ARBETSRÄTTIGHETER I EKONOMISKA FRIZONER · 2018-06-28 · Rolando Figueroa Perez, VESTEX Peter...
Transcript of ARBETSRÄTTIGHETER I EKONOMISKA FRIZONER · 2018-06-28 · Rolando Figueroa Perez, VESTEX Peter...
Teologiska Högskolan, Stockholm Programmet för Mänskliga Rättigheter och Demokrati
Läsåret 2001/2002
Uppsats, 10p
ARBETSRÄTTIGHETER I EKONOMISKA FRIZONER
- Teori och praktisk tillämpning i Guatemala -
En fältstudie av:
Sara Andersson & Hanna Johansson
2
ABSTRACT
Exports processing zones and so called maquilas are both consequences of globalization. The
basis of the phenomenon is the multinational companies strive for economic profit and the host
countries urge to attract foreign investment. The free trade zones generate work opportunities in
countries where products are manufactured, but on the expense of internationally established
labor rights. In Guatemala there are a number of actors working to strengthen the rights of
maquila workers, but the cooperation between organizations is almost non existing and the social
and economic situation in the country make it difficult to reach permanent results.
3
TACK TILL…
Svenska Missionsrådet, Uppsala
Teologiska Högskolan, Stockholm
Handledare Hans Ingvar Roth
Examinator Åsa Dalmalm
Opponent Sofia Östlund
Lorraine Cleewer och de andra på LO/FTF
Homero Fuentes, COVERCO
Ricardo Changala och Jaime Molina, MINUGUA
Carmen López de Cáceres, ILO
Olga Rivas, Quati´t
Laura Podolsky, STITCH
Manuel Cetino Ibarro och Agosto Salazar Urizar, FESTRAS
Irene Barrientos, UNSITRAGUA
Umberto Espinoza och Wilma Balcárcel, Centro de Capacitación
Rolando Figueroa Perez, VESTEX
Peter Sörbom och Henrik Riby, Svenska Ambassaden i Guatemala City
Veronica Melander
Stockholm den 5 november 2002
Sara Andersson & Hanna Johansson
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 6 2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 7 3. UPPSATSENS DISPOSITION 7 4. METOD 8 5. PRESENTATION AV VÅRA INFORMANTER 9
6. EKONOMISKA FRIZONER 13
6.1. Vad innebär en ekonomisk frizon? 13 6.2. Arbetstagare i maquilaindustrin 15 6.3. Arbetsförhållanden i maquilaindustrin 17 6.4. Framväxten av ekonomiska frizoner 18
7. HISTORISK BAKGRUND 22 7.1. Slutet av 1800-talet till 1944 22
7.2. 1944-1954 23 7.3. 1950-, 60- och 70-tal 24 7.4. Striderna på Coca Cola 25 7.5. 1980- och 90-tal 26
8. NUVARANDE SITUATION 27 8.1. Fredsavtalet 27 8.2. MINUGUA 29 8.3. Demokratiseringsprocessen 29 8.4. Kvinnors situation 31 9. FACKFÖRENINGSKLIMATET 32 9.1. Facklig struktur 32 9.2. Fackföreningarnas situation i Guatemala 33 9.3. Hot mot fackföreningsrörelsen 35 9.4. Lagarna i praktiken 38 10. LAGAR OCH KONVENTIONER 41 10.1. Internationella konventioner 41 10.2. Konstitutio nen och arbetsmarknadslagen 43 10.3. Dekret 29-89 och 65-89 45
10.4. Uppförandekoder 45 11. ARBETSRÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN 48 11.1. LO/FTF 48 11.2. COVERCO 50
5
11.3. UNSITRAGUA 52 11.4. FESTRAS 54 11.5. ILO 59 11.6. STITCH 61 11.7. Quati't 63 11.8. VESTEX 64 12. FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED MAQUILAINDUSTRIN 66 12.1. Fördelar och nackdelar för arbetare 66 12.2. Fördelar och nackdelar för lokala företag 67 12.3. Fördelar och nackdelar för internationella företag 68 12.4. Fördelar och nackdelar för landet 69 13. GLOBALISERINGSPERSPEKTIV 71 13.1. Teori 71 13.2. Globaliseringens konsekvenser för Guatemalas maquilaindustri 73 13.3. ICC 74 13.4. Plan Puebla-Panama 75 14. FRAMTID 77 15. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 80 16. SLUTSATS 84 17. FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING 85 REFERENSLISTA 86 APPENDIX: A. Lista över förkortningar 90 B. Karta över fackföreningsrörelsen 93 C. Frågeformulär 94 D. Ventajas/Desventajas 97 E. Bilder från fältarbetet 98
6
1. INLEDNING Guatemala är ett av de fattigaste länderna i Latinamerika med en mycket stor andel
ursprungsbefolkning. Landet ligger i Centralamerika, inklämt mellan Mexiko, Belize, Honduras
och El Salvador. Enligt Världsbankens mätningar är resursfördelningen i Guatemala en av de
mest ojämlika i världen och nästan 60% lever under fattigdomsgränsen1. Av landets 11,1 miljoner
invånare bor cirka två miljoner i huvudstaden Guatemala City2 och med den ökade
urbaniseringen har maquilaindustrin fått ett rejält fotfäste i storstadsregionerna.
Denna uppsats behandlar tillvaratagandet av arbetsrättigheter i ekonomiska frizoner,
med utgångspunkt i Guatemalas maquilaindustri, och är resultatet av en fältstudie genomförd
under sommaren 2002. Valet av ämne stod klart efter kursen ”Rätten till arbete och välfärd”, där
vi för första gången kom i kontakt med begreppet ”ekonomiska frizoner”. Anledningen till att vi
valde Guatemala var att vi båda talar spanska samt att Hanna tidigare vistats i landet under en
längre tid. Vi fick också mycket god hjälp av personalen på svenska ambassaden i Guatemala
City, som förmedlade kontakten med Lorraine Cleewer på LO/FTFs kontor i Guatemala City.
Hon visade sig senare vara helt ovärderlig för vårt arbete.
Vår bild av ekonomiska frizoner som fenomen innan avresan var att multinationella
företag utnyttjar fattig lokalbefolkning hänsynslöst och att all form av facklig verksamhet var
förbjuden. Denna bild har vi fått anledning att delvis revidera.
1 UBVs hemsida 2 LO/FTF, 2001
7
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Vårt syfte är att beskriva den arbetsrättsliga situationen i ekonomiska frizoner. Vi koncentrerar
oss särskilt på maquilaindustrin i Guatemala och analyserar olika aktörers tillvägagångssätt för att
öka maquilaarbetarnas medvetenhet om sina rättigheter. Vi vill också sätta in problematiken
kring arbetsrättigheter i ett globalt perspektiv genom att betona maquilaindustrins olika
dimensioner.
Vi har därmed arbetat med följande frågeställningar:
• Vilka är arbetsrättigheterna och hur ser arbetsförhållandena ut i ekonomiska frizoner?
• Hur tillvaratas arbetsrättigheterna i Guatemalas maquilaindustri? Vilka aktörer finns och vilka
metoder använder de?
• Hur har situationen sett ut för fackföreningsrörelsen i Guatemala, som under decennier härjats
av inbördeskrig? Hur ser situationen ut efter fredsavtalet 1996?
• Vilken betydelse har den globaliserade ekonomin haft för maquilaindustrins framväxt och
utveckling i Guatemala?
3. UPPSATSENS DISPOSITION Vi vill i vår uppsats sätta in frizonsproblematiken i ett brett sammanhang och belysa den utifrån
ett flertal perspektiv. Vi inleder med att förklara begreppen ”ekonomiska frizoner” och
”maquilas” för att därefter ge en bakgrundbild till det guatemalanska samhället. Vi fortsätter med
att redogöra för fackföreningarnas situation i landet och hur arbetsrättigheterna ser ut i teori och
praktisk tillämpning. I ett särskilt avsnitt har vi sammanfattat våra informanters syn på fördelar
och nackdelar med maquilaindustrin. Slutligen har vi valt att lyfta upp problematiken till en
internationell nivå och tittar då på maquilaindustrin ur ett globaliseringsperspektiv.
8
4. METOD Det empiriska materialet i denna uppsats är baserat på en mindre fältstudie som vi genomförde i
Guatemala City 4 juni-2 juli 2002. Fältarbetet bestod av 10 djupintervjuer med representanter för
olika frivilligorganisationer, institut och fackföreningar som aktivt arbetar med att främja
arbetsrättigheter i Guatemala samt ett studiebesök på ett utbildningscenter för
fackföreningsledare3.
Intervjuerna var av semistrukturerad karaktär, dvs utan ett fast frågeformulär men
med en intervjuguide. Intervjuguiden innehöll fasta inledningsfrågor samt ett antal ämnen utan
inbördes ordning, som vi ville att informanten skulle beröra och kommentera4. Ämnena varierade
i viss mån beroende på vem som blev intervjuad. I syfte att jämföra in formanternas åsikter om
maquilaindustrin lät vi dem även fylla i ett förtryckt formulär om dess fördelar och nackdelar.
Åtta av intervjuerna samt studiebesöket genomfördes på spanska, en intervju delvis och en
uteslutande på engelska. Varje intervju varade mellan en och tre timmar.
I tillägg till intervjuerna är uppsatsen baserad på sekundära källor samt på
informationsmaterial som våra informanter tillhandahållit. En stor del av materialet kommer från
danska LO/FTFs dokumentationscenter i Guatemala City. Vårt arbetsmaterial har mestadels varit
skrivet på spanska och engelska men även till viss del på svenska. Alla översättningar, både från
intervjuerna och det skriftliga materialet, är vi själva ansvariga för. Vi har gemensamt utarbetat
uppsatsens disposition och innehåll, men Sara har varit primärt ansvarig för att formulera kapitlen
om ”Ekonomiska frizoner”, ”Historisk Bakgrund”, ”Lagar och Konventioner” samt ”Fördelar och
nackdelar med maquilaindustrin”. Hanna har i sin tur primärt ansvarat för ”Nuvarande situation”,
”Fackföreningsklimatet” samt ”Globaliseringsperspektiv”.
3 Se kapitel 5 4 Se appendix C
9
5. PRESENTATION AV VÅRA INFORMANTER
VILMA BALCÁRCEL
Assistent åt Humberto Espinoza på de Danska fackförbunden LO/FTFs utbildningscenter i Guatemala City. Intervjudatum: 20 juni 2002.
IRENE BARRIENTOS
Koordinatör för internationella relationer på fackförbundet UNSITRAGUA, där hon arbetat i nio år. Bakgrund: 9 -årig grundskola samt lång erfarenhet från fackföreningsrörelsen. Intervjudatum:12 juni 2002.
MANUEL CETINO IBARRO
Utbildningssekreterare på fackförbundet FESTRAS, där han varit anställd sedan 1997. Deltog i undersökningsarbetet inom maquilasektorn. Bakgrund: Arbetade 19 år på jordbruksministeriet med för fackförbundet UGT - Unión Guatemalteca de utbildning inom jordbruksfrågor. Tidigare representant Trabajadores. Har haft en flertal tjänster inom FESTRAS. Intervjudatum: 19 juni 2002
10
RICARDO CHANGALA
Ansvarig för arbetsfrågor på FNs övervakningsorgan MINUGUA, där han arbetat sedan 1997. Bakgrund: Ursprungligen från Uruguay. Advokat och doktor i juridik och sociologi, specialiserad inom arbetsrätt. Intervjudatum: 11 juni 2002
LORRAINE CLEEWER
Ansvarig för de danska fackförbunden LO/FTFs maquilaprojekt i Centralamerika under åren 2000-2002. Arbetar idag i ett nytt LO/FTF-projekt med syfte att skapa en regional koordinatör i Centralamerika för fackföreningsrörelsen inom maquilaindustrin. Bakgrund: Ursprungligen från England. Examen i Social, Ekonomisk och Politisk Geografi med inriktning på Latinamerika, dessutom en master i Internationell Utveckling. Har tidigare arbetat på en organisation i London med jordbruksutveckling. Intervjudatum: 6 juni 2002
HUMBERTO ESPINOZA
Rådgivare och Chef på de danska fackförbunden LO-FTFs utbildningscenter i Guatemala City. Intervjudatum: 20 juni 2002
11
ROLANDO FIGUEROA PEREZ
Rådgivare och ansvarig för arbetsrättsliga frågor inom företagarorganisationen VESTEX, där han arbetat i tre år. Bakgrund: Advokat. Intervjudatum: 21 juni 2002
HOMERO FUENTES
Koordinatör på den oberoende arbetsrättsorganisationen COVERCO och en av dess grundare. Konsult till ett flertal organisationer, däribland LO -FTF. Bakgrund: Sociolog. Mångårig bakgrund från fackföreningsrörelsen. Intervjudatum: 6 och 25 juni 2002
CARMEN LÓPEZ DE CÁCERES
Ansvarig för det regionala kvinnoprojekt som den internationella arbetsorganisationen ILO bedrev inom den centralamerikanska maquilaindustrin mellan åren 1999-2002. Arbetar i dag som verkställande sekreterare på Nationella kommissionen för stöd och stärkande av rättvisan (Comisión Nacional para el Seguimiento y Apoyo al Fortalecimiento de la Justicia). Bakgrund: Advokat och notarie. Intervjudatum: 26 juni 2002
12
JAIME MOLINA
Sedan ett år tillbaka volontär för Forum Syd på FNs övervakningsorgan MINUGUA. Bakgrund: Ursprungligen från El Salvador. Magisterexamen i Statsvetenskap från Stockholms Universitet. Runö folkhögskola. Tidigare aktiv inom fackföreningsrörelsen i El Salvador. Intervjudatum: 11 juni 2002
LAURA PODOLSKY
Programkoordinatör för den USA-baserade kvinnoorganisationen STITCH i Centralamerika sedan juli 2001. Bakgrund: Ursprungligen från USA. Examen i Engelsk Litteratur och Spanska från Duke University. Arbetade tidigare i en organisation som heter ”Student Action with Farmworkers”. Intervjudatum: 24 juni 2002
OLGA RIVAS
VD på kvinnoorganisationen Quati t och en av dess grundare. Bakgrund: Bibliotekarie. Arbetat 16 år som sociolog på en organisation för kvinnors rättigheter i maquilas, som heter GRUFE PROMEFAM - Grupo Femenino Promejoramiento Familiar. Mer än 25 års erfarenhet inom fackföreningsrörelsen och innan det studentrörelsen. Intervjudatum: 26 juni 2002
AGOSTO E. SALAZAR URIZAR
Ekonomisekreterare på fackförbundet FESTRAS och en av fackförbundets grundare. Bakgrund: Arbetade 29 år inom kaffeindustrin i Guatemala City. Har haft en flertal tjänster inom FESTRAS. Intervjudatum: 19 juni 2002
13
6. EKONOMISKA FRIZONER5 Ekonomiska frizoner är samlingsbegreppet på ett globalt fenomen med många namn. På engelska
är den vanligaste benämningen export processing zone (EPZ), men även free trade zone, free
export zone, industrial free zone och industrial park förekommer 6. Även på svenska används
förkortningen EPZ men i betydelsen exportprocesszon eller ekonomiska frizoner. I Latinamerika
används oftast begreppet zonas francas.
6.1. Vad innebär en ekonomisk frizon?
En ekonomisk frizon är ett isolerad område, inom ett land, där landets normala lagstiftning inte
gäller. I stället har regeringen modifierat import- och exportregler samt arbetsmarknadslagar,
skattelagar och miljölagar. De utländska företagen erbjuds mycket fördelaktiga villkor i utbyte
mot ekonomiska investeringar. Villkoren varierar från land till land och kan exempelvis innebära
skattebefrielser, fri in- och utförsel av alla insatsvaror och producerade varor, speciella tariffer på
infrastruktur såsom vatten, el, lokaler samt hjälp med marknadsföring och personalanskaffning.
I en del länder, exempelvis Guatemala, finns det enskilda fabriker som åtnjuter
samma eller liknande förmåner som frizonerna. Dessa kallas maquilas i Centralamerika och
maquiladoras i Mexiko, vilket betyder ungefär "sammansättningsfabrik". I nordamerikanska
solidaritetsrörelser är sweat-shops ett vanligt smeknamn dessa fabriker. I Guatemala är
majoriteten av maquilafabrikerna kontrakterade av multinationella klädföretag och producerar
kläder som exporteras utomlands, framför allt till USA. Det förekommer också hemtillverkning,
särskilt på landsbygden. På detta sätt slipper företagen alla problem och utgifter som ett
arbetsgivaransvar medför7.
Exakt vad som räknas som en ekonomisk frizon varierar stort, allt från en enskild
fabrik till hela städer. Journalisten Mats Wingborg skriver i LO-TCOs informationsskrift
”Ekonomiska frizoner” att: Den vanligaste utformningen av en frizon är ett tydligt avgränsat
5 Till detta kapitel har följande källor använts: David, 1998; David, 2001 (a och b); Delorme, 1999; Edström, 2000; HRW, 2002; ICFTU: No Date (b och c); ILO, 1998; ITGLWFs hemsida; Kearney, 2000; Laestadius, 1979; Mattson, 2001; Peace Brigades, 1996; Red de Solidaridad de la Maquila, 2001; Widqvist, 2000; Wingborg, 2000 (a och b) samt intervjuer från vårt fältarbete. 6 Wingborg, 2000 (a): 11 7 Intervju med Olga Rivas, Quati´t, 26 juni 2002
14
område, kringgärdat av murar och taggtråd. På insidan ligger fabriksbyggnader. Vid ingången
står beväpnade vakter. De anställda bor inte i zonen, utan i baracker i närheten8. I Kina är
frizonerna stora områden utan inhägnader där miljontals anställda bor och arbetar. I
Centralamerika och Östeuropa finns många små frizoner med bara ett hundratal anställda. Dessa
är ofta skräddarsydda för specifika företag, till exempel Nike eller Coca Cola9.
De flesta företag eller delar av företag som etablerar sig i ekonomiska frizoner
återfinns inom tillverkningsindustrin. Oftast tillverkar man kläder, skor, leksaker och enklare
elektronik i frizonerna. Men det finns zoner som tvärtom är högteknologiska; med avancerad
dataindustri och kvalificerad läkemedelstillverkning10. Fördelningen av arbetskraft i frizonerna är
ojämn. I de högteknologiska zonerna arbetar mest män medan kvinnorna återfinns i den
lågteknologiska och arbetskraftsintensiva industrin.
Värdländernas konkreta mål med EPZ är, enligt Wingborg11, att skapa nya arbeten,
stärka exportsektorn, få in utländsk valuta, ny teknologi och kunskap till landet samt att stimulera
tekniskt, vetenskapligt och kulturellt utbyte. Staterna får dock betala dyrt för dessa mål.
Frizonerna genererar nästan inga inkomster eftersom tullavgifterna för det mest är borttagna och
investerarna befriade från skatt, skriver Wingborg och fortsätter: Samtidigt innebär frizonerna
stora statliga utgifter; det är staterna som får finansiera administration, nya vägar, hamnar,
flygplatser och ofta också fabrikslokaler12. I Guatemala är överföringen av teknologi nästan
obefintlig. Här består maquilaindustrin endast av klädproduktion. För att sätta samman tygbitar
och sköta maskinerna inom textilindustrin behövs ingen utbildning, säger Irene Barrientos på
fackförbundet UNSITRAGUA och fortsätter: I Mexiko och Costa Rica är maquilaindustrin av ett
annat slag, med datorer etc. Där får arbetarna mer utbildning13.
8 Wingborg, 2000 (a): 12 9 Ibid 10 Wingborg, 2000 (a): 12 11 Wingborg, 2000 (a): 18 12 Ibid 13 Intervju 12 juni 2002
15
6.2. Arbetstagare i maquilaindustrin
Manuel Cetino och Agosto Salazar från fackförbundet FESTRAS 14 delar in maquilaindustrins
arbetstagare i 4 grupper: lågutbildade kvinnor, ensamstående mödrar, unga män och barn. För de
lågutbildade kvinnorna utgör maquilaindustrin tillsammans med den informella sektorn
(gatuförsäljning etc.) många gånger den enda möjligheten att komma in på arbetsmarknaden och
få en inkomst. Att många kvinnor börjat lönearbeta beror, enligt Cetino och Salazar15, inte på
kvinnlig frigörelse utan på ekonomisk nödvändighet. I Guatemala kan familjer inte längre
försörja sig på en inkomst och de kvinnor so m har möjlighet försöker hjälpa sina män. Att
guatemalanska kvinnor nu lönearbetar i större utsträckning än förut är inte liktydigt med kvinnlig
frigörelse, säger Irene Barrientos från fackförbundet UNSITRAGUA16. Kvinnor arbetar istället
både i hushållet och på arbetsplatsen och ett engagemang i en fackförening skulle betyda ännu
mer arbete. Samtidigt som kvinnorna lämnar hemmet för att börja arbeta, så uppstår kampen för
jämlikhet. Det är vårt ansvar att skapa utrymme för dessa kvinnor på en högre nivå inom
UNSITRAGUA, fortsätter Barrientos.
De ensamstående mödrarna befinner sig i stort sett i samma situation som de
lågutbildade kvinnorna, men med den stora skillnaden att de inte har en man som bidrar till
familjens ekonomi. Att vara ensamstående och klara sig på en maquilalön är mycket svårt,
poängterar Cetino och Salazar från FESTRAS 17.
Antalet män har ökat inom maquilaindustrin i Guatemala, vilket antagligen beror på
att lönerna har stigit. Medellönen ligger på 40 kronor per dag, berättar Lorraine Cleewer på
LO/FTF, vilket ändå inte räcker till basbehoven om man har en familj att försörja. En majoritet
av männen är unga killar, utan ansvar för eget hem och familj, som nöjer sig med att tjäna ihop
lite fickpengar18.
14 Intervju 19 juni 2002 15 Ibid 16 Intervju 12 juni 2002 17 Intervju 19 juni 2002 18 Intervju, 6 juni 2002
16
Visst barnarbete förekommer också, enligt Cetino och Salazar 19. Enligt Guatemalansk lag måste
barn under 14 år ha föräldrarnas och företagets tillstånd för att arbeta och deras arbetstid är
förkortad med två timmar. Barn mellan 14-18 år behöver ingen tillåtelse för att arbeta men
arbetstiden ska vara förkortad med 1 timme. I maquilaindustrin tillämpas inte denna lag.
Minderåriga arbetar upp till 15 timmar per dag. Resultatet blir barn med bristande skolgång och
vuxna arbetare som knappt kan läsa och skriva, konstaterar Cetino och Salazar20. Barnarbetets
existens kan tillskrivas den socioekonomiska situationen i landet. För att försörja en familj måste
varje familjemedlem bidra. Från tidig ålder tvingas barnen arbeta, flickorna hjälper sina mödrar
med hushållssysslor och barnpassning medan pojkarna arbetar med sina fäder i exempelvis
jordbruket. När barnen blir äldre börjar de lönearbeta inom de sektorer som inte kräver någon
yrkesutbildning: externt hushållsarbete, gatuförsäljning eller maquilaindustrin. Enligt Rolando
Figueroa på företagarorganisationen VESTEX21 existerar inte barnarbete längre i Guatemala.
Under 1990-talet ägnade många organisationer stora resurser till att bekämpa barnarbete och
det lyckades. Trots detta är arbetarna i maquilaindustrin mycket unga, 18-30 år, säger
Figueroa 22.
Maquilaindustrin utgör för många ett genomgångsarbete eller ett tillfälligt jobb,
berättar Cetino och Salazar. Maquilaarbetare är inte något som man vill bli utan man kanske tar
anställning så länge, i väntan på ett "riktigt" jobb eller i en temporär ekonomisk svacka. Det är
dock många som blir kvar längre än vad de tänkt sig23. Rotationen inom maquilaindustrin är
mycket hög men siffrorna varierar stort. En undersökning säger att rotationen är 30% per år men
enligt ledningen för Coramsa, den största maquilan i Guatemala, är omsättningen på personal
60% per år. Många arbetar alltså bara ett eller två år i en fabrik och byter sedan till en annan.
