Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Avdelningen för politiska och historiska studier

David Scott

Regionalism som motstånd

Två latinamerikanska staters motiv att ingå i

integrationsprojektet ALBA

Regionalism as resistance

Two Latin American states‟ motives to participate in the project of

integration ALBA

Statsvetenskap

C-uppsats

Termin: HT 2009

Handledare: Anders Broman

Examinator: Freddy Kjellström

Löpnummer: X-XX XX XX

Abstract

Essay in Political Science, autumn 2009. “Regionalism as resistance - Two

Latin American states’ motives to participate in the project of integration

ALBA” Author: David Scott. Course: Political Science, C-level, Tutor: Anders

Broman

The formation of sovereign states in regional blocks has become an essential feature in the

world system. Therefore, the purpose of this paper is to investigate which motives and

driving forces that affect the creation of projects of regional integration outside Europe and

the Western World. By choosing the Latin American project of integration ALBA (the

Bolivarian Alliance of the Americas) as a case of regional integration outside Europe and

the Western World, the study investigates the motives expressed by the most prominent

actors of the project, Venezuela and Cuba. ALBA is chosen as a representative and a

unique case and through the consumption of the gramscian and the realist approaches, the

essay defines two motives that affect the creation of projects of regional integration. As a

way of investigating the actors‟ motives, the paper studies political statements, especially

those of the Venezuelan president Hugo Chávez, and official positions expressed in central

documents and declarations. The result shows that the motives behind ALBA are to

promote a regionalism that gives priority to social welfare issues and to use this regional

organization to create a multipolar world system. The essay concludes, with ALBA as a

case, that the fundamental motives that could govern the regional integration process

outside Europe and the Western World are, firstly, the will to resist a hegemonic world

order that doesn‟t give priority to social welfare issues and, secondly, to resist a unipolar

world system and work as a “balancer”. While this applies to Venezuela, there are in the

case of Cuba certain self-interests that could serve as motives. However, the study can‟t

rule out that also other motives can exist, but there is no evidence that can be used to prove

that in this paper.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRKORTNINGAR

1. INLEDNING ......................................................................................................... 1

1.1 Ämnesval och problembild .......................................................................... 1

1.2 Syfte och forskningsfrågor ........................................................................... 3

1.3 Metod och material ...................................................................................... 4

1.3.1 Metodiskt angreppsätt, forskningsdesign och avgränsning ................. 4

1.3.2 Datainsamlingsmetoder ........................................................................... 7

1.3.3 Material och källkritik ............................................................................. 8

1.3.4 Operationalisering .................................................................................. 10

1.4 Validitet och reliabilitet .............................................................................. 11

1.5 Definitioner ................................................................................................ 12

1.6 Disposition ................................................................................................. 12

1.7 Om spansk översättning ............................................................................. 13

2. BAKGRUND ....................................................................................................... 14

2.1 En historisk tillbakablick på tidigare regionala blockbildningar ............... 14

2.1.1 De historiska rötterna ............................................................................ 14

2.1.2 Nyare former av regionalism ................................................................. 15

2.1.3 Amerikanskt influerad regionalism och dess politiks påverkan på

Venezuela ................................................................................................ 16

2.2 ALBA – projektets uppkomst och principer .............................................. 19

2.2.1 Organisationens grunddrag ................................................................... 19

2.2.2 ALBA: s grundsatser i korta drag ........................................................ 19

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ........................................................... 21

3.1 Gramsciansk teori ....................................................................................... 22

3.2 Realism ....................................................................................................... 26

3.2.1 Realistiska nyckelbegrepp ..................................................................... 28

4. MOTIVANALYS ................................................................................................ 30

4.1 Utbrytning ur en ekonomisk världsordning som motiv bakom ALBA ..... 30

4.1.1 Motiven i ALBA: s huvudsakliga deklaration ..................................... 30

4.1.2 Betoningen av sociala rättvisefrågor – ett karaktäristiskt drag i Hugo

Chávez politiska gärning ....................................................................... 32

4.1.3 Det sociala motivets korrespondens med konkreta handlingar ......... 34

4.1.4 Sammanfattande analys ......................................................................... 35

4.2 Brytningen med den snedvridna maktbalansen samt överlevnaden som

motiv bakom ALBA .................................................................................. 36

4.2.1 Multipolariteten som ett konsekvent drag i Hugo Chávez

utrikespolitik .......................................................................................... 36

4.2.2 Kubas överlevnads- och egenintressen som motiv bakom ALBA ..... 38

4.2.3 Sammanfattande analys ......................................................................... 40

5. SLUTSATSER OCH DISKUSSION ................................................................. 42

5.1 Slutsatser – Regionalism som motstånd ..................................................... 42

5.2 Avslutande diskussion ................................................................................ 44

5.3 Vidare forskning ......................................................................................... 45

REFERENSER ........................................................................................................ 47

KÄLLMÄSSIGA ANMÄRKNINGAR ................................................................. 52

FÖRKORTNINGAR

ALBA – Alianza Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América, Den Bolivarianska

Alliansen för Vårt Amerikas Folk. Förkortningen är en ordlek på den spanska

förkortningen för FTAA, ”ALCA”, (Área de Libre Comercio de las Américas), och

betyder ”gryning” på spanska.

FTAA – Free Trade Area of the Americas

LAFTA – Latin American Free Trade Association

LAIA – Latin American Integration Association

MERCOSUR – Mercado Común del Sur, ungefärlig översättning: Den gemensamma

marknaden i syd.

NAFTA – North American Free Trade Agreement

1

1. INLEDNING

1.1 Ämnesval och problembild

En viktig och statsvetenskapligt intressant samhällsutveckling under senare tid har varit det

ökade inslaget av regionalisering och regionalism. Även om fenomenet inte är nytt utan

kan spåras långt tillbaka i historien, har det ändå under senare tid genomförts en tydligare

forskning på området, vilket har lett till såväl ökade kunskaper som nya

problemställningar. Forskningen har bland annat visat att exempelvis europeiska regioner

spelar en allt större politisk roll och kringgår de nationella parlamenten för att föra sin egen

parallella utrikespolitik direkt mot övernationella organisationer som EU. Detta fenomen,

kallat ”paradiplomacy” (paradiplomati), visar på en brytning med hur traditionell

utrikespolitik förts.1 Denna form av anomali, som regionalismen har fått anses

representera, har därför förtjänat att bli föremål för statsvetenskaplig forskning.

Emellertid är det inte bara regioner inom stater som har fått en allt större politisk

betydelse. Även regionala maktblock bestående av suveräna stater på olika kontinenter har

tillskansat sig en betydande position. Som ett slående exempel på denna utveckling

rapporterar WTO att det år 2005 bara var en av deras medlemmar, Mongoliet, som inte var

delaktig i någon form av regionalt handelsblock och då hade man bevittnat uppkomsten av

330 sådana avtal.2

Relationen mellan staterna i regionala maktblock kan förenklat se ut på två olika sätt.

För det första kan relationen vara av samarbetskaraktär, vilket innebär att stater väljer att

arbeta tillsammans på olika politikområden. Detta kan dels vara ett funktionellt samarbete

som yttrar sig genom gemensamt arbete inom olika områden såsom transport, energi och

sjukvård, dels ett politiskt samarbete som kan ges uttryck genom samarbete i utrikes- och

säkerhetspolitiska frågor. För det andra kan relationen mellan stater vara av

integrationskaraktär, vilket mer fokuserar på ett djupare samarbete med målet att skapa en

region som har vissa gemensamma regler. Denna ambition kan yttra sig genom att

gemensamma ekonomiska regler formuleras (exempelvis skapandet av en gemensam

marknad) och att stater har en större benägenhet att agera internationellt som en röst.

Denna relation mellan stater kan till slut karaktäriseras av ett överstatligt samarbete.3

1 Se till exempel Gren, J, ”New Regionalism and West Sweden: Change in the Regionalism

Paradigm”(Regional and Federal Studies, Vol. 12, No. 3, Hösten 2002, s. 79-101) i vilken bland annat denna

utveckling behandlas. 2 Best, E & Christiansen, T i Baylis et al, The Globalization of World Politics – An introduction to

international relations, New York, Oxford University Press, 2008, s. 436 3 Best, E & Christiansen, T i Baylis et al, a.a., s. 436-437

2

Olika regionala konstellationer, oavsett om de grundas på ett mer informellt eller

överstatligt samarbete, är följaktligen ett viktigt inslag i det internationella systemet. Men

vad beror då dessa regionala maktblocks uppkomst på? Det är utifrån detta perspektiv, och

definitionen av regionalism som maktblock bestående av suveräna stater inom en viss

region av världen, som uppsatsens grundläggande forskningsproblem formuleras: Varför

skapas regionala maktblock mellan stater på den internationella nivån? Vilka motiv spelar

störst roll? Rent generellt, och traditionellt, kan tre olika drivkrafter till regional

integration identifieras. För det första blev regional integration något eftersträvansvärt i

samband med flera staters självständighet, eftersom dessa då ville upprätta relationer

mellan sig själva, med de före detta kolonialmakterna samt med andra rivaliserande stater.

Detta kan ses som en process för att cementera internationell identitet och ”aktörskap”.

Som en andra drivkraft för integration kan nämnas viljan att genom regionala arrangemang

skapa garantier för fred och säkerhet. En tredje drivkraft som kan framhävas är viljan att

hantera den ökade internationaliseringen, det vill säga relationen mellan regionala

sammanslutningar och resten av världen.4

En kontinent där skapandet av regionala sammanslutningar har varit ett frekvent

inslag ända sedan de stora självständighetskrigen på 1800-talet är Latinamerika. Under

1980-talet vällde en våg av ”ny regionalism” fram över kontinenten, vilket resulterade i

bildandet av regionala konstellationer under 90-talet.5 Det mest kända exemplet är

förmodligen MERCOSUR som 1991 bildades som ett ekonomiskt samarbetsprojekt mellan

Argentina, Uruguay, Paraguay och Brasilien.6 Sedan dess har det politiska landskapet i

Latinamerika genomgått en omfattande förändring genom att många stater hakat på den

vänstervåg som vällt fram på kontinenten. Denna utveckling har också påverkat skapandet

av regionala organisationer.

År 2004 startade Venezuelas president Hugo Chávez samt Kubas dåvarande ledare

Fidel Castro ett integrationsprojekt som fick namnet ALBA, Alianza Bolivariana para los

Pueblos de Nuestra América. Från början omfattade avtalet Venezuela och Kuba, men har

idag utökats till att inkludera Bolivia, Dominikanska Republiken, Honduras och Nicaragua.

Fler stater har också yttrat intresse av att vilja ingå i organisationen. ALBA är idag känt

4 Best, E & Christiansen, T i Baylis et al, a.a., s. 437

5 Best, E & Christiansen, T i Baylis et al, a.a., s. 438-440

6 Söderbaum, F i Gustavsson, J & Tallberg, J, Internationella relationer, Lund, Studentlitteratur, 2009, s. 230

3

som ett alternativ till en regionalisering som mest betonat den ekonomiska liberaliseringen

och vill hellre se att regionala maktblock mer tar hänsyn till sociala rättvisefrågor.7

ALBA kan i denna uppsats användas som ett fall av regional integration för att

därigenom visa vilka typer av faktorer som har fungerat som drivkrafter till projektet. Detta

är statsvetenskapligt relevant att undersöka eftersom motiv och drivkrafter bakom

bildandet av regionala maktblock av tradition har intresserat många statsvetenskapliga

teoretiker. Detta kan illustreras av faktumet att det finns en omfattande teoribildning som

bland annat har försökt förklara uppkomsten av den Europeiska Unionen. Ytterligare en

faktor som pekar på relevansen med detta ämnesval är att det handlar om att studera

skapandet av regionala maktblock utanför Europa och vilka motiv som fungerar som

drivkrafter för skapandet av just dessa sammanslutningar. ALBA studeras alltså som ett

fall av regionala maktblock, vars motiv är statsvetenskapligt relevanta att undersöka

eftersom de kan tillföra något till den samlade kunskapen om motiv till dessa typer av

integrationsprocesser, framförallt till integrationsprocesser utanför västvärlden och Europa,

vilka traditionellt hamnat utanför teoretikernas blickfång.8

Olika regionala integrationsprocesser har skapat en omfattande diskurs, där ett stort

antal teoretiker bidragit med olika typer av teoribildningar. Diskursen är dock i många fall

relativt eurocentrisk och litteraturen behandlar ofta integrationen ur ett europeiskt

perspektiv. Även om många teorier har yttrat sig som generella teorier med ambitionen att

förklara själva fenomenet regional integration, har många av dem använt den Europeiska

Unionen som exempel. Denna uppsats blir då ett bidrag till samma diskurs men med ett

annat exempel, vilket då ska ge mer förståelse för drivkrafterna till integration utanför

Europa.

1.2 Syfte och forskningsfrågor

Syftet med uppsatsen är att genom ett rimlighetsresonemang bidra med kunskap om vilka

motiv som spelar en avgörande roll när en regional utomeuropeisk och icke-västerländsk

samarbetsorganisation bildas för att därigenom kunna ge en förklaring till vilka faktorer

som påverkar denna regionala integration.

Uppsatsens intresse är således inriktat mot vilka faktorer som fungerar som

avgörande drivkrafter när regionala maktblock bildas. En generell övergripande

frågeställning som fångar denna statsvetenskapliga problembild (och som nämndes

7 Söderbaum, F i Gustavsson, J & Tallberg, J, a.a., s. 232

8 En mer detaljerad motivering till valet av fallet ALBA presenteras i det metodiska avsnittet på s. 4.

4

tidigare) är: Varför skapas regionala maktblock mellan stater på den internationella

nivån? Vilka motiv spelar störst roll? Eftersom uppsatsens intresse är inriktat mot de motiv

som påverkar bildandet av regionala maktblock utanför Europa och västvärlden, kan denna

övergripande frågeställning formuleras:

1. Vilka motiv hävdar stater och deras representanter är viktiga när regionala

integrationsprojekt initieras utanför Europa och västvärlden?

Integrationsprojektet ALBA fungerar som ett utomeuropeiskt fall för att fånga de

drivkrafter som påverkar den regionala integrationen. Några preciserade frågeställningar

som fångar själva fallet blir därför:

1. Vilka motiv finns för regional integration inom det specifika fallet ALBA?

2. Vad kan olika typer av motivutsagor, som formulerats såväl inför som efter

själva beslutet om bildandet, ge för information om de troliga motiven till

regional integration inom ALBA? Kan olika typer av teoribildningar ge

instrument för att förstå motiven till den regionala integrationen inom ALBA?

1.3 Metod och material

1.3.1 Metodiskt angreppssätt, forskningsdesign och avgränsning

Uppsatsen riktar in sig på den kvalitativa metoden som metodiskt angreppssätt, eftersom

motiven bakom bildandet av ALBA ligger dolda i olika texter och uttalanden och därför

måste tolkas i större utsträckning för att de ska kunna avvinnas mening. Det finns ett stort

tolkningsbehov av två viktiga skäl som Esaiasson et al framhåller. För det första innehåller

vissa av de analyserade texterna inte manifesta motiv, utan latenta sådana. Detta gör att ett

större tolkningsarbete måste göras, eftersom motiv av latent karaktär ligger dolda i texten

och måste tolkas för att de ska kunna utläsas. För det andra spelar ”tankens klarhet” in,

vilket innebär att producenten av texterna inte uttrycker sig på ett klart och genomtänkt

sätt.9 Vissa av texterna och uttalandena är formulerade som allmänt hållna normativa

grundsatser om hur samhället bör vara organiserat och kan inte betraktas som rena

motivproklamationer. Detta höjer även tolkningsbehovet.

Att betona själva tolkningen är centralt eftersom de texter och uttalanden som

används kan betraktas som tolkningskrävande. Därför blir en kvantitativ metod inte ett

lämpligt tillvägagångssätt eftersom denna i högre grad tar till vara på manifesta budskap i

texter. Att på något sätt använda en kvantitativ metod som till exempel yttrar sig i en

9 Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L, Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle,

individ och marknad, Stockholm, Norstedts Juridik AB, 2007, s. 250

5

frekvensräkning av specifika och karaktäriserande ord kan inte få fram de latenta motiv

som ligger i texterna och uttalandena. Dessutom krävs en betydligt större mängd material

för att en kvantifiering av detta ska ge ett trovärdigt resultat. Ett stort källmaterial som kan

användas för en sådan typ av metod är dock något som det inte finns tillgång till i denna

uppsats. Den kvalitativa texttolkningen innebär, emellertid, också ett problem i och med att

det finns en viss förförståelse att se upp med. Detta gör att ett sådant forskningsideal som

intersubjektivitet och forskaroberoende kan vara svårt att uppnå med denna typ av metod.10

Hursomhelst är detta inte ett problem bara vid kvalitativ texttolkning, ”utan är kroniskt för

all samhällsforskning”, som Esaiasson et al hävdar.11

Denna problematik är något som det

finns en hög grad av medvetenhet om i uppsatsen.

