Vad avgör valet?su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1281179/FULLTEXT01.pdf · skolval för sitt...

Vad avgör valet? En kvalitativ intervjustudie kring hörande vårdnadshavares

skolval för sitt döva eller hörselnedsatta barn

Lena Andersson & Linn Nyås

Specialpedagogiska institutionen

Självständigt arbete 15 hp

Specialpedagogik

Speciallärarprogrammet, inriktning dövhet och hörselskada (90 hp)

Höstterminen 2018

Handledare: Liz Adams Lyngbäck

Vad avgör valet?

En kvalitativ intervjustudie kring hörande vårdnadshavares skolval för

sitt döva eller hörselnedsatta barn

Lena Andersson & Linn Nyås

Sammanfattning

För alla vårdnadshavare är skolplacering ett viktigt beslut att tänka till om, ska barnet gå i skola som

ligger närmast hemmet eller en annan skola i kommunen? För de vårdnadshavare som har ett

hörselskadat barn blir beslutet gällande skolplacering mer komplext. Idag finns tre olika alternativ de

kan välja mellan; reguljär klass, hörselklass eller Specialpedagogiska skolmyndighetens alternativ.

Studiens syfte är att få ökade kunskaper och insikter kring vad som ligger till grund för

intervjupersonernas skolval för deras hörselskadade barn.

Denna studie är genomförd i en stad där alla tre skolalternativ är möjliga för vårdnadshavare att välja

mellan. Studien har en kvalitativ, induktiv ansats och använde semistrukturerade intervjuer som

datainsamlingsmetod. I analys och tolkning av datan utgår studien från en hermeneutisk ansats och har

med hjälp av en tematisk analys funnit teman som redovisats i resultatet.

I studien har det framkommit att skolvalet ofta är en del i en rad beslut vårdnadshavaren har tagit för sitt

barn. Först måste vårdnadshavaren besluta vilket eller vilka språk barnet ska lära sig; svenska,

teckenspråk eller båda två. Detta val påverkar sedan förskolevalet som i sin tur till stor del påverkar

skolvalet. De barn som lär sig svenska tenderar att gå i både reguljär förskola och skola, en så kallad

närskola. De barn som istället lär sig teckenspråk, alternativt båda språken i kombination, tenderar att

gå på en hörseltekniskt anpassad förskola och sedan i en hörseltekniskt anpassad skolmiljö. Oavsett

vilket val som vårdnadshavare gör så vill alla sitt barns bästa.

Nyckelord

Vårdnadshavare, teckenspråk, reguljär klass, hörselskada, skolval, hörselklass, teknik, anpassa,

språkval

Innehållsförteckning

1) Inledning ............................................................................... 1

1.2) Begreppsdefinitioner .................................................................................... 2

1.2.1) Döv, dövhet och hörselnedsättning ......................................................................................... 2

1.2.2) Hörhjälpmedel ..................................................................................................................... 2

1.2.3) Teckenspråk, TSS och TAKK .................................................................................................. 2

1.3) Syfte .......................................................................................................... 3

1.4) Frågeställningar ........................................................................................... 3

2) Bakgrund ............................................................................... 3

2.1) Kulturhistoriskt perspektiv på språkval ........................................................... 3

2.2) Litteraturöversikt ......................................................................................... 4

2.2.1) Tankar kring skolval ............................................................................................................. 4

2.2.2) Tekniska hjälpmedel ............................................................................................................. 5

2.2.3) Måluppfyllelse ...................................................................................................................... 5

2.2.4) Cochleaimplantat (CI) ........................................................................................................... 6

2.2.5) Läroplaner ........................................................................................................................... 7

2.3) Teoretisk utgångspunkt ................................................................................ 7

3) Metod ..................................................................................... 8

3.1) Kvalitativ induktiv ansats .............................................................................. 8

3.2) Intervju som metod ..................................................................................... 8

3.3) Tematisk analys .......................................................................................... 9

3.4) Studiens deltagare ......................................................................................10

3.5) Genomförande och analys ............................................................................10

3.5.1) Analysteknik ...................................................................................................................... 11

3.6) Tillförlitlighet och trovärdighet ......................................................................11

3.7) Reflexivitet ................................................................................................11

3.8) Forskningsetiska aspekter ............................................................................12

4) Resultat................................................................................ 12

4.1) Språkval – beslut och utmaningar .................................................................13

4.1.1) Sammanfattande analys ...................................................................................................... 14

4.2) Förskola – språk och närhet .........................................................................15


4.3) Delaktighet – framtidens omvärderingar ........................................................16


4.4) Skola – språk, teknik och bemötande ............................................................17

4.4.1) Hörselklass och specialskola ................................................................................................ 17 4.4.1.1) Sammanfattande analys .................................................................................................................... 19

4.4.2) Reguljär klass .................................................................................................................... 19 4.4.2.1) Sammanfattande analys .................................................................................................................... 21

4.4.3) Bemötande ........................................................................................................................ 21 4.4.3.1) Sammanfattande analys .................................................................................................................... 22

4.5) Svar på studiens syfte och frågeställningar ....................................................23

5) Diskussion ............................................................................ 23

5.1) Språklig debatt ...........................................................................................24

5.2) Reguljär klass; närskola och sociala aspekter .................................................25

5.3) Skolval; måluppfyllelse och perspektiv ..........................................................26

5.4) Insneddare och utlöpare ..............................................................................27

5.5) Idag – framtid ............................................................................................28

5.6) Slutsatser ..................................................................................................28

5.7) Fortsatta studier .........................................................................................28

6) Metoddiskussion – studiens bidrag och begräsningar .......... 29

7) Referenser ........................................................................... 31

8) Bilagor ................................................................................. 34

Bilaga 1 – informationsbrev förskola ....................................................................34

Bilaga 2 – informationsbrev skola ........................................................................35

Bilaga 3 – samtyckesblankett ..............................................................................36

Bilaga 4 – intervjuguide .....................................................................................37

1

1) Inledning

Som vuxna studenter och med sammanlagt många års yrkeslivserfarenhet inom förskola, skola,

hörselvård samt som förälder har vi kommit i kontakt med flertalet vårdnadshavare som har barn med

dövhet eller hörselnedsättning. När det gäller skolplacering är det flera av dem som har frågor och

funderingar inför detta val, eftersom vårdnadshavare alltid vill sitt barns bästa. Frågor och jämförelser

med fullt hörande barn i reguljära klasser gällande måluppfyllelse är ständigt aktuella och oro kring sitt

barn och dess skolplacering finns ofta med i tankarna.

Historiskt sett har många döva känt sig förtryckta då oralismen förespråkats och hörsel och tal har stått

i centrum (Obasi, 2008; Holmström, 2013). Teckenspråkets status fick ett uppsving 1981 då riksdagen

erkände språket som de dövas första språk (Bergman & Nilsson, 1999). Detta ställdes sedan i kontrast

till att döva och gravt hörselskadade under 1990-talet fick möjlighet att operera in cochleaimplantat, så

kallade CI. Dessa tekniska hjälpmedel innebar möjlighet att tillgodogöra sig både tal och hörsel

(Socialstyrelsen, 2009). Till följd av detta har frågan kring teckenspråkets effekt och påverkan, vad

gäller alla hörselskadade elevers språkutveckling, lyft diskussioner kring val av skolplacering till en

aktuell nivå. Stort fokus ligger idag också på att språkbada barnen i talad svenska då de i regel har

erhållit ett CI under sitt första levnadsår. Språkbad innebär att som vuxen se till att barn får umgås i

språkligt samspel med andra och låta dem bada i lyssnande, pratande och berättande i alla situationer

under dagen, inte bara i planerade aktiviteter (Lindö, 2009). Detta innebär i förlängningen att ju tidigare

ett barn opereras och vistas i en talad miljö, desto större chans att kunna tillgodogöra sig hörseln

(Socialstyrelsen, 2009). Denna målgrupp, samt en stor andel av övriga hörselnedsatta elever, hamnar

som inkluderade elever på en reguljär skola och ofta i närheten av bostaden. På ett fåtal platser i Sverige

finns det tre skolformer för vårdnadshavare att välja mellan när det kommer till skolplacering för döva

och hörselskadade barn. Dessa är reguljär skola, hörselklass (undervisningsspråk: talad svenska med

tekniska hjälpmedel som stöd) samt den statliga skolan i Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM)

regi (undervisningsspråk: teckenspråk och skriven svenska). I de senare nämnda skolformerna

förekommer det även att talad svenska och teckenspråk blandas i undervisningen.

För tio år sedan planerades en sammanslagning i Stockholmsområdet mellan Manillaskolan (SPSM) och

hörselklasserna på Alviksskolan, det så kallade Malva-projektet. Detta projekt genomfördes inte av

oklara anledningar, men tankarna kring sammanslagningen utgick från att “en gemensam skola anses

underlätta skolvalet och eleverna skulle få lättare att byta mellan kommunikationsspråken teckenspråk

och talad svenska utifrån sina behov” (SOU 2007:87, s. 42). En annan del av Malva-projektet handlade

om att ge döva och hörselnedsatta elever en plattform för samspel och även för identitetsskapande. Detta

fokus finns inte i den så kallade Sydhoff-utredningen (SOU 2016:46). Regeringen beslutade i februari

2013 att Jan Sydhoff, chef för gymnasieenheten på Skolverket, skulle få i uppgift att lägga fram ett

förslag för en helhetslösning för målgruppen elever med dövhet, hörselnedsättning och språkstörning.

Syftet var att höja måluppfyllelsen som är lägre än genomsnittet. Det handlar om en helhetslösning för

att öka skolornas likvärdighet i undervisningen och öka kompetensen hos de pedagoger som undervisar

dessa elever. Insatserna ska samordnas från nationell nivå, genom så kallade regionala nav, ända in i

klassrummen. Navens arbete ska styras av samordnare med kompetens i området. Utifrån den enskilde

elevens behov och önskan ska olika typer av undervisning med kvalité erbjudas. Det kan handla om

reguljär klass, likaväl som av lokala eller regionala SAK-miljöer (särskilt anpassade kommunikativa

miljöer). Utredningen föreslår också att teckenspråkets ställning inom specialskolan stärks och rätten

till undervisningen i språket ska ges till alla elever som behöver. Det kan uppfyllas genom en

koncentration av verksamheten, dvs färre specialskolor (Sverige, SOU 2016:46). Sydhoff-utredningen

är fortfarande under beredning inom Regeringskansliet.

Vi är, utifrån detta, nyfikna på hur vårdnadshavare resonerar när det är dags för skolval. Vad är det

egentligen som avgör: närhet, språk, kamratrelationer eller något annat? Det är viktigt att aktuella tankar

2

kring vårdnadshavares val av skolplacering studeras för att belysa, främst för yrkesverksamma inom

döv-hörselområdet, vad som påverkar och avgör. Vår förhoppning är att den kunskap och de tankar som

framkommer i denna studie kan tillföra nya infallsvinklar som i förlängningen gynnar elevgruppen.

1.2) Begreppsdefinitioner

Här avser vi att förklara och tydliggöra vad vi menar med begreppen som används i studien. Hörselskada

är ett övergripande samlingsnamn för alla typer av skador som på olika sätt orsakar att ljudvågor inte

når fram till den tolkande hjärnan. Det kan röra sig om ett ledningshinder som hindrar ljudvågornas

framfart, exempelvis en trasig stigbygel i mellanörat som inte kan vidarebefordra svängningarna till

innerörat. Det kan också handla om en skada i just innerörat och då ofta i snäckan där hörselceller finns

(Andersson & Arlinger, 2007). Vi definierar i denna studie också dövhet som en variant av hörselskada.

1.2.1) Döv, dövhet och hörselnedsättning

Döv är en person som har en allvarlig hörselnedsättning [...] och som valt att hänföra sig till dövgruppen [...] och demonstrerat sin hemvist i dövkulturen genom att ha teckenspråket som sitt primära språk

(Andersson & Arlinger, 2007, s. 326)

Denna definition, som på engelska skrivs med stort D; Deaf, beskrivs som en kulturell tillhörighet och

hur man ser på sig själv (Obasi, 2008; Apelmo, 2016). Andersson och Arlinger (2007) beskriver däremot

dövhet (engelskans deaf) som en medicinsk term. Medicinsk dövhet används då hörselnedsättningen är

så grav att individer inte är kapabla att höra eller förstå starka ljud och röster.

Hörselnedsättning syftar på en begränsad möjlighet att tillgodogöra sig ljudvågor. Denna nedsättning

mäts i regel av en audionom och resultatet registreras i ett så kallat audiogram, en form av kartläggning

av örats förmåga till ljudupptagning (Andersson & Arlinger, 2007). Graden av hörselnedsättning mäts i

decibel, dB, och graderas lätt-måttlig-grav. Dessa graderingar påverkar individens förmåga till ljud- och

taluppfattning. Arv, miljö, ålder och sjukdom är parametrar som kan orsaka hörselnedsättning. De allra

flesta individer med hörselnedsättning erbjuds och kan tillgodogöra sig bättre ljud-och taluppfattning

med hjälp av olika typer av hörhjälpmedel (Andersson & Arlinger, 2007).

1.2.2) Hörhjälpmedel

De flesta hörselskadade individer använder tekniska hjälpmedel för att maximera möjligheterna för

kommunikation via tal och hörsel. Beroende på hörselskada finns det olika hjälpmedel att använda. De

som har en lätt till måttlig hörselnedsättning tenderar att använda traditionell hörapparat, ett hjälpmedel

som är placerat bakom örat, eller som allt-i-örat apparat, och fungerar som en förstärkare med hjälp av

en mikrofon som samlar in ljudet (Andersson & Arlinger, 2007). De individer med en grav

hörselnedsättning samt de som är döva (medicinsk term), men har en fungerande hörselnerv, erbjuds

ofta två cochleaimplantat (CI). På ett CI finns en mottagare med elektroder som opereras in i cochlean

och med hjälp av en ljuduppsamlande mottagare och ljudprocessor bakom örat lär sig hjärnan tolka

ljuden. En tredje typ av hörhjälpmedel är en benförankrad hörapparat (BAHA). Denna typ av hjälpmedel

erbjuds till bland annat de individer som har fullt fungerande inneröra, men kanske saknar ett ytteröra

och hörselgång (Andersson & Arlinger, 2007; Bixo, 1999). I kombination med tidigare nämnda

hjälpmedel kan ljud förstärkas ytterligare av exempelvis portabla mikrofonsystem, teleslingor och

varseblivningssystem (Bixo, 1999).

1.2.3) Teckenspråk, TSS och TAKK

Teckenspråk är ett visuellt och gestuellt språk som har egen grammatik och uppbyggnad som produceras

med hjälp av händer samt ansiktsrörelser. Språket är unikt för varje land och är helt skilt från det talade

språket (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2018a). Teckenspråk är dövas modersmål och används

också av de som har en kulturell anknytning till språket. TSS, tecken som stöd, används av individer

3

med en hörselnedsättning som är i behov av visuellt stöd som komplement till det talade språket

(Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2018b). TAKK, tecken som alternativ och kompletterande

kommunikation, stödjer språkförståelse och lärande för personer med till exempel intellektuell

funktionsnedsättning (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2018b). Både TSS och TAKK hämtar

tecken från teckenspråket, men då används endast de betydelsebärande orden i en mening.

1.3) Syfte

Cochleaimplantatens (CI) framfart, diskussioner kring teckenspråk eller talat språk samt det minskade

elevantalet på specialskolorna är fortsatt tydliga trender. Med denna bakgrund och med en pågående

debatt om hur framtiden kommer att se ut för denna målgrupp blir detta en intressant studie för de

yrkesverksamma inom döv- och hörselområdet att ta del av. Vår förförståelse och bakgrundsdelen som

denna studie bygger på är grundstenar som vi står på när vi går in i arbetet.

Syftet med studien är att få ökad insikt i och att få mer kunskap om vad som ligger till grund för de val

av skola vårdnadshavare gör för sitt barn med hörselskada.

1.4) Frågeställningar

Hur förklarar och beskriver vårdnadshavarna skolvalet?

Vad är avgörande för vårdnadshavarna i valet av skola för deras barn?

Hur ser ett eventuellt samband ut mellan vårdnadshavare som valt samma skolform?

2) Bakgrund

Under denna rubrik kommer det kulturhistoriska perspektivet gällande hur döva och hörselnedsatta

personer blivit bemötta av omvärlden att beskrivas. Det är viktigt att ha en medvetenhet kring detta för

att kunna förstå den i dag pågående diskussionen gällande språk- och skolval som vårdnadshavare

behöver ta ställning till. Valet av skola, och därmed också språk, kan komma att påverka barnets framtida

identitet. Här redovisas också rapporter och annan forskning som berör målgruppen och ämnet.

2.1) Kulturhistoriskt perspektiv på språkval

Historiskt sett har normer och riktlinjer kring hur döva och hörselnedsatta elever ska undervisas varierat

och diskuterats. Är det oralismen, med talet i fokus, eller teckenspråket som är det bästa för eleven?

Under denna rubrik redogörs det för hur teckenspråkets och de dövas status har skiftat under åren. Det

historiska perspektivet för minoritetsgruppen döva och hörselnedsatta är viktigt att ha kunskap om för

att kunna förstå de komplexa diskussioner som är aktuella idag.

Redan från början av 1700-talet kan man hitta dokumentation om teckenspråkets identitet. I Frankrike

använde de döva teckenspråk, men under andra halvan på 1700-talet skedde en förändring då den “tyska

metoden” fick genomslag. Teckenspråket skulle då inte användas i kommunikation utan döva skulle

tränas i läppavläsning och artikulation (Winzer, 1993). Det sades även att lungorna inte mår bra ifall de

inte används vilket gjorde att skolorna ändrade undervisningsspråk från teckenspråk till talat språk. I

Sverige, däremot, startade Pär Aron Borg Manillaskolan år 1817 där både teckenspråk och artikulation

var undervisningsspråk. Obasi (2008) tar upp kongressen i Milano 1880 där det bestämdes att

teckenspråk inte skulle användas som kommunikationsspråk för de döva, utan det var artikulation som

skulle vara det primära kommunikationssättet - den orala metoden.

4

I början av 1900-talet fortsatte undervisningen ske med hjälp av den orala metoden (Obasi, 2008). Det

genomfördes tester bland döva och hörselnedsatta elever kring vilka som kunde tillgodogöra sig

undervisningen och utefter de resultaten klassades de som begåvade eller mindre begåvade. Dessa elever

blev ofta klassade som mindre begåvade eftersom de inte kunde tillgodogöra sig undervisningen via tal

(Rehnman, 2013). Den orala metoden fortsatte att förespråkas fram till 1980-talet i Sverige. År 1981

erkände Sveriges riksdag teckenspråket som dövas språk (Bergman & Nilsson, 1999) och att de därmed

ska ha rättighet att använda sig av tolkar vilket innebar att tolkcentraler startades runt om i Sverige. 1983

blir undervisningsspråket teckenspråk på de olika specialskolorna där döva och hörselnedsatta elever

fick sin undervisning i Sverige (Bagga-Gupta, 2004).

