är det,

som skolverket tar upp i sin rapport, bra om skolan vet om innan eleven börjar att eleven har

Aspergers syndrom.59

Detta kan vara något att tänka på om eleven eventuellt skall byta skola.

Det kanske inte alltid är känt innan eleven börjar skolan att den har Aspergers syndrom, men

när det väl är känt är det bra om detta framkommer till skolan i tid. Detta för att ge skolan

största möjlighet att hinna planera och förbereda för eleven. I rapporten tar man också upp att

det exempelvis kan vara bra om eleven ges möjlighet att komma på skolan till studiebesök

innan skolstart. Eleven kan då i lugn och ro få bekanta sig med lokalerna samt med den

personal som eleven skall ha.60

Detta tycker även Östman är en bra idé. Han menar att om

någon dessutom hjälpt eleven att formulera frågor och funderingar inför besöket så kommer

det att ge ännu mer.61

Många elever som getts denna möjlighet känner sig då lugnare när det

väl är dags för skolan att börja. Jag har tidigare inte tänkt på hur stressigt det kan vara för en

elev när det gäller att bekanta sig med skolan och personalen. Jag tror att det är en jättebra

metod att erbjuda ett studiebesök innan skolstart för dessa elever, att ge eleverna tillfälle att i

lugn och ro möta det som komma skall samt ge möjlighet att ställa frågor och få svar på

eventuella funderingar. Än en gång så handlar det om att skolan måste sätta eleven i fokus och

göra det som är bäst för denne. Om man gör skolstarten för eleven till en trevlig och så

avslappnad stund som möjligt så antar jag att det underlättar för kommande skolgång. Om

eleven får en mindre bra första upplevelse av skolan kan detta vara något som sitter i länge

och som blir svårt att ändra på.

Nästa område när det gäller planering är vart i klassrummet eleven skall placeras samt hur

pedagogen ska göra, för eleven, tydliga planeringar av skoldagen. Båda de intervjuade säger

att om pedagogen någon gång känner att det är mer arbetsamt att ha en elev med Aspergers

syndrom i sin klass så är det vanligtvis när de detaljerade planeringarna skall skapas, samt när

extramaterial skall framställas. Många av de elever som har Aspergers syndrom får det lättare

om pedagogen kompletterar sin undervisning med bilder. Både elevens schema över dagen

samt själva undervisningen kan kompletteras på detta sätt, menar de intervjuade. Jag kan se

att det blir ett merarbete när detta extramaterial skall framställas. Samtidigt så ser jag en

utmaning i att komma fram till lösningar som passar den aktuella eleven. Jag har alltid varit

59

Rapport 2009:334 60

Rapport 2009:334 61

Östman, 2001.

- 33 -

av den åsikten att det är värt så mycket extra om man som pedagog får kämpa lite med

eleverna och det som de behöver för att sedan få ta del av den glädje och känsla av

tillfredsställelse som eleven upplever när den har lärt sig det aktuella momentet. Därför ser jag

det mer som en positiv utmaning än en betungande arbetsbörda att få lägga extra tid på att

vara detektiv och söka fram bra extramaterial för mina kommande elever. När det gäller

placeringen i klassrummet så är inte det något som jag diskuterat med de intervjuade.

Däremot så tar skolverket upp vikten av att man även har placeringen av eleven i klassrummet

med i planeringen. Dels så är det många pedagoger som säger sig vara hjälpta av att ha

mindre rum kopplade till sitt klassrum. Detta för att om man har en elev med Aspergers

syndrom som har svårt att skärma av så kan denne få arbeta viss tid i det mindre rummet. Att

det behöver vara i kontakt med det stora klassrummet är av anledningen att pedagogen ska

kunna ha kontroll över alla samt att eleven inte ska behöva vara allt för långt bort ifrån sin

klass.62

Jag kan dock tycka att om eleven skall vara integrerad med klassen så ska den

naturliga platsen vara i klassrummet. Om pedagogen tycker att det är lättare, eller har ett

behov av extrarum, så kanske pedagogen inte klarar av att genomföra integreringen fullt ut.