Forskningsdesignen i uppsatsen tar formen av en fallstudie, vilket är ett av många

sätt som en undersökning kan byggas upp utifrån. Denna form av design kan enligt Robert

K. Yin definieras på följande sätt: ”A case study is an empirical inquiry that investigates a

contemporary phenomenon in its real-life context, especially when the boundaries between

phenomenon and context are not clearly evident”.12

I definitionen finns det alltså ett

antagande om att kontexten spelar en stor roll för det fenomen som ska studeras, vilket är

något som också är genomgående i denna uppsats. Fallet är valt utifrån tanken att

kontexten spelar en stor roll när detta ska förklaras. Yin skiljer på två typer av fallstudier,

enfallstudier (single-case design) och flerfallstudier (multiple-case design).13

Denna

uppsats tar formen av en enfallstudie med två analysenheter. Detta innebär att det är ett fall

som står i centrum, ALBA, men för att undersöka motiven bakom integrationsprojektet

används två analysenheter, det vill säga Venezuela och Kuba. Det blir då en så kallad

”embedded case study”, eftersom det inom fallet finns ett fokus på dessa underenheter.14

Varför har då ALBA valts som fall? Enligt Yin finns det fem olika argument för att

genomföra en studie som bara omfattar ett enda fall. För denna uppsats åberopas särskilt

två av dessa argument, nämligen att ALBA kan betraktas som ett typiskt och representativt

fall och även som ett unikt fall.15

ALBA kan för det första ses som ett representativt fall av

de integrationsprocesser som sker utanför västvärlden och de motiv som ligger bakom

dem. Projektet kan alltså ses som representativt för de drivkrafter som just stater utanför

västvärlden har. Uppsatsen utgår ifrån en hypotes om att det finns andra motiv till regional

10

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H Wängnerud, L, a.a., s. 24 11

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H Wängnerud, L, a.a., s. 251 12

Yin, R.K, Case study research – Design and methods, California, Sage Publications Inc, 2003, s. 13 13

Yin, R.K, a.a., s. 39 14

Yin, R.K, a.a., s. 42 15

Yin, R.K, a.a., s. 40-41

6

integration i stater utanför västvärlden och därmed kan ALBA vara ett fall som fångar

dessa motiv.

För det andra kan ALBA ses som ett unikt fall. Samtidigt som fallet är representativt

för regionala integrationsprocesser utanför västvärlden, kan det också betraktas som unikt

inom den representativa kategorin, eftersom ALBA representerar en unik brytpunkt med en

viss typ av samhällsutveckling som skett i Latinamerika.

Yin menar vidare att enfallstudier kan motiveras av att fallet är unikt eller extremt,

vilket han exemplifierar med de sjukdomsfall inom klinisk psykologi som kan vara så

ovanliga att det är värt att dokumentera och analysera de få fall som faktiskt uppkommer.16

Denna uppsats går inte så långt som Yin och anser att ALBA är ett extremt fall, men

däremot representerar det något unikt. Paul Kellogg uttrycker det ganska enkelt, men ändå

träffande, när han skriver att när Hugo Chávez och Fidel Castro träffades i december 2004

för att bilda ALBA, skrev de på ett ”historiskt avtal”.17

Uppsatsen utgår från åsikten att

ALBA i grunden är något historiskt och inte bara är ”billig olja och en retorisk deklaration

mot fattigdom”.18

ALBA kan betraktas som något historiskt i den bemärkelsen att det representerar ett

historiskt paradigmskifte och en brytpunkt med hur politik sett ut och förts rent traditionellt

i Latinamerika. ALBA är ett lämpligt exempel på en brytpunkt med det tidigare politiska

landskapet, som präglats av regeringar som genomfört det som kallas ”the Washington

Consensus”, det vill säga tron på att global välfärd kan säkerställas genom en ökad

liberalisering av handels-, finans och investeringssektorn samt genom en omstrukturering

av länders nationella ekonomier för att göra dessa attraktiva för kapitalinvesteringar.19

När

då ett projekt som ALBA uppstår och har som främsta punkt på sin agenda att bryta med

detta paradigm som varit dominerande i Latinamerika under så lång tid, blir det relevant att

utifrån ett statsvetenskapligt ramverk undersöka detta på ett djupare sätt.

Fallet ALBA utgör, med ovanstående motivering som grund, själva avgränsningen i

denna uppsats. Venezuela och Kuba är, vilket nämndes tidigare, två underenheter som

används för att konkretisera vems motiv som ska undersökas. Dessa val behöver

konkretiseras ytterligare genom att valet av länder representeras av någon fysisk person. I

Venezuelas fall blir valet president Hugo Chávez vilket kan motiveras av två skäl. För det

16

Ibid. 17

Kellogg, P, ”Regional Integration in Latin America: Dawn of an Alternative to Neoliberalism?”, New

Political Science, Vol. 29, No. 2, Juni 2007, s. 200 18

Ibid. 19

Thomas, C i Baylis et al, a.a., s. 475

7

första är det ett viktigt krav i motivstudier att analysenheten konkretiseras på något sätt.

Eftersom det i detta fall är stater som valt att skapa ett integrationsprojekt är det för

analysens skull viktigt att dessa större enheter representeras av någon fysisk person.20

Men

även Venezuela som stat, och dess officiella politik uttryckt i regeringsdokument, får ses

som den huvudsaklige representanten i vissa fall. Hugo Chávez som analysenhet blir

således en konkretisering för att motiv ska kunna identifieras. För det andra motiveras valet

av Hugo Chávez av det faktum att han är en viktig pådrivande aktör i

integrationsprocessen. Dessutom definieras projektet i mångt och mycket av Chávez idéer.

Som nämndes tidigare ingår även Kuba som en del av konkretiseringen av vems

motiv som ska undersökas, men det är på Venezuela tyngdpunkten ligger. Detta beror

mycket på bristen på motivkällor i Kubas fall. Dock finns Kuba med som en del av

motivanalysen, men dess motiv underbyggs inte främst av direkta uttalanden från landets

regim, utan av olika expertkällor som bildar basen för ett särskilt rimlighetsresonemang

som rör just denna aktörs specifika motiv.

1.3.2 Datainsamlingsmetoder

Vid genomförandet av motivstudier finns det en mängd olika datainsamlingsmetoder som

kan användas. Några metoder som Axel Hadenius nämner är insamling av officiella

dokument (exempelvis regeringsdeklarationer) och material från media. Dessutom kan

ytterligare insyn i motiv uppnås om det finns möjlighet att genomföra intervjuer med

viktiga aktörer eller om man får tillgång till inofficiellt material, som regeringsinterna

dokument eller aktörers brev, dagböcker eller minnesanteckningar.21

Dock är denna

uppsats betydligt begränsad när det gäller vilka metoder som kan användas. En del av de

potentiella metoder som kan ge information om troliga motiv är uteslutna av logiska skäl,

exempelvis intervjuer och insamling av de exempel på inofficiella dokument som nämndes

ovan.

Datainsamlingsmetoderna är i stället inriktade på att samla in annan tillgänglig

information som kan säga något om de troliga motiven bakom bildandet av ALBA. Dessa

är så kallade allmänna motivutsagor som Hadenius benämner dem. Dessa behöver

nödvändigtvis inte vara kopplade till den konkreta handling som ska förklaras och är ofta

formulerade på ett generellt och svepande sätt. En viktig motivkälla, fortsätter Hadenius, är

20

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H Wängnerud, L, a.a., s. 330 21

Hadenius, A, ”Att belägga motiv” i Hadenius, A, Henning, R, Holmström, B (red.), Tre studier i politiskt

beslutsfattande, Stockholm, Almqvist Wiksell, 1984, s. 149

8

också givetvis konkreta motiveringar som aktörer gör22

, men i detta fall finns det inte

tillgång till sådana motivkällor. Tyngdpunkten ligger i stället på att hitta de allmänna

motivutsagorna som inte är kopplade till själva handlingen att bilda ALBA, men som ändå

kan ge information om rimligheten i motiven. En specifik strategi som används för att

påvisa rimligheten i motiven är att påvisa stabiliteten i dem, vilket innebär att ett motiv ses

som troligt om det framkommer även som ett karaktäriserande och konsekvent drag i andra

sammanhang. Ytterligare en strategi är att undersöka hur motivet korresponderar med

handlingar.23

Ett motiv kan då förstärkas och bli troligare om det finns en konkret handling

som överensstämmer med motivet. Dessa strategier används som ett sätt att påvisa

rimligheten och troligheten i ett motiv.

De datainsamlingsmetoder som används är inriktade på att samla in olika

motivutsagor, exempelvis uttalanden, ställningstaganden, dokument och exempel på

konkreta handlingar, som i Venezuelas fall kan ge en bild av den utrikespolitiska doktrin

som landet har. På detta sätt kan man påvisa ett motivs rimlighet genom att hänvisa till de

karaktäristiska dragen i denna doktrin, vilket Hadenius också nämner som en möjlig metod

att fastställa motiv.24

I Kubas fall finns inga direkta motivkällor tillgängliga, utan här

används i stället olika expertkällor för att peka på rimligheten i ett särskilt motiv.

1.3.3 Material och källkritik

Denna uppsats grundar sig helt på befintlig data och använder sig inte av de olika

alternativa datainsamlingsmetoder, exempelvis intervjuer, som kan användas vid

motivanalyser. Detta gör att det i detta avsnitt bör finnas med en kortare källkritisk

redogörelse för det material som används i studien.

De källor som är intressantast att diskutera ur en källkritisk synvinkel, är det material

som används i själva motivanalysen. Denna kan sägas vara en blandning av primär- och

sekundärkällor. Primärkällorna utgörs främst av tre olika officiella dokument som

aktörerna inom ALBA själva står bakom och som ger information om motiv. ”Declaración

Conjunta”, undertecknad av Hugo Chávez och Fidel Castro, är ALBA: s huvuddokument

och kan sägas slå fast den ideologiska grund projektet vilar på samt dess huvudsakliga mål.

”Plan de Desarrollo Económico y Social de la Nación” är ett dokument som ger en

översiktlig bild av vilka mål Venezuela som land hade i ekonomiska och sociala frågor rent

22

Hadenius, A, ”Att belägga motiv” i Hadenius, A, Henning, R, Holmström, B (red.), a.a., s. 150 23

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L, a.a., s. 337 24

Hadenius, A, ”Att belägga motiv” i Hadenius, A, Henning, R, Holmström, B (red.), a.a., s. 150

9

inrikespolitiskt, men även vilka strategier man ville eftersträva utrikespolitiskt, mellan

2001 och 2007. ”Proyecto Nacional Simón Bolívar” fortsätter i samma anda och fastställer

landets mål i likartade frågor fast mellan åren 2007 till 2013. Genom användningen av

dessa uppfylls det som källkritiker kallar beroendekriteriet, vilket i motivstudier innebär att

exempelvis berättelser från aktörer som varit med och fattat ett visst beslut är mer

trovärdiga än de som agerat åskådare.25

Genom dessa dokument kan denna uppsats

presentera vad aktörerna själva haft för möjliga positioner som kan ge information om

motiven. Detta kan då anses ge uppsatsen en högre dignitet ur källsynpunkt än om den bara

skulle baseras på sekundärkällors uppfattningar om motiv. Dessa källor ger direkt insyn i

aktörernas tänkande och har inte gått igenom olika sekundärkällors tolkningsfilter.

Det som kan diskuteras gällande dessa dokument är hur pass viktiga och ledande de

är för såväl ALBA som den venezolanska regeringen. Har de någon officiell status? Det är

alltid svårt att säga huruvida formella deklarationer av olika slag verkligen kan användas

som en värdig representant för vad en regering tycker, men jag skulle vilja hävda att de

dokument som används i denna uppsats säger något viktigt om vilka politiska mål

aktörerna har. Dessutom refererar andra författare till dokumenten, vilket betyder att de har

någon form av dignitet som trovärdiga källor.

Sekundärkällor används i denna uppsats i vissa fall, vilket är nödvändigt, eftersom

det annars skulle vara svårt att samla in tillräckligt med material. Många av dessa kan dock

i många fall presentera ordagranna citat från viktiga aktörer och kan därmed betraktas som

användbara. Här kan exempelvis nämnas Nikolas Kozloffs bok Hugo Chávez – Oil,

Politics and the Challenge to the United States, i vilken citat från främst Hugo Chávez

finns tillgängliga. I motivanalysen används internet som en viktig källa. Internetkällor kan

alltid ifrågasättas, men är absolut nödvändiga för uppsatsens empiridel, eftersom mycket

information om aktörernas motiv finns tillgängligt där. Uppsatsen kan i de flesta fall ge

tillräcklig information om källornas ursprung och författare. ALBA: s och den

venezolanska regeringens officiella hemsidor, där många viktiga dokument, avtal och

annan information finns tillgängliga, är exempel på internetkällor som varit nödvändiga för

studiens genomförande.

25

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L, a.a., s. 338

10

1.3.4 Operationalisering

De ställningstaganden, uttalanden och positioner i vilka det bedöms finnas motiv till den

regionala integrationen inom ALBA, sorteras in i de två teoretiska utgångspunkterna

gramscianism och realism.26

Syftet med att använda två teorier i uppsatsen är att de

erbjuder två olika perspektiv. Den gramscianska teorin kan sägas ligga nära den förklaring

som aktörerna inom ALBA själva skulle ge om motiven, medan den mest klassiska av

teoribildningar inom internationella relationer, realismen, kan sägas ge en kontrasterande

förklaring. Det är just kontrasten mellan dem som gör teorivalet relevant och intressant

jämfört med om de traditionella integrationsteorierna skulle användas.

Uppsatsen använder sig, genom de teoretiska utgångspunkterna, av två

förhandsdefinierade motiv, vilket är ett av två möjliga sätt att göra en motivanalys. Ett

annat sätt är att arbeta förutsättningslöst, vilket innebär att motiven inte definieras i förväg.

Detta innebär en fördel i och med att forskaren är öppen för vad som hittas i materialet och

inte försöker pressa fram motiv som egentligen kanske inte finns. Dock finns det en

nackdel med detta förfaringssätt, då motiv av latent karaktär kan vara svåra att

identifiera.27

Den största anledningen till att förhandsdefinierade motiv används i denna

uppsats är att de bidrar med struktur till motivanalysen. En förutsättningslös analys kan lätt

bli alltför strukturlös i och med att inga förhandsdefinierade kategorier finns. Ett problem

som dock finns vid användning av förhandsdefiniering är att motiven formuleras alltför

snävt och att analysen därmed spelar ut sin roll. Det finns en tendens att till exempel

förhandsformulera motiv av typen ”geopolitiska” eller ”freds- eller demokratimotiv”,

vilket då gör en analys överflödig eftersom man redan från början, utan att ha gjort en

undersökning, vet vilka motiven är. Detta finns det en medvetenhet om i denna uppsats

genom att de teoretiska kategorier som tjänar som förhandsdefinierade motiv är relativt

”breda” och inte alltför snäva.

För att då klassificeras som en del av den gramscianska teori som presenteras, väljer

jag att sortera de uttalanden, ställningstaganden och handlingar som på något sätt fungerar

som en brytning med en världsordning som sätter ekonomisk liberalisering framför social

välfärd, i detta synsätt. Detta är ställningstaganden och handlingar som överensstämmer

med den motståndsmodell som sätter sociala mål framför ekonomisk liberalisering och

som uttrycker ett avsteg från den ekonomiska ”Washington Consensus”-modell som

präglat Latinamerika.

26

Dessa behandlas mer ingående under avsnitt 3, Teoretiska utgångspunkter på s. 21. 27

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L, a.a., s. 330

11

För att klassificeras i det realistiska paradigmet, väljer jag att sortera de

ställningstaganden och handlingar som betonar viljan att förändra det internationella

systemets polaritet och maktbalans samt de som uttrycker viljan att försvara sig i detta

system. Dessutom ämnar jag få in de uppgifter som pekar på egenintressets roll som viktigt

motiv i detta teoretiska resonemang.

1.4 Validitet och reliabilitet

En vetenskaplig undersöknings grad av validitet, det vill säga hur väl en rapport faktiskt

mäter det den säger sig vilja mäta på ett konsekvent sätt, är ett centralt problem inom

samhällsvetenskapen och kan alltid ifrågasättas. En första aspekt av validiteten som kan

framhävas är den så kallade begreppsvaliditeten, vilken innebär graden av en korrekt

”översättning” mellan teoretisk definition och operationella indikatorer.28

I denna uppsats

fall handlar det således om huruvida motiv som definierats utifrån två teoretiska synsätt

verkligen kan identifieras genom att undersöka officiella uttalanden och positioner. Detta

kan givetvis ifrågasättas, men i och med att det finns en tyngdpunkt både på aktörers

muntliga uttalanden och deras officiella positioner uttryckta i offentliga dokument och

konkret politik, vill jag hävda att detta är ett lämpligt sätt att på två olika sätt identifiera

motiv, eftersom information tas från två olika källtyper. Huruvida det är ”rätt” staters

motiv som undersöks, kan också givetvis diskuteras, men jag vill hävda att både valet av

Venezuela och Kuba som analysenheter är ett lämpligt val, eftersom det är dessa länder

som dominerar projektet. Dessutom är Hugo Chávez en viktig artikulerare av ALBA: s

ideologiska fundament och från hans uttalanden går det att finna många troliga drivkrafter

bakom projektet.

