Download - Peståren av Fabrizio Gatti

FABRIZIO GATTI (fdd 1966) brjade som kriminalreporter 1991 p dagstidningen Corriere della Sera. Sedan2004 arbetar han p denitalienska veckotidningen LEspresso, dr hanpublicerat en rad uppmrksammade och prisbelnta reportage. Hans frmsta arbetsmetod r attwallraffa i de miljer han vill skildra. P svenska finns sedan tidigare Viki som ville g i skolan (Karneval 2010) och den mycket uppmrksammade Bilal pslavrutten till Europa (Celanders 2013).

Omslag: Johannes MolinFrfattarfoto: Barbara Leonardi

Tjugorige Rocco tillhr ett gng knark langare som arbetar t maffian, ndranghetan, i en av Milanos slitna frorter. Nr hans bste vn Luca mrdas p order av maffian blir han besatt av att hmnas och bestmmer sig fr att vittna mot den allt mktigare ndranghetan. Iutbyte erbjuder staten honom beskydd och mjlighet att brja ett nytt liv. Men en mnad fre rtte gngen frlorar Rocco vittnes skyddet och blir sviken av staten. Varfr?

Fabrizio Gatti wallraffar i Roccos frort och avsljar sanningen om den italienska statens hemliga samarbete med maffian. Frfattaren visar hur den organiserade brottsligheten pverkar svl vanliga medborgares vardag som toppolitikernas beslut.

ItalIenska maffIanInIfrn.Det r en stark bok och det mrks av de knslo upplevelser den ger dig som lsare. Denefterlmnar en blandning av nos talgi, vrede, smrta men ocks sympati ochtillgivenhet fr vissa av bokens personer.

LESPRESSO

www.leopardforlag.se

ISBN 978-91-7343-606-9

faBrIZIO GattI Pestren

PESTRENFABRIZIOGATTILEOPARD FRLAG

Av frfattaren till Bilal p slavrutten till Europa

Jag ser hans hand dyka ner i den orange frgade jackans hgra ficka. Jag frstr att han griper tag i ngonting. Han drar upp handen. Strcker ut hgerarmen. Och med vnster hand gr han s en rrelse som utlser ett metalliskt ljud. Etttydligt och snabbt klickljud, i den totala tystnaden p den tomma vgen. Han har nu laddat sitt vapen. Hanhar lagt i en kula i loppet. Nr han vnder sig om har han pistolen riktad mot mig, i huvudhjd. Nu har jag vapnet mitt framfr mig. Kaliber 7,65, som det tycks. Svart, mycket svart.

fabrizio gatti

Pestren

versttning och noter av Margareta Zetterstrm

Leopard frlag Stockholm 2015

Pestren inlaga.indd 1 2015-06-26 10.55

Utgiven med bidrag frn Stiftelsen C. M. Lerici

Fabrizio Gatti: Pestren

Leopard frlag S:t Paulsgatan 11118 46 Stockholmwww.leopardforlag.se

copyright Fabrizio Gatti 2013originalets titel Gli anni della pesteversttning och noter Margareta Zetterstrmomslag Johannes Molin sttning Gunnar Palmgrentryck Bookwell, Finland 2015isbn 978-91-7343-606-9

Till Bilals lsareTill Pancia


3Innehll

kapitel 1 Har du nnsin ddat nn? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

kapitel 2 Mlskjutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

kapitel 3 Jag sger det fr din egen skull . . . . . . . . . . . . . . . 72

kapitel 4 P grund av ett knytnvsslag i ett ga . . . . . . . . . 91

kapitel 5 Bussfrd med ministern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138

kapitel 6 Pesten r vr rddning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166

kapitel 7 Den dr flcken p vggen r ett barn . . . . . . . . 199

kapitel 8 Vi tnkte skjuta dig i benen . . . . . . . . . . . . . . . . . 223

kapitel 9 Gammelmor Ndranghetas karameller . . . . . . . 260

kapitel 10 Utpressning som regel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291

kapitel 11 Fdd den 4 november . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341

Tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 351


5Ingenting kommer ngonsin att frndras: det r sicilianarnas, nej ita-lienarnas, tnkande som alltid kommer att vara sdant. Fr hr hand-lar det inte om att korsfsta Sicilien. Det r ett helt land som r med-skyldigt. Rosaria Costa*

Det r s att hjrtat kan brista nr man ibland p de frsta raderna, p platser reserverade fr vra myndigheter, ven ser personer vars vandel framstr som en ren negation av de vrden, rttvisa och legali-tet, fr vilka du gav ditt liv. Personer med tvivelaktigt frflutet eller p-gende tvivelaktig aktivitet, personer vars liv, fr att nu anvnda dina egna ord, utsndrar just den stank av komprometterad moral som du avskydde s starkt och som r raka motsatsen till frihetens friska doft. Roberto Scarpinato, till minne av Paolo Borsellino**

* Rosaria Costa: nka efter polisen Vito Schifani som ddades i sprngattentatet mot domaren Giovanni Falcone den 23 maj 1992. Sjlv var hon d 22 r gammal. Maken var 27 r och arbetade som livvakt i Falcones eskort. Tillsammans hade paret en son p fyra mnader. Rosaria Costa hll ett gripande och uppmrksammat tal under be-gravningen i Palermo. Citatet r hmtat frn en intervju i tidningen La Stampa, 20 r efter attentatet. ** Roberto Scarpinato: klagare som arbetade tillsammans med domarna Falcone och Borsellino i Antimaffiapoolen i Palermo. Paolo Borsellino mrdades av maffian den 19 juli 1992.


