Fredag 4.3.2011

I dag

+1

Våldsamma livsöden iscensätts av Viirus

Vädret i Helsingfors

I morgon

0Sista sidan

Missade du radioshowen som var hetare och kallare än Katy Perry? Gå in på smocka.fi och lyssna när du vill!

”Sannfinländarnas syn på nationalkänslan är för snäv” s. 2 Ledare

Jörn Donner till Smocka: ”Jag ställer upp i riksdagsvalet”

FIT FOR FIGHTSista sidan

Smocka var i går först med att meddela om Jörn Donners riks- dagsvalskandidatur.

Smocka kunde i går som första medium berätta att Jörn Donner ställer upp i vårens riksdagsval. Donner kom med be-skedet till Smocka strax innan han kallade till presskonferens.

Författaren Jörn Donner, 78, kandiderar för SFP och ställer upp i Helsingfors val-krets. Donner säger till Smocka att han stäl-ler upp av nyvaknat politiskt intresse. Han vill i riksdagen jobba med internationella frågor och siktar på en plats i utrikes- utskottet om han blir invald.

– Jag är erfaren och jag vet mycket. Jag har ju varit med i riksdagen i åtta år, säger

Donner till Smocka.Donner satt i riksdagen för SFP mellan

åren 1987 och 1995.Senare under dagen berättade också

Yle, Helsingin Sanomat och Hufvudstads-bladet om Donners besked. Svenska Yle hänvisade dessutom till Smockas nyhet.

Smocka

”Soini är medias gullgosse”

– Vi journalister har anledning till själv-kritik. Vi gör fenomenet större hela tiden,

säger Lydén i en debatt där Smocka har sammanfört henne och Sundberg.

Jan Sundberg anser i sin tur att parti-ordförande Timo Soini är medias gull-gosse.

Lydén säger att man istället för att gul-la med Soini och Sannfinländarna borde jämföra dem med de andra partierna, och se vad partiet har kommit fram till.

Hon riktar dessutom en del av kritiken mot sin egen tidning, Hbl.

– Det finns fog för anklagelser om att Hbl har gullat med Sannfinländarna och Timo Soini, säger Lydén.

Sannfinländarna är det minsta par-tiet i den sittande riksdagen och fick 4,1 procent av rösterna i riksdagvalet 2007.

Enligt flera opinionsmätningar kan

partiet få omkring 16 procent av rös-terna i det kommande valet och bli fjärde största parti.. Stödet för partiet har alltså fyrdubblats på fyra år.

Såväl statsvetare Jan Sundberg som Hbl:s politiska journalist Marianne Lydén ser medias rapportering som en delorsak till Sannfinländarnas framfart.

s. 3

Pensionsåldern måste höjas nu när de stora årskullarna åldras, anser många partier. Men om finländarna ska orka längre i arbetslivet är ett trivsamt arbets-klimat en nödvändighet. I dag är utbränd-het ett stort problem. Sjukskrivningar och förtidspensioneringar kostar staten tiotals miljarder euro.

– Lösningen är mer dialog och bättre påverkningsmöjligheter för de anställda, säger Jari Hakanen på Arbetshälsoinsti-tutet.

s. 4

Livlig respons ska hålla kvar finländarna i arbetslivet

Rwandiern Leah Chishugi har gett ut en bok om sina upplevelser under folk-mordet i Rwanda 1994. Boken heter ”A Long Way from Paradise” (”Långt borta från paradiset”) och hon beskriver i den detaljerat grymheterna hon bevittnade.

Chishugi var i Finland för att mark-nadsföra sin bok som nyligen har över-satts till finska.

s. 4

Hon överlevde ett folkmord

Foto: Thomas Silén

Foto: Mikael Stenlund

Chefredaktör och ansvarig utgivareLars Lundsten

Journalistisk chefJenny Jägerhorn

ProducenterJenni TuovinenMirka Larjomaa

Redaktörer och fotograferSofia Ekstam, Daniel Donner, Jenny Råman, Tobias Petterson, Mikael Stenlund, Sonja Schalin, Thomas Silén

Layout Christoffer Gröhn, Tove Lillsund, Johanna Metsämäki

Nationalkänsla för alla?

WEB

BKLI

PPLE

DARE

2 OPINION Fredagen den 4 mars 2011

Sannfinländarna gick för en vecka sedan ut med sitt valpro-gram som främst går ut på att den finska nationalkänslan ska stärkas, men deras syn på natio-nalkänsla är för snäv. Partiet bor-de betona en bredare finländsk nationalkänsla, inte en trångsynt finsk där det bara finns plats för ett språk och där man helst ska låta bli att beblanda sig med den övriga världen.