Sedan kan jag självklart hålla med om att det är bra att ha extrarum i anslutning till sitt

klassrum men då för att alla elever ska kunna nyttja det, exempelvis om eleverna arbetar i

mindre grupper eller liknande. När pedagogen planerar elevens placering i klassrummet så

rekommenderar skolverket att elevens plats inte är för nära en dörr, då det vanligast är ett av

de områden i klassrummet där det är mest aktivitet. Det är också bra om man ser till att eleven

har en rak väg till läraren, att det är lätt för eleven att ta sig fram till läraren om den behöver

hjälp eller vill visa att den är klar.63

Ser man till klassrummet som helhet så säger de

intervjuade att det är bra om det är sparsmakat inrett för att undvika att eleverna blir

distraherade något som även skolverket tar upp i sin rapport. Också ljudintryck är viktigt att ta

ställning till. I vissa fall kan exempelvis hörselkåpor vara bra för eleverna att använda.

Elever med Aspergers syndrom behöver även en tydlighet i sin undervisning. De behöver att

pedagogen är tydlig i precis allt den gör. I skolverkets rapport står det att pedagogerna

behöver se allt ur ett ”Aspergers syndrom perspektiv”. Det handlar exempelvis om att

pedagogen inte kan använda sig av ironi när den pratar, inte heller bildspråk. Elever som har

Aspergers syndrom uppfattar det pedagogen säger ordagrant och därför uppstår det problem

62

Skolverket, 2001. 63

Rapport 2009:334

- 34 -

om pedagogen inte tänker på detta.64

Jag är av den uppfattningen att jag tror att alla barn mår

bra av tydlighet och ser det som positivt att pedagogerna behöver tänka igenom hur de

fungerar i sitt yrke. En av de som jag intervjuade menade att det nog är svårt att ändra på sig

som person, antingen så har man tydligheten eller så har man det inte. Detta tänkte jag till en

början lät ganska hårt. När jag funderat ett tag på det så kan jag dock vara beredd att tro att det

i många fall kan vara just så. Det är, enligt mig, väldigt svårt att ändra på sig själv i många

andra saker så det samma borde gälla även detta område. Något annat som jag har funderat

över när det gäller tydligheten är hur man ska få reda på om man är tydlig eller inte. Som jag

upplever det så är det många gånger svårt att försöka skapa sig en uppfattning av vad andra

tycker och tänker om en själv och det man gör. Kanske skulle det kunna vara en lösning att

pedagoger går ihop och hjälper varandra genom att vara med på varandras lektioner och

observera hur man arbetar. På samma sätt kan man kanske be kollegorna att beskriva hur de

tycker att man är även utanför klassrummet, exempelvis som rastvakt eller i lärarrummet.

Samtidigt tror jag att detta kan vara ett svårt tillvägagångssätt. Detta på grund av att jag tror

många kan ha svårt att göra och säga ärliga ”omdömen” av sina kollegor samt att många nog

skulle ha svårt att be kollegorna för man vill inte bli ”granskad” av just dem man jobbar

tillsammans med. Ett alternativ till att be kollegorna kanske kan vara att man på något sätt

kontrollerar, vid olika tillfällen, vad man tror sig ha förmedlat till eleverna och vad de faktiskt

har uppfattat. Gör man detta ganska regelbundet kan man, tror jag, få en ganska bra

uppfattning om hur mycket av det man tror man förmedlar till eleverna som de faktiskt

uppfattar. När det gäller elever med Aspergers syndrom så tar man i litteraturen upp att det

kan vara bra om dessa elever har en bok eller ett papper på sin arbetsplats där de kan skriva

upp saker som de tycker verkar konstigt. Då kan pedagogen sedan sätta sig med denna elev

och gå igenom de saker som kommit upp på lappen och förhoppningsvis utreda vad det var