En annan viktig aspekt av validitetsbegreppet är huruvida det är möjligt att

generalisera resultatet och dra allmängiltiga slutsatser som även kan gälla på andra fall än

det som uppsatsen uppehållit sig vid. Denna så kallade externa validitet är speciellt

omdiskuterad när det kommer till fallstudier. Kritiker hävdar ofta att det inte är möjligt att

generalisera utifrån enfallstudier. Denna slutsats menar Robert K. Yin bottnar i en

inkorrekt jämförelse mellan en survey-undersökning, där man tänker sig att ett korrekt

urval kan generaliseras till en större population, och fallstudier. Han betonar att survey-

undersökningar vilar på statistisk generalisering medan fallstudier i stället bygger på

analytisk generalisering, då en forskare försöker generalisera sina resultat till en bredare

28

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L, a.a., s. 63

12

teori.29

I denna uppsats är det den analytiska generaliseringen som står i fokus genom att

olika motiv generaliseras till två bredare teorier. I och med att studien också är

teorikonsumerande, vilket innebär att ett fenomen i sig bedöms som intressant att studera

och att existerande teoribildning används för att förklara detta30

, är ambitionen inte att

generalisera till en större population. Fokus ligger på att med hjälp av teorikonsumtion

förklara det specifika fallet ALBA.

Reliabilitetsproblematiken, det vill säga graden av slumpmässiga mätfel, är inte

central i en uppsats som använder sig av en kvalitativ metod. Vid användning av

kvantitativa metoder, då det ofta görs frekvensräkningar av fenomen eller liknande, är det

mer vanligt att slumpmässiga mätfel kan göras och därmed blir reliabilitetsfrågan en

viktigare aspekt i sådana undersökningar. Det som kan ge upphov till reliabilitetsproblem i

denna uppsats är främst slumpmässiga översättningsfel från spanska till svenska.31

1.5 Definitioner

Ett viktigt begrepp som genomgående används i uppsatsen är naturligtvis regionalism. Som

synes av den genomgång som gjorts är det en region bestående av suveräna stater som är

föremål för denna undersökning. Det är emellertid viktigt att på ett mer direkt sätt betona

att det är ett exempel på en ”världsregion” (eller ”makroregion”), med Björn Hettnes

uttryck, som denna uppsats undersöker, vilket just innebär en region som består av ett antal

angränsande länder.32

Det är inte de subnationella regionerna, det vill säga regioner inom

stater, som studeras i uppsatsen. Denna betydelsedistinktion, även om den kanske hittills

har framkommit av inledningen, är viktig att göra för att betona vilket perspektiv

undersökningen utgår ifrån.

1.6 Disposition

Efter detta inledande kapitel som definierar uppsatsens syfte och metodiska

tillvägagångssätt, följer ett bakgrundskapitel som ger en översiktlig historisk tillbakablick

på tidigare regionala blockbildningar och dess drivkrafter i Latinamerika samt en kortare

genomgång om ALBA: s grundprinciper. Därefter följer ett teorikapitel som specificerar

29

Yin, R.K., a.a., s. 37 30

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H, Wängnerud, L, a.a., s. 42 31

Översättningsproblematiken tas kortfattat upp i avsnitt 1.7 på s. 13. 32

Hettne, B, ”En regionaliserad världsordning?”

http://www.tidsskrift.dk/visning.jsp?markup=&type=cont&id=93810&query=motsatta&journal=all&fromye

ar=&toyear=&m=25&n=0 [2009-11-13]

13

uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Detta kapitel följs av ett empiriavsnitt som

behandlar de troliga motiv som finns till den regionala integrationen inom ALBA.

Uppsatsen avslutas sedan med en slutsats- och diskussionsdel, där resultatet diskuteras.

1.7 Om spansk översättning

I denna uppsats är källor på spanska en mycket viktig del. För det första är det helt och

hållet nödvändigt att använda källor på andra språk än svenska och engelska eftersom det

annars inte hade varit möjligt att skriva om ALBA. För det andra har det visat sig vara en

stor fördel att använda sig av källor på spanska eftersom detta gjort att uppsatsen fått

tillgång till aktörernas egna tankar om troliga motiv.

Eftersom många källor är på spanska är det jag som författare som översätter dessa i

uppsatsen. Det är emellertid viktigt att påpeka att översättning från ett språk till ett annat

ofta är svårt och det är alltid möjligt att vissa nyanser i språket försvinner. Speciellt när

politiska texter och uttalanden, där språket är betydligt mer formellt än i vardagsspråk,

används är det ibland svårt att hitta de perfekta svenska orden som beskriver det texten

eller personen vill säga. Med detta resonemang som grund vill jag poängtera att det finns

en stor medvetenhet om översättningssvårigheter i uppsatsen. I de fall då det har varit svårt

att göra korrekta översättningar används ordboken Norstedts Spanska Ordbok, som

används vid studier i spanska på universitetsnivå. Dessutom har översättningarna efter

genomgången analys undersökts en gång till för att försäkra sig om att de är korrekta.

14

2. BAKGRUND

2.1 En historisk tillbakablick på tidigare regionala blockbildningar

2.1.1 De historiska rötterna

I am of the opinion that until we centralize our American governments, our enemies will gain

irreversible advantages. We will be inevitably embroiled in the horrors of civil dissension and

ingloriously defeated by that handful of bandits infesting our territories.33

Integrationstanken som finns bakom ALBA är ingenting nytt på den latinamerikanska

kontinenten, utan kan spåras tillbaka till självständighetsförkämpen Simón Bolívars tankar

om vikten av latinamerikansk enhet. Bolívar föddes i Caracas 1783 i en välbärgad familj

av baskiskt ursprung. Familjens goda ekonomiska situation hade säkerställts av en sedan

länge omfattande kapitalackumulation som skapats av inkomster från mark, gruvor och

slavar. Därför hade familjen en given plats i den vita eliten.34

Bolívar skulle så småningom bli den viktigaste förkämpen för självständighet i

Latinamerika och deltog ända från kampens början. Trots inledande nederlag, blev år 1817

början på Bolívars segertåg. Han lyckades få över viktiga allierade på sin sida och i slutet

av 1822 hade han intagit Bogotá, Quito och Caracas, vilket gav honom kontroll över hela

norra Sydamerika. Genom att konkurrera ut andra självständighetsförkämpar som

aspirerade på att befria kontinenten, lyckades Bolívar ensam inta rollen som befriare av

hela Latinamerika.35

Efter självständighetskrigen påbörjade Bolívar ett projekt som är karaktäristiskt för

hela hans samlade gärning: att försöka ena det fria Latinamerika. Han kom inte så långt

som att ena hela kontinenten, men han lyckades med en form av regionalt enighetsprojekt.

Bolívars tankar om enighet var väl kända. Han menade att en stark central stat måste

skapas för att självständigheten skulle kunna behållas och för att tämja den sociala anarki

som oberoendet i sin tur gav upphov till.36

Hans tankar blev så småningom verklighet när

det bestämdes att Venezuela, efter dess självständighet 1819, skulle bilda federationen

Storcolombia tillsammans med Colombia, Ecuador och Panamá.37

Detta regionala projekt

misslyckades dock och Storcolombia upplöstes 1830 när Venezuela och Ecuador trädde ur

33

Bolívar, S, “The Cartagena Manifiesto: Memorial addressed to the citizens of New Granada by a citizen

from Caracas” i Bushnell, D (ed.), El Libertador – Writings of Simón Bolívar , New York, Oxford

University Press, 2003, s. 7 34

Lynch, J, Simón Bolívar – A Life, New Haven, Yale University Press, 2006, s. 2 35

Chasteen, J.C., Latinamerikas Historia, Lund, Historiska media, 2003, s. 118-119 36

Lynch, J, a.a., s. 143-144 37

Kozloff, N, Hugo Chávez – Oil, Politics and the Challenge to the United States, New York, Palgrave

Macmillan, 2006, s. 133

15

federationen.38

Bolívar hade även en högre dröm om att ena hela kontinenten vilket

yttrades i 1826 års Panamakongress som föreslog en latinamerikansk union med

gemensamt försvar, en ömsesidig försvarspakt och ett övernationellt parlament.39

2.1.2 Nyare former av regionalism

Under 1950-och 60-talen började det som kan kallas integrationens första våg i

Latinamerika. Walter Mattli menar att det som de flesta handelsunioner i Latinamerika har

gemensamt är att de skapats som ett kollektivt svar på externa chocker som har hotat

ekonomierna i regionen. Under denna tidsperiod kom ett sådant hot genom bildandet av

EC (European Community). De regler som EC satte upp, exempelvis skapandet av en

gemensam extern tariff och en gemensam jordbrukspolitik, upplevdes som allvarliga hot

för Latinamerika eftersom kontinenten var beroende av att deras exportprodukter fick fritt

tillträde till den europeiska marknaden. Dessutom fanns det ett handelsdiskriminerande

drag i EC, vilket innebar att före detta kolonier till medlemmar som Frankrike, Belgien och

Italien fick fritt tillträde till hela EC efter 1958. Detta fick som konsekvens att varor som

exporterades från exempelvis franska kolonier i Afrika fick fri tillgång till hela EC, medan

varor från Latinamerika möttes av gemensam extern tariff.40

Ett latinamerikanskt svar mot detta skapades 1960 i och med bildandet av LAFTA.

Argentina, Brasilien, Chile, Mexiko, Paraguay, Peru och Uruguay fanns med från starten,

medan länder som Venezuela, Colombia, Bolivia och Ecuador anslöt sig senare. Tanken

var att skapa ett frihandelsområde, men de reformer som skulle genomföras, till exempel

minskning av tariffer, misslyckades och så även hela projektet som 1980 ersattes av en ny

organisation, LAIA.41

Den regionala integrationen har därefter fortsatt, från försöket till en Andinsk pakt

1967, då de mindre västkustländerna i LAFTA skapade en sammanslutning med

integrationssyfte, till den senaste vågen av integration som Mattli kallar den. Även denna

våg kom som ett resultat av externa händelser som hotade de latinamerikanska

ekonomierna. De nya integrationsförsöken i Latinamerika sammanföll med två viktiga

processer i Europa, nämligen fördjupningen av det europeiska samarbetet och

kommunismens fall. Detta skickade signalen om att Europa eventuellt ville ägna sig åt sina

38

Kozloff, N, a.a., s. 133-134 39

Best, E & Christiansen, T i Baylis et al, a.a., s. 438 40

Mattli, W, The Logic of Regional Integration – Europe and Beyond, Cambridge, Cambridge University

Press, 1999, s. 140 41

Mattli, W, a.a., s. 141-142

16

egna problem och därmed nedprioritera Latinamerika. Detta skapade oro, i synnerhet för

hur handel, investeringar och bistånd, vilket tidigare hade varit europeiska prioriteringar på

kontinenten, skulle påverkas. Inom handeln fruktade man en minskning av exporten i och

med skapandet av eventuella nya handelshinder på varor som stål, textilier och vissa

mineraler. Ytterligare källor till oro var att investeringar och bistånd nu också skulle

omlokaliseras till Östeuropa där kommunismen nyss hade kollapsat.42

Även skapandet av frihandelsavtalet NAFTA mellan Mexiko och USA 1994,

fungerade som en drivkraft till nya integrationsförsök. Bildandet av NAFTA skapade oro i

Latinamerika på det sättet att Mexiko, som i mångt och mycket varit känt för att ha

fungerat som bromskloss för amerikanska initiativ i landet, nu genom samarbetet med

USA försvagade hela det latinamerikanska motståndet mot amerikansk hegemoni. NAFTA

upplevdes också som ett ekonomiskt hot mot resten av Latinamerika, eftersom det fria

tillträdet för mexikanska exportörer till den amerikanska marknaden, gav dessa en

betydande fördel gentemot andra latinamerikanska exportörer. Dessutom skulle USA

tendera att vilja investera mer i Mexiko samtidigt som även europeiska och japanska

investerare skulle lockas dit för att tjäna den amerikanska marknaden.43

Ett viktigt integrationsprojekt inom den senaste vågen av regionalism är

MERCOSUR. Unionen blev verklighet 1991 när Asunciónavtalet mellan Brasilien,

Argentina, Paraguay och Uruguay skrevs under. Tanken var att skapa en gemensam

marknad för varor, kapital och människor, men detta mål ansågs senare inte vara

uppnåeligt och man strävade i stället mot att skapa en provisorisk tullunion. Samarbetet

inom organisationen är till viss del institutionaliserat, men den största makten ligger hos

respektive regering. Samarbetet är fortfarande inriktat på ekonomisk integration och 1995

bestämdes att man ska försöka uppnå en fullvärdig tullunion genom att bland annat

harmonisera medlemsländernas ekonomiska policys.44

2.1.3 Amerikanskt influerad regionalism och denna politiks påverkan på Venezuela

Regionalismen i Latinamerika har inte bara iscensatts av de latinamerikanska staterna

själva, utan även USA har haft en betydande roll i att ta initiativ till regional integration på

kontinenten. Förut nämndes kort NAFTA, i vilket Mexiko, USA och Kanada syftade till att

skapa ett frihandelsområde. Ungefär samtidigt som NAFTA trädde i kraft, lades det fram

42

Mattli, W, a.a., s. 147 & 152-153 43

Mattli, W, a.a., s. 154 44

Mattli, W, a.a., s. 155-156

17

ett förslag på bildandet av nytt, mycket större, frihandelsområde, som av kritiker skulle

komma att kallas ”NAFTA on steroids”.45

Det första initiativet till skapandet av detta

projekt, som syftade till att göra hela Central- och Sydamerika till ett frihandelsområde där

hinder mot handel och investeringar skulle avskaffas, togs 1994 under en

regeringskonferens i Miami mellan kontinentens regeringschefer. Projektet fick namnet

FTAA, Free Trade Area of the Americas, och fick ett positivt välkomnande av de

”Washington Consensus”-inspirerade regeringarna. Under konferensen skrevs ”The

Declaration and Plan of Action” under, vilket innebar att amerikanskt ledarskap och att en

ekonomisk politik som syftade till avreglering och handelsliberalisering, accepterades.

Regeringscheferna kom även fram till att förhandlingarna om skapandet av FTAA skulle

vara avslutade till år 2005.46

Under Bill Clintons presidentperiod gjordes försök att uppmuntra att FTAA blev

verklighet och Clinton själv ville hävda att det i själva verket var Simón Bolívars dröm

som nu skulle komma att bli sann.47

Dessutom fanns det troligtvis något lockande i

regionens potential, eftersom ”the FTAA sought to consolidate the most extensive free

trade area in the world, reaching from Anchorage to Tierra del Fuego and having a

combined gross domestic product of almost $ 13 trillion with 800 million consumers”.48

Emellertid fick projektet utstå mycket kritik, eftersom det ansågs att mänskliga

rättigheter åsidosattes. Kritiker ville göra gällande att det fanns ett omfattande inflytande

av storbolag på FTAA-förhandlingarna och det fanns inga mekanismer som kunde föra

fram frågor som hade med arbets- och konsumenträttigheter samt miljöhänsyn att göra.

Vissa debattörer hävdade att FTAA var mycket mer än ett enkelt dokument rörande handel.

Reportern Greg Palast gick så långt som att hävda att ”FTAA is an entire new multi-state

government in the making, with courts and executives, unelected, with the power to bless

or damn any one nation´s laws which impede foreign investment, foreign sales or even

foreign pollution”.49

Motståndet växte ännu mer och blev till ett officiellt motstånd på

regeringsnivå i länder som Venezuela, Argentina, Brasilien, Uruguay och Paraguay. Detta

ledde till att den konferens som år 2005 skulle försöka fastställa bildandet av FTAA

45

Kozloff, N, a.a., s. 39 46

Tussie, D, “Latin America: contrasting motivations for regional projects”, Review of International Studies,

vol. 35, supplement S1, februari 2009, s. 177 47

Kozloff, N, a.a., s. 39 48

Ibid. 49

Kozloff, N, a.a., s. 40

18

slutade i ett misslyckande för president George Bush i och med att motståndet blev så pass

stort att avtalet inte blev verklighet.50

Faktum är att den ekonomiska politik som FTAA förkroppsligade har haft en

betydande påverkan på Latinamerika och utlöst häftiga protester. Eftersom Venezuela i

denna uppsats har en viktig plats i analysen är det av största vikt att ge en kort beskrivning

av vilken erfarenhet landet har rent historiskt av denna form av politik.

Venezuela har en relativt stor erfarenhet av den ekonomiska åtstramningspolitik som

institutioner som Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) förespråkar.