Under 1990-talets början blev det allt vanligare att operera in ett eller två CI på döva barn. Det innebar

att de barn som tidigare var i behov av teckenspråk kunde efter operation även utveckla ett talspråk och

ljuduppfattning. De flesta vårdnadshavare till ett barn med CI använder sig av talspråk i

kommunikationen vilket ofta leder till att barnen blir placerade i reguljär skola när de når skolåldern

(Obasi, 2008). Holmström (2013) menar att det kan vara bra för de barn som använder sig av

hörhjälpmedel att behärska teckenspråk då det i vissa ljudmiljöer innebär en möjlighet att använda sig

av tolk. Holmström (2013) menar vidare att diskussionen kring teckenspråk och talspråk är ständigt

pågående. Denna diskussion medförde att vårdnadshavare under 1990-talet i större utsträckning

behövde ta ställning till om deras barn skulle gå i reguljär klass med talat undervisningsspråk eller på

Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) skola där teckenspråk var undervisningsspråk. De flesta

vårdnadshavare valde reguljära klasser vilket innebar att elevantalet på SPSM sjönk drastiskt

(Holmström, 2013).

Tankar, argument och diskussioner kring valet av språk för barn med hörselskada pågår ännu och är

ständigt aktuell. Det kan ses som en vågrörelse ur ett historiskt perspektiv gällande vilket språk som är

det mest optimala för denna målgrupp; teckenspråk kontra den orala metoden. Olika tidsperioder har

också förespråkat olika undervisningsspråk utefter det som ansågs vara det riktiga. Idag påverkar de

tekniska hjälpmedlen möjlighet till kommunikation vilket i sin tur ger större valmöjligheter för de

hörselskadade individerna.

2.2) Litteraturöversikt

Under detta avsnitt kommer forskning och övrig litteratur att presenteras. Rubrikerna är framtagna efter

litteraturens innehåll samt för att underlätta för läsaren.

2.2.1) Tankar kring skolval

Vårdnadshavares tankar kring vad som avgör ett skolval ses som en kunskapslucka. Denna lucka blir

inte fylld av enbart denna studie, men den kan ses som vägledande framöver och framför allt i en tid då

övervägande del av hörselskadade barn går i en reguljär klass. Tvingstedt, Preisler och Ahlström (2003)

har gett ut en rapport kring skolval för elever med CI. Deras avsikt med rapporten var inte att presentera

en generell bild av hur vårdnadshavare väljer att skolplacera sitt barn med CI. Syftet var att redogöra för

hur vårdnadshavarna har tänkt och hur de vägt positiva och negativa aspekter med olika skolval mot

varandra. Några av tankarna kan tänkas sättas in i en liknande situation där barnen använder traditionell

hörapparat eller BAHA. Tvingstedt et al. (2003) skriver att barn i förskoleåldern som varit placerade på

specialförskolor fortsatte till teckenspråkiga klasser i skolan med motiveringen att valet styrdes av det

språk barnet primärt använde. Men det fanns också en tveksamhet bland några vårdnadshavare då man

funderade över bristen av talspråksstimulans inom specialskolan, både som en resursfråga och som en

attitydfråga. De vårdnadshavare som valde en hörselklass hade den på nära eller rimligt avstånd från

hemmet. Den valdes också för möjligheten till talspråksstimulans och för att vårdnadshavarna ansåg att

det fanns en större möjlighet till stöd i den miljön med mindre klasstorlekar än i en reguljär klass. I

vanlig klass saknas också den speciella kompetens som finns i specialskola eller hörselklass enligt

vårdnadshavarna. Att slippa taxiresor, behålla sitt redan uppbyggda sociala nätverk hemomkring och

principer om inkluderingstankarna kring en skola för alla var några av motiveringarna till en skola i

närheten av hemmet (Tvingstedt et al., 2003). Forskning i Olsson, Dag och Kullbergs (2018) artikel

5

visar dock att hörselskadade elever i reguljär klass känner att de saknar hörande vänner även om de

känner sig accepterade. Eleverna känner sig osäkra och isolerade, vilket medför dålig självkänsla

(Olsson, et al., 2018). För de elever som går i reguljär klass finns det en risk, skriver Holmström (2013),

att de kommer ha svårt att hitta samhörighet med de andra eleverna i klassen eftersom ingen är i samma

situation som den hörselnedsatta individen. På så vis menar Holmström (2013) att det kan vara lättare

för elever som använder hörhjälpmedel att gå tillsammans med andra i liknande situation i en hörselklass

eller på SPSM skolorna. Ett förslag kommer från intervjupersonerna i Tvingstedt et al (2003); att slå

samman hörselklasser med specialskolor för att eleverna i hörselklass ska få tillgång till teckenspråk och

de i specialskolan ska få tillgång till talspråk.

2.2.2) Tekniska hjälpmedel

De senaste fem åren har det fötts ca 115 000 barn/år (SCB, 2018) och i regel sägs det att ca 1-2 promille

av dessa barn föds med någon form av hörselskada (SBU, 2006). Vi lever i en tid då den största delen

av de gravt hörselnedsatta och döva barn som föds får två CI inopererade under sitt första levnadsår

(Sahlgrenska Universitetssjukhuset, 2018). Detta för att i möjligaste mån skapa förutsättningar för en

god hörsel- och språkutveckling, som i sin tur påverkar skolvalsmöjligheten för föräldrarna. Övriga

tekniska hjälpmedel förbättras och kan medföra en bättre tillgänglighet för den hörselskadade eleven i

den reguljära skolan. Wennergren (2008) skriver att många elever med hörseltekniska hjälpmedel i

reguljära klasser dock önskar ett bättre användande av tekniken i klassrummet. Eleverna upplever att

lärare har dåliga kunskaper kring tekniken vilket innebär att eleven väljer bort det hörseltekniska

hjälpmedlet under lektionerna. Coniavitis Gellerstedt & Bjarnason (2015) har i sin studie sett samma

tendenser som Wennergren (2008). Teknikanvändandet fungerar inte optimalt och dålig kunskap

uppvisas hos både lärare och klasskompisar gällande tekniken. Ett par elever uttryckte att det hade varit

bra ifall de fanns fler elever i samma sits som de själva (Coniavitis Gellerstedt & Bjarnason, 2015;

Holmström, 2013; Rekkedal, 2014). Holmström (2013) menar också att läraren är i en maktposition som

innebär att det är hen som avgör hur, när och på vilket sätt som tekniken ska användas. Dock skapar de

lärarstyrda lektionerna en mer tillgänglig miljö för de hörselskadade eleverna eftersom mikrofoner då

används i större utsträckning samt skapar en möjlighet för alla att hinna se vem som talar (Holmström,

2013). Stöd kring detta kan vårdnadshavare och skolor få från bland annat hörselvården. Grandpierre,

Fitzpatrick, Na och Mendonca (2018) beskriver hur vårdnadshavare uttrycker avsaknad av

kommunikation mellan olika enheter som exempelvis hörselvård och skola. Det upplevs som svårt när

många olika funktioner ska samverka. Samtidigt så förklaras det som hjälpsamt att få stöd utifrån med

t.ex. tekniska hjälpmedel (Grandpierre, et al., 2018).

Lärare upplevs behöva utveckla sina kunskaper inom hörselområdet under lektionerna i klassrummet

(Wennergren, 2008). På grund av ljudmiljön som uppstår vid exempelvis diskussioner innebär det

svårigheter för elever som använder sig av hörhjälpmedel (Holmström, 2013). De som arbetar med

hörselskadade elever och som inte har specialkompetens inom området behöver skaffa sig kunskaper

kring vilka anpassningar som behövs (Farrell, 2017). Dessa anpassningar kan vara i form av visuellt

stöd, förberedande dokument samt tydlig struktur på lektionen. “När elever med hörselnedsättning får

sina behov i miljön tillgodosedda har de precis som hörande elever möjlighet att ingå i flerstämmiga

miljöer där olika aspekter av meningsskapande och samlärande sker” (Wennergren, 2007, s. 14). Dock

säger vårdnadshavarna i artikeln av Grandpierre et al. (2018) att flera skolor saknar resurser och att man

själv måste vara förespråkare för sitt barn. Med de rätta förutsättningarna i miljön, kan eleven med

hörselnedsättning delta i dialog och kommunikation och känna sig delaktig. Men, fortsätter Wennergren

(2008), det är vanligt att kommunikationen sker mellan lärare-elev och inte mellan elev-elev framför

allt då mikrofonteknik används, vilket påverkar dialoger med klasskamraterna. Denna viktiga aspekt

måste beaktas skriver Dysthe (2003), eftersom kommunikativa processer är viktiga för lärande och

utveckling. Kunskap skapas genom samarbete oavsett språk.

2.2.3) Måluppfyllelse

Forskning inom området visar hur det går för elever med dövhet eller hörselnedsättning i specialskolan,

hörselklassen och i den reguljära klassen. Då pratar man ofta om måluppfyllelse, trivsel och vad eleverna

själva uttrycker är en bra lärmiljö (Olsson et al., 2018). Vad gäller måluppfyllelse har det framkommit

6

att hörselskadade elever utan ytterligare funktionsvariationer klarar målen i samma utsträckning som

hörande elever (McCain & Antia, 2005). Det enda som skiljer dessa elevgrupper åt är måluppfyllelse

gällande läsförståelse, vilket artikelförfattarna menar borde vara ett prioriterat område när de

hörselskadade eleverna är yngre. De menar att denna skillnad mellan elever borde gå att förebygga med

tidiga anpassningar. Dock kan McCain och Antia (2005) se att de hörselskadade elever som har

ytterligare funktionsvariationer har svårt att nå samma mål som de ovan nämnda elevgrupperna. Olsson

et al. (2018) visar att kraven på hörselskadade elever är högre i en reguljär skola än i specialskolan.

Studien visar också att elever med erfarenhet från både specialskolan och en reguljär skola anser att

utbildningsnivån i den senare är högre och att det ger dem större chanser att tillgodogöra sig kunskaper

där (Olsson et al., 2018).

Anpassade skolformer som exempelvis specialskola eller hörselklass innehar en relativt låg status

(Hörselskadades Riksförbund, HRF, 2007). Elever som inte lyckas fullt ut i en reguljär klass placeras

ofta i dessa skolformer. Det medför att vårdnadshavare ser ett mönster i att det här samlas elever med

ytterligare funktionsvariation utöver hörselskadan. Detta i sin tur ger ett intryck av att dessa skolor är

till för elever med inlärningsproblematik, och “inte för begåvade barn som hör dåligt” (HRF, 2007, s.

59). Skolresultaten i dessa anpassade skolor håller inte samma nivå som den reguljära skolan och de får

kritik både för att de håller en låg nivå på undervisningen samt för att de har för låga förväntningar på

eleverna. En annan parameter är så kallade insneddare, elever som kommit till de anpassade skolorna

efter ett eller flera år i en reguljär klass. Dessa elever har i regel halkat efter och det kan då ta tid att

komma ikapp även i en anpassad miljö (HRF, 2007).

2.2.4) Cochleaimplantat (CI)

Stort fokus ligger idag kring CI. Detta fokus riktas bland annat mot språkutvecklingen efter operationen

eller om inkluderingen i en reguljär skola fungerar tillfredsställande. Kritik har riktats mot CI-kliniker

(team på olika sjukhus) vilka förespråkar att satsning görs på talat språk. Blume (2010) beskriver de

perspektiv som växte fram under 80-talet då CI-operationerna tog verklig fart. Författaren pratar om att

tillverkarnas fokus är riktad mot kommersiell framgång. Dövkulturens perspektiv handlade om

vårdnadshavares beslut som kommer att avgöra framtiden för dövsamhället. Hörande vårdnadshavares

kompetens blev ifrågasatt när de valde att operera sitt barn; har de rätt kunskap att ta det ansvaret när

barnet är litet och inte kan föra sin egen talan? (Blume, 2010). Det riktades kritik mot vårdnadshavare

från dövvärlden eftersom de ansåg att hörande inte visste något om hur det är att leva som döv.

Dövvärlden ansåg att de hörande behövde sätta sig in i det dövhistoriska perspektivet för att förstå

motståndet mot CI. Vårdnadshavarna var desperata, ansåg motståndarna, eftersom de opererade sina

barn i hopp om att CI skulle ge dem ett mer normalt barn. Blume (2010) uttrycker vikten av att skaffa

sig kunskap och förståelse kring alla perspektiv, oavsett vilket beslut man tar. Detta för att verkligen

förstå alla argument för och emot ett CI. Idag kan man se att själva CI´t som hörseltekniskt hjälpmedel

inte är i fokus utan det är om nyfödda, döva och opererade barn ska använda talad svenska, teckenspråk

eller om båda språken ska läras in parallellt.

Många beslut ska tas som nybliven vårdnadshavare och med ett dövt eller gravt hörselnedsatt barn

behöver de idag försvara sina beslut kring att operera eller inte (Adams Lyngbäck, 2016). Det språkval

du har gjort för ditt barn kan komma att ifrågasättas. Deltagarna i studien har använt sig av tecken i

kommunikationen med barnen innan operationen, men att det har uppstått två riktningar efter den. En

grupp som använder tal och som placerat sina barn i reguljär skola, och en grupp som använder både tal

och teckenspråk och där barnen går i hörselklass eller specialskola. Oavsett språkval finns det en önskan

om barnets bästa inför framtiden vad gäller kommunikation, relationer och arbetsliv. Hehir (2002)

beskriver i sin artikel att döva elever som får ett fullt teckenspråk har ofta ett lika bra eller bättre språk

än hörande elever. Språket, oavsett vilket, är en hörnsten i lärandet. Utan detta är det omöjligt att lära

sig nya saker (Hehir, 2002). Likt det som Blume (2010) beskriver, så uttrycker även deltagarna i Adam

Lyngbäcks (2016) studie att CI-klinikerna förordar det talade språket som kommunikationsspråk.

Vårdnadshavare som gjort detta val uttrycker att talet kommer att underlätta i framtiden vad gäller

arbetsmöjligheter och att komma in i samhället. Det handlar också om att det tar mycket tid och energi

att lära sig teckenspråk samt att CI fungerar så bra att man glömmer bort att barnet använder det. Den

andra gruppen vårdnadshavare, som valt teckenspråk för sitt barn, beskriver en frustration över den ringa

7

teckenspråksundervisning de får och de önskar mer. De ser fördelen med att i olika situationer kunna

välja det språk som är mest lämpligt. Det ger barnet en möjlighet till två världar eftersom

vårdnadshavarna inte vet vilken kulturell miljö barnet vill tillhöra i framtiden. Denna grupp upplever att

andra som valt att placera sina barn i reguljär klass, har gjort ett “bättre val” om man tittar ur ett

samhällsperspektiv (Adams Lyngbäck, 2016).

2.2.5) Läroplaner

Grundskolan och specialskolan använder sig av olika läroplaner: Läroplan för grundskolan,

förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11, Skolverket, 2018a) samt Läroplanen för specialskolan,

förskoleklassen och fritidshemmet (Lspec 11 Skolverket, 2011). De skiljer sig något åt, framför allt vad

gäller svenska, engelska och moderna språk. I Lspec 11 (2011) ligger fokus i ämnet svenska på att kunna

formulera sig skriftligt samt att utifrån varje elevs individuella förutsättningar kommunicera med tal. I

Lgr 11 (2018a) är det centrala innehållet i ämnet svenska uppdelat i olika delar där kommunikation är

en del för att nå målen. Specialskolans elever, döva och hörselnedsatta, har även andra ämnen än de som

läser Lgr 11; teckenspråk som ämne samt ämnet rörelse och drama istället för musik. Grundskolans

elever och elever i hörselklass får undervisningen utformad efter Lgr 11 (2018a). I de skolformerna

beskrivs språkundervisning med syfte att eleverna ska utveckla sina förmågor vad gäller att kunna

kommunicera och formulera sig i tal och skrift. Förutom läroplanerna så måste alla skolor förhålla sig

till Skollagen (Sverige, 2010). Där går att läsa att utbildningen ska se till alla individers egna behov och

på så vis främja alla elevers utveckling. Skolan ska ta hänsyn till de olika förutsättningar som eleverna

har och uppväga dessa med hjälp av individuella anpassningar vid behov, oavsett skolform.

2.3) Teoretisk utgångspunkt

Denna studie plockar grunddragen ur hermeneutiken vilken handlar om tolkning av upplevelser av olika

fenomen (Westlund, 2015). Detta skiljer den från den positivistiska naturvetenskapliga inriktningens

tankar som finns till för att peka ut företeelser som är mätbara och som ofta utgörs av teorier och

hypoteser, och där studierna ofta är kvantitativa (Hartman, 2004; Thurén, 2007). Hermeneutiken, som

särskilt håller på att etablera sig inom samhälls- och humanvetenskap (Ödman, 2017), ska knyta an till

hur människor uttrycker sin livsvärld (Hartman, 2004). Hermeneutiken används till att förklara och tolka

och brukas när vi vill förstå varför en människa handlar som den gör (Thurén, 2007). Med en

hermeneutisk ansats handlar det ofta om att analysera och tolka texter (Westlund, 2015; Eriksson

Barajas, Forsberg & Wengström, 2013; Kvale & Brinkman, 2014), vilket också är fallet i denna studie.

Det gäller för forskaren att hitta de frågor som ställs i texten, det är den som ska tala (Westlund, 2015).

Det är viktigt att inta en nyfiken hållning inför insamlade data och medvetandegöra för sig själv och för

läsaren vilken förförståelse det kan finnas kring den (Westlund, 2015). Detta uttrycks också av Eriksson

Barajas et al. (2013), att i den hermeneutiska metoden används forskarens eget perspektiv och världsbild

för att tolka texten och att det är viktigt att läsaren känner till forskarens förförståelse. Om man studerar

något som man inte har någon kännedom om, kan fenomenet istället utgöra ett direkt hinder i tolkningen.

Med det förhållningssättet ökar istället möjligheten för forskaren att se innehållet i texten och vad den

erbjuder (Westlund, 2015). Med förförståelsen tar sig forskaren an materialet, och tolkar och förstår det

utifrån sin erfarenhet. Den framskrivna forskningsprocessen måste vara glasklar och ge en tydlig inblick

i arbetet. Det gäller att övertyga läsaren. Genom att skriva ner sin förförståelse och erfarenhet av det

fenomen som studeras vet läsaren vilka ingångsvärden som finns med och som kan knytas an i

tolkningsprocessen (Westlund, 2015).

Det finns inte någon generell analysmodell inom hermeneutiken utan hur texten analyseras hänger ihop

med forskarens ingång och förförståelse. Däremot talas det ofta om den hermeneutiska cirkeln i

analysprocessen. I en sådan process blir det svårt att återgå till en föregående punkt, eftersom kunskapen

och förståelsen fördjupas hela tiden (Westlund, 2015). “Vi tolkar för att vi vill förstå” (Ödman, 2017, s.

58). Den hermeneutiska cirkeln handlar om att omvärdera sin förförståelse genom att inse att man har

flertalet felaktiga föreställningar. Genom att revidera förförståelsen och ta reda på hur det verkligen

fungerar tillhandahålls ny erfarenhet (Thurén, 2007). Det finns egentligen inte någon direkt slutpunkt i

8

den hermeneutiska tolkningen (cirkeln) eftersom delar i helheten ständigt pendlar, lever och utvecklas;

text läses, tolkning, ny text, ny tolkning, ny förståelse o.s.v. (Patel & Davidsson, 2011). På detta vis

utvecklas förförståelsen, via fördomar, till verklig förståelse (Thurén, 2007). Ett sådant växelspel mellan

förförståelse och erfarenhet kallas den hermeneutiska cirkeln, eller kanske bättre uttryckt; spiralen. Den

slutna cirkeln är egentligen missvisande eftersom den kommer tillbaka till samma utgångsläge, och den

är relativt statisk som bild (Ödman, 2017). Spiralen däremot, visar att förståelsen förändras och inte kan

återgå till samma punkt. En nedåtgående spiral visar på djupare förståelse, en uppåtgående spiral tyder

på att förståelsen når nya höjder (Kvale & Brinkmann, 2014; Westlund, 2015).

