Utvecklingen i Polen - KSLA | Lantbruk · Wieslaw Tarka.....29 Polen i ett ekonomiskt perspektiv:...

1

TID

SK

RIF

T

Kungl. Skogs- ochLantbruksakademiensÅrg. 142 • Nr 16 • År 2003

Utvecklingen i Polen

2

Ansvarig utgivare: Akademiens sekreterare och VD: Bruno NilssonRedaktör: Gunilla Agerlid

3

Utvecklingen i Polen

Redaktör: Gunnar André

5

InnehållFörord .......................................................................................................................................... 7

Fakta om Polen ........................................................................................................................... 9

Polsk historiaGunnar André ........................................................................................................................ 11

När krigsbarn möter fredsbarn …Mika Larsson ......................................................................................................................... 19

Seminarium den 6 februari 2003 om ”Utvecklingen i Polen – jordbruk,livsmedel, marknad, miljö – Hur påverkar och påverkas Sverige?”

Bilder av PolenDisa Håstad ........................................................................................................................... 23

Polens regioner och länsindelningWieslaw Tarka ...................................................................................................................... 29

Polen i ett ekonomiskt perspektiv: framväxt och potential– med tonvikt på jordbruket och landsbygden

Ewa Rabinowicz ................................................................................................................... 43

Miljösituationen i PolenPeringe Grennfelt .................................................................................................................. 47

Det polska jordbrukets produktion och struktur Gunnar André ....................................................................................................................... 53

Den polska livsmedelsindustrin och dess framtida marknaderTorbjörn Sandberg ................................................................................................................ 87

Lantbrukarnas Riksförbund i PolenTorbjörn Sandberg .............................................................................................................. 103

The Future of the CAP – the Challenge of the Enlargement, the Polish CaseAllan Buckwell .................................................................................................................... 109

Diskussion: Future collaboration – most important measures . ......................................... 117

Deltagare i seminariet ............................................................................................................ 123

Särskilda uppsatser

Polens skogsbruk och skogsindustriGustav Fredriksson och Jerzy A. Lesinski .......................................................................... 125

Polens fiskeArmin Lindquist ................................................................................................................... 137

Förkortningar och adresser ................................................................................................. 143

Karta över Polen ................................................................................................................... 145

7

Förord

Polen är en av våra nära grannar. Politiskt,socialt och kulturellt har kontakterna skiftatgenom tiderna. Genom århundraden har Öst-ersjön varit en viktig förbindelseled och länk.Samtidigt som Polen är en del av vår tids mo-derna Östersjögemenskap är landet en tungoch betydelsefull statsbildning i det nya Cen-tral- och Mellaneuropa som tagit form eftermurens fall 1989. I en folkomröstning i juni2003 har polackerna tagit slutlig ställning förlandets anslutning till den Europeiska Unio-nen.

Polen är ett viktigt land i utvidgningen avEU inte minst för de näringar som akademienarbetar inom. Att göra Polen mera känt i Sve-rige är en angelägen uppgift. I samarbete medden polska ambassaden har därför ingåendediskuterats på vilket sätt spridningen avdessa kunskaper om Polen lämpligen bör ske.Slutsatsen blev att ett seminarium skulle hål-las och att dokumentationen skulle samman-ställas i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademi-ens Tidskrift KSLAT. Förutom dokumentatio-nen från seminariet skulle det aktuella mate-rialet kompletteras med artiklar i ämneninom akademiens verksamhetsområden sominte kunnat beredas plats i seminariet.

Den 6 februari 2003 genomfördes seminari-et på KSLA under temat Utvecklingen i Polen– jordbruk, livsmedel, marknad, miljö. Hur

kan Sverige påverka och hur påverkas Sve-rige? Förutom av de i seminariet medverkan-de har separata artiklar har författats av f.d.länsjägmästare Gustav Fredriksson om ”Po-lens skogsbruk och skogsindustri” och pro-fessor Armin Lindquist om ”Polens fiske”,båda ämnen inom akademiens verksamhets-områden. För att bättre förstå skillnader ipolskt och svenskt sätt att tänka och förhållasig har Sveriges kulturråd i Warszawa MikaLarsson skrivit en introduktion.

Polen är inget enhetligt land. Förutsättning-arna är olika i olika delar av landet. Utveck-lingsnivån skiftar. Ägare- och brukarförhållan-dena inom jordbruket skiftar också. Skogrikaoch skogfattiga områden varierar. Om det urden rika variationen kommer att växa fram enhandlingskraftig sektor inom jord- och skogs-bruk samt livsmedels- och skogsindustri kanendast utvecklingen visa men den pågåendeoch framtida utvecklingsprocessen bör följasmed stort intresse och fördjupat engagemang.

Medförfattare och redaktör har varit AgrLGunnar André.

Akademin framför sitt tack till alla medver-kande och polska ambassaden.

Stockholm i juni 2003Bruno Nilsson

Akademisekreterare och VD

9

Fakta om Polen

Statsskick: RepublikRiksvapen: En vit örn med förgylld kronaFlagga: Vit och rödSpråk: Polska

Yta: 312 683 km2

Befolkning: 38,6 miljInnevånare/km2: 124Andelen invånare på landsbygden: riket 38%, länsvis variation 20–59%Huvudstad: Warszawa (1,6 milj inv.)Största städer: Gdansk, Katowice, Kraków, Lódz, Poznan, Szczecin, WroclawReligion: 95% katolikerMedellivslängd: män 73 år, kvinnor 77 årBNP per capita: 4080 USD (2002)Åkerareal: 18,5 milj haSkogsareal: 8,8 milj haJordbrukets andel av BNP: 3,4% (2001)Andel sysselsatta inom jordbruket 19%Privata jordbruk: 1,8–1,9 miljMarknadsproducerande jordbruk: <700 000Mjölk per ko 3 950 kg i medeltal (2001)Längsta floder: Odra och Wisla

11

Polsk historia

fulle polske kungen Stefan Batorys död hadeSigismund Vasa valts till regent i Polen undernamnet Zygmunt III. Från 1596 blev Warszawalandets huvudstad efter Kraków, där landetsriksdag sejmen redan tidigare hade sitt säte.Än i dag erinras om denna händelse underSigismunds tid.

Sedan den jagelloniska ätten dött ut påmanssidan vandrade den polska kronan mel-lan ungerska, franska och till slut svenskafurstar. Ett av de oklara inslagen vid Sigis-munds val till konung var konflikten mellanSverige och Polen-Litauen om Livland, dendåtida provins som i söder gränsade mot Rigaoch floden Daugava i Lettland och i norr om-fattade mer än nuvarande södra Estland.Många i Polen hade uppfattat att Sigismundlovat att som svensk kung avstå Livland tillförmån för Polen.

Sigismund III:s formella annektering av Liv-land till Polen år 1600 blev inledningen till ettnytt skede i de polsk-svenska relationerna. Enlång period av förödande väpnade konfliktermellan de båda grenarna av Vasaätten börja-de och som avslutades först med freden i Oli-wa 1660 då kung Johan Kasimir bl a tvingades

Polens historia är inte en primär uppgift i den-na bok. Men ändock framstår det som ofrån-komligt att dokumentera några av de viktigas-te dragen i landets historia. Framställningenkompletteras med ett kronologiskt registeroch några kartor.

Som Östersjöstater och grannar har Polenoch Sverige ett nära och gemensamt förflutet.Utställningen ”Tre kronor och den PolskaÖrnen” som visas på Kalmar Slott den 25april–31 augusti 2003 är ett utmärkt exempel.Den är en uppföljning av den utställning medsamma namn som visades på Kungliga slotteti Warszawa våren och sommaren 2002. Ut-ställningen spänner över tre århundradenfrån Gustav Vasa till Gustav III och visar hurSverige och Polen under vissa perioder levtfredligt med varandra och under andra varitindragna i djup fiendskap. Presentatörerna avutställningen konstaterar att de två grannsta-ternas historia ger rikliga uttryck för såvälkärlek som blod.

En stor roll i utställningen spelar Johan III:soch hans polskfödda hustru Katarina Jagello-nikas son Sigismund som på 1590-talet regera-de såväl i Polen som i Sverige. Efter den kraft-

GUNNAR ANDRÉAgr. licBromma

12

avstå från vidare anspråk på den svensk tro-nen.

På Karl XII:s tid och under det stora Nor-diska kriget invaderade svenska trupper Po-len och 1705 hade nästa hela Polen intagits.Efter nederlaget vid Poltava 1709 retireradesvenskarna och deras svenske allierade kungStanislav till Svenska Pommern och Augustden starke av Sachsen kunde återvända tillden polska tronen.

Framträdande och intressanta gestalter iutställningen är två kvinnor: omnämnda Kata-rina Jagellonika Johan III:s första hustru ochAnna Vasa yngre syster till Sigismund. Kata-rina Jagellonika var en stark bärare av denkatolska tron och traditionen som hennessvärfar Gustav Vasa hade brutit med genomreformationen. Anna Vasa (1568–1625) komatt förbli protestant trots att hon levde i Poleni en katolsk omgivning. Hon dog respekteradoch är begravd i Torun. På 1990-talet restau-rerades hennes grav i en högtidlig svensk-polsk ceremoni som nog gått den svenska all-mänheten förbi.

I sitt imponerande verk Kanslern, Axel Ox-enstierna i sin tid, Del I, Atlantis 2002, beskri-ver Gunnar Wetterberg i avsnittet Omvärldens. 30–32 hur Polen var det stora väldet i nor-ra Europa. Citat: ”Storfurst Jagiello av Litauenhade gift sig med den polske kungens dotter år 1385och grundat unionen mellan de båda rikena. Till-sammans behärskade dessa länder vid denna tidmångfalt större landområden än i dag. Även omunionen nådde sin största utbredning vid skiftetmellan 1400- och 1500-talet var Polen vid 1600-taletsbörjan fortfarande till ytan största landet i Europa,dubbelt så stort som Frankrike och något större änstorfurstendömet Moskvas europeiska del. Med elvamiljoner invånare hörde det till de mest folkrika län-derna – bara Frankrike och Ryssland hade fler un-dersåtar”

Polens yta, folkmängd och ekonomisktyngd – 1500-talet var blomstrande – hadedock ingen riktig politisk och militär motsva-righet och så gick det som det gick. I Europaökade livsmedelsproduktionen och välstån-det i betydande grad under 1500-talet och ut-gjorde förutsättningarna för de förödandekrigen under 1600-talet.

I A Concice History of Poland, Jerzy Lukow-ski and Hubert Zawadzki, Cambridge Universi-ty Press 2001 berättar författarna på första ka-pitlets första rad att romarna aldrig erövradePolen – en källa av stolthet för landets försteinfödde historiekrönikör, biskop Vincent frånKraków, som skrev omkring 1200, men tillnackdel för dagens historiker. Eftersom Romaldrig lade under sig eller övergav Polen finnsdet inte, låter författarna förstå, ett angivet år-tal från vilket en historisk betraktelse kan bör-ja. Författarna nöjer sig med att nämna år 966då den förste konungen över Piasternas rikeMieszko I döptes.

Som kommer att framhållas vid upprepadetillfällen är Polen en del av Central- och Mel-laneuropa. Det geopolitiska läget är oundvik-ligen sådant. I sin forskning om Polens förflut-na drar författarna den slutsatsen att detåtminstone har funnits två ”Polen”. Ett för-svann från Europas politiska karta vid sistadelningen 1795. För över ett hundra och tjugoår existerade inte Polen eller gjorde så endasti form av oregelbundna bildningar förbundnamed det förgångna. Den stat som trädde framefter första världskriget var mycket annor-lunda från den som försvann vid sjuttonhund-ratalets slut. Skillnaderna är ännu mera slåen-de vad gäller den stat som uppstod efter an-dra världskriget. Ändringen av den politiskakartan blev då mera brutal än någonsin tidi-gare.

Förbindelselänken mellan de två ”Polen”,det före 1795 och det efter 1918, är och förblirobruten. Polackerna har alltid varit tvingadeatt återskapa det förflutna – inte minst pågrund av alla systematiska försök att raseraoch beröva dem deras historiska arv. Detmest påtagliga beviset är Warszawa självt;Gamla stan är inte bara en elegant kopia av destrukturer som förstördes av tyskarna underandra världskriget utan också av byggnadertiden före 1795 och ända tillbaka till medel-tiden. Liknade omfattande resurs-uppoffran-de rekonstruktioner har gjorts bl a i Gdansk,Wroclaw och Poznan.

Här antyder författarna att de kan befinnasig på djupt vatten. Att säga att det finns två”Polen” behöver inte framstå som något en-

13

kelt och sant. Det kan också ge en felaktigbild. Vad den ene hävdar kan av den andreuppfattas som något diametralt motsatt. Po-lens territorier har till längd och bredd intebara bebotts av slaver som kallar sig polack-er utan även av tyskar, judar, armenier, litauer,ukrainare, vitryssar, tartarer och många andrafolkslag och dessa har ofta gift sig, övertagitvarandras kulturer och tro, blivit varandra. Såsent som på 1850-talet var ett av fem äkten-skap i Poznan mellan tyskar och polacker. Lik-nade giftermålsfrekvenser kan noteras mellanpolacker och litauer/ukrainare/vitryssar. Dessaförbindelser återspeglas i olika namnkombi-nationer i dagens samhälle.

Under sin historia har Polen varit ett gräns-land i vilket befunnit sig mer eller mindre fred-ligt samexisterande folkslag och kulturer.Från den sena Medeltiden och framöver ut-vecklade dess ledande eliter en anmärknings-värd samförståndsanda utan vilken den pols-ka staten sannolikt skulle ha fallit sönder avsplit och meningsskiljaktigheter. Bristerna påsamförstånd förde den polska staten till närakollaps under sextonhundratalet, vilket bi-drog kraftfullt till dess upplösning i slutet avsjuttonhundratalet. Samtidigt som det finnsmycket att kritisera i detta politiska och kon-stitutionella experiment är det värt att fram-hålla att styrelsen (governance) av våra da-gars multietniska politiska samhällen ocksåhar mycket övrigt att önska. De styrande eli-ternas samförståndsåtaganden översatt i enstark känsla (attachment) för ”frihet” hjälptede som uppfattade sig vara polacker att över-leva adertonhundratalet, men ledde också tillgrava misslyckanden i de katastrofala uppro-ren 1830–31 och 1863–64.

Den gamla uppfattningen att polacken somgentleman elegant kunde rymma mer än enetnisk identitet visade sig vara ohållbar ro-mantisk nostalgia under adertonhundrataletssenare hälfts spirande nationalism. Vissa et-niska grupper boende inom områden som engång tillhört det polska riket skulle med indig-nation förneka att de någonsin delat ett ge-mensamt hemland. Polens nuvarande homo-genitet är en produkt – och en mycket på-tvingad sådan – av andra världskriget och det

som därefter kom. Polen och dess grannar äralltför sammanflätade för enkla kategoriser-ande analyser.

Nationalstaten är inte död men, om såvore, skulle ett studium av Polens historia för-enklas. Det betyder inte mycket för en ameri-kan eller britt (författarnas uppväxt och hem-vist) att en polack skulle referera till stadenL’viv (på ukrainska) som Lwów; det skullesannolikt inte heller betyda mycket för enukrainare. Men det skulle betyda väldigtmycket för en ukrainare om Lwów används istället för L’viv i en bok riktad till en vidarekrets av icke-polska eller icke-ukrainska läsa-re. I ett sådant sammanhang skulle kanskeLwów betyda något vilket L’viv inte gör (ochvice versa). En beskrivning fylld av polskaövertoner? L’viv skulle kunna innebära ettmarginaliserande av en mycket betydelsefullstad (för att inte säga en högtstående affärs-och kulturmetropol) vilken en gång tillhörtPolen. På samma sätt kan Lemberg – Lwów/L’viv en gång kallad av de österrikiska byrå-kraterna – sägas vara en hopplös anakronism.Varningar kan utfärdas vid användning avandra namnkombinationer som Gdánsk/Dan-zig, Torun/Thorn, Wilno/Vilnius, Grodno/Gar-dinas/Hrodna. Det är särskilt ett akut problemför polska historiker som söker beskriva detförflutna till andras nytta. I själva verket ärdetta ett problem som återkommer i ävenandra delar av Östeuropa.

Denna fråga uppkom vid de samtal redak-tören hade med Wieslaw Tarka då denneskrev sin uppsats om Polens regioner (sid 29m. fl.). Vi var överens om att den namnkombi-nation skall gälla som användes vid varje tids-skede. I områden som tidigare tillhört exem-pelvis Tyskland anges städer med tyska namnpå kartor som beskriver det då aktuella geo-politiska läget, och med polska namn på da-gens kartor.

Författarna Fredriksson och Lesinski berättar apro-på skog och skogsbruk att namnen Polska (Polen)och Polacy (polacker) kan härledas från namnet påen av de polska stammarna ”Polanie” som på pols-ka betyder ”folket som bor i anslutning till en öpp-ning i skogen”. Iakttagelsen sker i anledning av den

14

roll och betydelse skogen bör tillmätas i Polen ge-nom tiderna.

I Jerzy Lukowskis och Hubert Zawadskis om-nämnda bok om Polens historia i kapitlet”Piast Poland” s. 3–4 påpekar författarna attsenare delen av nittonhundratalet fabriceraten av sina egna historiska myter. I fyrtio årefter andra världskriget brukade polska histo-riker beskriva ett ”Piast Polen” vars gränserunderligt nog sammanföll med staten efter1945. Detta återspeglade mera ett försök aven djupt icke populär kommunistisk regim attlegitimera sig genom att vädja till något verk-ligt i det förflutna. Det var emellertid också ettsymptom på ett genuint behov av stabilitetefter ett tusenårigt historiskt förflutet då grän-ser sällan var fixerade utan kunde kontrakte-ra eller expandera, korsas eller försvinnainom loppet av en levnad, vare sig det berör-de polacker, tyskar, ukrainare, judar, vitryssareller litauer.

Polack (polonus, polanus, polenus var devanligen använda medeltida latinformerna)härstammar från pole, slättlandet (plain) där”Polanerna” levde i mellersta Wartas flodom-

råde i västra delen av dagens Polen. Någonslags distinkt politiska bildning växte fram iområdet mellan sjätte och nionde århundra-dena e.Kr. med etablerade kommersiella cent-ra i Gniezno och Poznan. Överhögheten överdessa länder erkändes på tolvhundrataletgenom benämningen Gamla eller Storpolen(Wielkopolska, Polonia Maior) till skillnadmot Lillpolen (Malopolska, Polonia Minor) isöder och sydost.

Det som sammanknöt ”Polanerna” medgrannarna och med så många folk från det Eu-rarasiska fastlandet var språket (slowo=ord).De som talade begripligt med varandra varSlowanie, Sclavinii, slaver – som i motsats till”de mållösa” (Niemcy) som inte kunde görasig förstådda med polacker, tjecker eller rys-sar. ”De mållösa” var huvudsakligen av ger-manskt ursprung – Saxare, Franker, Bayrareoch Lothringare. Under de aldrig upphörandegränsstriderna under åttonde och nionde år-hundradena tog ”de mållösa” så många slavis-ka stammedlemmar tillfånga att en förnedran-de handel uppstod: Sclavus ersatte Servussom det latinska ordet för Slav.

Översikt och tidskrönikaca 40 000–10 000 f.Kr. Mellersta Polen befolkas; från ca 14 000 f.Kr. börjar även de norra delarna

befolkas. Kontakter med Syd-Skandinavien.ca 4 500 f. Kr. Jordbruket introduceras i söder.ca 2 000–700 f. Kr. Bronsålder. Långväga handelskontakter. Bärnstensexport.ca 700 f. Kr.–400 e. Kr. P. är befolkat av keltiska, germanska, baltiska och slaviska grupper.

Framsteg i jordbruket och i industrin bidrar till uppkomsten av statsliknadesamhällen. Vid slutet av perioden börjar de väst-slaviska polanerna att domi-nera kustområdet.

960-talet Mieszko I av Piastdynastin organiserar riket; den romerska kristendomenantas.

1000 Ärkebiskopdömet i Gniezno närmar P. till väst.1025 Boleslav I blir P:s förste kung.1320–70 Stark territoriell expansion.1385 Personalunion mellan P. och Litauen.1410 Tyska orden besegras vid Grunwald (Tannenberg).1493 Den adliga sejmen sammanträder för första gången.

15

1500-talet Ekonomisk och kulturell guldålder.1569-1795 Adelsrepubliken, Rzeczpospolita, införs; realunion bildas mellan P. och Litau-

en. Inre splittring och militära motgångar.1572 Valkungadöme införs.1587–1632 Zygmunt III Vasa (Sigismund), son till Johan III och Katarina Jagellonika regerar.1596 Warszawa blir huvudstad efter Kraków.1600–1629 Krig med Sverige under olika perioder.1648–54 Delar av Ukraina förloras till Ryssland.1655 Sverige invaderar Polen, den s.k. Syndafloden under Karl X Gustav.1660 Freden i Oliwa tvingar P. avskriva krav på svenska kronan.1700-talet Rysslands, Preussens och Österrikes inflytande i P.s inre affärer ökar.1733-38 Polska tronföljdskriget.1772 P:s första delning.1793 P:s andra delning.1795 P:s tredje delning medför att staten P. försvinner.1807–15 Hertigdömet Warszawa.1815–60 Kongress-Polen i personalunion med Ryssland.1830–31 Novemberupproret leder över i polsk-ryskt krig.1863–64 Kongress-Polen inlemmas i Ryssland.1918 P. återuppstår vid första världskrigets slut.1919–20 Polsk-ryskt krig om P:s östgräns.1922 Det litauiska Vilnius ockuperas av P.1926 Statskupp ger Pilsudski diktatorisk makt.1939 Tyskt anfall på P. 1 september inleder andra världskriget; 17 september angri-

per även Sovjetunionen P.1943 Upproret i Warszawas getto.1944 Sovjetarméns ”befrielse” av P. startar och Lublinregeringen upprättas. Warsza-

waupproret.1945–89 Sovjetperioden.1978 Kardinal Karol Wojtyla väljs till påve och antar namnet Johannes Paulus II.1980 Strejk i Leninvarvet i Gdansk; Solidaritet bildas.1981–83 Undantagstillstånd råder.1989 En icke-kommunistisk regering bildas.1991 Fria parlamentsval äger rum.1999 P. medlem av Nato.2002 P. inbjuds i Köpenhamn i december att tillsammans med nio andra länder gå

in i EU.2003 Folkomröstning om inträde i EU den 7–8 juni. P. röstar ja.

16

De tre delningarna av Polen i slutet av 1700-talet

Polen under 1600-talet

Polens gräns efter 1667Tidigare polska områden

Källa: Mitt i Europa. Centraleuropeisk historia och politik, SNS förlag, 1999.

Källa: Mieczyslaw Mlynanski. Polen – resa i tid och rum. Bokförlaget Spektra, 1991.

17

Polen efter andra världskriget

Polen 1921–1939

Polens fjärde delning 1939



gräns 1939

gräns 1945

19

När krigsbarn möter fredsbarn …

MIKA LARSSONKulturrådWarszawa

I europeiskt och än mer i östersjöregionaltperspektiv är det vi svenskar, som är de exo-tiska fåglarna. De andra är ”dom normala”.När jag går längs Polens så sent i tiden restahuvudstad, rest ur bränder och grus, tänkerjag ofta på detta. Jag är ett fredsbarn. Medmig i bagaget har jag 200 år av fred. Åtta gene-rationer. De som lade trottoarstenarna jag gårpå, är krigsbarn. Sekler bakåt, generation ef-ter generation, berättar deras historia omockupation och revolt, diktatur och uppror.

Egentligen är vi ju grannar, ja geografiskagrannar. Så nära, men ändå så långt ifrån var-andra, när vi jämför vår historia. Vi fick i arvolika instrument för överlevnad; freden stäl-ler som bekant andra krav än kriget. Ty vad ärdet som bestämmer hur generationer fost-ras? Nyss fyllde min son 21 år. Han är freds-barn. Han tror på myndigheter och Sverigesstyre. Han engagerar sig med hela sin själ i enrad olika föreningar, som växlar med ålderoch skiftande passioner. I grunden tror hanmänniskan om gott. Jag har försökt att ge minson de verktyg som ska hjälpa honom till

maximal lycka och maximal framgång i detsamhället där han ska verka. Jag har medandra ord gjort vad alla föräldrar i alla tidergör …

Så låt oss tillsammans pröva ett tanke-experiment. Tänk dig att föräldrar åtta gene-rationer i följd fostrar, förbereder sina barnför att leva och verka i ett samhälle i fred. Medvarje ytterligare fredlig generation växergrundtryggheten och tilltar tron på att ävennästa generation ska leva utan krig och ka-tastrofer. Till sist bli freden så självklar attäven om vi talar om kriget så talar vi då inteom oss själva utan alltid om andra. Kriget ärhelt enkelt inget realistiskt alternativ. För osssvenskar.

I Polen har under samma åtta generationeri följd föräldrarna fostrat sina barn till att levaoch verka i ett samhälle under krigshot ellerunder ockupation. Generation efter genera-tion. Med varje ytterligare generation sominvaderats, ockuperats, bränts, avrättats, skju-tits och fängslats för ingenting eller för frihets-kamp växer misstänksamheten och vaksam-

20

heten. Hoppet och frihetskampen blir en stän-dig följeslagare. Liksom kriget som vid sidanom diktaturen är ett i högsta grad realistisktalternativ. För polacker.

Den Goda MyndighetenI tre nyckelavseenden ser jag fredsbarnet ioss svenskar och krigsbarnet hos polackerna.

Vi fredens barn tror på Den Goda Myndig-heten. Därför att vi har själva skapat den. ISverige har myndigheten vuxit ur folkrörel-serna, nedifrån och upp, som ett träd meddjupa rötter. Myndigheten är helt enkelt vår.Och regeringen är vår. Jag kan gnälla på denoch det gör jag, det är min demokratiska rät-tighet! Men i grunden tror jag på den och jagtror på den offentliga makten. I praktiken be-tyder det att om jag ringer upp en myndig-hetsperson eller ett departement för att fåsvar på en fråga, blir jag upprörd och ilsk omjag inte får det svar, som jag begär. Det är juderas förbaskade skyldighet att svara mig,när jag frågar! Jag som inte bara är fredensbarn utan också barn av demokratin.

Fredens barn lär sig bygga sitt samhälle isamklang med myndigheten och makten. Ettgemensamt bygge. Det centrala verktyget blirkompromissen, vars krona fick namnet Salt-sjöbadsandan.

För polackerna är myndigheten ockupant-ens förlängda, kontrollerande arm. Den ska-pades aldrig av folket, växte aldrig ur folket.Den sattes på plats uppifrån för att hålla fol-ket på mattan, generation efter generation.Dess funktion var att kontrollera, förödmjuka,skapa osäkerhet och göra fullständigt klartför medborgarna att Makten ligger någon an-nanstans – definitivt inte hos folket.

Här krävs andra överlevnadsinstrument!När fredens barn får lära sig att bygga i sam-klang med myndigheten, får krigets och ock-upationens barn lära sig det totalt motsatta –att överleva trots Makten. Här handlar det omatt gå vid sidan om, att zigzaga sig runt, attfinna kryphål och dolda sidogångar. Denöverlever som lurar ockupanten, dvs Makten.Den når framgång/blir hjälte som trotsar och

bedrägligt kringgår lagar och regler. Dvs und-går den främmande ockupanten eller den in-hemske diktatorn. Åtta generationer i följd.

Och vi tror eller förväntar oss att visvenskar inom 15 år ska mogna till framgångi EU:s gigantiska lobbyvärld i Bryssel! Vi somfostrats till transparens och konkretion,pragmatism och tydliga strukturer. Om våragrannar polackerna säger vi bara dussintaletår efter det sovjetiska imperiets samman-brott att de nu lever i ”ett normalt land” ochdärför inte längre behöver det demokrati-stöd vi därför har kapat sen ett år. Som om200 års gjutformar skulle upplösas över ennatt, så naivt!

Vi kommer att förvånas i det utvidgade EU!Överraskas över hur oerhört snabbt polack-erna ska finna sin väg i Europeiska Unionensväldiga byråkratier. Som fisken i vattnet!

Och så blev det alltså så, att vi svenskar aven gynnsam historia formats till kollektivister.Och polackerna av sin historia slipats till indi-vidualister. Utmanare. Kameleonter. Tudela-de. Improvisatörer, inte minst! Som därförofta krockar i samarbetet med oss fredensbarn: Planerarna, som har all tid i världen attförbereda sig för varje nytt steg. Inget kan justöra oss. Därför kan vi ta tre år på oss för attplanera en enda förändring i vårt pensions-system. Det måste ju förankras! Grundligt ut-redas och diskuteras. För och emot och allaska få vara med och tycka till. Och allt skavara rättvist och en gång för mycket är aldrigen gång för mycket när någon vill göra sinröst hörd.

Men i Polen, i skiftet till det nya millenniet,i ett enda jättekast introduceras över en nattoch samtidigt fyra gigantiska reformer! Denadministrativa reformen skapar 16 län av deditintills 49, samtidigt som en helt ny adminis-trativ nivå införs mellan län och kommuner.Samtidigt beslutas om en dramatisk decentra-lisering av utbildningssystemet. Lika långt-gående är beslutet att decentralisera sjuk-vården. Och ovanpå denna totala omstruktu-rering av administrativ, social och utbild-ningssektor läggs det decentraliserade för-säkringssystemet. Ett två tre – hoppsan!

Det kallar jag djärvhet. Eller dårskap, välj!

21

En sak är klar: så gör inte Planeraren. Dockden intuitive Improvisatören! Han som, med-vetet eller undermedvetet, inte vet hur bråt-tom han har, hur lång tid han har på sig framtill nästa invasion eller nästa krig.

Den Goda OrganisationenDen Goda Myndigheten är ett. Två är DenGoda Organisationen. För det svenska freds-barnet är organisationen ett självklart red-skap för positiv förändring. Det började medfolkrörelserna under 1800-talet – det sekel närvårt södra grannland Polen var utraderatfrån kartan! Hela detta sekel när vi svenskartränade oss inför demokratin, existeradeinte Polen. I tre snabba svärdshugg kapatoch fördelat mellan tre mäktiga grannar:Preussen, Ryssland och kejsardömet Öster-rike-Ungern.

När svensken vill förändra något, börjar vimed att starta en förening. Eller börjar vi medföreningen som sikte. Först en utredning elleren projektskiss, en förstudie. I nästa steg ettlitet sekretariat och en fördjupad förstudie.Sen börjar vi bygget – i steg ett bygger vi cen-trum och om vi når framgång väver vi liksomspindeln inifrån och ut. Vi låter oss villigt su-gas in i organisationen, om vi delar dess in-tressen. Och vi sätter gärna av i frivillighet vårobetalda tid för att föreningen, organisatio-nen ska växa bortom oss själva.

I polsk historia delar Organisationen sam-ma roll som Myndigheten, nämligen den somockupantens eller diktatorns, dvs Maktensförlängda och kontrollerande arm. Underkommunisttiden som bara är dussintalet årborta, var medlemskap närmast tvingande.Varje medborgare skulle från tidiga år delta ipartiets olika föreningar och förgreningar ochvarje intresse hade sin egen partikokong. Or-ganisationen var ett sätt bland många att re-gistrera medborgarnas aktiviteter. Varje främ-mande stat, även Sverige, hade i Polen sittVänskapsförbund och en plats i styrelsen förVänskapsförbundet ökade chansen till denhägrande utlandsresan. Att aktivt verka somordförande i en förening var i de flesta fall att

vara filtrerad och funnen godkänd av det to-talitära systemets bevakare.

När svensken funderar på att starta en nyförening säger hans omgivning: ”Va kul!” Ochvi funderar strax på om vi vill vara med. Vi be-undrar hans eller hennes engagemang ochkänner ofta en dos stolthet över vänskapen.Men när polacken vill göra detsamma, bliromgivningens misstänksamhet ännu idagomedelbar: ”Och vad vill han nu åt? Vad harhan för planer? Vem tror han att han ska lyck-as lura nu, ja inte mig!” Vaksamheten ochmisstänksamheten varnar för att varje för-enings syfte är att sko sig på någon annansbekostnad.

Vi lever i förändringstider. Men vi svenskarmåste komma ihåg vilka olika arv vi bär på.Och inte ivrigt och omedelbart överallt söka”den svenska lösningen”.

Det Goda SamarbetetFör drygt tio år sen, hösten 1992, gick jag i detnya Polen med en av mina gamla väninnor.Allt sjöd av ännu obruten eufori. Bilden avparadisillusionen (marknadsekonomin) hadeännu inte drunknat i arbetslöshet och chock-erande inkomstklyftor. Då stoppade hon migplötsligt, lutade sig mot mig och pekade mottrottoaren på andra sidan gatan. Viskade inmot mig: ”Ser du honom där. Han är bra på attsamarbeta …”

Jag visste precis vad hon menade. Denman i medelåldern, strax under femtio, som viförstulet tittade på, hade uppenbarligen arbe-tat för Säkerhetstjänsten. Han hade underkommunisttiden samarbetat med Makten.Han hade tagit betalt för att förråda sina gran-nar, sina arbetskamrater och dem som hanhade kallat sina vänner.

Kommentaren blev komisk. Jag såg framförmig alla ivriga svenskar som vid sina förstabesök i det fria forna Östeuropa frågade efter”mänskor som är bra på att samarbeta”. Ochjag hörde inom mig detta välvilliga tjatter frånfredens barn, för vilka tillgången till ett en-tydigt och tydligt språk sedan länge var ensjälvklarhet.

22

Vid sidan om stod min väninna och allahennes med-medborgare med sitt handikap-pade språkverktyg. Listan var och är lång påvärdeladdade abstrakta begrepp, som utgörnödvändiga redskap i det gemensamma de-mokratiska samhällsbygget: representant, ta-lesman, förening, sanning, jämställdhet, demo-krati, samarbete, val … Alla och många flersom deformerats av diktaturen och därmedblivit obrukbara. Ord som i den nya tidenmåste vridas rätt, avgiftas och återerövras föratt fylla sin en gång avsedda roll.

Idag när jag går längs Warszawas trottoa-rer, möter jag allt oftare människor som serrakt in i mig när vi passerar varandra. Ung-domar mest, men inte bara ungdomar.

Läkningsprocessen pågår. Det var inte sålänge sedan som de alla böjde nacken ochsänkte blicken vid ett möte. För säkerhetsskull. För att ingenting avslöja och ingentinglova. Framför allt ingenting riskera.

För tio år sen blev jag ilsk när jag hörde folkfrån andra länder utbrista: ”Ni svenskar är sånaiva!”. Omedelbart ville jag försvara oss, gåtill motattack, kräva bevis men framför allt

reträtt. Idag sträcker jag tacksamt nacken ochsäger att ja, så privilegierad är jag. Jag är såprivilegierad att jag fötts till ett land och enhistoria, som gör att jag i princip tror män-niskan om gott. Och jag är medveten om attde flesta människor i världen inte har det pri-vilegiet.

De exotiska fåglarnaDen Goda Myndigheten. Den Goda Organisa-tionen. Det Goda Samarbetet. Vi har ett lyck-ligt arv, vi svenska fredens barn.

Men vi måste inse att vi därvidlag är somexotiska fåglar. Det är vi som är annorlunda.Vi måste inse det i samarbetet i det utvidgadeEuropa, liksom vi måste inse det när vi på all-var ska ta itu med vårt allt mer segregeradeSverige.

Det finns mycket mer att säga i det härämnet. Framför allt finns det fler bärande trå-dar att ta fram och att nysta i om vi vill förståPolen. Men för den här gången nöjer jag mignu. Någonstans måste ju samtalet börja!

23

Bilder av Polen

lära mig i Lund, som jag passerade på vägen,hur man skulle göra. Enligt lundastudenternavar polackerna ett handelsfolk och de hadeanpassat sig till svartabörshandeln; man skul-le ha med sig regnkappor av nylon som kalla-des ”prassel”. De kostade knappt någonting iSverige men var eftersökta i Polen där de kos-tade fem gånger så mycket. Jag tog med enmen hade väl aldrig vågat sälja den – dockfick jag kontakt med en student som ägnadesig återförsäljning. Det var en värld där folkgick omkring med fem klockor på armen. Defanns sedan i de polska filmerna – en av JerzySkolimowski – som vi ivrigt slukade. Jag insågförstås inte då, där jag bodde med min stu-dent i en hyreskasern på Ogrodowa och åtjordgubbar och svart bröd, att han i självaverket deltog i den motståndsrörelse som varden privata företagsamhet som envist höll sigkvar i det kommunistiska Polen. Där var juinte heller bönderna kollektiviserade. Dettavar för polackerna mycket identitetsskapan-de. Detta och lidandet, men det ska jag åter-komma till.

Kåseri och inledningPreses antydde att det kunde bli problemmed folkomröstningen om EU. Kommer po-lackerna att välja Europa eller kommer idénatt Polen ska klara sig självt att ta över? Vi fårse.

Jag tänkte också prata om mer komplexasaker. Jag blev tillsagd att inte tala om jord-bruk så jag tänkte tala om bilderna av Polensom är många och ganska motsägelsefulla.

När jag växte upp som svenskt skolbarn på40-talet var den första bilden av Polen faktiskt– ett Farligt Land. Polen var ju katolskt ochnär vi var i personalunion med Polen höll viockså på att bli katoliker eller åtminstone näs-tan. Bara Sigismunds farbror och de tapprasvenskarna lyckades rädda oss. Den plats därSigismunds följe bodde i Uppsala vid kröning-en kallas än i dag Pólacksbacken.

Nästa intryck var Polen som aborternasparadis – nu var det 60-tal (aborterna är junumera förbjudna). Jag reste till Polen förstagången 1966 (inte för att göra abort) och fick

DISA HÅSTADRedaktörStockholm

24

Men det fanns en annan bild av Polen somför några av mina vänner inte har gått överän. Det var bilden av Polen som en antisemi-tismens stamort på jorden. Det har ju iblandvarit sorgligt sant; 1968–69 fördes en statligtunderstödd kampanj som medförde att mångajudar lämnade Polen.

Själv blev jag sänd till Polen tio år efteråt föratt skildra ”antisemitismen utan judar” 1979.Det var när Per Ahlmark som då var vice folk-partiledare hade sett två av sina vänner, svens-ka medborgare men samtidigt polska judarsom utvandrat 1969, vägrades inresa i Polen.

Då hade jag ännu inte läst Norman Daviesbok om Polens historia ”God´s Playground”,där han bl a berättar om bakgrunden till denjudiska bosättningen i Polen, att de fick enfristad efter förföljelser sedan de slängts utfrån England 1290 och sedan från Spanien.Judarna hade i Polen självförvaltning och räk-nades som ett eget stånd. De utsattes iblandför pogromer men levde också långa tider ifred. Sedan försvann deras självständighetunder delningarna på 1700-talet när också ju-darna blev medborgare – men då i de ockupe-rande länderna Preussen, Österrike och Ryss-land. Det var särskilt i dåtidens tsar-Rysslandsom judarna kom att få en särskild historia ef-tersom tsaren drog sitt streck – tjerta osedlos-ti – och utmärkte det område som sträckte sigin i dagens Polen, Vitryssland, Litauen, Ukrainaoch Moldavien och där judar fick bosätta sig.Här fanns hela denna shtetl-kultur, nu bekantgenom operetten ”Spelman på taket”. Judarnasom bodde där utsattes för pogromer som oftafick många av dem att emigrera.

När jag var i Polen för första gången, 1966,var detta ingenting man talade om. Jag hadebott i Israel ett år och läst mycket om judar-nas historia och zionismen och i Krakow vil-le jag, då jag var där, absolut se ghettot. Ingenvisste var det låg. Intresset från mina värdarvar mycket förstrött.

Sedan blev de polska judarna bekanta ge-nom förföljelsevågen 1968–69. Numera ingårde i historien igen! Man har byggt upp monu-ment i Polen överallt till judarna. Krakowsjudiska kvarter är nu väl bekanta. Umschlags-platz varifrån judarna fördes till läger under

Hitlerockupationen är uppbyggd och visasliksom ghettomonumentet för turister. Ame-rikaner i många fall ättlingar till dessa utvand-rade polska judar kommer dit och förundras.Vi får hoppas att denna historiesyn håller.

