Vad är företags sociala ansvar?web.abo.fi/meddelanden/pdf/Meddelanden_2004_17.pdf · från Åbo...

från Åbo Akademi Nr 17 26.11.2004

Vad är företags sociala ansvar?

Otieno Mbare jämför Finland och Kenya

2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

■ Åbo Akademi ordnar pro-motion för alla fakulteter fre-dagen den 20 maj 2005.

I vilket skede är förberedel-serna, informationschef Ulla Achrén?

– Vi har sänt ut inbjudan till de potentiella promovenderna, som den här gången är rekord-många. Över 250 brev har gått ut.

Bland mottagarna fi nns såväl personer som disputerat efter senaste promotion (maj 2002) som personer som av olika orsaker inte deltagit i ti-digare promotioner.

– Anmälningstiden går ut den 14 januari, konstaterar Ulla Achrén, som räknar med över 140 deltagare i promotio-nen.

Till detta kommer samman-lagt fjorton hedersdoktorer som utnämns av fakulteterna. Deras namn offentliggörs i januari.

Själva högtidligheten i maj kommer att följa det klassiska konceptet med promotion i Konserthuset, promotions-gudstjänst i Domkyrkan och bankett på Åbo slott.

Ulla Achrén påminner om att det nästa år ordnas excep-tionellt många promotioner vid de fi nländska universite-ten. Detta innebär att t.ex. hat-tarna bör beställas tidigare än normalt. Redan inom januari borde alla ha beställt sin hatt via någon av leverantörerna.

Mera information om Åbo Akademis promotion fi nns på webben:

www.abo.fi /aa/promotionDet mesta av kommunika-

tionen med promovenderna kommer att skötas elektro-niskt, säger Ulla Achrén. Inbjudan har gått med vanlig post, men vi ser helst att an-mälan sker elektroniskt. – PS

EN FRÅGA FÅR SVAR

Promotionen 2005Seminarium på TFhedrar Lindeskog

Sökande till tjänster vid Åbo Akademi■ Två personer har sökt professuren i logopedi vid Åbo Akademis humanis-tiska fakultet.

De sökande är fi l.mag. (disp.) Susanna Simberg, Åbo och docent Jyrki Tuomainen, Åbo.

En professur i teknisk termodynamik och modellering vid kemisk-tekniska fakulteten har sökts av åtta personer:

TkD Anders Brink, Åbo, TkD Tom Fredman, Åbo, docent Iiro Harjunkoski, Schriesheim, Tyskland, TkD Markku Karlsson, Åbo, docent Christian Muel-ler, Åbo, docent Frank Pettersson, Åbo, docent Johan Wärnå, Pargas och docent Ron Zevenhoven, Åbo.

Ett akademilektorat i analytisk kemi vid kemisk-tekniska fakulteten har sökts av tre personer: docent Johan Bobacka, Pikis, docent Carita Kvarn-ström, Åbo och TkD Tom Lindfors, Åbo.

Ett lektorat i svenska vid språktjänst har sökts av tre personer: FM Lotta Collin, Åbo, FL Christina Sandberg, Nådendal och FM Annemarie Södergård, Åbo.

■ Under temat Den judiske Jesus ordnas vid Åbo Akademis teolo-giska fakultet ett seminarium den 13 december med anledning av att det i år gått 100 år sedan professor Gösta Lindeskogs födelse.

Gösta Lindeskog (1904–84) var under tio år professor i exegetik vid ÅA. Han tillträdde professu-ren år 1964, och genast från början tog han initiativ till att ett judais-tiskt institut borde grundas i Åbo. Så skedde också: redan följande år startade Institutum Judaicum Aboense sin verksamhet med Lindeskog som föreståndare.

– Professor Lindeskog hade länge intresserat sig för judendo-men. Långt innan det blev vanligt inom den nytestamentliga exege-tiken ville han se Jesus, Paulus och den unga kristendomen i lju-set av den tidens judendom sam-tidigt som han intresserade sig för hur dagens judendom såg på Jesus, berättar TD, docent Svante Lundgren, som är nuvarande fö-reståndare för Institutum Judai-cum Aboense.

Institutet har till uppgift att

bedriva och främja judaistisk forskning och främja kunska-pen om judar och judendomen. Detta görs bl.a. genom att insti-tutet upprätthåller ett bibliotek över judaistikens huvudområden, d.v.s. judarnas historia, religion, kultur och samhällsförhållanden. Under åren har institutet byggt upp ett betydande specialbiblio-tek över judaica, något som varit möjligt tack vare fl era betydande donationer. Till institutets upp-gifter hör också att samordna och utveckla forskning och undervis-ning inom judaistik vid ÅA samt att samarbeta med vetenskapliga institutioner inom landet och ut-omlands.

Vid sidan av Gösta Lindeskog har professor Karl-Johan Illman (1936–2002) varit av avgörande betydelse för institutets verksam-het.

– Institutet har aldrig förfogat över stora resurser, men verk-samheten har ändå utvecklats kontinuerligt, säger Svante Lund-gren.

På institutets agenda fi nns bl.a.

3MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

arrangerandet av föreläsningar och seminarier. Det internatio-nella samarbetet är betydande i synnerhet med Svenska teologis-ka institutet i Jerusalem. Hösten 2003 undertecknades ett samar-betsavtal med Centro de Estu-

dios Judaicos vid Universidad de Chile.

Profi leringsområdeJudaistiken har med tiden blivit ett av TF:s profi leringsområden. Sedan år 1998 är judaistiken ett

självständigt ämne som studen-terna kan välja som huvudämne i examen.

– Eftersom TF också är ett cen-trum för Jesusforskningen passar ett seminarium om den judiske Jesus mycket väl in i vår profi l, konstaterar Svante Lundgren.

En stor del av Gösta Linde-skogs vetenskapliga verk tog upp frågan hur man inom den moder-na judendomen ser på Jesus. Vid seminariet den 13 december hålls inledningar av docent Tom Hol-mén och FM Daniel Weintraub. Holmén talar om den judiske Je-sus ur Jesusforskarens perspek-tiv och Weintraub om den judiske Jesus ur ett judiskt perspektiv. Dagen avslutas under temat ”Gös-ta Lindeskog i Åbo – personliga minnen”. Då medverkar bl.a. Gös-ta Lindeskogs son Bengt Linde-skog, prof.em. Jukka Thurén och prof. Karl-Gustav Sandelin.

– Ordet är fritt också för andra som har minnen av Lindeskog, säger Svante Lundgren.

Seminariet är öppet för alla in-tresserade.

Frågor kan riktas till Pek-ka Lindqvist, tfn 02-215 4565,e-post: [email protected]

Mera information om Institu-tum Judaicum Aboense fi nns på webben: www.abo.fi /fak/tf/instjud

PETER SANDSTRÖM

INNEHÅLL NR 17/2004Seminarium hedrar Gösta LindeskogTema: Den judiske Jesus.....................................

Vad är företags sociala ansvar?Forskare jämför Kenya och Finland.....................

En doktor i kvinnovetenskapKatriina Honkanen disputerade i eget ämne.......

En mångsidig statsvetareDag Anckar i pension efter 30 år som professor....

MfÅA noterarFyra doktorer i teknisk kemi.............................

Konsten att vara människaGöran Rosenberg på Kompetens 2004...........

Globaliseringen som utmaningPresident Tarja Halonen festtalade..................

Ny forskarskola vid PFLärande och bildning i fokus...........................

Veckans skribent: Timo BäckmanDe regionala strategierna................................

BaksidanÅA-julkortet ”I lärdomens spår”.....................

Folk & Fä........................................................ Annonser och kungörelser........................

1112141628

2468

101824

2526

– Institutum Judaicum Aboense har ett betydande specialbibliotek över judaica, säger föreståndare Svante Lundgren.

Disputationer............................................... Personalspalten...........................................


■ Vad hör till företags sociala ansvar i samhäl-let? På vilket sätt skiljer sig uppfattningarna vid olika företag och i olika länder? Det här är två av de centrala frågorna i Otieno Mbares dok-torsavhandling Corpo-rate Social Responsibility: Theory and Framework in Contemporary Finnish and Kenyan Business Practi-ces. Mbare disputerar i ämnet informationssys-tem den 8 december.

– Jag har intervjuat chefer på några av de största företagen i Fin-land och i Kenya för att jämföra deras uppfatt-ningar av konceptet med företags sociala ansvar, Corporate Social Respon-sibility (CSR). I Finland gjorde jag intervjuer på både statliga och privata företag, eftersom även de privata företagen numera intresserar sig allt mer för de här frågorna, be-rättar Mbare.

Kenya är Mbares hem-land och han hoppas att man spe-ciellt där skall reagera på hans avhandling och ha nytta av den när företagens sociala ansvar dis-kuteras.

– Jag har tänkt på de här frå-gorna i många år och tycker att det är det mest intressanta man kan forska i. Det har skett många skandaler och katastrofer då före-tag inte tar ansvar. Människorna som arbetar på företagen bor ändå själva i samhällen som blir påver-kade av vad de gör, så det borde ligga i deras intresse att hitta en balans för hur vi skall kunna leva i harmoni med ekosystemet.

I Finland vilar CSR-konceptet enligt Mbare på tre pelare – so-

cialt ansvar, ekonomiskt ansvar och miljöansvar – och de som påverkas av vad företagen gör är ägarna, de anställda, samhället, miljön och kunderna.

– I avhandlingen har jag sam-manställt en modell för hur fi n-ländska företag förverkligar CSR-konceptet och låter det påverka beslutsfattandet. Företagens so-ciala ansvar behöver klarläggas och defi nieras, för att det skall bli lättare för dem att veta vad de bor-de göra. Cheferna på vissa företag kan ha problem med det, eftersom den klassiska ekonomiska para-digmen är ”business’ business is business”, alltså att huvudsaken är att gå med vinst, säger Mbare.

”Cowboy-kapitalister”I Finland har företagen länge haft ett socialt ansvar. Redan på 1800-talet byggdes samhällen upp kring industrin, och den såg till att bygga infrastruktur och sko-lor. Numera hör dock mycket av det som förr gjordes av företag till statens uppgifter, och vem som gör vad är klart defi nierat.

– I u-länder är statens roll inte lika klart defi nierad, utan beror mycket på bland annat utländska investerare. De fl esta fi nländska företagen ägs av fi nländare, men så är det inte i Kenya. Dit kommer investerare från andra länder och de har inte nödvändigtvis sam-ma intressen som kenyanerna.

AK TUELL FORSKNING

Jämför Kenya och FinlandMbare disputerar om hur företagen ser på CSR-konceptet

– Idén om socialt ansvar håller just nu på att slå igenom i u-länder, och jag tycker det är bra att regeringen i Kenya tappar en del av sin makt i och med att företagens sociala och ekonomiska roll blir större. Företagen klarar av den här förändringen betydligt bättre om de tar med CSR-konceptet i sina principer, säger Otieno Mbare.


De bryr sig till exempel inte lika mycket om att utveckla infra-strukturen.

Mbare kallar investerare från i-länder som snabbt vill gå på vinst i u-länder för ”cowboy-kapi-talister”.