Enligt Sannfinländarnas val-program ska det andra inhem-ska språket bli frivilligt redan på grundskolenivå och det svenska programutbudet på Rundradion ska skäras ner. Det här betyder att partiet glömmer eller helt enkelt ignorerar den finlands-svenska delen av Finlands na-tionalidentitet. Det är inte rätt eftersom alla finländska med-borgare inte har finska som mo-dersmål. För att värna om alla medborgares nationalkänsla kan man inte ignorera en viss grupp.

En annan punkt i partiets val-program är att endast kultur som stöder den finska identiteten ska få understöd. ”Skenkonstnärliga postmodernister kan söka bidrag på den fria marknaden” sägs det i programmet. Vad ”skenkonst-närlig postmodernism” innebär är inte närmare definierat.

Det är ändå ganska beskrivan-de att postmodernistisk konst utmanar grundläggande värde-ringar, experimenterar och för-

söker skapa något nytt, det vill säga något som Sannfinländarna vill motarbeta. Det är inte ett enskilt partis sak att bedöma vad som är äkta finsk konst.

Vilken slags konst som stöder nationalkänslan kan det råda olika uppfattningar om. Finsk kultur behöver inte nödvändigt-vis se ut som den alltid har gjort. Betydelsefulla konstnärer som

Edelfeldt och Simberg är en vik-tig del av Finlands konsthistoria, men de levde för ett århundrade sedan. Konsten måste också få utvecklas.

Sannfinländarna tycker också att det föds för få finska barn. Kvinnor i sin mest fertila ålder studerar för länge och bildar fa-milj först vid närmare trettio års ålder. Detta betyder i princip att kvinnor borde föda fler barn is-tället för att satsa på utbildning. I 2010- talets västvärld är det

här på alla sätt en gammalmodig uppfattning.

Finland är ett rikare land om det råder äkta jämställdhet mel-lan könen och jämställdhet är något som Finland har kämpat för länge. Stora familjer hör inte längre till den finländska natio-nalkänslan. Självförverkligande är viktigare.

Sannfinländarnas slagord att finskhet är Finlands gåva till världen är att gå flera bastanta steg för långt. Om finskhet är det enda som Finland vill ge åt världen blir vi isolerade. Det är inte bara Sannfinländarnas sak att avgöra vad som är finskhet. Finskhet är inte bara Kalevala och karelska piroger. Man får inte vara rädd för intryck från resten av världen. Genom växel-verkan med övriga världen ökar kunskapen för andra kulturer och kunskap minskar förakt och fördomar.

Att låta sig skrämmas av glo-baliseringen leder ingen vart. Globaliseringen är ett faktum. Världen blir mindre och kom-munikationen allt snabbare. Att bejaka och acceptera flera kultu-rer i det finländska samhället är inte ett hot mot nationalidenti-teten – tvärtom kan identiteten utvecklas och berikas tack vare många olika intryck. Politiken ska inte handla om ”vi och dem”, utan snarare om ”oss”.

” En slutsats är kristallklar: ju mindre vi i fortsättningen accepterar manliga muslimer från tredje världen som invandrare desto bättre realiseras grundlagens oåterkalleliga förkunnelse om kvinnans absoluta och allomfattande jämställdhet.”

Sannfinländaren Erkki Havansi om muslimska invandrare på sin blogg på hbl.fi

”[…]det är svårt att känna entusiasm över höstens kläder när en av branschens giganter beter sig som en nynazist.”

Sofia Hedström om John Galliano på sin modeblogg på svd.se

VECK

ANS

SAM

TALS

ÄMN

EN

6.3Helsinki Vintage- mässan går av stapeln i Kabelfabriken. Förutom vintagemode finns det också inrednings- och musikrelaterade produkter i utbudet. På evenemanget visas bland annat stumfilmer från början av förra århundradet. Mässan är öppen klockan 11-18.

Tidningen SMOCKA görs av journalistikstuderande vid Svenska Social- och kommunalhögskolan

”Den är spännande, ganska galen och ofta väldigt skrämmande.”

Filmkritiker Peter Bradshaw recenserar

filmen Black Swan på the Guardians hemsida.

Darren Aronofskys film Black Swan har finlans-premiär i dag. Filmen var nominerad för fem Oscar-statyetter på Oscarsgalan i söndags. Skådespelerskan Na-talie Portman belönades för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i filmen.