Norman Davies, den historiker jag nämndenyss, lät sin historiebok börja med det förstaskrivna vittnesmålet om Polen. Det var avfat-tat av en jude från Cordoba. Han låter sin his-toria börja när araberna”upptäckte Polen”.Det var kalifen av Cordoba med följe påväg tillPrag som år 965 råkade upptäcka Polen. (Enpoäng för Davies, själv gift med en polskamen numera fascinerad av alla små nationersom har fått honom att upptäcka att han självär walesare mer än britt).

Kalifens skrivare Ismail Ibn Jakub beskrevde underliga slaverna här uppe i norr. Detsom särskilt intresserade expeditionen frånden medeltida världens dåvarande kulturellacentrum var att polackerna var kristna. KungMieszko av ätten Piast hade nämligen låtitdöpa sig redan före vår Olof Skötkonung.(Trots allt missionerande blev Sverige intehelt kristet förrän år 1000).

Men Polen hade alltså redan då antagitden katolska religion som för många har va-rit och är en stark identifikation. Intressantockså därför att polackerna fick ännu merastyrka genom att liera sig med ett hednafolk,litauerna, de sista hedningarna i Europa. Detskedde genom ett äktenskap då den valdadrottningen Jadwiga – bara 10 när hon blevregent och 11 då hon gifte sig – förmäldesmed litauerkungen Jogaila som var hedning.Han gick över till kristendomen och blevWladislaw II. Därigenom blev Polen ett myck-et stort välde – vilket inte alla har klart försig – som stundtals sträckte sig från hav tillhav – och det under hela 400 år. Det blevmycket starkt. Det blev rikt av spannmåls-handeln uppför floderna till Östersjön. Härbodde ett stort antal folk. För vitryssar ochlitauer är detta också en storhetstid i histo-rieböckerna, vilket man ska hålla i minnet,och om polacker nu nostalgiskt talar om attPolen är ett homogenare land och polackoch katolik är ett och samma, så är det enfullständig historisk lögn. Så har det inte

25

varit. Om det möjligen kan ha varit så någongång, så är det nu!

Men det finns de som vill ha fiender. Tys-karna, som bodde längs kusterna i det somvar Polen, utpekades som fiender där de bod-de i en krans längs Östersjön. De organisera-de sig i Tyska orden och lämnade efter sig fan-tastiska byggnadsverk – det vet alla som varitvid Malbork till exempel. Tyska orden beseg-rades vid Grunwald, om vilket nu ett monu-ment vittnar och den polska traditionen villgärna se det slag som stod nästan femhund-ra år senare – 1914 vid Tannenberg – som en”historisk revansch”. Men egentligen har förevärldskrigen den västliga gränsen legat all-deles stilla. Fienden har i stället kommit frånöster, norr och söder.

I Polen är dock den tyska saken lite sjuk.Efter andra världskriget flyttades som vi vetPolen västerut. Man tvangs ge upp stora om-råden i väster som tillföll Ukraina, inklusivestaden Lwów. I utbyte fick man städerna Bres-lau som blev Wroclaw och Stettin som blevSzczecin. Poeten Adam Zagajewski har be-skrivit detta – hur hela staden Lwów flyttadestill Wroclaw. Det var samma människor – debara spreds ut på ett annat sätt. Allt det härskapade förstås en väldig sorg – det var sam-manlagt 16 miljoner människor som fraktadesfrån sina hemtrakter i den flytten.

Sedan fick man inte tala om det – det blevtabu. I DDR fick man inte tala om att släktenkom från det Pommern eller Ostpreussensom nu var Polen och i Polen fick man intetala om att det fanns tyskar i landet. Jag skrevom det en gång, men kunde aldrig få veta hurmånga de egentligen var. Den enda gången jagsom korrespondent i Polen på 80-talet fickuppleva att säkerhetspolisen verkligen gick inpå ett oppositionsmöte i en lägenhet – sådanahölls ju hela tiden på 80-talet – var då jag skul-le få träffa några ur den tyska minoriteten somalltså fanns. Då kom polisen, civilklädd, ochskrev upp namnen på dem som var där ochjag fick aldrig tala med dessa tyskar.

Några år senare, då Berlinmuren hade fal-lit och det redan var tal om den tyska återför-eningen (som den polska regeringen var räddför) var jag i Wroclaw och frågade de polack-

er som bodde där vad de tyckte. Å tänk om vikunde få bli tyskar sade de – för östtyskarnavar redan lovade tyska pass och D-mark. Jagkunde inte där hitta ett enda belägg för attman skulle vara rädd.

Om vi talar om den polska självbilden, somjag förstås bara sett utifrån, så var det sometsade sig fast på 80-talet just paret hjälte/of-fer. Jag var där under den tid då kommitténför arbetarnas försvar, KOR, hade börjat ver-ka och byggde upp ett civilt samhälle. Det varden tid då man igen ville framkalla just Po-lens storhetstid under Rzeczpospolita – denrepublik där adeln var suverän och valde sinkung. Så härskade det fria vetot som hos ossgett upphovet till uttrycket ”polsk riksdag”och som förstås kunde ställa till stort besvär.Det fungerade så att adelsmännen, de rika,och de mycket fattiga som också deltog oftastformade allianser för att få en kandidat vald.Kungarna som valdes blev ofta mycket svaga.Det fanns några undantag som Jan Sobieski.Men som regel var de svaga vilket ledde till attman i Polen hade traditionen av en svag stats-makt, en svag centralmakt och att detta sågssom positivt. Kontrollen kom utifrån – det vardet ryska väldet – som man så småningomgjorde uppror mot. Det var denna bild som på1970–80-talet transponerades till en uppfatt-ning om Polen som ett nobelt samhälle därman motstod staten.

Det tedde sig lite konstigt, särskilt omman kom från Sverige där staten alltid varitstark, att det var det civila samhället somskulle vara starkt i sig. Arbetarklassen hadeju officiellt varit förhärskande i det kommu-nistiska Polen, det fanns marmorstatyer, niminns Wajdas film ”Marmormannen”, detfanns hela detta sovjetiska kitsch och dyr-kan av rekordarbetare, men det försöktesådana som jag kände glömma bort så attman till slut bokstavligen inte såg det. Menarbetarna fanns ju och arbetade i dessa väl-diga stålverk, fabriker och gruvor, men detvar då de strejkade och alliansen med de in-tellektuella bildades som först var KOR ochsedan blev Solidaritet som ett mirakel föd-des. Jag var ju också vänster på 70-talet ochför oss var detta mycket märkvärdigt. Som vi

26

alla vet blev detta till slut den kraft som be-segrade kommunismen.

Jag blev mycket störd när jag i höstas vari Warszawa med amerikanska korresponden-ter som hade varit där 1980 och dessa hävda-de att det var de som ”hade satt Polen påförstasidorna 1980 och hållit det där i tio år.”Också John Davis, den dåvarande amerikan-ske chargén (ambassadör fick han ju inte kal-la sig, förbindelserna var nedkylda efter krigs-tillståndet) verkade på något sätt ha köptdenna bild. Som om väst skulle ha gjort det!

Men självbilden jag talar om var inte baradet heroiska Polen. Det var också det lidandePolen. Det är en gammal bild som Mickiewiczförst präglade – att Polen har kommit för attta på sig alla andra länders synder och skalida som Kristus. Då var Polen delat. Detta li-dande har gått in i kulturen. Därifrån kommerbilden av det korsfästa Polen. Polen ska visasig värdigt – det blir en sorts andlig rening.

Jag har grubblat mycket över detta. Varförvill en nation framställa sig själv som lidande.Inte alla vill det – tänk på fransmännen därden ena ockupationsarmén efter den andrahar vällt in medan fransmännen låtsas somingenting och talar om Frankrikes eviga gloi-re. Men Polen vill vara en korsväg där alla hartrampat. Visst har många andra nationer an-vänt denna bild – många upplever sig som ettland där erövrare korsat varandra. Det är välbara vi och norrmännen och japanerna sominte har det. Men det hindrar inte att det pols-ka lidandet finns och upplevs som äkta.

Jag kunde tycka att det blev en tävling, sär-skilt på 80-talet när filmen Shoah (Förintel-sen) av fransmannen Claude Lantzman visa-des i Polen och insändarna haglade om detvar judar eller polacker som hade lidit mest.Det var en mycket underlig debatt.

Däremot är det polska lidandet såvitt jagvet inte som Dostojevskijs – alltså den somhar lidit har nu rätt att göra vad som helstmot andra – som vi kunde se hos serberna ikriget och som kan leda till farliga saker.

Det finns också de som är djupt kritiska tilldenna polska självbild och vill mana till besin-ning. Själv blev jag mycket tagen när jag lästeCzeslaw Milosz ”Själar i fångenskap” som be-

rättar inifrån hur det är att vara kommunist.Han berättar inte bara om andra utan om hurhan förändrades själv och hur han gav sig iväg för att slippa bli sådan själv. Eller tagAdam Michnik, obekväm journalist och chef-redaktör på Gazeta Wyborcza, som oförtrött-ligt står upp och motarbetar allt han anservara farligt för nationen och dumt.

Exilen har också spelat en viktig roll. Mi-losz gick i exil. Och Adam Mickiewicz – somaldrig besökte Polen, han kom från Litauen –var också i exil. Det var han som polemisera-de med Pusjkin, vilken tillägnade honom dik-ten ”Till dem som talar illa om Ryssland ”. Fören ryss, med perspektiv från centrum, är detsvårt att förstå att någon bland imperiets un-dersåtar kan tycka annorlunda och ha ett an-nat perspektiv. Men det är ändå lustigt att detpolska nationalverket, den långa dikten ”PanTadeusz” (”Herr Tadeusz” av Mickiewicz) bör-jar med orden ”O Litauen!” Det visar komp-lexiteten i det hela. Så några av de bästa för-fattarna har alltid funnits i exil. I nyare tid harvi Witold Gombrowicz som skrev sina fantas-tiska pjäser och dagböcker i Argentina och se-dan min favorit Adam Zagajewski i Paris. Detfanns förstås andra än författare som kompo-sitören Frédéric Chopin om vilken en anekdotberättar att när författaren George Sand skul-le förföra honom klädde hon sig i rött och vitt.

Men dessa polacker hyllades verkligensom hjältar i Europa för man mindes dem,och att när Polen var delat och det bara fannsen liten rumphuggen sak som hette Warsza-wakungadömet och så Kongress-Polen dågjorde man uppror: man gjorde uppror 1831,och 1862 och polackerna skickades till Sibiri-en. Allt detta grundlade förstås ett hat motryssarna som väl finns kvar ännu. Man kanförstå det. Ändå är det ibland irriterande attdet skulle tas för givet att jag som svensk skul-le hata med dem. Det blandade sig förståsmed det antisovjetiska. Det var en aning ko-miskt att efter glasnost i det lyckliga befriadeÖsteuropa ansåg polackerna att de var sär-skilt lämpade att bygga en bro mellan Europaoch Ryssland.

Svårigheten för Polen har varit att leva upptill idealbilden av sig självt när till slut fri-

27

hetens timme slagit. Det blev svårt efter 1918och också 1990. I bägge fallen följde kaos. Detkom fram andra saker, excesser, extremist-partier, inte alls det man hoppats, i synnerhetinte i början. Jag minns Solidaritetskämparsom då det var över och de hade kommit in iparlamentet tog av sig blåjeansen, satte på sigvapenringen, hängde upp släktporträtten påväggen och började tala om Walesa som enpopulist och parveny. Det var inte hela san-ningen om Lech Walesa. Men det är sant atthan gjorde många besvikna under sin presi-denttid för att han ibland appellerade till folkssämsta sidor i sina tal. Men jag tycker inteman ska tala alltför illa om Walesa för i sinabästa stunder var han en stor politiker. Jagträffade honom härom månaden då han ock-så visade en del av sin galenskap. Han sadeatt han skall snart bli president igen och att

hans stora fel när han var det, var att han intelyssnade på oss journalister. Ni gjorde mig tillden jag var, men när jag blev stor och mäktigså glömde jag er. Det var mitt stora fel. Nästagång ska jag inte göra så.

Sedan blev Polen och polackerna förståsockså fattiga av friheten; det var också enbesvikelse när man nått dit man velat. Jagminns alla de här polackerna med sina randi-ga fullpackade plastväskor som stod i alléer-na i Berlin och sålde saker och jag tänkte – jagtror t o m att jag skrev det i tidningen. ”Nu harde här stolta krigarna polackerna blivit etthandelsfolk, medan judarna som, så längesom de bodde i Polen, var ett handelsfolk, nuär stolta krigare”.

Men jag tror att polackerna inte behöveravundas israelerna, hur glada de än är att deär med i Nato.

29

WIESLAW TARKAInformationschef vid Institutet förinternationella frågor, Warszawa,tidigare pressattaché vid Polens ambassadi Stockholm

Polens regioner och länsindelning

InledningMan kan inte rätt beskriva Polen och dessjordbruk om man inte tar hänsyn till Polensregionala differentiering. Att skildra Polensregioner är förmodligen en svårare uppgift änvad fallet är med länder som Tyskland, Frank-rike, Spanien och t o m Sverige. Orsaken ärdet faktum att Polen genom tiderna undergåttstora geografiska förändringar. Gränserna harändrats vid upprepade tillfällen också underdet senaste seklet. Omvälvningarna i Polensstormiga historia har varken gynnat lokalsammanhållning eller bevarat regional identi-tet och traditioner.

Både migrationen under andra världskri-get och de massvisa tvångsförflyttningarnaav den polska befolkningen från f d Östra Po-len till de centrala och västra delarna av lan-det har inneburit stora regionala förändring-ar. Å ena sidan har långvariga gränsområdeni öst gått förlorade, å andra sidan har helt nya,lokala och regionala samhällen bildats i väst.

Den senaste administrativa indelningen avlandet motsvarar bara delvis de etnografiskaregioner som bildades i samband med om-flyttningarna. Trots detta är både den regio-nala och den lokala identiteten rätt tydlig ochden blir med tiden ännu starkare. Sedan 1989ser man på både lokal och regional nivå entydlig frigörelse av människans vilja att varaaktiv och genomföra förändringar överalltdär det behövs. Efter systemskiftet har man iPolen återfått en värdighet och ett självförtro-ende just tack vare en pånyttfödd regionaloch lokal identitet. Ett stort antal lokala ochregionala tidningar och blomstrande frivilligverksamhet i regionala och lokala samhällenär ett bevis på att det nya Polen föddes där.

Behovet av regional utveckling iPolenRegionerna i Polen skiljer sig från varandra iolika avseenden. Grundläggande förhållan-

30

den som miljö, befolkningstäthet, levnads-standard, sättet att bruka jorden o s v verkardock vara av mindre betydelse än de samladehistoriska minnena som starkt skiljer sig mel-lan regionerna. Så att för att lära känna Polenmåste man förstå att landet består av heltskilda regioner.

Systemskiftet 1989 blev början till en steg-vis decentralisering inom landet. Det har visatsig vara en långsam och komplicerad pro-cess. Orsaken är inte bara de 50 åren då cen-tralmakten och dess utövning var en själv-klarhet. Mellankrigs-Polen var inte heller ettbra samhälle för regional utveckling. Då mås-te man i första hand integrera de förra öster-rikiska, preussiska och ryska annektionerna iett återfött Polen.

Dagens regionala utveckling i Polen och lan-dets anslutning till Europeiska Unionen är tvåhelt parallella processer. Tursamt börjar mandock inte från början. De nya regionerna byg-ger på regionala och lokala traditioner somibland är tusen år gamla.

Den senaste reformen som ägde rum 1999gav nya ramar. Redan idag har många polskalän egna representanter och byråer i Bryssel.Denna reform var den andra i raden efter enreform som genomfördes 1945. Genom densenaste reformen har man återskapat storaadministrativa enheter som liknar de somfanns före 1975.

Under perioden 1975–1999 var Polen indelati inte mindre än 49 distrikt vilka hade mycketolika utvecklingsmöjligheter. Denna indelningunderlättade maktcentralisering men skadadeallvarligt traditionella regionala band. Mångadistriktshuvudstäder valdes utan hänsyn tillkapacitet och förmåga. En ny indelning i stör-re administrativa enheter var ett måste delssom en följd av systemskiftet, dels på grund avde krav som väntades bli ställda på de regiona-la samhällena. Distrikten ansågs vara för småoch svaga – inte minst ur näringspolitisk syn-vinkel – för att kunna åtaga sig de regionalpo-litiska uppgifter och uppfylla de krav somställs i samband med Polens integration med

Europeiska Unionen. Dessa hinder finns intelängre tack vare den senaste reformen.

Den regionala förvaltningenAdministrativt indelas Polen i län (wojewód-ztwo)1.

Länet är en självstyrande administrativenhet och juridisk person som har egen bud-get och rätt att utöva näringspolitisk verk-samhet.

Regeringens representant i länet är lands-hövdingen (wojewóda) som utses av premiär-ministern. Landshövdingen har ett länskon-tor (Urzad Wojewódski) till sitt förfogande.

Länets självstyrelse utövas av landstinget(Sejmik). Landstinget består av ledamöterutsedda i val.

Landstinget väljer en styrelse, länsstyrelsen(Urzad Marszalkowski). Länsstyrelsen leds aven marskalk (talman) som väljs direkt av lands-tinget. Övriga ledamöter i länsstyrelsen väljsav landstinget efter förslag av marskalken.

Landstingets huvuduppgift är att utarbetaett program för den regionala utvecklingen ilänet varvid förutsätts att de materiella resur-serna och människornas färdigheter utnyttjaspå bästa möjliga sätt. Bland landstingets vik-tigare uppgifter kan nämnas.• Ansvara för och främja länets utveckling

(med hänsyn till de möjligheter som ettinternationellt samarbete kan innebära),marknadsföra länets utvecklingsmöjlig-heter, stimulera näringslivets utveckling ilänet, förbättra länets konkurrenskraft ochöka innovationsförutsättningarna i länet.

• Tillsyn över vissa regionala offentliga myn-digheter.

• Verka för hållbar utveckling (inklusive mil-jövård och skydd av kulturlandskapet) ochlandskapsplanering.

Länen i Polen har rätt att ingå bilaterala ochmultilaterala samarbetsavtal med partners avliknande typ i utlandet. Att följa gällande rikt-

1 Inom länet finns två administrativa nivåer: Distrikt (powiat) och kommuner (gmina).

31

linjer i landets utrikespolitik är ett krav. På såsätt kommer länen att spela en viktig roll i in-tegrationsprocessen mellan Polen och EU.

De polska landstingen kom i första hand tillför att verka för en framgångsrik regional ut-veckling istället för att utöva tillsyn över denoffentliga sektorn. Deras roll är att stödja nä-ringslivsutvecklingen inte att administrera. Atttillse och verkställa det allmännas uppgifter ilänet åvilar landshövdingen och länskontoret.Landstingets viktigaste ansvarsområden inomden offentliga sektorn är följande:• Postgymnasial utbildning, lärarutbildning,

länsbibliotek• Regionala högskolor• Hälso- och sjukvård• Kulturella institutioner• Social omsorg och arbetsmarknadspolitis-

ka åtgärder på regional nivå samordnademed landsomfattande riktlinjer för att mins-ka arbetslösheten

• Landsbygdsutveckling• Landskapsplanering• Miljövård• Vattenförsörjning, bevattning, dränering

och underhåll av vatteninfrastrukturen• Väg- och transportförvaltning

Regionala naturgivna särdragEtt antal zoner som löper i öst–väst kan ur-skiljas. I ordning från norr till söder finns iPolen följande zoner.2

• Östersjöstrandbältet,• Inlands-sjöområden (Pommern, Masurien

och Storpolen)• Centrala låglandet (Storpolen, Masovien

och Schlesien)• Platåer och lägre bergstråk (Schlesien,

Kraków/Czestochowa- och Roztoczepla-tån samt Swietokryskie-bergen)

• Bergkedjorna (Karpaterna och Sudeterna)

Polen är ett låglandsområde öppet både motöster och mot väster utan naturliga spärrar

bortsett från floder och andra vattendrag.Den naturliga gränsen i väster är Odra (Oder)med bifloden Nysa Luzycka (Neisse), medanpå östra sidan gränsen utgörs av Wislas biflodBug. Merparten av landytan är en del av detEuropeiska slättlandet som sträcker sig ändafrån Engelska kanalen till Ryssland. Flertaletav länen ligger inom låglandszonen. Inomplatå- och den lägre bergstråkszonen liggertre län: Schlesien, Lillpolen och Swietokrzy-skie län. De bergiga gränstrakterna – Sudeter-na och Karpaterna – ingår i länen Nedre Schle-sien, Schlesien, Lillpolen och Podkarpackie.

Polen befinner sig i zonen av ett övergångs-klimat, vilket innebär att landets väder påver-kas både av Atlanten i väster och kontinenta-la Eurasien i öster. Detta får till följd att de kli-matiska förhållandena varierar mellan länen.Medeltemperaturen och medelvärdena förvegetationsperiodens längd visas i tabell 1nedan. Länen är geografiskt ordnade frånnorr till söder och inom respektive grupp frånväster till öster.

Den längsta vegetationsperioden redo-visas från Schlesiens lågland i Opoletrakten.Den varade hela 28 dagar längre än i Pod-laskie län. Den kallaste platsen i Polen är Wi-lajnytrakten som ligger i norra delen av Pod-laskie län nära den punkt där de polska, litau-iska och ryska (Kaliningradområdet) gränser-na möts

Historiska landskap i PolenNamnen på de sexton länen som bildadessom ett resultat av reformarbetet 1999 förefal-ler förbryllande om man inte känner till Po-lens historia. Merparten har djupa historiskarötter. Storpolen och Lillpolen är ju det pols-ka rikets vagga. De polska kungarnas makt-centrum flyttades vid slutet av tolvhundrata-let från Gniezno och Poznan (Storpolen) tillKraków (Lillpolen) för att två århundradensenare (1596) flyttas till Warszawa (Maso-vien). För den förflyttningen får polackerna

2 En beskrivning av klimatet och naturen i Polen återfinns i Gunnar Andrés uppsats om ”Det polska jordbruket ochdess struktur”, sid 53–55

32

bl a tacka den svenskfödde kungen Sigis-mund III Vasa. Intressant att nämna är att fur-stendömet Masovien var en förläning i detpolska riket ända till 1526.

Vi har alltså nämnt tre historiska landskap– Storpolen, Lillpolen och Masovien. Därnästkommer Schlesien och Pommern som genomtiderna antingen varit en del av eller haft näraförbindelser med det polska riket och somåterigen efter 1919 resp. 1945 är en del av Po-len. 1999 bildades av Schlesien tre län – NedreSchlesien, Opolskie län och Schlesien. Av Pom-mern bildades länen Västpommern, Pom-mern och Kujavien-Pommern. Namnet på detsistnämnda länet anknyter till ett gammaltlandskap Kujavien välkänt för sina bördigaåkrar och höga odlingskultur.

I norr ligger länet Ermland-Masurien somär rikt på stora sjöområden och som förenartraditioner och historiska minnen med land-skapen Ermland och Masurien. I det förgång-

na var katolska Ermland ett biskopsdöme di-rekt under den polske kungen medan det pro-testantiska Masurien tillsammans med restenav det förra furstendömet Preussen var för-läningar. Vidare bör nämnas Podlaskie län därpolacker, vitryssar och litauer möts – de trenationaliteter som en gång tillsammans bilda-de Adelsrepubliken Polen. Sydligare liggerLubelskie län (som avgränsas av flodernaWisla i väster och Bug i öster) och Swietokrzy-skie län (avgränsat av floderna Wisla i österoch Pilica i väster). Båda sistnämnda län är isjälva verket en del av det historiska landska-pet Lillpolen.

Det saknas en historisk förklaring till någraav dagens län. Ett av dessa är Lódskie län sombildades relativt sent i slutet på artonhundra-talet runt staden Lódz i gränsområdet mellande tre stora historiska landskapen Storpolen,Lillpolen och Masovien. Denna stad – idagPolens näst största – kallades på sin tid för

Tabell 1. Temperaturförhållanden och vegetationsperioder i Polens län.

Medeltemperatur Medeltemperatur Vegetationsperiod (°C) i januari månad (°C) i juli månad (antal dagar)

1999 2000 1999 2000

Nordliga länVästpommern 2.4 1.4 19.4 15.5 267Pommern 1.2 1.1 19.5 15.8 269Ermland-Masurien - 0.7 - 1.5 19.3 15.6 268Podlaskie län - 1.6 - 2.1 20.0 16.1 266

Mellersta län (norr)Lubuskie län 1.6 0.3 20.1 16.1 289Storpolen 1.1 - 0.3 20.2 16.0 287Kujavien-Pommern 0.6 - 0.6 20.6 16.5 268Masovien - 0.2 - 1.4 20.6 16.6 268

Mellersta län (söder)Lódskie län - 0.1 - 1.4 20.0 15.9 268Swietokrzyskie län - 0.6 - 2.3 19.6 16.0 268Lubelskie län - 0.7 - 2.6 19.6 16.4 268

Sydliga länNedre Schlesien 1.4 0.4 20.0 16.5 282Opolskie län 1.0 - 1.0 20.2 16.9 294Schlesien 0.5 - 1.9 19.8 16.5 268Lillpolen - 0.3 - 1.8 20.3 16.9 268Podkarpackie län - 0.4 - 3.1 20.0 17.2 267

33

Polens Manchester genom sin dominerandetextilindustri. Ett annat län – på polska kallatPodkarpackie eftersom det ligger vid foten avKarpaterna – ligger mellan Kraków i Polenoch Lviv (Lwów) i Ukraina. Podkarpackie länär en österrikisk benämning (med gamlaukrainska rötter) på de territorier som efterPolens delning tillföll det Österrikiska-Unger-ska kejsardömet. Namnet Podkarpackie an-vänds än idag. Det finns på svenska kartorinkl. i Nationalencyklopedien. Sist men inteminst bör nämnas Lubuskie län som ligger vidfloden Odra i gränsområdet mellan Pommerni norr, Storpolen i öster och Schlesien i söder.

Därmed har vi redogjort för samtliga sex-ton län i Polen som finns på kartan fr o m den1 januari 1999. Faktum är dock att ett antal läninte är etnografiska enheter i sin helhet. Änd-rade gränser och flera gånger avbruten lokaltradition kan innebära en viss förvirring be-träffande ett områdes riktiga regionala till-hörighet. I vissa fall återspeglas denna förvir-ring i namnen på städer och deras geografis-ka tillhörighet. Som exempel kan nämnas• Gorzów Wielkopolski ligger inte i Wielko-

polska (Storpolen) utan är residensstadenför Lubuskie län.

• Tomaszów Mazowiecki hör inte till Maso-vien utan till Lódskie län.

• Biala Podlaska är inte en stad i södra Pod-laskie län utan en stad i nordligaste delenav Lubelskie län.

• Wysokie Mazowieckie hamnade i Podlaskielän istället för i Masovien.

Den senaste indelningsreformen möttes meden het diskussion i Polen. Efter många me-ningsskiljaktigheter och långa tvister får mandock konstatera att man har uppnått ett fram-gångsrikt resultat och att reformen kan ansessom lyckad. Den överväldigande majoritetenav Polens medborgare känner sig hemma i denya administrativa strukturerna.

Nyckeltal för Polens länI denna uppsats har i vissa fall även använtssvenska benämningar på länen. På kartan

(Polska mapa administracyjna) finns de pols-ka namnen. De i uppsatsen använda namnenframgår av följande uppställning.

Polska länsbenämningar resp svenska namnoch benämningarZachodnio-Pomorskie VästpommernPomorskie PommernWarminsko-Mazurskie Ermland-MasurienPodlaskie Podlaskie länLubuskie Lubuskie länWielkopolskie StorpolenKujawsko-Pomorskie Kujavien-PommernMazowieckie MasovienLódzkie Lódskie länSwietokrzyskie Swietokrzyskie länLubelskie Lubelskie länDolnoslaskie Nedre SchlesienOploskie Opolskie länSlaskie SchlesienMalopolskie LillpolenPodkarpackie Podkarpackie län

Länens areal, befolkningsförhållanden ochantalet kommuner framgår av tabell 2.

Rangordningen av länen efter areal resp.antalet invånare framgår av följande samman-ställning.

Rangordning efter Rangordning efter areal antalet invånare 1. Masovien 1. Masovien 2. Storpolen 2. Schlesien 3. Lubelskie län 3. Storpolen 4. Ermland-Masurien 4. Lillpolen 5. Västpommern 5. Nedre Schlesien 6. Podlaskie län 6. Lódskie län 7. Nedre Schlesien 7. Lubelskie län 8. Pommern 8. Pommern 9. Lódskie län 9. Podkarpackie län10. Kujavien-Pommern 10. Kujavien-Pommern11. Podkarpackie län 11.Västpommern12. Lillpolen 12. Ermland-Masurien13. Lubuskie län 13. Swietokrzyskie län14. Schlesien 14. Podlaskie län15. Swietokrzyskie län 15. Opolskie län16. Opolskie län 16. Lubuskie län

34

Polens länsindelning fr o m 1999

Källa: Ministry of Agriculture and Development, Warszawa.

35

Länens utvecklingsmöjligheterUtvecklingspotentialen i länen beror avmånga faktorer såsom• Det historiska arvet,• Det geografiska läget• Demografiska förhållanden• Näringslivet• Kunskap och teknologi

Med dessa kriterier som utgångspunkt har vivalt att indela länen i tre grupper:• De starka (Masovien, Schlesien, Stor-

polen, Lillpolen, Pommern, Nedre Schle-sien)

• De mellanstarka (Lódskie län, Väst-pommern, Kujavien-Pommern, Opol-skie län)

• De svaga (Ermland-Masurien, Lubelskielän, Lubuskie län, Podlaskie län, Pod-karpackie län, Swietokrzyskie län)

Fortfarande råder skillnader mellan olika re-gioner som uppstod redan på 1800-talet dåPolen var delat och inte existerade som ettsjälvständigt rike. Någon förändring inträffa-de inte efter den länsindelning som infördesefter andra världskriget.

De svagaste länen sträcker sig längs denöstra riksgränsen i ett långt bälte som brukarkallas för ”östra väggen”. Dit hör Ermland-Masurien, Podlaskie län, Lubelskie län ochPodkarpackie län. Vissa likheter med dessasvaga län känns igen i de östligare delarna avMasovien (Warszawa inte inräknat) och Swie-tokrzyskie län.

Geografiskt svaga län i väst är Lubuskie länoch Opolskie län men är starkare än kolle-gorna i öst. Ett bälte av mellanstarka län frånPommern i norr genom Kujavien-Pommern,Storpolen, Opolskie län till Schlesien i söderhar bättre förutsättningar tack vare fördelak-tigare ägarstruktur i jordbruket och högre

Tabell 2. Län, kommuner och distrikt i Polen.

Läge Län Befolkning Yta Befolknings- Antal Antal tusen invånare tusen km2 täthet inv/km2 Kommuner distrikt

Norra delenVästpommern 1 733.8 22 912 75.2 114 21Pommern 2 198.3 18 293 119.4 123 20Ermland-Masurien 1 468.3 24 203 60.4 116 21Podlaskie län 1 221.1 20 180 60.6 118 17

Mellersta delen (norr)Lubuskie län 1 023.9 13 984 73.1 83 14Storpolen 3 360.8 29 826 111.9 226 35Kujavien-Pommern 2 099.7 17 970 116.8 144 23Masovien 5 072.3 35 579 141.8 325 42

Mellersta delen (söder)Lódskie län 2 643.3 18 219 146.1 177 24Swietokrzyskie län 1 322.8 11 691 113.6 102 14Lubelskie län 2 232.0 25 114 89.2 213 24

Sydliga delenNedre Schlesien 2 972.0 19 948 149.5 169 30Opolskie län 1 084.6 9 412 115.7 71 12Schlesien 4 847.6 12 294 396.6 166 36Lillpolen 3 233.7 15 144 212.4 182 22Podkarpackie län 2 128.6 17 926 118.6 160 25

Hela landet 38 644.2 312 685 123.5 2 489 380

36

odlingskultur. Man kan också notera attyrkesutbildningen bland bönderna i dessa länär bättre än i andra delar av landet.

En annan faktor som starkt påverkar rang-ordningen är länens huvudstäder3. Enligt det-ta kriterium räknas följande län som starka:Masovien (Warszawa), Schlesien (Katowice),Lillpolen (Kraków), Storpolen (Poznan), NedreSchlesien (Wroclaw), Pommern (Gdansk), vi-dare Västpommern (Szczecin), Lódskie län(Lódz), Kujavien-Pommern (Bydgoszcz & To-run) samt Lubelskie län (Lublin). Enligt sam-ma kriterium anses övriga län vara svaga. Dithör Ermland-Masurien (Olsztyn), Podlaskielän (Bialystok), Lubuskie län (Gorzów Wielko-polski och Zielona Góra), Opolskie län (Opole),Swietokrzyskie län (Kielce) och Podkarpack-ie län (Rzeszów).

Översikt över länen i PolenVästpommern med Szczecin som huvudstadligger i nordvästra kanten av Polen vid EU’söstra gräns inte långt från Berlin, Köpenhamnoch Malmö. Västpommern är det femte störs-ta länet i Polen – 22 900 km2. Däremot liggerdet på 11:e plats om man räknar antalet in-vånare (1,7 milj). Befolkningstätheten är där-för låg – 76 inv/km2. Hela 70% av befolkningenär stadsbor, men de riktigt stora städerna ilänet är bara två – Szczecin (400 tusen invåna-re) och Koszalin (110 tusen). Szczecin är uni-versitetsstad. Där finns ett universitet och trehögskolor – den tekniska samt lantbruks- ochläkarhögskolorna. Vad som kännetecknar Väst-pommern är resterna av de statsägda jordbru-ken under efterkrigstiden – och de tidigarepreussiska storjordbruken. Storskaligt jord-bruk med relativt få sysselsatta dominerar iVästpommern. Trots gynnsamma klimatiskaförhållanden är jordbrukets intensitet relativtlåg. Kunskapsbrist och lågproduktiv jordbruks-mark utgör hinder. Länets bidrag till landetsBNP är 4,4%, vilket beräknat per invånare ut-

gör 97,7% av Polens genomsnitt. Szczecin hargoda landförbindelser med Berlin och täta fär-jeförbindelser med Köpenhamn och Ystad viaSwinoujscie. Västpommern har samarbetsav-tal med Skåne.

Pommern (huvudstad Gdansk) har 2,2 miljinvånare. Urbaniseringsgraden är hög tackvare trestadområdet Gdansk, Gdynia och So-pot där 45% av länets befolkning bor. Länetsbidrag till Polens sammanlagda BNP är 5.6%,vilket ger Pommern en femte plats. Länetsbidrag till BNP beräknat per förvärvsarbetan-de utgör 117% av genomsnittet i Polen (andraplats i landet). Jordbruket varierar. Det finnsbåde bördiga och intensivt odlade åkermar-ker och magrare med extensivt jordbruk –t ex insjöområden och våtmarker. Läget vidÖstersjökusten främjar internationella kon-takter främst med Tyskland och Norden.Gdansk, Gdynia och Sopot är det största tät-ortsområdet i norra Polen. Rederiverksamhetoch skeppsbygge är de viktigaste näringarna.Gdansk är också ett viktigt vetenskapscen-trum i norra Polen. Pommern samarbetarmed Blekinge och Kalmar.

Ermland-Masurien (huvudstad Olsztyn) mot-svarar södra delen av historiska Ostpreus-sen. Länet är bland de största i Polen (24tusen km2), medan antalet invånare inte över-stiger 1,5 milj. Befolkningstätheten är den läg-sta (61 inv/km2). 60% av länets befolkning bori städerna. Ermland-Masurien är avsides be-läget, långt från större städer. Länet gränsartill Kaliningradområdet. Olsztyn är sedan någ-ra år säte för ett universitet, som delvis här-stammar från en f.d. lantbrukshögskola. Var-ken marker eller klimatiska förhållanden främ-jar utvecklingen av jordbruket i länet. Antaletsysselsatta i jordbruket är relativt litet ochbondgårdarna är förhållandevis stora. 32% avbondgårdarna bedriver ett storskaligt jord-bruk. Ermland-Masurien är ett av de svagastelänen och dess bidrag till Polens BNP är inte

3 Anm. I polska texter används huvudstad som benämning på länets administrativa centrum. Enligt svensk termi-nologi är den adekvata benämningen residensstad. Huvudstad är sätet för rikets styrelse. I federala stater som dentyska benämns dock städer där delstaternas styrelse är lokaliserad för huvudstad.

37

större än 2,9%. Jordbrukets bidrag till brutto-förädlingsvärdet i länet är hela 8.1% jämförtmed 4,9% i genomsnitt för landet. Ermland-Masurien samarbetar med Hallands län

Podlaskie län med huvudstaden Bialystokligger i den nordöstra utkanten av Polen. Länetgränsar till Litauen och Vitryssland. EftersomLitauen snart väntas bli medlem i EU blir Pod-laskie län en naturlig förbindelselänk mellan deBaltiska länderna och övriga EU-länder. Länethar låg urbaniseringsgrad och är glest be-folkat. Den enda stora staden är Bialystok. Därbor ca 250 tusen invånare. Även i Bialystokfinns ett universitet och några högskolor. Pod-laskie län hör till de svagaste länen i Polen ochutgör tillsammans med Lubelskie län och Pod-karpackie län den s k ”östra väggen”. Pod-laskie län består praktiskt taget helt av byar.Andelen sysselsatta utanför jordbruket ärmycket låg. Ägandestrukturen i jordbruket ärrelativ fördelaktig. Många byar, särskilt i östradelen av länet, avfolkas. Odlingsmarkerna ärvanligen magra och de klimatiska förhållan-dena ogynnsamma för ett intensivt jordbruk. ISuwalkitrakten i norr finns Polens kallaste om-råde. Vid byn Wilajny är vegetationsperiodenkortare än på någon annan plats i Polen. Länetär hemvist för två minoriteter – ca 300 tusenvitryssar och ca 16 tusen litauer.

Lubuskie län ligger i västra Polen och gränsartill Tyskland i höjd med Berlin. Länets huvud-stad heter Gorzów Wielkopolski medan Zielo-na Góra är säte för landstinget. I länet borendast 1 miljon invånare. Befolkningstäthetenär också låg. Lubuskie län är ett typiskt skogs-län. Skogarna täcker hela 48% av länets yta(genomsnittet för Polen är 28,2%). Tillgångenpå skogsråvara har inneburit etablering avpappers- och möbelindustrier samt sågverk.Jordbrukets bidrag till länets BNP är 5,8%(genomsnittet för landet är 4,9%). Trots ettisolerat läge bedöms länet ha relativt storautvecklingsmöjligheter tack vare närheten tillstorstaden Berlin. Nyligen öppnades ett uni-versitet i Zielona Góra. Genom länet passerartvå riksvägar från Warszawa till Berlin ochfrån Szczecin till Prag.

Storpolen med Poznan som huvudstad ärrikets andra län till ytan (29 826 km2) och tred-je till antalet invånare (3,3 milj). Befolknings-tätheten i Storpolen är 116 inv/km2. 57% bori städerna. Huvudstaden Poznan är den störs-ta staden vid vägen mellan Warszawa ochBerlin; den tävlar med Wroclaw om dominan-sen i västra Polen. Länets bidrag till landetsbruttoförädlingsvärde per invånare ligger påtredje plats (efter Masovien och Schlesien).Näringslivet i Storpolen är stabilt och all-sidigt.

Jordbrukets andel av länets bruttonational-produkt är hög samtidigt som andelen förvärvs-arbetande i sektorn är låg. Trots att odlingsmar-ken är mager, är jordbruket i Storpolen aktivtoch karaktäriseras av hög odlingskultur. Bådespannmålsodlingen och svinproduktionen be-finner sig i särklass bland polska län. Även för-ädlingen av jordbrukets råvaror befinner sig påen relativt hög nivå.