man faktiskt menade.65

Sedan är det, när det gäller dessa elever extra viktigt att det finns

vuxna i skolan som de känner stor tillit till. När det finns det så blir det lättare för eleven att

våga ta upp saker som de tycker är konstiga eller saker som de inte förstår.66

Klimatet i

klassrummet är något som är viktigt att arbeta med. Pedagogen måste arbeta med att få

eleverna att acceptera att alla är olika men ändå lika värda. Om pedagogen har ett accepterade

klimat i sitt klassrum så blir det lättare för alla elever att våga vara sig själva. På så vis blir det

även lättare för de elever som på något vis utmärker sig genom exempelvis en diagnos som

64

Rapport 2009:334 65

Attwood, 2000. 66

Rapport 2009:334

- 35 -

Aspergers syndrom.67

Enligt mig är det en av skolans viktigaste uppgifter att hjälpa eleverna

till att bli fungerade samhällsmedlemmar. Detta tror jag inte att man kan bli om man inte kan

se allas lika värde. De som jag intervjuat säger att det många gånger är en fördel för en

pedagog att ha en elev med Aspergers syndrom i sin klass om man ser just till arbetet med att

förmedla allas lika värde. Litteraturen, bland annat skolverkets rapport, tar upp att det har

visat sig vara viktigt att pedagoger arbetar med att lyfta fram olikheter som positiva. Det kan

vara extra viktigt att komma ihåg att man som pedagog ska lyfta de eventuella olikheter som

en elev med Aspergers syndrom uppvisar som positiva. Jag tror att det är viktigt att man som

person försöker se det positiva i saker. Detta gäller inte bara pedagoger utan alla människor.

Jag upplever det som att ser man det positiva i saker så blir det automatiskt det som man

förmedlar, även när det gäller olikheter.

Något som jag tror kan bli lite av en utmaning för mig i mitt kommande yrkesliv är hur jag

ska inkludera bilder på ett naturligt sätt. På flera ställen i litteraturen tar man upp att om en

pedagog ska arbeta på ett inkluderande sätt så är det bra om denne använder sig mycket av

bilder i undervisningen.68

Om jag ser till planeringar av olika slag så upplever jag det som

ganska enkelt att komplettera dessa med bilder, både abstrakta och fotografier. Det som jag

kan uppleva som en utmaning är att komplettera resterande del av undervisningen med bilder.

Bilder bör vara ett naturligt komplement till den verbala undervisningen för att eleverna då

lättare tar till sig och förstår det som pedagogen förmedlar, detta menar både de intervjuade

och litteraturen. Det är exempelvis Winter som tar upp att vissa elever med Aspergers

syndrom kan ha svårt med abstrakta bilder och att det därför kan vara bra att använda sig av

fotografier istället. Något som här påverkar arbetet relativt mycket är vilken tillgång

pedagogen har till olika tekniska hjälpmedel. Visst kan pedagogen alltid skriva ut och hålla

upp bilder, eller använda sig av den traditionella OH-apparaten men jag kan känna att det blir

enklare om pedagogen i sitt klassrum har tillgång till exempelvis en projektor. Om så är fallet

så kan pedagogen koppla datorn till denna och från den visa vilket digitalt material som helst.

Jag upplever då också att det blir lättare att använda sig av fotografier om det är något som

krävs för de elever som har Aspergers syndrom och som kan ha svårt med abstrakta bilder. Än

en gång så tror jag dock att det handlar om att pedagogen måste försöka se möjligheterna i

den situation som den befinner sig i. Jag tror också att det är bra om pedagogen samtidigt som

67

Rapport 2009:334 68

Rapport 2009:334 & Winter, 2008.

- 36 -

den ser möjligheter innehar mod. Det kan nog, tror jag, vara svårt ibland att våga bryta mot de

traditioner som finns i skolans värld för att våga testa nya idéer och förslag som man har.

