Till minne avGunnar Quist1932-2011
60-år med IK Sävehof
Fader Gunnar.Idékläckarkungen.Kärt barn harmånga namn, och fenomenetGunnarQuist
mångabenämningar.I jubileumstider tänker man tillbaka, och man kan ju
undra hur 60-åriga storklubben IK Sävehof sett ut i dagutan Gunnars alla geniala idéer. Ingen har svaret, vi kanbara spekulera.Vad vi däremot kan slå fast när vi i dag ser hur Sävehof
dominerar svensk handboll på såväl herr-, dam- och ung-domssidan, är att Gunnar Quist är en av de riktigt storasvenska idrottsledarna genom tiderna.Betydelsefullast av alla snilleblixtar som genomkorsat
hans huvud var att öppna skolorna sommartid. Inte förstudier, utan för förläggning och måltider. Varför låta allaskolsalar och skolkök stå tomma?Kundeman inte användadem till något vettigt?Jo, det kundeman. Man kunde samla ungdomar från när
och fjärran till enungdomscup ihandboll.I dag anordnas idrottsaktiviteter sommartid inte bara i
snart sagt alla svenska kommuner utan världen över. Ung-domarna sover i skolsalar och käkar i skolrestauranger. Detär en alldeles naturlig och självklar del av idrottsåret.Men glöm inte att det var Gunnar Quist från Sävedalen i
Partille utanförGöteborg iSverige somkompå idén. Det varhansomöppnadedörrarna.– Tillsammans med skolhandbollen i Partille kommun är
detdenavmina insatser sombetyttmest förSävehof, tyckerGunnar själv.Men låt oss ta ”The Father Gunnar Story” från början.Hanföddes20november1932,växteuppiSävedalenmed
förstaadressGranlidenochsedanGöteborgsvägen,ochhanfick sitt idrottsintresse väckt när Bebben Johansson kom
trixandemedsinbollnedförBaggeliden.Bebbenblevseder-mera stor fotbollsstjärna i IFK Göteborg, så stor att det sägsatt folk i Brasilienkallar Pele för ”den svarteBebben”…Bebben blev duktig handbollsspelare i Sävehof också,
menibörjanvardetalltsåfotbollsomgällde,ävenförGunnar.–Nerevid järnvägen,ungefär ihöjdmeddärglassfabriken
nu ligger, låg enkickeplandär vi spelade fotboll. Först i Ugg-lumsBKochsedan i Sävedalens IF,minnsGunnar.
Han och Bebben, som är döpt till Bertil, och som tillsam-mans med en viss Torbjörn Nilsson får anses vara Partillesstora idrottslegender,hadealltsågemensamstartpå idrotts-livet redan på 40-talet, för att sedan ägna sig åt olika verk-samheter. Dehar hängt ihopunder alla år ochdrivit idrottenvidarepåett strålande sätt.Attdetblevhandboll förGunnarberoddepåatthanharen
kusin iKristianstadsomheterUnoQuist, somvar storhand-bollsstjärnaochsomdeäldreavossminnssomfruktadskytt.När Gunnar var nere och hälsade på honom 1950 blev hanlite tänd på detta bollspelmedhänderna.– Det fanns ett nybildat ”hystabollgäng” hemma i Säve-
dalen och jag hamnade på deras årsmöte och blev vald tilllagledare, berättar Gunnar. Inte för att jag kunde såmycketomhandboll, ochdet kan jag förresten inte i dagheller…Det sista sagt med glimten i ögat, men inte helt utan fog
även om han faktiskt gått en tränarkurs över ett veckoslutunder ledning av den legendariske fotbollsstjärnan SvenRydell, somgilladehandboll också.Det där ”hystabollgänget” hette Sävehof, och valet av
lagledare på årsmötet 1952 blev startskottet på GunnarQuists glänsande ledarkarriär.De sportsliga framgångarna var det lite si och så med de
förstaåren,menGunnarssprudlandeidérikedomsattesnart ��
MedGunnar föddesPartilleCup
Pappanbakomallt
föreningen
Gunnar Quists bästagren är idékläckningdär han är fullkomligtoslagbar. Men han harhaft sin hand med i detmesta som rört Säve-hof, och så klart dyktupp som prisutdelaresom här i Partille Cup.
