Alfven 14 01 02

Alfvéniana 1-2/14

Läs om Alfvén och Gertrud Dahlgren • Mer Alfvénmusik på CD Musikaliska sällskap i Sverige • Notbilaga: Mazurkas till Alma / Till Mamma

utgiven av Hugo Alfvénsällskapet

2 Alfvéniana 1 - 2 2014 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Ansvarig utgivare: Curt Carlsson

Redaktör: Jörgen Grundström Bergslagsresan 3 757 55 Uppsala tel. 018-42 07 [email protected]

Medlemsregister:(årsavgift 200 kr, institutioner 300 kr)

Jan Olof Rudén Västmannagatan 47 113 25 Stockholm Tel 08-33 83 [email protected] PlusGiro: 42 88 52 - 8 ISSN 1101-5667 Tryckt av Mowys byrå, StockholmTidskriften är momsbefriadCopyright © resp. författare och Alfvéniana

Kom med i Hugo Alfvénsällskapet!Hugo Alfvén var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvénsällskapet får Du för endast 200 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfvén och den tid han verkade i. Medlemsförmåner: Tidskriften Alfvéniana Gratis inträde på Alfvéngården i Tibble, Leksand Rabatt på CD vid inköp i Konserthusshopen i Stockholm i samband med konserter Rabatt på Alfvénskivor direkt från producenten Rabatt på noter från Abr. Lundquist förlag m.m.

Omslagsbilden: Kompositionen Till Mamma från Hugo julen 1891 har av honom försetts med ett tecknat omslag. Läs Håkan Bulls analys på sid. 24. Originalet finns i Alfvéngården, Tibble.

IN THIS ISSUE: Hugo Alfvén and Gertrud Dahlgren, More Alfvénmusic on CD, Musical Societies in Sweden,Two piano pieces, The Baltic Cantata

InnehållAlfvén och Gertrud Dahlgren 3, 20 av Joakim Tillman

Baltiska kantaten framförs igen! 6 av Bodil Asketorp

Alfvéns orkestermusik på CD 7 av Curt Carlsson Musikaliska sällskap 8 av Jan Olof Rudén

Notbilaga: ”Tillägnan” 9 Mazurkas till Alma / Till Mamma

Alfvénverk publicerade på annat sätt 19 av Jan Olof Rudén

Två notomslag av Hugo Alfvén 23 - 24 av Håkan Bull

Alfvéniana 1-2/14Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet

3Alfvéniana 1 - 2 2014 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Hugo Alfvén och Gertrud DahlgrenAv Joakim Tillman

I Alfvéniana 1-2/13 skrev jag om slutet på Alfvéns förhållande med älskarinnan Gertrud Dahlgren och hur detta dramatiska skeende sannolikt var en bidragande orsak till att Alfvén lämnade sin hustru Maria. I den här artikeln skall det handla om Alfvéns relation till Gertrud från början av deras relation 1911 fram till hösten 1926.

Hugo Alfvén 1901 Foto: Herman Hamnqvist

Gertrud Margareta Dahlgren var född i Göteborg den 6 oktober 1875. Hon var dotter till gross-

handlaren Johan Herman Hallberg (1835-1905) som 1869 hade gift sig med modern Ida Elisabeth Montgomery (1850-1926). Gertrud hade två syskon, den äldre brodern Ivar (f. 1870) och den yngre systern Ingrid Henrietta (f. 1880).

Den 7 oktober 1899 gifte sig Gertrud med Karl Petter Dahlgren (1864-1924). Karl Petter var född i Örs församling, Karlstads stift, och hans föräldrar var kvarn- och sågverksägaren Bengt Dahlgren och Maria Pettersson. Efter mogenhetsexamen vid Vänersborgs högre allmänna läroverk 1882 blev han student i Uppsala (med. kand. 1886, med. lic. 1890, leg. läkare 1890 och med. doktor 1894). Karl Petter var sedan i olika befattningar verksam som kirurg vid akademiska sjukhuset i Uppsala 1894-1911 och även som docent, tf. professor och professor vid Uppsala universitet. Från första juli 1911 blev han överläkare i kirurgi vid kirurgiska avdelningen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och familjen flyttade till Gertruds födelsestad. Äktenskapet mellan Gertrud och Karl Petter slutade med skilsmässa 1921, tre år före hans död. De hade ett barn, sonen Karl Johan, född i Uppsala 1902.

Alfvéns kärleksrelation med Gertrud inleddes 1911. Det första brevet i samlingen är odaterat, men poststämp-lat den 13 juli 1911. Men kan man vara säker på att det inte finns tidigare brev som förkommit? En faktor som talar för att det verkligen handlar om det första brevet är Alfvéns inledande ord: ”Allra käraste Fru Professorska”. Denna mer formella inledning skiljer sig från de följande breven:

Käraste, älskade vän (27 juli 1911) Min egen allra käraste (10 augusti 1911) Ack, min egen älskade vän (28 augusti 1911)

I de första fem breven tilltalar vidare Alfvén Gertrud som Ni. Men i det sjätte brevet övergår han till Du och inleder det sjunde med ”Då Du (förlåt! jag kan inte säga ”Ni”)…”. Att relationen inleddes 1911 framgår också av flera

senare brev där Alfvén nämner hur många år deras rela-tion varat. Den 17 mars 1919 skriver han exempelvis:

”Har därför ännu ej kunnat kommat till Stockholm och beställa ringen med dess inskription, vilket gör mig outsägligt ondt; ty jag hade gladt mig av hela mitt hjärta åt att få giva dig den just på denna dag, som en helig åminnelse av den stund Du blev min till kropp och själ. Hur väl minns jag ej den underbara dagen, fast det gått 8 år sen dess.”

I de följande breven framgår att den dag som avses är Valborgsmässoafton eller 1 maj (Alfvéns födelsedag). Affären inleddes därför sannolikt Valborgshelgen 1911. Men i det första brevet skriver Alfvén att Gertrud ”är ljuspunkten för mig under den ofta nog trista vinterns strävsamma arbete”. Detta tyder på att han hade träffat henne och kanske börjat sin uppvaktning tidigare. Det som enligt brevcitatet ovan hände Valborgshelgen 1911 var att hon blev hans till ”kropp och själ”, dvs. att det var början på deras sexuella förhållande.

Hemlighetsmakeri

Alfvén var mycket noga med att hans förhållande med Gertrud inte fick komma till hustrun Marias kännedom. I det andra brevet, den 27 juli 1911, ger Alfvén mycket noggranna anvisningar och förmaningar om hur Gertrud skall gå tillväga för att skriva till honom:

”Att rekommendera brev till mig, går icke, då postgub-ben har fullmakt att utkvittera dem. Jag ber Er därför ännu en gång inträngande och allvarligt: skriv aldrig till mig, varken brev eller vykort, utom då jag särskilt med-delat Er, att det kan ske. Det är nödvändigt att ingen misstanke vaknar, vi vinna därmed intet – utan tvärtom. […]


Jag skriver till Er någon dag i första veckan av augusti. Måste ni då vara i Göteborg, så ställ om att breven ej sändas efter dit, utan stannar på Krusenberg tills Ni kommer hem igen. Skriv ej mer till mig på denna adressen och förr än jag skrivit åter till Er.

Ni tycker nog jag är ryslig, som talar så mycket om detta, men jag kan ännu ej förlora min lilla dotter – hon behöver mig ännu några år.”

Under hösten 1911 blev Harald Adelsohn (OD:s första-bas och festmarskalk) Alfvéns ”postillon d’amour”. Men när Adelsohn reste bort i slutet av december och var bor-ta till början av februari blev Alfvén tvungen att meddela Gertrud att hon inte kunde skriva till honom förrän han hittat en ny postillon. Av breven framgår att Harald Adel-sohn också förmedlade Gertruds svar under hösten 1912, men då han lämnade universitetet blev postillon-frågan återigen akut. Den 4 november 1913 skrev Alfvén till Gertrud:

”Skulle något av vikt inträffa, som Du hastigt vill meddela mig, så skriv till min bror i Stockholm, doktorn, Odengatan 32. Han meddelar mig då per telefon, att brev kommit, som jag då på något vis måste försöka få i händerna. För övrigt finns här en mycket god vän till mig, en yngre bror till Mabel [Harald Adelsohns smeknamn, se I dur och moll s. 18], som jag mycket väl kunde ha överbringa Dina brev. Har Du något emot det? Jag skall då senare sända Dig hans adress.”

Det var dock Alfvéns bror Andrew på Odengatan som blev lösningen på postillon-frågan under den fortsatta korrespondensen mellan Gertrud och Alfvén. Alfvén an-vände också Andrew som förmedlare när Gertrud 1917 ville ge honom en födelsedagspresent. Men då Gertrud ville låta binda in böckerna som utgjorde gåvan var Alf-vén noga med att hon var tvungen att vidta vissa försiktighetsmått:

”Du frågar vidare om inbindningen av böckerna. Är Du så dåraktigt slösaktig, Du älskade, så tror jag nog att de utan fara kunna bindas. Det blir min brors sak att förkla-ra sin generositet, men den är för övrigt en så utmärkan-de egenskap hos honom, att jag ej tror det kommer att väcka några misstankar. Se blott efter, att icke bokbinda-ren anbringar sitt firmamärke på eller i banden, ty därav skulle ju framgå, att de blivit bundna i Göteborg, vilket icke vore bra.”