Anledningarna kan vara flera: att arbetet är för hårt, att lönerna är för låga, att arbetsförhållandena
är för dåliga eller helt enkelt att vännerna arbetar på en annan fabrik. Ryktena går också om de
olika fabrikerna, att en del är bättre än andra och det kan nog stämma, men de är ändå inga
fantastiska ställen, poängterar Cleewer24.
19 FESTRAS, Intervju 19 juni 2002 20 Ibid 21 Beklädnads- och textilkommissionen inom företagarorganisationen AGEXPRONT 22 Intervju 21 juni 2002 23 Intervju med FESTRAS, 19 juni 2002 24 Intervju med LO/FTF, 6 juni 2002
17
6.3. Arbetsförhållanden i maquilaindustrin
I Peace Brigades rapport från 1996 berättas om dåliga arbetsförhållanden inom maquilaindustrin,
vilket också bekräftas av kvinnoorganisationen Quati´ts VD Olga Rivas, som står i nära kontakt
med kvinnor på maquilas25. I många fabriker är ventilationen och belysningen undermålig,
skyddet mot farliga kemikalier som används inom textilproduktionen obefintligt och toaletterna
och köken (i den mån det finns några) ohälsosamma. Arbetsdagarnas längd varierar beroende på
tillgången av arbete och bestäms av arbetsledningen. I snitt arbetar de anställda mellan 10-12
timmar, men är tvingade att arbeta extra timmar om så behövs. Cetino och Salazar från
FESTRAS uppger att arbetsdagen varar mellan 07:00 och 21:00, men det varierar säkert från
fabrik till fabrik och styrs av efterfrågan26. Enligt Peace Brigades rapport har arbetarna inte några
raster under dagen förutom en 10-15 minuters lunchpaus. Att prata med varandra under arbetstid
är dessutom förbjudet och den tid en arbetare ägnar åt att prata dras av på lönen.
Peace Brigades rapport tar också upp det faktum att många maquilaägare inte
betalar in den socialförsäkringsavgift till IGSS27 som varje anställd enligt lag har rätt till och att
de inte heller erbjuder något annat försäkringsalternativ. Enligt Olga Rivas undviker företagen att
lämna ut anställningsbevis, som för arbetaren utgör ett kvitto på rätten till socialförsäkring, för att
på så sätt slippa betala avgifterna. När arbetarna inte har något anställningsbevis har de ingen
möjlighet att klaga på missförhållanden28.
Både Peace Brigades, Human Rights Watch29 och Olga Rivas30 framhåller att
diskriminering är ett utbrett problem. Inom maquilaindustrin i Guatemala har det hänt att
arbetsgivaren tvingat sina kvinnliga anställda att äta p-piller för att försäkra sig om att de inte ska
bli gravida. Det har också hänt att kvinnor tvingats genomgå graviditetstester både innan och
efter anställningen påbörjats och många som blivit gravida har avskedats.
25 Intervju 26 juni 2002 26 Intervju 19 juni 2002 27 Instituto Guatemalteco de Seguridad Social 28 Intervju med Quati´t, 26 juni 2002 29 HRW, 2002 30 Intervju med Quati´t, 26 juni 2002
18
Fackföreningarna är ofta antingen starkt begränsade eller förbjudna inom de ekonomiska
frizonerna 31. Fabriksägarna samarbetar för att stoppa fackföreningarna. De svartlistar fackligt
aktiva, trakasserar och förföljer dem. Det har även förekommit att företagsledningen uppmuntrar
våld mot fackföreningsmedlemmar och skyddar de arbetare som utför handlingarna samt fall där
arbetare mutats och tvingats träda ur fackföreningen. I Guatemala är det mycket vanligt att
fabrikerna stänger och flyttar sin verksamhet, eller öppnar under ett annat namn, när arbetarna
lyckats bilda en fackförening. Vi gjorde några egna observationer under fältarbetet. På vägen
mellan Guatemala City och Esquintla, Guatemalas mest industrialiserade område, såg vi många
fabriker med asiatiskt klingade namn. Under många namn och ett lager med målarfärg skymtade
de gamla namnen. Fabriksbyggnaderna var mycket stora, att jämföra med stormarknader här i
Sverige. De flesta var omgärdade med höga murar eller stängsel med taggtråd och på en del
ställen såg vi beväpnade vakter patrullera. Det man dock måste minnas vid en iakttagelse som
denna är att dessa säkerhetsanordningar sannolikt finns där för att skydda fabriken, inventarierna,
varorna och i viss mån personalen från samhällets hårda klimat och grova brottslingar.
6.4. Framväxten av ekonomiska frizoner
Den första EPZ i världen skapades vid Shannons internationella flygplats på Irland. De mest
kända ekonomiska frizonerna är dock de östasiatiska tigrarna (Sydkorea, Taiwan, Singapore och
Hongkong) som är utmärkta exempel och förebilder på framgångsrik frizonspolitik. Enligt Ulf-
Göran Widqvist32 finns det i dag ekonomiska frizoner i minst 90 länder i världen, men eftersom
många frizoner går under andra beteckningar än EPZ (exempelvis maquilas) är antalet antagligen
mycket större än vad statistiken visar. Ulf Edström lämnar följande siffror:
De ekonomiska frizonerna har blivit konkurrensmedlet mellan länder om utländska investeringar.
I en ILO-studie från 1998 konstateras att antalet frizoner vuxit från en handfull för några
årtionden sen till över 850 idag. I dessa frizoner sysselsätts cirka 27 miljoner arbetstagare och
till helt övervägande delen (90%) kvinnor utförande lågt kvalificerade och lågbetalda arbeten.
Betydelsen av dessa frizoner illustreras av Mexico där de svarade för cirka 30% av landets
export33.
31 Wingborg, 2000 (a): 24 32 Widqvist, 2000: 60 33 Edström, 2000:22
19
Enligt ILOs studie fördelar sig EPZ som följer: 320 i Nordamerika, 41 i Centralamerika, 51 i
Karibien, 41 i Sydamerika, 2 på öar i Stilla Havet, 225 i Asien, 39 i Mellanöstern, 47 i Afrika
samt 81 i Europa. Inom EU existerar inga ekonomiska frizoner. Detta beror på att EU inte tillåter
några som helst avvikelser från den gemensamma tullpolitiken, varken för enskilda
medlemsländer eller för områden inom länderna. I Guatemala fanns det 1984 bara sex maquilas
som tillsammans hade mindre än 2 000 anställda. 1992 hade antalet maquilas ökat till 275
stycken med fler än 50 000 anställda 34. I dag räknar man med att 80 000-100 00035 människor
arbetar inom maquilaindustrin och att andelen kvinnor är 70-75%36.
För att kunna konkurrera och överleva på världsmarknaden idag tvingas företagen ständigt pressa
sina produktionskostnader, till exempel priset på arbetskraft och insatsvaror. I tredje världen
friställs många lantarbetare och småbönder i takt med ländernas industrialiseringsprocesser och
tekniska utveckling. Frizoner blir lö sningen för båda parter. Företagen får fördelaktiga villkor och
utvecklingsländerna kan påskynda industrialiseringen och begränsa arbetslösheten. De zoner som
visat sig mest lyckosamma är de som ligger väl placerade ur kommunikationssynvinkel, i
anslutning till en internationell flygplats eller vid hamnar med ett containerhanteringssystem.
Enligt Edström finns det också en socialpolitisk dimension i placeringen av frizoner:
Det är antagligen ingen överdrift att påstå att det stabila och företagsvänliga
klimat investerarna eftersträvar främst har kunnat erbjudas i länder med
omfattande politiskt förtryck, avsaknad av demokratiska rättigheter och med
hårda sociala villkor för stora delar av befolkningen37
De som tjänar på denna utveckling är, förutom de stora företagen, de köpstarka länderna och
invånarna i västvärlden. Västerländska företag har dessutom en enorm makt över
utvecklingsländernas regeringar. Detta, hävdar Kristina Bjurling, används ofta i negativ riktning
för att tillgodose företagens intressen för att erhålla förmånliga investeringsvillkor,
skattelättnader och så vidare. Till exempel är frihandelszonerna till för att attrahera utländska
34 Mattson, 2001 35 Red de Solidaridad de la Maquila, 2001 och intervju med Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 36 Intervju med Rolando Figueroa, VESTEX, 21 juni 2002 och Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002. 37 Edström, 2000: 22
20
investerare med inskränkningar av fackföreningar och strejkrätt38. De multinationella företagen
använder sig ofta av utpressning när de vill etablera sig i ett speciellt land, skriver Bjurling vidare
och om landets regering, exempelvis i Dominikanska republiken, inte går med på de "laglösa
villkor" som företaget kräver vänder de sig till något närliggande land, exempelvis Guatemala.
Om inte heller Guatemala accepterar går budet vidare till Nicaragua eller Mexiko. Bjurling anser
att detta är dubbelmoral från västvärldens sida:
Å ena sidan vill vi att mänskliga rättigheter ska respekteras och tar alla
tillfällen att fördöma många av u-ländernas regeringar för övergrepp mot sin
befolkning. Å andra sidan attraheras utländskt kapital i ett allt större antal
frihandelszoner, med just kränkningar mot de grundläggande mänskliga
rättigheter inskrivna i regelboken.39
Konkurrensen om företagen har drivit länder till att börja annonsera i internationell press efter
investerare. 1995 annonserade Bangladesh i Financial Times under rubriken "For Optimumal
Profit - Invest in EPZs in Bangladesh". I annonsen utlovades minimalt med formella regler: 10
års skattefrihet, rätt att föra ut vinster och kapital samt tullbefrielse på både insats- och
exportvaror. Bangladesh påpekade också att de har den billigaste och mest produktiva
arbetskraften och lagar som förbjuder bildandet av fackföreningar i zonerna samt att alla strejker
är illegala 40. Enligt Edström har motsvarade annonsering gjorts av Costa Rica och Honduras, där
multinationella företag lockas att investera då arbetskraft en kostar mindre än 1 $ per dag41. I en
reklamkampanj för San Marcos EPZ i El Salvador i utländsk press beskrevs de kvinnliga
arbetarna som fogliga, hårt arbetande, skickliga och ickefackligt anslutna 42.
Generalsekreteraren för den Internationella Metallarbetarfederationen, Marcello
Malentacchi43, menar att ekonomiska frizoner är ett känsligt ämne. Guatemala finns i praktiken
all avancerad industriproduktion inom frizonerna. Förbjöds frizonerna skulle landet
38 Bjurling, 2000: 37 39 Ibid 40 Wingborg, 2000 (a): 20 41 Edström, 2000: 22 42 David, 1998 43 Wingborg, 2000 (b): 41
21
avindustrialiseras. Självklart måste vi dock ställa krav på att facklig verksamhet är tillåten i
frizonerna, poängterar Malentacchi.
22
7. HISTORISK BAKGRUND 44
Vi anser att det är viktigt att skapa förståelse för hur det guatemalanska samhället utvecklats
politiskt och ekonomiskt under det senaste seklet. På så sätt placeras maquilafenomenet och
fackföreningsrörelsens framväxt i en historisk kontext.
7.1. Slutet av 1800-talet till 1944
1871 tog liberalerna makten i Guatemala från de konservativa och behöll den i stort sett utan
avbrott till och med 1944. Liberalerna, som styrdes av den kreolska45 eliten, var positiva till
frihandel och politiska reformer och opponerade sig gentemot kyrkans privilegierade position i
samhället. Liberalerna stod bakom förskjutningen av exportproduktionen från koschenill46 till
kaffe, vilket krävde vissa förändringar. Beslagtagen mark från kyrkan och indiansamhällen
användes för att skapa så kallade fincas, stora lantegendomar som koncentrerade sin produktion
på exportvaror. I slutet på 1800-talet utgjorde kaffet 80% av Guatemalas export47 och efterfrågan
på billig arbetskraft genererade tvångsarbete som främst drabbade ursprungsbefolkningen. Trots
att slaveriet avskaffats efter självständighetsförklaringen på 1820-talet kunde de rika markägarna
med våld tvinga de fattiga bönderna att bo och arbeta på plantagen.
1931 kom Jorge Ubico till makten med stöd från USA, men hans regeringstid
utmärktes av alltmer diktatoriska metoder och en social polarisering mellan en oerhört rik elit och
den fattiga stora massan. Liberalernas styre och koncentration på en exportgröda hade fördjupat
underutvecklingen och efter 1929 år börskrasch befann sig landet i kris och ekonomisk
stagnation. Andra världskriget ökade beroende av den amerikanska marknaden och USAs
uppkomst som en stormakt och expansionen av amerikanskt kapital blev betydelsefullt för
Centralamerika och Karibien. Ubicos regering gav USA tillåtelse att monopolisera tre inhemska
marknader; bananproduktionen genom "United Fruit Company" vilka också blev landet största
markägare, transportsektorn genom "International Railways of Central America" och
44 Till detta kapitel har följande källor använts: Armbruster-Sandoval, 1999: 108-128, Evans, 2001: 346-354; ICFTU: No Date (c); Jonas, 1991; Keen, 1996: 439-451; Levenson-Estrada och Frundt, 1995: 17-21; Nationalencyklopedin; Pérez Sainz, 1999; STITCH, 2001 samt Tidningen Latinamerika 1997:9-2002:3 45 Ättlingar till spanska, portugisiska eller franska invandrare i Syd- och Mellanamerika. I Guatemala kallade ladinos. 46 Ett rött färgämne 47 Evans, 2001: 347
23
produktionen av elektricitet genom "Electric Bond and Share". Dessa tre företag åtnjöt full
nyttjanderätt av Guatemalas mark och naturresurser, skattelättnader samt frihet att skapa ny
infrastruktur utan någon reglering av aktiviteter eller arbetsmetoder.
7.2. 1944 till 1954
Ett studentuppror på sommaren 1944 var upptakten till den strejk som tvingade Jorge Ubico att
avgå och som slutligen resulterade i revolution. Den 20 oktober genomförde studenter,
intellektuella, små affärs- och handelsmän, lågavlönade lärare samt unga arméofficerare den så
kallade "Oktoberrevolutionen". Deras mål var att genomföra konstitutionell demokrati och att
omvandla Guatemala till ett modernt land.
Den tioårsperiod som följde, 1944-1954, brukar beskrivas som det gyllene
decenniet i Guatemalas historia, i alla fall med utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna.
President Juan José Arévalo genomförde en mängd förbättringar, bland annat spenderade han en
tredjedel av statsbudgeten på ett välfärdsprogram som innefattade byggandet av skolor, sjukhus
och bostäder. Vidare förbjöd han framtida utländska investerare att exploatera Guatemalas
naturresurser men välkomnade dem samtidigt att investera inom industrisektorn. Konstitutionen
från 1945 avskaffade alla former av tvångsarbete och 1947 års arbetslagstiftning erkände
grundläggande rättigheter såsom anställningsbevis, minimilön, lika lön för lika arbete, anständiga
arbetsvillkor, socialförsäkring, rätten att strejka, rätten att bilda fackföreningar samt rätten till
kollektivavtal. Regeringen behöll dock rätten att medla i arbetstvister, att erkänna vissa
fackföreningar samt att upplösa de "olagliga"48.
Vid denna tidpunkt bestod Guatemalas arbetskraft till 90% av jordbrukare inom
kaffeexportsektorn eller på bananplantagen samt av järnvägsarbetare. Dessa började organisera
sig för att förbättra sina arbetsvillkor och ett flertal konfederationer bildades. Trots motstånd från
arbetsgivarnas sida lyckades fackföreningsrörelsen förhandla fram några kollektivavtal under de
kommande åren. Detta var också första gången som kvinnor tilläts organisera sig.
48 Jonas, 1991: 24
24
1951 valde Guatemala en ny president, Jacobo Arbenz Guzmán. Han menade att utländska
investerare skulle vara välkomna i landet under förutsättning att de följde den nationella
lagstiftningen och inte krävde särskilda privilegier, skapade monopol eller lade sig i landets
politik. Arbenz genomförde också en jordbruksreform som syftade till att omfördela markägande
inom landet49. Denna reform väckte stora protester från finca-ägarnas sida och United Fruit beslöt
sig för att bestrida beslutet om konfiskeringen. Tillsammans med CIA började United Fruit
bedriva ett propagandakrig mot president Arbenz, där han utmålades som kommunist. USA gav
även ekonomiskt stöd till befrielserörelserna i Nicaragua och Honduras, och förbjöd alla sina
allierade att sälja vapen till Guatemala. Arbenz försökte rädda sin regering genom att ta till
krafttag mot konspiratörer men lyckades inte. I juni 1954 invaderades Guatemala av
befrielserörelsen från Honduras och president Arbenz avsattes. Alla observatörer var överens om
att invasionen inte skulle ha lyckats om det inte vore för stödet från CIA50.
7.3. 1950-, 60- och 70-tal
Nästan alla valda presidenter i Guatemala efter 1954 hade militär bakgrund och militärens stöd
genom överenskommelser och eftergifter, vilket påverkade politiken51. I början av 1960-talet
inleddes en mycket våldsam period, präglad av dödsskvadroner och massavrättningar. Folkliga
proteströrelser som krossats förvandlades till gerillagrupper med stöd hos bönder, studenter,
akademiker, fackföreningsaktivister och vänstersympatisörer. USA ville till varje pris undvika
ytterligare en revolution av kubanska mått och gav därför den guatemalanska staten och militären
fortsatt starkt stöd särskilt i kampen mot kommunismen52. Förutom militären fanns det
dödspatruller och hemliga terrorgrupper med motto att utrota kommunismen. Dessa grupper
specialiserade sig på att mörda politiska opponenter, studentledare, akademiker och journalister53.
Allt detta bidrog till rädslan för kommunismen och dess anhängare. På 1970-talet förändrades
den katolska kyrkans attityd väsentligt, från konservatism till social medvetenhet och
befrielseteologin54 började influera arbetet i församlingarna. I små kristna basförsamlingar
försökte människor relatera sin kristna tro till sitt vardagliga liv och agera utifrån detta. De
49 Evans, 2001: 348 50 Jonas, 1991: 30-31 51 Jonas, 1991: 61 52 Evans, 2001: 348-349 53 Evans, 2001: 349
25
mäktiga markägarna och myndigheterna motarbetade dessa organisationer och tryckte ner de
aktiva. Detta ledde till ökad politisering och radikalisering och slutligen till att medlemmarna
engagerade sig i revolutionära rörelser.
Efter andra världskriget och i linje med utbyggnaden av ett internationellt
kapitalistiskt system påbörjade Guatemala en differentiering av jordbruket för att få till stånd en
exportorienterad tillväxt55. De nya exportprodukterna blev bomull och socker även om kaffet
fortsatte att dominera. Överskottet från jordbrukssektorn användes till att finansiera en utbyggnad
av industrin. Under 1950- och 60-talen började industriföretag i välutvecklade länder
globaliseras. Företagen letade efter möjligheter att expandera och göra nya investeringar
samtidigt som de konservativa regeringarna i Centralamerika attraherades av industrialisering
med hjälp av utländska investerare. Detta resulterade i att en mycket stor del av Guatemalas
tillgångar och industrier med tiden kontrollerades av utlänningar56. Industrialiseringen ledde
också till urbanisering, vilket gjorde att de utländska investerarna fick stor tillgång till billig
arbetskraft. Genom dessa strukturförändringar etablerades en av industri i regionen, nämligen
maquilas.
7.4. Striderna på Coca Cola
1975 organiserade 150 arbetare en fackförening, STEGAC, i Coca Cola- fabriken i Guatemala
City. Den amerikanska franchisetagaren var emot fackföreningar och bråk uppstod mellan
fabriksledningen och de fackligt aktiva. Mellan 1978 och 1981 blev alla STEGACs ledare och
organisatörer mördade (8 stycken) eller tvingades att fly landet57. Arbetarna på Coca Cola-
fabriken fortsatte dock att organisera sig och erhöll både nationell och internationell solidaritet.
Solidaritetskampanjen innehöll bland annat stödstrejker och bojkott av Coca Colas produkter i
mer än 20 länder. När den Fria Fackföreningsinternationalen (FFI) ställde sig bakom en
turistbojkott av Guatemala blev trycket för hårt på Coca Colas huvudkontor i USA och de överlät
fabriken till en ny ägare på villkoret att han lovade att respektera den befintliga fackföreningen58.
54 "En framträdande form av kristen teologi från 1960-talet som utgår från människans behov av frigörelse från fattigdom och förtryck" (Nationalencyklopedin, 1989, nr 2: 364). 55 Jonas, 1991: 45 56 Jonas, 1991: 47-48 57 Armbruster-Sandoval, 1999: 113; Jonas, 1991: 124; STITCH, 2001 58 Levenson-Estrada, Deborah, Frundt, Henry, 1995: 17-18
26
Detta var en enorm framgång för arbetarna och det internationella solidaritetsarbetet. Under de
kommande fem åren växte fackföreningen, men 1984 stängde de nya ägarna fabriken och skyllde
på konkurs. Under ett års tid ockuperade 350 arbetare fabriken, försvarade området mot militära
angrepp och vann därefter sin tredje stora seger inom loppet av 10 års tid . Coca Colas
huvudkontor i Atlanta gav med sig och inledde förhandlingar. Fabriken öppnades igen under en
ny franchisetagare som hittills har hållit löftet om att respektera fackföreningen och sedan 1985
finns det också ett gällande kollektivavtal på fabriken59.
7.5. 1980- och 90-tal
Gerillarörelsernas kamp nådde framgång när tre gerillagrupper och kommunistpartiet beslöt sig
för att koordinera sina militära kampanjer. 1982 slog de sig samman och bildade det politiska
partiet URNG, Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca. Det utbredda våldet och
gerillarörelsens ökade makt ledde till kapitalflykt och sjunkande industriell aktivitet i Guatemala.
En statskupp 1982, iscensatt av unga officerare, gav Efraín Rios Montt makten, men de utlovade
reformerna uteblev och våldsamheter vidtog. Rios Montt gick till offensiv mot gerillarörelsen och
dess stöd bland ursprungsbefolkningen på landsbygden genom att invadera byarna, skjuta eller
halshugga invånarna och bränna bostäderna. De som inte mördades tvingades att gå med i PAC,
de civila patrullenheterna, som samarbetade med militären mot gerillan. PAC var ansvariga för de
grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att tvinga de rekryterade att
döda sina egna bymedlemmar. Totalt mördade armén tiotusentals människor under den här
perioden och nära en miljon fördrevs från sina hem60. Rios Montt avsattes i en statskupp 1983,
men trots att han är den blodigaste diktatorn i Guatemalas moderna historia så åtnjuter han
fortfarande stort stöd bland befolkningen.
I mitten på 1980-talet var fackföreningsrörelsen liten och plågad av den statliga
terrorn. Dessutom växte krisen inom industrin och många fabriker tvingades stänga. De
arbetslösa övergick till att försörja sig inom den informella sektorn där det juridiska skyddet var
och är obefintligt. 1995 arbetade två tredjedelar av Guatemala Citys arbetsföra befolkning inom
den informella sektorn. Regeringens åtgärder för att få bukt med den ökande arbetslösheten var
59 Armbruster-Sandoval, 1999: 113-114; Levenson-Estrada, Frundt, 1995: 17-18, STITCH, 2001 60 Evans, 2001: 351, Jonas, 1991: 95 samt Keen, 1996: 448
27
privatisering, nedskärningar inom den sociala sektorn, minskade krav på arbetsförhållanden samt
sänkta löner61.
1986 övergick Guatemala från militärdiktatur till civil regering. President Vinicio
Cerezo Arévalos främsta vallöften var ökade arbetstillfällen, respekt för mänskliga rättigheter och
utbyggnad av demokratin. Hans makt var dock begränsad eftersom han, för att försäkra sig om
valsegern, lovat militären att inte lägga sig i deras förehavanden. 1992 hade militären lyckats
återfå kontroll över landsbygden och Cerezo inledde fredssamtal med URNG62.