– När en ”cowboy-kapitalist” kommer med sin portfölj till Kenya investerar han för att så snabbt som möjligt börja få in pengar. Om företagen påverkas av att staten börjar stifta lagar till exempel för att skydda miljön så fl yr investeraren till någon annan plats där sådana ofrånkomliga la-gar inte ännu fi nns, säger Mbare.

– Det här är en av de stora skillnaderna mellan i-länder och u-länder. I länder där det har funnits industrier en längre tid vet man vad det leder till om man låter företagen göra vad de vill, och man har stiftat lagar för att undvika det. CSR-konceptet be-hövs överallt, för om ett land låter industrin förstöra miljön och be-tala svältlöner till anställda kan man inte räkna med att utvecklas i en positiv riktning. Inte på lång sikt.

Mbare påpekar att CSR-kon-ceptet dessutom faktiskt borde hjälpa företag att gå mera på vinst.

– Konceptet ställer krav som främjar kreativitet och innova-tioner. Det är också ett sätt att förbättra förhållandet mellan fö-retag och samhälle. Fungerar det bra så blir det lättare för företag att använda sig av lokal kompe-tens och det gör dem mer konkur-renskraftiga.

Konceptet fungerar också åt andra hållet – om det avslöjas att företag är socialt oansvariga går de miste om kunder.

– Numera är kunderna med-vetna om industrins ansvar. Om det blir känt att ett företag använ-der till exempel barnarbetskraft brukar produkterna bojkottas.

Harambee-andan i KenyaI avhandlingen lyfter Mbare fram betydande skillnader mellan fö-retagens sociala ansvar i Kenya och i Finland just nu.

– Konceptet används inte i lika

stor utsträckning i Kenya och man ser det också på ett annat sätt. Kenyanska företag är kapi-talistiska, enligt den grundläg-gande brittiska och amerikanska modellen. I den skandinaviska ekonomin ingår social demokrati och välfärd, men så är det inte i Kenya. Förstås försöker också fö-retagscheferna i Kenya prata om sitt sociala ansvar, men de gör det genom att nämna till exempel välgörenhetsprojekt, någonting som i Finland är på en mycket lägre nivå och som cheferna inte tar upp i det här sammanhanget, säger Mbare.

I Kenya talar man dock om samarbetsandan harambee, en tradition enligt vilken folk skall hjälpas åt.

– Harambee-andan kan ses som socialt ansvar och cheferna i Kenya håller nog med om att de bör bidra med något till samhäl-lena där de fi nns. De vill hjälpa till exempel handikappade män-niskor. Men i Kenya sker det här ännu ad hoc, det har inte integre-rats i företagens strategier.

Mbare har överlag fått en posi-tiv bild av hur de fi nländska före-tagen ser på det sociala ansvaret.

– De verkar verkligen integrera CSR-konceptet i sina strategier och det är en fråga som diskute-ras mycket. Men det är förstås så att alla företag inte kan förverkli-ga det på samma sätt, det beror ju på vilken bransch de fi nns inom. Det fi nns dock en internationell ram för hållbar utveckling som heter The Global Reporting Ini-tiative (GRI). Den har olika linjer för olika branscher och det är den som fi nländska företag följer.

För avhandlingen har Mbare endast intervjuat chefer. Han po-ängterar att det skulle vara viktigt att också forska i bland annat hur företagens anställda upplever det sociala ansvaret.

– Det skulle vara intressant att fråga dem om de tycker att an-svaret faktiskt har förverkligats sedan det togs med i företagens strategier. Har de sett förändring-ar som har påverkat deras liv el-ler är det bara en modefl uga, som direktörerna påstår att de bryr sig

om för att få verksamheten att se bra ut, undrar Mbare.

Hemma i ÅboMbare kom till Finland och Åbo Akademi år 1989, ursprungligen med målsättningen att stanna ungefär sex år och ta magister-examen.

– När jag sedan blev magister trodde jag att jag skulle ångra det om jag återvände till Kenya och inte fortsatte med att utbilda mig till doktor vid ÅA. Jag har också gift mig och fått fyra barn under min tid i Åbo. Barnen går nu i sko-la här, och då är det inte så lätt att fl ytta. Jag har dessutom inget jobb i Kenya som väntar på mig, och med doktorsexamen kan man ju söka bra jobb var som helst i värl-den. Jag skulle kunna bo till ex-empel i New York, och ändå hålla i minnet att Kenya är mitt hem-land och att jag någon dag måste återvända dit, säger Mbare.

Då han kom till Åbo fanns det ännu inte så många från andra länder vid Åbo Akademi, men universitetet började satsa på att bli mer internationellt.

– Det är viktigt för hela världen att folk från olika länder reser runt och påverkar varandra och utbyter åsikter. Det är bra att även Åbo Akademi har fått ett mer in-ternationellt perspektiv, konsta-terar Mbare.

Det är vid ESF:s Institute of Ad-vanced Management Systems Re-search (IAMSR) han har studerat, och nu siktar han på att fortsätta där med post doc-studier.

– Jag är mycket nöjd med Åbo Akademi. Jag har kommit mycket bra överens med människorna här och fått många goda vänner. Staden Åbo har också behandlat mig väl och jag trivs här och kän-ner mig hemma. Åbo är mitt an-dra hem efter Kenya.

Under hela tiden i Finland har Mbare ändå åkt regelbundet till Kenya för att hålla kontakten.

– Jag har alltid varit intresserad av politiken där, och besöker lan-det ganska ofta för att hålla mig à jour med det politiska läget.

MICHAEL KARLSSON


■ Katriina Honkanen blev Åbo Akademis – och sannolikt hela Finlands – första doktor i kvinno-vetenskap den 10 november. Men eftersom ämnet inte har status som huvudämne vid de fi nländ-ska universiteten fi ck hon så lov att lägga fram sin avhandling till offentlig granskning i utlandet, närmare bestämt i Utrecht, Hol-land.

– Jag ville disputera i mitt eget ämne, så jag hade inget val. Å an-dra sidan var det mycket positivt att få disputera vid universitetet i Utrecht, som är ett av de mest kända lärosätena i Europa på om-rådet kvinnovetenskap, säger Ka-triina Honkanen.

Hon har sin grundutbildning inom historia vid ÅA, och är för närvarande verksam som dok-torsassistent vid Institutet för kvinnoforskning vid Åbo Aka-demi.

– Jag kunde ha disputerat i his-tora vid Åbo Akademi, men det skulle ha känts fel. Ansatsen i min forskning är feministteore-tisk och historiefi losofi sk, konsta-terar Honkanen.

Hon kände att ämnet histo-ria var fel redan för hennes pro gradu.

– Redan då hade jag en starkt kvinnovetenskaplig inriktning. Det kändes som att avlägga exa-men i fel ämne, men det var enda möjligheten, säger Katriina Hon-kanen, och tackar historikerna för att de hade så högt till tak.

Hon har hoppats att kvinnove-tenskapen skulle få huvudämnes-status under de år som gått sedan hon avlade magisterexamen. Men så har inte skett. Därför blev det doktorsexamen vid Utrecht istäl-let för ÅA.

Diskussionen om kvinnove-tenskapens status har pågått i åratal i Finland, men hittills har undervisningsministeriet inte

gett grönt ljus för disciplinen som huvudämne. Åbo Akademi hör till de universitet som kört fram saken, men resultatet låter vänta på sig.

– Det är synd, säger Katriina Honkanen.

– Det görs mycket inom kvin-novetenskapen i Finland, men examina avläggs formellt inom andra ämnen.

Det handlar då om humaniora och samhällsvetenskaper. Kvin-novetenskapen är i sig tvärve-tenskaplig. Den har som disciplin sina egna konturer och kärnfrå-gor, men bygger i hög grad på en växelverkan mellan olika ämnen, såsom läget är också i många an-dra discipliner.

Inom kvinnovetenskapen är exempelvis förståelserna av maktbegreppet – som är cen-tralt inom feministiskt tänkande – mångfasetterade, och idag er-bjuder kvinnovetenskapen kri-tiska redskap för studier av olika maktrelationer.

Teoretisk avhandlingKatriina Honkanens avhandling – Historicizing as a Feminist Prac-tice. The Places of History in Judith Butler’s Constructivist Theories – är en analys av hur uppfattningen om historia används i Judith But-lers teoribygge.

Judith Butler är en av de främ-sta och mest citerade feminist-teoretikerna inom kvinnove-tenskapen idag. Hon är verksam som professor vid Department of Rhetoric and Comparative Litera-ture vid University of California, Berkeley.

– Avhandlingen problematise-rar det sätt på vilket feministiska teorier använder sig av historia. Jag har analyserat Judith Butlers konstruktivistiska teorier och diskuterar de konsekvenser som en oifrågasatt historism får i hen-

nes teoribygge, berättar Katriina Honkanen.

Avhandlingen analyserar hur och var Butler använder historia för att bygga upp sin teori om kön och betydelseskapande. Detta är en ny kritik av Butler inom kvin-novetenskapen.

– Den historicitet som Judith Butlers teorier bygger på har vis-serligen tidigare noterats av fors-kare, men som en analys av var och hur Butler använder historia är min avhandling ett nytt bidrag till den kvinnovetenskapliga dis-kussionen, konstaterar Katriina Honkanen.

Avhandlingen har en historie-fi losofi sk utgångspunkt, vilket innebär att den undersöker hur uppfattningar om historia an-vänds inom feministiska teorier om kroppslighet och materialitet.

Judith Butler hänvisar ofta till ”historiciteten” bakom olika feno-men. Katriina Honkanen hävdar att Butler många gånger använ-der historien som något allmänt vedertaget.

– Hon låter ofta historien vara oproblematiserad, men använder den som bas för vidare teoribyg-gen. Men frågan är om man kan tala om en generell ”historia” som en obestridlig samling fakta, vil-ka kan ligga som grund för nyska-pande teorier. Jag anser att histo-ria bör problematiseras, ifrågasät-tas och analyseras. Vi måste veta vad vi hänvisar till för att kunna gå vidare på ett meningsfullt sätt, menar Katriina Honkanen.

Vad är historia? Honkanen uppfattar själv ”historia” som ett språk som följer vissa regler för att bli begripligt som historia. Vad är det då som gör att historia upp-fattas som historia istället för t.ex. fi ktion?

– Ett av mina grundantagan-den är att det historiska språket bygger på en stark koppling till

En doktor i kvinnovetenskapStudier vid ÅA, disputation och Ph.D.-examen i Utrecht


materialitet och kräver något slag av empirisk anknytning. Element som kronologi, ”verkliga händel-ser” och ”kontextualitet” gör att vi uppfattar historia som något annat än fi ktion, konstaterar Ka-triina Honkanen.

Samspel behövsTrots att framstående feminis-tiska teoretiker som Judith Butler använder historien i sina teori-byggen påpekar Katriina Hon-kanen att feminister i högre grad borde analysera det som fi nns i begreppet ”historia”, och i syn-nerhet det förhållande till empiri och materialitet som begreppet innebär.

