Zlatan gör dig svensk

40
SDERTRNS HGSKOLA 141 89 Huddinge Zlatan gr dig svensk En etnologisk studie av hur media gr oss alla till mer svenska i deras beskrivning av Zlatan Ibrahimovic C-uppsats i Etnologi HT-07-VT-08 Bosse Lundgren Handledare: Magnus hlander

Transcript of Zlatan gör dig svensk

Page 1: Zlatan gör dig svensk

SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA 141 89 Huddinge

Zlatan gör dig svensk

En etnologisk studie av hur media gör oss alla

till mer svenska i deras beskrivning av

Zlatan Ibrahimovic

C-uppsats i Etnologi HT-07-VT-08 Bosse Lundgren

Handledare: Magnus Öhlander

Page 2: Zlatan gör dig svensk

1

Abstract Denna uppsats i etnologi handlar om hur Zlatan Ibrahimovic framställs och beskrivs utifrån en speciell konflikt under hösten 2006 och våren 2007 i Aftonbladet och Expressen. Denna konflikt började med att tre fotbollsspelare i det svenska A-landslaget i herrfotboll gick på krogen en kväll och fortsatte sedan med att Zlatan sa nej till detta landslag under en period. Jag menar att tidningarna producerar bilder av hur man bör och inte bör vara för att räknas som �svensk� Media gör Zlatan Ibrahimovic till en motsats av �svenskhet� och svensk nationalism. Jag upplever det som att Zlatan får stå som symbol för mycket mer än bara fotboll i dagens Sverige, han får representera bilden av �invandraren�, av utanförskap, av individualism, han kan också ses som ett bevis på att alla kan lyckas bli en stjärna. Media både bekräftar rådande svenskhet och skapar svenskhet genom att beskriva Zlatan. Samtidigt upplever jag att media uppmanar Zlatan att bli en �äkta svensk�, Zlatan, gör dig svensk! Zlatan Ibrahimovic, media, idrott, fotboll, nationalism, svenskhet, identitet.

Page 3: Zlatan gör dig svensk

2

Innehållsförteckning

1 Inledning ��������������������������3

1:1 Bakgrund och syfte�����������������������4

1:2 Material och metod�����������������������5

1:3 Teoretiska utgångspunkter��������������������7

1:4 Nationalism och den andre��������������������11

2 Svensk nationalism och idrott������������..�..14 2:1 Svensk nationalism����������������������..14

2:2 Svensk idrott�������������������������16

2:3 Zlatan Ibrahimovic����������������������..20

3 Zlatan och nationalism i massmedier���������.�21 3:1 Zlatan omyndigförklaras�����������������...��.21

3:2 Zlatan som den andre�������������������.�.�25

3:3 Zlatan splittrar nationen��������������������.29

3:4 Zlatans namn och bakgrund�����������������...�30

4 Slutsats och diskussion�����.�������������34 4:1 Slutsats���������������������������..32

4:2 Diskussion��������������������������.35

Litteraturlista������������������������..39

Page 4: Zlatan gör dig svensk

3

1 Inledning

Under våren 2007 skrev jag en B-uppsats om fotbollssupportrar och deras förhållande till sitt

favoritlag, Malmö FF. Där framkom att regionalism och diaspora men framförallt identitet var

viktigt. Uppsatsen väckte frågor kring hur och varför en identitet kring fotbollen skapas och

förstärks genom en känsla av tillhörande och i förhållandet �vi� mot �dom�. Utifrån detta skulle

det vara intressant att se hur fotbollen skapar och bidrar till nationalism via det svenska

herrlandslaget i fotboll.

Vår svenska självbild präglas av att vi ser oss som mindre nationalistiska än andra folk och

länder, att vi som kollektiv och samhälle har en mer balanserad och neutral hållning till

nationalismen som ideologi än övriga. �I Sverige är de officiella nationalsymbolerna inte enbart

älskade. Tvärtom finns hos många svenskar förlägenhet eller till och med obehag inför sådan

fosterländskhet som att sjunga nationalsången eller stå i givakt för fanan� (Ehn, Frykman,

Löfgren, 1993. s 207) Om denna självbild stämmer med verkligheten undrar jag hur och varför

vår nationalism blir så tydlig när det svenska herrlandslaget ska spela fotboll. Media formligen

frossar i nationalism under en lång period innan en viktig match, gång på gång får man höra

analyser och funderingar kring de blå-gula. Hur vi ska slå våra motståndare, vilken uppställning

vi ska ha och hur viktig den aktuella matchen är, som om hela Sveriges framtid står på spel. Det

verkar som om det svenska herrlandslaget i fotboll skall avgöra hurvida vårat land ska gå under

eller inte och om hur vi (vanliga svenskar) kan hjälpa till att heja fram laget och landet Sverige.

�Idrottens genomslagskraft som nationellt medium består främst av att den talar direkt till

åskådarnas känslor av kollektiv tillhörighet. I denna ryggmärgsnationalism är retoriken kring

idrottandet primitiv. Det handlar om vi och dom, att vinna eller förlora, att kämpa och göra sitt

bästa, att vara ur form eller ha otur. Detta språk är öppet för alla som inte ifrågasätter

premisserna� (Ehn, Frykman, Löfgren, 1993. s 213)

Jag vill studera hur den rådande bilden kring nationalism, genom fotbollen, skapar ett

nödvändigt �vi� mot �dom� tänkande men också vem som anses ingå i detta �vi� respektive

Page 5: Zlatan gör dig svensk

4

�dom� genom att belysa hur vår, kanske bästa fotbollspelare just nu, blir beskriven i media

utifrån detta, Zlatan Ibrahimovic.

1:1 Bakgrund och syfte

Den rådande ideologin om det �äkta� svenska blir tydlig när man betraktar hur media beskriver

just Zlatan Ibrahimovic och hans roll i det svenska landslaget. När media beskriver honom talar

de samtidigt om hur man ska vara, respektive inte vara, för att räknas som �äkta� svensk.

Sedan Zlatan Ibrahimovic slog igenom i Malmö FF runt år 2000 har det producerats enorma

mängder av texter, artiklar och annat material i media kring honom. Om man använder sig av

databasen och sökmotorn �Google� på namnet �Zlatan Ibrahimovic� får man över 1 ½ miljon

träffar (071208). Jag har dock valt att fokusera på hur våra två största kvällstidningar, Expressen

och Aftonbladet, skriver om Zlatan Ibrahimovic (i fortsättningen endast Zlatan) kring två

sammanhängande situationer i landslagssammanhang.

Den ena av dessa situationer är den där han och två andra spelare gick ut och festade en kväll i

Göteborg. Den andra händelsen är konflikten som sedan uppstod kring Zlatan och hans �bojkott�

av landslaget under år 2006-07. (Konflikten ägde rum mellan 4 september, 2006 till 2 mars-

2007).

Uppsatsens syfte är att se och undersöka vad dessa situationer kring Zlatan under hösten 2006

och våren 2007 säger om relationen mellan det svenska herr fotbollslandslaget, svenskhet och

nationalism.

Min tre huvudfrågor i detta arbete är följande:

Skapar media ett �vi� och �dom� när de beskriver Zlatan?

Skapas svensk identitet och nationalism i förhållandet mellan media och Zlatan?

Görs vi, med herrfotbollens hjälp, mer nationalistiska?

Page 6: Zlatan gör dig svensk

5

Hylland Eriksen (1996, s. 60), framhåller att �Ett relativt outforskat område som hela året stärker

och älskar fram mytiska gemenskaper, och i synnerhet nationer, är den internationella idrotten� I

denna uppsats vill jag undersöka om rollen som media tilldelar Zlatan ger oss ett svar på den

nationella diskussionen och dess identitetsformande förmåga. Jag vill försöka upptäcka och

analysera hur vi alla (framför allt fotbollsintresserade) ständigt matas med nationalistiska begrepp

via beskrivningen av Zlatan i media. Vad som ingår i denna diskussion och vilken argumentation

som blir viktig i för att skapa ett �vi� och ett �dom�

1:2 Material och Metod

Nu följer en redogörelse för hur detta arbetes material valts ut, samt varifrån textmaterialet

hämtats.

Jag har följt Zlatan sedan han slog igenom i Malmö FF år 2000 och det har för mig, som

fotbollsintresserad, varit oundvikligt att reflektera över hur media beskriver honom. Media har

bevakat Zlatan på alla tänkbara sätt och gjort honom till ett fenomen som inte kan jämföras med

många andra i Sverige. Under årens lopp har han fått mycket kritik för att han bl.a. �stal en

straff�, för att han �nobbade� U21-landslaget, för att han är �egoist� och för att han har

�bojkottat� dagstidningen Aftonbladet av olika anledningar under flera års tid. Jag hörde under

hösten 2007 den f.d. landslagsmålvakten, Magnus Hedman, säga på TV 4, att han inte ansåg att

Zlatan blivit kritiserad under sin karriär för att han har ett konstigt efternamn, Hedman menade,

att kritiken mot Zlatan inte handlar om rasism, utan endast om att Zlatan är en sådan speciell

person. Detta reagerade jag på. Jag anser nämligen att svensk media har beskrivit och analyserat

honom på samma sätt som media brukar beskriva invandrare i allmänhet, media har gett honom

egenskaper som skulle kunna ses som �icke svenska�. Detta är nu något som jag, i detta arbete,

vill försöka påvisa. För att kunna analysera om media, genom att beskriva Zlatan, skapar och

förstärker svenskheten inom det svenska samhället i allmänhet och inom fotbollen i synnerhet,

har jag varit tvungen att begränsa mig. Ett heltäckande arbete kring nationalism, Zlatan och

media och allt vad det innebär skulle bli mig övermäktigt. Att täcka in allt som publicerats i

Page 7: Zlatan gör dig svensk

6

media om denna fotbollspelare skulle ta månader, kanske år. Jag har därför valt att avgränsa mig

dels till Aftonbladet och Expressen som är de två största kvällstidningarna i Sverige, och dels till

den senaste i raden av �konflikter� mellan svensk media och Zlatan. Denna konflikt tog sin

början under hösten 2006 och avslutades våren 2007.

Denna �konflikt� består dels av att Zlatan, Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson gick ut en

kväll på krogen och dels av vad som sedan följde.

Den 3 september 2006 befann sig det svenska herrlandslaget i fotboll i Göteborg för att förbereda

sig inför en EM-kval match mot Liechtenstein. Efter den sista samlingen på kvällen gick de tre ut

en runda på stan för att fira Olof Mellberg som just fyllt år, de blev, när detta uppdagades,

hemskickade som straff och fick därför inte spela denna aktuella match. Redan dagen efter var

det en första nyhet i media och många artiklar skrevs för och emot ledningens beslut att skicka

hem dessa tre spelare. Spelarna själva tyckte att ledningen för truppen gjort fel då detta läckt ut i

media istället för att behandlas internt inom laget.

Redan tre dagar efter denna utekväll skrev Aftonbladet att �Officiellt har Zlatan Ibrahimovic,

Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson bett om ursäkt för att de bröt mot landslagets

ordningsregler och var ute på nattklubb till klockan ett natten mot måndag� (Aftonbladet 060906)

(Denna information till trots fortsatte media att producera texter som handlar om att Zlatan måste

be om ursäkt, sluta tjura o.s.v. under ett halvår)

Ett tag efter den omnämnda utekvällen kom Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson tillbaka

till landslaget men Zlatan sa nej till fortsatt spel i detsamma. Det som i media började som en

utekväll bland tre kompisar i landslaget fortsatte sedan som en lång följetong kring Zlatan och

hans �bojkott� av samma landslag.

