Triss i kvarts

Arkeologisk förundersökning

Vänge 240 och 241, Almby 2:1, Vänge socken, Uppsala kommun, Uppland, Uppsala Län

SAU rapport 2014:30

Mattias Ahlbeck

SAU rapporter 2014:30 ISSN 1652-9448 ©SAU 2015 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica Upsaliensis Thunbergsvägen 5B, 752 38 Uppsala post@sau.se www.sau.se TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd:

431-3659-14, 2014-09-02 SAU:s projektbeteckning: Uppdragsgivare: Swerock AB Belägenhet

LANDSKAP: Uppland LÄN : Uppsala KOMMUN: Uppsala SOCKEN: Vänge FASTIGHET: Almby 2:1 RAÄ: 240 och 241 FASTIGHETSKARTBLAD: 66G3DN KOORDINATER: 6637981 / 638609 (Vänge 240), 6638072 / 638505 (Vänge 241) HÖJD: m ö h 48-51 (Vänge 240), 47-49 (Vänge 241)

Undersökningen

TYP AV UNDERSÖKNING: Arkeologisk förundersökning DATUM I FÄLT: 2014-09-16 – 2014-09-25 UNDERSÖKT YTA: 830 m2 (Vänge 240), 660 m2 (Vänge 241) KOORDINATSYSTEM: SweRef 99 TM HÖJDSYSTEM: RH2000 INMÄTNINGSSYSTEM: RTK-GPS

Personal: Niklas Stenbäck, Mattias Ahlbeck, Fredrik Andersson Fynd förvaras: På SAU i väntan på fyndfördelning Arkivmaterial: På SAU i väntan på fördelning OMSLAGSBILD: Pedor Jansson: Foto Niklas Stenbäck ALLMÄNT KARTMATERIAL: ©Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 DIGITALA PLANER: Fredrik Andersson LEKTÖR: Åsa M Larsson TRYCK: Societas Archaeologica Upsaliensis

2

Innehåll

Sammanfattning 4

Inledning 6

Antikvarisk bakgrund 6

Topografi och fornlämningsmiljö 6

Tidigare undersökningar 7

Undersökningen 7

Metod och genomförande 7

Undersökningsresultat 8

Vänge 240 8 Vänge 241 11 Fynd 14

Diskussion 14

Slutsats 16

Referenser 17

Bilagor 18

1. Rutbeskrivningar 19 Vänge 240 19 Vänge 241 20

2. Schaktbeskrivningar 21 Vänge 240 21 Vänge 241 21

3. Fyndlista 22

3

Sammanfattning Under åtta dagar i september 2014, utförde SAU en arkeologisk förundersökning på fastigheten Almby 2:1 i Vänge sn, Uppland. Orsaken var att Swerock AB planerar för bergtäkt i området. De aktuella fornlämningarna definierades vid en utredning av UV Mitt 2014 och tolkades som mesolitiska.

I Vänge socken har ännu inga lämningar från äldre stenålder påträffats, med möjligt undantag av den harpunspets som hittats vid Brunna. Fynd från senneolitikum och framåt är dock vanliga.

Inga anläggningar framkom under förundersökningen, men kvartsartefakter tillvaratogs på Vänge 241. Den forntida aktivitetsytan tolkas som mycket begränsad både i rum och vad gäller användningstid. Den tolkas som sannolikt från övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum, för 6000 år sedan. På grund av att strandförskjutningskurvan är problematisk i området går ingen närmare datering att nå. Den använda ytan bör ej vara större än 16 x 6 m. och representerar sannolikt något enstaka besök.

På Vänge 240 påträffades inga säkra spår av förhistoriska aktiviteter.

4

Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat. ©Lantmäteriet Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000.

5

Inledning Under perioden 16-25 september 2014 utförde SAU en arkeologisk förundersökning av fornlämningarna Vänge 240 och 241 på fastigheten Almby 2:1 i Vänge sn, Uppland. Förundersökningen föranleddes av att Swerock AB planerar för en bergtäkt och i anslutning till bergtäkten en anslutande väg. Vid den föregående utredningen identifierades två möjligen mesolitiska lokaler på nivåer strax under 50 m ö h. Vid den ena (Vänge 240 i utredningsrapporten kallad objekt 16) påträffades slagen kvarts (3 st) och slagen porfyr (2 st). Denna låg i en sydostvänd gip. Den andra (Vänge 241 – objekt 17) låg i en sydvästexponerad gip. Här gjordes fynd av slagen kvarts (4 st), slagen kvartsit (1 st) samt en hälleflinta (Bondesson 2014). Förundersökningens syfte var att ge underlag för en bedömning av fornlämningarnas utbredning och innehåll. Deltagande personal var Niklas Stenbäck, Mattias Ahlbeck och Fredrik Andersson.