Stora utvecklingsmöjligheter och fördelak-tigt geografiskt läge ligger bakom de utländ-ska investerarnas intresse för Storpolen. Poz-nan är ett av landets ledande centra för veten-skap och kultur samt en stad välkänd i om-världen genom Poznanmässan. Av de mångatrafikleder som korsar länet är riksvägarnaBerlin – Warszawa och Gdansk – Prag de be-tydelsefullaste. Storpolen samarbetar medVästernorrlands län.

Kujavien-Pommern. Huvudstad är Bydgoszcz,medan landstinget har sitt säte i Torun. An-talet invånare överstiger 2 miljoner. Länet be-står av två av naturen präglade områden –den norra delen bestående av det Pommer-ska inlandets sjöområde och ganska fattigtsamt den södra bördiga delen i Kujavien.Floden Visla rinner igenom länet i syd-nordligriktning. Merparten av länets befolkning(62%) bor i städer. Länet kännetecknas av ettväl utvecklat jordbruk, vilket återspeglarjordbrukets bidrag till länets bruttoföräd-lingsvärde, som ligger på 6%. Förutsättningar-na för jordbruk är förhållandevis fördelaktigap g a hög odlingskultur, fördelaktig ägande-struktur, god infrastruktur på landsbygdensamt hög nivå på böndernas yrkesutbildning.

38

Huvudstadsfunktionen delas mellan Byd-goszcz (400 000 invånare) och Torun (200 000invånare). Länet korsas av riksvägarna frånGdansk till Prag och Wien samt från Warsza-wa till Szczecin och Hamburg. Länets kun-skapscentrum är koncentrerat till NicolausCopernicus-universitetet i Torun, det äldstauniversitet i norra Polen. Dessutom finns trehögskolor i Bydgoszcz – en lantbruks-, enläkar- och en musikhögskola. Förutom jord-bruk har Kujavien-Pommern ett stort antal in-dustrier i flera branscher. Länet har samar-betsavtal med tre svenska län – Östergötland,Södermanland och Värmland.

Masovien med huvudstaden Warszawa ärstörst och rikast bland länen i Polen. Dess yta35 tusen km2 är större än landarealen i fleraeuropeiska länder som Litauen, Lettland, Est-land, Slovenien och Belgien. Antalet invånareär drygt 5 milj d v s lika många som i Danmarkoch Finland. Hela 20% av Polens BNP kommerfrån Masovien tack vare Warszawa där i stortsett hela landets ekonomiska, vetenskapligaoch kulturella potential är samlad. Det finnsdock betydande skillnader mellan huvud-staden och resten av länet. Områdena utanförhuvudstaden liknar i flera avseenden de sva-gaste länen vid Polens östra gräns. I självaverket urholkas Masoviens inland och nära-liggande län som Podlaskie län, Lubelskie länoch Podkarpackie län av Warszawas obegrän-sade dominans. Andra större städer i länet ärRadom, Plock och Siedlce, men i övrigt harMasovien en låg urbaniseringsgrad. Länetsjordbruk karaktäriseras av små bondgårdar,magra odlingsmarker och låg odlingskultur.Den största utmaningen för länets styrandeär att utjämna skillnaderna mellan huvudsta-den och resten av länet. Warszawa och om-givande kommuner bebos av drygt 2 miljmänniskor.

Lódskie län (huvudstad Lódz) ligger mitt ilandet. Räknat efter antalet invånare (2,6 milj)ligger länet på sjätte plats. Befolkningstät-heten är 146 inv/km2. Lódz, som på sin tid

kallades för Polens Manchester4, är Polensnäst största stad. Den odlade marken täckerhela 68,7 procent av länets yta (genomsnittetför Polen är 58%). Odlingskulturen är ganskahög, däremot är ägarstrukturen ofördelaktigoch jordarna ganska svaga. Till viktigare verk-samheter hör fruktoch grönsaksodling ochsvinproduktion. Lódskie län bidrar med 6,1%i Polens BNP. Länet är centralt beläget ochhar bra vägförbindelser med hela Polen. Därmöts alla viktiga trafikleder både från norr tillsöder och från väster till öster. Merparten avplanerade motorvägar skall i framtiden mötasi Stryków i närheten av Lódz. Det faktum attde två största städerna Warszawa och Lódzligger inte så långt från varandra har viss be-tydelse. Lódz är ett viktigt vetenskaps- ochkulturcentrum – och numera känt som PolensHollywood. Länet samarbetar med Örebrolän.

Swietokrzyskie län med huvudstad i Kielcehör till de minsta länen. Endast Opolskie länär mindre. På en yta av 11 600 km2 bor 1,3 miljinvånare. Befolkningstätheten är något lägreän genomsnittet för landet (113 inv/km2). Ur-baniseringsgraden är låg. Bosatta i städernautgör bara 46% varav en tredjedel i Kielce.Där finns två högskolor varav en med tekniskinriktning. Andelen förvärvsarbetande inomindustrin är lägre än genomsnittet i landet.Småskaliga bondgårdar med låg mekanise-ringsnivå dominerar. Platåer och låga bergs-kedjor inverkar på klimatet och markens lågabördighet hindrar jordbrukets utveckling.Andelen förvärvsarbetande i jordbruket ärtvå gånger högre än för landet i genomsnitt.Det är mycket svårt att klara sig som bonde iSwietokrzyskie län. I byarna råder överbefolk-ning och dold arbetslöshet. Jordbrukets bi-drag till länets bruttoförädlingsvärde är 7,1%mot riksgenomsnittet 4,9%. Länets bidrag tillPolens samlade BNP är endast 2,7%. Swie-tokrzyskie län hör till gruppen svaga län menär starkare än länen i den ”östra väggen”. Län-ets utvecklingsmöjligheter ligger inom turis-men, något som hittills inte har utnyttjats till-

4 jfr. s. 33.

39

räckligt. Swietokrzyskie län har samarbetsav-tal med Gävleborgs län.

Lubelskie län (huvudstad Lublin) ligger vidPolens östra gräns och EU:s blivande östgränsmot Ukraina och Vitryssland. Länet är till ytandet tredje största i Polen. 46,7 procent av be-folkningen är bosatt i städerna. Ur ekonomisksynvinkel räknas Lubelskie län till de svagarelänen och dess bidrag till Polens samladeBNP är 4,2%. Det regionala bidraget till lan-dets bruttoförädlingsvärde räknat per invåna-re ligger på 72,5% av landets genomsnitt vilketär det lägsta i Polen. Jordbrukets bidrag tilllänets BNP är högt (10,7%) jämfört med 4,9%för landet som helhet. Andelen odlad mark ärmycket hög (68,3%) vilket placerar länet påandra plats i landet. Jorden är bördig ochjordbruksproduktionen diversifierad. Frånlänet kommer 70% av all humle som odlas iPolen. Den agrara strukturen är ofördelaktigoch förbättras praktiskt taget inte. Utveck-lingen hindras av att merparten av jordbruks-fastigheterna är i privat ägo och små till stor-leken – m a o ett äkta småbrukarlän. Lublin ärsäte för två stora universitet. Länet passerasav riksvägen från Warszawa till L’viv (Lwów)och Kiev samt från Warszawa till Minsk ochMoskva. Lubelskie län har samarbetsavtalmed Dalarna.

Nedre Schlesien (huvudstad Wroclaw) harnästan 3 milj invånare. I länet finns flera storastäder och så mycket som 71,6% av befolk-ningen lever i staden. Länets bidrag till BNP är7,7%. Jordbrukets procentuella bidrag till lä-nets BNP är något lägre än för landet i snitt.Den regionala utvecklingen gynnas av utländ-ska investeringar. Nedre Schlesien ligger påandra plats i landet efter Masovien. Wroclawhar 640 000 invånare och är Polens fjärde stadtill storleken. Bland mellanstora städer börnämnas Walbrzych, Legnica och Jelenia Góra.Det nära läget till Tyskland och Tjeckien harbetydelse. Staden passeras av huvudvägenfrån Warszawa till Prag resp. från Kiev ochL’viv till Berlin, Dresden och Leipzig. Wroclawär en av de städer som utvecklas snabbast iPolen. Staden är ett regionalt finans- och uni-

versitetscentrum. Nästan 100 000 studenterläser i Wroclaw. Nedre Schlesien har samar-betsavtal med Västmanlands och Uppsalalän.

Opolskie län med huvudstaden Opole är detminsta länet i det historiska landskapet Schle-sien. Som mäktigare grannar har Opolskie länNedre Schlesien i väster och Schlesien i öster.Befolkningsmässigt befinner sig Opolskie länpå näst sista plats (ca 1 milj) men befolknings-tätheten ligger nära genomsnittet för landet(116 inv/km2). Trots den låga urbaniserings-graden är boendesituationen i länet utveck-lad och tillfredsställande. Opolskie län har dethögst avkastande jordbruket i riket. Orsaker-na är flera – hög odlingskultur, hög mekanise-ringnivå, bördiga marker och fördelaktiga kli-matiska förhållanden. Vegetationsperioden iOpoletrakten är längre än någonstans i Polen.Länets bidrag till Polens samlade BNP är låg(2,5%). Jordbrukets bidrag till länets BNP ärhögt (7,1%). Vad som skiljer Opolskie län frånövriga län är närvaron av en talrik tysk mino-ritet och täta förbindelser med Tyskland. Omman beräknar andelen utländska investering-ar per invånare intar länet en tätposition. Ilänets huvudstad invigdes nyligen ett univer-sitet. Genom Opolskie län går några trafik-leder som sammanbinder länet med Tysklandoch Tjeckien.

Schlesien (huvudstad Katowice) är ett av deminsta länen (3,9% av landarealen) och sam-tidigt befolkat med 12,6% av landets invåna-re, eller 4,8 miljoner. Befolkningstätheten ärföljaktligen hög (396 inv/km2). Stadsbornautgör närmare 80% av länets befolkning. Detfinns i Schlesien både stora gruv- och indu-stridistrikt med kända namn som Övre Schle-sien, Rybnik och Schlesien-Dabrowa och högtuppskattade turist- och fritidsområden somCzestochowa med omgivningar och bergked-jan Besked Slaski. Huvudstaden Katowice ärett kultur- och vetenskapscentrum omgivetav ett myller av städer och tätorter. Trotsstarka förändringar i sysselsättningen underdet senaste årtiondet genom kraftig minsk-ning av antalet förvärvsarbetande i de tradi-

40

tionella industrierna präglas fortfarandeSchlesien av sina kolgruvor och stålverk.Samtidigt utvecklas nya branscher som t.ex.biltillverkning. Utvecklingspotentialen i Schle-sien är hög tack vare en stor lokal marknad(nästan 5 miljoner) och goda förbindelserinom landet och med grannländerna Tjeck-ien, Slovakien och Tyskland. Länets bidrag tillPolens samlade BNP är högt (14,1%) – näststörst efter Masovien. Jordbrukets bidrag tilllänets BNP är mycket litet (1,3% jämfört medgenomsnittet i landet 4,9%).

Lillpolen med sin huvudstad Kraków har enlång och rik tradition som utvecklats genomtiderna kring det som fordom var Polenshuvudstad5. Länet är ett av de minsta menantalet invånare är högt (3,2 miljoner) vilketresulterar i hög en befolkningstäthet (213 inv/km2). I verkligheten är tätheten ännu störregenom de glest bebodda bergstrakterna.Jordbruket kännetecknas av småskalighetoch tillbakagång. Byarna är tätt befolkade avåretruntboende. Jordbrukets bidrag till länetsbruttoförädlingsvärde (3,1%) är lägre än ge-nomsnittet för landet (4,9%). HuvudstadenKraków är inte bara industristad utan ocksåett vetenskapligt och kulturellt centrum avbetydelse. I detta avseende intar Krakówandra platsen efter Warszawa. Lillpolen harbra förbindelser med Wien och Berlin samtmed Budapest, L’viv och Kiev. Länet samarbe-tar med Uppsala län.

Podkarpackie län (huvudstad Rzeszów) lig-ger i det sydöstra hörnet av Polen och grän-sar till Slovakien och Ukraina. Länet är minsturbaniserat – andelen bosatta i städerna är41,1%. Podkarpackie län hör till gruppen ”desvagaste länen”. Länets bidrag till Polens BNPär 4,2% vilket innebär bara 75,9 procent avdet genomsnittliga värdet per invånare. Blandnäringarna dominerar jordbruket som be-drivs på ett stort antal mindre bondgårdar.Åkermarken är mager och de klimatiska för-

hållandena mindre fördelaktiga. Länets östragräns blir snart EU:s östgräns. En viss utveck-lingspotential finns i turistbranschen medinslag av agroturism. Ett nytt universitet in-vigdes i Rzeszów nyligen.

Regionala förhållanden inomjordbruketSom redogörs för i kapitlet om Polens jord-bruk och dess struktur varierar åkerjordenskvalitet. I Polen dominerar mark av medel-måttig och låg kvalitet. Andelen åkerjord för-delad på bördighetsklasser år 2000 redovisasi följande uppställning

I klass 0,4 % IV klass 39,9 %II klass 2,9 % V klass 22,6 %III klass 22,7 % VI klass 11,4 %

De bördigaste åkrarna återfinns i Lubelskie län,Swietokrzyskie län, Lillpolen, Podkarpackielän, Opolskie län, Nedre Schlesien och Kuja-vien-Pommern. Dessvärre har de fyra först-nämnda länen en ofördelaktig ägarstruktur.

Gårdstrukturen inom de polska jordbruketvar enligt uppgifter från Polens statistiskacentralbyrå år 2000 följande6.

23,8 % gårdar med 1–2 ha areal åker14,3 % 2–3 ha18,3 % 3–5 ha23,8 % 5–10 ha 9,9 % 10–15 ha 4,5 % 15–20 ha 3,3 % 20–30 ha 1,4 % 30–50 ha, 0,7 % mer än 50 ha

I genomsnitt brukade en gård ca 8 ha. Hela56,4 % av gårdarna hade mindre än 5 ha od-lingsmark.

Andelen små bondgårdar är störst i Pod-karpackie län, Lillpolen, Schlesien, Swie-tokrzyskie län samt i Lubelskie län och NedreSchlesien. Flest gårdar med en odlingsareal

5 År 1596 blir Warszawa huvudstad efter Kraków.

6 Om dessa förhållanden kan även läsas i kapitlet ”Polens jordbruk och dess struktur” s. 53 m fl.

41

större än 15 ha återfanns i Ermland-Masurien,Kujavien-Pommern, Pommern, Podlaskie län,Västpommern, Storpolen och Opolskie län.

Antalet personer sysselsatta i jordbruket –beräknat per 100 ha odlad mark – var högst ide södra och sydöstra länen Podkarpackie län,Lillpolen, Swietokrzyskie län och Schlesien.

Andelen jordbrukare av totala antalet för-värvsarbetande var högst (ca 50%) i Lubel-skie län, Podkarpackie län, Swietokrzyskielän, Podlaskie län och Lillpolen. Lägsta an-delen sysselsatta i jordbruket fanns i Schle-sien, Pommern, Nedre Schlesien, Västpom-mern och Lubuskie län.

Storpolen, Lillpolen, Lubelskie län, Kuja-vien-Pommern och Lódskie län var de störs-ta leverantörerna av jordbruksprodukter(1999).

Nedre Schlesien, Lubelskie län, Storpolen,Kujavien-Pommern och Opolskie län var destörsta veteodlande länen. De högsta hektar-skördarna noterades i Pommern, Opolskielän och i Nedre Schlesien. Omfattande pota-tisodling ägde rum i Masovien, Lódskie län,Storpolen och Lubelskie län och de högstapotatisskördarna per ha registrerades i NedreSchlesien.

Antalet nötboskap per 100 ha åker varstörst i Podlaskie län, Storpolen, Kujavien-Pommern, Lódskie län och Lillpolen, medanantalet svin per besättning var större i Stor-polen, Kujavien-Pommern och Opolskie län.Slaktdjursproduktionen per ha åker var stör-re i Storpolen än i övriga län. Samma gälldeäven Storpolens andel av den totala slakt-djursproduktionen i landet.

Gödsling med mineral-, kemisk- och kalk-gödsel brukar anges som ett mått på jordbru-kets intensitet. Handelsgödselanvändningeni valda län och genomsnitt i Polen som helhetvar 1999–2000 följande (tabell 3). Se även härkapitlet ”Det polska jordbruket och dessstruktur”.

SammanfattningGenomförandet av den lokala och regionalastrukturen i Polen blir en långvarig process.

Återinförandet av kommunal självstyrelseägde rum 1990 vilket innebär att kommunalsjälvstyrelse efter andra världskriget utövatsi endast 13 år. Självstyrelse på distrikts- ochlänsnivå påbörjades för fyra år sedan. Åter-införandet av självstyrande administrativaenheter har varit en viktig politisk åtgärd eftersystemskiftet 1989. Av historiska orsaker haråterinförandet av självstyrelse varit olikaframgångsrik i olika delar av Polen. Den harvisat sig mest lyckad i Pommern, Storpolen,Schlesien och Lillpolen – i trakter där självsty-re traditionellt hade längre anor innan Polenåterfick sin självständighet 1918. Av stor vikthar visat sig vara den mänskliga faktorn. En-staka eldsjälar eller andra ”self-made” loka-la ledare visade förmåga att träda fram ochsamla folk vid sin sida. Sedan återinförandetav självstyrelseprocessen har man lärt sigatt• valet till kommunfullmäktige och i viss

mån till fullmäktige i distrikten liknar ettklassiskt personval, där man tar mindrehänsyn till det parti kandidaten tillhör.

• valet till landstingen snarare liknar ett riks-dagsval, där man röstar efter partilinjer.

Polens medlemskap i Europeiska Unionen omdrygt ett år bör både påskynda och fördjupautvecklingen av de självstyrande strukturer-na. Medlemskapet i EU bör gynna den regio-nala utvecklingen i länen tvåfaldigt. Det rör

Tabell 3. Handelsgödselanvändningen perha åker i vissa län i Polen.

Län Antal kg aktiv beståndsdel per ha åker Alla ägarformer Bondgårdar

Pommern 131.1 133.3Opolskie län 127.1 –Västpommern 111.1 111.1Kujavien-Pommern 109.1 101.9Storpolen 109.1 97.8Lubuskie län – 87.4Swietokrzyskie län 66.8 –Ermland-Masurien 66.5 65.2Nedre Schlesien – 62.3Podkarpackie län 49.5 50.3Hela landet 85.8 80.7

42

sig inte enbart om att bli upptagen i struktur-erna i ”Regionernas Europa”, utan framföralltom ett tillflöde av nödvändiga finansiella med-el. I detta nya läge kan man förvänta sig attlänen skall profilera sig tydligare än de göridag och att benägenheten för samarbetemed utländska partner – både i EU-medlems-stater och i andra länder – skall öka väsentligt.Som budbärare av en sådan utveckling kanman nämna två euroregioner vilka redan finnsi Östersjöområdet – Baltic och Pomerania.

Det vore lite överdrivet att påstå att helaPolen räknas till Östersjöområdet, samtidigtsom de nordligaste länen utan tvekan hör dit.Det rör sig i första hand om Pommern ochVästpommern och i andra hand om Kujavien-Pommern och Ermland-Masurien. Just dessanämnda län har en stor chans att få vara medoch samarbeta med sina grannar i den blivan-de Östersjöregionen. Och bara i dessa län borca 7,5 miljoner invånare. Man kan tänka sig attläget i Polen på sikt kommer att likna dagens

läge i Tyskland där helt olika regional policyvuxit fram i Schleswig-Holstein, Hamburg ochMecklenburg-Vorpommern å den ena sidan,och i Bayern och Baden-Württemberg å denandra.

Det är dock inte givet att utvecklingen avsamarbetet i Östersjöregionen kommer attomfatta enbart nordliga län i Polen. Efter attha funnit sin plats i EU-strukturen kan Polensom helhet visa intresse för andra möjligaväderstreck än det traditionella väst-östligavilket landet varit tvunget att underordna sigi mer än tre sekler. Av de nya alternativen ver-kar det norra vara det mest attraktiva. Justrunt Östersjön bildas ett potentiellt dyna-miskt samarbetsområde som bör vara gynn-samt för alla östersjöländer. För att detta skallske måste samtliga berörda regioner i dessaländer aktivt delta så att de nödvändiga struk-turerna blir ett faktum. Ju bättre man gör sinhemläxa desto framgångsrikare utvecklingkan man förvänta sig.

ReferenserRocznik statystyczny województw 2001, GUS

Warszawa.Rocznik statystyczny rolnictwa 2001, GUS

Warszawa.Hanna Kosarczyn, Regional Development in

Poland, PARR Warszawa 2001.Nowe województwa, fakty, opinie, nastroje,

PARR Centrum Badania Opinii Spolecz-nej,Warszawa 2001.

Koncepcja polityki rozwoju regionalnego wperspektywie akcesji Polski do Unii Euro-pejskiej, Warszawa 2001.

A New Poland for New Challenges, KancelariaPremiera RP, Warszawa 1998.

43

EWA RABINOWICZProfessorSLILund

Polen i ett ekonomiskt perspektiv,framväxt och potensial

– med tonvikt på jordbruket och landsbygden

Min behandling av ämnet gör inget anspråkpå att vara uttömmande eller fullständig. Syf-tet är att bidra med bakgrund och fakta tillanalysen av det polska jordbrukets problem.Framställningen fokuseras därför på sådanafaktorer som har bäring på jordbrukets ut-veckling. Underlaget bygger på publikationerfrån OECD, EU-kommissionen samt polskakällor.

Stark tillväxt under 1990-taletÖvergången till marknadsekonomi har inne-burit en systemchock för samtliga länder iÖsteuropa. Alla upplevde en stark nedgång avBNP. Polen var det första land som börjadeåterhämta sig. Utöver Polen är det enbart fyraländer (Ungern, Tjeckien, Slovenien och Slo-

vakien) som fram till nu har lyckats att uppnåhögre BNP än under kommunisttiden. Underperioden 1994–2000 var Polen den näst star-kast växande ekonomin inom OECD området,slaget endast av Irland. Tillväxttakten upp-gick till 5,5% i snitt. Den snabba ekonomiskautvecklingen har drivits fram av en stark in-vesteringsverksamhet. Fram till 1999 svaradeinvesteringar för 25% av BNP. Den starka in-vesteringsboomen har inneburit en välbehöv-lig förnyelse och modernisering av en föråld-rad kapitalstock. De utländska direktinveste-ringarna (FDI) vilka (som mest) uppgick till5,2% av BNP har också bidragit till förnyelsen.Den polska ekonomin har också visat mot-ståndskraft mot externa chocker. Exempelvishar den ryska krisen klarats av relativt bra.

När det gäller strukturomvandlingen i denpolska ekonomin är det främst servicesek-

44

torn som har expanderat. Tjänsteproduktio-nen svarar numera för mer än 60% av BNP.Tjänsteproduktionen var i allmänhet mycketeftersatt i Polen och i andra planekonomiereftersom den, enligt de marxistiska dogmer-na, inte var värdeskapande och därför inteprioriterades. Produktionen av tjänster ärofta inte lika kapitalkrävande som industri-eller jordbruksproduktion och relativt lätt attstarta. Jordbrukets andel av BNP har däremotsjunkit till under 4%. Utvecklingen av jordbru-kets produktion har således varit mindre gynn-sam. Liknande tendenser kan observeras i deandra länderna i Östeuropa. Jordbrukspro-duktionen är numera lägre eller mycket lägreän vid periodens början i alla länder utom Slo-venien och Rumänien. En bidragande orsaktill den svaga utvecklingen var att omstruktu-reringen av jordbruket visade sig vara myck-et svårare än motsvarande process inom in-dustrin. Trots den låga andelen i BNP svararjordbruket för 19% av sysselsättningen.

Nedgång och återhämtning2001–2003Den snabba tillväxten har brutits i början av2000-talet. Enligt OECD har nedgången varit”hemmagjord” snarare än påverkad av ut-vecklingen i omvärlden. Den främsta orsakenhar varit en nedgång i investeringarna. Inves-teringsviljan har fortfarande inte återhämtatsig fullt ut. Ekonomin har vänt 2002 men till-växten har varit blygsamma 2,1%. Först 2004väntas tillväxten bli starkare. Konjunktur-utvecklingen i EU-15 kommer givetvis ha be-tydelse för hur snabbt återhämtning kan gå.

Förutsättningar för långsiktigutvecklingEnligt de bedömningar som EU-kommissionenhar gjort av de östeuropeiska ländernas eko-nomi i samband med medlemskapsförhand-lingarna, har Polen lyckats genomföra över-gången till marknadsekonomi. Prisliberalise-ringar, handelsliberaliseringar och privatise-

ringar har genomförts. När det gäller privatise-ringar återstår dock en del, framför allt inomden tunga industrin. Polen har också kommitigång med vad som kallas för nästa vågen avreformer: pensioner, sjukvård, utbildning, ad-ministrativ indelning av landet i regioner.

Som tidigare påpekats har privatiserings-processen, på det stora hela, varit framgångs-rik. Polen har mer än 3 miljoner privata före-tag som står för 70% av BNP. Små och medel-stora företag svarar för drivkraften i den pols-ka ekonomins utveckling. Privatiseringarnahar dock saktat av. Fortfarande återstår fleratunga sektorer som både behöver privatise-ras och restruktureras. Generellt är företags-klimatet gott. Inga legala eller institutionellahinder för företagsetableringar föreligger.Kapitalförsörjningen försvåras dock av krång-liga regler.

Polen har länge haft en hög inflation med enårlig prisförändringstakt på 15 till 20%. Nume-ra har man lyckats att uppnå prisstabilitet.Polen har förändrat sin penning- och valutapo-litik. Den tidigare valutaregimen, ”crawlingpeg” har övergivits till förmån för ett systemsom liknar det som tillämpas i Sverige ochinnebär en flytande växelkurs samt att central-banken styr penningpolitiken efter ett infla-tionsmål. Den polska centralbanken satte ny-ligen målet till 2,5 procents prisstegring omåret. Räntor har sjunkit. I februari sänktes styr-räntan till 6,75. Polen har en uttalad ambitionatt träda in i valutaunionen så snart detta blirmöjligt. Troligtvis kan EMU-medlemskapet förPolens del aktualiseras tidigast år 2007.

Polen har ett behov av en finansiell konso-lidering. Statsbudgeten uppvisar ett betydan-de underskott. Konsolideringen försvårasdock av nedgången i ekonomin (OECD).

Inkomst och sysselsättningDen snabba ekonomiska utvecklingen under1990-talet innebar att inkomsterna och privat-konsumtionen ökade. Enligt den polska statis-tiska centralbyrån, ökade de polska hushåll-ens disponibla inkomster med mer än 20%mellan 1995 och 2001. Samma goda utveck-

45

ling har inte inträffat inom jordbruket. Dispo-nibla inkomster inom privatjordbruket harhalverats under samma period. Inkomst-utvecklingen har alltså varit mycket ojämnoch inneburit en ökning av fattigdomen pålandsbygden inte bara i relativa men även iabsoluta termer.

Sociala transfereringar är en viktig inkomst-källa för jordbrukarhushållen. Jordbrukspen-sioner som finansieras ur jordbruksbudgetentar i anspråk omkring 80% av de tillgängligamedlen. Det separata jordbrukspensionssys-temet bidrar till intresset att behålla små jord-bruk. OECD rekommenderar att jordbruks-pensionerna inkluderas i det allmänna pen-sionssystemet.

Den polska ekonomins största problem ärden mycket höga arbetslösheten. Även underrekordåren var denna sällan under 10% avden arbetsföra befolkningen. En dyster re-kordnotering uppmättes i januari 2003 medtre miljoner människor, 18,7% av arbetskraf-ten, utan arbete. Arbetslösheten är koncent-rerad till de unga och till vissa regioner. Högstär den bland lågutbildade. Den höga arbets-lösheten har flera orsaker. Till en del är ar-betslösheten konjunkturellt betingad. Betyd-ligt fler hade arbete under högkonjunkturen.Dels rör det sig om en strukturell arbetslös-het. Omstruktureringen av ekonomin innebaren del ” job destruction” d v s företagsned-läggningar, krympning av vissa verksamheteroch sektorer. Nya arbetstillfällen växer inte isamma takt. Slutligen är arbetslösheten de-mografiskt driven. Den arbetsföra befolkningökar för närvarande snabbare än arbetstillfäl-len. Arbetskraftens rörlighet hindras av bo-stadsbrist, begränsade pendlingsmöjligheter,höga reservationslöner1, samt dålig utbild-ning hos de arbetslösa (skill gap). Arbets-marknadsreformer med en övergång från pas-sivt stöd till ”arbetslinje” förefaller nödvändi-ga. Detta skulle innebära: lägre överföringartill arbetslösa, aktiv arbetsmarknadspolitiksamt satsningar på utbildning.

Lönerna är betydligt lägre i Polen än iSverige och resten av EU. Detta innebär attPolens komparativa fördelar ligger i produk-tion som är relativt sett arbetsintensiv. Denhöga arbetslösheten samt den undersyssel-sättning som råder i jordbruket (jämför ned-an) innebär att en betydande arbetspotentialfinns i Polen som kan utnyttjas efter EU-inträ-det. Polens relativ sett unga arbetskraft bor-de vara en tillgång i det åldrande Europa. Isynnerhet om arbetsmarknadspolitiken refor-meras borde resultatet bli att medlemskapetsfördelar omsätts i större utsträckning i högresysselsättning än i snabbt ökande löner för desom har arbete.

Implikationer för jordbruketUtvecklingen inom jordbruket behandlas idetalj i ett annat kapitel i denna bok. Ävenutan att fördjupa sig i analysen kan man dockkonstatera att det polska jordbrukets vikti-gaste problem är den låga arbetsproduktivi-teten. Nära en femtedel av den arbetsföra be-folkningen står för fyra procent av den samla-de produktionen i ekonomin. Arbetskraftensproduktivitet i jordbruket blir på så sätt bara20% av den genomsnittliga produktiviteten.Arbetskraftens produktivitet har nära sam-band med jordbrukets förmåga att genererainkomster. Följden blir att även relativinkom-ster i jordbruket blir låga och att fattigdomenföljaktligen blir utbredd på landet.

Den låga produktiviteten förklaras till endel av en ofördelaktig företagsstruktur medmånga små enheter där det är svårt att bedri-va driften på ett rationellt sätt. Dålig arronde-ring påverkar också effektiviteten. Den för-modligen viktigaste förklaringen är dock attden höga sysselsättningen i jordbruket inne-bär att arbetskraften är undersysselsatt d v satt en dold arbetslöshet råder. Detta i sin turberor på att jordbruket får fungera som ar-betslöshetsbuffert eller en socialförsäkring. I

1 Reservationslön är den lägsta lön som en person är beredd att arbeta för. Nivån på reservationslönen berorbl. a. på vilka sociala förmåner/arbetslöshetsstöd det finns om man inte arbetar.

46

brist på annan sysselsättning har folk hållitsig kvar i jordbruket.

Den strukturomvandlig som har ägt rum idet svenska och västerländska jordbrukethar inneburit att sysselsättningen i jordbru-ket sjunkit stadigt (och fortsätter att sjunka).Arbetskraftens avgång ur sektorn har styrtsav två faktorer: lönsamheten/inkomsten inomjordbruket jämfört med inkomstmöjligheterutanför sektorn. Detta kallas för push-pullmodellen. I det polska fallet har det i och medden höga arbetslösheten saknats dragkraftfrån verksamhet utanför jordbruket. Bostads-problem i städerna har förvärrat situationen.Fattigdomen på landet borde egentligen ut-göra en stark utstötningsmekanism som”pushar” folk ur sektorn. Det jordbruksspeci-fika pensionssystemet har dock fungerat somen kvarhållande faktor. En negativ bieffekt harvarit dålig fungerande marknad för jordbruks-

mark och fastigheter. Eftersom få har velatsluta blir det ont om mark för de som skullevilja expandera.

Slutsatser och kommentarerEndast om ett stort antal jordbrukare finnersysselsättning utanför jordbruket, på hel ellerdeltid, kan de polska böndernas inkomsterförbättras. Lösningen på det polska jordbru-kets problem måste således sökas utanförnäringen. Främst bordet detta innebära attåtgärder vidtas för att minska den höga ar-betslösheten. Vidare finns det ett starkt be-hov av åtgärder att utveckla landsbygden påett sådant sätt att en alternativ sysselsättningfrämjas. LBU:s förordning, CAP’s andra pela-re är dock i en alltför hög grad inriktad påjordbrukets problem (Hedman, 2003).

47

Miljösituationen i Polen

Mina nästa kontakter med Polen kom cirka10 år senare i samband med ett mer omfattan-de bilateralt utbyte mellan länderna. En del avdetta utbyte skedde genom avtal mellan denpolska vetenskapsakademien och de svenskavetenskapsakademierna. Genom detta sam-arbete kunde bl a en omfattande regionalövervakning i Polen med en inriktning motluftföroreningseffekter på ekosystem påbör-jas. Främst rörde intresset skogen och deskogliga ekosystemen.

Det finns två iakttagelser från denna periodsom etsat sig kvar i mitt minne. Den ena merpositiv än förväntat, den andra mer negativ.Den positiva bestod i att de katastrofliknandebilder på död skog och förstörda ekosystemsom mediabilden visat inte alls stämde. Imycket begränsade områden kring de storaindustrierna i Schlesien och i sydvästligastePolen kunde man finna allvarliga skador. Iövriga delar av Polen var försurningseffekter-na i mark och vatten liksom andra ekosystem-effekter betydligt mindre i Polen än i Sverige.

Den andra iakttagelsen var av ett merchockerande negativt slag. Vi hade inte alls

PERINGE GRENNFELTIVL Svenska Miljöinstitutet AB

InledningMin första kontakt med polsk miljö går till-baka till 1970-talets första hälft. I sambandmed upptäckterna av långdistanstransportav luftföroreningar genomförde vi vid IVLmätningar av sot och svaveldioxid i några stä-der i Polen. Mätningarna genomfördes i sam-arbete med statliga myndigheter i Polen ochsyftet var att öka förståelsen för transportenav luftföroreningar från Polen till Sverige ochvice versa. Ett avtal tecknades mellan denpolska regeringen och IVL om jämförandemätningar och prover samlades in och sän-des mellan länderna. Mitt kvarstående minneär en samling sotfilter från Gdansk, där filtrenvar så svärtade att den traditionella reflek-tansmätningen inte kunde göras. Halterna låglångt utanför skalan och över de halter somdå var aktuella för Sverige.

Jag hade också möjlighet att besöka Polen.Vår polska samarbetspartner var väl med-veten om föroreningsproblemen och vad somegentligen borde göras men förklarade att detockså var ett stort avstånd till handling.

48

väntat oss att luften i städerna var så för-oreningsbelastad – här hade man fortfarandeLondonsmog. Vid flera tillfällen med kraftiginversion var sikten blott några tiotal meter.Samtidigt kunde luften över våra huvudenvara i det närmaste klar. Den kanske värstasituationen upplevde jag vid ett koksverksom tillkom under mellankrigstiden om inteännu tidigare. I denna osande, luktande ochsmutsiga miljö låg tvärs över gatan ett bo-stadsområde där barnen lekte och där varjebarn måste har lidit av föroreningarna. Jagträffade också en kollega som berättade hurde sände sina förskolebarn till hälsohem nå-gon månad varje vinter.

Situationen idag är mycket bättre även omden inte i alla avseenden är bra. Jag skall härge några korta exempel på situation och tren-der för miljöfrågor av stort intresse för Sve-rige och de areella näringarna.

KlimatfråganPolens energiförsörjning baseras i hög ut-sträckning på kol. Mer än 90% av elproduktio-nen kommer från kol, i första hand några storakraftverk i koldistrikten. Även i övrigt domine-rar kol, såväl för uppvärmning som i indu-strin. Polen skulle kunna öka användningenav rysk naturgas men det är inte troligt att såkommer att ske. Med den goda tillgången påkol och med flera anläggningar av relativt godstandard är det inte sannolikt att energipoli-tiken kommer att ändras.

Transportsektorn spelar fortfarande enbegränsad roll för emissionerna av växthus-gaser (cirka 10%). Andelen kan dock förväntasöka dels till följd av den allmänna ekonomis-ka utvecklingen med allt fler privata bilägare,dels till följd av den‘ökade handeln genom EU-utvidgningen.

Det är också värt att notera att koldioxid-emissionerna från industrisektorn minskatmed 13% samtidigt som bruttonationalpro-dukten ökat med 40%. Polen har också redanidag mer än väl uppfyllt kraven inom Kyoto-protokollet. I realiteten har man liksom Ryss-land omfattande tillgång på utsläppsrätter, s k

hot air, vilka eventuellt kan bjudas ut på deninternationella marknaden. I klimatsamman-hang är det också värt att notera att skogs-arealen i Polen ökat under de gångna årenoch att arealen förväntas fortsätta att öka såatt över 30% av Polens yta kommer att varaskogsbevuxen 2020. För närvarande uppskat-tas skogsarealen till 28,4%.

LuftenSom väl har framgått av min inledning så ärdet luftföroreningsfrågorna som tilldragit sigmitt största intresse. Luftföroreningar harockså tillsammans med tillförseln av vatten-burna föroreningar till Östersjön domineratdet internationella miljöintresset. Polen intogunder 1980-talet en avvaktande hållning tillåtgärder för att begränsa utsläppen av degränsöverskridande luftföroreningarna ochde undertecknade liksom Storbritannien ald-rig det första svavelprotokollet; det som inne-bar en minskning av svavelutsläppen i Euro-pa med 30% mellan 1980 och 1993. Skälet varnog dels svårigheter att göra de aktuella in-vesteringarna men också till viss del taktiskt,man önskade tidigt få ekonomisk hjälp medde stora investeringar som skulle vara nöd-vändiga. Det svenska intresset för ett veten-skapligt samarbete med Polen skall naturligt-vis ses i detta sammanhang – ett samarbetesom tillsammans med politiska påtryckning-ar skulle bidra till såväl medvetenhet somintresse för åtgärder. I verkligheten klaradePolen av att minska sina utsläpp med 30%mellan 1980 och 1993 men det var snarastsom en följd av de politiska förändringarna1989 – 1990.

Polen har undertecknat senare internatio-nella överenskommelser, såväl det andrasvavelprotokollet (1994) som det så kalladeGöteborgsprotokollet (1999). I båda ställs be-tydligt större krav på emissionsbegränsning-ar än 30% (Tabell 1).

De senaste inventeringarna visar att depolska utsläppen av svaveldioxid minskatmed mer än 50% procent sedan slutet av1980-talet. Stängningen av ett antal olönsam-

49

ma industrier inom den tunga sektorn ochden generella nedgången i ekonomin har na-turligtvis varit en viktig del. En avsevärdminskning i emissionerna, framför allt efter1995, kan tillskrivas aktiva åtgärder för attbegränsa utsläppen och en energipolitik sommedfört minskade utsläpp. Utsläppen av sva-veldioxid minskade med cirka 20% redan un-der 1980-talet, främst genom förändringar iindustrisektorn men också genom ökad an-vändning av naturgas.

Som framgår av Tabell 1 är dagens emis-sioner av kväveoxider, ammoniak och flyktigaorganiska ämnen lägre än åtagandena enligtGöteborgsprotokollet, för de båda sistnämn-da är emissionerna avsevärt lägre. Det finnssåledes i teorin en möjlighet för avsevärdaökningar från dagens nivå. Det är dock intetroligt att emissionerna kommer att öka överde värden som rapporterats för 2000. Dettaberor främst på att en rad lagstiftningsåtgär-der börjat träda i kraft. Inte minst betydelse-fulla är de krav som kommer att ställas inomramen för EU. Inom vissa sektorer kan dockemissionerna förväntas öka. En stor osäker-het råder bl a hur det polska lantbruket skallutvecklas. En starkare koncentration av ani-malieproduktionen kan medföra ökade ut-släpp av ammoniak.

