Skönlitteratur som karriärhanteringsmetod

En mångprofessionell kurs för vårdstuderande

Sissel Korpisola

med ett inlägg av Cecilia McMullen

Luckan r.f.

Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland

2018

INNEHÅLL

Contents1. Inledning.............................................................................................................................................4

1.1. Tidigare forskning........................................................................................................................6

1.2. Kursplan.......................................................................................................................................9

1.3. Frågeställningar.........................................................................................................................10

1.4. Kursutvärderingsmetoder..........................................................................................................11

1.5. Etiska aspekter...........................................................................................................................12

2. Kursutvärdering................................................................................................................................13

2.1. Cecilia McMullens analys av kursutvärderingsmaterial från enkäter samt Arcadas utvärdering på Itslearning....................................................................................................................................13

3. Analys av kursdagböckerna..............................................................................................................17

3.1. Effekter av läsningen.................................................................................................................20

3.1.1. Reflektioner kring egna erfarenheter i det professionella livet..........................................20

3.1.2. Reflektioner kring egna erfarenheter i det privata livet (t.ex. vad som hänt respondenten, familjemedlemmar eller vänner)..................................................................................................24

3.1.3. Inlevelse i de fiktiva karaktärernas känsloliv och upplevelser, att se något ur en annans perspektiv, att känna empati........................................................................................................26

3.1.4. Tankar som väcks om vårdsystemet och mekanismer i samhället.....................................31

3.1.5. Reflektioner kring den egna läsningen och läsprocesser, reaktioner på det lästa och tankar kring läsglädje...............................................................................................................................33

3.1.6. Etiska resonemang..............................................................................................................35

3.1.7. Medvetenhet om förutfattade meningar, fördomar, normer, även i ett kulturellt/historiskt perspektiv.....................................................................................................................................37

3.1.8. Tankar gällande situationer som kan uppkomma i möten med patienter och klienter......39

3.1.9. Att se saker i ett bredare perspektiv (historiskt, politiskt, kulturellt)..................................42

3.1.10. Ambivalenta tankar..........................................................................................................42

3.1.11. Insikter som påverkar beslut och tankar gällande karriären samt tankar gällande den egna utvecklingen under kursens gång........................................................................................43

3.1.12. Insikter om vad som är viktigt för en själv, känslor av tacksamhet. Tankar om vad som är viktigt i livet samt nya perspektiv på livet.....................................................................................44

3.1.13. Tankar gällande jämställdhet och människovärde............................................................45

3.1.14. Större förståelse för olika sjukdomstillstånd....................................................................46

3.1.15. Tankar gällande människans olika åldrar och utvecklingsprocesser.................................47

3.1.16. Reflektioner kring en stärkt yrkesidentitet.......................................................................48

3.1.17. Nytta med tanke på klientarbetet.....................................................................................49

3.1.18. Medvetenhet om egna reaktionsmönster och tankesätt.................................................53

3.2 Effekter av gruppdiskussionerna................................................................................................54

3.2.1. Fler synvinklar.....................................................................................................................54

3.2.2. Reflektioner kring beroende – och maktförhållanden........................................................58

3.2.3. Lösningar på svåra situationer, sätt att hantera olika situationer......................................60

3.2.4. Hur man skulle bemöta karaktärerna i texten i det professionella livet, reflektioner kring patient-vårdarrelationen..............................................................................................................62

3.2.5. Reflektioner kring egna erfarenheter/gruppmedlemmarnas erfarenheter i det professionella livet, praktikperioder och arbetsplatser................................................................64

3.2.6. Diskussioner om karaktärerna, att leva sig in i deras situation...........................................67

3.2.7. Diskussioner om vad som är viktigt i livet...........................................................................69

3.2.8. Normer och kulturskillnader, yrkesroller, sociala roller, status, förutfattade meningar, tabun............................................................................................................................................70

3.2.9. Reflektioner kring situationer man kan ställas inför som professionell inom vården (ansvar, arbetsuppgifter, bemötanden, relationer mellan vårdare och patient).......................................75

3.2.10. Reflektioner kring olika livssituationer och hälsotillstånd, sjukdomar, vårdformer under olika tider, hur vården och samhället förändrats.........................................................................77

3.2.11. Tankar kring mänskliga relationer och kommunikation....................................................80

3.2.12. Etiska resonemang...........................................................................................................83

3.2.13. Reflektioner som leder till att man ser saker ”i ett nytt sken”, att man blir medveten om något............................................................................................................................................84

3.2.14. Existentiella resonemang och reflektioner kring mänskliga behov och livsval..................86

3.2.15. Tankar om mänskliga upplevelsetillstånd, insikter som respondenten anser kan vara till nytta i den kommande karriären..................................................................................................87

3.2.16. Självreflektiva tankar........................................................................................................89

3.2.17. Samhörighetskänsla med de övriga gruppmedlemmarna, känsla av att tryggt ”få prata av sig”, lufta sina tankar....................................................................................................................92

3.2.18. Att läsa mellan raderna, fundera på det osagda, att vara uppmärksam...........................92

3.2.19. Funderingar kring karriärval och arbetet inom vårdbranschen........................................95

4. Empatitestet ”Reading the mind in the eye”................................................................................96

5. Konklusion samt utvecklingspotential..........................................................................................98

Källförteckning...............................................................................................................................101

Bilagor............................................................................................................................................103

1. Inledning

I denna uppsats kommer jag att presentera kursen Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap, som Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska

i Nyland erbjöd högskolan Arcadas studerande vid Institutionen för hälsa och välfärd hösten 2017 i period 1 med start 28.8.2017. Kurskonceptet har utvecklats med intentionen att med skönlitteratur som redskap utveckla social kompetens, empati och förmågan till självreflektion. Dessa kompetenser utgör byggstenar i de karriärhanteringsfärdigheter som de studerande behöver i sitt kommande yrkesliv.

Karriärhantering är en svensk översättning av begreppet ”career management skills” (CMS). Begreppet utvecklades i USA och Kanada i slutet av 1980-talet, och förknippas med förmågan att hantera återkommande val inom ramen för karriärsituationer. Begreppet handlar om att aktivt hantera och utveckla färdigheter i karriärplanering för att kunna möta de krav som en flexibel och dynamisk arbetsmarknad ställer. Karriärkompetens är ett antal färdigheter och kompetenser som visar på strukturerande sätt att samla, analysera, sätta samman och organisera information om sig själv, utbildnings- och yrkesliv samt ha färdigheter att kunna fatta och genomföra beslut och hantera växlingar i livet. (Skolverkets Ordlista, 2014)

Grundhypotesen är att litteraturstudier kan berika inte enbart läkarstuderande, utan alla som kommer att jobba i en människonära profession. Det tycks ganska naturligt att därför erbjuda en kurs i skönlitteratur till Arcadas blivande sjukskötare, barnmorskor, ergoterapeuter, fysioterapeuter, socionomer och idrottsinstruktörer. Syftet är att med hjälp av skönlitteratur öppna upp perspektiv som den kliniska eller ämnesspecifikt baserade kurslitteraturen i vanliga fall inte erbjuder. Fokus ligger på mänskliga upplevelser av olika slag, att se på saker och ting ur olika perspektiv, leva sig in i andra upplevelsevärldar samt i och med detta utveckla en större skicklighet i att bemöta människor. Jag är intresserad av både hur kursdeltagarna upplever att de utvecklas som läsare samt hur de upplever att de utvecklas med tanke på sociala situationer i sin blivande profession.

Det var tänkt att kursen på 5 sp skulle kunna väljas av alla som studerar för kandidatexamen vid institutionen för Hälsa och välfärd vid yrkeshögskolan Arcada och förverkligas som ett arbetslivsrelaterat projekt inom breddstudier. Det visade sig dock att inga blivande barnmorskor eller förstavårdare valde kursen, eftersom deras studieschema är upplagt på ett striktare sätt. En blivande socionomstuderande från Öppna högskolan hade anmält sig till kursen, men dök aldrig upp. Även två andra studerande som anmält sig dök aldrig upp. Tanken var att kursen skulle ha max. 20 deltagare. Kursen blev fullsatt, men eftersom tre aldrig dök upp blev det 17 deltagare. Kursdeltagarna var blivande sjukskötare, fysioterapeuter, ergoterapeuter och idrottsinstruktörer. Alla 17 deltagare engagerade sig starkt i kursen, deltog i gruppdiskussionerna, skrev insiktsfulla reflektioner i sina kursdagböcker och avlade kursen som godkänd.

Luckans delprojekt i Stora komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland fokuserar på att stöda ungdomar under 30 år i karriärhanteringsfrågor. En av målsättningarna är att utveckla nya vägledningsmetoder och karriärvägledningsredskap, vilket denna kurs är ett exempel på. Detta kurskoncept, där skönlitteratur samt gruppdiskussioner kring de lästa texterna används som redskap för att utveckla ökad social kompetens, empati och självreflektion, har presenterats på konferensen ”Literacy, Empathy and Social Sustainability” i Halmstad i september 2017, där internationella forskare inom forskningsområdet Medical Humanities

blev intresserade och har engagerat sig i utformandet av kursen. Professorerna Allison Skerret från Universiy of Texas at Austin, Matthijs Bal från Lincoln University samt Frank Hakemulder från Utrecht University har alla kommit med tips och tätt följt med utvecklandet av kurskonceptet och resultaten. Att kursens grupp varit blandad, dvs. bestått av studerande som i framtiden alla kommer att jobba inom vårdbranschen, men i olika yrken, har sett som intressant och som ett mervärde. Läkarstuderande har redan länge erbjudits kurser i skönlitteratur för att få ett mer holistiskt perspektiv på patienter och vårdprocesser och främja förmågan till empati. På senare tid har även sjukskötarstuderande i vissa högskolor erbjudits liknande kurser. Detta koncept, med en blandad grupp vårdstuderande, har betraktats som något helt nytt och intresseväckande. De olika professionernas synvinklar har tydligt framkommit i gruppdiskussionerna.

I egenskap som projektansvarig för projektet Stora Komet har jag planerat och genomfört kurskonceptet, men som jag redan nämnt har jag fått idéer och stöd av forskare inom det internationella nätverket Medical Humanities. Här i Finland har även professor Merete Mazzarella intresserat sig för kursen, läst igenom forskningsplanen och gett värdefull feedback. Även läkare och författare Claes Andersson har ställt upp och bidragit med sin tid och kunskap. I Sverige har forskare Anna Fåhraeus från Högskolan i Halmstad satt sig in i kurskonceptets metoder och reste till Helsingfors i december 2017 för att diskutera möjligheter till samarbete.

Till utbildningen är jag litteraturvetare och pedagog. Jag har även flera års arbetserfarenhet av vägledning och rehabiliteringstjänster i mångprofessionella team med medarbetare från vård- och socialsektorn. Arcada är representerat i projektet Stora Komets styrgrupp samt bidrar årligen ekonomiskt till projektet.

I arbetet att analysera det digra utvärderingsmaterialet har jag fått hjälp av min kollega Cecilia McMullen på Luckan, som skrivit kapitel 2 i denna uppsats. I kapitlet presenterar Cecilia sin analys av kursdeltagarnas enkätsvar samt resultaten från Arcadas interna kursutvärderingen på Itslearning.

1.1. Tidigare forskning

I Finland och Sverige har läkarstuderande redan en längre tid erbjudits kurser i skönlitteratur. I planeringsskedet av kursen bekantade jag mig med forskningsprojekt och resultat från Sverige, gällande skönlitteratur för läkarstuderande. T.ex. Björn Landström lyfter fram nyttan av skönlitteratur för läkarstuderande. Det finns ett behov för andra kunskapsformer än de rent medicinska, detta har lett till reflektioner kring läkarutbildningen. Läkarutbildningen blir lätt fragmentarisk om man inte tar in även andra element än de biomedicinska (Landström, 2016). Även Rolf Ahlzén rekommenderar att skönlitterära studier borde ingå i alla läkarutbildningar. Eftersom läsning av skönlitteratur kan utveckla läkarnas

kompetens att förstå patienternas tankar och känslor, motiv, handlingar och upplevelser kunde läsning av skönlitteratur stöda läkarna i deras professionella utveckling genom hela karriären. Ahlzén lyfter starkt fram nyttan av gemensamma diskussioner kring skönlitteratur. Genom att diskutera, reflektera, höra olika tolkningar, betrakta berättelsen från olika perspektiv och möjligen även ompröva sina egna åsikter, övar man upp förmågan att förstå andra. Man blir även skickligare på att förhålla sig öppen och undvika förutfattade meningar, man blir mer medveten om hur man reagerar och det blir lättare att bemöta andra på ett ansvarsfullt sätt. Alla dessa egenskaper är något som läkare har stor nytta av i sin profession. (Ahlzén, 2010)

Även Margareta Petersson skriver om behovet av skönlitteratur i läkarutbildningen och konstaterar i antologin Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning att man idag verkar uppleva att de traditionella kurserna och kunskaperna är otillräckliga i många professionsutbildningar, där mänskliga möten står i centrum. Nyutbildade läkare kan ha god kännedom om anatomi och symptom men vara helt främmande för hur patienten upplever smärta eller sjukdom samt för hur man talar om känslor och upplevelser. (Petersson, 2009)

Merete Mazzarella, en av pionjärerna gällande utvecklandet av kurser i skönlitteratur för läkarstuderande, lyfter fram vikten av diskussionerna som förts kring den lästa skönlitteraturen och betonar att åsikter är relevanta, vilket de sällan är i ett biomedicinskt sammanhang. Vid valet av böcker har hon undvikit böcker som handlar om sjukdom, vård, lidande och död. Diskussionerna har fått röra sig mycket fritt, de har handlat om bl.a. förhållandet mellan naturvetenskap och humaniora, läkarens roll genom tiderna, begreppet empati, filosofiska tankegångar, författarens roll idag och begreppet text. Dessutom har diskussioner förts gällande studenternas egna erfarenheter: bakgrunden till deras yrkesval, förväntningar, svåra upplevelser ute på klinikerna m.m. Mazzarella för fram att en av litteraturkursens huvudfunktioner är att erbjuda studenterna redskap att förhålla sig till och bearbeta känslor och reaktioner som utbildningen i övrigt tabubelägger. (Mazzarella, 2009)

Katarina Bernhardsson skriver att Litteratur och medicin som pedagogisk inriktning grundar sig på tanken att litteraturläsning och tolkning kan erbjuda studenter både färdigheter (i tolkning, kommunikation och att förstå en berättelse på flera olika nivåer) och insikter (om de egna värderingarna och om möjligheten att se saker ur olika perspektiv). Bernhardsson skriver att skönlitteraturen inte bara ger läkarstuderande kunskap om något, den har också potential att vara erfarenhetsgivande och skapa insikter om upplevelsen av sjukdom. Bernhardsson lyfter även fram möjligheten att med hjälp av skönlitteratur lyfta fram och studera en enskild diagnos. Hon påpekar även att det finns flera ämnesområden som, vid sidan av Litteratur och medicin, kombinerar studiet av människans kroppsliga villkor med litteratur och nämner som exempel att granska och reflektera kring människans upplevelser av åldrande i litteraturen (Bernhardsson, 2011).

Christer Petersson skriver i kapitlet ” Bilden, dikten och patienten” i antologin Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning om hur han i sitt eget jobb som läkare med hjälp av konst och litteratur kan öppna upp betydelsefull kunskap om patienternas helhetstillstånd. I kapitlet berättar han om ett patientmöte där

både bildkonst och dikt använts för att få en större förståelse för patientens upplevelser. Han betonar även hur viktigt det är för en läkare att med lyhördhet lära sig lyssna och tolka patientens budskap. Som navigationsinstrument behövs ett öppet intresse, kunskap, koncentration och närvaro. (Petersson, 2009)

Anders Palm lyfter fram Medical Humanities som ett särskilt område inom medicinsk forskning och utbildning, där fokus läggs på interaktionen och integrationen mellan medicin och humaniora. Vid en rad av världens högst rankade universitet har man inrättat institutioner eller centra, där medicinare och humanister samarbetar både med forskning och kursgivning i läkar- och vårdutbildningar. Starkast förankring har man vid de amerikanska och brittiska toppuniversiteten. Ämnesområdet har sina egna specialtidskrifter, t.ex. Journal of Medical Humanities och Literature and Medicine (Palm, 2009).

Det mesta som skrivits om skönlitteratur inom vårdutbildningar gäller skönlitteratur för läkarstuderande. Det verkar som om man rätt nyligen i Sverige insett att även t.ex. blivande sjukskötare kunde ha nytta av studier i skönlitteratur. Leni Weilenmann skriver i artikeln ”Romaner hjälper studenter att utveckla sin empati” i tidningen Vårdfokus (11.1.2017) om sjukskötarstudenter på Halmstads högskola som erbjuds en kurs där de läser romaner och patografier för att utveckla sin förmåga till empati. Läsningen har ett tydligt syfte att utveckla empatin och forskning sker parallellt med undervisningen. Kursen projektleds av litteraturvetare Anna Fåhraeus, som hänvisar till kognitiv beteendeforskning då hon för fram att läsning av skönlitteratur påverkar känslorna och kan framkalla empati. Halmstads högskola ingår tillsammans med universiteten i Umeå, Stockholm, Linköping, Lund och Göteborg i ett nätverk för medicinsk humaniora. På läkarutbildningen i Linköping används skönlitteratur strukturerat sedan länge som ett verktyg för eftertanke och reflektion. (Weilenmann, 2017)

För att utveckla arbetslivs- och karriärhanteringsfärdigheter har skönlitteratur även använts i undervisningen av t.ex. ekonomistuderande. Litteraturvetare Eva Faye-Wevle, som i Sverige håller föreläsningar om makt och ledarskap i skönlitteraturen för studenter, men också för ledare inom näringslivet, politiken och offentliga institutioner, anser att skönlitteraturen tillför något som är svårt att finna i den gängse managementlitteraturen. Den väcker nämligen frågor om etik och moral. Faye-Welve lyfter fram att det i litteraturhistorien vimlar av berättelser om etik och moral gällande sociala situationer kopplade till makt och ledarskap. Hon har använt skönlitterära verk av t.ex. Shakespeare för att lyfta fram hur makt kan brukas eller missbrukas. Hon anser även att en ledare bör ha ett historiskt perspektiv på sitt uppdrag. I mötet med litterära gestalter kan läsaren bli medveten om sina egna värderingar. Detta kan leda till ökad självkännedom, vilket enligt Faye-Welve är en förutsättning för ett bra ledarskap. (Hofsten,2010)

Professor Mattias Nordqvist skriver att han i sin undervisning för ekonomistuderande har använt sig av både romaner och kvalitetsfilmer i kurser som komplement till den mer ämnesorienterade litteraturen. Nordqvist lyfter fram forskarna David Kidd och Emanuele Castano från The New York School of Social Research I New York, och citerar utdrag ur deras artikel ”Reading Literary Fiction Improves Theory of Mind”, utgiven av tidningen Science 18.10.2013. Kidd och Castano skriver att för att kunna förstå och verka i de krävande och

föränderliga sociala sammanhang som karakteriserar vårt samhälle och yrkesliv idag är det viktigt att utveckla en förmåga att förstå och tolka andra människors känslor, intentioner och önskningar i relation till andra medmänniskor. Det är även viktigt att förstå och ha respekt för att dessa känslor, intentioner och önskningar ofta skiljer sig från ens egna. Kidd och Castano har i sin forskning kommit fram till att läsning av litterär skönlitteratur (literary fiction) ökar vår förmåga att förstå svårförutsägbara sociala sammanhang. Dessutom ökar vår förmåga att kunna leva oss in i och tolka andra människors känslomässiga tillstånd och förhoppningar. Samma positiva effekt uppnåddes inte då försökspersonerna läste populär skönlitteratur (popular fiction, t.ex. deckare) eller seriös facklitteratur (serious non-fiction). Troligen är anledningen till skillnaderna mellan de tre olika typerna av litteratur att litterär skönlitteratur ofta beskriver huvudkaraktärernas karaktärer, känslor och tankar samt lämnar mer utrymme åt läsarens personliga föreställningar, fantasi och inlevelseförmåga. I motsats till detta är deckare och facklitteratur betydligt mer tillrättalagda och strukturerade, vilket innebär att de inte i samma utsträckning som litterär skönlitteratur socialt och emotionellt liknar det verkliga livet. För att stärka förutsättningarna att klara sig i dagens föränderliga samhälle och arbetsliv är det viktigt att ha en god social kompetens, kunna känna empati och förstå att medmänniskor och medarbetare inte alltid ser på saker och ting på samma sätt som vi själva. När nya företag och arbetsplatser skapas eller befintliga förnyas behöver vi kreativitet, sociala kompetens och emotionella intelligens. Kidds och Castanos forskning visar att dessa egenskaper förstärks av att läsa litterär skönlitteratur. (Nordqvist 2013)

1.2. Kursplan

Nedan kursens kompetensmål och läranderesultat:

Kompetensmål

Målsättningen med kursen är att den studerande:

- Får inblick i skönlitteraturens potential att bredda vår människokunskap, möjliggöra perspektivbyten och träna upp vår empatiska förmåga

- Med skönlitteratur som hjälpmedel få inblick i olika mänskliga upplevelser (t.ex. sjukdom, död, flyktingskap, åldrande)

- Genom läsning och diskussioner får träna upp sin självreflektion och bli mer medveten om hur man kan bemöta andra människor på ett ansvarsfullt sätt

- Får kunskap om forskningsområdet ”Medical humanities” och hur skönlitteratur kan vara till hjälp då man jobbar i ett människonära yrke.

Lärandemål

Efter avklarad kurs förväntas den studerande

- Förstå skönlitteraturens potential att möjliggöra perspektivbyten och få oss att se på saker och ting med ”nya ögon”

- Ha utvecklat sin kompetens att förstå andra människors tankar och känslor, motiv, handlingar och upplevelser

- Ha tränat upp sin förmåga att ”läsa mellan raderna”

- Ha utvecklat sin självkunskap och medvetenhet om hur man reagerar, vilket gör det lättare att bemöta andra människor på ett ansvarsfullt sätt

- Blivit medveten om vikten att förhålla sig öppen och undvika förutfattade meningar

- Ha fått en inblick i forskningsområdet ”Medical humanities” och humaniorans potential i vård- och socialbranschenJag har inte velat begränsa syftet till att endast fokusera på utvecklandet av den empatiska förmågan utan vill även starkt lyfta fram perspektivbyten, att se på saker ur många olika vinklar och därmed få en större förståelse för och kunskap om olika situationer och tillstånd. Skönlitteratur kan fungera som ett verktyg för att uppnå djupare livskunskap.

Eftersom kursen i skönlitteratur erbjuds studerande från många olika studielinjer ämnar jag inte fokusera på endast sjukdom utan tar upp även olika åldrar och livsskeden, sociala situationer, etiska frågeställningar samt historiska perspektiv. Under kursens gång träffas deltagarna nio gånger för gemensamma diskussioner. Dessutom ordnas en bonuslektion i form av ett författarmöte med två poeter. De studerande för även kursdagbok där de reflekterar över de lästa texterna och diskussionerna. För att lyfta fram Medical Humanities som undervisnings- och forskningsområde kommer de studerande även att få bekanta sig med delar av antologin Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning.

Det har varit viktigt att dokumentera kursen på Arcada och skriva denna rapport om erfarenheterna eftersom detta kan ligga som grund för vidareutveckling av metoder där man kombinerar humaniora med hälso- och socialbranschens utbildningar. Kursupplägget har även väckt intresse internationellt och jag presenterade det vid den internationella konferensen ”Literacy, Empathy and Social Sustainability 2017” som arrangerades på Högskolan i Halmstad den 7.-8.9.2017. Konceptet har också presenterats på konferensen ”Skönlitteraturens olika sidor – från läsfrämjande till läkande läsning” i Helsingfors den 14.12.2017. Nu senast har konceptet presenterats på “Conference of the International Society for the Empirical study of Literatur and Media” i Stavanger den 25.-28.7.2018. Dag Husebø, prorektor vid Stavangers universitet, blev intresserad av konceptet och vill införa liknande kurser i skönlitteratur på universitet i Stavanger.

1.3. Frågeställningar

Jag är intresserad av både hur kursdeltagarna upplever att de utvecklas som läsare samt hur de upplever att de utvecklar sina kompetenser att klara av olika sociala situationer i sin blivande profession. Följande frågeställningar är centrala:

Hurdan läsvana har kursdeltagarna?

Påverkas deras läsvana och läslust av kursen?

Hur utvecklas kursdeltagarna som läsare under kursens gång? Ser de själva en utvecklingsprocess? Kursdeltagarna får även möjligheten att själva sätta ord på den skillnad de upplever, utvecklas de möjligtvis som människa, medmänniska eller som blivande vårdare?

Hur upplever kursdeltagarna gruppdiskussionerna?

Upplever de att de får större förståelse för olika mänskliga upplevelsetillstånd? Upplever de att de blir skickligare att “läsa mellan raderna”?

Upplever kursdeltagarna att deras självkännedom vuxit? Har de blivit medvetna om eventuella förutfattade meningar och fördomar? Hur ser eventuella kopplingar ut mellan den lästa litteraturen, gruppdiskussionerna och de studerandes upplevelser från sociala situationer i den egna branschen?

1.4. Kursutvärderingsmetoder

- 3 enkäter med frågor gällande läsvana, förväntningar på kursen samt upplevelser av kursen (en i början av kursen, en i mitten, en i slutet)

- Kursdeltagarnas kursdagböcker, där de skriver ner sina erfarenheter gällande läsupplevelser och diskussioner. De kursdeltagare som inte vill att deras kursdagbok tas med i undersökningen kan avböja utan att det inverkar på deltagandet i kursen. Under den första lektionen kommer jag att presentera både kursupplägget och forskningsprocessen och deltagarna kan välja om de vill att deras kursdagböcker tas med i dokumentationen eller inte. I dokumentationen är alla respondenter anonyma.

- Arcadas kursutvärdering på Itslearning

Enkätsvaren samt resultaten från Arcadas kursutvärdeting på Itslearning har sammanställts av min kollega på Luckan, litteraturvetare Cecilia McMullen och presenteras i kapitlet 2. Resultaten som framkommer i kursdagböckerna presenterar jag i kapitel 3.

1.5. Etiska aspekter

Etiska ställningstaganden gällande dokumentation och forskning grundar sig på och följer anvisningarna i publikationen God vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelse från den i Finland, Forskningsetiska delegationens anvisningar 2012. Etiska ställningstaganden följer även Etiska principer för humanistisk, samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning och förslag om ordnande av etikprövning (Forskningsetiska delegationen 2009 ). I enlighet med dessa principer baserar sig forskningsprocessen på frivillighet. Respondenterna ges information om forskningsprocessen samt sitt skriftliga samtycke till deltagande i undersökningen (se bilaga 3). Respondenterna ges information om för vilket ändamål materialet används samt dess fortsatta användning och arkivering.

Under den första diskussionsträffen presenterades både kursupplägget och forskningsprojektet för kursdeltagarna. De studerande fick sedan själva välja om de ville besvara enkäterna och om deras kursdagbok får inkluderas i forskningen. Inga namn

används i forskningen, respondenterna får vara anonyma. Då kursdeltagarna besvarar enkäterna får de använda en pseudonym de själv hittat på. Samma pseudonym används vid besvarandet av de tre enkäterna, på detta sätt kan man i forskningen ta i beaktande utvecklingslinjer samtidigt som respondenterna behåller sin anonymitet. De studerande som ger sitt skriftliga samtycke till att deras kursdagböcker får användas i forskningen är anonyma i forskningsrapporten, de får alla ett eget respondentnummer. De studerande som inte vill att kursdagböckerna används kan avböja utan att det inverkar på deltagandet i kursen. Alla deltagare ville delta i forskningen.

Bedömningen av kursen sker inte med vitsord utan endast som godkänd/underkänd. Examinationskravet är att varje kursdeltagarna skriver en kursdagbok på 8-12 sidor. Kursdagboken bör innehålla kommentarer och reflektioner gällande den lästa litteraturen samt minst sju gruppdiskussioner. Kursdagboken skulle inlämnas senast 30.10.2017. Många kursdeltagare blev inspirerade av att skriva ner sina reflektioner kring texterna och diskussionerna, vilket resulterade i att kursdagböckerna blev betydligt längre, ofta kring 15 sidor, några skrev över 20 sidor. Analysen av dagböckerna förverkligades som en tematisk innehållsanalys, där jag grupperar innehållet enligt de teman stiger upp i respondenternas texter.

Kursupplägget samt forskningen kring denna har diskuterats på projektet Stora Komets styrgruppsmöte 17.8.2017. Som projektets kontaktperson gällande forskningsfrågor fungerar styrgruppens ordförande Michael Mäkelä, överinspektör för bildningsväsendet på Regionförvaltningsverket i Helsingfors (michael.makela@avi.fi , tel 0295 018 616)

Även Michael von Boguslawski, forskningsombud vid Arcada, har konsulterats gällande forskningsprocessen och forskningsetiska frågor.

2. Kursutvärdering

2.1. Cecilia McMullens analys av kursutvärderingsmaterial från

enkäter samt Arcadas utvärdering på Itslearning

Genomgående positiv inställning i enkätsvar

De studerande svarade på fyra olika enkäter, kursutvärderingar under kursens gång, en anonym kursutvärdering då kursen avslutats samt en enkät i början av kursen, en i mitten, samt en i slutet. Inställningen till kursen överlag och uppfattningen om hur kursen har varit är väldigt positiv. De studerande uppskattade verkligen kursupplägget, litteraturen och läraren. De förvånades över hur angelägna de olika ämnena var för dem och hur starkt de

kände gällande de olika teman som togs upp. Den mest starka och positiva upplevelsen verkar samtliga respondenter ha upplevt gällande gruppdiskussionerna. De beskriver styrkan i att inse att de tänkt olika efter att ha läst exakt samma text. I att få höra hur andra upplever ett ämne och möjligtvis hålla med efter att ha fått ta del av de andras argument, samt styrkan i att agree to disagree och respektera den andras åsikt.

Majoriteten av respondenterna skriver också att de nu ser hur stor inverkan de egna livserfarenheterna påverkar hur man förhåller sig till saker som händer, nya situationer eller nya människor. Att alla har erfarenheter och mentalt bagage med sig som inte alls syns utanpå, men som påverkar så gott som allt den människan säger eller gör, privat och professionellt. Och också att den egna bristen på livserfarehet och kunskap gällande vissa ämnen klart påverkar den egna inställningen och de egna handlingarna. Erfarenhet, genom diskussion med andra och sekundärt via litteratur väcker den egen insikten och empatin vilket är till stor nytta i det kommande arbetet.

Anonym kursutvärdering

Det var 14 svarande i den anonyma kursutvärderingen där de svarande inledningsvis bedömde påståenden på skalan 1 till 6 där 1 stod för underkänt och 6 för utmärkt och därefter svarade med två öppna frågor gällande vad det tycket var bra i kursen och vad de anser kunde förbättras. Svarens medeltal placerade sig mellan 4.9 och 5.4, så väldigt högt uppe på skalan. Det var frågan “Hur bedömer du ditt engagemang i kursen?” som fick det lägsta medeltalet på 4.9, ett medeltal som ändå är väldigt högt. Med de svarande anser sig ändå till väldigt hög grad nått läranderesultaten då medeltalet är 5,4 på frågan om hur de anser sig ha nått läranderesultaten, så det går att konstatera att kursdeltagarna anser att kursen, samt deras eget arbete och engagemang håller allra högsta nivå. Det är frågan om läranderesultat, hur de bedömer kommunikationen i kursen, samt hur de bedömer kursens arbetsbelastning och kravnivå i förhållande studiepoäng som alla fick 5,4 i medeltal. Frågan “Hur bedömer du kursen som helhet?” fick 5.3 som svarsmedeltal. På den öppna frågan gällande vad de anser att ha varit bra i kursen varierar svaren från allt som kursen innefattade, litteraturen och just dessa böcker, som upplevs välutvalda att få läsa igen, att få verktyg till det kommande yrket från denna kurs och många anser att gruppdiskussionerna var det bästa med kursen. Svaren är överväldigande positiva: “Väldigt bra kurs som hjälpt mig att lättare känna empati för andra människor från olika bakgrund. Att förstå att alla har olika erfarenheter. Sissel är en fin lärare och borde få ha denna kurs många fler gånger. en bra kurs för alla på hälsa och välfärd, främst på vårdsektorn.”

På den öppna frågan om vad de skulle ändra på i kursen gäller svaren främst litteraturen och att det kunde ha varit färre eller kortare texter per studieträff. Takten upplevdes som hög och vissa var tvungna stressläsa, det verkar också ha funnits ett antal kursdeltagare med läs- och skrivsvårigheter och lästempot var extra utmanande för dem. Alla dessa förslag på utveckling var väldigt konkreta och möjliga att genomföra i planeringen av nästa kurs.

Förväntningar på kursen

I enkät 1 redogör de svarande för sina förväntningar på kursen och de är överlag höga, de är både peppade och förväntansfulla och denna kurs är något utöver det vanliga för dem. Förväntningarna inför kursen gäller till exempel läsning och litteratur, att få läsa mer, att utveckla den fördjupade läsförståelsen och att hitta inspiration till att läsa. Andra förväntningar kring personlig utveckling som att bli mer bekväm med att diskutera i grupp och bättre på att kommunicera med patienter och andra. De vill få större förståelse för människor som är i olika livssituationer och som är sjuka och öva på att leva sig i i andras situationer. Förväntningar inom ramarna för kursbeskrivningen som att bli bättre på att “läsa mellan raderna” och ha “ögonen öppnande upplevelser” via litteratur nämns också.

De höga förväntningarna och öppna och positiva inställningen till kursen syns genomgående i de utvärderingar som följer. Kursen verkar ha överträffat de flestas förväntningar och de är genomgående positiva i kursutvärderingsenkäterna. Den konstruktiva feedback som främst tas upp är utvecklingsförslag gällande mängden litteratur, det har varit svårt för en del att hinna läsa de längre romanerna. Detta på grund av andra kurser, eller på grund av lässvårigheter som till exempel dyslexi. All litteratur har inte heller fallit precis alla i smaken, men överlag är de väldigt nöjda med litteraturen också.

Deltagarna är positivt förvånade över hur de verkligen fått självreflektera, samt inför kopplingarna till “verkliga livet” och diskussionerna med de andra. En respondent svarade till exempel: “Bästa saken är att jag nuförtiden fortsätter med att fundera över saker jag läser, och koppla det till min människokunskap. Dvs. jag fortsätter med att fundera över saker jag läst om, fast kursen har slutat.”

Gruppdiskussionerna som metod

Samtliga kursdeltagare uppskattade gruppdiskussionen som metod och anser att den funderade mycket väl. Ett stort antal anser att diskussionerna var kärnan i deras inlärning och att det var via dessa som de lärde sig mest och ställdes inför nya frågor, och fick nya tankeställningar och insikter. Genom de andras läsningar och tolkningar och tankar anser sig många ha lärt sig mer om tolkning av litteratur, sociala situationer överlag och också om sig själva som personer. De fascineras av hur olika människor kan uppleva samma text på flera olika sätt och av hur diskussion kring detta vidgar den egna läsningen och det egna lärandet utan att de ens behöver hålla med de andras tankar. Så i detta fall var det verkligt värdefullt att studerande med olika sorters egna erfarenheter, studieinriktningar samt olika kommande yrken kunde mötas och diskutera litteratur.

Flera av respondenterna skriver att de uppskattade sättet som läraren ledde diskussionerna, att de inte var styrda eller förutbestämda utan fick leva enligt deltagarnas intressen. Detta

sätt att diskutera är samtidigt något som flera nämner som “att inte hålla sig till ämnet” och att diskussionerna flöt bort från det väsentliga. Vilken ju kan anses höra till litteraturdiskussionens genre, den kontrollerade diskussionens flyt som kan ta diskussionen till helt nya ställen och till nya insikter.

Man ska vara försiktig med antaganden och trösta med “Det blir nog bra”

På frågan om de funderat på sitt kommande yrke och situationer som kan uppstå under läsandets och kursens gång svarar alla att de tänkt på detta under hela kursens gång. De lyfter upp hur de i samband med kursen ser ännu klarare att deras tidigare och kommande patienter/klienter har en unik livshistoria och bakgrund som påverkar dem och deras situation. Och att det de varit med om i sitt liv dittills påverkar dem och hur de tar emot nya situationer och nya människor. Flera säger sig även ha fått mer förståelse för åldrande personers situation samt exempelvis cancerpatienters situation vilket ju direkt tagits upp i kurslitteraturen i Gidlunds och Anderssons böcker.

Flera är tacksamma över att ha fått prata om svåra och tunga ämnen som döden och sjukdom tillsammans med andra i gruppdiskussionerna. En respondent anser att det kommer att bli lättare att bemöta personer i liknande situationer i framtiden på grund av litteraturen och på grund av diskussionerna och de andras tankar. Och att det kommer att vara lättare att leva sig in i kommande klienters situation tack vare kursen. Flera nämner att kursen fått dem att inse vikten av att vara öppen och se förbi de egna värderingarna och inte göra antaganden.

Utvecklades självmedventenheten, förmågan att läsa mellan raderna samt förmågan att se saker ur en annan persons perspektiv under kursens gång?

Då de studerande ställs inför frågan om de blivit mer självmedvetna eller lyhörda och empatiska och frågorna gäller en kort tidsrymd och en process som de befinner sig i och som inte är avslutad ännu, är det det självfallet svårt att få klara och entydiga svar och de svarande kan omöjligtvis ha fullständig insikt.

I den andra enkäten som de svarar på i början på kursen är de svarande ännu försiktiga med sina antaganden. Vissa svarar att de har rätt god självinsikt från början och att de är analyserande personer som reflekterar över egna och andra personers beslut. Flera skriver att de försöker ha ett öppet sinne gällande de egna tankebanorna. Flera personer tycker sig redan ana ett nytt djup i sitt tankesätt och mer förståelse för personer som funnits i kurslitteraturen som till exempel missbrukare. En person vet att den försöker förtränga tråkiga och svåra ämnen som sjukdom och död, en annan att den tyvärr är alltför fördomsfull och en tredje att den dömer nya människor alltför snabbt.

I nästa enkät ställs de frågan om de blivit bättre på att läsa mellan raderna och en del anser att detta fortfarande inte är en styrka och att de ständigt märker detta i

gruppdiskussionerna. Men flera andra anser sig ha blivit lite mer skärpta, öppna och vakna som läsare och att de ser fler nyanser i berättelser. Här är det möjligt att de svarande särskilt tänker på de texter som de läst där karaktärer ljuger eller avsiktligt döljer sanningen, då dessa kommer upp i utvärderingen.