Denna politik är mycket inspirerad av det tidigare nämnda ”Washington Consensus” och

innebär att så kallade strukturanpassningsåtgärder genomförs, vilket i sin tur syftar till att

privatisera statliga industrier och serviceinstitutioner, skära ned på statliga utgifter samt

uppmuntra exporter.51

Under Carlos Andrés Pérez regeringstid utspelade sig något som

fick en stor påverkan i det venezolanska samhället. Från att ha haft en valplattform som

byggde på en omfattande kritik mot IMF: s politik, blev det karaktäristiska för hans period

i stället implementeringen av omfattande nyliberala åtgärder, exempelvis nedskärningar i

olika välfärdsprogram och minskning av subventioner samtidigt som det skedde en stor

ökning av bränslepriser. Denna drastiska förändring ledde i sin tur till det som kom att

kallas ”el caracazo”, ett massivt folkligt uppror i Caracas i februari 1989, som möttes av

omfattande militär repression.52

Detta påverkade den dåvarande militären Hugo Chávez i hög grad, vilket gjorde att

han iscensatte ett militärt uppror 1992. Upproret, som var en produkt av det som Chávez

upplevde som en diktatur skapad av IMF, den inhemska oligarkin och ”Punto Fijo-

pakten”53

, misslyckades dock och Chávez fängslades.54

Han blev dock benådad 1994 av

Rafael Caldera, som också lyckats erövra presidentposten genom att distansera sig från den

”Washington Consensus”-inspirerade politiken genomförd av Pérez. Väl vid makten förde

han samma politik som sin föregångare, vilket gjorde att Chávez, som blivit starkt politiskt

medveten under sin fängelsetid, överlägset kunde vinna presidentvalet 1998.55

50

Kozloff, N, a.a., s. 73-74 51

Kozloff, N, a.a., s. 37 52

Kozloff, N, a.a., s. 44-45 53

En pakt som slöts 1958 mellan Venezuelas dåvarande ledande politiker med syftet att dela på makten för

att på så sätt säkerställa stabiliteten (Kozloff, N, a.a., s. 47) 54

Kozloff, N, a.a., s. 47-48 55

Kozloff, N, a.a., s. 54-56

19

2.2 ALBA – Projektets uppkomst och principer

2.2.1 Organisationens grunddrag

During the summit it ocurred to me, as a bit of playfulness on my part, to condemn the FTAA

and suggest ALBA, meaning dawn in Spanish; I was playing around with the letters. A dawn:

an ALBA against the FTAA. ALBA stands for the Bolivarian Alternative for the Americas.

The summit ended and all of them left; about a week later I received a request from Fidel

[Castro] in which he asked me to send him the ALBA document. I asked him, “What

document”, I didn´t have anything. Nevertheless, we have been working on a proposal, which

is now taking shape.56

I denna intervju med Aleida Guevara 2005 drar sig Hugo Chávez till minnes hur ALBA

började. Det började alltså med denna ordlek under en konferens som samlade de karibiska

länderna i Margarita den 10 december 2001.57

Emellertid dröjde det till 2004 innan

projektet officiellt bildades genom det första avtalet mellan Kuba och Venezuela58

och idag

ingår kontinentens mest vänsterprofilerade stater i organisationen. Som nämndes tidigare

har Bolivia, Dominikanska Republiken, Honduras och Nicaragua anslutit sig till

organisationen.59

Sedan juni 2009 är också Ecuador, Saint Vincent och Grenadinerna samt

Antigua och Barbuda knutna till samarbetet.60

Samarbetet kan inte betraktas som

institutionaliserat på det sättet att det finns ett antal gemensamma institutioner med

beslutsmakt. Det gemensamma arbetet har än så länge bara skett på regeringsnivå, där man

genomfört olika konferenser som ofta resulterat i avtal av olika grader av konkretisering.61

2.2.2 ALBA: s grundsatser i korta drag

Fernando Bossi, organisatorisk sekreterare för den Bolivarianska folkkongressen, gav 2005

ett tal där han sammanfattade de grundsatser som ALBA kan sägas vila på. Bakgrunden till

denna framläggning av ALBA: s principer var att det enligt Bossi var högst ovanligt att

man under ALBA-konferenser faktiskt diskuterade ALBA. I stället brukade konferenserna

utmynna i en diskussion om FTAA och dess nackdelar för Latinamerika. Bossi menar

56

Guevara, A, Chávez, Venezuela and the New Latin America, Melbourne, Ocean Press, 2005, s. 103 57

Guevara, A, a.a.,s 102 58

Uppsatsen kommer att återkomma till detta avtal i substanskapitlet med början på s. 30. 59

Söderbaum, F i Gustavsson, J & Tallberg, J, a.a., s. 230 60

Suggett, J, “ALBA Bloc grows by three new member countries at Summit”, 26 Juni 2009,

http://www.venezuelanalysis.com/news/4547 [2009-12-10] 61

Detta framgår av ALBA: s hemsida där de officiella dokument som finns tillgängliga ofta är mellanstatliga

avtal. http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=230 [2009-

12-10]

20

därför att det behövs en djupare förklaring av ALBA för att sprida en förståelse om att

projektet inte bara är ett svar till FTAA, utan att det faktiskt handlar om något större.62

Bossi lägger sedan fram några punkter som bildar fundamentet för ALBA och som

kan sägas utgöra projektets karaktäristiska drag. I detta avsnitt är det nödvändigt att ta upp

några av de viktigaste punkterna i Bossis tal för att få fram de värderingar som ALBA som

projekt vilar på. Något som Bossi fastslår i början av talet är att ALBA ska ses som ett

historiskt projekt. Detta innebär att även fast ALBA skapades som ett alternativ till FTAA,

kan projektet betraktas som en del av den historiska konfrontationen mellan det

latinamerikanska folket och imperialismen. Konflikten mellan ALBA och FTAA

representerar någonting djupare, där FTAA kan ses som ett imperialistiskt projekt medan

ALBA tar till vara på den bolivarianska filosofin om att det latinamerikanska folket måste

förenas för att de ska få sin frihet.63

ALBA är en organisation som bygger på anti-kapitalistiska värden. Om man med

metaforer till hjälp beskriver projektet, kan ALBA ses som ett bord, vars fyra ben utgör

antikapitalistiska värden: kompletterande handlingar, samarbete, solidaritet och respekt

för nationers suveränitet. De kompletterande handlingarna yttrar sig genom olika

överenskommelser, exempelvis mellan Argentina och Venezuela där båda länderna

specialiserar sig på att producera varor som den andre parten behöver. Samarbetet yttrar sig

till exempel i olika oljeavtal mellan Brasilien och Venezuela, där varje land har

specialiserat sig på olika oljeutvinningsmetoder som de sedan bidrar med expertkunskaper

i. Det solidariska värdet kommer till uttryck i ett projekt som Petrocaribe i vilket

Venezuela ämnar hjälpa den karibiska övärlden att få tillgång till bränsle. Respekten för

nationssuveräniteten är en kännetecknande drag i alla avtal därigenom att hänsyn ska tas

till nationernas rätt till självbestämmande och autonomi.64

ALBA ska inte ses som något isolerat, utan ska i stället betraktas som en del i en

världsomfattande revolution. Här påpekas att det latinamerikanska folket måste förenas för

att uppnå social rättvisa, men att detta inte är tillräckligt; en ny icke-kapitalistisk

världsordning måste skapas. ALBA är en länk i den kedja som kommer att genomföra den

revolutionära process som behövs för att få ett slut på exploateringen av människan.65

62

Bossi, F, ”10 points to understand the ALBA – Constructing the ALBA from within the peoples”, 2005,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=1980 [2009-11-16] 63

Ibid. 64

Ibid. 65

Ibid.

21

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Studien har, som tidigare nämnts, ett teorikonsumerande upplägg, vilket innebär att det är

ett specifikt fall som står i undersökningens centrum och att existerande teoribildning

används för att förklara just detta fall.66

Studien är mångteoretisk i den bemärkelsen att de

två teorierna gramscianism och realism används som ramverk för att förklara motiven

bakom ALBA: s bildande.

Om man gör en tillbakablick rent historiskt kan det observeras att diskursen kring

drivkrafterna bakom regional integration är omfattande och att det finns ett flertal

teoribildningar som har haft sitt fokus på att förklara motiven bakom integrationen inom

EU. Detta betyder att teorierna är starkt kopplade just till EU, men de tjänar ändå som en

teoretisk anknytning i detta fall eftersom det finns ett visst mått av generaliserande

ambitioner i dem som gör att de kan vara applicerbara även på andra fall. Två exempel på

försök som gjorts att förklara regional integration med EU som utgångspunkt är

neofunktionalismen samt intergovernmentalismen.

Inom neofunktionalismen betonas att transnationella aktörer och supranationella

institutioner spelar en viktig roll i integrationen. Transnationella aktörer, exempelvis

företag, är viktiga pådrivare till integration genom att de bland annat ställer krav på

politiker att skapa gemensamma regelverk. Detta har sedan fått stöd av övernationella

institutioner som uppmuntrar detta. Därefter sprids samarbetet från en sektor till en annan,

vilket neofunktionalisterna förklarar med nyckelbegreppet ”spill-over”. Detta innebär att

när samarbetet startats inom ett område, ställer detta krav på ytterligare samverkan inom

intilliggande områden, vilket leder till nya initiativ.67

Intergovernmentalismen, däremot, menar att det är de nationella regeringarna som är

de viktigaste aktörerna. Integrationen betraktas som ett resultat av regeringars medvetna

val och olika övernationella institutioner är inga oberoende aktörer utan helt enkelt verktyg

för regeringar som har en klar vilja om vad de ska användas till. Samarbete inom olika

områden sker inte genom spill-over, utan genom att regeringarna uppfattar samverkan som

gynnsamt för deras intressen.68

Dessa ansatser är emellertid inte de centrala teoretiska utgångspunkterna i denna

uppsats, utan fungerar endast som anknytning till den omfattande diskurs som rör

drivkrafter bakom regional integration. I stället utgår uppsatsen från ett

66

Esaiasson, P, Gilljam, M, Oscarsson, Wängnerud, L, a.a., s. 42 67

Tallberg, J, EU: s politiska system, Lund, Studentlitteratur, 2007, s. 35 68

Tallberg, J, a.a., s. 35-36

22

”motbildsperspektiv”, vilket innebär att regionalism kan ses som ett sätt att utgöra ett

motstånd mot dominerande stater eller mot andra former av integrationsprojekt, som

bygger på andra tankesätt och prioriteringar. För att stanna vid det sistnämnda kan

regionalism ses som en sorts motstånd mot globaliseringens konsekvenser. Denna så

kallade ”motståndsmodell” är i grunden komplex, men innebär huvudsakligen, enligt

Helen Nesadurai, att regionalism är ett sätt att försöka bevara särskilda nationella

policyinstrument eller specifika inrikespolitiska ekonomiska och sociala arrangemang som

är svåra att vidmakthålla i den globala epok som nu råder. Motståndsmodellen betonar ofta

sociala frågor, såsom social rättvisa och fördelning, som viktiga drivkrafter till

regionalism, till skillnad från exempelvis modellen om den öppna regionalismen som mer

framhäver sökandet efter effektivitet och konkurrens som viktiga drivkrafter.69

James Mittelman talar om uppkomsten av det han kallar ”transformative

regionalism”, som kan betraktas som ett försvar från de som exkluderats av

globaliseringsprocessen. Det politiska och ekonomiska programmet för denna form av

regionalism karaktäriseras av nära politiskt samarbete i början och rättvisa relationer

mellan medlemsstaterna genom omfördelning och ökad handel som baseras på regional

industriell planering. Staten betraktas som en viktig aktör i integrationsprocessen.70

3.1 Gramsciansk teori

Det är således ur perspektivet att regionalism kan ses som ett försvar mot globalisering

som uppsatsen tar avstamp ifrån. I metodavsnittet hävdas det att ALBA är intressant att

studera utifrån den synvinkeln att det utgör ett paradigmskifte mot det nyliberala paradigm

som varit dominerande i Latinamerika under många decennier. Med detta menar jag att

ALBA i grunden kan betraktas som ett alternativ som representerar ett nytt tankesätt och

som därmed kan ses som en brytning med den specifika form av ekonomiska hegemoni

som dominerat kontinenten. Begreppet hegemoni tjänar nu som en inkörsport för att

konkretisera det teoretiska ramverket ytterligare.

Ken Cole, som är verksam vid det Internationella institutet för kubanska studier,

menar att ALBA kan betraktas som ett ”counter-hegemonic project” som grundar sig på

69

Nesadurai, H, ”Globalisation and Economic Regionalism: A Survey and Critique of the Literature”,

Institute of Defense and Strategic Studies, Nanyang Technological University, Singapore

CSGR Working Paper No 108/02, November 2002, s. 15 70

Mittelman, J, “Rethinking the „New Regionalism‟ in the Context of Globalization” i Hettne, B, Inotai, A &

Sunkel, O, Globalism and the New Regionalism, Houndmills, Macmillan Press Ltd, 1999, s. 47-48

23

solidaritet, samarbete, mänsklig värdighet och respekt för social mångfald.71

Just begreppet

hegemoni är något som Robert Cox uppehållit sig vid i sin forskning. I en essä från 1983,

utgår Cox från Antonio Gramscis idéer om hegemoni. Gramsci var verksam i Italien där

han var en av grundarna av det kommunistiska partiet. 1926 fängslades han på grund av

sina politiska aktiviteter och tillbringade resten av sitt liv i fängelse. Där samlade han sina

idéer i samlingen Prison Notebooks, vilket kan ses som det intellektuella arv som finns

kvar från Gramsci idag.72

Det Cox i sin essä gör med Gramscis idéer är att han applicerar dem på studiet av

internationella relationer med syftet att bidra med en revidering av de aktuella teorier som

dominerar det nuvarande studiet av internationell politik.73

Främst är det Gramscis

hegemonibegrepp som präglar Cox forskning. Cox framhäver två viktiga faktorer som

drivande i Gramscis utvecklande av begreppet. För det första inspirerades Gramsci av den

debatt som fördes inom den Tredje Internationalen och som rörde hur den bolsjevikiska

revolutionen skulle utföras. Inom organisationen fanns en idé om att arbetarklassen

utövade hegemoni över de allierade klasserna, medan de som betraktades som

fiendeklasser var underställda arbetarklassens diktatorskap. Det Gramsci då gjorde var att

applicera denna idé på medelklassen och på den härskande klassens hegemoniapparat.

Enligt Gramsci var det i norra Europa som medelklassens hegemoni var som störst. För att

underordnade klasser skulle acceptera denna ordning, fick medelklassen godkänna vissa

eftergifter till dessa grupper. Dessa eftergifter kunde leda till etablerandet av en

socialdemokratisk ordning där kapitalismen fortfarande var dominerande, men i en sådan

form att den kunde accepteras av lägre klasser.

Hegemonin var cementerad i det civila samhället, vilket gjorde att medelklassen inte

behövde styra staten själv. Andra kunde styra så länge de förstod att deras agerande

begränsades och styrdes av hegemonin i det civila samhället. Gramscis hegemonibegrepp

ledde till en utvidgad definition av staten. Han menade att den dominerande klassens

hegemoni begränsade statens traditionella administrativa, verkställande och tvingande

åtaganden och att dessa element inte räckte till för att definiera staten. Statsbegreppet var

också tvunget att innehålla alla de institutioner, såsom kyrkan, utbildningssystemet och

71

Cole, K, ”ALBA: a process of concientización”, The International Journal of Cuban studies, Vol. 1, Issue

2, December 2008 72

Hobden, S & Wyn Jones, R i Baylis et al, a.a., s. 149-150 73

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, T

Approaches to world order, Cambridge, Cambridge University Press, 1996, s. 124

24

media, som hjälpte till att inskärpa vissa beteenden och förväntningar hos människor vilka

överensstämde med den hegemoniska ordningen.74

Gramscis andra inspirationskälla kom från Machiavelli och dennes syn på makt.

Machiavelli tänkte sig makten rent metaforiskt som en kentaur: hälften människa, hälften

odjur. För att makt ska kunna utövas måste den vara en kombination av tvång och

samtycke. En härskande klass makthegemoni kan inte bara upprätthållas med tvång, utan

det är avgörande att det även finns samtycke för att ordningen ska kunna vidmakthållas.

Tvång finns med i bilden, men kan bara utövas i avvikande fall.75

Det Cox sedan frågar sig efter att ha redogjort för innehållet i Gramscis

hegemonibegrepp, är huruvida det är möjligt att applicera termen på den internationella

nivån. Han menar att detta är möjligt men att man då måste tänka sig en annan innebörd av

begreppet hegemoni. Vanligtvis brukar innebörden av begreppet implicera en stats

dominans över andra stater, vilket knyter användningen av det enbart till relationen mellan

stater. Ibland används också hegemoni som en förskönande omskrivning för imperialism.

Detta menar Cox ligger långt ifrån den betydelse Gramsci lade i begreppet.76

Gamble och

Payne citerar Cox när han förklarar hur han tänker sig betydelsen av hegemoni. De

kontrasterar Cox med den realistiska uppfattningen om hegemoni. Enligt realismen, och

uttryckt av Robert Keohane, kan hegemoni definieras som ”överlägsenhet av materiella

resurser”.77

För Keohane är de centrala beståndsdelarna i begreppet kontrollen över

råvaror, marknader och kapital och dessa utgör sedan de instrument som hegemonen kan

skapa världsekonomins regler med. Cox, däremot, har en annan uppfattning när han hävdar

att hegemoni inte bara behöver betyda den dominans som en stormakt utövar. I stället

menar han att hegemoni kan förstås som

Dominance of a particular kind where the dominant state creates an order based ideologically

on a broad measure of consent, functioning according to general principles that in fact ensure

the continuing supremacy of the leading state or states and leading social classes but at the

same time offer some measure or prospect of satisfaction to the less powerful.78

74

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, T, a.a., s.

