Bastuloken

Ett boplatsområde vid våtmark i Stenviksstrand i Ramselesocken, Ångermanland, Västemorrlands län

I förgrunden ser vi den största husgrunden. Personen på bilden står på väggen mellan de båda grunderna.Till höger en del av Bastuloken.

Bernt Ove Viklund, Härnösand, februari 2004Forntid i Ramsele och Kulturmiljövårdarna AB i HärnösandRAPPORT 2004: 1

- .- - - -- - - - - - - - - - - ---l

Inledning

Den sedan 2001 ideella arkeologiföreningen Forntid i Ramsele startade i början av 1996 somen arkeologikurs med Studieförbundet NBV som kurssamordnare. Utan studieförbundetsdåvarande distriktchef, Olle Häggström. skulle verksamheten antagligen varit omöjlig atthålla igång: meningen var att kursen skulle träffas två gånger inomhus och två gångerutomhus 1996 men vi skriver nu februari 2004 och har klart med vår numera traditionellaarkeologihelg och dess program. Årets arkeologihelg den 14-15 augusti blir på åttonde åretoch temat är våtmarksarkeologi . Våtmarksmiljön Bastuloken inspirerade till detta.

Från allra första början har Forntid i Ramsele verkat utåtriktat och hjärtligt välkomnat alla ochenvar med intresse av arkeologi , historia, religionshistoria m. fl . ämnen . Defornminnesinventeringar vi har genomfört har förlagts till Ramsele i första hand, men äveninom socknarna Bodum, Fjällsjö, Junsele och Tåsjö har vi varit i markerna. I Bodum fann vif. Ö. samiska kulturmiljöer 1997 vilka blev de första som upptäcktes i hela Jämtlands länsskogsland (Viklund 1997b). I kursform arrangerade vi 1998 en mindreräddningsundersökning aven erosionsskadad gravhög. På SVAR i Ramsele har vi byggt enutställningsmonter med utgångspunkt från boplatsområdet Sörånäset. Med början 1997arrangerar vi som sagt även välbesökta arkeologihelger där intresserad allmänhet och forskareträffas under gemytliga former. Arkeologihelgerna har varit förlagda till Ramsele, Junsele,Bodum, Tåsjö och Fjällsjö. Arrangemanget 2003 med hällbilder som tema genomfördes påSilsjönäs i Fjällsjö. Även i år förläggs helgen till Silsjönäs. Samtliga av socknarna ligger inomRamsele gamla pastorat.

Den aktuella kulturmiljön Bastuloken upptäcktes av Forntid i Ramsele den 9 juni 2001.Veckan därefter anmäldes den in till Länsstyrelsen i Västernorrlands län.

1.11

,"

J ' '"r RAI.lS'~E-I'ORSASI.

S~

~VJKSSTRAND

l

.I, .I I\ j..\. j

\. I' .. ~./'\\ i·'·\ ~./ , \

• l \.' I\ S ~E 'l K STRAJoID V ". . " -

\ - /~; . j /

\ n :

': \ ':.. ~:I'.

\ .

... /' \,/ "\ ' - . I. _

Figur l. Fornlämningsområdet kring Bastuloken och vidare ned mot Lundholmstjärnen är inritat med rött streck.Norr om området syns älvsammanflödet och Sörånäset,

Kartor

Blå kartan 205 Junsele, ekonomiska kartan 20G 2-3 e-f(706 24)

Fastighetsnummer

Stenviksstrand 1: 10, 1: 11

Naturmiljö

Bastuloken ligger som en av flera lokar på en tlygsandsbildning (Lundqvist 1987, blad 2, s 52f. om sådana bildningar). Höjden för loken är omkring 215 meter över havet. Lok är endialektal benämning på ett mindre vatten vilket är mer eller mindre rikligt beväxt. De harvarken in- eller utlopp. I samband med besök på Bastuloken när första isen lagt sig kunde vikonstatera att ett tiotal kallkällor springer fram i loken. Vi får därför räkna med att kvaliten påvattnet är mycket bra. Möjligen får vi även fundera över om viss infiltration sker i loken från

3

de båda näraliggande älvarna, Vänge1älven och Fjällsjöälven. Vängelälven förbinder Faxälvenmed Fjällsjöälven. Kanske det även finns underjordiska förbindelser mellan de olika lokarna iområdet. I området dominerar tallskog. Bergrunden utgörs av graniter.