De tillfällen som innebär ”fri” tid, exempelvis rast, är tillfällen som elever med Aspergers

syndrom ofta upplever som jobbigast. Därför blir det så att det under dessa pass är vanligt att

elever med Aspergers syndrom behöver som mest stöd. 69

Det som de behöver stöd med är att

hitta en avkopplande sysselsättning, menar de intervjuade. De behöver dessa tillfällen till

återhämtning, men de inte får hjälp att finna återhämtande upplevelser så blir det istället så att

dessa pass tar all den energi som finns kvar hos eleven. Ett exempel som man tar upp i

litteraturen på avslappnande uppgift är att pedagogen skapar upplevelser som blir

gemensamma för hela klassen. Pedagoger som arbetar med yngre elever kan exempelvis

använda sig av ”veckans lek” eller liknande.70

När det gäller ”veckans lek” så är det dock

något som jag aldrig har stött på innan och har lite svårt att se hur det fungerar. Tanken skulle

vara att man har en lek som eleverna leker under exempelvis rasterna. Jag tror dock att det är

svårt, och jag vet inte om jag tycker att det är helt rätt, att ha bestämda lekar som barnen ska

ägna sig åt på rasterna. Då tror jag att jag istället skulle gå tillväga på så sätt som en av de

intervjuade tar upp, jag skulle använda mig av den individuella kartläggningen. När man som

pedagog gör individuella kartläggningar av dessa elever så får man se till att också fokusera

på vad eleven uppfattar som avslappnande. Sedan får man under tiden som man arbetar med

eleven anpassa de olika avslappnande uppgifterna allt eftersom eleven utvecklas. Sedan tror

jag dock också att det är viktigt att de elever som har Aspergers syndrom får gemensamma

upplevelser med resten av eleverna i klassen men jag är som sagt inte säker på om jag tror att

”veckans lek” är rätta redskapet. Enligt mig så skulle det känns bättre att när man ser att det är

möjligt styra in leken på något som man vet att eleven med Aspergers syndrom är intresserad

av eller tycker är kul att leka. Skillnaden är här enligt mig att man då endast vid vissa tillfällen

och till viss grad anpassar den lek som eleverna redan har tagit initiativ till eller påbörjat.

Östman tar i sin bok upp en sak som jag kan tänka mig att många pedagoger tar förgivet att

det är klart och tydligt, nämligen vem som är vuxen ute på rasten. Enligt Östman är det

viktigt, och också lugnande för eleven, att veta vem som är ansvarig vuxen ute på rasten. Om

eleven vet detta så blir det lättare att ta kontakt med denne om det skulle vara något som

exempelvis inte känns rätt.71

69

Rapport 2009:334 70

Rapport 2009:334 71

Östman, 2001.

- 37 -

Något som jag upplever som viktigt i min kommande yrkesroll är att jag som pedagog måste

arbeta aktivt med att tydligt förklara för eleven med Aspergers syndrom vikten av att ägna sig

åt avkopplande sysselsättningar med jämna mellanrum. Jag tycker att en av de personer som

jag intervjuat hade ett bra exempel på hur man kan göra för att tydliggöra för eleven vad det

är som händer när något påfrestar tålamodet och vad som händer om man inte slappnar av

ibland, hon använde sig av uttrycket tålamodsburk. Detta är något som jag tror att jag kommer

att använda mig av när jag kommer ut i arbetslivet, något som man också kan koppla bilder

till för att göra det hela ännu tydligare för eleven. Det hela går ut på att man förklara för

eleven att alla har en tålamodsburk. När man gör saker, eller är med om olika saker, så fylls

den burken. För att burken inte ska bli överfull och rinna över så måste man med jämna

mellanrum ta rast och göra avkopplande saker som gör att burken töms.

En enligt mig väldigt viktig del som en av de intervjuade tar upp är att man aldrig i skolan får

glömma att eleven är där precis bredvid en. Jag tror att det ligger mycket i detta, att skolan

och de som arbetar där många gånger glömmer bort att eleven är där precis mitt ibland dem.