Antikvarisk bakgrund

Topografi och fornlämningsmiljö

De aktuella fornlämningarna låg strax öster om Vänge samhälle i ett parti norr om det område där Vängeåns dalgång byter namn till Hågaåns dalgång (figur 1). I stora delar av dalgången finns ett bälte odlingsmark vars kanter markeras av skogsbevuxna, mer eller mindre sammanhängande berg- och moränmarker.(Fagerlund et al. 1998, s. 11). Så är även fallet i detta parti, där åkermarken ligger söder om det skogs- och bergsområde med nivåer upp till 55 m ö h där fornlämningarna var lokaliserade (Bondesson 2014, s. 5).

Vänge 240 och 241 ligger i socknens sydöstra del, strax öster om dess centrala delar runt Vänge samhälle, där flertalet av de kända förhistoriska fornlämningarna ligger. I socknens norra del finns det väsentligt färre bevarade fornlämningar (Fagerlund et al. 1998, s. 11). Fornlämningarna i socknen "utgörs av ensamliggande stensättningar, gravfält, skärvstenshögar, skålgropsförekomster, stensträngar och runstenar" och gravhögarna består av typer som är kännetecknande för järnålder i Mälarområdet (Fagerlund et al. 1998, s. 11).

Stenåldersfynd från socken finns både i Statens Historiska Museums och Uppsala Universitets Museum för Nordiska fornsakers samlingar. Ett antal privata samlingar finns även nämnda i FMIS. Fynden fördelar sig från mellanneolitikum (MN) till senneolitikum/bronsålder (SN/BRÅ), där de yngre perioderna dominerar. Detta beror främst på att materialet domineras av stenyxor som har påträffats i flertalet av byarna (Fagerlund et al. 1998, s. 13) och den utan tvekan vanligaste typen är enkla skafthålsyxor (16 st i SHM, 2 i privata samlingar FMIS). Dessa dateras just till senneolitikum eller bronsålder (Hallgren & Wikborg 2003), och två av dem kommer från Almby (SHM 8853:71 & SHM 8853:158). Från denna period finns även ett flertal fynd av flintdolkar omnämnda. Närmare bestämt fyra stycken, varav en från Almby (och Uppsala Universitets Museum för Nordiska fornsaker UMF 5656). Från MN/SN finns två tjocknackiga yxor (flinta och grönsten) samt en tunnbladig yxa i grönsten. Från MN finns en egg från en

6

smalmejsel i flinta samt två stridsyxor i grönsten. Några föremål som med säkerhet kan knytas till tidigneolitikum eller äldre stenålder omnämns inte, men det bör påpekas att en harpun förvarad på Uppsala Universitets Museum för fornsaker upphittats i Brunna strax söder om Vänge.

Tidigare undersökningar

På Almbys ägor har två undersökningar utförts tidigare. År 1964 undersöktes skärvstenshögen Vänge 79. Fynden bestod av keramik, ett sandstensbryne, en flintspets, lerklining samt brända ben vilket tyder på att skärvstenshögen innehållit en grav. 1991 undersöktes boplatslämningar från äldre och yngre romersk järnålder samt vendeltid i anslutning till skärvstenshögarna Vänge 4. Bägge dessa undersökningar har alltså utförts i det låglänta området söder om det nu aktuella.

De i detta arbete förundersökta lämningarna definierades av UV Mitt vid en utredning 2014. Förutom de aktuella lokalerna inrapporterades även tre gränsmärken, en stensättning, en gårdstomt samt en fågelfångstanläggning (Bondesson 2014).

Undersökningen

Metod och genomförande

Förundersökningen utfördes med en kombination av provrutor som grävdes i 5 cm stick och vars massor torrsållades samt sökschakt som handrensades. Arbetet påbörjades på Vänge 240, där först ett antal 0,5 x 0,5 m. provrutor grävdes. Därefter övergick vi till att sökschakta och gräva 1 x 1 m. rutor i de schaktade ytorna. Samma metod och genomförande användes vid Vänge 241.

Rutorna placerades ut med hjälp av RTK/GPS som också användes för att mäta in de upptagna schakten. Detta moment var dock besvärligt att utföra inom de undersökta områdena, pga. den dåliga mottagningen. Flera inmätningar tvingades vi därför komplettera med manuella uppmätningar av avstånd till säkerställda punkter. Lagerföljden i de grävda rutorna beskrevs och de få artefakter som framkom relaterades till fyndförande ruta.

