TEMA-tidning

En temadag om våld och civilkurage är ett sätt att låta verkligheten stiga in i skolan.

Så förklarar Magnus Åbergsgym-nasiets lärare i samhällskunskap varför man satsat på att bryta den vanliga skoldagens schema för en heldag om en viktig del av verkligheten utanför. Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan blev kontaktade av Bengt Laveberg från Brottsof-ferjourens lokalkontor i septem-ber. Han berättade om projektet Skyddsnät vilket ledde till att samhällskunskapsgruppen blev intresserade av att delta. Annika Larsson, lärare i samhällskun-skap, nappade direkt och när hon

sätter sig ned och pustar ut kan hon sammanfatta: - Det viktigaste med denna temadag var att ge eleverna en bild av hur det ser ut i verk-ligheten och ge dem en direkt-kontakt med dem som jobbar med det, säger hon. - Allting blir mer verkligt för eleverna när de får höra en föreläsare berätta, istället för att jag undervisar om det. I föreläsningarna har eleverna fått veta vad man ska göra och hur man ska tänka som vittne. Mycket handlar om den gyl-lene regeln om att ställa upp och berätta vad man sett. Om du själv hade blivit utsatt för våld, så vill du att de som sett

händelsen ska vittna och inte dra sig undan.Skolan valde att ta hit Brottsofferjouren och Rädda Barnen främst för att därmed ta hit personer som ungdomarna kan vända sig till. Men även för att visa att det finns ett skyddsnät, man är inte ensam och det finns vuxna som stöttar. Förhoppnings-vis har nu fler ungdomar fått upp ögonen för dessa ideella organi-sationer och vågar både anmäla och vittna. Kanske väljer några också att engagera sig och själva bli stöd-personer för andra som råkat ut för våld och behöver hjälp att bearbeta vad de varit med om.

Sara Lind Ewelina Nilsson

Foto: Kurt Warås

Våldsbrott&civilkurage

Bort med våldet från gatan - sid 2

Viktigt bry sig från början - sid 4

- Våld tyder på dumhet, naiv-itet och en oerhörd okunskap om våldets konsekvenser. Vål-det har de senaste åren krupit ner i åldrarna och det krävs en attitydförändring för att få bort gatuvåldet.

Sören Sanz går rakt på sak. Som välkänd föreläsare och chef för akutmottagningen på Södersjukhu-set i Stockholm, besöker han Mag-nus Åbergsgymnasiet och talar på en temadag för elever som läser Samhällskunskap A. Temadagen är en del i Rädda Barnens och Brottsofferjourens gemensamma projekt Skyddsnät.Brutal filmHan inleder med att visa filmen att ‘’Res dig inte’’- en brutal och

att kunna motverka att barnet blir våldsamt, säger Sören Sanz.Projektet Skyddsnät skulle få bät-tre effekt och större inflytande om det fanns fler unga ambassadörer. En temadag är ett jättebra sätt att hålla debatten om våldet vid liv, få fler att ta ställning, tycker dagens huvudtalare. Som ung kan man förhindra våld genom att vara med i projekt, men framför allt påverka sina kompisars situation. Våga ta avstånd och vara stolt över att man är emot våld.Livshotande fallVåldsskadade är det vanligaste som tas emot på Södersjukhusets akut-mottagning. Varje år tar de emot 6000 livshotade fall, och ännu fler mindre allvarliga fall.På åttiotalet kom de fram till att de

Våldsoffer är vanliga bland dem som hamnar på sjukhusens operationsbord. (Foto:Landstinget i Gävleborg)

berörande film om hur gatuvåldet slutar som en ond cirkel. Filmen visar hur situationen på gatorna kan se ut. Grupptryck genom krav och hot är inget ovanligt. Sören Sanz anser att ungdomar har separerats från vuxenvärlden. Unga sitter inte och surfar med dörren öppen så att morsan och farsan kan vara med. Det är viktigt att unga ska ha någon att prata med - en förälder, lärare eller annan vuxen person. Vid gatuvåld är de flesta brottsoffer och gärningsmän mel-lan femton och tjugofyra år. Utan trygghet i hemmet kan man få det besvärligt i framtiden.Benhandling i tidMan måste börja tidigt om man ser det är problem med ett barn och sätta in behandlingen i god tid för