13
1460-år med IK Sävehof
sina spår. Redan andra året, 1953, ordnade han resor tillBorås och Falkenberg. Det låter kanske inte så storslaget fördagens ungdomsspelare, men var något helt nytt på dentiden och väckte berättigad uppmärksamhet . Den verk-samheten har som bekant utvecklats under åren och är idag ett stort och uppskattat inslag i klubbarbetet.
Handbollshallar var det ont om så man tränade ochmatchade i Mässans C-hall och i Kvibergs regementesgymnastiksal. Det var inte så lätt att få med kommunensungdomar i verksamheten heller. Men Gunnar hittade såklart lösningar påbådaproblemen.Skulle man inte kunna spela handboll nere på kickeplan?
Påvåren1956sökteGunnarettkommunaltbidragpå90kro-nor för att iordningsställa en handbollsplan och byggamål-burar. Hans förhållande till beslutsfattarna i kommunhusetvisade sig gott redan från början och hans ansökan bevil-jades. Ett förhållande som sedan visat sig gynnsamt förSävehof under alla år.Ungdomarnadå,var fårmantagidem?Definns juiskolan,
såvi tar väl ochordnar enskolturneringpåkickeplan, tänkteGunnar.En lite halvtokig idé kan tyckas,men iklädd bästa gåbort-
kostymen stegade Gunnar in på lite darriga ben på rektorArneLundins expedition och framförde sitt ärende.–Hantändedirektpåidénochtycktedetvardetbästahan
hörtpå länge,minnsGunnar.Arnevar fantastisk. Jagminnsettmöte på en frukostrast med några lärare som drog ut påtiden. Då ställde Arne helt enkelt tillbaka skolklockan enkvart så ungarna fick längre rast.I denna första skolturneringmöttes pojklag från klasserna
5, 6 och 7 i Finngösa. Sävehof har sedan under alla år vårdatskolhandbollenmycketömt. Idaghandlardetomtredjeklas-sare från alla skolor i kommunen. Varenda tioåring, pojkesom flicka, kommer på ett eller annat sätt i kontakt med
handbollen genom Sävehofs försorg. Det är förklaringen tillatt klubben kan driva såmånga ungdomslag och i förläng-ningen fostra så många nationella och internationellastjärnor.
1957 såg Gunnar till attSävehof fick ett damlag. Det varinte så lätt med tanke på att damidrotten inte var särskiltutvecklad för ett halvt sekel sedan.–Klartattvi skullehaettdamlag, tyckteGunnar.Såviåkte
in till Kungshall iGöteborgochhittade lämpliga flickor.Ett likaokonventionelltsomframgångsriktsättattrekryte-
ra handbollsspelare, som får ses somett exempel påGunnarQuists idérikedom. Kungshall var ju en danssalong därraggandet hade ett helt annat syfte.Gunnars ledaregenskaper spred sig till den stora grann-
kommunen i väster och i slutet av 50-talet lyckades POJohansson – känd idrottsprofil i Göteborg – värva överhonom till IK Heim.–Mitt störstamisstag i karriären, erkännerGunnar i dag.Den övergången höll på att ta död på Sävehof, som vid
slutet av säsongen61-62bara hade ett enda lag kvar i verk-samhet, herrarnas A-lag. Damlaget och samtliga ung-domslag hade dragit sig ur.Men det skulle komma bättre tider. Gunnar återvände till
Sävehof ochpresenterade sinnästagenialiska idé:En inter-nationell handbollsturnering på gräs på Vallhamra idrotts-plats i Sävedalen.Ansökan inlämnadespåvåren1962 till SvenskaHandboll-
förbundet, som avslog den med motiveringen att det inteskulle komma några lag. Men envise Gunnar hade sin idé,ochdenskullehansättaiverket. Sävehof fick5000kronoravkommunen för att genomföra en turnering, men general-sekreterarenpå förbundet, StigGustavsson, tyckteatt kom-munenkastadepengarna i sjön.– Du ska inte lägga dej i kommunens ekonomi, kontrade
��
Hallå Elitserien – här kommer vi! Gunnar Quist signalerar glatt på segerfesten efter uppflyttningen 1987. Den nöjda nunanöver hans högerarm tillhör Thomas Järphag.