Men alla Gertruds brev gick inte via Andrew. Under de perioder Alfvén var i Uppsala utnyttjade han också poste restante för att motta Gertruds brev (endast när Maria var bortrest kunde Gertrud adressera breven till Linnéa-num), och ibland även när han var på gården i Tällberg, men då med större försiktighet. I ett brev sommaren 1914 skriver han exempelvis:

”Skriv till mig än en gång och under följande adress

’Z.L.H Poste restante Leksand’

/Jag tror det är försiktigast att ändra initialerna något, så posten ej vet att det är till mig förr än jag kommer/”

Ytterligare en försiktighetsåtgärd var att Alfvén brände Gertruds brev. Men han var inte bara orolig för att Maria skulle få reda på förhållandet, utan också för att Gertruds make skulle komma på dem:

”Jag är dock så ängslig för alla mina brev. K. kan dock få tag på dem om olyckan är framme, och vad vill Du då göra.” (17 oktober 1913)

En ständigt återkommande uppmaning till Gertrud är därför att hon bör bränna Alfvéns brev. Några gånger gör han det med extra stort eftertryck:

”’Apråpå’ bref, så bränner Du väl mina? Det är så farligt gömma dem.” (14 november 1912)

”Men jag ber Dig än en gång: bränn alla mina brev, även detta! Brev äro farligare än dynamit att förvara.” (21 januari 1914)

Med anledning av Gertruds pla-ner att tillbringa sommaren 1920 i Tällberg kommer Alfvén den 22 december 1919 med råd om ett lämpligt ställe för Gertrud att bo på:

”Gud, vad det vore härligt, om Du kom till Tällberg i som-mar. Naturligtvis kan Du bo där. Bäst vore om Du inte bodde i något pensionat, utan i någon privat stuga och helst inte mitt i byn, utan litet avskilt, så jag i lugn kunde besöka dig, utan att det syns för mycket.”

Efter att ha fått reda var Gertrud hyrt för sommaren är Alfvén inte helt nöjd (brev den 30 april 1920):

”Fru Tengstrand lillstuga ligger just ej på den för en älskare lämpligaste platsen. Det är precis i mitten i lejonkulan, men med Guds hjälp skall jag väl allt emellanåt lyckas lista mig osedd till dig. Jag vill äga Dig varje dag, om möjligt!”

Den 8 juni 1920 skriver Alfvén och ger anvisningar om hur Gertrud skall gå tillväga för att inte väcka Marias misstankar:

”Tusen tack för ditt kära brev, vars frågor jag nu först vill besvara.

1) Min fru vet icke att Du var med mig i Tällberg för 2 år sedan, så säj för himlens skull ingenting om det.

2) Hon vet ingenting om Din skilsmässa, då jag rätt sällan och endast i förbigående talat om Dig och K.

Men jag ber Dig än en gång: bränn alla mina brev, även detta! Brev äro farligare än dynamit att förvara.


3) Du bör icke bära lyran synlig, ty ni kvinnor ha ögon, som intet undgår.

Det gör mig hjärtligt ont om Dig som haft så utomor-dentliga svårigheter med att få skilsmässan igenom. Men Gud vare lov att det äntligen är undangjort! O, vad det skall bli härligt få råka Dig i sommar där uppe.

Men ett råd vill jag ge Dig: Du kan ej vara nog försiktig och slug diplomat vis a vis min fru, ty hon har underbara tentakler. Vidare är Du på två sidor av Din Lillstuga omgiven av bekanta till familjen Alfvén: Crafoords och Delins. Dem måste vi sköte efter noter, och jag tror vi kunna klara det.”

Trots all Alfvéns försiktighet inträffade några missöden. Någon gång under hösten 1911 ringde Gertrud till Alfvén vid ett högst olämpligt tillfälle:

”Då Du (förlåt! jag kan inte säga ”Ni”) ringde från Göte-borg, satt min fru bredvid telefonen, vadan jag var nödd att oförmärkt dra ut kontakten ur väggen, så apparaten ej vidare ringde.”

Och i början av 1912 råkade Gertrud sända ett brev hem till Alfvén trots att Maria var hemma i Uppsala, vilket fick tvingade Alfvén att understryka hur korrespondensen skulle gå till:

”Käraste.

Det kom ett stadsbud med Ditt brev, som min fru mottog. Hon fick dock ej läsa det, men verkan var förskräcklig. Skriv ej till mig under några förhållanden, utan att jag först sagt att det går an.” (27 januari 1912)

Ett år senare, i januari 1913, fick Alfvén en rosenbukett från Göteborg och svarade Gertrud:

”Min allra käraste vän,

hjärtinnerligt tack för den hänförande vackra rosenbuketten, som fyllde mitt rum med den ljufligaste vällukt. Men, men -- det var min fru, som tog emot kartongen från blomsterhandeln i Göteborg. På adress-lappen satt till och med firmanamnet. Och det var myck-et olyckligt; lika svårt som förra vintern! Hon förstod ju, att ingen man sände mig rosor från en långt avlägsen stad.”

Blommorna var dock inte från Gertrud och den mystiska rosenbuketten från Göteborg verkar ha väckt även älskarinnans svartsjuka. I det följande brevet den 3 februari kommer Alfvén med en bortförklaring som framstår som något krystad:

”Tack för Ditt kärkomna brev. Jag blev mycket häpet över meddelandet att rosorna ej voro från Dig. Ty mig veterligen har Du ingen rival i Göteborg. Antagligen äro då blommorna från familjen Lindstrand, som har musikhandeln, ty de ha sedan gammalt en intensiv klockarkärlek till både mig och min musik. Men jag bryr mig ej om att fråga dem, då de ej medsänt något kort eller hälsningar.”

Därefter gick dock allt bra fram till sommaren 1924. Nu var det dock Alfvén själv som stod för misstaget. Den 9 juli skriver han till Gertrud och berättar om missödet som gör att de måste vara ytterst försiktiga när de ses i Tällberg denna sommar:

”I går kom jag hit efter en synnerligen ansträngande resa. Packar som bäst, och reser jämte Margita i mor-gon till Tällberg, där vi komma kl. 5.02. Jag har längtat obeskrivligt efter Dig och gladt mig så åt att snart få träffa Dig igen. Men en fatal sak har inträffat, som gör att vi måste vara ytterst försiktiga i sommar. Förloppet är följande: i Åbo var jag gäst hos Rettig, och kort före middagen ämnade jag sända Dig ett vykort med en van-lig hälsning. Men jag hade ej hunnit skriva mer än Ditt namn och adress, så anmälde tjänsteflickan att midda-gen var serverad, varpå jag avbröt skrivningen och gick ut i solongen, där familjen Rettig väntade. Sedan blev ti-den knapp till konserten, jag måste i hast kläda om mig, och i villervallan kom Ditt vykort in bland andra papper.

När jag återkom till Stockholm, för att samma kväll resa vidare till Paris, lät jag min vaktmästare ta med sig till Upsala alla de papper och kläder jag ej behövde för pa-risresan. Min fru måtte ha granskat papperen och funnit kortet med Din adress och namn på, ty i går, när jag kom hit, fann jag det överst på mitt skrivbord. På kortets tomma sidhalva hade min fru skrifvit några ord till mig, och vilka visa att hennes misstankar vaknat, att hon tror Du är min älskarinna.

Men jag måtte väl kunna sända en officiell hälsning till en kvinlig bekant, utan att däri skall ligga något orätt mot min fru – och i all synnerhet som själva hälsningen aldrig kom på papperet. Detta skall jag klara upp, då jag kommer till Tällberg, men den misstanke, som kortet nu en gång väckt, kommer nog dock att ligga kvar på dju-pet. Därför måste vi, som sagt, vara ytterst försiktiga – och i synnerhet akta oss för att ”dra” varandra i andras närvaro. Men alltid skola vi kunna träffas på något sätt.

Tusen kyssar

Din H.”

Skilsmässa från Karl Petter

Gertrud och Karl Petters Dahlgrens äktenskap varade enligt artikeln om Karl Petter i Svenskt biografiskt lexikon till den 21 september 1921. I praktiken verkar dock skils-mässan har varit klar redan drygt ett år tidigare. I ett brev den 30 april 1920 gratulerar Alfvén Gertrud till att Karl äntligen gått med på skilsmässan. Det verkar dock inte ha varit helt lätt och den 8 juni skriver Alfvén:

”Det gör mig hjärtligt ont om Dig som haft så utomor-dentliga svårigheter med att få skilsmässan igenom. Men Gud vare lov att det äntligen är undangjort!”

Gertrud hade redan vid ett tidigare tillfälle, 1914, haft konkreta planer på skilsmässa. Men då avrådde Alfvén henne från detta steg. I ett odaterat brev, som måste


vara skrivet mellan 26 januari och 17 mars 1914, ger han sina råd:

”Vet Du, ju mer jag tänker på den skilsmässa Du börjat inleda, dess mer betänksam har jag blivit. Jag vet ju så väl, hur svårt Du har det och hur olidlig Din ställning är – men det finns dock något som är värre, och det är om Du skall leva ensam i fattigdom. Du vet icke hur rysligt det är, i all synnerhet som Du levat Ditt liv i ekonomiskt oberoende, förmögen och i ett vackert och elegant hem. Du är för mycket förfinad i alla Dina vanor och kraf på livet ända in i minsta detalj, för att icke sedan vid varje rörelse sticka varje fingertopp på fattigdomen förgiftade nålspetsar. Hade Du levat Ditt liv i fattigdom, ja, då vore det inge konst, men nu – och här i norden!I söderns kan man få mycket skönhet av livet för en ringa penning, där kan livet i enkelhet vara lyckligt, om inga oförutsedda svårigheter inträffar, men här i norden – glöm icke det – är fattigdomen ful, prosaisk, smutsgrå, outhärdlig för den, som icke är född medellös.Given K. Dig ett gentilt anslag då bör Du gå, men snålar han, betänk Dig då noga ty sedan kommer ångern för sen, om den kommer.

Jag är ingen materialist, men livet har många gånger visat mig, att även mycket själsstarka, förfinade kvinnor har mycket svårt att bära ett plötsligt påkommet enkelt livs Tristesse. Och har Du även den sanna, äkta kvinnans hela heroism, kommer Du dock att gråta i ensamheten, om den blir i torftighetens tecken.

Men K. bör väl veta vad hans frid tillhörer.

För övrigt är han ju en gammal man, och hans hälsa är icke stark. Bäst vore om, Du kunde få resa bort på en längre tid utan skilsmässa och ännu en tid avvakta livets lopp. Och, vad veta vi om morgondagen!”

Forts på sid 20

Hugo Alfvéns Midsommarvaka i ny utgåva!