Akutchefen som ser skadorna öka:

– Våldet på gatan måste bort

TEMA: Våldsbrott & civilkurage

egentligen inte jobbade med rätt saker på akuten. För att skapa men-ingsfullhet ville de inte bara jobba med att ta hand om dem som blivit utsatta för våld, utan också med att förebygga våldet.Man ska inte dölja sig bakom sin tystnadsplikt utan tala om vad som händer, tyckte Sören Sanz.FörebyggandeAntivåldsgruppen SÖS startades 1987 och var i början till för kvin-nor och barn, men senare blev den till för att motverka våld mot alla. De driver också en förebyggande verksamhet genom att vara ute i skolor och föreläsa. Men gruppen är också ute och pratar för vuxna. Dessutom har de Konsekvenspro-grammet som är för unga vålds-brottslingar mellan 13 och 20 år. De får ett tre dagars program där de får besöka ett fängelse, får in-formation om droger och även om våldets konsekvenser.Alltid straffbartAtt slåss är alltid en kriminell han-dling och det är alltid straffbart, även om det sker oskyldigt på skolgården. Under föreläsningen visade Sören Sanz många exem-pel där ett enda knytnävsslag har förstört en människas liv både fy-siskt och psykiskt. I många fall kan det leda till att offret blir överdrivet försiktig, inte lika glad och engag-erad och tar skulden på sig själv.Sårbar kroppGärningsmannen tänker inte på hur sårbar en människokropp är. Våld kan leda till att offret aldrig kom-mer att kunna få barn, aldrig mer kunna äta eller dricka eller inte kunna prata mer. Om det inte är så

allvarligt att det leder till döden.Det är synd att så många tar sig fri-heten att förkorta människors liv, konstaterar Sören Sanz.Han berättar att sparkar har blivit allt vanligare, det tror han har att göra med att gärningsmännen blivit yngre och allt mer sker i grupp. Då ökar också grupptrycket - sparkar en så sparkar alla. Ställer man inte upp för sitt gäng blir man kallad för fegis och svikare.Alkohol stor rollAlkoholen spelar en stor roll när det kommer till gatuvåldet, 70 procent av alla som kommer in på akutmot-tagningen är alkoholpåverkade. Allt gatuvåld med kvinnor involv-erar alkohol, detsamma gäller sex-uella övergrepp och våldtäkter på kvinnor.Var fjortonde dag blir en kvinna dödad av en man hon älskar eller har älskat. För Sören Sanz är det en gåta ur man kan utföra våld på en person som man egentligen ska älska. Man kan fråga sig om det verkligen kan finnas så många sjuka män som är kapabla till att begå sådana brott. Svaret är ja, det finns det.– Har en man slagit sin kvinna en

gång, kommer han alltid att göra det igen. Det enda vi kan göra för att rädda kvinnan är att få henne att lämna mannen, säger Sören Sanz.- Antalet misshandelsfall ökar varje år, men vi ska försöka att motverka våldet. Vi klarar inte det en och en utan behöver en mängd människor som engagerar sig.Rädda Barnen och Brottsoffer-jouren vill i sitt projek Skyddsnät få unga att lita på vuxenvärlden, de vill få både unga och vuxna att våga anmäla och vittna, och inse hur viktigt det är med civilkurage.Ingenting gjortGör man ingenting, är det enda man vet att man ingenting har gjort, citerar Sören Sanz Antivåldgrup-pens motto och han avslutar med ännu ett citat som kan tjäna som ledstjärna för var och en. Den här gången från Martin Luther King:

‘’Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.’’