7kapitel 1

Har du nnsin ddat nn?

men om du fr veta nnting, r du d ocks tvungen att skri-va det?

Nej, inte ndvndigtvis.Men du mste bertta det fr polisen eller fr domarna och

klagarna?Nej, nej. En journalist r inte tvungen att skriva. Och inte ens

rapportera vad han eller hon vet. Det finns ngot som heter tyst-nadsplikt. S vida man inte fr veta att ngon str i begrepp att beg ett attentat, en massaker eller ett mord. I sdana fall har varje med-borgare skyldighet att anmla det han eller hon vet.

Men du, som journalist, har du nnsin ddat nn?Va? Varfr frgar du mig det?Jag vet inte, man kan aldrig s noga veta med journalister.Jag har haft tur i livet, jag har aldrig ddat ngon.Jag har behov av att f prata med dig. Men d fr du inte bertta

fr nn enda mnniska det som jag kommer att sga till dig. Och inte ens skriva om det.

Lt hra. Nej, inte hr. Min pappa har alltfr mnga vnner hr inne.Okej, som du vill. Vi kan ses nn annanstans, sg sjlv var.Om du betalar min pizza kan vi ses i kvll p pizzerian.Ja, om du fredrar det, s ses vi i kvll p pizzerian.

Lia r en ung flicka. Mager. Tunna hnder. Lnga fingrar. Rosalack-ade naglar. Svart hr samlat i en flta. Brun hy som alla frn Sydita-lien. Men gonen r mycket ljusa och glnsande. Grna som akva-marin. Sdana ljusa och vackra gon kan bara ha ett enda ursprung. Kalabrien. Det vet jag alltsedan en ung gngledare i ndranghe-


8tan* lt hlsa att han skulle bryta av mig benen. Han basade ver ett torg nra Drogfortet i Milano. De kallade honom just Kalab-rien. Han hade samma gon. Eftersom jag var rdd om mina ben lrde jag mig att p lngt hll identifiera dessa gon. En dag ring-de jag p en drr. Jag letade efter en balkong varifrn jag uppifrn skulle kunna spana ner p en grupp heroinlangare. En flicka pp-nade. ven hon hade samma gon. Frst d kollade jag efternam-net bredvid ringklockan. Det var samma som gngledarens efter-namn. Hon var syster till honom. Det hr var lgenheten dr de bodde. Kalabrien var sjlv hemma. Jag knde igen hans rst nr han p sitt grovhuggna stt frgade systern: vem fan ere? I utstu-derat artig ton sa jag att jag tagit fel p drr. Och gick ut p gatan igen med benen oskadda.

Lia arbetar som stderska p ett hotell i Sanremo, i Ligurien. Det r blommornas huvudstad. Kasinostaden. Scenen fr den italien-ska populrmusikens stora festival. Det r hr som Lia r fdd och uppvuxen.

Vr mtesplats ligger nra den tomma och de stenstranden. P vintern, vid kvllstid, r det som om havet ver huvud taget inte existerade. Ingen gr ner till stranden nr havet r s svart att man inte ens ser det. Det r redan mrkt. P vintern mrknar det ti-digt. Vgorna kommer in i havsbukten i grupper om fem. Dref-ter lugnar de ner sig. Sedan tar de sats igen. Nr de bryts mot ste-narna sker en explosion av skum och salt. Ibland verraskas ngra smfiskar av vgornas bryska slut. De hamnar nakna p den jrn-haltiga och rdfrgade berghllen. Och glimmar som silver i ljuset frn gatlyktorna. De kmpar fr sitt liv. Slr med stjrten. Hoppar frn spricka till spricka. Frn vgkam till vgkam. nda tills klip-pan ter snker sig ner i vattnet.

* La ndrangheta (med betoning p frsta stavelsen) r namnet p den maffiaorgani-sation som har sitt ursprung i regionen Kalabrien (p den italienska stvelns t). Den anses numera ekonomiskt starkare och farligare n t.o.m. Cosa Nostra p Sicilien och camorran i Neapelomrdet. Ndranghetan gnar sig t sedvanlig maffiabrottslighet, med tonvikt p narkotikahandel. Den har frgreningar speciellt i Norditalien och re-gionerna Lazio och Toscana och ven i mnga andra lnder och vrldsdelar, frn Ka-nada till Australien.


9Utan den bla skyddsrocken, som r hennes arbetsuniform, ser Lia nnu yngre ut. Typiskt tonrsansikte. Aningen lppglans och mascara. P en ung kvinnas kropp.

Urskta mig, Lia, men jag har nnu inte frgat dig. Hur gam-mal r du?

Nstan nitton, viskar hon, jag har allts nnu inte fyllt nitton, tillgger hon med ett leende.

Kan vi ta en promenad innan vi ter?Nej, vi gr och ter p en gng, sger hon. Hr bakom finns en

pizzeria, den enda som har ppet s hr rs. Jag vill inte att de ser mig tillsammans med dig.

Vilka r det som inte fr se dig?Min fars vnner.Hon gr snabbt, Lia. Frsker drigenom slippa svara p fler

frgor. Hon svnger in p en gngstig bakom hotellet dr hon arbetar. Och fr syn p en helt vitkldd man. De granskar varandra utan att ens hlsa. Mannen str i kksdrren och tittar p oss. Han str fortfarande kvar nr Lia tar av till vnster ut p riksvgen. Han str rak som en stolpe, som om han hll utkik. Hans vita rock avtecknar sig i den bristflliga gatubelysningen.