På frågan om de blivit mer medvetna om egna och andras förutfattade meningar svarar majoriteten att de insett att de har fler förutfattade meningar och ser världen mer svartvitt än de hade trott. Och flera skriver om hur de egna fördomarna påverkar den egna attityden gentemot nya situationer och personer. Och att livets upplevelser påverkar starkt hur man ser och reagerar på olika situationer. En respondent skriver också om hur denna fick syn på de egna förutfattade meningarna om invandring och om personer med psykisk ohälsa i samband med ett författarbesök med två poeter då just dessa ämnen togs upp. Så i detta fall var det väldigt nyttigt att ta upp just denna vinkling i kursen och fundera på fördomar med dessa studerande som öppet ska möta människor i sitt yrke. Och det är väldigt positivt att de svarande är så öppna gentemot de egna fördomarna, för om en är medveten om fördomar och ser dem som det är finns det även en chans till förändring.

På frågan om huruvida respondenterna blivit bättre på att se på saker och ting/situationer ur olika perspektiv, svarar de att de ser bredare och öppnare och att detta utvecklats mycket under kursens gång. Och de lyfter upp att det till lika stora delar är tack vare litteraturen som det är tack vare diskussionerna med de andra i gruppen. Flera lyfter enbart upp diskussionerna medan andra främst nämner litteraturen.

Hur ser respondenterna på skönlitteraturens förmåga att öka förståelse och medvetenhet kring möten med klienter och patienter i social- och hälsobranscherna?

I sina svar gällande hur de uppskattat den skönlitterära delen av kurslitteraturen, vilka verk studerandena gillat och vilka som inte tilltalade dem kom det fram att smaken som känt är delad och att de verk som uppskattades och prisades av en del inte alls föll andra i smaken. Många uppskattade detaljerade och sanningsenliga bilder av en cancersjuk persons samt en åldrande persons vardag som de fick ta del av i Gidlunds Kroppen min och Anderssons Stilla dagar i Mejlans. Fredrikssons Anna Hanna och Johanna nämndes också av flera som ett verk av vilket de lärt sig mycket om jämställdhet och fått perspektiv på hur vi har det i vår tid från boken. Ett litet antal respondenter hade helst sett enbart “sanna” berättelser bland de som togs upp under kursens gång. Och många hade sett fler korta texter och mer tid att läsa.

Så gott som alla skönlitterära verk som finns på läslistan nämns i någon av kursdeltagarnas utvärderingar i samband med tankar om att de efter att ha läst just denna berättelse om exempelvis skuld / abort / missbruk / cancer / död nu anser att de lättare kan möta en patient eller klient som har frågor kring dessa eller som är i en situation där en av dessa är aktuellt. Att de på grund av litteraturen och diskussionen med de andra i gruppen nu är bättre rustade och har större förståelse för en person i den situationen. De har “gått i någon annans skor”, “sett in i någon annans själ” som de så vackert skriver och det har gjort all skillnad.

3. Analys av kursdagböckerna

I analysen av kursdagböckerna har jag genom tematisk analys granskat vilka teman och effekter av kursen som stiger fram i kursdeltagarnas texter. Till denna rapport har jag valt ut citat som beskriver allmänt förekommande teman och intressanta effekter den lästa litteraturen och diskussionerna haft. Efter varje citat anger jag inom parentes vilken text som lagt grunden för reflektionerna (antingen tankar som uppstått då texten lästs eller tankar som uppstått i anslutning till gruppdiskussionen om texten). Som bilaga finns lista på kurslitteraturen samt lektionsupplägget. Jag har valt att skilja på de effekter som beskrivs i anslutning till läsningen från de effekter som närmare kopplas samman med gruppdiskussionerna. Redan läsningen framkallar många reflektioner men det framkommer tydligt i kursdagböckerna att det är de gemensamma diskussionerna som är mest effektiva för att utveckla djupare förståelse för olika situationer och lära sig att se saker ur olika perspektiv. Att gruppen varit blandad med vårdstuderande med olika huvudämnen, har setts som en rikedom.

I min analys har följande effekter av läsningen och gruppdiskussionerna stigit fram:

Effekter av läsningen:

1. Reflektioner kring egna erfarenheter i det professionella livet

2. Reflektioner kring egna erfarenheter i det privata livet (t.ex. vad som hänt

respondenten, familjemedlemmar eller vänner)

3. Inlevelse i de fiktiva karaktärernas känsloliv och upplevelser, att se något ur en

annans perspektiv, att känna empati

4. Tankar som väcks om vårdsystemet och mekanismer i samhället

5. Reflektioner kring den egna läsningen och läsprocesser, reaktioner på det lästa och

tankar kring läsglädje

6. Etiska resonemang

7. Medvetenhet om förutfattade meningar, fördomar, normer, även med tanke på

kulturella/historiska perspektiv

8. Tankar gällande situationer som kan uppkomma i möten med patienter och klienter

9. Att se saker i ett bredare perspektiv (historiskt, politiskt, kulturellt)

10. Ambivalenta tankar

11. Insikter som påverkar beslut och tankar gällande karriären samt den egna

utvecklingen under kursens gång

12. Insikter om vad som är viktigt för en själv, känslor av tacksamhet. Tankar om vad

som är viktigt i livet samt nya perspektiv på livet

13. Tankar gällande jämställdhet och människovärde

14. Större förståelse för olika sjukdomstillstånd

15. Tankar gällande människans olika åldrar och utvecklingsprocesser

16. Reflektioner kring en stärkt yrkesidentitet

17. Nytta med tanke på klientarbetet

18. Medvetenhet om egna reaktionsmönster och tankesätt

Effekter av gruppdiskussionerna:

1. Fler synvinklar

2. Reflektioner kring beroende- och maktförhållanden

3. Olika sätt att hantera svåra situationer

4. Reflektioner kring patient-vårdarrelationen och hur man skulle bemöta karaktärerna i texten i det professionella livet

5. Reflektioner kring egna erfarenheter/gruppmedlemmarnas erfarenheter i det professionella livet, praktikperioder och arbetsplatser

6. Diskussioner om karaktärerna, att leva sig in i deras situation

7. Diskussioner om vad som är viktigt i livet

8. Normer och kulturskillnader, yrkesroller, sociala roller, status, förutfattade meningar och fördomar, tabun

9. Reflektioner kring situationer man kan ställas inför som professionell inom vården (ansvar, arbetsuppgifter, bemötanden, relationer mellan vårdare och patient)

10. Reflektioner kring olika livssituationer och hälsotillstånd, sjukdomar, vårdformer under olika tider, hur vården och samhället förändrats

11. Tankar kring mänskliga relationer och kommunikation

12. Etiska resonemang

13. Reflektioner som leder till att man ser saker ”i ett nytt sken”, att man blir medveten om något

14. Existentiella resonemang och reflektioner kring mänskliga behov och livsval

15. Tankar om mänskliga upplevelsetillstånd, insikter som respondenten anser kan vara till nytta i den kommande karriären

16. Självreflektiva tankar

17. Samhörighetskänsla med de övriga gruppmedlemmarna, känsla av att tryggt ”få prata av sig”, lufta sina tankar

18. Att läsa mellan raderna, fundera på det osagda, att vara uppmärksam

19. Funderingar kring karriärval och arbetet inom vårdbranschen

3.1. Effekter av läsningen

3.1.1. Reflektioner kring egna erfarenheter i det professionella livet

De skönlitterära texterna väcker minnen från praktikperioder och patientmöten. Paralleller dras mellan de fiktiva berättelserna och det självupplevda. En del kursdeltagare beskriver hur de ”känner igen sig” i de fiktiva karaktärerna, andra beskriver hur de genom läsning fått en större förståelse för vissa patienter de vårdat. Även tankar och minnen från möten med svårt sjuka patienter aktiveras och bearbetas på nytt i och med läsningen. Läsningen får även kursdeltagarna att reflektera kring olika etiska perspektiv relaterade till självupplevda situationer inom vården.

Texterna anknutna till lektionen med temat frihet, väckte hos en del elever tankar gällande praktikperioder där patienternas frihet begränsats för att säkra patienternas trygghet, nedanstående exempel gäller en demensavdelning:

1172: Jag tror att det kan vara bra att tänka på att inom vårdbranschen så är patienternas frihet ofta begränsad av sjukdom eller inom vårdinstitutioner också mer konkret av institutionen. I mitt

deltidsjobb på en demensavdelning är begränsningen av patienternas frihet ganska uppenbar eftersom det är en låst avdelning. (tema:Frihet)

En respondent nämner att hon under sin praktikperiod märkte att det förekommer förälskelser bland invånarna på åldringshemmet:

1174: Jag kan bra relatera med känslorna som tas fram i novellen, då jag själv praktiserat som fysioterapeut i ett åldringshem med både friska åldringar och demenspatienter. Under praktiken märkte man snabbt att fast personer blir äldre, och även om de skulle lida av demens, ändras inte personernas känslor om kärlek och förälskelse. Ett åldershem är ju en sorts social bubbla, där personer träffar varann dagligen, och spenderar mycket tid tillsammans. Många av åldringarna har dessutom förlorat sin hustru/make tidigare och spenderat mycket tid ensam före de flyttat in till ett åldringshem. Dessa känslor är alltså normala, och oftast ger de mycket ny styrka och glädje till personer. Ämnet är alltså rätt så viktigt att ta fram också till personer som studerar till dessa yrken. (Den första kärleken)

Vistelse utomhus, frisk luft och natur, kan främja hälsan och minska stress, i citatet nedan reflekterar en av respondenterna kring egna erfarenheter av detta i klientarbetet, efter att ha läst novellen ”Att andas” av Aleksandr Solzjenitsyn:

1174: Denna novell väckte minnen om en praktikperiod som jag utförde på ett sjukhus i en ortopedisk avdelning. Patienterna var äldre och oftast hade de brutit ben, vilket betydde att de hamnat på avdelningen, eftersom de inte ännu klarade att ta hand om sig själv hemma. Under perioden märkte jag konkret vilken psykisk nytta patienterna hade, då vi utförde gymnastik/promenader utomhus. Patienterna spenderade ju majoriteten av dagarna inomhus på avdelningen. Efter att de andats friskt luft fått en sorts frihet av avdelningen, var de som nya människor igen. (Att andas)

Flera respondenter skriver om minnen från praktikperioder där de mött svårt sjuka patienter, tankar som väckts gällande döden, hur man känner då patienter dör framför en, hur man bemöter anhöriga, hur döden är något som berör oss alla, något som kan drabba oss när som helst:

1178: En sak jag är säker på att jag aldrig vill uppleva är att förlora ett eget barn, om jag får något sådant i framtiden. Det tror jag nog är den värsta sorgen man kan uppleva. Trots att inte denna togs lika mycket upp i denna novell. En annan sak jag aldrig vill uppleva är att orsaka döden av en patient speciellt ett barn, klart man kan inte kontrollera andras död och de kommer att ske. Men jag önskar att orsaken inte vore mitt fel eller att jag t.ex. inte kör över ett barn. Jag har varit med om två patienter som dött framför mig, men det har inte varit mitt fel och de har haft DNR så jag har inte kunnat göra något för att starta om hjärtat. (Att döda ett barn)

1178: När jag läste boken kom mina minnen tillbaka om nära som har kämpat och kämpar med canser. Jag tänker även på de babysar jag skött på barnens canser avdelning och dess anhöriga. (I kroppen min)

Några respondenter relaterade starkt till Mary Bordens novell ”Blind”, där man i stressade situationer reagerar ”som en automatisk robot”. Novellen väckte reflektioner kring vikten av att ha tid att lyssna till patienten, att detta kan hjälpa vårdpersonalen att förstå sjukdomstillståndet. Även vikten av att slappna av, att ha stöd i ett professionellt team och att kunna bearbeta krävande situationer med svart humor lyfts fram:

11713: Novellen blind öppnade också en hel del tankar hos mig, jag kände igen mig i sjukskötaren i novellen. Reflektion över mitt eget handlade ibland, hur man stänger av sig när något hemskt händer. Jag tror att det är ett sett att skydda mig själv, och för att kunna verka professionellt i stunden. Och när det blir stressigt blir man som en automatisk robot, som bara jobbar på utan att egentligen tänka utan för boxen. Jag hinner inte lyssna på patienterna och nickar snabbt, då missar jag mycket information. För ibland berättar patienten saker som hen inte säger för läkaren eller glömt bort, man kan få viktigt och värdefull information på de sättet. Jag tänkte på ett patientfall: En äldre person kommer in till avdelningen för kraftiga diarréer, kräkningar och uttorkning. Detta vårdade jag, gav läkemedel i all hast och hjälpte på wc utan att vara närvarande. Vi tog flera olika prover men kunde inte förstå vad som utlöste problematiken. Patienten kunde inte få rätt behandling och fortsatte vara dålig. Efter cirka fem dagar på mitt skifte går jag in hos patienten. Jag har tid över och sätter mig på en stol, hon berättar sin livshistoria. Om hur hon levt och saknar sin make, hur katten och hon brukar äta. Äta rå kyckling som hon brukar hyvla med osthyvel, 30 sek i mikron. Jag och katten! Och mitt i allt inser jag att patienten är sjuk av kycklingen, att hon kanske har fått en svår salmonella. Rätt tester togs, behandling med antibiotika. Efter 2 dagar kunde hon åka hem till katten, men rådet om att inte äta kyckling som inte varit genom stekt. Det är roligt hur man kan reflektera över sina erfarenheter och lär sig av dem. Jag såg verkligen mig själv när jag läste dessa noveller. (Blind)

11716: När man ser mycket grymhet och man har mycket jobb börjar man automatiskt att jobba som en ”robot”, då kan det hända att man glömmer individen. Det är vad texten handlar om, att en patient vill att man stannar upp och tar tid att få dem att känna att de inte är bortglömda.En annan sak som jag reagerade på var den svarta humorn mellan läkare och vårdare. Detta är något som jag känner till, jag tycker att när man jobbar med ett krävande jobb var man möter död, lidande och krävande situationer, behöver man humor. (Blind)

Claes Anderssons roman ”Stilla dagar i Mejlans” väckte tankar om livsberättelser och minnen, vikten av att berätta sin historia, både för sig själv och anhöriga. Nedan beskrivs upplevelser från en praktikperiod, där respondenten involverats i dagboksskrivande med minnessjuka:

11713: Otto berättar många minnen ifrån sitt liv, sorgsna som lyckliga. Det är fint och många äldre just på sjukhus vill berätta sin livshistoria. Det är spännande att lyssna på och det känns ibland som om det kommer från en annan planet. Berättelserna om kriget känns overkliga och hur det fick köpa socker på kupong. Eller hur soldaterna bodde på deras gård eller hur sjukvården fungerade. Jag tror att det är en viktig del av processen att känna att man levt klart att få berätta sin historia. När jag själv blir gammal vill jag berätta för mina barnbarn hur det var förr och vad jag upplevt. På en demens avdelning där jag jobbade förut så skrev vi dagbok med de minnessjuka. Det fanns färdiga frågor och så berättade dem sin historia. Vi skrev ner allting så när ex de blev oroliga kunde man ta fram boken och ge en trygghet. Detta är du, även fast du inte minns så är detta du. Också när personen avlidit så

har anhöriga sagt att det uppskattar boken. Att de trots sin förälders bortgång kan minnas hen som hen varit före sjukdomen. Tyvärr finns det inte tid på alla ställen att göra detta, jag önskar att det fanns tid för det. (Stilla dagar i Mejlans)

Även tankar om hur mycket världen förändrats de senaste årtiondena, och om hur vardagen kan se ut för en äldre generation som vuxit upp innan det digitala genombrottet, väcktes under kursen. En blivande ergoterapeut reflekterar här kring att alla klienter kanske inte kan eller vill använda de hjälpmedel och tekniska utrustning vi ofta tar för given, att t.ex. en äldre person kan vilja brygga sitt kaffe själv istället för att knäppa på kaffekokaren:

11714: Det väcker definitivt tankar på hur olika liv de äldre generationerna levt än man själv. På praktikerna har man redan träffat på historier från de äldres liv som man har svårt att förstå på grund av att världen är så annorlunda dessa dagar. Kommer ihåg speciellt en äldre dam som bot längst ute i åländska skärgården. Hur hon hamnat åka ut med lilla båten i vinterstorm ut till lotsen som gick förbi mitt i natten bara för att komma till åbo till tandläkaren. Jag skall i min blivande profession bli ergoterapeut och jag skall kanske bedöma hur någon klara sig i sina köksaktiviteter. Jag förväntar mig alla knäppa på kaffekokaren om man vill ha kaffe men det kan ännu finnas dem som är vanare och använda en vedspis och brygga sitt kaffe själv. Finns säkert massa andra små sysslor som ändrat med tiden som jag tycker är självklart att göra på ett vist sätt som nån äldre generation himlar med ögonen för hur det skall klara av nånting. (Anna, Hanna och Johanna)

Alice Munros novell ”Grus” väckte tankar om hur vanligt det är att föräldrar tar beslut som medför stora förändringar och jobbiga situationer för deras barn. I raderna nedan beskriver en av respondenterna upplevelser från en praktikperiod på ett daghem:

11715: Att läsa om Caro påminde tyvärr mycket om det jag fick se och uppleva då jag jobbade på daghem. Många barn som far illa p.g.a. val som föräldrarna gjort utan att reflektera över hur de påverkar deras barn. Detta gör mig alltid upprörd, då jag tänker på hur barn far illa för att vuxna inte tänker efter. Jo, jag vet att det inte alltid är lätt, men ändå, de är bara barn och de är vi vuxna som har ansvar. (Grus)

En av respondenterna skriver om hur hennes förståelse för cancerpatienter ökade då hon läste Kristian Gidlunds I kroppen min. Hon minns en cancersjuk patient som hon nu, efter att ha läst Gidlunds bok, förstår mycket bättre:

11715: Känslorna som revs upp. Ångesten över att leva med cancer. Smärtorna. Illamåendet. Sorgen. Hur skulle jag reagera? Oj vad han var modig som vågade skriva en ärlig blogg om hur allt kändes. Tacksam för att han vågade. Tacksam för att jag nu förstår de cancersjuka jag sköter på ett helt annat sätt. Kvinnan jag skött som åt godis tills hon spydde, bara för att det var det ända som lindrade hennes smärta. Jag förstår henne så mycket bättre. Och att hon hela tiden ringde på klockan och ville ha små saker, dynan lite flyttad, lite mera vatten i den nästan fulla kannan osv. (I kroppen min)

Nathan Filers roman ”Chocken efter fallet” väckte tankar om anhörigas ansvar för vårdprocesser och vikten av att barn får vara barn och inte i ett alltför tidigt skede ska behöva ta ansvar för sina föräldrar. Egna upplevelser från vårdbranschen gör att respondenten reflekterar kring hur krävande det skulle vara för en tonåring att sköta en sjuk förälder:

11716: Boken tar också upp andra historier om hur barn måste ta ansvar för tidig ålder. Jacob hans vän tar hand om sin mamma. Jag som själv har jobbat inom vårdyrke och skött personer i olika tillstånd, kan tycka att det är svårt att tvätta, mata och ge mediciner. Jacob gick hem på sina skolraster för att göra allt detta. Här igen kommer det enligt mig upp att det kan göra stor skada för barn som inte får vara barn. (Chocken efter fallet)

3.1.2. Reflektioner kring egna erfarenheter i det privata livet (t.ex. vad som hänt respondenten, familjemedlemmar eller vänner)

Texterna aktiverade även minnen av egna erfarenheter gällande egna eller anhörigas utvecklingsstadier, sjukdomstillstånd, missbruk och attityder. Även reflektioner kring hurdant livet är i Finland, jämfört med hur det kan vara på andra håll i världen, väcktes. Kristian Gidlunds roman ”I kroppen min” väckte tankar kring hur det känns att drabbas av cancer och vårdpersonalens bemötande av patienter. En del skriver hur deras förståelse för cancerpatienter ökat då de läst boken. Även funderingar kring varför en del klarar sig och överlever svåra sjukdomar som cancer, medan andra inte gör det beskrivs:

1171: Jag har även egna erfarenheter kring ämnet. Min mormor hade cancer. Ingen farlig sort, men en sådan som ändå måste opereras. Samtidigt insjuknade även hennes goda vän. Mormor klarade sig och är nu frisk, medan hennes kompis förlorade kampen. Mormor talade om samma känslor som Kristian då han första gången friskförklarades; varför fick jag klara mig, medan en annan måste dö? (I kroppen min)

1174 Att läsa Kristians samling av bloggtexter var svårt, då en av mina närmaste familjemedlemmar just har en liknande diagnos som Kristian hade. Samtidigt som jag förstår att sådana diagnoser tyvärr är väldigt allmänna, och att största delen av människorna omkring mig troligtvis känner någon som haft/har cancer, var det ändå svårt att läsa igenom hela boken. Detta beror på att tankarna som Kristian hade är så nära tankarna som min familjemedlem har just nu, och dessutom kom en massa tankar fram som jag inte hade tänkt att cancerpatienter tänker på. (I kroppen min)

11711: Den här boken var väldigt känslosam i och med att jag hade en vän som dog i cancer nyligen. Boken öppnade upp känslolivet hos någon som ser sin dödsdom dagligen för mig på ett starkt sätt. All

frustration, allt hopp och hopplöshet blev på ett sätt mycket mera närvarande än det varit tidigare då jag funderat över saken. Karaktären i boken resonerade kring många saker på ett sätt som påminde om mina egna sätt att förhålla mig och resonera kring saker man inte kan påverka. Att karaktären i boken påminde om mig själv gjorde att jag läste boken med stor inlevelse och fastnade mycket i karaktärens perspektiv. När jag funderade över sidokaraktärernas reaktioner till huvudkaraktärens aktioner så kom jag på mig själv med att tänka längre än jag tidigare gjort när jag funderat över folks reaktioner. Det här såg jag som ett tecken på att min förmåga att förstå andra hade blivit bättre under kursens gång. (I kroppen min)

11712: Även i min familj och kompiskrets har cancer upplevts i någon eller annan form, men inte har man fått en likadan förståelse eller fått höra hur de känt att cancern känns eller vad de verkligen går igenom. (I kroppen min)

Sinéad Obreys diktsamling ”Fågeltanken” väckte tankar kring tonårsångest och minnen av att själv i ung ålder ha upplevt vissa situationer väldigt starkt, då man inte hunnit få så många erfarenheter att relatera till:

1172: Samtidigt fanns det något som kändes som ganska typisk tonårsångest och jag tyckte mig känna igen vissa stämningar från hur det kunde kännas som tonåring. Kanske det är det stora allvaret som uttrycks i många av dikterna, som kanske kommer sig av att många känslor som uttrycks ännu är ganska nya för författaren. (Fågeltanken)

Marianne Fredrikssons roman “Anna, Hanna och Johanna” väckte tankar kring inlärda attityder och värden samt insikter gällande hur mycket den egna familjen och uppväxten kan påverka våra tankesätt:

1174: Då jag funderar runt generationer själv, kommer jag att tänka på diverse roller och attityder som lärs hemifrån och via bekanta i vår sociala krets. Jag har själv först i detta skede av mitt liv (27år) lärt mig att göra beslut av vissa saker, utan att tänka på värden som har planterats i min hjärna hemma. Som ett exempel kan ja ta fram politiska värden. Först nu har jag lär mig att rösta på ett sätt där jag bara funderade på mina egna värden, inte värden som mina föräldrar/vänner respekterar. Men nu måste man ju lära sig vissa värden också hemifrån. Jag är mycket tacksam över t.ex. hur mina föräldrar påpekade att det är viktigt med utbildning. Det handlar alltså om att dra en linje någonstans. (Anna, Hanna och Johanna)

Adrian Pereras diktsamling ”White Monkey” väckte förståelse för att alla påverkas av den kultur man vuxit upp i, vilket medför skillnader i hur man ser på livet och vad man betraktar som viktigt. Tankar väcktes om hur olika kulturbakgrunder påverkar hur vi reagerar och kommunicerar i olika situationer, samt vikten av att alla, oberoende av dessa olikheter, ändå bör bemötas jämlikt och med respekt:

1175: Vi får ta del av kulturskillnader i det finländska samhället och samhället i Sri lanka t.ex. nämns det i texten hur pojken frågar en gång hemma varför mamman klottrar siffror i marginalerna istället för att titta TV med honom. Mamman säger hon inte anser vara hans mamma om hon inte klottrar. Han säger att han inte förstår, att alla hans vänner ser på TV med sina föräldrar. Mamman ber om förlåtelse, men att hon måste visa att hon kan sköta om honom och påstår att utbildning är viktigare än fritid. När jag läste den meningen kommer jag att tänka på min uppväxt, hur pappa alltid pratade om hur viktigt det är att utbilda sig inte till vad som helst men i sådan utbildning som ger jobb och pengar, vilket han ansåg var läkare, jurist m.m., i mina äldre år med ¨om att rollerna byts om, jag tar hand om mina föräldrar. Som tidigare diskuterat och konstaterat är det oerhört viktigt att bemöta alla människor i framtiden lika oavsett bakgrund, kön eller religion samt att undvika ha fördomar. (White Monkey)

Några respondenter lyfter fram att de under kursens gång börjat reflektera kring frihet, förutsättningar för lycka samt tacksamhet över att vara född i ett rikt land som Finland:

11710: I och med historierna i boken började jag fundera på hur lyckligt lottad jag är som har fötts i Finland där allt fungerar bra, vi har jämställdhet mellan könen och kvinnor respekteras. Jag har inte haft helt okomplicerade förhållanden till mina föräldrar, men kan ändå konstatera att allt har ordnat sig till slut. (Tre starka kvinnor)

11713: Temat frihet kan betyder en massa olika saker för olika människor, det märkte jag först när jag läste alla noveller. Friheter i novellerna var olika t.ex. att känna gemenskap kan vara frihet, kärlek kan vara frihet, att ta en paus och se på tv och att bara ta in nuet. Frihet är en stark känsla som kan framkallas på olika sätt, den kan få en att glömma stress och bara få vara i nuet. Det kan liknas med ett paradis som är olika för alla, litet som smått som får en att njuta av livet. Att ha en egen vilja och att få testa sina vingar, och få stöd i det är en stor frihet. Det ser jag också i mig själv, om mina anhöriga inte skulle stötta mig i mitt yrkesval. Då skulle jag känna mig tvingad/instängd att sluta studera, och det skulle nog vara svårt att hitta motivation att fortsätta. (Tema frihet)

Johanna Holmströms novell ”Sonja” väckte tankar kring drogberoende och anhörigas förmåga att orka, när ger man upp? Även egna erfarenheter av problematiken beskrevs. När känner man att man inte kan påverka och därför inte längre klarar av att engagera sig? Skuldkänslor och tvivel är något om anhöriga brotts med:

11714: Märker mig ha en hel del fördomar emot droger. Har tyvärr en del dåliga erfarenheter av bekanta som har hamnat in i härvan och jag har tyvärr lite get upp hoppet att de går att påverka nåns beslut om att sluta eller fortsätta. Känner mig förstå Minnas svar i telefonen då hennes pojke tagit den femte över dosen och hon bestämmer att inte åka till journalen. Men man hamnar ändå lätt med skuldkänsla, att skulle det inte funnits nåt tillfälle där man kunde ha förändrat allting. (Sonja)

3.1.3. Inlevelse i de fiktiva karaktärernas känsloliv och upplevelser, att se något ur en annans perspektiv, att känna empati

Då deltagarna lever sig in i de fiktiva karaktärernas situationer får de uppleva situationer som är nya för dem, de ser på saker och ting med ”nya ögon”, ur nya perspektiv. Då vårdpersonalen har förståelse för patienterna är det lättare att skapa förtroende och goda vårdprocesser.

Kristian Gidlunds patografi I Kroppen min fick många av gruppdeltagarna att leva sig in i en cancersjuk persons situation. Många verkar ha haft lätt att identifiera sig med bokens unge man och lever med i hans upplevelser, allt från hur det känns att få cancerbeskedet, som vänder upp och ner på livet, till tankar och känslor kring behandlingar, vad som är viktigt i livet, att tvingas ge upp drömmar, men ändå ha hoppet kvar, och sedan, till slut, inse att det trots den hårda kampviljan inte längre finns hopp om att bli frisk och att det istället gäller att acceptera situationen och göra den sista tiden så bra som möjligt:

1171: Jag tycker det är tungt att läsa om hur han själv kan se sig förändras, både fysiskt och mentalt, samtidigt som han inser det själv men inte kan göra något åt det. (I kroppen min)

1172: Att jag själv är en man i samma ålder som Kristian var när han skrev den gör det säkert lättare att identifiera sig med hans situation. En sak som gör boken till vad den är är hur han inte genast förstår/accepterar hur allvarlig hans situation är. T.ex. hur upprörd han blir när hans mjälte blir bortopererad och han får veta att han kanske aldrig kan resa till Afrika. Han måste bit för bit acceptera att han kommer att gå miste om väldigt många saker han velat uppleva och att hans liv inte kommer att bli som han tänkt sig. Själv började jag fundera på hur jag skulle ha reagerat i en liknande situation. Jag började också fundera på om hur nöjd jag hade varit med mitt eget liv hittills om jag befann mig i en liknande situation. (I kroppen min)

1176: Gillade tanken om att “använda situationen till någon nytta”, dvs då han tycker det är nu han borde kliva in för att stoppa en misshandel eller sätta fyr på sig själv för att uppmärksamma någon orättvisa. Finns ju inget att förlora. “Det gör mig till den farligaste mannen jag känner”. Sant. (I kroppen min)

11713: Boken berättar även om hur man kan slängas mellan liv och död på bara någon sekund. Först blir Kristian frisk och får sin livsglädje tillbaka för att sedan få ett dödsbesked, då märker man att boken blir mer destruktiv. Han börjar förbereda allt för döden, göra undan saker. Det är starkt när han skriver versen om sitt barn, du som aldrig blev till. Jag blev rörd till tårar, då jag själv känner att det är viktigt för mig att bilda familj. Och att det skulle kännas så hemskt att inte få göra det. (I kroppen min)

I kroppen min gav även kursdeltagarna en möjlighet att leva sig in i de anhörigas situation, hur det känns när en närstående insjuknar i cancer, kämpar sig igenom behandlingar och till slut förbereder sig för döden:

1171: Boken gav mig en väldigt bra insikt i hur en cancerdiagnos påverkar livet. Inte bara den drabbade, men även hans familj och hans omgivning. Hur saker och ting förändras i och med cancer. Jag tycker den gav mig en väldigt bred bild av hur helheten ser ut, och hur en sådan här process framskrider; symptom, känslor, konkreta grejer som måste göras, familjen, vänner, motivation osv. (I kroppen min)

Deltagarna fick läsa två diktsamlingar i denna kurs och träffade författarna på Luckans BOK-fika den 4.10.2017. Sinéad Obreys diktsamling Fågeltanken väckte tankar kring poesins förmåga att skapa förståelse för starka känslotillstånd. Även Adrian Pereras diktsamling ”White Monkey” skapade större förståelse för invandrare och inlevelse i hur det känns att ständigt få frågor kring varifrån man kommer:

1173: Jag tror att poesi kan vara ett mycket bra sätt att få utlopp för sina känslor, och att man kan utrycka sig på ett starkare sätt genom poesi än genom andra sätt att skriva. Obrey lyckades i sitt verk åtminstone skapa förståelse för mycket starka känslor och beskriva upplevelser så att också någon som inte upplevt det själv kan få en förståelse för hur det kan upplevas. (Fågeltanken)

1173: Denna diktsamling gav mig en ny bild av hur det kan vara att komma som flykting till ett nytt land, samt vad en integrationsprocess faktiskt innebär och hur andras kommentarer kan få en negativ betydelse även fast man inte har menat illa. Jag har ingen erfarenhet av detta själv, så det var givande att få ett sådant här perspektiv på det hela, eftersom det är någonting mycket aktuellt. (White Monkey)

Marie NDiayes roman Tre starka kvinnor, del III, som beskriver nordafrikanska flyktingar och människohandel, fick respondenterna att fundera över människovärde och den skyddslöshet som människor på flykt utsätts för. Många beskriver hur de levde sig in i huvudpersonen Khadys situation och hur jobbigt det kändes att läsa om den hänsynslöshet och de orättvisor hon utsätts för. Reflektioner kring hur man överlever omänskliga förhållanden samt tankar om hur världen kunde göras till en bättre plats förekommer i många av deltagarnas kursdagböcker:

1173: Vidare då jag läste om Khadys historia, hur hon sätts i händerna på människosmugglare och hur illa hon behandlas blir jag nästan illamående. Sättet de rikare människorna ser på henne och behandlar henne som om hon inte vore värd någonting över huvud taget får mig att vilja stiga in i historien och erbjuda henne ett bättre ställe att bo på. Själv då jag ser tiggaren på gatorna blir jag illa till mods, men brukar inte reflektera desto mera över det, men efter att ha läst den här boken ser jag på dem med andra ögon.(Tre starka kvinnor, del III)

1179: Kvinnornas berättelser var tuffa, speciellt Khadys historia. Då jag läste kände jag obehag över allt det hemska som huvudpersonen fick uppleva. Människosmuggling, trafficking, sexuell utnyttjande. Hon var offer till människohandel. Hur någon kan vara en fungerande människa efter allt det hemska som hon varit med om? Vad gör det att vissa av oss klarar av att fortsätta livet efter traumatiska händelser medan andra förlorar hoppet? (tre starka kvinnor, del III)

11710: Jag tyckte att det var riktigt obehagligt att läsa om att Khady blir utsatt för prostitution och blev besviken på Lamin som låter det ske, trots att han känner skuld över det. Kvinnan som har hand

om det hela känner antagligen också dåligt samvete över det som pågår, eftersom hon ändå ger mat och tar hand om Khady vid dagens slut. (Tre starka kvinnor, del III)

11715: Khady är stark i sig själv, inåt. Men inte utåt. Hon låter sig behandlas illa. Varför hon flyr från båten förstod jag inte. Hur hon plötsligt vågade göra ett val, istället för att göra vad andra sade, så som hon dittills gjort. Hurdan relationen mellan henne och killen är, är svårt att förstå. Delvis beroende och trygghet, men ändå att hon håller sig till honom från första stund, litar på en främling. Att se hur hon hamnar prostituera sig för att samla pengar är skrämmande, tillika jag vet att detta är vardag för många flickor och kvinnor. Det är enda sättet de överlever, att låta någon misshandla deras kropp. Jag kan delvis förstå killen, att han blir besviken då han ser Khady ge sig till andra män och sluta ge sig till honom, men att han bedrar henne sådär kändes hemskt. Att läsa hur illa det går för Khady, jag antar att hon dog vid staketet, kändes hemskt. Jag grät vid detta skede i boken. Tänkte på alla som försöker nå till det som de tror är bättre, och som hamnar sätta livet till. Ingen av de som försöker fly vet exakt vad som väntar dem, de antar bara att det måste vara något bättre än vad de nu har. De är så desperata att de är beredda att försöka trots att de vet om att de kan dö på vägen. Hur kan jag hjälpa så att välden blir en bättre plats, en öppen plats, där alla ryms med just så som de är? En tolerant värld. (Tre starka kvinnor, del III)

Mary Bordens novell Blind väckte tankar kring krävande och stressiga situationer inom vården, där snabba beslut ofta måste göras och vårdpersonalen ibland hanterar situationen genom att ”stänga av känslorna”. Flera respondenter beskriver hur de, trots att novellen handlar om en okänd miljö för dem, ett fältsjukhus under första världskriget, lätt lever sig in i situationen och även förstår hur det känns då huvudpersonen ”vaknar upp” och ser en av patienterna som den människa han är:

1174: Denna novell fick mig direkt att tänka på omänskligheten i krigssituationer, samt människans sätt att hantera och arbeta under dessa situationer. Jag tycker novellen beskriver väl huvudpersonens tankar, och sätt som hon styr dessa från det mest hemska till små vackra saker, såsom de äldre sköterskornas händer, sina egna kanyler eller kirurgens arbete. Jag märkte också hur huvudpersonens hjärna försöker lagra all information i huvudet, t.ex. vilka patienter som skall skötas snabbt och vilka som kan vänta. Slutligen är det en mänsklig situation som väcker henne från sin roll och får henne att brista. Lite som om hon skulle hela tiden ha arbetat i en viss inlärd automatik, som sedan slutar då hon träffar den blinda patienten igen. Ifall jag skulle dra några viktiga linjer av novellen till mitt eget kommande yrke, skulle jag säga att den påminner en om viktigheten av att verkligen närvarande och på plats då man arbetar inom vården. Samtidigt tycker jag att alla borde läsa mera om krig och krigssituationer, för att väcka tanken om hur galet det verkligen är. (Blind)

11717: Blind är en bra novell där det kommer fram tidigt hur man kan sätta sig in i en roll inom sitt arbetet och stänga av det känslomässiga tänkandet. Allting sker på rutin och man ägnar sig inte åt personliga samtal med patienterna. Kvinnan hade lärt sig att se helheten och kunde snabbt avgöra vem av patienterna som stod på tur till behandling. Det var när den blinda mannen gav ifrån sig en lång suck av lättnad och sade “Jag trodde att jag hade lämnats här, alldeles ensam.” som kvinnan vaknade till och insåg hur hela situationen i hennes omgivning egentligen var. Hon började mitt i allt att känna efter. Hon såg den brutala situationen som omringade henne och utbrast i sorg. Hennes skyddsmur hade rasat. Intryck och känslor översvämmade henne. Hon kände sig trött. Det är tungt att hålla upp en mur under en lång tid. (Blind)

Några respondenter drog paralleller mellan Mary Bordens novell Blind och Mare Kandres novell Hetta och vitt. Handlingar som utförs då man lyder order och reaktioner på dessa tas upp i båda novellerna. Även krigssituationers extrema förhållanden där beslut görs som påverkar liv och död förekommer i båda novellerna och väcker tankar hos kursdeltagarna:

1174: Mare Kandres novell var ett bra exempel på hur saker och ting ser ut av olika perspektiver. Fast den verkligen beskrev hemska saker, speciellt av huvudpersonens aktioner, kände jag en sorts sympati för honom samtidigt. Jag tyckte att man bra jämföra novellen med Mary Bordens novell blind, fast det handlar om lite olika uppgifter. Jag fick en känsla av att också huvudpersonen i denna novell hade fått order, som han uppfyllde för att ”göra det som man måste göra”, i en totalt tokig situation. Lika som i novellen Blind, väcktes också han upp slutligen av en mänsklig stund. Krig och det som utförs i dom, är alltid en del absurda. Detta har dock hänt också i Finland, också vi hade en generation av män, som kom hem och kunde inte helt förklara vad som hänt. Kanske man kunde också dra vissa linjer till flyktingar, som ofta kommer till ett land där allt har varit normalt i hundra år, och majoriteten inte helt tycks förstå vad som de faktiskt har sätt därifrån de kommer. (Hetta och vitt)

1177: Uppvaknande. En soldat som ser livet i ett spädbarn. När han tar på sig den dödes kläder så förvandlas han. Han blir frälst, en ny person, han blir far till den lilla flickan, han älskar henne. Kärleken är gränslös. Att någon som är så likgiltig inför döden kan se liv och beröras så starkt. Speglar inte skuld eller ånger, allt blir så naturligt, som det var för evigt menat. Att något hemskt kan vara så vackert. Något skrämmande så oskuldsfullt. När soldaten slutligen berättar känns allt naturligt. Det är som livet, hemskt men ändå vackert. Det finns två sidor av myntet. (Hetta och vitt)