– Att slåss är alltid en kriminell hand-ling, konstaterade Sören Sanz och varnade för våldets konsekvenser.(Foto: MikaelEriksson)

Alicja OstrowskaFrida Näslund

– Våldet på gatan måste bort

– Viktigt bry sig från början

Cassandra HajdukAngelica Brask

Under de senaste åren har anta-let anmälda misshandelbrott ökat. Ändå anmäls inte alla brott, mörkertalet är högt. Där-för förläser Barbro Jönsson för elever om vikten av att vittna och anmäla våldsbrott.

Barbro Jönsson arbetade tidigare som åklagare då hon bland annat utredde brottslighet hos kriminella gäng. För fyra år sedan utsattes hon själv för hot då ytterdörren till hennes hem sprängdes. Idag är hon chefsjurist vid Polismyn-digheten i Västra Götaland. Under temadagen på Magnus Åbergsgymnasiet föreläser hon om civilkurage och varför det är viktigt att ställa upp och vittna.– Det är nödvändigt och viktigt med temadagar av den här typen, det ska-par en möjlighet att prata om samhällskunskap omsatt i praktiken. Det är en chans för elever att träffa människor de normalt inte träffar och även för mig själv att träffa elever och få respons på mitt arbete, säger Bar-bro Jönsson.Som inledning på föreläsningen visas filmen Stå upp! Den skild-rar hur viktigt det är att faktiskt anmäla brott och hur betydelse-fulla vittnesmål är i en rättegång. Ingen kan dömas utan tillräckliga bevis. Ofta kan ett vittnesmål vara avgörande för den fällande domen. Utan vittnen är det lätt att det blir ”ord mot ord” mellan målsägande och den åtalade och det är svårt att avgöra vem som talar sanning. I filmen får man höra ungdomars

TEMA: Våldsbrott & civilkurage

Barbro Jönsson:

historier om att anmäla och vittna. De berättar hur man som utsatt kan få hjälp av en stödperson via Brottsofferjouren. Ofta finner unga det som ett starkt stöd, inte minst när de inte har någon upp-fattning om vad som händer efter anmälan eller i rättsalen. Det är ett viktigt stöd som är nödvändigt för att det svenska rättssystemet ska vara trovärdigt.Många ungdomar avskräcks från att vittna då det är lätt att få sin bild av rättegångar genom media. Med humor drar hon paralleller till amerikanska actionfilmer och förklarar uppmuntrande att det inte är så det ser ut, särskilt inte i Sverige. Det är även vanligt att

man låter bli att vittna på grund av hot om våld eller rädsla för att bli hotad.– Men då kan det vara bra att veta att det är mer sällan

än vad många tror att någon faktiskt blir hotad, ännu mer säl-lan att hotet verkställs, berättar Barbro Jönsson.I Sverige har vi vittnesplikt. Man kan alltså bli straffad i form av böter eller häktas ifall man vägrar att dyka upp vid rättegång eller vägrar att svara på frågor. Man kan hållas kvar i häkte i upp till tre månader. Som vittne måste man också avlägga ed. Att vägra det är straffbart.För Barbro Jönsson är civilkurage något väldigt viktigt. Att våga stå upp för det som är rätt genom att lita på sin magkänsla trots att det inte gynnar en själv, att stå upp för sina värderingar trots motstånd. Det är enligt henne samhällsplikt.Rädda Barnen är en av arrangör-

erna bakom temadagen. En hjälp-organisation många associerar till arbete i u-länder.– Men de uträttar det ett viktigt arbete även här i Sverige. Inte minst för barn som har problem i hemmet och inte har någonstans att vända sig, förklarar Barbro Jönsson. Hon tycker att det är viktigt att barn som inte får stöd från sina föräldrar kan få det på annat håll.Själv har hon en förhoppning inför framtiden:– Jag hoppas att det växer fram en känsla i samhället att brottslighet inte bara är polisens ansvar utan även den enskilde individens. Det är viktigt att man bryr sig från början så att saker inte växer och blir allvarliga, säger Barbro Jöns-son.