Fackföreningsrörelsen som försvagats under tre decennier återupplivades och arbetare, både i
städerna och på landsbygden, började organisera sig. Framstegen i fredsförhandlingarna var
blygsamma fram till att president Arzu tillträdde i januari 1996 då de fick ny dynamik. Den 29
december samma år undertecknades slutligen fredsavtalet i Guatemala och sedan dess har fred
och relativ demokrati rått i landet63. Enligt den katolska kyrkan mördades 55 021 människor
under det 36-åriga inbördeskriget, varav 90% civila64.
61 Levenson-Estrada och Frundt, 1995: 19 62 STITCH, 2001 63 SIDAs hemsida 64 Tidningen Latinamerika, 1998:4
28
8. NUVARANDE SITUATION65 8.1. Fredsavtalet
Fredsavtalet från 1996 mellan URNG-gerillan och den guatemalanska regeringen var unikt på
många sätt. På MINUGUA, FNs organ för övervakning av fredsprocessen, arbetar Ricardo
Changala med arbetsrättliga frågor. Vi träffade honom för ett samtal om vad fredsprocessen
inneburit för det guatemalanska samhället. Han berättade att Guatemalas fredsavtal till skillnad
från många andra fredsuppgörelser inkluderar ett stort antal samhällsfaktorer. Det övergripande
målet är att gå till botten med konfliktorsakerna för att på så sätt skapa en varaktig fred.
Vanligtvis, säger Changala, handlar fredsavtal om eldupphör, nedläggning av vapen och annat
som tillhör kriget. Mycket sällan handlar det om mänskliga rättigheter eller att få till stånd
demokratiskt politiska val. I Guatemalas fredsavtal försöker man se processen utifrån ett
människorättsperspektiv där medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter ses som odelbara och lika viktiga. Dessutom ingår socioekonomiska
frågor såsom markfrågor, landsbygdsutveckling, hälsa, ursprungsfolk, kvinnofrågor och polisiära
aspekter. Här kommer även de arbetsrättliga frågorna in, som är huvudtemat för denna uppsats.
För att uppdaga de kränkningar som pågått under inbördeskriget tillsattes en
kommission som fick i uppgift att skriva en rapport66. Rapporten skulle på ett objektivt sätt
klargöra brott mot mänskliga rättigheter, både utifrån interna och externa faktorer, som orsakat
den guatemalanska befolkningen lidande. I rapporten skulle man även formulera
rekommendationer för hur man på bästa sätt uppmuntrar fred, harmoni och demokrati i
Guatemala. Dessa rekommendationer antogs vid ett forum i maj 1998, då 400 deltagare från 139
organisationer deltog67. Samarbetet runt fredsavtalet var starkt och till och med den amerikanske
presidenten Bill Clinton medverkade genom att offentliggöra tidigare hemligstämplade dokument
som kunde vara till hjälp för processen68. Detta ansågs vara ett viktigt genombrott för
sanningskommissionens arbete.
65 Till detta kapitel har följande källor använts: Bartholdsson, 2002; Manzón, 2001; Matriz de Relaciones Laborales, 1999; MINUGUAs hemsida; Spiliopoulou Åkermark, 2001; LO/FTF, 2001 samt intervjuer från vårt fältarbete 66 Spiliopoulou Åkermark, 2001: 359 67 Spiliopoulou Åkermark, 2001: 361
29
8.2. MINUGUA
MINUGUA – la Misión de Verificación de las Naciones Unidas en Guatemala, är tillsatt av FN
för att övervaka fredsprocessen och installerades i Guatemala i november 1994. Organet var tänkt
som ett projekt fram till år 2000 men blev förlängt till år 2003, vilket enligt Ricardo Changala
inte är tillräckligt lång tid för att man ska kunna åstadkomma de strukturella förändringar som
ställts upp som mål för landet. Processen med fredsavtalet är mycket långsam och att det saknas
politisk vilja till förändringar. Den sittande regeringen, med Alfonso Portillo som president sedan
1999, befinner sig långt till höger på den politiska skalan. Den gamle diktatorn Rios Montt har
dessutom fortfarande stort inflytande över regeringens politik. Ett svagt civilt samhälle och en
svag politisk opinion är också orsaker till att trycket på regeringen inte är så stort.
MINUGUA har i den här situationen i huvudsak fyra uppgifter. För det första ska de övervaka
fredsprocessen och se till att det avtal som skrivits uppfylls. Om så inte sker, vilket nu tyvärr är
fallet69, ska man undersöka orsakerna till varför avtalet inte uppfyllts. En annan uppgift är att ge
teknisk assistans för att underlätta olika åtaganden i fredsavtalet. MINUGUA publicerar också en
hel del information till allmänheten om frågor som berör avtalet. Den sista huvuduppgiften är att
verka för att skapa demokrati och förstärka samarbetet mellan staten och olika organisationer i
det civila samhället. MINUGUA har kontakter med alla viktiga organisationer och institutioner i
Guatemala, allt från det privata näringslivet till frivilligorganisationer, fackförbund och statliga
organ. MINUGUA utgörs av 164 medarbetare från 36 länder, plus 139 lokala anställda.
Personalen består av allt från poliser och obeväpnade militärer till advokater och experter inom
olika områden, alla med uppgiften att stärka demokratin och respekten för de mänskliga
rättigheterna i landet.
8.3. Demokratiseringsprocessen
En av de strukturella förändringar som enligt MINUGUA bör komma till stånd för att Guatemala
ska bli en fungerande demokrati är en genomgripande förändring av det juridiska systemet. Enligt
Changala är det inte ovanligt att det tar flera år innan en arbetskonflikt kan lösas i domstol. Detta
medför stora kostnader och avskräcker många arbetare som blivit orättvist behandlade från att ta
upp ärendet. För att förändra situationen till det bättre räcker det inte med att införa en ny lag. Det
68 Spiliopoulou Åkermark, 2001: 362
30
räcker heller inte med att presidenten går med på förslaget, eller att internationella organisationer
är villiga att stödja arbetet. Man måste också utbilda alla advokater, åklagare och domare så att de
blir mer effektiva i sitt arbete. Detta tar mycket lång tid och det ligger inte inom den tidsram som
MINUGUA har till sitt förfogande. Det är därför viktigt att regeringen är med och tar initiativ till
en sådan strukturomvandling, menar Ricardo Changala.
Sedan början av 1990-talet har Guatemala upplevt ekonomisk tillväxt. Uppgången
har visserligen varit svag, 2.6 % per år70, men den har ändå lockat många utländska investerare
till landet. Tilltron till frihandel och nyliberalistisk politik är stark och förståelsen för staten som
organisatör över ekonomin är mycket liten. I ljuset av detta kommer fredsavtalet in vid ett
”mycket dåligt tillfälle i historien”, som Changala uttrycker det. Fredsavtalets strategi är
nämligen att stärka demokratiska och politiska institutioner, något som inte alltid går ihop med
högerregeringens politik som är mer inriktad på snabb ekonomisk utveckling och mindre statligt
inflytande71.
Som MINUGUA-representant ser Changala fredstanken som en global företeelse. Men
fredsavtalet betyder väldigt olika saker för olika delar av det Guatemalanska samhället. För
ursprungsbefolkningen innebär fredsavtalet ett utrymme i det offentliga livet som de aldrig
tidigare haft. För CACIF, Comité Coordinador de Asociaciones Agrícolas, Comerciales,
Industriales y Financieras, som är det privata näringslivets språkrör, innebär ett fredsavtal istället
att landet inte längre framstår som en krigsskådeplats utan som ett attraktivt land för utländska
investerare och som ett land som kan inkorporeras i det internationella samfundet72. Rolando
Figueroa, ansvarig för arbetsrättsfrågor på den exportfrämjande organisationen VESTEX, menar
att fredsavtalet varit av fundamental betydelse för Guatemalas tillväxt. Avtalet har lett till
självförtroende och trovärdighet hos de guatemalanska företagen och fler arbetstillfällen skapas i
takt med att privata initiativ och investeringar ökar, menar Figueroa73.
69 Intervju med Ricardo Changala, 11 juni 2002 70 LO/FTF, 2001: 17 71 Intervju med MINUGUA, 11 juni 2002 72 Ibid 73 Intervju 21 juni 2002.
31
Ricardo Changala anser dock att man först och främst måste prioritera det konfliktförebyggande
arbetet med att stärka staten och utvidga dess makt. ”Man måste få bukt med korruptionen,
ineffektiviteten och den orättvisa resursfördelningen innan landet är moget för den ekonomiska
utveckling som sker idag. Om dessa socioekonomiska förändringar inte sker, så kommer det
aldrig bli fred i Guatemala”, menar Ricardo Changala 74.
8.4. Kvinnors situation
En del av fredsprocessen innebär att arbeta mot diskriminering av kvinnor. Guatemala är ett
väldigt patriarkalt land och trots att kvinnor blivit mer inkorporerade i arbetslivet de senaste
decennierna så dominerar fortfarande de traditionella värderingarna att kvinnans plats är i
hemmet eller att kvinnor helt enkelt inte är mogna eller har kapaciteten att arbeta i det offentliga
livet75. Under vår resa kunde vi också påtagligt se skillnaden i arbetsfördelningen. Männen
arbetade som vakter, i banker, inom kollektivtrafiken och inom politiken medan kvinnorna
arbetade som försäljerskor på marknaden eller på gatorna. Maquilasektorn har vuxit
explosionsartat de senaste åren och erbjudit många jobb till kvinnorna. Behovet av nya
arbetstillfällen är mycket stort i Guatemala där 7,8% av männen och 24,9% av kvinnorna var
arbetslösa 199976. I och med att 60% av befolkningen lever under fattigdomsstrecket och bara
drygt hälften är läs- och skrivkunniga77, så framstår de okvalificerade maquilajobben som
attraktiva, speciellt för den kvinnliga delen av Guatemalas ursprungsbefolkning som har en lång
tradition av textilhandarbete bakom sig.
74 Intervju med MINUGUA, 11 juni 2002 75 Manzón, 2001: 7 76 Matriz de Relaciones Laborales, 1999 77 Bartholdsson, 2002
32
9. FACKFÖRENINGSKLIMATET 78 Fackföreningarna möter stora svårigheter i sitt arbete med att organisera arbetare. Vi vill i detta
kapitel beskriva dessa svårigheter, ta upp arbetarnas syn på fackföreningarna samt redogöra för
den konflikt som finns mellan fackföreningar och kvinnoorganisationer. För att skapa en bild av
det rådande fackföreningsklimatet i Guatemala är det lämpligt att först ge en överskådlig blick
över den fackliga strukturen.
9.1. Facklig struktur
På global nivå är fackföreningsrörelsen organiserad i internationaler. Den viktigaste aktören är
FFI – Fria Fackföreningsinternationalen79, med en socialdemokratisk värdegrund. Det finns även
två mindre internationaler; det kommunistiska FSM – Federación Sindical Mundial och den
katolska CMT – Confederación Mundial de Trabajo. FFIs arbete inriktar sig på att påverka
internationella organ såsom ILO och WTO i arbetsrättsliga frågor. FFI bevakar också
transnationella företags efterlevnad av mänskliga rättigheter och driver kampanjer mot företag
där rättigheter kränkts80. Målet med FFIs arbete är enligt Dan Cunniah som är chef på
huvudkontoret i Genève, att anställda över hela världen ska ha samma rättigheter och arbeta
under samma villkor för att på så vis skapa en rättvis handel81.
Inom FFI har man delat upp organisationen i olika yrkesinternationaler. Det finns
till exempel en international för transportarbetare82, en för metallarbetare83 och en för
journalister84. Den international som arbetar för textilarbetare heter ITGLWF – International
Textile, Garment and Leather Workers’ Federation. Globaliseringen av textilproduktion har
kraftigt påverkat textilinternationalens arbete. I takt med att textilproduktionen flyttar till fattigare
länder med billig arbetskraft, har medlemsförbunden i Europa försvagats eller till och med
78 Till detta kapitel har följande källor använts: David, 1998; David, 2001 (b); ICFTU: No Date (c och d); LO-TCO Biståndsnämnd, 2001; ORITs hemsida; LO/FTF, 2001; Wingborg, 2000 (a och b), samt intervjuer från vårt fältarbete 79 På engelska ICFTU – International Confederation of Fred Trade Unions och på spanska CIOSL – Confederación Internacional de Organisaciónes Sindicales Libres 80 Wingborg, 2000 (b): 49 81 Ibid 82 ITF – International Transportworkers’ Federation 83 IMF – International Metalworkers’ Federation 84 IFJ - International Federation of Journalists
33
försvunnit. Detta har i sin tur medfört att ITGLWF fått mindre resurser eftersom de europeiska
förbunden varit de som tillfört internationalen mest pengar85.
FFI är också indelat i regionala enheter. ORIT86 är den interamerikanska
organisationen och består av 33 fackförbund från 29 amerikanska länder. Sammanlagt är över 45
miljoner arbetare medlemmar i ORIT87. Även de två mindre in ternationalerna har regionala
underorganisationer. Idag är det ORIT som är den starkaste och mest aktiva organisationen i
regionen och de driver bland annat ett utbildningsprojekt tillsammans med danska LO/FTF 88.
I Guatemala finns tre legitima former för att organisera arbetare, antingen genom
fackförbund, bondeorganisationer89 eller sk. ad-hoc-kommittéer 90. Det finns tre betydande
fackförbund i landet som har haft, har eller försöker organisera arbetare inom maquilaindustrin;
UNSITRAGUA, FESTRAS och CUSG. Dessa arbetar på traditionellt sätt utifrån
arbetsmarknadslagen91. Bondeorganisationerna uppstod i samband med 1952 års jordbruksreform
och är mer inriktade på markrättigheter än på arbetsrättigheter och idag driver de mer än 50
markockupationer 92. Den tredje formen är att organisera sig genom den sk. ad hoc-kommittén. I
en sådan kommitté räcker det med att tre arbetare går samman, informerar arbetsgivaren om sin
existens och överlämnar ett dokument som uttrycker deras krav. Många fackföreningar startar i
grunden som en ad hoc-kommitté. Kommittéerna är dock mycket svaga och därför ofta utsatta för
förtryck.
9.2. Fackföreningarnas situation i Guatemala
Guatemalas maquilasektor är ökänd för sitt motstånd mot facklig organisering och enligt
fackförbundet UNSITRAGUA är de koreanska företagsägarna värst93. De koreanska företagen
har dåligt rykte bland arbetare i Guatemala. Som ett exempel berättar Irene Barrientos från
fackförbundet UNSITRAGUA att när de koreanska företagsledarna blir utsatta för kritik av
85 Wingborg , 2000 (b): 47 86 La Organización Regional Interamericana de Trabajadores 87 ORITs hemsida 88 Se vidare i kapitlet ”Arbetsrättigheter i praktiken”. 89 På spanska: campesinas 90 Intervju med Ricardo Changala den 11 juni 2002. 91 Se vidare i kapitlet ”Arbetsrättigheter i praktiken”. 92 Intervju med Ricardo Changala, MINUGUA, 11 juni 2002.
34
arbetarna, låtsas de som om de inte förstår spanska. På det sättet blir konstruktiva dialoger
omöjliga 94. Enligt flera uppgifter är koreanerna i majoritet, men siffrorna skiljer sig åt, allt mellan
55-75% koreaner, 10-15% nordamerikaner och resterade guatemalaner95. Barrientos påpekar att
koreanerna bara hyr lokalerna, vilket underlättar om de bestämmer sig för att snabbt stänga
fabriken och flytta någon annanstans96.
Trots alla svårigheter har fackföreningar bildats i maquilas och dessa har i vissa fall
lyckats förhandla fram kollektivavtal. Detta sker dock endast efter en mångårig kamp med stora
uppoffringar där vissa aktivister t.o.m. fått sätta livet till. Ofta krävs det att solidaritetsgrupper,
frivilligorganisationer och konsumenter går samman på ett internationellt plan för att för ändra
attityden hos regeringar och arbetsgivare.
Latinamerika är den del av världen där flest mord på fackligt aktiva sker 97. I
Guatemala skedde flest mord i början på 1980-talet, men tyvärr händer det fortfarande att fackligt
aktiva mördas. På fackförbundet FESTRAS kontor hängde foton på de som offrat sitt liv i den
fackliga kampen98. I de flesta fall är mördarna lejda av företag och detta är exempel på brott som
myndigheterna i landet ofta ser mellan fingrarna på99. Idag är endast 4-5% av Guatemalas
arbetande befolkning medlemmar i någon fackförening och inom maquilasektorn är siffran nästan
noll100. I dagsläget finns det endast två fackföreningar i maquilas; SITRACIMA och
SITRACHOI, båda tillhörande fackförbundet FESTRAS 101.
Jaime Molina, som arbetar som volontär på FNs övervakningsorgan MINUGUA,
påstår att misstron mot fackföreningarna är mycket stark, bland annat från regeringens sida102.
Fackföreningarna har länge förknippats med kommunism och ses av Guatemalas högerregering
som ett hot. På grund av detta har fackföreningarna fått en mycket liten plats i samhället och de
93 David, 1998 94 Intervju 12 juni 2002 95 Intervju med Irene Barrientos, UNSITRAGUA, 12 juni 2002; Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002 samt Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 96 Intervju med UNSITRAGUA, 12 juni 2002 97 LO-TCO Biståndsnämnd, 2001: 13 98 Se bild i appendix E 99 LO-TCO Biståndsnämnd, 2001: 14 100 LO/FTF, 2001: 32 101 Se vidare kapitlet ”Arbetsrättigheterna i praktiken”
35
spelar ingen större roll som demokratiskt påtryckningsorgan. Molina menar att
fackföreningsrörelsens svaghet främst har sin grund i att fackföreningarnas kunskap om lagar och
konventioner är bristfällig och att det inte finns tillräcklig politisk vilja från regeringens sida att
förstärka deras position i samhället.
9.3. Hot mot fackföreningsrörelsen
Ett av de absolut största hoten mot fackföreningsrörelsen, såväl i Guatemala som globalt, är
framväxten av ekonomiska frizoner103. Genom att fabriksägarna aktivt motverkar den fackliga
verksamheten, till exempel genom tortyr och mutor, blir det i praktiken nästan omöjligt att bilda
fackföreningar i de skattefria zonerna. När ingen fackförening finns som kan föra arbetarnas
talan, blir det lättare för fabriksägarna att utnyttja dem. Mats Wingborg, som är väl insatt i ämnet,
menar att eftersom ekonomiska frizoner är ett globalt fenomen och situationen för
fackföreningarna likvä rdig i hela världen, kan detta bidra till att underminera hela den
internationella fackföreningsrörelsen. 104. Jämfört med resten av världens ekonomiska frizoner är
misshandel och sexuella trakasserier mest frekventa i Latinamerika105. Den ständigt dåliga
ekonomin hos fackföreningar och kvinnoorganisationer gör också att arbetet med organisering
försvåras. Enligt Olga Rivas på kvinnoorganisationen Quati’t bidrar organisationernas knappa
resurser även till en fragmentering mellan olika organisationer.
I och med att Guatemala har genomgått en lång period av repressiv militärdiktatur,
finns en stark rädsla för övergrepp och förtryck mot fackföreningsanslutna. Många har släktingar
eller vänner som råkat illa ut och ständigt får arbetarna höra rykten om nya kränkningar. Detta
gör att många inte vågar organisera sig 106. Cetino och Salazar från fackförbundet FESTRAS 107
berättade för oss att många kvinnor som arbetar i maquilasektorn har tappat tron på att de
styrande ska tillgodose arbetarnas rättigheter. Enligt dem är det ofta representanter från
kommunledningen som försöker förhindra att arbetarna organiserar sig. Kommunen vill inte ha
några fackföreningar eftersom det då finns risk för att företagen stänger och att de anställda blir
102 Intervju 11 juni 2002. 103 Wingborg, 2000 (a): 6 104 Ibid 105 LO-TCO Biståndsnämnd, 2001: 13 106 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002. 107 Ibid
36
utan arbete och därmed inte längre kan bidra till den ekonomiska utvecklingen i kommunen.
Cetino och Salazar menar att företagen understöder uppfattningen om att organisering i
fackföreningar leder till stängda företag och arbetslöshet.
När någon arbetare utsätts för övergrepp på arbetet ska en anmälan göras till
arbetsministeriet. Problemet är att det ofta inte händer någonting även om en anmälan görs. Om
arbetsministeriet vidtar åtgärder, det vill säga att de skickar en inspektör till fabriken, annonseras
detta besök ut i förväg så att ledningen för fabriken får tid på sig att muta arbetarna att säga att
anmälan gjordes på falsk grund. Den som gjorde anmälan utestängs sedan från sitt arbete. Det är,
enligt Cetino och Salazar, vanligt att arbetare spionerar för företagets räkning, vilket är ytterligare
ett hinder för arbetare att våga organisera sig. Ett annat skäl till att många väljer att inte anmäla
kränkningar är att arbetsrättstvister tenderar att ta mycket lång tid, ofta flera år108. De ekonomiskt
starka företagen har råd att hyra in advokater som sedan gör sitt bästa för att skjuta
domstolsprövningen på framtiden. Media anses också vara ovilliga att rapportera om problemen i
maquilaindustrin109.
Ytterligare en faktor som spelar roll för fackföreningarnas låga medlemstal är
avsaknaden av arbetsidentitet110. För många unga är arbeten på maquilas tillfälliga och rotationen
på fabrikerna är mycket omfattande. Detta gör att arbetarna inte utvecklar någon stark
samhörighetskänsla på arbetet och de är heller inte särskilt benägna att organisera sig i en
fackförening.
Sedan mitten på 1980-talet har företagsledningen på en del maquilafabriker
upprättat så kallade solidaristas. Dessa kan jämföras med konsumentkooperativ där de anställda
erbjuds ekonomiska förmåner i form av lån, men även kulturella arrangemang och middagar
anordnas. På detta sätt hoppas ledningen att arbetarna ska känna tillhörighet och lojalitet till
företaget. Solidaristan ger ett sken av att vara demokratisk, där arbetarna förvisso deltar i en
kommitté, men i praktiken är det ändå företagsledningen som fattar alla beslut111.
108 ICFTU: No Date (d) 109 Intervju med Olga Rivas, Quati´t, 26 juni 2002 110 Intervju med Jaime Molina, MINUGUA, 11 juni 2002 111 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002
37
För arbetarna är det obligatoriskt att betala 5% av sin lön till solidaristans fond och
arbetsgivaren bidrar sedan med ytterligare 5%112. Ur denna fond kan de anställda ansöka om lån
för att köpa kapitalvaror och möbler eller betala för sjukvård. Lånet betalas av genom att pengar
dras från arbetarens lön och bibehåller fabriksledningen kontrollen över arbetarna och säkrar sin
arbetsstyrka113. Eftersom arbetarna investerat i solidaristans fond, blir detta ytterligare en
anledning till att vara kvar på arbetsplatsen. I Guatemala finns det heller ingen kultur av att låna
pengar och många arbetare inser inte konsekvenserna av att skuldsätta sig114.
Enligt representanterna för fackförbunden FESTRAS och UNSITRAGUA samt
ILO är solidaristafenomenet en strategi från fabrikernas sida för att motverka fackföreningarnas
arbete115. Arbetare som tagit lån hos solidaristan och sedan ansluter sig till en fackförening, måste
betala av sitt lån omedelbart, vilket innebär att de inte får någon lön tills dess att lånet är betalt116.
Fackföreningarnas erbjudande om utbildning kan inte konkurrera med solidaristans ekonomiska
fördelar. Det bästa vore om det gick att kombinera solidaristas och fackföreningar, säger Homero
Fuentes, koordinatör på COVERCO117.
I Guatemala dominerar macho-kulturen och fackföreningarna är inget undantag.
Kvinnor upplever inte att de blir tagna på allvar i fackföreningarna, vilket är ett stort problem i
rekryteringsarbetet av nya fackföreningsmedlemmar i den kvinnodominerade maquilaindustrin.