60-år med IK Sävehof15
kommunfullmäktiges ordförande Arne Eriksson. Se bara tillatt geSävehof sanktion för enPartilleCup1963.
Såblevdetocksåtillslut. 8-11augusti1963genomfördesden första internationella turneringen i Sävehofs regi. Detkom 67 lag från Sverige, Norge, Danmark, Västtyskland,Frankrike och Holland som försökte spela handboll så gottdetnugickpåVallhamras fotbollsplan.Detvar inteså lätt förregnet stod som spön i backen dagarna igenom och planenbleven leråker.Domaren,dendåtämligenokändeLeifLoketOlsson,hade
fullt sjå att hålla undan fotbollsledarna, som försökte få stopppåmatcherna.– Jag var tvungen att gå under jorden ett tag, minns
Gunnar. Gubbarna i Sävedalens IF var vansinniga för attderas fotbollsplan var fördärvad.Denna första internationella turnering fick ingen fortsätt-
ningpå60-talet,menden fickkommunenattanläggaasfalt-planer på skolorna och den blev fundamentet till den riktigaPartilleCuppå70-talet.Denharutvecklats till engrundbult iSävehofs verksamhet och satt Partille på världskartan ochomdenkandu läsapåannanplats i denna skrift.Här nöjer vi oss med att berätta om hur upphovsmannen
Gunnars vilda idé fick fart påcupende första åren.PartilleCup låg i starten i början av augusti,men fick flyt-
ta till månadsskiftet juni/juli beroende på konkurrens avSweden Open som Svenska Handbollförbundet hade lan-serat. Med facit i hand var det ett bra byte, men det vissteman inte då.– Jag lovademej självatt vi skulle tadödpåSwedenOpen,
berättarGunnar.Ochvi skulle göradetmedutländska lag.Norge lågnärmast till handsochGunnars idévarattordna
busstransport frånOslo.Den för cupenekonomiskt ansvari-ge Per Berggren trodde inte på idén, men avsatte 10 000kronor till ett försök.
Och norrmännen ställde upp. På avresedagen stod det 28bussar vid Östbanestationen i Oslo som fylldes av norskaspelare och ledare, och när invigningsmarschen gick frånOxledsravinen till Vallhamra idrottsplats kom där norrmän,norrmänochåter norrmän.Gunnarhade slagit till igen.Vid den tiden fanns en fotbollsstjärna i IFK Göteborg som
hette Reine Feldt. Han var journalist på tidningen Arbetetoch kom i kontaktmed Partille Cup och tyckte att IFK bordearrangera en liknande turnering i fotboll.Men IFK-ledningen sa nej, och i stället hoppadeGAIS på.
På Handelsbanken i Partille jobbade GAIS-kassören LeifCronholm, somkände tillGunnars organisationsförmåga.–Hanbadmejhjälpa till att organisernaen fotbollscupoch
detgjorde jag, sägerGunnar.SåmankanfaktisktsägaattGunnarQuiststartadeGothia
Cupockså.Dessvärre misskötte GAIS ekonomin så Häcken tog över
och har gjort Gothia Cup till en lysande affär. Så när Häckenframöver tar makten i svensk fotboll såväl sportsligt somekonomiskt kanGunnar sträcka lite extra på sig.
Gunnar bodde i Göteborg 1995 och utsågs då till Göte-borgsambassadör, just för sin avgörande insats vid tillkoms-tenavGothiaCup.Allt idrottsledarjobb på den tiden utfördes på ideell basis,
praktiskt taget allt i alla fall. Så även Gunnars. Han hade ettjobbpåStatens Järnvägar,menvadhangjordedär tycksva-ra en väl förborgad hemlighet. Han var i alla fall anställd ochuppbar lön.Engagemanget i Sävehof i allmänhet och Partille Cup i
synnerhet gjorde det lämpligt för honom att byta jobb 1971.Han blev anställd i PKB, Partilles kommunala bostadsaktie-bolag, det som idagheter Partillebo.Han stämplade in på PKB:s kontor klockan 08.00 och se-
dan var hans uppgift att skapa aktiviteter ute i bostads- ��
På marsch med Kuwait-staben inför Partille Cup 1980. Gunnar Quist är mannen tillhöger med slipsen.