3) Metod

Under denna rubrik kommer vi redogöra för de teoretiska ansatser vi använt oss av i studien. Vi kommer

beskriva hur genomförande och analys har gått tillväga, och även hur tillförlitlighet, de forskningsetiska

aspekterna samt reflexivitet har behandlats.

3.1) Kvalitativ induktiv ansats

Denna studie utgår ifrån en kvalitativ ansats och präglas av ett induktivt tänkande och fokuserar på att

tolka och förstå de olika upplevelser som intervjupersonerna berättar om (Eriksson Barajas, Forsberg &

Wengström, 2013). I kvalitativ forskning handlar det inte om att hitta det rätta svaret, det handlar om att

hitta den bästa metoden för att besvara forskningsfrågan (Braun & Clarke, 2013). Forskaren ska försöka

att förutsättningslöst möta situationen som om den alltid vore ny (Eriksson Barajas et. al., 2013). Den

induktiva ansatsen används för att dra slutsatser från datan (Fejes & Thornberg, 2015) och nyttjas då

den inte ska kopplas ihop den med någon tes eller teori (Braun & Clarke, 2006). Den valdes för att kunna

gå in med öppna ögon och utifrån insamlade data hitta eventuella samband, eller skillnader, jämfört med

tidigare litteratur. Det är viktigt att i en studie hålla sig objektiv för att inte vinkla resultaten, dock menar

Eriksson Barajas et al. (2013) att det alltid finns en risk att objektiviteten fallerar då upplevelser är i

fokus. För att tillföra studien en större tillförlitlighet är det därför extra viktigt att ha en medvetenhet om

att förförståelse och erfarenhet kring forskarfenomenet kan komma att påverka resultatet.

Eftersom vår önskan var att få en ökad insikt kring de skolval som vårdnadshavare gör för sitt barn, så

sågs ingen annan ingång än den kvalitativa, eftersom en sådan enligt Braun och Clarke (2013),

registrerar det verkliga livet och fångar aspekten av den sociala världen. Den kvalitativa forskningen

omfamnas av någon form av organisatorisk ram och den tolkas på något sätt, fortsätter Braun och Clarke

(2013).

3.2) Intervju som metod

Ett sätt att samla in data är genom intervjuer. Eliasson (2013) beskriver tre olika intervjustrukturer en

studie kan använda sig av; ostrukturerad, semistrukturerad och strukturerad. Kvalitativa intervjuer har

ofta en låg grad av strukturering vilket innebär att de frågor som intervjuaren ställer är av den grad att

det skapas utrymme och möjlighet för intervjupersonen att svara fritt med egna ord. Detta i sin tur

innebär att man aldrig kan ha färdiga svarsalternativ för intervjupersonen och det finns heller inga sanna

svar, vilket kan ses som ett induktivt arbetssätt (Patel & Davidsson, 2011; Braun & Clarke, 2013).

Användandet av intervjuer i kvalitativa studier är en av de vanligaste metoderna för datainsamling

(Braun & Clarke, 2013) men samtidigt en svår uppgift eftersom forskningsintervjuns mål är att

producera kunskap (Kvale & Brinkmann, 2014). Då rollerna i en intervju ser olika ut bör man vara

medveten om hur maktförhållandet ser ut i stunden (Patel & Davidsson, 2011; Kvale & Brinkman, 2014;

9

Braun & Clarke, 2013). Ingen intervjuare önskar föra ett samtal där intervjupersonen känner sig

hämmad, utan nivån bör ligga på ett plan kring samtalets innehåll som båda kan relatera till (Patel &

Davidsson, 2011).

Att vara förberedd och ha en viss förförståelse inom det område som studeras kan ses som en trolig

fördel och den hermeneutiske intervjuaren kan under samtalets gång inflika med egna erfarenheter (Patel

& Davidsson, 2011). Intervjupersonen kan då svara med liknande eller avvikande uppfattning, vilket i

sin tur kan berika intervjun. Den hermeneutiska ingången i studien stödjer förförståelsen när materialet

senare tolkas, men det kan också bli nödvändigt att sätta parentes kring och ha en medvetenhet om att

denna förförståelse kan färga den kvalitativa intervjun. Dock bör intervjuaren se till att den färgar i så

låg grad som möjligt (Patel & Davidsson, 2011). Då syftet med denna studie handlar om att få fram så

mycket information som möjligt kring intervjupersonernas uppfattningar, tankar och upplevelser valde

vi att genomföra just semistrukturerade intervjuer. I en sådan utgår man från frågeområden som ska

beröras och där intervjupersonen är fri att utforma svaren och inte är styrd av redan utformade frågor

(Patel & Davidsson, 2011). Även Westlund (2015) styrker valet av semistrukturerade intervjuer, där

forskaren ska ha gett intervjupersonerna utrymme att utveckla upplevelserna och inte ha styrt dem för

hårt med strukturerat frågebatteri. Med detta val av intervjumetod finns också möjligheten att under

samtalet utveckla och ändra frågorna så att de passar i sammanhanget och från en intervju till en annan

(Denscombe, 2018). Detta stärker valet ytterligare att genomföra semistrukturerade kvalitativa

intervjuer i denna studie.

De övergripande intervjufrågorna från intervjuguiden (Bilaga 4) togs fram för att stämma överens med

studiens syfte och frågeställningar samt för att få intervjupersonerna att öppet samtala om sitt barn. Vid

intervjuernas början ombads vårdnadshavarna att kort berätta om sitt barn och om sig själva för att starta

en god dialog. De intervjufrågor som sedan rörde skolvalet var:

• Snart skall ni göra ett skolval för ert barn, hur går era tankar? / Ni har gjort ett skolval för ert

barn, hur gick era tankar kring detta?

• Har ni gjort/ska ni göra besök på olika skolor?

• Hur delaktig är ditt barn i valet av skola?

• Vad har påverkat ert val? Närhet? Kompisar? Andra vårdnadshavare? Språk?

3.3) Tematisk analys

Då studiens syfte handlar om att få en ökad insikt och kunskap kring vårdnadshavares tankar gällande

skolval för sitt barn med hörselskada antogs en kvalitativ och induktiv ansats. Detta medför att det

lämpar sig att använda sig av den teorifria tematiska analysen (Braun & Clarke, 2006), vilken är en så

kallad mönsterbaserad analys. Metoden används för att kunna identifiera mönster eller koder, vilka

sedan analyseras (Braun & Clarke, 2013; Szarkowski & Brice, 2016). I denna studie användes den

tematiska analysen som en metod för att strukturera empirin. Genom att den tematiska analysen inte är

styrd av teorier, så blir den ett flexibelt och användbart forskningsverktyg som kan ge en detaljrik

dataredovisning (Braun & Clarke, 2006).

När intervjuerna är genomförda kommer dessa att transkriberas, vilket betyder att skriva ner samtalet på

papper. På så vis ändras formen av den genomförda intervjun från talad form till skriven (Kvale &

Brinkman, 2014). Transkriberingen innebär även ett första sätt att ta sig genom den insamlade datan

(Braun & Clarke, 2006). Den transkriberade texten ska kodas genom att exempelvis hitta uttryck,

känslor, händelser och annat. Relationerna mellan koderna utvecklas sedan till formulerade teman. Då

detta är en kvalitativ analys finns det inga tydliga regler som styr storleken på temana, utan det är

innehållet i temat som ska belysas och inte dess omfång (Braun & Clarke, 2006). Författarna beskriver

tematisk analys som att koderna är byggstenar i en vägg eller ett tak och att temana är de färdigbyggda

väggarna och taken på huset. Empirin ska vävas ihop till en berättelse som kopplas ihop med och

relateras till studiens frågeställningar. Denna flexibla analysmetod är en bra nybörjarvariant eftersom

den är lätt att följa (Braun & Clarke, 2006). Hur datan tolkas och förstås blir sanning för den kvalitativa

10

forskaren och på ett vis också partisk och subjektiv. Det är viktigt att tydligt redovisa hur bearbetning

av datan har gått tillväga (Patel & Davidsson, 2011). Precis som den hermeneutiska ingången stöttat

processen kring de transkriberade intervjuerna och omvärderat förförståelsen, har den tematiska

analysen stöttat i kodning och tematisering av datan i denna studie.

3.4) Studiens deltagare

Intentionen i denna studie var att skapa en subjektiv urvalsprocess med ett explorativt urval. Detta

innebär att man riktar in sig på ett mindre antal individer med stor relevans för studien som har kunskap

om ämnet som studeras. Det explorativa urvalet passar bra i småskaliga kvalitativa undersökningar. Det

innebär att det finns en möjlighet att erhålla den information man efterfrågar eftersom man inte använder

sig av ett exakt tvärsnitt av populationen, utan subjektivt utvalda informanter (Denscombe, 2018).

Vårt subjektiva urval fokuserades till ett område där det finns tre olika skolalternativ för vårdnadshavare

att välja mellan; reguljär skola, hörselklass samt specialskola (SPSM). Vi hade goda skäl att tro att just

denna variant av urval skulle leda oss till den kunskap som behövdes för studiens syfte och

frågeställningar och det är, enligt Hartman (2004), det allra viktigaste. Inititalt kontaktades

hörselhabiliteringen i syfte att få hjälp med kontakten med vårdnadshavare. Hörselhabiliteringen hade

ingen möjlighet till detta eftersom sekretessen hindrade distributionen av kontaktuppgifter. Det var

heller inte möjligt för dem att vidarebefordra informationsbrevet till aktuella vårdnadshavare. Via mail

kontaktades specialförskolor i området med förhoppning om att på så vis kunna få sprida informationen

kring vår studie. Förskolorna svarade att de hade vidarebefordrat vårt informationsbrev (Bilaga 1). Mail

skickades också till specialskolan och till en årskurs i de kommunala hörselklasserna, dit också bilaga 2

bifogades. Via en vårdnadshavare fick vi hjälp att sprida informationsbrevet på sociala medier.

Vi mottog åtta stycken mail från intresserade vårdnadshavare, med vilka vi också genomförde intervjuer.

Efter genomförda intervjuer (beskrivs nedan) mottog vi ytterligare ett mail från en intresserad

vårdnadshavare, men vi ansåg att tiden för ännu en intervju var begränsad. Tidsaspekten blev

anledningen till att vi tackade nej till att genomföra den nionde intervjun.

3.5) Genomförande och analys

Detaljerna, så som tid och plats, för de åtta intervjuerna beslutades via mailkontakt. Det var

intervjupersonernas önskemål om plats som avgjorde var den genomfördes. Det var ett aktivt förlag från

vår sida då vi förmodade att det skulle generera fler medverkande ifall vi kunde ta oss till en plats som

passade i deras vardag. Studien i sin helhet ägde rum under hösten 2018 och pågick under tio veckor.

Intervjuguiden (Bilaga 4) konstruerades utifrån det syfte och de frågeställningar som finns beskrivna i

studien. Tanken var att guiden skulle fungera som ett riktmärke på ämnen snarare än ett schema. I

informationsbrevet berättade vi att tiden för intervjun beräknades till cirka 15 - 20 minuter, vilket även

blev utfallet. Båda var med under sju av de åtta intervjuerna, en som aktiv intervjuare och den andra satt

passiv vid sidan av, lyssnade och förde eventuella anteckningar. Valet att båda skulle vara med gjordes

för att ha möjlighet till komplettering ifall det fanns delar som den aktiva intervjuaren missade. Det

fanns en medvetenhet om risken att intervjupersonen kunde känna sig i underläge om båda intervjuare

var aktiva, vilket ledde till vårt beslut. Alla intervjuer spelades in via mobiltelefon och fördes över, under

vårdnadshavarnas överblick, till extern hårddisk och raderades i telefonen. Detta för att bättre säkerställa

att data inte skulle kunna röjas vid eventuell förlust av telefonen. Efter att intervjuerna var genomförda

transkriberades dessa av oss enskilt. Den åttonde intervjun, där enbart en av oss deltog, avlyssnades och

transkriberades av den andra personen för att på det viset kunna sätta sig in i vad som sagts under

intervjun.

Analysen skedde när alla intervjuer var transkriberade. Tillsammans lästes datan igenom för att bli

bekant med den. En av oss läste högt och den andre noterade, strök under och antecknade manuellt i

kanten vid de delar som tycktes intressanta och relevanta för studien. Vid nästa steg i kodningen fördes

alla noteringar och understrykningar över på post-it lappar. Lappar med innehåll som passade ihop, till

11

exempel med koder som överlappade varandra, placerades tillsammans med syfte att hitta mönster eller

liknande innehåll. Dessa blev sedan våra teman.

3.5.1) Analysteknik

Under de funna temarubrikerna varvas citat med löpande text. Citaten är där för att visa på vilket sätt

vårdnadshavarna har uttryckt sina åsikter, vilket tillför en form av tillförlitlighet för studien. Då citat

och löpande text varvas blir det tydligt för läsare av denna studie att se hur analysen har tagit form, men

även för att påvisa intervjupersonernas likheter och skillnader. Patel och Davidsson (2011) beskriver att

resultatet av en kvalitativ bearbetning ofta är en blandning av väl fördelat antal citat med

kommenterande text. Det får varken bli för få eller för många citat eftersom det kan leda till att läsaren

blir utlämnad åt färdig tolkning eller att läsaren får tolka själv utifrån många citat. Dessa analyser måste

vara trovärdiga, sammanhängande och grundade i datan (Braun & Clarke, 2013).

Denna form av analys används för att komma ner under ytan på det som vårdnadshavarna uttrycker, och

se vad som finns underliggande i deras beslut. Den hermeneutiska spiralen används som analysverktyg

för att skapa nya insikter kring intervjupersonernas upplevelser. Det är detta, i kombination med vår

förförståelse, som medför verklig förståelse. Då den hermeneutiska spiralen inte har en given slutpunkt

har vi valt att avsluta cirkeln och sammanfatta analysen under varje tema. Dessa sammanfattande

analyser vävs sedan ihop tillsammans under diskussionen där förståelsen kring ämnet fördjupas

ytterligare.

3.6) Tillförlitlighet och trovärdighet

I kvalitativa studier talas det om tillförlitlighet och trovärdighet snarare än reliabilitet och validitet.

Tillförlitlighet innebär att läsaren kan lita på det som skrivs fram, men också om det skulle gå att

upptäcka och identifiera samma resultat i en annan studie med liknande förhållanden (Eliasson, 2013).

Det handlar också om hur man pålitligt och begripligt har skrivit fram studien; hur man har gjort för att

samla in data och hur den har bearbetats. Datan i denna studie är vårdnadshavares ord, berättelser och

tankar, och gäller bara för dessa individer. Studien i sig skulle gå att upprepa, men resultatet skulle bli

ett annat. Vi valde båda att upprepa uttalandena under intervjutillfällena i syfte att direkt försäkra oss

om att det de sagt och uttryckt var trovärdig. Denna metod, menar Eliasson (2013), är ett sätt att

säkerställa reliabiliteten, tillförlitligheten. Att vi deltog båda vid intervjuerna skapade en försäkring i att

inget av vikt missades eller försummades. Vår gemensamma diskussion efter intervjuerna samt

gemensam högläsning av de transkriberade texterna ser vi som en ökning av tillförlitlighet. Vår tydliga

beskrivning av hur datainsamlingen gått till och hanterats bidrar, precis som Thornberg och Fejes (2015)

skriver, till en god kvalité och tillförlitlighet av studien.

Trovärdigheten, validiteten, som handlar om att ställa sig frågan om studien mäter det vi avser att mäta

(Eliasson, 2013; Kvale & Brinkman, 2014) förstärks genom att vi har sett till att vårt syfte och våra

frågeställningar lämpar sig för en kvalitativ studie. Vårt val av datainsamling och analysmetod samt att

studiens resultat svarar upp mot forskningsfrågan ökar trovärdigheten. Under den tematiska analysen

försäkrade vi oss om att de temana som togs fram kom från de transkriberade texterna och inte för att

enbart passa in i denna studie.

3.7) Reflexivitet

Studien stödjer sig inte på någon uttalad teori utan lutar sig mot tidigare forskning och litteratur. För att

höja kvalitén i en teorifri empirisk studie likt denna förklarar Thornberg och Fejes (2015) att reflexivitet

kan användas istället. Detta innebär att reflektera över sina resultat, men också över sin förförståelse och

vad detta kan få för konsekvenser. Vi är medvetna om att vår förförståelse kan påverka objektiviteten i

studien. Samtidigt kan den utgöra en bas och en stabil grund då ny förståelse och kunskap skapas både

hos oss och de intervjupersoner vi möter. Förförståelsen ger oss möjlighet och förmåga att inta olika

perspektiv och på så vis vidga förståelsen av vårdnadshavarna. Genom att ställa den hermeneutiska

12

tolkningen av materialet i relation till tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter (Eklund, 2016),

skapas en bekräftelse på att tolkningen är riktig. Detta är något som framkommer i sammanfattningen

under varje temarubrik i resultatdelen.

Våra roller som pedagoger inom hörselområdet, som studenter och även som förälder medförde att vi

under hela arbetet med studien intog olika perspektiv. Att befinna sig i de olika rollerna, att gå fram och

tillbaka, påverkar medvetet och omedvetet tolkningsspiralen. Vår strävan har varit att lägga våra tankar,

kunskap och förförståelse åt sidan under intervjutillfällena men att de under analys och bearbetning av

materialet kunde ses som ett stöd. Däremot har den hermeneutiska spiralen varit till hjälp i våra

gemensamma diskussioner. Med stöd av den har vi kunnat bearbeta datan, satt den i förhållande till vår

förförståelse, reviderat vår kunskap och fått ökad förståelse för vårdnadshavarnas tankar.

3.8) Forskningsetiska aspekter

Informationsbrev (Bilaga 1 och 2) samt samtyckesblankett (Bilaga 3) utformades efter Vetenskapsrådets

(2004) riktlinjer och i samråd med vår handledare. En av handledarens uppdrag är att fungera som

kontrollör (Vetenskapsrådet, 2017). Dessa brev och blanketter innehöll syfte och information kring

deltagande i studien samt möjligheten att avbryta deltagandet vid önskad tidpunkt. Vid intervjutillfället

undertecknades ett samtycke som tydliggjorde att vårdnadshavaren var införstådd med studiens syfte

samt gav oss medgivande till att använda citat. Intervjuerna spelades in via en mobiltelefon. Direkt efter

avslutad intervju fördes inspelningen över till en extern hårddisk samt raderades från mobiltelefonen.

Denna överföring genomfördes så att den person vi intervjuade kunde se händelseförloppet.