Emissionerna av svaveldioxid hade mellan1990 och 2000 minskat med cirka 50%, dvsnästan med den mängd som Göteborgsproto-kollet föreskriver. Det finns således goda möj-ligheter för Polen att klara dessa internatio-nella åtaganden. Ser man till emissionerna avsvaveldioxid och ammoniak finner man att

dessa är höga i en internationell jämförelse.Utsläppen av svaveldioxid i Sverige var enligtEMEP år 2000 58 000 ton vilket är blott är cir-ka 4% av Polens som då samtidigt uppgick till1,5 miljoner ton.

Luftföroreningssituationen i tätorternaTätorternas luftkvalitet har också förbättrats.Svaveldioxidhalterna är idag i genomsnitthalverade och sothalterna har också minskat.En utbyggnad av fjärrvärme, en övergång tillrenare bränslen (renare kol och naturgas)och i viss utsträckning installation av renings-utrustning har minskat föroreningshalterna.I en internationell jämförelse är dock förore-ningssituationen otillfredsställande och om-fattande åtgärder behövs. För trafiken skersuccessivt förbättringar till följd av att fordons-parken byts ut och att de gamla förorenandedieselfordonen ersätts med nya moderna for-don med hög rening.

VattnetPolen med sina nära 40 miljoner invånare ochsitt omfattande jordbruk och sin industri ärdet enskilda land som bidrar mest till för-oreningsbelastningen på Östersjön. Belast-ningen har dock ändrats under senare år.Nationella sammanställningar visar att belast-ningen av metaller, t ex bly och kadmium,minskat mycket. Ett kvarstående problem ärdock tillförseln av näringsämnen. För dessaämnen har det enligt den nationella statisti-ken skett en ökning under 1990-talet. Orsaken

Tabell 1. Emissioner av svaveldioxid, kväveoxider, ammoniak och VOC 1980, 1990 och 2010enligt Göteborgsprotokollet. Emissionerna är angivna i 1000 ton av respektive ämne(för kväveoxider är emissionerna räknade som kvävedioxid).

Ämne 1980 1990 Emissions- Emissions- Emissionertak minskning 2000

2010 1990–2010 (%)

Svaveldioxid 4100 3210 1397 56 1511Kväveoxider 1229 1280 879 31 838Ammoniak 508 468 8 322VOC 1036 831 800 4 599

50

till denna ökning är oklar, inte minst med tan-ke på att användningen av konstgödsel i jord-bruket enligt tillgänglig statistik minskat.Bilden är också splittrad eftersom statistikrapporterad till HELCOM tyder på en mins-kad tillförsel. Denna statistik omfattar dockendast 1985, 1995 och 2000. Tillförseln frånPolen är av storleksordningen 200 000 ton kvä-ve per år medan tillförseln från Sverige är cirka80 000 ton.

Vi vet idag mycket lite om orsaken till denökade kvävetillförseln. Om man enbart skallgå på användningen av konstgödsel så mins-kade den enligt polsk statistik mycket i börjanav 1990-talet och var år 2000 cirka hälften avvad den var 1990. I västra Europa vet vi dockatt det är främst animalieproduktionen somär den stora källan till kväveläckage. Jag hardock inga uppgifter över i vilken grad dennaförändrats och kan ge ett ökat bidrag. En vissdel av orsaken kan kanske tillskrivas en för-

dröjning av kväveläckaget och också föränd-rade meteorologiska förhållanden. De datasom finns indikerar dock en successiv ökningoch inte sådana variationer som kan förekom-ma i nederbörden.

Avloppssituationen i Polen har också för-bättrats under senare år och den är idag san-nolikt bättre än i vissa delar inom EU. Menmer måste göras. Investeringar i kommunalavloppsrening är en av de mest omfattandeåtagandena för Polen vid ett EU-inträde.

SammanfattningVad blir då den sammanfattande bilden avmiljöutvecklingen i Polen? Polen är på rättväg och avsevärda förbättringar har upp-nåtts, kanske framför allt för luftföroreningar.Men även för många vattenföroreningar ärsituationen idag avsevärt bättre än för 10 år

Bättre Oförändrat eller sämre

Emissioner av koldioxid totalt Närsaltsbelastningen på ÖstersjönSvavel- och kväveoxider

TungmetallerLuftföroreningar i tätorter

Figur 1. Emissisonerna i Polen 1980 –1999 samt emissionsmål för 2010 enligt det så kalladeGöteborgs-protokollet (Data från EMEP).

51

sedan. Tyvärr måste man dock konstatera atttillförseln av närsalter inte minskat under1990-talet utan snarare ökat. Detta trots attstatistiken visar på minskad användning avkonstgödsel. Trots förbättringarna återstårmycket arbete och Polen kommer att fortsattfå vidta omfattande åtgärder för att uppfyllade krav som ett eventuellt EU-medlemskapställer.

Tilläggas bör att det är förvånande svårtatt få fram tillförlitliga data över relativa till-

Referenser:The Environmental Protection Inspectorate

(2001) The Main Problems for the Environ-ment in Poland. An indicator-based Report.Chief Inspectorate for Environmental Pro-tection Warsaw.

The Environmental Protection Inspectorate(1998) The State of the Environment in Po-

förseln av föroreningar från länderna kringÖstersjön. HELCOM har inte några sådanadata tillgängliga automatiskt, lika lite somNaturvårdsverket. Med tanke på problemetsallvar och den ständigt ökade utbredningenav algblomning och syrefria bottnar så ärbristen på data förbluffande. En ökad öppen-het från länder och konventioner borde varaen självklarhet mer än 10 år efter det att denstora gränslinjen mellan öst och väst för-svann i Europa.

land. Chief Inspectorate for EnvironmentalProtection Warsaw.

EMEP (2002) Emission data reported toENECE/EMEP: Quality Assurance andtrend analyses. EMEP/MSC-W Note 1/2002.Norwegian Meteorological Institute, Oslo

EMEP The web page of EMEP www.emep.int.

53

Det polska jordbruket och dess struktur

dena på landsbygden. Det växande intressetvisar att det inte bara är fråga om ett av detpolska samhällets stora problem utan ocksåen hjärtesak för många polacker.

Framtidsfrågorna inom polskt jordbrukhandlar om utbildning, kapital, företagareför-måga och möjligheterna att anpassa sig tillrelevanta förändringar. I uppsatsen ges någraaspekter på forskning och utbildning på jord-brukets område. Av förklarliga skäl kan vi inteheller undgå att kommentera förberedelsernainför ett polskt medlemskap i EU.

Allmänna fakta

Geografi och klimatPolen ligger centralt i Europa vid Östersjönssödra kust. Landarealen uppgår till 312 683km2, vilket motsvarar 9,7% av de nuvarande15 EU-ländernas totala yta och ungefär trefjärdedelar av Sverige.

GUNNAR ANDRÉAgr. licBromma

InledningDefinitioner är alltid viktigt, för att inte sägadet viktigaste, i alla böcker och uppsatser. Enavgränsning och samordning av innehållet ärockså viktigt. Ämnet är omfattande och fram-ställningen måste begränsas till de geografis-ka, naturgivna, ekonomiska, företagsstruktu-rella, regionalpolitiska och jordbrukspolitiskaförhållandena. Gränsdragningen inom ekono-min går mellan å ena sidan jordbrukssektornoch dess roll i samhällsekonomin och å andrasidan förädling och marknadsföring av livs-medel. Det senare kommer att behandlas ikapitlet om den polska livsmedelsindustrinoch dess marknader.

I dagens Polen görs olika ansträngningaratt förbättra villkoren för de bosatta på lands-bygden. Jag tänker i detta sammanhang sär-skilt på ekologisk produktion och agroturism.Båda är inne i tiden och behöver viss belys-ning. Universitet och stiftelser engagerade ilandsbygdens frågor har tagit sig an uppgiftenatt forska om de socio/ekonomiska förhållan-

54

Sina nuvarande gränser fick Polen 1945efter andra världskrigets slut. I öster avträd-de landet en tredjedel av sin yta till Sovjetuni-onen och erhöll i stället tyska områden sommotsvarade drygt hälften av förlusten. HelaPolen flyttades väster ut och fick därmed enlängre kust mot Östersjön.

Polen är till största delen ett lågland. Merän tre fjärdedelar av landytan ligger lägre än200 m över havet. Endast 3% ligger mer än500 m över havet. Terrängformerna i norrpräglas av den senaste inlandsisens erosion.I södra Polen är det främst berggrundensegenskaper som varit avgörande för reliefen.

Längs den stora jämna Östersjökustenfinns ett bälte med breda sandstränder, dyneroch grunda strandsjöar. I Gdanskbukten myn-nar landets största flod, Wisla (Weichsel).Norra Polen genomskärs i öst–västlig riktningav ett kuperat moränlandskap, Baltiska land-ryggen, som markerar var inlandsisens syd-gräns länge låg. Här finns många sjöar såsomde Masuriska sjöarna i nordost.

En tredje zon är det centrala låglandet, ge-nomdraget av dalar som formats av smält-vattnet från den smältande inlandsisen. Idessa flyter Wisla och dess biflod Bug samtNotec och Warta, bifloder till Odra (Oder)gränsfloden i väster till Tyskland. Söder omdetta bälte stiger landytan till platåer och äld-re bergstråk längs den tjeckiska och slovakis-ka gränsen. Här finns också kolfyndigheterfrån karbonperioden.

De bördiga lössjordsområdet Slask (Schle-sien) i sydväst avgränsas i söder av bergsked-jan Sudeterna. Genom Mähriska porten av-skiljs Sudeterna från Karpaterna i sydöst. TillKarpaterna hör massivet Tatra med toppenRysy (2 499 m.ö.h.). Den förhärskande jord-månen i Polen är podsol av olika slag, menäven brunjord förekommer i nordöst ochrendzinajordar (terra rossa) på kalkstens-berggrund.

Klimatet varierar från ett typiskt euro-peiskt inlandsklimat med torra somrar ochkalla vintrar till ett västeuropeiskt klimat medAtlantiskt inflytande i nordväst. Medeltempe-raturen är 17–19°C i juli och 1 till -5°C i janua-ri. Nederbörden är högst i juli–augusti och

uppgår till 450–700 mm per år i låglandet och1 000–1 200 mm per år i bergen. Temperaturoch nederbörd bestämmer längden på vege-tationsperioden som i medeltal uppgått till252 dagar under de senaste 10 åren.

Naturen och landskapetKännemärken för det polska landskapet ärslätten, skogen och gården. Åkerarealen ochskogsmarken utgör nära 90% av landets tota-la yta varav åker 18,5 milj ha (60%) och skog8,8 milj ha (28 %).

Naturen anses särskilt väl bevarad i de öst-ra och södra regionerna med ett balanseratinslag av jordbruk. Terrängformerna, jord-och klimatförhållandena skapar förutsätt-ningar för en rik mångfald av naturliga habitatoch landskapsbilder.

Polen har ett väl utvecklat system för skyddav naturen som täcker 31% av landarealen.1 251 naturreservat, 23 nationalparker samt120 landskapsområden som åtnjuter högreformer av skydd.

Vegetationen utgörs till största delen avarter med vid utbredning i Europa. Lokalt be-gränsade arter återfinns i Tatrabergen påhögt belägen kalkrik mark, bl a fjällvallmo ochfjällsippa. I inlandet kring floden Nida före-kommer källflöden rika på salt och svavel. Pådessa platser växer arter som annars finnsvid havskuster t ex blåsäv och glesstarr. Påkalkrika marker har bildats stäppartade torr-ängar med våradonis och tofsäxing.

Skogarna domineras på näringsfattig marki låglandet av tall, medan gran överväger ibergstrakterna. Lövskogen består i nordöstvanligen av ek, lind och avenbok samt i Kar-paterna ofta av bok och ädelgran. På flera hållfinns omfattande sumpskogar med bok, askoch klibbal, en frodig undervegetation avstarrarter, svarta vinbär och ormbunke.

Djurlivet är påtagligt rikt som en följd avdet varierande landskapet av småskaligt jord-och skogsbruk och fortfarande god tillgångpå våtmarker. Vit stork och ätlig groda hör tillkaraktärsarterna. Rik tillgång på rovfåglar bl aörn av olika slag. Ca 90 inhemska däggdjurs-

55

arter. Speciellt intressanta är områdenaBiebrza och Bialowieza i nordöst och Tatra-bergen i söder. Biebrza har Mellaneuropasstörsta intakta våtmarksområde med storaarealer av slåtterängar där änder, tärnor, dop-pingar, hägrar, svart stork med flera andra va-dare häckar. Bialowieza hyser ett fåtal visen-ter (europeisk bison) samt älg, hjort, varg ochbrunbjörn. I Tatrabergens skogar finns brun-björn, lo och europeisk vildkatt.

Demografiska förhållandenBefolkningen uppgick den 31 december 2001till 38,6 milj vilket motsvarar 10,4% av dentotala folkmängden i nuvarande EU-15. Befolk-ningstätheten är 124 invånare per km2.

Polens befolkning är betydligt mer enhetligän under tidigare skeden av landets historia.Till följd av emigrationen främst före och un-der andra världskriget bor omkring 10 miljpolacker i väst, därav 6,5 milj i USA.

Närmare 14,8 milj eller 38,3% lever på lands-bygden. Som landsbygd definieras allt områdeutanför städernas administrativa gränser eller93,5% av landarealen.

Åldersstrukturen på landsbygden känne-tecknas av ett betydligt större antal barn un-der 14 år och äldre över 70 år jämfört med för-hållandena i städerna. Den traditionella famil-jen på landsbygden bor i flergenerationshus-håll. Hushåll bestående av fem eller flera per-soner utgör närmare 30% av alla landsbygds-hushåll (12% i städerna). I Polen är den intearbetsföra befolkningen per 100 personer61,5 varav 37,5 barn och ungdomar före ar-betsför ålder.

Den 1 januari 1999 infördes en ny länsindel-ning. Den administrativa förvaltningen är or-ganiserad i tre nivåer: län, distrikt och kommu-ner. Antalet län uppgår till 16, antalet distrikttill 308 och antalet kommuner till 2 489.

Antalet städer är 884 varav 291 har en folk-mängd under 5 000 och 19 över 200 000 in-vånare. På landsbygden finns 56 769 ortervarav 42 804 byar och 13 965 settlement ellermotsvarande bebyggelse.

Samhällsekonomin ochjordbruketSedan 1990 har en kontinuerlig nedgång kun-nat konstateras i jordbrukets, skogens ochjaktens andel av BNP. Det är ett resultat avbristande tillväxt inom jordbruket, medanandra delar av ekonomin har expanderat.Ofördelaktiga prisrelationer har inneburit enreal sänkning av produktionsvärdet inomjordbruket. Särskilt drabbad har varit ani-maliesektorn.

Tabell 1. Jordbrukets, skogsbrukets och jakt-ens andel av BNP i Polen 1995–2001, procent.

1995 6,01996 5,51997 4,8 (5,5)*1998 4,1 (4,8)1999 3,4 (4,0)2000 3,3 (3,7)2001 2,9 (3,4)

*Uppgifter från EU-kommissionen i Regular Report2002.Källa: MARD och GUS (Central Statistical Office)

I dagsläget skiljer sig inte jordbrukets andelav bruttonationalprodukten särskilt mycketfrån förhållandena i andra europeiska länder.I Grekland är andelen 7,1% och i Portugal3,3%.

Enligt beräkningar inom den polska statistis-ka centralbyrån (GUS) avseende 2001 arbeta-de 19% av det totala antalet i landet sysselsat-ta inom jordbruk, skogsbruk och jakt. Därtillkommer undersysselsättningen och den doldaarbetslösheten. Relationen mellan jordbruketsbidrag till BNP och jordbrukets andel av dentotala sysselsättningen visar med all tydligheten låg arbetsproduktivitet i jordbruket och enhög deltidssysselsättning.

Inom EU uppgick i medeltal antalet syssel-satta inom jordbruket till 4,5%, den högsta an-delen 17% noterades i Grekland och den läg-sta 1,6% i UK.

56

Struktur och arbets-kraft inom jordbruket

FöretagsstrukturPolskt jordbruk består av företag som varie-rar i organisation och ägarform, bruknings-form, storlek efter arealinnehav, driftsinrikt-ning, användning (självhushållning eller kom-mersiell försäljning) och ekonomiskt resultat.

Enligt polsk lagstiftning definieras somjordbruksföretag brukningsenheter med enareal av 1 ha eller mera.

Uppgifterna om företagens struktur insamlas vidjordbruksräkningarna. Däremellan görs beräkning-ar årligen. Den senaste jordbruksräkningen genom-fördes i maj–juni 2002. Resultaten är ännu (april2003) inte tillgängliga. Vi är därför i ett flertal sam-manhang hänvisade till 1996 års jordbruksräkning.

ÄgarformerAntalet företag fördelade efter ägarform, an-delen åkerareal och genomsnittlig storlek ihektar åker vid 1996 års jordbruksräkningframgår av tabell 2.

I Polen dominerar det privata jordbruket.År 2001 fanns 1 881 600 privata företag meden genomsnittlig storlek av 7,1 ha. Närmare4 600 företag är statsägda, kooperativa, bo-lagsägda eller i utländsk ägo. De statsägda,kooperativa och bolagsägda företagen brukaråtskilliga hundra hektar. Ägosplittring är före-kommande inom det privata jordbruket.

Fördelning efter storleksgrupper,hektar åkerDen genomsnittliga arealen per företag i Po-len är 9 ha mot 19,4 i EU-15. Mindre genom-snittlig gårdsstorlek återfinns i Grekland (6,2ha) och i Italien (6,7 ha). Medelgården i Portu-gal (9,4) är ungefär densamma.

Jordbruksföretagens och åkerarealens för-delning efter storleksklasser i hektar åker re-dovisas i tabell 3.

Tabell 3. Företagens storlek och arealinne-hav fördelat efter storleksklasser2001, andel i procent.

Storleksklass Antal företag Total areal Andel procent Andel procent

1–2 ha 22,8 15,32–5 ha 33,8 24,25–10 ha 24,3 16,410–15 ha 9,7 39,5Över 15 ha 9,4 4,6

Totalt 1,9 milj företag 18,5 milj ha

Källa: MARD och GUS (Central Statistical Office).

Under 1990-talet har gårdsstrukturen visattendenser till polarisering. Antalet små jord-bruk i storleksklasserna 1–3 ha ändrades intenämnvärt, medan antalet gårdar i mellanklas-serna (2–15 ha) minskade överlag. Antaletstörre gårdar (över 50 ha) ökade snabbt.

Tabell 2. Antal företag och areal åker efter ägarform enligt 1996 års jordbruksräkning.

Antal företag Andel av åkerarealen Genomsnittlig företagstorlekÄgarform procent ha åker

Privata jordbruk 2 041 380 82,2 7Föreningsjordbruk 2 467 2,9 203Utlandsägda jordbruk 100 0,4 729”Blandat” ägarskap 36 0,3 1 249Statsägda jordbruk 1 953 7,2 636 – varav förvaltade av Finans-departementet (AWRSP) 503 4,5 1 550

Samtliga 2 045 936 100 9

Källa: MARD och egen bearbetning.

57

Regionalt kan karaktäristiska regelbunden-heter iakttas. I regioner där fram till 1990 pri-vatjordbruket och statsjordbruket samexiste-rade – företrädesvis i de västra och norra de-larna av landet – har gårdsstorlekarna ökat.Familjejordbruket har övertagit mark frånstatsjordbruket. I andra regioner har den ge-nomsnittliga gårdsstorleken stått stilla, fram-förallt i de centrala delarna norr och öster omWarszawa, medan den kanske något förvå-nande minskar söder och sydost om huvud-staden.

Västra och norra delar av Polen tillhördeTyskland före andra världskriget. Jordbrukeni dessa områden uppvisar en tydligare struk-tur beroende på att – som experterna gör gäl-lande – strukturen inte ”konserverats av tradi-tionerna inom bondesamhället” utan formatsav olika jordbruksreformer genom tiderna. Idessa områden har den privata gårdens med-elstorlek vuxit snabbt; sålunda i Szczecin läntill 17 ha. Antalet småbruk under 5 ha har va-rit ringa, och huvudsakligen varit lokaliseradekring de stora städerna.

Wielkopolska är en region med en enligtuppgift mycket specifik struktur1. De flesta går-darna är antingen verkligt stora eller mycketsmå. Mellanstorlekarna saknas. Alla ägarfor-mer har förekommit – privata jordbruk, för-eningsjordbruk och statsjordbruk. De flestaföreningsjordbruken i Polen kollapsade efter1956 och de som överlevde fanns – just i Wiel-kopolska. De hade en i grunden sund ekono-mi och accepterades av föreningsmedlem-marna. Verksamheten drevs efter tysk före-bild som utvecklats redan under 1800-talet dåområdena tillhörde Tyskland.

Centrala Polen har jordbruk av varierandestorlek. Variationen har förstärkts genom upp-delning och arvsöverlåtelser inom familjernabl a i områdena runt regionhuvudstädernaKielce och Rzeszów.

I Podkarpackie saknas mellanstora ochstora jordbruk. Dock har funnits ett antal rik-tigt stora jordbruk med rötter från förkrigsti-den. Övre Schlesien (nuvarande Opolskie ochSlaskie län) är ett område med stark industri-

ell inriktning och har den mest splittrade jord-bruksstrukturen i landet. En stor del av de pålandsbygden bosatta familjerna där har sinförsörjning utanför jordbruket som mer är enbiinkomst.

BrukningsformerAntalet företag och areal åker fördelade efterbrukningsformen dvs helt ägda, helt arrende-rade eller delvis arrenderade har inte analyse-rats. Tillgänglig statistik är bristfällig men ar-renden av privat och statlig mark förekom-mer. En viss, om än begränsad, inblick i förhål-landena kan följande redogörelse kanske ge.Den är en sammanfattning av den verksamhetsom den centrala förvaltningsmyndighetenför statlig egendom, Agricultural PropertyAgency (APA), bedrivit sedan den bildades1992 – närmaste förebild i Sverige torde varaKammarkollegiet.

Under efterkrigstiden förvaltade staten inte mindreän 25% av jordbruksmarken. Huvuddelen bestod avstatsägda jordbruk. Den statsägda marken, State Tre-asury Agricultural Property (STAP), stod under för-valtning av finansministeriet. Den 19 oktober 1991antog Sejmen lagar som syftade till privatisering avjordbruksmarken. För ändamålet beslöts att upprät-ta en särskild förvaltningsmyndighet AgriculturalProperty Agency (APA). När APA sattes upp 1992överfördes i STAP 3,8 milj ha av mark från de stats-ägda jordbruken. Den genomsnittliga arealen för ettstatsjordbruk uppgick vid den tiden till 2 250 ha. Vid slutet av 2001 tog APA över, i STAP, 4,7 milj haav vilka 3,8 milj ha kom från de statsägda jordbru-ken och 0,6 milj från National Land Fund. Dessutomöverfördes till STAP annan statlig egendom som la-gerhus för spannmål, värmeverk, brännerier, foder-medelsfabriker, torkningsanläggningar för spannmåloch grönfoder, slakterier och charkuterianläggning-ar. APA övertog även butiker, verkstäder, byggnadersamt herresäten med parkanläggningar. APA är självfinansierande. Samtidigt övertog APAskulder motsvarande 1 989 milj PLN vilka sederme-ra avvecklats. Avyttringen av egendom sker genomanbudsförfarande och vid försäljning eller leasing tillpriser och räntor på marknadsmässiga villkor.

1 Rural Poland 2000, s.17.

58

I samband med omstruktureringen av de f d stats-jordbruken och mark tillhörig NLF och andra källorhar APA:s regionala kontor bjudit ut sammanlagt 8,4milj ha till försäljning (viss fast egendom har bjuditsut flera gånger). Från början och fram t o m 2001 har1,4 milj ha blivit föremål för avslut varav 1,1 milj hagenom försäljning. Omkring 2,5 milj ha är utarren-derat på leasingkontrakt och 0,6 milj ha väntar påslutlig uppgörelse. Närmare hälften av APA:s jord-stock består av fullgod mark och kommer att försäl-jas eller leasas. Mark av låg kvalitet och inte lämp-lig till jordbruksändamål kommer att skogsplanteraseller användas till byggnation eller rekreation. Huvuddelen av kontrakten på såld eller leasadmark (98%) har avsett fastigheter om högst 100 ha.Dessa markaffärer har används för att utöka redanbefintliga jordbruksföretag. Omsatt i praktiken hardessa affärer inneburit 266 000 olika kontrakt i markfrån STAP, i form av försäljning eller leasing, i ge-nomsnitt omfattande 4,4 ha per kontrakt. På jord-bruksministeriet vill man understryka den betydelseAPA:s aktiviteter har och har haft vid privatiseringenav statlig jordbruksmark. Därutöver har man velatframhålla att den pågående processen att skapa sto-ra brukningsenheter genom både försäljning ochleasing varit separerad från den omnämndakompletteringen av befintliga brukningsenhetergenom tusen och åter tusen kontrakt avseendesmå arealer. Rationaliseringsprogrammet syftandetill bärkraftig stora jordbruk har resulterat i att det nui Polen finns flera tusen privata gårdar större än 100ha som brukar 2,2 milj ha. Programmet omfattar5 200 avslutade kontrakt med i medeltal 420 ha perkontrakt. Dessa gårdar avses kunna möta utma-ningarna när Polen ansluts till EU. Rationaliserings-åtgärderna har varit vanligast i västra och norraPolen där förekomsten av f d statsjordbruk varit stor. APA genomför vidare ett särskilt settlement-pro-gram där färdigbildade jordbruk av mark från STAPutbjuds till försäljning eller leasing. Sammanlagt 203gårdar med totalt 41 700 ha har tagits fram enligtprogrammet varav 143 gårdar med totalt 33 000 hautarrenderats.2

Heltidsjordbruk, deltidsjordbruk ochsjälvhushållningsenheterDet har inte varit möjligt att ta del av statistiksom belyser graden av specialisering inomjordbruket. Studier av de regionala förhållan-dena inom landet antyder dock att det mark-nadsorienterade polska jordbruket är relativtspecialiserat.

Däremot finns tillgång till flera källor sombehandlar frågan om heltidsjordbruk, deltids-jordbruk och självhushållningsenheter. Avlandets 1,9 milj gårdar anses mer än 1 milj ut-göra självhushållningsjordbruk för brukarensoch familjens försörjning. I stora drag produ-cerar 700 000 helt eller delvis för marknaden.Av dessa beräknas 140 000 till 150 000 varaheltidsjordbrukare som kan leva på och utveck-la sina företag. Övriga 450 000 till 500 000 be-finner sig i en sämre situation. De kan klassi-ficeras som heltidsjordbruk med knappafinansiella resurser, till viss del utvecklings-bara där investeringar och underhåll före-kommer. En del kan vara bättre lämpade försammanslagning till större bärkraftigare en-heter. Till denna kategori hör även deltids-jordbruk med liknande förutsättningar.

Mer än hälften av landets jordbruk utgörsav jordbruk som kommer att läggas ned ellerslås samman när ägaren slutar. 3 Uppgiftenkan ses som ett inlägg i diskussionen omstrukturutvecklingen inom polskt jordbruk denärmaste 10 till 15 åren. Närmare än så vågarjag inte precisera frågan. Även om vi beaktarde speciella förutsättningar som råder i da-gens Polen har vi att se fram emot betydandeförändringar i det polska jordbrukets strukturpå likartat sätt som sker och har skett inomvästeuropeiskt jordbruk.

Prisbildningen på åkermarkEtt betydelsefullt instrument vid struktur-rationaliseringen är stödet till unga jordbru-kare vid köp av mark i syfte att underlätta ut-

2 Ministry of of Agriculture and Rural Development. ”Agriculture and Food Economy in Poland in the Contextof Integration with the European Union, Warsaw 2002, s. 65–66.

3 Prof. Wojciech Józwiak, Institute of Agriculture and Food Economics, juli 2003.

59

ökningen av företagen. Detta sker genom för-månliga räntekrediter vid lån. Tjänsterna till-handahålls av den statliga myndigheten Agri-cultural Property Agency of the State Treasu-ry vilken på förmånliga villkor säljer ut ellerleasar statlig mark.

Tabell 4. Priset på åkermark och betesmarki privat handel, per ha, 2001.

Pris per ha Omräknat i vara, 100 kg

Specifikation PLN Råg Svin

Åker 5 197 123,5 12,2God kvalitet(vete, betor) 7 308 173,7 17,2Medelmåttig kvalitet(råg, potatis) 5 315 126,3 12,5Låg kvalitet(sandig) 2 969 70,6 7,0

BetesmarkGod kvalitet 4 982 118,4 11,7Låg kvalitet 2 713 64,5 6,4

Källa: MARD och GUS (Central Statistical Office)data-Agriculture in 2001.

Priset på jordbruksmark vid privata transak-tioner uppgick 2001 till 5 200 PLN per ha vilketär omkring 400 PLN högre än året dessför-innan.

Markpriserna varierar avsevärt beroendepå belägenhet, markens kvalitet och markenslämplighet för olika grödor.

För närvarande behandlas en lag som av-ser att reglera transaktionerna av mark i syf-te att främja en rationell utveckling av fastig-hetsstrukturen inom jordbruket inkl. ävenöverlåtelser av mark på förmånliga villkor,inte minst till unga utbildade jordbrukare.

Reprivatisering av nationaliseradegendomEfterkrigseuropas kanske största rättvise-fråga handlar om markägandet. Vilka har rätttill marken i före detta Östeuropa? De somdrevs från sina egendomar under och strax

efter andra världskriget eller de som fick denbeslagtagna jorden till skänks? Hundratusen-tals tidigare markägare har i åratal försökt fåtillbaka det som en gång var deras. I de baltis-ka länderna kom två skilda principer att ut-vecklas nämligen dels privatisering genomåterlämnande av nationaliserad egendom tillde tidigare ägarna eller deras rättsinnehava-re, dels privatisering genom försäljning avstatliga företag. När det gällt jordbruksföre-tagen, dvs kollektiv- och statsjordbruken, harmarken privatiserats genom restitution inomramen för ländernas jordreformer efter fri-görelsen. Förutom restitution av mark tilltidigare ägare eller deras arvingar innefattarjordreformerna i all tre länderna också försälj-ning av mark, i första hand med syftet att un-derlätta bildandet och stärkandet av privatajordbruk. 4 De baltiska länderna har i stort löstsina problem.

I ett inslag av Sveriges Television, SVT 1,med rubriken ”Vem äger marken?” den 5 de-cember 2002 tas frågan upp att, därest vissaländer skall passa in i 2000-talets EuropeiskaUnion, står man inför enorma problem. I landefter land finns konfiskerade egendomar sombebos av andra än de ursprungliga ägarna. Deadministrativa och ekonomiska hindren upp-fattas vara i princip oöverstigliga. Bara i Polenskulle kostnaderna för att kompensera elleråterlämna egendom, mark och fastigheter,som till följd av krigshändelserna övergavs avsina tidigare ägare, uppgå till 150 miljarderzloty, vilket motsvarar landets årliga stats-budget. Det uppgavs att i Warszawa ägs 95%av all egendom av kommunen och att rättsfallom återlämning av egendom blivit en långoch utdragen rättsprocess.

Med dessa reflexioner har jag endast velatpeka på frågan. Tidigare har jag redovisat deprinciper och den praxis som polska myndig-heter tillämpar när statlig egendom inkl jord-bruksmark återförs i privat ägo. Reprivati-seringsinstrument av typ Baltikum synes detinte vara frågan om.

En annan och annorlunda fråga är de be-stämmelser som förhandlades fram i Polens

4 Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift, KSLAT, nr 10 1999. s. 173–186.

60

anslutningsfördrag till EU om utlänningarsrätt att förvärva egendom i landet. Detta kanske först ett antal år efter det att fördragetträtt i kraft.

ArbetskraftenAntalet invånare på den polska landsbygdenuppgår till 14,8 milj. Befolkningen i arbetsförålder uppskattas till 8,2 milj.

Sedan 2000 har noterats att allt flera in-vandrat för att bosätta sig permanent på lan-det. Under hela efterkrigstiden har utveck-lingen varit den motsatta – utvandring frånlandsbygden till staden. Utflyttade som för-lorat sina jobb i städerna återvänder. Andraskäl kan vara att man tröttnar på livet i staneller arbetspendling. 5

I maj och början av juni 2002 genomfördes en be-folknings- och bostadsräkning. Detta skedde sam-

tidigt med den förut omnämnda jordbruksräkningen.Resultaten kommer att publiceras under 2003. Densenaste befolkningsräkningen ägde rum 1995 ochsenaste jordbruksräkningen 1996.

Antalet arbetande inom jordbruket i Polen ärmycket större än inom EU-området. Delvisanges detta bero på skillnader i beräkningenav antalet förvärvsarbetande inom det pri-vata jordbruket. I Polen räknas som förvärvs-arbetande inom jordbruket de som är redo-visade som företagare och familjemedlemmar(på gårdar med 1 ha och mer) men också desom odlar jordlotter från 0,10 upp till 1 ha.

Enligt beräkningar inom den polska statis-tiska centralbyrån (GUS) arbetade 2001 om-kring 2,7 milj inom jordbruk, skogsbruk ochjakt eller 19% av det totala antalet sysselsattainom landet. På landsbygden i sin helhet arbe-tade sammanlagt 5,5 milj vilket motsvarade38,6% av det totala antalet förvärvsarbetan-de. Uppgifterna skiljer sig lite i olika källor.

5 Se närmare Wieslaw Tarkas uppsats om Polens regioner och länsindelning.

Befolkningsperspektivet – Polen

Total befolkning 38,6 milj

Landsbygdsbefolkning 14,8 milj 38,3% av totalbefolkningenPå landsbygden sysselsatta 5,5 milj 38,6% av totala antalet förvärvsarbetandeInom jordbruket sysselsatta 2,7 milj 19% av totala antalet förvärvsarbetande

I Polen räknas som förvärvsarbetande företagare och familjemedlemmar på gårdar med 1 ha och mer, menäven de som odlar jordlotter från 0,10 ha upp till 1 ha.

Jordbrukets andel av BNP 2,9% (2001); enligt EU-kommissionen 3,4%

Registrerade totala antalet arbetslösa 3,2 milj eller 18,1%Därav på landsbygden 1,3 miljDeltidsarbetande jordbrukare 70%

Personer som äger mer än 2 ha mark vid registrering som arbetslös ingår inte i den officiellaarbetslöshetsstatistiken.

Ca 1 milj människor inom det privata jordbruket saknar sysselsättning och utgör vad som kallas för dendolda arbetslösheten. Inkluderas dessa dolda arbetslösa beräknas omkring 2,3 milj personer vara arbets-lösa på landsbygden.

1 milj saknar arbetslöshetsstöd.Socialbidrag är huvudsaklig inkomstkälla för 30% av landsbygdsbefolkningen.

61

Inom EU uppgick i medeltal antalet syssel-satta inom jordbruket till 4,5%; den högsta an-delen 17% noterades i Grekland och den läg-sta 1,6% i UK; Irland, Spanien, Portugal 10-12%, Ungern, Estland 5–8%.

Även om sysselsättningsnivån generelltsett är hög inom jordbruket kan situationenavvika i vissa regioner (mestadels i den östradelen av landet) på grund av avfolkningenoch generationsväxlingen inom näringen.

I slutet av december 2002 fanns på lands-bygden 1 341 000 registrerade arbetslösa hosden lokala arbetsmarknadsmyndigheten mot-svarande 41,7% av samtliga arbetslösa inomlandet. Vid samma tidpunkt fanns i hela lan-det 3 214 000 personer registrerade som ar-betslösa eller 18,1% av den totala arbetsförabefolkningen.

I Polen råder restriktioner för personer som äger merän 2 ha mark vid registrering som arbetslös. De in-går inte i den officiella arbetslöshetsstatistiken. Detuppskattas att omkring 1 milj personer inom det pri-vata jordbruket saknar sysselsättning och utgör vadsom kallas för den dolda arbetslösheten. Inkluderasdessa dolda arbetslösa beräknas omkring 2,3 miljpersoner vara arbetslösa på den polska landsbyg-den. Av det totala antalet arbetslösa på landsbygdensaknade 1 070 900 personer arbetslöshetsstöd (2001). Arbetslösheten är inte bara hög på landsbygdenutan även inom vissa delar av industrin såsom var-ven, kolindustrin och stålindustrin där staten somägare står inför svåra beslut att rationalisera. Pålandsbygden är arbetslösheten särskilt hög i nord-västra Polen där de gamla statsjordbruken domine-rade. Arbetskraften har fått lämna de f d statsjordbru-ken som ombildats till storjordbruk vilka ofta drivsextensivt utan kreatur. De f d anställda vid statsjord-bruken är en utsatt kategori. De vill inte ändra sinlivssituation. Man kan säga att de är ”övergivna”. 6

I flera sammanhang i denna uppsats och iandra sammanhang i denna bok framhålls attarbetskraften i jordbruket är undersysselsatt,dvs att en dold arbetslöshet råder. Arbetspro-duktiviteten är låg vilket till en del förklaras avden ofördelaktiga jordbruksstrukturen. Vissa

nationalekonomer gör gällande att jordbruketfungerar som en arbetslöshetsbuffert eller ensocialförsäkring, andra understryker bristenpå sysselsättning och inkomster. I Polen sy-nes för närvarande utflyttningen från lands-bygden till städerna ha avstannat och vänt,om än i begränsad omfattning, till en invand-ring. Den sociala och ekonomiska bakgrun-den är sannolikt komplicerad.

Staten betalar för närvarande betydandeersättningar i form av pensioner och andrasociala bidrag, men samhällets resurser ärbegränsade och skall räcka till många ända-mål. I den mån den samhällsekonomiska ut-vecklingen på sikt inte förmår att påskyndastrukturutvecklingen inom jordbruket riske-rar vi att få uppleva en utdragen strukturpro-cess som berör generationerna och blirmänskligt att döma mest utmanande för ung-domen.

Det kan förefalla som om strukturomvand-lingen inom det polska jordbruket inte riktigtvill ta fart och nå den omfattning som varitfallet inom västerländskt jordbruk. Men sombl a kapitlet om Polens regioner också visar ärutvecklingen väldigt olika i olika delar av Po-len. I vissa regioner går den samhällsekono-miska utvecklingen snabbare, i andra händerdet inte så mycket och i några kan man t o mtala om stagnation. Det är dock viktigt attframhålla det i och för sig självklara att omförändringarna inom jordbruket inte går handi hand med att sysselsättningsmöjligheterskapas uppstår arbetslöshet eller undersys-selsättning inom landsbygden, s k rural un-employment. Det måste därför till åtgärdersom löser båda problemen.

MekaniseringenAnvändningen av maskiner och utrustninginom jordbruket) har inte förändrats underde senaste åren. Den svåra ekonomiska situ-ationen har inte stimulerat till köp av trakto-rer, maskiner och utrustning, särskilt av avan-cerade och dyrare fabrikat.

6 Intervju med prof. Jan Górecki, juli 2003.

62

Mellan 2000 och 2001 sjönk inköpen avjordbruksmaskiner och redskap med 3–5%.Försäljningen av såmaskiner, slåttermaskiner,hövändare, balare och ångmaskiner (coalsteamers) ökade. Å andra sidan fortsatte ned-gången i försäljningen av traktorer och dyra-re utrustning.

En viss ökning av importen av nya jord-bruksmaskiner av västeuropeisk tillverkningkan noteras. Fastän dessa maskiner ställer sigdyrare finns det även vid en lågkonjunkturköpare bland expanderande familjeföretag,storjordbruk under rekonstruktion och fram-växande maskinserviceföretag.

Under 2001 steg priserna på jordbruksmaskiner ochutrustning med 8,2%. Prisrelationerna till vete ochmjölk var ogynnsamma till skillnad mot priserna tillsvin och maskiner.

