Vår resa till Sankt Petersburg. 140623-140703 Vi reste måndagen 23 juni från Åtvidaberg och tog lunch vid Sillekrog. Det var Birgitta, jag och Marina med lilla Maria. Resan gick bra upp till Stockholm,Stadsgården där Viking lines färja Mariella låg förtöjd. Väl ombord fick vi hytter bredvid varandra. Tisdag 24 juni Det gick bra att åka av färjan och hitta väg E18 som heter A7 också. Från färjan kunde vi läsa Kotka och vi visste att vi skulle mot Kotka. Vi kom till finska tullen och de kollade våra pass. Sedan åkte vi vidare mot den ryska tullen som låg en kilometer längre bort. Där blev det svårare. Vi hade fyllt i papper hemma om bilen men det var inte tillräckligt bra. Det skulle kryssas i ytterligare en hel del rutor som jag hade lite svårt att förstå. Visst hade jag sett det hemma men förstod inte vad det betydde så jag tänkte att jag får väl fråga när jag kommer dit. Hade tänkt mej att det skulle vara ett stort kontor man skulle gå in i och där sitta vid ett bord och justera papperen. Men ack nej, det var en stress utan dess like och de ryska tjänstemännen och tjänstekvinnor var stressade till tusen. Det var bara kontor för dem och små luckor där man skulle stoppa in sina papper. Engelska gick inte att använda och vad de sa var lite svårt att förstå. Jag sa gång på gång: Ja nikkto nje snajo. (Jag vet inte) Att jag kunde lite ryska gjorde dem lite mer tillmötesgående och de hjälpte mej. Chassinummer och motorns volym skulle fyllas i. De kollade min bilbok och sa att jag skulle skriva 1910 och det gjorde jag. Vi fick göra om ca tre ggr innan vi godkändes för genomfart. Men det var bara att ta det piano. Marina oroade sej men jag sa upprepande: Nje vallnujjtess. Fså buddet charachå. (Ingen oro, allt kommer att bli bra) Vet inte om det lugnade nog ner henne. Men det förvånade dem när jag sa ”Maja´ schená schåfför ”( min hustru chaufför). Det hade de inte väntat sig. Nu blev hon nummer ett i deras ögon. Väl efter ca 4 timmar vid ryska tullen så kom vi vidare. Strax före St Petersburg så stannade vi vid ett matställe. Maten var god och billig. En toalettdörr var svår att både öppna och stänga men vi lyckades klara de ryska låsen. Vi körde in på Ringvägen KAD vid Gorskaja och körde mot Vyborskaja väg men missade avfarten. Vi kom fram mot en IKEA och när Marina ringde sin syster så dirigerade hon vägen mot Toreza där Maria bodde. Vi svängde av in på Kulturny prospekt , korsade Cevernyj prospekt in på Tisjåretskij prospekt ner till Svetlanåvskijj prospekt som korsar Prospekt Toreza där Marinas föräldrar och syster bor. Birgitta hade lite svårt att förstå när vi sa: Kör fram till Tisjåretskij prospekt och sväng av in på Svetlanåvskij prospekt. Allt var ju skrivet med kyrilliska bokstäver Тихорецкий проспект , Светлановский проспект. Vi träffade där Marinas syster och pappa som bjöd på kvälls mat. Marinas syster Jelena och hennes man Konstantin körde sedan före oss till FortRHotel, ca 15 km, och det var tur för det var så sent på kvällen så hotellet var stängt. Hotellområdet var ju inhägnat med plåtväggar och plåtporten var stängd

Dock var det fest och en försenad uppfriskad gäst kom samtidigt till oss och sparkade på plåtdörren till det inhägnade hotellet och skrek att nu hade det kommit svenskar så ni måste öppna. Innanför stod hördes det rop och svar och vi funderade om vi överhuvud skulle få något rum. De hade problem med dörrhandtaget men öppnade till slut. Därinne var det tydligen en bröllopsfest i full gång med uppfriskade gäster. En man samtalade lite med mej och när jag inte protesterade mot att : USA dåligt, tummen ner för Obama. Då skakade han hand med mej och vi blev såta vänner. Onsdag 25 juni

Frukost 140 rubler per person (30 SEK) fick vi kl tio som vi beställt och sedan åkte vi ner mot Toreza där Marina väntade. Vi åkte sedan ner till Sommarträdgården med Peter den stores sommarpalats. Trädgården var magnifik med alla marmorstatyerna som de hämtat mellan 1690 och 1720. Dessutom de fantastiska fontänerna.