Jag vill ta reda på vad och hur dessa tidningar skriver och beskriver Zlatan i förhållande till denna

specifika konflikt. Vid denna konflikt, som vid andra konflikter i allmänhet, uppstår en tillspetsad

situation och en tydlig debatt som exploateras i olika grad i dessa två tidningar. Det blir väldigt

tydliga mönster i vilka man kan se ett �vi� och ett �dom� kring tillhörighet och utanförskap.

Page 8: Zlatan gör dig svensk

7

Jag har sökt artiklar från dessa två tidningar endast via databaserna �Mediaarkivet� och

�Presstext� publicerade under perioden 060904 till 070305. Jag har använt mig av sökorden

Zlatan Ibrahimovic, fest och bojkott, dessa sökord har gett mig 30 artiklar. (21 från Aftonbladet

och 9 från Expressen) Utifrån dessa artiklar har jag sökt och analyserat hur man på olika sätt

framställer och beskriver Zlatan utifrån nationella argument och utifrån den nationella ideologin.

Dessa artiklar följer i stort samma mönster som jag sett tidigare när media skriver om Zlatan, han

har genom åren ofta blivit beskriven som omogen, barnslig och en diva. (Se även Furuvik 2004)

I förhållande till vad som skrivits om Zlatan sedan år 2000 kan man tycka att 30 artiklar under en

period av ca 7 månader inte är så mycket, jag anser dock att man kan se ett mönster och därför

kan dessa artiklar även ses som ett exempel på vad som skrivits om Zlatan under årens lopp. Jag

har också vid ett par tillfällen sökt kontakt med Zlatan via internet, dock utan resultat.

Förutom dessa artiklar, har jag även läst om den svenska, moderna nationalismen ur ett

etnologiskt och antropologiskt perspektiv men även ett par specifika studier kring nationalism,

Zlatan och media.

1:3 Teoretiska utgångspunkter

För att förstå och kunna analysera hur den nationalistiska ideologin ser ut i förhållande till det

svenska herrlandslaget i fotboll måste vi först förstå vad som definieras och menas med

nationalism. Jag tänker därför försöka reda ut detta begrepp med hjälp av tidigare forskning.

Jag börjar med att beskriva de historiska rötterna till dagens nationalism och våra moderna

nationalstater. Nationalismen vill framstå som något gammalt och ursprungligt men dagens

nationalism är inte mer än lite över 200 år. Den föddes dels ur den Amerikanska

revolutionen/frihetskriget (i dagens USA) 1776-1783 och den Franska revolutionen år 1789-

1792. Dessa två revolutioner låg sedan till grund för fler frihetskrig med nationell prägel. Innan

nationalismen fick en sådan stark betydelse som den har idag var det svårt att få folk som

tillhörde olika samhällsklasser att känna solidaritet och gemenskap endast på grund av att de

levde inom samma gränser. (Hylland Eriksen, 1993.)

Page 9: Zlatan gör dig svensk

8

Nationalismen bygger på att alla medborgare inom ett visst territorium, en viss gräns, ska känna

gemenskap och solidaritet över klassgränser, endast nationella gränser sätter stopp för denna

solidaritet. Eriksen tar Norge och dess nationalism (1800-tal) som exempel när han beskriver hur

man flätar samman fattig och rik i ett nationellt mönster. Den norska, urbana, medelklassen lyfte

fram och gjorde sedan om lokala kulturyttringar i form av kläder och musik till att bli �äkta�

norsk kultur i förhållande och motsats till svensk och dansk kultur. Detta för att stärka ideologin

om ett enat norskt folk, en etnisk grupp, med rätt till egen stat och självstyre. Detta var viktigt

som nationell symbolik gentemot grannländerna men lika mycket för att stärka solidariteten

mellan norrmännen, teoretiskt och känslomässigt försöka sudda ut klass och sociala skillnader till

förmån för nationell gemenskap. (Hylland Eriksen, 1993.)

För att få människor, norrmännen i Eriksens fall, att känna starka känslor för sin nation behövs

också symboler i form av ett gemensamt språk, klädesplagg, fanor och flaggor, musik i form av

folkmusik och nationalsång. Dessa symboler finns hela tiden med i bakgrunden kring

beskrivningen av Zlatan i media. Språket blir en sådan symbol som gör Zlatan annorlunda och

avvikande, det påpekas att han pratar �invandrarsvenska� med skånsk dialekt. (Se även Furuvik,

2004) Dessutom blir landslagsdräkten i fotboll en form av �folkdräkt� som ska visas upp i

internationella samanhang och bäras med stolthet, något som Zlatan, enligt media i mitt arbete,

inte sägs göra. När Zlatan säger nej till landslaget säger han per automatik också nej till alla

svenska symboler man kan se på en fotbollsmatch. Han säger nej till den svenska taktiken, det

svenska sättet att spela fotboll, han säger nej till flaggan, nationen och till den svenska

nationalsången och den svenska gemenskapen. Han säger därför nej till allt vi anser vara typiskt

svenskt, han säger nej till alla våra symboler.

Att förkroppsliga sin nation och dess gränser är också viktigt. I Sverige kallar vi vårt land för

fosterland respektive fädernesland och/eller moder-Svea, i USA kallas nationen för Uncle Sam.

Nationen blir en trygg och beskyddande varelse av kött och ben som vi kan lita på.

Genom nationalstatens resurser (ekonomiska, sociala) kan allt detta omsättas i ideologisk styrka.

Annan forskning kring nationalism, (se Gellner 1980) menar att nationalismen föddes och närdes

kring industrialiseringen då den stora massan av befolkningen behövdes inom industrin. Detta

Page 10: Zlatan gör dig svensk

9

nya produktionssystem krävde specialiserad arbetskraft, som i sin tur ledde till kulturell

homogenisering och massutbildning av befolkningen. Detta storskaliga samhällsystem krävde en

ny slags ideologi som kunde/kan skapa sammanhållning och lojalitet, nationalismen passade

dessa krav. Den nationalistiska ideologin var/är funktionell för staten och fungerar också som

politiskt effektiv. Nationen är individens säkerhet och garant när tider förändras och enskilda

medborgare blir osäkra på framtiden. Nationen/nationalismen kan visa upp en kontinuitet, en

helhet, mellan nutid och dåtid och hindra, eller i alla fall begränsa, den klyfta som uppstår mellan

individ och samhälle när samhället genomlever stora och snabba förändringar likt

industrialismen, modernismen och idag �globaliseringen�.

Eriksen (1996) diskuterar kring Gellner och hans nationalistbegrepp från 1983. Gellner menar att

nationalismer är etniska ideologier som hävdar att den egna gruppen bör dominera en stat. En

nationsstat är, enligt Gellner, en stat som domineras av en etnisk grupp vars identitetsmarkörer

som språk och religion m.m. ofta förankras i statens officiella symboler och lagstiftning. Benedict

Anderson (1991, s.6) är inne på samma spår då han menar, likt Gellner, att nationer är

ideologiska konstruktioner som försöker förena en kulturell grupp och en specifik stat och att

dessa ideologier skapar abstrakta gemenskaper på ett annat sätt än vad dynastiska stater

(dynastier, furstendömen) och släktbaserade gemenskaper gjorde förr. Anderson pekar på att

religionernas och de dynastiska monarkiernas omvandling, kapitalismens/industrialismens och

tryckkonstens genombrott spelade avgörande roller i den ideologiska nationalismens födelse och i

nationernas identitet. Tryckkonstens genombrott innebar att man kunde sprida böcker och

tidningar och genom dem skapa en känsla av en nationell föreställd gemenskap, ett vi mot dem.

Anderson menar vidare att nationalismen som ideologi borde ha försvunnit för länge sedan i vår

allt mer individualistiska värld men konstaterar samtidigt att nationen är det mest giltiga värdet i

vår tids politiska liv. Att nationen och nationalismen fortfarande är så stark över hela jorden, den

starkaste ideologin internationellt sett, kan bl.a. bero på människans behov av myter.

I boken �Historia, myt och identitet� av Tomas Hylland Eriksen, (1996), diskuterar han vikten

och behovet av nationella myter som skapar både gemenskap som politisk legitimitet. Eftersom

alla nationer och regioner består av olika grupper med olika intressen krävs det av myterna och

dess symboler att de är mångtydiga för att alla ska kunna identifiera sig och känna igen sig via

Page 11: Zlatan gör dig svensk

10

dem. Eriksen tar nationsflaggan som exempel, den ger olika associationer hos alla som ser den,

stolthet, krig, fred, fotboll, traditioner, festligheter osv. men den symboliserar framför allt den

gemensamma myten om tillhörighet. (Eriksen,1996. s 36-37)

En myt om en etniskgrupp och eller en nationalitet behöver inte vara en gammal och beprövad

myt, det räcker med att den på ett trovärdigt och övertygande sätt kopplar ihop personlig

erfarenhet med gruppens erfarenhet, individuell upplevelse med kollektiv. Detta betyder dock per

automatik att vissa grupper av människor inte kommer att ingå i myten, vissa ställs utanför som

de främmande, de som inte ingår, de skapar ett �dom� i förhållande till ett �vi�. Minoriteter

(t.ex. ursprungsbefolkningar, invandrare) blir just minoriteter i förhållande till en stat som

domineras av majoriteter. I detta sammanhang menar jag att Zlatan i allmänhet ses som

tillhörande en minoritet i det svenska samhället, han kan anses besitta speciella egenskaper på

grund av sina icke svenska rötter.

�Människor får sin personliga identitet genom sina erfarenheter; den politiska rörelse som lyckas

skapa täta länkar till mänskliga erfarenheter och � inte minst- framstå som deras autentiska

försvarare kommer att kunna upparbeta en sådan emotionell aura att folk både tar den för given

och anser sig villiga att dö för den� (Eriksen, 1996, s. 56). Nationalismen bygger sin gemenskap

framför allt på individens känsla för sin egen familj och flyttar upp denna känsla på en högre

social nivå, familjekänslan överförs till känslan för sitt fädernes land. I en riktigt lyckad

nationalisering av individer, känner individen lika starkt för sin nation som för sin familj. Detta

innebär konkret att individen utan problem kommer att betala sin skatt till nationen, skicka sina

barn till nationens skolor och även dö i krig för sin nation, sin mytologiska familj.

I en lyckad nationalisering blir våra idrottsjärnor våra systrar och bröder som får representera vår

nation, vår familj, och blir något vi kan vara stolta över.

Eriksen kombinerar den antropologiska forskningen kring etnicitet med teorierna om nationalism.

Eriksen (1996) menar att både den antropologiska forskningen kring etnicitet och teorierna kring

nationalism betonar att både etniska som nationella identiteter inte är naturliga utan skapade och

konstruerade och beroende av varandra. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv kan man påstå att

både etniska som nationella gränser inte är homogena, skrivna i sten, utan ändras hela tiden. Både

etniska grupperingar/folkslag som nationsgränser ändras över tid då människor/kulturer

Page 12: Zlatan gör dig svensk

11

beblandas och då nationer föds och dör. Nationalismen menar att den politiska organisationen bör

ha en etnisk prägel eftersom den företräder en speciell etnisk grupp (i detta fall svenskar) och

dess intressen samtidigt som nationalismen är beroende av att kunna övertyga befolkningen, den

stora massan, att staten/nationen verkligen företräder just dem. I detta råder ett ömsesidigt

beroende av nation och etnicitet.