Dels är detta viktigt för att alla elever ska bli sedda. Alla elever ska känna att de är viktiga och

att de har något att komma med. Dessutom när det gäller elever med Aspergers syndrom så är

det många gånger så att eleverna sitter inne med de svar som personalen är på jakt efter, säger

en av de intervjuade. Det är eleven, och bara eleven, som kan ge svar på vad den tycker

fungerar och vad den tycker borde förändras. Sedan kan det vara så att den bild som eleven

målar upp inte stämmer med det som pedagogen eller övrig personal upplever. Då är det ett

annat problem som man måste ta itu med. Det är nämligen så att det som eleven säger är det

som gäller. Det är det som eleven säger sig uppleva och känna som är det som man måste gå

efter. Om man bortser från detta så bortser man också från att man i skolan ska utgå ifrån

eleven och elevens behov. Det kan kännas jobbigt att inse att man måste ändra på sig själv

eller på saker som man gör, men det är den enda lösningen. Man kan inte ändra på andra än

sig själv. När det gäller att se eleven och höra vad eleven har att säga så står det dessutom i

Lpo94 att alla elever skall ha ett reellt inflytande över sin skolgång, över undervisningen samt

på arbetsformer. Pedagogerna i skolan skall också alltid utgå ifrån att eleverna vill ta ansvar

för sin skolgång.72

Detta utgår man inte ifrån om man glömmer bort att eleven är där mitt i

alltihop. Här vill jag dock än en gång ta upp vikten av att det arbete som pedagogerna gör i

skolan alltid skall gynna eleven. En av de intervjuade sa att hon inte ansåg att elever med

72

Lpo-94.

- 38 -

Aspergers syndrom skulle vara delaktiga i krävande elevvårdskonferenser. Detta på grund av

att det vid dessa tillfällen sitter relativt många vuxna människor och bollar tankar och idéer

samt frågor som vanligtvis kan vara av en ganska känslig karaktär. Hon ansåg att det då var

bättre att de vuxna träffades först och, utifrån eleven och elevens behov, diskuterade fram ett

par, tre, förslag som sedan presenterades för eleven. Efter det skulle eleven kunna ta ställning

till de förslag som framkommit. Jag är här beredd att hålla med den intervjuade. Som pedagog

måste man hela tiden ha eleven och vad som gynnar eleven i tankarna. Jag tror inte att alla

elever mår bra av att ha full insikt i allt som händer i deras skolgång. Jag anser dock att eleven

måste vara med och bestämma. Skulle exempelvis eleven inte vara helt nöjd med de förslag

som presenteras för denne så tycker jag att man ska ta elevens åsikter med sig och kanske då

träffas alla igen för att komma fram till en lösning som alla är nöjda med. På så vis, precis

som den intervjuade sa, finns elevens delaktighet med men i ett smalare perspektiv istället för

att vara kilometervis.

6.2. Metoddiskussion

Syftet med mitt examensarbete var att undersöka hur man som pedagog kan arbeta för att

underlätta för elever med Aspergers syndrom som är integrerade i ”vanlig” klass. För att göra

detta valde jag att se på frågeställningen ur ett pedagogiskt perspektiv. Hur kan man som

pedagog arbeta för att underlätta för elever med Aspergers syndrom? Då föll det sig naturligt

för mig att intervjua pedagoger som arbetar med elever med denna problematik. Dessutom

ville jag se om det som kom fram i intervjuerna var något som man tar upp i tidigare

forskning och litteratur samt om dessa olika källor överensstämmer. Att jag beslutade mig för

att använda mig av intervjuer var för att jag på detta sätt trodde mig få fram mest information

och kunskap från de intervjuade. Om jag i efterhand funderar över metodvalet så anser jag än

att det är det rätta valet. Jag tror inte att jag hade fått fram samma mängd information på något

annats sätt. Iallafall inte om jag fortfarande tänkt använda mig av två pedagoger. Jag är även

nöjd med mitt val av pedagoger. Jag tycker att jag får fram ett ganska bra perspektiv från dem

med tanke på att de är verksamma inom två olika områden i skolans värld. Efter att jag har

genomfört och granskat mitt arbete så upplever jag att det är tillförlitligt. Jag har tagit del av