Jag fick möjlighet att köpa en ”sjasslik” , ett sk grillspett med köttbitar. Birgitta, Marina och flickorna Maria och Janna gick in på ett vanligt matställe och käkade, som hette Stalå´vaja. Jag anslöt med mitt grillspett som kostade ca 80 kr. Jag blev ordentligt mätt.

Hemma tillbaks till UlitsaTorez (gatan Torez) där Marinas bodde så gick vi till en matbutik och köpte oss lite kvällsfika innan vi åkte hem till FortRHotell vid Shamsheva gata Hus 64. I morron ska vi till Ermitaget och vinterpalatset. Torsdag vid Ermitaget och vinterpalatset. Marina hade ordnat med en 76-årig ung kvinna, Iri´na, en väninna till hennes mamma att hon skulle guida oss på ermitaget. Det gick bra att åka dit och vi fick parkeringsplats omgående. I St Petersburg är det tillåtet att stå överallt där det inte uttryckligen är förbjudet. Att det är förbjudet markeras med blå skylt med rött kryss på. Då fraktas bilarna bort och de får lösas ut. Det var mer än vad min fantasi kunde ana vad man fick se i Ermitaget. Den enorma lyx med guldöverklädda väggar , marmorstatyer och stora handmålade tavlor av berömda målare på 16 –hundra talet. En målning föreställde då svenskarna efter slaget vid Narva lade ner sina flaggor som tecken på att Sverige förlorat mot Ryssland. På hästen sitter Peter den store och jag frågade var ser vi Karl XII?. Han har ”schappat” sa de. Han flydde med svansen mellan benen till Polen.

Det tog hela dagen att gå igenom det viktigaste för Marinas väninna, Irina, som var mycket van som guide gick bara till de viktigaste ställena. Men jag har lagt ut några bilder (endast några) på min blogg, http://kjell.knik.se/ Efter besöket vid Ermitaget åkte vi hem till Marinas syster. Vi köpte till lite mat och vi åt tillsammans. Därefter hem till hotellet. Fredag. En resa med ”Lilla Oktoberjärnvägen”. På fredagmorron ringde Marina och en av hennes väninnor bjöd oss att åka med en minijärnväg som var från Stalins tid. Tillsammans med Marinas syster Jelena och hennes dotter Janna tillika med väninnan och 4 av hennes sex barn åkte vi iväg till ”Lilla Oktoberjärnvägen”. I närheten var en lekplats där vi satt innan tågresan och kopplade av och lilla Maria lekte med sina kompisar och talade bara ryska. Där var det praktikanter från skolor som lärde sig transportteknik. Vissa skulle bli ingenjörer inom transport och andra kanske nöjer sig med vanliga arbeten inom tågindustrin. Det var imponerande att se dessa små konduktörer räcka ut handen till hjälp för oss äldre att gå ombord på tåget och när vi skulle stiga av. Under resan talade de om järnvägens historia. Allt på ryska och utan några hjälpmedel. Det var imponerande.

Disciplinen var korrekt för de små blivande järnvägstjänstemännen. Det som stod på linjen fick backa så han stod rätt i ledet.

Konduktören kollade biljetter och höll sedan en föreläsning om järnvägens historia i Ryssland. Jag förstod dock inget av det.

Efter åkturen hade vi picknick vid en sjö. Om ni ser längre upp i backen så ser ni en betongbunker. I den låg en rysk soldat och försvarade staden under kriget. Därefter åkte Birgitta och jag till ett ryskt matställe och åt typisk rysk mat. Stället heter Teremok och är en kedja typ McDonalds men med endast rysk mat. ”Fkusna, kak dåma” (Utsökt som hemma) stod att läsa på dörren. Hemma tog jag en promenad till ett minnesmonument av dessa som stupat under tyskarnas belägring. Cirka två miljoner människor svalt ihjäl under belägringen. Sankt Peterburg var belägrat över tre år av nazisterna men de lyckades inte inta staden.

På stenen med soldaten står: никто не забыт_ничто не забыто (Ingen är glömd_intet är glömt). Lördag 28 juni. Besök till Marinas föräldrars sommarstuga. Vi åkte ner till matstället Teremok, en snabbmatsrestuaruang med typiska ryska rätter, där vi tog vår frukost. Maten där är av god kvalitet och priserna är humana. Fem kronor svarar mot 20 ryska rubler.