– Då kan feministerna använda historien på ett mera mångfaset-

terat sätt. Det räcker inte med att konstatera att saker och ting ”har en historia”. Teoretiska ansatser bör ibland tänka igenom vilken historieuppfattning som ligger bakom dessa sätt att använda his-toria. Annars kan teorin styras av historie-elementet på sätt som inte är nödvändiga, säger Katrii-na Honkanen.

Hon anser att den kunskap som kvinnohistoriker har skulle vara till nytta för den feministiska teo-rin, en teori som i dagsläget i hög grad bygger på en lingvistisk el-ler fi losofi skt inriktad kvinnove-tenskap.

Enligt Katriina Honkanen innebär historieämnet i sig en fi -losofi , och hon anser att kvinno- och könshistoriker borde lyfta

fram sina historiefi losfi ska kun-skaper på det feministteoretiska fältet för att komma ur den tren-den där kvinnohistoriker fi nns till för att skriva historiska be-rättelser som teoretikerna sedan kan kontextualisera sina teorier i – utan problematisering

– Mera samspel behövs, säger Katriina Honkanen, som nu fors-kar vidare. För tillfället analyse-rar hon erfarenhetsbegreppet och dess relevans både för feministis-ka teorier om kroppslighet och för feministisk historiefi losofi .

– Ja, jag fortsätter problema-tisera, teoretisera, fundera. Det är min grej, konstaterar Katriina Honkanen.

PETER SANDSTRÖM

– Jag ville disputera i mitt eget ämne, säger Katriina Honkanen, färsk doktor i kvinno-vetenskap.


En mångsidig statsvetareDag Anckar går i pension efter 30 år som professor■ – Att professorsrollen har för-ändrats har jag inte upplevt som besvärligt vad beträffar mig själv, jag har alltid varit densamma, men kollegerna förändras. Det fi nns ju nu väldigt många pro-fessorer som inte är professorer, det vill säga de blir tillsatta för en viss tid och i ämnen som inte är vetenskapliga discipliner och som jag tycker verkar underliga. Det är omöjligt att kring dessa ämnen bygga upp lärostolar, säger Dag Anckar, professor i statskun-skap.

Anckar kommer snart att gå i pension, och håller en avskedsfö-reläsning i Arken den 15 decem-ber.

– Avskedsföreläsningar hör till ritualerna som håller på att dö bort. Professorer är fortfarande

tvungna att hålla installationsfö-reläsningar, det lever kvar, men avskedsföreläsningarna, som tidi-gare var vanliga, är inte det läng-re. Professorer av idag är inte de samma som professorer av igår, så de håller dem inte. Men jag är en professor av igår, så jag skall hålla en avskedsföreläsning, ler Anckar.

Då Anckar utnämndes till pro-fessor för nästan exakt 30 år se-dan var Åbo Akademi annorlun-da på många sätt. Förvaltningen och styrelsen såg till exempel helt annorlunda ut.

– Förr var det ett konsistorium som var akademins högsta beslu-tande organ och där satt bara pro-fessorer. Nu har professorer blivit personer som tar mindre ansvar för helheten, det egna universite-

tet, och till och med för den egna fakulteten. De har på något vis blivit mer och mer förvisade ut till institutionerna, säger Anckar.

Sedan dess har professorskå-ren vuxit och i och med det också avdramatiserats.

– När jag blev professor så var det hemskt fi nt. Idag är det inte alls på samma sätt prestigefyllt. Det syns i bristen på ritualer och det ceremoniella. Då jag utnämn-des fi ck jag vänta i konsistoriesa-lens förrum medan mötet började och sedan kallades jag in. Utnäm-ningsbrevet lästes upp och så för-des jag av rektor till den yttersta platsen i konsistoriet, det vill säga där den yngsta och mest obetyd-liga satt, berättar Anckar.

– Längst borta satt då de kon-sistorieäldste, de som hade va-

– Vi som är akademiker har den fördelen att det inte är så dramatiskt att gå i pension. Vi slipper det som är tråkigt – byråkratin – och det är naturligt att fortsätta med det som man tycker om, alltså att forska och skriva, säger professor Dag Anckar.


rit längst i tjänst. Bingen där de gamla gubbarna satt kallades bisarrt nog för ”dödsrundan”. När man först kom satte man sig storögt ner på den yttersta plat-sen och tittade på när elefanterna började sin dans. Och ganska fort lärde man sig hur man skulle bete sig och bli en av de andra.

– Det var nog ett mycket ra-tionellt beslutsfattande, men den här rationaliteten följde ett annat mönster. Det var en församling med ett fyrtio-femtiotal personer av vilka alla var mycket måna om sin egen integritet. Det gick inte att ”junta” där eller hålla något slags förberedande möten, att hantera en sån församling var helt omöj-ligt. Vad som helst kunde komma ut ur den här församlingen – i re-gel helt goda saker, men ovänta-de, oplanerade och ostyrbara. Det var nog en helt annan värld på det sättet.

Meriterad professorDag Anckar är en av de mest me-riterade profes-sorerna vid Åbo Akademi. Han har genom åren utbildat omkring 350 magistrar, varit dekanus vid ekonomisk-statsvetenskapliga fa-kulteten i två perioder och suttit i fakultetsrådet i 25 år.

Han har också i två mandatpe-rioder, åren 1988–1994, suttit som representant för Norden i styrel-sen för statsvetarnas världsorga-nisation International Political Science Association (IPSA).

Dag Anckar har utsetts till he-dersdoktor vid Uppsala univer-sitet och Åbo universitet. I moti-veringen vid Uppsala universitet stod det att ”hans produktion sträcker sig nära nog över alla statskunskapens områden”. Det är forskningen som ligger Anckar varmast om hjärtat, och den kom-mer han att fortsätta med också som pensionär.

– Vi som är akademiker har ju den fördelen att det inte är så dra-matiskt att gå i pension. Vi slipper det som är tråkigt, byråkratin, och det är naturligt att fortsätta med

det som man tycker om, alltså att forska och skriva. Det är ofta så att den institution man lämnar gärna ser att man fortfarande har ett fi nger med i spelet. Man fl yt-tas nog till andra lokaliteter, men sakta och stegvis. När andra blir pensionerade stängs dörren till arbetsplatsen, nyckeln tas bort och de skall hålla sig hemma! Akademikernas liv förändras blott gradvis – till det bättre egentligen i alla andra avseenden utom det ekonomiska. Jag tappar förstås en del av min lön.

Till Anckars vetenskapliga profi l hör att han har sysslat med många saker och varit en mångsi-dig statsvetare.

– Jag har uppfattat det som så att disciplinerna är en och att det inte skall fi nnas skrank och dras

gränser mellan de olika delområ-dena. Det som jag har varit sär-skilt dålig på, det är idéanalys som tar upp gamla fi losofer som Pla-ton. Jag är nog en mer empiriskt orienterad statsvetare. Under de senaste dryga tio åren så har jag varit enkannerligen inriktad på komparativ politik. Man jämför alltså länder och deras egenska-per med varandra och försöker förklara skillnaderna.

Av böckerna som han har skrivit lyfter Anckar fram Sven Lindman. Hans vetenskapssyn och vetenskapliga gärning (1986) som den kanske viktigaste. Sven Lindman var Anckars lärare och företrädare på lärostolen vid ÅA, och boken är lärdomshistorisk och handlar om Lindmans veten-skapliga karriär och vetenskaps-syn.

Anckar har också varit inrik-tad på etnocentrisk statskunskap gällande Finland. En av hans mest kända böcker är Folket och presidenten (1984), som handlar

om den fi nländska presidenten. Han var också en av få som öp-pet kritiserade president Urho Kekkonen för att denne tog sig så stora maktbefogenheter.

– För mig och säkert för många andra också var det en förned-ringens tid, som jag tyckte att man måste ta tag i och ruska om genom att tala med en lite annor-lunda röst. Jag fi ck en hel del på skallen för det men det var det väl värt. Att jag tog till orda då när det behövdes hör till de saker som jag är lite stolt över.

Storlekens betydelseFinland är dock inte ett intressant fall utgående från de frågeställ-ningar som just nu huvudsakli-gen intresserar Anckar.

– Den bok jag nu håller på med handlar om den så kallade West-minster-modellen, alltså modellen för engelskt parlamen-tariskt liv. Varför är det så att vissa tidi-gare engelska kolo-nier övertog model-len så gott som helt

och hållet, medan vissa andra gjorde ändringar i den och några inte alls ville höra talas om den?

Anckar har också sedan början av 1990-talet specialiserat sig på mikrostater och storlekens bety-delse för det politiska livet.

– När storlek ofta betyder gan-ska mycket, varför betyder den i vissa fall ändå ingenting? Vissa pyttesmå östater, lilleputtar, beter sig som om de vore Brasilien eller USA. Fyra sådana är till exempel federala trots att det borde vara en total anomali.

– Eftersom det har skrivits väl-digt lite om dem har jag besökt så gott som alla de 40 mikrostater som fi nns i världen. De fl esta lig-ger långt borta, och jag vill passa på att ge en blomma till Finlands Akademi, som har bekostat mina fältresor i Söderhavet, Karibien och Indiska oceanen. Det poli-tiska livet i de här mikrostaterna är mycket, mycket annorlunda – vissa östater har till exempel inga partier – och jag har lärt

”Förr var det ett konsistorium som var akade-mins högsta beslutande organ och där satt bara professorer. Vad som helst kunde komma ut ur den församlingen – i regel helt goda saker, men oväntade, oplanerade och ostyrbara.”


mig mycket som jag annars aldrig hade tänkt på.

Storleken har visat sig förklara mycket av skillnaderna i staters beteende.

– I den meningen tycker jag att jag snavade över en guldgruva när jag kom att titta på det här. Stater beter sig olika politiskt därför att de är olika stora, helt enkelt. Det här ser man inte klart om man tittar bara på stora stater och mellanstora stater, utan man måste också se på väldigt små stater för att få med storleksdi-mensionen.

Saknar pipanFör ett år sedan fi ck Dag Anckar två hjärtinfarkter, men det är inte av hälsoskäl som han pensione-ras.

– Jag pensioneras för att tiden har kommit, jag fyller 65 i febru-ari. Jag har klarat mig bra ifrån

infarkterna men jag var tvungen att sluta röka. Jag saknar nog min pipa efter att i 40 år ha rökt mer el-ler mindre från morgon till kväll.

Som pensionär kommer Anck-ar förutom att forska bland annat även att vara sakkunnig när det gäller besättande av professorer.

– Jag har just accepterat att bli sakkunnig i Tammerfors för en professur med 17 sökande, så jag håller mig sysselsatt min för-sta pensionärsvår. Jag har genom åren anlitats som sakkunnig både i hemlandet och utomlands, sam-manlagt ett trettiotal gånger. Jag tycker att det är ett viktigt bidrag till den vetenskapliga återväxten, att man ser till att stafettpinnen sätts i rätt hand.

Anckars stora intresse utanför yrket är idrott, speciellt friidrott. Han blev fi nsk juniormästare på sprintersträckan 100 meter på 1950-talet, och har sedan dess

hållit kontakten bland annat ge-nom sina söner.