4.3

Internationella Kvinnodagen firas med en fest i Helsingfors universitets huvudbyggnad. Kören Phi-lomela uppträder och en föreläsning ges av ambassadör Kirsi Lintonen, fullmäktigeordförande för Finlands UN Women. Evenemanget ordnas i samarbete med Hels-ingfors universitet, Kvinnoorganisationernas Central-förbund och Finlands UN Women. Festen hålls klockan 16-19, fritt inträde.

8.3Får du tillräckligt med feedback på jobbet/i studierna?

Nej (59 procent)

Ja (41 procent)

Röster totalt: 29

Gå in på

för att svara på dagens frå-ga.

Tycker du att medierna ger för mycket synlighet åt Sannfinländarna?

DAG

ENS

FRÅG

A

Foto: Ville Kauhanen/Helsinki Vintage

”...partiet glömmer eller helt enkelt ignorerar den finlandssven-ska delen av Finlands na-tionalidentitet

Happoradio spelar på Virgin Oil Co. i dag klockan 22–04. Biljetterna kostar 15 euro. Biljettförsäljningen avslutas klockan 20. Åldersgränsen är 18 år.

Sofia Ekstam

NYHETER 3Fredagen den 4 mars 2011

– EU är inte så sex-igt längre. Efter de-pressionen var Fin-land som Messias med Nokia och EU, allt gick framåt. Nu har det här mer el-ler mindre raserats, säger Jan Sundberg, professor i statskun-skap vid Helsingfors universitet.

Också Marianne Lydén, politisk re-daktör på Hufvud-stadsbladet, ser förändringar i sam-hället som en orsak till Sannfinländarnas växande väljarstöd. Mycket är annorlun-da i dagens Finland än på 1990-talet.

– Nu har vi istäl-let 440 miljarders stabiliseringspaket där Finland ska bidra med sin beskärda del, säger Lydén.

Lockar utsattaEnligt Jan Sundberg har Sannfinländarna kommit med ett al-ternativ till de tidiga-re tre stora partierna Centern, SDP och Samlingspartiet.

– De fiskar väldigt mycket bland väljare som borde rösta på arbetarpartier, säger Sundberg och tilläg-ger:

– Det här är män-niskor som kanske

inte är fackanslutna, de är snut-tjobbare och pensionärer. Soini lyckas nå dem, det lyckas inte SDP.

Hur har den ekonomiska krisen påverkat partiets popularitet?– Ju mera kriser i Europa, desto bättre för Sannfinländarna. Kras-hen på Wall Street var som en gåva från himmelriket, säger Sundberg.Marianne Lydén ser valfinansie-ringshärvorna som en annan för-klaring till att Sannfinländarna klättrat i galluparna.

– Centern skötte det bra i och med att man bytte ordförande.

Hade Vanhanen fortsatt hade det gått illa, säger Sundberg.

Vilken är medias roll i Sannfin-ländarnas popularitet?– Timo Soini är medias gullgosse, säger Sundberg.

– Ja, vi journalister har anled-ning till självkritik. Vi gör feno-menet större hela tiden. Vi borde sansa oss lite, det är trots allt det minsta partiet i den sittande riks-dagen, säger Lydén.

Lydén säger att det är klart att det är intressant med Sannfinlän-darna. Hon tror också att de kom-mer att göra vinna valet. Men det behövs mera kritisk granskning.

- Istället för att gulla med Soini och Sannfinländarna borde vi jäm-föra dem med de andra partierna, och se vad de har kommit fram till.

Kriser i Europa gynnarSannfinländarnas valstödEn sjättedel av finländarna skulle rösta på Sannfinländarna om riksdagsvalet avgjordes i dag. Vad ligger bakom partiets frammarsch? Vilken är mediernas roll i det hela? Smocka tog en pratstund med två experter.

Vi journalister har nog anledning till självkritik. Vi gör fenomenet större hela tiden.

Amnestys avdel-ning i Finland pre-senterade resultatet i sin valundersök-ning på onsdagen.

I undersökningen fick partiledningen för samtliga riksdagspar-tier svara på fyra kärn-frågor ur Amnestys valprogram. Samlings-

partiet och Sannfinlän-darna är de enda par-tierna som uppgav att de inte vill förbjuda att minderåriga asylsökan-de tas i förvar. Samlings-partier tillsammans med Centern var inte heller färdiga att öronmärka pengar i statsbudgeten för arbetet mot kvin-novåld.