Idiot, mumlar Lia.Vem?Den dr, kksmstarn.r han kksmstare p ditt hotell?Kksmstare och idiot. Det r inte bra att han sg oss. En rik-

tig idiot, upprepar hon flera gnger utan att vnda sig om, nu vet han att vi har trffats.

Lia fortstter att g. Hennes gon tycks koncentrera sig p trot-toarens slta asfalt. Pizzerian ligger ngra hundratal meter bort. Tv stora fnster fyllda av ljus vid sjlva riksvgen. Tung drr, av tr och smidesjrn. Av den framstllda fiskens friska gon att dma tycks det ocks vara en bra restaurang. Lia stter sig med ryggen mot vggen. Hon ppnar inte ens matsedeln. Hon vill ha pizza. Be-stller en med skinka och svamp. Hennes favoritpizza, avsljar hon. Och en liten l. Hon talar om allt mjligt. Frgar vad det r som fr en journalist att stanna s lnge p hotellet. Just p det hotell dr hon jobbar. Under lgssong, berttar hon, r det annars bara


10

pensionrer och dtrist. Hon lyssnar till mitt svar. Ler. Sedan sit-ter hon tyst igen. nda tills sista pizzabiten. Och sista klunken l. Drefter r stunden kommen att hra sig fr om orsaken till det-ta vrt mte.

Varfr frgade du mig om jag nnsin ddat nn mnniska?Ren nyfikenhet, svarar hon och ser mig rakt i gonen.Det r inte normalt att dda en annan mnniska. Det r un-

dantagshndelser, och alla mnniskor gr det definitivt inte. Tack och lov.

Men min far gr det.Lia fortstter att rikta sina lysande gon mot mig. Nu framstr

hon inte lngre som en liten flicka. Borta r de tv skrattrynkorna vid den lilla munnen. Hennes blick r nu snarare fylld av smrta.

Min far r en som har ltit dda flera personer. Och som kom-mer att dda nnu fler.

Din far r en En som rknas.Rknas, hur d?Knner du till ordet ndrangheta?Ja, tyvrr.Min far tillhr ndranghetan.Vilken grad har han?Hg, men det r inte graden som r det viktiga. Om de fr veta

att jag ter middag tillsammans med dig kommer jag att rka ut fr nn olycka.

Han, den dr, sg oss ju tillsammans.Vem d, kksmstarn? Men han r bara idiot.Tala d om vad det var du ville sga till mig.Men r du verkligen inte tvungen att skriva det jag berttar, el-

ler ange mig fr snuten?Jag r inte tvungen, allt som du berttar fr mig stannar mellan

oss tv. Svida du inte planerar att ha ihjl mig frsts. Men om du har ndrat dig s

Jag har inte ndrat mig. Problemet r just min far. Han har flyt-tat hit till Ligurien, frn Kalabrien, med uppgift att skta affrer-na hr, fattar du? Men redan nr jag var tolv, tretton r gammal lo-vade han att gifta bort mig med sonen till en boss dr nerifrn.


11

Frn Kalabrien?Ja, dr nerifrn, frn Kalabrien. Nu nr jag blivit myndig r jag

tvungen att gifta mig med den dr sonen. Min far ville rentav att jag skulle gifta mig redan nr jag fyllde sjutton.

Vad vill du sjlv d, Lia?Sjlvklart vill jag inte gifta mig med en sn dr typ. Jag bryr mig

inte ett skit om honom. Jag vill leva mitt eget liv, vill vara en heder-lig tjej, vill vara fri. Jag vill inte ha nt att gra med de saker som min far hller p med.

Har du pratat med din far om det?Tror du att min far r en sn som man kan prata med?Du kan vl nd frska.Du vet tydligen inte hur det fungerar hos oss i Kalabrien.Hur fungerar det d hos er? Att vara frn Kalabrien r inte au-

tomatiskt samma sak som att tillhra ndranghetan. De flesta ka-labrier lever som gisslan hos ndranghetan.

Min far r inte ngons gisslan. Han tillhr ndranghetan. Det dr r urgamla traditioner och regler. De gr mnga rhundraden till-baka i tiden, och en flicka som jag kan inte ndra p dem.

Nn mste nd brja.Ja, och i s fall hamnar jag under jord, sger Lia och ler ter ett

sekundsnabbt leende.Vad tnker du gra d?Det r just det jag vill frga dig om. Du mste vl ha sttt p sna

hr fall, som mitt, tidigare?Faktiskt inte. En dotter som verlmnas, som gva, till en klan

inom ndranghetan. Nej, det har jag hittills aldrig sttt p. Vilka mjligheter till rddning har jag?Frst nu tycks det bestmda uttrycket i Lias gon svikta. Hennes

rst, nr hon uttalar ordet rddning, r inte lngre klar och ogrum-lad. Fr ett gonblick spricker rsten, som om den fastnat i halsen.

Har du nnsin pratat med nn om det hr? Jag menar utanfr din fars krets, med dina egna vnner eller s?

Jag r tvungen att umgs med min fars krets av vnner och deras sner. Jag har praktiskt taget alltid min pappas gorillor runt mig. Utanfr den gruppen har jag inga vnner.

Har du redan sagt till dem hur du tnker?