Att må dåligt inuti men inte visa det utåt beskrivs i Johanna Holmströms novell Sonja. Tankar som väcktes kring detta beskrivs i citatet nedan:

11715: Att läsa om Sonja fick mig nästan att börja gråta. Tanken på hur många som har just detta som sin vardag varje dag. Sonja verkar för mig som någon som mår så dåligt på insidan att det inte mera syns utåt. Hon har mått dåligt så länge så hon kan dölja det. Hon manipulerar och är socialt duktig, för på det sättet ser ingen henne på riktigt, ingen kommer nära inpå. (Sonja)

Nathan Filers roman Chocken efter fallet fick många av respondenterna att leva sig in i hur världen kan te sig för en person som lider av psykisk sjukdom med hallucinationer. Även tankar kring patienters självbestämmanderätt väcktes av läsningen:

11710: Matthew är medveten om att han är sjuk och ser sådant som andra inte ser men är ändå en aning motvillig att botas, eftersom han då skulle tappa kontakten med Simon. För honom har deras mötande blivit verklighet. När han har tillfälle spottar han ut sin medicin. Här kommer tanken in om självbestämmanderätt. Är Matthew kapabel att själv bestämma över om han tar sina mediciner? Det

känns kanske lite konstigt, men jag förstår varför Matthew handlar som han gör. Syskonkärleken mellan honom och Simon var väldigt stark och det att han får tillbaka Simon, även om det är på ett lite ifrågasättande sätt, känns som det viktigaste för honom. (Chocken efter fallet)

Claes Anderssons roman Stilla dagar i Mejlans gav kursdeltagare en inblick i en äldre persons verklighet, där tankar om döden blir till en del av vardagen. Även bokens beskrivning av terapisessioner väckte inlevelse och självreflektiva tankar om egna beteendemönster:

11713: Otto berättar om hur det känns att vänta på döden, och jag får en känsla av att han känner att han levt klart sitt liv. Jag önskar att jag som äldre kan känna så då jag är mycket rädd för att dö. Kanske för att jag ännu är så ung och vill uppleva så mycket. Otto berättar att han resfeber inför döden, det känns fint och spännande istället för läskigt. Han tar också upp nu tidens tekning om hur han känner sig som en dinosaurie, jag undrar om jag själv kommer att känna så. Det verkar ju som att nästa alla äldre känner att det är svårt att förstå sig på nu tidens teknik. Jag tänker att det går miste om mycket då internet nu förtiden ger oss den mesta av informationen i vardagen. Men också kan fungera som ett sällskap då man ofta kommunicerar med familj och vänner på olika plattformar. (Stilla dagar i Mejlans)

11711: Många av funderingarna som Otto har under berättelsens gång var sådana som jag själv fastnade för och funderade på efter att jag läst boken. Speciellt funderingarna hos psykologen i berättelsen där Otto med psykologens hjälp analyserar sig själv och börjar förstå sig själv bättre. Den här situationen fick mig att mera aktivt försöka förstå mig själv, mina känslor och aktioner på samma sätt som jag och Otto började förstå Ottos aktioner och reaktioner under bokens gång. (Stilla dagar i Mejlans)

Då kursdeltagarna lever sig in i de fiktiva karaktärernas situationer kan det hjälpa dem att bättre förstå de patienter de kommer att möta i sitt kommande yrke. Några respondenter skriver om hur de upplever att skönlitteraturen ger dem verktyg att bli skickligare att bemöta klienter och hantera svåra situationer de kommer att ställas inför i framtiden:

1177: Perspektivbyten är absolut möjliga genom läsning. Läser jag en stark, rörande text kommer det ganska naturligt. Vissa texter ger insikter som gör att jag ser saker i ett nytt ljus. Det är som sagt en naturlig del i processen. Man lever sig in i andra personer blir därigenom också personligt berörd. Det är ett nyttigt verktyg, speciellt i det vårdyrke jag har. Förmågan att se och förstå andras handlingar, motiv, ord, tankar är något som är oerhört viktigt. (Allmänt om kursen)

1178: Förmågan att kunna stå i andras skor har dock alltid varit en stark sida hos mig. Det är otroligt trevligt att kunna göra det via skönlitteratur, att kunna leva in sig i en ny värld. Jag lärde mig bättre att stå i andras skor i ett historiskt perspektiv, kunna förstå de äldre på en ännu bättre nivå. (allmänt om kursen)

11714: Ja, jag lever in i den fiktiva personens liv. Men på vilket sätt kan detta hjälpa mig att bli en bättre ergoterapeut. Det känns nu som att jag föreställer mig ta emot varje karaktär på en mottagning. Jag övar igenom hur överväldigande mina känslor faktiskt kan vara då man träffar personer i svåra situationer. Jag hoppas att det förbereder mig för de riktiga situationerna att de inte drabbar mig riktigt lika mycket efter att man nu kanske fått en liten smakbit på vad kan finnas där ute. (allmänt om kursen)

3.1.4. Tankar som väcks om vårdsystemet och mekanismer i samhället

Kristian Gidlunds patografi I kroppen min väckte tankar om vårdystemet, t.ex. om hur viktigt det skulle vara med kontinuitet i vården, att samma vårdteam skulle ha ansvar under hela vårdprocessen och att vårdpersonalen inte hela tiden skulle bytas ut. Även tankar om hur vårdpersonalen kommunicerar med patienter väcktes:

1171: Även vård systemet granskas en del i denna bok. Just t.ex. hur psykologbesöken ter sig, eller hur läkarna meddelar om svåra resultat. (I kroppen min)

1171: hur vårdpersonalen kan variera så mycket, särskilt i ett case som detta, med obotlig cancer. Hur personerna som meddelar om resultat och tillstånd, och hur vårdare som sköter om honom, byts ut mitt i processen som annars också är tung. Att inte ens personalen och det team du har runt dig i en såhär hemsk situation kan vara stabilt nog att hålla processen ut. (I kroppen min)

Nathan Filers roman Chocken efter fallet väckte tankar om hur viktigt det är att vårdpersonalen har tillräckligt med tid för patienterna och lyssnar till dem. Även betydelsen av meningsfulla aktiviteter för att kunna garantera en god vårdprocess för t.ex. mentalvårdspatienter är något som lyfts fram i kursdagböckerna:

11714: Då man som professionell träffar på klienter i alla olika situationer måste man vara väldigt lyhörd och korrekt i alla situationer så man inte kommer med några grodor. Knappast är det en enda kommentar som får en person att börja grubbla på om det faktiskt är sant men ifall alla i vårdpersonalen är stressade och springer runt och inte har tid att faktiskt se personen kan det leda till att vi går miste om hur personen framför oss verkligen mår. Det känns så otroligt orättvist gentemot Matthew att deras ordinarie läkare inte tog tag i problemet som mamman led av. (Chocken efter fallet)

1173: Speciellt romanens beskrivning av psykavdelningen som Matthew läggs in på är mycket aktuell. Han beskriver gång på gång hur det inte finns någonting att göra, hur de som bor där är galna och hur långsamt tiden går. Det här är någonting som faktiskt fångade mitt intresse, med tanke på mitt blivande yrke som ergoterapeut. Åter igen kan man se hur det är nästintill ”tortyr” att hålla människor inlåsta utan någonting vettigt att göra. Vi behöver hålla oss aktiverade, för att bibehålla välmående. Vi behöver få utöva för oss meningsfulla aktiviteter för att kunna överhuvudtaget överleva och hålla oss friska. Matthews sjukdom i sig är jobbig att tampas med, och då han inte har någonting att göra blir den många gånger värre och svårare att hantera. (Chocken efter fallet)

Christer Peterssons essä Bilden, dikten och patienten väckte tankar om medicinering och livskvalitet. Ibland glöms medicinernas biverkningar bort. Det kan vara bra att kunna överväga för- och nackdelar då man diskuterar olika behandlingsmöjligheter med patienten:

11717: En kommentar från patient D som jag gillar är: “Ja, men du ska veta att jag har levt ett långt liv och jag tänker inte acceptera några behandlingar som gör mig sjukare än sjukdomen!” Ibland känns det som att vissa sjukdomar behandlas med så starka mediciner att patienten egentligen inte lever ett liv med sinnesstämning, utan istället med en ständig plåga av biverkningar som t.ex. depression. När det speciellt handlar om gamla människor som har fått leva ut sitt liv och sedan blir svårt sjuka tycker jag att det kan tänkas igenom en extra gång om det är värt att sätta in en stark medicin eller en behandling som sedan kräver lång rehabilitering. (Bilden, dikten och patienten)

3.1.5. Reflektioner kring den egna läsningen och läsprocesser, reaktioner på det lästa och tankar kring läsglädje

För många kursdeltagare var Sinéad Obreys Fågeltanken och Adrian Pereras White Monkey de första diktsamlingarna de någonsin läst. Tankar om poesins förmåga att uttrycka starka känslotillstånd väcktes. Poesin skapade även reflektioner kring vad det innebär att vara människa:

1172: Jag kom att tänka på hur poesi kan uttrycka saker som är svåra att uttrycka på andra sätt och kanske också uttrycka något grundläggande om hur det är att vara människa. (BOK-fika)

11713: Sinéad har skrivit Fågeltanken som jag läste som första poesibok, också den första jag läst i mitt liv. Det var en mörk bok enligt mig, och lite sorglig. Jag tänkte att personen som skrivit detta lider av självskade beteende och inte såg så mycket ljus i livet. En människa som behöver professionell hjälp. (Fågeltanken)

Claes Anderssons roman Stilla dagar i Mejlans väckte tankar kring historiska händelser, t.ex. gällande inbördeskriget. En del kursdeltagare såg det som en extra bonus att lära sig något nytt om Finlands historia då de läser en skönlitterär text. Boken diskuterades under den sista kursträffen, och det förekom reflektioner kring hur den egna läsningen utvecklats under kursens gång, t.ex. hur läsvanan som uppstått gjort det lättare att hänga med då texten växlar mellan olika tidsperspektiv:

1176: Har tidigare varit mycket litet intresserad av historia, men någonting i boken fick mig att kolla upp vissa grejer noggrannare och hittade mig själv sedan och surfa på nätet i två timmar om Finlands krigshistoria! (Stilla dagar i Mejlans)

1178: Det var uppfriskande att se att man kan lära sig skönt via skönlitteratur. Jag är van med att måsta söka på nätet för att ta reda på saker och det är inte lika lugnt för hjärnan och dessutom minns man innehållet bättre genom att läsa den i en bok i en annan kontext än sitt eget liv. Det andra som

jag speciellt uppskattade var de historiska delarna, speciellt de som behandlade Finska inbördeskriget. (Stilla dagar i Mejlans)

11710: Boken är allt igenom väldigt bra och roligt skriven och varvar skickligt in historia i handlingen. Även om handlingen växlar mellan nutid och dåtid känns det inte svårt att hänga med. Detta kan vara tack vare författarens skicklighet, men jag gissar också på att jag under kursen har läst liknande texter och via detta blivit duktigare på att hänga med i handlingen. (Stilla dagar i Mejlans)

Då kursdeltagarna reflekterar över sitt eget läsande väcks tankar både kring de värden och normer som texterna förmedlar, och de stilistiska greppen. Berättelserna öppnar upp insikter, estetiska upplevelser, etiska resonemang och olika känslotillstånd. De får läsaren att se på situationer på många olika nivåer och ur olika perspektiv:

11710: Teman som starkt kommer fram i boken är könsroller, familjerelationer, maktförhållanden, människovärde, flyktingars utsatthet och drömvärld kontra realism. Boken är skriven med ett väldigt vackert språk och eftersom realismen emellanåt skiftar till något slags dagdrömmande eller hallucinationer känns det emellanåt svårt att hänga med. Meningarna kan också vara flera rader långa, vilket gör det svårt att läsa men är å andra sidan ett fascinerande stilistiskt grepp. (Tre starka kvinnor)

11712: I kroppen min var en aning obehaglig läsnings upplevelse, för att jag aldrig läst något liknande. Faktum att det har hänt en kille på riktigt och att hans texter började med hopp om ett vanligt liv efter cancern blir en förberedelse för döden. Medan man förbereder sig för döden, kan man verkligen bli vän med döden? Och vems ansvar blir det att berätta om att döden kommer, blir man då ”döden” själv, och är man elak då? (I kroppen min)

Flera kursdeltagare skriver i kursdagböckerna om den egna utvecklingen som läsare. De testar sig fram gällande när och var de kan koncentrera sig på att läsa, hur de tar till sig kurslitteraturen (en del har ibland använt ljudböcker) och hur de blir bättre på att läsa uppmärksamt och hänga med i texten. Kurstakten upplevdes som rätt krävande, samtidigt fanns det en stark vilja att experimentera sig fram och hitta tillfällen i vardagen där man kan passa på att läsa:

1175: Vi diskuterade tillsammans och reflekterar över vår läsmiljö och hur den påverkar läsandet. Kan vi koncentrera oss om vi läser i en främmande miljö, t.ex. i bussen med människor och ljud runt omkring oss? Jag konstaterar att jag försökte läsa novellen i en buss men fick ge upp. Jag har svårt att koncentrera mig när det är mycket oljud och det händer saker och ting omkring mig. Vi diskuterade också vilken tid på dygnet vi läser och hur det påverkar oss t.ex. innan man går och lägger sig, i väntrum o.s.v. Finns det situationer var jag tänker mig att jag kunde läsa men inte gjort det? (Att integrera läsning i vardagen)

1178: Jag lider av dyslexi och hade mycket skola och jobb denna vecka, därför valde jag att låna boken från celianet.fi. Jag lyssnade på boken istället för att läsa den för att orka med alla uppgifterna. (I kroppen min)

11717: Idag diskuterade vi boken Chocken efter fallet. Denna bok var riktigt bra och det gick lätt att sätta sig in i karaktärerna. Jag reagerade inte på att det var tungt när situationer och tidpunkter hoppade i boken. Börjar jag månne bli van med att läsa? (Chocken efter fallet)

Förutom ökad förståelse för olika sjukdomstillstånd, kulturskillnader, relationer mellan föräldrar och barn och mellan syskon, samt tankar kring åldrande, skriver flera respondenter att deltagandet i kursen även väckt deras lästlust, som vi kan se i exemplen nedan:

1176: För klientarbetet (Fysioterapi) kommer jag åtminstone att ha nytta av att veta mer djupgående om cancerbehandling, flyktingars möjliga tankesätt, lite mer om de äldres möjliga tankar och gamla levnadsvanor/miljöer samt om känslor kring åldrandet, och ta mer i beaktande förälderns roll ifall barnet har en allvarlig skada/sjukdom. Intresset för läsning vaknade också. Hittade mig själv i matbutiken idag från att stå framför bokhyllan och kolla urvalet… (Allmänt om kursen)

1178: En extra utveckling vilken har skett är att jag igen njuter av att läsa skönlitteratur. Ofta får jag skuld känslor när man borde läsa annat inom sin utbildning och fixa saker hit och dit. Jag njuter av det igen och därför köpte jag två nya böcker under bokmässan. Den ena är Själarnas ö av Johanna Holmström och den andra är en kursbok inom barn psykiatri. En annan sak jag lärt mig under kursen är att kunna skilja på författare och verk. Råa faktan lärde jag mig under Luckans intervju av de båda författarna. Denna kurs har utvecklat mig och varit givande på ett lugnande sätt på sidan om studierna. Jag kommer att rekommendera denna kurs åt andra elever. (allmänt om kursen)

3.1.6. Etiska resonemang

Läsningen av noveller relaterade till temat skuld väckte tankar kring nyttan av att känna skuld. Kursdeltagarna verkar rätt enhälligt anse att om man lär sig något av en svår situation har känslan av skuld en positiv effekt. Flera kursdeltagare skriver ändå att det också är viktigt att kunna släppa sina skuldkänslor och för att kunna gå vidare i livet:

11712: Skuld kan hjälpa i reflektionen om att hur man kan göra för att undvika liknande situation i framtiden. Men samtidigt är det skulden som håller en person kvar i det förflutna. Men när är man färdig att stänga av skuldkänslor, och går det än att totalt stänga ut skuld? Även om det sägs att tiden läker alla sår och att det är viktigt att en människa får uttala sina skuldkänslor, kan det i verkligheten vara just detta som håller personen kvar, och hindrar hen från att komma vidare. Detta är/blir det svåra säkert för folk som arbetar nära klienter och skall skapa en relation och förtroende mellan klient och professionell. Det är viktigt att lyssna först på vad klienten vill lyfta fram, och vilken åsikt hen har om sin skuld. (Tema skuld)

11713: Skuld är en bra känsla som sedan kan bli en erfarenhet. Men om man hela tiden ältar och lever i skulden blir den negativ. Att känna skuld betyder att vi är mänskliga och att vi förstår att vi gjort fel och lär oss av det. Ber om ursäkt och går vidare. Det kan vara svårt om man tagit någon annans liv, det blir mer permanent. Man kanske får mycket skuld från människor runt om och då blir

det svårt att gå vidare. Men man kan inte leva livet i skuld, även fast man gjort något hemskt i misstag. Har man mördat någon med flit tycker jag att man borde känna skuld på ett annat sätt. Då tycker jag att personen förtjänar att känna skuld, även fast det låter hemskt. Men om man gjort ett aktivt val får man skylla sig själv. (Tema skuld)

Stig Dagermans novell Att döda ett barn väckte tankar om hur en text som verkligen berör läsaren även kan påverka dennas beteende. Novellen är skriven som ett beställningsarbete för att öka trafiksäkerheten. I citatet nedan lyfter en av respondenterna fram vikten av att bli medveten om hur vissa beteenden, som t.ex. att man, då man har bråttom och kör bil, lätt ökar risken att begå oåterkalleliga misstag i trafiken:

11715: Att få veta att detta är en reklam underlätta känslorna av sorg som väcktes när jag läste novellen. Jag tycker detta är en reklam som borde spridas igen, eventuellt i lite annat format än att barnet springer efter socker, mera uppdaterad till 2017-talet. Men budskapet är lika viktigt än idag. Barn är oskyldiga. Vi vuxna förstör deras världsbild genom att förstöra världen vi har omkring oss. Historien fick mig att känna skuld och sorg. Skuld för att även jag ibland har för bråttom när jag kör, även jag kan vara en bidragande faktor till otrygghet utan att mena det. Sorg över död, över hur tungt det måste kännas både för han som körde på men också för både hans familj och för döda barnets familj. (Att döda ett barn)

I Johanna Holmströms novell Sonja förekommer etiska resonemang gällande försäljning och användning av droger. Flera kursdeltagare reflekterade över drogförsäljarens ambivalenta beteende i berättelsen, att drogförsäljaren kan känna oro för personen som missbrukar droger och ändå sälja mer till denna. I berättelsen skildras även hur flera mindre incidenter leder fram till en trafikolycka där huvudpersonens bror dör:

1172: Själv började fundera på drogförsäljarens roll i novellen. Hans beteende och tankar kändes lite motstridiga och kanske inte ens helt realistiska. Han är orolig över att huvudpersonen röker för mycket hasch (han har konstigt nog fört bok över hur mycket hon köpt) men i nästa mening erbjuder han henne starkare droger. Är han bara en person med väldigt flexibel uppfattning om rätt och fel eller motiveras han av ett desperat behov av pengar för att finansiera sitt egna eventuella drogmissbruk? På något plan verkar han ju bry sig om Sonja och oroa sig över henne men det avspeglas inte i hans beteende. Han sitter också i bilen som kör över Sonjas bror. Har han sålt droger åt chauffören? På många sätt verkar ju hans beteende vara avgörande i novellen. Samtidigt tänker jag att någon som tar droger nog själv i sista hand bär ansvaret för konsekvenserna. (Sonja)

Ambivalens och överraskningar konfronteras läsaren med även i Mare Kandres novell Hetta och vitt. Samma person kan både agera som mördare och livräddare. Frågor väcks gällande vad som är sant, vem man kan tro och lita på, vem som är en pålitlig berättare, hur samvete fungerar, och vad det förflutna betyder för nuet:

11710: ”Hetta och vitt” är en väldigt intressant novell i och med att den ganska tvärt byter riktning. Början till novellen skapar tankar, och jag funderade var vändpunkten skulle komma och vad den skulle innebära. ”Är det möjligt att en soldat, som i ena stunden dödar utan att känna skuld eller

skam, i nästa stund kan visa prov på kärlek och barmhärtighet? Vad kan i så fall vara orsaken till en sådan förändring?”. I börjar tror man att huvudpersonen är en utsatt bybo, men är i verkligheten en soldat som byter kläder med en av de mördade och därmed också sin identitet. Medan man läser texten väcks tankar ifall soldatens berättelse är trovärdig. Jag tror att han lever sig in i sin historia att han själv börjar tro att det är sanningen. Funderingarna väcktes också gällande varför han bestämde sig för att berätta för flickan om det han gjort, ville han lätta på sitt samvete? (Hetta och vitt)

3.1.7. Medvetenhet om förutfattade meningar, fördomar, normer, även i ett kulturellt/historiskt perspektiv

Under den första gruppträffen fick deltagarna läsa Tage Danielssons novell Den första kärleken, som handlar om ett förälskat par som sitter på en parkbänk och talar om hemkomsttider, vilka i slutet av novellen visar sig gälla ett äldreboende. Kursdeltagarna antog alla att det handlade om ett ungt par, sanningen avslöjas först på de sista raderna, också om vissa ledtrådar ges redan tidigare. Tankar kring hur snabbt man ofta skapar antaganden och förutfattade meningar väcktes. Om man lyssnar uppmärksamt är chansen större att man undviker att läsa av situationen ur ett felaktigt perspektiv, grundat på förhastade antaganden:

11713: Den handlade om ett kärleks pars dialog, jag antog direkt från början att de var ett ungt par. Det antog jag för att det verkade vara en omogen och tjafsig dialog. Också för att de hade en tid att vara hemma, då antar man att det är minderåriga. I slutet blev det lite komiskt då man läste att de handlade om ett äldre par. Jag skrattade åt mina egna förutfattade meningar, hur enkelt det kan gå att sätta människor i fack. Det fick mig att tänka på hur många gånger om dagen man sätter människor i fack, på spårvagnen eller i metron. Man antar och tror sig veta deras bakgrund ibland, en dålig egenskap. Jag ska tänka på detta i mitt kommande yrke, att lyssna klart innan jag bedömer en människa/patient. (Den första kärleken)

11715: Mindes hur det var att ha hemkomst tider som störde egna planerna, men som tillika var så sköna att kunna skylla på då man egentligen ville hem men inte vågade säga rakt. När jag läste vidare reagerade jag på då hon i texten ändrade från att ”jag måste vara hemma” till ”vi måste vara hemma”. Då började jag fundera att vad är det egentligen som berättas om i novellen, kanske det inte är helt vanliga tonåringar. När novellen sedan slutade med att de hand i hand gick tillbaka mot ålderdomshemmet kunde jag inte låta bli att småle. Det var så gulligt på något sätt, och tillika reagerade jag på hur totalt säker jag hade varit på att det var frågan om två unga tonåringar. Jag märkte att jag snabbt formar en bild av historien utan att läsa slut. Delvis kan detta vara till fördel, då jag snabbt kan bilda mig en bild av situationen, men delvis kan det vara till nackdel, såsom i denna historia, att dra för snabba slutsatser utan att läsa till slut. Under gruppdiskussionen märkte jag att jag inte var den ända som tänkt och dragit för snabba slutsatser. (Den första kärleken)

Vikten av att bli medveten om sina egna tankemönster och fördomar lyfts fram i citaten nedan. I kursdagböckerna lyfts tankar fram om att fördomar lätt uppstår i olika grupper och kulturer, vi växer upp med dem. Men då vi blir medvetna om de inlärda normerna och fördomarna, kritiskt granskar dem och höjer oss över dem, blir det lättare att minska deras påverkan på våra reaktioner och beteenden. För att kunna bemöta människor i olika livssituationer och från olika kulturer på ett professionellt och välkomnande sätt, är kompetenser som god självkännedom och medvetenhet om egna tankemönster viktiga:

1177: Fördomar är något som jag tror att de flesta personer har i grunden och är ett arv av den egna uppväxten och de egna upplevelserna. Där kan läsningen också komma till hjälp; du drivs bort från de förutfattade meningarna och blir mer öppen mot både individer och folkgrupper. För mig handlar det om empati och solidaritet. Det är klart att man blir medveten om egna fördomar, men det är bara en del i processen. Jag är medveten om att de är just fördomar och oftast inte speglar individen, utan bara samhällsgrupper, kultur, religion. Det är inget som stör mej. Fördomar kommer alltid att finnas, det viktiga är hur man hanterar dem. Medvetenhet är nyckeln. (allmänt om kursen)

11713: En viktig del att veta är också att frihet kan skilja sig emellan olika kulturer. Vissa kulturer anser att mannen ska tjäna pengar och kvinnan ska vara hemma med barnen. Båda parter blir borttagna sin egen fria vilja att välja, men de som är uppväxta vet inte bättre. Som vårdpersonal är det viktigt att förstå det och inte kritisera hur en människa väljer att leva sitt liv. (Tema: Frihet)

Diktsamlingen White Monkey lyfter fram hur människor på grund av sitt utseende och ursprung kan bli utsatta för rasism och diskriminering. Kursdeltagarna skriver även om förutfattade meningar som florerar mellan olika generationer, t.ex. förutfattade meningar som en yngre generation kan ha om personer ur en äldre generation. Dessa tankar väcktes i läsningen av Claes Anderssons roman Stilla dagar i Mejlans.

11711: När jag läste White Monkey slogs jag av hur onaturligt man kan bli behandlad på grund av sin hudfärg och sitt ursprung. I och med att jag själv inte varit med om det så var det något som jag inte kunde relatera till först men under läsandet så förstod jag mer och mer av känslorna som kanske fanns bakom dikterna. Diktsamlingen öppnade upp ämnen som rasism och diskriminering och att vara annorlunda som jag inte förstått på samma sätt som nu. Jag slogs också av hur konstlade bemötanden som beskrivs i dikterna, kan det vara så här på riktigt tänkte jag medan jag läste. (White Monkey)

11711: Funderingarna som Otto har på livet som gammal människa öppnade upp nya perspektiv för mig och gav mig verktyg som gjort det enklare för mig att förstå mina morföräldrars inställning till livet och döden. Detta gav mig också insikt i att jag hade egna och tydliga förutfattade meningar om hur äldre människor ser på livet och döden. Speciellt under föreläsningen Otto håller för de som bor på äldreboendet så öppnade många nya tankegångar för mig. Tack vare boken och diskussionerna under gruppträffen så upplever jag nu att jag inte är på samma sätt låst i mina tidigare tankegångar kring äldres perspektiv på livet. (Stilla dagar i Mejlans)

I Marianne Fredrikssons roman Anna, Hanna och Johanna får vi även en inblick i hur man förr i tiden i vårt samhälle såg på t.ex. könsroller och jämställdhet. Vi behöver inte gå tillbaka mer än ett par generationer för att möta normer som vi inte alls kan förstå och acceptera, men som kan te sig naturliga för personer som vuxit upp med dem:

1177: Väldigt beskrivande när det vid söndagsmiddagen talas om att skolfröken tycker att Anna är begåvad; ”Fröken hade talat om läroverket. Mormor rodnade och fnös, fann talet oanständigt. Hon kastade en lång blick på flickan och sa: - Va skulle de tjäna te? Dä e ju bare ä tös.” Denna mening provocerar, klingar illa. Får mig dock att tänka på hur långt vi ändå har kommit på 150 år, trots att det är en bra bit kvar att vandra. Anna tar avstånd från mormodern och man förstår henne. (Anna, Hanna och Johanna. Om boken skriver respondenten även: ” Något alla män borde läsa. Kvinnor också för den delen”)

3.1.8. Tankar gällande situationer som kan uppkomma i möten med patienter och klienter

Många kursdeltagare reflekterar över hur man bör bemöta klienter i krissituationer. Ofta inbegriper dessa situationer även skuldkänslor. I citatet nedan uttrycks behovet av att som professionell inom vården kunna kombinera empati med ett objektivt perspektiv:

1174: Stig Dagermans novell tog en annan, lite mer rationell sorts syn på temat skuld. En sorts ”detta hände, nu kan det inte ändras” sorts synvinkel, som kanske kunde passa just personer som arbetar inom hälsovården. Inom hälsovården gäller det säkert att kunna trösta och förstå anhöriga i en krissituation, samtidigt som man förstår att livet måste gå framåt. Det är dock viktigt att förstå hur vissa saker kan ändra en persons liv för alltid, som Dagerman skriver ”ty det är inte sant att tiden läker alla sår”. Man kan alltså inte gå runt och förklara åt folk att ”nu måste du gå framåt i livet”. Jag gillade också hur samma (tyvärr tragiska) händelse ses ur flera synvinklar. (Att döda ett barn)

Flera av kursens fiktiva berättelser visar på de långtgående följder som vuxnas beslut gällande barn kan leda till. Nya insikter gällande hur barn kan uppleva situationer och hur skyddslösa de är när föräldrar och auktoriteter fattar beslut gällande dem beskrivs i många deltagares kursdagböcker. Även kraven som ställs på syskon till barn med funktionsvariaton är något som kursdeltagarna reflekterar kring, och vikten av att vårdpersonalen i mötet med klienter och patienter är lyhörd och även tar familjesituationen i beaktande:

11714: Tycker det har varit bland det viktigaste i kursen att bli påmind över hur starkt barn kan påverkas av svåra situationer. Som i detta fall föräldrarnas anklagelser på Matthew att han inte fått utsätta Simon för en så stor belastning att hamna bära hem honom då han skadade foten. Kunde leda till att han så skyller sig själv för Simons död fast det var en olyckshändelse. Hur man i sorg och ilska kan säga de mest fruktansvärda sakerna som blir och gro i den andra. Hur det i längden kan leda till så mycket illa mående. (Chocken efter fallet)

1176: Ger ett bra och nytt perspektiv hur man i en terapisituation skulle ta i beaktande föräldrarnas tankar. Tidigare har jag inte tänkt på den delen så mycket. (Chocken efter fallet)

11712: Vad jag inte hade tänkt på förr var kraven som ställs för syskon till ett barn med special behov. Förutom sällskap skall de också göra mycket för dem och hjälpa dem, på ett sätt skall de vara äldre men ändå vara barn. I romanen var det ofta oklart att när gäller de olika reglerna och förväntningarna, om de grundar sig på barnens ålder eller mentala utveckling. (Chocken efter fallet)

I Alice Munros novell Grus får vi läsa om en flicka som drunknar, om de skuldkänslor det yngre syskonet, mamman och mammans sambo konfronteras med. I citatet nedan beskrivs det hur en av kursdeltagarna också funderar på hur hon själv som professionell ska kunna bemöta klienter och patienter i krissituationer, utan att själv ”smittas” av patienternas känslotillstånd och sugas med deras i känslor av sorg och ångest:

11714: Är ganska emotionell och tycker inte om att titta på nån skrek filmer [skräckfilmer] eller nåt sorligt speciellt inte just före man skall gå och sova. Så det var ett riktigt dåligt beslut att läsa Alice Munros novell Grus just innan jag skulle lägga mig. Låg en lång stund och vände mig i sängen innan jag kunde somna. Har haft en viss oro enda sedan jag började utbildningen att jag lever lätt med i andra människors känslor. Bara att diskutera novellen märkte jag att jag fick sitta hålla mig för tårar en stund. Är smått red [rädd] för den dagen då jag hamnar ut för riktigt svåra situationer på nån blivande praktik eller arbetsplats. Kommer jag kunna fungera utan att börja böla… (Grus)

Claes Anderssons bok Stilla dagar i Mejlans väckte tankar om hur äldre personer kan återuppleva saker ur det förflutna när de t.ex. ser på nyheter på TV eller läser tidningen. För vårdpersonalen är det viktigt att tänka på att t.ex. krigstida trauman kan stiga upp till ytan när det rapporteras om krig ute i världen:

11716: När man läser den här boken börjar man fundera mycket på hur äldre personer ser på sitt liv. De som har levt länge har sätt mycket i livet de har gått igenom krig och sett hur världen har utvecklats från olika kriser. I boken talar Otto mycket om grymheten i världen, varje gång det sker någon stor kris som Krimhalvö kriget kan detta vecka gamla minnen hos äldre. De kan komma ihåg olika grymheter de såg i sin barndom. Detta kan man råka se mycket inom äldreomsorgen var då det sker någon stor kris, väcker detta mycket starka känslor hos vissa. (Stilla dagar i Mejlans)

Traumatiska minnen kan även aktiveras hos flyktingar som kommit till Finland. Frågor gällande hemlandet och varifrån man kommer kan vara känsliga. För vårdpersonalen är det viktigt att tänka på att invandrarklienten kan uppfatta frågor gällande ursprung som ett exkluderande ställningstagande, i stil med ”du hör inte hit, du är annorlunda”. Dessa perspektiv lyftes fram i diktsamlingen White Monkey:

1174: Dikterna väckte tankar om hur man skall bemöta t.ex. flyktingar/invandrare och personer med diverse etniska rötter. Då jag läste diktsamlingen fick jag en ny tanke om hur det kan kännas såsom man inte ”hör hemma” någonstans. Inte i det nya hemlandet och inte heller i det gamla. Det hade jag faktiskt aldrig tänkt på förut. Dessa saker tror jag att kommer att vara mycket aktuella i hela Europa i nära framtiden. (White Monkey)

1176: Har aldrig läst dikter förut. Hade ganska låga förväntningar och tog tag i diktböckerna med attityden “läs nu bara igenom”. Började med White Monkey, som slukade med sig ända från början. Den var lätt att läsa med intressanta, fast sorliga, insikter. White Monkey gav en bra tankenöt till att hur ställa frågor/diskutera med inflyttare/flyktungar. Tex helt “vanliga” frågor, som vi lätt kastar ut, men som de tar på ett helt annat sätt, och bra förstår jag det. Bra att komma ihåg i klientarbetet. (White Monkey)

För patienter som genomgår tunga och långa vårdprocesser är det viktigt att skapa trygghet och kontinuitet inom vården. Då patienterna vårdas av vårdpersonal som är bekant för dem är chanserna större att det skapas förtroende för vårdteamet, vilket ofta även gör vårdprocessen smidigare. Läsningen av I kroppen min väckte reflektioner kring detta:

1176: Vackert var det att läsa om det lilla, men viktiga klientförhållandet med sjuksköterskan på sjukhuset. Han påängterade också att det inte känns bra när det allt för ofta dyker upp nya läkare. Han skulle ha viljat ha en så liten krets med olika männiksor i sin vårdkrets som möjligt.(I kroppen min)

Vikten av att låta patienter berätta, att ha tid att lyssna, är något flera kursdeltagare skriver att de tänkt på under kursens gång. Även vikten av berättelsers meningsbärande effekt diskuteras. För äldre personer kan livsberättelser ge en överblick över det levda livet med alla dess faser, det kan ha en försonande effekt, då man i helheten ser att även misstag lett framåt på sitt sätt. I kursdagböckerna uttrycks också tankar om hur kunskap om historiska händelser och äldre släktingars öden kan ge perspektiv på händelser i det egna livet, det kan stärka förmågan till självinsikt då man läser eller hör äldre personer berätta om sina upplevelser. Livsberättelser kan också hjälpa vårdpersonal och anhöriga till demenssjuka:

11716: Livsberättelser är viktig för de kan ge information om rädslor, nöjen och livssyn. Livsberättelser är ofta ett sammandrag av livet. Där kan komma upp något minne från barndomen som är viktigt och som kan ge dem mycket glädje. Man kan använda livsberättelsen för att diskutera klienternas historier och för att hjälpa dem att stanna kvar i verkligheten. (Stilla dagar i Mejlans)

1178: Boken lär mig mycket att vårda de patienter som fötts före mig. De som levt i ett annat samhälle före mig, med en annan historia. Hur jag kan förstå deras liv och frustration, men även deras glädje över saker jag kan ha svårt att föreställa mig. Förutom att det hjälper mig i mitt arbete kommer den att hjälpa mig att förstå min familj. Jag har sedan liten vilja höra historier om vår släkt från olika länder, men även om barndoms minnen från kriget. (Anna, Hanna och Johanna)

Då kursdeltagarna tar del av olika livsöden och sociala situationer i de skönlitterära texterna lever de sig in i de fiktiva karaktärernas känslor och kan på det sättet öva upp sin empati men även sin egen förmåga att hålla sig lugn och professionell. I kursdagböckerna skriver en del deltagare om tankar kring hur de själva skulle bemöta berättelsens karaktärer i en professionell situation. Läsning av skönlitterära texter är alltså något som erbjuder

kursdeltagarna en chans att öva sig på att bemöta personer i sorg och kris, det hjälper dem att förbereda sig för krävande klientmöten:

11714: Skönlitteraturen kan definitivt fördelen med sig då den kan förmedla känslorna till läsaren. Detta gör att man blir mer påverkad av texten en då man läser tillexempel faktatext. Då man läser har man har möjlighet att ”öva” på hur det känns då man så i framtiden kanske kommer att träffa personer som gått igenom liknande situationer. Då är det kanske lite lättare att kunna ha förstående för dem. (Tema:att se sig själv och andra)

3.1.9. Att se saker i ett bredare perspektiv (historiskt, politiskt, kulturellt)

Claes Anderssons roman Stilla dagar i Mejlans erbjöd kursdeltagarna nya perspektiv på både politiska och historiska händelser, t.ex. inbördeskriget i Finland. En del kursdeltagare skriver att de inte tidigare läst något om inbördeskriget och att de, då information om händelserna serverades dem i en skönlitterär text, blev intresserade och t.om. satt sig ner och ”googlade” för att få veta mer om de krigstida händelserna:

11710: Jag tycker om att man ”gratis” får veta lite extra fakta genom att läsa skönlitteratur, utan att öppna historieböckerna. Jag anser att det ger mervärde åt handlingen och speciellt intressant tyckte jag att det var att läsa om Finlands krigshistoria samt om Putin, eftersom det gav nya vinklar på hans liv och agerande. (Stilla dagar i Mejlans)

11712: Historian var intressant i boken, eftersom jag själv inte har hört i skolan tidigare om inbördeskriget och att finnarna gjorde hemskheter mot varandra. Likaså är det synd att det ännu finns sådan skam kring ämnet. (Stilla dagar i Mejlans)

11713: Man lär sig något i boken utan att behöva någon historia bok, den förklarar väldigt bra om politiska perspektiv och lite om vad som hände under inbördeskriget i Finland. Det är roligare att läsa om det då man läser det in varvat i boken. Man märkte att det fanns en hel del skam om vad som hände under kriget och att många finnar inte vill berätta. (Stilla dagar i Mejlans)