Eftersom det redan tidigt antyddes att den framkomna lokalen inom Vänge 241 var av så ringa storlek, så prioriterades uppgiften att fastställa dess utbredning så noggrant som möjligt. Det upplevdes som viktigt att inte gräva sönder den lilla ytan redan under förundersökningen, utan att istället lämna en sammanhållen fornlämning för en eventuell slutundersökning.

7

Undersökningsresultat Vänge 240 Ovanför Vänge 240 (fig. 2) låg en våtmark i ett klev som löpte i ungefär nordvästlig/sydöstlig riktning (fig. 3). Det visade sig att denna hade en del av sitt avrinningsområde i fornlämningens östra del. I ruta 206 visar det sig genom en lagerföljd helt bestående av mossa och torv (fig. 4). Sannolikt befinner sig en bergsklack mellan denna ruta och R200 där moränen var täckt av ca 15 cm silt. Längst ned i sydöst, i ruta 221, spadades ett snitt efter att två fyndtomma stick grävts och det konstaterades att siltavlagringen är djupare än 0,4 m.

Figur 2: Översikt från norr över Vänge 240:s östra del. Foto: Niklas Stenbäck

I sluttningen från sydväst mot nordost fanns ett smalt område med ansamlad silt mellan områden med berg direkt under torvlagret. Det senare var fallet i ruta 204 samt i schakt 216, medan rutorna 205 och 203-201 visar i princip samma mönster (se fig 5).

Inga fynd eller anläggningar framkom under undersökningen.

8

Figur 3: Utsikt från söder över våtmarken ovanför och nordväst om Vänge 240. Foto: Mattias Ahlbeck.

Figur 4: Profilen i ruta 206 (Vänge 240) visar att våtmarken angränsar till undersökningsytan. Foto: Niklas Stenbäck

9

Figur 5: Plan över Vänge 240.

Vänge 241 En genomgång av rutbeskrivningarna för Vänge 241 (fig 6, fig 7), visar att jordarternas fördelning och struktur är viktiga för att definiera fornlämningar av denna typ. De fyndförande områdena omges och delas av områden som visar tecken på högre vattenflöde. De fyndförande områdena har beskrivits som sandig morän (R238), respektive osorterad morän (R269). Även det område där utredningens fynd framkom utgörs av osorterad morän. Mellan dessa två områden, i rutorna 262 och 263, beskrivs jordarten som siltig morän, vilket antyder att finare material genom vattenflöde avsatts här från högre liggande områden.

Figur 6: Översikt över Vänge 241 från nordväst. Foto: Niklas Stenbäck

11

Figur 7: Översikt över Vänge 241 från nordöst. Foto: Niklas Stenbäck

I de högre områdena runt R238, finner vi rutorna 264, 265 och 267. Dessa beskrivs alla som kraftig urlakad, stenig morän. Det är troligt att det är från detta område som utflödet kommer och eftersom R268:s jordart uteslutande består av silt, så bör utflödet ha skett åt två håll. Mot sydväst genom ruta 262 och 263 samt åt väster genom ruta 268. Sannolikt begränsas fornlämningens yta av detta (fig 8).

12

Figur 8: Plan över Vänge 241

Fynd Tre fynd i kvarts framkom vid undersökningen av Vänge 241 (fig 9). De utgjordes av två kärnfragment i plattformsteknik (F1 och F3) samt ett proximalfragment av ett avslag (F2), även detta i plattformsteknik. F1 och F2 är bägge i en tät kvarts med inklusionsstråk och kommer troligen från samma kärna. F3 är något grynigare med mer punktvisa och tydligare inklusioner, varför denna möjligen kommer från en annan kärna.

Figur 9: Fyndmaterialet från Vänge 241. Från vänster F3, F2, F1. Foto: Fredrik Andersson

Diskussion

Vänge 241 är problematisk, eftersom det är svårt att fastställa var den skall placeras kronologiskt. Fyndmaterialet och det topografiska läget antyder att en senmesolitisk datering är möjlig (fig 10).

Figur 10: Vänge 241:s läge vid ca 4100 BC (ca 47 m ö h). Strandlinjenivåerna kalibrerade enligt Sund 2010 (Sebastian Liahaugen, Emelie Svenman).