I boken �Maktens (o)lika förklädnader� skriver Aleksandra Ålund (2005) om nationalism. Hon

refererar till Benedict Anderson och menar att föreställda gemenskaper blir mycket verkliga då de

förbinder sociala grupper, genom kulturell homogenisering i relation till en, av nationalstaten

uppburen högkultur, i motsats till andra nationer och i motsats till kulturella och etniska

minoriteter. Ålund menar, trots att, nationalismen är en �föreställd� och �konstruerad�

gemenskap, dvs. en ideologisk �uppfinning� för den skull inte upplevs som mindre äkta. Både

föreställningen om nationsgränser, rena kulturer som föreställningen om blandade och hybrida

kulturer upplevs av oss alla som äkta. (Ålund, 2005. s 286)

1:4 Nationalism och den andre

Eriksen (1993) diskuterar nationella identiteter och hur dessa är beroende av att det finns någon

att jämföra sig med, den andre, den andra nationen. Själva begreppet nation och nationalism blir

beroende av att det finns andra nationer och andra folk som inte tillhör vår nation, ett viktigt och

nödvändigt �vi mot dom� tänkande som bekräftar vem jag är i förhållande till andra, och i

förhållande till vem jag inte är. Eriksen uttolkar nationalismen, i de flesta fall, som en slags

etniskt baserad ideologi som handlar om föreställningar om en etnisk och kulturell gemenskap

och identitet. Denna etniska ideologi bevaras genom yttre och inre gränsdragningar gentemot de

andra, �dom� i förhållande till �vi� i betonandet av ex ursprung, släktskap, historia, religion,

språk osv.

Denna yttre gränsdragning består av att man kan jämföra Sverige som land och nation med andra

länder, den inre gränsdragningen består av att man jämför ex �svenskar� i detta fall med

�invandrare� i skapandet av ett �vi� och ett �dom� I denna studie vill jag försöka svara på om

Zlatan, i den inre gränsdragningen, tillhör detta �vi� eller �dom�

Page 13: Zlatan gör dig svensk

12

Max Weber skrev i �Ekonomy and society� (1967) att kulturella seder understödjer etnisk

samhörighet och att kulturella seder och vanor lägger grunden för den etniska differentieringen.

Weber menar vidare att dessa seder och vanor också lägger grunden för föreställningen om den

egna kulturens (seder, vanor) förträfflighet och överlägsenhet i förhållande till andra kulturer.

Jag menar att detta i sin tur skapar etniska och kulturella rangordningar där den vita, (svenska i

detta fall) medelklassmannens värderingar och seder (kultur) äger tolkningsföreträdet för vad som

skall räknas som överlägsen respektive underlägsen kultur. I förhållandet mellan svensk media

och Zlatan kan man se vem som äger tolkningsföreträdet, vem som definierar vad som bör räknas

som svenskt respektive icke svenskt. Detta innebär i praktiken, att föreställningen om etnicitet

och nationalism, blir viktiga verktyg i att rangordna och dela upp världen i ett �vi� mot �dom�.

Idag, när världen allt mer ses som globaliserad och sammanvävd, blir nationalismen ett försvar av

min/din, vår identitet i en allt mer föränderlig värld och kan fungera som en motmakt och

självförsvar när ens identitet som människa upplevs som allt mer upplöst och ifrågasatt. Det

sociala och kulturella livet mellan människor blandas allt mer över hela jorden, människor flyttar

och reser allt mer, vi har fler och mer internationella vänner och möten. Men samtidigt skrämmer

omvärlden oss på olika sätt, vi ser krig, förstörelse, kaos, fattigdom och orättvisor i världen och

jämför gärna med hur vi har det inom vår egen nation som motvikt till allt detta. I denna ständiga

jämförelse framhålls vår svenska modell som bättre, rättvisare, lugnare och mer demokratisk. Vi

vill gärna tillhöra resten av världen i olika sammanhang, via EU, FN och affärsförbindelser på

olika nivåer men samtidigt besitter vi en illa dold stolthet och självgodhet, som enkelt uttrycks i

meningen borta bra men hemma bäst. I Sverige vet vi att vi är bäst, detta är dock inget vi jämt

skryter om, stoltheten kring Sverige döljs bakom ödmjukhetens mask. Nationalismen som

ideologi fungerar därför perfekt i dagens värld, vi vill förvandla svårigheter till enkelheter, dela

upp komplicerade sammanhang i svart eller vitt och enkla sanningar. Världen blir mer begriplig

om vi kan dela upp den i ett generellt vi mot dom trots att, eller kanske på grund av, att världen

blir allt mer global och sammanvävd.

Ett sätt att få utlopp för vår nationalism i vardag och fredstid kan gå via idrotten, den blir en

ventil för vår allt mer stegrande osäkerhet kring vår identitet och den ger oss istället en enkel

Page 14: Zlatan gör dig svensk

13

trygghet i form av ett vi mot dom. Det blir legalt att samlas under en fana, att sjunga vår

nationalsång utan att för den skull bli stämplad som rasist. En idrottshändelse med en eller fler

svenskar närvarande på banan/planen, i spåret eller i skidbacken ger oss en känsla av minnen från

fornstora dagar och att vår ära far (via media) över jorden. I vår sinnebild av nationen, finns som

jag tidigare skrev, en bild av moder Svea, en god mor i rågblont hår och benvit hud som

representerar den svenska stammen, det svenska folket, i utseende och sinne. Den imaginära

bilden av svenskhet blir alltså en vit, blond människa som är god och ärlig (Gunde Svahn,

Karolina Klüft, Markus Allbäck) i motsats till alla som inte förkroppsligar detsamma.

Page 15: Zlatan gör dig svensk

14

2 Svensk nationalism och idrott För att förstå hur dagens svenska nationalism ser ut och fungerar vill jag försöka förstå hur den

uppkom, vilka rötter den har. I generella ordalag ska jag försöka kort beskriva vilka huvudsakliga

ideologier som skapat dagens svenskhet från den moderna nationalismens uppkomst på 1800-

talet och framåt.

2:1 Svensk nationalism

I boken �Försvenskningen av Sverige� (Ehn, Frykman & Löfgren, 1993), beskrivs och analyseras

hur och när den moderna svenska nationalismen uppstod, tog fart och genomsyrade vårat land.

�Vi vill med den här boken visa hur sådana (nationella, min anm.) stereotyper bildas. Hur går det

till när det som tidigare bara var en oreflekterad del av vardagen blir en symbol för det nationella,

blir en identitetsmarkör?� (Ehn, Frykman, Löfgren, 1993. s16). Författarna menar att

nationalismen som ideologi hela tiden behöver jämföra sig med andra nationer för att se och

förstärka sin egen självbild av sin nation.

�Nationerna förhåller sig till varandra som könen, de måste framstå som fundamentalt olika

varandra men även som komplementära. Förlorarna i detta identitetsspel är de folkgrupper som

inte blir erkända som nationer av de andra� (Ehn, Frykman, Löfgren,1993. s 33).

Denna kontrastiva teknik får en central roll under 1800- och 1900-talens nationella

konstruktioner och ideologier, nationerna strävar å ena sidan till att leva upp till internationella

normer och ramar för hur en nation bör se ut men samtidigt blir det viktigt för varje äkta nation

att vara speciell och att odla sin särart. För att få nationen att framhålla sin särart och samtidigt

ingå i ett internationellt mönster av nationer är det viktigt att framkalla de rätta känslorna och de

rätta nationella elementen som omges av dessa känslor. Nationalismen, i jämförelse med andra

ideologier, är väldigt beroende av just känslor. Det upplevda typiskt svenska bygger också

mycket på känslor för eller av någonting, känslan av den svenska lucian med fladdrande ljus i

hår, ett svenskt julbord med skinkan i centrum eller känslan av en midsommarnatt med dragspel

och svalkande dagg i gräset. (Ehn, Frykman, Löfgren, 1993 )

Page 16: Zlatan gör dig svensk

15

Både vardagliga som festliga tillfällen skapar känslor av gemenskap med andra, framför allt med

de närmaste, och dessa tillfällen, likt dess känslor, är oerhört viktiga för identiteten. Vardagens

känslor blir nationens känslor och olika symboler, som fanan och nationalsången innehåller alla

dessa känslor av gemenskap och identitet. I en riktigt lyckad nationalisering av nationen bör

flaggan bokstavligen drypa av känslor för din familj, din släkt, din hembygd och sist men inte

minst ditt land, din nation. I Sverige har olika politiska ideologier kämpat om vad som skall

räknas in i den svenska formen av nationalism. Den konservativa, den liberala och den

socialdemokratiska i formen av det nationella folkhemsbygget kan väl sägas var de tre största och

mest inflytelserika i detta sammanhang. Varje politisk ideologi har sin egen syn på vad som bör

framhävas i det nationella samtalet och vad som bör räknas som äkta och ursprungligt svenskt.

De konservativa har generellt framhävt kungahuset, fältherrar och krig, de tronar på minnet av

fornstora dagar och kämpade under 1800-talet och i början av 1900-talet för att bevara de olika

hierarkier som höll på att upplösas i det moderna industrisamhället. De kämpade också för att

Sverige även i fortsättningen skulle regera över såväl Norge som Finland. Den konservativa

nationalismen kan vi även känna igen via bl.a. monument och statyer av framför allt krig och

gamla kungar.

Liberalerna i det tidiga 1800-talets Sverige kämpade emot det gamla konungarikets

maktfullkomlighet och stelbenthet. Liberalerna hämtade åsikter och näring från den franska

revolutionen där folket betraktades som medborgare i motsats till undersåtar och där nationen

skulle vara demokratisk och folkets kultur vara grundbulten i nationen. Dessa båda ideologier var

i ständig fejd om vad som är att räkna som �äkta svenskt� och vilken sorts nationalism som bör

råda, en sak var de dock överens om, att den växande arbetarklassen inom industrin var ett hot

mot nationen.(Ehn, Frykman, Löfgren, 1993) �Socialdemokraterna var både internationalister och

modernister och därmed potentiella fosterlandsförrädare� (Ehn, Frykman, Löfgren,1993. s 53)

Många debattörer under denna period trodde att om arbetarklassen via det socialdemokratiska

partiet skulle komma till makten så skulle de utrota nationalismen till fördel för

internationalismen och då skulle även ett stort kulturarv försvinna. (Samma sak idag mot de som

hävdar �mångkulturella� argument?) Den stora frågan för både de konservativa som de liberala

var om denna politiska rörelse med ociviliserade arbetare verkligen hade ett fosterland? När då

Page 17: Zlatan gör dig svensk

16

socialdemokraterna i början av 1930-talet kom till makten visade det sig att de hade en egen form

av nationalistisk agenda. Löfgren skriver i kapitlet �Att nationalisera moderniteten� (Ehn,

Frykman, Löfgren, 1993, s 53) att socialdemokraternas begynnande folkhemsbygge innehöll tre

viktiga begrepp, demokrati, medborgarskap och modernitet. Folkhemmet skulle bebos av

kollektiva framsteg som utgjordes av goda och moderna medborgare som visste att uppskatta sin

individuella frihet i förening med kollektivt ansvar. Nya nationella hjältar uppkom som

förstärkte ideologin om den gode svensken som värnade sitt land i den moderna tiden. �Nu var

det allmogens demokratiska sinnelag snarare än dess kungakärlek som lyftes fram� (Ehn,

Frykman, Löfgren, 1993, s. 55)

I detta sökande av nya hjältar i nationens namn blev idrotten viktig, den ansågs vara modern,

demokratisk, den var universell men samtidigt individuell och klasslös.