1660-år med IK Sävehof
områdena, aktiviteter som inte sällan tangerade Sävehofsverksamhet. Det var inget skumt alls med det eftersom Sä-vehof betalade en del av hans lön. En suverän konstruktionför föreningennaturligtvis.Hans stora intresse för och kunskap om samhällets fri-
tidssektor förde in honom i politiken, och 1964-76 var hanledamot av kommunens fritidsnämnd, som det hette påden tiden innan kulturen blandades in. Det var förstås braför Sävehof.–Ochfördeandra idrottsföreningarnaikommunenockså,
påpekarGunnar.Nolltaxan till exempel somvihade imångaårgynnade ju alla.Satt i relation till kommunernas storlek (invånare och yta)
finns det ingen somhar såmånga idrottshallar som Partille.Och stora nog för handboll är de också. Annars var det po-pulärt vid den tiden att bygga gymnastiksalar åt skolornapå 18 x 10meter si så där, som inte dög för handboll.– Det var mycket Arne Lundins förtjänst att hallarna fick
fullamått.Hanvar oerhört stark i diskussionerna.MenmåhändahadegåsenpåÅstebosinbetydelseockså.GunnardrevvandrarhemuppepåÅstebo (jodå, hanhann
med det också) och där passade han på att bjuda lämpligapersoner vid lämpliga tillfällenpå ”enenkel lunch”.Den inleddes med ål och äggröra, fortsatte med gås och
avslutades med äpplekaka. Det sköljdes ner med bordsvat-teneller lättöl.– Ska man diskutera viktiga saker måste man ju ha mat,
konstaterarGunnar. Sånågot snackommutavardet aldrig.
EfterfemårhosPKBvardetdagsförGunnarattbyta jobb,ochknytasännärmareSävehof i sinprofessionellaverksam-het. Hanblevvaktmästare iPartille idrottshall, somfungera-de som Porthällagymnasiets gymnastiksal och där Sävehofspelade sina hemmamatcher och hade sitt lilla kansli. Nu-meraombyggdochnamnbytt till Partillebohallen.
FörGunnargällde intebaraskolvaktmästarensvanliga ru-tiner, utan han kunde spela ut hela sitt register av kreativaidéer till Sävehofs fromma. 1979 anställdes en viss Stefan”Abbe”Albrechtson, somhuserade iett litetkrypinpå läkta-ren , som idrottslärarenhadeanvänt.Gunnarhade jobbet kvar fram till sinpensionering.Sävehof blev tidigt stämplat som ett ressällskap, och det
får Gunnar ta på sig. Att få kommaut och se sig omkring äruppenbarligen hans grej, och det dröjde inte länge efter atthan blivit vald till lagledare 1952 innan Sävehof gjorde småturer runt om iVästsverigeochspeladevänskapsmatcher.1965 arrangerades den första utlandsresan, som gick till
Rumänien och 1967 var målet Jugoslavien. Sedan har detrullatpåochmedPartilleCupsutvecklingharkontakterknu-titsmedsnart sagthelavärlden. I dagerbjudsSävehofsung-domar utlandsresor varje år , vilket så klart utvecklar delta-garnapåallamöjliga sätt, intebara i handboll.Gunnarsjälvharblivitnågotavenglobetrotter,somkanfö-
ra sig elegant i alla möjliga kulturer och kommunicera medfolkpåallamöjligaspråk.Detmåstesägasvaraenytterst im-ponerande egenskap, för sanningen är att det enda språkhan kan är svenska. Den gode Gunnar kan inte ett enda ut-ländskt ord!Visst finnsdet kroppsspråk,menändå.
Ekonomi är ett annat områdehanbehärskarutanatthanågon utbildning. Slarv på det området har knäckt mångaklubbar,menSävehof har stått på solidgrundgenomalla år.Och när Gunnar själv rankar sina egna insatser för Sävehofkommer ”kontroll av ekonomin” på tredje plats efter skol-handbollen ochPartilleCup.– I början var det lotterier och försäljning i sambandmed
fester som drog in pengar, minns Gunnar. Sedan kom jubingon som vi drog igång i Folkets Hus, men i ganska litenskala, och vi hade en storbingo i idrottshallan 1965.Sedankomfenomenetbingolotto iTVsommedårenskul-
��
Unga handbollspelare behöver god och riktig mat i stora mängder. Gunnar Quist håller koll på utspisningen i skolköket iPorthälla under Partille Cup, och det är hans fru Ulla till vänster som är befälhavande bambatant.