– Min son Julius har ett par gånger varit landslagsman i tre-steg i Sverigekampen, och jag tränar honom. Min andra pojke Bill, som disputerade i informa-tionssystem vid ÅA för ett par år sedan, är landslagsman i hand-boll. Äldsta sonen Carsten, som har disputerat i statskunskap lik-som jag här vid ÅA, har också ett idrottsligt förfl utet. När det drar ihop sig till VM och OS så är det stora högtider för mig. Om en vik-tig vetenskaplig konferens sam-manfaller med OS så är den inte längre så viktig...

MICHAEL KARLSSON

Dag Anckar håller sin avskeds-föreläsning onsdag 15.12.2004 kl. 10 i auditorium Armfelt i Arken. Tema: ”Frågan om politikens fysiska förutsättningar och konsekvenser”.

MfÅA NOTERAR

■ En historisk dag upplevdes vid Åbo Akademis kemisk-tekniska fa-kultet den 9 november: fyra doktorer och en licentiat i ett och samma ämne (teknisk kemi och kemisk reaktionsteknik) utexaminerades på samma dag.

Jubilarerna arbetar vid det Pro-cesskemiska centret (PCC).

– Kvantitet allena räcker inte till, utan det skall även fi nnas kvalitet – och den får andra utvärdera, kon-staterar handledarna prof. Dmitry Murzin och prof. Tapio Salmi.

Fyra doktorer i teknisk kemi

Teknologie doktorerna fr.v. Andreas Bernas och Jan Hájek, teknologie licentiat Kalle Arve, teknologie doktorerna Kari Eränen och Niko Musakka samt deka-nus Tapio Salmi.

Resultat i kårvalet■ I kårvalet den 9–10 november valdes följande personer in i Åbo Akademis Studentkårs fullmäktige:

Fakula Vasa (8 platser): Tony Björk, Cecilia Ahlfors, Frida Carls-son, Simon Ventus, Hanna Laitila, Tina Holms, Sabina Simola och Ida Hummelstedt.

Liberala Studentklubben (8 plat-ser): Andreas Pada, Johan Helsing, Pernilla Stenroos, Pontus Baarman, Erica Grahn, Otto Andersson, Minna Kovanen och Johanna Taxell.

De Rättvisa (5 platser): Anna Juntunen, Mathias Dahlbäck, Malin Meinander, Siri Nyberg och Anna Mladenov.

Feministpartiet (2 platser):Maria Normann och Niklas Björklund.

Brahe (2 platser): Mattias Häst-backa och Johan Forssten.

Realitet (2 platser): Bror-Erik Mä-kelä och Tommi Lindqvist.

Åbo Gröna Vänster (1 plats): Mar-kus Varjonen.

Åbo Socialdemokratiska Stude-rande (1 plats): Mats Bystedt.

Akademins Samlingsstuderande (1 plats): Linda Langh.

Verdi (1 plats): Darcy Hurford.


■ Är det en konst att vara män-niska? Är det nånting som vi är tvungna att lära oss?

Den svenske författaren och journalisten Göran Rosenberg har grubblat på de här frågorna, och skrivit boken Plikten, profi -ten och konsten att vara människa. Rosenberg, som var en av talarna på ledarskapskonferensen Kom-petens 2004, framhåller att varje människa föds in i en på förhand given krets som hon inte själv väl-jer.

– Men som individ har män-niskan förmågan att välja, och är potentiellt det friaste av alla djur. Samtidigt är vi också de mest be-roende, konstaterar Rosenberg.

Vi blir inte människor om vi inte har andra människor runt oss. Vi är beroende av sociala sys-tem, av samhället.

– En unik egenskap för oss är förmågan till självrefl ektion, vi är medvetna om att vårt liv är be-gränsat, säger Rosenberg.

På sätt och vis lever vi ju inte i en objektiv ”verklighet”, utan sna-rare i vår föreställning av verklig-

heten, en föreställning som präg-las av specifi ka föreställningar om oss själva.

– Därför måste man lära sig att vara människa, det är inget som fi nns medfött. Biologiskt har vi till 99 procent samma gener som schimpanserna, säger Rosen-berg.

Vad gör oss till människor? Det handlar om den unika förmågan till kommunikation, om känslor som empati, sympati, om känslan av plikt, d.v.s att inte göra saker enbart för egen vinning.

Rosenberg lyfter fram två cen-trala drivkrafter som präglar det mänskliga livet: profi tens driv-kraft och förpliktelsens driv-kraft. Det handlar om krafter som springer ur ett behov att berika det egna livet, att ge det en me-ning. Men eftersom vi konstant är beroende av andra människor – de som fi nns runt oss här och nu, de som har funnits före oss, de som kommer efter oss – hand-lar det i förlängningen också om krafter som styr konsten att byg-ga ett samhälle.

– Att bygga ett gott samhälle är ingenting givet, det ger historien många belägg för. Det handlar om människans förmåga att knyta kontakter, att skapa berättelser, att skapa förpliktelser, säger Gö-ran Rosenberg.

Profi tens drivkraft styrs av det som kallas egennytta och bedöm-ning, medan förpliktelser påver-kas av egenskaper som brukas kallas samvete, eller en ”inre röst” som kan resultera i okalkylerat handlande som man gör utan att tänka på vad man själv har att vinna på det.

Det som måste görasPlikten måste inläras socialt och förankras känslomässigt. Det handlar om vår förmåga att göra det som måste göras. Hur kän-ner man igen en verksamhet i samhället som måste baseras på plikt?

– Det yttersta kännetecknet är att verksamheten inte kan läggas ner eller avvecklas, för då upphör samhället, säger Göran Rosen-berg, och ger som

KOMPETENS 2004

Konstenatt varamänniskaKunskap, värderingar och minnen måste vårdas och traderas

– I konsten att vara människa blir vi aldrig färdiglärda, säger den svenske författaren och journalisten Göran Rosenberg.


konkreta exempel vård, skola och omsorg.

– Dessa sektorer motiveras av vårt beroende av andra männis-kor över generationsgränsernas.

Det var när han insåg hur snabbt de tre sektorerna invade-rats av marknadens tankar och terminologi som han började ana-lysera tematiken som sedan blev till en bok.

– Man kan tala om profi tmoral och pliktmoral, som tar sig uttryck i att vi köpslår eller inte köpslår, att vi konkurrer eller reglerar, att vi är trolösa eller trofasta, att vi strävar efter effektivitet eller ge-nerositet o.s.v.

– Det handlar inte om att ställa gott mot ont, utan om två kom-pletta uppsättningar moralprin-ciper, noterar Rosenberg.

Om man idag frågar en ung människa vad han eller hon tror om framtiden är svaret ofta att ”det går bra för mig, men dåligt för samhället”, konstaterar Göran Rosenberg.

– Det blir allt vanligare att vi inte ser oss som en del av samhäl-let. Det som ska hålla oss samman blir allt diffusare.

Vår förmåga att bygga ett sam-hälle handlar långt om förmågan att hantera vårt kollektiva minne. Men glömskan breder ut sig, trots att det är samhället som gör vår individualitet möjlig.

– Vår kunskap, våra värdering-ar och minnen måste traderas. Vi får inte glömma berättelsen om varför individen behöver samhäl-let och vice versa.

– I konsten att vara människa

blir vi aldrig färdiglärda, konsta-terar Göran Rosenberg.

Stort intresseÅrets Kompetens, den nionde konferensen i ordningen, hade som vanligt väckt stort intresse. Sammanlagt 260 personer deltog. Årets tema var Ledarskap i för-ändring, och programmet bjöd på ett brett spektrum.

Bland de många föredragshål-larna fanns förutom Göran Ro-senberg också kansler Christof-fer Taxell, docent Patrick Sibe-lius, prof. Christian Grönroos, kommunikationsdirektör Carola Teir-Lehtinen, konsul Vadim Rozanov och prof. Kim Wik-ström.

PETER SANDSTRÖM

■ Hittills hör Finland till de län-der som vunnit på globalisering-en. Vi kan alltså med skäl fråga oss varför vi skall vara med och arbeta för en förändring. Svaret är enkelt: eftersom det är rättvist att göra det, och för att en så orätt-vis situation som den nuvarande är instabil; den kan inte på sikt vara trygg för någon. Det är där-för som Finland skall verka för en förändring.

Detta konstaterade republi-kens president Tarja Halonen när hon festtalade på ledarskaps-konferensen Kompetens 2004. Kvällsfesten hölls i Arken den 11 november, och temat för president Halonens tal var globaliseringens utmaningar för ledarskap.

Gäller det bara att klara oss i den hårda världen idag eller borde vi förändra världen till det bättre? frågade sig president Ha-lonen och svarade: Tyvärr måste vi kunna göra bådadera.

– Numera inser vi bättre än tidigare att utvecklingen, den sociala rättvisan och miljöns to-leransförmåga och trygghet allt

tydligare hänger ihop i dagens globaliserade värld. Vi har också vaknat upp till insikt om att värl-den blivit en stor by, där vårt eget välstånd är beroende av andra människors välstånd. Situationen av idag, där en majoritet av värl-dens befolkning lever i fattigdom medan en minoritet lever i lyx är inte bara orättvis utan den är ock-så ohållbar på längre sikt.

President Halonen hänvisade till millenniedeklarationen, i vilken konstateras att globalise-ringen ger oss stora möjligheter, men att den nytta den ger och dess kostnader för närvarande är ytterst ojämnt fördelade mel-lan länderna och även inom län-derna.

– Än så länge är det alldeles för få som har nytta av globalise-ringen, medan alltför många blir lidande av den eller lämnas helt utanför. I millenniedeklarationen utmanar vi varandra att göra glo-baliseringen till en positiv kraft ur alla människors synvinkel sett.

Denna utmaning i millennie-deklarationen är den bärande

tanken för världskommissionen för globaliseringens sociala di-mension, en kommission som den internationella arbetsorganisa-tionen ILO grundade för två och ett halvt år sedan. I februari i år färdigställdes en enhällig rap-port, ”A Fair Globalization; Crea-ting Opportunities for All”.

Olika behov beaktasPresident Halonen var tillsam-mans med Tanzanias president Benjamin Mkapa ordförande i världskommissionen. Medlem-marna för kommissionen var medvetet valda så att de skulle representera olika världsdelar och olika erfarenheter av globa-liseringen.

– Där fanns forskare,politiker, medborgaraktivister, företagsle-dare och fackföreningsrepresen-tanter. Det var starka människor som bokstavligen stod på barri-kadernas båda sidor. Men det var också en unik samling intressan-ta experter och genuina repre-sentanter för de grupper de före-trädde, sade president Halonen.

Globaliseringen som utmaningRepublikens president höll festtalet på Kompetens 2004


Hon konstaterade att hörnste-nen i en rättvisare globalisering är att människornas olika behov beaktas.

– Det händer ofta när globa-liseringen diskuteras att man glömmer människornas behov och välmående. Det talas hellre om att marknaden skall fungera. Man poängterar en upplösning av ekonomiska restriktioner, den fria marknaden och makroeko-nomiska åtgärder – som ju i och för sig är viktiga, det kan vi inte bestrida. De får dock inte vara självändamål utan de bör vara hjälpmedel för att höja välståndet bland människorna.