Irene Barrientos, koordinatör på fackförbundet UNSITRAGUA, berättar att man före orkanen
Mitch hade många kvinnliga medlemmar i sina föreningar118. Efter orkanen förstördes många
bananplantager och många arbetare blev avskedade. De flesta av dem var kvinnor. På så sätt har
fackföreningsrörelsen mist många kvinnliga medlemmar, menar hon. Genom att ge kvinnor högre
112 Intervju med Homero Fuentes, COVERCO, 6 juni 2002 113 Intervju med Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 114 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Sala zar, FESTRAS, 19 juni 2002 115 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar 19 juni 2002, Irene Barrientos 12 juni 2002 samt Carmen López de Cáceres 26 juni 2002 116 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002 117 Intervju 6 juni 2002 118 Intervju 12 juni 2002
38
status inom fackföreningsrörelsen vill UNSITRAGUA medverka till att anslutningen till
fackföreningar blir större bland Guatemalas kvinnor119.
Kvinnor som tröttnat på den mansdominerade fackföreningsrörelsen har istället gått
över till kvinnoorganisationerna. Dessa arbetar i större utsträckning med arbetsrättigheter och
ledarskapsträning för kvinnor. Inom kvinnorörelsen finns mycket expertis, men också mer
tillgänglighet till maquilaindustrin. Problemet är dock att det endast är fackföreningarna som har
laglig rätt att klaga på dåliga arbetsförhållanden. Fackföreningarna har också egna advokater och
en vana att arbeta tillsammans med arbetsministeriet i arbetsrättskonflikter, vilket gör att
fackföreningarna egentligen skulle kunna vara ett bra stöd för maquilaarbetarna. Enligt Laura
Podolsky, kvinnoorganisationen STITCHs representant i Guatemala, vore det bästa om
kvinnoorganisationernas expertis och tillgänglighet kombinerades med fackföreningarnas legala
struktur 120. Denna åsikt delas av Olga Rivas:
Vi vill gärna motivera fackföreningsrörelsen att tänka mer på denna
problematik och skapa allianser. För just nu, om vi inte går ihop i allianser
kommer vi att föra en kamp utan större framgångar. […] Det är mycket viktigt,
anser jag, att vi finner platsen, tiden och dialogen för att förklara och
identifiera vår position inom det arbetsrättsliga området.
Fackföreningsrörelsen har inte ordentligt identifierat vilka mål de har och med
vilka problem de arbetar. Därför är det viktigt att kvinnoorganisationerna tar
sig an arbetsrättigheter121.
9.4. Lagarna i praktiken
Ett av de viktigaste målen för en etablerad fackförening är att få till stånd ett kollektivavtal. I
Guatemala är reglerna sådana att det krävs att 25% av arbetsstyrkan på en fabrik är organiserad
för att fackföreningarna ska kunna förhandla fram ett sådant avtal122. Det finns också en
möjlighet till förhandling även om fackföreningen inte nått denna gräns, men då måste företaget
119 Ibid 120 Intervju 24 juni 2002 121 Intervju med Quati´t, 26 juni 2002 122 David, 2001 (b)
39
frivilligt gå med på en avtalsförhandling123. 1997 var fackförbundet UNSITRAGUA nära att
förhandla fram ett kollektivavtal på en maquilafabrik. Fabriken valde då istället att stänga och
fackföreningen hade inget annat val än att upphöra124. Vid tiden för vårt fältarbete låg
SITRACIMA och SITRACHOI, Guatemalas enda existerande fackföreningar på maquilas, i
kollektivavtalsförhandlingar. Vi vet dock ingenting om utgången av dessa förhandlingar, men att
vissa förbättringar ägt rum på fabrikerna sedan dessa fackföreningar kom till i juni 2001 är säkert.
Exempelvis kan arbetarna gå på toaletten när de vill och tiden det tar att städa fabriken efter
arbetstidens slut är inräknad i arbetarnas lön.
Enligt Laura Podolsky vore det bäst om det bildades ett fackförbund speciellt för
maquilas125. Men för att skapa ett industrifackförbund i Guatemala krävs det att majoriteten av
alla arbetare inom sektorn, det vill säga minst 50% plus en, är medlemmar i fackföreningar. I
maquilasektorn där det arbetar ca 80 000 personer skulle alltså minst 40 000 behöva vara
organiserade för att detta skulle kunna genomföras. I nuläget är det svårt att ens organisera ett
fåtal.
Guatemala har en arbetsmarknadslag som i ganska stor utsträckning tillgodoser
arbetarnas intressen, exempelvis ska en arbetare som blivit olagligt avskedad få tillbaka sitt
arbete inom 24 timmar 126. Lagen är dock mycket ineffektiv och det är ett stort problem att många
politiker på arbetsministeriet är korrupta. De lierar sig med arbetsgivare och ser till att inga
inspektioner sker på fabrikerna 127. På så sätt kan hot och förtryck mot fackföreningar fortskrida.
För Guatemalas fackföreningar är det svårt att organisera fackliga protester genom strejk.
Nuvarande lag kräver att två tredjedelar av fabriksarbetarna godkänner strejken, vilket är en
högre gräns än vad internationell lag föreskriver. Detta har kritiserats av den internationella
arbetsorganisationen ILO, som menar att detta underminerar rätten att strejka 128. Regeringen har
makt att ogiltigförklara en strejk om den, enligt dem, äventyrar landets ekonomi i något avseende
och arbetsgivare har rätt att avskeda arbetare som deltagit i en ogiltigförklarad strejk. Guatemalas
123 Intervju med Laura Podolsky, STITCH, 24 juni 2002 124 Intervju med Irene Barrientos, UNSITRAGUA, 12 juni 2002 125 Intervju med STITCH, 24 juni 2002 126 ICFTU: No Date (c) 127 Ibid 128 Ibid
40
regering håller dock på att se över lagstiftningen på detta område och förhoppningsvis kommer
lagen snart acceptera strejkrätten i vidare mening 129.
129 ICFTU: No Date (c)
41
10. LAGAR OCH KONVENTIONER130 Alla länder som ratificerar internationella konventioner förbinder sig att inkorporera dem i den
nationella lagstiftningen. Detta kan göras på två sätt. Antingen genom att anpassa de nationella
lagarna så att de täcker den internationella konventionstexten eller genom att förvandla
ratificerade konventioner till nationell lag131. Sverige har t.ex. valt den första metoden medan
Guatemala valt den andra. Detta innebär i Guatemalas fall att formuleringar från de
internationella konventionerna, samt korsreferenser till dem, återfinns i den nationella
lagstiftningen; i konstitutionen (K) och arbetsmarknadslagen (CdT132).
Teoretiskt sett innebär det alltså att Guatemala har en mycket stark lagstiftning inom området
arbetsrätt. På det praktiska planet är lagstiftningen däremot svag. I Guatemala finns det få
myndigheter som ser till att lagen efterlevs och de myndigheter som finns är överbelastade med
ärenden och arbetar inte särskilt snabbt och effektivt. Detta har till viss del med ekonomiska
intressen att göra. Korrupta tjänstemän är fortfarande mycket vanligt förekommande och många
företag är villiga att betala för att slippa åtal. För fackförbund, kvinnoorganisationer och andra
som kämpar för implementeringen av arbetsrättigheterna är lagarna och konventionerna bland de
viktigaste redskapen. Genom lagtexterna erhåller deras arbete juridisk legitimitet. Irene
Barrientos från UNSITRAGUA går så långt att hon kallar arbetsmarknadslagen för vår bibel
vilket tydligt speglar dess betydelse i fackföreningens arbete.
10.1. Internationella konventioner
Guatemala har ratificerat en mängd internationella konventioner men vi har valt att koncentrera
oss på fyra stycken. Dessa är:
FNs Internationella Konvention om Medborgerliga och Politiska Rättigheter (IKMPR)133
FNs Internationella Konvention om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter (IKESKR)134
ILOs Konvention om rätten att bilda fackförening, nr 87 (ILO 87)135
130 Till detta kapitel har följande källor använts: Congreso de la Republica de Guatemala, 1989 (a och b). Dicker & McClintock, 1997; Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter hemsida; Fundación Friedrich Ebert, 1996; Gunner, 2001; ILOs hemsida; LO/TCO, 2000 och Spiliopoulou-Åkermark, 2000. 131 Spiliopoulou-Åkermark, 10 februari 2000; Gunner, 30 augusti 2001 samt Dicker och McClintock, 1997: 3 132 Código de Trabajo 133 Ratificerad 6 maj 1992 134 Ratificerad 19 maj 1988 135 Ratificerad 13 februari 1952
42
ILOs Konvention om rätten att sluta kollektivavtal, nr 98 (ILO 98)136
ILO - Internationella arbetsorganisationen - är ett FN-organ med en unik trepartsstruktur, vilken
består av representanter från både regeringar, arbetsgivare och arbetstagare. ILOs uppgift är att
formulera internationella standarder för arbetsvillkor i form av konventioner och
rekommendationer.
Förenings- och organisationsfriheten är centrala för samtliga fyra konventioner. I FNs konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter står det i artikel 22:1 att:
Envar skall äga rätt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och
ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.
FNs konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uttrycker explicit
fackföreningarnas skydd i artikel 8:
Konventionsstaterna förpliktar sig att säkerställa rätten för envar att för att
främja och tillvarataga sina ekonomiska och sociala intressen bilda
fackföreningar tillsammans med andra och att /---/ ansluta sig till en
fackförening efter eget val (8:1.a).
Samma artikel ger även fackföreningar rätten att bilda och ansluta sig till nationella förbund och
internationella organisationer (8:1.b) och dessa rättigheter får endast inskränkas om det är
nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen eller för
skyddande av annans fri- och rättigheter. (IKMPR, 22.2, IKESKR, 8:1.a och 8:1.c).
ILOs konvention nummer 87 uttrycker även den fackföreningsfriheten. Artikel 2 lyder:
Workers and employers, without distinction whatsoever, shall have the right to
establish and, subject only to the rules of the organisation concerned, to join
organisations of their own choosing without previous authorisation.
136 Ratificerad 13 februari 1952
43
Artikel 5 i samma konvention breddar fackföreningsfriheten till att gälla även det nationella och
internationella planet:
Workers' and employers' organisations shall have the right to establish and
join federations and confederations and any such organisation, federation or
confederation shall have the right to affiliate with international organisations
of workers and employers.
ILOs konvention nummer 98 går sedan ytterligare lite längre för att skydda rätten att bilda eller
ansluta sig till en fackförening.
Workers shall enjoy adequate protection against acts of anti-union
discrimination in respect of their employment (1:1).
Samma artikel påpekar också att det inte är tillåtet för någon att försätta en arbetare i en sådan
situation att han inte kan ansluta sig till en fackförening eller blir tvungen att avsäga sig sitt
medlemskap (1:2.a). Medlemskap i en fackförening eller deltagande i dess aktiviteter utgör inte
heller grund för uppsägning (1:2.b). ILO 98 är den enda konvention som skyddar rätten att
förhandla fram ett kollektivavtal. I artikel 4 står det:
Measures appropriate to national conditions shall be taken, where necessary,
to encourage and promote the full development and utilisation of machinery
for voluntary negotiation between employers or employers' organisations and
workers' organisations, with a view to the regulation of terms and conditions of
employment by means of collective agreements.
10.2. Konstitutionen och Arbetsmarknadslagen
Guatemalas nuvarande konstitution är från 1985 och den senaste uppdateringen av
arbetsmarknadslagen gjordes i juli 2001. Båda lagarna innehåller, som nämnts tidigare,
44
bestämmelserna från FNs och ILOs konventioner. Dessutom berör lagarna ämnen som det
internationella regelverket inte har någon möjlighet att inkludera. I Konstitutionen, artikel 46, ges
internationella överenskommelser och konventioner inom området för mänskliga rättigheter som
accepterats och ratificerats av Guatemala preeminencia. Detta innebär att om en nationell lag
strider mot en internationell konvention så är det budskapet i den senare som gäller.
Enligt konstitutionen har den guatemalanska staten ansvar för att främja den ekonomiska
utvecklingen i landet och att stimulera initiativ inom jordbruk, fiske, industri samt turism
(K,109:a). Dessutom ska staten skapa nödvändiga förhållanden för att främja nationella och
internationella ekonomiska investeringar (K,109:n). Arbetsministeriet samt arbets- och
socialministern har enligt arbetsmarknadslagen ansvar för att nationen bedriver en sådan politik
som utvecklar fackföreningsrörelsen och beskyddar fackföreningsfriheten (CdT,211). Dessutom
ska arbetsministeriet aktivt beskydda arbetarnas rättigheter (K,103). Det är förbjudet att hindra
arbetare från att utöva de rättigheter som konstitutionen och arbetsmarknadslagen fastslår (CdT,
10) och i händelse av tvivel ska man vid tolkning av lagen ta arbetarnas intressen med i
beräkningen (CdT, 17).
Statens uppgift är också att stödja och skydda kollektivförhandlingar (K,106).
Enligt artikel 51:a i arbetsmarknadslagen är en arbetsgivare tvungen att förhandla om ett
kollektivavtal på arbetsplatsen om en fackförening, med minst 25% av de anställda anslutna,
kräver det. Kollektivavtalet gäller sedan samtliga arbetare på arbetsplatsen (51:c). Arbetsgivarens
skyldighet är att anta försiktighetsåtgärder för att skydda sina arbetares liv, säkerhet och hälsa.
Detta innebär bland annat att förebygga arbetsskador genom exempelvis skyddskläder samt att
erbjuda en sund arbetsmiljö, genom att antalet toaletter står i proportion till antalet anställda, att
det finns dricksvatten och omklädningsrum etc. (CdT,197).
Konstitutionens artikel 102 fastställer de minimala sociala rättigheterna på
arbetsplatsen. Varje arbetare har rätt till en fastställd lön på regelbunden basis som inte får
underskrida minimilönen fastställd i lagen (102:f)137 och lika lön ska utbetalas för lika arbete
137 För en maquilaarbetare är minimilönen cirka 1 000 quetzaler, vilket motsvarar 1 360 svenska kronor.
45
(102:c). Den ordinarie arbetstiden får ej överskrida 8 timmar per dag eller 44 timmar per vecka
(102:g) och varje arbetare har rätt till 15 dagars betald semester per år (102:i).
Gifta och ensamstående kvinnor får inte behandlas annorlunda av arbetsgivaren.
Moderskapet ska beskyddas och en gravid kvinna får inte utföra något arbete som kan skada eller
påverka hennes graviditet negativt. Gravida kvinnor har rätt att vara lediga med full betalning 30
dagar före nedkomst samt 45 dagar efter (102:k). Barn under 14 år får inte arbeta och personer
över 60 ska ges arbete som är anpassat efter deras höga ålder (102:l). Enligt arbetsmarknadslagen
har arbetstagaren rätt att lämna sitt arbete (maximalt 6 dagar per månad) för att sköta ett ämbete
inom ledningen för en fackförening (CdT, artikel 61:ñ.6).
10.3. Dekret 29-89 och 65-89138
Ovanstående dekret utgör den speciella lagstiftningen som finns i Guatemala för maquilas och
zonas francas. Lagarna är mycket detaljerade och innehåller bland annat definitioner, förmåner,
tillvägagångssätt och sanktioner. I 29-89, som reglerar maquilaindustrin, indelas företagen i fem
grupper beroende på vilka produkter de producerar och hur produktionen ser ut (sammansättning
eller hela paket). En liknande indelning görs i 65-89, som reglerar de ekonomiska frizonerna,
men bara med tre grupper (industri, tjänster eller handel). Båda lagarna beskriver också vilka
fördelar som de olika företagsgrupperna är berättigade till, varav en stor del utgörs av olika typer
av skattelättnader. Vidare begränsar lagarna denna typ av företagande genom att förbjuda eller
begränsa produktionen av vissa produkter, bland annat kaffe, socker, bananer, kött och bomull.
Företagen får inte heller bedriva verksamhet inom gruvdrift, olje- och gasborrning, fiske, timmer,
gummi, turism eller flygtransport.
10.4. Uppförandekoder
Det ökade engagemanget för rättvisa i världen tar sig allt oftare uttryck i konsumentbojkotter mot
varor och företag som upplevs exploatera de svaga arbetstagarna i världen. Detta, liksom det
ökande massmediala intresset för solidaritetsfrågor, har gjort att företagen fått allt större krav på
sig vad gäller villkoren som deras varor produceras under. Uppförandekoder är ett sätt för dessa
företag att visa socialt ansvarstagande och samtidigt stärka sin position bland konsumenterna. För
138 Ley de fomento y desarollo de la actividad exportadora y de maquila respektive Ley de Zonas Francas
46
arbetstagarna är uppförandekoderna viktiga främst ur ett solidaritetsperspektiv, men även som ett
medel att åstadkomma förbättringar inom arbetslivet.
Uppförandekoder är regler för hur företagen ska bete sig etiskt och moraliskt vid
sidan av de internationella regelverk som redan finns inom ramen för ILO och OECD -
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Förutom ILOs konventioner består
regelverket av ett flertal rekommendationer och riktlinjer, varav de mer kända är OECDs
Riktlinjer för multinationella företag från 1976, ILOs Trepartsdeklaration139 om riktlinjer rörande
multinationella företag och arbetsmarknaden från 1977 samt ILOs Deklaration om grundläggande
principer i arbetslivet från 1998.
En uppförandekod ska alltid omfatta ILOs åtta kärnkonventioner140 och dessa är inte
förhandlingsbara eftersom de är ömsesidigt beroende av varandra. Facket kan sedan lägga till
specifika frågor för den aktuella sektorn. Det finns delade meningar om huruvida villkorsfrågorna
(exempelvis lön, arbetstid och arbetsmiljö) ska omfattas i uppförandekoderna. Vissa fackförbund
menar att villkorsfrågorna är ett sätt att lyfta fram positionerna medan andra hävdar att de är
avtalsfrågor som måste definieras i varje enskilt land.
Det finns tre typer av uppförandekoder:
• Ensidiga koder, som antas ensidigt av företaget
• Förhandlade koder, som antas efter förhandlingar mellan företag, fack och/eller icke-statliga
organisationer, sk. NGOs
• Modellkoder, som är tänkta att fungera som en förebild för hur de förhandlade koderna kan
utformas både av nationellt och internationellt fack.
Förhandlade koder är att föredra framför ensidiga koder eftersom de senare innebär att företaget
ensamt bestämmer innehållet. I ensidiga koder undviker många företag att inkludera fackliga
139 En deklaration är inte juridiskt bindande, till skillnad från en konvention, utan är snarare en viljeyttring. 140 Guatemala har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner. Dessa är: Nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, Nr 87 angående föreningsfriheten och skydd för organisationsrätten, Nr 98 angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, Nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, Nr 105 angående avskaffandet av tvångsarbete, Nr 111 angående diskriminering i
47
rättigheter samtidigt som koderna framstår som ett sätt att bevaka arbetarnas intressen. Många
NGOs är inblandade i arbetet med koder både på nationell och internationell nivå. NGOs är inte
en förhandlande part på arbetsmarknaden och har inte samma legitimitet som facket men facket
kan dra nytta av den trovärdighet som NGOs ofta har hos allmänheten och deras kontaktnät samt
lära sig från deras erfarenheter. De flesta uppförandekoder antas inom branscher som tillverkar
varor som riktar sig direkt till konsumenten, till exempel sko- och beklädnadsbranschen. Inom
dessa branscher är konsumentopinionen särskilt stark.
Koderna har dock i många fall varit en besvikelse både till innehåll och
implementering. Kritikerna menar att de endast syftat till tillfälliga lösningar och inte försökt
komma till rätta med de underliggande orsakerna till missförhållandena. När ILO undersökte 215
uppförandekoder fann de att endast 15% innehöll krav på rätten att förhandla kollektivt och att
organisera sig i fackföreningar. Trovärdigheten hos en kod beror främst på hur den kom till men
även på hur den implementeras och övervakas. Implementeringen av koden måste involvera de
berörda arbetstagarna. De måste som minimum informeras om kodens existens. Dessutom ska det
finnas möjlighet att rapportera brott mot koden och de arbetstagare som gör det får inte riskera att
straffas, avskedas eller diskrimineras. Problemet med intern övervakning av koden är just det att
de anställda inte vågar anmäla problem i rädsla för repressalier. I stället kan företaget välja att
anlita ett externt oberoende övervakningsorgan.
fråga om anställning och yrkesutövning, Nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete och Nr 182 angående förbud mot de värsta formerna av barnarbete
48
11. ARBETSRÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN Trots att ett flertal av Guatemalas lagar inte implementeras i praktiken så finns det många
organisationer som månar om deras betydelse. Frivilligorganisationer, fackförbund,
kvinnoorganisationer och företagsorganisationer arbetar alla för att sprida kunskap och stärka
medvetandet om rättigheterna, dock från olika infallsvinklar och med olika metoder.
11.1. LO/FTF141
Den danska Landsorganisationen – LO, och Funktionärernas och Tjänstemännens Samråd –
FTF, upprättade 1997 sitt regionkontor för Centralamerika och Karibien i Guatema la City. I mars
2000 startade organisationen ett regionalt projekt inom maquilasektorn i 5 länder: Guatemala,
Nicaragua, El Salvador, Honduras och Dominikanska Republiken. Projektet startades upp av
Lorraine Cleewer och utökades sedan med en assistent, Selma Godínez. Knuten till projektet på
konsultbasis var också Homero Fuentes från COVERCO.
I vår intervju med Cleewer och Fuentes berättade de om maquilaprojektet vars syfte
var att skapa respekt för arbets- och fackföreningsrättigheter samt öka samarbetet och enigheten
inom fackföreningsrörelsen. LO/FTF anser att det effektivaste sättet för att lösa problem är
genom social dialog med samhällets tre aktörer: regering, arbetsgivare samt arbetstagare. För att
kunna uppnå social dialog har LO/FTF först arbetat att stärka och försöka ena
fackföreningsrörelsen på nationell och regional nivå, berättar Lorraine Cleewer. Genom att
sammanföra fackförbund från olika länder och med olika ideologiska bakgrund i sin utbildning
kunde LO/FTF få dem att inse att de har liknande problem och att de står inför liknande
utmaningar och på så sätt skapa viss enighet. Lorraine Cleewer och LO/FTF tror att en stark
fackföreningsrörelse och ett utbyggt samarbete inom regionen kan förhindra att de
multinationella företagen flyttar runt. En stark fackföreningsrörelse i Centralamerika skulle kunna
ställa krav på ländernas regeringar att inte erbjuda bättre villkor till företagen än grannländerna
och på så vis bli varandras konkurrenter. Likaså skulle fackföreningsrörelsen, med sitt ökade
politiska inflytande, kunna påverka handelsavtal med USA och EU. Att uppnå social dialog skall
dock ses som ett långsiktigt projekt säger Lorraine Cleewer: Två år är ingenting när det gäller att
49
skapa social dialog i ett konfliktfyllt och splittrat land. När man inte ens har en enad
fackföreningsrörelse kommer det ta åtminstone 20 år, kanske ännu längre.
LO/FTF har genomfört ett antal studier i de olika länderna om vilken inverkan
frihandelsavtal har på bland annat arbetstillfällena och arbetssituationen inom maquilaindustrin.
De har också tittat på ländernas möjligheter att attrahera multinationella företag genom att
granska olika typer av skattelättnader som erbjuds. Med detta material som bakgrund har LO/FTF
genomfört utbildningar, seminarier och debatter, samt utövat lobbying mot regeringen och
samtalat med den privata sektorn. Genom studierna upptäckte LO/FTF att det fanns 22
internationella organisationer som drev egna regionala maquila projekt, men utan någon egentlig
framgång. Trots stora investeringar i dessa projekt finns det fortfarande nästan inga
fackföreningar inom maquilaindustrin. Att så många internationella organisationer bedriver
arbete i regionen har resulterat i avundsjuka hos de lokala organisationer som inte erbjudits att
delta i projekten, berättar Lorraine Cleewer och därför har LO/FTF bestämt sig för att hela tiden
arbeta med olika lokala aktörer.