Barbro Jönsson är idag chefws-jurist vid polisen. (Foto: Anna Dahl)

”Det är jobbigt att vittna men jobbigare att inte göra det”

Johanna håller i SkyddsnätetAllt fler ungdomar utsätts för våld men många saknar modet att anmäla eller vittna. Detta är något som Brottsofferjouren och Rädda Barnen vill förändra. Därför startade de ett samar-bete, projekt Skyddsnät, som Johanna Karlsson är projektle-dare för. På tisdagen gästade hon MÅG och temadagen om våldets konsekvenser och civilkurage. Dagen genomfördes i samverkan med Brottsofferjouren som länge har arbetat för att stödja brottsut-satta men ungdomar har varit en svår målgrupp för dem att nå. I

samarbete med Rädda Barnen hoppas de kunna fånga upp även de unga. Organisationerna har sla-git ihop sina bra sidor och blivit starkare tillsammans. Informera Skyddsnät startades för att in-formera om våldet och dess kon-sekvenser och projektet pågår i Trollhättan, Luleå, Haninge och Bollnäs. De båda organisationerna bakom tycker det är viktigt för un-gdomar att veta vart de kan vända sig om de blivit utsatta för våld. – De måste veta att det finns stöd att få och människor att prata med. Det kan vara skönt att få

prata med en utomstående, någon annan än familj eller vänner. säger Johanna Karlsson. Hon jobbar på Rädda Barnens riksförbund i Stockholm. Hon är ledare för projektet och är bland annat ute och föreläser i skolor runt om i Sverige. Det är Rädda Barnen som har ansvar för infor-matörerna och de ringer runt till skolor och erbjuder föreläsnin-gar. Informatörerna är frivilligt utbildade och sprider kunskapen vidare. Föreläsningar Ute i klassrummen hålls föreläsn-ingar och diskussioner om bland annat hur man kan stötta en våld-sutsatt person och om vilka rät-tigheter man har. Man vill också öka förståelsen för varför man ska våga anmäla och vittna. Många vänder sig till sina vänner och har inte modet att ta hjälp av vuxna, men det är viktigt att göra det. Hittills har 600 ungdomar fått vara en del i projektet. De har fått göra utvärderingar som talat posi-tivt om Skyddsnät. Eleverna anser att det är ett viktigt ämne som berör många. - Förhoppningsvis kommer vi hål-la på med Skyddsnät länge, men just nu har vi pengar så det räcker till nästa sommar. Hur verksamheten kommer att se ut efter det än ännu oklar. Men stödet från Brottsofferjouren och Rädda Barnen kommer att finnas kvar. Kontakt Du kan följa projektet på: Johanna Karlssons blogg: blogg.rb.se/skyddsnat eller maila: skyddsnat@rb.se

Ewelina Nilsson Sara Lind

Johanna Karlsson från Rädda Barnen hoppas att projekt Skyddsnät ska få fler unga att engagera sig för att stödja brottsoffer. (Foto: Mikael Eriksson)

Sköterskorna upplever med jämna mellanrum att unga killar skjutsas till akuten på NÄL av polisen efter att en kväll på krogen spårar ur.

Oprovocerat våld bland unga killar är ingen ovanlig syn för sköterskorna på akuten på NÄL. Men förutom de blodiga, unga killarna som kommer in på akuten på fredag- och lördagskvällarna efter en kväll på krogen finns också det tysta våldet, våldet hemma som det inte talas högt om.

Malin Löfberg, Linda Abrahamsson och Eva Mofjäll har jobbat som på NÄLs akutmottagning mellan ett och fyra år. De stöter på offer för våldsbrott med jämna mellanrum. – Oftast är det unga killar som kommer in, på fredag- och lördagkvällar. De är ofta påverkade och har råkat i

handgemäng, berättar Eva Mofjäll – Alltså, de är ju fulla. De tänker ju inte direkt! Även om de blivit utsatta för våld är de ju oftast påverkade och då blir de oftare arga, mest på den som slagit dem. Men själva känner vi oss sällan hotade. Dessutom har vi nära till vakten på sjukhuset och till polisen, så för oss är det ingen fara. Om man ringer på vakten så brukar det bli lugnt ganska snabbt, säger Malin Löfberg.