Kulturmiljöer i omlandet till Bastuloken

Omkring en kilometer norr om boplatsområdet Bastuloken är Sörånäset där älvarna rinnersamman (bild 2). Boplatsområdet Sörånäset vilket Forntid i Ramsele (FIR) upptäckte ochdokumenterade försommaren 1996 är sällsynt omfattande (Viklund 1997a). Längs med 500meter av stranden av de båda älvarna är mycket stora mängder med forn1ämningsmaterial.Majoriteten av boplats sträckan är vidVängelälven. Vi måste trots dessa massor ändå utgå ifrånatt vi endast ser en mindre del av det väldiga bosättningsområdet. Det mesta ligger sannoliktskyddat på platån ovanför älvarna. Vid fortsatta inventeringar påträffades även boplatser ochförekomster av skörbränd sten i skogslägen uppströms och mellan de båda älvarna (Viklund1998). Antalet fångstgropar vi fann uppgår till ett 50-tal. De löper som ett "pärlband" övernäset och direkt intill eller i närheten av groparna finner vi boplatserna och förekomsterna avskörbränd sten. Dessa kunde konstateras på grund av skadegörelse i samband medskogsavverkning och därpå följande markberedning (Viklund 2000). Skadegörelsen i områdetmåste betecknas som extremt stor! På två av ytorna är 100% av fornlämningarna mer ellermindre skadade. En av ytorna uppvisade 87% skador. Tingsrätten i Sundsvall friade i måletefter det att länsstyrelsen polisanmält skadegörelsen. Märkvärdigt nog har skadegörelsensedan fortsatt på en angränsande fastighet i området.

Innan upptäckterna 1996 och framåt var ett antal fångstgropar registrerade intill sammanflödetav älvarna. Ett antal boplatser också. Varav några alldeles speciella vilkaO. B. Santesson upptäckte 1923. Han kallar dem hustomtningar (Raä nr. 64, där kalladefördjupningar i markytan). Det är fyra närmast rektangulära mindre nedgrävningar. Tre sedantidigare kända gravhögar från järnåldern ligger även i anslutning till älvarnas sammanflöde.En av dessa upptäcktes, undersöktes och togs bort av Harald Hvarfner (Hvarfner 1957: 51).En annan räddningsundersöktes till viss del 1998 av Forntid i Ramsele. Den tredje gravhögenligger som det verkar intakt på en stenåldersboplats. Från den boplatsen har vi anmält in enmindre grund till viss del påminnande om Santessons hustomtningar. Tankeväckande är attSantessons grupp om fyra hustomtningar gjordes på andra sidan om Fjällsjöälven sett från dengravhög som räddningsundersöktes 1998. Själv har jag svårt att hålla mig från funderingarrunt dessa lämningar och den fornlärnningskontext de finns i. Kan de eventuellt dateras tilljärnålder?

I västra Ångermanland har i socknarna Fjällsjö, Ramsele och Bodum upptäckts 14förhistoriska husgrunder under 1997-2003. För sådana lämningar se Lundberg 1997. Isocknarna Fjällsjö och Ramsele har vi under åren 1996-2003 upptäckt nio hällmålningar(Kivikäs 2003, Lindgren 2002, Ramqvist 2002, Viklund 1997a, 1999, 2002, 2003a, b, c, d,).Som den andra av dessa upptäcktes, omkring 4 kilometer NV om Bastuloken, en storhällmålningslokal 1996 på Boforsklacken i Fjällsjö socken. Hösten 2003 upptäcktes enhällmålning omkring 400 meter öster om Bastuloken (Viklund 2003c).

4

Bastuloken

Fornlämningsområdet vid Bastuloken består av tre förhistoriska husgrunder, ett antalboplatser och förekomster av skörbränd sten. En av husgrunderna ligger för sig och behöverinte (vilket antytts ovan) nödvändigtvis vara samtida med de två stora grunderna vilka liggervägg i vägg. (foto på framsidan). De två stora grunderna är mest sannolikt neolitiska. Denensamliggande grunden är betydligt mindre än de andra . Det förefaller tydligt att vi ser en heltannan "arkitektur" vid den grunden. Grunderna ligger väster om loken.