Susanna Mehtonen, rättslig expert för Am-nesty Internationals av-delning i Finland tycker att det är hög tid att man reagerar på de här ämnena.

– Vi valde de här frå-gorna för att de är de mest relevanta och vikti-ga. Frågan om flykting-förvar av barn är något

som diskuteras i hela Europa, därför tyckte vi att vi skall ta upp den även här i Finland. År 2009 gjorde vi dessutom en utredning som gav oss exakta fakta och nu ville vi se hur partierna ställer sig till dem.

Mehtonen tycker att det är överraskande att så många av partierna

först nu är beredda att förbjuda att barn hålls i förvar på förläggningar.

– Finland har länge fått kritik av bland annat EU: kommissionen och Europeiska rådet för att vi tillåter flyktingförvar av minderåriga.

Jenny Råmansmocka.fi@gmail.com

RIKS

DAG

SVAL

ET 2

011

Insyn. Ju mer det krisar sig i Europa desto bättre för Sannfinländarna, säger professor Jan Sundberg. Marianne Lydén, politisk redaktör, ser valfinansieringshärvorna som en förklaring till Sannfinländarnas popularitet. Foto: Jenny Råman

Populismen frodasJan Sundberg ser inte par-tiets popularitet som nå-got enbart finländskt.

– Det här är mera en in-ternationell trend.Både Sundberg och Lydén ser likheter med Sann-finländarna och populis-tiska partiers frammarsch på andra håll i Europa. I Norge lyckades det popu-listiska Fremskrittspartiet knipa 40 mandat i riks-dagsvalet 2009.

– Trots att Norge har enorma oljerikedomar har de inte kunnat lägga ut pengarna på offentlig ser-vice. Det finns pengar men dagisen fungerar inte, sä-ger Jan Sundberg.

Också i Danmark och Norge finns det liknande partier, Dansk Folkparti och Sverigedemokraterna. De populistiska partierna influerar varandra.

– Soini skrev en Pro gradu om populism, så han har studerat de popu-listiska partierna i Europa, säger Sundberg.

– I Sannfinländarnas partiprogram står det att de är ett populistiskt parti, och de ser det som en bra sak, säger Marianne Ly-dén.

Daniel Donnersmocka.fi@gmail.com

Partierna oense om asylsökande barn R-kioskerna börjar med banktjänsterNu kan man betala sina räkningar på R-kioskerna. Det går att betala med så-väl kontanter som bank-kort och kreditkort.

Tjänsten är ett samar-bete mellan Rautakirja och Tapiola Bank. Det omfat-tande kiosknätverket ses som viktigt för samarbe-tet.

Smocka

RättelseNågra fel kröp in onsda-gens tidning.

I artikeln ”Äventyrsjakt med den försvunna van-ten” hade namnen på skå-despelarna blivit ombytta. Patrik Henriksen spelar Antte och Oskar Silén spe-lar Milton.

Och det är Monica Lon-den som i egenskap av pedagogisk universitets-lektor vid Helsingfors uni-versitet uttalar sig i texten ”Lär dig mera om feed-back” på sidan fem.

Vi beklagar misstagen.

Smocka

Finland bör upphöra med att hålla asysökande i häkte.

Förvarstagandet av ensam-ma minderåriga asylsökade bör förbjudas i lag i Finland.

Jämkning i fall av sexualbrott och misshandel i när- och parförhållanden ska inte vara möjligt.

Pengar för förebyggande av våld riktat mot kvinnor ska öronmärkas i statsbudgeten.

Saml C SDP Sannf Gröna VF KD SFP

NEJJA Nuvarande gränsen på fyra dygn för häktning ska gälla

Amnestys valteser:

Se debatten på smocka.fi

Utmattning har blivit ett allt större problem i det finländska arbetslivet. Arbetshälsoinstitutet har räknat ut att Finland årligen förlorar cirka 30 miljarder euro på förtidspensioneringar och sjukskrivningar till följd av ut-brändhet. Men att höja pensions-åldern samtidigt som fler och fler människor mår dåligt på sin arbetsplats är en besvärlig ekva-tion. En bra atmosfär på arbets-platsen är därför a och o enligt Arbetshälsoinstitutet.

Växelverkan lindrar stressen– Ofta är den hektiska arbets-

takten den primära orsaken till att människor känner sig utmat-tade. Nuförtiden jobbar man för mycket, stressar med strama tidtabeller, sitter i oergonomiska ställningar och är osäker på sin egen roll på arbetsplatsen, säger Jari Hakanen, äldre forskare vid Arbetshälsoinstitutet.