Johanssons och Svedners Examensarbetet i lärarutbildningen samt Kvales Den kvalitativa

forskningsintervjun och noga gått igenom de tre viktiga områdena som de tar upp finns för att

granska tillförlitligheten: generaliserbarheten, reliabiliteten och validiteten (se

metodbeskrivningen).

- 39 -

I efterhand upplever jag att det skulle ha varit bra med ett komplement till den tekniska

utrustningen som inte ville fungera vid det andra intervjutillfället. Min backup var att

anteckna hela intervjun istället. Hur mycket man än försöker så tror jag inte att man på detta

sätt får med sig allt som de intervjuade berättar. Huvuddragen får man givetvis med sig, men

inte de små detaljerna. Kanske skulle jag kunna haft med mig dator eller annan teknik som

backup. Jag upplever dock att det förstör ganska mycket att intervjuaren sitter bakom en

datorskärm och skriver under intervjun. Det känns inte som att man då ger den intervjuade

den uppmärksamheten som den förtjänar. Nu blev inte detta något större problem som tur var

med tanke på att om det uppkom några frågor hos mig under bearbetningen av intervjuerna så

var jag välkommen att kontakta båda de intervjuade igen.

Om jag skulle göra om detta arbete nu så finns det en sak som jag skulle ha gjort på ett annat

sätt. Jag skulle ha försökt att begränsa mig ännu mer i mina frågeställningar och i mitt syfte

genom att studera endast olika arbetsmetoder, klassrumsmiljön, vuxenkontakten, eller

kontakten mellan hem och skola. På så vis skulle även resultatet bli mer koncentrerat. Det

resultat som jag kommer fram till genom detta arbete berör ganska många delar av

skolgången för elever med Aspergers syndrom vilket gör att resultatet inte går in lika mycket

på djupet som det skulle kunna göra. Jag kan dock även se fördelar i att resultatet inte gör det.

Detta arbete kan då ha som funktion att ge just en övergripande inblick i dessa elevers

skolgång så kan man sedan hitta andra undersökningar som har valt att koncentrera sig mer

djupgående på de olika delarna.

6.3. Slutsats

Något av det som är allra vitigast för de pedagoger som arbetar med elever som har Aspergers

syndrom måste, enligt vad jag kommer fram till, vara att agera och arbeta så tydligt som

möjligt. Det handlar inte bara om att de lektioner pedagogen planerar ska vara tydliga utan det

måste finnas en tydlighet i allt. Miljön i skolan måste vara tydlig, strukturen i klassrummet, de

material som man använder sig av i arbetet, de eventuella extramaterial som har tagits fram

får eleven med Aspergers syndrom, pedagogen som person, m.m. Allt som har med

skolgången för dessa elever att göra måste vara väldigt tydligt. För att få reda på om det

pedagogen planerat och genomför är tydligt måste man prata med eleven. Det är det som

eleven uppfattar och upplever som är det viktiga. Även om pedagogen anser att det finns en

- 40 -

tydlighet i allt som sker i skolan så kan eleven vara av en annan åsikt. Jag tror inte att man

tillräckligt många gånger kan bli påmind om att det är det som eleven upplever som gäller. På

samma sätt tror jag heller inte att man för många gånger kan bli påmind om att man som

pedagog hela tiden måste ha den aktuella eleven i centrum. Detta tror jag att många ibland

glömmer bort, att många ibland tänker ”jaha Aspergers syndrom då gör vi såhär…”. Dessa

elever är, precis som alla andra elever, olika. Det går inte att säga att det finns vissa saker eller

arbetsmetoder som passar alla i denna grupp. Visst går det att säga att det är extra viktigt för

denna grupp av elever att deras skolgång är tydlig, men då finns skillnaden i att det är olika

saker som de olika eleverna uppfattar som tydliga.