Därefter åkte vi till Marina och hennes syster Jelena med man Konstantin. Tillsammans med barnen Janna och Maria åkte vi ut till Marinas föräldrars sommarstuga som ligger ca 40 km utanför St Petersburg vid området Dunaj. Det var första gången som Maria var till den sommarstugan och hon såg ut att stortrivas där hos sin mormor och morfar.

Den lilla infällda bilden är Marias morfar. Det var en upplevelse att se hur det såg ut på landet i Ryssland. Människorna i Ryssland fick små jordplättar under Stalins tid att bygga sin sommarstuga på, kallad Dattja, där de skulle odla sina grönsaker. I början var det hård kontroll och myndigheterna kom ut och kontrollerade att de verkligen odlade grönsaker.

Vi promenerade runt i området och till en liten butik där vi handlade. Butiken som alla andra små butiker i St Petersburg var öppen dygnet runt. Sommarstugorna var enkelt byggda men komfortabla med vedspis och elektricitet. Dricksvatten köpte man och regnvattnet samlades upp och användes till bevattning och övrigt. Det fanns även rinnande vatten från kran och jag tror att regnvatten samlades i en tunna på övre plan så det kunde rinna genom ledning till tvättstället.

Till sommarstället fanns även bastu i särskilt byggnad och torrtoalett. På hemvägen åkte vi på en väg som döpts till ”Livets väg”. Det var en väg som användes för att köra förnödenheter till St Petersburg under nazisternas belägring mellan åren 1941- 1944. Många billaster blev bombade av tyskt flyg när de körde över sjön Lagodas is och sänktes i vattnet. Under belägringen dog ca 2 miljoner av svält. Nu sitter vi hemma och jag har fått mejl från Anna Tsvetkov som ska tolka mej vid predikan i morgon. Må Herren Jesus smörja våra huvuden. Söndag 29 juni 2014 Jag sov lite dåligt på natten för jag hade druckit mycket kaffe och starkt dessutom. Kände lite oro inför söndagen då jag skulle predika i New Testament Church dit Alexander Tsvetkov bjudit in mej. Alexander var i Kiev och förättade en begravning för en pastorskollega som fått lämna denna jord vid endast 46 års ålder. Orsaken var njursjukdom och hjärtsvikt. Men Anna Tsvetkov tolkade mej mycket magnifikt. Mötet startade med en stark och medryckande lovsång där texten visades på skärm. Jag kände direkt ett vidrörande i Anden så jag upplevde hur tårar ville komma fram. Var tvungen att ta fram näsduken och snyta mej och försöka skärpa mej. Anna klappade händer och sjöng med mycket medryckande.

Predikan gick bra med Herrens nåd och hjälp och det blev förbön för olika kategorier av människor, barn , ungdomar och så till slut inbjöds syndare att komma.

En ung man i trettiårsåldern gick fram och upp på estraden och fick förbön och Anna sa till mej ”He is coming for the first time”. Han kommer för första gången. Det var en härlig känsla att se en syndare finna Jesus. Efter predikan bjöds på mat och därefter åkte vi till Peter-Paul-katedralen.

Där inne låg Peter den store (han som besegrade Kalle tolvan i slaget vid Narva) begraven och en byst av honom fanns vid marmorkistan. Bilden ovan är tagen lite längre på sidan. Man ser att allt är klätt i guld. Därefter på kvällen besökte vi en kyrka där ett tiotal olika körer sjöng. Det var kyrkokörer från olika delar av Ryssland och alla hade sina speciella dräkter. Det var överväldigande att höra hur vackert de kunde sjunga. Det som gjorde starkt intryck på mig var en kör av krigsveteraner, kvinnor och män, som sjöng Herrens lov. Att se dessa män och kvinnor, där två av de åldrade kvinnorna hade minst tio medaljer fästade på sitt bröst , stå och sjunga lovsång till Herren var överväldigande.

Efter föreställningen gick vi till ett kafé där vi intog förtäring som kaffe, paj, hamburgare och tårta. Vi var hemma på kvällen vid ca kl 23 på kvällen.

Måndag 30 juni Idag åkte vi ner till Marina till klockan tio för vi hade planerat att vi skulle till Museum Blockad (Belägringsmuseet) men det sprack för de tillät inte barn under tio att gå in för bilderna var för fruktansvärda. Då åkte vi till floden Neva för att åka båt men på vägen startade regnet så det sprack också. I stället promenerade vi omkring med paraply och gick sedan in i en Stalovoja och åt piroger med te och kaffe. Piroger är matbröd där man bakat in köttfärs, hackad kokt vitkål, svamp, sylt eller något annat gått.

