Post on 08-Apr-2016
description
Golden Oldies – Daniel Gahnertz
Fel Förlag 2012
Golden OldiesDaniel Gahnertz
Gahnertz, DanielGolden Oldies
–Fel Förlag
www.felforlag.se–
ISBN: 978-91-978148-6-7© Daniel Gahnertz 2012
–Tryck och Bokbinderi: Scandinavian Book
Grafisk Form: alex@rumlab.se
1
Den stapplande halvblinda diabetikerdallerbesten
Barbro
på etthundra
femtio kilo
hade fötter
som diskhandskar
fyllda med vattenslang.
Ögonen led
mot slutet.
”Man ska inte klaga” sa hon och stödde sig
mot aluminiumkryckan
som konstigt nog inte hade förvandlats
till en parentes:
”inget blir bättre för det.”
”Får jag gå in
och hälsa?” frågade jag.
”Han ligger i sitt rum …”
Jag fipplade med handen
i det ombonade garderobsmörkret
och tände
ett par gula kattögon.
”Är han så mot alla?” undrade jag
när Tusse åttasvansade mellan mina ben.
”Njae” sa hon, kanske inte
svartsjukt
men med smärtfylld insikt
om sin utbytbarhet.
2
Fröken Ahrenberg ville alltid se
vad hon inte kom ihåg
att hon beställt.
Jag blev tvingad att plocka upp
vara för vara
i presens dåtid.
Hon pekade med käppen dom första gångerna
innan jag lärt mig
att innanför luckan under ugnen låg knäckebrödet
givetvis
skulle det gamla smörpaketet stå
på
det nya.
Hon smackade ”gottgott” till saften
så löständerna spelade
maracas.
”Hela sommaren har regnat bort” sa hon
fast hon satt inne på den lilla
livstid hon hade
kvar.
”Det blir inte värre än det är
varje dag …”
Åk till Schweiz då
tänkte jag i hissen ner
från kärringhelvetet
så tyst att det knappt kunde skrivas.
3
Tanten med uppblåsta kraterporer
på Späckhuggaregatan
gick ballistic
och sköt från höften
med förstärkare
i halsen.
”Jag har minsann rökt …” sa hon
som om hon skulle börja sjunga
Internationalen:
”sen jag var 18. Nu är jag 85.”
Hon skulle så gärna ha velat haft sina Right Menthol
till kaffet
men fick vänta till efter
frissan som det måste sprakat hos
av statisk elektricitet.
4
Hon ville bara ha socker-
dricka att dricka
för astman
sa hon att det var bra
till skillnad
från hennes liv
som var en tarmcementerad mardröm.
Astman fick hon bara
för sex år sen fick hennes man konstiga utslag på benen
dog
pang
alldeles utanför
dörren.
”Tur att det inte var inne” sa hon.
Hunden dog
efter en tids respiratorliv också
brodern
långt tidigare
om hon inte mixat minnet
hade han varit som pappa för den hon inte kom ihåg.
Hon torrgrät
klappade min håriga underarm:
”Fin hund, fiiin hund …”
5
Den köttiga kratern i tinningen
var stor
som ett halvt äpple i genomskärning.
Vi pratade en ångbastuliknande sensommareftermiddag
förtroligt
stående.
Han sa att han aldrig hade haft ont
av väder.
Jag sa att jag var helt död
fast han kanske låg närmre
kistan.
”Jag vet inte vad det beror på” sa han
och jag sa att jag visste
lika lite.
Veckan efter
gick jag in
såg honom med öppen badrumsdörr och Y-frontsfilsingarna
i knävecken
sharpei-naken
med kuken vilande
över handfatskanten sa han:
”Kan du vara snäll
å ställa kassen på stolen” och fortsatte ogenerat
toaletten.
6
Så där svalt intellektuell såg han ut
i ljusgrå chinos
blå skjorta
vitt tunt bakåtstruket hår
vältalig
om han inte öppnat munnen
och pratat
strokespråket med mungipan
matchande
armen som hängde från axeln.
”Aaaaumbrf… haum… aauck!”
Jag förstod
väldigt mycket
men inte ett ord.
Han ville inte göra sig oförstådd.
Den kinesiska kalligrafin på hallväggen
var ett kvitto
från ett nöjesfält i Japan
där han hade varit
över haven
runt i alla länder.
Nu hade han alla länder i huvudet
på ett språk han inte lärt sig
men pratade
ändå.
7
Varenda gång
jag skulle packa upp
bockade hon av med en faunisk min
på beställningslistan
kontrollerade kvittot
och sin kom-ihåg-lapp
som hon inte kunde hitta
idag.
Annars gruppindelade hon varorna
kategoriskt bibliotekariskt.
6 drickor blev 1
2, 3, 4, 5 brukade hon dribbla bort sig
i korttidsminnet.
”Tss, tss” sa hon när nåt var fel
varenda gång.
Hon älskade spänningen
i att knäppa nån på näsan
riktigt darra till av orgiastisk tillfredsställelse
så det konkava marulksansiktet vaknade
ur sin djupa håla.