125-126 75

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, T, a.a., s.

127 76

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, T, a.a ., s.

135 77

Keohane, R citerad i Gamble, A & Payne A, “The world order approach” i Söderbaum, F & Shaw, T,

Theories of new regionalism, Houndmills, Palgrave Macmillan, 2003, s. 47 78

Cox, R citerad i Gamble & Payne, “The world order approach” i Söderbaum, F & Shaw, T, a.a., s. 48,

uppsatsförfattarens kursivering

25

Slutsatsen som kan dras av detta, utifrån min egen förståelse av Cox resonemang, är att

hegemoni inte bara är en stats (eller flera staters) dominans över andra, utan en etablerad

ordnings dominans över andra alternativa ordningar. Cox menar att skapandet och

skyddandet av en specifik världsordning är avgörande för att en stat ska kunna bli

hegemonisk. Denna världsordning får då inte innebära att en stat direkt utnyttjar en annan,

utan den måste betraktas av andra stater som förenlig med deras intressen.79

Ett exempel på

en världsordning som USA byggt upp, och som kommer vara viktig att ha med som en

bakgrund i uppsatsen, är frihandeln som ekonomisk norm. I Hobden & Jones menar Cox

att två olika hegemoner, Storbritannien och USA, har skapat en världsordning som bygger

på frihandel, eftersom det tjänar deras egna intressen. Detta har de lyckats med hjälp av

tvingande metoder, men också genom att få världsordningens förlorare att samtycka till

det.80

Finns det då någon möjlighet att denna hegemoni kan utmanas och eventuellt

upphävas? Cox avslutar sin essä med att diskutera vilka utsikter det finns för en

kontrahegemoni. Här går han återigen tillbaka till Gramscis idéer. Enligt Hobden och Jones

tänkte sig Gramsci att så kallade ”historiska block” existerade, i vilka de socioekonomiska

relationerna och de politiska och kulturella praktikerna (basen respektive överbyggnaden i

Marx termer) tillsammans stöttade en viss ordning.81

Cox fortsätter redogörelsen med att

Gramsci tänkte sig att ett historiskt block inte kunde finnas utan existensen av en

hegemonisk social klass, men att ett nytt block kunde uppstå om en underordnad klass

börjar utöva hegemoni över andra underordnade grupper. 82

Även om Gramsci inte hade så

mycket att säga om internationella relationer, hyste han dock den åsikten att en

världsordning alltid har sin grund i sociala relationer som återfinns i den nationella

kontexten. Det är här nya historiska block skapas. Cox menar att en världsordning endast

kan ändras om man utgår från den nationella kontexten.

Utifrån den historiska kontext som Cox befinner sig i vid skrivandet av sin essä

menar han att den ekonomiska kris som uppstod i slutet av 60-talet gjorde det möjligt för

socialt marginaliserade grupper i kärnländer att bilda allianser med post-keynesianska

policys som grund. Däremot var han mer pessimistisk till möjligheterna i periferiländerna

79

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, T, a.a., s.

136 80

Hobden, S & Wyn Jones, R i Baylis et al a.a., s. 151 81

Hobden, S & Wyn Jones, R i Baylis et al a.a., s. 150 82

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, a.a., s.

132

26

att bilda kontrahegemoniska allianser.83

Cox menar också, med Gramscis tankar som

grund, att kontrahegemonin bör genomföras på ett speciellt sätt. Gramsci tänkte sig att det

fanns två olika strategier för att genomföra en revolution och detta bestämdes av hur stark

hegemonin i ett samhälle var. För det första kunde ”a war of movement” genomföras,

vilket tog formen av ett traditionellt militärt krig. Detta ansåg Gramsci vara passande för

Ryssland, där hegemonin i det civila samhället var svag och relativt lätt kunde besegras av

en disciplinerad arbetarklass. I västra Europa var dock medelklassens hegemoni så pass

stor att denna typ av krig inte skulle fungera. I stället förespråkade Gramsci det så kallade

”war of position”, vilket innebar att ett motstånd successivt byggdes upp och att kampen

för att upphäva hegemonin i det civila samhället ansågs vara viktigare att genomföra innan

en revolution mot staten kunde vara lyckosam.84

Hur kan då detta resonemang sättas i samband med ALBA? Tanken är att denna teori

ska användas för att undersöka om den kan ha någon förklaringskraft till motiven bakom

ALBA. Detta kan konkretiseras med några analytiska frågor: Ger de huvudsakliga

aktörerna inom ALBA, Venezuela och Kuba, uttryck för att ett viktigt motiv bakom

regional integration är att bryta sig ur en hegemoni, skapad av en specifik ekonomisk, och i

synnerhet nyliberal, världsordning? Hur kommer detta till uttryck i politiska

ställningstaganden och uttalanden, officiella positioner samt konkret politik?

3.2 Realism

Det är emellertid inte bara Robert Cox teori som ligger till grund för undersökningen, utan

även ett annat synsätt, som har dominerat internationell politik under lång tid. Detta ska

fungera som en kontrasterande teori för att se om det är möjligt att även förstå motiven

bakom ALBA från ett annat perspektiv.

Det realistiska paradigmet är den samling av teorier som har haft det största

inflytandet på studiet av internationella relationer och kan sägas ha sin idéhistoriska bas i

filosofer som Thukydides, Machiavelli och Hobbes. För att sammanfatta de två

förstnämnda filosofernas bidrag till realismen kan man säga att Thukydides står för den

grenen av realismen som menar att makt och viljan att dominera, som är karaktäristiska

drag i politiken, har sitt ursprung i den mänskliga naturen. Bilden av staten som en

maktsökande egoist betraktas som en spegelbild av statsinnevånarnas mänskliga natur.

83

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, a.a., s. 140 84

Cox, R, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method” i Cox, R & Shaw, a.a., s.

127-128

27

Från Machiavelli har realisterna hämtat skepsisen mot existensen av en universell moral.

Detta innebär att egenintresse alltid måste stå över det som kan betraktas som etiskt

handlande och att statens ledare alltid måste sätta överlevnad före eventuell uppfyllelse av

moraliska principer.85

Från Hobbes har realisterna utvecklat en av realismens mest kända premisser,

nämligen anarkin. Hobbes tänkte sig ett fiktivt naturtillstånd där människor levde i

konstant rädsla för varandra i och med avsaknaden av någon form av överordnad

styrelseform. För att övervinna naturtillståndet tänkte sig Hobbes att människorna slöt sig

samman och skapade ett kontrakt i vilket de överlämnade makt till staten att stifta lagar.

Detta löste den inomstatliga anarkin, men det som realisterna tog fasta på var att den

internationella anarkin bland stater fortfarande kvarstod. Därför var krig alltid en

överhängande risk.86

Med dessa tänkare som grund tog realismen över det akademiska studiet av

internationella relationer som fram till 1930-talet dominerats av liberala strömningar.

Denna inriktning hade, enligt realismen, en alltför naiv tro på att samarbete inom

internationella organisationer skulle kunna skapa en varaktig fred och kända realister som

E.H. Carr menade att det måste finnas teorier som kunde förklara organisationers

handlingsförlamning inför krigssituationer. Därför hade ovannämnda filosofer mycket mer

att säga än de idealister som dominerade inom det dåvarande studiet av internationell

politik. Det dröjde emellertid till 1948, med publiceringen av Hans J. Morgenthaus Politics

Among Nations, innan den moderna realismen formulerades på ett systematiskt sätt. I

boken tecknade Morgenthau realismens huvudsakliga punkter, vilka i mångt och mycket är

starkt inspirerade av de ovan beskrivna filosoferna. Enligt Morgenthau styrs politiken av

den mänskliga naturen, vilken i grunden är oföränderlig, nyckelbegreppet intresse styr

staters ledare och intresse definieras som makt. Han menar vidare att politik kan betraktas

som moral, men att det kan finnas en motsättning mellan moral och lyckosam politik.

Något karaktäristiskt för moralen är att den inte är universell, vilket innebär att stater har

olika moraliska uppfattningar.87

1979 gjordes ett nytt bidrag till realismen i och med publiceringen av Kenneth Waltz

bok Theory of International Politics. Waltz skiljer sig från Morgenthau på en viktig punkt,

nämligen den om den mänskliga naturens roll. Waltz menar att det inte är den som avgör

85

Dunne, T & Schmidt, B i Baylis et al, a.a., s. 92 & 95 86

Hall, M i Gustavsson, J & Tallberg, J, a.a., s. 36-37 87

Hall, M i Gustavsson, J & Tallberg, J, a.a., s. 37-38

28

hur stater beter sig, utan det är strukturen som avgör det. Han betraktade den

internationella politiken som ett system, bestående av enheter (stater) som utgör en helhet,

det vill säga en struktur. Eftersom strukturen i det internationella systemet är anarkistisk är

det detta faktum som styr staters beteende.88

3.2.1 Realistiska nyckelbegrepp

Inom den realistiska teoribildningen används ett antal nyckelbegrepp som är viktiga för att

förstå de analyser som görs utifrån detta perspektiv. Här är det meningen att några sådana

ska tas upp, eftersom de inte bara är viktiga för att förstå realismen i sig, utan också för

uppsatsens kommande analys.

Inom neorealistisk teori menar Björn Hettne att begreppet hegemoni är ett centralt

inslag. Inom denna riktning implicerar begreppet ”en stats ledande position inom en grupp

samverkande/konkurrerande stater”.89

Viljan att uppnå hegemoni är inbyggt i ett system

bestående av stater och vägs ofta upp av någon form av maktbalanspolitik. Begreppet

hegemoni har tidigare berörts utifrån Cox och Gramscis perspektiv och det är viktigt att här

återigen betona skillnaden. Enligt Hettne tänker sig forskare inom internationell politisk

ekonomi (som Cox är en del av) att hegemoni är ”makt(en) att upprätthålla regelsystemet

för det internationella ekonomiska utbytet som utövas av en ledande stormakt”.90

Detta är

alltså inte betydelsen realister lägger i begreppet, vilket kan vara värt att notera. Den

fundamentala skillnaden mellan de båda positionerna består i att hegemonin i realistiska

termer definieras av en stats dominerande position i världssystemet, medan det i Cox

termer betyder att en stat har makten att etablera en hegemonisk ordning som bestämmer

reglerna för den världsekonomiska politiken.

En stats hegemoniska position kan, vilket nämndes ovan, vägas upp av

maktbalanspolitik, vilket kan betraktas vara nästa viktiga begrepp. Själva betydelsen av

maktbalans är att om en hegemonisk stat, eller en grupp hegemoniska stater, hotar en stat

eller en mindre grupp svagare stater, bör dessa slå sig samman för att balansera den

hotande eller de hotande staterna. Själva syftet med maktbalansen är således att motverka

en slags snedvridning så att en stat eller flera stater inte kan dominera alla andra.91

Hur många stormakter, eller hegemoniska stater, det internationella systemet

innehåller har varit intressant för realister, eftersom man då kunnat ge en bild av systemets

88

Hall, M i Gustavsson, J & Tallberg, J, a.a., s. 38 89

Hettne, B, Internationella Relationer, Lund, Studentlitteratur, 1999, s. 23-24 90

Hettne, B, a.a., s. 24 91

Dunne, T & Schmidt, B i Baylis et al, a.a., s. 94

29

polaritet. Det är polariteten som bestämmer hur stabilt och fredligt systemet är. Två viktiga

former av polaritet är bipolaritet och multipolaritet. I det förstnämnda systemet finns två

stormakter som balanserar varandra och resten av världens stater tar parti för antingen den

ena eller den andra stormakten. Den bipolära formen anses av många realister som den

mest stabila, eftersom det inte finns någon tredje stat som kan rubba balansen. I ett

multipolärt system finns det flera stormakter än två som balanserar varandra och är ett

betydligt vanligare system rent historiskt.92

Ett avslutande viktigt begrepp som är kännetecknande för realismen är att det finns

konsensus bland paradigmets inriktningar om att en stats främsta mål i den internationella

politiken är överlevnad. Detta innebär att detta mål ska betraktas som det främsta

nationella intresset som alla ledare måste acceptera. Vikten av överlevnaden som nationellt

intresse illustreras väl av USA: s utrikesminister under Nixon-epoken, Henry Kissinger.

Han menade att en nations överlevnad är dess viktigaste ansvar och får inte åsidosättas.

Han var starkt inspirerad av det som i realismen kallas ”ethic of responsibility”, vilket

innebär att enskilda omoraliska handlingar rättfärdigas av att de är nödvändiga för att

säkerställa det nationella säkerhetsintresset och därmed också överlevnaden. Det är med

detta resonemang som grund som krigets lagar ofta ignoreras eftersom detta rättfärdigas av

strävan efter att säkerställa det nationella intresset.93

I denna uppsats används ett utvidgat

överlevnadsbegrepp, där överlevnad inte bara behöver ha en säkerhetspolitisk innebörd. I

realistisk teoribildning ligger tyngdpunkten på att överleva militärt i en anarkistisk värld,

men i denna uppsats anses överlevnad även innebära att överleva på andra sätt än enbart

säkerhetspolitiskt, exempelvis ekonomiskt.

Hur kan då realismen sättas i samband med ALBA? Även här är tanken att det ska

undersökas huruvida denna teori har någon förklaringskraft för motiven bakom ALBA.

Detta kan konkretiseras med följande analytiska frågor: Ger de huvudsakliga aktörerna

inom ALBA uttryck för att ett viktigt motiv bakom regional integration är att bryta sig ur

en snedvriden maktbalans för att på så sätt bli en viktig balanserare i det internationella

systemet? Är även det realistiska överlevnads- och egenintresset ett viktigt motiv? Hur

kommer detta till uttryck i politiska ställningstaganden och uttalanden samt officiella

positioner?

92

Hall, M i Gustavsson, J & Tallberg, J, a.a., s. 41-42 93

Dunne, T & Schmidt, B i Baylis et al, a.a., s. 101-102

30

4. MOTIVANALYS

4.1 Utbrytningen ur en ekonomisk världsordning som motiv bakom ALBA

I bakgrunden om vad ALBA egentligen ska betraktas som, hävdade Fernando Bossi att

projektet ska ses som en del i en världsomfattande revolution. Det latinamerikanska folket

måste förenas för att uppnå social rättvisa, men enigheten är, enligt Bossi, inte tillräcklig,

utan, ”vi måste också skapa en ny världsordning, som inte är kapitalistisk, och som kan

skapa harmoni mellan nationer, såväl som fredlig samexistens och en sundare relation med

naturen och miljön.94

Är då ett viktigt motiv bakom den regionala integrationen inom ALBA brytningen

med den nyliberala ekonomiska världsordningen som sätter den ekonomiska

liberaliseringen framför de sociala rättvisefrågorna? I följande analys är det meningen att

olika ställningstaganden, uttalanden och konkreta handlingar ska presenteras för att visa att

detta kan vara ett troligt motiv till integrationen inom ALBA.

4.1.1 Motiven i ALBA: s huvudsakliga deklaration

Inledningsvis är det nödvändigt att undersöka den deklaration såväl Kuba som Venezuela,

de ideologiska grundarna till projektet, kom överens om den 14 december 2004 när

organisationen formellt bildades. I denna deklaration, undertecknad av Hugo Chávez och

Fidel Castro, framgår fundamentet som projektet ska bygga på och kan därmed betraktas

som en lämplig allmän motivkälla. Deklarationen börjar med en analys av de senaste

decenniernas historiska utveckling, vilken anses vara präglad av underordning och

underutveckling som i sin tur har sitt ursprung i multinationella företags vinstintressen, en

stor utlandsskuld samt en stor spridning av nyliberal politik. Det är därför deklarationen

bestämt vill ta avstånd ifrån FTAA, eftersom detta förslag representerar en integration som

baseras på nyliberal politik och detta skulle förvärra läget på kontinenten genom en ökad

splittring mellan de latinamerikanska staterna, större fattigdom och en absolut

underordning till förmån för bestämmelser utifrån.95

94

Bossi, F, a.a.,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=1980 [2009-11-16],

uppsatsförfattarens kursivering 95

Chávez, H & Castro, F, ”Declaración Conjunta entre el Presidente de la República Bolivariana de

Venezuela y el Presidente del Consejo de Estado de la República de Cuba para la creación del ALBA”, 14

december 2004,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=2060 [2009-11-02]

31

Eftersom FTAA, som deklarationen understryker, ”skulle utgöra fördjupningen av

nyliberalismen och skapa beroende- och underordningsnivåer utan motstycke”96

måste

ALBA bygga på något annat än denna form av politik. Integrationen måste vara baserad på

solidaritet och samarbete och kan inte styras av egoistiska ekonomiska intressen.97

Deklarationen tecknar sedan upp de mål och principer ALBA ska uppnå samt vila på.