2:2 Svensk idrott

Idrotten är det mest nationella över hela världen och detta oavsett om vi till vardags inte anser oss

vara nationalister. Även om vi inte framhäver vår etnicitet i tid och otid, inte gör en stor sak av

vår nationella bakgrund så framkommer den mycket tydligt vid internationella idrottstävlingar.

Vid dessa tillfällen är det mycket legitimt att vifta med flaggan, sjunga nationalsången och känna

fosterlandskänslor. Idrotten blir ett sätt att ständigt skapa och omskapa nationalismen och dess

imaginära gemenskap i nationella ritualer inom ex en fotbollslandskamp. Denna fotbollsmatch får

bli symbolen för ett enat folk, en enad nation, ett �vi� på ett avgränsat och grönt slagfält mot ett

�dom�. Vi vet att ingen kommer att dö på planen men ändå ska vi �slå dom�, �skjuta ett par

kanoner� och sedan �vinna matchen�. Den ideologiska nationalismen får understöd av, och

utnyttjar, fotbollen, i ett nationalistiskt syfte. Med hjälp av olika nationella symboler som flaggor,

nationalsång, blå-gula kläder och annan attribut förstärks den föreställda känslan av att tillhöra en

svensk gemenskap.

Idrotten skapar och omskapar hela tiden olika mytiska aspekter av vår moderna tids föreställda

gemenskaper med hjälp av media. Media blir nationalismens förlängda arm, dess megafon och

dess uttolkare, världens alla stora tidningar och TV-kanaler har en speciell sportdel.

Idrottsmännen/kvinnorna som framställs i media blir folkets representanter, de tar medalj åt sin

Page 18: Zlatan gör dig svensk

17

nation, åt oss, de är på plats istället för oss. �Precis som i ett krig blir den enskilde medborgaren

personligen engagerad i de nationella representanternas segrar eller förluster, även om han aldrig

träffat dem� (Eriksen,1996. s 61).

�Ingenting tycks alltså väcka den svenska nationalkänslan till liv så lätt och starkt som svenska

idrottsprestationer. Ärorik historia, uppburet kungahus, påkostad armé , demokrati och

välfärdssystem, gamla ideal och traditioner, Volvo och SKF- de kan inte mäta sig med idrotten

som nationell föreningslänk och skapare av ett kollektivt fosterlandsmedvetande�

(Ehn, Frykman, Löfgren, 1993, s. 207). Jag menar att detta kan bero på att det inte uppfattas som

kontroversiellt att heja på sina landsmän i internationella tävlingar. Däremot kan kungahuset,

välfärdssystemet och stora företag mycket lätt kan uppfattas som politiska frågor och därför som

något splittrande i frågor som rör demokrati, sociala och ekonomiska klyftor. Alla i Sverige är

inte överens om kungahusets vara eller inte vara, alla svenskar är inte överens om hur vårat

välfärdssystem ska se ut i fråga om t.ex. skatter eller på vilket sätt våra stora företag ska

representera det svenska folket. Det blir därför mycket lättare att ena folket i internationella

idrottssammanhang, alla hejar på samma lag och �fienden� placeras utomlands i stället för mitt

ibland oss. Idrottsprestationer tar inte hänsyn till klasser och klyftor, ett lands inre konflikter

döljs genom idrotten och fungerar därför som enande.

När nationalismen under 1800-talet slog igenom som ideologi var idrotten ett mycket viktig

ingrediens för att förena hög som låg, sudda ut klass och sociala skillnader, till förmån för en

individuell idrottsprestation som kan förvandlas till nationell ära och prestige. Idrottsmannen blir

nationen personifierad och folket blir plötsligt medvetet om att han/hon representerar just oss och

våra gemensamma värderingar. I moderniseringen av Sverige skapades nya förebilder och

sporten fick en viktig roll som sammanfogande identitetsskapande i det �nya� landet. Sporten

levde upp till modernitetens krav, den såg förbi klasser och lät helt enkelt bästa man vinna oavsett

bakgrund. Idrottsmännen personifierade det moderna med sina vältränade och moderna kroppar,

sina målmedvetna tankar om framgång och hälsa.

Page 19: Zlatan gör dig svensk

18

Victor Balck, �den svenska idrottens fader�, menade att idrottens roll var att fostra en livskraftig,

arbetsduglig, viljestark och plikttrogen ungdom med svenskt sinnelag, till gagn och värn åt

fosterlandet (Ehn,Frykman,Löfgren,1993, s. 207)

Om denna idrottsstjärna dessutom visar sig vara lik oss andra, både fysiskt som psykiskt och

kommer från liknande vardag har vi mycket lätt att bli stolta när han/hon ger oss en bra

idrottsprestation.

Finns det något enklare sätt att få en vanlig, icke nationalistisk vardag, att lysa upp och skapa en

imaginär nationalistisk festgemenskap än ett svenskt guld i ett skidspår eller på en löparbana?

Idrottare som Gunde Svahn eller Ingemar Stenmark personifierar på många plan vad vi uppfattar

som �typisk� svensk, de kommer från den svenska landsbygden med röda stugor och vackra

skogar, de är en av oss genom sitt sätt att vara och agera, de är enkla människor som gillar våra

gemensamma värderingar av det som vi uppfattar som typiskt svenskt och tävlar dessutom i

sporter som anses passa både våra kynnen som vår nordliga natur.

Framför allt tror jag att Stenmark blev så oerhört folkkär och populär för att han personifierade

myten om svensken, han var blyg, fåordig, ödmjuk och envis. Han levde upp till hur vi anser att

man som svensk ska vara. Jag menar att både Stenmark och Svahn, i jämförelse, ses som mer

svenska än Björn Borg, just därför att de kommer från landsbygden och har en speciell dialekt

som appellerar till våra myter som i sin tur föder känslor av vad vi anser vara äkta svenskt. De

visar upp våra, imaginära, gemensamma rötter på ett annat sätt än Borg på fler nivåer. Borg växte

upp i en småstad, en betongförort, pratade som en storstadsbo och sysslade med en

�överklassport�. (I detta specifika exempel menar jag den svenskhet som rådde under 1970 talet)

Även i dagens Sverige anses det nog mer svenskt att komma från små samhällen än från

betongförorter eller från ex stadsdelen Rosengård i Malmö. I den svenska nationalismen och dess

myter om svenskhet finns det platser som värderas som mer svenska än andra, landsbygd i

jämförelse med stad, innerstad i jämförelse med miljonprogrammens betongförorter. Desto mer

landskapet eller området påminner om det vi lärt oss att uppfatta som �äkta svenskt�, desto mer

uppfattar vi det just som äkta i förhållande till mindre äkta eller oäkta. I denna bild av

svenskhetens geografi räknas Rosengård i Malmö, precis som Rinkeby i Stockholm, som mindre

äkta eller rent av oäkta än andra stadsdelar i respektive städer. I detta sammanhang kan man

Page 20: Zlatan gör dig svensk

19

betänka att Zlatan ofta (i media) påstås komma från Rosengård, trots att han själv säger att han

framför allt är uppvuxen hos sin pappa i en annan del av Malmö.

Vi har också lärt oss att vissa värderingar och tankar skall uppfattas som typiskt svenska inom

idrotten, jag tänker på ord som laganda, gemenskap, samarbete, lojalitet, kollektiv och lagmoral

och andra demokratiska honnörsord. Att vara egoist, individualist och bara tänka på sig själv

verkar i det svenska kynnet vara tabu och bryter man mot dessa imaginärt typiskt svenska får

detta konsekvenser. Straffet för att bryta mot denna moral och dessa osynliga regler blir ofta att

idrottaren får stå i skamvrån, bli kallad icke svensk och bli behandlad som den andre, en

landsförrädare.

�Över huvud taget får man en känsla av att svenska idrottare, så som de beskrivs i massmedia, är

ädlare, hederligare och mer renhjärtade personer än idrottare från andra länder� (Ehn, Frykman,

Löfgren, 1993, s. 221). I jämförelse med detta har Zlatan vid upprepade tillfällen beskyllts för att

vara egoist, att bara tänka på sig själv, inte på laget. Han har även beskyllts för att �vara tjuv och

en bakslug juvel� (Furuvik, 2004, s. 56-57). När media beskriver Zlatan som dels egoist och dels

som tjuv blir han med automatik motsatsen till �typisk� svensk hederlighet.

Page 21: Zlatan gör dig svensk

20

2:3 Zlatan Ibrahimovic

Född i oktober 1981 i Malmö, är han i formell och juridisk mening svensk. Han växte upp och

bodde växelvis hos sina skilda föräldrar på olika platser i Malmö (stadsdelen Södra innerstaden

respektive Rosengård). Enligt egen utsago bodde han mest hos sin pappa i Södra innerstaden.

Föräldrarna är från f.d. Jugoslavien (Bosnien respektive Kroatien)

Zlatan spelade i ett antal småklubbar i Malmö innan han började i Malmö FF, han gjorde debut i

Malmö FF`s A-lag 1999.

Han såldes som Sveriges dyraste utlandsproffs hittills 2001 till Ajax i Holland. Han gjorde debut

i det svenska A-herrlandslaget 2001 och VM debut i samma landslag 2002.

Han såldes från Ajax till Italienska Juventus 2004 och sedan till Inter i samma liga år 2006.

Han blev Holländsk mästare med Ajax 2002 och 2004, vann italienska ligan med Juventus 2005,

2006 och med Inter 2007. Han fick den svenska guldbollen 2005 och 2007 och blev utnämnd till

bästa utländska spelare i Italien 2005. Han blev dessutom framröstad av det svenska folket till

Jerringpriset i januari 2008.

Han har deltagit i tre stora mästerskap med det svenska A-herrlandslaget

VM 2002 i Korea/Japan, EM 2004 i Portugal och VM 2006 i Tyskland.

Page 22: Zlatan gör dig svensk

21

3: Zlatan och nationalism i massmedier Jag har i detta arbete analyserat vad som skrevs om Zlatan Ibrahimovic (i fortsättningen bara

Zlatan) i Aftonbladet och Expressen under perioden 060904 till 070305. Fokus ligger på hur

dessa två kvällstidningar framställer Zlatan i en �konflikt� som började med en utekväll i

Göteborg och ledde till en annan konflikt, Zlatans �bojkott� av landslaget. Jag har analyserat 30

texter/artiklar som publicerats i dessa två tidningar. Majoriteten av dessa texter har skrivits av

män med svensk klingande för - och/eller efternamn.

I texten nedan ska jag redovisa vad Aftonbladet och Expressen skrivit om Zlatan under denna

period och konflikt. Detta gör jag dels genom att redovisa direkt till källan men också genom att

med kursiv text lyfta fram exempel på ord jag hittat i de aktuella texterna.