Hugo Alfvéns mästerverk från 1903, den livs- bejakande rapsodin Midsommarvaka, har

länge framförts med ett undermåligt partitur och lika problematiska orkesterstämmor. På Hugo Alfvénfondens initiativ – och med stöd från fonden – har förlaget Edition Wilhelm Hansen nu publicerat ett reviderat partitur som ska göra det betydligt enklare för dirigenter att arbeta med verket. Alla korrekturfel är borta, dessutom har tonsättarens senare ändringar förts in i nyutgåvan. För revidering och inte minst korrekturläsning svarar dirigenten Finn Rosengren, Göteborg. Fondens ordförande, professor Gunnar Ternhag, har skrivit en introduktion som inleder utgåvan. Partituret finns att köpa hos förlaget. www.ewh.dk

Den 15 maj är det 100 år sedan Baltiska utställningen i Malmö öppnades. Vid den

högtidliga invigningen klingade Hugo Alfvéns Baltiska kantat. Han hade tonsatt kantaten på bara några månader våren 1914 och blev klar i allra sista stund. Orkesternoterna hade han själv med sig på morgontåget till Malmö, ett par kopister i Uppsala hade jobbat hela nat-ten...

Kantaten är ett omfångsrikt, sjusatsigt verk för baryton- solo, stor blandad kör och orkester till text av professor Nils Flensburg. Verket har inte klingat sedan uruppfö-randet, noterna har samlat damm på Carolina i Uppsala. Men nu ska kantaten väckas ur sin Törnrosasömn och på dagen, alltså den 15 maj i år, ska den åter klinga!

Det är director musices i Malmö Daniel Hansson som ska låta sin Akademiska kör – förstärkt - och sin orkester från Malmö högskola framföra kantaten. Han har för detta tillfälle bokat den stora Johanneskyrkan i Malmö. Det är också den kyrka som ligger närmast Pildammsparken som den gången var själva utställningsområdet. Vid invigningen som ägde rum i den stora kongresshallen närvarade såväl kungahuset som biskopen och naturligtvis landshövdingen, som var utställningens ordförande. Daniel Hansson hoppas att i alla fall nuvarande biskop och landshövding ska komma till konserten... Kör och orkester ska dessutom bära tidstypiska kläder – det är inte svårt, det är frack för pojkarna och lång svart kjol och vit blus för flickorna. Det kan man se på bilderna i Alfvéniana, 1-2/07 och 3-4/07, där det fanns en artikel om Baltiska kantaten av Bodil Asketorp. Hon som är infödd malmöbo ska också vara konferencier vid konserten i Malmö.

Välkomna till detta unika tillfälle att höra ”ny” Alfvén-musik, Johanneskyrkan i Malmö den 15 maj kl. 19.00.

O, BALTISKA HAF!Baltiska kantaten framförs för första gången på hundra år!

Baltiska haf, när ur istidens dvala vaknadt du lyftes i vårBöljor svala, nordiska nejder, än öde och kala, länge därinom din fåra hölls Bunden, Banad som inhaf Bland skären och grunden, tills i de strömdrag du skar genom sunden världshafvets vädjoBan öppen dig låg.

Bodil Asketorp


Hugo Alfvéns orkestermusik på CDAv Curt Carlsson(forts. från föregående nummer)

Svetlanov och Bergakungen på Musica Svecia

Vid mitten av 80-talet kommer den ryske dirigenten Jevgenij

Svetlanov allt oftare som gästdirigent till Sveriges Radios symfoniorkester. Han dirigerar inte bara Beethoven, Brahms, Bruckner och den ryska repertoaren. Han visar sig inte ovil-lig att spela svensk musik och han framför musik av Berwald, Sten-hammar, Nystroem och Alfvén. När man första gången gör honom bekant med några av Hugo Alfvéns partitur blir han stormförtjust. Alfvéns musik passar honom som hand i handske. Han kommer att framföra de fyra första symfonierna, Dalarapsodin och Midsommarvakan. Den andra symfonin förevigar han på en CD hos Musica Svecia (MSCD 627) liksom hela balettmusiken till Bergakungen (MSCD 614). Inte nog med det. Han tar med sig Alfvéns musik ut i värl-den och framför bl.a. Alfvéns fjärde symfoni såväl i Moskva som i Paris. Inspelningen från Moskva 1989 med Ryska symfoniorkestern i Moskva

samt de ryska sångarna, sopranen Galina Simkina och tenoren Andreij Salnikov gavs för några år sedan ut på Warner Classics 5101 14509-2, där Alfvéns havssymfoni får dela plats med Claude Debussys La Mer. Dessvärre tycks denna inspelning inte finnas kvar i katalogen längre.

Eftersom Svetlanov på sina konserter i Berwaldhallen spelade in Alfvéns fyra första symfonier, varav bara nr 2 hittills gett ut, får man hoppas att de andra tre också hittar ut på den officiella skivmarknaden så småningom. Tills vidare får vi alltså hålla till godo med de storslagna tolkningarna av andra symfonin och Bergakungen, som varmt rekommenderas.

För några år sedan började Swedish Society att samla sina äldre Alfvén-inspelningar i nyredigerade nyutgiv-ningar i serien ”The Alfvén Edition”. Hittills har fyra volymer utkommit. Volym 1 innehåller symfoni nr 1 och Gustaf II Adolf-sviten (Stig Westerberg – Sveriges Radios sym-foniorkester, SCD 1101), volym 2 symfoni nr 2 med Stockholms filhar-moniska orkester och Leif Segerstam samt Uppsalarapsodin med Berliner Symfoniker under ledning av Stig Rybrant (SCD 1102). I volym 3 leder Nils Grevillius Stockholmsfilharmo-nikerna i tredje symfonin från 1964 och Stig Westerberg samma orkester i Dalarapsodin, inspelad 1957 (SCD 1103). Volym 4 och 5 har ännu inte utkommit, men volym 6 finns och den innehåller hela musiken till Bergakungen spelad av Malmö sym-foniorkester under ledning av Stig Rybrant (SCD 1106)

Den senaste satsningen på Alfvéns orkestermusik står skivmärket Naxos för. De har givit ut alla fem symfo-nierna tillsammans med de symfonis-ka dikterna och några andra orkester-verk, med dirigenten Niklas Willén. Den första symfonin är kopplad med Alfvéns pampiga Festspel, sviten ur Bergakungen och Uppsalarapsodin (Naxos 8. 553962). Här är orkestern från Glasgow, Royal Scottish Natio-nal Orchestra, liksom i inspelningen av den tredje symfonin, som också

innehåller Dalarapsodin och En skärgårdssägen (Naxos 8.553729). Den andra symfonin med Niklas Willén är inspelad i Dublin med National Symphony Orchestra of Ireland. Den är kopplad med svi-ten ur baletten Den förlorade sonen (Naxos 8. 555072). I den fjärde symfonin har Willén förflyttat sig till Island där han leder Islands sym-foniorkester tillsammans med de isländska sångarna Arndis Halla och Johann Valdimarsson. Symfonin är kopplad med Alfvéns Festuvertyr, komponerad 1944 (Naxos 8.557284). Alfvéns femte symfoni är inspelad på hemmaplan. Här dirigerar Willén Norrköpings symfoniorkester i en komplett inspelning av den femte symfonin, med samtliga fyra satser. Den inspelningen gjordes 2004. Som extranummer får man dessutom An-dante religioso ur Uppenbarelsekan-taten (Naxos 8. 557612).

I Norrköping spelade man även in musiken till Alfvéns två filmer, eller rättare sviterna till Synnöve Solbakken och En bygdesaga – från filmatiseringen av ”Mans kvinna”(Naxos 8. 557828). Dessa två sviter finns också på en Sterling-CD med respektive Helsingborg symfoniorkester under Hans-Peter Frank och Norrköpings symfoniorkester under ledning av Harry Damgaard (Sterling CDS 1012-2). På Sterlingetiketten hittar man flera av Alfvéns kantater med orkester. Vid sekelskiftet, Kantat vid Reformationsfesten i Uppsala 1917 och Klockorna opus 13 med solisterna Lena Hoel, sopran, Karl-Magnus Fredriksson, baryton,

Filmmusik av Alfvén på Naxos


Filharmoniska kören i Stockholm samt Gävle symfoniorkester under ledning av Stefan Parkman (Sterling CDS1036-2). sekelskiftet”

På en annan Sterlingskiva med Malmöoperans kör och orkester finns ytterligare två kantater: Uppenbarelsekantaten samt Kantaten vid Uppsala universitets 450-års jubileum. På denna skiva dirigerar den estniske dirigenten Arvo Volmer (Sterling CDS 1058-2). Oratoriet Herrans bön finns på en Bluebellskiva med Iwa Sörenson, Birgitta Svendén, Christer Solén och Rolf Leanderson som solister tillsammans med de sammanslagna Stockholms Motettkör och Storkyrkans kör. Symfoniorkestern Symfoniorkestern Norrköping spelar under ledning av Gustaf Sjökvist (BlueBell ABCD 025).

Ett annat ovanligt verk av Alfvén är den sorgmarsch ”Marcia Funebre (In Stilo Italiano)” som han skrev 1924 och som framfördes vid stats-minister Hjalmar Brantings begrav-ning 1925. Den fick sedermera titeln ”Hjalmar Brantings Sorgmarsch” och finns bland annat inspelad med Stockholms Spårvägsmäns Musikkår under ledning av Patrik Ringborg på skivan ”Växlar” tillsammans med annan svensk musik för blåsorkes-ter av Anders Hillborg, Erland von Koch, Magnus F Andersson och Jan W Mortenson. Skivmärket är Twin Music med nr TMCD-18.

Slutligen har de tre orkester- rapsodierna, Midsommarvaka, Dalarapsodin och Uppsalarapsodin, spelats in med Isländska symfoniorkestern under den finländske

Sekelskifteskantaten

dirigenten Petri Sakari tillsammans med ”En skärgårdssägen” och Elegin ur Gustaf II Adolf-sviten (Chandos CHAN 9313).