Vanligast är att någon slår med knytnävar, sparkar, använder flaska eller kniv, berättar de. De som råkar ut för våldsbrott på krogen kommer in nästan direkt. – De blir kanske tvingade av polisen eller så har någon ringt en

ambulans. Så fort det är blodvite brukar de faktiskt komma in.

Värre är det med folk som råkar ut för våldsbrott som misshandel hemma, bland dem är största delen kvinnor men ibland också barn. – Många som kommer in som har blivit utsatta för våld i hemmet har ursäkter som ”jag ramlade i trappan” eller ”gick in i en dörr”. Det brukar ju komma fram efter ett tag vad som hänt men samtidigt är det många som skäms, berättar Linda Abrahamsson. –Ja, det finns ofta en skam. Killarna som kommer blodiga från krogen är ju som sagt oftare arga, medan kvinnorna kanske visar

På akutintaget möter de misshandelns två ansikten

TEMA: Våldsbrott & civilkurage

känslor men då inte så öppet. Det har hänt att jag har kommit in i ett rum och hört ett tyst snyftande och sett små tårar, säger Malin. Ibland kommer samma person in flera gånger med blåmärken och ursäkter för vart de kommer ifrån, men sköterskorna är till 99 procent säkra på att det är misshandel. Det märks, menar de. Samtidigt kan det vara svårt att konfrontera människor i den situationen, framför allt barn – Det är en tung börda att lägga på någon. När det handlar om ett barn är det ännu värre, de vågar inte heller säga om någon slår dem och det känns ju inte bra att anklaga någon i deras närhet för något sådant. Dessutom kan man ju inte vara säker, friska barn ska

ju ha blåmärken. Sådant får barn när de leker, säger Eva Mofjäll.

Sköterskorna märker av både våld hemifrån och från offentliga platser, att man oftast använder slag, sparkar och tillhyggen.

Eva Mofjäll berättar: – Vi kan ju inte påstå att misshandel har ökat direkt. Jag kan inte heller påstå att det oftare kommer in folk med annan etniskt bakgrund, snarare tvärtom. Det verkar inte vara hatbrott utan tyvärr är våldet ofta helt oprovocerat.

Larm kommer ofta snabbt– Vi möter en hel del våld mel-lan ungdomar och tyvärr är det ofta tillhyggen eller skjut-vapen inbladade.Det säger polisassistent Hen-rik Karlsson vid ordningspo-lisen i Trollhättan– Men vi får också ofta snabbt ett samtal när något har hänt.

Som polis i yttre tjänst är han ofta med och ingriper efter larm eller händelser som polisen upptäcker när man patrullerar. När det blir våldsamt är det ofta i anslutning till kroglivet och då är det alkohol med i bilden. Ibland uppstår bråk utanför och ibland startar det med någon kommentar inne på krogen som leder till en uppgörelse utanför. Andra gånger handlar det om

oprovocerat våld eller rån.– När det gäller rån där ung-domar är inblandade är det många gånger en grupp som står för våldet. Och det finns ett allmänt intryck av att det blivit mer av knivar och till och med skjutvapen med i bilden säger Henrik Karlsson.Han tycker att människor som ser något bråk ofta ringer och anmäler vad som händer. – Vi får larm via 112 från privatpersoner och de gör en viktig insats när de ringer det behöver inte betyda att de också ska försöka avbryta våldet. Då kanske de råkar illa ut själva.Det har hänt att de som sett något och anmält det pratat om de inte ville vittna efter åt. Men Henrik Karlsson lugnar den som

kanske måste vittna .– Det är väldigt ovanligt med det som kallas övergrepp i rätts-sak, alltså att någon råkar illa ut för att man vittnar. Väldigt ovanligt, säger han.Som polis tycker han det är bra med en temadag om våld & civilkurage i gymnasiesko-lan det är bra att ungdomar får upp ögonen för vad det innebär att utsätta någon för våld eller bli utsatt. Han tycker också att brottsofferjouren gör ett viktigt arbete.– Vi hinner inte alltid hjälpa brottsoffer mer än precis när det hänt. Då är det bra att det finns några som kan ställa upp och hjälpa till under en längre tid. Mikael Eriksson