I dokumentet presenteras tolv olika punkter efter vilka ALBA ska styras. Punkt ett fastslår

att handel och investeringar inte ska vara mål i sig, utan verktyg för att uppnå en hållbar

och rättvis utveckling. Det hävdas också att för att integrationen ska vara lyckosam, ”krävs

det ett effektivt deltagande från staten som reglerare och koordinator av den ekonomiska

aktiviteten”.98

De nästkommande tre punkterna betonar vikten av forma politiken på ett sådant sätt

att varje land som deltar i integrationen kan ta del av dess vinster. Bland annat förespråkar

deklarationen skapandet av specifika planer för de minst utvecklade staterna i regionen.

Dessa ska innehålla en plan mot analfabetism, en plan som ska täcka fri sjukvård för de

medborgare som saknar detta samt en plan för skapandet av regionala stipendier. Punkt

fem fastslår att en fond för sociala nödsituationer ska bildas. Punkt sex framhäver behovet

av att utveckla transport och kommunikationer mellan Latinamerikas länder. Detta innebär

samarbete för att skapa gemensamma planer för byggandet av till exempel vägar och

järnvägar.99

Att utvecklingen som förespråkas ska vara hållbar, framhävs i nästa punkt. Miljön

måste skyddas och en hållbar exploatering av olika tillgångar måste stimuleras.

Energiintegration är nästa punkt, vilket innebär att man vill eftersträva ett stabilt

tillhandahållande av energiprodukter i Latinamerika. Punkt nio framhäver vikten av att

investera latinamerikanskt kapital på kontinenten för att minska beroendet av utländska

investerare. För detta ändamål skulle man kunna bilda en latinamerikansk investeringsfond

och en utvecklingsbank som ska till förfogande för ”syd”. Under nästföljande punkt

behandlas kulturaspekten, vilket innebär att den latinamerikanska kulturen, och specifikt

ursprungsbefolkningens kultur, ska försvaras. Bildandet av en speciell tv-kanal, ”Telesur”,

förespråkas för att uppnå målet att ge en alternativ bild av Latinamerika.100

96

Ibid. 97

Ibid. 98

Ibid. 99

Ibid. 100

Ibid.

32

I punkt elva framhävs att det arv som finns i de latinamerikanska länderna ska

skyddas som intellektuell egendom mot de multinationella företagen, men detta får inte

fungera som en bromskloss för samarbete i Latinamerika. Avslutningsvis hävdar

deklarationen att de stater som ingår i ALBA ska utveckla gemensamma positioner i

relationer med andra länder eller regionala block och ett gemensamt mål ska vara strävan

efter att göra internationella institutioner, såsom FN, mer transparenta och demokratiska.101

4.1.2 Betoningen av sociala rättvisefrågor – ett karaktäristiskt drag i Hugo Chávez

politiska gärning och Venezuelas politiska arbete

The Bolivarian Government of Venezuela is against the processes of liberalization,

deregulation and privatization that limit the capacity of the State and the Government to

design and to execute policies in defense of our people to have access to essential services

of good quality and at good prices… for the Bolivarian Government of Venezuela, the

public services are for satisfying the needs of people, not for commerce and economic

profit. Therefore its benefit cannot be governed by the criteria of profit but by social

interest.102

I vad som kan betraktas som ALBA: s grunddokument framgår att det finns en vilja hos

Kuba och Venezuela att skapa ett alternativt integrationsprojekt som har sociala

välfärdsfrågor som en viktig grund. Ser man på ovanstående citat som är från ett dokument

av ”Bancoex”, Venezuelan Bank of External Commerce, kan det observeras att detta

intresse även finns som en viktig del i Venezuelas politiska inriktning. Betraktar man också

Hugo Chávez ställningstaganden och konkreta politik kan det observeras att denna sociala

agenda är ett tydligt inslag. För Chávez är ALBA i första hand en organisation som ska

arbeta för att uppnå sociala syften: ”ALBA är ett geopolitiskt, politiskt och ekonomiskt

projekt, men det slutgiltiga målet är det sociala målet”.103

Chávez har även haft tydliga

tankar om efter vilka regler andra integrationsprojekt ska styras. Under en konferens mot

FTAA i Havanna uttryckte han sin besvikelse över att sedan 1994 års konferens i Miami,

då förslaget om FTAA togs upp, ”har vi gått framåt väldigt lite – eller nästan inte alls – när

det gäller de sociala målen”.104

Han har även yttrat att andra organisationer ska ha den

sociala agendan som främsta mål. Innan Venezuela blev medlem i MERCOSUR krävde

Chávez att organisationen ska prioritera social utveckling. Han menade att solidaritet och

101

Ibid. 102

Venezuelan Bank of External Commerce, (Bancoex), “What is the Bolivarian Alternative for Latin

America and the Caribbean?”5 Februari 2004, http://www.venezuelanalysis.com/analysis/344 [2009-12-18] 103

Chávez, H, ”Clausura de la VI Cumbre del ALBA”, 26 januari 2008,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=2068 [2009-12-05] 104

Kozloff, N, a.a., s. 65

33

samarbete ska styra MERCOSUR och inte ekonomisk konkurrens.105

Vid ett besök i Iran

2007 yttrade Chávez att MERCOSUR bör reformeras, eftersom det inte finns intresse hos

Venezuela att vara med i en organisation som präglas av kapitalism och konkurrens.106

Chávez betoning av den sociala agendan och hans kritik mot det han anser skapar

allvarliga sociala konsekvenser är ett karaktäristiskt drag i stora delar av hans politik.

Redan de ekonomiska åtgärder som ledde till ”el caracazo” 1989, ”påverkade min

generation avsevärt”107

, hävdar Chávez. Kozloff vill sedan hävda att 80-talets sociala

rubbningar som kulminerade i ”el caracazo” fick Chávez rörelse, MBR 200, att börja

analysera socioekonomiska problem.108

Under sin egen valkampanj förde Chávez även

fram den sociala agendan genom att lova att öka de sociala utgifterna, vilket stod i strid

med IMF: s regler. I ökningen av de sociala utgifterna ingick att subventionera medicin

och mat. Dessutom lovade han sakta ned privatiseringen av statliga industrier.109

När Chávez väl kommit till makten försökte han omsätta denna agenda i praktiken

genom att kritisera den nyliberala politiken och avbryta privatiseringen av Venezuelas

sjukvårdssystem. Chávez menade vidare att han ämnade betala Venezuelas utlandsskulder,

men att avtalen med IMF från och med hans tid som president inte hade slutits och inte

heller skulle slutas i framtiden. Han yttrade i anslutning till detta att IMF också borde

elimineras som organisation.110

Chávez har efter denna inledande kritik försökt få sin presidentperiod att

karaktäriseras rent inrikespolitiskt av fokus på social utveckling. Detta har främst yttrat sig

genom iscensättandet av de så kallade ”misiones”, som kan sägas vara ”uppdrag” som den

venezolanska regeringen har åtagit sig att öka folkets sociala förmåner. Det finns ett antal

”misiones” som spänner över många områden. ”Misión Robinson” är ett exempel på ett

projekt som syftar till att utradera analfabetismen genom att ha som mål att lära så många

som möjligt att läsa och skriva. ”Misión Barrio Adentro” är ytterligare ett projekt som

syftar till att öka möjligheterna för socialt marginaliserade grupper att få tillgång till

sjukvård. Andra projekt är mer inriktade på att synliggöra och säkerställa vissa gruppers

rättigheter, exempelvis ”Misión José Gregorio Hernández” som syftar till att behandla

105

Fritz, T, ”ALBA contra ALCA – La alternativa bolivariana para las Américas: una nueva vía para la

integración regional en Latinoamérica”, April 2007, s. 6, http://www.fdcl-

berlin.de/fileadmin/fdcl/Publikationen/ALBA-contra-ALCA-Thomas-Fritz-FDCL-esp.pdf [2009-12-06] 106

”Declaraciones del SPRBV Hugo Chávez a su llegada a la ciudad de Teherán”, 30 juni 2007,

http://www.minci.gob.ve/alocuciones/4/14621/declaraciones_del_sprbv.html [2009-12-06] 107

Kozloff, N, a.a., s. 46 108

Ibid. 109

Kozloff, N, a.a., s. 55 110

Kozloff, N, a.a., s. 62

34

personer som har någon form av handikapp, och ”Misión Niños y Niñas del Barrio”, som

ämnar engagera gatubarn i en organisation, i vilken ungdomarna själva ska ges möjlighet

att arbeta för att förbättra villkoren för denna samhällsgrupp.111

4.1.3 Det sociala motivets korrespondens med konkreta handlingar

Hur korresponderar då motivet om att ALBA skapats för att framhäva sociala frågor med

de konkreta handlingar och avtal som slutits inom ramen för projektet? Är prioriteringen

av social utveckling ett genomgående drag i avtalen som träffats? I ett avtal från 2006

mellan Venezuela, Kuba och Bolivia, slås det fast att regeringarna i dessa länder ska börja

vidta konkreta åtgärder för att uppnå en integration som baseras på det avtal från 2004 då

ALBA formellt bildades. Avtalet är främst till för Bolivia och tecknar upp de skyldigheter

Kuba och Venezuela har gentemot landet. Kuba ska bland annat stå för medicinsk expertis

genom att skicka läkare som är specialiserade på ögonsjukdomar, vilket är ett stort problem

i Bolivia. Detta innebär att Kuba står för såväl utrustning som läkare. Kuba ska även stå för

insatser i Bolivias utbildningssektor genom att stå för didaktiskt material och tekniska

medel för att lära ut såväl spanska som olika inhemska indianspråk.112

Även Venezuela erbjuder Bolivia vissa tjänster som ska gynna den sociala

utvecklingen. Bland annat ska Venezuela stå för en fond på 100 miljoner dollar, vilken ska

användas för infrastrukturprojekt och även 30 miljoner som ska gå till ”behov av social

karaktär”.113

Venezuela binder sig också enligt avtalet att donera material så att en

utbyggning av vägnätet är möjligt i Bolivia samt erbjuder sig att öka importen av

bolivianska produkter.114

Ytterligare ett steg som tagits mot att konsolidera en politik som sätter social välfärd

i fokus är beslutet på den sjätte ALBA-konferensen, som hölls 2008, att bilda ”Banco del

ALBA”, en bank som ska användas i utvecklingssyfte. I enlighet med att målet med

integration ska vara att gynna social och ekonomisk utveckling, fastslår avtalet, som är

undertecknat av Bolivia, Kuba, Nicaragua och Venezuela, att Banco del ALBA ska bildas.

Banken ska styras efter demokratiska principer genom att varje land som ingår i banken

ska få fullvärdig representation i dess institutioner. Bankens främsta uppgifter fastslås vara

att bland annat finansiera utvecklingsprogram som syftar till fattigdomsbekämpning,

111

Venezuelas regerings hemsida, http://www.gobiernoenlinea.ve/miscelaneas/misiones.html [2009-12-17] 112

Morales, E, Chávez, H & Castro, F, “Acuerdo para la aplicación de la alternativa bolivariana de los

pueblos de Nuestra América y el tratado de comercio de los pueblos”, 29 april 2006,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=516 [2009-12-10] 113

Ibid. 114

Ibid.

35

bekosta program för att åstadkomma produktivitet och effektivitet i ekonomiska

nyckelsektorer, tillhandahålla kapital till projekt som gynnar rättvis handel samt skapa

nödsituationsfonder som ska finnas till hands vid naturkatastrofer.115

4.1.4 Sammanfattande analys

I slutet av teorigenomgången av gramscianismen ställdes följande frågor: Ger de

huvudsakliga aktörerna inom ALBA, Venezuela och Kuba, uttryck för att ett viktigt motiv

bakom regional integration är att bryta sig ur en hegemoni, skapad av en specifik

ekonomisk, i synnerhet nyliberal, världsordning? Hur kommer detta till uttryck i politiska

ställningstaganden och uttalanden, officiella positioner samt konkret politik?

I ALBA: s huvudsakliga deklaration framgår det att Kuba och Venezuela

positionerar sig mot FTAA, eftersom detta projekt förkroppsligar den nyliberala politik

som, enligt dokumentet, har skapat och kommer att förvärra den underutveckling som

präglar Latinamerika. Som ett sätt att bryta sig ur denna världsordning som dominerat

kontinenten, tecknar deklarationen upp tolv olika punkter som alla betonar de sociala

välfärdsfrågorna.

Undersöker man sedan Hugo Chávez retorik och konkreta politik blir motivet om att

bryta sig ur en hegemonisk världsordning rimligare. Chávez menar att de institutioner och

åtgärder som karaktäriserar den nyliberala politiken, exempelvis IMF: s

privatiseringsprogram, har fått negativa sociala konsekvenser. Chávez framhäver i sina

ställningstaganden, i linje med Venezuelas officiella politiska doktrin uttryckt av Bancoex,

att det är målet om social utveckling som ska styra ALBA och även andra

integrationsprojekt. Att Chávez bestämt sig för att betona de sociala rättvisefrågorna blir

också rimligare av att han också rent inrikespolitiskt har satt dessa i fokus genom de så

kallade ”misiones”.

De konkreta åtgärderna som vidtagits inom ALBA, visar också på en vilja att bryta

sig ur en världsordning där helt andra prioriteringar görs. De avtal som presenteras och

som slutits inom ramen för ALBA visar att frihandel och ekonomisk liberalisering gällande

exempelvis investeringar, som är framträdande i till exempel FTAA, åsidosätts till förmån

för prioriteringar av social karaktär.

115

Morales, E, Lage, C, Ortega, D & Chávez, H, “Acta fundacional del Banco del ALBA”, Documentos de la

VI Cumbre, http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=News&file=article&sid=2668#3

[2009-12-14]

36

4.2 Brytningen med den snedvridna maktbalansen samt överlevnaden som

motiv bakom ALBA

Kan den snedvridna maktbalansen, såsom den uppfattas av Venezuela, vara ett viktigt

motiv till integration inom ALBA? Kan ALBA, för det första, ses som ett svar mot det

upplevda hot som en snedvriden maktbalans innebär och, för det andra, som ett uttryck för

att kasta om de maktförhållanden som präglar det internationella systemet? Finns det även,

ur det kubanska perspektivet, ett överlevnadsmotiv, det vill säga en vilja att få staten att

överleva i en ekonomiskt osäker värld?

Inte bara viljan att skapa ett alternativt integrationsprojekt som betonar sociala

välfärdsfrågor, är en viktig drivkraft bakom ALBA. Det finns även maktpolitiska motiv

bakom ALBA som har sitt ursprung i Hugo Chávez utrikespolitiska ambitioner. Dessutom

kan ALBA, från Kubas synvinkel betraktat, ses som ett verktyg för att överleva

ekonomiskt och säkerställa sina egenintressen på grund av särskilda kontextuella faktorer

som påverkat landet.