Vi var också in i en stor rysk ortodox kyrka. Där var det mycket folk som gick omkring bland ikonerna. Vi var även till torget där Pusjkin står staty. Denne författare är mycket älskad och omtyckt för han har betytt oerhört mycket för ryska språket pga hans intressanta böcker. Synd bara att han blev skjuten i en duell vid ung ålder, endast 38 år gammal.

Klockan fem åkte vi till en annan kyrka där det var sångfestival.

Bilden: Ryska kvinnor av idag. Där sjöng Jelena med i en kör.

Det var lika körer som igår och det var fantastiskt att se dessa krigsveteraner stå där och sjunga.

Efter sångfestivalen fikade vi i kyrkans kafé varefter vi åkte hem. De två milen hem genom stan tog ca tre timmar på grund av den täta trafiken.

Vi var hemma ca kl 23. Tisdag 2 juli Sista dagen i Sankt Petersburg. Vi åkte iväg till Lenta storköp där vi tog ut ryska rubler via bankomat. Det gick bra och vi åkte sedan ner till Marina och var där strax före kl tio. Marina, Jelena, Janna, Maria och vi åkte ner till Museum Blockad (belägringsmuseet) och såg hemskheterna som denna stad genomlidit. Det var kvinnor som kämpade och blev hjältar tillika med män. Månne någon av dessa varit med i kyrkokören som vi lyssnade på där de stod med medaljer på sina bröst som visade att de inte backat i striderna.

Många unga män har fått ge sina liv i krigets fasor.

Denna unga kvinna dog i striderna endast 26 år gammal.

Kvinnor bar ut stenar och byggde barriärer för fienden.

Det var ofta strid man mot man. Inga imponerande vapen.

En pojke undersöks av läkare.

Detta var brödransonen per person och dag. Det såg ut som man skär av en bit av en tvättsvamp. När man gjorde degen blandades uppsopat damm in i degen. Kanske även damm innehåller något. Ca 2 miljoner svalt ihjäl och de drogs ut på slädar på vintern och lämnades. Man orkade inte gräva gravar. Karikatyrer. Trots lidande och fruktan att bli besegrade gjordes karikatyrteckningar av nazisternas ledare.

Karikatyrteckning

Karikatyr gjord 1943 under belägringen. Besök hos pastor Alexander Tsvetkov. Efter museibesöket kom Alexander och hämtade oss till sitt hem ca 5 mil utanför St Petersburg. De har ett stort och rymligt hus. Alexander köpte det övergivet och har restaurerat, byggt ut och moderniserat. Deras dotter Anna ska åka på stipendium till USA, Chicago för studier.

Alexander har avskilts som president för för de ca 50 New-Testament församlingarna som finns runt omkring Sankt Petersburg. Totalt finns det ca 2500 församlingar i Ryssland som är anslutna och med i den gemenskap som församlingen ”New Testament” tillhör. För honom innebär det mycket administrativt arbete med planering och konferenser med pastorerna förutom arbetet i den lokala församlingen.

En konstnär i församlingen målade ett familjeporträtt till Alexanders 40-årsdag. Efter middagen skjutsade Alexander oss till ön Chronstadt där vi gick omkring och tittade.

Här har under Sovjettiden funnits en rysk flotta och det var förbjudet för vanliga medborgare att komma ut hit. De soldatfamiljer som bodde här på den tiden var högt privilegierade. Besöket inkluderade ett besök till en kyrka som hade alla soldaters namn på tavlor de vilka som dött i krig.