Cornelia Möller

Vill göra en insats för offrenBrottsofferjouren BOJ enga-gerar människor som vill göra en insats för att hjälpa brotts-offer. De som är aktiva jobbar ideellt och ställer upp utan lön när någon råkat illa ut. Men BOJ jobbar också före-byggande. Som till exempel när man är med och arrang-erar en temadag om våld och civilkurage på Magnus Åbergs-gymnasiet i Trollhättan.

Mängden våld i samhället har de senaste åren ökat dramatiskt. Al-kohol och droger är bara några av många orsaker till det ökade gatu-våldet. Ungdomarna är inte riktigt medvetna om hur stor kraft de har att påverka och därmed inverka på beslutet att gripa in och faktiskt säga nej.

Skallskador, blåmärken och ångest - varje dag möter Brotts-offerjouren (BOJ) i sitt arbete ungdomar som blivit utsatta för eller bevittnat ett brott. Vanliga ungdomar som i vissa fall varit ute med sina vänner och mitt på ljusa dagen blivit överfallna av en eller flera gärningsmän, helt opro-vocerat. Vissa har kanske hamnat i bråk efter en fest. BOJ träffar folk som utsatts för alla sorters brott. Åldern på gärningsmän har sjunkit. Idag finns en stor del i åldersgruppen 15-24 år vilket för-skräcker många vuxna. Varför un-gdomsvåldet ökat så drastiskt vet ingen säkert men en bidragande faktor till detta kan vara en brist på tillit till vuxenvärlden.

Utifrån sin egen erfarenhet som före detta lärare har Gun Alme-gran, stödperson hos BOJ, en del funderingar. Det kan vara så att ungdomar sitter på större makt än vad de tror men att de, i brist på

vuxna förebilder, har svårare för att våga ingripa i situationer och även att vittna.

– Vi vuxna har inte växt upp med den typ av ungdomars förebilder som finns i till exempel tv-pro-gram. De har växt upp i en miljö där det är ”inne” att vara tuff. Vi blundar för det hemska som hän-der men en temadag på gymnasiet kan vara ett bra sätt att upplysa ungdomar och sprida positiva rin-gar på vattnet, säger hon.

En stor del av de som utsätts för brott och de som begår brott är ofta alkoholpåverkade. Alkoholen spelar inte bara in på reaktions-förmågan utan gör också att man släpper på hämningarna och slår utan att tänka på vilka kon-sekvenser det kan få för den andra människan. Det kan inte bara förstöra livet för den utsatta utan även för de anhöriga. Det kostar också samhället mycket pengar som man skulle kunna satsat på till exempel vården och minska de långa köerna.

BOJ är en av arrangörerna när Magnus Åbergsgymnaiset i Troll-hättan genomför en temadag om våld och civilkurage. Som ar-rangör hoppas föreningen vara med och upplysa människor, lägga en grund till ökad med-mänsklighet och få ungdomar att förstå att det faktiskt inte går att blunda mer för våldets följder. Man vill uppmuntra ungdomar till att våga ingripa, visa dem att de faktiskt kan göra stor skillnad. Att våga förhindra bråk som skulle kunna leda till misshandel är en bra början. Men att dessutom våga vittna om man har sett någon utsättas för ett brott är en triumf. Det är det som är civilkurage.

- Tveka inte, det finns hjälp och stöd att få! säger Gun Almegran vid Brottsofferjouren i Trollhättan.

Gun Almegren, stödperson hos Brottsofferjouren och vittnesstöd i Vänersborgs tingsrätt.