4.2.1 Multipolariteten som ett konsekvent drag i Hugo Chávez utrikespolitik

Under den senaste ALBA-konferensen, hävdade Hugo Chávez att ALBA ”är ett

geopolitiskt utrymme för frihet som kommer att bryta samman de imperialistiska

anspråken på att upprätthålla en unipolär värld och i stället kommer att ta ett steg mot en

pluripolär värld”.116

Chávez tal om polaritet är en viktig del av den venezolanska utrikespolitiska

diskursen. I ett antal dokument som den venezolanska regeringen står bakom är

multipolariteten en viktig komponent i utrikespolitiken. I ett dokument som fastslår

planerna för ekonomisk och social utveckling i Venezuela under åren 2001 till 2007

framgår vilka mål landet har rent geopolitiskt. I ett avsnitt kallat ”Internationell balans”

framgår att ett viktigt mål som den venezolanska regeringen har är att ”förstärka den

nationella suveräniteten och befrämja en multipolär värld”.117

Under detta mål finns ett

antal mindre mål för att det stora målet om multipolaritet ska vara möjligt. En viktig punkt

för att uppnå ett multipolärt samhälle är, enligt dokumentet, att skapa ett mer ”balanserat

världssystem”, vilket innebär att regeringen ska uppmuntra strukturella förändringar i

116

”ALBA es un espacio geopolítico de liberación”, 19 oktober 2009

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=News&file=article&sid=5424 [2009-12-07],

uppsatsförfattarens kursivering 117

República Bolivariana de Venezuela, ”Líneas generales del Plan de Desarrollo Económico y Social de la

Nación 2001-2007”, September 2001, http://www.mpd.gob.ve/pdeysn/pdesn.pdf [2009-12-09], s. 155

37

internationella organisationer för att på så sätt stärka utvecklingsländer. Denna punkt

innebär också att regeringen ska stödja initiativ som syftar till att avskaffa unilaterala

åtgärder.118

Dokumentet stipulerar senare att en viktig strategi för att uppnå ett en

multipolär värld är att stärka supranationella organisationer samt multilaterala initiativ.119

Målet om en multipolär värld är även ett drag i ytterligare ett dokument som kan ses

som en fortsättning på planen för social och ekonomisk utveckling. Detta är en plan som

sträcker sig från 2007 till 2013 och under rubriken ”En ny internationell geopolitik” görs

först en kort utvärdering av hur långt man kommit i att uppfylla de mål om multipolaritet

som fastställdes i föregående plan. Dokumentet hävdar att Venezuela har gått framåt i

dessa mål och har stärkt sin nationella suveränitet samt gjort framsteg i arbetet att skapa en

multipolär värld.120

Detta arbete ska fortsätta och ”konstruktionen av en multipolär värld

innebär skapandet av nya maktpoler som representerar försvagandet av den

nordamerikanska imperialismens hegemoni”.121

Det framgår att stärkandet av den

nationella suveräniteten fortfarande är ett mål även i detta dokument och att detta ska

uppnås genom utformningen av ett regionalt geopolitiskt block och en multipolär värld. En

viktig strategi och en konkret politik för att uppnå målet är att utveckla integrationen med

länder i Latinamerika och Karibien. Detta innebär bland annat att man ska sträva efter att

”driva på det Bolivarianska Alternativet för Latinamerika som ett alternativ till FTAA”.122

Även om målet om multipolaritet har varit ett konsekvent drag ända sedan Hugo

Chávez påbörjade sin presidentperiod, blev detta viktigare i och med hans vinst i en

folkomröstning 2004, vilken skulle fastställa om Chávez åtnjöt folkets förtroende. Denna

vinst markerade, enligt González Urrutia, en ny etapp i Chávez presidentperiod, som

kännetecknas av en radikalisering av utrikespolitiken, vilken i sig innebar att strategiska

alliansbildningar och ett ökat personligt presidentinflytande på utrikespolitiskt

beslutsfattande blev alltmer frekventa inslag. Under en konferens i november 2004

framhöll Chávez ”ett nytt internationellt multipolärt system” som ett av de viktigaste tio

strategiska målen som skulle prägla den nya etappen av den Bolivarianska revolutionen.123

118

Ibid. 119

República Bolivariana de Venezuela, a.a. s. 159 120

República Bolivariana de Venezuela, ”Proyecto Nacional Simón Bolívar Primer Plan Socialista –

Desarrollo Económico y Social de la Nación 2007-2013”, September 2007, s. 44,

http://www.gobiernoenlinea.ve/noticias-view/shareFile/PPSN.pdf [2009-12-09] 121

Ibid. 122

República Bolivariana de Venezuela, a.a., September 2007, s. 48 123

González Urrutia, E, “Las dos etapas de la política exterior de Chávez”, s. 165,

http://www.nuso.org/upload/articulos/3389_1.pdf [2009-12-09]

38

Hugo Chávez använder ofta historiska referenser till självständighetsförkämpen

Simón Bolívar för att påpeka vikten av en multipolär värld. I en intervju från 2002 fick han

frågan varför han ville propagera för Bolívars idéer 175 år efter hans död. Chávez svarade

att han ville fånga den ursprungliga idén som hans republik grundades på, det vill säga

Bolívars vision om ett multipolärt internationellt system. Han menade att integrationen

redan har Bolívars modell om Storcolombia att följa och behöver inte kopiera andra

kontinenters integrationsprojekt. Han tillade sedan att

Vi vill inte ha en unipolär eller en bipolär värld. 1900-talet var bipolärt och titta vad vi har nu.

En unipolär värld skulle vara värre än en bipolär värld. Bolívar ville att ett enda block eller ett

politiskt organ skulle förhandla under lika villkor med de andra tre delarna av världen.124

Under senare tid har Chávez börjat framhäva att staterna inom ALBA ska bilda en

försvarsallians. Deklarationen från den senaste ALBA-konferensen, som hölls i oktober

2009, föreslog bildandet av ”a Permanent Committe for the Sovereigny and Defense of the

Bolivarian Alliance for the Peoples of Our America ALBA-TCP”.125

Under konferensen

insisterade Chávez om bildandet av en försvarsallians för att konfrontera ”hotet från

imperiet”.126

Han har också yttrat att en försvarsallians är nödvändig inom ALBA,

eftersom ”fienden är den samma, USA”.127

Det framgår att Chávez tänker sig att

försvarsalliansen ska bygga på någon form av kollektiv säkerhet, när han hävdar att

länderna inom ALBA kommer att ge ett gemensamt svar om en stat blir anfallen.128

4.2.2 Kubas överlevnads- och egenintressen som motiv bakom ALBA

Fram tills nu har Venezuela och Hugo Chávez intagit en central roll i motivanalysen, dels

för att landet har varit en pådrivande aktör, dels för att det har funnits en bättre tillgång på

motivkällor som kan ge information om denna aktörs motiv. När det gäller Kuba finns det

inga direkta motivkällor från landet självt, men däremot finns det viss fakta som visar att

Kuba skulle kunna vara den aktör som kan tillfredsställa sitt intresse av ekonomisk

överlevnad genom att delta i ALBA-projektet. Kuba kan därför betraktas ha vissa

124

“Chavéz promotes creation of Petro-America energy enterprise”, Alexander´s gas and oil connections,

vol.7, issue 7, 8 April 2002, http://www.gasandoil.com/goc/news/ntl21525.htm [2009-12-09],

uppsatsförfattarens översättning. 125

”ALBA strengthens trade alliance, ratifies struggle against the „empire‟”, 18 oktober 2009,

http://www.bilaterals.org/article.php3?id_article=16093&lang=en (10/12-09) 126

Ibid. 127

Kozloff, N, ”Hugo Chavez‟s anti-imperialist army”, 19 februari 2008,

http://www.venezuelanalysis.com/analysis/3177 [2009-12-10] 128

Ibid.

39

egenintressen av att delta i ALBA, vilket i sig är ett realistiskt drag när det kommer till

mellanstatligt samarbete i regionala sammanhang.

I en artikel med titeln ”Cuba – Is the ‟Special Period‟ Really Over?” lägger Cynthia

Benzing fram sin grundläggande tes om att Kuba ännu inte återhämtat sig efter den

ekonomiska stagnation, ”Specialperioden”, som följde efter Sovjetunionens fall 1989.

Under kommunisttiden var Kubas hela ekonomiska överlevnad beroende av Sovjets

ekonomiska stöd i form av utvecklingshjälp och fördelaktiga handelsavtal som inbegrep ett

förmånligt utbyte av kubanskt socker och nickel mot sovjetisk olja. När Sovjetimperiet föll

blev detta också ett stort slag mot den kubanska ekonomin och landet gick in i

”Specialperioden” som Fidel Castro valde att kalla den. Denna period karaktäriserades,

enligt Benzing, av omfattande ekonomiska problem: mellan 1989 och 1993 minskade

bland annat BNP med 34,8 procent, konsumtionen föll med 30 procent samt export och

import minskade med 78,9 respektive 75,6 procent.129

Under första delen av 90-talet råkade den kubanska ekonomin ut för fler problem. På

grund av bränsleproblem blev elavbrott och nedläggning av företag frekventa inslag och

jordbruks- och gruvproduktion minskade drastiskt. Detta är bara ett urval av de

ekonomiska problem Kuba ställdes inför efter Sovjets fall. Sedan dess har det genomförts

försök att få ekonomin på fötter genom olika reformer, men Benzings slutsats blir ändå att

”Specialperioden” fortfarande är ett reellt tillstånd på Kuba och kommer att fortsätta om

inte grundläggande ekonomiska förändringar genomförs. Hon menar att Kuba har

misslyckats med att tillåta privata investeringar och privat företagande och att det

ekonomiska läget kommer att förvärras om inte detta tillåts i större utsträckning än

tidigare.130

David Harris och Diego Azzi menar även de att Kuba fortfarande befinner sig i en

prekär ekonomisk situation trots försök till förbättringar. De hävdar vidare att med denna

kontext som bakgrund är det uppenbart att Kuba har mycket att vinna på ett

integrationsprojekt som ALBA, framförallt genom de oljeexporter som Venezuela kan

tillhandahålla det oljefattiga landet. Harris och Azzi framhåller att ”ALBA can in this sense

be seen as filling the gap left by the Soviet Union in the Cuban economy. As such Cuba

has little to lose through the alliance.”131

129

Benzing, C, ”Cuba – Is the ‟Special Period‟ Really Over?”, International Advances in Economic

Research, Vol.11, Issue 1, 2005, s. 70 130

Benzing, C, a.a., s. 70 & 80 131

Harris, D & Azzi, D, ”Venezuela´s answer to free trade: the Bolivarian Alternative for the Americas”, s.

18, http://www.focusweb.org/pdf/alba-book.pdf [2009-12-15]

40

Faktum är att det första som genomfördes efter att ALBA formellt bildats var att

Venezuela och Kuba slöt ett ekonomiskt fördelaktigt avtal som gav båda parter vissa

förmåner. I avtalet slås det fast att Venezuela ska exportera olja till Kuba, men det framgår

inte hur mycket. Kuba ska betala enligt det internationella marknadspriset, men lovar också

att minst betala 27 dollar per fat i det fall det internationella priset faller.132

Emellertid

framgår det i en artikel, som beskriver undertecknandet av nya samarbetsavtal mellan

Kuba och Venezuela, av Sarah Wagner att Kuba får 53 000 fat olja per dag och ska

fortsätta få det enligt de nya avtalen.133

4.2.3 Sammanfattande analys

I slutet av teoridelen om realism ställdes följande frågor: Ger de huvudsakliga aktörerna

inom ALBA uttryck för att ett viktigt motiv bakom regional integration är att bryta sig ur

en snedvriden maktbalans för att på så sätt bli en viktig balanserare i det internationella

systemet? Är även det realistiska överlevnads- och egenintresset ett viktigt motiv? Hur

kommer detta till uttryck i politiska ställningstaganden och uttalanden samt officiella

positioner?

I Venezuelas och Hugo Chávez officiella utrikespolitiska diskurs framgår det att

strävan efter en multipolär värld är en viktig del. Chávez ser det internationella systemet

som snedvridet och vill uppnå en mer balanserad värld genom att göra målet om

multipolaritet till ett centralt ställningstagande i de två planer som rör Venezuelas

ekonomiska och sociala utveckling. Detta mål blir även mer centralt i november 2004

(precis innan ALBA bildas), när Chávez gör detta till ett av de tio mest viktiga strategiska

målen. Att ALBA ska användas som en balanserare blir troligt, eftersom ett uttryckligt mål

i Venezuelas utrikespolitik är att driva på organisationen som ett viktigt alternativ till det

diametralt motsatta projektet FTAA. Något som tyder på att ALBA: s roll som balanserare

eventuellt håller på att fördjupas, är att Chávez uttryckt att projektet, på grund av det

upplevda hotet från USA, ska få en större förvarsprofil i och med att gemensamt försvar

byggt på kollektiv säkerhet förespråkas.

När det gäller det realistiska överlevnads- och egenintresset, framgår det, utifrån

sekundärkällor, att Kuba är den aktör som har mest att vinna på ALBA. Landet har

132

Castro, F & Chávez, H ”Acuerdo entre el Presidente de la República Bolivariana de Venezuela y el

Presidente del Consejo de estado de Cuba, para la aplicación del Alternativa Bolivariana para las Américas”,

2004, http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=News&file=article&sid=81[2009-12-15] 133

Wagner, S, ”Venezuela and Cuba sign new cooperation agreements”, 16 december 2004,

http://www.venezuelanalysis.com/news/840 [2009-12-15]

41

alltsedan relationen med Sovjet avbröts 1989 befunnit sig i en ekonomisk bekymmersam

situation i och med att de förmånliga avtalen med ryssarna försvann. Försök till

förbättringar har gjorts, men har enligt expertkällorna inte varit tillräckliga, och därför kan

ALBA av Kuba ses som ett projekt som ger landet viss ekonomisk stabilitet. I samband

med att ALBA formellt bildades fick Kuba nämligen vissa förmånliga ekonomiska avtal

som ger landet stora mängder olja vilket det i princip stått utan sedan Sovjets fall.

42

5. SLUTSATSER OCH DISKUSSION

5.1 Slutsatser – Regionalism som motstånd

Det syfte som denna uppsats har försökt uppfylla har handlat om vilka motiv som påverkar

skapandet av regionala maktblock utanför Europa och västvärlden. Studiens övergripande

forskningsfråga lyder: Vilka motiv hävdar stater och dess representanter är viktiga när

regionala integrationsprojekt initieras utanför Europa och västvärlden? Med det kubansk-

venezolanska integrationsprojektet ALBA som fall visar denna uppsats att det finns ett

övergripande motiv som kan driva stater utanför västvärlden att organisera sig regionalt: att

vilja inta rollen som en motbild. Med gramsciansk och realistisk teoribildning som grund

visar uppsatsen att motståndet kan ta sig två olika uttryck.

För det första, och utifrån Robert Cox gramscianska resonemang, kan viljan att

organisera sig regionalt ha sin grund i att motstå en hegemonisk ekonomisk världsordning

som bara ett visst antal stater har något att vinna på. Den specifika världsordning som

ALBA vänder sig emot är den nyliberala, som den anser har skapat stora sociala problem i

Latinamerika. Detta visar sig genom förespråkandet av en social agenda, både i den

gemensamma deklaration som ligger till grund för ALBA, och i Hugo Chávez politiska

gärning. Just betoningen av sociala välfärdsfrågor under hela Hugo Chávez presidentperiod

påvisar en rimlighet i motivet, eftersom det finns en stabilitet i det; såväl delar av Chávez

diskurs som hans konkreta politik är inriktade på att sätta sociala frågor i fokus. Det kan

mycket väl hävdas, utifrån Gramsci själv, att ALBA helt enkelt är början på ett ”war of

position”, där ”mjuk” makt används för att skapa ett alternativ till en nyliberal ekonomisk

världsordning. Detta innebär att ideologisk retorik och propaganda används för att

successivt utmana en världsordning i stället för, med gramscianska termer uttryckt, ”a war

of movement”, som innebär ett regelrätt krig mot denna ordning.

För det andra, och utifrån realistisk teoribildning, kan viljan att organisera sig

regionalt ha sitt ursprung i att inta en aktiv roll som balanserare i det internationella

systemet samt att vilja säkerställa sina egen- och överlevnadsintressen. Här handlar det inte

om att positionera sig mot en specifik ordning, utan mot enskilda stater. Detta syns

framförallt i Chávez uttalanden och i den venezolanska regeringens officiella positioner

om vikten av en multipolär värld uttryckta i motivutsagorna ”Plan de Desarrollo” och

”Proyecto Nacional Simón Bolívar”. Även här blir det geopolitiska motivet om att med

ALBA som grund påbörja uppbyggnaden av en multipolär värld rimligt i och med att det

finns en stabilitet i det. Målet har varit ett konsekvent drag under Chávez presidentperiod

43

och radikaliserades även till viss del efter förtroendeomröstningen 2004, bara några

månader innan ALBA bildades. Dessutom har det på senare tid växt fram en vilja av att

inte bara positionera sig ideologiskt och underminera en dominerande världsordning

genom retorik och alternativ välfärdspolitik, utan också en vilja att bygga upp ett

gemensamt militärt försvar i ALBA. Detta tyder på framväxten av ett realistiskt drag i

ALBA.

Motståndet som ALBA förkroppsligar är således ett motstånd mot två olika typer av

hegemonier. Å ena sidan är ALBA ett uppror mot en hegemonisk världsordning, där en

underminering av en speciell form av ekonomisk politik eftersträvas. Detta sker genom att

förespråka en alternativ politik som bryter med det synsätt som bygger upp den

hegemoniska världsordningen. Å andra sidan utgör ALBA ett motstånd mot hegemoniska

stater, som önskas undermineras genom maktbalanspolitik. Detta sker genom att utveckla

en diskurs som betonar upphävandet av en unipolär värld till förmån för en multipolär.

Kubas egen- och överlevnadsintressen intar en viss särställning i denna uppsats i och

med att detta avsnitt baseras på ett rimlighetsresonemang utifrån sekundärkällor, som

menar att Kuba skulle vara den aktör som har mest egenintressen av att delta i ALBA på

grund av landets prekära ekonomiska situation och de vinster de kan få för att förändra

detta. Det går naturligtvis inte att dra några säkra slutsatser gällande detta eventuella

egenintresse, eftersom det inte finns några konkreta uttalanden eller positioner från Kuba

som styrker detta motiv. Därför kan det inte vara lika säkerställt som de ovanstående

motiven, eftersom de inte bygger på aktörernas egna positioner.

Att ALBA önskar inta rollen som ett motståndsprojekt stärks också av den tendens

till motstånd som presenterades i bakgrundskapitlet. Där framkommer det, av Walter

Mattlis framställning, att den latinamerikanska regionalismens drivkrafter kom från de

externa chocker och händelser som helt enkelt tvingade fram ett regionalt initiativ. Även i

denna uppsats fall handlar det om att organisera sig i regionala maktblock på grund av

externa förhållanden. I fallet ALBA är det dock andra utrikespolitiska förhållanden som

driver på regionalismen. Medan det i tidigare integrationsprojekt handlade om att

exempelvis försvara sig mot EC: s diskriminerande handelsregler, handlar det nu om att

försvara sig mot externa chocker i form av pådyvlandet av en ekonomisk världsordning

samt specifika staters hegemoniska position. Hursomhelst, oavsett deras natur, handlar det

fortfarande om att externa händelser och chocker fungerar som viktiga drivkrafter till

regional integration.