Enligt Hakanen skulle bråd-skan ändå vara lättare att hantera ifall responsen och växelverkan fungerade på arbetsplatsen.

– Det är viktigt att de anställda själva kan påverka sitt eget ar-bete och sina arbetsvillkor. Man måste också få jobba självstän-

digt och utnyttja sina egna erfa-renheter och kunskaper utan att någon flåsar en i nacken hela ti-den. Möjligheten att utvecklas är en lika centrala faktor.

Hakanen påpekar också vik-ten av positiv respons, annars upplever människor att de sliter häcken av sig helt förgäves.

Hans kollega Guy Ahonen tycker också att responsen hör till det väsentligaste.

– Ömsesidig, regelbunden feedback, både från chefs- och ar-betstagarhåll är ett måste på en fungerande arbetsplats. Utan det går det inte att bygga upp en ge-

menskap, slår Ahonen fast.– Feedback handlar inte heller

bara om att få muntlig respons eller beröm, tillägger Hakanen. Det är ännu viktigare att man ser det konkreta resultatet av sitt eget arbete och på så sätt kan se en mening i det man gör.

Trivseln mäts varje årInstitutet Great Place to Work gör varje år en bedömning av trivseln på olika arbetsplatser i Finland. Arbetsplatserna rang-ordnas enligt hur bra de an-ställda trivs med sitt jobb. Ett frågeformulär skickas ut per e-

Det är viktigt att de anställda själva kan påverka sitt eget arbete

4 FOKUS Fredag 4 mars 2011

I framtiden kan finländarna tvingas stanna kvar i arbetslivet betydligt längre än i dag. Arbetshälsoinstitutets recept för att klara av det här är mer dialog och bättre påverkningsmöjligheter.

Nyckeln till trivsel stavas feedback

Överlevaren Leah vänder Det är snart 17 år sedan folkmordet i Rwanda. Inte sedan Förintelsen hade så många medbor-gare systematiskt avrät-tats av sitt eget lands styre. Leah Chishugi är en av de som överlevde förföljelsen av tutsier. I dag lever hon för att hjälpa andra i liknande situation.

Leah Chishugis son Jean-Luc föddes när hon var 17, endast månader innan förföljelserna började. När de hutunationalis-tiska trupperna nådde hennes hemstad flydde hon från hus till hus. Till sist fann trupperna ändå henne, misshandlade henne och lämnade henne att dö i en hög av lik. Hon överlevde och flydde till Sydafrika med sin son.

Leah gav nyligen ut en bok om sina upplevelser, ”A Long Way from Paradise” (”långt borta från paradiset”), där hon detaljerat skriver om grymheterna hon

bevittnade. De genomgående temana är ändå förlåtelse och att gå vidare.

– Det som hände var hemskt, men jag lärde mig att männis-kor är hjälpsamma. Den första personen som hjälpte mig, som vårdade mina sår och såg efter Jean-Luc, var en hutu. Han såg mig ändå inte som fiende och jag såg honom inte som förtryckare.

Allt är till nyttaFyra år efter folkmordet flyttade Leah till Storbritannien. Där grundade hon hjälporganisatio-

Utbrändhet. Bättre kommunikation på arbetsplatserna kan leda färre sjukskrivningar. Foto: Jenni Tuovinen

Överlevande. Leah Chishugi överlevde folkmordet i Rwanda. Nu hjälper hon andra i liknande situation. Foto: Mikael Stenlund

FOKUS 5Fredag 4 mars 2011

•Ägderumår1994

•Utlöstes av konfliktermellan folkgruppernahutuochtutsi

•Över800000dödades

•De främsta ansvarigavardenhutunationalistiskastatsmakten

•Började när Rwandaspresident Juvénal Habyar-imanasflygplanskötsner

•Militanta hutuer skylldepåtutsierna,mendetäränidag oklart vem som fak-tisktlågbakomdådet

•FN och västvärlden harfått kritik för sinminimalahjälp

•En rwandisk pastorbosatt i Borgå dömdes2010 till livstids fängelsefördelaktighetifolkmordet

FOLK

MO

RD

EN I

RW

ANDA

Feedback anser många vara ett viktigt verktyg i utvecklingen till en bättre student eller anställd. Men får vi den respons vi behöver för att bli bättre? Och vad är egentligen vikten av feedback? En universitetslektor och en student har svarat på frågorna.– Det som händer mellan kurs-start och kursavslutningen det vill säga tentamen har blivit nå-got av ett mysterium. Många studenter får en uppfattning om sina prestationer först när de av-slutas. Så borde det inte vara.