3:1 Zlatan omyndigförklaras

När Zlatan bestämde sig för att säga nej till landslaget på obestämd tid reagerade media direkt

med olika former av fördömanden mot honom.

Ett återkommande tema bland de texter jag analyserat i Aftonbladet och Expressen är

förminskningen av honom som person, han beskrivs som ett barn med typiskt barnsliga

egenskaper. I media blir han en omogen och tjurig pojke som måste tillrättavisas. Han beskrivs

som svår, löjlig, bortskämd, en kille som ställde sig i hörnet och tjurade. En rubrik säger att

�Zlatan måste växa upp� (Aftonbladet 060915) och fortsätter med en kommentar av den f.d.

fotbollspelaren, Ralf Edström, �Det är givetvis väldigt tråkigt, men så länge Zlatan anser att han

är större än laget ska han inte vara med� Detta betyder att media tycker att Zlatan är barnslig och

omogen i jämförelse med någon, att han inte är lika mogen och vuxen som någon annan. När

media definierar Zlatan som omogen infinner sig per automatik frågan vem han som omogen

jämförs med, vem som i detta fall är hans motsats, d.v.s. vem som är mogen. Om Zlatan är barnet

Page 23: Zlatan gör dig svensk

22

i sammanhanget bör det väl finnas en osynlig eller synlig motsats, d.v.s. en vuxen att jämföra

med.

Jag tycker mig se att det finns fler olika �vuxenroller� i detta, dels journalisterna själva, de som

säger sig beskriva ett händelseförlopp men som samtidigt använder sig av pennan som ett vapen i

denna moraldiskusion. Samma journalister använder sig också av andra personer som får vara

�vuxna� för att förstärka sin egen åsikt om Zlatan. De pratar med �experter� (tränare, f.d. spelare,

f.d. tränare) och andra fotbollsauktoriteter, (�svenska� män talar med andra �svenska� män) som

kan betraktas som motsatsen till att vara barnslig och omogen.

Dessutom får hans kamrater i landslaget som inte valt att �bojkotta� laget, de som alltid ställer

upp, bilda en osynlig bakgrund i sammanhanget, fungera som hans motsats. Detta betyder att de

som ställer upp för laget och landet är mogna, vuxna och tar sitt ansvar. Han som ställer sig

utanför kan lätt uppfattas som oansvarig, omogen och att han av sviker sitt land, med andra ord

kan man rent av betrakta Zlatan som en landsförrädare.

Utifrån texterna kan man se ett mönster av typiska uppfostringsmekanismer som vuxna brukar

använda sig av mot olydiga barn. Zlatan blir barnet och journalisterna tar på sig rollen som det

offentliga samhällets vuxna som i sin tur får hjälp av andra vuxna. Visst är det bra, att som

förälder till omöjliga barn, få stöd av andra vuxna i sin omgivning. Zlatan måste mogna, bli

vuxen sin roll som svensk landslagspelare, tänka på sitt land och sitt kollektiv i motsats till att

vara �en av hundra bortskämda grabbar med miljoner på banken och sig själva som sin enda

religion� (�). �Till skillnad från många andra småpåvar var Zlatan annorlunda från dag ett. En

ny sorts svensk spelare med en ny sorts bakgrund, från en ny sorts generation (Aftonbladet

060916)

Många av dessa texter innehåller formuleringar som skulle kunna uppfattas som rena

förolämpningar mot Zlatan som person och man ställer sig tillslut frågan om vem dessa artiklar

egentligen vänder sig till, vem de är avsedda för. Skrivs dom direkt till Zlatan som en form av

personlig utskällning eller till allmänheten som ett varnande exempel, vad ni än gör så bli inte

som Zlatan, när landslaget kallar så ställer man upp!

Page 24: Zlatan gör dig svensk

23

Vid ett tillfälle i allt textmaterial tar en s.k. expert Zlatans parti, han säger sig förstå Zlatan men

samtidigt beskriver experten den omskrivna utekvällen som ett �pojkstreck� (Aftonbladet

070217) och degraderar därmed Zlatan till ett barn även han.

I samma artikel menar journalisten att Zlatan verkar bojkotta landslaget �tills

landslagssamlingarna � för enkelhetens skull � enbart består av Zlatan, Christian Wilhelmsson,

en boll och ett välladdat playstation�. Vi vet ju alla vem och vilka som anses spela TV-spel.

En annan anspelning på barn och omogen skrivs i Expressen (070303) �Zlatan var smart att välja

att komma tillbaka nu� (�) och inte �dyka upp när glasspaketet öppnas� Andra ord som

beskriver Zlatan som ett omoget barn i dessa artiklar är tjurigbarnunge, bråkstake, omhuldade

Zlatan, problembarn. Konsekvensen av att förminska honom till ett barn blir dels den att

barn/omyndiga ofta inte vet sitt eget bästa, men också att han som omyndigt (dessutom

bångstyrigt) barn mister sin rätt till röst/rösträtt, han har i stort sett inget att säga till om i frågor

som kan anses beröra honom själv.

Studenterna på högskolan i Gävle, Lina Amare och Emad Nademi (2005) skrev en B-uppsats

med namnet �Zlatan som vi och de�. De analyserar, utifrån 6 artiklar skrivna i Aftonbladet, hur

Zlatan framställs och presenteras utifrån ett �vi och dom� tänkande. Låt mig ta två tydliga

exempel ur denna uppsats, författarna menar att när Zlatan gör eller gjort något bra och positivt

beskrivs han utifrån ett �vi�, en av �oss�, han blir hyllad som talangfull, modig, och rent av som

svensk! (Amare/Nademi, 2005, s.12-13) När han däremot gör något negativt, bryter mot uttalade

eller outtalade regler och normer beskrivs han i samma Aftonbladet som svikare, snorvalp och

tjurig och blir då en av �dom� (Amare/Nademi, 2005, s. 16) �Analysen visade att �vi� och �de�

existerar i relationen mellan Zlatan och Aftonbladets journalister� (Amare/Nademi, 2005, s.20).

Denna B-uppsats i �Medie och kommunikationsvetenskap� lyckas ur ett väldigt litet och

begränsat antal artiklar om Zlatan skrivna av Aftonbladet visa att det råder ett �vi� och ett �dom�

i förhållandet mellan spelaren och tidningen. De påvisar att Zlatan kallas för �svensken� i

positiva sammanhang men att ordet svensk �försvinner� ur texterna när man skriver om Zlatan i

negativa sammanhang. Författarna påpekar dock att deras urval är väldigt litet och att det kanske

inte kan ses som representativt.

Page 25: Zlatan gör dig svensk

24

Ylva Brune tar i sitt arbete �Den dagliga dosen, diskriminering i nyheterna och bladet� upp

Zlatan och hur han framställs i media. Brune menar att Zlatan framställs utifrån en vild och

infantil förortsidentitet. (Camauer & Nohrstedt, 2006). Han framställs som en anarkistisk

barnunge som går sina egna vägar, en kille som man inte kan styra, detta beteende måste därför

stoppas innan det smittar av sig till fler ungdomar från förorten. I media betonas det gång på gång

�hur en medlem av ett svenskt landslag både är, och bör vara, och läsaren förstår att Zlatan

Ibrahimovic inte är sådan. Han är istället omogen, odisciplinerad och oförmögen att följa det

svenska landslagskollektivets spelregler� (Furuvik, 2004. s 57-58)

En del av journalisterna vill visa förståelse för Zlatans beslut genom att kritisera

landslagsledningen och deras sätt att vara mot Zlatan men samtidigt tycker journalisterna att

Zlatan går för långt och han borde ge upp sin bojkott. �Men jag tycker också, att man måste

kunna gå vidare. Det tycker också våra förbundskaptener men tydligen inte herr surkarten

Ibrahimovic, som � i kraft av sin nuvarande världsstjärnestatus och med spaden i hand i sin

italienska sandlåda � passar på att ge igen för de gamla oförrätterna.�

(Aftonbladet, 070131)

Den assisterande tränaren för landslaget, Roland Andersson, som för övrigt dels varit lärare i det

civila men också tränare för Zlatan i Malmö FF säger �När en elev blir utslängd från klassrummet

för att han beter sig illa förväntar man sig att han ska vara tillbaks nästa lektion. Vill han sen inte

det är det inte mycket man kan göra� (Aftonbladet 070131)

Ett annat ord som återkommer i detta samanhang är tjurig/tjurar, detta spelar på att Zlatan har ett

dåligt humör och att han är att betrakta som ovanligt långsint. Att vara långsint anses inte vara

typiskt svenskt, vi svenskar lever väl snarare i föreställningen om att en svensk kan blir både sur

och arg, men att vi biter ihop, knyter näven i byxfickan och kämpar på. När det gäller Zlatan

framställs det som att en oförrätt inte glöms och detta har i sin tur med stolthet och respekt att

göra. �Zlatan har alltid följt sitt eget huvud och gått sin egen väg. Redan som ung var han oerhört

bestämd och glömde aldrig dem som behandlat honom illa� (Aftonbladet, 070131). Begrepp som

stolthet och respekt är inte något som brukar lyftas fram som typiskt svenskt, det är snarare

Page 26: Zlatan gör dig svensk

25

begrepp som brukar pådyvlas andra nationaliteter och etniska grupper. En svensk bör snarare veta

när han eller hon ska visa sig stolt och kräva respekt, men också att kunna uttrycka sin stolthet

och kravet på respekt i lagom ordalag. Denna stolthet får pysa ut i vissa speciella sammanhang,

som i idrott, denna stolthet (och respekt) får användas för landets idrottare, inte emot dom, som vi

uppfattar att Zlatan gör när han sviker landslaget. �Zlatan Ibrahimovic kräver Lars Lagerbäcks

respekt. Lars Lagerbäck kräver Zlatan Ibrahimovics solidaritet� (Aftonbladet, 070131). Zlatan

sätter sin personliga stolthet före, och i motsats, till landets stolthet, vilket isig bevisar att han

både är egoist i förhållande till uppfattningen om det svenska kollektivet och att han sviker både

sitt land och sina fans.

Han framställs i media som en tjurig, barnslig och omogen svikare som måste uppfostras för både

sitt eget som för landets, lagets och kollektivets bästa. Eftersom landslagsledningen, enligt media,

inte lyckas knäcka egoisten i Zlatan tar media på sig rollen som det svenska kollektivets

förlängda arm i denna uppfostringsprocess. �Zlatan sviker laget� (rubrik i Aftonbladet 060916)

säger en del om vad som skrivs om Zlatan i dessa artiklar, i samma text skriver journalisten �Ett

långfinger till blågult� med hänvisning till Zlatan och hans omogna beteende mot både laget och

landet. Här återkommer alltså bilden av Zlatan som den barnsliga anarkisten men också att han

struntar i våra gemensamma svenska symboler som man ska vara stolt över att få tillhöra.

3:2 Zlatan som den andre

I sin D-uppsats om hur medierna framställer Zlatan analyserar Agneta Furuvik (2004) 60 enskilda

texter eller artiklar ur ett ur ett nationalistiskt perspektiv. Furuvik menar att den bild som

framställs i media av Zlatan kan jämföras med hur invandraren generellt framställs i media,

Zlatan placeras i en invandrarkategori mycket på grund av sitt namn och den dialekt han talar.