Det är ofta eldsjälar som driver sådana föreningar/sällskap och när sådana försvinner kan det vara problematiskt att förlänga verksamheten. När jag gjorde en motsvarande översikt av Musikaliska sällskap i Sverige i Kulturrådet 6/1993, s. 7-12 fanns 13 sällskap. Men om somliga sällskap tynar bort föds nya istället. Alfvénsällskapet har därför funnit det lämpligt att visa på de förvånansvärt många sällskap som idag är verksamma. Flera av dem är relativt nya. Nästan alla har en informativ hemsida och några har en tidskrift/nyhetsbrev. Liksom vårt sällskap strävar de efter nya medlemmar för att leva vidare och för att få en ekonomi som tillåter arrangemang av olika slag. Här följer utdrag ur sällskapens egna karakteristiker och anvisningar för medlemskap.

På Alfvénsällskapets hemsida, under rubriken Länkar, återfinns länkar till deras hemsidor.

Tonsättarsällskap

Almqvistsällskapet Sällskapet är sedan över ett kvartsekel samlingspunkten för alla som intresserar sig för Carl Jonas Love Almqvists liv och verk. Medlemsavgift: 200: -/person och år, 300: -/par och år. Plusgiro 380649-4

Valborg Aulinsällskapet Valborg Aulin, född i Gävle 1860, upp-vuxen i Stockholm, var pianist, tonsätta-re, pianopedagog och konsertgivarinna. År 1903 flyttade hon till Örebro och var verksam inom musiklivet tills hon dog 1928. Valborg Aulin Sällskapet bildades i Örebro 2006 och är öppet för alla som vill stödja verksamhetens syfte. Syftet är att synliggöra Valborg Aulins liv och mu-sik. Medlemsavgiften är 100 kronor och insättes på konto hos Swedbank, 8452-5, 913 759 908-1.

Geijersamfundet När Geijersamfundet grundades 1947 på initiativ av dåvarande biskopen och landshövdingen skedde det i en tid som var präglad av ideologisk vilsenhet efter andra världskriget. Erik Gustaf Geijer (1783–1847) är en av de mest framträ-dande och betydelsefulla personligheter-na i svensk kulturhistoria. Som diktare, kompositör, folkbildare, filosof, histori-ker och samhällsanalytiker kom han att i många hänseenden få stort inflytande över både den samtida och den framtida utvecklingen. De geijerska perspektiven var den grund man ville ge den uppväx-ande generationen att bygga sin framtid på. Samfundets uppgift blev att verka i Geijers anda. Medlemsavgift 75 kr, 100 kr för makar och par, 150 kr för organisa-tioner och institutioner. Avgiften sätts in på Geijersamfundets Pg 36 48 63-1

Werner Wolf Glasersällskapet Sällskapet har till ändamål att sprida kännedom om Werner Wolf Glasers musikaliska verk, att aktivt medverka till att de görs tillgängliga samt att initiera, stödja och uppmuntra framföranden av dem. Sällskapet verkar för sitt ändamål genom att informera musiker och musikinstitutioner och genom att med tillgängliga medel främja uppförandet, inspelningen och publiceringen av Werner Wolf Glasers musikaliska verk. Sällskapet hjälper gärna dirigenter, orkestrar och musiker som vill framföra verk av Werner Wolf Glaser med notmaterial och annat underlag.

Forts. på sid. 17

Curt Carlsson

Stockholms Spårvägsmäns Musikkår

Det finns i Sverige inte bara Hugo Alfvénsällskapet som vill samlas kring en musikpersonlighets liv och gärning. I nedanstående översikt är det tonsättare, trubadurer och jazzmusiker samt några utländska tonsättare som har lockat till bildandet av föreningar som alla på sitt sätt håller intresset uppe för respektive musikpersonlighet.

Musikaliska sällskapAV JAN OLOF RUDÉN

Hugo AlfvénTillägnan

Mazurkas till Almaför piano

Till Mammaför violin och piano

Kungl. Musikaliska Akademien / Alfvénfonden

Under samlingstiteln Tillägnan presenteras här två tidigare opublicerade kompositioner från Alfvéns ungdom. Bägge är tillägnade kvinnor. För Alfvén var en dedikation på notbladet ett naturligt sätt att uttrycka sin tillgivenhet. Se även artikeln Alfvénmusik tillägnad kvinnor i Alfvéniana 1-2/13.

Mazurkas är tillägnad en okänd Alma. Det finns två utskrifter av stycket. ”Till Alma” synes tillfogat i efterhand i det exemplar vilket ligger till gund för denna utgåva. Det har ägts av Sven Brismark i Arbrå. Det andra exemplaret ägdes av Lise Granholm i Huddinge (men utan tillägnan). Notskriften är inte driven vilket snarare tyder på 1880-talet som tillkomsttid än 1890-talet som jag föreslagit i J O Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner, nr 13.

Till Mamma af Hugo julen 1891 uppvisar däremot en helt driven notskrift. Denna komposition för fiol och piano har hittills inte varit känd. Originalet finns på Alfvéngården, Tibble. Titelbladet utgörs av en pennteckning (se omslaget till detta häfte) på ett liknande sätt som kompositionen Visa med piano-accompagnemang (se Alfvéniana 3/93). Ovantående två kompositioner finns även tillgängliga för nedladdning på Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se under Noter för nedladdning. Där finns även en separat violinstämma. Notskriften har utförts av Miklós Maros.

J O Rudén


Du blir medlem genom att sätta in 100: - på pg 38 28 12-6.

Otto Olssons hemsida Sidan innehåller liv, verk, diskografi, Newsletter 1. Hemsidan administreras av Curt Carlsson. Det är inget sällskap och därför kan man ej bli medlem eller betala medlemsavgift.

Wilhelm Peterson-Berger Sällskapet Sällskapet bildades 1950 för att, i samarbete med Wilhelm Peterson-Berger Stiftelsen i Östersund, sprida och vidmakthålla kännedomen om Peterson-Bergers musikaliska och litterära verk. Medlemskap i Peterson-Berger Sällskapet är öppet för alla. Medlemsavgiften är 250 kr, för medlemspar 350 kr, studerande 50 kr, företag & organisationer 1 500 kr. Plusgirokonto 34 48 22 - 2

Allan Pettersson-sällskapet Vi vill inbjuda dig att bli medlem i Allan Pettersson-sällskapet för att du redan är berörd av hans musik och/eller för att du vill veta mer om hans liv och verk. Årsavgift enskild kr 150, bankgiro 5743-7154. Skriv på talongen: Årsavgift i Allan Pettersson-sällskapet. Uppge eget namn, adress, gärna även epost-adress, om sådan finnes.

Emil Sjögren-sällskapet Sällskapet bildades 2003 och har sitt säte i Stockholm. Sällskapet har till uppgift att främja och vidmakthålla kännedomen om tonsättaren Emil Sjögrens musik och gärning. Medlemsavgiften 200 kr inbeta-las till pg 120 65 90-0e

Nathan Söderblom-sällskapet Ett religionsvetenskapligt sällskap bestå-ende av forskare inom ämnena religions-historia och exegetik samt angränsande discipliner som klassiska och orientaliska språk, arkeologi m.m. Ingen medlems-avgift men årsskriften kan köpas för 150 kr plus porto. Medlemsavgiften Pg-num-mer: 120 65 90-0

Alice Tegnér Sällskapet En ideell förening etablerad 2006. Föreningen har till ändamål att tillvarata, förvalta, utveckla och föra vidare det musikaliska arv som Alice Tegnér har lämnat till efterkommande generatio-ner, samt rikta intresset mot henne som person, som kompositör och tonsättare. Årsavgiften för medlemskap är 150: -/person. Avgiften insättes på plusgiro 18 33 08-6 med mottagare ”Alice Tegnér Sällskapet”.

Utländska tonsättare

Svenska Schützsällskapet En ideell organisation som har till än-damål att främja intresset för musik av Heinrich Schütz och hans samtida, främst genom att ge medlemmarna tillfälle att själva medverka i musikutövning vid kurser och sammankomster. Sällskapet grundades av Henry Weman 1954 vid den Internationella Schütz-festen i Upp-sala. Sedan ett tiotal år har sällskapet gått över till s.k. Schütz-helger två gånger per år, där tillresta medlemmar sjunger till-sammans med en eller flera lokala körer under den lokala ledaren, som på detta sätt skaffar sig en repertoar från Schütz och han samtid. I helgprogrammet ingår körrepetitioner, kulturvetenskapliga fö-re-drag med anknytning till Schütz och hans samtid. En körhelg pågår oftast från fredag eftermiddag t.o.m. söndag. På se-nare tid har även högmässan haft inslag från 1600-talet. Svenska Schütz-sällskapet sysslar inte bara med Heinrich Schütz, utan också med hans bakgrund, alltså hela 1600-ta-lets kultur, och det är vi ensamma om i Sverige att specialisera oss på. År 2010 (nov) ombildades Svenska Schützsäll-skapet till en lokal svensk förening med egen profil enligt ovan. Man ville foku-sera på 1500 - 1600-talets musikkultur med Heinrich Schütz i centrum genom att verka för praktiskt musicerande ute bland församlingarna med deras sångare och musiker. Detta utesluter inte föredrag och/eller seminarier vid dessa samman-dragningar, Schützhelger, ute i landet. Man kan vara medlem dels som enskild person men också som hel kör:

1. Svenskt medlemskap 250 kr. Kör räk-nas alltså som ett medlemskap. 100 kr för studerande och arbetslösa.

2. Svenskt OCH internationellt medlem-skap f. n. 475 kr (följer Eurokursen). Vi ser till att Internationella Schütz-sällska-pets årsbok levereras och administrerar kallelser till deras Schütz-fester. Sätt in avgiften på pg 47 89 10-3 och ange namn, postadress och gärna e-mailadress, samt om inbetalningen inkluderar medlemskap i Internationella Schütz-sällskapet.