Erika Löfström som är uni-versitetslektor och docent i uni-versitetspedagogik tycker att det finns mycket att förbättra i det nuvarande feedbacksystemet. Dessutom är det hög tid att re-flektera över själva målen med inlärningen.

– Målet ska inte vara en god-känd kurs utan en student som lärt sig kursinnehållet och analy-tiskt kan reflektera kring det. Nu krävs ett helt nytt tänkande för att feedbacken skall fungera för-tjänstfullt.

Löfström förespråkar så kall-lade ”checkpoints” under hela arbetsprocessen. Tanken är att man vid givna tillfällen under kursen eller arbetsperioden tar tid att gå igenom arbetet som är på gång, som en så kallad forma-tiv utvärdering.

– På så sätt försäkrar man sig om att feedbacken kommer medan man ännu kan dra nytta av den. Man måste också inse att både den som utvärderar och den

som utvärderas bär ett ansvar när det kommer till feedback. Man måste också själv vara be-redd på att ta emot den och be om den om det behövs.

Feedback inte ett kursvitsordMånga har ändå en enformig bild av vad feedback egentligen går ut på. Studerande Anne Sophie Hokkanen tycker att det även här behövs en ändring.

– Feedback betyder inte ett kursvitsord eller en tentamen, ef-tersom det inte hjälper studenten att bli bättre. Olika föreläsare har dessutom olika krav, vilket gör att studenten har svårt att veta vad som krävs av henne. Det är därför ytterst viktigt med tyd-liga kriterier som feedbacken kan grunda sig på.

Hokkanen tror att orsaken till bristen på feedback delvis ligger i en rädsla för extra arbete.

– Många tror säkert att om man kontinuerligt ger feedback så ökar det arbetsbördan. Men feedback borde inte få kännas som ett arbete, speciellt inte bland studerande. Idealiskt skul-le faktiskt vara att träna studen-ter att ge feedback till varandra. Man lär sig otroligt mycket av det.

Hokkanen medger ändå att de unga inte alltid är de bästa på att ta kritik.

– Många, speciellt flickor, ser det som en personlig attack fast-än det är arbetet som kritiseras. Man måste komma ihåg att inte ta det för personligt utan som konstruktiv hjälp. Den som ger feedbacken menar ändå nästan alltid väl.

Jenny Råmansmocka.fi@gmail.com

post och de anställda får fylla i det anonymt. Det är frågan om en standardiserad undersökning som görs på samma sätt i 40 oli-ka länder.

– Huvudkriterierna i mätning-en är trivsel och växelverkan mellan arbetare och ledning. Vi mäter också hur motiverande ar-betets mål och resultat känns för de anställda, säger Asta Rossi, vd för institutet.

Rossi anser att mätningsmeto-den är mycket tillförlitlig.

– Om du är missnöjd med nå-gonting och får chansen att säga din ärliga åsikt helt anonymt,

skulle du då tveka? Det tror jag inte.

Människonära ledarskapÅrets lista toppas av Reaktor och Futurice Oy, konsultföretag inom IT-branschen. Det enda produk-tionsföretaget i täten är Pipelife Finland, en av världens ledande plaströrsproducenter. Enligt Asta Rossi höll Pipelife tidigare till i bottenskiktet i Great Place to Work-institutets mätningar.

– Företaget hade ett rykte som den värsta arbetsplatsen inom kemibranschen. Men för några år sedan skedde en helomvänd-

ning. Marko Heikkinen jobbar

inom marknadsföringsavdel-ningen på Pipelife, och också han betonar responsens betydelse.

– Det viktiga är att alla anställ-da kan påverka och diskutera sina egna arbetsvillkor. Inom Pipelife har alla den möjligheten, obero-ende av om man är vanlig donare eller har chefsposition.

Han tillägger att de senaste årens livliga växelverkan på Pi-pelife i hög grad varit vd:n Kim-mo Kedonpääs verk.

– Kimmos vision har varit att göra Pipelife till världens bästa

arbetsplats. Han har personli-gen engagerat sig i de anställdas vardag. Över 5 000 förbättrings-förslag har kommit in från de anställda och flera av dem har förverkligats.