Språket blir/är en viktig identitetsmarkör i den nationalistiska ideologin. Furuvik menar att Zlatan

omskrivs och betraktas som den andra/osvensk i motsats till vi/oss svenskar. �Zlatan Ibrahimovic

har det som i svensk politisk och statistisk terminologi definieras som �utländsk bakgrund� och

han har ofta definierats och beskrivits i �invandrarterminologi� (Furuvik, 2004, s.6).

Page 27: Zlatan gör dig svensk

26

Furuvik menar vidare att de texter som skrivs om just Zlatan i svenska medier bidrar till den

mediala representationen av just honom, men de kan också ses som mer allmänna exempel på

vilka argument och ideologier som är i rörelse när det handlar om att definiera vem som är �äkta�

respektive �oäkta� svensk, vem och vilka som är ett �vi� respektive ett �dom�.

�Och Zlatan gör det svårt för sig. Varje ny utvisning/konflikt/bojkott gör att bilden av honom

som en besvärlig typ fäster� (Aftonbladet, 060928).

De två tillfällen kring Zlatan som Furuvik analyserar är dels straffsparkssituationen (030906) och

när Zlatan avböjde fortsatt spel i det svenska U21 landslaget (031106). Angående

straffsparkssituationen analyserar Furuvik 38 texter och angående U21 landslaget 22 texter.

Furuvik ser olika mönster i sin analys av dessa två situationer/händelser i media, hon lyfter fram

hur Zlatan blir benämnd på följande sätt: Zlatan blir beskriven som en tjuv som stal straffen,

straffstölden, stal en straffspark och Zlatans lilla snatteri. Detta tema lever kvar under flera dagar

i media enligt Furuvik och tonfallet i de olika texterna kring denna händelse är fördömande och

ord som skamligt, skit och skämmas återkommer hela tiden. Furuvik menar att man kan dela in

dessa texter kring den omtalade straffen under hösten 2003 i olika teman, dels att han kringgick

turordningen, dels att han stal en straff, dels att Zlatan är egoist, dels att han är omogen och

barnslig och sist men inte minst att Zlatan struntar i landet lagom, bryter mönster och går sin egen

väg. Under denna period blir också tre psykologer intervjuade i media, de får ställa detaljerade

diagnoser av Zlatans psyke och personlighet, något som dels tar stort utrymme rent textmässigt

men som säkert också påverkar den allmänna bilden av Zlatan. De utrycker ord som obegriplig,

narcissistisk och impulsstyrd varelse som orsakar störningar och psykiskt energiläckage.

(Furuvik, 2004, s.54-68)

I de texter från Aftonbladet respektive Expressen som jag analyserat framkommer det vid ett

flertal tillfällen att journalisten jämför Zlatan med de andra i landslaget utifrån nationella

argument. Många texter jämför landslaget med och utan Zlatan, man får lätt uppfattningen att

Sveriges landslag i herrfotboll är mer svenskt, d.v.s. bättre utan Zlatan. �Landslaget med eller

utan Zlatan är två olika lag, två olika spelsystem, två helt olika fotbollsfilosofier� (Expressen

070303). I samma text framkommer det också tydligt vad Zlatan inte är i jämförelse med de

Page 28: Zlatan gör dig svensk

27

andra i landslaget. �Zlatan är ingen hårdjobbande Henrik Larsson, Zlatan är ingen uppoffrande

Marcus Allbäck, Zlatan är ingen djupledslöpande Johan Elmander�.

Detta leder till att man frågar sig vad Zlatan i såfall är? Texten ger inget svar på den frågan,

förutom, kanske, att de matcher som Zlatan inte spelat har den svenska modellen på plan visat sig

vara lika aktuell som vanligt. När Zlatan inte är med framställs det svenska spelet i nationella

särdrag som gammaldags svensk laginsats, den svenska modellen är inte förlegad, man kan

komma långt om man går ihop och jobbar tillsammans mot en övermäktig fiende. (Expressen

070303)

Denna (typiskt svenska) spelmodells motsats är sålunda nydanande individualism, egoism och en

utländsk modell som innebär att spelarna bara jobbar för sig själva. Det är just detta negativa

spelsätt som Zlatan besitter enligt media. Zlatan får stå för och representera det egoistiska och

det utländska spelsystem som inte tycks, sägs/skrivs höra hemma i Sverige, det blir ett sätt att

förvandla Zlatan till icke svensk, en av �dom� i motsats till en av �oss�.

Nästan varje land sägs ha sin speciella spelstil och modell, Sverige sägs spela kollektivt, Brasilien

tekniskt, Tyskland disciplinerat och Italien teatraliskt. Media beskriver ofta spelstil och taktik

som om det vore olika former av kulturer och det uppstår således kulturkrockar när två olika

spelstilar möts på en fotbollsplan. Betyder det i såfall att journalister/media anser att kulturer är

statiska och oföränderliga? Är det så att svensk taktik inte kan, och inte bör, ändras eftersom det

samtidigt är svensk kultur? När media framställer Zlatans spelstil som icke svensk blir också

Zlatan som person en icke svensk, han besitter egenskaper som en �typisk svensk� inte besitter.

Hans personlighet kan tolkas tillhöra en annan kultur och en annan etnisk grupp, han beter sig

varken som svensk på plan eller utanför plan. Media visar hur Zlatan på olika sätt misslyckas

med att anpassa sig till den svenska kulturen genom att beskriva att han inte kan anpassa sig till

det svenska spelsättet. Media gör Zlatan till en av �dom� i sitt sätt att vara både på plan som

utanför, han blir motsatsen till �vår� kultur och �vårat� sätt att se på fotboll.

De särdrag som ses som typiskt svenska, att vara ärlig, lojal mot samhället (kollektivet) och

kämpa för sina mål översätts i fotbollssammanhang till spelet, laget och fotbollsplanen, de

Page 29: Zlatan gör dig svensk

28

värderingar som finns i samhället översätts till fotbollen. Detta innebär att den spelstil vi ser ett

speciellt land visa upp och prestera på en fotbollsplan direktöversätts till hur vi vill tro att

människorna i detta specifika land är. Om Brasilien visar upp en positiv, teknisk och lekfull

fotboll tolkar vi detta som att brasilianare i stort är just detta, glada och lekfulla. Tyskar generellt

blir välorganiserade och mycket disciplinerade och italienare snackar mycket och använder ett

teatraliskt sätt att vara. Att visa upp ett speciellt spel eller taktik på en idrottsarena blir samtidigt

ett sätt att visa hur man i detta land är som människor, vilken kultur man tillhör och hur man

uppfattar världen. Idrottsarenan fungerar som en spegling av resten av samhället. Omvänt kan

man också påstå att samhället i stort, världen utanför idrottsarenan, både bekräftar bilden av sig

själv och sin egen kultur som bilden man har lärt sig att ha av andra genom att se på idrott.

Idrotten, i detta sammanhang fotbollen, både ger oss och förstärker en identitet och tillskriver

också andra detsamma. �Idrotten speglar olika nationella egenskaper och värden. Om och om

igen bidrar svenska idrottares framgångar till att bekräfta föreställningar om hurdana svenskar är

och vad vi sätter högt. Ett par sådana egenskaper som ofta nämns är målmedvetenhet och

självbehärskning� (Ehn, Frykman, Löfgren, 1993, s. 218).

Den svenska spelstilen och den svenska taktiken i fotbollssammanhang, blir därför ett sätt att visa

upp för både svenskar som för andra vilka vi är. Det blir ett sätt att stärka vår identitet inför oss

själva och i motsats till andra, både som individer och som folk. Eftersom Zlatan anses bryta mot

den svenska spelstilen bryter han därmed också med det svenska sättet att uppfatta sig själv, han

bryter mot den svenska självuppfattningen, mot vår kollektiva identitet. Han blir därför betraktad

som icke svensk både som spelare och som privatperson. Zlatans spelstil anses vara utländsk,

sydeuropeisk, därför blir han också som människa och individ betraktad på samma vis. Han får

därför representera motsatsen till att vara självbehärskad, lugn, ödmjuk och kollektivistisk som

anses vara typiskt svenska egenskaper.

I en artikel i Aftonbladet sägs att �ända sen Laban slutade har de svenska landslagen byggt på ett

kollektiv där alla spelare jobbar åt samma håll och på samma sätt. Zlatan vill gärna köra på egen

hand och göra det oväntade (�) vilket gör att han inte passar in� (Aftonbladet, 070201). I samma

artikel påpekas också att �I kaos klubben Inter får han friheten att blomstra�, med förvisningen

om att Zlatan som person och spelare skulle trivas bättre i kaos än i (svensk) disciplin, vilket

Page 30: Zlatan gör dig svensk

29

förvandlar honom till en av �dom� i förhållande till �oss�, en �typisk svensk� uppfattning är att

man föredrar ordning framför kaos.

3:3 Zlatan splittrar nationen

Journalisterna påpekar gärna att Zlatan delar Sverige, att han både är älskad och hatad och därav

kontroversiell. �Zlatan Ibrahimovic är en vattendelare. Det har han alltid varit, det kommer han

alltid att vara� (Expressen 070303). Media framhäver gärna att han är annorlunda och skapar

många konflikter, både på plan som utanför, och att alla har en åsikt om honom, negativ som

positiv. �Den udda och unike lämnar landslaget, de har aldrig förstått varandra fullt ut�

(Aftonbladet 060916). Expressen (060916) skriver angående att Zlatan sagt nej till landslaget

�Ett unikt beslut, men också ett beslut som kan komma att slå tillbaka mot Zlatan, säger en källa

nära landslaget�

Även de andra spelarna i landslaget sägs vara splittrade i frågan om Zlatan, en del framställs som

positiva, de flesta dock som negativa. �Helt säker är jag på en sak: Det finns ingen enad front

bland spelarna som skulle göra precis allt för att få tillbaka Zlatan Ibrahimovic. Egentligen är det

bara Mellberg, Wilhelmsson och Edman (efter en del påtryckningar) som sagt att man verkligen

vill ha tillbaka Zlatan.�(Expressen 060916) Media analyserar vidare kring denna splittring och

föreslår att �motsättningen kan ju lika gärna vara Zlatan mot laget som Zlatan mot Lagerbäck�

(Aftonbladet,070226). Men oavsett denna alternativa analys står det helt klart att Zlatan är

huvudorsaken till denna splittring och att de flesta runt honom verkar ha tröttnat på hans

beteende. I samma artikel kan man läsa att �det intressanta är att Zlatan verkar nöjd med att ha

skapat en situation där han har total kontroll. Eftersom han sätter det över våra konventionella

funderingar om vad som bör driva en supertalang i hans ålder behöver han inte bry sig om vad vi

tänker�. I denna text blir �vi� och �dom� väldigt tydligt, �vi� kan ses som svenskar i allmänhet

och/eller journalister i synnerhet. Det finns också texter som tar utgångspunkt i vad andra tycker

eller säger om Zlatan, som den f.d. landslagstränaren, Tommy Svensson �det har blivit en spricka

mellan landslagsgänget och Zlatan. Det handlar inte bara om Lagerbäck. Många spelare tycker att

det gått för långt�(Aftonbladet, 060917). En annan text behandlar vad �allmänheten� tycker och

Page 31: Zlatan gör dig svensk

30

tänker genom mail till sportjournalisterna �Så läser jag mejlen om Zlatan, och hittar en klyfta

bred som en värld och dubbelt så djup� (Aftonbladet, 060923)

�Efter att Zlatan stal straffsparken [�] rasade delar av Sverige mot denne strafftjuv som [ju] har

så många motståndare i Sverige, och det slås fast att Zlatan Ibrahimovic har en 50-50 stämpel på

sig, han delar Sverige� (Furuvik, 2004, s. 67). �Och visst, landslaget blir säkert en lugnare plats

för alla andra när Zlatan inte är med. På alla sätt� (Expressen 060916). Media verkar i detta

avseende vilja driva fram ett för och ett emot Zlatan, de vill få svenska folket att ta ställning i ett

�vi� och ett �dom�. Media konsumenten (svensken) ska vara för eller emot Zlatan. Det

framkommer dock att de flesta är emot honom i t.ex. landslaget, oavsett vilken sida man än väljer

finns det en tydlig motsats, vilket i sig skapar en konflikt, som i sin tur kan skapa fler artiklar på

detta tema.