Svenska Wagner-Sällskapet Sällskapet har till ändamål att sprida kän-nedom om Richard Wagners liv och verk och att arbeta för fördjupade studier av denna tonsättare samt att organisera säll-skapligt umgänge i denna anda. Medlem blir du genom att sätta in årsavgiften på föreningens plusgirokonto – nummer 20 10 98-1 – och noggrant uppge namn och adress samt eventuellt e-postadress.

Fullbetalande medlem: 200 kronor, Ungdom under 20 år: 100 kronor, Famil-jemedlem med samma adress som full-betalande medlem: 100 kronor, Ständig medlem: 2 000 kronor.

Trubadurer

Dan Anderssonsällskapet Vi välkomnar alla intresserade av Dan Anderssons liv och verk. Vi arbetar för att hålla minnet av Dan Anderssons liv och diktning levande, ett tacksamt upp-drag då Dan Anderssons popularitet, snart hundra år efter hans död, bara ökar. Han är en av Sveriges mest älskade, läs-ta, tonsatta och sjungna poeter. Medlemsavgiften är 200 kr, och för an-nan familjemedlem 80 kr. Som medlem får du 20 % på entréavgifter (150 kr blir 120 kr osv.) på Dan Andersson-säll-skapets evenemang under Dan Anders-son-veckan. Ständig medlem erlägger 2500 kronor. Föreningar och företag be-talar 200 kr. Är du under 30 år kostar det 100 kronor per år.

Bellmans Minne Sällskapet saknar hemsida. Bildat år 1899. Hemort: Stockholm. Antal medlemmar: c:a 50. Kontakt- person: Björn Barlach, tel: 08-6519999, 0706-519989 E-post: [email protected]

Bellmanssällskapet Sällskapet vänder sig till alla som har ett intresse för Carl Michael Bellmans liv och diktning, tiden han levde i, och bellmanssången. Genom att bli medlem gör du en insats för att vårda Bellmans minne, sprida intresset för hans diktning och stödja bellmanforskningen. Enklast är att lösa medlemskap i vår webbutik på www.bellman.org eller via epost: [email protected] Adress: Bellmanssällskapet c/o Conny Roth, Konvaljstigen 10, 178 38 Ekerö. Din anmälan skall innehålla namn (även på ev. familjemedlem som omfattas), ev. titel, postadress, telefonnummer, e-post-adress samt födelseår om du är junior. Medlemsavgifter: 100 kronor för juniorer (till och med 25 år), 250 kronor för ordi-narie, 350 kronor för familj (maka/make el. sambo samt hemmaboende barn). När vi mottagit din anmälan skickar vi ut välkomstbrev med inbetalningskort.

Johnny Bode-Sällskapet Föreningen verkar för att hålla minnet och arvet efter sångaren, kompositören och skandalartisten Johnny Bode (1912-1983) levande. Hur blir man medlem? Sätt in hundra kronor på bankgiro 415-6683, skicka sedan ett mail med

(Forts. från sid 8)


namn, adress och kontaktuppgifter till info(at)johnnybode.com

Ruben Nilson Sällskapet Sällskapet bildades den 7 februari 1982 på initiativ av Fred Åkerström som blev sällskapets förste ordförande. Sällskapet är en ideell förening vars ändamål är att hålla Ruben Nilsons konstnärskap levan-de, bland annat genom att anordna minst en årlig konsert, företrädesvis på Ruben Nilson-dagen den 7 februari. Då äger även årsmöte rum och förtäring i ”Ruben-anda” intages. Du är mer än väl-kommen att bli medlem! Vi är idag drygt 100 medlemmar men ser gärna att vi blir många fler. Sätt in årsavgiften 70: - på Ruben Nilson Sällskapets PlusGiro-kon-to 24 27 11-0.

Povel Ramel-Sällskapet Sällskapets syfte är att verka för att Povel Ramels konstnärliga gärning bevaras, sprids och hålls levande. För att bli med-lem sätter du in medlemsavgiften 200 kr/år och person eller 300kr/år för familj på PG 492751-3. Glöm inte att ange ditt namn, adress, e-postadress samt telefon-nummer.

Birger Sjöberg-sällskapet Sällskapet bildades i Vänersborg 1961, och är idag ett av de större litterära säll-skapen i Sverige. I stadgarna sägs bland annat ”Sällskapet har till syfte att vid-makthålla intresset och vidga förståelsen för Birger Sjöberg och hans verk samt att främja forskningen om honom.” Med-lemskap erhåller du lättast genom att du skickar in namn och adress till sällskapet. Skicka via e-post till sekreteraren Mar-gareta Midgard, [email protected] eller i ett vanligt brev till Birger Sjöberg-sällskapet, Box 115, 462 22 Vänersborg. Årsavgiften är 200 kr, för medlemmar yngre än 30 år 100 kr, (ange födelseår vid betalningen).

Thore Skogman-sällskapet En förening som arbetar för att bevara minnet av Thore Skogman och hans verk samt för att vidga och fördjupa intresset för hans produktion, såväl den musi-kaliska som den litterära. Föreningen ska också verka för att ett Thore Skog-man-museum skapas i Hallstahammar så att allmänheten nu och i framtiden får möjlighet att ta del av Thores stora pro-duktion. Föreningen har sitt säte i Hall-stahammars kommun. Medlemsavgift: Helår: 100 kronor per person, 150 kronor per familj (på samma adress). För barn/ungdomar mellan 6 och 21 år vill vi ha personnummer (tio siffror). 500 kronor/juridisk person-förening. (Medlemsav-gift betalas i samband med att du får ditt medlemskort.) Fyll i anmälnings-

formuläret eller skicka in din anmälan med post till Thore Skogman-sällskapet, Lars Andersson, Mätvägen 19, 724 76 Västerås, eller till följande e-postadress: [email protected]

Jules Sylvain-sällskapet Sällskapet verkar för att förvalta Stig Hanssons/Jules Sylvains musikaliska arv. Vi vill sprida kännedom om och öka intresset för Jules Sylvain och hans verk. Dessutom ordnar vi aktiviteter och evenemang för att ha trevligt tillsammans. Vill du bli medlem i Jules Sylvain-sällskapet? Sätt då in medlemsavgiften på Sällskapets bankgirokonto 690-4809. Glöm inte ange namn i meddelandefältet. Skicka samtidigt ett mejl till [email protected] där du anger namn, adress och telefonnummer. Medlems- avgiften för 2014 är 200: -/person, 250: - för familj.

Taubesällskapet Bildat lördagen den 8 maj 2004 genom sammanslagning av Evert Taubesällska-pet och Sällskapet Astri och Evert Taubes vänner. Välkommen som medlem. Då är du med om ”att vidmakthålla intresset och vidga förståelsen för Evert Taube och hans verk samt att främja forskningen om honom” som det står i våra stadgar. För att upp-fylla dessa stadgar ger sällskapet bland annat ut en årsskrift med ett rikt och varierat innehåll om Evert Taubes liv och diktning. Genom att betala medlemsav-giften 250 kronor eller medlemskap för hela familjen 350 kr till plusgirokonto nr 2528-8, så ges möjlighet att deltaga i sällskapets aktiviteter och få fortlöpande information via medlemsblad och års-skrift. Kom ihåg att ange ”Ny medlem” samt namn, adress och tel nr. Vi erbjuder även ett ”ständigt medlemskap”. Ständig medlem erlägger en engångssumma om 5 000 kr.

Gunnar Turesson sällskapet Sällskapet har som mål att levande-hålla och sprida kunskap om Gunnar Turessons livsgärning som tonsättare, lutsångare, författare och forskare. I detta syfte skall sällskapet utge en år-lig medlemsskrift. Medlemsavgiften är 150: -/år. Familjeavgift (för boende på samma adress), 200: -/år insättes på Plusgiro-konto 413690-9. Det är viktigt att ni uppger ert namn som referens vid inbetalning.

Cornelis Vreeswijksällskapet Sällskapet bildades 1987 och är idag med sina närmare 1 700 medlemmar ett av Sveriges största litterära personsällskap. Sällskapets syfte är att sprida kännedom

om Cornelis Vreeswijk som person, hans musik och poesi till nya generationer. Att vara medlem kostar 150 kronor. Barn och ungdom, upp till 18 år, och/eller famil-jemedlem (på amma adress) betalar 75 kronor. Pg-nummer: 120 65 90-0. Ange födelsedatum (ååmmdd) vid anmä-lan. Cornelis Vreeswijksällskapet, Långa gatan 4, 115 21 Stockholm. Telefon: 08-667 73 65. E-post: [email protected]

Jazz

Lars Gullin sällskapet Vi uppmuntrar och hjälper jazzklubbar, musikskolor, jazzgrupper och körer som vill spela och sjunga eller genomföra konserter med Lars Gullins musik i Sverige och utomlands. Vi utser varje år pristagare till Lars Gullin-priset till en kompositör, musiker eller arrangör som verkar i Lars Gullins anda. Vi med-verkar till insamlandet av inspelningar och annat Gullinrelaterat material till jazzavdelningen vid Svenskt visarkiv och till Gullin-museet i Sanda Stationshus på Gotland. Vi uppmuntrar och tar initiativ till nyproduktion och återutgivning av skivor. Vi bjuder in medlemmarna till konserter och möten med spännande musiker och jazzforskare. Vi uppdaterar och utvecklar vår webbplats www.gullin.net där du hittar material om Lars Gullins liv som musiker, hans kompositioner och medmusikanter. Dessutom nytt och aktu-ellt med Gullininriktning som recensio-ner, reportage, konserter och skivor. Vill du bli medlem? Skicka ett mejl till [email protected]. Eller sätt in medlemsavgiften på plusgiro 370426-9. Skriv ditt namn, adress och e-postadress på inbetalningen. Medlemsavgiften är 200 kr. För övriga familjemedlemmar och stude-rande under 30 år är avgiften 100 kr.