12

Nej, aldrig, bara det faktum att de gick med p att skjuta upp giftermlet lite grann var fr mina anhriga nnting hgst onor-malt. Nu utstter de mig fr ptryckningar. Jag vet inte lngre vad jag ska hitta p fr att komma undan.

S jag r allts den frsta person du pratar med om det hr?Ja. Och din mamma kan inte hjlpa dig?Nej, svarar Lia torrt och eftertryckligt. Min mor, tillgger hon,

r fullstndigt slav under min far. Hon r en underkuvad kvinna. Hela min familj r antikt gammalmodig. Min mor skulle bertta allt fr min far. Hon saknar mod totalt.

Vi sitter lnge tysta. Ser p varandra.Jag tror att du bara har tre mjligheter. Den frsta: acceptera

giftermlet.Helt uteslutet. D tar jag hellre mitt liv. Men jag tycker allde-

les fr mycket om att leva, erknner Lia. Vilka r de andra mjlig-heterna d?

Andra mjligheten r att fly s lngt bort som mjligt.Du knner inte min far. Han skulle lta sina kumpaner leta rtt

p mig. Nej, jag vet inte vart jag i s fall skulle ta vgen.Utomlands. Du hittar ett arbete nnstans och brjar leva ett an-

nat liv n hr. Jag kan hjlpa dig att hitta ett kontaktnt som kan hjlpa dig

Min fars mn finns verallt, ven utomlands. Nej, jag skulle nd bara leva i stndig skrck.

Sista mjligheten r att vnda dig till polisen eller karabinj-rerna.

Vad hnder d?De ger dig ett skyddsprogram och en ny identitet som tck-

mantel.Hur d?Ett nytt namn. Men frst kommer de att be dig bertta allt du

vet om din far och hans klan.Leder det till att de grips?Det leder till att de grips.Finns det inget stt att be polisen om hjlp utan att behva be-

rtta nt?


13

Det tror jag inte, Lia. Det handlar om ett avtal. Staten hjlper dig med beskydd, men d mste du ge nnting i utbyte.

Hur ska jag kunna gra nnting som leder till att min far grips? Min far r nd alltid min far.

Det har du frsts rtt i. Men jag ser inga andra mjligheter. Om du vill kan jag frska kontakta nn bra prst som engagerat sig i kampen mot maffian. De har mjlighet att ta emot

Nej, strunt i det. Jag har frsttt.Det hr r inget beslut som du behver ta redan i kvll. Men

om du inte vill att dina anhriga grips och inte vill gifta dig med den dr mannen dr nerifrn, finns bara denna tredje mjlighet.

Lia blir ledsen p nytt. Skakar p huvudet.Nej, lt det vara, sger hon, nu har jag frsttt hur det ligger till.

Du fr lov att betala fr mig, de lter mig inte ha ngra pengar p mig. Vi gr nu, r du snll.

Nr vi ppnar den tunga drren av tr och smidesjrn hr vi p avstnd att havet r upprrt. I mrkret dr nere vid klippstranden fortstter osynliga vgor att brytas. Lia sger inte lngre ngon-ting. Vi promenerar under tystnad p riksvgen. Mot grnden dr hon stllt sin moped. Ngra hundra meter de gata. Till vnster nerdragna pltjalusier fr skyltfnstren. Till hger en bensinmack som r stngd fr kvllen. Trottoaren r fr trng. Man kan inte g i bredd. Det r precis i det gonblicket som en bil stannar till. Den kr upp bakom oss. Tvrbromsar s det skriker om dcken. Det r en gr bil, av ett vanligt mrke. Men de har trimmat den och gjort om den s att den r helt omjlig att knna igen. Nersnkt chassi. Spoiler drbak. Breda tvlingshjul. Svagt frgade rutor. Fyra killar i bilen. Lia tycks ha knt igen dem. Fr hon stelnar till och blir st-ende som en stenstod.

Nu r vi verkligen illa ute, ropar hon frskrckt.Killen vid ratten vevar ner rutan. Han som sitter bredvid vrker

sig, ver frarens ben, fr att n fram till fnstret.Hon r duktig, vr lilla flicka, sger han direkt. S nu har du allt-

s gtt och blivit frrdare.Lia lyssnar. Lgger armarna i kors ver brstet, som fr att skyd-

da sig.


14

Journalisterna klarar vi sjlva av, fortstter samma kille, g och skvallra fr snuten du. Men du kommer att f st till svars infr din far, flicka lilla.

Bilen startar med ett ronbedvande dn och frsvinner i fjr-ran, bort frn oss.

Skithg. Vilken skithg som tjallat fr min fars gorillor, sger Lia.

Vem har tjallat? Kocken?Nej, inte den idioten. Min vninna allts.Din vninna?Jag hade berttat fr henne att jag skulle trffa dig i kvll.Driver du med mig? Du ber mig om strsta tnkbara diskretion

och s talar du sjlv om fr din vninna att vi ska trffas. Du Hon r min allra bsta vn. Jag bara mste bertta fr henne.Vad menar du med mste? Som jag har fattat saken har vi inte

trffats fr att prata musik.Vad gr vi nu?Men vilka var de dr?Min fars gorillor. Han som pratade med oss genom fnstret r

mitt ex. Min far vet ingenting om det, men vi har varit ihop.Det var mrkligt.Tala om fr mig vad vi nu ska gra, envisas Lia.Men vi hinner inte vervga vad som br gras. Bilen kommer

tillbaka. Den fre detta pojkvnnen stiger ur. Mrka jeans. Stor orangefrgad jacka. Lnga ben. Han kommer emot oss. De vnta-de uppenbart p oss. Skuggade oss rentav.