•

Bild 2. Sörånäset vid sammanflödet av Fjällsjöälven och Vängelälven. Foto: Bemt Ove Viklund

För min egen del, till dess att området genomgått en noggrann kartering, betraktar jagpreliminärt hela området runt Bastuloken plus lite till som en sammanhängande fornlämning(se figur 1 med preliminär avgränsning av fornlämningsområdet). Det skulle behövasfinansiering för en noggrann kartläggning av hela området för att erhålla större precision vidinmätning av fornlämningarna. De aktuella lämningarna ligger placerade helt nära loken mende finns även på litet längre avstånd från denna . Det måste påpekas att fornlämningsmaterialäven konstaterats en bit ut i loken sett från de stora grunderna. Tre av boplatserna liggermellan Bastuloken och den söder därom liggande Lundholmstjärnen där vi hösten 2003 kundekonstatera en förhistorisk husgrund. Vi får även räkna med att inte så små delar av två ellerflera boplatser försvann när den mindre vägen till byn anlades. Återstoden av boplatserna synsi vägen och vid vägkanterna.

I grundernas markskador är massor (i lilla grunden dock en liten mängd) med skörbränd sten.Avslag är det gott om i de stora grunderna. Brända ben också. På vallarna till de två storagrunderna låg även ett antal skrapor av bergart samt skifferföremål. Det mest notabla avredskapen är den pilspets av skiffer med dekorationer i form av bakåtriktade streck vilkenhittades ett par dm ut i våtmarken. Den stack upp omkring. en cm ur det våta. Vid sonderingmed en lång specialsond förvintern 2001 märktes att förekomsten av skörbränd sten går

5

metervis ut i det våta miljön och att det även går att följa en bit ned i bottensedimentet. Vi fårnog därför räkna med att annat boplatsmaterial inräknat det organiska gör detsamma. Denkanske viktigaste frågeställningen gäller just det organiska materialet och hur mycket av dettasom kan finnas bevarat i loken. Enligt Roger Engelmark (muntlig uppgift i samband medprovtagning 2001-11-12) är det goda bevarandeförhållanden i Bastuloken.

Namnet Bastuloken kommer mest sannolikt av att den intilliggande byn Stenviksstrand hadesin torkbastu nära loken . Den mest sannolika platsen för bastun har lokaliserats till en mindreförhöjning mellan Bastuloken och Lundholms-tjärnen.

Inventeringar 2003

Vid två kortare tillfållen sommaren 2003 har några av oss i föreningen inventeratälvstränderna nära Sörånäset. På ömse sidor Fjällsjöälven uppströms och nedströms Sörånäsetupptäckte vi hundratals meter med tidigare okänt boplatsmaterial. Inmätning och beskrivningsker under säsongen 2004. Vid Lundholmstjärnen söder om Bastuloken upptäcktes hösten2003 en husgrund av samma typ som vid Bastuloken. Grunden ligger på östra sidan omtjärnen. nära bebyggelsen. Mellan den grunden och området Bastuloken är fläckvis medskörbränd sten . I samma veva som den upptäckten kunde vi även konstatera en hällmålning påen plats av Vågdalsberget där Forntid i Ramsele tidigare noterat någon misstänkt rött vilket vidärefter bevakat i avvaktan på rätta omständigheter i väder (Viklund 2003 b). Upptäckten aven hällmålning på Lillklippen endast 400 meter öster om Bastuloken gjordes senare underhösten (Viklund 2003c). Ännu senare samma höst upptäcktes en hällmålning påBrinnåsklippen norr om Boforsklacken (Viklund 2003d).

Kontaktgrupp

I samband med upptäckten av våtmarkslokalen Bastuloken stod det klart att vi hade enkulturmiljö av ett ovanligt format framför oss. En tidig tanke var därför att presentera den förett antal personer inom arkeologi och miljöarkeologi. Samtliga av de som tillfrågades stodpositiva till förslaget att bli med i en informell grupp. Samtliga har även besökt Bastuloken.Följande personer (i bokstavsordning) ingår.