3.1.10. Ambivalenta tankar

Sinéad Obreys diktsamling Fågeltanken väckte ambivalenta tankar hos en av gruppdeltagarna. Aspekter kring hur gudsbegrepp och kvinnlighet togs upp sårade henne, hon uppfattade dikternas budskap som kritik mot hennes egen livsåskådning:

11715: Tunga ord, viktiga ord. Men höll inte med allt. Kände ibland mig kränkt, ibland upplyft. Ibland skam över att vara kvinna, ibland stol. Men kände definitivt att jag inte höll med henne. En orsak kan vara att jag är starkt troende kristen och texten kändes som ett slag mot ansiktet. Som att jag inte har rätt att tro på Gud. Som att mitt sett, och Bibelns sätt, att se världen och människor är fel. Kanske hon bara träffat på kristna som tryckt ner henne tidigare? Kanske hon inte träffat kristna som verkligen följer Bibel, älska din nästa som dig själv. En kristen vars vardag byggs upp kring kärlek, inte kring att döma de som inte tror. (Fågeltanken)

3.1.11. Insikter som påverkar beslut och tankar gällande karriären samt tankar gällande den egna utvecklingen under kursens gång

I citatet nedan berättar en av respondenterna att hon då hon läste boken I kroppen min levt sig in i berättelsen om en cancerpatients upplevelser och att detta väckt hennes intresse för att jobba inom cancervården. Hon tänker därför nästa vår söka praktikplats på en canceravdelning. Hon skriver även att läsning och diskussion om kursens skönlitterära texter hjälper studerande att förbereda sig för praktikperioder:

11715: Kursen i sin helhet har varit givande. Speciellt böckerna som direkt har berört vård och sjuka. Också att få läsa om jordemor Anna, hennes arbete. Och att läsa de korta men ack så sorliga novellerna. De öppnade på nytt mitt öga för hur skört livet är. Att läsa skönlitteratur som en del av utbildningen har givit mera än direkta kursböcker. Men mest lär vi oss ändå ute på fältet. Därför tycker jag denna kurs kunde komma under första eller andra året, lite förbereda inför praktiker. Böcker som berör sjukdom och patienters upplevelser är guldvärda för blivande vårdare att läsa. Boken I kroppen min har fått mig att bli intresserad av möjligheten att jobba inom cancervården, något jag aldrig tänkt på före jag läste den. Nu kommer jag till våren att söka en plats på en canceravdelning, och hoppas på att få en. Den hjälpte mig även mycket i mitt nuvarande jobb inom terminalvården, att bättre förstå patienters upplevelser. (allmänt om kursen)

I citatet nedan beskriver en av kursdeltagarna den positiva inverkan läsningen och diskussionerna kring skönlitteratur haft på förmågan att leva sig in i andra personers situationer, att utveckla förståelse för andras tankar och känslor och se på situationer ur olika perspektiv. Respondenten upplever att han då han deltagit i denna kurs fått tillfälle att träna upp sin empati och förmåga till självreflektion. Han uppskattar även möjligheten att i kursdagboken fritt få skriva ner de tankar som väcks under läsningen och diskussionerna, både om texterna och om den kommande karriären inom vårdbranschen:

1177: Jag skulle säga att denna kurs har haft en positiv inverkan på min förmåga att se andra, förstå andra och leva med andra. Solidaritet, empati och sympati. Starka ord vilka är nyckelord i denna kurs. Sammanfattningsvis är detta en nyttig kurs som alla inom vårdyrket borde gå. Både för att få perspektiv på sig själv och andra. Komma ur den egna bubblan. Reflektera. Slutligen måste jag få tillfälle att säga att jag finner det mycket givande att få skriva en lärodagbok i fritt format, det får mig att känna mig just det. Fri. Tack för en bra kurs. (allmänt om kursen)

3.1.12. Insikter om vad som är viktigt för en själv, känslor av tacksamhet. Tankar om vad som är viktigt i livet samt nya perspektiv på livet

Under kursens gång väcktes tankar kring vad som är viktigt i livet, vilka värden man prioriterar och vad det innebär att ”växa som människa”. Nedan några rader en av respondenterna skrivit relaterat till detta tema och läsningen av patografin I kroppen min:

1174: Jag tänkte mycket på Kristians tankar om vad som är viktigt i livet. Han tog upp ämnet ”arbeta inte för mycket”. Detta ämne har jag funderat på rätt så mycket, speciellt då jag själv befinner mig i en situation där jag snart skall in i arbetslivet, och det känns som den viktigaste saken i världen just nu. Detta är slutligen en sak som vårt samhälle sätter ganska mycket värde på, hela barndomen används till att gå i skola, så att man senare skulle kunna arbeta flitigt i ett yrke som man känner viktigt. Jag har funderat på att borde man i stället för att söka ett ”värdefullt arbete” söka efter ett arbete som möjliggör att man har tid att spendera med sin familj. Detta är dock en ganska så utopisk tanke, eftersom största delen av människorna i världen säkert bara väljer arbeten för att få mat på bordet. Men detta är säkert bara mina egna värden som ändras, vilket tyder på att man vuxit som människa, och det är ju tanken bakom hela denna kurs 😊. (I kroppen min)

Kristian Gidlunds bok I kroppen min väcker hos flera kursdeltagare tankar kring hur skört och oförutsägbart livet kan vara. En del skriver att eftersom Kristian är i ungefär samma ålder som de själva när han får cancerbeskedet, har de lättare att leva sig in i hur det känns för honom. Många skriver att de reagerar starkt då de läser om Kristians kamp för att överleva, de lever med i hoppet, besvikelserna, sorgen, de små ögonblicken av lycka:

1177: Väldigt sorglig men ändå inspirerande text. Får en att tänka på hur skört livet är. Vetskapen som läsare att han slutligen dör trots att han i stunden inget vet. Det sköra hoppet som är förgäves. Hoppet är det sista som lämnar människan. Livet är skoningslöst, grymt, men ändå fruktansvärt vackert. Så starkt och ärlig text. Så fruktansvärt naket och avklätt. ”Än en gång står jag på knä inför det liv som pissar mej i ansiktet.” Texten ger perspektiv på livet, får en att tänka hur lyckligt lottad man faktiskt är. Ingen vet hur länge, livet är så oförutsägbart och orättvist. Vad som helst kan hända vem som helst, rik som fattig. Ingen kommer undan livet. Ingen kan lura livet. Författaren sätter ord på känslor som är så svåra att beskriva. (I kroppen min)

Även Stig Dagermans novell Att döda ett barn väckte tankar om hur skört livet är och hur allt kan förändras, plötsligt, som en blixt från himlen. Novellen publicerades första gången 1948 på beställning av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, för att få ner hastigheten i trafiken. I kursdagböckerna skriver en del att läsningen av novellen verkligen fått dem att köra försiktigare. En respondent skriver även hur tacksam hon är över att hon

aldrig själv varit i den situation novellens förare hamnar i, att hon aldrig själv förorsakat ett barns död:

1172: När jag läste novellen ”att döda ett barn” kände jag på något sätt en känsla av tacksamhet över att jag själv aldrig gjort något lika oåterkalleligt misstag som att köra över ett barn. (Att döda ett barn)

11714: Jag lever nog kraftigt med in i novellerna så fick nog en liten provsmaka på hur det kunde kännas att ha skulden över att kört på nån som det gick i Stig Dagermans novell Döda ett barn. Den var så dramatiskt skriven, jag läste den innan jag skulle köra till diskussionsträffen i månads. Har aldrig varit så försiktig i trafiken som den eftermiddagen. Så skönlitteraturen kan definitivt öppna ens ögon och påverka mitt beteende. (Att döda ett barn)

1171: Denna novell berörde mig mest. Den var tydligt skriven och den var samtidigt dramatisk som den även var ”fint” skriven. Novellen förde fram hur man kan så tydligt få fram det hur livet kan ändras på så kort tid. Först kan allting vara frid och fröjd, eftersom man inte vet vad livet för med sig några minuter senare. Kort novell med ett tydligt meddelande; hur livet kan förändras på så kort tid. Och hur skam kan drabba dig för resten av livet, på grund av det hemska man gjorde, trots att det hemska var ett misstag. (Att döda ett barn)

11713: Novellen att döda ett barn berörde mig, jag tyckte att den var vacker samtidigt som väldigt hemsk. Den handlar egentligen om livet enligt mig, hur man aldrig kan veta vad som väntar bakom nästa hörn. Hur glädje och sorg går hand i hand, och hur snabbt glädjen kan blir en sorg. Vi människor är lyckligt ovetande om vilken lott vi fått. Om vi ska köra över någon eller få en hemsk sjukdom. För min del är det skönt att inte veta! Men man borde tänka mer på att njuta av livet precis varje dag, stanna upp och sluta stressa. Att inte skjuta upp allting till sen, man ska göra det som man vill göra i livet. (Att döda ett barn)

3.1.13. Tankar gällande jämställdhet och människovärde

Marianne Fredrikssons roman Anna, Hanna och Johanna väcker hos respondenterna tankar om jämställdhet och hur kvinnans roll i vårt samhälle förändrats över några generationer. I citatet nedan lyfts vikten av att inte glömma vår egen historia fram. Många normer har förändrats på rätt kort tid, vilket medför att en äldre person, som vuxit upp med andra värderingar, ofta uppfattar saker annorlunda än en yngre. I citatet lyfts även fram att vissa tragedier som t.ex. hungersnöd förekom hos oss på 1800-talet, och att vi inte får glömma att det fortfarande finns länder där människor lider brist på mat och hälsovård:

1174: Personligen tycker jag att mera folk borde läsa böcker som denna, eftersom en del människor tycks längta efter tider då t.ex. kvinnor hade en mindre status i samhället, och kvinnornas roll var som den var. Över huvud taget funderade jag ganska mycket kring människovarelsens sätt att glömma saker, fast vi nu har mera information kring oss än någonsin förut. I boken tas t.ex. saker

som spädbarnsdödlighet och tider av hunger upp. Då dessa saker inte ännu är så långt borta i historien, och t.o.m. händer ännu i vissa delar av världen. (Anna, Hanna och Johanna)

Del III i Marie NDiayes roman Tre starka kvinnor väckte starka reaktioner hos respondenterna. Många skriver att de känner sorg och avsky när de läser om människosmuggling, prostitution och de djupa orättvisorna huvudpersonen på flykt drabbas av. Kursdeltagarna funderar också på hurdana upplevelser flyktingar som kommer till Finland kan ha, och att de själva i arbetslivet kan komma att träffa människor som varit med om liknande traumatiska händelser som beskrivs i boken:

1173: Det som berörde mig mest i romanen är ändå hur den beskriver maktrelationer mellan rika och fattiga, samtidigt som den tar upp stora ojämnlikheter mellan könen, och hurdana krav speciellt kvinnor kan ha på sig, och hur det påverkar både självkänsla och självvärde beroende på hur väl man lyckas leva upp till dessa krav. (Tre starka kvinnor, del III)

1175: Det är skrämmande att få läsa om berättelsen med tanke på att det händer mer eller mindre i verkligheten, hur flyktingar kan vara så utsatta. Det kan mycket väl hända att jag under min arbetskarriär att jag träffar och lär känna en flykting med trauma som har gått igenom liknande hemskheter som Khady. (Tre starka kvinnor, del III)

3.1.14. Större förståelse för olika sjukdomstillstånd

Att läsa skönlitterära texter och leva sig in i karaktärernas sjukdomsuppleveler medför ökad förståelse för hur patienter kan uppleva olika situationer. Även de anhörigas roll beskrivs i flera av kursens skönlitterära texter. Respondenterna skriver att de i och med läsningen av texterna fått en djupare insikt i hur det är att leva med en viss sjukdom, att uthärda smärtsamma behandlingar, att vistas på sjukhus, att hitta motivation att orka kämpa, att lära sig acceptera det egna hälsotillståndet m.m.:

1171: De böcker och den litteratur som jag känner att jag haft mest nytta av i kursen är de texter, där man får lära sig om hur världen för en sjuk person ser ut. T.ex. ”Kroppen min” eller ”Chocken efter fallet” är sådana böcker. Dessa har gett mig en bra och djup insikt i hur det är att leva med cancer diagnos eller med psykisk ohälsa. Jag har fått en bra syn på symptom, känslor och behandlingar. Men mest av allt har jag lärt mig om hur vardagen förändras, personen förändras, känslorna svallar och hur livet förändras helt enkelt. (allmänt om kursen)

1178: Vill läsa alla verk i denna kurs men det tar lite längre tid för mig än för andra, det är okej men det stressar mig lite. Men det ordnar sig, jag tycker om den här kursen. Jag tror även att jag förstår cytostatikans påverkan bättre nu för patienten än med bara den kliniska informationen jag fått i skolan. (I kroppen min. Respondenten har berättat att hon har dyslexi.)

11712: Det har aldrig hänt förr att en bok skulle ha väkt så många tankar kring liv och död som den här. Men på ett positivt sätt, även om verkligheten ibland kändes skrämmande. Jag fick ett annat tankesätt kring cancerpatienter. (I kroppen min)

Nathan Filers roman Chocken efter fallet låter läsaren få en inblick i hur det kan vara att leva med schizofreni. Hallucinationerna blir till en del av huvudpersonens verklighet, och han vill inte nödvändigtvis ta sina mediciner eller följa vårdplanen. I boken beskrivs även vistelsen på en sluten avdelning och begränsningar i patienternas självbestämmanderätt:

1173: Det var givande att få ta del av hans beskrivning över hur det är att leva med sjukdomen Schizofreni i verkligheten. Det gav mig helt tydligt en större förståelse för sjukdomen, vilket gynnar min yrkesidentitet i hög grad. (Chocken efter fallet)

Reflektioner kring självbestämmanderätt aktiverade också tankar om upplevelser under praktikperioder, t.ex. gällande vård av demenssjuka. I citatet nedan kan vi läsa tankar kring vikten av att se människan bakom sjukdomen, och att vårdpersonalen bör bemöta patienterna som de människor de är och inte som ”typfall av en viss sjukdom”:

1172: Hur vi ser på andra tror jag är väldigt viktigt inom jobbet i vårdbranschen och jag har själv ibland funderat på det i mitt jobb med demenssjuka. Speciellt om man jobbar med människor med sjukdomar som demens tror jag att man kan bli blind för själva människan bakom sjukdomen. Det kan bli som att man ser nästan allt klientens beteende som bara ett uttryck för sjukdomen och glömmer bort att ens eget beteende och bemötande också påverkar klienten. Kanske en dement patient är irriterad för att den märker att personalen inte lyssnar på den och behandlar den som ett barn. Då missar man något viktigt om man bara tänker att irritationen bara är ett uttryck för sjukdomen och är löskopplad från den sociala situationen. (Temat ”Att se sig själv och andra”)

3.1.15. Tankar gällande människans olika åldrar och utvecklingsprocesser

I Claes Anderssons roman Stilla dagar i Mejlans får vi ta del av en äldre persons tankar gällande både nutidens samhälle och händelser i det förflutna. En del respondenter upplever att åldrande är något som de inte har så mycket kunskap om. I citatet nedan lyfts även fram den livserfarenhet äldre personer har som yngre mer oerfarna personer kunde ha stor nytta att få ta del av:

11702: Jag tyckte om att läsa reflektionerna om huvudpersonens åldrande, det känns som att det är ett tema som det kanske inte talas så mycket om. Överhuvudtaget kanske det ofta blir så att yngre

och äldre människor inte har så mycket kontakt med varandra som de kunde ha och på det sättet utnyttjas inte all den livserfarenhet som äldre människor samlat på sig. (Stilla dagar i Mejlans, s.8)

Stilla dagar i Mejlans beskriver även väl de fysiska förändringar som sker i kroppen då man åldras. En av respondenterna kommer att tänka på egna upplevelser från en praktikperiod på ett åldringshem, där kommentarer kring ålderskrämpor verkar ha kopplats samman med en viss humor och acceptans av situationen:

11712: I boken går huvudpersonen genom sina gamla dagar, och beskriver hur det är att vara gammal. Han resonerar och grubblar mycket över hans liv och vänner som han känt. Han tycks vara ganska modig gällande döden och åldrandet, även om han beskriver färggrant hur jävligt det är att åldras, mest på grund av den åldrande kroppen. Det fick jag ofta höra på åldringshem på praktik: ”Åldern kommer inte ensam. Man för väl vara nöjd att man är i liv...” (Stilla dagar i Mejlans)

3.1.16. Reflektioner kring en stärkt yrkesidentitet

Orhan Pamuks novell Ett samtal med min mor: patiens, försiktighet och konst beskriver hur olika en mor och en son kan tänka om utbildnings- och yrkesval och de följder de får på livet. Huvudpersonens längtan efter att få syssla med kreativt skapande är något som flera respondenter skriver om i kursdagböckerna. I citatet nedan berättar en blivande ergoterapeut om hur hon får bekräftelse i sin yrkesidentitet av att läsa om hur viktigt det är för novellens huvudperson att få uttrycka sina känslor och sin kreativitet genom skapande verksamhet:

1173: Under läsningen av denna novell kom jag att reflektera över hurdan frihet man kan känna genom att få uttrycka sig på olika sätt, t.ex. genom ord eller bilder. Som blivande ergoterapeut var det här en bekräftelse för min yrkesidentitet, eftersom man som ergoterapeut ofta använder s.k. skapande aktiviteter för att hjälpa människor att hitta sig själva, skapa njutning och behandla olika svårigheter. Vi människor är kreativa varelser och behöver alla få utlopp för kreativitet i någon form. Detta kunde märkas tydligt i novellen, hur personen behövde få utlopp för sina känslor. (Ett samtal med min mor)

Att kunna se helheter, läsa sociala situationer ”mellan raderna”, lyssna, tolka både det sagda och osagda, är något som behövs då man jobbar i ett människonära yrke. Citatet nedan visar på tankar kring hur skönlitteratur kan fungera som ett verktyg för att stärka dessa kompetenser:

1174: Jag tyckte berättelsen beskrev också post traumatiska symptom väl. Speciellt i hur huvudpersonen inte helt vill minnas vad som hänt och hur tankarna kommer tillbaka till honom senare. Lika som i novellen blind, beskrevs också vackra saker såsom naturen mycket i denna Novell.

Som koppling till fysioterapi kom jag och tänka på hur människor ibland kan tro på något som inte är sant, så hårt att det slutligen känns som sanningen. Denna sanning kan de sedan ta fram till t.ex. en fyssare, då de beskriver sitt vardagliga liv. Att verkligen få ut sanningen kräver då att man kan lyssna, se mellan rader och vara verkligen närvarande som terapeut. (Hetta och vitt)

3.1.17. Nytta med tanke på klientarbetet

Många respondenter skriver om att läsningen av skönlitteratur hjälpt dem att se på saker och ting ur nya perspektiv, att tänka i nya banor, att förhålla sig öppna till andra människors tankesätt och reaktioner. Även vikten av att kunna ”läsa mellan raderna” lyftes fram. Insikterna som väckts kan vara till nytta då man möter patienter och klienter i olika livssituationer, vill förstå olika sjukdomstillstånd eller möter personer från kulturer som är främmande för en själv:

1173: Det har varit en givande kurs, med många livliga diskussioner som gett mig värdefulla insikter i andra personers upplevelser. Kurslitteraturen har många gånger gett mig en möjlighet att ”uppleva” en annan persons verklighet, och jag anser mig ha fått en större förståelse för bl.a. sjukdomar, andra kulturer, upplevelsen av att åldras och olika livsöden. (Allmänt om kursen)

1172: Inom vårdbranschen jobbar man ju med människor och genom att läsa skönlitteratur kan man få ta del av mänskliga upplevelser som man kanske annars inte hade kommit i kontakt med. (Allmänt om kursen)

1171: Det har gett mycket att först få läsa boken själv, skapa sig en bild av det den skildrar och berättar om, och få en viss känsla om boken/texten och egna perspektiv och egna tankar, och att sedan tillsammans i gruppen gå igenom samma text/bok och byta tankar och perspektiv. Det gav en väldigt bra insikt i hur människor tänker och känner olika och tolkar olika. Vi har alla så olika bakgrund, värderingar och inre modeller, som påverkar hur vi tolkar, förstår och känner det vi läser. Så förutom att få värdefull information och ett bra djup på det vi läst på, så har vi även via gruppdiskussionen fått en helt ny nivå på det hela, då vi diskuterat perspektiv. Man blev mer eller mindre ”tvungen” att tänka i nya banor och på andra sätt än man själv gjort, vilket är superintressant och bra! Jag tror också detta kommer hjälpa mig i framtiden, då jag träffar människor av olika slag; hjälper mig att vara mer ”öppen” för hur olika andra tänker och reagerar, och jag kommer ha en bättre förståelse för varför.Att ”läsa mellan raderna” tycker jag emellanåt varit svårt, särskilt vid dikterna. Hade svårt att greppa det hela. Men genom diskussion med andra eller vid bok-fikan så förstod jag det bättre, och så blev det lättare att förstå det som sagts ”mellan raderna”. Detta gällde inte bara dikterna, utan även texterna i allmänhet; diskussionen med andra öppnade upp innehållet alltmer, i och med att man av andra kunde plocka upp sådant som ”var skrivet mellan raderna”, som man inte själv lagt märke till. (Allmänt om kursen)

1179: Utan denna kurs hade jag knappast bekantat mig med kurslitteraturen på egen hand. Litteratur som var väldigt givande då man tänker på framtiden. Utav en enda kurs har jag fått bra redskap för arbetslivet som blivande fysioterapeut. Jag hoppas att man fortsätter med kursen i fortsättningen så

att flera andra studeranden kommer att få lika stort nytta som jag. Jag är väldigt tacksam att vi erbjöds möjligheten att delta denna kurs. (allmänt om kursen)

Patientens självbestämmanderätt tangerades i flera av kurslitteraturens skönlitterära texter. Flera respondenter skriver i kursdagböckerna om balansgången mellan att i det kommande vårdyrket respektera patientens fria vilja men även ta i beaktande t.ex. säkerhetsaspekter. Klientarbetet gagnas då vårdpersonalen tar sig tid att lyssna, intresserar sig för att se helheter och utvecklar god kommunikation. I citatet nedan funderar respondenten på vikten av att som vårdare inte ta för givet att man alltid vet bättre än patienten. Det bemötande patienten får av vårdpersonalen påverkar patientens reaktioner och vårdprocessen:

1172: I jobbet inom vårdbranschen kan jag tänka mig att det är viktigt att inse att människor är beroende av andra och försöka förstå det sociala sammanhang som människan är en del av. Samtidigt kan frihet i ett vårdsammanhang innebära att på riktigt respektera klienten/patienten som en självständig individ och respektera dens val och självbestämmanderätt när det kommer till vården. Kanske det ibland kan vara lätt att tänka sig att man själv som någon som jobbar inom vårdbranschen på något sätt vet patientens bästa bättre en den själv vet. Då kan det säkert vara bra att påminna sig om att man med sitt eget beteende och bemötande säkert i många fall kan påverka patientens/klientens känsla av frihet. (Tema: Frihet)

Många kursdeltagare skriver om vikten av att vårdpersonalen besitter en god förmåga till självreflektion och empati. Gruppdiskussionerna har gett utrymme för många åsikter, synvinklar och tolkningar av specifika situationer, vilket gjort det enklare för många deltagare att lära sig se på situationer ur olika synvinklar. I citatet nedan nämns vikten av att kunna beakta kulturskillnader då man arbetar inom vården samt att med respekt bemöta människor som bär på värderingar och normer som skiljer sig från de egna. I citatet nämns också att den blandade gruppen, med studerande från olika vårdutbildningar, gett diskussionerna intressanta tilläggsdimensioner. En blivande fysioterapeut, idrottsinstruktör eller sjukskötare kan alla lyfta fram olika perspektiv på vårdsituationer och patientmöten under praktikperioder:

1173: Enligt min åsikt är skönlitteratur ett mycket bra redskap för att träna både självreflektion och empatiförmåga. Man får en chans att ”vara i någon annans skor” och därmed prova på att uppleva en annan människas känslor, vilket kan göra att man i verkligheten har en större förståelse för en person i liknande situation. Speciellt inom vården blir detta mycket värdefullt, där den professionellas bemötande av patienter/klienter/kunder blir avgörande för upplevelsen av vårdsituationen. Att ta del av andra kulturer, med andra värderingar och normer, är också värdefullt för alla människor, i dagens globala samhälle. Diskussionerna i klass har varit både givande och intressanta, även dem har öppnat mina ögon för andras upplevelser och jag tycker det har varit givande att ta del av andra yrkesrollers syn på de olika aspekterna vi diskuterat. (allmänt om kursen)

Mary Bordens novell Blind beskriver ett fältsjukhus under första världskriget, där extrema situationer resulterade i ett robotliknande beteende av sjukskötaren i berättelsen. Detta födde tankar kring den professionella yrkesrollen och skillnader mellan ett vardagsjag och ett yrkesjag:

1175: Det var minsann en läsupplevelse, jag målade upp en bild enligt berättarens beskrivning och levde mig in på den fiktiva personen som var i en hetsig och besvärlig arbetsmiljö där många soldater från första världskriget var sårade och snabba beslut skulle göras. Jag förstod helt enkelt inte hur huvudpersonen kunde arbeta trots omständigheterna. Men huvudpersonen var som en robot och anpassade sig till arbetsmiljön, hon följde hennes plikt, att sortera de döende och berätta för dem deras situation, veta vilka sårade som kunde vänta inför operation och vilka som inte kunde vänta, att behandla dessa människor dygnet runt utan omtanke av hennes egen hälsa. I slutet av berättelsen såg hon verkligheten med egna ögon istället för att vara helt slukad i ett ekorrhjul kom hon ihåg en patient som hon hade glömt bort. Vi konstaterade hur viktigt det är i ett sådant yrke (läkare, sjukskötare m.m.) att man får utbildning hur man bemöter patienter, klienter samt att man håller sig till sin egen yrkesroll och kan fråga hjälp av andra yrkesprofessionella människor när ens egen yrkeskompetens inte räcker till för att främja sin fysiska och psykiska hälsa. (Blind)

Kristian Gidlunds I kroppen min hjälpte respondenten som skrivit citatet nedan att få djupare kunskap om hur det är att leva nära döden, men samtidigt upplever respondenten sig även ha fått en djupare kunskap om livet. Respondenten skriver även att berättelsen öppnat ögonen för de anhörigas betydelse genom hela sjukdomsprocessen och i bearbetandet av sorgen över att behöva ge upp livet:

11713: Det är en bra bok som går på djupet om både livet och döden, och hur nära relation det är tillvarandra. Den har hjälpt mig att förstå de jag tidigare inte förstått genom att vara så ärlig. Man kan använda den som ett verktyg när man träffar på döende människor, även fast alla är olika så är principen de samma i bemötandet. Respekt, att visa att man finns och försöka att involvera anhöriga mer i processen. Eftersom att Kristian ofta berättar om hur viktig familjen är för honom. Man borde oftare främja och uppmuntra anhöriga att delta, jag tror också det är en viktig del i sorgeprocessen. (I kroppen min)

Marie NDiayes bok Tre starka kvinnor, del III, får en av kursens blivande ergoterapeuter att fundera på hoppets roll för att uthärda kriser. I yrket som ergoterapeut är det viktigt att kunna stöda klienterna i deras rehabiliteringsprocesser, att kunna väcka hopp och motivation för att de ska orka kämpa vidare:

1173: Jag tyckte det var intressant hur Khady ändå kunde finna styrka i sin egen identitet, och hur hon lyckades hålla uppe hoppet om att det en vacker dag kommer att vara över, hennes lidande. Som ergoterapeut kan jag till viss del också relatera till det här, eftersom jag i framtiden kommer att jobba

med folk i olika sorters kriser, och kan inse hur viktigt det är att hitta det som ger just den personen hopp och vilja att fortsätta sin rehabilitering, och hur stor roll det spelar för motivationen att orka kämpa vidare. (Tre starka kvinnor, del III)

Den potential som kan ligga i att integrera kreativa metoder i vårdprocessen intresserar många av kursens deltagare. Att kunna använda dikter, berättelser eller bilder för att uttrycka känslor och upplevelser är något som fascinerar respondenten som skrivit nedanstående citat:

1175: Det är fascinerande hur både dikt och bild kan ha stor betydelse för patienterna. Att med dikt och bild kunna kommunicera och förstå klienten ur hennes eget perspektiv. Författaren använder sig målningar av Erik Olsson ”Sökaren II”, olika målningar om Olssons liv som patienten fick reflektera om. Patienterna får göra egna målningar om deras situation samt deras upplevelser. Vi diskuterar hur människor som inte är verbalt starka t.ex. integrerare, funktionshindrade m.m. kan utnyttja detta sätt som metod. (Bilden, dikten och patienten)

Det förekommer även reflektioner kring vikten av att kroniskt sjuka patienter lär sig leva med och acceptera sin sjukdom. Detta hjälper dem att anpassa sig till situationen och ändå uppskatta livet. Nedan beskriver en respondent vikten av att som vårdare stöda patienter att skapa livskvalitet trots sjukdom:

1173: Slutet i romanen var fint tyckte jag, hur Matthews minnesstund för Simon hjälper honom att gå vidare, samt hur han samtidigt verkar lära sig acceptera sin sjukdom, och inte längre ser den som ett hinder för att kunna leva det liv han vill. Detta är något som jag stött på och antagligen kommer att stöta på mycket i mitt yrke – hur sjukdomsinsikt och acceptans spelar roll för upplevelsen av livet med en sjukdom. (Chocken efter fallet)

Förutom ökad förståelse för olika sjukdomstillstånd, kulturskillnader, relationer mellan föräldrar och barn och mellan syskon, samt tankar kring åldrande, skriver flera respondenter att deltagandet i kursen även väckt deras lästlust:

1176: För klientarbetet (Fysioterapi) kommer jag åtminstone att ha nytta av att veta mer djupgående om cancerbehandling, flyktingars möjliga tankesätt, lite mer om de äldres möjliga tankar och gamla levnadsvanor/miljöer samt om känslor kring åldrandet, och ta mer i beaktande förälderns roll ifall barnet har en allvarlig skada/sjukdom. Intresset för läsning vaknade också. Hittade mig själv i matbutiken idag från att stå framför bokhyllan och kolla urvalet… (Allmänt om kursen)

1178: En extra utveckling vilken har skett är att jag igen njuter av att läsa skönlitteratur. Ofta får jag skuld känslor när man borde läsa annat inom sin utbildning och fixa saker hit och dit. Jag njuter av det igen och därför köpte jag två nya böcker under bokmässan. Den ena är Själarnas ö av Johanna Holmström och den andra är en kursbok inom barn psykiatri. En annan sak jag lärt mig under kursen

är att kunna skilja på författare och verk. Råa faktan lärde jag mig under Luckans intervju av de båda författarna. Denna kurs har utvecklat mig och varit givande på ett lugnande sätt på sidan om studierna. Jag kommer att rekommendera denna kurs åt andra elever. (allmänt om kursen)

3.1.18. Medvetenhet om egna reaktionsmönster och tankesätt

I citatet nedan beskrivs hur läsningen av Mary Bordens novell Blind fick respondenten att känna igen sina egna reaktionsmönster under stress. Respondenten reflekterar krig vikten av att trots krävande situationer och omständigheter ändå orka vara närvarande i nuet och se patienten, istället för att tillåta sig att börja handla automatiskt, som en robot:

11714: Mary Bordens novell Blind fick mig att vakan [vakna] till att jag lätt går in i en sorts robot mode. Där jag bara utför mina arbetsuppgifter utan att verkligen vara där i stunden. Den stora frågan lyder: hur skall man göra för att alltid orka vara närvarande i stunden. Det är nog knappast någon som lyckas med det alltid och hela tiden men värt att fundera på. (Blind)

Vikten av att vara öppen för personer som upplever världen på ett annorlunda sätt än man själv är något som en av respondenterna skriver om i de nedanstående raderna. Karaktären Albert i Claes Anderssons roman Stilla dagar i Mejlans bor på en psykiatrisk klinik, och han utvecklar en vänskap med Otto, huvudpersonen i boken. Respondenten funderar också på terapisessionerna som beskrivs i romanen och på vikten av att känna sig själv, vilket är speciellt viktigt då man jobbar inom vården och borde känna till sina egna sätt att reagera för att kunna agera professionellt och objektivt, men ändå med medkänsla och förståelse för patienter och anhöriga i svåra situationer och vårdprocesser:

1172: En sak som gjorde intryck på mig var huvudpersonens vänskap med Albert. Jag funderade på att det nog kan vara bra att kunna vara öppen för människor som uppfattar verkligheten på ett annat sätt en man själv gör. Speciellt gäller det om man jobbar inom vårdbranschen där man kommer i kontakt med många olika sorters människor varje dag. Samtidigt är det nog bra att känna sig själv. I boken gick ju huvudpersonen i terapi och lärde den vägen känna sig själv bättre. (Stilla dagar i Mejlans)

3.2 Effekter av gruppdiskussionerna

3.2.1. Fler synvinklar

Då kursdeltagarna möts och tillsammans får diskutera de lästa texterna får de höra de andra deltagarnas tolkningar. Eftersom dessa tolkningar kan skilja sig från de egna, får deltagarna möjlighet att fundera på alternativa sätt att se på texterna och situationerna som beskrivs. I gruppen diskuteras sedan gemensamt de olika tolkningarna och för varje tolkning görs en granskning av vad det är i texten, vilka ledtrådarna är, som legitimerar tolkningen. Då ofta många olika tolkningar kan ”legitimeras” får gruppdeltagarna möjlighet att granska olika sätt att se på den beskrivna situationen, och reflektera över de många olika möjligheterna som kan ligga bakom ett händelseförlopp. Deltagarna får också associera till erfarenheter i det verkliga livet, t.ex. situationer under praktikperioder. Gemensamt görs även jämförelser mellan olika situationer i de fiktiva texterna och i det verkliga livet. Dessutom dras paralleller till andra texter som diskuterats under kursens gång. I citatet nedan beskriver en av respondenterna sina tankegångar kring novellen Oändrat oändlig efter gruppdiskussionen:

1174: Denna novell tyckte jag att var väldigt intressant. Den väckte rätt så sorliga tankar, som var lätta att sympatisera med, men samtidigt kändes tanken bakom novellen väldigt vacker. Jag tror att det handlar om hur människor reagerar i kristillfällen. Oftast är ju tankegången den, att man först inte vill tro att något är sant, sedan börjar man tänka på vad som kunde ha gjorts på ett annat sätt för att det som hänt inte skulle ha hänt. Det sorliga är ju att det som redan har hänt, inte kan ändras. Under vår diskussion tyckte en del att huvudpersonen t.o.m. verkade på något sätt psykiskt instabil. Jag kan nog förstå hur detta kan kännas så. Och på sätt och vis är man ju psykiskt instabil, då hemska saker händer i livet. Då man följer berättarens tankegång, får man en känsla av att han nog skyller sig själv för vad som hänt, men inte helt och hållet. Jag tycker att det man skall lära sig av denna novell är just att vad som än händer, finns det alltid flera synvinklar till saker och ting. (Oändrat oändlig)

Gruppdiskussionerna öppnar upp fler nivåer i texten, och hjälper deltagarna att se djupare, vad som ligger under, orsak och verkan och de fiktiva karaktärernas beteendemönster. Då flera perspektiv ventileras skapas också en mångsidigare helhetsbild av situationen. Förståelsen växer, då perspektivet breddas. Ändå är det inte meningen att deltagarna ska komma fram till absoluta sanningar. Effekten blir istället att olika potentiella lösningar ventileras. Helheten kan se spretig ut, alla pusselbitar passar inte alltid in, men så är det också i det verkliga livet. Etiska frågor, så som skuld och ansvarstagande, var något som starkt engagerade gruppdeltagarna:

1171: Gruppdiskussionen gav nog flera nivåer och synvinklar till ”vems fel” detta var. Vi diskuterade mycket Neals sätt och beteende, och hur det påverkade både barnen och mamman, men även hur det påverkade barnen genom att mamman förändrades till att bli mer lik honom. (Grus)

1177: Intressanta saker kommer upp igen, saker man inte har tänkt på. Vissa saker håller jag med om, vissa inte. I många fall finns det ju inte något rätt och fel. Alla tankar får luftas, det är det som är meningen med dessa tillfällen. Allt är inte svart på vitt. Många har väldigt kloka tankar. Jag märker att

jag har mer gemensamma tankar med vissa än med andra. Eftersom många av händelserna i texterna är väldigt extrema och surrealistiska är det viktigt att reflektera över sådana situationer eftersom man då har bättre uppfattning om hur man själv skulle reagera om en sådan situation nu faktiskt inträffade i verkligheten. Viktigt att tänka på när texten är skriven; hur speglar den dagens verklighet? (Tema: skuld)

1176: Diskussionerna ger en del helt nya inblickar på berättelserna, bredare syn än vad jag hade då jag läste. (Tema: skuld)

111710: I och med att ha läst texter som handlar om bl.a. skuld från olika synvinklar har jag lärt mig att sätta mig in i olika situationer och bättre förstå andras tankar. I och med gruppdiskussionerna har jag också märkt hur fiffiga tankar de andra deltagarna har, och har lyft fram sådana saker som jag nödvändigtvis inte skulle ha kommit att tänka på. (allmänt om kursen)

Många deltagare skriver i kursdagböckerna att de gemensamma diskussionerna verkligen öppnar upp texterna och får dem att reflektera kring saker och ting ur nya perspektiv. Detta är något som de tror kommer att hjälpa dem i det kommande arbetet inom vården:

1171: Så ja, för att sammanfatta det hela, så upplever jag att både böckerna och diskussionerna har gett mig nya synvinklar och har hjälpt mig att se på saker på nya sätt. Att ha läst dessa böcker tror jag starkt att kommer att hjälpa mig att i framtiden vara ännu mer förstående och ”öppen” för det som kommer emot. Detta kommer säkert göra det lättare för mig att skapa en bra kontakt och ett bra terapeut-klient förhållande med mina kommande klienter. Och detta är väldigt viktigt, särskilt för oss ergoterapeuter, vars främsta ”hjälpmedel” i yrket är vi själva. (allmänt om kursen)

1174: Som en koppling till mitt kommande yrke skulle jag säga att personer som jobbar i hälsovården måste förstå att människor har olika synvinklar och rätt till dessa synvinklar. Vi måste sköta alla ändå. (Anna, Hanna och Johanna)

1177: Intressanta tankar på diskussionstillfället. Det är kul att se hur de andra i gruppen har tolkat texterna, fascinerande att samma texter kan tolkas och upplevas så olika. Man får perspektiv på det skrivna. Bra övergång från det skrivna till det egna yrket, vilket väl är huvudsaken. Det skrivna ska kunna relatera till det yrkesmässiga. Viktiga frågor som togs upp: hur bemöter man patienter/klienter i olika situationer? Vad är den egna yrkesrollen? Hur mycket kan man bry sig men ändå orka med? Vem är tillförlitlig? Hur påverkar mina egna erfarenheter min tolkning på texten? Jag tror det är viktigt att var och en tänker efter och hittar egna svar på dessa frågor eftersom vi så individuella. Det finns inte alltid ett rätt och ett fel. (diskussionstillfälle 2, tema: att se sig själv och andra)