Jari Hakanen vid Arbetshälso-institutet säger att den här typen av initiativ är precis vad modernt ledarskap ska gå ut på.

– Ledningens roll har föränd-rats. Man talar om ”service ma-nagement”, vilket innebär att led-ningen inte delar ut order, utan tar de anställdas synpunkter i be-aktande och fattar beslut på basis av det. Nyckelordet är arbetsen-

gagemang. – Men det är förstås inte bara

på ledningens ansvar att skapa dialog. De anställda ska också själva ta initiativ. Trivsel på ar-betsplatsen är alltid en gemen-sam angelägenhet, säger Haka-nen.

Tobias Pettersson smocka.fi@gmail.com

“Feedbacksystemet bör förbättras”

Tydlighet. Anne Sophie Hokkanen tycker det är viktigt med tydliga kriterier för feedback. Foto: Jenny Råman

Kommunikation. Under centrumcampusmötet på onsdagen fick deltagarna fundera vad som borde utvecklas angående feedback. Foto: Jenny Råman

Respons. Deltagarna var överens om att mer tid måste reserveras för feedback. Foto: Jenny Råman

nen Everything is a Benefit (”allt är till nytta”). Den hjälper i hu-vudsak kvinnor och barn i östra Kongo.

Östra Kongo är härjat av mi-liser som kämpar om makt över områden med stora mineraltill-gångar. Precis som i Rwanda används våldtäkt och tortyr som krigsföring, och fattiga invånare är drabbas värst. Everything is a Benefit hjälper våldtagna kvin-nor att få vård och arbetar för att erbjuda utbildning till deras barn.

– Efter Förintelsen tänkte

man: ”Aldrig mer”. Ändå uppre-pades det i Rwanda på 90-talet. Om vi inte gör någonting, kan östra Kongo vara nästa plats där det sker ett folkmord.

Östra Kongo får inte särskilt mycket uppmärksamhet i me-dierna, men Leah förstår ändå varför det inte finns journalister på plats. En av hennes närmaste vänner dödades av milistrupper i området när han arbetade för en fransk tidning. Leah menar att i situationer som denna är huma-nitär hjälp bättre än politisk.

– Det finns ingen rättvisa kvar

i Kongo. Regeringen har vänt folket ryggen, och det är just fol-ket som behöver vår hjälp.

Känner du inte att du gjort tillräckligt, efter allt du varit med om?

– Det är klart att det fortfa-rande är tungt att se hur utsatta en del faktiskt är, speciellt när jag inte riktigt kommit över mitt eget öde än. Men jag mår sämre av att inte göra någonting.

Mikael Stenlundsmocka.fi@gmail.com

inte ryggen till

• Namn: Eva Ulrika Birgitta Wahlström

• Född: 30 oktober 1980

• Födelseort: Lovisa

• Familj: Mamma, två bröder och sonen Leo som föddes 2009

• Karriär: Som amatörboxare har Eva jobbat ihop en imponerande mer-itlista – hon har varit finsk mästare tio gånger, nordisk mäs-tare fyra gånger och europeisk mästare två gånger.

• 2010 debuterade hon som proffsbox-are.

• På gång: Wahl-ström möter Kristine Shergold från Stor- britannien i Hartwal-larenan i kväll.Ev

a W

ahls

tröm

6 SISTA SIDAN Fredagen den 4 mars 2011

Mentala problem blir teater

Eva Wahlström är ett av Finlands hetaste namn inom boxningen just nu. I kväll möter hon britten Kristine Shergold. Smocka gick en rond med Wahlström inför matchen.

Wahlström har inte reflekterat över vad hon skulle göra om hon inte boxades. Steget över till proffsboxningen känns rätt och motiverande. Foto: Thomas Silén

Hur känns formen? Kan din ryggskada bli ett problem?– Jag är i jättebra form och jag har tränat jättebra. Ryggen är nu lite som den nu är, men den har varit dålig så många år så det är inget jag funderar mera på.

Hur är det med Kristine Sher-gold? Vilka är hennes svaghe-ter?– Hennes svagheter är en säm-re teknik än min. Och trots att hon är mera erfaren som proffsboxare, så är jag myck-et mera erfaren som amatör.

Känner du dig någonsin orolig inför ett möte?– Nej, inte alls orolig. Jag är sna-rare förväntansfull.

Vad är viktigast inför en match?– Koncentrationen. Att se till att alla småsaker går som de ska. Och så vill man ha den där rätta känslan.