Stopp, lyssna nu s ska jag frklara fr dig.Det r inte du som ska frklara, svarar han, det r hon dr, fr-

rderskan, som mste tala om fr mig vad hon tnker gra.Rsten r grumlig. Han r pverkad av alkohol. Eller kokain. Det

ena alternativet vrre n det andra. Lia vntar p honom ngra steg bakom. Om det r en frga mellan tidigare lskande r det kan-ske bst att de fr gra upp ensamma. Bara han inte tar till vld.

Du r en jvla frrdare som brjat prata med journalister, s-ger han frebrende dr han str rakt framfr henne.

Lia svarar ngot med svag rst. Det hrs inte vad hon sger. go-nen, hennes akvamarinfrgade gon, upphr inte fr en enda se-


15

kund att vara p sin vakt. Trotsigt mter hon den fre detta pojk-vnnens blick. Han fortstter med hg rst. Det r en monolog.

Vad ska jag sga till din far? Att du tnker g och skvallra och bertta saker fr snuten? Du gr mig riktigt frbannad. S hr fr du bara inte uppfra dig.

Ingen kr frbi. Riksvg 1, via Aurelia som frn franska grn-sen gr nda ner till Rom, ligger de. Vi str alla tre mitt p vgen. Med de andra tre gorillorna bakom oss. De fortstter att bevaka oss frn bilen som str kvar dr den stannat, med drren ppen. Om det tminstone kunde komma en bil, en cykel eller en fotgngare, d skulle kanske ett snt strningsmoment vara tillrckligt fr att f Lias ex att ge sig. Och g sin vg. I stllet befinner sig alla den hr stadens invnare inomhus. Det sipprar fram lite ljus genom de nerfllda persiennerna. Klockan r halv elva, det r onsdagskvll. Och italienarna sitter vid den tiden framfr sina tv-apparater och tittar p de europeiska fotbollsmatcherna. Fotboll r alltid fotboll. Vi borde ta till flykten, men det finns inte ens nn flyktvg. P vr sida av vgen en rad av butiker med nerdragna pltjalusier. P an-dra sidan den stngda bensinmacken och en lng mur utan pp-ningar. Om jag skulle frska gripa tag i Lias arm och fra henne drifrn skulle vi nd inte klara oss. Det r bara att vnta p att gorillans ego slutar koka. Det r just d som frasen uttalas. Jag hr den mycket tydligt.

Fr jag har kpt mig ett vapen, fr tv veckor sen, och jag brin-ner av lngtan att f anvnda det.

Jag har honom fortfarande bakom mig. Hans massiva kropps-hydda dljer nu fullstndigt Lias smala gestalt. Jag frsker tolka varje rrelse han gr. Jag ser hans hand dyka ner i den orangefrgade jackans hgra ficka. Jag frstr att han griper tag i ngonting. Han drar upp handen. Strcker ut hgerarmen. Och med vnster hand gr han s en rrelse som utlser ett metalliskt ljud. Ett tydligt och snabbt klickljud, i den totala tystnaden p den tomma vgen. Han har nu laddat sitt vapen. Han har lagt i en kula i loppet. Nr han vnder sig om har han pistolen riktad mot mig, i huvudhjd. Nu har jag vapnet mitt framfr mig. Kaliber 7,65, som det tycks. Svart, mycket svart. Gorillan som bevakar Lias framtid kommer nrma-re. Med tre eller fyra lnga steg, mer behvs inte. Vapnet stannar


16

en handsbredd framfr gonen p mig. Jag brer omedelbart ut ar-marna. ppnar hnderna. Fixerar den lilla mrka ppningen mitt i det rr dr hans samlade vrede r beredd att explodera. Hans hand sklver. Jag kan se hans ansikte mycket tydligt. Hans blonda hr. Kortklippt. Rakat ver ronen. Och kanske ven i nacken. Ett ansik-te rtt av kokaineufori. Magert, kantigt. Som om det vore skulpte-rat utan nd. Nej, jag har inte tid att vara rdd. Jag r alltfr uppta-gen med att tolka varje tecken, varje rrelse han gr med gonen, hnderna och benen. Nu fattar han pistolen med bda hnderna. Jag frsker undvika allt som skulle kunna skrmma honom. Och f hans pekfinger att pressa ner avtryckaren. Jag sker mentalt de rtta orden fr att lugna ner hans galenskap. Och hnderna. Och den kula som han stoppat i loppet fr att dda mig. Runt omkring mig finns inte lngre ngonting. Inte Lia. Inte ngra hus. Inte ens ljusen frn fnstren bakom vilka folk sitter och halvsover under andra halvlek av fotbollsmatchen p tv. Lnlst att brja skrika och ropa p hjlp. Lnlst och farligt. Det ra ljudet av ett vrl kan f honom att reagera instinktivt. Hans irrationella vilja att inviga vapnet, som han kpt fr tv veckor sen, skulle d kunna detone-ra. Hr krvs rationellt tnkande. Och stort lugn. Jag anstrnger mig att andas lngsammare. Jag hoppas att han, nr han mrker att mitt brst rr sig i en lugnare takt, ska brja gra likadant. Ett slags telepati. Jag strcker ut armarna nnu mer. ppnar hnderna s mycket jag ngonsin frmr. S att han ska se att de r tomma och oskyddade. Ingenting annat n vra gon existerar. Mina i hans. Och hans gon fsta p pistolens sikte. Han fortstter att darra.