Diskussioner om döden visade att kursdeltagarna hade väldigt olika perspektiv och tankar kring vad döden innebär. Även diskussioner kring hur sorg bearbetas väckte många tankar:

1173: Under diskussionen funderade vi också över hur olika människor behandlar sorg på olika vis, t.ex. genom att antingen spara alla saker som tillhört den som dött eller städa bort allt. Här ledde diskussionen in på sociala medier, och hur man idag också kan söka stöd genom dem, på ett sätt som

kanske känns tryggare för en del människor, när man får sitta bakom en skärm och skriva och inte behöver ta itu med kommentarerna om man inte vill. (Chocken efter fallet)

1176: Diskussionerna i klassen om att hur behandla en situation med sorg. Hålla det för sig själv, berätta öppet, skriva ut på sociala medier? Själv förstår jag bra dem som skriver ut allting, lättar ju ens egna tankar också och kan tänka mig det som ett bra “sorgarbete”. En i klassen berättade om grannen som hade cancerbarnet och började skriva en öppen blogg för att undvika att svara på samma frågor till alla som frågar, för att undvika att gå igenom alla samma känslor igen. Kan tänka mig göra nåt liknande om jag var i samma situation. (Chocken efter fallet)

11710: Jag tycker att temat åldrandet är väldigt intressant då jag har arbetat med äldre och känner igen situationer som beskrivs i boken. Jag tycker om hur författaren beskriver åldrandet och ärligt berättar sanningen med en gnutta humor. Det är också intressant att jämföra synen på döden med boken I kroppen min som vi läst tidigare, där en ung person håller på att dö. Under kursens gång känns det att flera texter har berört döden, vilken har skapat en hel del tankar. Under diskussionstillfället funderade vi på vad som händer efter döden och ifall vi kan tänka oss att det som beskrivs i boken är det vi kommer att möta. Det var intressant att fundera på hur en del tycker att det känns tröstande att det finns ett paradis på ”andra sidan” medan andra anser att det skulle vara bättre ifall allt bara tar slut. (Stilla dagar i Mejlans)

Under de gemensamma diskussionerna drog många deltagare paralleller mellan de lästa texterna och situationer de upplevt under praktikperioderna. I kursdagböckerna skriver flera deltagare om de tankar detta väckte. Eftersom gruppen var blandad (deltagarna var från olika utbildningsprogram), kunde t.ex. en sjukskötarstuderande dela med sig av erfarenheter som skilde sig från en blivande idrottsinstruktörs eller fysioterapeuts erfarenheter. Deltagarna gav varandra en bredare syn på vårdbranschen och klientmöten. En del kursdeltagare upplever också vissa gruppdiskussioner som ”terapeutiska”, som en form av kamratstöd, där de kan ventilera tankar, åsikter och rädslor, vilket får dem att efter lektionen känna sig upplyfta:

1178: En kursmedlem kommenterade temat om de sexuella tankarna hos den äldre mannen på ett fint sätt: ” Dödens trappsteg, man börjar tänka på när man var mest levande i dessa situationer. Det som varit extra intensivt i livet kommer till minnet”. Hens kommentar hjälpte mig att förstå karaktären bättre. En annan kurselev som jobbat mycket med åldringar i livets slutskede, beskrev dödens sista stund: ”En timme före man dör blir de pigga och klara.”. Det kom även upp andra tankar och erfarenheter inom detta. Angående rese feber när alla runt en dör, de väntar på att döden skall komma. En elev i klassen sa att en del äldre frågat följande: ”Straffar Gud mig? När jag är den som är kvar..” . En del åldringar vill även dö ifred, ett exempel en elev hade var att familjen varit bredvid sängen väldigt länge, men först när familjen lämnat sjukhuset så kunde den äldre dö i lugn och ro. Vi diskuterade även hur fint det är att höra om de äldre säjer att de levt klart, ofta är det familjen de skapat som är nära deras hjärta. (Stilla dagar i Mejlans)

1178: Efter att man diskuterat i grupp och fått höra andra personers tankar och känslor kändes det som om man fick en ahaa upplevelse och blev lättad i sinnet. Det är en orsak till varför jag var på gott

humör. Efter lektionen fortsatte ofta diskussionerna vänner i mellan. Min tanke om diskussionerna var i början spännande och nervöst, men redan under första lektionen kändes det lugnt och trygg. Vi beskrev det med en del elever att det känns lite som gruppterapi och att man kan lita på att de andra inte sprider på det som sagts i klassen som är personligt laddat. Jag tyckte att diskussionerna var de som utvecklade mig mest och gav mig nya synvinklar in i litteraturen. (allmänt om kursen, s.19-20)

Gruppdiskussionerna öppnade också upp nya perspektiv gällande t.ex. att ifrågasätta berättarens trovärdighet, olika vedertagna sanningsbegrepp, tolkningar av karaktärernas motiv och olika etiska perspektiv:

11714: Varje individ tolkar det de läst på ett individuellt sätt. Genom att ha möjligheten att diskutera i grupp vad man läst ger man rum för andra tolkningar av samma situationer. Bra exempel på hur jag hade tolkat slutet annorlunda i Jonas Hassen Khemiris novell Oändrat oändlig. Jag hade läst och trott på bärettaren hela novellen genom. Jag hade inte gett rum i mina tankar på att tvivla på det han berättade. I fortsättningen kanske jag kan vara mer uppmärksam för små hintar som sås i berättelsen om att kanske saker inte är exakt som det skrivs. (Oändrat oändlig)

11715: Diskussionen på timmen tog upp mycket jag tänkt på, men inte reflekterat kring före gruppdiskussionen. Vi funderade mycket kring symbolerna. Fåglarna, löven vad handlade det om? Hur mycket var hallucinationer? Hade Norah bott i Afrika men förträngt det? Eller var det pappans sätt att försöka kontrollera henne? Hur hade Norahs pappa behandlat mamman, eftersom hon inte vågade strida för Sony när pappan tog honom? Starka känslor om att pappan var en kvinnoförtryckare, var kvinnor värdelösa för honom? Någon som bara fanns till för honom när han behövde, och annars kunde glömmas? Norahs självbild verkade präglad av att vara uppvuxen i förtryck, uppvuxen med känsla att inte vara värd något. Men Sony var också påverkad av pappan, var han även våldsam? Sony vågade inte se i ögonen, vad beror det på? Leendet, masken, Sony bar. Vad orsakade den? Hur många i vårt samhälle går omkring med en mask? Hur skall vi i vården kunna se igenom den? Hjälpa? (Tre starka kvinnor, del I)

1175: En i klassen kommenterar hur flickan och föräldrarna ser olika på friheten; föräldrarna känner frihet när de får flytta medan flickan känner frihet när hon får bo stadigt, vilket jag fullkomligt håller med om. (Du tände solen, jag tände stjärnorna)

11712: Denna var svår för mig att tolkas och förstå, så jag fick mest ut av diskussionen kring novellen I grupp. Huvudpersonen kunde uppleva frihet och glömma för en stund att han sitter bakom galler genom naturen, och naturen kopplas ofta med frihet och ro. Det som jag fick ut av den var att upplevelsen och vad som räknas som frihet i stunden ändras med omständigheterna. Motsvarande känsla till att vara fången kunde vara ångest och tex panikstörningar, som fängslar den som har dem, och som sedan lättar och ger en känsla av ”frihet” när ångesten lättar. (Att andas)

11713: När vi diskuterade i gruppen började jag själv fundera mer över novellen och då föll pusselbitarna på plats. Den handlade om något svårt, om ett tungt beslut, en abort. Att släppa in luften var ett sett att göra abort förr i tiden. I novellen verkar det som att det är mannen som styr kvinnan och att hon inte riktigt har något val. Att han har förändrats efter att hon blev gravid, och att hon hoppas på att han ska ändra sig igen. Om hon gör aborten tror hon att allt ska bli bra igen och jag

får en känsla av att hon lever för mannen. Kanske mannen har ett bra jobb och hon är hemma fru, eller så har han en annan familj. Och därför vill han att hon gör abort, texten kan tolkas på flera olika sätt. Det var mycket intressant att höra hur alla uppfattat den och hur olika man kan uppfatta saker trots att vi läst exakt samma text. (Berg som vita elefanter)

Diskussioner kring begreppen frihet och fångenskap visade på hur olika gruppdeltagarna kan tolka dessa begrepp. Även tankar kring normer och lagar ventilerades i dessa diskussioner:

11711: De fyra novellerna ger alla olika versioner av frihet och fångenskap och berättar i och med detta om hur många olika sätt man kan känna sig fångad kontra fri på. Det här gav mig perspektiv för hur mycket det kan skilja från person till person vad som gör att man känner sig fångad i en situation eller av något. (Tema: Frihet)

11713: Men också i vår vardag sker det att man tar bort någons frihet. Som när en förälder är för överbeskyddande och inte låter barnet leva fritt. Att få leva i frihet enligt mig förbereder en för livet, och för att kunna stå på egna ben. När vi diskuterade i klassen så förstod man att alla hade olika preferenser att leva i frihet. Och alla tyckte att frihet betydde olika för dem, det var spännande. Frihet är ett svårt tema, men jag tänker att ex lagar och normer kan styra oss lite. Även fast normer kan fälla krokben om man sticker ut från mängden. Men lagar kan styra oss i rätt riktning, och att inte alla beter sig som de tycker är rätt. (Tema:Frihet)

3.2.2. Reflektioner kring beroende – och maktförhållanden

Flera av de lästa texterna skapade diskussioner kring maktförhållanden, så som jämställdhet mellan könen och klasskillnader. Texterna belyste både historiska perspektiv samt kulturella skillnader. I diskussionerna ventilerades tankar kring hur man ser på normer och maktförhållanden i vår tid jämfört med hur det var förr, samt hur det kan se ut på andra håll i världen och för personer som vuxit upp i andra kulturer. Även maktförhållanden och hierarkin inom vårdbranschen diskuterades:

1171: Diskussionen gick sedan väldigt långt in på hierarki, hur samarbetet fungerar i vården, vem som sköter vad, vilka som får jobba var osv. (I kroppen min)

1173: I diskussionen reflekterade vi över klasskillnader, och hur det påverkar inte bara vårt levnadssätt, utan även vår självbild och våra roller i större sammanhang. Också ojämlikheter mellan könen diskuterades mycket, eftersom detta var ett återkommande fenomen i romanen, och hade gjort oss upprörda under läsningen. I samband med diskussion kring det känsloladdade ordet ”hora” reflekterade vi också hur endast kvinnan skuldsätts för sexuella relationer utanför äktenskap i denna roman, vilket var mycket vanligt förr i tiden och ännu hänger kvar till viss mån. Vi funderade även över olika kulturer jämfört med vår västerländska kultur, hur det i vissa kulturer ännu idag kan pågå liknande saker som tas upp i denna roman, och hur romanen öppnat upp våra ögon för detta. (Anna, Hanna och Johanna)

1177: Diskuterade kvinno- och mansroller. Utvecklingen genom tid och generationer. Det är svårt att förstå utvecklingen, förstå hur det faktiskt var på den tiden. Speciellt svårt att förstå kvinnornas situation som man. Det känns viktigt att sätta sig in i andras situation, speciellt om de är svagare. Det kommer också upp att det är viktigt att tala om svåra saker, saker som är tabu. Favorisering, våldtäkt, abort, utsatthet. Det är saker som händer hela tiden även i dagens samhälle, så är därför väldigt viktigt att behandla. (Anna, Hanna och Johanna)

11711: I novellen tyckte jag mig se en slags maktkamp mellan de två huvudkaraktärerna i form av att mannen i relationen är den som bestämmer men att kvinnan i slutändan har makten att göra beslutet då det är hennes kropp och hennes barn. Vi diskuterade denna ”maktkamp” och de andra kursdeltagarnas perspektiv på saken gjorde att jag själv kunde förstå kvinnans situation och känslor inför det hela. (Berg som vita elefanter)

11712: Könsroller syntes med att kvinnorna skulle vara pryd och ordentliga och männen kunde göra vad de vill. Männen hade makt relationen, kanske på grund av kulturen också. Detta reflekteras även på barnens uppväxt, eftersom de behandlas olika av föräldrarna, och här blev pappan den roliga och mamman den som tjatar. Det är inte ovant att i familjer där föräldrarna skiljer sig och barnen måste välja att bo med mamma eller pappa, så kan ena förädlarna försöka manipulera barnets åsikt av föräldern. Det som väckte obegah [obehag] hos mig var kvinnans maniska tänkande kring graviditet. Hennes livsuppgift efter giftermålet hade blivit att få barn, och detta fängslar totalt hennes sätt att tänka och vara och hennes förhållande till sin man, både som fru och sexuell partner. (Tre starka kvinnor)

1177: Kom återigen att tänka på de kulturella och samhälleliga skillnaderna som finns mellan Europa och Afrika. Patriarkatet. Den utpräglade fattigdomen som speglar samhälle och värderingar. Bilden av Europa som evig lycka. Får mig att tänka på hur gott lottade vi är att få bo i Finland. Just därför är också dessa tankar viktiga. Utan dem förstår vi inte, känner inte sympati eller solidaritet. Blir fast i den tryga bubblan. Viktigt att vara medveten och tacksam. Känner att vissa individer i dagens nordiska välfärdssamhälle skulle kunna få byta plats med dessa människor under några dagar eller några veckor. Så länge det krävs. Tror det skulle vara nyttigt för dem. (Tre starka kvinnor)

I citatet nedan lyfts även maktförhållanden mellan familjemedlemmar fram, i detta fall förhållandet som beskrivs mellan en lillasyster och storebror i Johanna Holmströms novell Sonja:

1171: Beroendet som Sonja har för sin bror blev en lång diskussion under gruppdiskussionen. Är det okej att ha ett sådant beroende, och hur känns det då han inte har samma beroende mot henne, utan verkar mer nonchalant? (Sonja)

3.2.3. Lösningar på svåra situationer, sätt att hantera olika situationer

Stig Dagermans novell Att döda ett barn väckte diskussioner kring vad man kan göra för att minska eller lindra skuldkänslor, hur man kan gå vidare efter olyckor, samt möjligheten att vända något fruktansvärt som hänt till att bli ett startskott för något nytt. Flera gruppdeltagare tänkte sig att det kan vara bra att använda sig av och nyttja de erfarenheter man fått genom traumatiska händelser till att hjälpa andra och på det sättet jobba för att förhindra liknande olyckor:

11715: Kan man göra något med erfarenheten man fått, sedan värsta sorgen gått över? Hjälpa någon annan i motsvarande situation, eller hjälpa att förebygga så att samma inte händer någon annan? Vi talade även om vikten i att lyssna, lyssna till slut. Och får man skylla på någon annan om det underlättar ens egna skuld och sorg? (Att döda ett barn)

1171: En person i gruppen kom också med förslag för hur den som körde bilen kunde hjälpas. t.ex. kunde han kunna, om han vill såklart, föreläsa om uppmärksamhet i trafiken, och på detta sätt sedan försöka hjälpa, med hjälp av och på basen av sitt misstag. (Att döda ett barn)

11717: Skuldkänsla är ett sätt för oss att förstå att vi har gjort något fel. Istället för att fasta i känslan kan man tänka på hur man kan göra bättre framöver för att inte råka göra samma misstag igen. T.ex. köra långsammare och var mer uppmärksam i traiken [trafiken] i det här fallet. Vissa personer behöver gå till psykolog och prata ut för att bli av med svåra skuldkänslor. Andra personer behöver något mer konkret för att komma över känslan. T.ex. börja med att föreläsa trafiksäkerhet för andra. (Att döda ett barn)

I gruppen fördes också diskussioner kring hur man hanterar sorg och vad man kan göra för att inte stagnera i sin sorg. Tankar kring hur individuellt det kan vara gällande hur länge man kan behöva ta ”time out” och när man måste försöka gå vidare ventilerades:

1171: Att behålla kvar den dödes, i detta fall Simons, grejer är också något vi funderade över. Skall sakerna bort så snabbt som möjligt eller skall man ha allt kvar för alltid? Dock talade vi om en ”gräns”: när hjälper dessa saker en i sorgearbetet och när håller den en kvar och hindrar en från att ”gå vidare”? (Chocken efter fallet)

1177: Hur hanterar man som barn ett storasyskon med ett handikapp? Hur hanterar barn sorg? Vad har mor- samt farföräldrar och andra släktingar för roll i ett barns sorg? Hur ger man barn ett redskap att hantera sorg och tragedi? En högst aktuell tidlös fråga. Sorg och tragedier drabbar barn i lika stor utsträckning som vuxna. Hur hanterar vi sorg här i Norden? Finns det specifika kännetecken? En tanke är att många får bearbetning via sociala medier. Det är fortfarande väldigt individuellt, alla hanterar sorg olika. Vissa vill prata och dela med sig, vissa vill hålla det intimt och inom sig. Vissa kanske delar med sig på sociala medier för att slippa alla frågor. Bättre att alla vet än att alla hör av sig hela tiden, även om det är av omtanke. Får man inte bearbeta kommer det någon gång att koka över. När släpper man taget? Hjälper det att ha kvar personens rum, saker, kläder, mobilnummer, etc? Det hela är en viktig del i sorgeprocessen som jag inte har tänkt på förut. (Chocken efter fallet)

11710: Döden kom även under denna diskussion upp som samtalsämne; tankar om ifall man oftare borde tala om och minnas de som dött, hur man går igenom sorgen och i vilket skede skall man städa undan personens saker. Speciellt intressant var det att diskutera synen på hur sociala medier

kommer in i bilden, då man i nuläget ofta ser på Facebook att människor skriver ner sina tankar och sörjer någon som dött. (Chocken efter fallet)

11712: Vissa kan bli av med allt eller väljer att spara allt, men när blir det sorgearbete och när håller det en fast? Jag vet inte, för även det är väldigt individuellt. Det finns så mycket som kommit fram under denna kurs som verak [verkar] vara individuellt, även om människor kan ha liknande uppfattningar och känslor. (Chocken efter fallet)

Kristian Gidlunds patografi I kroppen min väckte diskussion om hur dödens närhet belyser vad som är viktigt i livet, vad man vill hinna göra, så som Kristians ”to-do-list”. Även vikten av att lämna något efter sig diskuterades. För en del kan detta vara vikten att få barn, för andra kan det vara något man skapat, t.ex. ett konstverk eller en bok. Även de anhörigas roll och hur man talar med barn om döden diskuterades:

11717: Det kan skilja mycket på familjer hur vanligt det är att man talar om döden. Vi pratade om i klassen att det är bra att kunna prata om döden inom familjen och även för barnen. För om barnen har fått höra om döden så kan det sedan vara lättare för dem att hantera sådana situationer i vuxen ålder. Det togs upp under lektionen om hur viktigt det kan vara för ett barn att få se den döda kroppen också för att inse att personen faktiskt är död. Annars kan barnet fortsätta hoppas på att personen ska återkomma någon dag. Ser barnet att personen är död så vet det att det är på riktigt, behöver inte hoppas längre, och kan få möjlighet att släppa ut sorgen. (I kroppen min)

11712: Författarens ”to-do-list” var en intressant motivation för framtiden och som hjälpte honom att kämpa på. Familjen är likaså ett enormt stöd och resurs kraft, och det fanns en förståelse upplevde jag eftersom pappan haft cancer och överlevt. (I kroppen min)

11716: Det som kom upp var att varför skrev han boken, skrev han för sin familj, att lämna ett spår eller var det en process för honom. Skulle detta vara något man skulle kunna rekommendera till patient man träffar, att de skriver upp saker för att processera sin sjukdom. (I kroppen min)

Aleksandr Solzjenitsyns novell Att andas väckte tankar om människans relation till naturen, hur vi kan minska stress och att vi ofta börjar må bättre då vi rör oss i naturen och andas frisk luft. Även andningsteknik som verktyg för att minska stress diskuterades. Välmåga skapar lätt en känsla av frihet. Också motsatsen, illamående och psykisk sjukdom diskuterades, och hur dessa kan få människan att känna sig som fånge i sin egen kropp. Tankar kring vad man kan göra för att göra vardagen lättare ventilerades, t.ex. vikten av att uppmärksamma små glädjande saker:

1173: Under diskussionen kom människans koppling till naturen på tal. Vi reflekterade över hur stor inverkan naturen och miljön har på oss människor, och hur man redan med enkla medel som att ta sig ut i naturen och ut i det fria kan lindra många negativa känslor, som ångest, depressioner och rädslor. Diskussionen behandlade även hur man kan likna denna novell till hur det är att leva med en psykisk sjukdom, hur sjukdomen kan upplevas som ett sorts ”fängelse”, att man känner sig som en

fånge i sin egen kropp. Vi diskuterade också hur viktigt det är att se de vackra, enkla sakerna i vardagen, för att kunna må bra. (Att andas, s.6)

11716: Vi diskuterade att människan har en strak koppling till naturen, det är många som trivs i naturen, där är ofta lugn och man får samla sina tankar. Naturen ger frihet från stress. Vid stress situationer hjälper det att försöka tänka på små saker man kan njuta av och vara tacksam för. För många kan det räcka att man tillbringar bara en kort stund någonstans på ett ställe eller område som skyddar en stund från verkligheten. Vi talade också om andningen som ett verktyg. Andningen är något som vi behöver för att leva. Men det kan hjälpa oss att lugna ner oss i vissa situationer. Det är bara att ta några djupa andetag och andas lugnt. (Att andas)

11717: Jag tror att människan har en närmare koppling till naturen än vad vissa människor förstår. Naturen hjälper människor att slappna av, reflektera och skaffa självinsikt. Det är viktigt att vi inte bara rusar på, utan ibland stannar upp och uppmärksammar det naturen har skapat runt omkring oss. Både att iakta, känna vinden, lyssna till löven, fåglarna m.m. och att dra in dofter från det som omger oss. Det blir ett sätt att leva i nuet, släppa tankarna och fylla kropp och själ med välbehag. Och det ger en känsla av frihet! (Att andas)

3.2.4. Hur man skulle bemöta karaktärerna i texten i det professionella livet, reflektioner kring patient-vårdarrelationen

I gruppdiskussionerna framkom tankar kring hur man i olika vårdprofessioner kunde bemöta texternas karaktärer på ett professionellt och bra sätt. Här funderade gruppdeltagarna mycket på yrkesroller inom vården, kommunikationen mellan patient och vårdare, hur man borde lyssna och tala till patienten, och hur man förhåller sig professionell och neutral om patienten skriker ut sitt illamående och avreagerar sig på personalen:

1171: I gruppen diskuterade vi även mycket hur man skulle vårda eller bemöta personerna som fanns i novellen. Vi diskuterade att man bör lyssna förrän man tröstar; man bör lyssna vad personen känner just då, för att sedan kunna veta vilket stöd och vilken vård hjälper nu. Man måste först veta personens tankegång. (Att döda ett barn)

11712: Även om det finns mycket diskussion om öppenhet och brukarpespektiv och ödmjukhet hanmar alla ut för att de feltokar något i en annan person, och jag själv gör det väldigt ofta. Det som gäller att kanske inte visa det och försöka prata i en såpas neutral ton som möjligt i början för att undvika problem. (BOK-fika)

11715: I gruppen talade vi om känslan att ha saker kvar att göra. Att inte vara rädd för döden, men vara rädd för allt som blir ogjort. Sorgen över att inte hinna med det som alltid varit ens dröm, i detta fall resan till Afrika. Hur viktig en viss plats kan vara i sorgearbetet, nu barndomshemmet och skogen kring. Stödet från familjen, familjen som fanns där trots raseri- och ångestutbrott. Tankar på hur jag som professionell skulle klara av att ta emot ett sådant utbrott, vetande att det inte är riktat mot mig

trots att jag får ta emot det. Hur skulle jag tackla en sådan situation? Hur kan jag, och kan man ens, förbereda sig på såna situationer? (I kroppen min)

Även patientens självbestämmanderätt diskuterades, hur dras gränser kring vad patienten bestämmer och vad personalen bestämmer, då även säkerhetsfrågor måste beaktas, t.ex. då patienten lider av demens eller psykisk sjukdom:

1173: Självbestämmanderätten kommer på tal under diskussionen, vilket jag tycker är intressant. Vi kan konstatera hur utmanande det kan vara att faktiskt beakta den när det gäller personer med olika former av psykiska sjukdomar, eller t.ex. demens. Även om det är utmanande kan vi enas om hur viktigt det är att man förmedlar en respekt och bemöter personen på ett värdigt sätt, för att den professionella relationen ska stöda vården. I romanen blir Matthew inte bemött på ett likvärdigt sätt, vilket gör att han inte litar på sina vårdare och inte fullföljer vårdplanen. Det här understryker vikten av att beakta självbestämmanderätten och att verkligen ”se” människan man jobbar med, samt att låta patienten vara involverad i sin egen vårdprocess. (Chocken efter fallet)

Av stor vikt för ett välfungerande förhållande mellan vårdare och patient är även att vården har tillräckliga resurser och att personalen har tid för patienterna. Vissa skillnader framkom mellan kursdeltagarna gällande hur mycket de betonade vikten av att sätta gränser. Särskilt de blivande sjukskötarna tog upp behovet av att sätta gränser, att det kan vara lättare att hantera situationer då man konfronteras med sorliga livsöden om man håller en viss distans och inte blir alltför personlig med patienten. Balansen att kunna dra gränser och behålla sin professionalitet, men samtidigt ända kunna förmedla medkänsla, är inte nödvändigtvis så lätt att hitta, i synnerhet inte för någon som just ska inleda sin yrkesbana inom vården. Gruppdiskussionerna om kommunikation mellan vårdare och patient tangerade också hur man bäst delger svåra nyheter till patienter, t.ex. gällande information om diagnoser:

11716: Det som vi diskuterade under timmen var att hur ser man att det är en ung person som skrivit boken och hur skiljer unga patienter sig från äldre. Det som kom upp under diskussionen och vad jag själv tänkt på var att han talar mycket om sin kropp och hur den förändras. Dessutom om hur han inte kommer att ha fler förhållanden och att bilda familj. Annat vi diskuterade om var att ge cancerdiagnos åt patienter, hur skall man göra det. Dessutom talades om hur man bemöter personer som är döende eller att de behandlas för cancer. Sjukhusmiljön kom också upp i boken och diskussionen, hur skrämmande och kall den kan vara. (I kroppen min)

11717: Kristian kunde med vissa sköterskor känna att han bara blev omkringknuffad då de skulle ta hand om honom. Vi diskuterade detta om att sköterskor ibland har så brottom med patienter att det ömsinta och personliga blir lite åtsidosatt. Sedan vill inte alla sköterskor binda sig för mycket med patienterna heller eftersom det kan bli tungt för dem mentalt då. Det blir skillnad för en sköterska att se på en person som en patient, och när det blir mer personligt. T.ex. att man ska ta hand om ens släkting eller vän som hamnat på sjukhusbädden. Många patienter kan vilja att sköterskor ska stanna kvar så de kan berätta om allt möjligt. (I kroppen min)

3.2.5. Reflektioner kring egna erfarenheter/gruppmedlemmarnas erfarenheter i det professionella livet, praktikperioder och arbetsplatser

Flera gruppdiskussioner kring de lästa texterna berörde vikten av att patienter får ventilera sina tankar och prata om sin sjukdom eller sina känslor gällande en svår situation. Detta kan vara något som underlättar processen att acceptera den egna sjukdomen och livssituationen. Då vårdpersonalen lyssnar uppmärksamt på patienten blir det lättare att förstå situationen ur patientens perspektiv, vilket är till nytta då man försöker hitta lämpliga lösningar eller vårdformer:

1173: Vi är överens om hur denna novell behandlar självdestruktivt beteende, från båda hållen. Man kan också läsa mellan raderna hur personen känner skuld över det som varit, och gärna målar upp en finare bild än hur det egentligen var, vilket vi i diskussionen kan relatera till; att det är lättare att komma ihåg trevliga sidor av en händelse än det jobbiga. Vi diskuterar också hur sånt här kan se ut i arbetslivet inom vården, hur man kan uppleva olika saker olika och hur svårt det kan vara för en att faktiskt förstå den som berättar ur rätt perspektiv. (Oändrat oändlig)

1177: Det kommer upp viktiga tankar och diskussioner om döden, ett ämne som kanske inte behandlas så ofta som det borde eftersom det är en så naturlig del av livet. Två sker [saker] är självklara, man föds och man dör. Det kom också upp att det är viktigt för många att prata om sin sjukdom. Det är många som håller allt inom sig. Sen i sin tur är inte alla bekväma med att öppna upp sig så. Sjukdom är en väldigt personlig sak, alla hanterar de olika. Inget är rätt eller fel, man måste hitta sitt eget sätt. (I kroppen min)

Gruppdeltagare som praktiserat på sjukhus lyfte fram vikten av att kunna sätta gränser och skilja mellan ett professionellt jag och ett vardagsjag. En respondent citerar en kurskamrats råd från en praktikperiod, där hon uppmanats att inte ta med sig hem tankar gällande jobbet:

1177: Många intressanta frågor kom upp. Hur går man tillväga för att ge en dödlig diagnos? Hur hanterar man de egna känslorna i arbetslivet vid sjukdom och dödsfall. Något som fastnade var; ”alla känslor du har eller får under dagen lämnas kvar efter arbetsdagens slut”. (I kroppen min)

11717: Orsaker till att patienter vill dela med sig till sköterskor kan vara att de känner sig ensamma i sjukhusrummen, att de vill ha en närmare kontakt med de sköterskor som tar hand om dem eller att de känner att de behöver tömma sina tankar till någon. Det kan vara tungt att hålla allting inom sig och därför skönare att få ventilera sina känslor och tankar till någon. Dock blir det en jobbig situation för sköterskorna eftesom de sällan har tid att stanna kvar så länge hos varje patient, plus som tidigare nämnt att det kan bli psykiskt tungt att börja binda sig till patienter. En i klassen berättade att hon ibland brukar behöva gå ut baklänges för att patienten berättar någon historia, men sköterskan känner stress över att behöva gå till nästa rum och sköta nästa patient. Trots att vissa patienter vill skapa band till sköterskorna så tror jag att det kan vara bra att inte skapa för starka band. Sedan har

ju flera (alla?) sjukhus en präst som patienter kan samtala med om de vill. Då får de sin chans att ventilera tankar och funderingar. (I kroppen min, s.9)

Vikten av kontinuitet i vårdprocessen och att patienten känner förtroende för vårdpersonalen är något många gruppdeltagare lyfter fram då de funderar på de lästa texterna och sina erfarenheter från praktikperioder. Även vikten av att vara säker i sin professionella roll lyftes fram:

11712: Det är viktigt för patienter och klienter att ha samma hälsovårdsteam för en längre tid. Det hjälper att skapa tillförlit, säkerhet och inställning till situationen. Anhöriga känner säkert likadan trygghet, och då kan både anhöriga och klienter kanske öppna sig mer och våga tala mer. (I kroppen min)

11716: När det gäller en vårdares professionella roll, är rollen enligt mig en viktig sak, den ger oss styrka att väcka förtroende och respekt med den skyddar också oss från mänskligt lidande. Vi har alltid det som ett verktyg att ta i när man går igenom något svårt. (Blind)

Då Johanna Holmströms novell Sonja diskuterades var det flera som funderade på vårdens bemötande av drogmissbrukare och deras anhöriga. Som professionell får man inte ge upp, trots att man kan möta anhöriga som gett upp. Diskussioner kring hur vårdpersonalen ska förhålla sig till anhöriga som inte har ork att stöda och som inte tror på en förbättring väckte många tankar hos kursdeltagarna. Respondenten som skrivit citatet nedan har själv erfarenhet av att jobba med drogmissbrukare, men fick ändå nya perspektiv på många svåra frågor under gruppdiskussionen:

1178: Under gruppdiskussionen fick jag en djupare bild av novellen och karaktärerna. Ämnen kring drogberoende var intressanta. Jag har både jobbat med personer med drogmissbruk och har när bekanta med dessa problem. Jag kan förstå Minna då hon inte mera orkar med att sin son tar droger och att inget man gör hjälper, men jag förstår också skötaren som har en plikt att försöka hjälpa patienten. Under diskussionen kom väldigt intressanta pointer fram, även sådana jag inte tänkt på. (Sonja)

En respondent som arbetat inom åldringsvården skriver i kursdagboken om vikten att ta i beaktande patienternas bakgrund men att även vara lyhörd gällande de förändringar som kan ha skett. Därför får man inte skapa alltför långtgående antaganden, utan lyssna för att förstå vad patienten behöver i nuet. Respondenten skriver att hon blev medveten om hur lätt man kan skapa sig felaktiga antaganden då hon läste diktsamlingen Fågeltanken och sedan, då hon mötte författaren under BOK-fikan på Luckan, insåg att hennes förutfattade meningar varit helt felaktiga:

11712: Vad skribenten skriver och känner övereststämmer inte alltid, och detsamma kan gälla patienter och klienter av olika slag. Människor har en tendens att ofta försöka tolka och tyda andra människor, men detta kan vara riskabelt. När jag läste Fågeltanken hade jag en helt annan bild av författaren än hur hon var i verkligheten. Detta kan hända och har hänt med klienter. När jag arbetade inom åldrignsvården uppmanades det ofta att läsa klienternas filer och livsberättelser för att få en inblick i hurdan persoen är. Misstag skedde ofta nör man skulle erbjuda klienten något att göra, till exempel om det stod i livsberättelsen att hen hade alltid gillat matlagning och bakning, kunde hen säga att ”jag orkar inte mer i min ålder, jag har bakat tillräckligt med bullar i mitt liv!” och då måste beslutet tas i beaktan, för människors intressen ändras med tiden. (Fågeltanken, BOK-fika)

Några kursdeltagare berättade under gruppdiskussionerna om kulturkrockar och missförstånd som de upplevt under praktikperioder, t.ex. gällande kvinnans och mannens roll i olika kulturer:

11717: Kvinnans roll har stärkt sedan Hannas tid. Det är mer vanligt att kvinnan har ett arbete och har mer att säga till om. Däremot kan männen dominera mer inom vissa områden. Som det nämndes under lektionen så kan vissa invandrare ännu idag ha svårt med att det är en kvinna som säger till, p.g.a. kulturskillnader. De lyssnar bättre till en man, och vill även ha en manlig läkare då denne ses som mer kompetent. (Anna, Hanna och Johanna)

Även kulturskillnader gällande döden lyftes fram. Några respondenter berättar att en del patienter dör helt ensamma utan anhöriga närvarande. Kontrasten är stor när man jämför med hur en del andra patienter har det, med hela släkten som vill samlas i sjukhussalen. Några sjukskötarstuderande lyfte fram erfarenheter av att det i många andra kulturer anses otänkbart att låta en döende släkting eller vän ligga ensam på sjukhus. Också upplevelser gällande patienternas rädsla för döden diskuterades:

11712: I boken diskuterades religion som en lugnande faktor för människor som närmar sig döden. Det är fel att tänka att gamlingar är ok med döden, för jag har mött via praktik åldringar som har grym dödsångest, och att de inte kan läsa tidningen eftersom de är rädda för att hitta bekanta namn på dödsannonsen. (Stilla dagar i Mejlans)

11715: Döden är en normal del av livet, vi i vårt samhälle har lite sopat den under mattan, den skall inte få synas. Därför kommer den ofta som en chock. Man talar inte om död, man stänger in sjuka på sjukhus eller vårdhem och ger över ansvaret till någon annan. Så man själv skall orka. Så man inte behöver stå ut med att se sina nära sakta tyna bort. I mitt arbete inom terminalvården märker jag tydligt skillnad på olika kulturer, och hur man är med de döende. Det finns många kulturer där de egentligen inte ens skulle vela ha den döende på sjukhus, men p.g.a. smärtan hos patienten så ger man efter för finska samhället. Sedan lämnar man inte sin anhörigas sidan, inte en sekund. Rummet kan dag och natt vara fyllt med 10 anhöriga som sitter vid sidan av sängen och tar hand som sin nära och kära. Det finns av dessa bland finländska kulturen också, men då är det ofta en eller två på plats och nattetid går man hem. Men de flesta vill inte vara där, de lämnar sin anhöriga ensam, smärtan att

vara där bredvid är för stor. Lättare att fortsätta med livet som om inget hänt. Hur har detta hänt? Hur har vår kultur blivit en där sorg inte får synas, där en som sörjer ses som svag? Jag tycker detta är skrämmande. (I kroppen min)

3.2.6. Diskussioner om karaktärerna, att leva sig in i deras situation

Nathan Filers roman Chocken efter fallet fick många gruppdeltagare att fundera på hur det känns att vara ett syskon till ett barn med funktionsvariation. Ofta upptar barnet med specialbehov mycket av föräldrarnas tid och uppmärksamhet, dessutom läggs ofta mycket ansvar på syskonet:

1171: Vi talade även om hur Matthew oftast räknades som den som skulle ”ta ansvar” och vara som en ”storebror”, och detta kände han att var tungt (Chocken efter fallet)

11716: Det som enligt mig kommer fram starkt är att pga. att pojken har en storebror med down syndrom har han inte en roll som lille bror utan han får ofta ta ansvar över sin storebror. Detta tycker jag att är tungt för ett barn, kanske till och med ett för stort krav på en liten pojke. När brodern bär hem honom efter att hans skadat knät känner han sig för första gången som en lillebror. Detta är något många inte uppskattar när de är yngre syskon. I gruppen diskuterade vi att detta kan väcka frustration hos ett barn. (Chocken efter fallet)

Under gruppdiskussionerna framkom det att många deltagare under sin läsning hade levt sig väldigt starkt in i de olika karaktärernas känslor och situationer. Detta gällde t.ex. känslor av skuld, relationer mellan föräldrar och barn, kärleksrelationer och anhörigas situation:

1171: Vi funderade på hur man skulle göra i en sådan situation; skulle man bli kvar med sin partner för att man älskar den, eller skulle man uppfylla sig själv och göra det man själv vill, men vara tvungen att göra det utan den andra? (Du tände solen, jag tände stjärnorna)

1173: Vi diskuterar också hur alla människor hanterar skuldkänslor på olika sätt, och Neal verkar inte kunna hantera dem alls så därför sticker han iväg och lämnar dem. Det är också ”lättare” att hantera olika tunga situationer om du har en orsak att vara tvungen, t.ex. då mamman fick ett till barn var hon tvungen att komma på fötter igen för att kunna ta hand om det och berättaren. (Grus)

1171: Vi funderade på hur föräldrarna skötte situationen. De hade svårt att veta hur de skulle bete sig och reagera, och de reaktioner de fick till Matthews beteende ofta var så att säga ”fel”. (Chocken efter fallet)

1173: Vi diskuterar hur Minnas erfarenheter med Sonja kan ha lett till den likgiltighet hon känner då hennes egen son är missbrukare, eftersom hon har sett det på nära håll tidigare, och har fått uppleva det flera gånger om med sin son, att personen själv endast har makt över sitt eget drogmissbruk, att man som varken vän eller mamma har kontroll över det. (Sonja)