3:4 Zlatans namn och bakgrund

Furuvik (2004) beskriver hur mycket Zlatans bakgrund som kommande från Rosengård

framkommer i media. I en jämförelse mellan Zlatan Ibrahimovic och Kim Källström, som slog

igenom ungefär samtidigt, förekommer Rosengård i 17 % av artiklarna som beskriver Zlatan

under april 2001 och mars 2003, endast 8 % av de artiklar som skrivs under samma tid om Kim

beskriver hans bakgrund i Partille. (Venhagen & Andersson, 2003, se även Furuvik, 2004, s. 54)

Denna jämförelse visar att media anser att Ibrahimovics bakgrund och ursprung är viktigare än

Källströms dito. Enligt Furuvik nämns dock bara Rosengård i 2 av de 60 texter hon undersökt.

Furuvik menar att det kan bero på att medias bestämning och kategorisering av vem Zlatan är

redan är avklarad. Rosengård och invandrarskapet har redan integrerats runt paketet Zlatan.

Media konsumenten bär redan med sig denna bakgrund, det behöver inte nämnas varje gång. I de

texter jag analyserat i Aftonbladet och Expressen finns bara Rosengård med i en av dessa.

Jag är böjd att hålla med Furuvik i förklaringen till varför Rosengård försvunnit ur texterna med

tiden, den är inte längre nödvändig, vi tror oss redan veta allt om Zlatans bakgrund. Att han själv

påpekat annat i fråga om i vilken stadsdel han växte upp i (se kap 2:3) verkar spela mindre roll i

sammanhanget. Vilket isig säger en del om hur media ser på den omyndige, att han inte har något

Page 32: Zlatan gör dig svensk

31

att säga till om i frågor som berör honom själv. Zlatan verkar, allt sedan han slog igenom runt år

2000, ofta blivit betraktad i media som just omogen, som ett barn, d.v.s. han har

omyndigförklarats i media. (se även Furuvik 2004, Amare & Nademi 2005)

Dessutom ser Furuvik en skillnad i hur media namnger Zlatan i förhållande till de andra spelarna

i landslaget. Hon menar att �de tillfällen då Zlatan Ibrahimovic i de sammanlagt 60 texterna

nämns vid sitt fulla namn är mycket få, det sker några enstaka gånger� (Furuvik, 2004, s. 69).

Jag har gjort samma iakttagelse i min analys, majoriteten av texterna under hösten 2006 och

våren 2007 i Aftonbladet och Expressen nämner bara Zlatan vid förnamn, medan andra (spelare,

tränare o.s.v.) nämns med både för och efternamn eller bara efternamn. Undantaget i vissa texter

är dock Christian Wilhelmsson, som ibland bara nämns som �Chippen� med eller utan sitt

efternamn vilket dock är hans smeknamn, inte hans förnamn. Jag är dock medveten om att jag, i

detta arbete, valt att endast namnge Zlatan Ibrahimovic vid hans förnamn då jag förklarat i början

att jag menar Zlatan Ibrahimovic när jag skriver Zlatan.

Att bara använda förnamnet fungerar som förminskande och är vanligt när man skriver om

invandrare i allmänhet menar Furuvik (Furuvik, 2004, s. 70). Jag menar att det också skulle

kunna tolkas som ett sätt att göra Zlatan mer personlig, Zlatan blir en del av min/din vardag, en

del av våra liv genom att han beskrivs med endast sitt förnamn i media. Förhållandet till Zlatan

blir mer intimt, som ett kompisförhållande mellan folket och nationen.

Furuvik skriver också att, när huvudpersonen själv, Zlatan Ibrahimovic, får komma till tals i

media angående straffen under hösten 2003, verkar journalisterna mest av allt bli förvånade,

nästan chockade, över att han överhuvudtaget kan prata. Han talar i nära fem minuter utan

avbrott eller synligt manus. �Dessa skribenters förminskande utgångspunkt tycks vara att Zlatan

Ibrahimovic varken kan tänka eller prata sammanhängande, eller åtminstone inte kan förväntas

göra det� (Furuvik, 2004, s. 61).

I min analys av tidningstexter från Aftonbladet och Expressen hittar jag ett liknande exempel på

detta. Skribenten skriver, förvånad eller chockad, att �det var ännu i skrivande stund oklart varför

Page 33: Zlatan gör dig svensk

32

Zlatan avvek från ja- och nej � strategin och svarade på frågor genom att uttrycka sig i

fullständiga meningar� (Aftonbladet 070119). En månad senare kan man dock läsa motsatsen till

vältalighet, Zlatan beskrivs snarare som någon som har mycket svårt att utrycka sig i ord.

�Kanske är det så att Zlatan inte ens klarar att formulera exakt vad problemet är, att det bara

handlar om en känsla, om ett utanförskap som han hittills mest artikulerat indirekt- och ofta med

det där pratet om respekt� (Aftonbladet 070217).

Man kan undra varför dessa skribenter lägger så mycket energi på hurvida Zlatan kan tala i hela

meningar, respektive inte alls. Varför media verkar bli så förvånade över Zlatans vältalighet eller

hans tystnad, (hur han än gör blir det fel). Beror det på att han är idrottsman/fotbollspelare, att

han har ett konstigt efternamn eller beror det på hans rötter som icke svensk? Blir samma

skribenter lika förvånade när Fredrik Ljungberg eller Markus Allbäck uttalar sig i hela meningar

eller väljer tystnaden? Är dessa reaktioner från journalisterna endast riktade mot just Zlatan? Jag

kan inte svara på detta i min begränsade studie men det är intressant att dels fundera kring

journalisternas syn på sitt/sina intervjuoffer och dels vilken makt journalister har, att inför

allmänheten, tilldela människor speciella egenskaper. Dessutom kan påpekas att av de 30 texter

jag har analyserat är den stora majoriteten dels skrivna av män, män med �typiska� svenska

förnamn och/eller efternamn. Jag kan också se en generell skillnad i hur Aftonbladet respektive

Expressen beskriver Zlatan, det är mycket vanligare i Aftonbladet att Zlatan beskrivs utifrån

personliga egenskaper som ex barnslig, omogen och tjurig än i Expressen. Expressen verkar

istället mer inriktat på att beskriva det typiskt svenska spelsättet och vårat �unika� sätt att tänka

fotboll. Den ena tidningen tar alltså utgångspunkt i Zlatan som person och den andra i mer

traditionellt nationella argument om Sverige, nationen, landets lag och spelidé.

Furuviks (2004) slutsats är att Zlatan Ibrahimovic särskiljs och utskiljs ur det svenska

fotbollslandslaget på grund av att han har ett icke svenskt namn, att han har invandrardialekt.

Dessutom uppges han besitta speciella egenskaper som mycket lätt kan förvandla honom till en

annan, en av �dom�, som icke tillhörande en föreställd svensk gemenskap. Nationalismen och

dess föreställda svenskhet verkar mycket starkt påverka sportjournalismen och genom de starka

etniska och kulturella anspelningar som förekommer i sportens värld kan man lätt urskilja Zlatan

som den annorlunda. Han blir ett påtagligt sätt att stärka den nationella argumentationen i ett �vi�

Page 34: Zlatan gör dig svensk

33

mot ett �dom�. Sportjournalismen påverkar i sin tur, varje dag, vår allmänna syn på vad som är

att betrakta som äkta respektive oäkta svenskt och talar hela tiden om för oss hur vi ska vara och

bete oss inom vår nation.

Ylva Brune skriver om samma ämne. Hon analyserar hur media framställer invandrare generellt

och om detta är diskriminerande. Brune menar att negativa beskrivningar i media av kategorier

som �invandrare� eller �flyktingar� är diskriminerande när de saknar faktisk grund eller den fakta

det bygger på är ofullständig och inte balanseras mot andra fakta (Camauer & Nohrstedt,2006).

Man kan anta att Zlatan, utifrån negativa beskrivningar i media, dels får representera Rosengård

som problemfylld stadsdel och dels symbolisera alla �invandrarkillar� i hela Sverige. Han får bli

en representant och symbol för dessa kategorier i media. Generella antaganden dras utifrån hans

bakgrund och beteende och läggs på en hel stadsdel eller kategori av unga svenskar med icke

svenska rötter. När han gör något dåligt eller dumt beskrivs han som en av �dom�

(Amare & Nademi, 2005).Om en person får representera en hel folkgrupp eller en hel stadsdel

och om denna folkgrupp/ stadsdel döms utifrån denna persons beteende saknar detta faktisk

grund och bör därför ses som diskriminerande.

Page 35: Zlatan gör dig svensk

34

4 Slutsats och diskussion Jag har i denna studie analyserat vad som skrevs om Zlatan i Aftonbladet och Expressen under

hösten 2006 och våren 2007 kring en specifik konflikt. Den aktuella konflikten uppstod då Zlatan

och två till från det svenska herrlandslaget gick ut en kväll i september 2006 och fortsatte sedan

till mars 2007 genom att Zlatan sa nej till landslaget, något som beskrivs i media som en bojkott.

I mitt arbete kring denna konflikt har jag analyserat 30 artiklar från ovan tidningar och hur de

beskriver Zlatan dels som fotbollsspelare och dels som en person med speciella egenskaper.

Jag tänker nu gå tillbaka till de frågor jag ställde upp i min inledning av denna uppsats och se om

jag fått svar på dem, därefter följer en diskussion som avslutar detta arbete.

4:1 Slutsats

Skapar media ett �vi� och �dom� när de beskriver Zlatan?

I min analys står framför allt journalisterna/skribenterna för detta �vi�, de får också stöd av

�experter� när de för ut de värderingar som uppfattas som typiskt svenska och som alla �vi�

förutsätts omfamna. Dessutom ställs de andra i laget, hans lagkamrater som alltid ställer upp, som

en normalitet. I dess motsats beskrivs Zlatan som en annan, en av �dom� i form av hans

egenskaper och beteende, han framställs som omogen, tjurig, långsint och stolt vilket görs till

något främmande, osvenskt och udda. Han beter sig inte som man bör, han är varken som sina

kamrater i landslaget eller som �oss�.

Skapas svensk identitet och nationalism i förhållandet mellan media och Zlatan?

Media visar genom dessa artiklar hur man inte bör vara, vad man inte bör göra, när man som

Zlatan får möjligheten att representera sitt land. Man ska inte säga nej när landet och laget kallar,

man ska inte bojkotta sitt landslag och man ska inte vara långsint och barnslig. Detta betyder i

dess motsats, att lojalitet, ansvar och mognad tillskrivs och kan antas förstärka den kollektiva

svenska identiteten.