Men vad gr du? Titta p mina hnder, ser du inte? Jag r obe-vpnad.

Han frefaller krama vapenfstet nnu hrdare. Tycks klamra sig fast vid vapnet som r en frlngning av hnderna och kroppen och som han kanske hoppas ska f honom sjlv att framst som en man i gonen p Lias far, bossen.

Lgg undan pistolen. Du stller till brk om ingenting. Lgg un-dan pistolen och lt oss talas vid. Du har inte fattat ett skit. Lt oss talas vid s kommer du att inse att du inte har nn nytta av den dr pistolen.

Det tjnar inte ens nt till att prata med honom, tycks det. Han


17

str kvar orrlig. Med benen ltt isr. Armarna utstrckta framfr gonen. Vapnet fortfarande riktat mot mig. Rakt mot mitt ansikte. Han andas fr snabbt, fortfarande. Det mrker jag p hans nstan omrkliga, men rytmiska, rrelse med pistolpipan. Han r myck-et spnd. Jag drar upp pannan s att jag kan ppna mina gon s mycket som mjligt.

Kolla mina hnder. Jag har ingenting i dem, titta p dem. Lgg bort pistolen. Du tnker skjuta p en som inte har gjort och inte tnker gra dig nnting. Du tnker skjuta p en obevpnad. Men du fr livstid om du skjuter p en som r obevpnad, vet du inte det? Lgg undan pistolen. Man skulle kunna se dig frn nt av fnstren. Ser du att lamporna r tnda dr?

Fr frsta gngen vnder han blicken bort frn pistolsiktet. Fr frsta gngen tittar han t vnster, lite ovanfr mitt huvud. Jag hop-pas att ljuset bakom mig, bakom persiennerna, fortfarande r tnt. Han gr en grimas med munnen. En grimas av sjlvtillrcklighet. Och frakt. Jag upptcker i detta gonblick att han r s ung att han inte ens har nn riktig skggvxt p kinderna. Han r skert i samma lder som Lia.

Han ser mig fortfarande i gonen. Kanske r han feg. Han uppre-par den fraktfulla grimasen. Snker pistolen och stoppar ner han-den i den orangefrgade jackans hgerficka. Och s rr han sig. Tar ett steg och r nstan ver mig. Jag drar mig snabbt undan. Han gr d bort mot den gr bilen, till sina tre medbrottslingar som av-vaktande betraktar oss. Han slr igen bildrren. Ja, som tur r fr mig s r han en feg stackare. En som fortfarande r ofrmgen att skjuta in i ett par uppsprrade gon som tittar p honom. Mo-torn gr upp i varv. Bilfnstret r nu stngt. Det r bra. Det bety-der att fr tillfllet tnker han inte inviga sitt nyinkpta vapen. Ett tjut frn dcken, och den gr bilen med den stora spoilern kr i vg in mot centrum.

Lia str kvar dr, vid vgkanten. Med naglarna i munnen. Och hnder som darrar. Nu r vi ensamma. Ensamma med ljudet frn den trimmade motorn som drar i vg p hgsta varv. Den avver-kar alla vxlarna p riksvgen, i det gula skenet frn vgbelysning-en. Tvan. Trean. Dubbeltramp. Fyran. Femman.

Lia, lt oss g hrifrn.


18

Frlt, frlt, viskar hon. Sg du nu vilken vrld jag tvingas leva i?

Lia rr sig inte ur flcken. Hon r frlamad av skrck. Hon pra-tar men rr sig inte. Jag mste dra henne i armen.

Vi mste genast bort hrifrn. Om de dr kommer tillbaka skju-ter de oss genom bilfnstret.

Hon verkar inte frst. Hon gr i stllet fr att springa.Lia, nu mste du springa s fort du nnsin kan. Och du fr inte

ramla omkull.Just d hrs det kyliga gnisslet av en inbromsning. De har s-

kert vnt bilen genom att dra i handbromsen. De har tnkt om. De kommer tillbaka. Ettan. Dubbeltramp. Tvan. Dubbeltramp. Tre-an. ntligen springer Lia. Jag drar henne med mig i riktning bort frn det vredgade motordnet. Fyran. Femman. Fortfarande ingen flyktvg att vika in p. Nerdragna pltjalusier till vnster. Och en lng mur till hger. Men knappt hundra meter framfr oss slock-nar precis en hotellskylt. Om den slcktes mste nn levande var-else ha slckt den. Lia snubblar. Vnder sig om. Inte ramla nu. Du fr bara inte ramla.

Lia, kom nu, vnd dig inte om nt mer. Vi mste ta oss dit dr ljuset nyss slcktes, du sg vl det? Vi r nstan framme, ta i lite nu, spring, fortare, spring.

Under den slckta skylten finns en stngd grind som ett avbrott i den lnga mur som kantar bilvgen och trottoaren p hger sida. Om grinden gr att ppna r vi rddade. Om den r lst r vi fr-lorade. Motorn kommer hela tiden nrmare. Nu gr den ner i varv. Ner p en lgre vxel. Femman. Fyran. Det r kurvan fre bron ver forsen. Drefter r det raka spret.