Efter rekommendationer av Vetenskapsrådet (2017) har vi vid transkribering av intervjuerna använt oss

av pseudonymer på alla deltagare för att kunna garantera anonymitet, trots att flertalet medgav att deras

riktiga namn fick användas (Bilaga 3). Viss information från intervjuerna har medvetet uteslutits

eftersom denna skulle kunnat avslöja identiteterna på både vårdnadshavare och elev, information som

inte bidrog till vårt syfte med uppsatsen. För att undvika fabrikationer och förvanskningar i form av för

vida tolkningar av det insamlade materialet, vilket uttrycks som en risk av Vetenskapsrådet (2017), har

vi valt att använda oss av direkta citat. Däremot finns upplevelsen av en viss svårighet att välja bort

bärande citat som skulle kunnat lyfta studien. Detta beslut togs då dessa citat skulle kunna förekomma

på, eller ha förekommit, på sociala medier eller liknande forum. Att som vårdnadshavare delta i en studie

kan medföra att nya tankeprocesser startar kring sådant de förut inte funderat över. Detta kan visa sig i

form av både positiva och negativa reaktioner och är inte något som forskare kan förutspå, men ska tas

med i beaktande vid utformningen av studien. Exempelvis ifrågasattes aldrig intervjupersonerna i deras

åsikter och tankar under intervjuerna, vilket kan ses som visad hänsyn och respekt gentemot våra

deltagare. Genom detta systematiska tillvägagångssätt anser vi oss ha mött kraven från Vetenskapsrådet

(2002) gällande informations-, samtyckes-, konfidentialitets-, samt nyttjandekravet.

4) Resultat

Under denna rubrik redovisas resultatet och analys av den information som framkom under intervjuerna

med vårdnadshavarna. Datan har strukturerats och organiserats genom kodning och initital tematisering,

tematisk analys, i syfte att hitta svar som kan ställas i relation till studiens frågeställningar. Slutligen

identifierades fyra teman; språkval, förskola, delaktighet och skola. Under skola redovisas även tre

underrubriker; hörselklass och specialskola, reguljär skola samt bemötande. Efter varje huvudtema

redovisas en sammanfattning, vars syfte är att sätta analysen i förhållande till studiens teoretiska

utgångspunkter.

Vi har valt att ändra alla han/hon, honom/henne, hans/hennes till orden hen och hens i citaten. Detta för

att inte röja identiteten på barnet eller vårdnadshavaren. Vi har även valt att använda begreppet

13

hörselvård när vårdnadshavare har namngett organisationer som arbetar med hörselteknik och så vidare

samt skrivit X i de fall personer har namngivits. För att inte röja skolornas namn har vi valt att ändra

dessa till namngiven skola, hörselklass eller specialskola. Det förekommer även beskrivningar som

namngiven förskola och namngiven plats i texten för att ha möjlighet att garantera anonymitet. I de citat

där det uttrycks andra åsikter mellan de relevanta delarna, har vi ersatt dessa ord och meningar med [...].

I tabellen nedan redogörs barnens hörhjälpmedel samt de språkliga variationerna som vårdnadshavarna

och barnen i denna studie använder sig av. Samtliga intervjupersoner är hörande.

Namn Språk i hemmet Barnets hörhjälpmedel Aktuell skolform Barnets kommunikationsspråk

Johanna svenska/teckenspråk BAHA (2 st) förskola teckenspråk

Rebecka svenska CI (2 st) hörselklass, tidigare reguljär klass svenska/teckenspråk

Emilia svenska/teckenspråk BAHA (2 st), HA (2 st) specialskola svenska/teckenspråk

Jennifer svenska CI (1 st), HA (1 st) hörselklass svenska

Vanja svenska/teckenspråk CI (2 st) förskola svenska/teckenspråk

Sanna svenska BAHA (1 st) reguljär klass svenska

Marie svenska/TSS HA (2 st) hörselklass svenska/TSS

Anders svenska CI (2 st) reguljär klass svenska

4.1) Språkval – beslut och utmaningar

Vilket språk barnet använder i sin kommunikation styrs av graden på hörselnedsättningen och variant

av personligt hörhjälpmedel, men också i ett senare skede i livet då val av förskola och skola ska göras.

Språkvalet kan också påverkas av om barnet föds i en familj med hörande eller döva vårdnadshavare

samt i vilken kommunikationssituation som barnet befinner sig. Intervjupersonerna i denna studie har

barn som använder teckenspråk, talad svenska eller en blandning av de två språken. Det finns också barn

som anpassar sin kommunikation och använder teckenspråk eller talad svenska beroende på vem de talar

med samt i vilket sammanhang barnet befinner sig i. Oavsett vilket språk som väljs som modersmål,

eller vilket språk barnet är i behov av, så ligger ett stort ansvar på vårdnadshavaren.

Teckenspråket, om man vill ha det, så är det vi föräldrar - vårt ansvar att lära vårt döva barn. Oavsett om de har CI eller hörapparater eller liksom inte vill använda något av det så ligger det på föräldrarna att undervisa barnet i ett språk man själv inte kan från födseln. (Emilia, barn i specialskola)

För någonstans hade vi tagit ett beslut när hen opererades att vi skulle anstränga oss så mycket som möjligt för att hen skulle få ett talat språk först och främst, för att hen skulle få lättare framåt i livet med yrke och kompisar och allting. (Anders, barn i reguljär klass) För där har ju inte vi som föräldrar, för vi båda är ju hörande så att vi har inte teckenspråket och då får hen det liksom, ah... Så mycket som möjligt ifrån döv personal får hen teckenspråk [...] Det här också att leka med hörande barn som inte kan teckenspråk så blir det ju liksom en… ah… Måste alltid ha någon med sig som tolkar och man vill ju liksom att hen ska kunna bli mer självständig. Så det är väl det också. Kompisar som också kan tecken. Så att hen kan mötas liksom på samma nivå. (Johanna, barn i förskola)

Dessa uttalanden visar att oavsett språkval, så är det ett val och ett ansvar som är självklara för dem.

Denna självklarhet genomsyrar alla intervjupersoners svar; man vill alltid sitt barns bästa och det

kommer i första hand. Barnen är födda med olika hörselförutsättningar och vårdnadshavarna har gjort

sina val efter vad de har blivit rekommenderade från hörselvård och/eller efter vad de anser vara rätt och

riktigt. Det signalerar att de lyssnar in tankar och idéer från många håll innan ett beslut tas. Flera

14

vårdnadshavare uttrycker att språkvalet handlar om möjligheten till kommunikation med kamrater, att

de ska tala samma språk och med det också bli självständiga utan att behöva ha någon med sig som

tolkar. Det finns också tankar om livet längre fram; att välja talad svenska innebär en större möjlighet

till ett bredare yrkesval. Detta kan förstås som att intervjupersonerna tror att ett talat språk kommer att

generera fler möjligheter till arbete än vad kommunikation med teckenspråk kommer att göra.

Intervjupersonerna beskriver att de under barnens första levnadsår använt sig av tecken som stöd, tss,

men att detta fasats ut av olika anledningar. Det kan handla om att man efter en CI-operation

koncentrerat sig på talad svenska. En annan orsak kan vara att barnets orala språkutveckling snabbt ökat

eller att det av olika anledningar inte är aktuellt längre.

När hen var liten så körde vi tecken som stöd för de gjorde de på förskolan [...] En person på avdelningen som var lite specialiserad med barn med hörsel, det var därför jag valde den förskolan [...] Sen gick hen i pension, då försvann det… Helt och hållet, och då försvann tecken som stöd också [...]

(Sanna, barn i reguljär skola) Vi kunde fråga hen på teckenspråk och så svarade hen med tal, hen ville inte teckna alls. Efter ett tag så försvann teckenspråk helt och hållet, och så fortsatte det. (Anders, barn i reguljär klass)

Det tyder på att det behöver finnas en anledning och en motivation till att använda ett språk, i detta fall

teckenspråk. Dessa barn lever i familjer där vårdnadshavarna är hörande och där talad svenska är

modersmål. Detta kan ses som en orsak till att man släpper teckenspråket om det inte ses som nödvändigt

för barnets kommunikation. Som citeras tidigare så är det upp till vårdnadshavaren att lära barnet ett

språk som de själva inte kan, något som tar tid, kraft och energi. Ifall barnet då inte visar ett behov av

språket krävs det mer som förälder att bibehålla det.

4.1.1) Sammanfattande analys

Då hörande vårdnadshavare får döva och hörselnedsatta barn innebär det en stor förändring. Först och

främst har de blivit föräldrar med allt vad det innebär, vilket är en stor förändring i sig oavsett om det är

barn nummer ett, två eller kanske fyra. Som hörande är du en individ som använder dig av talspråk i

kommunikation och hörsel i vardagliga situationer. Det kan handla om att höra trafiken när du är ute

och går, lyssna på musik eller överhöra samtal som kan utveckla din kunskap om ett område. Hörsel är

en central del i livet och något som ofta tas som en given del. När hörande vårdnadshavare får ett

hörselskadat barn blir de uppmärksammade på att de är just hörande, som vårdnadshavare blir man något

man inte varit förut (Adams Lyngbäck, 2016). En sak som har varit så självklar har de precis behövt bli

medvetna om i och med sitt barns hörselskada. En intervjuperson beskrev föräldraprocessen som att

acceptera och förstå sitt barn. Hen förklarade känslan av att bli en “hörande förälder” (Marie) i det som

hen beskrev som hörselnedsättningssambandet. Detta signalerar att oavsett vad som händer och sker i

en familj så får man som vårdnadshavare vara beredd på en omställning. Man gör det som anses

nödvändigt. Reflektioner och tankar kring sin egen hörsel blir påtagliga först den dagen som

hörselnedsättningen kommer in i familjens tillvaro.

När det konstaterats att barnet har en hörselnedsättning eller dövhet behöver vårdnadshavarna ta ett

beslut gällande tekniska hjälpmedel samt kommunikationsspråk. Ska de operera sitt döva barn så att de

får CI för att ge hen möjlighet att tillgodogöra sig ljud? Ska de lära sig ett nytt språk, teckenspråk, eller

ska de arbeta med att barnet ska kunna kommunicera med tal? Eller en kombination av allt? Under

intervjuerna framkom det att flera intervjupersoner anser att det är en svårighet och utmaning att lära

sitt barn teckenspråk då detta inte är deras eget kommunikationsspråk. Andra tyckte att det var svårt att

lära sig ett nytt språk. Oavsett vilket språk de väljer så lägger de ett stort ansvar på sig själva. I det långa

loppet behöver föräldrarna fundera på vad de tror är bäst för barnet ur ett livsperspektiv, vad som

kommer att gynna deras barn mest när hen växer upp. Att göra det bästa valet när barnet är yngre är ett

svårt beslut, men det är ett val som vårdnadshavarna känner är riktigt och rätt just då. Detta visar att

vårdnadshavarna lever i nuet men tänker framåt. Barnet kanske inte vill använda sig av teckenspråk när

hen är liten, men sen skulle hen får nytta av det under exempelvis universitetsstudier där det finns

möjlighet att använda sig av tolk. Teckenspråket kan även vara en tidskrävande aspekt i familjens liv

när barnet är liten. Som familj kan man då fundera över om barnet verkligen är i behov av teckenspråk

15

när hen blir äldre, ska vi verkligen lägga tid på detta? Alla familjer har sina dilemman och sina tankar

kring vad som är rätt beslut för sitt barn, i familjer med hörselskadade barn blir detta dilemma än större.

Vad är rätt och hur ska de tänka för att komma fram till detta komplexa beslut och finns det ett beslut

som är mer rätt än något annat?

4.2) Förskola – språk och närhet

Det mönster vi såg bland alla vårdnadshavare som deltog i studien var att språkvalet påverkar

förskolevalet. I det undersökta området finns det flera specialförskolor där pedagogerna använder sig av

talad svenska eller teckenspråk. Det finns även förskolor som kombinerar talad svenska med tecken som

stöd.

När vi började med förskola då tänkte vi att hen skulle gå i en vanlig förskola, vi sökte i närområdet efter teckenstöd utan att egentligen veta så mycket. Och sen mötte vi [...] Folk från (namngiven förskola) [...] Och de sa kom och bara kolla så då gjorde vi det. Och bara vi klev in kände vi att det var helt rätt.

(Marie, barn i hörselklass) Här valde vi att ha hen på (namngiven förskola) som är tvåspråkig så att hen skulle få teckenspråk. För vi tänker att vi har gjort massvis för hens tal och det märks, men att vi vill ge hen alla möjligheter så att det är på hens villkor som hens kommunikation går. (Vanja, barn i förskola)

Den ena vårdnadshavaren var inställd på en reguljär förskola i närheten, men när de fick möjlighet att

besöka en specialförskola ändrade de sina tankar. De ansåg att tvåspråkigheten var ett bättre alternativ

för sitt barn än teckenstöd i en reguljär förskola. I detta syns vikten av att lyssna in och kommunicera

med andra innan det egna beslutet tas. I det andra citatet kan vi se att vårdnadshavaren vill ge sitt barn

möjlighet att själv välja kommunikationsspråk både nu och i framtiden, vilket ledde till en tvåspråkig

förskola. Det finns andra vårdnadshavare som beskriver att närheten till specialförskolan blev avgörande

för deras val. Ett val de beskriver att de är nöjda med, men som troligtvis inte hade varit förstahandsvalet

ifall den låg längre bort då taxiresor oftast är alternativet för barnet.

Vi bodde nära förskolan vilket gjorde att vi inte behövde ha taxi och så, men jag vet inte om vi hade valt det som förstaalternativ om vi inte hade bott så nära i och för sig. (Jennifer, barn i hörselklass) Man kanske tog det beslutet när det gällde förskolan på ett sätt; okej, om hen åker en halvtimme till förskolan och sen har det väldigt bra när hen är där… Ja, dagen blir längre, men den blir också kvalitetsmässigt så otroligt mycket bättre än på ett annat ställe liksom. (Marie, barn i hörselklass)

Vårdnadshavaren ser inte taxiresorna som en negativ del i förskolevalet. Hon prioriterar istället det som

hon anser ger den bästa kvaliteten för barnets dag, trots att det blir längre dagar. För en annan

vårdnadshavare stod valet mellan specialförskola och reguljär förskola. I samband med att barnet skulle

börja på förskolan fick han höra termen språkbada vilket spelade en stor roll i deras slutgiltiga val.

Samtidigt i bakhuvudet så hade vi också det dagis som storasyster gick på som var i närheten, och så började vi prata om det. Och de hade liksom ett språkfokus redan då innan vi var där, de hade inga hörselskadade barn och så men de hade liksom veckans tecken så det kändes ganska okej även om vi skulle välja det [...] Vi hade fått höra om språkbad och sådana saker, att det var bra att dränka barnet i talat språk. Men det fungerade något fantastiskt bra, språkbadet, språket bara exploderade fullständigt!

(Anders, barn i reguljär klass)

Detta signalerar att det som varit avgörande för vårdnadshavarna är de språkliga möjligheterna som

erbjuds på respektive förskola. Även här syns att vårdnadshavaren tagit del av andras tankar, i detta fall

handlar det om barns språkutveckling. Under rubriken språkval (4.1 ovan) kunde vi se att

vårdnadshavare tenderar att välja språk, eller kombination av språk, utifrån vad de ser som det bästa för

sitt barn. På så vis spelar det språkliga valet roll när vårdnadshavarna ska välja vilken förskoleform de

vill ha.

16


I det som framkommer hos intervjupersonerna spelar språkvalet en stor roll inför förskolevalet. De

vårdnadshavare som ser att talspråket fungerar önskvärt placerar barnet i större utsträckning i en reguljär

förskola i närområdet, en närförskola. Det här begreppet signalerar att en närförskola innebär mer än att

det bara är nära hemmet, vilket underlättar hämtning och lämning. En närförskola innebär också

möjligheten att hitta kompisar i området vilka blir lekkamrater efter skoldagen. Det sociala nätverket

nära hemmet utvidgas och en känsla av tillhörighet växer fram. De vårdnadshavare som använder

teckenspråk alternativt tecken som stöd väljer i fler fall en specialförskola. De grunder som Tvingstedt

et al. (2003) beskriver när det gäller för vårdnadshavare att välja förskola för sitt barn handlar om det

språkval de gjort. Om barnet använder sig av talat språk blir det i större utsträckning en reguljär förskola.

Det samma gäller om barnet använder sig att teckenspråk eller tecken som stöd. Tvingstedt et al. (2003)

resultat går i linje med denna studie; språkvalet påverkar förskolevalet. Intervjupersonerna har beskrivit

möjligheten att utveckla språket/språken som en viktig del i valet. En del pratar om möjligheten till

tvåspråkighet medan andra pratar om termen språkbad, en term som uttrycker att det är i en språkande

omgivning vi utvecklar tänkande och kulturell identitet (Lindö, 2009).

4.3) Delaktighet – framtidens omvärderingar

När det kommer till elevernas egen delaktighet i att välja skolform har vårdnadshavarna i stor

utsträckning frågat sina barn, men de flesta tog slutligen beslutet baserat på sina egna tankar om vad de

tror kommer gynna barnets utveckling mest.

Ja, vi har lite funderat på lite med hen om vart hen vill gå. Och hen vill gå på (namngiven skola) för hens bästa kompis på förskolan ska dit så att det var liksom… Hens resonemang var liksom hemskt mycket “men min kompis ska dit och därför vill jag dit”. Och jag tänker att hen… Hen kommer att hitta nya kompisar, hen är ändå så pass social. (Vanja, barn i förskolan)

Vi frågade hen och hen var tveksam. Så var vi och hälsade på och då var det “ah, okej kanske, men hur ska jag få kompisar?”. Och sen hade de en sån där träffdag för alla som skulle börja och då vände det och hen tyckte det här kommer bli jätteroligt. För då fanns det ju en tjej som bodde i samma kommun som skulle gå i samma klass. (Emilia, barn i specialskolan)

Detta visar att de flesta barn vill hålla kvar i det som är bekant, här visar det sig som kontakten med

kompisarna. Flera av vårdnadshavarna beskriver även hur de planerar att låta barnen vara mer delaktiga

i beslutet när de blivit lite äldre, att de kommer låta barnet själv vara med och påverka.

Jag kan väl säga att vi har väl tänkt att hen ska gå till trean. Så att hen går lågstadiet och sen ska vi utvärdera eftersom hen väldigt gärna vill ha engelska [...] Sen kan vi diskutera hur vi ska göra eftersom det är en stor skillnad då när mellanstadiet kommer [...] Sen i femman, sexan blir det moderna språk och det finns inte alls på (namngiven skola). Så det är många saker som man kanske tappar, men sen har ju (namngiven skola) andra saker som väldigt… Som inte finns på kommunala där de får lära sig scenspråk och filmkonst och sånt. Man får liksom… Då får hen välja vad hen vill göra. (Emilia, barn i specialskolan) Och sen har jag tänkt att när hen sen kan läsa och skriva, att hen då själv ska kunna liksom vara med och välja om hen vill fortsätta (i planerad skolform, vår kommentar) och för att vi inte heller vet hur framtiden kommer se ut och ifall hen kommer fortsätta med tecken. (Johanna, barn i förskolan)

Vårdnadshavarna har en tanke kring hur länge barnet ska vara kvar i den valda skolformen, vilket kan

vara tills barnet har uppnått ett specifikt kunskapsmål. Den vårdnadshavare som har genomfört ett

skolbyte för sitt barn lät hen vara delaktig i beslutet. Att omvärdera det man från början trodde det var

det bästa för sitt barn behöver inte ses som ett misslyckande. Tvärtom innebär det att se till barnets bästa

och att man lyssnar in de signaler som barnet uppvisar.