Poesins potential att beskriva känslotillstånd, skapa inlevelse och förståelse för en annan människas situation, var något som lyftes fram i samtalen med två poeter på Luckans BOK-fika. Många av kursdeltagarna hade inte förut läst poesi, men läsningen och diskussionerna upplevdes av de flesta som intressanta och öppnade upp nya perspektiv, vilket även nedanstående rader visar på:

1173: Jag upplever att det är svårt att förstå till fullo då man inte upplevt något liknande själv, men kan konstatera att denna diktsamling fick mig att reflektera över sådant som jag inte tidigare ens kunnat föreställa mig, och att det gav en inblick i hur någonting kan upplevas ur en annan människas perspektiv. (White Monkey, diskussion under BOK-fika)

Flera respondenter levde sig starkt in i huvudpersonens Khadys öde i Marie NDiayes roman Tre kvinnor, del III. Diskussionerna kring de val hon gjorde i berättelsen och hennes utsatta position i händerna på människosmugglare och hallickar fick många att känna sig upprörda. Berättelsen levandegjorde de orättvisor och den grymhet utblottade människor på flykt kan utsättas för, men även vissa akter av barmhärtighet beskrivs. I nedanstående citat berättas det hur gruppdiskussionen även medför helt nya förklaringar, då kurskamraterna märkt ledtrådar i texten som man själv kanske missat:

11715: Under gruppdiskussionen uppkom en fakta som jag missat, att Khady i tredje boken är barnflickan som nämns i första. Är detta en orsak till hennes desperata vilja att få barn? Hon har skött om tvillingarna som inte hade någon annan än hon, och så togs de ifrån henne. Hon har levt i samma hushåll som narsistiska pappan, har det påverkat hennes syn på män och på sig själv som kvinna? Vi tala även mycket om Khadys mans släktingar, hur såg de på Khady? Behandlade de henne dåligt för hon var en levande påminnelse om deras döda son/bror? Hon var även en ekonomisk börda. Vi funderade mycket kring valet att hoppa av båten. Upplevde hon dödsångest? Osäkerhet? Vad fick henne att hoppa ur. De finns inget tydligt svar på frågan. Vatten på botten av båten, fick det henne att vända om? Rädsla att drunkna. Vi funderade mycket kring Khady som person. Ensam, utstött, utan människovärde i sin omgivning. Hur hemskt det måste vara att leva så, hur tungt. (Tre starka kvinnor, del III)

3.2.7. Diskussioner om vad som är viktigt i livet

Kristian Gidlunds patografi I kroppen min väckte diskussioner om vad som är viktigt i livet, vad man borde hinna göra innan man dör. Även tankar kring vad man lämnar efter sig väcktes:

11715: Jag har mera, vilket många andra också tog upp i diskussionen, börjat fundera på livet här och nu. Inte tänka att det hinner jag senare. Att kunna uppskatta de små sakerna i livet, njuta av varje

stund. Kunna älska livet, hitta något positivt trots tunga situationer. Livet kan tas ifrån en, eller från en i ens närhet, helt plötsligt. (I kroppen min)

11712: Diskussionen kring att lämna efter sig ett konkret bevis på att man levt är en konstig tanke för mig. Även om folk ofta säger att ”våra barn är beviset av vår existens och så länge som vi finns i deras minnen, lever vi vidare.” Den tanken är absurd för mig, för vid något skede försvinner även minnen. För författaren blev boken/bloggen en viktig grej eftersom den var hans konkreta ”barn” som bevisar att han levde. (I kroppen min)

1171: Vi talade i gruppen även om barn; hur barn är något man så att säga ”lämnar efter sig”. Som finns kvar då man själv försvinner. Som man själv skapat och format så att säga. Nu fick Kristian ingen chans att göra det, han hann inte. Vilket för honom verkar vara en väldigt stor sak. (I kroppen min)

11717: Att i en tidig ålder få veta att man ska dö kan ge en känslan av att man inte är klar med sitt liv. Vissa som är riktigt gamla kan känna sig nöjda med vad de åstadkommit, och kan vänta in döden med ro. Men vi var flera i klassen som var eniga om att man som ung känner att man inte har hunnit med allt i livet som man vill göra. T.ex. att bilda familj. Det är ett sätt att få lämna en avkoma efter sig, föra vidare ens gener. Däremot var Kristian också tacksam över att inte ha några barn, eftersom det sku ha blivit en jobbig situation för dem att invänta på att sin pappa ska dö. Däremot skapade han ju boken istället som blev som en slags avkoma efter honom. Han sku inte bara försvinna som att han aldrig hade existerat, utan faktiskt få finnas kvar på jorden och folk sku få uppleva honom genom boken. (I kroppen min)

I gruppen gjordes också jämförelser mellan Kristian Gidlunds I kroppen min och Claes Anderssons Stilla dagar i Mejlans. I Claes Anderssons roman lyfts barnbarnens betydelse fram. Även betydelsen av sex och fysisk njutning beskrivs i båda böckerna. Mänskliga relationer och familjens betydelse var något många gruppdeltagare lyfte fram gällande vad som är viktigt i livet:

11712: Med tanke på en tidigare bok som vi läste i kursen ”I kroppen min”, som handlade om en ung kille med cancer som var ledsen över att inte kunna få barn (ett bevis på hans existens) hände det i den här boken att barn och barnbarn var ett prov på huvudpersonens åldrande, hans tid snart är inne och att hans uppgift i livet är över. Jag läste en gång en tanke om att meningen med livet är ur biologiskt perspektiv att föröka sig, liv andra djur och varelser på jorden. Liknelser var även att sex och fysisk njutning förekom i båda böckerna. Kanske sex är en såpas intensiv sak och att kroppen/själven minns det mest intensiva saker som man upplevt i livet. (Stilla dagar i Mejlans)

1171: Vi talade också om familjens betydelse; hur viktig familjen är och vilken kraft de gav honom och att de ganska långt kunde upprätthålla hans vilja att se framåt. (I kroppen min)

Texterna skapade diskussioner kring vikten av att kunna njuta av nuet, att inte alltid girigt sukta efter mera utan kunna glädjas över det man har och vara uppmärksam så man märker

alla fina små fina saker runtomkring en i vardagen och ute i naturen, vilket beskrivs i citatet nedan:

1175: Om vi börjar med novellen Att andas, handlar novellen om hur fångarna upplever stunden att få gå ut ur byggnaden, få andas den friska luften, hur vi människor kan ta det förgivet men till fångarna i berättelsen har det en stor betydelse och värde för dem, för dem är det en ögonblickskänsla av frihet. Vi människor i god välfärd tar ofta saker förgivet som att få mat varje dag, bo under ett tak, vara mestadels friska m.m., under en tid skrev jag ner varje dag tre saker jag är verkligen tacksam över. Jag påminner mig själv om mitt motto: att det är ”småsakerna” som räknas. Vi diskuterar hur vi människor har en koppling till naturen, att det är den ”dyrbaraste friheten” som författaren beskriver i texten. (Att andas)

3.2.8. Normer och kulturskillnader, yrkesroller, sociala roller, status, förutfattade meningar, tabun

Marianne Fredrikssons roman Anna, Hanna och Johanna skapade diskussioner om normer och könsroller genom olika tider. Till detta förknippas även förändrade tankar kring sexualmoral samt vårdens utveckling gällande förlossningar, missfall och våldtäktsoffer. Även klasskillnader och den status som förknippas med skilda yrkesroller beskrivs tydligt i romanen och skapade livliga diskussioner i gruppen. Dessutom diskuterades skillnader mellan normer i olika kulturer:

1171: Vi pratade i gruppen om hur man kallade sådana som våldtagits för hora. Och även om hur det ordet än idag är väldigt känsloladdat. Dock hade ordet en annan betydelse på den tiden, och hora syftade på en kvinna som hade haft sex utanför äktenskap. Och hur Hanna som blev våldtagen ändå blev kvar i familjen där våldtäkten skett, och där fick/måste fortsätta jobba, för att inga andra alternativ fanns på den tiden. Och hur mannen som våldtog henne inte fick någon sorts kallelseord, eller ens ett straff. Hur han så lätt kom undan. (Anna, Hanna och Johanna)

1175: Vi diskuterar hur kvinnornas värderingar och beteendemönster går i arv. Vi får även ta del av normer, kulturskillnader, könsroller i ett historiskt perspektiv samt generationsperspektiv och förhållandet mellan föräldrar och barn och dessutom utanförskap, vilket jag har i barndomen har upplevt och kan bra förstå hur personen känner sig i berättelsen. Vi diskuterar om förhållandet mellan modern Anna och dottern Johanna, hur Johanna hade flera missfall innan hon födde Johanna och hur man upplevde missfall då. (Anna, Hanna och Johanna)

1176: Den gamla dialekten ger ett “gammalt” djup åt texten. Har inte stött på liknande tidigare.Intressant hur språket ändrar före halva boken, de “unga” talar inte mer den gamla dialekten.Kändes jätte avlägset och en aning svårt att försöka sätta sig in i 1800-talet och förstå hur man bar sig åt då. Men nu efter att ha läst boken förstår jag det mycket bättre och även intresset för den tidens händelser väckte ett helt nytt intresse. Intressant var diskussionen om att en del av 1800-talets händelser som verkar avlägsna för oss nu, fortfarande existerar i vissa kulturer. Tex att det är fullt

acceptabelt att mannen har flera fruar, eller att kvinnor inte får ha sex förrän de är gifta. (Anna, Hanna och Johanna)

11716: I boken talade Anna om sin son som horunge. Detta diskuterades i gruppdiskussionen om vad det betyder. Förr i tiden var det hora en benämning för någon som fick ett barn utanför äktenskap. Idag är det mer om prostituerade. Men jag tycker ändå att det är ett skällsord pga. att sonen viste att det var något negativt. Vi diskuterade mycket om att idag så kan man lämna ett dåligt och våldsamt förhållande, men förr i tiden så var det något man måste befinna sig i. Detta kan ännu vara normalt i vissa kulturer idag. (Anna, Hanna och Johanna)

1171: Vi funderade även över hur olika kulturer/religioner idag har likadana drag och syner på t.ex. kvinnans roll, som man hade på 1800-talet och början av 1900-talet. (Anna, Hanna och Johanna)

1179: Flyktningsfrågan var något som lyftes fram i gruppdiskussionerna. Personer som tvingas lämna sina hem och fly till något främmande land. Där de hör främmande språk som de inte förstår, människor som agerar på olika sätt man är van vid. Två kulturer som krockar tillsammans. Kvinnans roll som i vissa kulturer liknar Hanna. Religionen som fastställer vad som är rätt och vad som är fel. (Anna, Hanna och Johanna)

1171: Yrkesrollerna i boken hade en stor betydelse. Man rankades i samhället enligt sitt yrke och sitt arbete, oberoende hurdan man var som person. Och ofta var det att man blev kvar i det som mamman eller pappan gjort, man kom så att säga inte uppåt eller neråt i samhället. Och yrket som piga som det var beskrivet i boken känns enligt mig väldigt absurt nuförtiden. (Anna, Hanna och Johanna)

Även Sinéad Obreys diktsamling Fågeltanken väckte tankar kring sexualitet och kroppslighet. Dessutom födde dikterna tankar om sjukdomsbegrepp och var gränsen går mellan att vara frisk och sjuk:

1171: De saker som jag upplevde som mest intressanta under hennes diskussion var hur hon beskriver och upplever sex och sexualitet. Hur öppen hon är kring ämnet och hur hon sa att hon vill även med sin bok försöka föra fram den här öppenheten även till samhället i allmänhet. Dock hade hon nog funderat över hur mycket och hur djupt hon kan skriva dessa ”sexuella” dikter eller texter, i och med att hon visste att även hennes familj och släktingar kommer läsa boken. Hon pratade också om hur hon vill försöka minska de förutfattade meningar som finns i dagens samhälle, om att författare är gamla. (BOK-fika, Fågeltanken)

1173: Det som jag upplevde speciellt intressant då jag läst diktsamlingen och under diskussionen var hur Obrey beskriver detta med att vara frisk eller sjuk idag. Hon berättar hur hon själv ofta anses vara ”sjuk” i dagens samhälle, och hur denna gräns är flytande och olika för alla individer. (BOK-fika, Fågeltanken)

Orhan Pamuks novell Ett samtal med min mor väckte diskussioner kring social status förknippad med yrkesroller och den trygghet man får då man är accepterad av samhället och

kan lita på att få en god inkomst. Även kulturskillnader lyftes fram och skillnaden mellan att leva som vi i Norden med ett utbyggt socialt skyddsnät och olika statliga stödsystem, medan det i vissa andra länder inte utbetalas socialbidrag. Novellen väckte även tankar kring kvinnans svaga ställning om hon är beroende av mannen för att få försörjning:

1171: Vi talade om att vara realistisk; vilket enligt mamman i boken var att pojken bör utbilda sig till arkitekt, något ”riktigt”, han ”bör ha en utbildning” trots att pojkens vilja var en annan, han ville bli konstnär, vilket i deras hemland inte var så vanligt. (Ett samtal med min mor)

1173: Reflektioner om hur föräldrars eller andra personers omtanke kan bli begränsande, om personen bryr sig så mycket att hen inte låter en göra egna val. Ibland behöver man få ”prova sina vingar” och faktiskt inse på egen hand vad som fungerar och vad som inte gör det. Diskussionen ledde även här in på vår kultur gentemot andra kulturer, i form av hurdant stödsystem som samhället erbjuder. I Finland kan man ha större möjlighet att prova sig fram, eftersom man oftast kan få stöd för att komma på fötter igen om det inte går vägen, medan man i andra kulturer kanske i större grad faktiskt behöver klara sig på egen hand, utan ekonomiskt stöd. (Ett samtal med min mor)

1174: Då jag läste denna novell tänkte jag på följande sätt: Morsan har ju rätt. Det är ju inte så illa att ha en ”plan-B” då man tänker på sina drömmar och framtidsplaner. Naturligtvis skal man ju följa sina egna drömmar, men att bara sikta på en sak och glömma allt annat kan ju innehålla en viss risk. Då jag tänkte på temat frihet, kom jag att tänka på hur man i olika kulturer är beroende av hemmet. I Finland är vi ju ganska så självständiga då det gäller att flytta hemifrån. Till exempel i Södra Europa är det ju normalt att personer bor hemma längre, vilket i sig kan orsaka känslor av att vara en ”fånge hemma”. (Samtal med min mor)

11712: Frihet styrs mycket av kultur och normer även i Finland, men de kanske syns mer tydligt i andra kulturer i viss mån. Till exempel kvinnans frihet som ofta styrs av mannen och/eller social press. Vid sådan press kanske man oftare söker bekräftelse av andra innan man vågar dra sina egna beslut. Det kanske är därför lättare för kvinnor att integreras i Finland eftersom de plötsligt blir ”fria” genom att de får en röst och mer synlighet och värde i samhället som individer. Detta kan skrämma männen, att kvinnorna plötsligt har mer makt och deras roller och maktspel förändras. Sådant som tidigare varit för den en norm, kan plötsligt ge dem problem och bli socialt oacceptabelt. (Ett samtal med min mor)

Vikten av att vara medveten om kulturskillnader och att kunna förhålla sig öppen till personer som är uppvuxna med andra normer än dem man själv är van vid diskuterades under flera gruppträffar. Även vad man uppfattar som annorlunda och ”exotiskt” varierar. Gruppmedlemmarna reflekterade mycket kring hur man ska kommunicera så man bemöter alla patienter och klienter på ett jämlikt och inkluderande sätt:

1171: Det som jag tycker han sade smart var om hur det finns olika sorters ”Exotiskt”, hur en människa beroende på varifrån hen kommer, kan för andra människor vara exotisk på olika sätt. Att inställningen varierar från person till person och från land till land, så att säga. (White monkey)

1175: Med hjälp av berättelsen Tarnanno, får vi två olika perspektiv av samma person hur han upplever frihet innan demonstrationen (får spela fotboll och gå fritt på gatorna) och efter

demonstrationen (landet blir självständigt). Vi sammanfattar hur viktigt det är att förstå kulturskillnader för att undvika missförstånd, denna kompetens anser jag är viktig inom alla klientmöten. (Tarnanno)

Under författarmötet med Adrian Perera på Luckans BOK-fika väcktes tankar kring hur man kommunicerar med invandrare och vad man får fråga. Vissa kursdeltagare tyckte dock att det var svårt att förstå Adrian Pereras åsikter om att man inte ska fråga personer med ”exotiskt” utseende varifrån de kommer. Äkta intresse och välmenande nyfikenhet kan felaktigt tolkas som snokande och exkluderande beteende:

11713: Adrian har skrivit White monkey som var poesitext i berättelseform, vilket passade mig väldigt bra att läsa. Den är väldigt aktuell med tanke på den flyktingström som kommit till Norden. Texterna berättade om hur det kan vara att fly från sitt hemland, och att inte känna sig som alla andra. Den gav mig magont ibland då jag tyckte det var hemskt och antog att många flyktingar känner precis som detta. Under diskussionen berättade han att allt inte var från hans liv men att det mesta stämde in på honom, då han har utländska föräldrar. Det var en fin stund även fast det blev lite konstig stämning då många ville att han skulle berätta hur man ska fråga någon vilket land hen är ifrån. Jag tror att han kanske har dåliga erfarenheter kring detta och därför inte ville diskutera kring saken. (White Monkey, BOK-fika)

1177: Adrian var för mig väldigt självupptagen och alldeles för politiskt korrekt för att föra en öppen diskussion med. Jag upplevde ett tydligt destruktivt minoritetskomplex. ”Vita och icke vita”. God och ond. Svart och vitt. Jag har svårt för PK-människor som tror sig vara upphöjda, folk som anser att deras egen världsbild är den enda rätta. Säger man emot eller ifrågasätter är man antingen ”oupplyst” eller har dåliga värderingar. Jag fick intrycket att han tyckte att hans värderingar och livsupplevelser utifrån att vara ”icke-vit” i Finland berättigade honom att se ner på människor som inte förstod. Han gör ju då det han själv tar avstånd från. (BOK-fika)

Läsningen av Tage Danielssons novell Den första kärleken tydliggjorde för många kursdeltagare hur lätt och snabbt vi ofta skapar förutfattade meningar om en situation, som sedan färgar hela vår tolkning av situationen:

11710: Under diskussionen kom en intressant tanke fram: antar vi som unga personer automatiskt att huvudpersonerna i novellen är unga, då inget annat nämns? Skulle personer som är i samma ålder som huvudpersonerna föreställa dem som unga eller gamla? Samma fråga kan man ställa sig angående könen: antar man allt som oftast att det handlar om två personer av olika kön eftersom det trots allt är det vanligaste? (Den första kärleken)

Födelse och död och de ritualer som förknippas med dessa varierar i olika kulturer. För att undvika missförstånd är det viktigt att vårdpersonalen är medveten om dessa skillnader samt har ett öppet och neutralt förhållningssätt i bemötandet av patienter och klienter:

1171: Vi diskuterade också vikten av att prata om döden och den döde. Att inte bara försöka leva vidare direkt utan att gå igenom och processera det hela. Vi fundera även på hur olika kulturer fungerar kring detta. T.ex. skillnaden mellan nordens sätt där man helt enkelt försöker att slippa det/komma över det, medan man i Mexico ”fortsätter att hålla kontakten” med den döde, genom t.ex. piknik på gravgården. Dock kom vi fram till det att det nuförtiden är en ”trend” att lägga ut på sociala medier om någon dött, eller minnen med den döde. (Chocken efter fallet)

I citatet nedan konstaterar en av respondenterna att vi alla har förutfattade meningar i någon form men att läsning av och diskussioner kring skönlitteratur kan ha positiva effekter som gör det lättare att förhålla sig öppen och som gör en mer medveten om de egna inlärda tankemönstren. Då man lyssnar uppmärksamt och ser på saker ur olika synvinklar kan man lättare undvika felaktiga antaganden, vilket ökar möjligheterna till god vård:

1178: Alla har förutfattade meningar i någon form, de som anser att de inte har det ljuger. Det som jag lärt mig under kursen är att bättre se och märka när jag har förutfattade meningar. Därför kan jag nu bearbeta dessa bättre och ta en paus och fundera på nytt. Vilka alla orsaker/stigar kan den här människan ha gått före den kom hit. Jag skall fråga och lyssna. Jag har alltid kunnat vara neutral på jobbet och behåller mina tankar för mig. Först senare efter mitt shift bearbetar jag dessa. Under kursen har jag kunna ta med det i mitt personliga liv, i mitt icke professionella jag. Jag är bättre på att lyssna och att inte prata på. Jag är inte lika rädd och försöker att inte dra slutsatser om andra för de har förklarat sig. Jag vet att jag har förutfattade meningar, men nu har jag bättre verktyg för att bearbeta dessa. (allmänt om kursen)

3.2.9. Reflektioner kring situationer man kan ställas inför som professionell inom vården (ansvar, arbetsuppgifter, bemötanden, relationer mellan vårdare och patient)

Kristian Gidlunds patografi I kroppen min väckte diskussion om vårdens resurser, hierarkin inom vården, uppgiftsfördelning i vårdteamen och kommunikation mellan vårdpersonal och patienter samt deras anhöriga:

1171: Gruppens diskussion gick långt sedan in på hur man hanterar döden. Vem skall berätta om döden, och hur? Är det på läkarens/skötarens eller de närståendes ansvar? Och hur berättar man? Vi funderade även på hur de närstående borde hjälpas och stödas för att de ska klara av att deras kära håller på att gå bort. (I kroppen min)

1177: Intressanta diskussioner om olika arbetsplatser och hierarki inom vården. Offentliga vs privata vården. Ålderdomsvårdens brister. ”Jag vill inte bli så gammal”. Den meningen säger en hel del. Vårdens resurser. (I kroppen min)

11716: Som en snart blivande vårdare funderade jag mycket på hur man bemöter dessa patienter, hur man tar hand om speciellt unga patienter. Man borde ta tid att lyssna, ge stöd och förklara saker, ta beaktan av individen. Man kan lära mycket av att lyssna och att läsa kroppsspråk, t.ex. i boken gömmerr han sin riktiga smärtskala, detta är något som vårdare man borde observera. (I kroppen min)

Även Natahan Filers roman Chocken efter fallet väckte diskussion kring relationen mellan vårdare och patienter, patientens självbestämmanderätt, kommunikationen under mångprofessionella möten samt vistelser på slutna avdelningar:

1171: Vi funderad även på självbestämmande rätten, t.ex. i Matthews fall. Är självbestämmanderätten bra då personen själv är så sjuk att han inte vet vad han skulle må bra av? Att Matthew inte tar sin medicin trots att han skulle behöva den för att kunna klara sig i vardagen och i livet. (Chocken efter fallet)

11712: Hemvården borde försöka integrera mer empati i hembesöken så att klienterna inte blir ”objekt” och självbestämmande rättens koppling till moral och etik. Stora mångprofessionella gruppmöten är inte det bästa för en klient med psykisk ohälsa eftersom då tänker man mycket på vad andra tycker och tänker om vad man säger. Det kan lätt ske och upplevas att personalen pratar över huvudet på klienten. (Chocken efter fallet)

11716: En dag på psykiatrisk vårdavdelning. Verkar som en mycket kall och kontrollerad miljö. Vet inte om det är meningen så att dessa personer inte skall ha några distrationer och ofta hjälper det med att ha strikta rutiner. Men det låter hemskt att han får flera olika läkemedel, till och med sömntabletter. Är man bara neddrogad? Vårdare som inte känner dig, byts ut, vården idag. Detta stämmer säkert, det är skrämmande för patienter när varje dag byts vårdare. Till och med vid långtidsboende platser kan personalen byta ofta, flera vikarier. Detta kan vara en mycket oroande miljö, när de som vårdare inte alltid känner dina vanor och beteende. Vi diskuterade om maktförhållandet mellan patient och vårdare. Skillnaderna kan vara stora på långvård och kortvård. Men i boken så tog de hans frihet när de sade att du får vara i öppenvård om du följer vissa instruktioner och regler. (Chocken efter fallet)

Mary Bordens novell Blind väckte tankar kring brådska och situationer där man måste ta snabba beslut. Även vikten av att försöka ha en positiv inställning också under krävande förhållanden lyftes fram. Dessutom diskuterades hur patienter upplever situationer då de märker att vårdpersonalen jobbar under press. Gruppdeltagare som jobbat på sjukhus berättar att många patienter då reagerar med att be om ursäkt:

1173: Vi som studerar inom vårdbranschen kan dra kopplingar till hur man under brådska kan glömma att ta hänsyn till patienten och sätta sig in i patientens situation. Olika patienter beter sig också olika, och förväntar sig olika saker av vårdpersonalen, och vi diskuterar hur patienter som ber om ursäkt över besväret de ställer till med behandlas mera ödmjukt än patienter som tar förgivet att man ska hjälpa. I novellen skriver författaren hur hon är lycklig på arbetsplatsen, vilket leder in

diskussionen på den sorts överlevnadsinstinkt vi människor har i sådana här situationer, att se saker ur den ljusa sidan och som i novellen vara lycklig över att dödlighetsprocenten var endast 12 när den kunde ha varit 30. (Blind)

11716: Andra saker som kom upp i vår gruppdiskussion var att det är intressant att många patienter ber om ursäkt när de frågar något, de tror att de är till besvär. Detta tycker jag att är synd, det borde de inte behöva göra. Det som vi också diskuterade var att det kan hända ett en kontakt med en vårdpersonal är den ända människokontakten den här personen haft på länge. Därför vill de ofta berätta om sitt liv och behöver bekräftelse. (Blind)

Vikten av att sätta gränser så man i det långa loppet orkar med en karriär inom vården kom upp under flera diskussionstillfällen, nedan ett citat som berör detta:

11712: Det finns många hemska saker som händer i världen, men sällan reflekteras det aktivt att hur människovärden, flyktingar känner och upplever dessa situationer. Även om man i samband med en klient kan reflektera om såna saker, hör det till att man måste kunna sätta gränser för hur mycket man ar åt sig själv för at kunna hålla professionell och att man inte tar hem illamående och obehagliga känslor och att bilden av världen blir svart. (Tre starka kvinnor)

Att inom vården satsa på att använda kreativa metoder för att öka förståelse och god kommunikation mellan vårdare och patienter är något som flera deltagare funderat på. I gruppdiskussioner uttryckte flera deltagare en vilja att pröva använda litteratur och bildkonst i sitt blivande vårdaryrke:

11713: Lektionen öppnade upp flera olika tankar hos mig, speciellt hur konst kan öppna upp till diskussion. Det är en bra metod som man sällan använder, den enda gången jag kommit i kontakt med bilder är inom barnsjukvården. Där använder vi ofta gubbar för att mäta smärta, barnet kan själv skatta sig från glad till ledsen mun. Novellen bilden, dikten och patienten belyser hur man kan se människan genom konsten. Att vissa människor har lättare att uttrycka sig i bild och vissa har lättare i ord. Bilder är också bra när det verbala inte är så start tex språksvårigheter, sjukdomar eller handikapp. Men jag tror att man ibland kan tjäna på att använda konst mer i vården. Många patienter har svårt att öppna sig speciellt i korta möten, på avdelningen hinner det få ett förtroende för personalen. Om man då skulle låta patienten rita en bild över sitt mående så kan hen ha lättare att tala om det. Ibland använder man anatomiska bilder på kroppen där patienten kan visa var det gör ont. Tyvärr används den allt för sällan och vi väljer att låta patienten försöka förklara sig verbalt. Jag ska prova försöka använda mer konst när jag vårdar i framtiden bara för att jag tycker det verkar intressant och fint. Jag vill se om jag kan få en bättre bild av patienten, förstås om det passar sig för just den patienten. Jag tycker att jag fått verktyg över hur man kan göra. (Bilden, dikten och patienten)

3.2.10. Reflektioner kring olika livssituationer och hälsotillstånd, sjukdomar, vårdformer under olika tider, hur vården och samhället förändrats

Marianne Fredrikssons roman Anna, Hanna och Johanna väckte tankar kring hur vården förändrats över en längre tidsperiod. Hygien, resurser, förlossningar, olika vårdformer och upplevelser äldre personer kan ha av sjukdomar diskuterades:

1171: Vi talade också om sorg, mental ohälsa och sambandet mellan dem och missfall eller att förlora ett redan fött barn. (Anna, Hanna och Johanna)

1171: Graviditet och förlossning var också ett stort ämne. Vi diskuterade hur annorlunda förlossningen var förut, hur ohygieniskt, ingen bedövning osv. (Anna, Hanna och Johanna)

1173: Uttrycket ”allt var bättre förr” diskuterades, och vi reflekterade över om det stämmer eller inte. Mina egna erfarenheter av att jobba med äldre personer har lärt mig och fått mig att fundera över detta uttryck, eftersom man ofta kanske tänker att det stämmer, medan de äldre personer som jag diskuterat detta med, samt denna roman, fick mig att inse att det faktiskt inte stämmer gällande alla aspekter. Främst detta med ojämlikhet mellan könen, klasskillnader, hungersnöd, fattigdom och krig, får en att ändra sin inställning till uttrycket. Under diskussionen behandlades också missfall, vad det innebär att missta ett barn och vilka konsekvenser det får för bl.a. självkänslan. Sorg diskuterades, och vad en större sorg faktiskt kan leda till om den inte behandlas på rätt sätt. Relationer mellan föräldrar och barn, och relationer i familjer överlag reflekterades över, och man kunde också här identifiera tidsskillnader, även om alla kvinnorna i romanen hade en rätt ytlig relation till sina barn. Man funderade i gruppen här över om det kanske kunde ha att göra med de sorger som kvinnorna måste genomlida då de mister sina barn, om det kan leda till att man blir mera avståndstagande. (Anna, Hanna och Johanna)

11716: Från en vårdsynvinkel så kan man se hur vården ändrats. Förr var det att man födde hemma med hjälp av barn moder [jordemoder]. Man steriliserade bara vårdtillbehör med hjälp av hett vatten. Under i alla fall de senaste 50 åren har man fött på sjukhuset och vårdhygienen har utvecklats. Förr använde de också örter och trodde på det övernaturliga. Samhällets synvinkel på abort har ändrats genom generationer och social utveckling. (Anna, Hanna och Johanna)

Reaktioner på hur det känns att förlora ett barn beskrivs i romanen Anna, Hanna och Johanna. Under 1800-talets hungersnöd dog många barn, dessa erfarenheter kunde leda till att föräldrarna inte vågade fästa sig så starkt vid de följande barnen, eftersom risken fanns att inte heller de barnen skulle nå vuxen ålder. Även om hungersnöd inte längre är en dödsorsak i vårt samhälle förlorar föräldrar barn också i vår tid. Plötslig spädbarnsdöd, missfall och abort beskrivs i romanen och ledde till diskussioner om sorgen att förlora ett barn:

11717: Gällande relationer till barn så är det vanligare att alla barn som föds överlever då vi har en bra vård som kan handskas med många sjukdomar. Det kan vara mycket tungt för föräldrar idag att

behöva skiljas från barnen genom att de dör. I boken kommer det fram att Hannas mamma hade fäst sig starkt till sina första barn. När de sedan dog bestämde hon sin för att inte skapa för starka band till de kommande barnen. Troligtvis för att hon inte skulle orka med mera tung sorg. Under den tiden var det vanligare att barn dog av olika sjukdomar eller olyckor. Jag kan tänka mig att många föräldrar fäste sig mest till det första barnet då situationen och känslan var ny för dem. Men sedan vart efter de fick flera barn gavs mycket ansvar till det äldre barnet att ta hand om de yngre medan föräldrarna arbetade. Föräldrarna hade säkert också redan upplevt att något barn hade dött och valde att inte bilda för starka band. Föräldrarna skaffade säkert barn med marginal också så att det med säkerhet skulle finnas någon kvar och kunde ta hand om dem när de sedan blev gamla. I dagens läge har vi bra ålderdomshem och sjukvård, varav många nöjer sig med två till tre barn under sitt liv. (Anna, Hanna och Johanna)

Fastän vården hela tiden utvecklas och nya forskningsrön bidrar till att vi får tillgång till effektivare mediciner och vårdformer, har även nedskärningar gjorts inom vården på grund av sparkrav. Nedskärningar inom t.ex. den psykiatriska vården beskrivs i Claes Anderssons bok Stilla dagar i Mejlans, och detta väckte diskussion i gruppen. Även skillnaden mellan att få leva ett långt liv eller ställas inför vetskapen om att dö ung, väckte många tankar under gruppdiskussionerna:

11710: Vi funderade under gruppdiskussionen på skillnaden mellan att en ung och en gammal person dör. Det känns kanske lite orättvist att sätta värden på människoliv men jag anser ändå att det är mer okej att äldre personer dör. Å andra sidan vet jag inte var gränsen går. Jag tror det i vilket fall som helst känns jobbigt då en nära person går bort, vare sig hen är ung eller gammal. Skillnaden ligger väl i att äldre människor kanske oftare väntar på döden, kanske är vana med tanken att dö, eftersom de levt ett långt liv och kanske är ensamma kvar. Det kan därmed kännas orättvist att unga personer dör, eftersom de inte hunnit leva färdigt ännu. (I kroppen min)

11716: Stilla dagar över Mejlans gav en inblick om hur äldre ser på världen. Vi diskuterade mycket om hur alla ser olika på döden. Döden kan vara något skrämmande pga. att man inte vet vad som händer efter det eller att man inte gjort allt man villat göra. Men för vissa kan döden också vara en lättnad och vissa tror att de får se sina älskade igen. Boken väckte tankar om hur samhället ser på och behandlar äldre idag. Det är sorligt att se hur utvecklingen av vården försämras. Det skärs ner i alla områden, men jag tror att de som kommer att lida mest är äldre och mentalvårdspatienter. (Stilla dagar i Mejlans)

Vikten av att känna en mening med livet och en känsla av delaktighet i ett socialt sammanhang är något som i synnerhet de blivande ergoterapeuterna starkt lyfter fram. En novell som skapade diskussioner kring detta var Muhammed el-Hamzawis novell Tarnanno:

1171: Men då demonstrationerna börjar så finner han en ny roll åt sig, som en av demonstranterna. Han var inte egentligen säker på vad han stod upp för, vad han demonstrerade för, han bara kände sig igen som en del av något. Han kunde där känna samma rus och glädje som han kände i fotbollen. Här kunde han känna sig delaktig i någonting, som i fotbollen. För delaktighet verkade enligt mig, och

en del andra i gruppen, vara hans ”syfte”. Denna delaktighets diskussion var enligt mig intressant, eftersom delaktighet är ett nyckelgrepp inom ergoterapin. (Tarnanno)

1171: Vi fundera i gruppen på olika sätt att tänka på frihet, och hans frihet i detta fall. I princip kunde man tänka sig att han var fri, han hade inga skyldigheter eller inga uppgifter att göra eller sköta. Men samtidigt var han inte fri; han hade ingen delaktighet, hörde inte ”hemma” någonstans. Likaså talade vi om att man ofta kan känna sig fängslad då man inte har något att göra; man har ingenstans att gå så i princip är man bunden till sitt eget hem och sina egna rutiner. Men som en i gruppen sade, så har denna ”ledighet” att göra med frivillighet; är man frivilligt ”ledig” så är det frihet, medan om man är tvungen att vara ledig så blir det tungt, som ett fängelse. (Tarnanno)

Diskussioner kring olika livssituationer kopplades även samman med begreppet frihet. Vissa situationer i livet, t.ex. då man som ung är beroende av sina föräldrar, eller som äldre beroende av t.ex. vårdpersonalen eller sina barns omsorg, kan begränsa friheten och självbestämmanderätten. Tage Danielssons novell Den första kärleken fick många att reflektera kring dessa frågeställningar. Är det bara då man är produktiv och välmående som man har rätt att bestämma över hur man vill leva och vad man vill göra? Även frågor gällande identitet är något som diskuterades under flera gruppträffar. Mare Kandres novell Hetta och vitt beskriver ett radikalt identitetsbyte. Också mer vardagliga former av identitetsbyte diskuterades, t.ex. möjligheten att prova nya roller och bygga upp en ny identitet då man byter miljö i och med en flytt eller då man inleder studier i en ny skola:

1173: Att byta identitet är ett samtalsämne som kommer upp under diskussionen, vi relaterar till då man t.ex. byter skola och har chans att byta sin identitet helt och hållet, och hur skönt det kan vara att få ”börja om från början”, som huvudpersonen i novellen gjorde. Vår tolkning blir att han var så trött på krigandet och eländet så han bytte sin identitet på några minuter och fick ett helt nytt liv. (Hetta och vitt)

11711: Vi diskuterade även den begränsade friheten som karaktärerna har i berättelsen som en indikation på att karaktärerna i berättelsen skulle ha varit väldigt unga. Detta visade sig istället vara en indikation på att karaktärerna har kommit till det skede av livet då ens frihet igen blir begränsad. Vi såg på detta som att man börjar sitt liv med begränsad frihet i form av regler som ens föräldrar bestämmer för att sedan gå över till det vuxna livet där man uppnår total frihet att göra vad man vill och när man vill. När man sedan blir äldre och går i pension och kanske bor på äldreboende så börjar ens frihet igen begränsas på grund av att man inte är kapabel att självständigt på samma sätt ta hand om sig själv som man gjort när man varit yngre. Detta påminner om barndomen då man kanske igen har specifika mattider och sovtider som ställs av omgivningen. (Den första kärleken)

3.2.11. Tankar kring mänskliga relationer och kommunikation

Flera av kursens skönlitterära texter väckte tankar och diskussioner kring familjerelationer, t.ex. relationer mellan föräldrar och barn och mellan syskon:

1171: Mamma-dotter relationer diskuterades också. De flesta av oss ansåg att det inte fanns riktigt någon värme i dessa relationer. Kanske för att de i tiderna ofta var mamman som var tvungen att uppfostra, som fick den ”tråkiga rollen” för barnet? Också favoriseringen syntes i boken. Iallafall gav föräldrarna ofta genast från början sa hurdant barnet var. Någon var livlig och vacker medan andra bedömdes som fula. Även kunde mamman t.ex. favorisera ett barn, medan pappan favoriserade en annan. (Anna, Hanna och Johanna)

1173: Vi diskuterar även föräldrarnas närvaro och icke-närvaro samt deras förhållningssätt till sina barn och vilka konsekvenser det kan ha, vilket också är någonting som vi behöver vara medvetna om då vi jobbar med människor. (Tre starka kvinnor. Del I)

1173; Vi reflekterade över hur syskon till barn med funktionsnedsättningar ofta hamnar ta ett stort ansvar i ung ålder, och hur det kan leda till en begränsad möjlighet att få ”bara vara barn”, samt ofta får strida för sin uppmärksamhet. Vi diskuterade också familjens, och främst då mammans roll i denna roman, då en sådan här olycka inträffar. Vi reflekterade över hur mamman verkade isolera Matthew för sin egen fördel, och tänkte inte på hans bästa. Varken mamman eller Matthew verkar kunna behandla sin sorg. (Chocken efter fallet)