Grinden r stngd men inte lst. Nr man ppnar den kommer man in p en kort grusvg dit vgbelysningen nstan inte nr. Ng-ra steg och vi r framme vid en glasdrr. Ingngen till ett litet pen-sionat. Dr inne r allt slckt.

ppna. ppna. ppna Handens slag mot glaset ekar mot den mrka fasaden som r

tckt av slingrande murgrna. En lampa tnds. En lng och kor-pulent man gr trappan ner till receptionen. Han vrider om nyck-eln. Och blir nstan omkullvlt.


19

Ls omedelbart drren igen!Han tittar frvnat p oss. Utfr ordern utan att sga ett ord.

Och medan glasdrren gr igen, just nr det bara r ett par centi-meters drrspringa kvar, trnger det strva motorljudet in genom den trnga ppningen.

Vi ser den gr bilen komma farande som en pil p andra sidan grinden. Kanske saktar den in. Kanske r det bara dopplereffek-ten. Nr drren r helt stngd hrs inte lngre ljudet frn det som hnder dr utanfr.

Lia sger ingenting. Hon tittar ner. Str kvar orrlig, med ryg-gen mot drren. Receptionen fortstter in i ett rum bredvid. Och dr bakom, en trappa som leder till de vre vningarna.

Ta skydd hr, bakom den hr vggen. Lia avlgsnar sig frn drren och stter sig p en stol.Skulle jag kunna f be er om en tjnst. Jag mste ringa ett sam-

tal och behver en telefonkatalog.Jag hmtar den direkt, sger mannen som ppnat drren fr

oss.P vggarna sitter foton av hotellgster uppsatta, och av dessa

foton att dma torde han sjlv vara pensionatets gare. Han frgar inte ens vilka vi r, vad som har hnt och om vi r i behov av hjlp. Som om allt vore helt normalt.

Lia viskar ngonting. Hon talar s tyst att jag inte lyckas hra vad hon sger. Hon upprepar meningen med aningen hgre rst:

Vad gr vi nu?Vad vi gr? Vi har tv mjligheter, Lia. Antingen ringer vi poli-

sen eller ocks ringer jag en vn och ber honom komma och hm-ta oss.

Jag ber dig, sger hon tyst medan garen letar efter telefonkata-logen i skrivbordsldorna, jag ber dig, om du ringer polisen kom-mer de dr att ha ihjl mig.

Hr r katalogen, sger garen till slut och lgger fram den p skrivbordet. Ni kan anvnda vr telefon, om ni vill.

Tack.Lia fortstter att bita p naglarna. Sittande p stolen betraktar

hon en obestmd punkt mellan golvet och taket. Som om jag och garen inte vore dr.


20

Receptionen, god afton.God afton, rum 325, tack.Var s god.Gaetano svarar p fjrde signalen.Urskta mig, Gaetano, hade du redan somnat?Ciao, nej, jag tittar p matchresultaten i tv.r det redan slut?Ja, det slutade precis nu.Urskta att jag str s hr sent p kvllen, men jag behver hjlp. Ut med sprket.r du redan ikldd pyjamas?S hr dags, ja.Slng d ver dig nnting. Om det inte r fr mycket begrt

mste jag be dig att stta dig i bilen. Kr ut frn parkeringen vid ditt hotell. Ta av till vnster och kr ut p riksvgen. En liten bit fre forsen, fortfarande p vnster sida, finns ett pensionat. Det r det enda pensionatet dr, du kommer att se en skylt som r tnd.

Lia, vart tog garen vgen?Hon hinner inte svara innan garen tittar fram bakom det mr-

ka draperiet.Vad nskas?Skulle ni vilja vara s vnlig och tnda skylten utanfr?Jag gr det p en gng, svarar garen.Gaetano?Jag r kvar. Ja, du kommer allts att se en tnd skylt. Dr finns en grind, den

r inte lst, bara stngd. Kolla att det inte kommer nn ute p vgen och kr in genom grinden. Dr finns en liten trdgrd. Stanna dr.

Okej.Det r jag och en annan person. Kr oss tillbaka till mitt hotell.Aha, jag frstr Nej, det r inte alls som du tror.Okej, d r det inte som jag tror.Lyssna p mig nu, Gaetano, det hr r mycket viktigt. Om du

i nrheten av grinden ser folk till fots eller en gr Fiat med tjock spoiler bakp, d ska du inte kra in: tervnd i s fall till hotellet, till ditt rum, och invnta dr att jag ringer dig igen. Uppfattat?


21

Jag kr tillbaka till hotellet och invntar att du ringer. Men vad r det som hnder egentligen?

Skit i det fr tillfllet, kan du komma p en gng?Jag ska bara kl p mig. Men ligger det lngt bort, det dr pen-

sionatet?Hgst tre minuter med bil.Jag kommer.Lia, var r garen?Utan ett ord pekar hon med hakan i riktning mot glasdrren vid

ingngen. garen kommer snart in igen.Jag har tnt skylten och ppnat grinden, sger han. P det viset

gr det fortare fr er vn att ta sig in.Tack, jag beklagar att vi strt er vid denna sena timma.Det gr ingenting, jag var fortfarande vaken.Sg ni om det var nn ute p vgen?Nej, jag tror inte det.