Hen var absolut delaktig, och det som var fördelen då var att hen hade börjat spela fotboll i (klubbens namn) där flera av killarna och tjejerna gick på (namngiven skola), och många av dem var äldre och hen tyckte att

17

de var lite häftiga och hen såg upp till dem så för hen… Och hen var så utmattad och så trött så det här var liksom ingen diskussion. (Rebecka, barn i hörselklass, tidigare reguljär klass)

Det finns även vårdnadshavare som anser att man kan byta, men lyfter även fram vikten av stabilitet och

rutin.

Klart det finns möjlighet att byta längre fram, men jag skulle säga att vi inte vill byta för ofta. För jag tänker att man får kompisar och så att man ska kunna få en stabilitet. Att man liksom… Ja… Ska hellre få vara lite på längre sikt om det är så att vi bor kvar. Sen är det en annan sak ifall man flyttar.

(Vanja, barn i förskola)

Trygghetsbehovet lyser igenom, även om det går att utläsa att tankar finns om förändring. Denna

förändring skulle i så fall endast ske om det blir för långt att ta sig till skolan.


Vid det skolval som vårdnadshavare gör i samband med att barnet ska börja i förskoleklass beskrivs det

att de tagit beslutet utifrån deras personliga tankar om vad som blir bäst för barnet just nu. Några har

frågat sitt barn, men har ändå tagit beslutet själva. Det signalerar att vårdnadshavare vill åstadkomma

en form av inflytande för sitt barn. Dock säger den vuxna erfarenheten att det inte är ett ansvar som ska

läggas på barnet. Flera intervjupersoner beskriver att barnen kommer få möjlighet att påverka valet

senare när de blir äldre, vilket vi även ser hos de vårdnadshavare som har äldre barn. När barnen är

yngre är det tydligt att de vill hålla kvar i något som är känt för dem, exempelvis kompisar. Även de

äldre barnen som intervjupersonerna har väljer att stanna kvar i den klass de befinner sig i när de får

frågan. Det är få barn som kan tänka sig att byta till en helt okänd skola där de inte känner någon, det

trygga och kända är det viktigaste. Den elev som genomgått ett skolbyte från en reguljär klass till

hörselklass hade inga invändningar mot det, men då hade hen kunskap om vilka andra elever som gick

i den skolan. Hen hade träffat eleverna i andra sammanhang vilket gjorde att hen visste att det skulle

finnas kompisar där, med andra ord fanns det en trygghet. Det skulle finnas kompisar vilket innebar en

mindre osäkerhet gällande skolan.

4.4) Skola – språk, teknik och bemötande

Under denna rubrik kommer vi att redovisa hur vårdnadshavare beskriver de skolval de har gjort. Vad

kan ses som positivt och negativt? Vårdnadshavarna tenderar att följa ett mönster som visar att om barnet

gått i specialförskola väljs en skola där undervisning sker på teckenspråk eller med hjälp av tecken som

stöd. Har barnet gått i en traditionell förskola, blir valet av skola i regel en reguljär skola. Här redovisas

hörselklass och specialskolan under en gemensam rubrik då den insamlade mängden data medför den

bästa analys på detta sätt. Den reguljära skolformen får egen underrubrik då en större mängd data ska

analyseras.

4.4.1) Hörselklass och specialskola

I denna studie har det framkommit att språkvalet och förskolevalet till stor del har påverkat vilken

skolform vårdnadshavaren väljer till sitt barn. Denna parameter tillsammans med andra (t.ex. mindre

grupper, kunskap, för låg nivå) styr detta skolval.

Ganska tidigt förstod ju vi att hen behöver något annat uttrycksmedel [...] Hen har själv snappat tecken väldigt snabbt och att hen alltid har det med sig [...] Teckenspråk och då hitta en förskola där [...] Men jag tror det känns som att det självklara valet ändå är (namngiven skola) för att hen där också ska fortsätta få så mycket teckenspråk som hen bara kan. (Johanna, barn i förskola) Men nu var vi ju inne i den svängen att vi hade teckenspråk, teckenspråkig miljö och hen fick se vad andra barn och så där. Så det kändes ganska naturligt att välja (namngiven skola). (Jennifer, barn i hörselklass)

18

Det är ju inte skolval då det är ju förskoleval, men då hamnade vi ju i en miljö, den tvåspråkiga miljön. Och ja, sen skolvalet för oss var inte särskilt svårt. (Marie, barn i hörselklass)

I citaten ovan beskrivs hur förskolevalet har påverkat valet av skola. Vårdnadshavarna lyfter tankar om

att de hade tvåspråkiga förskolor vilket i sin tur ledde till tvåspråkiga skolor. Detta indikerar att om

vårdnadshavarna varit nöjda med förskolan så tenderar de att fortsätta i samma språkliga undervisning

när de ska välja skola.

Klasstorleken och ljudanpassade lokaler med tillgång till hörselteknisk utrustning är en annan aspekt

som kom att avgöra skolvalet för två av vårdnadshavarna. Det upplevs också att personalen som arbetar

med en mindre grupp elever har mer tid för varje barn och mer energi. Elever i mindre grupper har

fördelen av möjligheten att hinna bli sedda än om de skulle gått i en mer normalstor klass i en reguljär

skola.

Så vi ville ändå satsa på talad svenska och i och med att hen kommit ikapp ganska bra språkmässigt i det talade [...] Vi tyckte att just den mindre gruppen och alla hörselhjälpmedel och personal som hinner se barnen och hinner göra individuella lösningar men också har god kunskap om hörselproblematiken. Så var det ju förstahandsvalet. (Jennifer, barn i hörselklass) Det är liksom små grupper, även när de får in ett stort antal elever så delar de upp det i små grupper [...] Man känner att de har mycket mer resurser och mycket mer tid och energi än vad den kommunala skolan har. (Emilia, barn i specialskola)

Dessa vårdnadshavare tycks se fördelen med en mindre grupp elever och med det också möjligheten till

mer individuella anpassningar. Överlag beskrivs hörselklass och specialskolan som två skolalternativ

med mycket goda kunskaper inom hörselområdet. Det upplevs skönt och på ett vis avkopplande för

vårdnadshavarna. De litar på att pedagogerna vet vad de gör och de behöver inte kämpa själva. Detta

tolkas som att ansvaret kring elevens skolgång överlåtes till skolorna eftersom vårdnadshavarna inte

behöver berätta och förklara hur det pedagogiska arbetet med denna målgrupp bör utformas.

Förklaringar behövs inte heller kring vad det innebär att ha en hörselskada. Trots att flera

vårdnadshavare ser det mindre sammanhanget som positivt finns det också de som belyser nackdelen

med den lilla gruppen.

Sen det som drog där var väl att det var ganska små klasser och så där, men samtidigt så de klasser som var aktuella för hen […] Jag vet inte ens om där var tio elever, väldigt, väldigt få. (Anders, barn i reguljär klass)

Vårdnadshavare som inte valt att placera sitt barn i hörselklass eller specialskola beskriver ett intryck

av att flera av eleverna i dessa klasser inte har hörselskadan som sin primära funktionsvariation. Till

följd av detta menar vårdnadshavarna att kunskapsnivån kan komma att påverkas negativt samt att det

kan vara ett bättre alternativ för de eleverna med hörselskada i kombination med andra

funktionsvariationer.

Jag har fått en uppfattning om att man kanske inte ställer lika höga krav på att… Utan att man kan få gå lite under ribban för att du är speciell. Vi tänker att hen inte är så speciell på det sättet… Hen har kapacitet till annat. (Vanja, barn i förskola) Det var ju inte hörselnedsättningen som var… eehhh… Det enda… Det var jättemånga barn som hade många problem också… Så vi kände väl att hen inte skulle passa där överhuvudtaget [...] Det var inte hörseln som alltid var det primära utan det andra också… Det var barn med ADHD… Alltså barn som behövde lugn och ro så. (Anders, barn i reguljär klass)

Vårdnadshavarna är osäkra på att placera sitt barn i en skola där de uppfattar att nivån är för låg. De har

därmed aktivt valt att placera sitt barn i reguljär klass då de tror att det kan gynna barnets utveckling.

Det som beskrivs i olika bloggar och diskussionsgrupper på sociala medier är inte alltid positivt för den

skolan som diskuteras. I en av intervjuerna framkommer det att dessa uttalanden har påverkat

vårdnadshavarens skolval för sitt barn. Detta indikerar att vårdnadshavare också söker information på

19

andra sätt än enbart via den ordinarie hörselvården. Då de söker erfarenheter via bloggar och

diskussionsgrupper kan det innebära att personliga åsikter om skolor sprids vidare till andra individer

utan dessa tar reda på fakta. Det finns en risk att åsikterna kan bli en sanning för de som läser.

4.4.1.1) Sammanfattande analys

Det finns vårdnadshavare som i och med sina uttalanden om lägre kravnivå och många elever med andra

funktionsvariationer uttrycker en slags värderande skillnad mellan barn. De uttrycker även att deras barn

inte kommer passa in där för att de har en annan intellektuell nivå eftersom de endast har hörselskadan

som funktionsvariation. Deras barn skulle klara att ha samma krav som de elever som går i reguljära

klasser. Uttalanden som dessa kan tolkas som att det finns en rädsla för att deras barn inte kommer lära

sig lika mycket ifall de går i samma klass som elever med andra behov än hörseltekniska. Både den

reguljära skolan och hörselklasser använder sig av samma Läroplan för grundskolan, förskoleklassen

och fritidshemmet (Lgr11, 2018a). Specialskolan använder sig av Läroplan för specialskolan,

förskoleklassen och fritidshemmet (Lspec 11, 2011) där årskurserna är uppdelade på andra sätt samt att

de har andra ämnen än Lgr11 (2018a). Det borde med andra ord innebära att valet mellan hörselklass

och reguljär klass endast ska basera sig på de språkliga och tekniska skillnaderna. Trots detta påverkar

vissa vårdnadshavares intryck av eleverna i både hörselklass och specialskolan så pass mycket att

beslutet tas utifrån det.

De vårdnadshavare som har valt hörselklass och specialskola är nöjda med sina val. Det går att se ett

mönster som visar att de elever som gått på specialförskola i stor utsträckning börjar i hörselklass eller

på specialskola. Flera av dessa vårdnadshavare ser det positiva i att det är en liten grupp för deras barn

att vistas i och att de upplever det mindre sammanhanget som mer anpassningsbart efter elevernas behov.

En fördel är också att personalen har kunskap kring både hörselskada och tekniska hjälpmedel.

Intervjupersonerna upplever möjligheten till tvåspråkighet som en stor anledning att välja hörselklass

eller specialskola då de är av inställningen att det är för deras barns bästa. Det kan tolkas som om att det

är ett enkelt val, att lotsa sitt barn vidare i gamla och kända mönster. Ingen vårdnadshavare har dock

uttryckt att de är oroliga för något nytt och okänt.

4.4.2) Reguljär klass

Den reguljära klassen, eller skolan, kännetecknas av närheten till den. Här är talad svenska

undervisningsspråket och anpassningar för den hörselskadade elevens individuella behov ska vara

genomförda. I de fall som vårdnadshavare väljer reguljär klass för sitt barn styr i regel också

kamratrelationer. Det är praktiskt att ha skolan i området där man bor, eller på väg till sitt arbete. De ser

en social vinst för barnets fritid att ha möjlighet att leka med klasskamrater efter skolan då de bor nära

varandra. En skola i närheten handlar om att känna tillhörighet och att inte behöva förflytta sig en längre

sträcka.

Å sen skulle alla hens dagiskamrater, det var så stor kull som skulle flyttas över, och de flesta skulle till den här skolan i närheten [...] Då vart det valet just för både närheten och för alla kompisar och alla hen har runt omkring sig känner igen hen och som känner igen hörapparaten och vet hur man beter sig runt hen. (Sanna, barn i reguljär klass) Ja, om vi säger så att det blir en närskola och hen går integrerat så då ska det vara liksom att det är nära så att det är samma kompisar. Så att det är lätt för oss på vägen. (Vanja, barn i förskolan) Vi valde ju skola utifrån närheten, praktiskt, bra med kompisar nära, hela den aspekten.

(Rebecka, barn i hörselklass, tidigare reguljär klass)

När valet av reguljär klass är gjort kommer samarbetet med hörselvården in i en ny fas. Hörselvården är

behjälplig med de anpassningar som behövs för att tillgodose en god akustisk lärmiljö, ett stöd som

vårdnadshavarna pratar positivt kring. Stödet har bestått av exempelvis tekniskt kunnig personal som

besöker skolorna, support med mikrofoner samt övriga ljudanpassningar.

Och vi fick stöd från hörselvården då med specialpedagog som kom dit och tittade på lokaler och sådana saker. (Anders, barn i reguljär klass)

20

Vi hade ett bra samarbete med (hörselvård) som ganska snart var där och försökte ljudanpassa så mycket det gick och sätta upp slinga, och dela ut mikrofoner [...] Ja, kurator eller specialpedagog eller någonting var ute på skolan med oss och träffade oss också så vi fick absolut stöd.

(Rebecka, barn i hörselklass tidigare reguljär klass)

Att försöka ljudanpassa så mycket det bara går signalerar att intervjupersonen vet att det ändå inte är

fullt tillräckligt för en optimal ljudmiljö. Så även om vårdnadshavarna finner samarbetet med

hörselvården som god, upplever man skolans och pedagogernas kunskapsnivå kring hörselområdet som

bristfällig. Skolorna har inte alltid full insikt i hur arbetet med exempelvis elevmikrofoner ska gå till.

Även de intervjupersoner som valt hörselklass för sitt barn uppfattar vid samtal med andra

vårdnadshavare att det krävs ett ihärdigt arbete för att skolgången ska fungera med de tekniska

hjälpmedlen. Valet att placera sitt barn i en reguljär klass innebär ofta att vårdnadshavarna aktivt behöver

kämpa för att få nödvändiga anpassningar för sitt barn. Vårdnadshavare som väljer en hörselklass eller

specialskola behöver inte göra detta i samma utsträckning, och beskriver även det som en faktor för att

inte placera sitt barn reguljärt.

Men när man inte har så stor vana med att jobba med mikrofoner och annat så blir ju det en utmaning såklart, speciellt när man har 27 andra elever i klassen som inte heller är så vana vid sådana saker.

(Rebecka, barn i hörselklass, tidigare reguljär klass) När man möter andra föräldrar när man varit på (hörselvården) på föräldrakvällar [...] Då hör man föräldrar som går integrerat som får kämpa och det är faktiskt en viktig del av vårt beslut; om vi byter till en miljö där pedagogerna vi möter kan det här bättre än oss, vi behöver inte fundera på ljudmiljön och sådant för de sköter det. (Marie, barn i hörselklass) Ska vi köra med en vanlig skola får vi göra mycket själva [...] Det kan man inte sticka under stol med att det är rätt jobbigt, liksom de vill ju väl men de vet inte vad de håller på med.

(Anders barn i reguljär klass) Det har följt mig hela tiden med all mina val jag gjort, med alla förskolor, hen har gått på två förskolor och vi har bott på två ställen. Så då har jag alltid hört mig för; “vad kan ni göra för hen”?

(Sanna, barn i reguljär klass)

Återigen beskriver vårdnadshavare att de lyssnar in vad omgivningen tycker och tänker och tagit

åsikterna i beaktande. Vårdnadshavare som har valt att placera sitt barn i reguljär klass är i det stora hela

tillfreds med valet. Dock konstateras att det tar på krafterna innan man når en lärmiljö som är positiv för

barnet. Detta trots att barnen varit i skolan under en längre tid och att det inte är någon nyhet för skolan

att barnet behöver extra stöd. Det uppstår då en viss frustration.

Ibland har man kommit till skolan första skoldagen, och så har de inte ordnat slingsystem trots att jag har mailat och pratat och allting! På något sätt tänker de att ett par, tre dagar spelar ingen roll. Det gör det ju!

(Anders, barn i reguljär klass)

Det här påvisar att skolans engagemang gällande hörseltekniken spelar stor roll för eleven i behov av

detta stöd. En hörselskadad elev som använder sig av hörselteknik i klassrummet får en sämre ljudmiljö

ifall tekniken inte fungerar, vilket påverkar möjligheten att ta in kunskap. Skolans engagemang spelar

en viktig roll i skolvalet då det kan påverka elevens skoldag positivt eller negativt.

Alltså, engagemanget man får från skolans sida också, att de gör, att de faktiskt är villiga att ta det här ansvaret att det ska få vara jämställt och lika för alla, oavsett vilka förutsättningar man kommer med. Och det var det som gjorde att denna skola vann, att de tog så mycket initiativ själva och att de faktiskt levt upp till det. (Sanna, barn i reguljär klass)

I citatet går det att utläsa en form av något som kan tolkas som tacksamhetsskuld till skolan. Att faktiskt

vara villig signalerar att vårdnadshavaren inser att det inte är en självklarhet att barnet skulle gå på just

den skolan. Andra vårdnadshavare har uttryckt en lättnad i att byta till en skola som redan har erfarenhet

av att arbeta med hörselskadade elever. Det innebär ett mindre ansvar för vårdnadshavaren själv som

21

projektledare, en beskrivning uttalad av intervjupersonerna. Pålästa vårdnadshavare tycks ha en bild av

hur det ser ut i den reguljära skolan där alla barn behöver vanligt pedagogiskt stöd, och en del barn extra

stöd. Detta skapar en osäkerhet kring om ens egna barn skulle få det stöd hen behöver i den reguljära

klassen.

Även om den kommunala skolan hade säkert gjort sitt bästa så tror jag att det hade varit svårt för att de säger ju själva att de har en stor andel barn som… Med ADHD som kommer som ska ha tid. Och just i (namngiven plats) så delas resurserna väldigt generellt. De fördelas inte på specifika elever eller så. Utan det blir lite… Det finns en pott och så delas den såhär lika på alla skolor. Och sen får skolan försöka lyckas lösa, så det spelar inte någon roll ifall skolan har fem eller femton elever med särskilt stöd. De får fortfarande lika mycket pengar, lika mycket resurser för att kommunen har liksom valt att inte fördela det på något annat sätt [...] Det var inte värt det. (Emilia, barn i SPSM) På sista plats kommer nog integrerat för att vi märker redan nu att det, alltså hen får ju… det blir liksom en konkurrens om talutrymmet för att det talade går liksom alltid… är det en mixad miljö så går talet före och det märker man. Det blir liksom en frustration för X att hen hela tiden får propsa på att liksom “se mig, nu vill jag tala” (Johanna, mamma till barn i specialförskola)

Vårdnadshavarna uttrycker en oro kring resurstid och vilket språk som kommer att användas. De är väl

medvetna om att det är talad svenska som tar och får mest utrymme i den reguljära klassen och att detta

inte är något som passar deras barn.


Anledningen till att välja en närskola är dels för att ha både kompisar nära likväl som att det ska

underlätta för vårdnadshavarna i vardagen. Närheten kan också innebära en känsla av att höra ihop med

de andra barnen i området, en form av tillhörighet och att vi är lika. De barn som bor i samma område

tenderar att gå i samma skola och på samma fritidshem. Vårdnadshavarna är rädda för att denna koppling

mellan barnen inte skulle finnas om det hörselskadade barnet inte går i en närskola. En annan anledning

till att placera sitt barn i en reguljär klass som kommer fram i studien är att de andra eleverna i klassen

vet hur hörselskadan fungerar och hur den påverkar individen i fråga. Detta kan innebära att känslan av

acceptans för det som är olikt finns hos de andra eleverna. Eleven kommer inte att behöva lära känna

mestadels nya klasskompisar som inte har kunskap kring funktionsvariationen med allt vad det innebär.