En liknande lokal från senmesolitisk tid, undersöktes i norra Uppland 2004 av SAU under E4-projektet. Det var Skallmyran (Tierp 360). Lokalen verkar endast ha besökts en gång och en 14C-datering av ett sälben gör det troligt att besöket inträffade runt 4100 f. Kr., om hänsyn tas till reservoareffekten (Guinard & Vogel 2006b). Under samma projekt undersöktes flera senmesolitiska lokaler inom Skallmyrans närområde. Dessa låg samlade i en grupp som tydde på att det snarare var området som bebotts, inte enskilda lokaler (Guinard & Vogel 2006a). Liknande mönster från denna tid har iakttagits inom andra områden. Bland annat på Södertörn söder om Stockholm (Ahlbeck & Gill 2011).

Inom Vänge 241:s närområde är inget sådant mönster spårbart för närvarande, vilket den tidigare genomgången av fornlämningsmiljön visat. Det bör dock uppmärksammas att få riktade inventeringar efter senmesolitiska boplatser utförts.

14

Figur 10. Vänge 241:s läge vid ca 4100 BC (ca 47 m ö h). Strandlinjenivåerna kalibrerade enligt Sund 2010. Plan av Sebastian Liahaugen och Emelie Svenman, SAU.

Det går alltså inte att uttala sig om ifall en sådan struktur kan finnas i det aktuella området, eftersom data helt enkelt saknas i nuläget. Strandförskjutningskurvan för området talar dock för en något senare datering. Enligt SGU strandlinjeberäkningar skall fornlämningens höjdläge ca 48 m ö h dateras till strax efter 6000 cal BP. Den specialstudie som utfördes under E4 undersökningarna (Risberg et al. 2007) placerar även den lokalen i tidigneolitikum - omkring 3750 f.Kr.

Det tidigneolitiska mönstret verkar skilja sig från det senmesolitiska. Hur de olika typerna av lokaler namnges skiljer sig dock mellan olika författare. I det följande kommer Hallgren (2008) att följas. Analytiskt cirkulerar bosättningsmönstret under tidigneolitikum runt två huvudtyper av boplatser. Landvända som präglas av verksamheter knutna till fast land samt strandvända som präglas av verksamheter som fiske och säljakt. Hallgren understryker att det förekommer olika typer av boplatser inom varje huvudkategori som inte ska ses som isolerade

15

utan som "...platser som var förbundna i ett komplext nätverk av stigar och farleder." (ibid. s. 99).

I samma område som Stormossenboplatserna och Skallmyran, undersöktes ytterligare två fornlämningar som stämmer ganska bra med detta mönster. Bålmyren (Vendel 294) utgör en klart strandvänd tidigneolitisk lokal. Det understryks här att kustboplatser (strandvända boplatser) är mer säsongsbundna, men ofta har större kronologisk spännvidd än landvända (Sundström & Darmark 2005).

I området runt Bålmyren bör alltså mer specialiserade platser finnas, som relaterade till bosättningen på Bålmyren. En sådan plats kan vara Postboda 3 (Tierp 326), som ligger ca (11 km) norr om Bålmyren, på samma forntida ö som Skallmyran och Stormossenlokalerna. Till skillnad från Bålmyren som ligger mellan 45 och 48 m ö h. ligger denna mellan 51 och 52,5 m ö h, (Darmark & Sundström 2006). De är därför sannolikt inte samtida, men uppvisar ändå samma bosättningsmönster. En boplats liknande Postboda 3 verkar den tidigneolitiska fasen på Glädjen (Tierp 86:1) utgöra (Lindberg 2006).

Om Almby (Vänge 241) ska förstås utifrån ett tidigneolitiskt bosättningsmönster, så bör vi söka en strandvänd tidigneolitisk boplats i dess närhet. Blicken faller genast på Anneberg (Bälinge 259) som ligger vid Bälinge mossar (Segerberg 1999), ca 17 km norr om Vänge 241.

Strandförskjutningskurvan för Uppland är dock inte helt problemfri, speciellt för det område där Almby befinner sig och det strax norr därom. Det finns starka indikationer på att neotektoniska rörelser förekommit här (Risberg et al. 2007: fig 22, område 5 & 6). Neotektoniska rörelser innebär "...att berggrunden inom ett mindre område har höjt sig på ett inbördes oregelbundet sätt både i tid och i rum under Holocen." (ibid, s. 104). Tecken på detta finns på ömse sidor om den sprickzon som löper i nordvästlig/sydostlig riktning mellan Uppsala och Jumkil. Norr om denna ligger Anneberg 4,3 m för lågt i förhållande till det förväntade värdet, medan Tommesmyran söder om sprickzonen ligger 4,7 m för högt (ibid).