1171: Vi funderade även på hur relationen mellan barn-förälder förändras i och med att ena barnet har en funktionsnedsättning, den så att säga ”friska” blir tvungen att bära en hel del ansvar medan den andra får mer hjälp och stöd osv. (Chocken efter fallet)

11712: Det fattades kommunikation i familjedynamiken. Moderns behov gick över sonens behov tydligt, och skuldkänslorna ökades på grund av isoleringen hemma. Även om modern ville sonen väl, lik alla mammor gör, gjorde det mer skaka än nytta. Jag upplevde att mamman höll väldigt hårt fast i det som hänt och hade svårt att släppa taget. (Chocken efter fallet)

Mor- och farföräldrars relation till barnbarn var ett tema som togs upp i flera texter. Även situationer som uppkommer då familjemedlemmar har en personlighetsstörning som t.ex. narcissism diskuterades, och hur följderna kan spänna över flera generationer. Gruppdeltagarna reflekterade också kring olika typer av beroenden som kan utvecklas mellan familjemedlemmar samt otrohet i parförhållanden:

1171: Morföräldrarnas stöd var nog det största stödet för Matthew ansåg vi, hur det hjälpte och stödde honom så bra de kunde. Ofta på ett konkret sätt. Mormodern var även den som Matthew hade mest hjälp av. Mormodern hade också kanske en annan syn på hans situation, eftersom även hennes bror hade varit psykiskt sjuk tidigare. (Chocken efter fallet)

1173: Pappans roll i romanen diskuterar vi som narcissist, och hur vi fått en större förståelse och en inblick i hur det kan vara att leva med en narcissist, och vilka konsekvenser det har för ens egen självbild då man tvingas leva helt enligt någon annans villkor, som Sony i romanen. Då vi diskuterar Norahs sätt att ljuga för fadern om att hon är gift kommer vi också in på vikten av att fråga öppna frågor då man som professionell jobbar med människor, att det kan vara avgörande för att förstå

personens verklighet genom att ställa rätt sorts frågor, dvs. öppna frågor och inte ledande eller för konkreta frågor. (Tre starka kvinnor. Del I)

11717: Novellen gav intryck att Sonja hade blivit besatt av sin bror och då han svek henne flera gånger och stack iväg så hade hon tröttnat till sist. Hon fick ingen respons på all uppmärksamhet som hon gav till honom. Hennes liv kretsade runt sin Anttoni. Här kan jag tycka att föräldrarna hade kunnat vänja henne vid avstånd från brodern i en tidigare ålder. De hade varit tillsammans varje dag i tre år innan de för första gången skildes och Sonja började matvägra tills hon fick tillbaka sin bror. T.o.m. gällande tvillingar rekomenderas det att de behöver skiljas från varandra ibland som bebisar för att inte bli beroende av varandra. Barn behöver kunna skapa en slags självständighet också. Om vi även tar och tänker lite mer långsiktigt så finns inte alla människor kvar hos en för evigt, t.ex. genom dödsfall. Om man då är besatt av en person blir det en svår situation att hantera. Hur ska man nu leva livet när inte denna person är med? (Sonja)

1171: Att männen var otrogna hände ofta i boken, och var något vi i gruppen reagerade på. Vi diskuterade att det i boken sågs som en sak som kvinnan bara måste liksom ”acceptera och leva med”. Eller så tog kvinnan själv skulden på sig, att hennes egna beteende hade orsakat att mannen varit otrogen. Kanske gör man det för att man älskar den andra och ännu vill vara med hen? (Anna, Hanna och Johanna)

I synnerhet Kristian Gidlunds bok I kroppen min skapade diskussion kring de anhörigas roll i krissituationer och hur viktigt det skulle vara att vårdpersonalen skulle ta i beaktande patientens helhetssituation då man planerar svåra och långa vårdprocesser. Flera gruppdeltagare lyfte fram betydelsen av att vårdpersonalen inkluderar även patientens familjemedlemmar i processen och kommunikationen, om patienten så önskar. Det stöd de anhöriga kan ge kan inverka väldigt mycket på patientens motivation att orka kämpa sig genom tunga vårdprocesser. Men även de anhöriga kan behöva stöd för att själva orka:

11717: Som anhörig kan det inte vara lätt att få veta att en nära och kär ska gå bort inom en kortare framtid. Det upplevdes att Kristian kämpade på som han gjorde för familjen och vännernas skull. Speciellt efter brevet som han fick utav systern. De anhöriga fanns där som stöd och hjälp för Kristian, men det kan inte ha varit enkelt för dem. Som det togs upp under lektionen så brukar föräldrar, vars barn är dödsdömda, inte själva vilja berätta för barnet att det ska dö. De klarar inte av bördan. Då är det lättare att en sköterska talar om det för barnet. Barnet brukar sällan inse vad det riktigt innebär, utan är mest beskymrad över att mamma och pappa är ledsna. Men hur ska föräldrar kunna dölja denna sorg de känner över barnets död? Det som är bra i vårt samhälle är att det erbjuds mycket stöd och samtalsrådgivning för anhöriga. (I kroppen min)

Under BOK-fikan på Luckan diskuterades bemötande och relationer mellan personer från olika kulturer. Poeten Adrian Pereras åsikter om relationer mellan invandrare och infödda finländare förvånade flera gruppdeltagare, som överraskades av Pereras åsikt att det kan vara irriterande och sårande att få frågor om ursprung:

11716: Han talade mycket om att han tycker inte om frågor som t.ex. att vad tycker du om Finland, han tycker att frågan betynger honom och därför borde man inte sätta det ansvaret på honom. Han pratade också om frågan att var kommer du ifrån. Det är något som kan vara svårt att förstå att det kav vara ett känsligt ämne att fråga. Jag kan tänka att detta gäller om det är en negativ laddat ämne. Om man kommer som flyktingar, vill man inte kanske tala om sitt hemland. En annan synvinkel är att bara för att man etniskt ser annorlunda ut, betyder det inte att man inte är en finländare. Om man ärfFödd och uppväxt här, då kan jag förstå att frågan blir irriterande. Men jag tror ändå att det hör till socialt umgänge att fråga frågor som vem är du, vad gör du och var kommer du ifrån. Detta är vanliga frågar jag träffar från klienter och patienter inom vårdbranschen. De hör på min dialekt att jag inte är helt finskspråkig och jag får ofta höra frågan om jag är finländsk. Det talade om att med dikter och litteratur vill man väcka tankar, detta tycker jag att är intressant och viktigt. Jag har nämnt tidigare att det är intressant hur flera olika personer kan läsa samma text och uppleva den på olika sätt. Litteratur ger en nya synvinklar på saker och man börjar se hur olika personer ser på saker. (Adrian Perera, White Monkey, BOK-fika)

11712: Från manliga skribenten fick jag en känsla att han har måsta diskutera väldigt mycket kring rasism, politik och ”svarta vs vita”, så hans sätt att diskutera var tillbakadraget och deffensivt. Det fanns frågor som inte kunde ställas eftersom stämningen blev väldigt spänd efter att han besvarade en fråga med en fråga ”har du någo icke vita vänner?” Gränsen mellan vad som är okej och inte okej att fråga är oftast tun, och man måste vara berädd på att det kan tolkkas på fel sätt eller spåra ut väligt lätt. Sådana situationer händer i varje yrke, kanske mer i hälsovården, och då måste man som professionell veta hur man tacklar sådana situationer. (White Monkey, BOK-fika)

De gemensamma gruppdiskussionerna om mänskliga relationer och kommunikation vår något kursdeltagarna uppskattade. I citatet nedan beskriver en av kursdeltagarna hur dessa diskussioner öppnade upp hans sätt att se på saker och fick honom att utveckla en större förståelse för andra människor. Han anser att detta kommer att vara honom till nytta i det kommande yrket som fysioterapeut:

11711: Tack vare de andra deltagarnas syn på de olika händelserna och deras förklaringar för varför de såg på sakerna på ett visst sätt så började min egen syn på sakerna att få mera vinklar. Det här ledde till att jag öppnade upp mina ”låsta” tankesätt inte bara under läsandet av böckerna utan även i min vardag och i samtal med andra människor. Kort sagt så ökade kursen min förmåga att förstå människorna i min omgivning bättre tack vare en förbättrad förmåga att sätta mig in i människors livssituationer och se saker ur deras perspektiv. Den här förmågan har jag som fysioterapeut stor nytta av på grund av närheten till människor i mitt yrke, för övrigt tror jag att alla som arbetar inom vården skulle ha nytta av att öva upp just den här förmågan. (Allmänt om kursen)

3.2.12. Etiska resonemang

Diskussioner om liv och död fördes under flera gruppträffar. Olika etiska och religiösa föreställningar, både sådana som gruppdeltagarna stött på under praktikperioder, i arbetslivet och i sitt personliga liv, samt sådana som framkom i de skönlitterära texterna, ventilerades, vilket gav deltagarna många olika perspektiv på svåra frågor som t.ex. rätten till eutanasi. I citatet nedan lyfts tankar kring eutanasi fram:

11712: Intressant var diskussionen kring eutanasi i boken, och att även om den nya generationen är kanske mer accepterande kring tanken om eutanasi, kan det kanske bero på uppväxten. Religion var mycket i vardagen och i uppväxten hos den äldre generationen, och enligt kristendomen är självmord/mord synd. Men egentligen är det inget nytt inom åldringsvården att en person vill kontrollera eller försöka påverka på när hens tid skall ta slut, tex sluta äta eller vägra ta medicin. För att citera en patient: ”jag vill inte ha medicin som får mig att må mera illa än själva sjukdomen”. (Stilla dagar i Mejlans)

Frågeställningar kring skuld kom upp under diskussionerna kring de lästa texterna. Gruppdeltagarna funderade på när man borde känna skuld och när man inte borde det, hur man kan bearbeta och komma över skuldkänslor samt hur man bemöter patienter och klienter som brottas med dessa tankar:

1172: Diskussionen om skuld var intressant. Speciellt började jag fundera på hur man kan känna skuld fastän man inte medvetet gjort något fel. T.ex. som i novellen när huvudpersonen saboterade låset på sin brors motorcykel vilket sedan indirekt ledde till att han blev överkörd. Andra människor kan i vissa fall skadas eller till och med dö som oförutsedda konsekvenser av våra handlingar. Det är förståeligt att människor känner skuld fastän de inte medvetet orsakat något. Detta kommer kanske klarast fram i novellen ”att döda ett parn [barn]” där alla parter har goda intentioner men ändå dödas ett barn. Om jag ringer till en kompis och kompisen blir överkörd för att den på grund av telefonsamtalet inte ser sig för när den går över vägen, är jag då på något sätt skyldig till olyckan? (Tema: Skuld)

1177: Viktiga frågor som togs upp under tillfället: Varför känner man skuld, även om man är oskyldig? Måste man känna skuld? När slutar man känna skuld? Hur hanterar man sorg? Vad har man för ansvar som anhörig? Vad säger man till någon som har dödat ett barn? Hur delar man skuld? (Tema: Skuld)

1173: Diskussionen behandlar också hur vi människor känner skuld på olika sätt, och vad man faktiskt får ut av att känna skuld. Skuldkänslor kan hjälpa oss att lära av våra misstag och inte begå samma misstag flera gånger. Ibland kan det vara svårt att reflektera över skuldkänslor, och det kan vara svårt att ta tag i dem. Vi har alla olika sätt att känna skuld, och en del ältar samma sak i en lång tid medan andra behöver göra någonting konkret för att bli av med skuldkänslor och lära sig leva med dem. (Sonja)

1172: Kanske det är vettigt att skilja på skuld som en känsla och skuld ur en juridisk eller etisk synvinkel. Någon kan vara skyldig utan att känna skuld och någon annan kan känna skuld fastän den ”på pappret” är oskyldig. (Tema: Skuld)

I gruppen fördes också diskussioner om användandet av kreativa metoder i klientarbetet och etiken kopplad till detta. Tystnadsplikt, förtroende och klara spelregler behövs ifall man ber patienter skriva ner djupt personliga erfarenheter och känslor:

11712: Jag fick en känsla att om man väljer litteratur som en metod för låt oss säga rehabilitering för att få utlopp för känslor, skall det finnas regler. Vem läser texten, vem skrivs det för, skall den bearbetas av andra än skribenten och vad görs med färdiga materialet? Jag kan tänka mig att till exempel en mor skulle tolkka väldigt annorlunda sitt barns texter som handlar om depression än en psykolog. Detta var första gången jag läst böcker som är diktsamlingar, och de överraskade mig positivt. (BOK-fika)

3.2.13. Reflektioner som leder till att man ser saker ”i ett nytt sken”, att man blir medveten om något

Läsningen av Stig Dagermans novell Att döda ett barn väckte nya tankar kring hantering av skuldkänslor hos flera gruppdeltagare. Även en ökad medvetenhet om trafiksäkerhet beskrivs av en del gruppdeltagare, vilket vi ser i citatet nedan:

1173: Vi blev alla berörda av novellen och kunde konstatera hur det enda man tänker på då man läser denna är att man behöver vara försiktig och uppmärksam i trafiken samt att man behöver lära barn att akta sig i trafiken. Man behöver också inse att inte skuldkänslor ändrar situationen, man kan endast lära av sina egna misstag och försöka hjälpa de inblandade att gå vidare. I diskussionen kan vi dra slutsatser om att det finns gränser för att känna skuld, man kan inte känna skuld över allt som händer eftersom det blir begränsande och till sist kan man ta på sig skulden för allt som sker. (Att döda ett barn)

Mary Bodens novell Blind och Mare Kandres novell Hetta och vitt skildrar båda personer som plötsligt ”vaknar upp”, ser på en situation ur ett nytt perspektiv, och de reaktioner och följder detta medför. Vikten av att kunna se sina medmänniskor utan ett filter av förutfattande meningar är något som respondenten som skrivit nedanstående citat funderar över:

1175: Vi konstaterar att denna novell och Blind går lite hand i hand, att huvudpersonerna är ”blinda” av situationen och sedan vaknas personerna till liv. När jag reflekterar över vår diskussion med Sissel

och gruppen får det mig att tänka att vi människor som träffas för första gången inte bara inom vården men utanför har ingen aning om varandras barndom, tidigare livshändelser och erfarenheter m.m., och det borde vara klart och enkelt men tyvärr inte är det alla gånger, att bemöta alla jämlikt det är något som jag eftersträvar som tidigare nämnt att vara öppen och undvika förutfattade meningar. (Hetta och vitt)

Kursdeltagarna beskriver hur gruppdiskussionerna om kulturskillnader och normer lärt dem mycket, både om hur andra kan uppleva världen och hur de själva ser på saker och ting. Även olika perspektiv på död, skuld och etik har djupnat och breddats i och med de diskussioner skönlitteraturen väckt:

1178: I denna kurs lärde jag mig främst att tänka utanför mina egna banor. Vad kan vara rätt och fel i olika kontexter som t.ex. kultur skillander. Dessutom märkte jag att litteraturen lyfte fram olika tankar under läsningen och under diskussionerna. Med hjälp av diskussionerna fick litteraturens tankar en djupare innebörd. (Allmänt om kursen)

11710: Texterna vi läst har skapat väldigt intressanta diskussioner, bl.a. om döden; hur man skall prata om och förhålla sig till den. Jag tycker att det har varit fint att få träffa studerande från andra utbildningsområden och att via deras erfarenheter ha lärt mig mycket nytt om hur man kan handla i olika situationer på ett lämpligt sätt. Kursen har fått mig att tänka på olika situationer jag varit med om, och hur jag har reagerat och handlat. Jag har också i högre grad än tidigare kopplat ihop mina egna erfarenheter med det jag har läst. (allmänt om kursen)

11712: Det mesta var mellan raderna, och det var först på gruppdiskussionen som de mesta scenariona och upplevelserna dök upp för mig. Men det som kom fram var skillnaden på hur barn, tonåringar och vuxna upplever och handskas med skuld. (Tema skuld)

Några respondenter beskriver hur BOK-fikan på Luckan, där kursdeltagarna fick diskutera med två unga poeter, fick dem att fundera på vikten av att skilja på text och författare. Författaren är inte ett med texten, vilket en del tidigare tänkt. Detta väckte även tankar om hur annorlunda någon annan kan se på världen och hur lätt vi glömmer bort detta:

1175: När jag läser böcker kopplar jag ofta författaren ihop med berättelsen, men Obrey vill skilja åt författaren och berättelsen. författaren kan leva sig in i en situation men nödvändigtvis inte har upplevt det själv, vilket var intressant påstående att höra, dock blev jag fundersam hur i all världen hon har fått inspiration ifrån att skriva en sådan djup poesi om ständig kamp mellan ljuset och mörkret, om herraväldet över en ung människa samt inspirationen till starka beskrivningar, t.ex. känslan när man äter glas. (Fågeltanken, BOK-fika)

11211: Fågeltanken var för mig en diktsamling som jag först tolkade som väldigt känslodriven och ångestfylld. Vissa av dikterna och känslorna de gav mig var väldigt bekanta från när jag haft sämre perioder och jag kopplade ihop detta med hur jag själv brukar ge utlopp för mina känslor. Jag blev därför lite förvånad när jag frågade författaren ifall hon någon gång känner att hon måste skriva ut sina dikter för att ta itu med sina känslor och hon svarade nej. Enligt mig kändes dikterna så råa och

drivna så att jag såg dem som direkta utkast av känslor fast fallet inte var helt sådant. Det här gav mig ytterligare påminnelse om att jag ofta fastnar i ett tänk där jag tror att många människor i min omgivning fungerar på samma sätt som jag. (Fågeltanken)

3.2.14. Existentiella resonemang och reflektioner kring mänskliga behov och livsval

Novellen Tarnanno väckte tankar kring människans behov av frihet men även människans önskan att höra till ett sammanhang, att göra något meningsfullt. Behovet att få göra något meningsfullt, att använda och utveckla sina talanger, att bidra med något, kan i vissa fall vara något som kan vara svårt att uppfylla om man t.ex. råkar ut för långa perioder av arbetslöshet. Också vikten av att ha mål i livet och drömmar diskuterades under gruppträffarna:

1173: Under diskussionen kunde vi ta fasta på hur en människa kan känna frihet genom tillhörighet, dvs. att tillhöra en grupp kan göra så att vi känner oss mera fria. Det är också skillnad på att vara frivilligt ensam, då man kan uppleva frihetskänslor, och att vara ofrivilligt ensam eller utestängd, då man högt antagligen inte känner frihetskänslor. Vi diskuterade också och reflekterade vidare om arbetslöshet, hur en människa som är arbetslös till synes är ”fri” men att det kan upplevas som motsatsen till frihet, att man är fängslad i arbetslösheten och känner sig oduglig för att man inte har någonting meningsfullt att göra. Också här kunde jag koppla samman mitt blivande yrke och novellen, att människor känner större frihet då man har någonting meningsfullt att göra, och då man kan känna att man bidrar med någonting och att känna delaktighet med andra personer. (Tarnanno)

1173: Vidare diskuterades även hur mål och drömmar kan ändra med åldern, och hur drömmarnas viktighet styr oss. Är vi villiga att släppa en mindre viktig dröm om det ger oss ett liv med personen vi älskar? (Du tände solen, jag tände stjärnorna)

11712: Huvudpersonen verkade väldigt beroende av andra, och väntade på dem för att få en rutin och mening i vardagen. Detta kan tolkas som socialt behov och behov för delaktighet, även om det sociala inkluderade även slagsmål. Han deltog i demonstrationerna för att få ”rush” och starka känslor som man kan uppleva i folkmassor. Med detta kan man tänka att det finns skillnad mellan frihet och ensamhet, till exempel om det är frivilligt, ofrivilligt, eller skapat av omständigheterna. Här kan samhälles uppbyggnaden ha en otrolig påverkan på människans frihet och trygghet i vardagen, eftersom vad händer med en person som bor i ett land utan tryggt infrastruktur? (Tarnanno)

Människans behov av kärlek, lycka, frihet och att få njuta av livet kom upp i flera gemensamma diskussioner. När har man rätt att försöka uppnå sina egna drömmar och när påverkar dessa strävanden andra på ett negativt sätt? Även rätten att avsluta sitt eget liv då det enligt patienten själv inte längre finns förutsättningar till ett gott liv kom upp då eutanasi diskuterades:

11717: Den första kärleken upplevdes först som kärlek hos ett väldigt ungt par då de pratade om att vara hemma klockan tio. Jag tänke mig åldern 13 år och att killen ville gå steget längre, alltså ha sex, medan tjejen inte ville gå för fort fram. När det sedan kom fram i slutet att det handlade om ett äldre par som bodde på ett ålderdomshem så förändrades hela bilden av historien. Det känns lite synd att livet faktiskt går från begränsat, till mer frihet, till att bli begränsat igen. Ett äldre par som är kära i varandra borde få sova tillsammans om de vill. Varför begränsa deras sista tid i livet på det där sättet? Varför begränsa kärlek som vill blomma ut i en större grad? (Den första kärleken)

11717: För att gå in lite på flickans föräldrar också så tycks de inte ha förmågan att reda ut problem, utan tror att en flytt är lösningen på allt. De försöker alltså ändra på yttre omständigheter istället för att se in till sig själva och jobba på deras tankar och beteenden. Om de fortsätter att söka lycka genom yttre påverkan så kommer de aldrig att finna den. (Du tände solen, jag tände stjärnorna)

11716: Vi diskuterade skillnaden om hur äldre och unga ser på döden. Är det en skillnad mellan dessa grupper. Är det att om en unga har en obotlig sjukdom dör för tidigt och en äldre ser döden som något väntat. Vi diskuterade lite eutanasifrågan som kom upp, i bokens fiktiva diskussion om ämnet var de bara få som understödde eutanasi pga. att de ser att krämporna är något som kommer med åldern. (Stilla dagar i Mejlans)

3.2.15. Tankar om mänskliga upplevelsetillstånd, insikter som respondenten anser kan vara till nytta i den kommande karriären

Texterna och diskussionerna kring olika psykiska tillstånd och sjukdomar gav deltagarna nya perspektiv på upplevelser kopplade till dessa. En blivande ergoterapeut skriver om hur läsningen och gruppdiskussionerna gett henne nya insikter och större förståelse för psykosliknande tillstånd och hur det kan kännas för personer som har svårt att skilja mellan dröm och verklighet:

1173: Det ”drömlika” sättet som allting beskrivs på gjorde det stundvis utmanande att veta vad som var verklighet i romanen. Under diskussionen kunde jag konstatera att vi var flera som upplevt samma då vi läst den här romanen. Man vet inte riktigt vad som är verklighet och vad som endast är fantasier. Då kommer vi in på hur den kan liknas vid att vara i någon form av ”psykos” eller annat psykiskt tillstånd, där verklighetsuppfattningen är skev, hur svårt det då kanske kan vara att vara i verkligheten och förstå vad som pågår och bemästra sin vardag. Det här är någonting som jag som ergoterapeut kan ha nytta av att ha fått en större förståelse för, eftersom jag som ergoterapeut också kan jobba inom psykiatrin. (Tre starka kvinnor, del I)

Även följande citat berör tankar kring hallucinationer och störda verklighetsuppfattningar:

11716: Vi diskuterade skillnad mellan mental sjukdom och demens, när det gäller hallucinationer. Åt vissa kan man förklara att det de ser/hör inte är vekligt [verkligt], medan för andra går det inte att

förklara. Vi pratade om dödsupplevelsen i boken och varför har vissa nära dödsupplevelser. Är det ett sätt för hjärnan att skydda dig från att du kommer att dö och för kunna slappna av. (Stilla dagar i Mejlans)

I mötet med flyktingar och personer med annan kulturell bakgrund kan läsning och reflektion kring texterna påminna vårdpersonalen om vikten av att förhålla sig öppen och försöka undvika att låta förutfattade meningar färga tolkningen av situationen:

1173: Under diskussionen kunde vi enas om att den gav oss en ordentlig inblick i och förståelse för de människor som kommer till vårt land som flyktingar idag, vad de kan ha gått igenom. Också hur en sådan här roman kan få en att faktiskt inse verkligheten och göra en medveten om vad som pågår ute i världen, och hur det kan hjälpa en att lägga saker i perspektiv diskuteras. Själv tycker jag att sådana här romaner är bra att läsa för att lära sig uppskatta det man har, och njuta av det lilla och inte klaga lika mycket över vardagliga småsaker. Att höra om någonting på nyheterna är en helt annan sak än att ”uppleva” det genom en roman som den här. (Tre starka kvinnor, del III)

I citatet nedan beskriver en av respondenten hur diskussionerna kring skuld gett verktyg att klara av framtida klientmöten:

1175: Att känna skuld är något jag har brottats med i början av tonåren så att diskutera om skuld var kanske inte den mest bekväma ämnet men det öppnade mina ögon att få läsa och diskutera om dessa olika noveller, olika orsaker till skuld och vad som sker i dessa noveller. Att ha erfarenhet av skuld diskuterat om tre olika noveller är en kompetens jag säkerligen har nytta av i framtiden i mitt yrke där jag möter människor som upplever skuld och söker hjälp. (Tema skuld)

Vikten av att träna upp den empatiska förmågan och att kunna leva sig in i andra människors situation är något som denna blivande fysioterapeut anser sig ha nytta av i sitt kommande yrke:

1179: Förmågan till inlevelse av andra människors känslor krävs av en fysioterapeut samt av alla som är i ett yrke där man är i ständig kontakt med människor. Klienterna eller patienterna går igenom något som vi kan bara inbilla oss. Som fysioterapeut har patienterna råkat ut för något som medfört att patienten behöver rehabilitering. Detta medför en förändring i patientens normala tillvaro som påverkar även de anhöriga som börs ta i beaktande under rehabiliteringen. Med att ha deltagit i denna kurs och läst kursmaterialen har jag fått goda verktyg till arbetslivet. Man kan aldrig veta helt vad en klient eller patient går i genom om man själv inte varit i samma situation. Men efter denna kurs tror jag att det blir lättare, man kan lättare leva sig in i patientens tillstånd. Tack vare gruppdiskussionerna förstod jag att det finns många olika sätt att se och tolka samma sak. Jag lärde mig att se från flera olika synvinklar på samma sak. Helt som om jag fått nya, klarare ögon för att granska världen. I mitt tycke måste man se patienten som en helhet, tänka på de olika bakgrundsfaktorerna som kan påverka på läknings- och rehabiliteringsprocessen. Alltför ofta fokuserar man på diagnosen som man försöker bota. (allmänt om kursen)

Hur patienter och klienter upplever kroppslighet och smärta är något som många respondenter funderat över under kursens gång:

11712: En tanke som verkligen slog mig var hur smärta upplevs. Vad är allra värsta smärtskalan, om den räknas från 1–10? Det beror ju på hur individen upplever smärta, och vad som är den värsta smärtan som hen upplevt! Eller är det tanken som finns bakom skalan 1–10? Att man får ”ord” på den smärtan man själv upplever i stunden? (I kroppen min)

11716: Hur hon beskriver kroppen är som något ganska groteskt, men som hon sa så är kroppen kött och blod. Men ändå är kroppen en viktig faktor, det har mycket att göra med integritet. För många är kroppen något personligt som de inte vill att andra rör. Från egen synvinkel när man är inom vårdbranschen så funderade jag längre på vad det är att vara frisk och att vara sjuk. När du har flunsa eller ett brutet ben är du sjuk en kort period. Men när du lider av en långvarig sjukdom är du sjuk hela tiden? (Sinead Obrey, Fågeltaken, BOK-fika)

11716: Det som boken handlar mycket om är den föråldrade kroppen och väntan på döden. När man talar med äldre så väntar vissa på döden medan andra är rädda för döden. Döden kan få en att fundera över om man har gjort allt i livet man vill och det som jag tror många funderar över är att vad är döden, vad händer det efter döden. I boken talades det om eutanasi, det som jag funderade över är att om man tar i beaktan äldre personer, hur ånga [många] stöder eutanasi. I boken var det bara få som stödde det. Eutanasi r något det talas mycket om. På ett sätt förstår jag när det gäller personer med svåra sjukdomar som lider i slutskedet av sin sjukdom. Annat sått jag från en vårdares synvinkel kom att fundera på är hurdant det är för patienter att måste vänta flera timmar på akuten och hur skrämmande och kall sjukhusmiljön är. Hur skrämmande det är för patienter att väcka upp efter en operation och man får inga riktiga svar genast. (Stilla dagar i Mejlans)

3.2.16. Självreflektiva tankar

Respondenterna skriver om hur de genom att leva sig in i de fiktiva karaktärernas situationer på ett mentalt plan ”tränar” sig inför mötet med verkliga patienter och klienter. Flera kursdeltagare berättar också att de funderat på hur de själva skulle hantera de olika situationerna som beskrivs i de skönlitterära texterna. Detta får dem att bli medvetna om hur de själva tänker. Förutom att reflektera kring olika etiska perspektiv framkommer det att kursen även tränat och utvecklat deltagarnas förmåga att lyssna på varandra och våga uttrycka sina egna åsikter:

1177: Självreflektionen är viktig och kommer för mig ganska automatiskt när man läser en djupare text. Frågor poppar upp i huvudet. Vad hade jag gjort i denna situation? Hur hade jag hanterat det här? Jag tror att läsningen ger en djupare förståelse för den egna personen och är en grundförutsättning för självinsikt, i annat fall är det lätt att fastna i den egna bubblan. Jag tror också att läsningen gör individen till en bättre människokännare, det blir lättare att förstå och sätta sig in i andra människors situationer. (allmänt om kursen)

1178: I början av denna kurs var jag väldigt nervös för att tala i gruppen, men med tiden blev det lättare och tillslut var lektionen det jag väntade på för att delta i. Jag hade som egna små mål under

kursen, förutom den etiska utvecklingen att jag skulle bli bättre på att lyssna på andra, tala i grupp och att kunna utrycka det jag vill säja. Jag tycker jag bättre kan lyssna, jag är bättre på att tala i grupp men jag behöver ännu utveckling i att kunna uttrycka mig på rättvis, alltså att jag säjer det som jag tänker det. (Allmänt om kursen)

11711: Efter den här träffen insåg jag själv att många perspektiv på de olika novellerna som diskuterades under träffen var helt okända för mig. Detta innebar också att jag såg effekten av kursen då insikten om okända perspektiv resulterade i att jag började analysera mina egna förhållningssätt till andras livssituationer, känslor och upplevelser av olika slag. Till följd av detta blev jag en bättre lyssnare men också bättre på att förstå det som sägs åt mig och känslorna bakom det som sägs. (Tema: skuld)

1174: Jag tror att just känslan av skuld är med varje gång en olycka händer, fast oftast är det ju en aning onödigt att känna skuld över något som inte längre kan ändras. Speciellt då det handlar om barn, känner säkert föräldrarna skuld, då föräldrarnas ”genetiska uppgift” ju är att ta hand om sina barn. Jag märkte under gruppdiskussionen att jag hade en tendens att tänka över skuld som ”ett sätt att reagera i situationer, där man inte kan förklara vad som hänt med sunt förnuft”. Efter gruppträffen tänkte jag länge över varför jag själv så starkt är av denna åsikt. Jag tycker alltså att känslan av skuld är normalt, och säkert också hälsosamt. Men efter en tid är det också viktigt att förstå att det inte lönar sig att gå runt med känslan av skuld allt för länge, då vi inte kan ändra det förflutna. (Tema: Skuld)

Några respondenter beskriver hur de blev medvetna om hur lätt de kan skapa felaktiga förutfattade meningar om andra, då de mötte författarna på Luckans BOK-fika. Då de läst diktsamlingarna hade några respondenter målat upp en bild av författarna, som de märkte att inte alls stämde då de träffade dem:

1174: Under litteraturträffen lärde jag mig igen ett par viktiga lektioner i livet. Som först måste jag ta fram lektionen i: ”Don’t judge a book by it’s cover.” Jag hade tidigare inte så mycket erfarenheter av dikter, men tydligen tillräckligt för att dra vissa linjer i förväg. Då jag läste Sinead Obreys diktsamling tänkte jag på ungefär följande sätt: ”oj så deprimerande dikter av en 22-årig, undrar om hon på riktigt är tillräckligt erfaren i livet för att skriva sånt.” Jag hade alltså en rätt så negativ bild redan i förväg. När Sinead sedan öppnade sina tankar en aning, och speciellt tog fram hur hon önskade att folk kunde läsa dessa dikter utan att fundera på författarens kön, ålder osv. kände jag mig själv som en idiot. Det var ju just detta jag gjort, dömt hela diktsamlingen i förväg, fast jag inte ens något vet om dikter. Jag har nu en mycket större respekt för författaren och i fortsättningen tänker jag också läsa utan att i förväg ta reda om saker som skulle kunna ändra min synvinkel då jag läser. (Fågeltanken, BOK-fika)

1176: För bokfikan hade jag också först lite fördomar, men de försvann nog med samma när poeterna dök upp. Jätte roligt att de var båda unga! Poeter och dikter är ju inte alls så illa sen heller… (BOK-fika)

I citatet nedan beskriver också en av kursdeltagarna hur läsningen av novellen Den första kärleken öppnade upp ögonen för hur snabbt man kan skapa förutfattade meningar som sedan färgar tolkningen av en situation och gör en mindre mottaglig för ledtrådar som kunde föra en på rätt spår:

11711: Novellen handlar om ett kärlekspar som träffas på en parkbänk. När jag läste novellen så byggde jag upp en bild av huvudkaraktärerna alltså kvinnan och mannen i novellen som väldigt unga. Detta på grund av sättet de talar på om att inte bli påkomna och hur omogen mannen i berättelsen verkar vara. I slutet av novellen blir det dock självklart att de är pensionärer som bor på ett äldreboende och i och med detta kreverade hela bilden av karaktärerna som jag byggt upp. När jag sedan ögnade igenom texten på nytt så såg jag att tecknen på att de var äldre människor fanns där hela tiden men att jag inte såg dem på grund av mina egna antaganden under läsandet. Under diskussionen som följde så lyfte andra gruppmedlemmar fram att de uppfattade karaktärerna i berättelsen som äldre rätt så tidigt i sitt läsande. Detta fick mig att börja fundera över hur mycket av mina uppfattningar som jag ibland baserar helt på mina egna antaganden. (Den första kärleken)

Kursdeltagarna beskriver hur gruppdiskussionerna gjort dem mer medvetna om olika synvinklar på de beskrivna situationerna samt alternativa tolkningar av de fiktiva karaktärerna. En del reflekterar även kring sina egna begränsningar, att de inte sett eller förstått vissa saker genast. Men flera kursdeltagare beskriver hur ”aha-upplevelserna” de fått under kursens gång hjälpt dem att utveckla förmågan att förstå andra:

1177: De tankar och känslor jag får genom att läsa texterna är först och främst en egen uppfattning om innehållet och textens betydelse. Vad vill författaren förmedla? Hur tolkar jag det som skrivs? Eftersom många av texterna är rätt abstrakta så finns det rum för flera olika tolkningar, och det är där diskussionstillfällena kommer in, där får man perspektiv och djup på både sina egna och andras tankar. (allmänt om kursen)

11711: Under kursens lopp har jag svajat från att inse mina egna begränsningar att förstå människorna i min omgivning till att förbättra denna förmåga till att igen se mina begränsningar för att sedan återigen förbättra min förmåga. Det är enligt mig bevis på att kursen har fått mig att utveckla min människokunskap mycket längre än jag förväntade mig under den första träffen. (allmänt om kursen)

3.2.17. Samhörighetskänsla med de övriga gruppmedlemmarna, känsla av att tryggt ”få prata av sig”, lufta sina tankar

I citatet nedan beskriver en av respondenterna hur gruppen svetsades samman under kursens gång. Hon upplevde samhörighet med de övriga deltagarna och kände sig trygg att uttrycka sina tankar. Stämningen under gruppdiskussionerna beskrivs som öppen och accepterande:

11713: Det var spännande att prata om döden i gruppen, och vissa berättade verkligen väldigt personligt om sina upplevelser om döden. Men även om rädsla för döden, och hur svårt det kan vara att mista någon anhörig. Jag kände mig stolt över vår grupp, att de vågade öppna sig så mycket och vara så accepterande. Det var bra att reflektera över döden tillsammans, att verkligen förstå att alla har olika bagage med sig. För mig gav det en ögon öppnare att den person som ser ut att må bra kanske kan ha gått igenom väldigt svåra saker i livet. Efteråt gick jag på fika med några från gruppen och då fortsatte vi att diskutera döden, och det är konstigt att man kommer så nära varandra. Detta var en av de bästa diskussions timmarna enligt mig. Just för att det kände som att man kom varandra närmare och mer på djupet. (I kroppen min)

Gruppdiskussionerna kunde även stärka deltagarna då de funderade på sin egen kompetens som läsare. Då de märkte att andra också haft svårt att förstå vissa texter blev det lättare att acceptera de egna svårigheterna och utmaningarna. Väldigt många upplever dock att de utvecklats som läsare under kursens gång:

11714: Tyckte många av texterna denna vecka var ganska svår lästa då de mest berättarens tankar som hoppar hit och dit. Det kändes ibland svårt att nå den röda tråden. Jag var orolig att de var endast jag som hade svårt att hitta den men det kändes skönt att märka att de andra haft liknande svårigheter med texterna. Men märker att jag har ganska svårt att hitta det som inte skrivs rakt ut. Intressant att se förändras det genom veckorna. (diskussionsträff II, ”Att se sig själv och andra”)

3.2.18. Att läsa mellan raderna, fundera på det osagda, att vara uppmärksam

Redan under den första gruppträffen fick kursdeltagarna läsa och diskutera Ernst Hemingways novell Berg som vita elefanter. I novellen beskrivs en diskussion mellan en man och en kvinna på en tågstation, men för att förstå att samtalet handlar om abort måste man läsa uppmärksamt och även ”mellan raderna”. För många kursdeltagare, i synnerhet de som inte tidigare läst så mycket, var det först gruppdiskussionen som öppnade upp innehållet i texten:

11710: Jag läste texten två gånger utan att egentligen förstå vad det är huvudpersonerna talar om och jag kände mig smått dum. Under diskussionen kom det dock fram vad novellen i grund och botten handlar om och genast kom fler tankar fram. Utifrån texten kunde man analysera bland annat vem personerna är och hur författaren har valt att skildra dem, maktförhållandet mellan de två personerna och hurdan stämning det är mellan dem. Dock blev det ännu mycket oklarheter, vilket gör texten mycket intressant. När jag efteråt läser samma novell har jag lättare att lägga märke till de mindre detaljerna som berättar ännu lite mer än vad den egentliga texten beskriver. (Berg som vita elefanter)

11711. Under gruppdiskussionen kom det fram att beslutet som skulle tas var ett beslut om kvinnan och mannen skulle behålla barnet som de väntar tillsammans eller om de skulle göra en abort.