Att kamrater har denna form av funktionsvariationskunskap skapar ett lugn och en trygghet för både

barnet och vårdnadshavaren.

Det är dock inte ovanligt att de elever med hörselskada som börjar i en reguljär klass byter till hörselklass

senare. Dessa elever kallas insneddare (HRF, 2007). Rebeckas barn gick i en reguljär förskola och

började sedan i en reguljär klass, något som hon senare tänkte mycket kring. Hon uppfattade att hennes

barn inte kunde återberätta vad de gjort i skolan samt att barnet alltid var trött efter skolan. Det fick

henne att besöka skolan för att få en egen uppfattning om hur det var. Rebecka såg att personalen och

de andra eleverna hade svårt att använda hörseltekniken i form av mikrofoner. Hon upplevde även att

det var en stimmig klass som var högljudd, vilket hon förstod påverkade hennes barn i negativ riktning.

I samband med detta besök gick tankarna på att testa hörselklass, något som de senare bytte till. Hon

upplever nu att hennes barn är mer alert efter skolan, kan återberätta vad de har gjort på lektionerna samt

är gladare. Rebecka upplever det även som en lättnad att både personalen och klasskompisarna använder

sig av de tekniska hjälpmedlen utan att hon eller hörselvården behöver vara aktiva.

4.4.3) Bemötande

Resultatet har hittills visat att aspekter som språk, närhet, kamrater och skolans engagemang har beaktats

vid val av skola. Det som dock genomsyrar alla vårdnadshavares skolval, och som tolkades vara en

viktig del i valet, var det bemötande de fick från respektive skola. Ett positivt och välplanerat besök

innebar en större möjlighet att vårdnadshavaren skulle välja den skolan.

Då fick vi ett otroligt bra mottagande på (hörselklass). Vi satt och pratade med X först som var jätteintresserad av vårt barn och sen fick vi ju gå runt och titta då och möta de lärare som skulle tagit förskoleklassen. (Marie, barn i hörselklass)

22

Åh, det var väldigt skönt för när hen började skolan så kom de med konkreta åtgärder och sa att “det här har vi gjort för den här klassen” [...] Det är en väldigt bra rektor på den skolan också… hen tog själv kontakt med habiliteringen. (Sanna, barn i reguljär klass)

Vårdnadshavarna beskriver att bemötandet från skolan påverkade helhetsintrycket positivt, precis som

det negativa bemötandet hade lika stor effekt i motsatt riktning. Ett negativt bemötande kan visa sig i

form av dåligt förberedda möten eller attityder kring funktionsvariation.

Och sen begav vi oss till (specialskolan) [...] Där fanns ingenting förberett, den personen undrade vad vi hade för frågor, de hade inget att berätta. Eller de hade kanske det, men gjorde inte det [...] Det fanns ingenting som kändes som att vi skulle välja (specialskolan), det kändes lite taffligt, lite oproffsigt.

(Marie, barn i hörselklass) (samtal om reguljära alternativ) Och den ena skola sa i princip att “ja, vi är i så stora lokaler”, det var byggt med stora klassrum där man delade gruppen i mindre. Så de avrådde oss från att sätta barn med hörselnedsättning i den skolan. Väldigt lätt att inte ta emot barn med nedsättningar om man får höra från rektorn att “nej, men vi tycker inte att det är en så bra miljö för ditt barn med hörselnedsättning” så blir man ju inte så jättepositiv att ska vilja gå där [...] Den andra skolan var lite mer positiv. Första vändan när vi träffade de var det lite att “men nej, ska hen verkligen gå på fritids hela dagarna för vi slutar ju förskoleklassen vid lunch. Sen är det ju fritids”. Ja, men vad ska vi göra andra halvan? Vi jobbar heltid båda två, vi kan inte få ihop en halvtids skoldag liksom. “Nej, men vi kan inte anpassa så. det blir ju att vi lägger ihop alla tre förskoleklasserna till ett fritids på eftermiddagarna så det blir lite stökigt” [...] Det var fortfarande inte så att de tänkte göra anpassningar för särskilda barn. “Det är såhär det ser ut. Det här är klassen”. (Jennifer, barn i hörselklass)

Detta långa citat tyder på att vårdnadshavaren upplevde en frustration över att skolorna i mångt och

mycket ryckte på axlarna. Skolans ledning hade inga ambitioner att titta över den undermåliga fysiska

miljön eller arbetssätt och planerar inte att ändra på något. Ur ett organisationsperspektiv är det ett stort

problem, trots att det endast riktats mot en enskild vårdnadshavare i detta fall. Om organisationen inte

möter just denna elevs särskilda behov, kommer förändring att ske för någon?


Bemötandet från skolans personal har haft stor påverkan på skolvalet för intervjupersonerna. Om det

var välplanerade och innehållsrika träffar ökade sannolikheten att vårdnadshavarna skulle ha den skolan

som ett alternativ för sitt barn. En vårdnadshavare beskriver även att intresset för vem hennes barn var

innebar en positiv känsla för henne. Skolorna måste ha i åtanke att vårdnadshavare ska lämna det finaste

de har till dem, varje dag. De ska välja en trygg och säker plats för sitt barn som de tror kan utveckla sitt

barn mest. I och med detta beslut är bemötandet en viktig del i besluttagandet. De skolor som inte har

mött upp till förväntningarna har vårdnadshavarna istället uppfattat som oproffsiga och taffliga. Ett

uttalande från en pedagog till en vårdnadshavare handlade om det val av hörselhjälpmedel hen valt för

sitt barn, något som intervjupersonen uppfattade som felaktigt och kränkande. Under intervjuerna har

det, som redovisats tidigare, framkommit att vårdnadshavare tar reda på fakta kring skolor och arbetssätt

av andra samt att i stort sett alla idag är aktiva inom sociala medier. Där är det lätt att både skildra miljöer

som inte är anpassade och att uttrycka åsikter om dem.

Jennifer, som slutligen valde hörselklass, var och besökte två olika reguljära skolor inför skolvalet. Hon

möttes av att båda de skolorna tog avstånd från hennes barn och förklarade att det inte skulle passa att

placera barnet där. Enligt Skollagen (2010) har skolan en skyldighet att ta emot alla barn samt anpassa

verksamheten efter de individuella behov som finns. Skolan förklarade att de hade för stora lokaler eller

för stora barngrupper för att kunna tillgodose behovet av ett barn med hörselskada. Det här bemötandet

är till att börja med olagligt, men det finns även en djupare aspekt till det. Kan det vara så att skolorna

inte vill anpassa för en enskild individ? Kan det vara så att de ser akustiska anpassningarna i

klassrummen som negativt för de andra barnen? Eller är detta bemötande en spegling av osäkerhet och

okunskap? Oavsett anledning så har skolan ett ansvar att anpassa för alla elever som kommer till skolan.

Detta bemötande fick Jennifer att uttrycka “Väldigt lätt att inte ta emot barn med nedsättningar om man

får höra från rektorn att: nej, men vi tycker inte att det är en så bra miljö för ditt barn med

23

hörselnedsättning”. Bemötandet från skolorna i närområdet fick familjen att se över möjligheterna att

flytta närmre skolan som har hörselklasserna och på så vis öka sina chanser att komma in där. En åtgärd

som inte ska behövas då anpassningarna måste ske på skolorna ifall eleven blir placerad i en reguljär

klass. Vårdnadshavare ska känna sig trygga i att om barnet går i en närskola kommer hen att få

ljudanpassade lokaler att vistas i under skoltiden.

4.5) Svar på studiens syfte och frågeställningar

Syftet med studien har varit att få insikt i och att få kunskap om vad som ligger till grund för de val av

skola vårdnadshavare gör för sitt barn. Tittar man generellt på det som vårdnadshavare uttrycker, och

det som framträder mest under intervjuerna, så handlar det om vilket språk som vårdnadshavare har valt

och att detta sedan påverkar valet av förskola och skola. Det handlar också till stor del om det bemötande

man fick då man sökte efter den rätta skolmiljön för sitt barn. Intervjupersonerna tar inte upp tankar om

att initialt låta sitt barn själv påverka valet av skola eller skolform. Det är ett beslut som kan komma

senare i livet då barnet har införskaffat sig mer kunskap om sig själv och de möjligheter som kan finnas

då. Språkval och skolval förklaras och beskrivs av flera vårdnadshavare som en process, där ansvar och

omställning är ledord. Att vara en person som får ett barn med dövhet eller hörselnedsättning innebär

att man iklär sig rollen som någon man inte har varit förut; man blir en hörande förälder. Man får en

annan och ny identitet.

Under intervjuer, transkribering, tematisering och analys framkommer en tydlig röd tråd. Barnets typ

eller grad av hörselnedsättning påverkar vilket hörseltekniskt hjälpmedel hen är i behov av. Är det ett

hjälpmedel som till stor del stöttar barnet i ljuduppfattning, då ligger talad svenska nära till hands. Är

det ett hjälpmedel som inte stöttar i den grad att det är tillräckligt för tal- och ljuduppfattning, då

kompletteras behovet med stöd av teckenspråk, TSS eller en mix av alla tre. Det språk som barnet då

använder, eller som föräldrarna anser är det bästa för barnet, påverkar val av förskola och skola. Det

bemötande som vårdnadshavare fick, när de sökte sig fram till det rätta skolvalet för sitt barn, blev

många gånger avgörande för vilken skola och skolform barnet slutligen placerades i. Så, språk och

bemötande svarar upp på frågan om vad som avgör valet.

Det utkristalliseras ett visst samband och uttryck hos de vårdnadshavare som valt samma skolform. Alla,

oavsett skolform, är för tillfället nöjda med sitt val. Det går att utläsa av vårdnadshavare i denna studie

med barn i reguljär klass att de allt som oftast får kämpa för att barnet ska få de anpassningar de är

berättigade till. Men det finns också goda exempel som visar att skolor är engagerade och förberedda.

Barn som placerats i specialskola eller hörselklass har vårdnadshavare som uttrycker den sköna känslan

i att inte behöva kämpa för sitt barn då det mesta i en anpassad skolform redan är tillrättalagt när barnet

börjar.

Härmed anses studiens syfte och frågeställningar vara besvarade.

5) Diskussion

Resultatet av studien visar att vårdnadshavare väljer skolform utifrån det kommunikationsspråk som är

lämpligt för barnet och för familjen. Det kan handla om vilket språk som är enklast att ta till sig, vilket

oftast är vårdnadshavares hemspråk, men också om motivation hos barnet och vad hörselvården har för

tankar och idéer. Det finns även de vårdnadshavare som låter barnet vara med och påverka vilket

kommunikationsspråk som blir primärt. Hur vårdnadshavare blir bemötta av skolor är också en

parameter som styr vilken skola som barnet blir placerat i. Här kommer forskning, litteratur samt

rådande samhällsdebatt att diskuteras parallellt med intervjupersonernas synvinklar.

24

5.1) Språklig debatt

Genom våra erfarenheter som pedagoger och förälder uppfattar vi, utan vetenskapliga belägg, att det

pågår en ständig debatt gällande språk och skolval för dessa barn och vad som anses vara det bästa. Den

språkliga vågrörelse som har rullat fram från 1700-talet gällande teckenspråkets status och vilket

kommunikationsspråk som döva ska använda är idag ännu en ständigt pågående diskussion menar även

Holmström (2013). Dock ser vi idag inte längre den träning i läppavläsning och artikulation som Winzer

(1993) beskriver var vanlig förr. Olika intressepolitiska föreningar kämpar var och en för det de tror är

det bästa och stöder sig på den forskning som passar dessa tankar. CI-tekniken som tog fart under 1990-

talet innebar att teckenspråket blev utmanat, beskriver Obasi (2008), eftersom hörselvård i regel

uppmuntrar till auditiv input. Detta bekräftas och kan ses som en parallell då några vårdnadshavare i

denna studie nämner att hörselvården i stor del förespråkar tal och hörsel framför tecken. Följden av

detta blir att teckenspråket inte används i samma utsträckning längre, vilket i sin tur påverkar

användandet av teckenspråkstolk. Bergman & Nilsson (1999) och Bagga-Gupta (2004) beskriver

erkännandet från 1981 som gav döva i Sverige ett eget språk. Dock har den tekniska utvecklingen

påverkat teckenspråkets status. Vi ser i studien att några av intervjupersonernas barn har använt sig av

teckenspråk fram tills dess att barnets personliga hörhjälpmedel visat på tillräcklig stor effekt för att

endast använda sig av tal och hörsel. Detta gällde barn med CI och BAHA, dock ser vi inte samma

tendens hos de som använder traditionell hörapparat. Dessa vårdnadshavare och barn använder sig i

större utsträckning av både talat språk och teckenspråk/TSS. Vi ser detta som ett led i att hörselvården

fokuserar mer på tal och auditiv input för de som använder BAHA samt fått ett cochleaimplantat (CI)

inopererat. Denna tolkning grundar sig på uttalanden från studiens deltagare och även utifrån vår egen

erfarenhet inom området.

Samhällsdebatten har under årens gång utvecklats från att barnen ska göras hörande till att idag ha fokus

kring den bästa inlärningsmiljön för hörselskadade barn. Vad som är den bästa inlärningsmiljön beror

helt på vilket språkligt perspektiv vårdnadshavaren intar; tal eller tecken? Tycker du att teckenspråket

är det som passar bäst för ditt barn så är en specialskola eller hörselklass, med möjlighet till teckenspråk

som ett komplement, olika alternativ. Är det talad svenska och fokus på auditiv input som du anser är

det bästa kommunikationsspråket för ditt barn, så placeras barnet i en skola som kan utveckla detta och

då ofta i form av en reguljär skola. Dessa tankar synliggjordes i studien men är också en erfarenhet från

oss som pedagoger. Det framgår i studien att det talade språket har en form av företräde, speciellt i en

mixad miljö där båda språken existerar. Sett ur ett samhällsperspektiv kanske detta inte uppfattas så

konstigt eftersom det talade svenska språket är det primära i vårt land. Vi kunde dock utläsa en viss

frustration hos en av intervjupersonerna gällande detta då barnet använde teckenspråk i sin

kommunikation i den mixade miljön. Vårdnadshavaren upplever att barnet ofta fick uppmärksamma

pedagoger på att hen ville kommunicera, då talet var i centrum. Dock säger Hehir (2002) att det inte är

avgörande vilket språk som väljs i kommunikationen utan att man har ett språk samt att miljön runt

barnet anpassar sig efter det som hen valt. Denna studie beskriver också några barn som successivt

övergått från att ha använt sig av tecken i sin kommunikation till att mer frekvent tala svenska. Oavsett

språk så är det viktigt att hitta sammanhang där barn får en möjlighet att förklara och diskutera (Lindö,

2009). Barn väljer sällan att använda ett språk som de inte finner motivation för. En intervjuperson

beskrev att hennes barn inte finner motivation att använda teckenspråk hemma, trots att barnet använder

det i förskolan. Barnet ser ingen anledning att använda tecken i hemmet då övriga familjen använder

talad svenska. Detta visar tydligt att barn önskar använda det språk som naturligt finns omkring dem

och som de spontant kan använda i sin kommunikation. Lindö (2009) beskriver att språk utvecklas när

barn vill tala om saker som är angelägna för dem. Detta förknippas med den motivation som krävs för

att vilja använda ett språk. Om det är teckenspråk eller talad svenska blir då ointressant. Här dras en

parallell till den miljö barnen i denna studie befinner sig i och de hörseltekniska hjälpmedel barnen

använder sig av. Om du vistas i en språkmiljö som du finner motiverande, sker i regel en naturlig

utveckling av språket. Lindö (2009) menar dock att det inte är tillräckligt att barnet får bada i språk, utan

det är först när barnet simmar i språkbadet som det har möjlighet till att både få och uttrycka språk. Så,

möjlighet och motivation ser vi som två ledord i barnets språkutveckling.

Alla barn med hörselskada kan vara i behov av eller ha nytta av teckenspråk, men det är långt ifrån alla

vårdnadshavare som väljer att arbeta aktivt med det. Adams Lyngbäck (2016) nämner att det finns två

25

olika grupper av vårdnadshavare, en som använder sig av i kommunikationen och en annan grupp som

väljer både talat och tecknat språk. Författaren använder uttrycket communication orientation vilket

innebär hur vårdnadshavaren ställer sig till användandet av ett språk som är nytt för hen själv.

Vårdnadshavare beskrivs bli hörande i kontakten med sitt döva barn, något som hen tidigare tagit för

givet. Det är en process hos vårdnadshavaren som handlar om att bli hörande och samtidigt ställa sig i

relation till tekniska hjälpmedel och ett nytt språk för att kunna kommunicera med sitt barn (Adams

Lyngbäck, 2016). Denna process kan vi utläsa hos intervjupersonerna i vår studie, de fick en ny

verklighet att ta ställning till. En intervjuperson uttryckte känslan av att bli hörande och ovissheten i

vilka krav som ställdes på henne när det kom till språkliga aspekter av att vara vårdnadshavare. I flera

fall var det även en ny verklighet som de inte hade någon insikt i sedan tidigare. Vårdnadshavare har i

de flesta fall inte kunskap kring vad det innebär att vara döv eller hörselnedsatt i ett hörande samhälle.

Det kan innebära att de inte är uppdaterade kring språkdiskussionen som råder i dagens samhälle. Det

finns vårdnadshavare som väljer att i denna period i livet fokusera på talet, men det innebär inte heller

att de valt bort teckenspråk för sitt barn.

Som vårdnadshavare är det viktigt att skaffa sig kunskap kring olika perspektiv inom hörselområdet för

att förstå de diskussioner som pågår. Blume (2010) beskriver det medicinska perspektivet, de

kommersiella tillverkarnas perspektiv samt dövkulturens perspektiv. Dessa tre tillsammans utgör en god

kunskapsbas vilket behövs då språkvalet kan komma att behöva motiveras i mötet med dessa intressenter

(Adams Lyngbäck, 2016). Som vårdnadshavare ställs du också inför faktumet att ditt barn eventuellt

kommer ifrågasätta språkvalet då det vuxit upp och själv har skaffat sig insikt, tankar och perspektiv på

livet. Det bör du som vårdnadshavare vara beredd att motivera. De olika perspektiven är viktiga att ha

kunskap kring även för de som arbetar med målgruppen hörselskadade barn. Vi ser det som en

nödvändighet för att kunna ha förståelse för de beslut som vårdnadshavare tagit. Intervjupersonerna

nämnde vid flera tillfällen att de följt diskussioner och samtal angående både språkliga beslut likväl som

förskoleval och slutligen skolval. Dessa diskussioner och samtal har ägt rum på hörselvården och på

sociala medier, men även i olika föräldragrupper. Vårdnadshavarna har beskrivit att valet av språk är

något som har vuxit fram, men att de slutligen tagit det beslut som de tror är av mest nytta för barnet.

Det pratas om identitet och framtida yrkesval som olika anledningar till att använda respektive språk.