Rättvis globalisering kräver jämlika internationella bestäm-melser. I den globala ekonomin bör alla länder erbjudas jämlika möjligheter och medbestämman-derätt, och det måste erkännas att resurserna och utvecklingsbe-hoven varierar mellan länderna, konstaterade president Halonen. Regler som skenbart är jämlika ger inte ett jämlikt slutresultat, om aktörerna står på olika ut-vecklingsnivå.

– I ett världsperspektiv kan vi dock skönja klara utvecklingslin-

jer vad gäller sysselsättningen. Arbete bildar nätverk i och med att de världsomspännande pro-duktionssystemen blir vanligare.Numera arbetas det ”utan av-brott” i hela världen. Mest bety-dande har produktionssystemens tillväxt varit på områden som fö-reträder avancerad teknik och i den arbetskraftsdominerade pro-duktionen av konsumtionsvaror. Ökningen är också påtaglig i ser-vicebranscherna, konstaterade president Halonen.

Hon sade att regeringarna och EU i högre grad borde beakta sysselsättningseffekterna av de ekonomiska och handelspolitiska åtgärderna. Kortvariga förlus-ter av arbetsplatser förefaller att vara vardag. I sådana situationer borde myndigheterna aktivt vidta åtgärder, som sysselsättnings-främjande utbildning och främ-jande av företagarskap, för att nya arbetsplatser skall uppstå.

– Särskilt vill jag betona före-byggande åtgärder, nationella och regionala, oavsett om det är fråga om utbildning, ekonomi eller so-cialskydd. Det är svårare och dy-rare att ta till korrigerande åtgär-der när skadan redan är skedd.

– I vår nationella globalise-ringsstrategi behöver vi två de-lar, en yttre och en inre. Vi måste fundera över vilket slags globa-lisering vi går in för och hur vi skall påverka för att nå detta mål.Arbetet inom EU är också i detta avseende viktigt, sade president Halonen.

Hon konstaterade att globali-seringen utgör samma utmaning för Finland som ledarskapet i en föränderlig värld. Tanken på all-vetande, starka och enväldiga le-dare är helt enkelt föråldrad.

– Situationerna för ledarskap och beslutsfattande är i hög grad olika. Å ena sidan behövs snabba beslut, å andra sidan kan besluts-fattningsprocesserna vara långa och besvärliga. I båda situatio-nerna måste vi ha ett långsiktigt perspektiv på målen. Det är vik-tigt att vi bevarar möjligheterna till fl era verksamhetsalternativ, eftersom det fi nns fl era sätt att nå framgång.

– Ett ledarskap som utgår från en enda sanning eller ett enda al-ternativ kan stöta på stora svårig-heter i den alltmer globaliserade världen, konstaterade president Tarja Halonen. – PS

President Tarja Halonen i Arken på konferensens kvällsfest. I bak-grunden rektor Gustav Björkstrand och kansler Christoffer Taxell.


■ Hur lära och bilda unga människor i osäkerhetens tidevarv? Klarar skolan och andra utbildningsinstitutioner av att med traditionell inlärningspsykologisk pedago-gik leda unga in i en tid av förlorad fram-tidstillit, in i en tid som snabbt globalise-rats, medialiserats, teknologiserats och kommersialiserats? Som kännetecknas av livslångt lärande, decentralisering och fortsatt avreglering. En tid som ofta kallas senmodern där såväl politiker, skoladmi-nistratörer, myndigheter som arbetsgivare och arbetstagare blir allt mer villrådiga. För att hitta svar på bland annat de frågorna,

startar pedagogiska fakul-teten (PF) i Vasa vid års-skiftet en ny forskarskola i pedagogiska vetenskaper med inriktning mot läran-de och bildning i det sen-moderna samhället.

Forskarsskolan har plats för fem helårsdoktorander och pågår i fyra år. Den leds av professor Michael Uljens och har PF:s egna professorer som handle-dare. Externa handledare och föreläsare skall också knytas till skolan.

– Vi räknar förstås i för-sta hand med lokalt intres-se, men redan nu har fl ere intresserade hört av sig även från södra Finland,

Sverige och Norge. Vid Umeå universitet fi nns ett speciellt intresse för samarbete kring forskarutbildning med Vasa.

En tanke bakom forskarskolan är att få ett bredare utbud av kompetenta universitets-lärare i pedagogik i Vasa. Målet är att alla i forskarskolan ska disputera inom fyra år, men de som vill söka för en kortare period än det är också välkomna. Forskarskolans inriktning och upplägg ger doktoranderna stor frihet i valet av forskningsprojekt.

– Det här konceptet kräver ett aktivt och anpassat grepp av både handledare och forskare för att lyckas. Med hjälp av två längre specialdesignade forskarkurser,

regelbundna seminarier med inbjudna fö-reläsare och doktorandperioder vid utländ-ska universitet, tror vi att det ska gå vägen. Man kan tycka att forskarskolan är något löst defi nierad, men en bärande idé är en komplex och mångfacetterad helhet som med fördel kan tacklas genom empiriska studier i olika miljöer med bildning i det senmoderna som ledande tankefi gur. En ”tvärvetenskaplig” inriktning inom de pe-dagogiska vetenskaperna kan lyckas med detta. Frågorna kring lärande och bildning i osäkerhetens tidevarv är verkligen mång-facetterade, säger Michael Uljens.

Bildningsbegreppet igen på tapetenEnligt Uljens har skolan, den pedagogis-ka teorin och forskningstraditionen tap-pat frågan om den moraliska och politiska bildningens odling trots att den alltid har funnits med i den moderna pedagogiken. En fråga som just nu, i ett tidevarv som ofta kallas övergången till det senmoderna, borde uppmärksammas mycket mer än nu.

– En orsak till det snabbt ökande intres-set i Norden för bildningsbegreppet är att hela frågan om lärande och bildning igen blir central i en tid då vi saknar utopier samtidigt som vår historia och tradition inte längre ger tillräckligt styrkraft. Därför fi nns det inom forskarskolan även plats för rent idéhistoriska och pedagogikteoretiska projekt. I en splittrad och snabbt föränder-lig värld är den personliga karaktären och omdömesförmågan vital.

Men den fi nlandssvenska verkligheten lämpar sig bra även för mer empiriska stu-dier kring lärande och bildning ur detta perspektiv.

– Som studieobjekt utgör den svenska skolan i Finland och pedagogiken med hela dess tradition och utveckling ett mycket intressant exempel även i internationella sammanhang, som ett exempel på hur lä-rande- och bildningsprocessen teoretiskt och empiriskt gestaltas på olika fält.

En annan tanke bakom forskarskolan är att utveckla kunskap om bildningspro-cessen speciellt i relation till den växande mångkulturalismen och den digitala kul-

STUDIER

Ny forskarskola om lärande och Pågår i fyra år vid pedagogiska fakulteten, plats för fem helårsdoktora

”Både vi och hela Svenskfi nland behö-ver vidsynta, kunniga och nytänkande uni-versitetslärare som kan hjälpa oss över det pågåendebrytningsskedet i den västerländska pedagogiken.”


turen, men även att fördjupa förståelsen mellan lärandet och språkkulturella villkor knutna till skola, arbete och fritid.

– Sammantaget kan man säga att här för-fäktas en idé om att det igen fi nns ett stort behov av generalister. Sådana som kan se sig själva och det de syss-lar med som en del av större sammanhang och nätverk. Jag tror själv att specialistens tid börjar vara ute och att en vidsynt generalist välkomnas mer än på länge. Eventuellt kan ett förnyat bildningsbe-grepp visa sig fruktbart i det läget.

Forskning utomlands uppmuntrasForskarskolan fi nan-sieras av Åbo Akademi och Svenska Kulturfon-den och doktorandsti-pendierna uppgår till 1 200 euro per månad för de med magister-examen och 1 300 euro för de med licentiatexa-men. Till uppgiften som doktorand vid den nya forskarskolan på PF, hör undervisningsskyl-dighet på max två timmar per vecka. Start-datum för de olika forskningsprojekten är fl exibelt, men senast 1.9.2005 vill prof. Ul-jens att samtliga fem nya doktorander ska vara igång inom forskarskolan.

– Av egen erfarenhet vet jag hur stor nytta och glädje man kan ha av att förlägga en del av sin forskning vid ett universitet utomlands. Därför hoppas jag att doktoran-derna efter ett par år är beredda att forska

vidare vid ett annat universitet innan de sedan kommer tillbaka och disputerar vid Åbo Akademi. För både vi och hela Svensk-fi nland behöver vidsynta, kunniga och ny-tänkande universitetslärare som kan hjäl-pa oss över det pågående brytningsskedet i den västerländska pedagogiken.

ARI NYKVIST

bildningnder

– Jag tror att specialistens tid börjar vara ute och att en vidsynt generalist välkomnas mer än på länge. Eventuellt kan ett förnyat bildningsbegrepp visa sig fruktbart i det läget, säger Michael Uljens, professor i pedagogik och den som leder den nya forskarskolan om lärande och bildning.


VECKANS SKRIBENT

Timo Bäckman är direktör vid Åbo Akademi i Vasa.

De regionala strategierna

I JUNI 2004 SÄNDE undervisningsministeriet ut ett brev om regionala strategier. Enligt ministeriets brev har universiteten och högskolorna utarbetat gemensamma regionala strategier under år 2002. Strategierna var i huvudsak väl gjorda och de har stärkt universitetens och yrkeshögskolornas sam-arbete och högskolornas regionala ställning. Trots att de var välgjorda anser ministeriet att det är dags att uppdatera strategierna då de existerande strate-gierna varierar vad gäller nivå och innehåll. Därför har man den här gången gjort en deltajerad förteck-ning om vad som skall fi nnas med i strategin.

I en artikel i Meddelanden från Åbo Akademi (nr 9/2002) konstaterar direktör Bo Riska inför arbetet med de regionala strategierna att man står för ett problem då Åbo Akademi defi nierar vad regionen är. Dels är det fråga om den geografi ska region där ÅA har verksamhet och dels är det fråga om den språkliga regionen.

Han konstaterar också att man i Vasa inom det då nybildade Vasa högskolekonsortium anställt en planerare för att utarbeta en regional strategi för de sju universitets- och högskoleenheter som verkar i staden. Samtidigt arbetade en arbetsgrupp i Åbo med Åbo Akademis regionala strategi.

I samma artikel konstaterar han att arbetet med de regionala strategierna bör ses som möjligheter till nya samarbetsmönster inom ramen för en ge-mensam ÅA-strategi, som fullt ut beaktar de inno-vativa tillväxtområdenas behov och potentiella möjligheter.

VAD HAR DÅ ÄNDRATS under dessa två år? Vi har fått våra regionala strategier. Enligt ministe-riets direktiv skall de existerande strategierna nu omarbetas så att de skall vara enhetliga i innehåll och nivå. Men vad innehöll de regionala strategi-erna? Som utgångsläge tar jag det regionala arbetet vid Åbo Akademi i Vasa.