Dckens knastrande mot gruset tillknnager Gaetanos ankomst. Bilen stannar ngra f meter frn glasdrren. Lia reser sig frn sto-len men gr inte ut p en gng, det r som om hon invntade be-skydd. Gaetano ppnar bakdrren och lter henne stiga in. Pensio-natets gare slcker ter skylten. Drefter ledsagar han till fots den stora metallbl bilen fram till grinden. Han tittar t hger och t vnster. Med en gest med handen meddelar han att dr inte finns nn annan bil i sikte. Och besvarar, fortfarande med samma hand, vra godnatthlsningar.

Jag tnker inte frga dig nnting.Tack Gaetano, frga ingenting.Jag vgar inte ens gissa vad du kan ha hittat p, tillgger han

omedelbart med lg rst.Du br verkligen inte gissa nt.D gissar jag ingenting, sger han och ler.I morgon ska jag frklara fr dig. Kr in dr och stanna, dr

ligger mitt hotell.Lia vntar lite innan hon kliver ur bilen. Gaetano har ppnat

bilrren t henne. Sedan gr han ngra steg bort och tnder en ci-garrett.


22

Lia, kom nu s gr vi.Ja, sger hon bara, suckar och kliver ur.Lyssna nu Lia, om du nn gng mste vlja vg s kan det hr

vara rtta gonblicket.Vad borde jag gra d?Vi gr till polisen. Jag ringer en vn till mig som jobbar i utryck-

ningspatrullen. Jag sger t honom att skyndsamt bege sig till po-lisstationen och s berttar vi allt. Det som hnt i kvll och allt det andra.

Nej, nej, jag kan inte.Men Lia, det r du som har kontaktat mig. Du ville prata med

mig. Och om du ville prata med mig var det fr att du hade en an-ledning. Du str inte lngre ut med din tillvaro, med giftermlet som de arrangerat t dig, med gorillorna som spionerar p dig. Du r en ung kvinna, du har hela vrlden som vntar p dig. Varfr ska du d avst frn din frihet?

Nej, nej, tjata inte. Jag kan inte.Jag tjatar inte, men som jag sa, s r det faktiskt du som kon-

taktat mig.Ja, men jag har ndrat mig. Du sg vl hur de r, de dr? Jag kla-

rar det inte, jag skulle aldrig mer f se min mor och mina brder. Det skulle vara som om de vore dda. Nej, jag kan inte s hr p en gng ta beslutet att fr alltid avst frn min mor.

Tror du inte att du en dag kommer att ngra dig?Det hr r mitt de. Jag r fdd kalabrier, jag kommer att d

som kalabrier.Lia, frolmpa inte din hembygd. Alla i Kalabrien tillhr inte

nn maffia.Men det finns faktiskt sna som r mafiosi. Och deras offer. Jag

befinner mig p bda sidor. Och kalabrier r jag ocks.En flicka frn Kalabrien som har hela livet framfr sig. Det r

inte andra mnniskor som ska forma ditt liv. Du br inte lta andra bemktiga sig ditt liv. Men om det r det du fredrar

Det r inte s att jag fredrar det. Det bara r p det viset, efter-som jag inte har nt val. Jag kommer aldrig att kunna leva mitt liv utanfr min fars liv.


FABRIZIO GATTI (fdd 1966) brjade som kriminalreporter 1991 p dagstidningen Corriere della Sera. Sedan2004 arbetar han p denitalienska veckotidningen LEspresso, dr hanpublicerat en rad uppmrksammade och prisbelnta reportage. Hans frmsta arbetsmetod r attwallraffa i de miljer han vill skildra. P svenska finns sedan tidigare Viki som ville g i skolan (Karneval 2010) och den mycket uppmrksammade Bilal pslavrutten till Europa (Celanders 2013).

Omslag: Johannes MolinFrfattarfoto: Barbara Leonardi

Tjugorige Rocco tillhr ett gng knark langare som arbetar t maffian, ndranghetan, i en av Milanos slitna frorter. Nr hans bste vn Luca mrdas p order av maffian blir han besatt av att hmnas och bestmmer sig fr att vittna mot den allt mktigare ndranghetan. Iutbyte erbjuder staten honom beskydd och mjlighet att brja ett nytt liv. Men en mnad fre rtte gngen frlorar Rocco vittnes skyddet och blir sviken av staten. Varfr?

Fabrizio Gatti wallraffar i Roccos frort och avsljar sanningen om den italienska statens hemliga samarbete med maffian. Frfattaren visar hur den organiserade brottsligheten pverkar svl vanliga medborgares vardag som toppolitikernas beslut.

ItalIenska maffIanInIfrn.Det r en stark bok och det mrks av de knslo upplevelser den ger dig som lsare. Denefterlmnar en blandning av nos talgi, vrede, smrta men ocks sympati ochtillgivenhet fr vissa av bokens personer.

LESPRESSO

www.leopardforlag.se

ISBN 978-91-7343-606-9

faBrIZIO GattI Pestren

PESTRENFABRIZIOGATTILEOPARD FRLAG

Av frfattaren till Bilal p slavrutten till Europa

Jag ser hans hand dyka ner i den orange frgade jackans hgra ficka. Jag frstr att han griper tag i ngonting. Han drar upp handen. Strcker ut hgerarmen. Och med vnster hand gr han s en rrelse som utlser ett metalliskt ljud. Etttydligt och snabbt klickljud, i den totala tystnaden p den tomma vgen. Han har nu laddat sitt vapen. Hanhar lagt i en kula i loppet. Nr han vnder sig om har han pistolen riktad mot mig, i huvudhjd. Nu har jag vapnet mitt framfr mig. Kaliber 7,65, som det tycks. Svart, mycket svart.