Novellen lyfte tydligt fram hur en berättelse ibland måste läsas mellan raderna för att förstås helt. (Berg som vita elefanter)

Under gruppdiskussionerna drogs paralleller mellan uppmärksam läsning, där man fyller i luckor i texten för att skapa större förståelse, och riktiga sociala situationer t.ex. i mötet med patienter, där det också är viktigt att kunna lyssna uppmärksamt, ”läsa mellan raderna” och ställa de rätta frågorna. Under den första gruppträffen lästes också Tage Danielssons novell Den första kärleken. Även här behöver läsaren vara uppmärksam. I början av novellen antar de flesta läsare att novellen handlar om ett ungt par (redan titeln antyder detta) och om man läser texten med detta grundantagande missar man lätt de ledtrådar som ges om att så inte alls är fallet, utan att det i själva verket handlar om ett äldre par, som har en hemkomsttid till ett äldreboende:

1175: Först när jag läser till novellens slut fattar jag att det handlar om åldringar och jag skrattar tyst för mig själv, att det tog så länge innan jag förstod att det inte handlade om ett ungt par. Vi diskuterar tillsammans med Sissel hur viktigt det är i yrkeslivet att lyssna på en klient, patient noggrant få en helhetsbild innan man uttrycker sin åsikt för att undvika onödiga missförstånd. (Den första kärleken)

Mare Kandres novell Hetta och vitt och Jonas Hassen Khemiris novell Oändrat oändlig lyfter fram en opålitlig berättare och väckte diskussioner kring vem man kan tro på och när man borde vara misstänksam och ifrågasätta berättelsen. Även här drogs paralleller till verkliga sociala situationer och trovärdigheten i människors berättelser. En av respondenterna skriver dock att hon helst bara vill tro på berättaren, och kanske därför inte lägger märke till avslöjande detaljer:

11714: Efter diskussionerna märker jag hur lite jag faktiskt försöker tolka mellan raderna. Jag är kanske naiv men jag märker att jag vill stint ro på bärettaren och har lätt att hoppa över små detaljer som är avgörande. Vet inte om de handlar om min läs och skriv svårighet att jag verkligen hoppar i texten eller om det bara handlar om min ovana att läsa mycket skönlitteratur. (Tema: skuld och att se sig själv och andra)

En annan respondent skriver att han är en van läsare och redan innan kursen hade övat upp förmågan att läsa mellan raderna, men att kursen ändå även för honom väckt tankar och reflektioner som gett honom nya infallsvinklar och ökat förmågan att se helheter:

1177: Min förmåga att läsa mellan raderna var redan bra före denna kurs. Jag har läst relativt mycket under hela min uppväxt, och just den förmågan tror jag är något som kommer med själva läsvanan. Läser du tillräckligt mycket kommer det automatiskt, lite som att cykla utan händer på styret. Det tar tid men det kommer. Visst man kan alltid bli bättre, och jag tror att reflektionerna jag har gjort i

samband med läsningen av kursens texter har gjort mig mer medveten på textens helhet och infallsvinklar. (allmänt om kursen)

De flesta kursdeltagare skriver i kursdagböckerna att de inte tidigare funderat så mycket på ”det osagda” i berättelser och kommunikation. Då de under kursens gång övat upp förmågan att läsa uppmärksamt och tolka även det som sägs ”mellan raderna” upplever de flesta att de blivit bättre på att analysera och förstå texterna på djupet. Många nämner även att de inte själva, utan denna kurs, hade hittat de skönlitterära texterna som ingick i kurslitteraturen, och att läsningen och diskussionerna kring texterna väckt ett intresse för skönlitteratur, som de tror håller i sig även efter kursens slut:

11710: Jag känner att jag har blivit mer bekant med och delvis också lärt mig att reflektera mer på djupet det jag läser. Hemskt sällan har jag tidigare funderat på ”det osagda” eller desto mer analyserat på djupet vad författaren vill säga med sina texter. Jag har fått möjligheten att läsa böcker som jag antagligen annars inte skulle ha hittat och är väldigt glad att jag bestämde mig för att delta i kursen. (allmänt om kursen)

1175: Målet med denna kurs är huvudsakligen att genom olika skönlitteratur bli bättre på att läsa mellan raderna (vilket jag har ännu att jobba på men det har skett en förbättring) d.v.s. att kunna tolka det osagda att bekanta och få ta del av olika teman och människors upplevelser, berättelser, kulturer. Att bli ännu mera empatisk och vara mera öppen samt undvika förutfattade meningar. Jag anser att jag har blivit mer medveten om hur jag kan utveckla dessa saker och att mitt intresse för skönlitteratur har ökat och att jag kommer att läsa mera litteratur framöver och sannolikheten att jag läser flera av ovanstående noveller och romaner samt de jag gick miste om är stora. Jag hoppas att det kommer att ordnas liknande skönlitteraturkurs i framtiden, så många som möjligt behöver få veta vilken potential skönlitteraturen har till att möjliggöra olika perspektiv, hur mycket det kan lära oss inte bara i arbetslivet men också i vardagslivet. (Allmänt om kursen)

Ofta väckte gruppdiskussionerna helt nya tankar hos deltagarna. Då de fick ta del av alternativa tolkningar började de fundera på vilka ledtrådar i texten som gett upphov till dessa, samt blev mer uppmärksamma på vad som förmedlas ”mellan raderna”. Diskussionerna ledde till reflektioner och ofta även till fördjupad inlevelse och empati för karaktärerna:

11714: Slutet på Mare Kandres novell Hetta och vitt hade jag tolkat ganska annorlunda på grund av att jag ville tro på berättaren som tidigare i novellen sagt att han inte riktigt minns händelseförloppet. Jag ville tro på att det är sant, hade inte get en tanke åt att tvivla på att han faktiskt mindes vad som hänt. Behöver definitivt vara mer uppmärksam för budskap som beskrivs mellan raderna. Eller kanske ifrågasätta sina egna funderingar ibland. Märker att jag är ganska snabb för att bestämma mig att såhär är det och bara ignorerar vissa små hintar som inte passar in i min version. Diskussionen väcker upp en och jätteintressant att se hur olika man kan tolka situationerna och det inverkar säkert på min fortsatta läsning att lite ifrågasätta det jag blir serverad. (Hetta och vitt)

1174: Jag tror att jag förbättrat min förmåga att reflektera och läsa mellan raderna under kursens gång. Men det som har gjort att kursen har känts speciellt givande har varit diskussionerna. (sista gruppträffen)

11717: Fast boken inte avslöjade varför karaktärerna gjorde som de gjorde upplevde jag att vi var många i klassen som ändå lyckades förstå det och hade bra åsikter. Empatiförmågan kändes i luften. (Chocken efter fallet)

3.2.19. Funderingar kring karriärval och arbetet inom vårdbranschen

Under kursens gång fick deltagarna många tillfällen att fundera på sina kommande yrken och professionella situationer de kan hamna i. De fick möjlighet att föreställa sig hur det känns att möta patienter/klienter i specifika situationer och hur dessa personer bäst kunde bemötas och vårdas. Även tvivel kring den egna förmågan och orken ventilerades:

11714: Fast Kristian Gidlunds bok I kroppen min handlar om en ung gutt drog tankarna ständigt iväg till min mormor som för ett par år sen förlora kampen mot cancern. Boken fick mig att vakna hur mycket man faktiskt saknar de som lämnat en. Att få höra svåra öden andra i kursen fått ta del av får mig nästan att ifrågasätta hela utbildningsvalet. Kommer jag att klara detta? Men det är säkert bra att jag får tänka på dessa frågor redan nu under utbildningen så de inte kommer helt oförberett på fältet. ”Att bli vän med döden” kommer jag nån dag kunna instämma. Ännu känns den tanken fruktansvärt främmande och rent ut skrämmer mig. (I kroppen min)

Behovet av att i tankarna öva sig på svåra situationer, för att klara av situationerna i det kommande yrkeslivet, beskrivs i raderna nedan. Även en vilja att utmana sig själv för att kunna hantera obekväma situationer uttrycks:

11714: Men det är kanske inte ideal att jag i min blivande profession brister i gråt varje gång jag känner att det blir lite jobbigt. Det är säkert en fråga om brist på övning, att jag har en vana att undvika att diskutera svåra situationer hjälper förstås inte. Men tar ett exempel på att allt hopp är inte förgått. Gick i somras kursen i sexologi som är ett annat ämne som jag gärna undviker att diskutera och utmana mig under kursens gång att börja tala mer om ämnet med familj och vänner. Detta ämne faller förstås mer under pinsamt än obekvämt men jag klara mig igenom det och vågar idag lite friar föra fram mina tankar. Så kanske måst jag bara börja ta upp mer diskussioner om svåra sjukdomar och den vägen vänja mig. (I kroppen min)

I citatet nedan beskriver en av respondenterna hur kursen utvecklat den egna tankeförmågan och förmågan till inlevelse. Detta är till nytta då man i sitt yrke kommer att möta människor med olika bakgrund. Att ge varje patient tid, att lyssna och förmedla en känsla av trygghet ses som viktigt:

11716: Med att läsa skönlitteratur och diskuterat i grupp har det hjälpt att utveckla mitt tankesätt. Man kanske förstår mera hur alla har olika perspektiv på saker. Det är intressant hur annorlunda man kan uppleva texter. Jag kan tänka mig att det beror på livserfarenheter man har. Kursen har varit till nytta för min utbildning på många sätt. Den har lärt mig att förstå att patienter eller kunder kan bete sig på ett visst sätt pga. deras erfarenhet. Man kan möta personer som genomgått stora kriser som sjukdom och krig. Vi kommer att möta personer från olika kulturer, åldrar och bakgrunder och detta behöver vi beakta i vårt arbete. I böckerna beskrivs sjukhusmiljö som kalla och skrämmande platser, var vårdare har bråttom och tar inte tid att bemöta patienter ordentligt. I vården borde vi ta i beaktan individen och ta tid att prata med patienter och få dem känna sig hörda och trygga. (Allmänt om kursen)

4. Empatitestet ”Reading the mind in the eye”

Professor Frank Hakemulder från University of Utrecht föreslog att kursdeltagarna skulle delta i testet ”Reading the mind in the eye” där förmågan till empati testas genom att man ser bilder på ögonuttrycket hos 37 personer. Man har alltid fyra känslotillstånd att välja mellan då man tolkar uttrycket hos personerna. Testet är utformat på engelska och för att eventuella språksvårigheter inte skulle uppstå har jag översatt alla engelska beskrivningar på känslotillstånd till svenska. Kursdeltagarna hade tillgång till denna ordlista då de utförde testet. Testet kan hittas här: http://socialintelligence.labinthewild.org/mite/

Det optimala hade varit att utföra testet i början av kursen samt en gång till i slutet, för att se om man det uppstår en skillnad i poängen. Eftersom jag fick tipset om testet då kursen redan börjat genomförde deltagarna testet endast i slutet av kursen. Nedan några av kursdeltagarnas kommentarer gällande testet:

1173: Jag tyckte det här testet var insiktsfullt och givande att ta. Jag fick 27 poäng av 36, och upplevde det förvånansvärt svårt att läsa av känslor enbart från ögonen. Märkte själv hur man ganska långt var tvungen att ”gå på känsla”, eftersom det direkt blev svårare om jag funderade för länge. Märkte också hur vissa känslor var lättare att avläsa ur ögonen än andra, t.ex. misstänksamhet och rädsla var sådana som jag upplevde lättare att läsa ur ögonen, än t.ex. arrogans eller anklagande.

1175: Testet går ut på att bedöma ett känslotillstånd man tycker att 37 ögonparen förmedlar, man får fyra känslotillstånd att välja mellan. Testet var på engelska och det var bra att vi fick ordlista av Sissel, jag skulle inte ha förstått så många känslotillstånd. Jag valde att göra testet sent en kväll så tröttheten har säkerligen påverkat resultatet en del, men jag tycker ändå att de flesta var svåra att tolka eftersom man inte kan se hela ansiktet och kroppsspråket som man annars är van vid. Stod ofta mellan två känslor, dock fanns det några enstaka ögonpar som jag var helt säkra vilka känslor ögonen uttryckte. Jag fick 24 poäng av 36 och enligt testet har jag svarat lika eller fler rätt än 28 % av alla deltagare. Det var intressant och utmanande att utföra testet!

1179: Mitt resultat var 25/36. Jag tror att prestationen vore ha varit en aning bättre om de givna alternativen skulle ha varit på ens modersmål. Även om jag talar och förstår engelska rätt så väl, var jag tvungen att kontrollera flera av de givna möjligheterna i den svenska ordlistan. Några av orden var främmande. Det skulle ha varit intressant om man i slutet av testet fått möjligheten att se de rätta svaren. Vid flera tillfällen var det två passande alternativ så det skulle ha varit intressant att veta den rätta alternativen. Att tolka sinnesstämningar enbart att se ögonen var svårare än jag trott, utan att se de givna alternativen tror jag att mitt resultat skulle ha varit sämre.

11710: I slutet av kursen gjorde vi också ett så kallat empatitest Reading the mind with the eye, vilket är utvecklat i Storbritannien. Utgående från bilder av ögon från brittiska tidningar från 90-talet skall man av fyra alternativ välja vilken känsla de förmedlar. Jag fick resultatet 28 av 36 vilket är lika bra eller bättre än 64% av alla deltagare. Jag blev förvånad över att resultatet var så bra, eftersom det till största del kändes väldigt svårt. Det skulle ha vari intressant att göra samma test i början av kursen för att se om det skulle finnas några skillnader i resultatet.

11712: Empatitestet var aning krävande eftersom det förekom ord som var nya men ordlistan hjälpte mycket! Jag fick 34/36 resultat. I resultaten stod det att testet inte passar för folk som inte har engelska som modersmål, troligen på grund av ord som man inte kan förstå men antagligen också för att man kan sätta olika tyngd på ord. Kulturskillnaden kan kanske bero på till exempel attityder mot äldre, där det finns mer respekt och kärlek för äldre. Annars förstår jag inte vad kulturskillnader kunde stå för. Märkte själv att äldre människor har oftast hängande ögonlock som jag tolkar som ledsen, rädd eller arg. Jag har alltid varit dålig på att tolka känslor, men jag anser inte det som en svaghet, eftersom det är inget att lägga mycket tid på.

11716: I empatitestet skulle vi försöka känna igen känslan personen på bilden var. Det var svårt pga. att det bara var ögonen. Jag tänkte att det skulle gå mycket dåligt, men gick ganska bra till slut. Kanske det hjälper när man har jobbat länge med personer som kanske inte alltid kan uttrycka sig med ord eller kroppsspråk. Detta har gjort att man ibland på basis av deras ansiktsuttryck försöka utreda vad för humör de är på eller om de har smärta.

5. Konklusion samt utvecklingspotential

Kursen Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap har utvecklats med tanken att läsning av och diskussioner kring skönlitteratur kan användas som redskap för att utveckla social kompetens, självreflektion, empati och förmåga att se saker ur olika perspektiv. Även medvetenhet om hur fördomar och förutfattade meningar kan färga vår uppfattning om olika sociala situationer har lyfts fram. Avsikten har också varit att lyfta fram olika kulturella perspektiv samt granska normer och samhällets och vårdens utveckling i ett historiskt perspektiv. Dessutom har etiska reflektioner ingått som en viktig del i kurskonceptet.

Kursen har erbjudit de studerande en chans till inre utveckling, medvetenhet kring de egna tankesätten, möjlighet till inlevelse samt nya perspektiv på situationer de kan ställas inför i sitt kommande yrke. Många kursdeltagare beskriver nyttan av att läsa om och diskutera situationer de kommer att ställas inför under praktikperioder och i arbetslivet. Detta ger dem en chans att ”öva sig” i tanken, vilket kan göra dem mer förberedda då de ställs inför verkliga situationer. Diskussionerna har letts av kursledaren, men under gruppdiskussionerna har deltagarna fått associera och reflektera rätt fritt kring texterna och de tankar de väcker. Paralleller har dragits mellan de olika skönlitterära texterna, mellan texterna och riktiga upplevelser deltagarna har från praktikperioder och arbetsliv samt även mellan texterna och personliga erfarenheter som anknyter till ämnena som diskuterats. Den blandade gruppen, med deltagare från olika områden inom vårdbranschen, har gett en tilläggsdimension och lyft fram olika professioners varierande perspektiv på de sociala situationerna och upplevelsetillstånden som diskuterats. En blivande fysioterapeut kan t.ex. bidra med perspektiv som en blivande sjukskötare inte tänkt på, och vice versa.

De studerande har bedömt kursen som intressant, utvecklande, ”något helt nytt”, något som fått dem att bli medveten om hur lätt man missuppfattar situationer om man inte är uppmärksam, samt som en möjlighet att få större förståelse för olika mänskliga tillstånd, de anhörigas roll i vårdprocessen och olika sjukdomstillstånd som t.ex. upplevelser av cancer eller schizofreni. Även strukturer i vårdsystemet, den kommande yrkesrollen, samarbetet med övriga professionella inom vården samt hur man bäst kan stärka sin egen entusiasm och ork i det kommande arbetet har diskuterats. Existentiella diskussioner kring t.ex. död, födelse, kärlek och skuld har förts. I gruppen har också olika sätt att bearbeta sorg och förluster diskuterats samt möjliga sätt att bemöta patienter som vill diskutera sina upplevelser med vårdpersonalen.

Lästakten har upplevts som rätt krävande och det kunde vara en god idé att i framtiden förlänga kursen till en hel termin. Då skulle det finnas mer tid att läsa mellan de gemensamma diskussionstillfällena. Gruppdeltagarna har ändå kämpat på och ansträngt sig för att hinna läsa allt inom utsatt tid. Vissa deltagare, i synnerhet sådana som berättat att de har dyslexi, har även använt sig av ljudböcker. Diskussioner fördes i gruppen om hur läsningen kan integreras till en del av vardagen, och deltagarna fick testa vad som fungerar bäst för dem (t.ex. att läsa i bussen, mellan lektioner eller innan man somnar på kvällen).

Deltagarna har under kursens gång reflekterat över sin egen utveckling som läsare. I början av kursen upplevde flera deltagare att t.ex. växlingar i tidsperspektiv och parallella handlingar i texterna kunde upplevas som svåra. I slutet av kursen skriver deltagarna att de vant sig vid detta och glädjer sig över att de inte längre har svårt att följa med parallella handlingar och skiftningar i texterna. Diskussioner har förts om hur även en patients berättelse kan växla mellan ”ett då” och ”ett nu”, och hur viktigt det är att lyssna

uppmärksamt för att skilja på vad patienten berättar att hänt t.ex. idag, för två veckor sedan eller för flera år sedan. Uppmärksamt lyssnande kan förbättra vårdprocessen. På samma sätt som man i texter kan hitta ledtrådar kan man även då man lyssnar på patienten få värdefull information som främjar tillfrisknandet, detta ger deltagarna exempel på från praktikperioder. Flera gruppdeltagare skriver också att det hos dem uppstått ett alldeles nytt intresse för skönlitteratur och en läsglädje. Många skriver att de också i fortsättningen gärna kommer att läsa skönlitteratur och önskemål om en fortsättningskurs ställdes.

Deltagarna lyfte också fram gruppkänslan som skapades under kursens gång. En del deltagare skriver hur stolta de är över sina kurskamrater, som delar med sig av sina reflektioner och erfarenheter. Deltagarna berättar att vissa diskussioner om etiska och existentiella frågeställningar, t.ex. gällande döden, fortsatte även efter lektionerna, tillsammans på caféer. Några deltagare skriver att kursen och diskussionerna gör dem mer förberedda för praktikperioder och den kommande karriären. Även en glädje över att märka egen inre utveckling och utveckling av kompetensen att ”läsa mellan raderna” i både texter och sociala situationer kan skönjas. I Arcadas utvärdering placerade sig kursutvärderingsresultaten mellan 4,9-5,4, på en skala från 1-6. Frågan ”Hur bedömer du ditt engagemang i kursen fick medeltalet 4,9. En möjlig tolkning är att vissa deltagare var lite självkritiska gällande hur aktiva de var under gruppdiskussionerna. Givetvis var en del mer aktiva än andra, men alla deltagare deltog ändå varje gång med kommentarer. På frågan hur kursdeltagarna anser sig ha nått läranderesultaten är medeltalet 5,4, vilket visar att deras arbete och engagemang ändå höll en väldigt hög nivå. På frågan ”Hur bedömer du kursen som helhet” blev medeltalet 5,4. Kursdeltagarna skriver att de hoppas att kursen erbjuds studerande även i fortsättningen.

Projektet Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland har erbjudit även företagsekonomistuderande vid Arcada en kurs som bygger på samma kurskoncept, men ändå till viss del omarbetat för att passa den nya målgruppen. Kursen inleddes i januari 2018. Under kursen har företagsekonomistuderande med utgångspunkt i romaner och noveller fått reflektera kring sociala situationer, etik och ledarskap. Förmågan att kunna leva sig in i, tolka och förutse hur andra reagerar är viktigt även i dessa studerandes kommande yrkesliv, i umgänget med klienter och kolleger. Under kursen reflekterades det även kring betydelsen av social kompetens och kreativitet hos t.ex. företagsledare och entreprenörer. Även element av konceptet ”Teaching the moral leader”, där skönlitteratur används som redskap att reflektera kring etik och ledarskap, och som används på Harvard Business School, togs in i kursen. Stödet och tipsen från de internationella forskarna inom nätverket Medical Humanities fortsätter och är till stor hjälp i det den fortsatta utvecklingen av konceptet.

Hösten 2018 erbjuds vårdstuderande en liknande kurs på medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Kursen kommer att vara mångprofessionell med studerande från både medicinska fakulteten och från Arcadas institution för hälsa och välfärd, vilket innebär att blivande läkare, tandläkare, sjukskötare, fysioterapeuter, ergoterapeuter, socionomer och idrottsinstruktörer möts i diskussioner kring skönlitteratur.

Till min stora glädje har Merete Mazzarella, en av pionjärerna i Norden gällande införandet av skönlitteraturkurser för läkarstuderande, engagerat sig och lovat fungera som en sorts mentor i den fortsatta utvecklingen av kurskonceptet. Även författare och läkare samt före detta politiker Claes Andersson har bidragit med idéer och deltar i kursernas gruppdiskussioner då hans texter diskuteras. I denna kurs för vårdstuderande skrev de studerande även brev till honom. Dessutom involverades två unga poeter i denna kurs, Sínead Obrey samt Adrian Perera.

Skönlitteratur som vägledningsredskap har potential att användas för många olika målgrupper inom karriärvägledning. Reflektioner kring existentiella, etiska och sociala perspektiv, interaktion med de andra gruppdeltagarna och den egna inre processen tydliggörs för deltagarna då de skriver sina kursdagböcker. Glädjen och friheten att i en akademisk, rätt krävande kurs, få arbeta med inre utveckling, stärkande av karriärhanteringskompetenser och medvetandegörande av de egna tankeprocesserna, och att fritt med egna ord beskriva hur de egna kompetenserna utvecklas, beskriver en av kursdeltagarna på följande sätt: ”Att få skriva en kursdagbok i fritt format fick mig att känna mig just det. Fri.”

Källförteckning

Ahlzén, Rolf, Why should physicians read? Understanding clinical judgement and its relation to literary experience, Karlstad, 2010

Bernhardsson, Katarina, Litterära besvär. Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa, Inowrocaw, Polen 2011

Hofsten, Ingela, ”Lär av litterära ledare” i tidningen Chef & Ledarskap, 30.9.2010

Landström, Björn, ”Hur litteraturen bröt sig in i min läkarpraktik” i Kultur och hälsa i praktiken (red. Ola Sigurdson och Annica Sjölander), Halmstad, 2016

Mazzarella, Merete, Den goda beröringen. Om kropp, hälsa, vård och litteratur, Pieksämäki, 2005

Mazzarella, Merete, ”Livskunskap och läkarstudier” i Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning (red. Skans Kersti Nilsson, Torsten Pettersson), Göteborg, 2009

Nordqvist, Mattias, “Kreativa ledare skall läsa Nobelpristagaren i litteratur”, i Vertikals, 31.10.2013

Palm, Anders, ”Human Science or just Science? Medical Humanities – med litteraturen i centrum” i Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning (red. Skans Kersti Nilsson, Torsten Pettersson), Göteborg, 2009

Petersson, Christer, ”Bilden, dikten och patienten” i Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning (red. Skans Kersti Nilsson, Torsten Pettersson), Göteborg, 2009

Petersson, Margareta, ” Skönlitteratur i läkarutbildningen ” i Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning (red. Skans Kersti Nilsson, Torsten Pettersson), Göteborg, 2009

Weilenmann, Leni, ”Romaner hjälper studenter att utveckla sin empati” i tidningen Vårdfokus (11.1.2017)

God vetenskaplig praxis och handläggning av misstankar om avvikelse från den i Finland, Forskningsetiska delegationens anvisningar 2012.http://www.tenk.fi/sites/tenk.fi/files/HTK_ohje_2012.pdf

Etiska principer för humanistisk, samhällsvetenskaplig och beteendevetenskaplig forskning och förslag om ordnande av etikprövning (Forskninsetiska delegationen 2009 )

http://www.tenk.fi/sites/tenk.fi/files/etiskaprinciper.pdf

ORDLISTA En fristående översättning av vägledningsrelaterade begrepp utifrån ELGPNs ordlista (Skolverket och Malmö högskola)

https://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.227667!/ELGPN%20version%20Swedish_Glossary.pdf

Bilagor

Bilaga 1

Skönlitteratur - en väg till ökad människokunskap

Kursupplägg med litteraturlista

Kursledare: Sissel Korpisola, pedagog, litteraturvetare samt projektansvarig för Stora Komet -

Vägledningsprojektet på svenska i Nyland

Kontaktuppgifter: e-post: sissel.korpisola@luckan.fi , tel. 040 1659601

28.8.2017 kl 14-16 Lektion 1 - Introduktion till Medical humanities

Skönlitteratur som redskap för att utveckla social kompetens. Skönlitteraturens personlighetsutvecklande potential. Att använda skönlitteratur i yrkesrelevanta sammanhang.

- 2 noveller som belyser hur skönlitterära texter kan visa oss vikten av att kunna läsa mellan raderna, att ha ett öppet sinne och undvika förutfattade meningar samt ge oss upplevelser av för oss främmande miljöer.

Litteratur:

Palm, Anders: ”Human Science or just Science? Medical Humanities – med litteraturen i centrum” i Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande

Tage Danielsson: Den första kärleken

Ernest Hemingway: Berg som vita elefanter

1.9.2017 kl 10-12 Lektion 2

Tema: Att se sig själv och andra

Litteratur:

Petersson, Christer: ”Bilden, dikten och patienten” i Litteratur som livskunskap – tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning

Mary Borden: Blind

Mare Kandre: Hetta och vitt

Jonas Hassen Khemiri: Oändrat oändlig

4.9.2017 kl 14-16 Lektion 3

Tema: skuld

Litteratur:

Alice Munro: Grus

Johanna Holmström: Sonja

Stig Dagerman: Att döda ett barn

11.9.2017 kl 14-16 Lektion 4

Patografin I kroppen min av Kristian Gidlund

- Funderingar kring liv och död

- Upplevelsen av att som ung drabbas av cancer, att inse att man inte är färdig med livet men ändå snart kommer att dö

- De anhörigas situation

- Sjukhusmiljön, kommunikation mellan patient och vårdpersonal

18.9.2017 kl 14-16 Lektion 5

Romanen Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson

- Normer, kulturskillnader, könsroller i ett historiskt perspektiv

- Generationsperspektivet, förhållandet mellan föräldrar och barn

- Utanförskap

22.9.2017 kl 10-12 Lektion 6

Tema: Frihet

Litteratur:

Aleksandr Solzjenitsyn: Att andas

Orhan Pamuk: Ett samtal med min mor: patiens, försiktighet och konst

Muhammed el-Hamzawi: Tarnanno

Gunilla Linn Persson: "Du tände solen, jag tände stjärnorna"

2.10.2017 kl 14-16 Lektion 7

Romanen Chocken efter fallet av Nathan Filer

- Ett barns död, skuldkänslor, hur drabbas familjen

- Brödraskap

- Att vara syskon till ett barn med specialbehov, i detta fall Downs syndrom

- Psykisk sjukdom

- Relationer och maktförhållanden mellan vårdpersonal och patienter

4.10.2017 kl 15-17 Lektion 8, BOK-Fika på Luckan

- Författarmöte med poeterna Sinéad Obrey och Adrian Perera som i augusti utkommit med poesiböckerna Fågeltanken och White monkey.

9.10.2017 kl 14-16 Lektion 9

Två kortromaner (del I och del III) i boken Tre starka kvinnor av Marie NDiaye

- Afrika - Europa

- Könsroller, förhållandet föräldrar-barn, maktförhållanden, manipulation, lojalitet

- Drömvärld – realism

- Fattigdom och rikedom (i del I bor berättelsens rika familjemedlemmar i Afrika och de fattiga i Europa, medan del III skildrar desperata fattiga afrikanska flyktingars väg mot det rika Europa)

- Flyktingars utsatthet

- Människovärde

16.10.2017 kl 14-16 Lektion 10

Romanen Stilla dagar i Mejlans av Claes Andersson

- En åldrings perspektiv på livet och döden

- Jfr. med Kristian Gidlunds I kroppen min, där en ung person nära döden funderar på samma frågeställningar!

Bilaga 2

Kursdagbok

Skönlitteratur - en väg till ökad människokunskap

Kursdagboken är en redogörelse för din inlärning. Du skriver den i fri form och i den reflekterar du över vad du lärt dig under gruppdiskussionerna samt dina tankar kring de lästa texterna och de sociala situationerna som berörs. Dagboken är inte ett referat av texterna och diskussionerna utan en plats där tankar och frågeställningar väcks och utvecklas. Att reflektera är en del av inlärningsprocessen, försök beakta frågeställningar ur flera olika perspektiv för att erhålla en nyanserad helhetsbild av en viss social situation eller mänskligt tillstånd. Skriv dagbok kontinuerligt och så länge du har färska intryck av gruppdiskussionerna. Kursdagboken fungerar även som dokumentationsverktyg för utvärderingen av din egen utvecklingsprocess som läsare och som människokännare.

Kursdagboken bör vara 8-12 sidor lång och innehålla reflektioner från minst 7 gruppdiskussionstillfällen samt tankar kring de lästa texterna. Författarträffen på Luckan i Helsingfors den 4.10. kl 15-17 är obligatorisk. Kursdagboken inlämnas senast 20.10.2017 till kursledare Sissel Korpisola.

Fundera särskilt på följande frågor då du skriver kursdagboken:

Hur tränas din självreflektion upp genom läsning och diskussioner? Vilka känslor och tankar väcks hos dig då du läser texterna och deltar i

gruppdiskussionerna? Blir du mer medveten om hur du själv reagerar på vissa situationer och hjälper detta

dig då du funderar på hur du kan  bemöta andra människor på ett ansvarsfullt sätt? Funderar du på vikten av att hålla sig öppen och undvika förutfattade meningar? Blir

du medveten om egna eventuella fördomar? Tycker du att du tränar upp din förmåga att “läsa mellan raderna”, att tyda det

osagda? Blir du medveten om skönlitteraturens potential att möjliggöra perspektivbyten,

upptäcker du att du ser på saker och ting från en ny vinkel eller “med nya ögon”? Märker du att du sätter dig in i de fiktiva personernas tankar och känslor, motiv,

handlingar och upplevelser? Kan detta hjälpa dig i ditt blivande yrke, då du kommer i kontakt med klienter/patienter?

Eftersom kursupplägget väckt intresse bland forskare som jobbar med medicinsk humaniora ämnar projektet Stora Komet - vägledningsprojektet på svenska i Nyland dokumentera processen av kursgenomförandet. Alla kursdeltagare ges information om detta under det första diskussionstillfället. De kursdeltagare som går med på att deras kursdagböcker tas med i dokumentationsprocessen kruxar i att de godkänner detta. De kursdeltagare som inte vill att deras kursdagbok används kan avböja utan att det inverkar på deltagandet i kursen.

Bilaga 3

Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap

Information till kursdeltagare samt samtycke till deltagande i forskningsupplägget kring kursen

Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland erbjuder högskolan Arcadas studerande vid Institutionen för hälsa och välfärd kursen Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap under höstterminen 2017. Liknande kurser har redan en längre tid erbjudits läkarstuderande och nu vill projektet utvidga målgruppen så att även andra studerande som kommer att jobba med människor har möjlighet att med hjälp av skönlitteratur reflektera kring sociala situationer. Kursen kan väljas av alla institutionens studerande från andra året uppåt. Som kursledare fungerar litteraturvetare Sissel Korpisola.

Projektet Stora Komets mål är även att dokumentera kursen på Arcada och skriva en rapport om erfarenheterna eftersom denna kunde ligga till grund för vidareutveckling av metoder där man kombinerar humaniora med hälso- och socialbranschens utbildningar. Kursupplägget har även väckt intresse i Sverige och kursupplägget kommer att presenteras vid den internationella konferensen ”Literacy, Empathy and Social Sustainability 2017” som arrangeras av Högskolan i Halmstad den 7.-8.9.2017. Dokumentationen är alltså av vikt eftersom det även finns ett internationellt intresse för resultaten som uppnås under kursens

gång. Cecilia McMullen, litteraturvetare och koordinator på Luckan, kommer att vara involverad i dokumentationsprocessen. Även Michael von Boguslawski, forskningsombud vid Arcada, konsulteras gällande forskningsprocessen och forskningsetiska frågor.

Inga namn kommer att användas i forskningen och anonymitet garanteras alla kursdeltagare som ger sitt samtycke till att delta i undersökningen. Under kursens gång ombeds kursdeltagarna besvara tre enkäter gällande läsvana, förväntningar på kursen samt upplevelser av kursen (en i början av kursen, en i mitten, en i slutet). Kursdeltagarna får även välja om de ger sitt samtycke till att deras kursdagböcker används i forskningssyfte. Anonymitet garanteras givetvis även här, i forskningsrapporten kommer man inte att kunna identifiera de enskilda kursdeltagarna. De studerande som inte vill att kursdagböckerna används kan avböja utan att det inverkar på deltagandet i kursen. Analysen av dagböckerna kommer att förverkligas som en tematisk innehållsanalys, där innehållet grupperas enligt de teman som är förenliga med kursens kompetensmål samt de anvisningar gällande kursdagbokens innehåll som getts till kursdeltagarna.

Vänligen kryssa i ett alternativ:

Jag garanteras anonymitet i forskningsprocessen kring kursen Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap. Min kursdagbok får användas i forskningssyfte:

Ja _____

Nej_____

Namn: __________________________________________________________________TACK!

Bilaga 4

Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap (enkät 1) Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland erbjuder en kurs i skönlitteratur för studerande vid institutionen för Hälsa och välfärd på Högskolan Arcada hösten 2017. Alla deltagare ombeds fylla i denna enkät i början av kursen. Syftet med enkätundersökningen är att kartlägga kursdeltagarnas läsvana samt förväntningar.

Pseudonym: _____________________________________

Kön (kryssa i): Man____ Kvinna____

Vilka förväntningar har du på denna kurs?_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Hur många romaner bedömer du att du läst det senaste året? Ringa in ett alternativ.0-34-67-1011-1516-20Över 20 Hur många noveller bedömer du att du läst det senaste året? Ringa in ett alternativ.0-34-67-1011-1516-20Över 20

Hur många diktsamlingar bedömer du att du läst det senaste året? Ringa in ett alternativ.0-34-67-1011-1516-20Över 20 Vilken typ av litteratur läser du helst? Varför?__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Kan du nämna någon bok som gjort stort intryck på dig? Berätta gärna även kort varför du reagerat starkt på boken.____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Vilken bok läste du senast? Varför valde du att läsa just den?________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

TACK!

Bilaga 5

Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap (enkät 2) Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland erbjuder en kurs i skönlitteratur för studerande vid institutionen för Hälsa och välfärd på Högskolan Arcada hösten 2017. Alla deltagare ombeds fylla i denna enkät i mitten av kursen. Syftet med enkätundersökningen är att kartlägga kursdeltagarnas läsvana,förväntningar och upplevelser.

Pseudonym: _____________________________________

Kön (kryssa i): Man____ Kvinna____

Har kursen hittills motsvarat dina förväntningar? Vad har varit bra? Är det något du funderar över?____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Vilken /vilka av kursens noveller eller romaner har du upplevt som intressantast? Varför? __________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Är det någon av kursens romaner eller noveller du inte tyckt om? Varför?__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Upplever du skillnader i diskussionerna då romaner diskuteras och när noveller diskuteras?__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Hur har du upplevt gruppdiskussionerna? Tycker du att du får en större förståelse för de sociala situationerna och mänskliga upplevelser som beskrivs i kurslitteraturen då dessa diskuteras gemensamt i grupp? _____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Har du funderat på ditt kommande yrke och situationer som kan uppstå då du möter klienter/patienter då du läst kurslitteraturen? Kan du ge något exempel?____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Har du funderat på om du blivit mer medveten om hur du själv tänker (t.ex. hur du skapar dig uppfattningar om någon situation eller person när du läser en text eller i “verkliga livet”?) Ge gärna exempel._____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________TACK!

Bilaga 6

Skönlitteratur – en väg till ökad människokunskap (enkät 3) Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland erbjuder en kurs i skönlitteratur för studerande vid institutionen för Hälsa och välfärd på Högskolan Arcada hösten 2017. Alla deltagare ombeds fylla i denna enkät i mitten av kursen. Syftet med enkätundersökningen är att kartlägga kursdeltagarnas läsvana,förväntningar och upplevelser.

Pseudonym: _____________________________________

Kön (kryssa i): Man____ Kvinna____

Har kursen motsvarat dina förväntningar? Vad har varit bra? Är det något du funderar över?_____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Vilken /vilka av kursens noveller eller romaner har du upplevt som intressantast? Varför? __________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Är det någon av kursens romaner eller noveller du inte tyckt om? Varför?__________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Upplever du skillnader i diskussionerna då romaner diskuteras och när noveller diskuteras?_____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Hur har du upplevt gruppdiskussionerna? Tycker du att du får en större förståelse för de sociala situationerna och mänskliga upplevelser som beskrivs i kurslitteraturen då dessa diskuteras gemensamt i grupp? _____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Har du funderat på ditt kommande yrke och situationer som kan uppstå då du möter klienter/patienter då du läst kurslitteraturen? Kan du ge något exempel?____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Tycker du att du blivit skickligare på “att läsa mellan raderna”, d.v.s. att tolka det osagda? _____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Har du hunnit läsa annan skönlitteratur än kurslitteraturen under kursens gång? Vad har du läst?______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Har du blivit mer medveten om eventuella förutfattade meningar hos dig själv eller andra? Vill du ge exempel?________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Tycker du att du har blivit bättre på att se på saker och ting/situationer ur olika perspektiv? Ge gärna exempel._____________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Hur ser du på skönlitteraturens förmåga att öka förståelse och medvetenhet kring möten med klienter/patienter i social- och hälsobranscherna?

________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________TACK!