Maria sitter på soffan. Trafiken var tät i Sankt Petersburg och när vi stod på Vasrennaslovskij ulitsa i kön så kom en polis och knackade på rutan och beordrade Birgitta att svänga av till höger vid nästkommande vägkorsning. Han påstod att kört över ett övergångställe där hon borde ha stannat för gående. Vi mintes inget sådant i denna täta trafik där allt ringlade fram med bilar packade som sillar. Polisen kollade Birgittas körkort via sin dator i polisbilen och lämnade tillbaks det med kommentaren ”Asta råschna”. Var försiktig. Onsdag 2 juli . Hemresan. Jag hade liksom för mig att vi skulle resa hem på onsdagen men det var ju torsdagen. Allt hade varit så fyllt av resande i staden så vi var så trötta varje kväll vi kom hem till hotellet att vi inte hade kontrollerat och sett att hemresan var bokad torsdag. Vi steg upp, packade bilen och tog adjö och sa ”Da svidanija. My pajedem na Swetsii”. Baj, baj sa tjejen och såg frågande ut. När vi kommit nära finsk-ryska gränsen så stannade vi och åt. Jag gick ut mot bilen före Birgitta och märkte att jag hade ingen bilnyckel. Jag ringde tillbaks till hotellet och frågade: Klootch machiina na kåmmnata sjem? Hon svarade DA DA men ingen engelska kunde hon. Tjejen som kunde lite engelska var ledig. Okej, jag ringde Marina som ringde hotellet och där låg mina bilnycklar. Jag får dem när Marina kommer hem till Sverige. Men då fick vi veta att vi kunnat stanna en natt till för vi hade bokat till torsdag. Vi ringde Viking line och bokade om så vi fick plats onsdagkväll på färjan. Vi känner oss nöjda med allt vad vi fått se i Sankt Petersburg och längtar efter att få ta det lite lugnare. Vi stannade vid en restaurang strax före gränsen och tog avsked av Ryssland med att äta typisk rysk mat. Förrätt var soppa. Jag tog ”borsch” och Birgitta ”Lasåjs” . Som huvudrätt tog jag tog ”sjasjlik med garnering fri”.

Det gick bra vid gränsen. Vi såg fyra bilköer och valde den som var minst. Men tre av köerna var för endast ryssar och den längsta kön var för utlänningar. En vakt kom och dirigerade ut oss från kön. Första luckan lämnade vi ifrån oss tulldeklarationen som vi fick med oss när vi åkte in. Nästa lucka skulle vi visa pass och det bilregister som vi fyllde in vid inkörningen till Ryssland. Därefter skulle en vakt kolla bilen och kolla passen en gång till och därefter gick bommen upp för oss. När vi närmade oss Helsingfors så slog vi in Helsingfors, Satamakatu på gps och det ledde oss till Viking Lines avgångsterminal. Resan till Sankt Petersburg har varit inspirerande och jag fortsätter nog att försöka läsa ryska. För Birgittas del var det tröttande med all körning i miljonstaden och jag tror att vi åkte ca fem mil varje dag runt om till olika ställen. Trafiken var hetsig och stressande med omkörningar och slalomkörningar . Det gällde att hålla tungan rätt i mun.

Här rullar trafiken fram hög hastighet på flerfiliga vägar där många bara blinkar och tränger sig in på filer de vill köra in på. Totalt från Åtvidaberg till Stockholm och sedan från Helsingfors till Sankt Peterburg och tillbaka till Åtvidaberg körde vi med bil cirka 180 mil. Om man uppskattar sträckan Åtvidaberg _ Stockholm 44 mil ToR Sträckan Helsingfors till Sankt Peterburg till 50 mil ToR Så blir sträckan vi körde inom Sankt Peterburg ca 75 mil med vår Saab under den vecka vi var där. Gator i Sankt Petersburg som Birgitta körde bil på: Vi bodde i Pargalava, Sjisjkina ulitza 64. Парголово _ Улица шашкина Дом 64. Vyborskaje chausse Быборгское шоссе Prospekt Engelsa Проспект Енгельса Severnyj prospekt Северный Проспект Prospekt Toresa Проспект Тореза Svetlanovskij prospekt Светлановский проспект

Kantemirovskij prospekt Кантемировская улитца Prospekt Medikov Проспект Медиков Plochat Tolstova Пл. Толстова Naveråsiskija ylitza Новороссийска улитца Bolsjoj prospekt Большой проспект Sjamseva ulitza Шамшева улитца Naberesjnaja Makaråva Набережная макарова Dvartsevaja naberesjnaja (Ermitaget och sommarträdgården) Дворцовая набережная Anglijiskaja naberesjnaja (Belägringsmuseet) Английская Набережная Nevskij prospekt Невский проспект Kamennatrotskij prospekt Каменноостровский Проспект Troitskij most Троицкий мост Dvartsovij måst Дворцовый Мост Birsjevåj måst Биржевой Мост Sadåvaja olitsa Садовая Улица Den som vill se bra karta över Sankt Peterburg ska söka på St. Petersburg - Google Maps