1760-år med IK Sävehof
le genereramiljardbelopp till landets ideella föreningar. Detsändes till att börjamed i lokal kabel-TVsom intenåddehe-la Partille, och Gunnar visade om inte skepsis, så i alla fallviss försiktighet.Men när spelet blev en riksangelägenhet och Loket ett
helgon och Gunnar insåg den ekonomiska sprängkraftenoch satte klorna i verksamheten, hamnade Sävehof snart ifrontlinjen.– Sommest sålde vi en vecka 12 000 lotter, berättar Gun-
nar. Jag tror det är svenskt rekord.Nyrikedomen ledde till hybris i många klubbar som i jak-
tenpåsportsliga framgångarköpte in spelare i parti ochmi-nut.Gunnarhadeenbättre idé:Vi investerarbingolottomil-jonerna i en egenhall.Så komSävehofhallen till ochdenkostadeenhel del,men
Gunnars vurm för ekonomisk kontroll fick ner priset någramiljoner.Det var så att byggmomsen på 4 procent i den vevan höll
på att höjas till normalmomsens 25 procent. Det första be-skedet från momsenheten på länsstyrelsen bekräftade detoch därmed föreföll det klart att det skulle drabba hallbyg-get.MenGunnar ringdeuppberörtdepartement i regering-en och fick beskedet att höjningen skulle träda i kraft förstomett halvår.
Snabba ryck har han alltid gillat och nu blev det verk-ligen pang på rödbetan. I raketfart gjordes planerna medNCC upp och bingolottopengarna kunde användas effek-tivare.Hans ekonomiska fingertoppskänsla blev också rädd-
ningen ur krisen i slutet på 70-talet när PO Johansson iHeim återigen knackade på och ville göra Sävehof tillHeims farmarklubb under namnet IFK Göteborg. Begrep-pet Göteborgsidrott höll på att introduceras och tankenvar att Blåvitt skulle synas i andra idrotter än IFK:s fotboll.
Hockeyns Bäcken, friidrottens Vikingen, simningensS 02 och handbollens Heim skulle tillsammans med IFKingå i Göteborgsidrott.Projektet som drevs av marknadsvisionären Anders
Bernmar var naturligtvis dödfött från början, men elva Sä-vehofare hoppade på tåget och värvades till Heim förklumpsumman 45 000 kronor. Gunnar såg till att få med iövergångshandlingarna att de skulle få återvända gratisomdet blev aktuellt.Och det blev det, även om det var på vippen att det inte
skulle finnas något att återvända till. Kvar på Sävehofsplats i division 3 fanns ett gäng juniorer, som höll sig kvarmed minsta möjliga marginal och slapp börja om i Göte-borgsserien. Sävehof var nära att dö en andra gång.Samtidigt smiddeGunnar planer på en rejäl satsning på
A-lagetoch tillsammansmedekonomiansvarigePerBerg-gren lades en budgetmed avsikt att på sikt skapa ett stor-lag, som byggde på ekonomiska förutsättningar från Par-tille Cup.Utvandrarna till Heim hade upptäckt att golvet inte var
grönare i Göteborg och återvände till Sävehof. Marschenmot Sverigetoppen, och Europaspel, hade anträtts.Stefan Albrechtson tog upp laget till division 2, som blev
division 1 när vi fick Elitserien och en tränare utifrån enga-gerades, Benny Johansson. 1987 togs klivet upp i ElitserienochdärharSävehofstannatkvarochpåsenareårdominerat.
Damerna har alltid legat Gunnar varmt om hjärtat. Detvar han som såg till att föreningen fick ihop ett damlag på50-talet, och det var han som låg bakom elitsatsningen islutet på 80-talet.–Kundeherrarna ta sigupp i eliten så skulle det väl kun-
na gå för damerna också, resonerade han.Heim och Kortedala hade bra damlag, som dock inte
tyckte att de fick ordentlig uppbackning. Sävehof värva- ��
Gunnar Quist leder ett planeringsmöte inför Partille cup tillsammans med Håkan Drath (till vänster) och Thomas Löfgren.