5.2) Reguljär klass; närskola och sociala aspekter

Många vårdnadshavare i Sverige väljer en reguljär klass för sitt hörselskadade barn. För de flesta är

detta ett led i att barnets hörhjälpmedel fungerar så pass bra att de kan tillgodogöra sig kunskap via

hörsel och tal med hjälp av egna tekniska hjälpmedel samt tekniska anpassningar i lokalerna. Några

vårdnadshavare i studien uttryckte att det stöd de får från hörselvården gällande tekniska hjälpmedel är

hjälpsamt och fungerar bra, vilket stämmer överens med innehållet i artikeln av Grandpierre et al.

(2018). Dock säger dessa vårdnadshavare att pedagoger i de reguljära klasserna behöver mer kunskap

kring hörseltekniska hjälpmedel och dess användning. Detta tas även upp av Wennergren (2008),

Holmström, (2013), Rekkedal (2014) samt Coniavitis Gellerstedt & Bjarnason (2015). Farrell (2017)

har liknande tankar; författaren skriver att om pedagogerna saknar specialistkunskap i området så måste

de göras medvetna kring nödvändiga anpassningar. Vårdnadshavarna som valt reguljär klass i vår studie

uttrycker också att de fått kämpa för att all teknik och andra anpassningar ska fungera optimalt. Det

förespråkas från många håll att auditiv input och tal är att föredra, men vi kan utläsa att det saknas

professionellt stöd för eleverna i reguljär klass. Hörselvård utför sitt uppdrag efter sina förutsättningar

men vi uppfattar att stödet ändå inte är fullt tillräckligt.

En annan aspekt som en intervjuperson lyft är kösystemet till de reguljära skolorna. Vårdnadshavaren

lyfter att trots en bra dialog med en skola i vilken man önskar placera sitt barn, så hamnar barnet i det

vanliga kösystemet till den reguljära skolan. Då det är fria skolval i Sverige kan vårdnadshavare önska

valfri skola i kommunen och ska också få en placering i en av skolorna. Kommunen ska ta hänsyn till

det önskade förstahandsvalet, men samtidigt går närhetsprincipen först (Skolverket, 2018b).

Närhetsprincipen innebär att de barn som bor i skolans upptagningsområde, samt har önskat den skolan,

har förtur till den. Vårdnadshavaren som upplevt en trygg dialog med en positiv skolledning behöver då

vänta och se om det finns möjlighet till en plats eller inte. Överlag upplever vårdnadshavare en viss oro

26

när barnet skall börja skolan och vill ha tydliga och snabba besked kring sitt barns skolplacering. De,

vars barn är döva eller hörselnedsatta, har samma oro fast på ett annat plan och med andra funderingar.

Oron kan bland annat handla om ljudmiljön, sociala kontakter och möjlighet till teckenspråk. Utifrån

detta bör kösystemet och dess regelverk ses över så att anpassningar kan göras i god tid inför skolstart

och att skolan blir så likvärdig som möjligt trots funktionsvariation.

Likt rapporten av Tvingstedt et al. (2003) så uttrycker vårdnadshavare i denna studie en fördel med en

skola i närheten, en närskola, men här ligger fokus på den sociala vinsten snarare än den språkliga. De

ser en fördel i att barnet själv kan ta sig till kamrater efter skola och fritids vilket skapar en form av

tillhörighet. Vårdnadshavare som valt en anpassad skola, vilket ibland ses som en nödvändighet då det

finns möjlighet till tvåspråkighet, uttrycker däremot inte att de saknar närskolan. Tvärtom nämner de

enbart fördelarna med den specialistkunskap som tillhandahålls där. Eftersom lärmiljön är tillrättalagd

så behöver de inte, som de vårdnadshavarna med barn i reguljär klass, kämpa för sitt barns tekniska

anpassningar. Vårdnadshavare i denna studie är i regel nöjda och lättade över att skolgången ändå

fungerar bra. Holmström (2013) beskriver dock att hörselskadade elever i reguljär klass saknar hörande

vänner samt kan känna sig utanför. Även Olsson et al. (2018) beskriver samma känsla hos eleverna och

dessa tankar är med all säkerhet inte vinklade eftersom hela studien grundar sig på elevenkäter. Detta

motsäger det som intervjupersonerna har berättat och delat med sig av. De upplever att barnen har många

vänner och att det inte spelar någon roll att de är ensamma med en hörselskada, de upplever inte att

barnen är socialt exkluderade. Elevens stöd genom tekniska hjälpmedel i klassrummet, kunnig personal

och drivna rektorer medför att de inte riktigt ser den sociala situationen för sitt barn. Detta är något som

beskrivs av vårdnadshavarna och inte av barnen och eleverna själva, vilket gör att det kan vara en vinklad

sanning, om än ofrivillig. Det kan istället tyda på att vårdnadshavare intar ett perspektiv som inte fullt

ut är barnets. Holmström (2013) skriver även att många elever önskar att det fanns någon annan i klassen

som var i samma situation och också använder de tekniska hjälpmedlen. På så vis blir inte eleven den

enda som är i behov av anpassningarna och är inte ensam om att behöva påminna pedagogen om

tekniken. Vi ser det som viktigt och angeläget att lyssna in och låta barn och elever vara delaktiga i valet

av skola i den mån de själva kan förstå och uttrycka sig i frågan. Som vårdnadshavare intar du ett

barnperspektiv och utgår från det du upplever och uppfattar som barnets bästa. Att inta barnets

perspektiv handlar däremot om att utgå från barnets erfarenheter och vad hen förstår av situationer.

5.3) Skolval; måluppfyllelse och perspektiv

Några vårdnadshavare i denna studie nämnde att de valde bort de anpassade skolorna då de själva

uppfattat att det är lägre kunskapsnivå och lägre krav i dessa skolor. En annan parameter som framfördes

i studien var det lilla antalet elever i dessa grupper. Det nämndes inte rakt ut, men det tolkades av oss

som att för få elever inte skapar en tillräckligt stor social dynamik. Hörselskadade elever som har

ytterligare funktionsvariation har svårare att uppnå kunskapskraven som finns i läroplanerna, beskriver

McCain och Antia (2005). Vi uppfattar en oro och rädsla hos dessa vårdnadshavare över att

kunskapsnivån hos barnen med endast hörselskada skulle komma att påverkas negativt om hen placeras

i en klass med elever med flerfunktionsvariationer. Hur ska mitt barn nå målen om ingen annan gör det?

Detta kan få till följd att många vårdnadshavare framöver, i ännu större utsträckning, kommer att välja

bort hörselklass och SPSM:s skolor, vilket medför ett fortsatt sjunkande elevunderlag på dessa

hörselanpassade skolor. Kvar blir i stor omfattning en elevgrupp som är i behov av specialpedagogiska

anpassningar, utöver de som handlar om hörseln, för att ha möjlighet att nå kunskapsmålen. Samtidigt

så uttrycktes det av andra att just det lilla antalet elever i grupperna var anledningen till att den

skolformen valdes. Ytterligare anledningar handlade om den goda kunskap inom hörselområdet som

pedagogerna uppvisar, att teknik finns på plats och att det redan är anpassat för barn med hörselskada.

Detta syns också i rapporten av Tvingstedt et al. (2003); att åsikter och tankar hos berörda

vårdnadshavare handlar om att de anser möjligheten till stöd i den mindre gruppen är större än i reguljär

klass. Med andra ord har vårdnadshavare olika tankar kring gruppstorlekens betydelse. Dock är båda

sidorna lika bestämda i sina åsikter kring positivt och negativt med den lilla gruppen.

De små undervisningsgrupperna i SPSM:s skolor ses som kostnadskrävande i Sydhoff-utredningen

(SOU 2016:46). Utredningens förslag handlar bland annat om att skapa färre men större enheter för

27

denna målgrupp. Tvingstedt et al. (2003) beskriver att vårdnadshavare har ett önskemål kring en

sammanslagning av hörselklasser och SPSM:s klasser. Det innebär i så fall att istället för tre olika

skolval så skulle det finnas två, reguljär klass eller en anpassad skolform där tekniska anpassningar samt

teckenspråk och TSS finns att tillgå. Detta liknar det Malva-projekt (SOU 2007:87) som diskuterades i

Stockholmsområdet för ett par år sedan, men som inte blev av. I denna studie har inte dessa tankar

framkommit under intervjuerna, men det kan ändå ses som en möjlig lösning för att få större elevgrupper

och möjligheter till fler sociala kontakter för eleverna. Av erfarenhet vet vi att många vårdnadshavare

gör ett val mellan hörselklass och en skola i SPSM:s regi och att de senaste åren har varit mer attraktivt

med hörselklass. Anledningen till detta kan vara att undervisningsspråket i grunden skiljer sig mellan

skolformerna. Skolvalet kan diskuteras ur olika perspektiv och från vems perspektiv som besluten ska

grunda sig på. I de flesta fall kan eleverna fullfölja det skolval som är gjort, men det finns elever som

under skolgången har svårt att nå målen som finns uppsatta i läroplanen. De elever som är placerade i

en hörselklass har samma läroplan som de elever i en reguljär klass, Lgr11, vilket innebär att de ska

uppnå samma mål som de som haft fullgod hörsel hela sitt liv. Flertalet hörselskadade elever har en

försenad språklig utveckling vilket i kombination med graden av hörselnedsättning kan påverka

möjligheten att ta in ny kunskap. Det finns elever som har större möjlighet att ta in kunskap via

teckenspråk och som då hade haft större nytta av att gå i en skola i SPSM:s regi där undervisningsspråket

är teckenspråk. Erfarenhet säger att trots detta stannar de flesta elever kvar i hörselklass eftersom de

bland annat vill ge barnet möjlighet till talat språk. Då är frågan vems perspektiv som är det viktigaste

för beslutsfattandet? Vårdnadshavare har tagit ett beslut gällande skolval tidigt i barnets liv utifrån vad

de anser är det bästa för barnet. I de fall som de språkliga svårigheterna visar sig påverka

kunskapsinhämtning, vems perspektiv är det då som ska ligga till grund för beslutet? Vårdnadshavarens

perspektiv eller barnets? Om det istället endast fanns ett hörseltekniskt anpassat skolval, likt förslaget

på Malva, hade vårdnadshavarna inte behövt välja mellan hörselklass eller en skola i SPSM:s regi. Då

hade det, åtminstone i vissa delar av vårt land, endast funnits två alternativ; reguljär klass eller en

hörseltekniskt och språkligt anpassad skolform. Det skulle kunna underlätta för vårdnadshavarna i valet

mellan hörselklass och en skola i SPSM:s regi, vilket idag kan vara ett bekymmersamt beslut att ta.

5.4) Insneddare och utlöpare

Det bemötande som vårdnadshavare i denna studie fått vid skolbesök innan skolvalet har varit avgörande

för vilken skolplacering de valt för sitt barn. Att bli bemött av skolledare med orden att skolans miljö

inte passar för barn med hörselnedsättning är häpnadsväckande. Skollagen (2010) likväl som de båda

läroplanerna (Lgr 11, 2018a; Lspec 11, 2011) tar alla upp att skolan ska anpassa efter alla elevers

olikheter samt att hänsyn ska tas efter nödvändiga behov. Som vårdnadshavare behöver du tidigt i

barnets liv ta ett beslut som du tror kommer vara det mest optimala, inte minst när det kommer till

skolplacering. Trots dessa beslut så förekommer det att elever, med eller utan flerfunktionsvariation, går

över från den reguljära skolan till en anpassad skolform, så kallade insneddare. Anledningen till detta

byte handlar ofta om bristande kunskaper och avsaknad av måluppfyllelse vilket kan bero på avsaknad

av extra anpassningar och särskilt stöd. Det kan också finnas bakomliggande faktorer som språkliga

svårigheter och bristande sociala kontakter samt en känsla av utanförskap vilket beskrivs av Holmström

(2013). HRF (2007) menar att dessa insneddare kan ha svårt att nå målen i den nya skolan då de har

förlorat kunskaper under de år som de gått i reguljär klass. De elever som istället blir placerade i

hörselklass eller på specialskolan från skolstart och som längre fram känner att de vill, av olika

anledningar, byta till en reguljär klass kallar vi för utlöpare. Vår erfarenhet inom området, utan

vetenskapliga bevis, säger att utlöparnas anledningar bland annat beror på en önskan om fler sociala

kontakter, kortare resväg till skolan samt goda möjligheter att ta till sig kunskap genom tal och hörsel.

Andra aspekter som kan påverka att elever byter skolform är att utlöparna har fler gymnasieprogram att

välja bland än vad gymnasierna inom specialskolan kan erbjuda, vilket i sin tur kan påverka framtida

högskoleval. Det finns även en högre status i att gå på ett reguljärt gymnasieprogram. Detta kan grunda

sig på en uppfattning om att de som går i en hörseltekniskt anpassad skolform inte når målen i samma

utsträckning som övriga elever.

28

5.5) Idag – framtid

Samhällsdebatten om att operera sitt döva eller gravt hörselnedsatta barn eller inte har avtagit, och är

heller inget som framträtt i studien. Idag handlar debatten istället till stor del om teckenspråk ska vara

en del av de opererade barnens vardag eller inte. Oavsett språk och skolform så behövs det kunskap

inom hörselområdet hos pedagoger. Det gäller att undvika en envägskommunikation där enbart pedagog

och elev kommunicerar med varandra och där möjlighet till interaktion med andra är ovanlig, vilket syns

mer frekvent i den reguljära skolan. Både Wennergren (2008) och Dysthe (2003) förklarar att kunskap

skapas genom språk. För att uppnå detta krävs att eleverna får en chans att lyssna in, eller visuellt

observera, i strävan mot en kunskapsnivå som är i linje med innehållet i läroplanerna (Skolverket, 2011;

Skolverket, 2018a). Dock ser vi att det behövs mer än fungerande teknik i skolmiljön och kämpandet

som krävs för den optimala lärmiljön måste utföras av vårdnadshavare men den möjligheten finns inte

hos alla. I denna studie upplevs intervjupersonerna som drivna, vältaliga samt med en förmåga att aktivt

göra sitt bästa för att hitta den mest lämpliga lärmiljön för sitt barn. Flera av dem beskrev också orsaken

till att de ville delta i denna studie. Det handlade om att sprida kunskap inom hörselområdet samt att få

till sig vad andra vårdnadshavare tycker genom att läsa det färdiga resultatet. Detta driv hos

vårdnadshavare ses som en förutsättning för denna grupp av elever i syfte att framföra information kring

hur det fungerar idag. Alla vill ju sitt barns bästa.

Det sviktande elevantalet på SPSM:s skolor tyder på att det är något som inte fungerar optimalt. I denna

studie har vårdnadshavare beskrivit att det bland annat är den låga kunskapsnivån i de anpassade

skolorna som medfört att barnet inte placerats där. Det är denna parameter men också den i genomsnitt

sämre måluppfyllelse och en mer kostnadseffektivitet som låg till grund för Sydhoff-utredningen (SOU

2016:46). Också Malvaprojektet, i kombination med en god pedagogisk kompetens, grundar sig i dessa

tankar. Det handlar om att samla kompetens på mer koncentrerade platser för att kunna ge denna grupp

elever bästa möjliga förutsättningar under skoltiden oavsett vilket språk du kommunicerar med. Skulle

detta bli en realitet väcks frågan om vi kommer att få se att familjer, i större omfattning än idag, flyttar

för att barnet skall få den skolgång vårdnadshavare ser som den bästa. Och kommer de elever som går

reguljärt få stöd ifrån det nav med den specialkompetens som krävs? I augusti i år infördes nya

behörighetsregler för att få undervisa döva och hörselnedsatta elever i specialskolan. Numera behövs

det ingen speciallärarutbildning utan endast behörighet för undervisning i grundskolan är tillräcklig

(Skolverket, 2018c). Konsekvensen av detta kan bli att dessa elever möts av pedagoger som är vana att

möta barn utan funktionsvariation. Vi utläser inte heller att någon teckenspråkskunskap hos pedagogerna

är nödvändig. Den största andel elever som blir placerade i specialskolorna i SPSM:s regi använder sig

av teckenspråk i både kommunikation och kunskapsinhämtning. Då pedagogerna i denna skolform inte

längre har krav på specialistkunskaper inom området kommer detta med all sannolikhet att påverka

eleverna. Vilken utbildning kommer de att få när de möts av pedagoger med en utbildning som lämpar

sig i den ordinarie grundskolan? Det får framtiden utvisa.

5.6) Slutsatser

Denna studie visar att vårdnadshavare är väl insatta i vad de anser sig vara det bästa för sitt barn. De har

övervägt språkval och de har lyssnat in eller tagit ett beslut själva vad som blir det bästa förskole- och

skolvalet. Vårdnadshavarna beskriver inga hinder med varken svenska eller teckenspråk utan ser

kommunikationen som en självklarhet för sitt barn, oavsett språk. De lever här och nu, men tänker också

framåt och innehar ett livslångt perspektiv på språk och identitet. Därför måste vi ta deras tankar om

skolval i beaktande och lyssna in deras erfarenheter kring det.

5.7) Fortsatta studier

Denna studie har gett oss nya infallsvinklar och funderingar vad gäller vårdnadshavares tankar och

åsikter kring många aspekter inom hörselområdet. Vi inser att vi bara har synliggjort en del av de val

som de gör när de får barn, i denna studie hörselskadade barn. Det har under processens gång framträtt

många tankar hos oss om innehållet och vad som hade kunnat vara intressant att studera vidare. Till

29

exempel ser vi en potential i en framtida studie som riktar in sig på de vi har benämnt som utlöpare i

diskussionsavsnittet. Dessa elever är inte lika många i omfattning som de så kallade insneddarna vilket

gör denna elevgrupp intressant att studera. Deras röster måste få komma fram så att den eventuella

vinklade sanningen blir rakare.

En annan fortsatt studie skulle kunna handla om de döva vårdnadshavare som får ett hörselskadat barn.

Vilket språk och vilken skolform väljer denna grupp? Hur motiveras dessa val och hur ser dövkulturen

om detta? Vi ser det som en kompletterande studie till denna eftersom vi enbart haft kontakt med

vårdnadshavare som är fullt hörande.

6) Metoddiskussion – studiens bidrag och begräsningar

Att genomföra kvalitativa intervjuer för att erövra kunskap från vårdnadshavare anser vi vara ett utmärkt

sätt. En enkätundersökning skulle kunna medföra en större mängd data, men hade istället inneburit att

det hade varit svårare att gå på djupet kring vårdnadshavares tankar gällande ämnet. Under

intervjutillfällena framkommer annat än bara det uttalade ordet; kroppsspråk, pauser och mimik är

sådant som inte syns i en enkät och är sådant som breddar intervjun och senare analysen. Genom att vi

var två personer som var med vid intervjutillfällena så gavs det möjlighet för en av oss att vara observatör

och mer passivt studera intervjupersonerna. Vi tydliggjorde detta för intervjupersonerna innan

inspelning skedde i syfte att undanröja en eventuell två-mot-en känsla. För framtida studier bör man

dock se till att intervjuer sker i miljöer som är helt tysta. Då ett par intervjuer genomfördes på allmänna

platser innebar det svårigheter att uppfatta vad som sades under transkriberingen på grund av

bakomliggande ljud. Det fanns en bakomliggande tanke med att vårdnadshavare själva skulle få välja

intervjuplats. Vår förhoppning var att på det viset erhålla fler intervjupersoner. Många individer är idag

upptagna av jobb och aktiviteter så detta erbjudande uppskattades av vårdnadshavarna, men gav oss lite

större utmaning.