Svenska Django Reinhardt Sällskapet (SDRS) Sällskapet bildades 17 april 2005 i Stockholm och registrerades hos Bolagsverket 19 maj 2005 med firma Hot Club de Suède. SDRS skall främja, understödja och utveckla intresset för och kunskapen om den musik som fram-förts och skapats av Django Reinhardt. Föreningen avser bland annat att arrangera och på olika andra sätt medverka till konserter och andra musikaliska sammankomster och framträdanden i Django Reinhardts anda. Medlemsavgiften är 200 kr för ordinarie medlem och 500 kr för sponsormedlem. Föreningens verksamhet är tillsvidare helt och hållet finansierad genom medlemsavgifter. Medlemskap är öppet för varje person som har intresse av föreningens syfte och ändamål och som betalar in stadgad årsavgift på föreningens plusgiro


nr 41 34 70-6 eller via bankgiro nr 5319-3199. Ange namn och adress på inbetalningskortet.

Alfvénverk publicerade på annat sätt än som reguljära förlagsverkAv: Jan Olof Rudén

En tonsättares främsta önskan är gi-vetvis att hans musik spelas. Om det

inte är han själv som står för framföran-det underlättas detta av att verket spritts i form av notmaterial eller inspelning. För en tonsättare i början av sin karriär fanns tidigare möjlighet till notpublicering i många tidskrifter, tidningsbilagor och jultidningar utanför den reguljära musik-förlagsbranschen. Vi skall här ge några exempel på sådana trycksaker där Alfvén fick sin musik publicerad. De flesta har åter publicerats i Alfvéniana och eller på hemsidan http://www.alfvensallskapet.se/noter-for-nedladdning.

LUGN I TRON. PSALM (1900?) för manskör Tonsättningen av denna dikt av Stag-nelius publicerades i Musiktidningens julnummer 1900. 1920 kom den ut på Hirschs musikförlag.

TRUBADURENS ANDE op.18 (1900) för röst och piano Andrea Butenschöns dikt tonsatte Alfvén i Stockholms skärgård i september 1901. Den publicerades i Vinterbloss som var Svenska Dagbladets julnummer 1901.

BARNENS JULPSALM (1902) för piano med underlagd text Denna avsiktligt enkla sång till text av Edvard Evers trycktes i Jultomten 1902 och är det första exemplet på julsånger av Alfvéns hand.

VED HUSET (1903) för röst och piano. Denna den första av de sånger som kom att kallas Marias sånger op.41 publicer-ades först i Damernas musikblad nr 8, 1904, som var julnummer. Tillsammans med de tre andra sångerna publicerades den 1906 på Abr. Lundquists förlag.

JULSÅNG (1908?) för röst och piano Den första versionen av denna sång med text av Evert Evers publicerades i Jul

1909. Den andra versionen kom på Abr. Lundquists förlag 1911.

KVINNORNAS LÖSEN. RÖSTRÄTTS-SÅNG (1911) för unison kör och piano Den VI internationella kvinnorättskon-gressen hölls i juni 1911 i Stockholm. Till detta tillfälle utgavs ett special-nummer av tidskriften Idun, kallat fest-skrift. I denna återfinns på sid 372-73 Kvinnornas lösen. Rösträttssång af K.G. Ossian-Nilsson. Tonsatt för unison kör o. piano af Hugo Alfvén.

NOCTURNE (1911) för piano Alfvéns autograf publicerades i julnum-ret av Thalia 1911 som ”Originalkompo-sition för Thalia”. Den utgavs 1982 av Nordiska Musikförlaget.

TEATERMUSIK TILL MOSTELLARIA AV TITUS PLAUTUS (1912) för flöjt solo Autografen reproducerades i Svensk musiktidning 32, 1912. Den utgavs av Eriks förlag, Stockholm 1982 (Utgivet av Claes Hellman som ”Liten svit för soloflöjt”)

Från denna tid blev det nästan regel att först framställa en fotolitografisk upplaga (ljuskopia) för praktiskt bruk, oftast skri-ven av militärmusikern i Uppsala, Gustaf Berg. Kompositionen kunde sedan bli en regelrätt utgåva av ett musikförlag.

Till dessa hör

Oxbergsmarschen Arr. för blandad kör 1910. Ljuskopia utan ort och år. Publ. av Proprius förlag, Stockholm 1983.

Uppenbarelsekantat op.31. Körpartitur Uppsala 1913. Ljunggrens litografiska anstalt. Publ. av Musikaliska konstföreningen 1916.

Gammal brännvinslåt från Mora Arr. för blandad kör och för manskör 1913. Ljuskopior utan ort och år. Auto-grafen för manskör under titeln Dryckes-sång från Mora publicerad i Alfvéniana 2000 nr 3/4

Kantat vid Baltiska utställningens i Mal-mö öppnande op.33 Körpartitur Uppsala 1914. Ljunggrens litografiska anstalt. Ej förlagt

Motett op.34/52 Ljuskopia Uppsala 1914 (Gustaf Berg). – Ljuskopia Uppsala 1915 (Hugo Alfvén). Publicerad i Gehrmans körbibliotek, 183. Stockholm 1944.

Och många fler.

VANDRARENS JULSÅNG (1917) för röst och piano Greve Birger Mörner var författare under pseudonymen Aráfi och diplomat. Vandrarens julsång är den första av de två dikter som Alfvén tonsatt av honom. Den publicerades i Julstämning 1917 under titeln Julsång.

EN VISA OM BARNENS Ö PÅ BAR-NENS DAG (1923) för barnkör och manskör Barnens Ö hade funnits sedan 1912 och Barnens Dag sedan 1880-talet. Barnens Dag-fester anordnades från 1901 för att få in pengar till verksamheten. Hugo Alf-vén har daterat sin komposition Tällberg 4 september 1923 i en blyertsutskrift i Uppsala universitetsbibliotek. Utgåvan i Alfvéniana 2013 nr 3/4 är baserad på en ljuskopia, ej i Alfvéns utskrift, sannolikt från samma år.

FEM SÅNGER FÖR MANSKÖR op.42 tillkom separat 1923–1926. Utgavs som samling av Hirsch, Stockholm 1926. 2. Vallgossens visa (maj 1923). Reproduktion av autograf i Festskrift IV:de allmänna svenska sångarfesten 30 juni-1 juli 1923. Göteborg. Dat. Linnénum 30 maj 1923. 1. Väcksång (aug. 1923). Ljuskopia daterad Tällberg 8 aug. 1923 som op.40 nr 3. Publicerad i Sångarförbundet vol 3, nr 179. Stockholm 1933. Hirsch 5. En jägares vårsång (sept. 1923). Ljuskopia utan ort och år. Publicerad i Sångarförbundet vol 3, nr 178. Stockholm 1933. Hirsch. 3. Prövningen (mars 1925). Ljuskopia av autograf, daterad Linnéanum 30 mars 1925. Statens reproduktionsanstalt utan år. 4. Värmlandsvisan. Ljuskopia Uppsala 1925. Publicerad i Sångarförbundet vol 3, nr 166. Stockholm 1933. Hirsch.Alfvéns prydliga och distinkta notskrift föranledde Universal Edition i Wien att 1922 publicera en fotolitografisk utgåva av Symfoni nr 4 op.39 (1918-1919). Detta förfaringssätt tilltalade ingenjören Kurt Atterberg, som övertalade sina ton-sättarkollegor att börja skriva sina orkes-terverk på transparanger och att deponera dem hos Föreningen Svenska Tonsättare, som nyligen bildats. Genom att göra ljuskopior av dem uppstod en hyresma-terialdepå som blev ett komplement till de reguljära musikförlagen. Den finns fortfarande i funktion på Svensk Musik, Stockholm www.mic.se, sök på Hyres-material. Men även musikförlagen fann det praktiskt att ge ut verk i tonsättarens autograf. Sedan notskrivningsprogram för datorbruk utvecklats är det i sådan utskrift av tonsättaren själv som publice-ring regelmässigt sker.


att jag uppmärksammade henne för litet. Jag tänkte re-parera det genom att göra henne en visit nån gång, då jag kom till Sthlm, men hittills har jag ej fått tid. Jag har alltså ej åter sett henne sedan den kvällen i auditorium. Du tror jag kan få mycket nöje av henne ”både på det ena och det andra sättet”. Ack! Jag begär inte så mycket – endast det ena sättet. Förresten tror jag att hon inte känner minsta sympati för mig. Men jag kan ju alltid fråga om hon vill, när Du så generöst erbjuder henne att ”fortsätta rörelsen”, som handelsfolk säga.”

I nästa brev den 19 februari tackar Alfvén för Gertruds svar och skriver att han är så glad åt att vår långa tystnad är slut. Därefter börjar han direkt höra sig för om möjligheten till ny möten. Krisen var således över för denna gång.

När Gertrud nästa gång ville bryta med Alfvén, efter sommaren 1921, var svartsjuka helt klart det dominerande motivet. Den 24 februari 1922 skriver Alfvén från Wien:

”Älskade Gertrud!

Frampå höstsidan, under de sista veckorna av min vis-telse i Tällberg, blev Ditt sätt mot mig så förändrat. Du sade, att Du icke längre ville tillhöra mig, att det var mig likgiltigt om det var Dig eller någon annan ”fin dam” jag famnade o.s.v.”

Av nästa brev från Alfvén framgår att Gertrud hade bestämt sig för att åka till Wien, men att hon inte läng-re ville vara hans älskarinna. När Gertrud ville bryta med Alfvén försommaren 1926 hade han skrivit ett av sina underbara brev som ingen kvinna kunde motstå (se min föregående artikel i Alfvéniana 1-2/13, s. 10). Den 27 mars 1922 svarade Alfvén Gertrud med ett sådant brev från Wien:

”Ditt brev gjorde mig både glad och sorgsen: glad över att Du kommer hit, men bittert sorgsen över att Du ej längre vill tillhöra mig.

Jag förstår Dig icke då Du säger, att Du ”är i vägen”. För vem är Du i vägen? Inte någon mig veterligt. Att missta Dig endast och allenast på grund av någon obegriplig tvångsföreställning Du left Dig in i – det är ju alltför ore-sonligt och meningslöst. Det gör mig alldeles utom mig av förtvivlan. Vad har jag då förbrutit? Jag har ju flera gånger försäkrat Dig, att Dina i somras uttalade miss-tankar äro fullständigt ogrundade. Du känner Dig sårad i Din kärlek och i Din kvinnliga stolthet. Jag skulle förstå och även gilla denna känsla, om den hade fog för sig, men det är just detta den saknar. Jag vet mig ingen råd med Dig, älskade; jag har förlorat min makt över Dig och kan ej tala Dig till förnuft.