Varken strandförskjutningskurvan eller bosättningsmönster kan alltså användas för att närmare befästa Vänge 241:s kronologiska ställning. Tvärtom är det så att mycket mer data från fornlämningar av denna karaktär är nödvändiga för att vi ska komma närmare en lösning av den kronologiska utmaningen.

Slutsats Förundersökningens uppdrag, att utgöra underlag för kommande planering, anses som uppfyllt i och med de samstämmiga resultaten.

Fornlämningen Vänge 241 tolkas som en kortvarig boplats. Troligen endast bestående av ett kortvarigt besök. Den använda ytan är knappast större än ca 16x6 m, om fynd och marktyp vägs in i bedömningen. Dess kronologiska placering är osäker, men bör sannolikt placeras inom senmesolitikums slutfas eller tidigneolitikum.

16

Vänge 240 har inte gett några fler fynd än de som framkom under utredningen och förundersökningen visar att sannolikt inga fler är att vänta.

Referenser Ahlbeck, M. & A. Gill 2001. Minne och myt: landskapets märken och depåer

under tidigneolitikum och senmesolitikum på Södertörn. I: Location, selection and memory: Södertörn during the Stone Age. Skrifter från Arkeologikonsult 1. Upplands Väsby.

Bondesson, W. 2014. Bergtäkt vid Almby. Uppland; Vänge socken; Almby 2:1. UV Rapport 2014:5. Hägersten.

Darmark, K & Sundström, L. (red.) 2006. Postboda 3. En senmesolitisk lägerplats i Uppland. SAU Skrifter 9. Uppsala.

Fagerlund, D., H. Göthberg, L. Qviström & K. Åberg 1998. Förhistoria och medeltid i Vänge - arkeologiska undersökningar 1998. Upplandsmuseets skriftserie Nr 1. Uppsala.

Guinard, M. & P. Vogel (red.) 2006a. Stormossen Ett senmesolitiskt boplatskomplex i den yttre uppländska skärgården. SAU Skrifter 20.

Guinard, M. & P. Vogel (red.) 2006b. Skallmyran - en senmesolitisk skärgårdslokal i Uppland. SAU skrifter 14. Uppsala.

Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. Coast to coast-book 17. Uppsala.

Hallgren, F. & J. Wikborg 2003. Lösfyndsinventering. Kyrsta och Vigle, Ärentuna socken samt Årby i Lena socken, Uppland. SAU Rapport 2003:5. Uppsala.

Lindberg, K-F (red) 2006. Glädjen - Rast- och jaktplatser från tidigneolitikum till bronsålder. UV Gal, rapport 2006:3. Stockholm.

Risberg, J., G. Alm, N. Björck & M. Guinard 2007. Synkrona paleokustlinjer 7000 – 4000 kal. BP i mellersta och norra Uppland. I: Stenbäck, N. (red.). Stenålder i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke. Arkeologi E4 Uppland, vol. 1, s. 99-135. Uppsala.

Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenålder. Aun 26. Uppsala.

Sund, C. 2010. Paleogeografiska förändringar i östra Svealand de senaste 7000 åren. Examensarbete avancerad nivå. Naturgeografi och kvartärgeologi, 45 hp. NKA 16. Stockholms Universitet.

Sundström, L & K. Darmark (red.) 2005. Bålmyren. En familjebaserad tidigneolitisk kustboplats i Uppland. SAU skrifter 7. Uppsala