1860-år med IK Sävehof
de deras bästa spelare och genom kontakter via PartilleCup fick man tips om en veritabel kanonskytt i Litauen,som efter järnridåns fall gärna ville till väst.HonhetteDaivaZinkeviciene och henne lyckadesGun-
nar via omfattande pappersexercis få till Partille och in-kvartera i sitt vandrarhem på Åstebo för spel i Sävehof.Daiwa Darling, som en överförtjust presskår döpte hennetill, anses vara det bästa utländska nyförvärvet i svenskdamhandboll genom tiderna och hon var precis vad Säve-hof behövde för att kliva upp i eliten.Det skedde säsongen 90-91, och två år senare var det
dags fördet förstaSM-guldet.Ochprecis somherrarnahardamerna blivit kvar i högsta serien och dominerat den.IKSävehof är förvisso enhandbollsklubb,menallt har in-
te handlat om handboll. Sidoaktiviteter som öststatshjäl-penochkonfirmationslägerharvarit omfattandeochbety-delsefulla, och trorni attGunnarQuist lågbakomdemock-så, så har ni alldeles rätt.
Gunnar har en otrolig förmåga att se ekonomi i de ak-tiviteter somhans idéer leder till, men det finns bara inne ihans huvud. Det behövs någon som håller ordning, sorte-rar och sätter sakerna på pränt. Denna någonblev hustrunUlla.Honvar kassör i föreningenunder åtskilligaår ochnärhon avgick utnämndes hon till hedersledamot.I början av 90-talet hade Gunnars alla glimrande idéer
burit frukt. Sävehofdomineradesvenskklubbhandboll i al-la avseenden, Sävehofhallen var klar, Bingolotto generera-de stora pengar, Partille Cup sprängde alla gränser, ung-domssektionen växte så det knakade och arvtagaren Ste-fanAlbrechtsons praotid var över.1994 var Abbe den daglige ledaren, idékläckarkungen
Gunnar Quist kundemed bästa tänkbara samvete dra sigtillbaka.”Dra sig tillbaka” är dock ett uttryck som klingar falskt
när det gäller Gunnar. Visst närmar han sig de åttio (78 år iår), men det är fortfarande framåt somgäller.Han leder Handbollsakademin, som är en kamratföre-
ning för handbollsfolkmed säte i Göteborg.Han driver sitt kära Ärtgäng, en samling Partillepensio-
närer som samlas varje torsdag i Folkets Hus i Sävedalenför att äta ärtor och pannkaka, lyssna på föredragshållareav olika sorter, lyssna påmusik och köpa lotter. Där är fulltvarje gång och överskottet går till äldreomsorgen genomatt han tillsammans med Bebben Johansson och LoketOlsson åker runt till servicehusen i kommunen tillsam-mans med en musikklass och underhåller våra åldringaroch delar ut presenter.
Han har det senaste året rest runt i Västergötland ochBohuslän tillsammans med olika Sävehofstjärnor för att fåfart på nyrekryteringen av handbollsspelare via Idrottslyf-tet. Besök har gjorts i Alingsås, Bollebygd, Borås, Lidkö-ping, Herrljunga, Vårgårda, Lysekil och Strömstad.Och han är fortfarande en maktfaktor i kommunen att
döma av handläggningen av Göteborgsvägens ombygg-nad genomSävedalen.Gatukontoret föreslog så klart att lägga cykelbanan på
sydsidan eftersom cykelbanorna från Partille och Göte-borg ansluter där. Men de boende längs Göteborgsvägenville inte hanågot cyklande längs tomtgränsen, såGunnarordnadeett protestmöte och fick kommunstyrelsen att kö-ra över proffsen påGatukontoret och lägga cykelbanan pånordsidan.Ett korkat beslut eftersom Sävedalsborna måste korsa
biltrafiken för att nå sin cykelbana, men ett strålande ex-empel på Gunnars förmåga att nå dit han vill och bevis påatt han fortfarande har krutet torrt.Gunnar Quist blir aldrig passé. Han är still going strong.
OLLE SUNDVALL
��
Depopulära julborden iSävehofhallenvarenavmångasträngarpåGunnarQuists lyra.Här intervjuashanpåscenenavJan-ne Jingryd, känd radioman men också handbollsledare. Dansmusiken svarade inte helt okända Flamingokvintetten för.
Top Related