LO/FTF har dessutom upprättat ett dokumentationscenter, där allt tillgängligt
material om maquilasektorn finns samlat, något som aldrig tidigare gjorts. Dokumentsamlingen
innehåller såväl statistik och analyser som en inventering av de organisationer som på ett eller
annat sätt arbetar inom maquilas. Centret tillhandahåller också material om lagar, konventioner
och handelsavtal som berör detta område. Dokumentsamlingen var främst avsedd för fackligt
aktiva i projektländerna men enligt Lorraine Cleewer har centret hittills främst utnyttjats av
studenter och forskare eftersom många av de lokalt aktiva saknar vana att läsa texter av detta
slag.
Efter två år är maquilaprojektet nu avslutat och ersatt av ett nytt tvåårsprojekt.
Tillsammans med ORIT ska LO/FTF skapa ett regionalt arbetsmarknadsinstitut kombinerat med
ett resurscenter inom politisk och ekonomisk analys. Lorraine Cleewer berättar att
fackföreningarna med hjälp av konsulter ska få en möjlighet att förutse politiska och ekonomiska
141 Till detta stycke har följande källor använts: Intervju med Lorraine Cleewer och Homero Fuentes, LO/FTF, 6 juni 2002, Humberto Espinoza och Vilma Balcárcel, Centro de Capacitación, 20 juni 2002 samt kursplaner för Centro de Capacitación 2002.
50
förändringar i samhället samt att anpassa organisationsstrategierna därefter. Det nya projektet
kommer, enligt Cleewer, att fortsätta arbetet med att skapa social dialog, enighet och samarbete
mellan olika parter och finansiärer, samt arbeta med politisk lobbying.
I varje programland finansierar LO/FTF också utbildningscenter, Centro de
Capacitación, som syftar till att utbilda fackföreningsledare. Chef för centret i Guatemala är
Humberto Espinoza och hans assistent, Vilma Balcárcel, berättade vid vårt besök att centret
grundades 1998 och erbjuder kurser för de fackföreningar som tecknat samarbetsavtal med
LO/FTF. Centret ger specialsydda kurser som till exempel grundläggande datautbildning,
administration, kurser om ILOs verksamhet, hur man förhandlar fram kollektivavtal,
konfliktlösning m.m. Dessutom erbjuds en övergripande utbildning som sträcker sig över sex
månader, med lektionstillfällen tre dagar per månad. Kursen innehåller följande moment:
• Sammanhållning inom gruppen
• Fackföreningens historia, nutid och framtid
• Kunskap och användande av tekniska hjälpmedel och metoder för att stärka
organisationsarbetet
• Nationell och internationell lagstiftning
• Maktförhållanden och demokrati
I och med att LO/FTF påbörjar sitt samarbete med ORIT, kommer utbildningscentrets
verksamhet också att förändras. Från och med den 1 juli 2002 går utbildningsarbetet in i en ny
fas, men enligt Vilma Barcárcel är formen för detta ännu oklart.
11.2. COVERCO142
COVERCO startades 1997 av fem konsulter och experter inom mänskliga rättigheter som insåg
fördelen med ett samarbete dem emellan samt behovet av en oberoende arbetsrättsorganisation.
Eftersom arbetsrätt är ett stort område valde COVERCO att inrikta sig speciellt på
uppförandekoder. I september 1999 startade de sitt arbete i maquilas. COVERCOs vision är att
bidra till att arbetsrättslagarna uppfylls. De vill övervaka och dokumentera arbetsförhållandena
142 Till detta stycke har följande källor använts: Intervju med Homero Fuentes, COVERCO, 25 juni 2002
51
och förbättra arbetarnas levnadsvillkor. För att genomföra detta har COVERCO utarbetat en
metod som innehåller fyra huvudprinciper:
1. Icke-substitutsprincipen. COVERCOs strävan är inte att ersätta arbetsministeriets funktion
och ansvar, inte heller att överta fackföreningarnas. COVERCOs mål är att fungera som en
fristående part och inte som rådgivare till eller representant för arbetare eller företag.
2. Objektivitet. COVERCO är mycket noga med att basera sina uttalanden på väl
dokumenterade källor.
3. Transparens. Alla aktiviteter dokumenteras och arkiven är tillgängliga för allmänheten. Detta
för att dokumentationen ska kunna vara till nytta för fackföreningar, studenter och
människorättsorganisationer. Innan rapporterna publiceras får företagen (exempelvis GAP
och Liz Clairborne) en chans att läsa och kommentera texten. COVERCO bifogar sedan
kommentarerna i det offentliga dokumentet, dock utan att ändra något i den ursprungliga
rapporten.
4. Oberoende. COVERCO hävdar att de inte har relationer till någon fackförening, företag eller
regering. Verksamheten finansieras av de stora märkesföretagen, såsom GAP, Liz Clairborne
och Chiquita. Detta innebär dock inte att COVERCO fungerar som företagens konsulter eller
rådgivare. Den opublicerade information som COVERCO har att tillgå har företagen ingen
tillgång till. Denna information lämnas istället till arbetare vid arbetskonflikter för att stödja
deras sak i rättegång.
Homero Fuentes är koordinatör för COVERCO och en av dess grundare. I vår intervju utvecklade
han COVERCOs inställning till uppfö randekodernas betydelse för maquilaindustrin i Guatemala.
Fuentes grundinställning är att behovet av uppförandekoder existerar på grund av att det inte
finns fackföreningar på maquilafabrikerna. Om det skulle finnas fackföreningar så skulle det inte
behöva finnas uppförandekoder, därför att dynamiken mellan fackföreningen och företaget
resulterar i kollektivavtal, säger Fuentes. Genom att förhandla fram kollektivavtal utvecklar
fackföreningarna den interna lagstiftningen. En uppförandekod i sig löser inga problem, enligt
Fuentes, utan det är tillämpningen som är det avgörande. Han påpekar att denna ståndpunkt
skiljer sig från VESTEX och de multinationella företagens.
52
VESTEX och en del av företagen har utarbetat egna koder för de lokala producenterna. VESTEX
koder är anpassade för alla internationella företag som vill investera i Guatemala men det är upp
till varje fabriksägare att införa koderna på arbetsplatsen. Koderna kan appliceras på vilken
maquilafabrik som helst och det spelar ingen roll om fabriken producerar för ett eller fem olika
företag, de kan ha samma koder i alla fall. De multinationella företagens koder, till exempel Liz
Clairbornes, är desamma för fabriker i hela världen som producerar kläder för detta märke. Dessa
koder fungerar som transnationella lagar och implementeras av företagen överallt där deras
märken produceras. Problemet, enligt Fuentes, är att företagens och VESTEX koder inte alltid är
kompatibla. Det är viktigt att skilja på internationella och nationella koder. De internationella är
oftast skapade av ett företag i syfte att skydda den egna produktionen medan de nationella
kodernas mål är att skydda den inhemska marknaden. Den senaste tendensen är att flera företag
går samman och skapar en gemensam kod för fabriker som kontrakter as av fler än ett märke.
Detta för att undvika inkompatibilitet mellan koderna.
Många företag antar uppförandekoder i hopp om att de ska bidra till ökad
produktivitet och konkurrenskraft. Fuentes ger ett exempel där företaget GAP hade en allvarlig
konflikt i El Salvador. Arbetskonflikten resulterade i en kampanj där nordamerikanska
konsumenter bojkottade kläder tillverkade av GAP. När försäljningssiffrorna då sjönk kraftigt
antog GAP uppförandekoder och försäljningen ökade igen. Genom koder kan företaget visa på
sitt sociala ansvar och uttala det offentligt. Detta är en framgång, säger Fuentes och fortsätter:
Nu har ju GAP också ett deltagande ansvar för att man i fabriken, alltså deras
underleverantörer, följer koderna. Det ansvaret hade man inte tidigare. Detta är en tendens som
vi här i Guatemala vill hänga med i.
11.3. UNSITRAGUA143
UNSITRAGUA – Union Sindical de Trabajadores de Guatemala – grundades 1985 och har cirka
15.000 medlemmar, varav 20% är kvinnor. Medlemmarna är fördelade på 78 fackföreningar
inom områdena industri, jordbruk samt offentliga och privata tjänster. Enligt Irene Barrientos
som är koordinatör på UNSITRAGUA har fackförbundet en platt struktur, till skillnad från
många andra, med kvinnor integrerade på alla nivåer. UNSITRAGUAs styre lse består endast av
143 Till detta stycket har följande källor används: Intervju med Irene Barrientos, UNSITRAGUA, 12 juni 2002
53
koordinatörer, dels för att undvika förtryck, hot och mord av fackföreningsledaren och dels för att
arbetet på så sätt blir mycket mer effektivt. UNSITRAGUA är religiöst och politiskt obunden
men sympatiserar med vänsterorganisationer och deras syften och principer. Det viktigaste för
UNSITRAGUA är att skapa bättre förhållanden för arbetarna.
Enligt Irene Barrientos har UNSITRAGUA gjort minst 50 försök till organisering
på maquilas och ungefär lika många av deras etablerade fackföreningar har upphört. Just nu har
dock fackförbundet ingen fackförening på någon fabrik. ”Vi försöker inte ens att organisera oss i
maquilas just nu,” säger Barrientos, ”för vi är rädda att vi bara ska förvärra situationen för
arbetarna”144. Istället arbetar UNSITRAGUA med att, utan företagens vetskap, söka
tillvägagångssätt för att stärka olika grupper inom företagen, såsom ensamstående mödrar. Detta
arbete krockar till viss del med den verksamhet som kvinnoorganisationerna bedriver med
företagens vetskap. Irene Barrientos hävdar att kvinnoorganisationernas öppna arbete påverkar
fackföreningarnas metoder på ett negativt sätt. De kvinnor som är beredda att engagera sig
fackligt tenderar att vara samma som är medlemmar i kvinnoorganisationerna. Eftersom
kvinnoorganisationerna arbetar i det öppna, identifieras arbetarna och riskerar avsked. På så sätt
blir UNSITRAGUAs ansträngningar på fabrikerna förgäves. Däremot bedriver UNSITRAGUA
informationsarbete i de bostadsområden där många maquilas är belägna. På kontoret i Guatemala
City har UNSITRAGUA viss utbildning samt en medicinsk klinik som medlemmarna kan
utnyttja.
Guatemala är det land i Centralamerika som har ratificerat flest konventioner. De
huvudsakliga instrumenten i UNSITRAGUAs arbete är arbetsmarknadslagen145 och
konstitutionen samt ILOs kärnkonventioner och då främst nummer 87 och 98. Dessa dokument
implementeras dock i begränsad utsträckning. Vi har i olika nationella och internationella forum
sökt efter ett sätt att skapa en överensstämmande lagstiftning i Centralamerika, så att ett företag
inte ska kunna ”hoppa” från ett land till ett annat, säger Barrientos.
UNSITRAGUAs arbetssätt har förändrats sedan fredsavtalet trädde i kraft. Nu
inriktar de sig på förhandlingar och skrivande av avtal för att lösa konflikter, istället för som
144 Intervju med Irene Barrientos, 2002-06-12, egen översättning
54
tidigare då konflikter oftare ledde till direkta konfrontationer mellan företag och arbetare. I den
här typen av process spelar den internationella hjälpen och kommunikationen en stor roll.
UNSITRAGUA sätter stor tillit till den internationella solidariteten och utbyter erfarenheter med
organisationer från olika länder i Centralamerika, Nordamerika och Europa. Enligt Barrientos har
den internationella opinionen bidragit till att minimera effekterna av förtrycket mot
fackföreningsfriheten. Varje gång det uppstår en konflikt på en koreansk fabrik så går vi till den
koreanska ambassaden. Får vi ingen hjälp från den koreanska ambassaden, så ber vi om hjälp
från den internationella opinionen så att de skickar brev till dem. Det är väldigt positivt att man
kan få den typen av hjälp, menar Barrientos.
11.4. FESTRAS146
FESTRAS - Federación Sindical de Trabajadores de la Alimentación, Agro-indústrias y
Similares de Guatemala - grundades 1986, ett år efter UNSITRAGUA, och har cirka 5.000
medlemmar. Största delen av FESTRAS arbete koncentreras kring livsmedels- och
jordbruksindustrin men på senare år har de även börjat organisera arbetare inom maquilaindustrin
och den offentliga sektorn. Andelen kvinnliga medlemmar i FESTRAS är 25% men denna siffra
fördelas inte proportionellt i ledningsgruppen, som består av åtta män och en kvinna.
FESTRAS är i dagsläget det enda fackförbund som har organiserade arbetare på
maquilas. Sedan den 9 juli 2001 finns två fackföreningar etablerade i koreanskägda fabr iker:
SITRACIMA i CIMA Textiles och SITRACHOI i ChoiShin. Företagen har samma ägare men av
skatteskäl exporteras produkterna från båda fabrikerna endast genom Cima Textiles. Detta beror
på att ChoiShin varit i Guatemala i mer än 10 år och därigenom förlorat sina skatteförmåner,
medan Cima Textiles endast funnits i 4 år. I intervjun med Manuel Cetino och Agosto Salazar
från FESTRAS ledningsgrupp fick vi veta att processen med att organisera dessa fackföreningar
varit lång och mödosam. Arbetet delades upp i två faser; undersökning och organisering. Första
fasen innebar ett år av dolda undersökningar av många företag för att se vilket som skulle vara
mest lämpligt att bilda fackförening i. Undersökningsgruppen bestod av fyra konsulter, två
kvinnor och två män, som FESTRAS hyrt in speciellt för detta uppdrag. Cetino och Salazar
145 Código de Trabajo 146 Till detta stycket har följande källor används: Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002 samt FESTRAS informationsblad och folder
55
berättade för oss att de ständigt var tvungna att utarbeta nya planer som reviderades efter hand.
De faktorer som togs i beaktande var:
• Företagets geografiska läge
• Kapitalets ursprung
• Hur lång tid företaget funnits i Guatemala
• Fabrikens ägandestruktur
• Antalet anställda
• Könsfördelning
• Nivån på de anställdas utbildning
• Arbetsförhållanden
• Företagets kunder / vilka märken fabriken producerar
• Kontinuitet mellan företaget och kunden/märket
• Kontraktets längd
• Produktionsvolym
• Produktens kvalitet
• Klädtyp (mode- eller baskläder)
• Målgrupp
• Möjlighet till internationella solidaritetskampanjer
Alla dessa faktorer har betydelse för vilken typ av strategi som ska användas. Exempelvis är
nivån på de anställdas utbildning avgörande för utformandet av kampanjen. Starka varumärken
borgar för god ekonomi vilket ger fackföreningen ett bättre utgångsläge vid förhandlingar om
kollektivavtal och större chans att lyckas. Cetino och Salazar poängerar att det är viktigt att ta
hänsyn till hur länge fabriken funnits i landet. Ofta händer det att fabriker flyttar och byter namn
efter en första tioårsperiod för att på så sätt erhålla ytterligare tio år av skatteförmåner.
Nedläggning av fabriken innebär i praktiken att fackföreningen upphör att existera. Även
kontinuitet och långa kontrakt bidrar till bättre förutsättningar för att en organisering ska lyckas
eftersom det då är mindre troligt att fabriken flyttar.
56
Vi ville inte ha ett företag som kom från Nicaragua, Honduras, El Salvador
eller Mexico, där många företag är ’empresas golondrinas’, företag som
hoppar från ett land till ett annat, säger Agosto och fortsätter: Allt detta ska
hjälpa oss att ta reda på vilken typ av hjälp vi kan bidra med, om vi kan starta
en internationell eller nationell kampanj /---/. Den internationella kampanjen
är den viktigaste, eftersom alla varor som produceras går på export. På den
internationella nivån har vi också större möjlighet att få en större respons än
på den nationella nivån.
Konsulterna i undersökningsgruppen arbetade inte själva på maquilafabrikerna utan utgavs sig för
att vara universitetsstudenter eller liknande för att få tillfälle att prata med arbetarna, men de var
ändå tvungna att vara mycket försiktiga. Konsulterna fick vänta på de anställda på avstånd från
fabriken vid arbetsdagens slut. Innan de kontaktade någon arbetare försäkrade de sig om att hon
inte var förföljd av någon utsänd från företaget som fått i uppdrag att försöka avslöja eventuella
organisationsplane r. Om något rykte om organisering uppstod på fabriken fick
undersökningsgruppen göra uppehåll i sitt arbete. I samtalen med arbetarna kunde konsulterna
inte tala om syftet med besöket. De måste först ta reda på om arbetaren var positivt eller negativt
inställd till facklig organisering. När kartläggningsarbetet var färdigt gjorde FESTRAS en
sammanställning över alla faktorer som kommit fram och ställde därefter fördelar och nackdelar
mot varandra. FESTRAS valde fabrikerna Cima Textiles och ChoiShin som har samma ägare och
producerar för samma prestigefyllda amerikanska märke, Liz Claiborne.
Andra fasen, organiseringen, inleddes med att de potentiella ledare som
utkristalliserats i undersökningsfasen kontaktades. Arbetarna söktes upp i hemmen och först nu
avslöjades det verkliga syftet med de tidigare samtalen. De som då visade sig negativa till
organisering var ofta personer som betraktade sitt arbete på maquilafabriken som tillfälligt eller
personer med rädsla för vad ett medlemskap i en fackförening skulle kunna föra med sig. Cetino
och Salazar påpekar gång på gång vikten av att sälja in fackföreningsidén som en produkt: Man
måste prata om fördelarna och förmånerna och att om de vill förbättra sina levnadsvillkor så
måste de organisera sig, för om de inte gör det så kommer situationen aldrig att förändras.
Cetino och Salazar menar också att man måste ha respekt för de arbetare som väljer att inte delta
57
eftersom många har dåliga erfarenheter av fackföreningar sedan kriget. Dessutom drivs många
anti- fackliga kampanjer från företagarnas sida. Med de personer som var positivt inställda skrev
FESTRAS ett avtal. Många av dessa personer hade ett starkt stöd hemifrån, då föräldrarna ville
att deras barn skulle få det bättre än vad de själva hade haft det och de såg fackföreningen som en
möjlighet att förverkliga detta.
Cetino och Salazar ägnade stor del av intervjun åt att beskriva de problem som
FESTRAS och andra fackföreningar dagligen brottas med. De långa arbetstiderna gör att det är
svårt att få arbetarna engagerade i fackföreningsarbetet, liksom det faktum att den
socioekonomiska strukturen förändrats. I tillägg till huvudansvaret för hushållet och barnen
förvärvsarbetar en stor del av Guatemalas kvinnor heltid på maquilafabrikerna. Många av
kvinnorna är även ensamstående, vilket gör att barnens skolgång ofta blir lidande eftersom de
måste passa de mindre barnen när mamman är på jobbet. Det är också svårt att motivera arbetarna
att engagera sig för sina rättigheter. FESTRAS framhåller att deras strävan inte endast handlar om
att förbättra lönerna, utan även om bra arbetsförhållanden, respekt, bättre behandling och bättre
arbetsvillkor. Arbetarna prioriterar dock lönen framför förbättrade arbetsförhållanden, eftersom
lönen knappt räcker till de mest grundläggande behoven. Enligt Cetino och Salazar finns det i och
för sig de som tjänar bra eller medelbra på en maquila, men det beror inte på att det är bra betalt,
utan på att de arbetar fem- sex övertidsstimmar varje dag.
När fackföreningarna Sitracima och Sitrachoi bildades svarade företaget med en
anti- facklig kampanj. Cetino och Salazar berättar att företaget de första två dagarna värvade
andra arbetare för att fysiskt attackera medlemmarna i fackföreningen. Två personer stängdes in i
vaktkuren där gärningsmännen först försökte lyncha dem, sedan tända eld på dem med bensin
och när detta inte lyckades slog de dem med flaskor och slagträn. Nu ser den anti- fackliga
kampanjen annorlunda ut. Det är vanligt att representanter från företagen gör hembesök hos
arbetarna med avsikt att hota och skrämma dem och deras familjer. Fackföreningsledarna har
också vid ett flertal tillfällen utsatts för mutförsök för att få dem att avsäga sig sitt medlemskap.
Enligt Cetino och Salazar samarbetar textilföretagen i Guatemala för att förhindra
fackföreningars uppkomst eftersom de inte vill att deras arbetare ska få reda på vilka fördelar som
fackföreningarna för med sig.
58
Under organiseringsfasen och som försvar mot företagens anti-fackliga kampanjer har
fackföreningsrörelsen haft stor hjälp av internationella solidaritetskampanjer. Cetino och Salazar
nämner att FESTRAS har hjälp av 20-30 organisationer världen över som skickar brev till
presidenten, arbetsdepartementet och försvarare av mänskliga rättigheter i Guatemala för att
uttrycka oro över situationen i maquilaindustrin. De nämner särskilt att organisationer i Brasilien,
Colombia, Kanada och Spanien varit aktiva i kampanjer av detta slag. I Sitracima och Sitrachois
fall har den internationella solidariteten spelat stor roll. Företagen Cima textiles och ChoiShin's
uppdragsgivare Liz Claiborne har som många andra multinationella företag utformat
uppförandekoder. I dessa koder står det att arbetarna har rätt att fritt organisera sig så som de
själva önskar. Genom en internationell kampanj kunde FESTRAS göra konsumenterna medvetna
om detta faktum och på så sätt öka trycket på Liz Claiborne att efterleva sina egna regler.
FESTRAS har också haft hjälp i juridiska frågor från nordamerikanska samarbetspartners.
Tillsammans har de bland annat gjort en mängd anmälningar till arbetsministeriet,
finansdepartementet, exportrådet och andra internationella och nationella institutioner. I
anmälningarna kräver de att myndigheterna ska respektera de rättigheter som står inskrivna i
landets lagar.
Att få till stånd ett kollektivavtal är fackföreningsrörelsens främsta mål, enligt
Cetino och Salazar. När chefen för ITGLWF – International Textile, Garment and Leather
Workers’ Federation - Neil Kearney var på besök i Guatemala i mars 2002 sammanträdde han
med arbetsmarknadsministern, representanter för CIMA Textiles och ChoiShin samt FESTRAS.
Sammanträdet resulterade i att dessa parter träffades en gång var fjortonde dag för att diskutera
och presentera en dagordning över problemen i maquilas. Cetino och Salazar upplever att det har
skett vissa framsteg och den 22-23 maj 2002 började man förhandla om ett kollektivavtal. Till en
början hade FESTRAS inga fullständiga listor över arbetare och kom inte upp i de 25% som
krävs för att få till stånd ett kollektivavtal. Vid tiden för intervjun hävdade Cetino och Salazar att
dessa 25% nu var uppnådda och att ett beslut om kollektivavtal skulle tas vid ett möte den 14 juli
2002. Två saker som FESTRAS lyckats uppnå genom SITRACIMA och SITRACHOI är att
många arbetare fått utebliven lön betald retroaktivt och andra som avskedats på felaktiga grunder
har fått tillbaka arbetet och företaget har öppet erkänt att de handlat fel.
59
11.5. ILO 147
Mellan åren 1999-2002 bedrev ILO, den internationella arbetsorganisationen, ett regio nalt
kvinnoprojekt inom den centralamerikanska maquilaindustrin. Projektet omfattade Guatemala, El
Salvador, Honduras, Nicaragua och Costa Rica och finansierades av den holländska regeringen.
Projektet var uppbyggt kring det trepartssystem som utgör grunden för ILOs arbetsmetod, där alla
projekt formas kring en dialog mellan regering, företag och arbetare. Det som är speciellt
intressant med maquilaindustrin för ILO är att parterna representerar olika länder. USA eller
Kanada är kontraktör och utgör marknaden för produkterna, Korea äger fabrikerna och
Guatemala utgör värdlandet och bistår med arbetskraft. Det regionala projektet i Centralamerika
koncentrerade sig främst på fem aspekter:
• Alternativa lösningar till arbetsrättskonflikter.