Problemen med att defi niera Åbo Akademis re-

gion är de samma som för två år se-dan. Vi passar inte in i det regiontän-kande man vill föra fram från ministeri-ets sida. Vår region kan inte defi nieras enbart geografi skt. När Åbo Akade-mis regionala stra-tegi behandlades i styrelsen i januari 2003 hade man de-fi nierat hela Svenskfi nland som den primära regio-nen. Dessutom utgick man ifrån att akademin har ett särskilt ansvar för närregionerna Sydvästra Fin-land och Österbotten. Den defi nitionen är långt gäl-lande även i dagens omarbetning av strategin.

Undervisningsministeriet har under senare tid haft olika tolkningar av regioner. När man tidigare i år begärde utlåtanden om betänkandet Koulutustar-jonnan alueellisen tasapainon parantaminen utgick man från att defi niera regionen enbart geografi skt. För oss i Vasa bestod regionen av landskapen Öster-botten, Syd-Österbotten och Mellersta Österbotten. Den defi nitionen hade en mycket liten relevans för vår verksamhet.

DE STORA SATSNINGARNA PÅ MEDIACITY lyfts fram i Åbo Akademis regionala strategi. Som målsättning nämns att MediaCity skall utvecklas till ett nationellt kompetenscentrum. Detta arbete pågår fortsättningsvis och man skall vara klar tills nationella kompetenscentrum utses nästa gång. Man målar också fram en bild av företagsverksam-het kring MediaCity, som t.ex. nätverk bestående av produktionsbolag och underleverantörer, före-tagskuvös, m.m. Detta har inte utvecklats i den grad man då önskade men några produktionsbolag har


etablerat sig i Kvarnen. Här fi nns en hel del att ar-beta vidare med trots att vi är på god väg.

De lokala utvecklingsprojekten, som Centret för lokal utveckling, nämns i ÅA:s strategi som en vik-tig del av verksamheten. Landsbygdens utveckling får en framträdande roll. Mycket arbete på detta område har gjorts och planerna på en landsbygds-professur skulle passa bra in. Den skulle stöda verksamheten kring lokal utveckling och stärka samhälls- och vårdvetenskapliga fakulteten.

VASA HÖGSKOLEKONSORTIUM har under de senaste åren befäst sin ställning som det koordine-rande forumet för högskolesamarbetet i Vasa. När den förra strategin uppgjordes fi ck den en betoning på samarbete. Man drog upp sju verksamhetslinjer. Dessa verksamhetslinjer är:

1. Organisering och systematisering av samarbetet.

2. Förstärkning av utbildningsstrukturerna och mångsidigheten i utbildningen genom nät- verksbildning.

3. Förstärkning av högskolornas roll som motor för den regionala utvecklingen.

4. Förstärkning av Vasas profi l som studiestad och centrum för innovation och forskning.

5. Förstärkning av internationalism och Vasas roll som internationell studiestad.

6. Förstärkning av forskningen och dess fi nan- siering.

7. Utveckling av samarbetet inom stödfunktio- nerna.

Av dessa verksamhetslinjer har den första för-verkligats så långt att man i arbetet med den nya strategin har bestämt att koncentrera sig på de öv-riga. På de övriga punkterna har arbetet framskri-dit mer eller mindre. Som exempel kan nämnas att den andra verksamhetslinjen har tillägnats mycket tid och arbete och det har medfört goda resultat. Vi har ett lokalt avtal om fl exibla studier mellan samt-

liga enheter, språkundervisningen har långtgående samarbete bland annat genom en gemensam infor-mationssida om lediga platser i språkkurserna, och yrkeshögskolorna blir en del av Lärocentret inom en snar framtid.

I VASA HAR ARBETET med en uppdatering av den regionala strategin börjat. Högskolekonsortiets ledningsgrupp har godkänt projektplanen för arbe-tet enligt vilken konsortiets ledningsgrupp skall ar-beta fram en strategi tillsammans med konsortiets planerare. Ett seminarium för de viktigaste lokala samarbetspartners kommer att anordnas inom en snar framtid, planeraren skall intervjua nyckelper-soner både inom universiteten och i regionen, o.s.v.

Då den förra strategin gjordes kritiserades den för att ha varit för högskolecentrerad. Den gjordes inom och av högskolorna varefter den sändes på utlåtan-de till våra samarbetspartners i regionen. När vi nu åter har tagit upp arbetet med att förnya de regio-nala strategierna borde vi komma ihåg att involvera kretsar utanför universiteten i allt högre grad. I mi-nisteriets brev påpekas också att strategierna skall förberedas på landskapsnivå, men att strategier som överskrider landskapsgränser är önskvärda. I detta sammanhang nämner man speciellt samarbetet mellan de svenskspråkiga högskolorna. Ytterligare sägs att regionens övriga aktörer (t.ex. landskapsför-bunden) skall höras och deras åsikter skall beaktas.

VI HAR ETT STORT ARBETE FRAMFÖR OSS. De regionala strategierna skall vara klara till slu-tet av september 2005. För Åbo Akademis del är det viktigt att vi samordnar de strategiarbeten som nu pågår i både Åbo och Vasa. I detta arbete får vi inte koncentrera oss på vad som har förverkligats av de planer man hade för ett par år sedan utan mervär-det ligger i att se de möjligheter som utarbetandet av de regionala strategierna kan ha med sig.

TIMO BÄCKMAN

”För Åbo Akademis del är det viktigt att vi samordnar de strategiarbeten som nu pågår i både Åbo och Vasa. I detta arbete får vi inte koncentrera oss på vad som har förverkligats av de planer man hade för ett par år sedan utan mervärdet ligger i att se de möjligheter som utarbe-tandet av de regionala strategierna kan ha med sig.”


DISPUTATIONER

TEOLOGI

TL Lars Schmidt disputerar i kyrko-historia måndagen den 29 november på avhandlingen ”En kamp om själar. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Borgåbygden och dess röda medlem-mar under kring 1918”

● Disputationen äger rum kl. 12 i Domkapitelshuset i Borgå. Oppo-nent är prof.em. Fredric Cleve och som kustos fungerar prof. Hans-Olof Kvist.

Ett sammandrag av avhand-lingen ingick i MfÅA 14/2004.

TEKNISK POLYMERKEMI

TkL Markku Auer disputerar i teknisk polymerkemi fredagen den 3 december på avhandlingen ”Synthe-sis of novel monomeric stabilizers and their co-polymerization with

α-olefi ns over coordination catalyst systems”.

● Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium Salin, Axelia. Opponent är docent Timo Repo, Helsingfors universitet, och som kustos fungerar prof. Ari Ros-ling.

Så här sammanfattar Markku Auer själv sin avhandling:

”Avhandlingen handlar om stabilisering av plaster mot ned-brytning som kan orsakas av värme, mekanisk stress eller UV-strålning. Praxis inom industrin för att motarbeta nedbrytning är att tillsätta additiv, UV-sta-bilisatorer och antioxidanter i polymersmälta efter polymeri-seringen. Som resultat innehål-ler plasten stabilisatorer som fysikalisk blandning i plastma-trisen. Dessa additiv kan under vissa förhållanden diffundera till plastmaterialets yta och därifrån fl ytta över till omgivningen. Att kunna binda kemiskt dessa addi-tiv i polymermatrisen skulle vara fördelaktigt, eftersom polymerer anses vara trygga bl.a. med tanke på toxicitet.

I arbetet har det undersökts möjligheter att syntetisera såda-na stabilisatorer och antioxidan-ter som kan sampolymeriseras med eten eller propen, samt ut-vecklats polymeriseringsmetoder för detta ändamål. Som resultat har fl era olika fenoliska polyme-riserbara antioxidanter synteti-serats, bl.a. E-vitaminliknande strukturer och piperidinbaserade UV-stabilisatorer.

Dessa additiv innehåller syre eller kväve, i regel drar båda additiven ner polymeriserings-aktiviteten märkbart. I det fö-religgande arbetet har det dock använts åtgärder som t.ex. kom-plexering, steriska hinder och val av katalysator för att motverka detta. Som resultat har minsk-ningen i polymeriseringsaktivi-teten blivit på acceptabel nivå.

De katalysatorer som har an-vänts omfattar titan-, zirkonium- och palladiumbaserade katalysa-

torsystem. Med alla undersökta katalysatorsystem kunde man sampolymerisera dessa additiv, med undantag för den palla-diumbaserade katalysatorn, med vilken piperidinbaserade stabi-lisatorer inte kunde sampolyme-riseras.

Generellt har det visat sig att sampolymerisering av speciellt formulerade additiv kan utföras med eten, propen och styren med koordinationskatalysatorer, och på detta sätt får man gynnsam effekt på polymerers stabilitet. Hittills har metoden testats i la-boratorieskala. Förutsättningen för att dessa metoder skall bli kommersiellt intressanta är att de testas i semikommersiell skala för att få en pålitlig bild för eko-nomiska lönsamhetskalkyler och tekniska risker. Dessa utvecklade metoder kan i framtiden använ-das för sampolymerisering även av andra funktionella egenska-per innehållande komonomerer; med hjälp av dessa kunde man justera bl.a. adhesions-, asep-tiska, optiska eller optoelektriska egenskaper.”

INFORMATIONSSYSTEM

EM Otieno Mbare disputerar i informationssystem onsdagen den 8 december på avhandlingen ”Corpo-rate Social Responsibility: Theory and Framework in Contemporary Finnish and Kenyan Business Practices”.


● Disputationen äger rum kl. 12 i Alabama-auditoriet, DataCity. Opponent är prof. Juha Näsi, Tammerfors tekniska universi-tet, och som kustos fungerar prof. Christer Carlsson.

Så här sammanfattar Otieno Mbare själv sin avhandling:

”Denna studie har motiverats av affärslivets ändrande roll i samhället. Det ökande antalet företag som beskriver sitt sam-hällsansvar på Internet samt ett ökat allmänt intresse för att företag borde göra mera har även motiverat denna studie.

Europaparlamentet röstade nyligen för CSR (Corporate Social Responsibility), d.v.s. företags samhällsansvar, och noterade att det utgör en lovande utveckling. Parlamentet identifi erade två as-pekter som hänger samman med CSR. För det första insågs det att denna ansats innebär ett kon-kurrensverktyg. För det andra är CSR ett verksamt medel för att implementera hållbar utveckling på europeisk och global nivå.

Även om man i USA anser att affärslivet skall ansvara för sina miljöpåverkningar, anställda och arbetsplatsen, förhåller man sig skeptiskt till att företag kunde ta en ledande ställning för att lösa problem på dessa områden. Kon-sumenterna anser att det är fyra gånger mera sannolikt att reger-ingar och frivilliga organisatio-ner åtar sig en ledande roll.

Globalt sett, samtidigt som resultaten varierar mellan olika länder, håller konsumenterna för det mesta företagen ansvariga för samma saker som amerika-nerna: att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet, att behandla arbetstagarna likvärdigt, att inte delta i mutor och korruption, att skydda naturen och att inte an-vända barnarbetskraft.