Produktions-förhållandena

Förändringar i jordbruks-produktionen sedan 1990Polen gick in i 1900-talets sista årtionde medmarknadsekonomi och demokratiskt styresom målsättning. I det följande sammanfattasutvecklingen inom vegetabilie- och animalie-sektorerna, sambandet dem emellan samt

hur jordbrukssamhället använt sina produk-tionsresurser. Polen har fortfarande en storandel av sin befolkning sysselsatt inom jord-bruket och självhushållningen har betydelsesom levnadsform av i det polska bondesam-hället. I litteraturen beskrivs detta som ”Dyna-mics of total agricultural production”.

Under senare år beräknas den värdemässigarelationen mellan produktionen av vegetabilierresp. produktionen av animalier ha förhållit sigsom 55 till 45 men med variationer beroendepå konjunktur och årsmån.

Den ekonomiska omställningsprocessenhar påverkat strukturen inom animaliepro-duktionen mer än inom vegetabilieproduktio-nen. Särskilt de fd statsägda jordbruken harlämnat animalieproduktionen bakom sig ochkoncentrerat på vegetabilieodlingen. Sjunkan-de realinkomster och borttagna subventionerhar reducerat köttkonsumtionen. Svinpro-duktionen har sluppit undan de värsta följ-derna av förändringarna i ekonomin men än-dock varit utsatt för betydande svängningar ifoderpriserna. Fjäderfäproduktionen är innei en dynamisk epok. Nedgången i köttproduk-tionen har dämpats och mjölkproduktionenökar något.

Inom växtodlingen är spannmål den vik-tigaste produktionsgrenen, därefter följer i ord-ning efter odlad areal potatis, fodergrödor, soc-kerbetor, oljeväxter och baljväxter. Självförsörj-ningsgraden är vanligtvis 90 till 100% utom föroljeväxter och socker där visst exportöver-skott varit för handen. Frukt och grönsakersvarar för 3% av åkerarealen men 10,4% avproduktionsvärdet. Fruktsektorn är en be-tydande exportvinnare.

Efter två år av oavbruten nedgång kundeunder 2001 en ökning noteras för både vege-tabilier och animalier. Utvecklingen sedan1990 belyses i tabell 8.

Den kommersiella produktionens andelhar legat kring 60% under de senaste tre åren.I det småskaliga polska jordbruket användsolika produkter inom växtodlingen som in-satsvaror (foder, utsäde) medan animaliernaanvänds för direkt konsumtion i hushållet föratt hålla tillbaka levnadskostnaderna (mjölk,ägg, kött).

Tabell 5. Antal traktorer i jordbruket 1995–2001, tusental.

Specifikation 1995 2000 2001 Samt- Privata

liga jordbruk

Totalt 1 319 1 306 1 308 1 260Genomsnittligeffekt i Kwh 31,2 31,8 31,8 31,6Ha åker per traktori medeltal 14 14 14 12


63

Detta får till följd att växtodlingens andel ijordbruksproduktionen är större (52%), me-dan animalierna dominerar i avsaluproduk-tionen (63%).

Inom växtodlingen beräknas värdet av pro-dukter till avsalu uppgå till 42% av totala värdet.Motsvarande tal för spannmål uppskattas till36%, för potatis till 22%, för grönsaker till 64%,för frukt till 85%, för industriella grödor till95%

Den marknadsorienterade produktionenär högre för animalierna än för vegetabilier,eller närmare 79%. Omkring 30% av mjölkpro-duktionen och äggproduktionen konsumerasdirekt på gården.

Under 2002 minskade enligt preliminärarapporter produktionen inom jordbruket ochpriserna sjönk.

ArealanvändningenÅr 2001 uppgick jordbruksmarken i Polen till18,5 milj ha vilket motsvarade 59,2% av dentotala landarealen. I jämförelse med 2000minskade arealen med 32 500 ha. Den utnytt-jade jordbruksmarken anges till 18,4 milj haav vilken nära 17 milj ha i den privata sek-torn.

Arealen jordbruksmark i Polen motsvarar13,5% av nuvarande EUs totala jordbruksareal.Större jordbruksarealer återfinns endast iFrankrike och Spanien.

Tre fjärdedelar av jordbruksmarken utgörsav åker, knappt en fjärdedel av betesmark och1,5% av trädgård.

Tabell 6. Arealen av olika ägoslag i Polen,andel i procent.

Åker 76,4%Trädgård 1,5%Äng 14,1%Beten 8,0%


År 2001 utgjorde nyodlad mark 36,2% av dentotala jordbruksmarken. År 2000 uppgick denbevattnade arealen till 99 100 ha och antaletföretag som använde sig av konstbevattningtill 821. Den vanligaste källan vid konstbevatt-ning är grundvatten. Den största andelenkonstbevattnad areal återfinns i Wielkopol-skie, Mazowieckie och Lubelskie län.

Typen av jordbruk bestäms i hög grad avfaktorer som terräng, klimat och jordförhål-landena. Åkerjorden indelas i kvalitetsklasseroch kvalitetsgrupper. Mark av medelmåttigoch låg kvalitet dominerar. Inte mindre än entredjedel av åkermarken består av jordar avlåg eller mycket låg kvalitet, vilket framgår avtabell 7.

Bördigheten är fyra gånger lägre än inomEU i genomsnitt. Detta är inte bara en kon-sekvens av jordarnas kvalitet och klimatetutan också en följd av lägre användning avhandelsgödsel.

En sannolik hypotes är att icke brukad åkersällan kommer under plog igen. Detta är ettförhållande som kunnat observeras exempel-vis i Baltikum. Alternativet är skogsplanteringom de ekonomiska förutsättningarna tillåter.

Tabell 8. Dynamiken i den totala jordbruksproduktionen i Polen 1990–2001.

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2001 Föregående år=100 1990=100 1995=100

Total jordbruks-produktion 110,7 100,7 99,8 105,9 94,8 94,4 105,7 92,7 100,6

Växtodling 112,2 101,7 95,8 109,2 91,3 94,2 1 08,6 89,6 99,4Animalier 108,7 99.2 105,4 102,2 99,1 94,7 102,5 94,2 102,8

Kommersiellproduktion 109,3 105,4 101,2 105,3 101,0 96,0 102,6 98,6 111,8


64

Enligt professor Wojciech Józwiak, Institu-te of Agriculture and Food Economics, finnsplaner på att plantera 4 milj ha av mindre kän-lig jordbruksmark med skog. Fullföljes pro-grammet blir vart 3:e hektar i landet skog, vil-ket kommer att inverka på landskapsbilden.

I EU:s SAPARD program för Polen anges attden statliga skogspolitiken syftar till att ökaskogsarealen till 30% av den totala landarea-

len år 2020. Där talas om att programmet skallsäkra en skogsplantering (afforestation) av700 000 ha på 20 år. Planteringen skall skemed 8 000 ha per år i statlig regi och en mot-svarande areal på privatägd mark. Skogsplan-tering på privat mark hämmas av bristen påkapital.

Växtnäringsämnen ochbekämpningsmedelAnvändningen av mineraliska och kemiskamedel är låg i Polen. Under skördeåret 2001ökade användningen av NPK till 90,8 kg per hamot 85,8 kg föregående år trots kraftiga pris-ökningar på handelsgödselmedel och ogynn-samma prisrelationer i förhållande till spann-mål. Under 2002 föll användningen till 88,5 kg.Fördelaktiga driftslån med räntestöd frånstatsbudgeten har ökat inköpen av handels-gödsel.

Användningen av handelsgödsel skiljer sigstort beroende på region från 52,1 kg per haåker i Podkarpackie län till 132 kg i Opolskielän resp. Pomorskie län.

Trots den höga frekvensen av sura jordar iPolen är användningen av kalkningsmedel

Tabell 7. Polska åkerjordens kvalitet, för-delad i klasser och grupper.

KvalitetsklasserKlass I 0,4%Klass II 2,9%Klass III 22,7%Klass IV 39,9%Klass V 22,7%Klass VI 11,4%

KvalitetsgrupperMycket bra och bra jordar a) 11,5%Medelmåttiga jordar 54,5%Jordar av låg eller mycket låg kvalitet b) 34,1%

a) åker och trädgård inom kvalitetsklasserna I, II och III samt äng och kulturbeten i klasserna I och II.b) åker inom inom klasserna V och VI.


Arealperspektivet – Polen

Landareal 312 683 km2

Landsbygdsareal 93% av landarealenJordbruksareal 18, 5 milj ha 59% av landarealen

ÄgoslagÅker 14,1 milj ha 76,4% av jordbruksarealenTrädgård 0,3 milj ha 1,5% d:oÄng 2,6 milj ha 14,1% d:oBeten 1,5 milj ha 8,0% d:o

ÄgarformPrivatägt 92,3% av jordbruksarealenOffentlig sektor 7,7% av jordbruksarealen

Brukningsform Uppgifter saknas Helt ägda, helt eller delvis arrende

Genomsnittlig företagsstorlek 9 ha

Skogsbruksareal 8,9 milj ha 28% av landarealenUngefär 1/4 av landsbygden

Naturskyddade områden 31% av landarealen

65

Tabell 10. Växtodlingsgrödor 1990 och 2001,andel i procent.

1990 2001

Spannmål 59,9 71,2Baljväxter till trindsäd 2,2 0,9Potatis 12,9 9,6Sockerbetor 3,1 2,6Oljeväxter 3,7 3,7Fodergrödor 14,1 7,3Fältmässig grönsaksodling 1,8 1,9Andra 2,3 2,8


Klimatet i Polen medför ofta instabila väder-leksförhållanden. Torka och översvämningar-na försakade betydande skördebortfall 1997och 2001 till stora kostnader för det polskasamhället. Hektarskördarna förblir låga pågrund av den okänliga väderleken och denlåga användningen av växtnäring. Rådandesmåskaliga struktur inom det polska jordbru-ket hämmar en allmän produktivitetstillväxt.

Arealerna, hektarskördarna och den totalaproduktionen för viktigare grödor 1991–2001framgår av tabell 11.

Enligt preliminära rapporter minskade un-der 2002 produktionen av råg, blandsäd, po-tatis, raps och fältodlade grönsaker och frukt.Å andra sidan ökade produktionen av havreoch rågvete kraftigt. Viss ökning observera-des också för sockerbetor och korn. De lägreskördarna berodde på mindre odlade arealermed undantag för råg och potatis där hektar-avkastningen sjönk.

Spannmål är den viktigaste grödan för hu-man konsumtion och foder. Trots en hög andelav spannmål och Polens ledande position somproducent av råg (3:e platsen i världen och Eu-ropa), vad gäller vete (15:e resp. 6:e plats) ochkorn (13:e resp. 8:e plats) är handelsbalansenför spannmål negativ. På längre sikt förväntasproduktionen överstiga behovet.

Potatis odlas som mat- och foderpotatissamt i viss utsträckning för tillverkning av po-tatisstärkelse. Polens intar 2:a platsen sompotatisodlande nation i Europa och 4:e plat-sen i Världen. Potatisodlingen har ett starkt

låg. Trenden har varit fallande. Under 2001användes 94,2 kg CaO vilket var 1% lägre änåret dessförinnan. Under 2002 steg använd-ningen till 98,4 kg.

Tabell 9. Förbrukningen av handelsgödseloch kalk i Polen 1994–2002.

NPK – användning 2001

Kväve N 55,4%Fosfor P2O5 19,7%Kalium K2O 24,9%

Kalkningsmedel Handelsgödsel NPK kg per ha kg per ha

1994/95 131,9 1994/95 79,71995/96 124,4 1995/96 84,51996/97 139 1996/97 88,31997/98 130,6 1997/98 89,61998/99 104,2 1998/99 87,41999/00 95,1 1999/00 85,82000/01 94,2 2000/01 90,82001/02 98,4 2001/02 88,5


Användningen av bekämpningsmedel motinsekter, växtsjukdomar och ogräs är fleragånger lägre än inom EU. Under 2001 använ-des 0,62 kg verksam substans per ha åker ochträdgård eller samma mängd året innan. Destörsta ökningarna var medel för att förhindraliggsäd (15,2%) samt mot växtsjukdomar(15,8%). Bekämpningsmedelsanvändningenmot Coloradoskalbaggen i potatisodlingensjönk med nära 12% och medlen mot ogräs ibetodlingen med 2,8%.

VäxtodlingenDen besådda arealen uppgick 2001 till12 386 000 ha. Inriktningen på växtodlingenändras sakta. Sedan 1990 har andelen spann-målsgrödor ökat, andelen grönsaker ändratsendast marginellt, medan potatis, sockerbe-tor, baljväxter till trindsäd samt fibergrödorminskat (tabell 10).

66

fotfäste i södra Polen. I bland brukar framhål-las att potatisarealen är av ungefär sammastorlek som i hela nuvarande EU och att Po-len skulle bli en betydande aktör på markna-den efter en anslutning till EU. Detta är docklångt ifrån säkert. Hektarskördarna är låga

Tabell 11. Odlingen av viktigare grödor i Polen 1991–2001, areal, hektarskörd och total pro-duktion.

Odlingsgröda 1991–1996* 1997 1998 1999 2000 2001

Spannmål, totaltAreal 1 000 ha 8 629 8 990 8 844 8 701 8 814 8 820Skörd dt/ha 28,4 28,5 30,7 29,6 25,3 30,6Produktion 1 000 ton 24 535 25 400 27 159 27 750 22 341 26 960

VeteAreal 1 000 ha 2 454 2 555 2 631 2 583 2 635 2 627Skörd dt/ha 36,3 32,1 36,2 35,0 32,3 35,3Produktion 1 000 ton 8 409 8 193 9 537 9 051 8 502 9 283

RågAreal 1 000 ha 2 350 2 298 2 291 2 242 2 130 2 002Skörd dt/ha 23,3 23,1 24,7 23,1 18,8 24,3Produktion 1 000 ton 5 473 5 299 5 663 5 181 4 003 4 864

KornAreal 1 000 ha 1 133 1 242 1 138 1 197 1 096 1 071Skörd dt/ha 29,5 31,1 31,7 30,7 25,4 31,1Produktion 1 000 ton 3 348 3 866 3 612 3 401 2 783 3 330

HavreAreal 1 000 ha 634 626 561 572 566 531Skörd dt/ha 24,1 26,1 26,0 25,3 18,9 24,6Produktion 1 000 ton 1542 1 630 1 460 1 446 1 070 1 305

RågveteAreal 1 000 ha 673 630 636 660 695 828Skörd dt/ha 30,3 29,2 32,4 31,8 27,3 32,2Produktion 1 000 ton 2 039 1 841 2 058 2 097 1 901 2 698

PotatisAreal 1 000 ha 1 581 1 306 1 295 1 268 1 250 1 194Skörd dt/ha 182 159 200 157 194 162Produktion 1 000 ton 27 273 20 776 25 949 19 927 24 232 19 379

RapsAreal 1 000 ha 362 317 466 545 437 443Skörd dt/ha 18,2 18,7 23,6 20,8 21,9 24,0Produktion 1 000 ton 677 595 1 099 1 132 958 1 064

SockerbetorAreal 1 000 ha 418 419 400 372 333 318Skörd dt/ha 361 379 379 338 394 358Produktion 1 000 ton 15 230 15 886 15 171 12 564 13 134 11 364

* Årligt medeltalKälla: MARD och GUS (Central Statistical Office).

och, som nämnts, odlas potatis i första handför lokalt behov. Förutsättningarna för eneffektiv odling är sannolikt inte större i Polenän i andra delar av EU.

I fråga om sockerbetsodlingen ligger Polenarealmässigt nära de två största odlingslän-

67

TrädgårdsodlingenMed trädgårdsodling avses odling av köks-växter, blommor, krukväxter, frukt, bär ochplantskolealster som bedrivs i växthus ochpå friland. I de polska källor finns vissa upp-gifter om odling i växthus. Den redovisadestatistiken avser dock huvudsakligen odlingpå friland.

Polen är en betydande producent av grön-saker, frukt och bär. Närmare hälften av frukt-och bärskörden förädlas genom frysning,konservering och framställning av juicer ochjuicekoncentrat. Köksväxterna eller grönsa-kerna konsumeras huvudsakligen som färska.Sett i ett internationellt perspektiv tillhör Po-len medelklassen av trädgårdsproducerandeländer i Europa. Odlingens omfattning fram-går av följande tabell 12.

Mer än 97% av skörden av trädgårdspro-dukter äger rum på privata jordbruk och träd-gårdsföretag. Odlingarna är mestadels lokali-serade runt större städer, inte minst Warsza-wa. Skördarna kan variera mycket år från årberoende på årsmånen.

Odlingen av grönsaker under glas beräk-nas under 2001 ha uppgått till 380 000 ton, enökning med 3% jämfört med föregående år.

Av färska grönsaker exporterades 327 000ton år 2001. Exporten av förädlade grönsakeruppgick till 412 000 ton. Detta motsvarar brut-to minst 15% av den totala skörden.

Andelen förädlade grönsaker är låg, enligtuppgift omkring 5% av den totala skörden.Anledningen uppges vara en tidigare omo-dern processindustri som saknat finansiellamöjligheter att investera i ny teknologi. Denstrukturella krisen gäller gamla statsföretagoch kooperativer vilket skapat oro bland od-larna. Privata och utländska alternativ sökesmed säkrare och bättre betalningsförmåga.Grönsaksodlingen är en framtidsbransch

Även i fråga om fruktoch bärindustrin harframkommit kritik. Skördetiden för bär är kort.Bären hämtas av uppköparna som betalarefter 6 veckor i efterskott. Odlaren har be-gränsade affärsalternativ och får i praktikenbära riskerna och kostnaderna på markna-den. Nya moderna lantbrukskooperativ är

derna i EU, Frankrike och Tyskland, men hek-tarskördarna är lägre. Mekaniseringsgradeninom odlingen är dessutom låg. Sockerbetorär en arbetsintensiv cash-gröda i det mindrejordbruket. Inom storjordbruket drivs socker-betsodlingen under rationella driftsförhållan-den. Socker är en ”het gröda” i den internatio-nella debatten om frihandel och utvecklings-ländernas möjligheter till bättre villkor. Bet-socker ställs mot rörsocker när kraven växerpå EU att avveckla sina skyddsmekanismerinom CAP.

I det förslag som lades fram av EU-kom-missionen har kandidatländerna tilldelatsen A- och B-kvot på sammanlagt 2,9 milj tonvarav Polen 1 665 000 ton. Produktionsåren1997/98–2001/01 låg sockerproduktionen på2 050 000 ton. Skörden 2001/02 beräknas hagett 1 540 000 ton och skörden 2002/03 harprognosticerats till 1,6–1,75 milj ton. Den in-hemska konsumtionen beräknas till 1,6 miljton. Tidigare har Polen varit nettoexportör avsocker (ca 325 000 ton). Sockerbetor förädlasi 76 sockerbruk i behov av omfattande mo-dernisering och rationalisering. Den polskasockerindustrin arbetar under svåra ekono-miska villkor.

Polen begär en högre kvot än vad kommis-sionen föreslår, 1 866 000 ton.

Rapsodligen har expanderat under 90-talet.Årsskörden uppgår till ca 1 milj ton. Odlingenär känslig för hårda vintrar och världsmark-nadspriserna för raps, solrosfrö och sojabönor.Huvuddelen av rapsskörden processas i olje-raffinaderier och återstoden exporteras i formav frö. Ändock bör raps betraktas som enframtidsgröda i Polen.

Majs till ensilage för utfodring i mjölkpro-duktionen har minskat kraftigt sedan nedlägg-ningen av animalieproduktionen inom stor-jordbruket. Odling av majs till spannmål ärkänslig för klimatväxlingarna. Sedan 1995 hararealen för majs till spannmål nästan fyrdubb-lats och skörden per ha ökat med 24%. År2001 uppgick odlingen till 404 000 ha ochskörden till 1 363 000 ton vilket ligger i nivåmed behovet inom landet.

68

önskvärda och nödvändiga.7 Även frukt ochbärodlingen har en framtid.8

Frukt- och bärproduktionen i Polen ärstarkt regionaliserad. Särskilt gäller dettaträdbärande arter. Hög avkastande fruktträd-gårdar återfinns bl a i Grójec-distriktet i Mazo-wieckie län.

Tabell 12. Odlingen av olika trädgårdsväxter på friland i Polen 1991–2001.

Växtslag Areal 1000 hektar Skörd 1000 ton

1991–1996* 1999 2000 2001 1991–1996* 1999 2000 2001

KöksväxterVitkål 51,4 51,0 47,4 46,3 348 396 361 369Blomkål 12,7 12,9 13,1 13,0 189 175 189 193Lök 33,5 34,4 35,7 34,0 651 688 720 659Morötter 31,3 32,7 34,5 33,1 802 907 947 922Rödbetor 22,2 20,7 21,1 19,7 513 486 504 466Gurka 33,2 26,8 27,2 26,6 401 385 356 340Tomater 26,4 21,6 21,0 19,5 315 333 312 274Övriga köksväxter1) 49,5 45,1 46,6 47,8 585 516 534 574

Summa köksväxter 257 242 250 242 5 239 2 250 5 889 5 575

Frukt**FruktÄpple 48 950 69 645 65 539 78 432 1 704 1 604 1 450 2 432Päron 5 161 5 713 5 782 6 006 59 67 82 77Plommon 9 668 10 5‘58 10 458 11 015 98 91 107 132Sura körsbär 13 209 15 735 15 449 16 471 136 145 140 180Söta körsbär 2 590 3 098 3 219 3 355 32 35 39 45Övrig frukt2) 1 806 2 532 2 617 2 658 12 17 20 22

Summa frukt 2 042 1 958 1 837 2 890

Bär***Jordgubbar 56,5 58,3 62,0 65,6 193 178 171 242Hallon 11,6 12,6 12,6 12,9 34 43 40 45Vinbär 80 305 73 623 75 015 76 336 187 154 147 175Krusbär 12 783 10 801 11 132 10 838 43 32 29 30Övriga bär3) 3 296 5 315 6011 7 712 12 18 23 32

Summa bär 468 429 409 523

* Årligt medeltal.** Antal träd 1000 stycken.*** För hallon, vinbär, krusbär och övriga bär antal buskar 1000 stycken.1) Avser persilja, purjolök, rotselleri, rädisa, sallad, rabarber, pepparrot, sparris, dill och andra.2) Avser persika, aprikos och valnöt.3) Avser aronia, blåbär och andra.

Källa: MARD, GUS (Central Statistical Office) och egen bearbetning.

2001 års skörd av frukt och bär beräknastill 3 400 000 ton och var 52,7% större än un-der föregående år. Av skörden exporterades351 000 ton i färskt och fruset skick vilket var12% mer än under 2000. Exporten av kon-serverade bär och frukt uppgick till 503 000ton en ökning med 22% i förhållande till 2000.

7 Górecki och Jasiorowski 2002.

8 Torbjörn Sandberg. Den polska livsmedelsindustrin och dess framtida marknader, s. 87.

69

Enligt undersökningar inom Polska StatistiskaCentralbyrån (GUS) uppföddes år 2000 hus-djur av olika slag på omkring 80% av jord-bruken i landet men endast en mindre del avdessa var inriktade på kommersiell produk-tion.

Av de ca 1,1 milj gårdar (66% av alla) somfödde upp nötboskap hade endast 13% merän 10 djur och färre än 4% mer än 10 mjölkkor.Det fanns 18 000 gårdar med får av vilka 35%hade 10 eller fler djur. Svinuppfödning före-kom vid 850 000 gårdar (46% av alla), menendast 9% hade mer än 50 svin.

Djurhållningen på de statsägda jordbrukenhar minskat kraftigt vilket innebär att denprivata sektorns djurinnehav andelsmässigtvuxit. Där fanns 2001 omkring 95% av alla koroch omkring 90% av alla svin och får samtslaktkycklingsbeståndet, s k broiler.

I avsnittet om jordbruksproduktionens ut-veckling har pekats på några av de tendensersom varit utmärkande för utvecklingen inomanimalieproduktionen under 90-talet. Särskiltiögonenfallande är nedgången i nötboskaps-beståndet och fårstammen beroende på ennegativ marknadsutveckling för ull, kött ochmjölk och försämrade lönsamhetsrelationermellan vegetabilier och animalier.

Antalet djur, särskilt svinen, varierar mel-lan åren vilket sammanhänger med tillgångenpå foder och lönsamheten.

För närvarande sker en koncentration avproduktionen till kommersiellt inriktade går-dar, och särskilt gäller detta mjölkproduktio-

Exporten av frukt och beredda produkterdomineras av djupfrysta produkter såsomjordgubbar (merparten) och surkörsbär samtäpplejuice. Importen av citrusfrukter, bananer,druvor och andra frukter översteg 860 000ton, ungefär som under 2000.

AnimalieproduktionenAnimalieproduktionen i Polen kännetecknasav småskalighet och låg intensitet. Köttpro-duktionen, mjölkproduktionen och fårsköt-seln baseras i huvudsak på foder från egnagården inkl. permanenta beten. Industriellttillverkade foderblandningar och koncentratförekommer inom svin- och fjäderfäproduk-tionen.

Naturliga ängs- och betesmarker svarar för22% av den totala betesmarken (grassland).Inom EU-15 i genomsnitt är denna andel högremen lägre i Sverige, Danmark och Finland.

Som beskrivs i ett följande avsnitt varierar kreaturs-tätheten i olika delar av Polen. Det totala behovetav betesmarker minskar i och med att nötkreaturenblir färre eller att en del av djuren blir installadeåret om. Betesgången överförs i stor utsträckningfrån naturliga ängs- och betesmarker till mer högav-kastande marker som kultiverade betesmark ochanlagda betesvallar på åkermark. Detta får ocksåkonsekvenser för landskapsbilden och för växteroch djur som har sin livsmiljö i ängs- och betes-markerna.

Tabell 13. Antalet djur i juni 1990–2001, tusental.

1990 1998 1999 2000 2001

Nötboskap 10 049 6 955 6 555 6 083 5 734därav kor 4 919 3 542 3 418 3 098 3 005

Svin 1) 19 469 19 168 18 358 17 1220 17 106därav suggor 1 837 1 929 1 771 1 577 1 625

Får 4 159 453 392 362 343därav tackor 2 564 284 247 223 224

1) svin i juli


70

nen. Högre kvalitets- och leveranskrav frånmejerierna och behovet av att installera mo-dern och kostnadskrävande utrustning förmjölkens kylning och tankförvaring på gårdenbegränsar antalet presumtiva mejerileveran-törer. Detta innebär i sin tur behov av bättreutfodringsmetoder och djurmaterial i kobe-sättningarna; det senare genom användningav sperma från högt avkastande djurraser(Friesian-Holstein). Som en följd härav stigeravkastningen per ko. I Polen är den svartvitarasen ledande.

En enkel regel säger att gårdar med 3–9 korsvarar för hälften av mjölkproduktionen,gårdar med 1–2 kor för en fjärdedel och attden återstående fjärdedelen produceras vidgårdar med mer än 9 kor. Det är inom dennasista fjärdedel som en organisk tillväxt av pro-duktionen kan förväntas. Självfallet begränsarnuvarande strukturförhållanden möjligheter-na till rationalisering inom produktionen ochanpassning till kvalitetsreglerna inom EU.

Mjölkproduktion bedrivs i hela Polen, mendet är endast i vissa delar av landet som leve-ranser av betydenhet sker till mejeri såsom iden nordöstra delen och i de centrala delarnaav västra Polen. Mjölkproduktionen är ävenbetydande i den sydöstra delen men förhål-landevis lite levereras till mejerierna. Manuppskattar att 65% av mjölkproduktionenvägs in vid mejeri, en andel som stämmer välöverens med förhållandena i andra central-och östeuropeiska länder. Uppgifterna omantalet mjölkleverantörer till mejeri varierarfrån 500 000 till 800 000 (Veterinärinspektora-tet resp. 1996 års jordbruksräkning). Koncen-trationen av boskaps- och svinuppfödningenvarierar i Polen vilket framgår av tabell 14.

Polen har i generationer varit varit en vik-tig svinproducent. Vad beträffar antalet svinligger Polen på 3:e plats i Europa och på 9:e ivärlden.Fårskötseln i Polen befinner sig på tillbaka-gång. Inhemska marknaden för ull minskadedrastiskt. Fårstammen utgör i dag knappt 8%av antalet djur 1990. Man kan tala om ett ras.Det finns fyra fårraser i landet: Merino, Polsklågland, Polsk långullig och Polsk mixed-cover.

För hästar finns endast summariska upp-

Tabell 14. Antal nötkreatur och svin per 100ha åker 2001, länsvis.

Län Nötkreatur Svin per 100 ha per 100 ha

Zachodnio-Pomorskie 10,8 53,2Wielkopolskie 38,3 241,7Warminsko-Mazurskie 28,4 66,6Swietokrzyskie 32,5 51,0Slaskie 27,8 57,3Pomorskie 22,1 109,0Podlaskie 52,1 77,8Podkarpackie 23,1 32,7Oploskie 23,3 129,1Mazowieckie 35,2 72,2Malopolskie 35,4 52,1Lódzkie 38,6 101,0Lubuskie 11,9 45,3Lubelskie 27,4 78,2Kujawsko-Pomorskie 34,3 187,2Dolnoslaskie 12,0 47,2Hela landet 29,9 95,1


gifter. Polen är traditionellt ett hästland, därhästen används som dragare i jordbruket.Hästbeståndet är minst en halv miljon.

Fjäderfäproduktionen ökar markant. År2001 hade produktionen fördubblats jämförtmed situationen 1990. Tack vare den goda till-gången har konsumtionen av fjäderfäkött ochandra fjäderfäprodukter också fördubblats,exporten av fjäderfäkött ökat kraftigt och där-med bidragit till en positiv handelsbalans.Även produktionen av kalkoner ökar. Kalko-nerna utgjorde 22% av det totala fågelbestån-det. För närvarande beräknas nära 95% av fjä-derfäproduktionen vara lokaliserad till storaföretag. Produktionen vid de små jordbrukenär obetydlig kommersiellt sett.

I fråga om köttproduktionens storlek pla-cerade sig Polen 2000 på 16:e plats i världenoch på 7:e i Europa; när det gäller mjölkpro-duktionen var placeringen 10:e resp. 6:e platsoch i fråga om äggproduktion 21:a resp. 9:eplats.

Antalet slaktade djur var 2001 ungefär det-samma som under föregående år med en min-dre nedgång av nötboskap och svin och enökning av antalet fjäderfä för slakt.

71

Mjölkavkastningen per ko steg från 3 668till 3 828 liter mellan 2000 och 2001. Avkast-ningen under 1990 har beräknats till 3 151 kg.Antalet värpta ägg per höna och år beräknasha ökat till 187 år 2001 mot 182 år 2000. Pro-duktionen av viktiga animalier 1990–2001framgår av tabell 15.

Preliminära uppgifter för 2002 visar att pro-duktionen av kött, totalt i levande vikt, stigittill 4 404 tusen ton och var 7,4% högre än under2001, medan mjölkproduktionen uppgick till11 434 milj liter eller 1% lägre än året innan.Avkastningen per ko fortsätter att öka.

Ekologiskt produktionProduktionen av livsmedel med ekologiskametoder – i ren säker miljö, fritt från antibio-tika, växthormoner eller genetiskt modifiera-de organismer har blivit ett betydelsefullt in-slag i jordbruksproduktionen. Intresset föroch efterfrågan på organiska livsmedel växeräven i Polen uppger jordbruksministeriet.

Vid produktionen av livsmedel genom or-ganiska metoder möter jordbrukaren mångakrav utgående från lagstiftningen i Västeuro-pa. Produktionen är arbetsintensiv och effek-tiviteten är lägre än vid produktion enligt kon-ventionella metoder. Större kostnader ochmera insatser av arbetskraft är nödvändigtför att skydda odlingarna mot skadegörareoch sjukdomar. Därför är priserna på ekolo-

giska livsmedel högre än för konventionelltodlade. Av det skälet subventioneras ekolo-gisk produktion av polska staten.

Ekologisk produktion i jordbruket inom EUsker i enlighet med bestämmelserna i CouncilRegulations 2092/91. I Polen är dessa bestäm-melser fastställda i lagen om ekologiskt jord-bruk av den 16 mars 2001 (Dz.U. [Official Jour-nal] no. 38, item 452 of 2 May 2001), vilkenträdde i kraft den 3 november 2001.

Jordbrukare som bedriver ekologisk pro-duktion är anslutna till två organisationerEKOLAND och Association of Ecological Farm-ers LUB-EKO.

Produktionen av ekologiska livsmedel reg-leras genom statligt utfärdade bestämmelserom inspektion och certifiering. Verksamhetenstår under överinseende av jordbruksministe-riet, Ministry of Agriculture and Development(MARD), och Inspektionen för inköp och för-ädling av jordbruksprodukter, General Inspec-torate for Purchase and Processing of Agricul-tural Products (GISiPAR). Den senare fungerarsom tillsynsmyndighet. Instanser som harrätt att utfärda certifikat är ackrediterade vidPolish Centre of Accreditation enligt anvis-ningar i PN/EN 45011. Varje producent somodlar ekologiskt inspekteras en gång om åretav den av jordbruksministeriet auktoriseradecertifikatsutfärdaren. Certifikatet gäller för 12månader.

Den förste av jordbruksministeriet auktori-serade certifikatsutfärdaren (2002), och som

Tabell 15. Produktionen av viktigare animalier i Polen 1990 och 1998–2001.

Produktion 1990 1998 1999 2000 2001

Kött, totalt i levande vikt 1 000 ton 4 439 4 307 4 356 4 112 4 107varav– svinkött 1 000 ton 2 341 2 601 2 671 2 501 2 419– nötkött 1 000 ton 1 428 805 710 635 562– kalvkött 1 000 ton 105 87 88 83 81– fjäderfäkött 1 000 ton 474 742 819 834 994– hästkött 1 000 ton 37 55 52 45 36– lamm 1 000 ton 96 8 8 7 6

Mjölk miljoner liter 15 371 12 229 11 915 11 543 11 538Ägg miljoner 7 597 7 276 7 462 7 621 8 081Ull ton 14 738 1 496 1 374 1 320 1 339


72

genomför inspektioner, är Polish Centre ofResearch and Certification, Pila Office, somsamarbetar med Polish Association of Eco-logical Agriculture.

Antalet ekologiska jordbruk har ökat påtag-ligt under de sista åren, särskilt i centrala ochsydöstra Polen. Utvecklingen anses samman-hänga med införandet av nedsatta inspek-tionsavgifter (1998) och arealbidrag till ekolo-giskt odlade grödor fr o m 1999.

Tabell 16. Fördelningen av ekologiskt certifi-erade grödor 2001, andel i procent.

Växtodlingsgrödor 58,0Betesmarker 32,0Grönsaker 5,0Trädgårdsprodukter 2,0

Källa: MARD

Tabell 17. Antalet ekologiska gårdar underinspektion 1990–2001.

1990 271991 491992 941993 1801994 2461995 2631996 2381997 3241998 4171999 5552000 1 4192001 1 787

Källa: MARD.

Antalet ekologiska gårdar är litet i Polen omman beaktar att nästan all odlad mark i Polenanses fylla högt ställda krav på miljön exem-pelvis vad gäller nedsmutsning genom tung-metaller och andra industriella föroreningar(jordbruksministeriets uppgifter). Den eko-logiska odlingens uppgift är inte endast attproducera livsmedel efter fastställda kvalitets-

normer utan också att tillgodose ett fungeran-de miljöskydd och att fylla en social funktion.Miljömedvetandet bland de polska böndernabehöver ändock öka.9

Ekologiskt jordbruk innebär möjligheter tillflera jobb på landsbygden. Från polskt hållhar också framhållits att införandet av ekolo-giskt jordbruk bör underlätta den strukturpro-cess i polskt jordbruk som väntar vid landetsanslutning till EU. Man har särskilt understru-kit de förändringar som annonserats i den ge-mensamma jordbrukspolitiken, CAP, och somsyftar till ett miljövänligt uthålligt jordbrukoch säkra livsmedel. Stöd som främjar dennautveckling är bl a arealbidrag till ekologiskodling.

Den fortsatta utvecklingen av ekologisk pro-duktion kommer därför att bli beroende av hurproduktionen och avsättningen kommer attstödjas inom landet och internationellt. Avbetydelse blir hur polska produktionsmetoderoch polska produkter kommer att uppfattas.

Tabell 18. Antalet ekologiska gårdar i Polen2001, länsvis.

Län Antal Certifierad gårdar areal

Hela landet 1 787 38 742

Zachodnio-Pomorskie 36 4 020Wielkopolskie 41 1 350Warminsko-Mazuriskie 81 4 480Swietokrzyskie 462 3 540Slaskie 15 64Pomorskie 34 2 133Podlaskie 56 1 061Podkarpackie 195 5 400Oploskie 13 92Mazowieckie 233 2 600Malopolskie 174 2 970Lódzkie 24 673Lubuskie 288 4 150Lubelskie 22 2 230Kujawsko-Pomorskie 59 953Dolnoslaskie 54 3 026

Källa: MARD.

9 Lantbruksrådet Dorata Witoldson, Warszawa, jan 2003.

73

Landsbygdens ochjordbrukets situation

En landsbygdsforskares synProfessor dr. hab. Jerzy Wilkin vid Depart-ment of Policy and Economic Sciences, Wars-zawa Universitet är specialist på landsbygds-frågor. Vi träffades på institutionen i början avjuli 2002 och referatet återspeglar situationendå.

Professor Wilkin indelar befolkningen pålandsbygden i tre grupper

Verkliga bönder (True farmers) 1,6–1,8 miljLantarbetare (Worker peasants) 5,5–6,0 miljBoende utan jord (Landless rural

inhabitants) 7,2 miljTotal befolkningpå landsbygden 14,7 milj

Grupperna skiljer sig väsentligt i fråga omsysselsättning, inkomster och utvecklings-möjligheter. Skillnaderna till trots är lands-bygdsbefolkningen samfällt desillusioneradöver marknadsreformer, jordbrukspolitiken iallmänhet och den ekonomiska situationen isynnerhet. En känsla av hjälplöshet råder vadgäller statens förmåga att intervenera. Kun-skaperna om CAP är väldigt olika. Otillräckligakunskaper om EU och CAP riskerar att polskabönder förhåller sig likgiltiga inför en anslut-ning av Polen till EU. Denna likgiltighet kan bliett hot för reformprocessen.

Polen behöver strategier och en ny politikför jordbruket och landsbygden.

Jordbruk är den huvudsakliga inkomstkäl-lan för 858 000 gårdar (approx. 3,4 mil perso-ner). Det finns 692 000 gårdar som producerarvaror som säljs på marknaden till ett värde avminst PLN 5 000 (1996). Endast 259 000 gårdarlevererade varor till ett värde av PLN 15 000eller mer. Endast 17,2 % av jordbrukarna (truefarmers) uppfattar sina jordbruk som långsik-tigt bärkraftiga. Färre än 400 000 gårdar kanbeskrivas som avsalujordbruk med utveck-

lingspotential och en chans att kunna över-leva i ett konkurrenskraftigt marknadskli-mat.10

De medelstora gårdarna 5–15 ha minskar,medan antalet stora (över 50 ha) ökar. Demycket små gårdarna har kulturell betydelse,men spelar mindre roll ur ekonomisk syn-punkt. De medelstora gårdarna (5–15 ha) ärtypiska för Polen, men de genererar inte till-räckligt med inkomster även vid en modeststandard. Vissa söker utöka sina jordbruk,medan andra trappar ned och söker arbetepå annat håll eller drar sig tillbaka utan attvanligtvis ge upp hus och mark.

Av jordbruksarealen på 18,5 milj ha be-skrivs 5 milj ha bestå av svaga jordar (kvali-tetsklasserna 5 och 6) som inte lämpar sig förproduktivt jordbruk. Få projekt tar för när-varande upp markens användning.

Forskningsarbetet följer två huvudlinjerEkonomiska ansatser: Diversifieringen av

landsbygden.Jordbruket inifrån: Identifiera institutionella

barrärier inom produktionen och marknaden.Det ekologiska jordbruket befinner sig i sin

linda. Vid en anslutning av Polen till EU blirdet intressant att konstatera hur begreppetmindre utvecklade områden (less favouredareas) kommer att tillämpas,

Hinder (major barriers) i jordbrukets ut-veckling är humankapitalets tillstånd ochbristen på institutionsuppbyggande (institu-tion building). Att ta itu med gapet i institu-tionsuppbyggandet är viktigt. Andra problemligger på området samarbete. Införandet avnya samarbetsformer är inte bara viktigt utanen nödvändighet. Vad vi behöver är ledareoch riktiga ledare, menade professorn.