• Förbättrad bevakning och övervakning av arbetsrättigheter.
• Genusperspektiv - att synliggöra kvinnors bidrag till samhällsekonomin och integrera kvinnor
i fackföreningsrörelsen.
• Öka företagens förtroende för ILO.
• Utbildning av kvinnliga arbetare inom bland annat arbetsrättigheter och skyldigheter, hälsa
och ledarskap samt stärkande av självförtroende.
Vi träffade Carmen López de Cáceres som var ansvarig för projektet. Hon berättade
att syftet med att verka regionalt var att de centralamerikanska länderna inte skulle bli varandras
konkurrenter. Med detta ville man motverka att en fabrik ska kunna stänga i ett land för att sedan
öppna i ett annat ”nästa dag”. Projektet inleddes med utbildning av arbetare i arbetsrättsliga
frågor. ILO producerade också ett antal dokument om arbetsrättigheter som främst riktades till
kvinnor. I vårt land är arbetshälsan låg. Vi var tvungna att börja med allmän hälsa och personlig
hygien innan vi kunde fortsätta med arbetsrättigheterna, såsom belysning på arbetsplatsen, att
uppfylla minimirättigheterna. Det handlar inte bara om att uppfylla grundläggande hälsa utan
även mental, fysisk och social hälsa samt en god miljö, säger López de Cáceres.
Ett konkret problem är avsaknaden av daghem. I arbetsrättslagstiftningen står det att om
arbetsgivaren ”har” mer än 30 kvinnliga anställda på arbetsplatsen är han skyldig att ordna
147 Till detta stycke har följande källor använts: Intervju med Carmen López de Cáceres, ILO, 26 juni 2002.
60
barnpassning. Därför undviker arbetsgivaren att ge anställningsbevis till mer än 30 kvinnor. Trots
att lagen har funnits i mer än 50 år finns det fortfarande inget organ som ser till att den efterlevs.
Frånvaron av daghem är ett hinder för kvinnorna om de vill eller måste arbeta eftersom uppgiften
att ta hand om och fostra barnen ligger på mamman. Det finns dock daghem på ett fåtal fabriker,
däribland Coramsa som är Guatemalas största maquila och har mer än 10 000 arbetare.
En viktig del i ILO-projektet var också samarbetet med fackföreningar. López de
Cáceres kritiserar de nuvarande fackföreningarna för att ha en alltför dålig rotation i ledningen.
Hon menar att detta inte är någon bra förutsättning för att fackföreningarna ska växa och
utvecklas. För att förändra denna situation arbetade ILO med att stärka de kvinnor som var
fackligt aktiva, något som López de Cáceres anser vara viktigt för demokratin. Projektet syftade
också till att lära fackföreningar vikten av kvinnligt deltagande, hur man ska få dem att delta och
vilka svårigheter detta kan innebära för kvinnorna.
Mekanismerna för att kontrollera hur många som arbetar i maquilasektorn är inte så
effektiva. Därför blir ett projekt som ILOs en indirekt form av övervakning. Man måste arbeta
med försiktighet och gott omdöme när det gäller utbildning. Bland företagen finns en utbredd
rädsla för fackföreningar och även bland kvinnorna för att förlora jobbet eller stå utan företag,
menar López de Cáceres. Enligt de guatemalanska företagarna har fackföreningarna i de
centralamerikanska länderna rykte om sig att bojkotta arbetet eller strejka, berättar López de
Cáceres, vilket i maquilas drabbar produktionsmålen och effektiviteten. När en fackförening
bildas i Guatemala utgör den ett hot för de koreanska och nordamerikanska företagen; de tror att
fabrikerna inte ska kunna leverera den produktion som de blivit kontrakterade att göra, säger
López de Cáceres och fortsätter: [d]etta resulterar i att utländska företag inte kontrakterar
fabriker med fackföreningar. Det blir en ond cirkel.
Inom projektet fanns också ett samarbete med frivilligorganisationer och
kvinnoorganisationer. Enligt López de Cáceres är frivilligorganisationerna relativt nya aktörer i
Guatemala som hjälper och stöder fackföreningarna i kampen för arbetsrättigheter. De kvinnor
som är utan arbete eller utan anställningsbevis är inte intresserade av och tycker heller inte om
fackföreningar eftersom deras arbete inte gäller dem. Det är mycket svårt att driva igenom
61
rättigheter i maquilasektorn. Många kvinnor föredrar, enligt López de Cáceres, att individuella
rättigheter genomförs snarare än kollektiva genom fackföreningarna. Därför var projektets mål att
informera på ett allmänt plan och göra det genom medier, exempelvis TV och radio, som når
arbetarna direkt. En fördel som ILO har gentemot andra organisationer är dess
världsomspännande inflytande och att många betraktar organisationen som en fadder eller
beskyddare, säger López de Cáceres.
ILO-projektet syftade också till att minska sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Företagarna tror ofta att det är ”normalt” – de känner sig inte ansvariga för trakasserierna,
säger López de Cáceres. För att minska arbetarens beroendeställning till arbetsgivaren försökte
projektet påverka företagen att byta arbetsledare ofta. Det händer att arbetsledare tvingar arbetare
att utföra sexuella tjänster, vilket har resulterat i graviditeter och påverkat deras jobbsituation. Vi
försökte arbeta med samma etiska koder som företagen och lära arbetsgivarna hur de kan
motverka sexuella trakasserier, säger López de Cáceres.
11.6. STITCH148
STITCH - eg. Support Teams Internationals for Textileras CH, men även i betydelsen stygn - är
en USA-baserad organisation som arbetar med kvinnor och fackföreningsaktivister i maquilas.
Organisationen startade i mitten 1990-talet då många nordamerikaner åkte ner för att undersöka
arbetsförhållanden i Centralamerika och de arbetsrättsliga frågor som berör kvinnor.
Undersökningen visade att kvinnor i Centralamerika och USA hade det gemensamt att
fackföreningarna var väldigt mansdominerade och att kvinnorna inte togs på allvar. Detta blev
startskottet för organisationen STITCH.
Huvudsyftet för STITCH är att stödja kvinnor som organiserar sig och att stödja
underjordiska fackföreningskampanjer. Vi arbetar mest i maquilasektorn eftersom den har effekt
på både centralamerikanska och nordamerikanska kvinnor men även på annan exportindustri,
säger Podolsky. En tidigare medarbetare på STITCH, Miriam Traub-Warner, deltog i den
hemliga undersökningsfas som FESTRAS ansvarade för och som senare resulterade i bildandet
av fackföreningarna SITRACIMA och SITRACHOI.
148 Till detta stycket har följande källor används: Intervju med Laura Podolsky, STITCH, 24 juni 2002
62
STITCH försöker också samla material om kvinnosituationen i maquilas för att bredda bilden av
kvinnan som ett offer. I USA har det länge funnits schablonbilden av en 14-årig flicka, fattig,
som blir sexuellt utnyttjad. Detta händer definitivt men bilden blir lätt patetisk, säger Podolsky
och forsätter: [s]jälvkart lever många i en hemsk situation och många är också 14 år men det
finns också många kvinnor som försöker skaffa kontroll över sitt arbetsliv och ta ansvar och som
försöker arbeta aktivt för att förbättra sin situation. Det finns kvinnor som är riktiga ledare, inga
offer. Enligt Podolsky har medvetandet om situationen i maquilasektorn stärks i USA de senaste
åren. Hon ger som exempel på universitetsstudenter som bedrivit kampanjer mot vad de kallas för
"sweat-shops". De har bland annat fått igenom att deras skolkläder inte tillverkats på maquilas.
Även Laura Podolsky sätter stor tilltro till internationell solidaritet och STITCH
arbetar aktivt för att skapa ett nätverk för aktivister, främst i USA. Podolsky menar att nätverken
kan påverka de internationella klädföretagen, exempelvis Liz Clairborne och GAP. Om Liz
Clayborne vägrar att lägga sin produktion i en fabrik som uppför sig illa så kanske fabriken
ändrar sig, säger Podolsky och tillägger: [m]en det är också lite knepigt, för om fabriken inte går
med på Liz Claybornes krav så avskedar de alla anställda och många blir arbetslösa. Det vore
det värsta som skulle kunna hända. Enligt Podolsky skulle många företag hellre bli av med en
kontraktör än att ta in en fackförening. Det är viktigt att komma ihåg att företagen aldrig kommer
att ge förmåner som de inte har råd med, poängterar Podolsky. Ger de efter på ena sidan så tar de
igen det i andra änden. Detta gör att fackföreningarna alltid kommer att ligga steget efter,
eftersom det inte är de som bestämmer.
Ett sätt för företagen att visa ansvar är att upprätta sk. uppförandekoder, men
Podolsky är mycket skeptisk till dess genomslagskraft. Man kan ha en uppförandekod eller ett
kollektivavtal, men så länge det inte finns någon som genomdriver det så spelar det ingen roll,
menar Podolsky. Hon anser att de koder som kommer från Liz Clayborne borde ha stor
genomslagskraft på Choishin eftersom deras produktionsandel är så stor, men än så länge har hon
inte sett några förbättringar.
63
11.7. Quati´t
Kvinnoorganisationen Quati’t startade år 2000, efter att ha brutit sig ur fackförbundet
UNSITRAGUA, och strävar efter att bli en varaktig aktör i samhället med fokus på kvinnor i
maquilaindustrin. Namnet kommer från indianspråket K’iche’ och betyder farmor måne.
Organisationens struktur utgörs av ett huvudkontor i Guatemala City samt ett antal basgrupper
runt om i landet, bland annat i SanJosé de Villanueva och Chimaltenango. Quati’t erhåller inget
statligt stöd, utan finansieras av olika solidaritetsorganisationer, främst från USA. Deras mål är
att ge kvinnor kunskap om sina rättigheter och finna nya sätt att organisera sig och uttrycka sina
krav. De senaste åren har Quati’t samarbetat med staten och arbetsgivarna i ett trepartssamtal för
att försöka synliggöra de problem som finns i maquilafabrikerna och förbättra
arbetsförhållandena. Quati’t inriktar sig särskilt på kulturella rättigheter, eftersom det finns
många olika kulturer representerade bland kvinnorna på fabrikerna.
I februari 2002 påbörjade Quati’t arbetet med att definiera en agenda som ska
handla om arbetssäkerhet och arbetshälsa. Vi träffade Olga Rivas, som är VD för Quati’t, och
hon poängterade att det finns många problem som måste uppmärksammas, men att de valt att just
nu koncentrera sitt arbete på dessa. I början av juni 2002 avbröt arbetsministeriet trepartssamtalen
och ett bra tillfälle försvann att starta ett direkt samarbete med arbetsgivarna. Rivas har
förhoppningar om att samtalen ska återupptas: Det är möjligt att arbetsministeriet vill utarbeta en
ny agenda med fokus på andra problem men för oss var dessa frågor som har med graviditet och
sexuella aspekter att göra mycket viktiga. Detta var teman som vi verkligen ville arbeta kring
tillsammans med arbetsgivarna.
Quati´t bedriver också informations- och utbildningsarbete utanför fabrikerna.
Målet är att stärka kvinnors självförtroende och arbetsidentitet genom att lyfta upp problematiken
från en lokal kontext till en nationell och internationell. Diskussioner för kring praktisk
tillämpning av uppförandekoder och nationell lag samt konfliktlösning. Eftersom många är
analfabeter använder sig Quati´t av bilder och foton i sitt informationsarbete. De kvinnor som kan
läsa och skriva uppmuntras till detta för att på så sätt övervinna sin rädsla. Olga Rivas anser att
denna typ av "praktisk feminism" kan bidra till att bekämpa diskriminering. Genom att fundera
på och skriva om sina känslor kan synen på dem själva förvandlas och ge ny självkänsla eller
64
lyfta sina identiteter till en ny nivå, säger hon. För att bidra till att lagarna efterlevs i
maquilafabrikerna gör Quati´t regelbundna anmälningar till arbetsministeriet. Anmälningarna
syftar till att få inspektörerna att utföra sina rutinkontroller eller att i konkreta fall stödja kvinnor
som blivit felaktigt behandlade.
11.8. VESTEX149
I Guatemala heter exportindustrins företagarorganisation AGEXPRONT - Asociación Gremial de
Exportadores de PROductos No Tradicionales. De har funnits sedan 1981 och stödjer export av
icketraditionella produkter, dvs allt utom kaffe, bananer och socker. Inom AGEXPRONT finns
olika underkommissioner, varav VESTEX är en.
VESTEX ansvarar för beklädnad- och textilindustrin, vilken är den största
exportsektorn i Guatemala. PÅ grund av sin storlek är även VESTEX indelad i
underkommissioner. Et t exempel på en sådan är kommissionen för arbetsrätt. Vi träffade Rolando
Figueroa som arbetar som rådgivare i arbetsrättsliga frågor. Han driver sedan 1996 ett projekt om
arbetsutveckling inom maquilasektorn, med syfte att förmedla en legalitetsstruktur inom sektorn.
Vi vill att företagarna ska känna till lagen och på så sätt kunna uppfylla den. Detta gäller både
nationellt och internationellt, säger Figueroa. Projektet finansieras dels genom att fabrikerna
betalar en månadsavgift och dels genom bidrag från bland annat ILO, EU, USAs
arbetsdepartementet samt en del privata organisationer och företag.
Ett viktigt instrument i arbetet med att implementera arbetsrättigheter är uppförandekoder.
VESTEX har utarbetat egna koder som ska gälla för alla företag som ansluter sig till
organisationen. Enligt Figueroa har dessa koder satts upp av oberoende parter och är godkända på
internationell nivå. Uppförandekoderna är frivilliga till skillnad från konstitutionen och
arbetsmarknadslagen som företagen är tvingade att följa. Figueroa påpekar att det dock är viktigt
att fabrikerna antar koderna eftersom de annars riskerar att förlora sina kontrakt med
storföretagen och bli begränsade till den nationella eller regionala marknaden. Koderna blir som
en försäkring, förklarar Figueroa. Liz Clairborne, GAP och Lewis måste försäkra sig om att
deras märken inte drabbas, att försäljningen inte går ner. När fabriken uppfyller kodernas krav
149 Till detta kapitel har följande källor använts: Intervju med Rolando Figueroa, VESTEX, 21 juni 2002
65
får de ett intyg på det från VESTEX. Intyget innebär att fabrikerna kan hävda sig bättre i en
konkurrenssituation. Om fabriken inte uppfyller kraven eller har problem med vissa delar så ser
VESTEX över problemen och utbildar arbetare, arbetsledare och ledning så att fabriken kan
uppfylla kraven och få sitt intyg. Ett stort problem är att det inte finns någon kultur av att se
förbättrad hälsa och säkerhet som en investering, säger Figueroa. Sådana investeringar är mycket
dyra och kan vara en anledning till att fabrikerna inte följer koderna.
VESTEX deltar på nationell nivå i social dialog med representanter för regeringen
och fackföreningarna. Mötena är inte regelbundna utan hålls när konflikt uppstår. Genom social
dialog hoppas aktörerna kunna lösa de arbetskonflikter som uppstår innan de blir en rättssak.
Guatemala har haft sin kris under inbördeskriget och det har aldrig funnits utrymme för
arbetsgivare och fackföreningar att träffas runt ett bord och samtala för att lösa en konflikt,
säger Figueroa och förklarar: [r]ättvisan i Guatemala är mycket långsam av många anledningar,
bland annat har tribunalerna stor arbetsbörda och därför kan en arbetsrättslig tvist vara i flera
år. Genom dialogerna kan en tvist nu istället lösas på några dagar. Det är en stor fördel, särskilt
för arbetaren som kan få sitt problem löst på kort tid, istället för att vänta i flera år.
66
12. FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED MAQUILAINDUSTRIN En del i våra intervjuer bestod av ett förtryckt blad som intervjupersonerna skulle fylla i själva.
På papperet fanns det två stora rutor, den ena med överskriften Ventajas150 och den andra med
Desventajas151. Dessa två stora rutor var sedan indelade i fyra mindre rutor med överskrifterna
Trabajadores152, Empresas Locales153, Empresas Internacionales154 samt El País155. Vi hoppades
att svaren på formuläret skulle ge oss en bild över hur de olika aktörerna ser på fenomenet
maquila och om synen skiljer sig beroende på vilket perspektiv de har. I detta kapitel avser vi att
redogöra för svaren vi fick, jämföra dem och peka på likheter och skillnader. Åtta representanter
från sju organisationer fyllde i formuläret156 och dessa var:
Manuel Cetino och Agosto Salazar från fackförbundet FESTRAS 157
Irene Barrientos från fackförbundet UNSITRAGUA158
Carmen López de Cáceres, representant för den internationella arbetsorganisationen, ILO 159
Laura Podolsky från den USA-baserade kvinnoorganisationen STITCH160
Olga Rivas från kvinnoorganisationen Quati´t161
Homero Fuentes från oberoende arbetsrättsorganisationen COVERCO162
Rolando Figueroa från företagarorganisationen VESTEX163
12.1. Fördelar och nackdelar för arbetare
Under fördelar har alla utom UNSITRAGUA skrivit att maquilaindustrin genererar arbete, som
är värdigt164, som ligger nära hemmet 165 och som ger dem möjligheter att kräva sina rättigheter166
150 Fördelar 151 Nackdelar 152 Arbetare 153 Lokala företag 154 Internationella företag 155 Landet 156 På grund av tidsbrist kunde varken Jaime Molina eller Ricardo Changala på MINUGUA fylla i formuläret, ej heller Lorraine Cleewer på LO/FTF. 157 Intervju 19 juni 2002 158 Intervju 12 juni 2002 159 Intervju 26 juni 2002 160 Intervju 24 juni 2002 161 Intervju 24 juni 2002 162 Intervju 25 juni 2002 163 Intervju 21 juni 2002 164 Rolando Figueroa, VESTEX 165 Cetino och Salazar, FESTRAS
67
men att det också är det enda arbetet som finns167. Tre stycken tar också upp lönen.
UNSITRAGUA skriver att en lön under minimigränsen är bättre än ingen lön alls. VESTEX
poängterar att maquilaindustrin har bidragit till att lönerna höjts och STITCH fördelen med att
arbetarna får ekonomisk makt. ILO, STITCH och VESTEX har också skrivit utbildning eller
teknologisk överföring som en fördel för arbetarna. ILO tillägger dock att även om utbildning och
teknologisk överföring finns så är den minimal.
Under nackdelar har FESTRAS, UNSITRAGUA, STITCH och Quati´t angivit
dåliga arbetsförhållanden och arbetsmiljö med följande exempel: repetitivt arbete som först leder
till sjukdom vilket sedan blir till en börda för familjen och staten168, låga löner 169, långa dagar och
mycket övertid 170, diskriminering, sexuella trakasserier samt verbal och fysisk misshandel171,
förbud mot organisering172 samt att företagen underlåter att betala sociala avgifter173. VESTEX,
ILO, STITCH och Quati´t anser att företag som inte följer lagarna är till nackdel för arbetarna
och ILO och Quati´t skyller detta på den otillräckliga kontrollen av företagen. COVERCO anger
endast osäker arbetsmarknad som en nackdel, vilket också ILO och STITCH har som varsin
punkt.
12.2. Fördelar och nackdelar för lokala företag
Under fördelar anger COVERCO, ILO och STITCH billig arbetskraft och STITCH tillägger stor
tillgång på arbetskraft. FESTRAS, UNSITRAGUA och STITCH anger också skattelättnader (10
år) och COVERCO och ILO företagens ökade förtjänster. VESTEX ser en fördel i att de lokala
företagen får en möjlighet att utveckla sig för export och att de får tillgång till den internationella
marknaden, eftersom den lokala marknaden är begränsad. Även FESTRAS ser det som positivt
att småföretagare får möjlighet att starta denna typ av verksamhet inom textilbranschen liksom
deras ökade möjligheter att exportera varor till USA och EU.
166 Carmen López de Cáceres, ILO 167 Cetino och Salazar, FESTRAS 168 Cetino och Salazar, FESTRAS 169 Irene Barrientos, UNSITRAGUA; Laura Podolsky, STITCH och Olga Rivas, Quati´t 170 Irene Barrientos, UNSITRAGUA 171 Irene Barrientos, UNSITRAGUA 172 Olga Rivas, Quati´t 173 Irene Barrientos, UNSITRAGUA och Olga Rivas, Quati´t
68
Under nackdelar har STITCH och Quati´t angivit beroendet av de internationella företagen och
marknaderna 174 samt att marknaden är begränsad175. Enligt COVERCO är det vanligt med
arbetskonflikter som sänker produktiviteten vilket drabbar de lokala företagen när de inte kan
uppfylla sina kontrakt. VESTEX anger hård konkurrens, höga kostnader samt långsamma
framsteg som nackdelar för lokala företag.
12.3. Fördelar och nackdelar för internationella företag
För de internationella företagen har följande fördelar angivits. FESTRAS, UNSITRAGUA, ILO
och STITCH har alla fyra skrivit stor tillgång på billig arbetskraft och lika många, FESTRAS,
UNSITRAGUA, ILO och Quati´t har skrivit skattelättnader eller skattefrihet. Därutöver har
Quati´t och ILO beskrivit landets geografiska position som en fördel, d.v.s. att fabrikerna i
Centralamerika ligger nära den nordamerikanska marknaden. Det som VESTEX, ILO, STITCH
och Quati´t ansåg vara en nackdel för arbetarna, att företagens efterlevnad av de guatemala nska
lagarna inte kontrolleras, anger ILO här vara en fördel för de internationella företagen. STITCH
är inne på samma linje och skriver att en fördel för de internationella företagen är att de slipper
direkt ansvar för arbetsförhållandena på fabrikerna.
För VESTEX är de låga produktionskostnaderna och den goda kvalitén på
textilierna till fördel medan nackdelarna, enligt honom, är det instabila politiska läget samt
avsaknaden av infrastruktur i landet. ILO anger också ekonomisk och politisk instabilitet. De
båda fackförbunden176 hävdar att det inte finns några nackdelar utan bara fördelar för de
internationella företagen, en inställning som stöds av Quati´t, vars enda angivna nackdel är att
företagen måste börja betala skatt efter 10 år. Slutligen har COVERCO under nackdelar för
internationella företag angivit anmälningar för brott mot de mänskliga rättigheterna och STITCH
konsumentattacker från nordamerikanska aktivister.
174 Laura Podolsky, STITCH 175 Olga Rivas, Quati´t 176 Cetino och Salazar, FESTRAS samt Irene Barrientos, UNSITRAGUA
69
12.4. Fördelar och nackdelar för landet
Samtliga utom VESTEX har som en fördel för Guatemala skrivit att maquilaindustrin genererar
arbetstillfällen och på så sätt bidrar till att minska arbetslösheten177 och att öka köpkraften178 i
landet. För övrigt för ILO fram att maquilaindustrin bidrar till industrialisering av landet,
COVERCO poängterar investeringarna och VESTEX möjligheten för Guatemala att exportera
samt att förbättra sitt förhållande till USA. STITCH har under fördelar tagit upp lite av ett
socioekonomiskt problem. Enligt henne hjälper maquilaindiustrin den ekonomiska och politiska
eliten i landet att behålla sin makt och på så sätt upprätthålls den historiska hierarkin.
Generellt sett verkar nackdelar för landet vara den ruta som var lättast att fylla.
FESTRAS, UNSITRAGUA, ILO och STITCH ser frånvaron av skatteintäkter som ett problem.
Maquilaindustrin leder inte till någon hållbar utveckling eftersom regeringen inte får råd att
förbättra den sociala situationen, att bekämpa fattigdom eller bygga ut infrastrukturen179.