Roger Engelmark, biträdande professor Miljöarkeologiska laboratoriet (MAL) vid UmeåUniversitet, arkeolog Lennart Forsberg, Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand, Ola Georg ,arkeolog vid Länsmuseet Västernorrland, fil. dr. Bo Knarrström vid UV-syd, Britta Lindgren,doktorand vid institutionen för arkeologi och samiska studier vid Umeå universitet,Per H Ramqvist, professor i Regional Arkeologi vid Mitthögskolan i Ömsköldsvik, ProfessorStig Welinder vid Mitthögskolan i Härnösand, Christer Westerdahl, marinarkeolog/etnolog iKristansand, Norge och slutligen Bernt Ove Viklund, arkeolog från Härnösand och medlem iForntid i Ramsele.

Avslutning

Förvintern 2001 besöktes Bastuloken av Roger Engelmark med personal frånMiljöarkeologiska laboratoriet (MAL) vid Umeå universitet. De borrade då efterpollenproppar. I april 2003 tog MAL kompletterande prover . Eventuellt kommer även enmindre arkeologisk undersökning till stånd under 2004.

6

För min egen del finner jag det sannolikt att vi genom en smärre undersökning ute iBastuloken kan finna tillräckligt många intressanta fynd vilket kan komma att motivera enstörre forskningsundersökning.

Referenser

Hvarfner , Harald. 1957. Fångstmän och nybyggare i Ångermanälvens källområden underjärnåldern. Arkiv för Norrländsk hembygdsforskning XY. Härnösand.Kivikas. Pekka. 2003. Ruotsin Pyyntikulttuurin Kalliokuvat Suomalaisin Silmin. JyväskyläLindgren, Britta. 2002. Hällmålningar- ett uttryck för materiella och immaterielladimensioner. Studier i Regional Arkeologi 2. Hällbilder och hällbildernas rum (red . Klang,Lindgren, Ramqvist). Mitthögskolan ÖrnsköldsvikLundberg, Åsa. 1997. Vinterbyar- ett bandsamhälles territorier i Norrlands inland 4500-2500f. Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 8. Umeå.Lundqvist, Jan . 1987. Jordartskarta över Västernorrlands län och förutvarande Fjällsjökommun. Sveriges geologiska undersökningar. UppsalaRamqvist, Per H. 2002. Aspekter på hällbildernas stil och rumsliga fördelning. Studier iRegional Arkeologi. Hällbilder och hällbildernas rum. Mitthögskolan ÖrnsköldsvikViklund, Bernt Ove. 1997a. Nyupptäckta hällmålningar i Anundsj ö, Fjällsjö och Ramsele iÅngermanland. Oknytt Nr 3-4. Umeå.- 1997b. Rapport över fornminnesinventering i Bodums och Fjällsjö socknar, Ångermanland,Jämtlands län. Länsstyrelsen Jämtlands län- 1998. Rapport över arkeologisk dokumentation av delar av området Sörånäset i Ramselesocken, Ångermanland, Västernorrlands län. Uppdrag av Länsstyrelsen i Västernorrlands län.- 1999. Älgar målade i älgens eget rike- nyupptäckta hällmålningar i Ångermanland. Tidsspår1997-99. Hembygdsbok för Ångermanland och Medelpad. Länsmuseet Västernorrland.Härnösand.- 2000. Rapport över skadeinventering i området Sörånäset, Ramsele socken, Ångermanland,Västernorrlands län. Länsmuseet Västernorrland.- 2002. Några av hällmålningarna i västra Ångermanland. Studier i Regional Arkeologi 2.Hällbilder & hällbildernas rum. Örnsköldsvik.- 2003a. Hällmålningar i Ångermanland. Länsmuseet Västernorrlands tidskrift Skikt Nr 9- 2003b. RANE. Tillägg till PM 2003: 1 över inventering i Ramsele socken, Ångermanland,Västernorrlands län. Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand. PM 2003: 2- 2003c. Hällmålning. Lillklippen i Stenviksstrand, Ramsele socken, Västernorrlands län.Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand. PM 2003: 3- 2003d. Hällmålning. Brinnåsklippen i Fjällsjö socken, Ångermanland, Jämtlands län.Kulturmiljövårdarna AB i Härnösand. PM 2003: 4

7