Jag drar även slutsatsen att detta område som jag valt att fördjupa mig i bestod av fler delar än

jag trodde. När jag började med detta arbete så trodde jag att jag skulle komma djupare in i

färre delar, men så blev det inte. Jag har istället fått fram kunskap om ett bredare område men

inte på en lika djup nivå som jag från början trott.

Det sista som jag konstaterar efter att ha genomfört detta arbete är de pedagoger som arbetar

med elever som har Aspergers syndrom behöver vara lugna, strukturerade, ha tålamod, ha

empati, vara påhittiga och modiga. Dessa pedagoger måste våga möta eleven och den

problematik eleven har. Pedagogen måste våga lyssna på och försöka förstå vad det är eleven

upplever och utifrån det hitta lösningar för att underlätta så mycket som möjligt för eleven i

dennes skolgång.

7. Förslag på fortsatt forskning

Om jag skulle fortsätta arbeta med denna undersökning så skulle nästa steg för mig vara att

göra intervjuer med elever med Aspergers syndrom. Detta för att få deras syn på hur de tycker

att man ska göra med allt i skolan. Efter att jag gjort det så skulle jag vilja gå ut och göra

observationer. Jag skulle dels observera själva skolorna, lokalerna, och dels arbetet mellan

elever med Aspergers syndrom och lärare.

- 41 -

9. Referenslista

Attwood, T. (2000). Om Aspergers syndrom: vägledning för pedagoger, psykologer och

föräldrar. Stockholm: Natur och Kultur.

Bullard, H, R. (2004). 20 ways to ensure the successful inclusion of a child with Aspergers

syndrome in the general education classroom. Intervention in school and clinic, 39(3),

176-180.

Dahlgren, S. (2008). Annorlunda tänkande. Hämtad 2009-11-05, från

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/aspergers_syndrom/an

norlunda_tankande/

Dahlgren, S-O. (2007). Varför stannar bussen när jag inte ska gå av: att förstå autism,

Aspergers syndrom och DAMP. Stockholm: Liber.

Frith, U. (1998). (Red.). Autism och Aspergers syndrom. Stockholm: Liber.

Gillberg, C. (1999). Autism och autismliknande tillstånd hos barn, ungdomar och vuxna.

(3 uppl.). Stockholm: Natur och Kultur.

Johansson B, & Svedner P O. (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen:

undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlaget.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Rapport 2009:334. Skolan och Aspergers syndrom – erfarenheter från skolpersonal och

forskare. Stockholm: Skolverket/Fritze.

Riksförbundet Attention. (2002). Aspergers syndrom. Hämtad 2009-11-09, från

http://www.attention-riks.se/index.php/asperger-syndrom.html

Skolverket. (2001). Tre magiska G:n: skolans insatser för elever med funktionshinder.

Stockholm: Statens skolverk: Liber distribution.

Smith Miles, B., Simpson, L, R. (2002). Asperger Syndrome: An overview of characteristics.

Focus on autism and other developmental disabilities, 17(3), 132-137.

Thimon, A-C. (2000). Bråkiga ungar och snälla barn: erfarenheter från pedagogiskt arbete

med barn och ungdomar med Aspergers syndrom. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet (2001) Salamancadeklarationen och Salamanca +5. Stockholm:

Svenska Unescorådet

Utbildningsdepartementet. (2006). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo-94). Stockholm: Skolverket/Fritze.

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

- 42 -

Winter, M. (2008). Aspergers syndrom – vad lärare behöver veta. Stockholm: Liber.

Östman, H. (2001). Hur skolan kan hjälpa elever med Asperger syndrom: mina råd och

tips. Stockholm: RFA.