Att Alfvén karakteriserar Gertruds make som en gammal man är anmärkningsvärt med tanke på att han bara var åtta år äldre än Alfvén. Men det är möjligt att Alfvén inte visste när Karl Petter var född och att denne på grund av sin dåliga hälsa (vilken nämns också i andra brev) gav ett äldre intryck. Äktenskapet var uppenbarligen myck-et olyckligt, men Gertruds är brev inte bevarade, och i Alfvéns brev till henne framkommer inte orsakerna till detta. Skilsmässofrågan nämns inte i de följande breven. Först den 18 september 1914 undrar Alfvén hur Gertruds ställning är nu och om det har kommit bli något avgöran-de.

Försök till uppbrott från Alfvén

Avgörandet tycks ha blivit att fortsätta äktenskapet med Karl Petter. Istället bestämde sig Gertrud för att bryta med Alfvén, vilket framgår av hans brev den 24 septem-ber 1914:

”Ja, vad skall jag väl svara på Ditt brev! Det är så rart, så förtjusande. Ack, Du Evas dotter! Du föreslår att vi skola skiljas, aldrig mer skriva, aldrig mer råkas i detta livet. Du vill övervinna Din längtan efter mig och ber om min hjälp. du frågar om jag går in på Ditt förslag.

Madame vill glömma samtidigt som högst densamma ber om mitt foto för att dagligen kunna minnas. Hon vill slita sig från sin kärlek och sätter punkt bakom den-na förklaring med orden: ’Din är o förblir jag ändå i all evighet.’”

Den 12 januari skriver Alfvén och beklagar sig över tyst-naden från Gertrud:

”Jo, Du håller vackert Dina föresatser! Förresten vänta-de jag Ditt brev redan nyårsdagen, då jag ringde på till min broder. Jag kände på mig att det skulle komma.

Denna tystnad mellan oss är något onaturligt, något hemskt. Vi leva båda, men äro döda för varandra. Är du lyckligare med detta tillstånd än med det förra?”

Av Alfvéns brev framgår inte varför Gertrud ville bryta relationen. En tänkbar orsak skulle kunna vara att hon såg det som omöjligt att fortsätta förhållandet när hon bestämde sig för att stanna hos sin man. Men en annan tänkbar anledning kan ha varit svartsjuka. Det är något som antyds i Alfvéns nästa brev till Gertrud. Brevet är odaterat, men då Alfvén uppmanar Gertrud att skriva omgående innan Maria kommer hem söndag den 14 februari måste det vara skrivet mellan det föregående brevet den 12 januari och detta datum.

”Ja, min vän, så är det: kvinnan är svag, förtjusande svag – när hon älskar, och för den hon älskar.

Så är nog även mannen, fast på ett annat och icke så bedårande sätt. Men vad är det Du säger om A.L.? Jag råkade henne en kväll i auditorium efter en konsert och kom då att tänka på vad Du en gång sagt: att hon tyckte

Forts. från sid 6

”Ditt brev gjorde mig både glad och sorgsen: glad över att Du kommer hit, men bittert sorgsen över att Du ej längre vill tillhöra mig.”


maj, så får vi då hoppas på bättre lycka. Du kan ej ana hur lycksaligt det kändes att få famna Dig utan någon skyddande åtgärd. Det blir ju en helt annan intensiv lycksalig förnimmelse när intet är emellan.

Hur ofta har jag ej i minnet genomlevat detta, då jag långsamt gled in i Dig, kände Ditt sköte vällustigt omslu-ta mig, smeksamt glidande fram och åter, kyssande och kittlande sin inkräktare, för att i den ljuvligaste hänryck-ning avlocka honom den kärleksdryck, som livmoderns mun sträckte sig efter. Att famna Dig så, då hela Ditt väsen var en enda längtan att bli mor, att bli ett med mig – och Gertrud, det var himlen!”

I nästa brev från den 23 mars undrar Alfvén återigen var-för resultatet dröjer:

”Och varför får Du ingen visshet i den aktuella frågan för än efter påsk? Tala om precis oförbehållsamt och öppet hur det var när Du nu första gången väntade Din menstruation. Kom den normalt? Uteblev den delvis? Eller uteblev den fullständigt?

Vi stå varandra så innerligen nära, att Du kan tala om detta utan minsta förlägenhet, och Du förstår ju hur gränslöst intresserad jag är av detta.

Tala öppet till mig, Ditt lilla odjur, annars kyssa jag ihjäl Dig då vi råkas.

Kan Du ännu skydda Dig för följderna, då Du är samman med Din man?”

I nästa brev den 10 april tackar Alfvén för Gertruds senaste brev och även det förra ”som gjorde mig stor glädje. Give Gud, att symptomen måtte vara äkta!” Näs-ta brev är odaterat, men måste vara skrivet mellan det den 10 april och det följande 24 april. Alfvén undrar och Gertrud känner sig och hoppas att hennes illabefinnande endast är goda symptom. Sedan ger han återigen uttryck för sin glädje över ett barn:

”Du anar ej hur lycklig jag skulle bliva, om Du nu vore mor. Jag längtar så outsägligt efter att samman med Dig få ge livet åt en ny varelse, som vore hälften Dig och hälften mig – eller rättare kanske: en blandning av oss båda.”

Men av brevet den 24 april framgår att Gertrud ännu inte kunnat ge något säkert besked. I de följande breven nämns inte saken mer. Alfvén och Gertrud träffades i Stockholm kring Valborgsmässoafton 1912 och förmodli-gen lämnade hon då muntligen ett negativt besked.

Efter detta är det inte på länge tal om tal om barn, utan det framgår av breven att paret tillämpade någon form av födelsekontroll. Den 4 november 1913 skriver Alfvén exempelvis:

”Och det gudomliga syndafallet utan allt skydd: det var den vällustigaste gången av alla. Jag var sannerligen rusig av lycka, om någon. Så mycket säger jag Dig, du kära, att jag aldrig mer kommer att iakttaga någon

Jag har ägt Din kärlek och hela Dig i 11 år. Att nu råka Dig utan att få äga Dig längre, det blir alltför uppröran-de för mina sönderarbetade nerver. Jag vet att jag ej kan möta Dig utan att plåga Dig med att be Dig tillhöra mig. Och Du kommer tydligen att göra ett hårdnackat motstånd. Jag kan icke vara samman med Dig som med en vanligt bekant, jag känner det alltför väl redan nu. Jag kommer att göra allt för att beveka Ditt hårda, grymma hjärta, och det kommer att pina Dig, då Du nu inte älskar mig längre.

I fall Du oåterkalleligt bestämt Dig för att icke vidare tillhöra mig, är det bättre att vi icke träffas här i Wien; men finns det ännu en gnista av kärlek kvar hos Dig, känner Du Dig osäker i Ditt beslut, då vore jag överlyck-lig att få råka Dig och erövra Dig på nytt. Jag överläm-nar åt Dig själv att bestämma, om Du vill träffa mig eller inte. Men söker Du upp mig här, tager jag det som ett tecken på att Du fortfarande älskar mig och ånyo vill tillhöra mig.

Hoppas detta brevet träffar Dig i Hotel Danieli, där jag själv en gång har bott.

Din Hugo

Mitt telefonnummer är 42-7-21”

Detta brev hade sin avsedda verkan. Från sin sommarvis-telse på Capri skrev Alfvén den 6 juli 1922:

”Nog är det egendomligt ändå: I över 11 år ha Du och jag hållit av varandra, och dock tycker jag att vår sam-varo aldrig varit så lycklig och glädjemättad, som då vi råkades i Wien. Det var som om det kommit något nytt, friskt och strålande över vår samvaro. Jag kände en så underlig och ljuvlig hunger efter Dig, både andligen och kroppsligen, fast Du satt vid min sida eller låg i mina armar.

Ack Gertrud, Du får aldrig stänga Ditt hjärta för mig; Du får aldrig gå ifrån mig så länge Ditt hjärta känner kärlek till mig. Du må tro vad Du vill, men jag kommer aldrig att glömma Dig eller överge Dig för någon annan.”

Graviditet och födelsekontroll

Redan i sitt andra brev till Gertrud, den 27 juli 1911, skri-ver Alfvén:

”Om Ni anade vad jag längtar efter att äga en son – men med Er! Han skulle bli något utomordentligt, det är jag viss om.”

Att detta inte bara var tomma ord, utan att Alfvén verkar ha menat allvar framgår av ett odaterat brev som måste ha skrivits mellan den 27 januari och 23 mars 1912:

”Hur kommer det sig att Du ännu ej fått visshet om resultatet? Det är ju långt mer än en månad sedan. Om det ej har haft någon följd denna gång, så gör vad Du kan för att förhindra det till Du kommer hit i början av


jag kommer. Jag avundas den präktige gossen, att han hela denna tid får vara med sin moder. Vad ni måtte ha det gudomligt tillsammans – även om han inte har samma möjligheter som director, att fånga all den lycka som det hemmet kan bjuda … intet rum undantaget.