44

5.2 Avslutande diskussion

Motiv bakom politiska beslut skulle kunna betraktas som ett av statsvetenskapens svåraste

områden att uttala sig om. Detta beror på att det ofta finns latenta motiv som kan vara

vanskliga att utläsa, samtidigt som en aktör kanske inte vill ge uttryck för dem eftersom det

skulle minska deras legitimitet. Befinner man sig, som denna uppsats, på en internationell

nivå blir det ännu svårare att fastställa motiv eftersom många lämpliga

datainsamlingsmetoder måste uteslutas av logiska skäl. Dock har det varit fullt möjligt att i

denna uppsats få insyn i aktörernas motivutsagor genom att få tillgång till centrala

dokument.

Det huvudsakliga motiv som denna uppsats kan tyckas argumentera för är att det

skulle kunna vara en altruistisk drivkraft bakom ALBA. Detta illustreras av det faktum att

det finns en betoning på att skapa ett alternativ som sätter sociala välfärdsfrågor i fokus.

Detta kan givetvis ifrågasättas. Andra motiv, som aktörerna inte vill ge uttryck för, skulle

mycket väl kunna ligga bakom ALBA.

I Venezuelas fall skulle ett legitimeringsbehov kunna ligga bakom ALBA.134

I

Venezuela har Hugo Chávez legitimitet starkt ifrågasatts genom att den venezolanska

regimen anklagats för att vidta auktoritära åtgärder. Detta har skett genom att, exempelvis,

oppositionella medier stängts ned135

och att Chávez fått alltför stor makt genom att skaffa

sig kontroll över stora delar av statsapparaten, till exempel utbildningssystemet och

valdistriktens utseende.136

År 2004 underställdes Chávez, som nämnts, en folkomröstning,

då målet var att undersöka om han hade folkets förtroende att fortsätta som president. Han

vann omröstningen, men fick sin legitimitet ifrågasatt.

Utifrån denna kontext är det mycket möjligt att Chávez känner ett behov av att öka

sin legitimitet genom att göra de sociala frågorna till ett karaktäristiskt drag i sin

presidentperiod. Genom ALBA får han ett starkt internt stöd från socialt marginaliserade

delar av befolkningen, men man kan också tänka sig att projektet ger en stor extern

legitimitet. Detta är möjligt genom att Venezuela i den latinamerikanska regionen framstår

134

Detta nämns som en möjlig drivkraft till regionalism av Nesadurai: ”Governments, deriving political

legitimacy from their capacity to undertake traditional social responsibilities for the societies they govern,

may be compelled to turn to regional collective action as the only viable option to maintain national

social/economic arrangements like the welfare state apparatus”. (Nesadurai, a.a., s. 15-16) 135

Se till exempel “Chávez tystar kritiska medier”, Dagens Nyheter, 6 september 2009,

http://www.dn.se/nyheter/varlden/chavez-tystar-kritiska-medier-1.946575 [2010-01-08] 136

“Chavez makt stärks i Venezuela”, Dagens Nyheter, 14 augusti 2009,

http://www.dn.se/nyheter/varlden/chavez-makt-starks-i-venezuela-1.930871 [2010-01-08] och ”Kongresslag

stärker Chávez”, Dagens Nyheter, 1 augusti 2009, http://www.dn.se/nyheter/varlden/kongresslag-starker-

hugo-chavez-1.922600 [2010-01-08]

45

som ett land som inte bara sätter sin egen befolknings sociala behov i fokus utan även

andra länders innevånare. ALBA kan på detta sätt därför ses som ett sätt för Chávez att, i

kölvattnet av förtroendeomröstningen, öka sin legitimitet såväl hos sin egen befolkning

som rent utrikespolitiskt genom att framstå som ett socialt rättvist alternativ till det

amerikanskt regisserade FTAA. Utifrån detta resonemang, som inte har fått plats i den

empiriska undersökningen på grund av bristen på konkreta bevis, är det således mycket

möjligt att det hos Chávez finns ett egenintresse av att framställa sig själv, både internt och

externt, som en statsman som sätter social rättvisa främst.

Det finns således, utifrån detta resonemang, en anledning att tro att det finns ett annat

mer latent motiv bakom ALBA. Det har emellertid inte varit möjligt att ha med detta i

studien, eftersom det inte funnits tillräckligt med bevis, i form av motivutsagor, som kan

styrka att ALBA skulle syfta till att fylla ett legitimeringsbehov. Finns det då fler

anledningar att kritisera det möjliga altruistiska motivet, förutom att det skulle handla om

ett legitimeringsbehov? Här skulle man kunna tänka sig att det sociala motivet utnyttjas

som en täckmantel för att uppnå något större, mer strategiskt, mål. Kanske är det så att

motivet att betona sociala rättvisefrågor i själva verket används för att dölja det faktum att

man hellre strävar efter att få större makt på den internationella arenan. Det är möjligt att

det är det strategiska målet om att få större makt som är viktigare än de sociala frågorna.

Det som denna diskussionsdel velat bidra med är en kritisk granskning av det sociala

motiv som är ett av uppsatsens huvudsakliga resultat. Det som det egentligen handlar om

är en diskussion runt en klassisk fråga som uppstår när politik och politiker studeras: Kan

vi tro på det som sägs och skrivs? Det finns naturligtvis alltid en möjlighet att politiker

förhärligar sina motiv för att höja sin legitimitet, men jag vill hävda att det som studerats i

denna uppsats, enskilda politikers diskurser och officiella positioner uttryckta i öppna

dokument och deklarationer, måste kunna tas på allvar och betraktas som trovärdiga. Det

är antagandet om att det går att hitta sanningen i det som sägs och skrivs, som har gjort att

uppsatsens slutsatser dragits.

5.3 Vidare forskning

Denna uppsats har uppehållit sig vid varför regionala maktblock uppstår. En rimlig

fortsättning på studiet av ALBA är att utvärdera själva resultatet: Har ALBA uppnått de

mål som stipulerats? I uppsatsen har olika avtal och mål nämnts, vilka i sig har syftat till

ganska radikala förändringar. Har exempelvis de stora summor pengar som insamlats för

46

att skapa bättre förutsättningar för folken i ALBA-länderna gett något resultat? Detta är

givetvis en mycket svår fråga att svara på, men eftersom ALBA, enligt resonemanget i

inledningen, förkroppsligar en brytpunkt med en viktig samhällsutveckling i Latinamerika,

är det relevant att fortsätta studera projektet utifrån olika perspektiv.

47

REFERENSER

Litteratur

Benzing, Cynthia, ”Cuba – Is the ‟Special Period‟ Really Over?”, International Advances

in Economic Research, Vol. 11, Issue 1, 2005, s. 69-82

Best, Edward & Christiansen, Thomas, “Regionalism in International Affairs”, Baylis,

John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics – An introduction

to international relations, 4:e uppl. New York, Oxford University Press, 2008, s. 436-449

Bushnell, David (ed.), El Libertador: Writings of Simón Bolívar, New York, Oxford

University Press, 2003

Chasteen, John Charles, Latinamerikas historia, Lund, Historiska media, 2003,

översättning Ulf Gyllenhak

Cole, Ken, ”ALBA: a process of concientización”, The International Journal of Cuban

Studies, Vol. 1, Issue 2, December 2008

Cox, Robert C, “Gramsci, hegemony and international relations: an essay in method”,

1983, Cox, Robert W, Sinclair, Timothy J, Approaches to World Order, Cambridge,

Cambridge University Press, 1996, s. 124-143

Dunne, Tim & Schmidt, Brian C, ”Realism”, Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia,

The Globalization of World Politics – An introduction to international relations, 4: e uppl.

New York, Oxford University Press, 2008, s. 92-196

Esaiasson, Peter, Giljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Wängnerud, Lena, Metodpraktikan –

Konsten att studera samhälle, individ och marknad, 3:e uppl. Stockholm, Norstedts Juridik

AB, 2007

Gamble, Andrew & Payne, Anthony, “The world order approach” Söderbaum, Fredrik,

Shaw, Timothy M, Theories of New Regionalism, Houndmills, Palgrave Macmillan, 2003,

s. 43-62

Gren, Jörgen, “New Regionalism and West Sweden: Change in the Regionalism

Paradigm”, Regional and Federal Studies, Vol. 12, No. 3, Hösten 2002, s. 79-101

Guevara, Aleida, Chávez, Venezuela and the New Latin America, Melbourne, Ocean Press,

2005

48

Hadenius, Axel, ”Att belägga motiv”, Hadenius, Axel, Henning, Roger, Holmström, Barry,

Tre studier i politiskt beslutsfattande, Stockholm, Almqvist & Wiksell, 1984, s. 148-179

Hall, Martin, “Realism”, Gustavsson, Jakob, Tallberg (red), Jonas, Internationella

Relationer, 2:a uppl. Lund, Studentlitteratur, 2009, s. 35-50

Hettne, Björn, Internationella Relationer, 2:a uppl. Lund, Studentlitteratur, 1999

Hobden, Stephen & Wyn Jones, Richard, “Marxist Theories of International Relations”,

Baylis, John, Smith, Steve, Owens, Patricia, The Globalization of World Politics – An

introduction to international relations, 4:e uppl. New York, Oxford University Press,

2008, s. 144-159

Kellogg, Paul, ”Regional Integration in Latin America: Dawn of an Alternative to

Neoliberalism?”, New Political Science, Vol. 29, No. 2, Juni 2007

Kozloff, Nikolas, Hugo Chávez – Oil, Politics and the Challenge to the United States, New

York, Palgrave Macmillan, 2006

Lynch, John, Simón Bolívar – A life, New Haven, Yale University Press, 2006

Mattli, Walter: The Logic of Regional Integration – Europe and Beyond, Cambridge,

Cambridge University Press, 1999

Mittelman, James H, “Rethinking the „New Regionalism‟ in the Context of Globalization”,

Hettne, Björn, Inotai, András, Sunkel Osvaldo, Globalism and the New Regionalism,

Houndmills, Macmillan Press Ltd, 1999, s. 25-53

Söderbaum, Fredrik, ”Regionalism”, Gustavsson, Jakob, Tallberg (red), Jonas,

Internationella Relationer, 2:a uppl. Lund, Studentlitteratur, 2009, s. 219-238

Tallberg, Jonas, EU: s politiska system, 3:e uppl. Lund, Studentlitteratur, 2007

Thomas, Caroline, ”Poverty, development and hunger”, Baylis, John, Smith, Steve,

Owens, Patricia, The Globalization of World Politics – An introduction to international

relations, 4:e uppl. New York, Oxford University Press, 2008, s. 470-488

Tussie, Diana, “Latin America: contrasting motivations for regional projects”, Review of

International Studies, vol. 35, supplement S1, februari 2009, s. 169-188

49

Yin, Robert K, Case Study Research – Design and Methods, 3:e uppl. California, Sage

Publications Inc, 2003

Elektroniska källor

ALBA: s officiella hemsida,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=2

30 [2009-12-10]

”ALBA es un espacio geopolítico de liberación”, Declaraciones de Hugo Chávez, 19

oktober 2009,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=News&file=article&sid=5424

[2009-12-07]

”ALBA strengthens trade alliance, ratifies struggle against the „empire‟”, 18 oktober 2009,

http://www.bilaterals.org/article.php3?id_article=16093&lang=en [2009-12-10]

Bossi, Fernando, ”10 points to understand the ALBA – Constructing the ALBA from

within the peoples”, 2005

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=1

980 [2009-11-16]

Chávez, Hugo & Castro, Fidel, ”Declaración conjunta entre el Presidente de la República

Bolivariana de Venezuela y el Presidente del Consejo de Estado de la República de Cuba

para la creación del ALBA”, 14 december 2004,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=2

060 [2009-11-02]

Chávez, Hugo & Castro Fidel, ”Acuerdo entre el Presidente de la República Bolivariana de

Venezuela y el Presidente del Consejo de estado de Cuba, para la aplicación del

Alternativa Bolivariana para las Américas”, 2004,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=News&file=article&sid=81

[2009-12-15]

Chávez, Hugo, ”Clausura de la VI Cumbre del ALBA”, 26 januari 2008

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=2

068 [2009-12-05]

50

“Chavéz promotes creation of Petro-America energy enterprise”, Alexander´s gas and oil

connections, vol.7, issue 7, 8 April 2002,

http://www.gasandoil.com/goc/news/ntl21525.htm [2009-12-09]

“Chávez tystar kritiska medier”, Dagens Nyheter, 6 september 2009,

http://www.dn.se/nyheter/varlden/chavez-tystar-kritiska-medier-1.946575 [2010-01-08]

“Chavez makt stärks i Venezuela”, Dagens Nyheter, 14 augusti 2009,

http://www.dn.se/nyheter/varlden/chavez-makt-starks-i-venezuela-1.930871 [2010-01-08]

“Declaraciones del SPRBV Hugo Chávez a su llegada a la ciudad de Teherán”, 30 juni

2007, http://www.minci.gob.ve/alocuciones/4/14621/declaraciones_del_sprbv.html [2009-

12-06]

Fritz, Thomas, ”ALBA contra ALCA – La alternativa bolivariana para las Américas: una

nueva vía para la integración regional en Latinoamérica”, Centro de investigación y

Documentación Chile Latinoamérica, April 2007,

http://www.fdcl-berlin.de/fileadmin/fdcl/Publikationen/ALBA-contra-ALCA-Thomas-

Fritz-FDCL-esp.pdf [2009-12-06]

González Urrutia, Edmundo, “Las dos etapas de la política exterior de Chávez”,

http://www.nuso.org/upload/articulos/3389_1.pdf [2009-12-20]

Harris, David & Azzi, Diego, ”Venezuela´s answer to free trade: the Bolivarian Alternative

for the Americas”, http://www.focusweb.org/pdf/alba-book.pdf [2009-12-15]

Hettne, Björn, ”En regionaliserad världsordning?”

http://www.tidsskrift.dk/visning.jsp?markup=&type=cont&id=93810&query=motsatta&jo

urnal=all&fromyear=&toyear=&m=25&n=0 [2009-11-13]

”Kongresslag stärker Chávez”, Dagens Nyheter, 1 augusti 2009,

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kongresslag-starker-hugo-chavez-1.922600 [2010-01-

08]

Kozloff, Nikolas, ”Hugo Chavez‟s anti-imperialist army”, 19 februari 2008,

http://www.venezuelanalysis.com/analysis/3177 [2009-12-10]

Morales, Evo, Lage, Carlos, Ortega, Daniel & Chávez, Hugo, “Acta fundacional del Banco

del ALBA”, Documentos de la VI Cumbre,

51

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=News&file=article&sid=2668#

3 [2009-12-14]

Morales, Evo, Chávez, Hugo & Castro, Fidel, “Acuerdo para la aplicación de la alternativa

bolivariana de los pueblos de Nuestra América y el tratado de comercio de los pueblos”, 29

april 2006,

http://www.alternativabolivariana.org/modules.php?name=Content&pa=showpage&pid=5

16 [2009-12-10]

Nesadurai, Helen, ”Globalisation and Economic Regionalism: A Survey and Critique of

the Literature”, Institute of Defense and Strategic Studies, Nanyang Technological

University, Singapore, CSGR Working Paper No 108/02, November 2002

Kan nås via http://www2.warwick.ac.uk/fac/soc/csgr/research/abstracts/abwp10802/

República Bolivariana de Venezuela, “Proyecto Nacional Simón Bolívar Primer Plan

Socialista – Desarrollo económico y social de la nación 2007-2013”, September 2007,

http://www.gobiernoenlinea.ve/noticias-view/shareFile/PPSN.pdf [2009-12-09]

República Bolivariana de Venezuela, ”Líneas generales del Plan de Desarrollo Económico

y Social de la nación 2001-2007”, September 2001,

http://www.mpd.gob.ve/pdeysn/pdesn.pdf [2009-12-07]

Suggett, James, “ALBA Bloc grows by three new member countries at Summit”, 26 Juni

2009, http://www.venezuelanalysis.com/news/4547 [2009-12-10]

Venezuelan Bank of External Commerce, (Bancoex), “What is the Bolivarian Alternative

for Latin America and the Caribbean?”, 5 Februari 2004,

http://www.venezuelanalysis.com/analysis/344 [2009-12-18]

Venezuelas regerings hemsida http://www.gobiernoenlinea.ve/miscelaneas/misiones.html

[2009-12-17]

Wagner, Sarah, ”Venezuela and Cuba sign new cooperation agreements”, 16 december

2004, http://www.venezuelanalysis.com/news/840 [2009-12-15]

52

KÄLLMÄSSIGA ANMÄRKNINGAR

Här kan för enkelhetens skull refereras till två internetsidor som använts mycket i

uppsatsen:

www.alternativabolivariana.org ALBA: s officiella hemsida

www.venezuelanalysis.com En sida som rapporterar om aktuella händelser i Venezuela

och även bidrar med analyser av politiska skeenden i landet.

Vissa av de elektroniska källorna kan tillhandahållas av mig som författare vid problem

med internetsidor.