Rapporten Rural Poland 2000Foundation for Development of Polish Agri-culture, FDPA, publicerade i oktober 2001 enrapport Rural Poland 2000 vilken är den för-sta rapporten av sitt slag. Rapporten harframtagits av ett tvärvetenskapligt team, där

10 Klonowicz, et al. s. 50.

74

prof. Wilkin medverkat som vetenskaplig råd-givare, och beskriver de viktigaste trendernaoch problemen beträffande landsbygden ochdess framtida utveckling.

Det finns flera skäl att uppmärksamma rap-porten. Den ingår i en serie av studier somavses bli publicerade under de närmaste åren.Den tar upp och beskriver det i Polen hög-aktuella ämnet om det polska jordbruketsekonomiska och sociala situation och fram-tidsutsikter.

Enligt huvudmännen är uppgiften med rap-porten att söka nå vidaste möjliga kretsar in-klusive de som svarar för landsbygdsutveck-lingspolitiken.

För att förstå förändringarna på den polska landsbyg-den (Rural Poland) är det nödvändigt att beskrivainterrelaterade faktorer som berör livet på landet(Rural Life). Landsbygden är en viktig del av detpolska samhället. Den sägs omfatta hela 93 procentav landets yta och har 14,8 milj invånare eller 38%av landets totala befolkning. Närmare en fjärdedelav den arbetsföra befolkningen på landsbygden är påett eller annat sätt engagerad i jordbruksnäringen. De regionala skillnaderna är betydande ochmåste beaktas vid utformningen av landets regional-politik. Skillnaderna är en konsekvens av landetshistoriska utveckling. Ett hundra år av uppdelningmellan Ryssland, Tyskland och Österrike och för-ändringen av landets gränser som en följd av andravärldskriget har i flera sammanhang haft ett av-görande inflytande. Andra olikheter består i när-heten till städer och regionala centra, eller områdenmed nära kommunikationer eller infrastrukturell iso-lering. I ett kapitel beskrivs den befolkningsmässigasituationen. Den visar regioner med hög befolk-ningstäthet resp avfolkningsbygder och regionermed omfattande landsbygdsbefolkning resp regionermed stor andel tätortsbefolkning. Med hänvisning tillfrågan om Polens anslutning till EU observerar ut-redarna med visst intresse att inflyttningen till tätorts-områdena minskade från 144 000 år 1988 till 9 000år 1998. Detta borde enligt FDPA:s mening undan-röja farhågan att EU skulle översvämmas av billigarbetskraft från Polen och dess landsbygd farhågorsom vissa medlemsländer inom EU givit uttryck för.Saken kan säkerligen diskuteras. En avtagande re-

gional rörlighet under rådande förutsättningar tordeknappast kunna bevisa att en dimensionerad arbets-kraftsinvandring till grannländerna inte skulle aktu-aliseras när Polen anslutit sig till EU. I anslutningsför-handlingarna har å ena sidan Polen och å andra si-dan Tyskland och Österrike kommit överens om attbegränsa arbetsinvandringen under de första sjuåren. Inflyttningen till tätorterna sammanhängermed möjligheterna till bostad och jobb. Det har intebevisats att polackerna har mera benägenhet att flyt-ta på sig än andra länders medborgare. På den europeiska kontinenten har det alltid fun-nits en längtan till ett bättre liv i väst. Så var det iTyskland när landet var delat. Så är det i dag för po-lacker som söker arbete i Tyskland och andra grann-länder. Så är det även för ukrainare och motsvaran-de som söker arbete i Polen. Polens gräns är redani dag EUs gräns mot öster. Det är emellertid viktigt attän en gång understryka att omfattningen av rörelser-na är beroende av huruvida arbete ges eller inte. I rapporten noteras förändringar i befolkningstill-växten inom landsbygden. Befolkningen på lands-bygden tar efter familjeplaneringsmönstret i städer-na. Stora familjer där barnen ingår i arbetskraftsför-sörjningen inom jordbruket blir sällsyntare. Utredarna är särskilt oroade över den låga utbild-ningsnivån bland landsbygdsbefolkningen. 1,9% haruniversitetsutbildning. 15,5% är gymnasieutbildadeoch 10,8% har inte fullföljt grundskolan. Rapporten innehåller även demografiska fram-skrivningar där utvecklingen av den arbetsföra be-folkningen och arbetslöshetssituationen utgör viktigaförklaringsgrunder. I rapporten konstateras att endasten polack av sju och en landsbygdsbo av tre (sam-manlagt 5,5 milj. människor) har sin huvudsakligautkomst av jordbruk. Ytterligare 1,6 till 1,8 milj harjordbruk som kompletterande inkomstkälla. Denvisar också ökad variation i familjernas inkomstersamt den viktiga roll som pensioner, sjukbidrag ochandra ersättningar numera spelar för försörjningenav mer än 2 milj människor. För att ytterligare belysa inkomststrukturen upp-ges att 1997 var ett av tre företag i landsbygdsdomi-nerade kommuner registrerade som icke jordbruks-anknytna företag. Det kunde vidare observeras attnya jobb utanför jordbruket ökade i kommuner därinfrastrukturen byggdes ut. Jordbrukarnas inkomster i relation till an-dra grupper i samhället. Arbetsproduktiviteten

75

i jordbruket mätt i jordbrukets andel av totalaantalet sysselsatta resp av bruttonationalpro-dukten var 1999 mindre än 25% av medeltaletför landet. 1997–1998 års inkomster per capitainom jordbrukssektorn (bönder och andra be-roende av jordbruket) låg 15–20% under detnationella genomsnittet. De beräknade dispo-nibla inkomsterna av jordbruk i relation tillden genomsnittliga inkomstnivån i landet sjönkmed 40–45% mellan 1996 och 1999. Rapportenpekar på en av de mest avgörande sociala/eko-nomiska utmaningarna som Polen står införnämligen att över 43% av de registrerade arbets-lösa återfinns inom landsbygdssektorn. De re-gistrerade 1 095 000 och de beräknade 900 000i dold arbetslöshet är huvudorsaken till denfattigdom som drabbar landsbygden. I rapporten redovisas intervjuundersökningar omlandsbygdsbefolkningens attityder och framtidsför-väntningar. 57% av alla vuxna polacker levde år1998 på landsbygden eller uppgavs ha sina rötterdär. 4% kom från städerna men levde på landet.Endast 39% sades vara födda i städer och levde där.Som bönder uppgav sig de som endast, eller huvud-sakligen, hade inkomster av jordbruk. Undersökningarna visar att jordbruk är förenatmed hårt fysiskt arbete och låg materiell standard.Det är inte förvånande att 65% av de som deltog iintervjundersökningarna (1998) ansåg att de somlever på landsbygden har mindre chans att nå högresocial status. I kommentarerna till undersökningar-na säger utredarna att det borde vara av intresse förbeslutsfattare och ansvariga i förhandlingarna medEU att känna till att mer än 40% av bönderna ochandra landsbygdsbor var intresserade att sälja sinjord om de kunde finna sysselsättning utanför jord-bruket. Rapporten säger att oroväckande i samman-hanget är det låga stöd som visas för idén om deneuropeiska integrationen. År 2000 var 48% av de pålandsbygden bosatta positiva. För bönderna varmotsvarande siffra bara 31%. I rapporten behandlas landsbygden och miljön.Närmare 60% av Polens totala landareal består avjordbruksmark. Därför är jordbruket en huvudaktörvad gäller miljön i landet. I rapporten belyses olika

frågeställningar som har inflytande på miljön ochdess villkor i landsbygdssammanhang. Ett antal detal-jer som har betydelse för den socio-ekonomiska ut-vecklingen inom polsk landsbygd redovisas. Vid enanslutning av Polen till EU:s miljöregler saknar exem-pelvis 95% av gårdarna föreskrivna gödselstäder. Vil-ka länder i EU har inte mött den problematiken? Felaktigt hantering av naturgödsel och felaktig an-vändning av handelsgödsel resulterar i överanvänd-ning av kväve och fosfor. Biodynamisk odling. Rapporten understrykeratt företagstrukturen inom polskt jordbruk med min-dre gårdar och blandad produktion främjar biodiver-siteten i jordbruket vilken är en av den rikaste i helaEuropa. Frågan om biodynamisk odling och poten-tialen som står till förfogande behandlas. I motsattstill de ökningstrender som redovisas i Västeuropasjönk antalet certifierade biodynamiska gårdar från235 år 1995 till 182 år 1998. Den totalt biodynamisktodlade arealen var endast 5 500 hektar samma år. 11

Institutionernas utveckling och betydelse pålandsbygden belyses även. Den låga efterfrågan påbanktjänster i landsbygdshushållen uppmärksam-mas. Det gäller både för sparande och investeringar.Endast en tredjedel av hushållen har utnyttjat sådanatjänster. Deltagandet i lokala val är lågt trots att bön-der – mer än andra grupper – uppfattas som intres-serade av lokala val samt att lokal förvaltning van-ligtvis respekteras högt. Rapporten redovisar brister vad gäller landsbygds-befolkningens tillgång till utbildning, hälsovård ochkultur samt pekar på växande klyftor mellan stadoch land. Antalet patienter per doktor är fyra gång-er högre än i staden; lärarna på landsbygden harlägre kvalifikationer än kollegorna i staden. Skolor-na är sämre utrustade än i städerna. Enligt FDPA:s policy kommer varje rapport att be-handla ett särskilt tema med avsikt att utmana sam-hället. I Rapport 2000 tas särskilt upp fattig-domen. Data kastar nytt ljus över fattigdomen ochdess problematik. Det finns över 20 procent flerafattiga hushåll på landsbygden än i städerna. Andelenmänniskor som lever i fattigdom bland landsbygds-hushållen är över genomsnittet. Stora familjer visarstörst fattigdom; 45,6% av de som lever i denna

11 I jordbruksministeriets rapport Agriculture and the Food Economy in Poland in the Context of Integration withthe European Union (hösten 2002) meddelas att antalet biodynamiska gårdar ökat särskilt i sydöstra och cen-trala Polen sedan nedsatta inspektionsavgifter och arealbidrag införts.

76

grupp uppfattas leva i relativ fattigdom – tre gångeröver genomsnittet. Barnarbetskraft är en normal överlevnadsstrategihos de fattigaste. Ersättningar från ålders- och sjukpensioner somförsörjningsunderlag för landsbygdshushållen är enrelativt ny företeelse i det polska samhället. De ärofta de enda regelbundna inkomstkällorna. Hushål-len utvecklar olika möjligheter att försörja sig bl a ge-nom att odla egna produkter, hjälpa grannarna, ar-beta svart, samla brännved, köpa på kredit, få hjälpav släktingar samt söka kommunens socialstöd.

Nästa rapport Rural Poland förutskickas taupp utbildningen på landsbygden, vilket är avstor betydelse sett i perspektivet EUs utvidg-ning. Vidare kommer att redovisas regionalaskillnader och möjligheterna att attraherautländska investerare. Praktiska förslag kom-mer också att läggas fram i syfte att aktiveradet lokala samhället grundade på erfaren-heterna i andra länder och som prövats un-der polska förhållanden.

AgroturismNaturen och landskapet skapar gynnsammaförutsättningar för utveckling av agroturismoch turism i Polen. Landet har landskaps-former som efterfrågas av naturvänner ochturister och där besökaren kan få sina upp-levelser tillfredsställda (havet, bergen, sjöar-na, vattendragen, skogarna, högländerna).Flera regioner har högt ställda anspråk på mil-jön (ren luft och rent vatten) samtidigt somantalet nationalparker, landskapsområdenoch reservat har utökats

Traditionen med turistnära tjänster pålandsbygden avsedda för de boende i städer-na går långt tillbaka till tiden mellan de tvåvärldskrigen då utbudet av rekreation undersommaren blev allt vanligare. Efter nära ett 60-årigt avbrott har agroturismen och turismentagit fart igen. Rogivande atmosfär har skapatspå turistgårdarna med möjlighet att smaka pådet regionala köket, att tillgodose olika intres-sen för sport och rekreation (fritidsfiske, cyk-ling, hästridning, svampplockning, etc.).

I Strategin för turismens utveckling 2001–2006 understryks betydelsen av agroturism.Den involverar bosatta på landsbygden iyrkesmässig verksamhet. The Polish Federa-tion of Rural Tourism ”Guest Farms” bildades1996 och består av mer än 45 skilda regionalaföreningar. Federationen är medlem i EURO-GITES – The European Organisation for RuralTourism. Federationen har introducerat detal-jerade guidelines för verksamheten.

Agroturismen stöds av lokala myndigheter,Polish Federation of Rural Tourism ”GuestFarms”, jordbrukets rådgivningscentraler,jordbrukskamrarna, regionala organ ochNGOs. Tillgång på information om agroturis-tiska faciliteter, kulturella evenemang, lokalasevärdheter och turistiska utflyktsmål ökargenom webb-sidorna på internet(www.agroturystyka.pl, www.e-agroturystyka.pl,www.wakacje.agro.pl, www.agroturystyka.net).

Bidrag från den statliga budgeten garante-rar samfinansiering av kostnaderna för råd-givning inkl. verksamhetsutveckling. Fonderhar inrättats för mindre lån och lån från Euro-pean Fund for the Development of Polish Villa-ges – Counterpart Fund – www.efrwp.com.pl,ett gemensamhetsprogram inom AgriculturalProperty Agency and Foundation for Rural Sup-port – www. fww.org.pl.

De juridiska, finansiella och organisatoris-ka förutsättningarna att driva agroturism ochturism regleras enligt lag.

Ekonomi och stöd-åtgärderSektorns roll i samhällsekonomin har beskri-vits i ett tidigare avsnitt. På företagsnivå redo-visas intäkter och kostnader i driften. På indi-viduell nivå beaktas även inkomsterna i andraförvärvskällor. Det senare har bl a blivit utför-ligt behandlat i avsnittet om landsbygdensoch jordbrukets situation.

I den fortsatta framställningen redogör viendast för de stödåtgärder som initieras ochfinansieras av den polska staten samt de stöd-

77

program som administreras av PHARE ochSAPPARD. Däremot tas inte upp till behand-ling de kommande stöden inom ramen förEU:s jordbrukspolitik, CAP.

Bearbetning av statistiskt material visar attjordbrukarens ekonomiska situation förbätt-rades något under 2001, tack vare högre skör-dar. Jämfört med andra grupper i samhället ärdock inkomsteftersläpningen betydande. För2001 har den uppskattats till 27%. Jämförtmed 1995 var jordbrukets inkomster undersamma år 45% lägre. Relationen mellan pri-serna på jordbruksprodukter och priserna påförnödenheter och tjänster har varit mycketofördelaktig under senare år och vilket inne-burit att jordbruket i allmänhet hamnat i ensvår ekonomisk situation. Det statliga stödetsjönk dessutom drastiskt i början 90-talet.

Ännu finns inga uppgifter om jordbruketsinkomster under 2002.

Priserna på jordbruksprodukter var lägreunder 2002 både nominellt och realt. Sam-tidigt hade kostnaderna för förnödenheteroch tjänster ökat. I jämförelse med 1995 varrelationen mellan priserna på jordbrukspro-dukter och kostnaderna för förnödenheteroch tjänster nästan 30% lägre vilket framgårav tabell 19.

Stödet till jordbruket i Polen är väsentligtlägre än inom ett flertal länder inkl. EU. EnligtOECD var år 2001 stödnivån uttryckt i PSE(Producer Subsidy Equivalent) 10% av värdetav jordbrukets produktion mot 35% i EU, 21%i USA och 31% i OECD-länderna i genomsnitt.

Skyddet av jordbruksmarknaden utgår iform av marknadsstöd främst genom han-delspolitiska åtgärder. För kostnaderna stårframför allt konsumenterna genom tullar ochavgifter. Åtgärderna har under senaste åren

utvidgats till att även omfatta direkt prisstöd.Marknadsregleringar för enskilda produktersker genom interventionsköp av råg, vete,halva fall av griskött och honung. Lagerstödutgår numera till skummjölkspulver, halva fallav griskött, smör och ost. Exportbidrag ut-betalas för skummjölkspulver, halva fall avgriskött, socker och potatisstärkelse. Stöd-programmen revideras år för år.

Under 2003 planeras en fortsättning av dejordbrukspolitiska åtgärderna. De statliga bud-getanslagen för jordbrukets och landsbyg-dens utveckling beräknas till 4 767 milj PLNvilket är en ökning med 22,7% jämfört med2002. De sammanlagda anslagen från PHAREoch SAPARD-programmen beräknas till 1 508milj PLN under 2003.

Processen att anpassa Polens jordbruk viden anslutning till CAP stöds av allmänna med-el. Förutom finansieringen av uppbyggnadenav de system och institutioner som är nöd-vändiga vid genomförandet av lagstiftningeninom EU, lämnas finansiellt stöd för att stärkadet polska jordbrukets konkurrenskraft. Trotsdetta stöd, mestadels bestående av budget-medel i form av räntestöd och investering-slån, ligger investeringarna i jordbruket på enlåg nivå till följd av det nuvarande ekonomis-ka läget.

SAPARD – EU:s Operational Programme forPoland har två huvuddimensioner: Improve-ment of Agri-food Sector Efficiency och Impro-vement of Business Conditions and Job Crea-tion. Programmet täcker perioden 2002–2006.Under det första stadiet åren 2000–2002 foku-serades verksamheten på att förbereda Agri-foodsektorn för acquis communitaire. Efterförberedelseåtgärderna inför anslutningenkommer verksamheten inom SAPARD att över-

Tabell 19. Relationen mellan priserna på jordbrukets produkter och priserna på förnödenheteroch tjänster inom jordbruket 1995–2002.

1995 1998 1999 2000 2001 2002 2002

Föregående år 1995=100

Kvot 101,8 91,4 91,5 103,0 98,1 90,8 70,6


78

nya ekonomin och descentraliseringen av allhögre utbildning i Polen har inneburit en dra-matisk utveckling av privata utbildningsinsti-tutioner och med rådande osäkerhet har detinte varit möjligt att att få tillgång till fullstän-diga data och information på vilket en fram-ställning skulle kunna byggas.

Vi är tacksamma för den omtanke profes-sor Górecki visat och kan endast konstateraatt vi går miste om en viktig pusselbit i det re-portage om Polens jordbruk och dess fram-tida möjligheter som denna boken handlarom. Avsikten var närmast att få behandlatomfattningen och inriktningen av den högreutbildningen och forskningen sett mot bak-grund av behoven och kraven som borde stäl-las samt att ge en svensk publik en inblick iförhållandena och som förhoppningsvis ävenskulle kunna stimulera till ett vidgat samarbe-te mellan våra länder.

Professor Góreckis råd har varit att vår in-tervju om förhållandena vid Warszawa Lant-bruksuniversitet får illustrera utvecklingspro-cessen inom den högre lantbruksutbildning-en i Polen. Kanske vore det ett ämne för enforskarinsats i ett annat sammanhang.

Warszawa LantbruksuniversitetWarszawa Lantbruksuniversitet (SGGW) ärdet äldsta och största bland nio lantbruks-universitet och högskolor i landet. Ett lant-bruksinstitut bildades 1816 i förorten Bielanyi norra Warszawa. Verksamheten bedrivs innei staden och ute i södra förorten Ursynów däruniversitet efter ett statligt beslut och över-

gå till de operationella programmen finansie-rade av EU:s strukturfonder EAGGF GuidanceSection och EAGGF Guarantee Section.

Under andra hälften av 2002 introducera-des det andra steget i SAPARD försenat enligtde ursprungliga planerna. Programmets syfteär att lämna investeringsstöd till gårdar somspecialiserar sig på mjölk och kött, att utveck-la mångsidigheten i jordbrukets produktion,att genom investeringar förbättra förädlingenoch marknadsföringen av jordbruks- och fisk-produkter ävensom att utveckla och förbätt-ra infrastrukturen på landsbygden. Anslagenfrån SAPARD uppgår till 171,6 milj euro årligen,högst 75% från EU, 25% från polska stateneller 50% från privata sektorn.

Den högre lantbruks-utbildningenI juli 2002 intervjuade jag professor JanGórecki, tidigare rektor och fortfarande verk-sam vid Warszawa Lantbruksuniversitet, omden högre utbildningen och forskningen pålantbrukets område i Polen. Professor Go-recki ställde då i utsikt att till KSLA:s semina-rium i februari 2003 sammanfatta situationeni landet i en uppsats som skulle ingå i akade-miens skrift i anslutning till seminariet. Pro-fessor Gorécki har meddelat (april 2003) atthan trots ansträngningar inte kunnat fullföljauppgiften på avsett sätt. Övergången till den

Tabell 20. Statliga investeringar i inom jordbruket och jakt fördelade på olika anslagsområden1995–2000.

Anslag i milj zloty

År Totalt Byggnader och Maskiner, teknisk Fordon fasta anläggningar utrustning och verktyg

1995 1356,4 410,4 375,9 229,71996 2142,9 501,7 787,5 507,01997 2358,3 513,6 930,7 463,81998 2022,9 602,2 733,0 284,41999 2122,5 702,4 763,3 249,32000 2078,7 699,9 679,1 257,6


79

enskommelse med Warszawa stad 1956 dis-ponerar ett område om 70 hektar. Det är i Ur-synów som universitet successivt byggt ut sinverksamhet. Där återfinns bl a de högmode-rna institutionerna för Veterinärmedicin, Mil-jöteknik och Husdjursvetenskap.

Vid universitet finns i dag (2002) följande fakulteter Anställda Studenter

Jordbruk 104 1 670Veterinärmedicin (1951) 122 1 057Skogsvetenskap 90 1 406Trädgårdsbruk och Landskaps-planering (1918 resp. 1954) 101 1 765Miljöteknik 129 1 487Träteknologi 64 806Husdjursvetenskap 79 1 129Lantbruksekonomi (1953) 143 2 879Livsmedelsteknik (1961) 90 989Näringslära och Konsument-vetenskap (1977 resp. 1989) 80 1 301Produktionsteknik 69 869Dessutom finns tvärvetenskapligainstitutioner förMiljöskydd 542Bioteknik 263Regional planering och förvaltning 279Livsmedelsvetenskap ochagrobusiness . .Datavetenskap och Ekonometri . .

1 071 15 442

Lärare, forskare och övrig personal uppgår tilldrygt 1000 personer och antalet studerandetill 15 000. Den obligatoriska utbildningen är3 till 5 år. Endast en mindre del av studenter-na kommer från landsbygden. Om jag minnsrätt är andelen mindre än 10%. I rapportenRural Poland 2000 är utredarna särskilt oroli-ga över den låga utbildningsnivån hos lands-bygdsbefolkningen. Endast 1,9% hade univer-sitetsutbildning.

Allmänt gäller att ett stort antal studentergår vidare till högre utbildning. Inom sektornAgri-food (lantbruk–förädling–distribution)beräknas det för närvarande finnas 100 000studenter i hela Polen. Vilka är arbetsmöjlig-heterna och karriärvägarna kan man frågasig? Kommer de att få jobb när studierna äravslutade? Frågorna får bli obesvarade dennagång.

I universitets broschyrer berättas om desshistoria, framstående akademiker och före-trädare av vilka flera haft höga ämbeten i na-tionens tjänst, hedersdoktoraten, de interna-tionella nätverken, dagens och framtidensforskningsprogram, fakulteterna etc.

Uppräkningen av utländska universitet medvilka Warszawa Lantbruksuniversitet sam-arbetar ger en fingervisning om vilka vägarpolsk utbildning och forskning väljer i sitt in-ternationella umgänge. Namnlistan upptarDanmark, Frankrike, Holland, Ryssland, Slo-vakien, Tyskland och USA. Övriga nordiskaländer nämns inte.

Samverkan

Ett fenomen hos Polens bönder som kräveruppmärksamhet är den växande medveten-heten om behovet av samverkan för att ökaden egna förhandlingsstyrkan och förbättraden ekonomiska effektiviteten. Statssocialis-men lämnade efter sig en nedärvd misstromot kollektiv samverkan och kooperativa före-tag vilka förlorade sina traditionella dragunder socialismen och inordnades under avstaten ägda och styrda företag och verksam-heter.

En stor del av de kooperativa och stats-ägda organisationer som brukade tillhanda-hålla tjänster och service inom jordbrukethar nu lagts ned eller befinner sig i ekonomis-ka svårigheter. Trots denna utveckling harnya organisationer och företag, ledda ochkontrollerade av jordbrukare, och tillgodo-seende deras behov, hitintills inte sett dagensljus. Professor Wilkins slutsats blir att ett om-fattande institutionellt och organisatoriskt va-kuum uppstått mellan ett stort antal små ochekonomiskt svaga jordbrukare och markna-den under 90-talet.

Detta tydliga gap försätter bönderna i ettsvårt läge i förhållande till marknadens kraf-ter, vilka uppfattas som effektivare än någon-sin, men också mera negativt inställda ochhårda (och mera globala). Som ett resultatkänner sig bönderna hjälplösa och övergivna,

80

undandragna institutioner som skall bevakaderas intressen och hjälpa dem att bättre an-passa sig till marknadens villkor. Detta för-stärker de anti-marknaden och pro-etatistiskaattityder som framkommit i Wilkins intervju-undersökningar. Liknande uppfattningarframfördes av andra personer som jag inter-vjuade i juli 2002.

I Västeuropa är jordbrukareorganisationer-na i hög grad aktiva både lokalt och nationelltmen även på EU-nivån. För de polska jordbru-karna har sådana nätverk hittills inte stått tillförfogande i samma utsträckning. Vilka är nuutsikterna att en förändring skall komma tillstånd?

Bland jordbrukareorganisationer och ko-operativa organisationer kan nämnas

Federation of Agricultural ProducersThe National Co-operative CouncilThe National Union of Farmers, Circles and Agricul-

tural Organisations (KR).The Independent Autonomous Trade Union of Indivi-

dual Farmers ”Solidarity” (NSZZ RI)Trade Union National Centre of Young FarmersTrade Union of Agricultural Employees in the Repu-

blic of PolandThe Trade Union of Agriculture SAMOOBRONAThe Federation of Agricultural Employers UnionNational Council of Agricultural Chambers (KRIR)

Åren1992–1993 besökte jag flera av dessaorganisationer. I juli 2002 intervjuade jag KR:sordförande Wladyslaw Serafin. På dessa 10 århade betydande förändringar skett i verksam-heten.

Jordbrukarecirklar (farmer circles) har i Polen enhistoria som sträcker sig 140 år tillbaka i tiden. Igenerationer har bönder organiserat sig för att lösaekonomiska, sociala och produktionstekniska pro-blem. Lite svepande kan man säga att samverkan icirklar motsvarar vad svenska bönder eftersträvat iHushållningssällskapen, Örsundsbro-kooperationen(1800-talets andra hälft) och de ursprungliga RLF-avdelningarna. Jordbrukarecirklar började skapasredan när Polen ännu var delat (1860-talet). En avuppgifterna från den tiden var att stärka patriotismenbland Polens bönder och värna den polska kulturen.

Serafins resonemang var följande. Böndernasekonomi har försämrats drastiskt under desenaste åren. Särskilt besvärande är kost-nadsökningarna. Bönderna utelämnas tillmarknadens krafter och samhället har intevelat eller kunnat ta itu med förhållandena.Det råder brist på politik i landet. Radikalaförändringar måste till och vi behöver bro-byggare. Många är misstänksamma och frå-gar sig hur nästa lurendrejeri kommer att seut. När kommer bröllopet och när blir detbättre utbrast Wladyslaw Serafin.

Utbildning är viktigt och visst har skickligabönder kunnat hävdat sig på och utnyttjamarknaden. De som lyckas är de som har till-gång till kapital som det råder brist på. Struk-turförändringarna i jordbruket är angelägnamen åtgärderna är ännu inte särskilt omfat-tande. Sappard-programmet är en förebild,men befinner sig i sin linda. 22 000 cirklarinom KR är redan engagerade.

Frågan bör dock ställas om man blandjordbrukets företrädare inte går till överdrifti sin syn vad gäller statens insatser. Statsmak-terna måste väga olika gruppers intressenmot varandra. Det budgetekonomiska läget ärprekärt. Den nya regeringen har presenteraten budget som visserligen begränsar under-skottet så att en finansiell kris har kunnatundvikas men åtgärderna anses inte ställa tillrätta den obalans som präglat den ekonomis-ka politiken under senare år.12

Politiska alternativ måste finnas. Vi har interåd med att inte göra någonting. I Tjeckienoch Slovakien är politiken annorlunda. Där ärman mera aktiv när det gäller jordbruket ochdess framtidsfrågor.

På min fråga om vilka jordbrukareorganisa-tioner som har det största inflytandet i landetansåg Serafin att förutom hans egen organisa-tion borde nämnas Bonde-Solidaritet ochSamoobrona. De polska jordbrukskamrarnamed förebild i Tyskland och Litauen speladeen viktig och växande roll.

Det berättas att dagarna före ministerråds-mötet den 14–15 december, 2002, i Köpen-hamn riktade ett antal av jordbrukets organi-

12 Baltic Outlook. SEB. Januari 2002 s. 18.

81

sationer en vädjan till den polska regeringenatt med all kraft verka för att i slutförhand-lingarna uppnå sådana villkor att de inte stri-der mot den allra mest grundläggande förut-sättningen för en fri marknad, nämligen likavillkor för alla. De varnar för att alla avvikelsersom strider mot den gemensamma markna-dens principer kan komma att leda till allvar-liga störningar inom ett utvidgat EU, vilketmotverkar de långsiktiga intressena i ett enatEuropa. Bryter man mot principerna och ska-par en andra klassens länder finns risk för attman (i detta fallet polska företrädare) vändersig mot de länder och deras representantersom förfäktar en sådan uppfattning.

Det kan också leda till att Polens böndervid en folkomröstning vänder sig emot ett EU-medlemskap. Bakom vädjan stod Polish Agri-cultural Council vars ordförande Alfred Do-magalski undertecknat skrivelsen. Den endesom saknades bland undertecknarna var KR:sordförande Wladyslaw Serafin. Orsaken bak-om detta har inte klarlagts för mig. Det är nogför tidigt att spekulera i huruvida denna ma-nifestation innebär ett tecken på att Polensbondeorganisationer börjar sluta leden. Någotsådant måste dock komma även om vägensannolikt är lång.

Rivalitet och personfixering förekommerbland böndernas föreningar i Polen och hirar-kien är påtaglig.

Agronomie hedersdoktor Olle Hakelius,f.d. ordförande i Cocega, underströk i denefterföljande diskussionen vid dagens semi-narium att om Polens jordbrukare skall görasin röst hörd, måste man förena sig. Polenmed fem organisationer, flera med stark po-litisk bakgrund, kommer aldrig att som före-trädare för jordbrukarna kunna hävda sig iden näringspolitiska verklighet man möter.De kommer att bli utspelade mot varandra idiskussionerna med regeringen, marknadenoch inom EU.

Professor Wilkins resonemang om riktigaledare och behovet av organisationer, ävenmed samhällets medverkan, som kan tillvara-ta böndernas olika intressen, både för de somär svaga och de som är duktiga och framåt-strävande, förefaller tänkvärda.Ytterst gäller

dock att det polska civilsamhället fortfarandeär svagt.

Anslutningsförberedel-serna till EU

I Sverige har jordbruksverket det centralaansvaret för administrationen av EU:s olikastöd till jordbruket. Verket svarar för djur ochveterinära frågor ävensom för växt, miljö ochvatten, handel och marknad, statistik och fak-tainformation.

I Polen blir ansvaret fördelat på flera myn-digheter vilka är underställda jordbruksmi-nisteriet. Ansvaret för administrationen avEU:s olika stöd till jordbruket kommer att ut-övas av två myndigheter

Agency for Agricultural Markets (ARR) –www.arr.gov.pl

Agency for Agricultural Restructuring andModernisation(ARiMR) – www.arimr.gov.pl

Agency for Agricultural Markets, ARR, bildadesredan 1990 med uppgift att intervenera påjordbruksmarknaden och skydda prisbild-ningen på jordbruksprodukter. ARR kommeratt få det centrala ansvaret för administratio-nen av EU:s olika stöd till jordbruket utombeträffande ersättningar som betalas ut di-rekt till jordbrukarna. Denna uppgift kommeratt åvila ARiMR.

När administrationen av EU:s olika stödträder i kraft kommer ARR att svara för 23varugrupper reglerade av mer än 50 olika EU-förordningar• Interventionsköp.• Privat lagring.• Administrationen av marknadsreglering-

arna inkl import- och exportlicenser.• Kvoteringssystem för mjölk, socker, pota-

tisstärkelse, tobak och andra.• Inhemska subsidier och stöd bl a till livs-

medelsindustrin och livsmedel till intevinstdrivande hjälporganisationer.

• Kvalitetskontrollen på interventionsvaror.

82

• Finansiell- och redovisningskontroll av in-terventionsmekanismerna inom ramen förFEOGA Guarantee Section inkl CAPs kon-trollsystem för korrekt betalningspraxis.

Agency for Agricultural Restructuring andModernisation, ARiMR, bildades 1994 meduppgift att stödja strukturomvandlingen inomjordbruket och landsbygden. Övervakningenav verksamheten utövas generellt av jord-bruksministeriet och vad avser den finansiel-la verksamheten av finansministeriet. UnderARiMR arbetar 16 lokala kontor på länsnivå• Investeringar i jordbruket, inom livsmed-

elsindustrin och offentliga tjänster riktadetill jordbrukssektorn.

• Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfteatt skapa nya jobb för landsbygdsbefolk-ningen utanför jordbruket.

• Utveckling av strukturer för teknik, produk-tion och marknad på landsbygden.

• Utbildning i syfte att höja eller omskolalandsbygdsbefolkningens professionellakompetens.

• Rådgivning till jordbruket.• Införa och förbättra företagsmässig redo-

visning inom jordbruket.

Inom ARiMR pågår för närvarande arbetetmed att skapa den organisation som skallsvara för olika stöd och ersättningar inom EU.Det system som kommer att användas heterIntegrated Administration and Control System,IACS och tillämpas inom EU.

ARiMR är för närvarande ansvarig för SA-PARD-programmet. Var ansvaret kommer attligga efter att anslutningen trätt i kraft ochhur verksamheten kommer att organiseras ärosäkert men sannolikt kommer det att bildasen SAPARD Agency eller byrå.

Vid mitt besök i Warszawa i juli berördesinte anslutningsförberedelserna. Det endasom kom upp på dagordningen var kommis-sionens bud och Polens reaktioner. Jag avserinte att i detta sammanhang gå in på överens-kommelsen om Polens anslutning som träffa-des i Köpenhamn i december 2002. Dessa fak-

ta finns beskrivna i andra sammanhang ochskulle för övrigt inte rymmas i denna redo-görelse.

Här endast några iakttagelser från de somföljer den polska jordbruksadministrationensomvandling i syfte att anpassa verksamhetentill EU:s regelverk – acquis communitaire. För-ändringsarbetet redovisas av kommissioneni s k Regular Reports. Den senaste publicera-des den 9 oktober 2002.

Det finns två länder som kommissionenuppges ha haft särskild anledning att bekym-ra sig över, nämligen Polen och Tjeckien. IPolens fall har det bl a varit frågan om för-seningar vid genomförandet av veterinäraoch sanitära åtgärder. Hösten 2002 fanns pro-blem på mjölksidan både på gården och i me-jeriet vad gäller anpassningen till hygienreg-lerna. Samma förhållande gällde slakteriernaoch charkuterierna. Även åtgärderna på vete-rinärområdet har halkat efter.

Mjölkkvotordningen finns nu i blue printefter flera om och men. Både SAPARD ochVärldsbanken lär ha varit inblandade. Kom-missionen hade slutligen uppdragit åt hollän-darna att ta fram en lösning. Med så mycketerfarenhet som finns redan på detta områdeförefaller det hela lite veligt.

SAPARD-programmet är försenat. SAPARDär ett finansiellt projektsystem som kräverfinansiell kontroll.

Vidare kan spekuleras i behovet av perso-nella resurser (antalet) som anslutningen tillden gemensamma jordbrukspolitiken kräver.Behovet är sannolikt stort och kraven på ut-bildning och rekrytering betydande.

Enligt Landsbladet 13 kommer det att krä-vas minst 6 000, i värsta fall upp till 12 000 nyatjänstemän inom den polska statsförvaltning-en för att leva upp till EU:s krav. Det finns ioch för sig tillgång på arbetskraft i Polen, menatt hitta folk som utan vidare klarar att tillexempel sätta sig in i EU-bestämmelserna ommjölkregleringen är inte det lättaste. Experterpå jordbruksministeriet säger till Landsbladetatt man hoppas på några års inkörningsperi-od för administrationen.

13 ATL Nyheter, Lantbrukets affärstidning, måndagen den 17 mars 2003.

83

På jordbruksministeriet uppges personal-omsättningen vara stor. Lönerna är låga ochmånga går över till det privata näringslivet.Antalet politiskt tillsatta är högt med kortaförordnanden. Förhållandena skapar instabi-litet i ett skede då en uppbyggnad av en pro-fessionell kår av medarbetare för EU-adminis-trationen är aktuell. En fortsatt genomgripan-de omorganisation av statsförvaltningen sy-nes nödvändig.

Sammanfattning

I denna studie har beskrivits ett antal förhål-landen som bör ge en bild av dagens och för-hoppningsvis morgondagens polska jord-bruk. Framställningen fokuseras särskilt påden omställning som skett sedan den nyasamhällsordningen börjat träda i kraft (1989).Polens jordbruk står nu inför ett ytterligareskede om landet i den folkomröstning som äravsedd att äga rum i början av juni 2003 be-slutar sig för att gå in som medlem i den Euro-peiska Unionen. Ämnet är som alla torde för-stå omfattande och komplicerat.

Uppgiften har inte varit att bedöma mark-naden och marknadsutsikterna. Denna frågabehandlas i det speciella avsnittet om denpolska livsmedelsindustrin och dess markna-der författat av Torbjörn Sandberg. Medvetethar därför utelämnats produktionsprognoseroch liknande bedömningar på sikt. Sådanaframskrivningar görs bl a av EU-kommissio-nen med återkommande mellanrum och bru-kar ske genom trendmässiga framskrivningaroch projektioner.

Ett antal grundläggande fakta kan noterasom Polens jordbruk. Variationen i klimatethar betydelse för årsmån och skördeutfall.Riskerna för omfattande katastrofer har intekunnat uteslutas bl a till följd av översväm-ningsolyckor i flodsystemen. Allmänt settbedrivs polskt jordbruk av traditionella ochekonomiska skäl på en låg intensiv nivå ochgenom begränsad användning av insatsmed-el. Delar av jordbruket har låg arbetsproduk-

tivitet och bedrivs fortfarande i stor utsträck-ning som självhushållning.

Under 90-talet har animalieproduktionensrelativa betydelse minskat och växtodlingensökat. Detta är i hög grad resultatet av omställ-ningen inom det f d statsjordbruket. Inom växt-odlingen sker förskjutningar mot ökad spann-målsproduktion på bekostnad av minskadebetesarealer, minskad odling av potatis, sock-erbetor, baljväxter och fibergrödor. Oljeväxt-odlingen är stabil. På sikt kan betydande area-ler lågavkastande jordbruksmark undantasväxtodling och planteras med skog om eko-nomin tillåter.

Inom animalieproduktionen har mjölkpro-duktionen sjunkit kraftigt under 90-talet ochbefinner sig för närvarande i ett stabilare ske-de. Som en följd härav har köttproduktionenockså minskat avsevärt. Fårstammen har i detnärmaste raderats ut. Svinproduktionen harockså stabiliserat sig. Fjäderfäproduktionenär på frammarsch.