Studiens induktiva och teorifria ansats knöts samman med en hermeneutisk ingång. Dessa valdes då vi

båda har flera års erfarenhet som pedagoger. Vår kunskap och förförståelse vid tolkning och analys

skapade en vidare förståelse kring den transkriberade datan. Under processens gång har våra

diskussioner och tankar kring materialet hamnat i den hermeneutiska spiralen; text tolkades och ny

förståelse växte fram. Vi anser att hermeneutiken är ett korrekt val för oss att fördjupa vår kunskap med,

dock kan vi se att just vår förförståelse ibland har påverkat oss i bearbetningen av datan. Saker, uttryck

och kopplingar som vi som pedagoger sett som självklara, har fått förklaras om och skrivas fram

tydligare.

För en teorifri studie lämpar det sig att genomföra en tematisk analys. Den tematiska analysen passade

oss som nybörjare (Braun & Clarke, 2006), då stegen är relativt enkla att följa. Trots detta fick vi

anstränga oss under kodning och tematisering då vår förförståelse kunde ha en tendens att göra sig

påmind i analysen, vilket står beskrivet ovan. Det innebar att vi fick arbeta aktivt med att se vad

intervjupersonerna hade sagt snarare än vad vår förförståelse kring ämnet säger i kombination med vad

de sa. Trots att vi upplevde att vi smalnade av ämnet så visade det sig bli något för brett. Vi har berört

flera områden, t.ex. språkval, skolval, bemötande. Mer djup och bredd inom ett område hade kunnat

skapas om vi fokuserat på enbart någon del av allt vårdnadshavare sagt. Vi hade då kunnat på ett mer

professionellt plan haft möjlighet att koppla ihop och diskutera detta mot rådande samhällsdebatt och

litteratur.

Metoderna vi redogjort för är valda för att kunna svara upp på studiens syfte. Dock är vi medvetna om

att det ringa antalet intervjupersoner medför att det inte går att göra våra resultat generella. Studien, i

sin genre, hade kunnat utföras igen men med ett annorlunda resultat. Detta på grund av att alla individers

30

upplevelser är olika. Som en följd av studiens snäva tidsram på tio veckor har vi upplevt ett behov av

att komprimera både intervjuer och analyser. Intervjuerna fick en tidsram på max 20 minuter för att vi

sedan skulle ha möjlighet att transkribera och analysera datan. Vi ser det som en begränsning då längre

intervjuer, eller samtal i form av fokusgrupp, hade kunnat medföra utvecklade tankar från

vårdnadshavarna kring ämnet. Vid längre tid för genomförandet av studien hade vi haft möjlighet att

analysera datan på ett djupare plan vilket hade kunnat medföra en djupare förståelse och ett utvecklat

resultat.

31

7) Referenser

Adams Lyngbäck, L. (2016). Experiences, networks and uncertainty: parenting a child who uses a cochlear implant. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2016. Stockholm.

Andersson, G. & Arlinger, S. (red.) (2007). Nordisk lärobok i audiologi. (1. uppl.) Bromma: CA Tegnér.

Apelmo, E (2016). Rumsliga möjligheter och begränsningar. I Hansson, K., Apelmo, E. & Alftberg, Å. (red.) (2016). Ljud tar plats: funktionshinderperspektiv på ljudmiljöer. Lund: Lunds universitet.

Bagga-Gupta, S. (2004). Forskning om mångfald och utbildningsinstitutioner som arenor för mångfald. Utbildning & Demokrati, 13(2), 115 – 149.

Bergman, B., & Nilsson, A-L. (1999). Teckenspråket. I K. Hyltenstam (Red.), Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsperspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Bixo, H. (red.), Hörselboken: ung och hörselskadad - vad man behöver veta: en handledning för lärare och andra som arbetar med unga hörselskadade, SIH läromedel, Örebro, 1999.

Blume, S.S. (2010). The artificial ear: cochlear implants and the culture of deafness. New Brunswick, N.J.: Rutgers University Press.

Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology, Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77 – 101. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1191/1478088706qp063oa

Braun, V. & Clarke, V. (2013). Successful qualitative research: a practical guide for beginners. (1. ed.) Thousand Oaks, CA: SAGE Publications.

Coniavitis Gellerstedt, L. & Bjarnason, S. (2015). "Vad var det du inte hörde?": hörteknik och dess användning i skolan - HODA. Malmö: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Denscombe, M. (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Dysthe, O (2003). Sociokulturella teoriperspektiv på kunskap och lärande. I Dysthe, O. (red.) (2003). Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur.

Ekund, G (2016). Hermeneutik. Hämtad 19 november, 2018, från Vasa Åbo Akademi, https://www.vasa.abo.fi/users/geklund/Hemsida%20dokument%202016-17/Hermeneutik.pdf

Eliasson, A. (2013). Kvantitativ metod från början. (3., uppdaterade uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Eriksson Barajas, K., Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Systematiska litteraturstudier i utbildningsvetenskap: vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga artiklar. (1. utg.) Stockholm: Natur & Kultur.

Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2015). Handbok i kvalitativ analys. (2., utök. uppl.) Stockholm: Liber.

Farrell, M. (2017). Educating special students: an introduction to provision for learners with disabilities and disorders. (Third edition). Abingdon, Oxon: Routledge.

Grandpierre, V., Fitzpatrick, E., Eunjung, Na. & Mendonca, O. (2018). School-aged Children with Mild Bilateral and Unilateral Hearing Loss: Parents’ Reflections on Services, Experiences, and Outcomes. Journal of Deaf Studies and Deaf Education 23(2), 140 – 147. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1093/deafed/enx049

Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande: från kunskapsteori till metodteori. (2., [utök. och kompletterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Hehir, T. (2002). Eliminating ableism in education. Harvard Educational Review, 72(1), 1 – 32.

Holmström, I. (2013). Learning by hearing: Technological framings for participation (Doctoral dissertation, Örebro universitet).

Hörselskadades Riksförbund, HRF (2007). äh, det var inget viktigt...om hörselskadades situation i Sverige. Stockholm: Hörselskadades Riksförbund. Från https://hrf.se/wp-content/uploads/2016/06/rapport07.pdf

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Lindö, R. (2009). Det tidiga språkbadet. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

McCain, K. & Antia, S. (2005). Academic and Social Status of Hearing, Deaf and Hard of Hearing Students Participating in a Co-enrolled Classroom. Communication Disorders Quaterly 27(1), 20 – 32.

https://www.vasa.abo.fi/users/geklund/Hemsida%20dokument%202016-17/Hermeneutik.pdf

https://hrf.se/wp-content/uploads/2016/06/rapport07.pdf

32

Obasi, C. (2008). Seeing the Deaf in "Deafness". Journal of Deaf Studies and Deaf Education, 13(4), 455 – 465.

Olsson, S., Dag, M. & Kullberg, C. (2018). Deaf and hard-of-hearing adolescents’ experiences of inclusion and exclusion in mainstream and special schools in Sweden. European Journal of Special Needs Education, 33(4), 495 – 509, DOI: 10.1080/08856257.2017.1361656.

Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (4., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Rehnman, A. (2013). Lära och leva: kunskapsutveckling hos personer med en ärftlig dövhet/hörselnedsättning. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, 2013. Stockholm.

Rekkedal, A. M. (2014). Teachers' use of assistive listening devices in inclusive schools. Scandinavian Journal of Disability Research, 16:4, 297 – 315. DOI: 10.1080/15017419.2012.761152.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset (2018). Cochleaimplantat barn - utredning. Hämtad 19 november, 2018, från https://www2.sahlgrenska.se/upload/SU/Omr%C3%A5de%205/Verksamheter/%C3%96ron-N%C3%A4sa-Hals/CI-information%20till%20extern%20hemsida/CI%20barn%20utredning.pdf?epslanguage=sv

SBU. Bilaterala cochleaimplantat (CI) hos barn. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2006. SBU Alert-rapport nr 2006-01. ISSN 1652-7151. http://www.sbu.se

Skolverket (2018b). Välja grundskola. Hämtad 3 december 2018, från Skolverket, https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/valja-grundskola

Skolverket (2018c). Regeländring 2018-08-01: Nya behörighetsregler för undervisning i specialskolan. Hämtad 18 december 2018, från Skolverket, https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/aktuella-regelandringar/regelandring-2018-08-01-nya-behorighetsregler-for-undervisning-i-specialskolan

SOU 2016:46. Samordning, ansvar och kommunikation: vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar: slutbetänkande. Utredningen om kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar. Stockholm: Wolters Kluwer.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (2018a). Stödmaterial hörselnedsättning. Hämtad 6 november 2018, från Specialpedagogiska skolmyndigheten, https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/teckensprak/

Specialpedagogiska skolmyndigheten (2018b). Stödmaterial hörselnedsättning. Hämtad 6 november 2018, från Specialpedagogiska skolmyndigheten, https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/tecken-som-stod-och-TAKK/

Statistiska Centralbyrån, SCB (2018). Födda i Sverige. Hämtad 19 november, 2018, från https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/fodda-i-sverige/

Sverige. Skollagen (2010). Ny skollag: förslag, motiv, beslut. Förskola, grundskola. Stockholm: svensk facklitteratur.

Sverige. Utredningen om statliga specialskolor (2007). Ökad likvärdighet för elever med funktionshinder: slutbetänkande. Stockholm: Fritze. SOU 2007:87.

Sverige. Socialstyrelsen (2009). Behandling av barn med cochleaimplantat som rikssjukvård [Elektronisk resurs]: underlag till Rikssjukvårdsnämndens möte den 13 maj 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.

Sverige. Skolverket (2011). Läroplan för specialskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 [Elektronisk resurs]. Stockholm: Skolverket.

Sverige. Skolverket (2018a). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2018. (Femte upplagan). Stockholm: Skolverket.

Szarkowski, A., & Brice, P. J. (2016). Hearing Parents’ Appraisals of Parenting a Deaf or Hard-of-Hearing Child: Application of a Positive Psychology Framework. Journal of Deaf Studies and Deaf Education, (3), 249 – 258.

Thornberg, R. & Fejes, A. (2015). Kvalitet och generaliserbarhet i kvalitativa studier. I Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2015). Handbok i kvalitativ analys. (2., utök. uppl.) Stockholm: Liber.

Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. (2., [omarb.] uppl.) Stockholm: Liber.

Tvingstedt, A., Ahlström, M. & Preisler, G. (2003). Skolplacering av barn med cochlea implantat: barn - kommunikation - handikapp. Stockholm: Psykologiska institutionen, Univ..

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Vetenskapsrådet (2004). Codex: regler och riktlinjer för forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Vetenskapsrådet (2017). God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

https://www2.sahlgrenska.se/upload/SU/Omr%C3%A5de%205/Verksamheter/%C3%96ron-N%C3%A4sa-Hals/CI-information%20till%20extern%20hemsida/CI%20barn%20utredning.pdf?epslanguage=sv

https://www2.sahlgrenska.se/upload/SU/Omr%C3%A5de%205/Verksamheter/%C3%96ron-N%C3%A4sa-Hals/CI-information%20till%20extern%20hemsida/CI%20barn%20utredning.pdf?epslanguage=sv

http://www.sbu.se/

https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/valja-grundskola

https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/aktuella-regelandringar/regelandring-2018-08-01-nya-behorighetsregler-for-undervisning-i-specialskolan?fbclid=IwAR3gd-UCF7_w0hOC0m1CSj6WVYe9wB9bSm7jwuuZgbvCucgyzcxBBmnMo-E

https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/aktuella-regelandringar/regelandring-2018-08-01-nya-behorighetsregler-for-undervisning-i-specialskolan?fbclid=IwAR3gd-UCF7_w0hOC0m1CSj6WVYe9wB9bSm7jwuuZgbvCucgyzcxBBmnMo-E

https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/teckensprak/

https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/teckensprak/

https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/tecken-som-stod-och-TAKK/

https://www.spsm.se/stodmaterial-horselnedsattning/fakta/sprak-och-kommunikation/tecken-som-stod-och-TAKK/

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/fodda-i-sverige/

33

Wennergren, A-C. (2007). Dialogkompetens i skolans vardag: en aktionsforskningsstudie i hörselklassmiljö. Diss. (sammanfattning). Luleå: Luleå tekniska högskola, 2007. Luleå.

Wennergren, A-C. (2008). The Best Listening Environment in School According to Hard-of-hearing Pupils. Scandinavian Journal of Disability Research, Vol 10, Iss 1, Pp 29-48 (2008), (1), 29. https://doi.org/10.1080/15017410701504870

Westlund, I. (2015). Hermeneutik. I Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2015). Handbok i kvalitativ analys. (2., utök. uppl.) Stockholm: Liber.

Winzer, M.A. (1993). The history of special education: from isolation to integration. Washington, D.C.: Gallaudet University Press.

Ödman, P. (2017). Tolkning, förståelse, vetande: hermeneutik i teori och praktik. (3., oförändr. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

34

8) Bilagor

Bilaga 1 – informationsbrev förskola


Förfrågan om medverkan i studie

Bästa vårdnadshavare, Vi är två studenter som läser Speciallärarprogrammet med specialisering mot dövhet och hörselskada. I

en studie som ska resultera i ett självständigt arbete ämnar vi undersöka föräldrars tankar gällande

skolplacering av deras barn med dövhet och hörselnedsättning. Syftet är att öka kunskap och skapa

förståelse kring ämnet. För att genomföra denna studie vill vi intervjua föräldrar gällande sina tankar

kring skolplaceringen.

Studien genomförs i XXX med anledning av att det är en av få platser i Sverige där föräldrar kan välja

mellan tre olika skolalternativ; reguljär klass, XXX (hörselklass) och XXX (SPSM). Informationsbrevet

kommer att skickas ut till föräldrar som står inför detta val.

Intervjuerna beräknas ta 15-20 minuter att genomföra och platsen får intervjupersonerna bestämma. Det

innebär att vi kommer till den plats som är bäst för dig då vi vet att avståndet och tidsbristen kan påverka

deltagarantalet negativt.

För att följa god forskningsetik krävs ett skriftligt samtycke från föräldern, vilket kommer att samlas in

vid intervjutillfällena. Resultaten kommer inte kunna härledas tillbaka till dig och den insamlade datan

kommer endast att användas i vår studie. Deltagandet är frivilligt, när som helst kan du avbryta din

medverkan. Du kommer ha möjlighet att ta del av den slutgiltiga studien om så önskas. Information om

det kommer när texten är examinerad och godkänd. För information om forskningsetik se

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf.

Vi hoppas att Du kan tänka dig att delta i vår studie och att den låter intressant för er. För att tacka ja

eller om du har frågor gällande studien kontakta oss via mail: [email protected]

Med vänliga hälsningar Lena Andersson & Linn Nyås

Handledare Liz Adams Lyngbäck Universitetslektor Specialpedagogiska Institutionen/Department of Special Education Stockholms universitet E-post: [email protected]

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

mailto:[email protected]


35

Bilaga 2 – informationsbrev skola


Förfrågan om medverkan i studie

Bästa vårdnadshavare Vi är två studenter som läser Speciallärarprogrammet med specialisering mot dövhet och hörselskada. I

en studie som ska resultera i ett självständigt arbete ämnar vi undersöka föräldrars tankar gällande

skolplacering av deras barn med dövhet och hörselnedsättning. Syftet är att öka kunskap och skapa

förståelse kring ämnet. För att genomföra denna studie vill vi intervjua föräldrar gällande sina tankar

kring skolplaceringen. För att fånga olika perspektiv önskar vi samla in data från föräldrar inom de olika

skolalternativ som listas nedan:

• Reguljär klass

• Hörselklass

• Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM)

Studien genomförs i XXX med anledning av att det är en av få platser i Sverige där alla tre ovan listade

skolalternativ finns att välja mellan när det kommer till skolplacering. Informationsbrevet kommer att

skickas ut till föräldrar som gjort detta val under de senaste fyra åren.

Intervjuerna beräknas ta 15-20 minuter att genomföra och platsen får intervjupersonerna bestämma. Det

innebär att vi kommer till den plats som är bäst för dig då vi vet att avståndet och tidsbristen kan påverka

deltagarantalet negativt.

För att följa god forskningsetik krävs ett skriftligt samtycke från föräldern, vilket kommer att samlas in

vid intervjutillfällena. Resultaten kommer inte kunna härledas tillbaka till dig och den insamlade datan

kommer endast att användas i vår studie. Deltagandet är frivilligt, när som helst kan du avbryta din

medverkan. Du kommer ha möjlighet att ta del av den slutgiltiga studien om så önskas. Information om

det kommer när texten är examinerad och godkänd. För information om forskningsetik se

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf.

Vi hoppas att Du kan tänka dig att delta i vår studie och att den låter intressant för er. För att tacka ja

eller om du har frågor gällande studien kontakta oss via mail: [email protected]

Med vänliga hälsningar Lena Andersson & Linn Nyås Handledare Liz Adams Lyngbäck Universitetslektor Specialpedagogiska Institutionen/Department of Special Education Stockholms universitet E-post: [email protected]

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf


36

Bilaga 3 – samtyckesblankett


Samtycke till deltagande i självständigt arbete

• Jag samtycker härmed till att delta i det självständiga arbetet genomfört av Lena

Andersson och Linn Nyås (HT 2018) samt att intervjun spelas in. Jag är medveten om

att jag kan avbryta min medverkan när och ifall jag önskar samt är även införstådd

med att insamlad data från min medverkan i så fall kommer att raderas och inte

användas i resultatet i det färdiga arbetet.

• Jag samtycker till att citat från min intervju får användas i studien.

• Jag samtycker inte till att citat från min intervju får användas i studien.

• Vid användande av citat får mitt riktiga namn användas.

• Vid användande av citat får mitt riktiga namn inte användas.

Mitt barn är född: ____________________________

__________________________________________________________________________

Namn

_________________________________

Datum

___________________________________________________________________________

Mailadress alt. telefonnummer

37

Bilaga 4 – intervjuguide

Vid starten av intervjun ska vi påminna om vårt syfte med studien och vem som kan komma och vara intresserad av den. “Vi kommer att ställa frågor som guidar oss igenom intervjun, men var inte rädd för att tala fritt om dina erfarenheter, synpunkter och tankar, samt lägg till information som du tycker är relevant och intressant”

1. Kan du berätta om ditt barn och även kort om dig själv? a. Hörhjälpmedel b. Hur gick det till när hörselskadan upptäcktes? c. Ålder d. Språk (förskolan/hemma) e. Taxi?/Avstånd till förskola - skola? f. Vardagssituation, ej skolan g. Vad kunde ni om hörselnedsättning innan ni fick XX?

2. Snart ska ni göra ett skolval för ert barn/ ni har gjort ett skolval för ert barn? Hur går

era tankar/hur gick era tankar kring detta? Har ni gjort/ska ni göra besök på olika skolor? Alla kan välja skola fritt i Sverige, känner ni att ni kan välja som alla andra familjer?

3. Hur delaktig är ditt barn i valet av skola? Närheten till skola? Framtiden? Stanna kvar/byta?

4. Vad har påverkat ert val?

Andra föräldrar? Barnets kompis?

5. Vad har ditt barn för behov just nu? Dina behov? Har ni stöd/behöver ni stöd? Föreningar?

6. Har ni något ni vill tillägga?

Vad avgör valet?su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1281179/FULLTEXT01.pdf · skolval för sitt...

Documents

Transcript of Vad avgör valet?su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1281179/FULLTEXT01.pdf · skolval för sitt...