FESTRAS, STITCH och Quati´t påpekar att nackdelarna för landet sammanfaller med arbetarnas
och då särskilt de dåliga arbetsförhållandena som leder till sjukdom och ökade kostnader för
staten. De båda fackförbunden180 har som en nackdel angivit frånvaro av utbildning och
teknologisk överföring, något som ILO, STITCH och VESTEX hävdat existerar och är en fördel
för arbetarna. VESTEX ser det däremot som en nackdel att ansvaret för landets interna
kompetensutveckling inte längre ligger på staten, att alla har ett gemensamt ansvar och att
människorna inte alltid vill lära sig. Dessutom anser VESTEX att de kulturella konflikter som
uppstår, främst mellan guatemalanska arbetare och koreanska företagsägare, är negativt för
landet. Tre representanter har tagit upp ett internationellt perspektiv. STITCH menar att
Guatemala genom maquilaindustrin blir sårbara för skiftningar på internationella marknader, ILO
anser att kollen och bevakningen från internationellt håll är en nackdel och slutligen COVERCO
som återigen nämner statens underlåtenhet att uppfylla de mänskliga rättigheterna samt de
anmälningar som följer därav.
177 Irene Barrientos, UNSITRAGUA och Olga Rivas, Quati´t 178 Cetino och Salazar, FESTRAS 179 Cetino och Salazar, FESTRAS 180 Cetino och Salazar, FESTRAS samt Irene Barrientos, UNSITRAGUA
70
De som tjänar mest på arrangemanget med ekonomiska frizoner är alltså företagen, som erhåller
en mängd fördelar i utbyte mot sina investeringar. Även värdländerna vill gärna framhålla
fördelarna, såsom inflöde av utländsk valuta och investeringar som i sin tur bidrar till den
ekonomiska utvecklingen. Kritikerna hävdar dock att priset som staterna får betala för frizonerna
är orimligt högt i relation till vinsten181. Nackdelarna är att företagen inte har kapacitet eller vilja
att investera i ny kunskap, teknologi eller förbättringar i produktionen, vilket innebär att det
mänskliga kapitalet i landet förblir lågt. De största förlorarna är arbetarna som förutom ökade
arbetstillfällen tvingas utstå mycket dåliga arbetsförhållanden (låga löner, långa arbetsdagar,
monotona arbetsuppgifter, hälsovådliga arbeten, trakasserier m.m.).
181 Wingborg, 2000 (a): 18
71
13. GLOBALISERINGSPERSPEKTIV182 Det går inte att tala om maquilaindustrin utan att också knyta resonemanget till ett globalt
sammanhang. Fenomenet med skattefria zoner och sammansättningsfabriker är en logisk följd av
den internationella kapitalismen. Det är de multinationella företagen, för Guatemalas del oftast
klädföretag, som kontrakterar maquilafabriker och ekonomiska frizoner runt om i världen för att
dessa ska producera företagens produkter. Världens produktionsstruktur har kraftigt förändrats de
senaste åren, där allt större summor spenderas på marknadsföring av produkter och logotyper,
medan en allt mindre procent går till produktionskostnader. Hur man ser på detta avgörs till stor
del av vilket teoretiskt globaliseringsperspektiv man utgår från.
13.1. Teori
Det finns de som förnekar att globaliseringen överhuvudtaget äger rum. De menar att tanken med
globaliseringen grundar sig på en liberal önskedröm om den traditionella ekonomins omöjlighet.
Staten har enligt globaliseringsförnekarna inte alls tappat greppet om ekonomin utan de kan när
som helst stoppa export och import. Globaliseringstanken anses endast vara en dålig ursäkt från
regeringars och företags sida att driva igenom försämringar för arbetstagare genom en påstådd
ökning av global konkurrens 183.
I andra ändan av teorispektrat finns de som ivrigt förespråkar
globaliseringsfenomenet. Den person som oftast brukar nämnas i detta sammanhang är japanen
Kenichi Ohmae184. Han påpekar att flödet av kapital nu är globalt och sköts digitalt utan att
pengarna behöver vara knutna till någon speciell vara. Produktionen kan förläggas vart som helst
i världen och olika steg i produktionen förläggs på olik a platser beroende på var de billigaste och
mest gynnsamma produktionsförhållandena finns. Ohmae menar till skillnad från
globaliseringsförnekarna att staten tappat kontrollen över ekonomin. Politikerna måste rätta sig
efter världsekonomin i sina politiska beslut och han går till och med så långt att han anser att
staternas politik fungerar som bromsklossar i ekonomin. Staten borde istället för att stödja
underutvecklade områden verka för att utveckla lyckosamma områden som kan bilda globala
182 Till detta kapitel har följande källor använts: ACERCAs hemsida; BICUSAs hemsida, Comité nacional laboral, 2001; Ohmae, 1996; Quiroa Cuéllar, 2001; Ramirez, 1994; LO/FTF, 2001; Widqvist 2000 och Wingborg, 2000 (b) samt våra intervjuer. 183 Wingborg, 2000 (b): 15
72
städer med stor ekonomisk makt. Utländska investeringar och utländskt ägande bör premieras i
största möjliga utsträckning, enligt Kenichi Ohmae.
Även om alla förespråkare av detta perspektiv inte är lika extrema som Ohmae, så
är den gemensamma nämnaren att de bejakar de nya förändringarna inom världsekonomin som
något mycket positivt. Ökad frihandel med nya marknader och en öppnare ekonomi leder till
ökad tillväxt, även för de allra fattigaste enligt detta synsätt. Den öppna ekonomin kommer i
längden också att bidra till en ökad demokratisering och ett främjande av mänskliga rättigheter.
Mellan dessa extremer finns ett antal mittenperspektiv. Bland dem som fokuserar på
globaliseringens negativa effekter finns exempelvis många miljöaktivister som framhåller att den
ökade varutransporten leder till miljöförstöring som en följd av globaliseringen. Det finns även
de som anlägger ett protektionistiskt perspektiv och uttrycker risken för att det egna landets
produktion hotas av frihandeln. Många pekar även på effekter såsom att mindre företag går
omkull på grund av de stora multinationella företagens dominans eller det faktum att en så liten
del av jordens befolkning får del av de vinster globaliseringen medför. Det finns också de som
egentligen inte är speciellt positiva till globaliseringen men som anser det omöjligt att stoppa
denna utveckling. Den ökade globala konkurrensen och den nya teknologin tvingar tillsammans
fram ett engagemang i det globala spelet. Att stå utanför vore detsamma som att avlänkas från
världsmarknaden.
Det perspektiv som ligger närmast vårt sätt att se på globaliseringen och som
genomsyrar denna uppsats, är erkännandet att globaliseringen innebär både fördelar och
nackdelar. För att kunna ta tillvara fördelarna på bästa sätt och se till att så många människor
som möjligt får del av dessa fördelar krävs en stark politisk vilja och effektiva internationella
regelverk. Detta perspektiv räknar också med den internationella solidariteten som en stark
påverkansfaktor. Många av dem vi intervjuat har visat på exempel där internationella
solidaritetskampanjer hjälpt till att skapa förändring för arbetarnas situation på
maquilafabrikerna.
184 Ohmae, 1996
73
13.2. Globaliseringens konsekvenser för Guatemalas maquilaindustri
Under de intervjuer vi gjort har det tydligt framkommit att maquilaindustrin i sig inte ses som
något negativt för Guatemalas befolkning. Den nya internationella arbetsfördelningen har trots
allt medfört många nya arbetstillfällen till landet. År 2001 arbetade nästan 100 000 människor i
Guatemalas maquilafabriker185 och exporten från dessa fabriker motsvarade ca 30% av
Guatemalas totala export186. Till detta kommer även de arbetstillfällen som genereras i samband
med byggnation av fabrikslokaler, infrastruktur såsom vägar och hamnbyggen för underlättande
av transport osv. Siffrorna är dock mycket ungefärliga, eftersom det inte finns några offentliga
register över antalet arbetare.
De vi intervjuat ser positivt på maquilafabrikernas existens i landet, men skräder
inte orden när de talar om arbetsförhållandena på fabrikerna. Arbetarnas låga löner är en strategi
från de multinationella företagens sida. De förhandlar till sig billiga kontrakt hos maquilaägare
och dessa har sedan inte så stort utrymme till att höja arbetarnas löner. Den internationella
konkurrensen är ett stort hinder för att kunna höja arbetarnas löner och förbättra
arbetsförhållandena.
Detta gör att situationen idag är en annan än vid frizonernas framväxt i de länder
som brukar kallas de ”asiatiska tigrarna”. Då fanns frizonerna endast i ett fåtal länder, och
lönerna började stadigt stiga samtidigt som ny teknologi överfördes och bidrog till en stark
ekonomisk utveckling i dessa länder. Enligt många av de vi intervjuade så har maquilaindustrin
inte tillfört någon utveckling till den Guatemalanska samhällsekonomin. De asiatiska länderna
har lagt beslag på det mesta av den högteknologiska tillverkningsindustrin, medan de
centralamerikanska länderna mestadels tillverkar kläder som inte kräver lika utvecklade
maskiner187. Detta har att göra med den förmånliga handelsöverenskommelse som
Centralamerika har slutit med USA inom ramen för SGP – Sistema General de Preferencias.
185 Quiroa Cuéllar, 2001: 34 186 LO/FTF, 2001: 32 187 Ramirez, 1994: 50
74
13.3. ICC
Överenskommelsen – La Initiativa para la Cuenca del Caribe, ICC – antogs av USAs president
Ronald Reagan 1982 och innebar en redogörelse för USAs geopolitiska strategi för de
centralamerikanska och karibiska länderna 188. Strategin gick ut på att främja icketraditionell
industri genom att ge nämnda länder fritt tillträde till den nordamerikanska marknaden i fråga om
en serie produkter, bland annat på kläder och textilier. Den 18 maj 2000 förnyade president
Clinton detta initiativ för åtta år framåt189, men med ett antal tilläggskrav. Avtalsländerna
förpliktigar sig bland annat att arbeta mot korruption, barnarbete och narkotika. De förbinder sig
även att följa världshandelsorganisationen WTOs handelsregler. Detta avtal har varit en viktig
anledning till varför Guatemalas maquilafabriker har varit lönsamma och fått stanna kvar i landet.
Det är också anledningen till det stora antalet koreanskägda fabriker, eftersom det är det enda
sättet för de asiatiska länderna att skattefritt få tillträde till den amerikanska klädmarknaden.
I och med sitt inträde i WTO i år lyckades Kina förhandla fram ett borttagande av
alla tillgänglighetsföreträden från och med år 2004, vilket i praktiken gör ICC verkningslöst och
medför att även de asiatiska länderna fritt kan börja exportera kläder till USA190. Den lägre
lönenivån och den högre arbetstakten i asiatiska frizoner kommer förmodligen innebära att
Centralamerikas maquilafabriker får det svårt att klara sig i den hårdnande konkurrensen.
Lorraine Cleewer på LO/FTF fruktar att så mycket som 40 % av Guatemalas maquilaarbeten
kommer flyttas till Asien191. Även om lönerna är låga i Guatemala kommer de aldrig att kunna
sjunka till de lönenivåer som är gällande i Kina. Enligt Cleewer är skillnaderna så stora som $ 4
om dagen i Guatemala jämfört med $ 0.5 i Kina.
Det som ändå talar till Centralamerikas fördel är framför allt närheten till USA.
Från Asien beräknas transporten ta minst två månader med båt, medan det från Guatemala tar två
veckor. Detta är en fördel särskilt när det gäller märkeskläder där modet ständigt förändras.
Cleewer hoppas att Guatemala ska ha råd att skaffa den kompetens som behövs för att snabbt
kunna leverera kvalitetskläder i nya modeller och färgsättningar. Det finns också en möjlighet att
188 Ramirez, 1994: 33 189 Comité nacional laboral, 2001 190 Intervju med Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 191 Ibid
75
producera helhetslösningar, det vill säga att fabriken både syr, märker och paketerar kläderna.
Denna form av tillverkning efterfrågas allt mer av de internationella klädföretagen och kommer
enligt Rolando Figueroa från VESTEX att innebära stora konkurrensfördelar för Guatemala när
ICC träder i kraft192. Figueroa påpekar att det är viktigt att Guatemala får den teknik som behövs
för att kunna fungera konkurrenskraftigt, och att detta måste ske helt enligt gällande lag. Till
syvende och sist beror dock allt ändå på om det är ekonomiskt lönsamt eller inte. Laura Podolsky
påpekade under vår intervju att: [o]m det blir mer ekonomiskt lönsamt att producera i Asien,
kommer de [företagen] att flytta även om avståndet är längre. Det är ju inte
välgörenhetsorganisationer vi har att göra med, utan vinstdrivande företag193.
13.4. Plan Puebla -Panama
Ett annat avtal som kommer få stor påverkan på Guatemala i framtiden är det så kallade Plan
Puebla-Panama. Planen ska under en tidsperiod av 25 år verka för att ta tillvara humana och
ekologiska resurser i Centralamerika för att kunna exportera billiga varor och energi till den
nordamerikanska marknaden194. Nya hamnbyggen, stora eukalyptusodlingar, byggen av dammar
för vattenkraft och vägar för transport av bland annat olja, samt en utvidgning av
maquilaindustrin är exempel på projekt som innefattas av Plan Puebla-Panama. Planen initierades
i november 2000 av USAs regering tillsammans med åtta av Centralamerikas regeringar,
Världsbanken, de interamerikanska och centralamerikanska utvecklingsbankerna samt den
privata sektorn. Enligt den interamerikanska utvecklingsbanken ska planen genomföras “within a
framework of sustainable development and respect for its ethnic and cultural diversity”195. Olga
Rivas från Quati´t, menar att [m]ånga människor ser det [Plan Puebla-Panama] som positivt, för
det kommer att skapa arbetstillfällen och generera ekonomiska investeringar196. Utbyggnaden av
maquilaindustrin kommer också att innebära en specialisering som kräver andra kunskaper av
arbetskraften. Rivas tror att det i och med detta kommer arbeta fler män inom maquilasektorn om
några år och att de som inte har tillräckliga kunskaper blir utan arbete197.
192 Intervju 21 juni 2002 193 Intervju med STITCH, 24 juni 2002 194 ACERCAs hemsida 195 BICUSAs hemsida 196 Intervju 26 juni 2002. 197 Ibid
76
Många organisationer i regionen har dock reagerat med stor skepsis mot planen198. Hamnbyggena
befaras påverka den lokala fiskeindustrin negativt och de stora eukalyptusodlingarna kommer
förstöra odlingsmark och biodiversitet. Dammbyggena kommer antagligen innebära att en stor
del av urbefolkningen tvingas flytta in till städerna, vilket får ökad fattigdom och kriminalitet
som följd. Mycket av den kulturella mångfalden och kunskapen kommer också att gå förlorad i
och med förflyttningen. Utvidgningen av maquilaindustrin, menar organisationerna, kommer
innebära att ännu fler unga kvinnor utnyttjas199.
198 ACERCAs hemsida 199 Ibid
77
14. FRAMTID Som tidigare nämnt i globaliseringskapitlet så står den guatemalanska maquilaindustrin inför
stora utmaningar i framtiden. Vi frågade våra informanter vad de tror om maquilaindustrins
framtid i Guatemala.
Rolando Figueroa på VESTEX poängterar vikten av att öka maquilaindustrins
kapacitet, främst vad gäller teknisk utbildning bland arbetarna. Figueroa är optimistisk inför
framtiden och pekar särskilt på Guatemalas geografiska närhet till USA som en värdefull
konkurrensfördel. Fredsavtalet och demokratiseringsprocessen har genererat många fördelar,
bland annat ökat självförtroende och trovärdighet för företagen. Därmed har de internationella
investeringarna i landet ökat. Som representant för privata företagare hävdar därför Figueroa att
det är de privata initiativen och investeringarna som kommer att skapa arbetstillfällen i framtiden
och inte regeringen200. För Homero Fuentes på COVERCO är det viktigt att dessa nya
arbetstillfällen inte innebär underminering av arbetsrättigheterna. Arbetet med uppförandekoder
måste koordineras för att uppnå bästa effekt och Fuentes tycker att en gemensam kod för alla
företag och fabriker i hela världen vore önskvärd201.
Den internationella solidariteten kommer även i framtiden vara en viktig faktor i
arbetet med att förbättra arbetssituationen i maquilaindustrin. Carmen López de Cáceres, från
ILO, hoppas att arbetet med att göra arbetarna mer medvetna om sina rättigheter ska fortsätta och
att ett ökat medborgerligt deltagande ska bidra till en positiv utveckling för landet. López de
Cáceres lägger också ett stort ansvar på att de multinationella företagen ska visa större tillit till de
lokala fabriker där det finns fackföreningar. Fabrikerna måste få en större chans att bevisa att de
kan producera den mängd de åtagit sig att göra, säger hon202. Även Olga Rivas från Quati´t
betonar vikten av det internationella samarbetet inför framtiden, men hon erkänner att språket är
en barriär i uppbyggnaden av internationella kontaktnät. Vi måste lära oss engelska. Majoriteten
av utlänningarna talar och förstår engelska. Hela tredje världen har samma problem och
befinner sig i samma situation. Vi måste globalisera oss, säger Rivas 203.
200 Intervju 21 juni 2002 201 Intervju 25 juni 2002 202 Intervju 26 juni 2002 203 Intervju 26 juni 2002
78
Liksom Rolando Figueroa ser Laura Podolsky från STITCH en fördel med Guatemalas
geografiska närhet till den nordamerikanska marknaden, samtidigt som hon påpekar att det finns
en risk att de multinationella företagen ändå flyttar till Asien om det innebär större ekonomiska
vinster. För att implementera arbetsrättigheterna på ett så effektivt sätt som möjligt, menar
Podolsky att det krävs en stark fackföreningsrörelse och det ideala vore ett enda fackförbund för
hela maquilaindustrin. Podolsky efterlyser också ett större samarbete mellan
fackföreningsrörelsen och kvinnoorganisationerna i Guatemala. Dessutom måste företagen i
framtiden ta ett större ansvar för arbetarnas situation i produktionsländerna än vad de gör idag.
För att uppnå förbättringar måste även konsumenterna runt om i världen bli mer medvetna och
ställa högre krav på att arbetarnas rättigheter uppfylls. Vi måste lära oss att konsumera mindre.
Detta gillar inte amerikanerna. De vill konsumera allting! Men jag har hopp för den
internationella medvetenheten om vilka kläder vi köper. Detta kommer att innebära en
förändring, menar Podolsky. Avsaknaden av kvinnliga förebilder är en negativ faktor för
fackföreningsrörelsen och arbetslivet i stort. Genom att kvinnor idag tar kontroll över sin liv i
större utsträckning än tidigare och dessutom vågar anta ledarskapsposter får barnen, främst
flickorna, kvinnliga förebilder. Detta kommer att innebära en förändring av de gamla
mansdominerade samhällsstrukturerna, hoppas Podolsky204.
Båda fackförbunden ser ganska negativt på maquilaindustrins inflytande på det
guatemalanska samhället. Om de [företagen] inte betalar skatter så kommer det inte att leda till
utbildning, hälsa, boende, vatten och infrastruktur för befolkningen. Regeringen kommer inte att
ha resurser till detta, säger Cetino och Salazar från FESTRAS 205. Irene Barrientos från
UNSITRAGUA håller med om att maquilaindustrin är negativ för det guatemalanska samhället
men samtidigt ser hon ingen annan väg att fortsätta utvecklas ekonomiskt. Vi måste behålla
maquila som en lösning, men samtidigt få företagen att förstå vikten av värdighet och mänskliga
rättigheter. Det är dåligt med dem, men det skulle vara ännu sämre utan dem, säger hon206.
FESTRAS sätter stor tilltro till de nybildade fackföreningarna i CIMA Textiles och
Choi Shin. Det faktum att dessa två existerar hoppas Cetino och Salazar ska bidra till att
204 Intervju 24 juni 2002 205 Intervju 19 juni 2002 206 Intervju 12 juni 2002
79
människor inser vikten av en stark fackföreningsrörelse207. UNSITRAGUA sätter sin tilltro till en
regional kamp, där olika typer av organisationer slår sig ihop och arbetar mot ett gemensamt mål.
Det handlar också om att förändra medvetandestrukturen både hos de styrande och oss själva,
säger Barrientos och fortsätter:
Alltför ofta pratar vi bara om de svårigheter vi möter när vi ska organisera
oss, men sällan pratar vi om våra framgångar. Detta är ett misstag som vi gör.
För det verkar som om vi inte hade haft några framgångar, att vi lider
nederlag på nederlag. Men vi har haft viktiga framgångar, det finns flera
exempel på det, exempelvis Coca Cola. Framgångar som har varit en del av
den nationella kampen och av den internationella solidariteten208.
207 Intervju 19 juni 2002 208 Intervju 12 juni 2002
80
15. SAMMANFATTANDE DISKUSSION Genom denna uppsats har vi försökt ge en så allsidig bild som möjligt av maquilaindustrin, såväl
globalt som med fokus på Guatemala. Vi har försökt beskriva maquilaindustrins framväxt som en
konsekvens av en alltmer globaliserad ekonomi och fokuserat på de aktörer som arbetar i
Guatemala för att förbättra arbetsrättssituationen inom denna industri.
Under vårt fältarbete fick vi kontakt med ett antal nyckelpersoner på internationella
organisationer närvarande i Guatemala samt inom den nationella fackförenings- och
kvinnorörelsen. Tyvärr räckte inte tiden till att genomföra alla de intervjuer vi blev erbjudna och
främst saknas representation av dem som har en övervägande positiv grundinställning till
maquilaindustrin. Detta perspektiv representeras i vår uppsats endast av VESTEX. Vi har valt att
begränsa framställningen av statistik då vi fått motstridiga uppgifter och inte kunnat avgöra
vilken källa som varit mest tillförlitlig. Problemet uppstår exempelvis när statistiken över antalet
organiserade arbetare endast omfattar fackföreningarnas medlemmar medan statistiken över
kränkningar och övergrepp även räknar in bondeorganisationernas och ad hoc-kommittéernas
medlemmar, trots att dessa inte nämns i källan.
Vår utgångspunkt är att globaliseringens konsekvenser både kan ses både från en
positiv och en negativ synvinkel. Globaliseringen leder till en rörligare produktionsmarknad där
multinationella företag inte är bundna till att producera varor i sina hemländer. De har möjlighet
att förlägga produktionen i det land som erbjuder mest förmånliga villkor, något som bidragit till
stark konkurrens mellan länder i form av bland annat skattelättnader och urvattnade
arbetsrättigheter. För den enskilde arbetaren är det näst intill omöjligt att påverka sin
arbetssituation, eftersom fackföreningar motarbetas i ekonomiska frizoner och maquilas. För de
nya produktionsländerna kan den rörliga produktionsmarknaden innebära ökad ekonomisk
tillväxt och fler arbetstillfällen, men maquilaindustrin medför ingen självklar ekonomisk vinst till
staten som kan utnyttjas till att genomföra sociala, ekonomiska och politiska reformer.
Även om maquilaindustrin skulle generera stora inkomster till staten, har
Guatemala sedan fredsavtalet trädde i kraft inte hunnit bygga upp några fungerande demokratiska
strukturer som kan fördela resurserna jämnt mellan samhällets institutioner. Befolkningen har
81
ännu ingen kunskap om och förståelse för vilken nivå av medborgerligt deltagande som
demokratin kräver. Dels är medborgarna inte medvetna om vilka rättigheter de kan kräva och dels
är de inte beredda att genom skatter bidra till uppbyggnaden av en välfärdsstat. Vi ans er att när
det inte finns fungerande demokratiska strukturer som fördelar inkomsterna, kan inte utländska
investeringar leda till utveckling. Vi menar istället att det först måste finnas fungerande
demokratiska strukturer som kan fördela resurserna till majoriteten av befolkningen. Vi håller
inte med förespråkarna för ekonomiska frizoner som menar att maquilaindustrin skulle vara en
fattigdomsbekämpande åtgärd. Vi tror heller inte att maquilaindustrin kommer att leda till
utveckling i form av konsumtionsökning genom att fler får arbete, eftersom lönen är dålig.