17

Bilagor

18

1. Rutbeskrivningar

Vänge 240

Rutnummer Storlek (m) Lagerföljd Djup (m) Totalt

djup (m) 200 0,5 x 0,5 Förna 0,15 0,35

Silt med rötter 0,05

Silt 0,1

Morän 0,05

201 0,5 x 0,5 Förna 0,2 0,4

Silt med rötter 0,1

Silt 0,1 202 0,5 x 0,5 Förna 0,2 0,4

Silt med rötter 0,1

Silt 0,1 203 0,5 x 0,5 Förna 0,2 0,4

Silt med rötter 0,1

Silt 0,1 204 0,5 x 0,5 Förna 0,2 0,2

Berg

205 0,5 x 0,5 Förna 0,2 0,35

Silt med rötter 0,05

Silt 0,1 206 0,5 x 0,5 Levande mossa 0,1 0,35

Död mossa 0,15

Rötter & torv 0,05 - 0,01

Torv i botten samt häll

207 0,5 x 0,5 Förna 0,15 0,3

Silt med rötter 0,05

Silt 0,1 222 0,5 x 0,5 Siltig morän med mycket block 0,2 0,2

1 x 1 Förna 0,1 0,3

Silt med mycket rötter 0,05

Silt 0,1

Morän 0,05 220 1 x 1 sandig silt 0,5 0,2

silt 0,15

221 1 x 1 silt 0,1 0,1

Silten fortsätter ca 0,4 m ned i rutan. Konstaterat genom snitt

200015 1 x 1 Förna 0,1 0,3

Silt med mycket rötter 0,05

Silt 0,1

Morän 0,05

19

Vänge 241

Rutnummer Storlek (m) Lagerföljd Djup

(m) Totalt

djup (m) Fynd

227 0,5 x 0,5 Sand 0,2 0,2 228 0,5 x 0,5 silt 0,2 0,2 260 0,5 x 0,5 Förna 0,1 0,1

Under denna häll, samt ett litet område silt.

261 0,5 x 0,5 Förna 0,1 0,15

Morän, blek och urlakad 0,05

I botten morän med större inslag av sand och grus

262 0,5 x 0,5 förna 0,1 0,2

Siltig morän 0,1

I botten siltig morän 263 0,5 x 0,5 Förna 0,1 0,2

Siltig morän 0,1

I botten siltig morän

264 0,5 x 0,5 Förna 0,1 0,3

Stenig morän, blek och urlakad 0,05

Siltig morän 0,15

I botten siltig morän

265 0,5 x 0,5 Förna med förmultnad stubbe 0,2 0,3

Stenig morän, blek och urlakad 0,1

I botten stenig morän, blek och urlakad

1/4 av rutan upptogs av ett block 266 0,5 x 0,5 Förna 0,1 0,3

Sandig silt med mycket sten 0,2

I botten sandig silt med mycket sten

267 0,5 x 0,5 Förna 0,15 0,3

Stenig morän, blek och urlakad 0,1

Silt 0,5

I botten silt.

268 0,5 x 0,5 Mossa och förna 0,1 0,25

Torv 0,05

Silt 0,1

I botten silt

1/4 av rutan upptogs av ett block 237 1 x 1 Sandig morän 0,1 0,1

238 1 x 1 Sandig morän 0,15 0,15 F1 & F2 248 1 x 1 Osorterad morän 0,15 0,15

249 1 x 1 Osorterad morän 0,15 0,15 250 1 x 1 Siltig, urlakad morän 0,1 0,1 269 1 x 1 Förna 0,1 0,25 F3

Osorterad morän 0,15 I botten osorterad morän

20

2. Schaktbeskrivningar

Vänge 240

Schaktnr Storlek

Djup (m)

208 9,96 m3 Förna 0,1

Rotlager 0,05

Torvig silt 0,05 - 0,1

Silt 0,4

212 12,34 m3 Förna 0,05-0,15

Silt med mycket rötter 0,05

Silt 0,1

Morän

216 7,07 m3 Berg i dagen, ca 0,1 - 0,15 m under markytan. 0,1-0,15

Enstaka fickor med humös sand/silt. 0,05-0,1

Endast växthorisont ner till hällen. Marken bemängd med block.

200011 1,92 m3 Förna 0,1

Blockig silt 0,3

Vänge 241

Schaktnr Storlek

Djup (m) S229 13,34 m3

Västra delen Förna 0,15-0,2

Ursvallad sten och siltig morän

Östra delen Förna 0,15-0,2

Sandig/siltig morän

S233 4,80 m3 Södra delen Förna 0,1-0,15

Siltig morän

Norra delen Förna 0,1

Siltig sand 0,3

Lera

S239 14,84 m3 Förna 0,1

Osorterad morän

200019 3,27 m3 Förna 0,15-0,2

Siltig morän

S223 4,89 m3 Förna 0,15

I norr: Sand med enstaka block

I söder: Siltig sand

21

3. Fyndlista

Fornlämning Fyndnr Ruta Stick Typ Längd (cm)

Bredd (cm)

Tjocklek (cm)

Kommentar

Vänge 241 1 R238 1 Kärnrest 3,15 3,32 2,65 Kärnfront från kärna i plattformsteknik. Vänge 241 2 R238 2 Avslagsfragment 3,08 3,03 1,22 Proximaldel Vänge 241 3 R269 1 Kärnfragment 4,27 2,66 1,59 Kärnfront från kärna i plattformsteknik.