I Finland har t.ex. några före-tag defi nierat sitt företagsansvar genom att följa det internationellt allt mera accepterade “Triple Bottom Line”-tänkandet, vilket indelar företagsansvar i:

– Ekonomiskt ansvar

– Miljöansvar– Socialt ansvarDenna studie fokuserar på att

förstå företags samhällsansvar bland fi nländska och kenyanska företag.

Huvudmålet med studien är att få fram hur dessa företag uppfattar CSR-idén och dess be-tydelse och hur de tillämpar CSR i sin verksamhet med huvudbe-toning på CSR och dess inverkan på beslutsfattandet.

Studier visar att de fl esta fö-retag, speciellt i Finland, aktivt tar i bruk CSR. Även om detta kan ses som ett välkommet steg, förefaller det dock oklart hur företagen konkretiserar och implementerar samhällsansvar. Anser företagen konceptet nyt-tigt för sin egen företagsstrategi, eller är det endast en modefl uga i ledarskap?”

INFORMATIONSSYSTEM

PM Mikael Collan disputerar i informationssystem torsdagen den 9 december på avhandlingen ”Giga-Investments: Modelling the Valuation of Very Large Industrial Real Invest-ments”.

● Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium 3102, DataCity. Oppo-nent är prof. Mario Fedrizzi, Università di Trento, och som kustos fungerar prof. Christer Carlsson.

Så här sammanfattar Mikael Collan själv sin avhandling:

”Investeringsbeslut under osäkerhet är alltid svåra, målet är att investera lönsamt. Detta arbete ämnar att skapa ny infor-mation om modellering och lön-samhetsanalys för mycket stora industriella realinvesteringar (VLIRI), som görs under avse-värd osäkerhet om framtiden. Mycket stora industriella real-investeringar skiljer sig från fi -nansiella investeringar och mindre realinvesteringar, ändå fi nns det inga specifi ka metoder för att beräkna deras lönsamhet. De mest använda metoderna för lönsamhetskalkyler, som ursprungligen är skapade för fi -nansiella investeringar, kan inte hantera mycket stora industriella realinvesteringar på ett fullstän-digt sätt. Det uppstår brister även om man skulle använda komplet-terande metoder.

Denna forskning defi nierar giga-investeringar som irrever-sibla mycket stora industriella realinvesteringar med en lång byggningstid och långt ekono-miskt liv. Baserad på denna de-fi nition identifi eras metoder och modellen med avsikt att förbättra beslutstöd för när giga-investe-ringar konstrueras. Detta arbete presenterar I) en fuzzy Black-Scholes realoptionsmodell II) en original fuzzy värdesättningsmo-dell för realinvesteringar (FRIV) baserad på giga-investeringar och III) en struktur för dynamisk planering och management av giga-investeringar. Metoderna och strukturen använder sig av nya resultat från fuzzy matema-tik samt intelligenta system. Nya observationer av de mycket stora industriella realinvesteringar-nas livscykel och några föreslag för fuzzy operatorer presenteras också.

Resultaten från denna forsk-ning bidrar till den information som vi har om mycket stora industriella realinvesteringar, deras lönsamhetsanalys och be-slutstöd.”


DISPUTATIONER, forts.

INFORMATIONSSYSTEM

EL Tomas Eklund disputerar i informationssystem fredagen den 10 december på avhandlingen ”The Self-Organizing Map in Financial Bench-marking”.

● Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium 3102, DataCity. Oppo-nent är prof. Jaakko Hollmén, Tekniska högskolan, och som kustos fungerar prof. Barbro Back.

Så här sammanfattar Tomas Eklund själv sin avhandling:

“Beslutsfattare inom dagens internationella företag står inför en väldigt komplicerad kon-kurrenssituation. Den ständigt ökande globala konkurrensen sätter press på beslutsfattare att utreda vem konkurrenterna är, vad de gör och hur det går för dem. Detta är syftet med konkur-rentanalys.

Finansiell benchmarking är en viktig del av konkurrent-analysen. Syftet med fi nansiell benchmarking är att med hjälp av olika mått jämföra den fi nan-siella framgången i olika företag. Detta görs vanligen genom att jämföra fi nansiella nyckeltal på ett systematiskt sätt. Nyckeltalen kan indelas i olika kategorier såsom lönsamhet, soliditet och likviditet. Tyvärr är dagens verk-tyg för fi nansiell benchmarking tillräckliga endast för små jämfö-relser med få nyckeltal.

Ett större antal nyckeltal samt samtidig analys av mått från olika kategorier innebär stora utmaningar för beslutsfattare. Speciellt jämförelser av mått från olika kategorier är problematis-ka, eftersom nyckeltal från olika kategorier inte nödvändigtvis korrelerar med varandra. Detta medför svårigheter när man till exempel vill göra s.k. rankings. En undersökning av nuvarande metoder för fi nansiell benchmar-king inom fi nska börsnoterade företag visade att företagen idag använder mycket få avance-rade verktyg som är kapabla att handskas med fl era nyckeltal samtidigt. De vanligaste verkty-gen är fortfarande tabellhante-ringsprogram. Undersökningen fann således stöd för behovet av nya verktyg inom fi nansiell benchmarking.

I denna avhandling presen-teras en modell för fi nansiell benchmarking inom den inter-nationella pappersindustrin. Modellen har skapats i form av en självorganiserande karta. En självorganiserande karta är en typ av artifi ciellt neuronnät som används för visuell gruppering av data. Finansiella data för åren 1995–2002 samlades in för 98 företag inom den internatio-nella pappersindustrin. Därefter beräknades sju nyckeltal som tillsammans representerar fyra olika kategorier av fi nansiell framgång.

En självorganiserande karta tränades med dessa data. Kartan användes sedan för att utföra en benchmarking av ett antal av världens viktigaste pappersin-dustriföretag. Modellen har eva-luerats av beslutsfattare vid en-heter som sysslar med business intelligence i fi nska börsnoterade företag.

Resultaten av undersökningen visar att modellen i många av-seenden ansågs vara bättre än de nuvarande metoderna för konkurrentanalys, speciellt vad gäller visualiseringsegenskaper. Modellen ansågs vara speciellt

nyttig som underlag i strategiska beslutsfattningssituationer. Re-sultaten tyder därför på att den självorganiserande kartan kunde vara ett nyttigt verktyg för fi -nansiell benchmarking och att modellen har fl era fördelar i jäm-förelse med nuvarande verktyg.”

OORGANISK KEMI

DI Nikolai DeMartini disputerar i oorganisk kemi fredagen den 10 de-cember på avhandlingen ”Conversion Kinetics for Smelt Anions: Cyanate and Sulfi de”.

● Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium Salin, Axelia. Oppo-nent är prof. Adriaan van Hei-ningen, University of Maine, och som kustos fungerar prof. Mikko Hupa.

Så här sammanfattar Nikolai DeMartini själv sin avhandling:

”Cyanat och sulfi d är två anjo-ner i saltsmältorna från sodapan-nan i kemikalieåtervinningscy-keln. Koncentrationerna av dessa i smältan är väldigt olika, liksom deras ursprung. Cyanatkoncen-trationen varierar mellan 0.4 och 2.1 g OCN-/kg smälta, medan sul-fi dkoncentrationen är mellan 78 och 115 g S2-/kg smälta.

Cyanatjoner i smältan är en biprodukt från svartlutsförbrän-ningen. De bildas från organiska kväveföreningar i svartluten under koksförbränningsfasen.


Cyanatjonernas laddning balan-seras av alkalimetallerna i smäl-tan, d.v.s. natrium och kalium. Det har framkommit att kvävet i cyanatform utgör ca 30 procent av kvävet som tillförs sodapan-nan med svartluten. Flödet är av samma magnitud som den andel av kvävet i svartluten som läm-nar sodapannan i form av de gas-formiga föreningarna NO och N2.

I den här avhandlingen stu-deras reaktionshastigheten för ammoniakbildning i alkaliska cyanatlösningar med hög jon-styrka. För att ta fram en kinetisk modell utfördes experiment med modellösningar. Den kinetiska modellen verifi erades av expe-riment med grönlut, varefter en massbalans kunde upprät-tas för cyanat och ammonium i återkaustiseringen vid ett pap-persbruk. Dessutom presenteras kvävebalansen för tre europeiska sulfatmassabruk. Dessa process-balanser fokuserar på kvävedist-ributionen under svartlutsför-bränningen samt betydelsen av ammonium, som bildas av cyanat i kemikalieåtervinnningen, på det totala kväveutsläppet från sulfatmassabruken.

Sulfi d, å andra sidan, är en önskad produkt från svartluts-förbränningen då sulfi den är en kokkemikalie i massaframställ-ningen. Betingelser vid svartluts-förbränningen är avgörande för återvinningen av sulfi d.

Den avslutande delen av den här avhandlingen presenterar ett hastighetsuttryck för oxidering av smält natriumsulfi d. Denna reaktion är av stor vikt för sulfi d-kemin i partiklar som medföljer rökgasen i sodapannan. Huru-vida sulfi den oxideras helt till sulfat eller till en del blir kvar som sulfi d har stor inverkan på graden av försmutsning och kor-rosion i sodapannans övre delar.Hastigheten för den här reak-tionen har också betydelse för design och drift av sodapannor som förbränner svartlutar från ”svavelfria” massakok, där oxida-tionen av eventuellt svavel är av

vikt för att minimera utsläppet av reducerade svavelgaser från åter-kaustiseringen.”

BIOKEMI

FM Petra Furu disputerar i bio-kemi fredagen den 10 december på avhandlingen ”Pathogenesis of experimental autoimmune encepha-lomyelitis of the BALB/c mouse: Role of lymphokines and matrix metallo-proteinases”.

● Disputationen äger rum kl. 12 i Alabama-auditoriet, DataCity. Opponent är prof. Viktor Steim-le, University of Sheerbrooke, och som kustos fungerar docent Ari Hinkkanen.

Så här sammanfattar Petra Furu själv sin avhandling:

”Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom där krop-pens eget immunförsvar förstör myelinskiktet kring neuronernas axoner i det centrala nervsyste-met, vilket leder till försämrad nervsignallering och olika neu-rologiska störningar. Vad som orsakar MS är okänt, men både ärftliga och omgivningsfaktorer, såsom virus- och bakteriein-fektioner, sammankopplas med uppkomsten av MS.

Experimentell autoimmun enkefalomyelit (EAE) är en ex-perimentellt inducerad sjukdom i det centrala nervsystemet hos gnagare, där det egna immun-

systemet angriper och bryter ner nervcellernas myelinskikt.

På grund av liknande sjuk-domsförlopp kan EAE anses vara en god modellsjukdom för studier av multipel skleros (MS). Vid uppkomsten av EAE vandrar T-celler specifi ka för myelinpro-terna genom blod-hjärnbarriären och utsöndrar infl ammations-främjande cytokiner inne i det centrala nervsystemet (CNS). Detta leder en inströmning av immunceller, utsöndring av mye-lin-nedbrytande enzymer och aktivering av celler belägna i CNS. Detta ger slutligen upphov till att nervcellens myelinskal förstörs, samt till att de myelin-syntetiserande oligodendrocyt-cellerna dör.