Utsikterna för trädgårdsodlingen inkl fält-mässig grönsaksodling bedöms som goda för-utsatt att kapital fortsatt investeras för mo-dernisering av process- och förpacknings-industrin. Trägårdsproduktionen och annanarbetsintensiv jordbruksproduktion blir i fram-tiden beroende av mekaniseringen och arbets-kraftens villighet att arbeta i produktionen.

Polens jordbruk är småskaligt. Företags-strukturen kommer med all sannolikhet attändras ganska radikalt under de närmaste10–15 åren. Av Polens knappt 2 milj jordbrukär hälften självhushåll. Huvuddelen av de småjordbruken kommer att läggas ned eller slåssamman när den nuvarande brukaren lämnar.Uppskattningsvis 500 000 till 700 000 produce-rar för marknaden och en del av dessa kankomma att utvecklas till bestående heltids-jordbruk. Vissa experter uppskattar de bestå-ende heltidsjordbruken till i storleksordning-en 150 000 till 200 000 varav många bör be-traktas som framåtsträvande och rationellaäven sett i ett västeuropeiskt perspektiv.

Underlag för att analysera gårdsstrukturenoch strukturomvandlingen har funnits. Jord-bruksräkningen och folkräkningen som ge-nomfördes i maj/juni 2002 och vars resultat

84

kommer senare bör dock kunna bringa bätt-re ljus över förhållandena.

I uppsatsen ägnas ett betydande utrymmeåt landsbygdens situation. Professor JerzyWilkin har i sina undersökningar om förhål-landena på den polska landsbygden redovisatett omfattande material ur Rural Poland 2000som kommenteras. Flera av de personer somundertecknad träffade i juli har spontant tagitupp bristerna på samverkan och samverkans-former i det polska jordbruket och förädlings-industrin. Man har också klagat på bristen påledarskap både i bondeleden och inom sam-hället vilket skulle kunna förbättra villkorenför jordbrukets utövare. Det råder brist på

samhälleliga initiativ. Marknaden uppfattassom ofullkomlig till böndernas nackdel.

En genomgående fråga vid diskussionernainför Polens anslutning till EU har varit attPolen och Polens bönder måste ges lika vill-kor och behandling. Även om man är medve-ten om att regeringen måste ta ställning tilloch väga intressen mellan olika grupper i sam-hället sluter man upp kring sitt jordbruk ochsina bönder. Bakom detta ligger inte bara enpolitisk nödvändighet utan också att villkorenpå landsbygden är svåra genom låga inkom-ster och hög arbetslöshet.

En önskan från en utomstående kan varaatt Polen får ett ännu starkare civilt samhälle.

ReferenserAndré, G. (2002). Reseberättelse från Warsza-

wa den 1–5 juli 2002.Commission of the European Communities.

2002 Regular Report on Poland’s Progresstowards Accession. COM(200) 700 final.Brussels, 9.10.2002.

Europeiska Gemenskapernas Kommission.På väg mot en utvidgad Union. Startegi-dokument och rapport från Europeiskakommissionen om de enskilda kandidat-ländernas framsteg på vägen mot anslut-ning. COM(2002) 700 final. Brussels,9.10.2002.

Guba, W. och Piskorz, W. Implications of CAPReforms for Poland. Warsaw, January 2002.

Kaspersson, E., Rabinowicz, E. och Schwaag-Serger, S. EU Milk Policy after Enlargement– Competetiveness and Politics in FourCandidate Countries. Swedish Institute forFood and Agricultural Economics. Report2002:1.

Klonowicz, T. och Wieczorkowska, G. (red).Social Change, Adaptation and Resistance.Warsaw University, Institute for Social Stu-dies Press. Warsaw 2002.

Foundation for the Development of PolishAgriculture, fdpa. Rural Poland 2000. RuralDevelopment Report. Warsaw 2001.

Foundation of Assistance Programmes forAgriculture, Agricultural Policy AnalysisUnit. Stereotypes in the European Unionconcerning Polish Agriculture. Warsaw,November 2000.

Foundation of Assistance Programmes forAgriculture, Agricultural Policy AnalysisUnit. ”Analysis and Evaluation of the Euro-pean Commission Proposal of January30th 2002 for Candidates Countries, Wor-king Document. Warsaw, April 2002”.

Institute for Agricultural and Food Economics(IAFE), Instytyt Ekonomiki Rolnictwa IGospodarki Zywnosciowej (IERiGZ). Bib-liography. Warsaw 2001.

Lipski, S. (2003). MAIZE ”BOOM” in Poland.Institute of Soil Science & Plant Cultivation,Pulawy, Poland.

Ministry of Agriculture and Rural Develop-ment. Agriculture in Poland. Warsaw, 10November 2000.

85

Ministry of Agriculture and Rural Develop-ment. Reports and Publications. Govern-ment Plenipotentiary for Negotiations ofthe Poland’s EU Membership. Warsaw2002.

Ministry of Agriculture and Rural Develop-ment. Agriculture and the Food Economyin Poland in the Context of Integration withthe European Union. Warsaw 2002.

Ministry of Agriculture and Rural Develop-ment. SAPARD Operational Programme forPoland. Proposals as of 12 September 2000.

Nationalencyklopedien 1989–1996.Polish Agricultural Council. Appeal of Polish

Farmers concerning Polish EU AccessionNegotiations. Warsaw, 6 November 2002.

Scanagri Sweden. Poland member of the EU.Threats and possibilities for the membersof LRF, October 2001.

SEB Ekonomisk Analys. Baltic Outlook Janu-ari 2002. Svensk version. Stockholm den 29januari 2002.

Szkola Glówna Gospodarstwa Wiejskiego.Warsaw Agricultural University PolandWarsaw Agricultural University Press 2002.

Statistiska Centralbyrån (SCB). Jordbruks-statistisk Årsbok 1998 och 2002.

The National Union of Farmers, Circles andAgricultural Organisations.www.kolkarolnicze.pl

Warsaw Agricultural University. 175th Anni-versary. Warsaw Agricultural UniversityPress 1991.

87

Den polska livsmedelsindustrinoch dess framtida marknader

och grönsaker som inte kan produceras iSverige.

Svenska nötköttsproducenter förser deninhemska marknaden med ca 70 procent avbehovet och motsvarande siffra för gris- ochfågelkött är ca 90 procent och i sjunkande.Konsumtionen av nöt- och griskött har sedanEU-inträdet ökat liksom konsumtionen avfågelkött, som ökat kraftigt. Trots det har im-porten tagit marknadsandelar från svenskaproducenter och svensk livsmedelsindustrivilket medfört krav på anpassning av bl aslakt- och köttsektorn.

Exporten av livsmedel från Sverige harökat med ca 15 procent per år under de se-naste 5–7 åren och uppgår idag till ett värdeav ca 25 miljarder kronor dvs ungefär hälftenav importvärdet. En knapp tredjedel av ex-porten utgörs av norsk fisk, som exporterasvia Sverige, och kaffe. Andra stora exportpro-dukter är det svenska spannmålsöverskottet

TORBJÖRN SANDBERGAgronom – Senior AdvisorLRF/SwedeAgri Invest AB

Sverige och EUI samband med Sveriges inträde i EU den 1januari 1995 ändrades förutsättningarna förmånga verksamheter. Inte minst jordbruketoch livsmedelsindustrin påverkades kraftfullt– positivt och negativt.

Bland de nya möjligheter som uppstod in-gick att svenska bönder och livsmedelspro-ducenter fick tillgång till nya marknader medca 350 miljoner konsumenter. Samtidigt fickproducenterna i EU:s tidigare medlemsländertillgång till den svenska livsmedelsmarkna-den med knappt 9 miljoner konsumenter. Följ-den blev en ökad handel av livsmedel i bäggeriktningar över Sveriges gränser.

Under 1990-talet ökade importen av livs-medel till Sverige med ca 10 procent i genom-snitt och uppgår idag till ett värde av ca 50miljarder kronor. Knappt hälften utgörs avlivsmedel som t ex kaffe, vin, citrusfrukter

88

på ca 1,3 miljoner ton liksom den förädladespannmålsvaran ”Absolut Vodka”.

Två tredjedelar av importen av livsmedelkommer från övriga EU-länder och drygt hälf-ten av exporten går till länder inom EU.

Polen inför EU-inträdetI skrivande stund – januari 2003 – har ettpolskt EU-medlemskap ryckt närmare sedanöverenskommelse träffats i Köpenhamn den13 december 2002 om godkännande av 10 nyaländers medlemsansökningar. Sannolikhetenför att dessa länder – däribland Polen – tasupp som medlemmar i Europeiska Unionenden 1 maj 2004 är därför mycket stor, även omfolkomröstningar återstår. För Polens delskall omröstning ske den 8–9 juni 2003.

När Polen därför med största sannolikhetblir fullvärdig medlem i EU kommer nationenatt storleksmässigt hamna på 4–5 plats medsina dryga 19 miljoner hektar jordbruksmarkoch dryga 38 miljoner innevånare (enligt detpreliminära resultatet av den senaste folkräk-ningen 2002). Polen kommer därför att bli ettav de större jordbruksländerna och en av destörre konsumentmarknaderna i EU och i det-ta avseende tillhöra gruppen Frankrike, Tysk-land, England, Spanien och Italien.

Det polska jordbrukets samlade andel avBNP uppgår till 3–4 procent och sysselsätterknappt 20 procent av arbetskraften. Detta mot-svarar ungefär jordbrukets genomsnittligaBNP-andel inom EU-15, medan sysselsättning-en är avsevärt högre. Sektorn har därför i det-ta avseende större relativ betydelse i denpolska ekonomin i jämförelse med EU-15. Bak-om den höga sysselsättningssiffran döljer sigsannolikt en ”dold” arbetslöshet och en lågproduktivitet. Omvänt gäller att tillgången på(billig) arbetskraft är mycket god och möjlig-heterna till produktivitetsförbättringar i jord-bruket är stora. Det är därför sannolikt attPolen på lång sikt får ett betydande inflytan-de på EU:s jordbruks- och livsmedelspolitik.

Polen är i förhållande till Sverige geogra-fiskt näraliggande och de historiska och kul-turella banden är och har varit omfattande

under sekler. Vidare är smakpreferenser ochmattraditioner delvis likartade även om detpolska köket i generell mening är ”energirika-re” och kryddstarkare. Tillagnings- och kon-serveringsmetoder är historiskt sett desammamed stort inslag av rökta och saltade produk-ter av kött och fisk liksom en stor andel pota-tis och rotfrukter. Mot detta skall ställas deinternationella influenser som påverkat desvenska matvanorna under senare decenniermen som ännu inte i samma omfattning nåttPolen.

Mot denna bakgrund är det angeläget attfundera över och analysera effekterna av ettEU-medlemskap för den polska livsmedels-industrin – dess konkurrenskraft och krav påanpassning och förändring.

Polens ekonomiska utvecklingSedan början av 1990-talet har Polens ekono-mi i generell mening genomgått mycket storaförändringar i riktning mot marknadsekono-mi. Privatisering genom statlig utförsäljningav företag och tillgångar till företagsledningaroch anställda och/eller utländska investerarehar därvid varit huvudmetoden för att skapaett nytt näringsliv. Parallellt har lagstiftning avvästerländsk modell (tysk) införts som regle-rar näringslivets villkor. Den ekonomiska po-litiken som förts har inneburit krafttag för attkomma tillrätta med statens budgetunder-skott samtidigt som liberalisering och ökadfrihet införts för företagen

Utvecklingen under början och mitten på90-talet innebar en kraftig tillväxt i den polskaekonomin – tillväxttal på upp till 6,9 procent(1997) förekom och Polen räknades som en”tigerekonomi”. Under senare år och sedankrisen i den ryska ekonomin i augusti 1998har tillväxten dalat och var år 2001 ca 1 pro-cent, vilket också är prognosen för 2002. Detkraftiga ekonomiska uppsvinget har skett tillpriset av hög inflation (hyperinflation) medsom mest över 44 procent 1992 via ca 20 pro-cent 1995/96 till dagens 0,8 procent (löpande12-månader, december 2002). Också arbets-lösheten är idag mycket hög – riksgenomsnitt

89

17,8 procent i november 2002 – med storavariationer mellan Polens 16 regioner (från13,7% till 28,3%). Bankernas utlåningsränta tillföretag ligger idag på ca 10 procent mot atttidigare under perioden legat två eller tregånger högre – i den mån krediter överhuvud-taget beviljats.

Polsk ekonomi har under de senaste årensåledes hamnat i en djup recession. För denpolske medborgaren och konsumenten hardetta inneburit en minskad köpkraft – polack-en har blivit ”fattigare” för varje dag. Fördetaljhandeln och livsmedelsindustrin hardetta medfört att fokus hamnat på priset –”lågpris till varje pris” – och mindre på pro-dukternas kvalitetsegenskaper. Därför har enförändring skett i köpmönstret från animalier(t ex kött och fläsk) till vegetabilier (t ex pota-tis och ris) och inom köttsektorn: från ”dyra-re” produkter som t ex högförädlade chark-produkter till ”billigare” enklare, obearbetadestyckningsdetaljer.

Sedan juli 2002 har Polen haft en förbättradhandelsbalans. Detta förhållande tillsammansmed sjunkande räntor och låg inflation är deförsta tecknen på att den ekonomiska reces-sionen har bottnat. Polens regering förutspårockså en ökad tillväxt för 2003 och 2004 – 3,5resp. 4,5 till 7 procent. Däremot förväntas inteköpkraften öka under de kommande två à treåren.

Polska konsumenttrenderTrots vad ovan sagts om minskad köpkraftoch fokusering på billigare livsmedel kannågra trender – utan inbördes prioritering –utläsas i de polska konsumenternas matvanor.• Förändringar i livsstil och konsumtion i

riktning som sker i mer utvecklade ekono-mier/västländer.

• Hälsotrender – produkter med ”nyttigt”innehåll (t ex C-vitamin) och produkterfrån vilka ”onyttiga” ingredienser tagitsbort (t ex kolesterol, natrium, fett).

• Miljötrender – produkter som produceratsi en ”ren” miljö, uppfödning och animalie-produktion med hänsyn till djurens bästa.

• Värderingar som ”god hälsa” och ”välträ-nad kropp” skapar efterfrågan på naturliga(ekologiska) livsmedel.

• Ökat intresse för naturen skapar efterfrå-gan på ”naturliga material” (t ex mat ochkläder).

• Ökad betydelse av en ”rikare fritid” germindre tid för matlagning – och skaparefterfrågan på ”ready-to-eat” – och ”ready-to-heat”-sortiment.

• Ökat ätande utanför hemmet – skapar ef-terfrågan på produkter och sortiment an-passade för restauranger och storhushåll.

• Mättnad på ”lyxmat” – tendens till ökadefterfrågan på regional/lokal produktion avtraditionella livsmedel/maträtter.

• Kött- och charkvaror ersätts med kyckling,fisk och fiskprodukter, chips, yoghurt ochglass, bröd och kakor samt frukt och grön-saker.

Samtliga dessa trender känns lätt igen frånmånga andra marknader i Europa och USA.De är därför inte unika för polska konsumen-ter, snarare är det så att de – av naturliga skäl– anlänt senare.

Andra trender i konsumenternas köpbe-teenden är:• ”Super”- och ”Hypermarkets” får ökad be-

tydelse som inköpsställen i städer medöver 0,5 miljoner innevånare (flärd och be-kvämlighet) samtidigt som

• Små specialaffärer bibehåller en stark ställ-ning i småstäder och byar.

• Kött och charkvaror har högre accept föratt handlas i specialaffärer än andra livs-medel.

• Konsumenternas val av inköpsställe styrsav tillgång på färska och fräscha produk-ter, rimlig prisnivå och ren och snygg bu-tik/avdelning.

• Varumärkets betydelse ökar hos polskakonsumenter – borgar för säkerhet, trygg-het, pris, smak och kvalitet.

Skillnaderna i konsumentbeteende och mat-vanor är stora mellan stad och landsbygd iPolen. I de större städerna finns tillgång tillmånga och stora köpcentra med hyper- och

90

supermarkets som har ett nästan bedövandeutbud av alla slags livsmedelsprodukter – pre-cis som i Frankrike, Tyskland eller England.På landsbygden och i de små städerna är ut-budet både mindre och mer begränsat. Häråterfinns också många marknader – ofta un-der bar himmel – där producenter säljer direkttill konsumenter (farmer´s market).

Det polska hushållet spenderar i genom-snitt ungefär 35 procent av nettoinkomstenpå mat – vilket relativt sett är högt. Motsva-rande siffra i Sverige ligger runt 20 procent.Hushåll i städerna ligger högre än genomsnit-tet och hushåll på landet ligger lägre än ge-nomsnittet. Orsaken till detta är skillnader ilivsstil och levnadsmönster bl a genom ettstörre och ökande ätande utanför hemmet istäderna.

Polens jordbruk – basen förlivsmedelsproduktionen

Struktur och statusFör att göra en bedömning av Polens nu-varande och framtida potential som livsmed-elsproducent är det viktigt att först analyseramöjligheterna och förutsättningarna i pri-märproduktionen. Skälen för detta är att upp-skatta den framtida konkurrenskraften vadavser produktionskostnader och kvalitet.

Viktiga faktorer är därför kostnaderna förinsatsvaror liksom avräkningspriserna. Re-dan idag kan man konstatera att priserna påinsatsvaror ligger ungefär på samma nivå sominom EU-15 – med vissa variationer upp ochner. På samma sätt ligger avräkningsprisernapå likartade nivåer även om också här varia-tionerna periodvis kan vara stora beroendepå bättre eller sämre årsmån. Delar av Polenhar under 90-talet varit utsatta för extremaklimatsvängningar med allt ifrån ihållanderegn med stora översvämningar till svår tor-ka vilket medfört kraftiga prisfluktuationer.Inget talar för att priserna efter ett polskt EU-inträde i generell mening kommer att avvikaavsevärt från genomsnittliga EU-priser.

Polen saknar en stark ekonomisk bondeägd för-eningsrörelse av västerländsk modell. Handeln medjordbruksvaror och till viss del insatsvaror domine-ras av stora internationella privata handelsföretag,som sätter priser och fastställer villkor. En sannolikstrategi för dessa multinationella företag är att ge-nom att skapa en stark ställning i de tillkommandeEU-länderna så småningom också – österifrån – in-tensivare bearbeta marknaderna i EU-15.

Polens jordbruksdrift är enligt västerländskamått mätt ålderdomlig och ineffektiv. Maski-ner och annan utrustning är ofta hårt slitna,representerar gammal teknik och har en lågkapacitet. Dessutom kräver de ofta insatserav manuellt arbete eller kontinuerlig övervak-ning för att fungera.

Strukturen på gårdarna lämnar mycketövrigt att önska för en rationell drift eftersomca 2 miljoner familjejordbruk har en genom-snittsareal på ca 9,5 ha – med variationer från4–5 ha i söder via 6–8 ha i de centralare de-larna till över 10 ha i norr. Dessa brukar ca 75procent av Polens totala jordbruksareal. Res-terande arealer består till huvuddelen av f dstatliga eller kooperativa storjordbruk – idagi många fall arrenderade av privatpersoner –med gårdsarealer på flera hundra hektar. Ca10 procent av den totala jordbruksarealenbrukas av gårdsenheter med mer än 1 000hektar.

Positiva faktorer är emellertid låga mark-priser och låga kostnader för arbetskraft ijämförelse med EU-15. Den höga arbetslös-heten – särskilt på landsbygden – gör det ock-så lätt att rekrytera arbetskraft, dock med enjämförelsevis låg utbildningsnivå.

Polskt jordbruk lider av brist på kapital.Bakgrunden till detta är svag eller osäker lön-samhet som medfört att banker och andrafinansieringsinstitut krävt höga räntor och lånmed kort löptid – i den mån man överhuvud-taget lånat ut kapital till lantbrukare.

Sammanfattningsvis kan man därför säga att flerafaktorer talar emot en effektiv jordbruksdrift i Polen.Å andra sidan finns det stora möjligheter för ensnabbt förbättrad framtida drift.

91

Tekniken för en bättre växtodling och anima-lieproduktion finns att hämta inom nuvaran-de EU-länder med liknande klimat och jordar.Maskiner och förnödenheter finns tillgängligaför den som har kapital liksom arbetskraftoch lediga arealer. Det som krävs är en i allaavseenden professionell ledning och styrningav verksamheten liksom utbildning av ochförbättrad kompetens hos arbetskraften. Medutnyttjande av dessa komponenter kan skörde-nivåerna snabbt minst fördubblas och nåsamma nivåer som i exempelvis det tidigareÖsttyskland. Utvecklingen kan därför gå myck-et snabbt i delar av det polska jordbruketmedan i andra delar, främst i familjejordbru-ket, kommer strukturomvandlingen att gålångsamt – trots hjälp och stöd av staten ellerav EU finansierade strukturprogram.

I framtiden kommer Polen därför sannoliktatt kunna producera många jordbruksråvarortill samma kvalitet och till ungefär sammakostnader – eller lägre – som inom nuvarandeEU-15, trots ett inledningsvis reducerat (EU-)arealstöd. Förutsättningarna för ekologiskjordbruksproduktion är i delar av Polen storaeftersom användningen av kemiska bekämp-ningsmedel och handelsgödsel av kostnads-skäl historiskt varit mycket låg.

Vegetabilieproduktion

SpannmålPolen producerar spannmål på stora delar avarealerna – höstvete, råg och rågvete är domi-nerande grödor men också havre, korn ochbaljväxter förekommer allmänt. Vidare odlasraps i varierande omfattning beroende på års-mån och priser. Överhuvudtaget är polskabönder snabbare och priskänsligare än bön-derna i EU-15 vid val av gröda, sannolikt be-roende på att kontraktsproduktion inte är ut-vecklad. Polen saknar som nämnts en starkekonomisk föreningsrörelse av västerländskmodell. Handeln med jordbruksvaror styrs avstora, internationella, privata handelsföretag.Också den polska staten har frekvent interve-nerat och köpt upp resp. subventionerat im-port av spannmål vid besvärande över- ellerunderskott.

Normalt sett borde Polen vara självförsör-jande på spannmål. Under 90-talet har dettainte varit fallet bl.a. beroende på extremaväderförhållanden. Med en framtida bättrestyrning och optimering av insatser i växtod-lingen borde Polen stadigvarande kunna blisjälvförsörjande – med visst utrymme för ex-port – på både bröd- och foderspannmål. Det-ta gäller också vid en framtida ökad animalie-produktion (se nedan).

PotatisPotatis är – efter vete och råg – den tredjestörsta grödan i Polen och den totala arealenär större än den sammanlagda potatisarealeni nuvarande EU-länder. Hektarskördarna äremellertid låga varför produktionen inte ståri samma relation. Merparten av skörden för-brukas på gårdarna i form av djurfoder ochför humankonsumtion. Ungefär en fjärdedelgår till försäljning som matpotatis och stärkel-sepotatis liksom till brännerier (vodkapro-duktion).

OljeväxterOljeväxter (raps) odlas på ungefär 500 000 hamed stora årliga variationer. Skördenivåernabör kunna förbättras kraftigt vilket i så fallinnebär att Polen permament kan bli en netto-exportör av raps. Idag balanserar skörden istort det inhemska behovet.

Frukt och grönsakerUngefär 90 procent av all produktion av fruktoch grönsaker sker inom ramen för privat-jordbruket. De viktigaste fruktarterna är äpp-le, päron, körsbär, jordgubbar, hallon, vinbäroch krusbär. Ungefär hälften av skörden för-ädlas på ett eller annat sätt till juicer, kompot-ter och djupfrysta eller konserverade produk-ter. Knappt hälften av skörden exporteras i eneller annan form.

De viktigaste grönsakskulturerna – oftafrilandsodlade – är kål, blomkål, lök, svamp,tomater, gurka, morötter och rödbetor. Denvidareförädlade eller processade andelen äri jämförelse med frukt låg – ca 5 procent – lik-som exporten eller 5–7 procent av totalskör-den.

92

Animalieproduktion

MjölkUngefär hälften av all mjölk i Polen produceraspå gårdar med 3 till 9 kor, en fjärdedel på går-dar med färre kor och resterande fjärdedel pågårdar med fler kor. Mjölkproduktion sker överhela Polen men de områden, som av traditionhar ett överskott – utöver självhushåll och för-säljning direkt från gården – är nordöstra delenoch västra delen av centrala Polen. Omkring 60procent av den totala produktionen levererastill mejerier, resten stannar på gårdarna. An-talet mjölkkor har under de senaste fyra–femåren successivt minskat med ca en halv miljontill knappt 3 miljoner. Minskningen i antal för-väntas fortsätta samtidigt som avkastningenförväntas öka med ca 1,5 procent per ko ochår. Produktionen täcker det inhemska behovet– periodvis med överskott (mjölkpulver).

Den absolut största svårigheten för mjölk-produktionen i framtiden är att förbättra denhygieniska standarden i hela hanteringsked-jan för att höja kvaliteten så att den når EU-standard. Med tusentals små besättningarblir investeringar i kylsystem och kyltankarett stort ekonomiskt problem för många bön-der. Samtidigt är en splittrad mjölkinsamlingett lika stort problem för mejerierna. Det ärdärför sannolikt att en polarisering kommeratt ske i mjölkproduktionen där stora besätt-ningar som håller EU-standard för hygien ochkvalitet levererar råvara till mejeriindustrinmedan små besättningar med två–tre kor fort-sätter att producera för eget och närmastegrannars husbehov.

NötköttProduktionen av nötkött är i huvudsak en bi-produkt till mjölkproduktionen eftersom näs-tan alla kor är av mjölkras (särskilt svart-vit/Friesian). Nötköttsproduktionen har succes-sivt fallit under 90-talet och förväntas fortsät-ta göra så till följd av minskat djurantal. An-talet nötkreatur – mjölkkor och ungdjur – be-räknas uppgå till ca 5–6 miljoner djur. Detta ären halvering sedan 1989/90.

Per capita-konsumtionen av nötkött är avtradition mycket låg i Polen – år 2001 ca 7 kg/

person – och har under det senaste året fallitytterligare p g a de första (tre) dokumentera-de fallen av BSE.

GrisköttPolen är av tradition ett av de största fläsk-producerande länderna i Europa – i klass medFrankrike, Spanien och Danmark. Antalet pro-ducerade slaktsvin har under 90-talet varieratmellan 16 och 22 miljoner. Polen har en myck-et stor potential att öka produktionen förut-satt tillgång till ett förbättrat avelsmaterial,förbättrad utfodring och genomsnittligt stör-re och effektivare besättningar. Idag finnssvinproduktion på ca 1,3 miljoner gårdar meden genomsnittsproduktion på ca 16 slaktsvin.Till dessa siffror kommer sannolikt ett stortantal djur som inte fångas upp i någon statis-tik – den ”gråa” marknaden.

Griskött svarar för den absolut störstadelen – 44–45 kg eller knappt 2/3-delar – avper capita-konsumtionen av kött i Polen.

FågelköttDen största fågelköttsproduktionen utgörs avkyckling men kalkon, anka och gås produce-ras också. Under början av 90-talet gick bran-schen igenom en djup kris men har undersenare år kraftfullt återhämtat sig. Stora in-vesteringar har gjorts i både byggnader ochny inredning och i samband därmed har en-heternas storlek ökat kraftigt. Produktionenuppgår till ca 600 000 ton eller ca 500 miljonerkycklingar per år.

Konsumtionen av fågelkött har under hela90-talet successivt ökat från 5–6 kg till idag15–16 kg per capita. Under de senaste femåren har konsumtionen av kyckling nästanfördubblats.

Får- och lammköttUnder 1980-talet uppgick antalet får ochlamm i Polen till ca 5 miljoner djur. De flestaanvändes för produktion av ull men blev suc-cessivt utkonkurrerade av andra textilmate-rial liksom billig ull från Australien. Idag upp-går antalet får till ca 300 000 och finns företrä-desvis i södra Polen.

93

Konsumtionen av får- och lammkött i Polenär i stort sett försumbar. Det kött som trotsallt produceras exporteras företrädesvis tillItalien.

ÄggOckså äggbranschen genomgick en kris i bör-jan av 90-talet men har återhämtat sig. Polenär idag i stort självförsörjande på ägg menhade vissa år under 90-talet ett importbehov.Produktionen uppgår till 9–10 miljarder äggper år vilket ger en per capita-konsumtion påca 15 kg.

Allmänt om framtida livsmedels-marknader i PolenDen polska livsmedelsindustrins framtidahuvudmarknad kommer utan tvekan att varahemmamarknaden med drygt 38 miljonerkonsumenter. Till denna skall också räknasden omfattande gränshandel med livsmedelsom nästan alltid förekommit med omgivan-de länder som Litauen, Vitryssland, Ryssland,Ukraina, Tjeckien, Slovakien och östra Tysk-land. Från tid till annan har denna under 90-talet motsvarat ytterligare 10–15 miljoner kon-sumenter i form av ”dagturister” som besöktPolen för att fylla matkassarna. Framtida in-förselregler till respektive land kommer attavgöra denna handels storlek och omfatt-ning.

För hemmamarknaden kommer alla hittills-varande sortiment och produkter att tillverkasoch säljas – mattraditioner och måltidskulturär djupt rotade. Internationella influenserkommer successivt att påverka sortimentet ien mer ”europeisk” riktning. Inte minst detitalienska köket kommer sannolikt att varaframgångsrikt i Polen – precis som det varit ivärlden i övrigt under de senaste decennier-na. Pasta och användandet av t ex olja för”magrare” och ”nyttigare” tillagning i köketliksom ökad konsumtion av färska grönsakerav allehanda slag har ”erövrat” konsument-erna i nuvarande EU-länder runt Östersjön.Det är därför sannolikt att dessa vanor ganskasnart får fotfäste också i de nya EU-länderna

– i den mån de inte redan har det. Öppnaregränser kommer att medföra ett ökat ochsmidigare resande mellan de gamla och denya EU-länderna. Detta leder i sin tur till attbåde matvanor och andra levnadsvanor suc-cessivt ändras – man tar till sig och anammardet man tycker om.

Ett segment, som redan är under stark utveckling iPolen, är marknaden för snabbmat. McDonalds ärsedan många år etablerade med ett 20-tal restau-ranger över hela landet och också andra internatio-nella snabbmatskedjor har etablerat sig med varie-rande framgång. Ett svenskt exempel är Sibylla (Lit-hells) som under 90-talet introducerat sitt varm-korv-koncept, mest känt från svenska bensinstationer(Statoil och Shell Select). Också de polska Statoilsta-tionerna säljer idag varm-korv enligt Sibyllas kon-cept och märke – och volymerna ökar kontinuerligt.Leverantörerna av råvaror och halvfabrikat är pols-ka livsmedelsföretag som anpassat sig till nya kund-krav.

I generell mening kommer den polska livs-medelsindustrin sannolikt att vara konkur-renskraftig på hemmamarknaden när det gäl-ler livsmedelsprodukter vars råvaror kanframställas och förädlas i Polen. Detta gällersärskilt produkter som kräver mycket manu-ellt arbete. Exempel på sådana är charkuteri-varor som korv och salami, mejeriproduktersom lagrade ostar liksom fruktoch bärpro-dukter som kompotter och juicer.

För den gemensamma EU-marknaden kom-mer sannolikt polska livsmedelsprodukter attvara mindre konkurrenskraftiga. Skälen fördetta är bl a kraven på kvalitet i slutproduk-terna och i förädlingsprocessen.

De största svårigheterna kommer denpolska livsmedelsindustrin att möta när detgäller anpassningen av hygien, teknik ochkvalitet till EU:s regelverk. Många industrierhar idag stora brister härvidlag och kräverdärför omfattande investeringar i lokaler ochmaskiner liksom omläggning av arbetsrutiner.Ett litet antal företag inom varje sektor har enförhållandevis hög kvalitetsnivå medan ettstort antal mindre företag saknar den. Många– särskilt små – kommer därför inte att klara

94

anpassningen utan tvingas att lägga ner ochupphöra med produktionen. Sannolikt kom-mer övergångsperioder för anpassningen avvissa livsmedelsindustrier eller företag att fin-nas med i Polens anslutningsavtal men dessakommer i så fall att vara förhindrade att ex-portera sina produkter utanför Polens gränser.

Säker och trygg mat är ett högt prioriteratkrav också bland polska konsumenter Mul-och klövsjukeutbrottet i England för ett par årsedan och åtgärderna för att komma till rättamed det, nådde också de polska TV-skärmar-na liksom debatten kring och bilderna av BSE-smittade kor. Tillsammans med inhemskadioxinlarm och salmonellautbrott efter brist-fälligt hanterade eller tillagade livsmedel harmedvetandet kring livsmedelshygienen ökatoch matvanorna förändrats. Den polske kon-sumenten i gemen är därför allt mer upp-märksam på livsmedlens ursprung och hante-ring även om många inte har råd att äta den”säkra” mat de helst skulle vilja. De livsme-delsproducenter, som kan ställa ursprungs-garantier och leva upp till högt ställda hygien-krav (=EU-regler), kommer därför sannoliktatt premieras på hemmamarknaden när köp-kraften ökar. För den producent som vill ex-portera livsmedel är det redan från början ettkrav.

Framtida livsmedelsmarknader– vegetabilierBrödspannmål – mjöl och pasta-produkterKvarnstrukturen i Polen är mycket splittrad.Uppskattningsvis finns det ca 2 000 kvarnarsom producerar mjöl för humankonsumtion.De flesta är mycket små och förser en lokaleller regional marknad. Få kvarnar – om ensnågon – har en rikstäckande försäljning. Ge-nomsnittsproduktionen per år för polskakvarnar uppgår till ca 3 000 ton att jämföramed Sveriges genomsnitt på ca 80 000 ton(förmodligen högst inom EU-15).

Kvarnbranschen i Polen behöver struktu-reras för att bli konkurrenskraftig – och pro-cessen pågår. De flesta kvarnar är ägda av

polska intressen men tyska och holländskaföretag har investerat i några kvarnar.

Av den totala polska spannmålsskörden påca 25 miljoner ton är det bara ca 20 procentsom levereras till kvarnar, mälterier ochfoderfabriker – över 70 procent stannar ochförbrukas på gårdarna.

Även efter en EU-anslutning kommer mark-naden för mjöl och gryn att fortsatt vara denpolska. Export lär inte förekomma på kortsikt. På längre sikt har spannmålsskördarnaförutsättningar att öka kraftigt med bättreteknik och ökat användande av handelsgöd-sel och bekämpningsmedel. En stor del avkommande skördeökningar kommer sanno-likt att absorberas av en inhemsk ökad svin-och kycklingproduktion varför stora över-skott av spannmål för export inte heller kanförväntas.

Det mjöl, som inte säljs till de polska hus-hållen, levereras till ca 10 000 bagerier och ca1 000 pastaproducenter.

Maltkorn – öl och alkoholprodukterDen polska bryggeriindustrin har under 90-talet genomgått en kraftfull strukturering.Marknaden domineras av 6–8 inhemska varu-märken men ägs till stora delar av utländsktkapital. Stora aktörer är holländska Heinekenoch dansk/norska Carlsberg.

Det utländska inflytandet har medfört attkvaliteten på det polska ölet – i huvudsak ljuslager – numera håller en internationellt högstandard vilket i sin tur har medfört en kraftiginhemsk konsumtionsökning. Trots detta ärdet inte sannolikt att polskt öl kommer att blien stor exportproduktt. Transportkostnader-na är för höga.

Den tidigare helt statligt ägda polska brän-neri – och alkoholindustrin har inte minstunder de senaste åren kommit att dominerasav internationella, strategiska investerare.För närvarande förhandlar svenska Vin ochSprit om köp av en majoritet i Polens tredjestörsta spritproducent – Polmos Zielona Gora.

Huvudmarknader för vodkaproduktionenär Polen och de tidigare Östländerna mengenom de internationella spritföretagens in-träde har också andra marknader i Europa

95

och USA tillkommit. Sannolikt kommer expor-ten att ytterligare öka efter ett EU-inträde.

I Polen finns ett 10-tal mälterier och någrahundra bryggerier och brännerier. De senarehåller på att snabbt konsolideras och kom-mer förmodligen att inom kort domineras aven handfull stora aktörer vardera med ettstarkt internationellt ägande – inte minst frånföretag i EU-15.

PotatisprodukterTrots den stora potatisarealen i Polen är po-tatis ingen stor exportprodukt. Merpartenkonsumeras inom landet och är en basprodukti den polska mathållningen. Med en effekti-vare odling och högre kvalitet på skördarnaär det möjligt att potatis från tid till annankommer att exporteras i form av tillfälligaöverskott. En mindre del av skörden går tillstärkelse- och spritproduktion.

Potatiskonsumtionen minskar successivtoch ersätts – som i många andra länder – avpasta och ris.

Vegetabiliska oljorPolen har goda förutsättningar för odling avraps med högt oljeinnehåll. Marknaden domi-neras av en dryg handfull företag varav ettpar med utländskt ägande (Holland). Den tek-niska statusen varierar stort och det finnsmoderniseringsbehov, särskilt i raffinerings-ledet.

Konsumtionen har under hela 90-talet ökati takt med ändrade matvanor – mot ”hälso-sammare” kost. Margarinkonsumtionen harökat kraftigt och ligger runt 15 kg per capita.Också efterfrågan på oljor för majonnäs ochdressingtillverkning har ökat.

Polen förser i första hand hemmamarkna-den med behovet av vegetabiliska oljor menhar också haft en viss export – framförallt tillde östra grannländerna (Ukraina, Rysslandoch Vitryssland).

Det är inte sannolikt att exporten av vege-tabiliska oljor från Polen finner nya markna-der i samband med ett EU-inträde. Uppstårett överskott på raps blir det snarare exportsom frö och inte i förädlad form. Risk före-ligger att den polska marknaden utsätts för

ett importtryck av oljor med högre kvalitet tillsamma pris.

SockerPraktiskt taget hela den polska sockerindu-strin är ålderdomlig och ineffektiv med mångasmå bruk. Hela branschen är i behov av struk-turering och investeringar i moderna anlägg-ningar. Utländska investerare är British Sugar,Südzucker, Nordzucker och Pfeifer und Lange.Därtill kommer polskägda sockerbruk somstår för mer än halva sockerproduktionen.

Sockerkonsumtionen i Polen är hög – ochi ökande. En anledning till detta är det stigan-de behovet av socker till choklad-, konfektyr-och fruktförädlingsindustrin.

Branschens framtida utveckling kommeratt starkt påverkas av den sockerkvot Polenerhåller vid EU-förhandlingarna och vilkenkonkurrenskraft branschen lyckas uppbåda.

Choklad- och konfektyrindustrinDenna industri är förhållandevis stor i Polenoch svarar för 8–10 procent av det totalavärdet i livsmedelsindustrin. Branschen varockså tidigt utsatt för stort intresse från ut-ländska investerare, som idag dominerarägarbilden.

Den inhemska marknaden har under 90-talet visat god tillväxt och de polska produk-terna är också högt värderade på utländskamarknader. De framtida marknaderna blirdärför fortsatt den inhemska och export-marknaderna, där den största tillväxten är attvänta. Exportmarknader är både de tidigareSovjetländerna och nuvarande EU-länder.

Frukt och bärPolen exporterar idag ca hälften av skördenav frukt och bär i en eller annan form. Länder-na i EU-15 är de största mottagarna, framför-allt Tyskland och Holland – särskilt vad gälleräpplejuice, jordgubbar och körsbär. Exportenav färsk svamp har ökat kraftigt under sena-re år med Tyskland, Holland och Rysslandsom största marknader.

Polens fruktoch bärindustri har under 90-talet moderniserats bl a med hjälp av ut-ländskt kapital. Det är sannolikt att denna

96

sektor får ytterligare uppsving i sambandmed ett polskt EU-medlemsskap. Argumentenhärför är goda odlingstraditioner – kompe-tens och kunnande –, tillgång på billig arbets-kraft, moderniserad industri och hög kvalitetpå många produkter. De marknader som kanbli aktuella är de geografiskt näraliggande EU-länderna i Skandinavien samt Tyskland ochHolland. Utanför EU är Ryssland en redan eta-blerad marknad till vilken volymerna ytter-ligare kan komma att öka.