TEMA: Våldsbrott & civilkurage

Eleonor CarlsteinSusanne Gillberg

Brottsofferjouren (BOJ) är en ideell organisation som funnits i cirka 20 år.

Brottsofferjouren hjälper de som blivit utsatta för brott med till exempel terapi, information och annat stöd. Vem som helst kan få hjälp, oavsett hur gamla de är, vilket kön de har eller vilket brott de har utsatts för.

Många som söker hjälp hos BOJ har inget eget skyddsnät och det är där BOJ kommer in. Varje år hjälper de omkring 80.000 brottsoffer, vittnen och anhöriga genom sina lokalavdelningar i hela landet. I framtiden tror BOJ att de kommer att ha ännu större betydelse och finnas där när sam-hället inte riktigt räcker till.

För att få en första hjälp kan man ringa deras nationella hjälplinje på 0200-21 20 19 och de som svarar där kan sedan hjälpa till så att man får kontakt med en lokal stödper-son. Utöver svenska och engelska kan man få hjälp på 15 andra till språk. Besök gärna deras lokala hemsida: http://www.trollhattan.boj.se/

Ingen ska behöva vara ensam!

DET HÄR STÅR BOJ FÖR:Trollhättan satsar mot våld

Hjälp ska finnas näraTrollhättans stad har skaffat sig en kommunal stödverk-samhet för unga brottsutsatt, förkortad SMUB. Staden har också satsat på personal som ska jobba brottsförebyg-gande.

Vår uppgift är att möta utsatta ungdomar, familjer, vittnen och anhöriga, hjälpa dem att kom-ma vidare med sin livssituation. Vi följer med dem under deras faser genom samtal utifrån vad de har varit med om, berättar Ronny Nyqvist som tillsam-mans med Marcus Johansson jobbar på SMUB.

Tystnadsplikt De som är under 21 år och bosatta i Trollhättans stad kan få hjälp av SMUB. De anställda har tystnadsplikt och om man vill kan man vara anonym. – Hos oss kan du få hjälp med att anmäla ett brott till polisen om du själv vill. Vi hjälper dig att bearbeta händelsen och du slipper vara ensam. När Magnus Åbergsgymnasiet ordnar en temadag om våld och civilkurage är SMUB på plats. –Vi vet att vissa inte längre har något förtroende kvar för vuxenvärlden men vi hoppas att denna temadag ska kunna ändra på det.

På plats i gymnasiets aula finns också Gigi Cederholm som ar-betar som brottsförebyggare för Trollhättans stad. – Jag arbetar inte med det direkta våldet utan med att före-bygga. En av de uppgifter jag har är att organisera trygghets-vandrare. Som vandrare är man ute på kvällar och helger för att vara en medmänniska som finns tillgänglig. Om man vill vara trygghetsvandrare måste man vara över 18 år och man ska alltid gå två stycken.

Långsiktigt Som brottsförebyggare arbetar man långsiktigt. Man arbetar mer på djupet med vad som kan vara orsaken till våld och brott istället för att gå direkt in i en situation. Gigi stöttar även fritidsgårdar och anordnar frit-idsaktiviteter som är ett alterna-tiv till att bara hänga på stan. I jobbet ingår även att försöka nå ut till invånarna, få bort fördo-mar som kan skapa otrygghet och tala om att Trollhättan är en trygg plats. – Trollhätteborna ska känna att vi arbetar för medborgarna och med medborgarna, säger Gigi Cederholm.

Greta Maria ÁsgeirsdóttirLinnéa Frankling

Jennie Hägg

En tidning av MÅGs medieprogramHela denna tidning är producerad för Rädda Barnens och Brotts-offerjourens projekt Skyddsnät av elever som läser kursen

Textkommunikation A på medieprogrammet på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan.

TEMA: Våldsbrott & civilkurage

– Små slag kan få stora följder! Det är de överens om, de fyra elever som samlas för att ge sin bild av våld och civilkurage efter en temadag på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan.