Page 36: Zlatan gör dig svensk

35

Görs vi med herrfotbollens hjälp mer nationalistiska?

Dels använder sig media av begrepp som omogen, barnslig, tjurig och egoistisk när de beskriver

Zlatan, dessa negationer visar hur man inte ska vara som svensk. Dels beskriver samma media på

vilket sätt man ska spela och tänka fotboll när man är svensk. Detta sätt att spela och tänka

fotboll beskrivs som kulturellt betingat, om man är svensk tänker och agerar man på ett speciellt

sätt, detta gör inte Zlatan, han förvandlas därför till icke svensk, både som spelare och som

person.

4:2 Diskussion

I min analys kring medias beskrivning av Zlatan kan man utläsa hur man inte ska vara som

svensk, man ska inte bete sig som ett barn när man blir kallad att spela i det svenska A-

landslaget. Man ska inte vara tjurig och långsint, man ska inte vara egoist och spela för sig själv,

man ska inte splittra landet och landslaget (nationalismen bygger på gemenskap och enighet)

Dessutom ska man helst inte ha utländska namn och komma från områden i Sverige som kan

uppfattas som mindre svenska. Zlatan verkar, enligt media, leva upp till hela bilden av det som

avgör att han tillhör �dom� i förhållande till �vi/oss�.

Nationalismen behöver, precis som alla andra ideologier, hela tiden näring för att skapas och

omskapas, denna imaginära och föreställda ideologi måste hela tiden förkroppsligas för att göras

levande. Vi har alla lärt oss sedan barnsben, via dagis, skola, föreningsliv, kamrater och föräldrar

vad som är att betrakta som typiskt svenska värderingar och moral. Det kan vara svårt att

upptäcka den vardagliga nationalismen, den är dels så nära i oss att vi inte ser den men samtidigt

dold och gömd och verkar bara få pysa ut och komma fram i vissa speciella sammanhang. Vi har

alla lärt oss att nationalismen i Sverige inte bör överdrivas och den ter sig nog i vissa miljöer och

i vissa situationer nästan tabubelagd, dock inte inom idrotten. Inom idrotten får vår upplevelse av

uppdämd och censurerad nationalism fritt spelrum och alla är välkomna att heja på Sverige.

Idrotten fungerar just därför som sammanlänkande, det gäller bara att hålla sig inom ramen för

vad som är att betrakta som god sed och äkta svenskt, något som man förväntas göra efter en

Page 37: Zlatan gör dig svensk

36

svensk uppfostran inom familjen och i samhället. Vi förutsätter att alla svenskar ska veta hur man

ska tänka och uppföra sig, att hålla laget/kollektivet före individen och att det är en ära om man

får chansen att representera sitt land vid något tillfälle i livet. Jag tror inte att detta är typiskt

svenska värderingar. Jag menar att vi svenskar lärt oss att tro just detta, att vi skulle vara unika i

vår kollektiva tro och att detta återspeglar sig i vår nationella karaktär och därför också i vår

idrott. Media blir ett av nationalismens verktyg i formandet av svenskhet, svensk identitet och

självkänsla.

Media använder bilden av Zlatan Ibrahimovic som representant för det motsatta, det icke

svenska. Han är varken blond eller benvit och han framställs inte som lugn (i motsats till moder

Svea). Han framställs och uppfattas snarare som en opålitlig, lynnig, omogen individualist.

I dagens allt mer globaliserade värld skulle Zlatan kunna bli en symbol för det nya, det

�mångkulturella� Sverige, men eftersom den synen snarare kan uppfattas som internationalistisk i

motsats till den traditionella synen på nationalism blir han istället betraktad som en katt bland

hermeliner, en av �dom� i förhållande till en av �vi/oss� i den rådande nationella

argumentationen.

Svensk media verkar generellt tycka att Zlatan är väldigt svårdefinierad och försöker hela tiden

förstå sig på honom, dels som människa, men också som fenomen i en allt mer föränderlig värld

full av paradoxer och motsättningar mellan internationalism och nationalism. De svenska

sportjournalister, vars texter jag läst i mitt arbete, och som skriver om Zlatan nästan dagligen, är

kanske själva inte uppvuxna i Rosengård eller i liknande miljonprogram? De kan därför inte

känna igen sig i Zlatan, i hans bakgrund och i hans Sverige? De aktuella journalisternas bild av

vårat land är per automatik helt annorlunda än Zlatans? Hur skulle dessa texter ha sett ut, hur

skulle man ha beskrivit Zlatan, om dessa texter skrivits av journalister med en liknande bakgrund

som Zlatan? Om majoriteten av dessa texter, kring denna specifika konflikt, skrevs av skribenter

med s.k. invandrarbakgrund, eller med arbetarbakgrund, med en bakgrund från Rosengård eller

Rinkeby? Hur skulle dessa texter ha sett ut om de skrivits av kvinnor istället för av män? I de

texter jag analyserat är dock den övervägande majoriteten av dessa producerade av män som

troligtvis tillhör en annan klass, har en annan bakgrund, utbildning och ett annat socialt liv än

Zlatan. Hans värld blir, om detta stämmer, overklig och kanske rent av skrämmande i deras ögon.

Page 38: Zlatan gör dig svensk

37

Istället för att acceptera denna �nya� och �mångkulturella värld� som Zlatan skulle kunna

representera verkar dessa journalister önska göra om Zlatan utifrån deras sätt att se på Sverige.

De tar på sig samhällets roll som uppfostrare och blir nationalismens megafon och förlängda arm.

Om de skulle lyckas med denna omvandling, denna assimilering, av Zlatan skulle de paradoxalt

nog få mycket mindre att skriva om och sälja färre lösnummer. Både Aftonbladet som Expressen

har som bekant en speciell sportbilaga som måste fyllas varje dag.

Media förstärker en redan existerande och allmän bild av vad som är att räkna som �äkta�

respektive �oäkta� svenskt men definierar och uppfinner samtidigt hela tiden nya sätt att beskriva

det nationella. I sportmedia blir det nationella väldigt tydlig, sportretoriken visar dels det som

anses vara äkta/oäkta och dels det som anses accepterat/o-accepterat inom exempelvis svensk

landslagsfotboll. Denna retorik säger samtidigt hur vi svenskar ska bete oss utanför idrottens

värld.

Jag hoppas att detta arbete kan säga en del i generella ordalag om den nationella ideologin i det

moderna samhället. Detta är ett exempel på hur nationalismen används, och kan användas, för att

forma och omforma ett ständigt �vi mot dom�. Vem som ska få tillhöra ett �innanförskap�

respektive �utanförskap� i Sverige.

Arbetet är också ett exempel på att nationalismen, likt andra ideologier, är skapad, imaginär och

föreställd och formulerad av människan. Vilket i sig betyder att nationalismen som ideologi

ständigt omskapas och förändras i motsats till den imaginära bilden av att nationen skulle vara

något statiskt. Varken etniska grupper eller nationer är statiska och oföränderliga vilket vi

ständigt ser exempel på i vår omvärld. Genom exemplet Zlatan kan vi se hur dessa gränser

ständigt ändras och omformuleras, även om han räknas som den �andre�, som en av �dom� idag

är det inte säkert att han gör det i morgon. Zlatan kan, precis som alla andra som �vi� i dag räknar

in i kategorien �dom�, mycket väl räknas in i den svenska gemenskapen, beroende på hur vi i

framtiden kommer att uppfatta svenskhet, nationalism och dess ideologi.

När det gäller detta speciella arbete, denna uppsats, kan man också se hur jag som skribent ser på

nationalism, media och Zlatan, analysen och slutsatsen hade säkerligen sett annorlunda ut om jag

Page 39: Zlatan gör dig svensk

38

inte gillat Zlatan. Jag gillar Zlatan, både som den spelare och som den person (jag sett via media)

han är, jag är en subjektiv �Zlatanist� i detta sammanhang. Jag anser att Zlatan blivit orättvist

behandlad i media sedan han slog igenom, att han behandlas olika i jämförelse med sina kamrater

i landslaget och i förhållande till andra. För mig blir detta uttryck för dold/kamouflerad

diskriminering. Denna uppsats hade säkert sett annorlunda ut om jag intervjuat Zlatan och de

journalister som var inblandade i denna speciella konflikt eller någon med mycket kunskap och

information kring Zlatan som person eller sportjournalister som yrkeskår. Eftersom jag inte trängt

bakom skalet på uppsatsens huvudroller kan jag bara utgå från vad jag läst i detta ämne. Om jag

valt en annan situation kring Zlatan och media skulle resultatet kanske också ha blivit annat.

Detta kan man bara spekulera i, precis som hur arbetet sett ut om jag gjort det om några år, när

samhället och dess värderingar garanterat ser annorlunda ut.

Resultatet hade kanske blivit annat om jag valt andra tidningar för analys eller helt annan media,

som radio, television eller speciella hemsidor på Internet. Är det skillnad i hur Zlatan framställs i

en morgontidning som ex Dagens nyheter och i en kvällstidning som Aftonbladet? Hur ser isåfall

denna skillnad ut? Dessutom kanske resultatet blivit annat om jag analyserat texter som skrivits

under ett VM eller ett EM slutspel, under en period som det går bra, respektive dåligt, för Zlatan

och landslaget i övrigt? Vad jag dock vet är att denna uppsats är skriven av just mig, under en

speciell tid i livet, att jag gillar både Zlatan som fotboll i stort. Detta kan man inte bortse ifrån när

man ser på resultatet av detta arbete.

Bosse Lundgren

C-uppsats, Etnologi

Södertörnshögskola

HT-07-VT-08

Page 40: Zlatan gör dig svensk

39

Litteraturlista Litteratur Amare, Lina/Nademi, Emad, 2005, �Zlatan som vi och de�, B-uppsats, Gävle Högskola Anderson, Benedict 1993, Den föreställda gemenskapen, reflektioner kring nationalismens ursprung och spridning. Göteborg, Daidalos Bank, Simon 2005, I huvudet på Zlatan. Stockholm, Scampi. Bartal, David 2006, Zlatan, �En svensk saga�, Västerås, Sportförlaget Europa. Camauer, Leonor och Nohrstedt, Stig Arne (red) Mediernas vi och dom, 2006, Stockholm, Norstedts juridik. Ehn, Billy. Frykman, Jonas. Löfgren, Orvar. 1993, Försvenskningen av Sverige, Stockholm, Natur och kultur. Eriksen, Hylland Thomas 1996 Historia, myt och identitet, Värnamo, Bonnier Alba. Eriksen, Hylland Thomas. 1993 Etnicitet och nationalism, Nora, Nya Doxa. Furuvik, Agneta 2004, �Om fotboll och dess föreställda gemenskaper�, D-uppsats, Malmö Högskola. Karlsson, Petter och Wegerup, Jennifer 2007, Zlatan är Zlatan, Stockholm, Forum bokförlag. Reyes, Molina och Mulinari, 2005, Maktens (o)lika förklädnader, Stockholm, Atlas. Elektroniska källor: www.mediearkivet.se (Aftonbladet, 060904-070305, 21 texter/artiklar) www.presstext.se (Expressen, 060904-070305, 9 texter/artiklar) www.svenskfotboll.se www.zlatan.nu