Har du funderat på att ge dig in på någon annan kampsports-gren?– Nej, jag börjar bli så pass gam-

”Ett enda onödigt slag så kan det vara slut”

mal. Men det var ju ett ombyte att gå från amatör- till proffsbox-ning. Det gav mig ny motivation i och med att det var annorlunda.

På vilket sätt är det annor-lunda?– Det är skillnader i taktiken och rytmen. Amatörboxning är mera av en snabbhetsgren – mycket poäng, snabbt och så gör det inte så mycket om man själv tar någ-ra träffar. I proffsboxning satsar man mycket på hårda slag och man måste skydda sig absolut varje sekund. Tar man ett enda onödigt slag så kan det vara slut på en gång.

Varför började du boxas?– Det började med min dåva-rande pojkvän. Han höll på med thaiboxning och jag följde nu med som en bra flickvän. Så små-ningom blev jag uppslukad av hela den där kampsportsvärlden.Jag är nöjd med valet att box-as, men det kunde lika gärna ha blivit någon annan gren. Thomas Silén

smocka.fi@gmail.com

– De här livshistorierna är våldsamma men fantastiska, säger dramaturgen Sofia Aminoff om den sam-hällskritiska och filosofiska pjäsen Aurora Helsinki.Den första pjäsen för ”Viirus ge-neration II”, som den nya teater-gruppen kallar sig, har premiär i dag. Aurora Helsinki är första delen av en trilogi om samhälls-aktuella ämnen i Helsingfors.

I och med dokumentärpjäsen om mentalsjukdomar, vård och mycket annat har dramaturgen Sofia Aminoff gått igenom en ovanligare arbetsprocess. Pjäsen

Lyssna på när Smocka träffade Wahlström på Smocka.fi.

grundar sig på intervjuer med personer som har olika mental-sjukdomar.

– Jag har fått ta del av livshis-torier jag aldrig annars kunde ha föreställt mig. De är samtidigt våldsamma och fantastiska, de är hisnande och oerhört djupa och komplicerade, säger Aminoff.

– Samtidigt leder historierna till att man ser klarare. De går

oundvikligen under skinnet på en, man börjar gå genom sin egen psykiska utveckling. Hon anser att processen är vär-defull i sig. Intresset för psyko-analys hade Aminoff redan från förr. Hon har läst psykoanalytisk teori, men har också egna erfa-renheter av psykoterapi. Dessut-

om har hon bekanta som verkar inom psykoanalysen.

I sitt skönlitterära skrivande tar Aminoff ofta fasta på grän-sen mellan inre och yttre verk-lighet, och vad som är normalt eller onormalt.

– Ingen människa är ”normal”. Jag har lärt mig att skalan för di-agnosticering är glidande.

Jessica Lindfors som spelar

två roller i pjäsen säger att hon kan känna igen sig i sina roller.

– Då jag är väldigt stressad kan jag få liknande symptom, men det handlar inte om en sjuk-dom som i Aurora Helsinki, sä-ger Lindfors.

– Jag tycker det är viktigt att mentalsjukdomar får ett ansikte, att de inte bara är siffror och sta-tistik.

I dagens samhälle kan en per-son vara till utseendet välmåen-de, men det finns saker man inte ska tala om – till exempel mano-depressiv sjukdom, som en av de människor hon spelar diagnosti-seras med.

Aminoff har velat hålla sig till enbart dokumenterat material.

– Det är ett otroligt material och jag ser inte vad fiktionen kunde tillägga som skulle vara mer meningsfullt än de här be-rättelserna. Jag ville låta de här personerna tala med sina egna ord. De fick berätta sin egen his-toria på det sätt de själv valde att göra det, och jag påminde mig själv om att jag kände det här begränsade materialet men att jag inte känner dem.

– Pjäsen har i grund och bot-ten existentiella och politiska te-man. Vad är ett liv? Var är jag? Vad är ett samhälle och hur ham-nar man utanför det?

Aminoff har inte tagit del i repetitionerna. Hon säger att gruppen har kunnat samman-ställa ämnet på olika sätt och att slutresultatet är mångsidigt och modigt.

– Vi har jobbat med att hitta lättheten, ljuset och humorn utan att dölja problemens allvar, säger Jessica Lindfors.

Sonja Schalin smocka.fi@gmail.com

Jessica Lindfors säger att hon kan känna igen sig i sina roller i pjäsen Aurora Helsinki. Foto: Viirus (fotot är från repetitionen).

”Ingen är normal”