De läser alla just nu A-kursen i samhällskunskap och går på olika program. Men det hindrar inte att de har erfarenheter av bråk och av hur vuxenvärlden griper in – eller inte griper in. Det märks med en gång när eleverna börjar berätta. Manuel minns fortfarande våldet han blev utsatt för från årskurs sju till nio. Ingen ängel – Jag var inte precis någon ängel i högstadiet, och många killar skulle spela coola. Så det började med knuffarna i korridoren och jag vägrade att låta dem trycka ner mig. Skolan reagerade inte och det gjorde att jag tappade tillit till vuxenvärlden, säger han. I nian ledde det till slut fram till en polisanmälan för en spark i magen. Den enda som blev dömd blev det på grund av sin ålder - över 15 år - och på grund av den låga åldern blev domen samhälls- tjänst. Känner igen Karim nickar och känner igen bilden. – Jag har också blivit utsatt för kränkande ord och annat i skolan, medan lärarna tittat bort. Det var under den perioden då jag bodde i Värmland, men det hela slutade när vi flyttade därifrån. Elevernas tillit till den vuxna världen har inte stärkts av dessa händelser. Det hände saker varje dag, lärarna kunde säga till lite halvhjärtat, men det blev inte bättre.

– Lärare borde också göra något, det är deras ansvar. Vissa är jätte-dåliga på att prata, konstaterar Manuel och en av tjejerna fyller på: – Jag håller med. Sedan handlar det också om tryggheten i skolan. Man har ingen koll på vem man ska prata med, vem man ska vän-da sig till, säger Judit. Hemska skador Halva temadagen har varit fylld av en film om våldets kon-sekvenser och om vad slag och sparkar kan leda till. Många bilder att visat på de hemska skadorna, inte minst av gatuvåld. Och just gatuvåld har de fyra många tankar kring. Karim berättar att det inte var så länge sedan han såg bråk på stan. Även om han är boxare erkänner han att det finns en viss rädsla för att ingripa eftersom att slagen kan bli så brutala. Han vet hur stora skador man kan få. Svarar olika När det gäller frågan om att våga göra en anmälan svarar de olika. – Ja, jag skulle nog våga anmäla, men det beror på fallet, säger Jen-nifer. Judit är inte lika övertygad. – Nu när vi sitter här inne, går det inte riktigt att avgöra vad vi skulle göra. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra, det beror så mycket på det som har hänt. Känner skam Jennifer instämmer och tillägger att om det är man själv som har blivit utsatt för våldet, kan det faktiskt bli så att man själv känner skam. Dessutom kan man tvingas gå igenom förhör som kan bli job-biga, något alla håller med om. De är oroliga för att det kanske kom-mer att kännas som om allting de

säger i ett förhör blir ifrågasatt. – Jag hade absolut anmält det. Ligger man försvarslös på marken blir man förbannad och hoppas endast på att gärningsmannen får det han förtjänar, säger Manuel. – Men om gärningsmannen är någon närstående, kan det bli svårare. Man vill inte skada den man älskar, även om det finns en baksida på relationen. Om det är någon okänd kan man även bli rädd för att han eller hon ska kom-ma efter en, säger Jennifer. Klart godkänt Temadagen om våldets kon-sekvenser och civilkurage får klart godkänt. – Jag ser på våld på ett helt annat sätt nu, förstår det bättre. Vågar faktiskt aldrig skoj-bråka längre, wtänk om något hemskt skulle hända, säger Karim. – Jag håller med. Har alltid haft en anti-våld-inställning, men nu har den stärkts, säger Manuel. – Små slag kan få stora kon-sekvenser, det har vi fått se på bilderna som visades på en av föreläsningarna idag, konstaterar Judit. Vardagshjältar Alla fyra håller med om att denna dag har förändrat deras syn på våld, gjort dem mer medvetna om det våld som finns. De tycker att människor som jobbar ideellt med detta är modiga, de är våra vardagshjältar. Sådant blir man imponerad av.

Greta María Ásgeirsdóttir Linnéa Frankling

Jennie Hägg

Ser på våld på nytt sätt