Av den fortsatta brevväxlingen framgår att Alfvén hade kontakt med Karl Johan under de följande åren och att denne ibland fungerade som kontaktperson mellan Alf-vén och modern. Även efter den bryska brytningen med Gertrud 1927 och hennes död 1929 fortsatte Alfvén att träffa Karl Johan och dennes familj. Den 11 januari 1958 skrev exempelvis Karl Johans hustru Margit och sände de varmaste hälsningar från maken, barnen och sig själv som tack för julfirandet i Leksand (brev till Alfvén i UUB). I den sista delen av Alfvéns memoarer, Final, är akvarel-len Ensam återgiven efter sidan 272. Av bildtexten fram-går att ägaren är direktör Karl Johan Dahlgren. I ett brev från Margit Dahlgren till Alfvén den 18 september skriver hon om förvärv av en tavla och att Karl Johan sköter den ekonomiska sidan av saken och skickar pengarna snarast. Den 6 oktober skrev Karl Johan ett brev till Alfvén där han i mycket vänlig ton tackar för att han och Margit fått förvärva tavlan. Det framgår inte uttryckligen att det rör sig om Ensam, men det är nog sannolikt att så är fallet. Även om Karl Johan köpte akvarellen kan man fråga sig om det finns någon djupare innebörd i att Alfvén lät so-nen till en kvinna som betydde så mycket för honom för-värva en av hans mest personliga och symboliska bilder (se Martin Knusts artikel i Alfvéniana 3-4/10).

I ett kommande nummer kommer jag att fortsätta redo-görelsen för Alfvéns brev till Gertrud Dahlgren och mer gå in på deras innehåll och vad de ger för information om Alfvéns liv, livssyn och verksamhet.

Joakim Tillman

försiktighet i detta – det överlåter jag ädelmodigt åt Dig efteråt. Glöm ej det då Du packar för resan hit.”

Först i mitten av 1920-talet kommer barnfrågan upp igen. Den 21 februari 1925 skriver Alfvén:

”Därtill har ju sedan i somras kommit ännu ett plus: att Du ger Dig hän med ett barns sorglöshet, utan att be-kymra Dig om de eventuella följderna. Det ligger något av drottning i detta, förutom att vårt samliv med detta har nått fulländningen av naturlighet. Aldrig kan jag glömma den underliga rörelse jag kände i skogen, när Du krupit upp på en sten och med drömmande ögon rökte Din cigarett, medan hundratusentals små livs-gnistor irrade rundt under Ditt hjärta. Jag berörde visst detta faktum, men Du smålog blott och sträckte på Dig med olympiskt välbehag.

Nu har Du gått ännu längre, ty i Stockholm sade Du vid ett liknande tillfälle, att Du ej skulle alls bli ledsen om Du fick ett barn med mig: ”Kommer han, så är han välkommen”. Jesus! vad de orden gjorde mig glad.”

Men när man läser dessa ord bör man erinra sig att Gertrud var född 1875 och alltså fyllde 50 hösten 1925! Det verkar således handla mer om romantiska kärleksdrömmar än om realistiska möjligheter.

Karl Johan Dahlgren

Gertruds son Karl Johan (född 1902) nämns inte i Alfvéns brev förrän 1920. Den 10 maj, precis före den sommar, 1920, som var den första Gertrud tillbringade i Tällberg, skriver Alfvén:

Min fru kommer till Tällberg tidigare än jag, enligt våra närvarande planer. Då vore det ju utmärkt, om Du och K.J. gjorde visit, så vi sedan kunde umgås otvunget och öppet. Akta Dig endast för att låta henne se Din hands-til, ty hon skulle ögonblickligen känna igen den. Hon är otrolig i det fallet.

Av breven framgår indirekt att Karl Johan från hösten 1920 var bosatt i Uppsala, förmodligen för att studera vid universitet och att Alfvén träffade honom ett par gånger i veckan. Frågan är hur medveten Karl Johan var om relationen mellan Alfvén och modern. I ett brev den 17 januari 1921 brev undrar Alfvén, med anledning av ett besök hos Gertrud under hösten, om inte Karl Johan nu anar ”att vi hålla av varandra? Jag har en känsla av det. Har han ej antytt något ditåt?” Tidigare i brevet frågar Alfvén vad Gertrud hade gjort om Karl Johan, som endast befann sig två rum bort, hade kommit in och tagit dem på bar gärning:

Vad tror Du själv? Jag tror att Du skulle fullkomligt be-varat Ditt lugn och endast bett honom lämna oss i fred för en stund.

Sommaren två år senare, 1923, skriver Alfvén den 2 juni att han inte längre är ängslig för Karl Johan:

Jag tar med en bra indianbok […] som han får läsa i rummet bredvid, om han skulle råka vara hemma, då

Några Alfvén-notiser ...Alfvén, operan om kärleken mellan Hugo Alfvén och Marie Krøyer. Musik: Hugo Alfvén. Urpremiär på Ystads Teater söndagen den 13 juli 2014 kl. 19.30. www.ystadsteater.se

Årsmöte hos Anders Hanser den 13 maj.Alfvénsällskapets årsmöte 2014 äger rum den 13 maj kl 18.30 hemma hos Anders Hanser, Valhallavägen 114, Stockholm.

Tredje symfonin framförs den 18 maj i Rosenbergssalen,Musikhögskolan i Malmö av Musikhögskolans symfoni-orkester, dir Eva Ollikainen.

Uppsalarapsodin i tryck. Abraham Lundqvist har tryckt partitur och fickpartitur till Uppsalarapsodin, op 24 från 1907. www.abrahamlundquist.se

Alfvénianas höstnummer (3-4 2014) kommer bl. a att innehålla reportage från årsmötet, Alfvénoperan i Ystad, en artikel om Alfvén och hans förläggare Einar Rosen-borg mm.


(Forts från sid 24)

Den andra teckningen är den som illustrerar Visa med piano-accompangemang som publicerades 1893 av det ansedda förlaget Elkan & Schildknecht.

Illustrationen till visan är väl utförd men annars en ganska konventionell teckning i en tidstypisk naturromantisk stil. Bildkompositionen anknyter till bildbyggnadsprinciper som användes av landskapsmålare under 1800-talets mitt av vilken Alfvéns målerilärare Oscar Törnå var en.

Både de inkomponerade textpartien och växtornamentiken är placerade så att betraktaren dras in i bildrummet via den lilla bäcken. Texten ”Hugo Alfvén” längst fram och störst och i avtagande perspektivisk storlek, rytmiskt vridet in mot bäcken sedan ”Piano-Accompangemang” och ett litet Hugo Alfvén (som är teckningens signatur). Det största bil-delementet, syrenkvisten, böjer sig som ett tak in till höger och möter där trädkronan som blir valvformens andra del. Syrenkvisten är distinkt tecknad i samma valör som det stora titelordet ”Visa”, där bortom tecknas trädet, marken och buskarna i en svagare valör så att ett luftperspektiv bildas som hjälper till att dra ögat in mot bildens centrum. Vi får tänka bort stämpeln från Musikaliska akademiens bibliotek som tyvärr är brutalt instängd i bildens mitt och som ganska effektivt stoppar upp vår andliga simtur längst bäcken. En viktig detalj finns ungefär mitt i kompositionen.

Om man drar en linje från höger till vänster från det dekorerade Stora V: ets högra stapel bort till det utstickande bla-det i syrénklasen så passerar vi förbi två turturduvor, som på sätt och vis är bildens innehållsmässigt viktigaste ledtråd, som antyder vad visan handlar om: Kärlek!

Håkan Bull

Besök Alfvénsällskapets webbsida:

Två notomslag av Hugo AlfvénAv Håkan Bull

Julen 1891 var Hugo Alfvén 19 år. Under året hade han börjat kompositions- och kontrapunktstudier för kantorn i Jacobs kyrka, Johan Lindegren och mera djupgående violinstudier för konsertmästaren på operan, Lars Zetterkvist.

Under hösten hade han befordrats från andrafiolstämman i hovkapellet till att bli ersättare för Zetterkvist som konsert-mästare, ett icke föraktligt avancemang. Därmed hade han måst ge konsten på båten. Han hade studerat landskaps-måleri för Otto Hesselbom och Oscar Törnå. Julklappen till mamma Lotten ger prov på både bildkonst och ljudkonst.

Alfvén var mycket modersbunden och trots hans många kärleksaffärer var det bara henne han verkligen älskade. När hon var död tände han varje år ett ljus till hennes åminnelse. En rad kompositioner tillägnades henne i början av hans karriär som tonsättare. Alfvéns första stora verk, symfoni nr 1 op.7 (1897) var en stolt sons bevis på tillgivenhet. Under sina utlandsstudier skickade han från Dresden en födelsedagshyllning i januari 1902 Serenade på mammas födelsedag, som kunde framföras av hans musicerande bröder (publicerad i Alfvéniana 1-2/08 och på hemsidan). En romans Ställ flaggan så jag ser den op. 29 (1907) är likaledes tillägnad Lotten. Den ger uttryck för en djup fosterlandskänsla i dödens närhet.

Både teckningen som är omslagsbild till en komposition ”Till Mamma” från julen 1891, – se denna tidskrifts framsida – och illustrationen till ”Visa” från 1893 gjordes inte så många år efter det att Alfvén slutat ta lektioner i teckning och måleri hos Hesselbom och Törnå. När dessa gjordes befinner Alfvén sig i en fas då han vacklar mellan bildkonsten eller musiken som livsbana. Såtillvida är hans illustrationer till de egna kompositionerna intressanta då de är en kombination av musik och bild som illustrerar hans kluvenhet.

Teckningen ”Till Mamma” består av en känsligt tecknad blombukett, kanske nyponrosor? Manéret i blomsterskild-ringen har drag av jugendstilens arabeska växtornamentik. Jugendstilen växte fram på 1890-talet men blev vanlig först under 1900-talets början. En av Alfvéns framtida vänner blev Carl Larsson som på 1890-talats början gjorde succé men bland annat akvarellserien ”Ett hem” ett bra exempel på svensk jugend i bildkonsten. Teckningens an-dra del, den lilla stugan vid skogsbrynet, påminner om bilder av en annan blivande vän, konstnären Anders Zorn. Sättet som Alfvén använder för att bygga upp teckningen, parallella streck i grupper och i olika riktningar, påmin-ner starkt om teckning i Zorns etsningar. Man kan alltså säga att Alfvéns illustration består av två olika arbetssätt som flyter in i varandra. I teckningen av blombuketten är konturlinjen viktigast men i den lilla landskapsteckningen är valörskildringen, gråskalan som byggs med de parallella strecken i sin tur det viktigaste.

Forts. på sid 23

Alfven 14 01 02

Documents

Transcript of Alfven 14 01 02