I Guatemala finns det stora problem med korrupta politiker och det saknas politisk
vilja till att genomföra reformer som kommer majoriteten till del. Politikerna, som även utgör den
ekonomiska eliten i landet, vill undvika att missnöjda medborgare bildar nya gerillagrupper och
startar konflikter i landet som kan äventyra den bräckliga freden. Genom att förse folket med
låglönearbete kan man behålla folket i någorlunda god hälsa och undvika att samhället belastas
ännu hårdare ekonomiskt av till exempel ökad kriminalitet. Maquilaindustrin passar utmärkt för
detta ändamål. Här har arbetarna ingen möjlighet att avancera till en position där de kan påverka
sin arbetssituation eller de politiska besluten. De arbetar långa dagar och har inte tid att engagera
sig fackligt eller politiskt. Den politiska eliten kan på detta sätt behålla sina ekonomiska fördelar.
Det kan också vara en medveten strategi från de multinationella företagens sida att etablera sig i
konfliktområden där facklig verksamhet inte prioriteras.
Ekonomiska frizoner kan enligt oss inte betraktas som ett demokratiskt fenomen.
Demokrati innebär respekt för mänskliga rättigheter och den enskildes möjlighet att påverka. Det
är uppenbart att detta inte uppfylls i maquilaindustrin. Fackliga rättigheter kränks ideligen och
fackföreningsverksamheten motarbetas både av fabriksägare och politiker. Guatemalas
lagstiftning, så som den ser ut idag, tillåter visserligen facklig organisering, men utformningen av
lagarna gör att det i praktiken blir omöjligt för arbetarna att organisera sig i fackförbund.
För att påvisa sitt samhälleliga engagemang och moraliska ansvar har många
företag antagit så kallade uppförandekoder. Vi skulle önska att dessa koder vo re ett bevis på att
82
företagen uppför sig såsom de själva deklarerat men istället kan koderna närmast betraktas som
viljeyttringar och implementeringen av dem är högst bristfällig. Vi ser hellre att koderna fungerar
som en varudeklaration och att de regler som satts upp ska vara uppfylla innan varan produceras.
Vi anser att det internationella samfundet har ett ansvar att förstärka regelsystemet så att WTOs
handelsregler blir underställda FNs och ILOs konventioner. Det måste också finnas
sanktionsmöjligheter mot de företag och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.
De lokala företagen bidrar också till svårigheterna med facklig organisering genom
att bilda så kallade solidaristas på fabrikerna. De ekonomiska fördelar som solidaristan erbjuder i
form av lån, gör arbetarna bundna till arbetsplatsen på ett sätt som närmast kan jämföras med
feodalsamhällets livegna bönder. Så länge arbetarens lån kvarstår dras pengar varje månad från
lönen och arbetaren har ingen möjlighet att lämna företaget. Vi anser att det bästa vore om
solidaristans ekonomiska fördelar gick att kombinera med fackföreningarnas juridiska kompetens
och kvinnoorganisationernas insikt i den sociala problematiken. Endast på så sätt kan
arbetsrättigheterna få maximal genomslagskraft.
En bidragande faktor till det näst intill obefintliga samarbetet tror vi är aktörernas
skilda perspektiv. Utifrån våra intervjuer kan vi se att fackförbunden var mer fokuserade på
detaljfrågor på lokal nivå medan kvinnoorganisationerna hade ett mer globalt perspektiv.
VESTEX talade ur ett nationellt perspektiv och poängterade fördelarna med en växande
exportindustri. LO/FTFs projekt drivs regionalt i Centralamerika och Karibien och MINUGUA,
som är tillsatta av FN, är mycket måna om att lyfta upp den nationella problematiken till en
global nivå. Även om många av organisationerna efterlyser långsiktighet, räcker finansieringen
sällan längre än till en första undersöknings- och dokumentationsfas. De slutsatser som dras blir
därmed aldrig omsatta i praktiken.
För att ett samarbete ska kunna fungera måste samtliga parter kunna mötas och föra
diskussioner utifrån olika synvinklar. Detta skulle förslagsvis kunna ske genom ett
trepartssystem, liknande det som ILO använder sig av, där representanter från både regering,
arbetsgivare och arbetstagare möts. Vi tycker det är viktigt att kvinnliga arbetstagare inte enbart
representeras av den mansdominerade fackföreningsrörelsen utan även av
83
kvinnoorganisationerna. En trepartsdialog kan enligt oss bidra till utökad förståelse för varandras
visioner och önskemål samt finna nya former för samverkan.
Ytterligare en faktor som vi tror spelar stor roll för stärkandet av arbetsrättigheter i
maquilas är den internationella solidariteten. Medvetenheten om arbetarnas förhållanden är en
positiv konsekvens av globaliseringen, som bland annat resulterat i konsumentbojkotter mot
företag som inte respekterat de mänskliga rättigheterna. Vi har ett ansvar som konsumenter att ta
reda på under vilka omständigheter våra kläder produceras, samt vara beredda att betala ett högre
pris för produkter som är tillverkade under acceptabla förhållanden. Faran med en
konsumentbojkott är dock att det inte är de multinationella företagen som drabbas hårdast, utan
arbetarna. Det är viktigt att komma ihåg att ett arbete i en maquila, med alla negativa aspekter
som det innebär, ändå är bättre än inget arbete alls.
84
16. SLUTSATS Vi har i denna uppsats visat att fackföreningsrörelsen i Guatemala behöver stärkas om
arbetsrättigheterna ska kunna implementeras på maquilafabrikerna. Detta kan endast ske genom
att fler arbetare organiserar sig och genom att fackföreningarna blir mer lyhörda för kvinnors
behov. Ett samarbete mellan fackföreningar, kvinnoorganisationer och internationella organ, där
resurser och kompetens samordnas, är också absolut nödvändigt. Samarbetet måste bedrivas både
på nationell, regional och internationell nivå.
I uppsatsen har vi kommit fram till att Guatemala måste bygga upp demokratiska
institutioner som kan övervaka implementeringen av lagen och fördela de ekonomiska resurserna
till befolkningen. Guatemala bör också stärka rättssystemet genom att bekämpa den korruption
och ineffektivitet som idag råder. Multinationella företag och lokala fabriksägare har ett ansvar i
att respektera de mänskliga rättigheterna och se till att drägliga arbetsförhållanden och en
acceptabel arbetsmiljö upprätthålls. Vi poängterar också vikten av ett internationellt regelsystem,
som med hårdare krav på efterlevnaden av internationella regler kan styra
globaliseringsutvecklingen. Uppsatsen visar på den internationella solidaritetens betydelse som
en del i denna process.
85
17. FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING
Problematiken kring ekonomiska frizoner är mångfacetterad och öppnar för ett stort, näst intill
obegränsat, antal vinklingar. Som inspiration till kommande studier önskar vi ge följande förslag:
• Betydelsen av uppförandekoder. I vilken kontext skapas de och vilken betydelse har de
för olika aktörer?
• MINUGUAs arbete avslutas 2003. Vad händer sedan med fredsprocessen i Guatemala?
• Uppluckringen av ICC-avtalet. Hur påverkar internationella handelsavtal Guatemalas
maquilaindustri?
• Fackföreningarnas diskurs. Hur definierar fackföreningsrörelsen sig själv och sina mål i
ett globaliserat samhälle?
• Fackföreningarnas överlevnadsstrategier. Finns det alternativa tillvägagångssätt för att
bilda fackföreningar i ekonomiska frizoner?
• Fackföreningsrörelsen och maquilaindustrin ur ett kvinnoperspektiv.
• Den sociala dialogens och trepartssamtalens betydelse för impleme nteringen av
arbetsrättigheter i ekonomiska frizoner.
• Arbetsidentitet i ekonomiska frizoner.
• Barnarbete i ekonomiska frizoner.
86
REFERENSLISTA Tryckta källor Código de Trabajo, 2002. Ny utgåva. Guatemala: Guatemala City Comité nacional laboral, juni 2001. Ley Paridad ICC. Guatemala Congreso de la Republica de Guatemala, 1989 (a). Ley de Fomento y Desarollo de la Actividad Exportadora y de Maquila. Guatemala: Guatemala City. Congreso de la Republica de Guatemala, 1989 (b). Ley de Zonas Francas. Gua temala: Guatemala City. Bjurling, Kristina, 2000. "Kampanjen Rena Kläder" i Widqvist, Ulf-Göran (red.) Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Edström, Ulf, 2000. "Socialklausul i Världshandeln" i Widqvist, Ulf-Göran (red.) Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Evans, Christine, 2001. "Accountability of Victimisers and Redress for Victims, Truth Commissions in Latin America and Experiences in Guatemala" i Gunner, Göran och Spiliopoulou Åkermark, Sia (red.) Mänskliga Rättigheter - Aktuella Forskningsfrågor. Uppsala: Iustus Förlag AB. Fundación Friedrich Ebert, 1996. Constitución Politica de la Republica de Guatemala. Guatemala City: Friedrich Ebert Stiftung Jonas, Susanne, 1991. The Battle for Guatemala. Rebels, Death Squads, and U.S. Power. USA: Westview Press. Kearney, Neil, 2000. "Globalisering betyder total otrygghet" i Widqvist, Ulf-Göran (red.) Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Keen, Benjamin, 1996. A History of Latin America. Boston: Houghton Mifflin Company. Laestadius, Staffan, 1979. Den Internationella Arbetsfördelningen och Frizonerna. Stockholm: Sekretariatet för framtidsstudier. LO/FTF,2001. Informe Anual 2001- Edición Latinoamericana. Köpenhamn: LO/FTF LO/TCO, 2000. Uppförandekoder för företag. Handbok för fackligt agerande. Informationsskrift. Stockholm: LO-tryckeriet
87
LO/TCO Biståndsnämnd, 2001. Kränkningar av fackliga rättigheter 2001. Sjuhäradsbygdens tryckeri AB Manzón, Silvia, 2001.Cuando iniciamos el camino – participac ión sindical de las mujeres en Guatemala. Guatemala: OIT Matriz de Relaciones Laborales, 1999. Documento para el analisis – conferencia regional “el futuro del sindicalismo centro americano y caribeño a la luz de los tratados de libre comercio: OMC y ALCA”. Guatemala: Secretaría de Estado de Trabajo Mattson, Corey, 2001. The Maquila in Guatemala: Facts and Trends. Stencil. USA: STITCH Nationalencyklopedin, 1989. Chefredaktör Kari Marklund. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker. Ohmae, Kenichi, 1996. The end of the nation state. The Free Press. Quiroa Cuéllar, Elizabeth, 2001. Un reto para el movimiento sindical…Jóvenes mujeres mayas trabajadoras de la maquila. Guatemala City: Danska LO/FTF Ramirez, Werner Fernando, et al. 1994. El significado de la maquila en Guatemala . Guatemala: AVANSCO. Cuademos de Investigación, No. 10. Spiliopoulou-Åkermark, Sia, 2001. ” The Agreement on the Establishment of the Commission to Clarify Past Human Rights Violations and Acts of Violence that have Caused the Guatemalan Population to Suffer” i Gunner, Göran och Spiliopoulou-Åkermark, Sia (red.), 2001. Mänskliga Rättigheter – aktuella forskningsfrågor. Uppsala: Iustus Förlag AB. STITCH, 2001. A Brief History of the Labor Movement in Guatemala. Stencil. USA: STITCH Widqvist, Ulf-Göran (red.) & Carlsson Widqvist, Kajsa, 2000. "Ekonomiska frizoner, laglöst land" i Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Wingborg, Mats, 2000 (a). Ekonomiska Frizoner - Ett hot mot de mänskliga rättigheterna. Stockholm: TCO. Wingborg, Mats, 2000 (b). Globalisering och mänskliga rättigheter i arbetslivet. Stockholm: TCO Artiklar Armbruster-Sandoval, Ralph, 1999. "Globalization and Cross-Border Labor Organizing: The Guatemalan Maquiladora Industry and the Phillips-Van Heusen Workers' Movement" i Latin American Perspectives 26(2): 108-128 Levenson-Estrada, Deborah, Frundt, Henry, 1995. "Toward a New Internationalism; Lessons from the Guatemalan Labor Movement." NACLA:. Report on the Americas 28(5): 16-21.
88
Tidningen Latinamerika 1997:9-2002:3. Stockholm: UBV Internetsidor ACERCAs hemsida: http://www.asej.org/ACERCA/ppp/ppp.html Hämtat den 16 oktober 2002. Bartholdsson, Örjan, 2002. Guatemala. Http://www.lotcobistand.org/index.php?nav=/land.php?id=65 Hämtat den 20 oktober 2002. BICUSAs hemsida: Http://www.bicusa.org/lac/PPP.htm Hämtat den 16 oktober 2002. David, Natascha, 2001 (a). "Export Processing Zones: the carrot and the stick" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991214069&Language=EN Publicerat den 31 oktober 2001, hämtat den 12 april 2002. David, Natascha, 2001 (b). "Maquilas: anti-union tactics" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991214071&Language=EN Publicerat den 31 oktober 2001, hämtat den 12 april 2002. David, Natascha, 1998. "Central America: the danger zones" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=981209022&Language=EN Publicerat 1 december 1998, hämtat 12 april 2002 Delorme, Jacky, 1999. "For your files: Maquiladoras" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=990408013&Language=EN Publicerat 1 april 1999, hämtat 12 april 2002. Dicker, Richard and McClintock, Michael, 1997. Corporations and Human Rights. Freedom of Association in a Maquila in Guatemala. Http://www.hrw.org/reports/1997/guat2/ Publicerat 1 mars 1997, hämtat 15 april 2002 Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter hemsida: Http://www.humanrights.se Hämtat den 28 augusti 2002. Human Rights Watch, 2002. From the Household to the Factory: Sex Discrimination in the Guatemalan Labour Force. Http://www.hrw.org/americas/guatemala.php Publicerat 12 februari 2002, hämtat 15 april 2002. ICFTU, No Date (a). "The Americas 2000" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991210710&Language=EN Hämtat den 12 april 2002.
89
ICFTU, No Date (b). "The Americas 2001" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991213872&Language=EN Hämtat den 12 april 2002. ICFTU, No Date (c). "Guatemala 2000" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991210638&Language=EN Hämtat den 12 april 2002. ICFTU, No Date (d). "Guatemala 2001" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991213800&Language=EN Hämtat den 12 april 2002. ILOs hemsida: Http://www.ilo.org Hämtat den 28 augusti 2002. ILO, 1998. "Expor t Processing Zones" i World of Work, no 27, December. Http://www.ilo.org/public/english/bureau/inf/magazine/27/news.htm Hämtat den 15 april 2002. ITGLWF, The International Textile, Garment and Leather Workers' Federation. http://www.itglwf.org/ Hämtat den 28 augusti 2002. MINUGUAs hemsida: Http://www.minugua.guate.net Hämtat den 13 juni 2002. ORITs hemsida: Http://www.cioslorit.org/nosotros/quienes Hämtat 2002-09-23 Peace Brigades International, 1996. Trade Unions and the Maquila Sector. Special report on Guatemala, September. Http://www.peacebrigades.org/guatemala/cap96-12.html Hämtat den 12 april 2002. SIDA, hemsida: Http://www.sida.se Hämtat den 9 maj 2002 U.S./Labor Educatio n in the Americas Project, US/LEAP, hemsida: Http://www.usleap.org Hämtat den 7 maj 2002. Muntliga källor Se kapitel 5 "Presentation av våra informanter" Gunner, Göran, 2001. Föreläsning på Teologiska Högskolan, Lidingö. 30 augusti. Spiliopoulou-Åkermark, Sia, 2000. Föreläsning på Teologiska Högskolan, Lidingö. 10 februari.
90
APPENDIX A Lista över förkortningar AGEXPRONT Beklädnads- och textilkommissionen inom företagarorganisationen,
Asociación Gremial de Exportadores de PROductos No Tradicionales.
CACIF Det privata näringslivet Comité Coordinador de Asociaciones
Agrícolas, Comerciales, Industriales y Financieras CIA US Central Intelligence Agency CIOSL Confederación Internacional de Organisaciónes Sindicales Libres
(samma organisation som FFI och ICFTU) CMT Den katolska internationalen Confederación Mundial de Trabajo Coramsa Guatemalas största maquila COVERCO En oberoende arbetsrättsorganisation CUSG Fackförbundet Confederación de Unidad Sindical de Guatemala EPZ Export Processing Zone, Exportprocesszon eller Ekonomiska
Frizoner. EU Europeiska Unionen FESTRAS Det guatemalanska fackförbundet Federación Sindical de
Trabajadores de la Alimentación, Agro-indústrias y Similares de Guatemala
FFI Fria FackföreningsInternationalen (samma organisation som ICFTU
och CIOSL) FN Förenta Nationerna FSM Den kommunistiska internationalen Federación Sindical Mundial HRW Human Rights Watch ICC La Initiativa para la Cuenca del Caribe
91
ICFTU International Confederation of Free Trade Unions (samma organisation som FFI och CIOSL)
IFJ International Federation of Journalists IGSS Instituto Guatemalteco de Seguridad Social, som sköter
socialförsäkringar ILO Internationella arbetsorganisationen IMF International Metalworkers’ Federation ITF International Transportworkers’ Federation ITGLWF International Textile, Garment and Leather Workers’ Federation LO/FTF Den danska Landsorganisationen och Funktionärernas och
Tjänstemännens Samråd LO-TCO Den svenska LandsOrganisationen och Tjänstemännens
CentralOrganisation MINUGUA FNs övervakningsorgan la Misión de Verificación de las Naciones
Unidas en Guatemala NGO Non-Governmental Organisations eller frivilligorganisationer OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,
Organisation for Economic Co-operation and Development ORIT Den regionala arbetsorganisationen La Organización Regional
Interamericana de Trabajadores PAC De civila patrullenheterna, som samarbetade med militären mot
gerillan. Quati´t Guatemalansk kvinnoorganisation SGP Sistema General de Preferencias SIDA Sveriges biståndsorgan Styrelsen för internationellt
utvecklingssamarbete SITRACHOI Fackföreningen i fabriken ChoiShin SITRACIMA Fackföreningen i fabriken CIMA Textiles
92
STEGAC Fackföreningen i Coca Cola- fabriken i Guatemala City STITCH En USA-baserad kvinnoorganisation UBV Svenska frivilligorganisationen Utbildning för BiståndsVerksamhet UNSITRAGUA De guatemalanska fackförbundet Union Sindical de Trabajadores de
Guatemala URNG Det politiska partiet Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca WTO World Trade Organisation
93
APPENDIX B
Karta över fackföreningsrörelsen GLOBALT:
LATIN - AMERIKA:
CENTRAL -
AMERIKA:
GUATEMALA:
CMT - Confederación Mundial de Trabajadores
CIOSL – Confederación Internacional de Organisaciónes Sindicales Libres (FFI,ICFTU)
FSM – Federación Sindical M undial
CPOSTAL ORIT – Organización Regional Interamericana de Trabajadores
CLAT - Confederación Latinoamericana de Trabajadores
CTCA – Central de Trabajadores Central de CentroAmerica
CCT – Confederación Centroamericana de Trabajadores
CoCentra – Coordinación de Unidad Sindical de Centroamerica
UNSITRAGUA – Unión Sindical de Trabajadores de Guatemala
CUSG – Confederación Unidad Sindical de Guatemala
CGTG – Central General de Trabajadores de Guatemala
FESTRAS finns med på denna nivå, men utan internationell anknytning.
LO/FTF
94
APPENDIX C
Frågeformulär
Inledande frågor
• Fackförening / Organisation
• Namn på intervjuperson
• Titel / Position
• Yrkesbakgrund
Om Fackföreningen / Organisationen
• När grundades XX?
• I vilken situation?
• Hur många medlemmar har XX? Har antalet ökat eller minskat de senaste åren?
• Betalar medlemmarna någon medlemsavgift och i så fall hur mycket?
• Från vem eller vilka erhåller XX finansiellt stöd?
• Har XX någon kyrklig eller partipolitisk anknytning?
• Vilken ideologisk profil har XX?
• Vilka förebilder (ideologiska eller andra) har XX?
• Hur många anställda har XX?
• I vilken utsträckning är kvinnor representerade och aktiva inom XX?
• Vilka typer av fortbildning erbjuder XX sina anställda?
• Vilka typer av aktioner har XX engagerat sig i (ex. strejker, demonstrationer, civil olydnad)?
Fackföreningarnas arbete
• Har XX någon verksamhet i maquilas?
Om NEJ: Varför inte?
Om JA: I vilka fabriker eller frizoner?
Hur många medlemmar i varje?
95
• Har XX försökt organisera arbetare i en maquila någon gång?
Om NEJ: Varför inte?
Om JA: Hur gick ni till väga?
Vilka rättigheter fokuserade ni på? Försökte driva igenom?
Vilka problem stötte ni på?
Fanns det något motstånd? Hur såg det ut? Från vilka? (arbetsgivare/-tagare)
Varför lyckades / misslyckades ni?
• Vilka lagar, konventioner eller andra dokument använder ni er i XX av i ert arbete?
• Känner Usted till någon annan FF som organiserat sig i maquilas?
Maquilaindustrin
• Vad anser ni om arbetsfördelningen (utländska företag/inhemska arbetare samt manliga
chefer/kvinnliga arbetare)?
• Hur tror ni att maquilaindustrin påverkar kvinnans situation i arbetslivet?
• I vilken utsträckning har överföring av kunskap och teknologi skett?
• Vilka fördelar/nackdelar finns det med maquilas, anser du, för företagen, landet och de
anställda? (Se separat papper)
Internationell opinion
• Vilka internationella nätverk är ni medlemmar i?
• Arbetar ni aktivt för att försöka skapa internationell opinion? På vilket sätt?
• Vad har det internationella nätverket och internationell opinion betydd för ert arbete?
• Förlitar ni er på internationell opinion för att driva igenom era krav?
• I vilken utsträckning har globaliseringen påverkat XXs krav? Höjts eller sänkts?
• Tror ni att maquilaindustrin kan leda till en jämnare global resursfördelning?
• Vad har arbetarnas framgångar på Coca Cola fabriken under 70 och 80-talet betytt för
fackföreningsrörelsen?
96
Framtid
• Vilka mål har XX satt upp för framtiden?
• Vilka förväntningar har fackföreningsrörelsen på framtiden?
• Hur ser Usted på Guatemalas samhällsutveckling (ekonomiskt, politiskt och socialt)?
Redogör kortfattat!
Solidaristas
• Är solidaristas ett vanligt fenomen?
• Hur många sådana grupper finns det?
• På hur många fabriker finns solidaristas? På vilka fabriker?
• Har solidaristas någon kyrklig eller partipolitisk anknytning?
• Vilken genomslagskraft har solidaristas?
• Hur ser ni på solidaristas i förhållande till er verksamhet? Positivt eller negativt?
• Vilka fördelar resp. nackdelar finns det med solidaristas?
Avslutande frågor
• Är det något du vill tillägga?
• Är det något (namn, innehåll) du inte vill skall publiceras?
97
APPENDIX D Ventajas/ desventajas VENTAJAS
TRABAJADORES EMPRESAS LOCALES
EMPRESAS INTERNACIONALES EL PAÍS
DESVENTAJAS
TRABAJADORES EMPRESAS LOCALES
EMPRESAS INTERNACIONALES EL PAÌS
98
APPENDIX E Bilder från fältarbetet
Vi letar material på LO/FTFs kontor i Guatemala City
Utbildning av fackföreningsledare på Centro de Capacitación
99
Irene Barrientos i UNSITRAGUAs konferensrum
” Vi är här för att fortsätta kampen. Ge upp segern…aldrig!”
UNSITRAGUAs demonstration i Guatemala City den 21 juni 2002.
100
Agosto Salazar och Manuel Cetino på FESTRAS kontor
”Ditt deltagande gör oss starka. Enigheten är oövervinnerlig!!!!”
Foton på fackföreningsmedlemmar som avrättats
på grund av sin kamp för arbetares rättigheter.
101
Demonstration i Guatemala City, juni 2002.
Sara och Hanna, midsommar i Guatemala 2002.