Eftersom MS uppvisar ett va-rierande sjukdomsförlopp hos olika patienter är det av betydel-se att undersöka nya modeller för infl ammationsförmedlad demye-linisering hos djurstammar med olika genetisk bakgrund.

Musstammen BALB/c är en EAE-resistent musstam vid in-duktion av EAE med konventio-nella metoder. I forskningsgrup-pen har utvecklats ett immuni-seringsprotokoll som ger upphov till EAE hos fl era tidigare resi-stenta stammar. BALB/c musens EAE uppvisar en annorlunda patogenes än hos konventionellt känsliga musstammar.

Denna studie har karakte-riserat rollen av olika infl am-mationsförmedlare; cytokiner, kemokiner och metalloproteaser, i denna musstam. Cytokiner är proteiner som reglerar immun-systemets aktivitet. De utsöndras av aktiverade immunceller och indelas i två grupper, Th1- och Th2-cytokiner, som motverkar varandras funktion. Th1-cyto-kinerna associeras starkt med den akuta fasen av EAE medan Th2-cytokinerna däremot ofta expresseras under återhämtning från EAE.

Kemokiner är kemotaktiska cytokiner som inducerar leuko-cytansamling i vävnader vid


DISPUTATIONER, forts.

infl ammationer. De tros påverka vilken typ av immunceller som samlas i vävnader vid infl amma-tion och deras expression påver-kas av infl ammationsfrämjande cytokiner. Matrix-metalloprotei-naser (MMP) är enzymer som är kapabla att bryta ner det annars mycket stabila extracellulära ma-trixet. Dessa proteaser är viktiga vid inträngning av immunceller in i vävnader och förhöjd expres-sion av metalloproteinaser har detekterats hos MS-patienter och vid EAE. Dessa proteaser har också visats vara kapabla att direkt bryta ner myelinlagret. MMP-aktiviteten regleras på fl e-ra nivåer, bl.a. genom produktion av naturliga inhibitorer av metal-loproteaser (TIMP).

I denna studie har dessa proteas-inhibitorer använts i genterapi med alfavirusbase-rade genvektorer för att inhibera uppkomsten av symptom hos EAE-möss. Genom att använda alfavirusvektorer, som specifi kt infekterar neuroner i det centrala nervsystemet, är det möjligt att producera immunreglerande proteiner vid infl ammationssätet. Perifert administerad terapeu-tika däremot, har dålig effekt genom att blod-hjärnbarriären effektivt förhindrar penetrering av läkemedlet in i det centrala nervsystemet.

BALB/c musen representerar en ny modell av EAE, och resul-taten av denna studie ger infor-mation om faktorer som bidrar till sjukdomsförloppet. Detta kan ge en inblick i potentiella nya terapiformer för EAE och i ett senare skede även för MS patien-ter.”

STATSKUNSK AP

PL Axel Rappe disputerar i stats-kunskap fredagen den 10 december på avhandlingen ”Valbevakning i förändring. 1990-talets riksdagsval i fi nsk television.”

● Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium Bruhn, Kvarnen. Som opponent fungerar FD Bengt Jo-hansson, Göteborgs universitet, och kustos är prof. Göran Djup-sund.

Så här sammanfattar Axel Rappe själv sin avhandling:

”Media och i stor utsträckning televisionen har kommit att bli den främsta informationskällan för medborgarna. Med ett större utbud av kanaler har konkurren-sen om publiken ökat. Enligt den mediekritiska forskningen skall detta ha lett till att media i allt större utsträckning omfattar en ny medielogik med en minskad inriktning på sakfrågor, ökad ne-gativitet, konfl iktorientering och inriktning på skandaler och un-derhållning. Enligt en demokra-tisyn som bygger på den repre-sentativa demokratin bör dock väljarna vid val få information om de tillgängliga alternativen för att kunna fatta röstningsbe-slut.

Allmänt kan det konstateras att valrörelserna har föränd-rats. Det antas få konsekvenser för medborgarnas kunskapsbas inför val. Syftet med denna av-handling var att försöka fånga upp eventuella förändringsten-denser i det sätt hur riksdagsval presenteras i televisionen. Två hypoteser testades: popularise-ringshypotesen gör antaganden om att medias betydelse har ökat och att media har anpassat sig

till den nya medielogikens krav. Den andra hypotesen, konver-genshypotesen, utgår från att när public service-TV får konkurrens av kommersiella kanaler sker en gradvis likriktning i kanalernas sätt att bevaka politiska fenomen.

Innehållsanalysen omfattade valprogram i MTV och Rundra-dion vid riksdagsvalen 1991, 1995 och 1999.

Resultaten indikerar att medieutvecklingen är mer mång-fasetterad än vad den mediekri-tiska forskningen gör gällande.

Kanalerna konvergerade inte och de få trender som kan re-dovisas visade huvudsakligen att bevakningen av val inte po-pulariserades under 1990-talet. Det stora undantaget var public service-bolaget Rundradion som kraftigt ökade utbudet av politisk underhållning. Helhetsintrycket var att den kommersiella kanalen MTV var minst lika informa-tionsrik som public service kana-len Rundradion. Samtidigt som Rundradion uppvisade en klar popularisering på fl era punkter.

I stort sett fi ck medborgarna information om valet och om vilka tillgängliga alternativ det fanns i valrörelserna. Dock be-handlade nyheterna i båda kana-lerna främst själva valet såsom valkampanjen och opinionsmät-ningar. Däremot behandlades sakfrågor i en mindre utsträck-ning. Det var sedan MTV som experimenterade med valdebat-ter. Till exempel lanserade ka-nalen dueller med ordförandena från de tre största partierna. Till en del tog sedan Rundradion ef-ter MTV. I någon mån tog form-mässiga faktorer över innehållet i MTV:s valdebatter.

Underhållningsprogram med politisk satir och politiker som gäster har kommit för att stanna. Politiska ståndpunkter och alter-nativ får träda i bakgrunden om de alls får plats i dessa program. Politikern som person framträder i underhållningsprogrammen desto mer.”


KEMISK TRÄFÖRÄDLINGSTEKNIK

TkL Tom Hultholm disputerar i kemisk träförädlingsteknik lördagen den 11 december på avhandlingen ”Impregnation behaviour of the active ions in the kraft process”.

● Disputationen äger rum kl. 12 i auditorium Salin, Axelia. Oppo-nent är prof. Hans Theliander, Chalmers tekniska högskola, och som kustos fungerar prof. Bruno Lönnberg.

Så här sammanfattar Tom Hultholm själv sin avhandling:

”Sulfatmassaprocessen har används i Finland sedan 1886 då den första fabriken grundades i Valkeakoski. Trots att processen använts i över 100 år är det fort-farande många frågetecken som kvarstår vad gäller det kemiska händelseförloppet under själva koket. Principen vid sulfatkok-ning (liksom vid övriga kemiska massaframställningsprocesser) är dock enkel. Man behandlar veden, som först huggits till fl is, med vissa kemikalier under hög temperatur och tryck för att lösa ut vedens lignin så selektivt som möjligt. Den kvarvarande cellulosan och hemicellulosan används efter tvättning och eventuell blekning främst vid pappersframställning.

De aktuella kemikalierna (el-ler jonerna) vid sulfatkokning är hydroxide-, vätesulfi d- och

karbonatjonen. Jag har i min avhandling främst studerat hur dessa joner beter sej i det första skedet av sulfatkoket, det s.k. impregneringssteget. Detta är det första skedet då jonerna kommer i kontakt med själva veden. Hyd-roxidjonen är i allmänhet den dominerande jonen och jag har bl.a. studerat dess förbrukning och den tid som krävs för att man skall erhålla jämvikt i koncen-trationen mellan impregnerings-vätskan och fl isen. Detta har utförts både för en och tvåstegs-impregnering. På basen av detta kan man bl.a. få en uppfattning om hur långa impregneringsti-derna borde vara för att uppnå en homogen kemikaliefördelning i fl isen.

Av speciellt intresse var att studera hur förhållandet mellan de olika jonerna påverkade im-pregneringen. Speciellt vätesul-fi djonen påverkades av närvaro av de andra jonerna. Det fram-kom att vedens upptag av väte-sulfi d avsevärt kunde förbättras ifall impregneringsvätskan inte innehöll något effektivt alkali (hydroxid). Även närvaro av karbonat fanns inverka negativt på vätesulfi dupptaget medan en ökande jonstyrka generellt hade en positiv inverkan på vätesulfi d-upptaget.

En av sulfatprocessens största nackdelar är det förhållandevis låga kokutbytet jämfört med bl.a. den gamla sulfi tprocessen. Att höja utbytet vid sulfatkokningen skulle vara av mycket stort in-tresse för massabruken. I ett medelstort massabruk med en årsproduktion på 500 000 ton/år skulle en utbyteshöjning på en procent innebära en ökning i försäljningsinkomsterna med 2,5 milj. euro uträknat på basen av dagens relativt låga massapriser.

Under arbetets gång under-söktes även hur olika impreg-neringsförfaranden påverkade kokresultatet, bl.a. utbytet. Det framkom att ifall veden impreg-nerades med en vätesulfi dlösning före själva koket, kunde utbytet

förbättras med ca 1,5 procent-enheter jämfört med ett mera traditionellt impregneringsför-farande. Även viskositeten hos cellulosan kunde förbättras. Detta med ett kokförfarande som strävade efter att ta fram skillna-der som endast var beroende av impregneringsförfarandet. I ett mera realistiskt kokförfarande kan man förvänta sej att effekten eventuellt är större. Frågan är då huruvida motsvarande be-tingelser kan återskapas i indu-striell skala. Teoretiskt torde så vara fallet ifall man förädlar den grönlut som idag fi nns vid varje sulfatmassabruk till s.k. kristal-liserad grönlut genom avlägsning av natriumkarbonatet. Förut-sättningen är dock att detta kan göras på ett ekonomiskt sätt och att karbonatet kan användas i ett annat skede av processen.”

FOLK & FÄ

● Docent Risto Nurmela (TF) deltog 24 september i Exegetiska dagen i Uppsala. Resan bekosta-des av Åbo Akademis jubileums-fond 1968.

● Rektor Gustav Björkstrand har slutfört utvärderingen av hu-maniora/teologi vid Lunds uni-versitet tillsammans med Inge Jonsson och Fred Karlsson.

Björkstrand kommer att vara ordförande för en internationell expertgrupp som i december skall utvärdera ”Starka forsk-ningsmiljöer i Sverige”, i januari ordförande för en internationell expertgrupp som skall utvärdera forskningsprojekt inom den nya norska forskningssatsningen ”Storforsk” samt i mars för andra gången ordförande för en Inter-nationell Assessment Board som ger rekommendationer till Ir-lands forskningsråd rörande an-sök

Vad är företags sociala ansvar?web.abo.fi/meddelanden/pdf/Meddelanden_2004_17.pdf · från Åbo...

Documents

Transcript of Vad är företags sociala ansvar?web.abo.fi/meddelanden/pdf/Meddelanden_2004_17.pdf · från Åbo...