Grönsaker och rotfrukterExportandelen för grönsaker och rotfrukterhar hittills varit låg i förhållande till frukt ochbär – under 10%. De senaste åren har dockandelen djupfrysta grönsaker ökat som enföljd av – ofta utländska – investeringar i mo-derna anläggningar och fryslager. Det är där-för sannolikt att exporten av grönsaker – fram-förallt frysta – ytterligare kommer att öka vidett polskt EU-inträde. Argumenten är desam-ma som för frukt och bär dvs. tillgång på bil-lig arbetskraft i kombination med modernise-rad maskin- och lagringskapacitet.

Framtida marknader är sannolikt övriganäraliggande EU-länder och Ryssland.

Framtida livsmedelsmarknader– animalier

Mejeriprodukter

Färska mjölkprodukterUtbudet av mejeriprodukter är redan idagstort i livsmedelshandeln – särskilt i hyper-och supermarkets. Många utländska märken,som t ex Danone och Yoplait, finns represen-terade. Därtill kommer en rad inhemska mär-ken, oftast av regional karaktär.

Den framtida marknaden för färska mejeri-produkter kommer också i framtiden nästanuteslutande att vara hemmamarknaden. Detstörsta problemen för en snabb utvecklingoch expansion är en ineffektiv struktur i bådeprimärledet och i förädlingsledet.

Uppskattningsvis finns det idag 350–400mejerier i Polen varav ca 275 är kooperativt

ägda. De senare beräknas kontrollera ca 70procent av marknaden. Svårigheten har hit-tills varit att skapa en effektiv branschstruk-tur och ett skäl till detta är de statliga kredit-garantier som i mitten av 90-talet gavs tillbranschen. Sannolikt skulle många mejerierinte ha överlevt utan dessa. Förfarandet hardärför varit ”konserverande” för branschenoch förhindrat en önskvärd strukturering ocheffektivisering.

Antalet utländskt ägda mejeriföretag upp-går till ca 25 st. De har ofta en mycket hög tek-nisk och hygienisk standard men har svårig-heter att få kontinuerliga inleveranser avmjölk med enhetlig kvalitet från producenter-na. Dessa omständigheter har varit en åter-hållande faktor för ytterligare investeringarfrån utlandet – några aktörer har också dragitsig ur marknaden.

Framtida export av färska mejeriprodukterfrån Polen är därför ingen trolig utveckling.Däremot är en ökad import av mer sofistike-rade mejeriprodukter – drickbar yoghurt, yog-hurtsglass och produkter med functionalfood-egenskaper – mera sannolik.

Ost, smör och mjölkpulverDen totala konsumtionen av mjölk och meje-riprodukter per capita – omräknad i mjölk-råvara ca 200 kg – är i Polen lägre än i EU-15och jämfört med Sverige avsevärt lägre (cahälften). Det är inte sannolikt att den totalakonsumtionen kommer att öka väsentligt.Däremot ökar konsumtionen av hårdost sak-ta och det är troligt att denna trend fortsätter.Ostkonsumtionen uppgår idag till ca 5–6 kgper capita vilket är ungefär 1/3-del av kon-sumtionen i EU-15.

Förutsatt att mjölksektorn struktureras och effektivi-seras för att säkra tillgång på mjölk av hög kvalitet,har Polen sannolikt möjligheter att bli en kontinuer-lig exportör av lagrad hårdost till nuvarande ochnäraliggande EU-15-marknader. Bärande argumenttorde då vara god kvalitet till moderat pris. Inomöverskådlig framtid lär inte exportvolymerna blibesvärande för mottagarländerna – därtill är helamjölksektorns strukturproblem för stora. Omväntgäller i stället – polska mejerier kan på hemma-

97

marknaden komma att utsättas för en tuff ostkonkur-rens från t ex Holland. Under alla förhållanden kom-mer sannolikt utbudet av importerad ost att öka efterett EU-inträde – inte minst av mjukost.

Konsumtionen av smör i Polen uppgår till ca4,5 kg per capita vilket är i stort sett densam-ma som genomsnittet för EU-15 men väsent-ligt högre än i Sverige. Inget talar för att kon-sumtionen kommer att dramatiskt förändrasefter ett EU-medlemskap. Sker en förändringär det i så fall sannolikt i minskande riktningpåverkat av övergång till ”hälsosammare”matfett av vegetabiliskt ursprung. Produktio-nen av smör balanserar i stort sett konsum-tionen varför hemmamarknaden kommer attvara den absolut viktigaste marknaden ocksåi framtiden. Importhotet torde heller inte varasärskilt stort.

Produktion av mjölkpulver har hittills varitav förhållandevis stor betydelse i den polskamejerisektorn och exporten har från tid tillannan varit stor. Produktionen beräknas blioförändrad men med ett minskat överskottför export eftersom det inhemska behovet ilivsmedelsindustrin förväntas öka (mer för-ädlade och sammansatta produkter – konfek-tyr och ”bekvämmat”).

Sammanfattningsvis gäller för mejerisek-torn att Polen efter ett EU-inträde kommer attha fullt upp med att strukturera och effektivi-sera såväl primär- som förädlingsledet undermånga år framöver. Det är därför inte sanno-likt att den polska mejeriexporten kommeratt utgöra ett stort hot på nuvarande EU-marknader – tvärtom. Det är mer sannolikt attden polska mejerisektorn kommer att utsät-tas för en växande importkonkurrens i dentakt polska konsumenter efterfrågar mer so-fistikerade mejeriprodukter av högre föräd-lingsgrad. Detta i sin tur kommer att ha detlångsiktigt goda med sig att trycket på dennödvändiga branschstruktureringen ökar.

KöttprodukterDen polska slakt-, kött- och charksektorn be-står av mellan 4 000 och 5 000 anläggningar avvarierande storlek – de flesta små. Bara 300

av dem har 50 eller fler anställda vilket inne-bär att den kan betraktas som stora ellermedelstora. Över 3 000 har 5–6 eller färre an-ställda.

Av alla anläggningar är det drygt hälftensom slaktar både nöt och gris. Av de 300största har praktiskt taget alla slaktlinjer, an-tingen för nöt eller gris eller både och.

Drygt hälften av alla djur slaktas i mindre,lokala slakterier och de större – 300-gruppen– svarar för ungefär 1/3-del av svinslakten ochdrygt 40 procent av nötslakten. Därtill kom-mer hemmaslakt och mobila slakterier.

Den tekniska och hygieniska standarden islakterisektorn varierar högst avsevärt – frånde allra bästa, som väl uppfyller och i vissafall överträffar EU-standarder, till anläggning-ar som inte i något avseende uppfyller grund-läggande krav på hygien och sanitet. Detsäger sig självt att det därför kommer att blien omfattande utslagning av – särskilt små –aktörer vid Polens EU-inträde.

De flesta företagen kommer inte att klara de nödvän-diga investeringarna som erfordras för att uppnå EU-standard – trots omställningsprogram med (EU-) bi-drag och förmånlig annan finansiering. Förutsatt attpolska veterinär- och andra myndigheter följer uppoch kontrollerar efterlevnaden av EU:s förordningarpå området, kommer majoriteten av anläggningar-na att stängas och avvecklas de närmaste åren efteren EU-anslutning. Bedömningen är att det kommeratt återstå ca 30 stora, effektiva anläggningar medflera hundra anställda och 80–100 medelstora anlägg-ningar med något eller några hundratal anställda.Samtliga dessa kommer att var fullt integrerade dvsmed slakt- och styckningslinjer, processutrustning förvidareförädling av allehanda charkprodukter, kapa-citet för lagring och djupfrysning, försäljnings- ochdistributionskanaler liksom i vissa fall egen termi-nal- eller detaljhandel. Till detta kommer ca 300 an-läggningar som enbart kommer att syssla med chark-produktion, försäljning och distribution.

Idag finns det i Polen ett drygt 20-tal slakteri-er, ca 50–70 köttförädlingsföretag och knappt10 frysanläggningar som är EU-godkända.

Det är således en mycket stor omställningsom kommer att ske inom nöt- och fläsk-

98

sektorn. Sannolikt kommer processen att ta fle-ra år – även vid en intensiv myndighetsöver-vakning. Redan idag slaktas ungefär hälften avalla djur i en slags ”grå” sektor och det vorenaivt att tro att denna försvinner över en natt.

NötköttSom tidigare anförts är konsumtionen av nöt-kött av tradition låg i Polen och produktionenatt betrakta som en biprodukt i mjölkproduk-tionen. Produktionen av nötkött av hög kva-litet och smaklighet – köttraskött – är därföri Polen begränsad eftersom efterfrågan är låg.Nötkött av premiumkvalitet till restaurangeroch storhushåll importeras redan idag frånandra länder (Sydamerika, Irland m fl ).

De köttkvantiteter, som inte används tillcharktillverkning (bl.a. salami och korv), säljsi polsk detaljhandel till förhållandevis lågapriser – lägre än fläskkött. Resten exporterassom hel-, halv- eller kvartsfall till länder somRyssland, Italien, Rumänien och Bulgarien.

De framtida marknaderna för nötkött kom-mer därför att i första hand vara hemmamark-naden och redan upparbetade exportmark-nader. Volymökningar är inte sannolika ävenom Polen i vissa delar av landet har goda för-utsättningar för en extensiv nötköttsproduk-tion med billiga permanenta betesmarker.

GrisköttGriskött – och produkter därav – står högt pådet polska hushållets meny. Av det genom-snittliga hushållets disponibla nettoinkomstgår som nämnts ca 35 procent till matinköp.En tredjedel av detta läggs på fläskkött d v sungefär 10 procent av hushållets disponiblanettoinkomst. Enligt en intervjuundersökningår 2000 åt 97,8 procent av Polens befolkningkött och av dessa föredrog 83,6 procent fläsk-kött i första hand. Fläskkött är därmed sanno-likt det mest populära och viktigaste livsmed-let i Polen.

Konsumtionen per capita uppgår till ca 44–45 kg och har varit förhållandevis stabil underhela 90-talet. Före 1990 var emellertid kon-sumtionen ännu högre. Med en ökad köpkraftförväntas konsumtionen successivt öka moti första hand 50 kg. Ökningen motsvarar en

ökad produktion av slaktsvin på mellan 1,5och 2 miljoner djur.

Fläskkött är sannolikt ett av de livsmedel som har destörsta och bästa förutsättningarna för expansion vidett polskt EU-inträde. Produktionen har historiskt settvarit omfattande. I det tidigare socialistiska Polenproducerades stora volymer för export både tillövriga sovjetiska stater och till västliga marknader.USA har under många år varit en god och lönsammarknad för konserverad skinka under varumärket”KRAKUS” – kanske det mest kända polska varumär-ket i USA. En kommande produktionsökning kommerdärför dels att tillgodose den ökande konsumtionen iPolen, dels att exporteras – österut och/eller väster-ut beroende på prisnivåer och marginaler.

Polska – och tyska – charkuterister är ”världs-mästare” på korv och en stor del av köttkon-sumtionen sker därför i denna förädladeform. Det är mycket sannolikt att många pol-ska korvspecialiteter kan finna marknader iflera EU-länder – inte bara genom att tillgodo-se utflyttade polackers lystmäte. Kvaliteten ärofta mycket hög med stort köttinnehåll ochrökning och kryddning bör kunna falla mångaEU-medborgare i smaken. I Sverige har Scansnya och kryddstarkare korvsortiment gjortsuccé vilket visar att också vi svenskar ärbenägna att pröva nya smaker. Traditionelltfördrar vi ju en ”snällare” kryddning och söta-re smaker.

Men det är inte bara korv som kan bli fram-gångsrika exportprodukter. Polen har en långtradition och mycket brett utbud av rökta,rimmade och kokta charkuterier med fläsk-kött som råvara. Flera av dessa bör – med enselektiv marknadsföring – kunna finna sinanischer på idag främmande marknader. Polsksalami är en kategori som inte minst i Tysk-land bör kunna finna god avsättning. Den eng-elska marknaden är också intressant för lik-nande, högklassiga premiumprodukter fråndet polska charkköket.

Härutöver kan Polen komma att produceraoch exportera fläskkött i form av hela kroppareller grovstyckade detaljer. Potentiella mark-nader är övriga EU-länder, Ryssland och Asien(Japan och Sydkorea). I detta fall konkurrerar

99

stora svinproducerande länder som Danmark,Kanada och Brasilien på världsmarknaden.För att nå framgång och lönsamhet måsteproduktionen var mycket effektiv i alla led –världsmarknadspris (inkl. eventuella EU-exportsubventioner) är ju det som gäller.

FågelköttKycklingkonsumtionen har som tidigarenämnts kraftigt ökat under senare år – i stortsett en fördubbling på fem år. Orsaken är delsde senare årens krislarm angående nötkött,dels en trend mot ”lättare” och hälsosamma-re animalier. Trenden är densamma i storadelar av världen.

Trots den hittillsvarande konsumtionsök-ningen är per capita-konsumtionen (ca 16–17kg) i Polen lägre än i EU-15 (ca 22 kg) ochmycket lägre än i USA (ca 40 kg). Det är därförsannolikt att kycklingkonsumtionen fortsät-ter att öka.

En ökad produktion kommer därför att av-sättas på hemmamarknaden. Eventuellt över-skott kommer att exporteras, sannolikt till detidigare östländerna eller Tyskland. En rimligbedömning för de närmaste åren är att etteventuellt överskott för export blir litet ochtemporärt.

Av annan fågelköttskonsumtion är kalkonden viktigaste och uppgår till ca 2,5 kg percapita vilket är drygt fem gånger högre än iSverige. Kalkonkött används till stor del somcharkråvara. Det är inte sannolikt att kalkonblir föremål för större export.

Annan fågelproduktion utgörs av uppföd-ning av ankor och gäss och merparten avdenna konsumeras i Polen eller exporterasframförallt till Tyskland.

Det är således inte troligt att Polen underde närmaste åren efter en EU-anslutning bliren stor fågelköttsexportör. Tvärtom är detmer sannolikt att den polska marknaden – lik-som många andra europeiska marknader –utsätts för ett importtryck från framföralltBrasilien och Asien (Thailand).

Får- och lammköttSom tidigare beskrivits är produktionen väl-digt liten och det överskott som eventuellt

uppkommer exporteras i huvudsak till Ita-lien.

Av en intervjuundersökning år 2000 fram-kom att endast 2 procent av Polens befolk-ning föredrar eller kan tänka sig att äta lamm-kött. Frågan om framtida marknader är därföri detta sammanhang försumbar.

HästköttMed hänsyn till det stora antalet små gårds-enheter i Polen har hästpopulationen alltidvarit stor. Under 90-talet har en kraftig minsk-ning skett och antalet hästar uppskattas idagtill knappt 0,5 miljoner djur. Detta kan jäm-föras med antalet hästar i Sverige – de flestaav nöjeskaraktär – som kraftigt ökat underdet senaste decenniet och idag uppskattas till250–300 000 st.

Slakt av häst förekommer självfallet i Polenmen omfattningen har varit svår att utröna.Däremot är det helt klarlagt att en stor andelslaktdjur säljs levande till framförallt Italienmed hänsyn till bättre priser. I detta samman-hang är därför också hästköttsmarknadennegligerbar.

ÄggÄggproduktionen balanserar i huvudsak kon-sumtionen i Polen. Den framtida prognosenvisar att konsumtionen av skalägg sannoliktförblir oförändrad medan behovet till äggpro-duktindustrin sakta ökar. Förbrukningen aväggpulver till bl a konfektyr-, majonnäs-, bage-ri- och pastaindustrin ökar med hänsyn tillförändrade matvanor. Det är möjligt att detsäsongsmässigt kommer att uppstå behov avbåde import och export av ägg. Omfattningenförväntas dock bli liten och inte nämnvärtpåverka vare sig hemmamarknaden eller ex-portmarknaderna.

Livsmedelshandeln mellanSverige och PolenAv Polens totala export år 2001 på drygt 300miljarder SEK var Tyskland den största ex-portmarknaden med en andel på ca 34 pro-cent. Sverige kom på 10:e plats med en andel

100

på ca 2,7 procent och ett värde av ca 8 miljar-der SEK. Andelen livsmedel av Polens totalaexport uppgick till 8,4 procent eller drygt 25miljarder SEK.

Av den totala polska exporten till Sverigeutgjorde livsmedelsprodukter endast drygt 5procent till ett värde av ca 400 miljoner SEK.Livsmedelsexporten till Sverige fördelade sigpå följande sätt (andel i procent)

1. konserver och kompotter av frukt och bär,28%

2. frukt och bär (fryst), 28%3. nötkött (fryst), 15%4. djurfoder, 13%5. icke alkoholhaltiga drycker, 11%6. övriga livsmedel, 5%

Den polska livsmedelsexporten till Sverigehar under senare år värdemässigt ökat p g astörre andel produkter med högre förädlings-grad men är fortfarande jämförelsevis mar-ginell.

Den totala importen till Polen år 2001 upp-gick till ca 450 miljarder SEK. Polen har undermånga år haft en negativ handelsbalans d v simportvärdet överstiger exportvärdet. Underde två senaste åren – 2000 och 2001 – hardock balansen förbättrats i Polens favör.

Sveriges andel av Polens totala importuppgick till ca 1,8 procent eller ett värde av ca8 miljarder SEK – d v s i stort sett balans i han-deln mellan länderna. Importen placerarSverige på 14–15 plats.

Av importen från Sverige utgjorde livsmedelendast ca 1,5 procent till ett värde av ca 120miljoner SEK vilket innebär att Polen har ettstort positivt överskott med Sverige vad av-ser handeln med livsmedel. Den polska livs-medelsimporten från Sverige fördelade sig2001 på följande kategorier (andel i procent)

1. animaliska och vegetabiliska oljor och fet-ter, 53%

2. korn, 6%3. fiskprodukter, 6%4. alkoholhaltga drycker – framförallt Abso-

lut Vodka, 5%5. övriga livsmedel, 30%

Den polska livsmedelsimporten från Sverigehar under senare år varit tämligen stabil påen förhållandevis låg och marginell nivå.

Sammanfattningsvis är handeln med livs-medelsprodukter tämligen liten mellan Sve-rige och Polen. I samband med ett polskt EU-medlemsskap är det mest sannolikt att denpolska exporten till Sverige ökar medan im-porten från Sverige förblir i stort oförändrad.De kategorier, som kan komma att värdemäs-sigt öka, är nöt- och griskött, chark samt frukt,bär, juice och grönsaker.

SlutsatserSammanfattningsvis blir, även efter ett polsktEU-medlemsskap, den polska livsmedelsindu-strins framtida marknader i allt väsentligt dennationella. För vissa kategorier livsmedel ellerlivsmedelsråvaror öppnar sig emellertid nyaeller förbättrade exportmöjligheter.Griskött – hela kroppar eller grovstyckade

detaljer för marknader inom EU-25 ochAsien (Japan, Sydkorea).

Nötkött – hela kroppar eller grovstyckadedetaljer för vissa marknader inom EU-25(t ex Italien och Sverige) men också förgamla Östländer (Ryssland, Rumänien ochBulgarien).

Charkprodukter – utvalda specialiteter somskinka, korv, salami, bacon samt andravarm- och kallrökta produkter för mark-nader inom EU-25 (Tyskland och Nordenmen också Sydeuropa).

Frukt och bär – färska, frysta och förädlade(juicer, kompotter) för näraliggande mark-nader inom EU-25 och Ryssland – god po-tential.

Grönsaker och svamp – färska, frysta, kon-serverade och förädlade för näraliggandemarknader inom EU-25 och Ryssland – godpotential.

Socker – till och från beroende på skörde-utfall och EU-kvot för marknader inom tidi-gare Östeuropa.

Spannmål – bröd- och foderspannmål samtmaltkorn till och från beroende på skördeut-fall för näraliggande marknader inom EU-25.

101

Raps – både som frö och olja – till och från be-roende på skördeutfall för marknader inomEU-25 och tidigare Östeuropa.

Konfektyrer – ökande export till såväl EU-25som tidigare Östeuropa.

Mjölkpulver – beroende på den polska meje-riindustrins utveckling mot mer sofistike-rade produkter som minskar sannolikt ex-portvolymerna successivt. Marknader ärEU-25 och världsmarknaden.

Det är inte sannolikt att den svenska exportenav livsmedel till Polen kommer att öka väsent-ligt. Däremot kan den polska exporten till Sve-rige komma att öka – framförallt vad gällergris- och nötkött, utvalda charkuterier, fruktoch bär samt grönsaker och svamp – de sena-re i färsk, fryst eller förädlad form.

Källor och referenserFörfattaren har för LRF:s räkning varit verk-sam med projekt och uppdrag i anslutning tillpolskt jordbruk sedan sommaren 1996. Upp-dragen har inneburit frekvent resande till –men också i – Polen under alla årstider. Mångamöten med personer och befattningshavarepå alla nivåer med anknytning till polsk ”agri-business” inklusive banker och myndigheterligger till grund för författarens egna redovisa-de slutsatser och påståenden.

Härutöver har skriftliga interna och exter-na rapporter legat till grund för kontroll ochprecisering av faktauppgifter. Flera källor harvarit upp till fem–sex år gamla vilket inneburitosäkerhet i uppgifterna. Dessa källor har där-för utnyttjats med försiktighet. Utvecklingenhar gått – och går – mycket snabbt i Polen ochkräver därför en kontinuerlig uppdateringoch informationsinsamling.

Rapporten ”Agriculture and Food Econo-my in Poland in context of Integration withthe European Union, Warsaw 2002” utgiven avMinistry of Agriculture and Rural Develop-ment (MriRW), 00-93 WARSZAWA, ul. Was-pólna 30, telefon +48 22 623 10 00,www.minrol.gov.pl, har varit den senasteofficiellt publicerade källan som använts.

Genom prenumeration på tidningen”news2biz POLAND” sedan 1995 har kontinu-erlig information inhämtats. Tidningen ut-kommer var fjortonde dag och är ett ”News-letter to professionals doing business in Eas-tern Europe”. Utgivare är Northrup Newslet-ters, Bredgade 25 D, DK-1260 Copenhagen K,telefon +45 33 33 07 20, www. News2biz.com.Författaren prenumererar på motsvarandenyhetsbrev från Estland, Lettland och Litau-en.

Författaren nås via e-mail:[email protected] eller via telefon+46 708 40 64 32

103

Lantbrukarnas Riksförbund i Polen

TORBJÖRN SANDBERGAgronom – Senior AdvisorLRF/SwedeAgri Invest AB

Analys och StrategiLantbrukarnas Riksförbunds – LRF:s – då-varande förbundsordförande Hans Jonssoninitierade 1996 ett projekt som fick beteck-ningen ”Ägarforum”. Deltagare i projektet varordförandena och företagsledningarna i delivsmedelsföretag som ingår i den svenskalantbruksrörelsen – LRF-familjen. Samman-taget utgjorde omsättningen i dessa livsme-delsföretag knappt hälften av den totala om-sättningen i den svenska livsmedelssektorn –eller ca 40 miljarder kronor.

Inom ramen för ”Ägarforum” skapades ettflertal projekt i syfte att bättre utnyttja dengemensamma plattform som summan avbonderörelsens företag utgör. Bland annat till-kom ett ”Östersjöprojekt”.

Inom ramen för ”Östersjöprojektet” genom-fördes flera studier av länderna och markna-derna runt Östersjön. Rapporter presentera-des under 1997–98 bl a för Estland, Lettland,Litauen, Polen och Ukraina. Rapporterna inne-höll en bred beskrivning av respektive land –

befolkning, geografi, näringsliv, politik, ekono-mi, handel, försvar, religion, kultur och inteminst jordbrukets och förädlingsindustrinsstruktur och utveckling.

Slutresultatet av arbetet med landrappor-terna – faktainsamling och nulägesbeskriv-ning – blev att fördjupade studier skulle görasinom vissa sektorer i vissa länder. Såledeskom mejerisektorn att vara särskilt intressanti de baltiska länderna och kött- och charksek-torn i Polen.

Samtidigt utformades en strategi för LRF:soch bonderörelsens framtida engagemang iÖstersjöområdet, som sammanfattningsvisformulerades:

Genom finansiellt och annat engage-mang i länderna runt Östersjön skapanätverk och inflytande inom lantbruks-

och livsmedelssektorerna.

Strategiutformningen påverkades mycket avdetaljhandelns strukturutveckling. Från atttidigare ha varit ganska nationell till sin karak-

104

tär har handelns aktörer blivit internationel-la och gränsöverskridande genom uppköpoch allianser. Ett näraliggande exempel är påsenare tid skapandet av Coop Norden – ensamordning av de konsumentkooperativadetaljhandelsverksamheterna i Sverige, Nor-ge och Danmark. I Europa har sedan lång tidpå samma sätt de stora detaljhandelskedjor-na i Frankrike, Tyskland och England expan-derat långt utanför sina ursprungliga nations-gränser. Flera av dessa har också etablerat sigi de forna Östländerna – inte minst i Polen.

Som råvaru- och livsmedelsproducent ärdet därför mycket viktigt att hålla ”jämnasteg” med kunderna/handeln för att inte tap-pa i attraktions- och konkurrenskraft.

Slakt-, kött- och charksektorn iPolenUnder hösten 1997 och våren 1998 gjordes enfördjupad analys av den polska köttsektorn.Därvid konstaterades att denna var lönsam –i vissa fall mycket lönsam –- men också splitt-rad i en mängd företag – upp emot 5–6 000aktörer av varierande storlek. De flesta varlokala eller regionala och knappast någon varnationellt marknadstäckande. Den sanitäraoch hygieniska standarden var i de flesta falllåg och inte många anläggningar uppnåddeEU:s standarder och krav.

Farm Food S.A.Genom besök i livsmedelsbutiker och super-markets i Warszawa kunde man konstateraatt butikshyllorna i många fall var mycketvälfyllda med styckade detaljer av kött ochfläsk men framförallt av förädlade charkpro-dukter som skinka, korv och salami. Utbudetav varm- och kallrökta produkter var mycketstor men kvaliteten varierade.

Ett charkföretag, vars produkter ”lyste”särskilt positivt i butiksdiskarna, var FarmFood. Efter ytterligare informationssökningbl a med hjälp av det svenska ExportrådetsWarszawakontor framkom att Farm Food S.A.var ett slakt-, kött- och charkföretag somgrundats 1992 och som sedan 1995 var note-

rat på Warszawabörsen. Företaget tillhördeett av de fyra–fem största i Polen och visadeen mycket god lönsamhet. Företagets ny-investerade anläggning i Czyzew, nordost omWarszawa, var fullt modern och uppfyllde allaEU-krav för hygien, sanitet och produktion.Vidare var anläggningen certifierad för exporttill bl.a. USA.

I juni 1998 förvärvade därför LRF ca 10 pro-cent av aktierna i Farm Food S.A. Ägarandelenkom senare att uppgå till nära 25 procent.

Jaroslaw och TarnowFarm Food S.A. visade under mitten av 90-talet en mycket god lönsamhet. En starkt bi-dragande orsak till detta var den stora expor-ten till Ryssland. Ungefär 30 procent av före-tagets produktion exporterades till fram-förallt Moskva-marknaden.

När de båda slakt- och köttföretagen iJaroslaw och Tarnow privatiserades 1996/1997 förvärvade Farm Food därför dessa.Företagen är belägna i sydöstra Polen ochstrategin var att modernisera anläggningarnaoch utöka exporten till såväl Ryssland somUkraina. Under 1997 och 1998 genomfördesdärför totala renoveringar av de båda anlägg-ningarna – den ena grundad 1927 och denandra 1928. Efter renoveringarna uppfylldeockså de EU:s standarder liksom certifieringför export till USA. Jaroslaw var också noteratpå Warszawabörsen med Farm Food som do-minerande ägare.

Under sommaren/hösten 1998 förvärvadeLRF smärre aktieposter i de båda företagen.

Rysslandkrisen augusti 1998I mitten av augusti 1998 kollapsade handelnmed Ryssland till följd av en kraftig deval-vering av den ryska valutan. Polens närings-liv – inklusive livsmedelsindustrin – drabba-des härvid mycket svårt eftersom en stor delav exporten försvann ”över en natt”. Ocksåsvenska företag med nystartad och lönsamexport till Ryssland – bl a Cloetta (choklad)och Karlshamns (margarin) – drabbades. Denryska exporten från dessa företag upphörde

105

i det närmaste omedelbart. Många liknandeexempel finns med djupgående effekter bl afrån Baltikum.

För Farm Food, Jaroslaw och Tarnow inne-bar den ryska krisen att ca 30 procent av vo-lymen omedelbart ”försvann”. Men inte baradessa polska köttföretag drabbades – heladen polska köttsektorn gick in i en djup låg-konjunktur eftersom många aktörer hade storexport till Ryssland. I stället riktade alla sinaförsäljningsansträngningar på den inhemskamarknaden eftersom alternativa exportmark-nader saknades till följd av tullar och/ellerandra handelshinder. Konkurrensen på hem-mamarknaden blev därmed oerhört tuff ochpraktiskt taget alla aktörer fick se en kraftigtförsämrad lönsamhet – vinster vändes till för-luster.

Som stor minoritetsägare i Farm Food-gruppen initierade LRF därför en ny strategiför verksamheten nämligen att påbörja ochgenomföra en påtvingad – men nödvändig –strukturering av den polska slakt- och kött-industrin.

Ytterligare förvärvInte bara Farm Food-gruppen drabbades avden ryska ekonomiska kollapsen. Kollegerna ibranschen drabbades också. Inriktningen blevdärför att identifiera och analysera vilka före-tag i den polska köttindustrin, som på längresikt och efter kostnadsrationaliseringar till-sammans skulle kunna utgöra en lönsam, kon-kurrenskraftig och utvecklingsbar aktör.

Sokolow S.A.Sokolow S.A. var en av kollegerna som tillhör-de de fyra–fem största i branschen. Sokolowsanläggning – byggd 1975 – var belägen i Soko-low Podlaski, inte särskilt långt från FarmFood i Czyzew. Anläggningen var modern ochuppfyllde EU:s krav och standarder. Sokolowhade också under många år exporterat sär-skilt konserverad skinka till USA. Sokolow varefter privatiseringen 1995 noterat på Warsza-wabörsen.

Kolo S.A.Kolo S.A. – beläget i Kolo mellan Warszawaoch Poznan – var också ett större, privatise-rat köttföretag noterat på Warszawabörsen.Under 1998 hade Sokolow S.A. lagt ett bud påföretaget och fusionsarbetet pågick men varinte slutfört under våren 1999. Också Kolo´sanläggning var EU- och USA-godkänd.

Efter analys och förhandlingar beslutadeLRF – tillsammans med Swedish Meats (domi-nerande, svenskt, bondeägt slakteriföretag) –att förvärva aktieposter i Sokolow/Kolo. Ak-tieposterna förvärvades i juli 1999 och upp-gick sammantaget till nära 25 procent. LRF/Swedish Meats blev därmed den största mi-noritetsägaren också i Sokolow.

Bildandet av Polens marknads-ledare i köttbranschenUnder hösten 1999 initierades och påbörja-des arbetet med att genomföra en fusion avde fem företagen Farm Food, Jaroslaw, Tar-now, Sokolow och Kolo. Arbetet blev mycketkomplicerat eftersom flera av företagen varbörsnoterade och majoriteten av aktieägarnai de olika bolagen måste tillstyrka en gemen-sam fusion. Vidare krävdes en rad tillståndoch prövningar av olika statliga myndigheter.Arbetet kröntes med framgång genom attfusionen kunde genomföras formellt den 1september 2000.

Största ägare i det fusionerade ”SokolowS.A” – som blev namnet på det nya bolaget –blev LRF-sfären med ca 20 procent och Swe-dish Meats med drygt 11 procent. Andra stör-re ägare är det tyska handelsföretaget ConradJacobsson GmbH med drygt 11 procent och –sedan 2001 – European Bank for Reconstruc-tion and Development (EBRD-banken), ocksåmed drygt 11 procent.

Utvecklingen efter fusionenArbetet under åren sedan fusionen genomför-des har starkt präglats av rationalisering,

106

kostnadsnedskärning och konsolidering iflera dimensioner.

ProduktionSamtliga fem anläggningar var från börjanhelintegrerade produktionsplatser med slaktav nöt och svin samt styckning och förädlingav ett brett sortiment charkprodukter. Ratio-naliseringsarbetet inriktades därför på attspecialisera anläggningarna på det mest ef-fektiva och lönsamma sättet.

Slakt av svin sker därför idag på tre anlägg-ningar och nöt på två anläggningar. Samtligaanläggningar förses med nödvändig råvarafrån dessa. Vidare tillverkas vissa sortiment ilånga serier på respektive anläggning och sor-timentet har därvid kraftigt kunnat reducerasvid varje anläggning utan att den marknads-förda sortimentsbredden gått förlorad.

Marknadsföring och försäljningFrån att tidigare ha utnyttjat fem varumärken– ett för varje anläggning – introducerades un-der 2001 ett gemensamt varumärke – ”Soko-low”. Samtidigt utarbetades och marknads-fördes en ny logotyp och en ny profil för helaföretagsgruppen. Kampanjen genomfördesbl a med hjälp av TV-reklam och fick ett stortgenomslag. Vid konsumentmätningar efterden genomförda kampanjen är det bekräftatatt ”Sokolow” är det mest kända varumärketi köttbranschen i Polen. Det spontana igen-kännandet ökade från ca 8 procent till över 30procent på grund av kampanjen.

I stället för att fortsätta försäljningsarbetetmed en säljkår för varje produktionsplats harfem tidigare säljkårer samordnats till en. Allmarknadsföring och försäljning styrs därmedcentralt. Också distribution och logistik ärsamordnade med central styrning. Försälj-ning och distribution når geografiskt helaPolen och Sokolow är därmed det enda natio-nellt täckande företaget i branschen.

RåvaruanskaffningInom ramen för det nya Sokolows verksamhetryms också praktisk jordbruksdrift på ca4 500 ha i nordöstra Polen. Driften består avtraditionell växtodling samt nötkötts- och

svinproduktion fördelat på tre gårdsenheter.En av gårdarna är sedan november 2000

helt inriktad på att producera ett förbättratgenetiskt djurmaterial. Ett svinavelsprogrammed tre raser – Lantras, Yorkshire och Duroc– ger som resultat förbättrade moderdjur,som säljs till polska bönder. Dessa kontrakt-producerar i sin tur en förbättrad avkomma,som levereras till Sokolows slakterier. Sam-mantaget är det ett väsentligt framsteg föralla inblandade parter – den polske lantbruka-ren får ett bättre djurmaterial och därmedbättre ekonomi i sin drift och Sokolow får enbättre råvara med ett högre utbyte i föräd-lingsprocessen.

Leveransprogrammet – som döpts till ”Till-sammans in i framtiden” – har rönt mycketstor uppskattning bland de polska svinbön-derna – och också hos Jordbruksministeriet.Programmet inrymmer förutom leverans avett bättre genetiskt djurmaterial till bondenockså veterinär och annan rådgivning ochplanering när det gäller skötsel, djuromsorg,foder, stallinredning och – inte minst – ekono-misk uppföljning.

Sokolow idag och i framtidenSokolow är idag marknadsledare inom denpolska köttsektorn. Marknadsandelen beräk-nas uppgå till ca 20 procent av den seriösahandeln. Samtliga anläggningar är godkändaenligt EU:s regler, certifierade för export tillUSA och Sydkorea, innehar ISO 9001-certifikatoch är som enda livsmedelsanläggningar ihela Polen certifierade för leverans till NATO.Vidare har knappt 50 produkter i sortimentetfått beteckningen ”Bra Polsk Mat” av Jord-bruksministeriet och många utmärkelser harerhållits vid olika livsmedelsmässor – bl a harSokolow vid tre tillfällen för sina produkter er-övrat den prestigefyllda stora guldmedaljenpå livsmedelsmässan i Poznan.

Sokolows produkter håller en erkänt myck-et hög kvalitet vad avser näringsinnehåll,smak, färg, form och förpackning – något sominstitutet ”Mor och Barn” i Polen uppmärk-sammat och bekräftat genom att 8 produkter

107

ur Sokolows ”barnsortiment” erhållit särskil-da certifikat och rekommendationer.

Sokolow beräknas under 2002 omsätta ca900 miljoner PLN. Detta är en minskning medca 20 procent sedan de goda försäljningsårenföre den ryska ekonomins kollaps. Nettoresul-tatet beräknas bli positivt efter tre förlust-tyngda år i en mycket besvärlig marknads-situation. Den förbättrade lönsamheten harsåledes skapats genom ett omfattande ratio-naliseringsarbete, som reducerat kostnader-na med ca 40 procent. Antalet anställda harpå tre–fyra år minskat från ca 6 600 till ca3 300.

Sokolow har idag en mycket stark plattforminför framtiden – kompetent och ambitiös före-tagsledning, duktig och internt skolad perso-nal, uttalad marknadsledare i branschen medett välkänt varumärke, rationaliserad produk-

tionsapparat av hög teknisk och hygieniskkvalitet, låga investeringsbehov, konkurrens-kraftigt sortiment och etablerade kontakter isamtliga försäljnings- och distributionskanaler.Vidare har Sokolow tillsammans med polskabönder påbörjat en utveckling och förbättringav svinuppfödningen – och därmed av den in-kommande slaktråvaran. En fortsatt starkbalansräkning med över 50 procents soliditet– trots de senare årens pressade lönsamhet –ger också Sokolow ekonomisk ryggrad.

En förbättrad polsk makroekonomi medökad köpkraft för den enskilde konsumentenkommer att påverka Sokolow starkt positivt.Vidare kommer ett polskt EU-medlemskap attge nya exportmöjligheter där Sokolow redanhar alla erforderliga tillstånd och certifieringar.

Sokolow står därför väl rustat inför fram-tiden.

109

The Future of CAP – the Challengeof the Enlargement, the Polish Case

ALLAN BUCKWELLChief EconomistCountry Land & Business AssociationLondon1

The focus of this paper is to explore whetherthe CAP likely to emerge from the 2003 reformdebate will be the sustainable policy for asustainable sector as its architects claim. Myanswer is, no, I will explain why. To do this Istart by briefly summarising the CAP we had,and the CAP we currently have, in order toexplain the CAP which is emerging from thecurrent challenges. I summarise these as in-ternal dissatisfactions with the CAP, trade lib-eralisation pressures, and the challenge ofenlargement. In addressing these questions Imake the point that it is the applicant stateswhich will have to react to the CAP ratherthan the other way round.

The CAP we hadUntil the 1990s the essence of the CAP was ahighly elaborated system of commodity mar-

ket regimes providing high, but uneven, pro-tection for most agricultural products. Theobjectives of these supports were raising pro-ductivity and farm incomes, providing marketstabilisation, food security and, supposedly,fair prices for consumers. The instrumentswere domestic market intervention purchas-ing, import controls, export subsidies andsupply management. Over a period of a quar-ter of a century this system continuallyevolved to cope with market fluctuations,currency instability and enlargement of theUnion from 6 to 12 members. These adapta-tions in the policy were also massively influ-enced by the budget and trade effects of thepolicy – as the EU moved from net import tonet export position for many commoditiesthe budget cost grew exponentially, and theinternational trade effects provoked strongeropposition.

1 The ideas in this paper are the personal views of the author, not his organisation.

110

The CAP since MacSharryFollowing the so-called completion of thesingle internal market in 1992, there was an in-tense debate about the CAP. An importantdimension of the Single European Act of 1986was to incorporate environmental considera-tions in all EU policies. This could not excludethe CAP. Thus the objectives of the MacShar-ry reform were to recognise the importanceof the environment in agricultural policy aswell as to contain the budget costs and tradeeffects of the CAP. It was the case in the 1990s,just as now, that internal EU reform of theCAP was progressed in parallel with interna-tional negotiations on trade liberalisation. Inthe 1990s the interaction was between Mac-Sharry and the Uruguay Round of GATT. Nowit is between the Mid Term Review and theDoha Development Round of the WTO. Boththen and now, the official line was that the EUmandate for the trade talks is the pre-reformCAP. There is of course a subtle interactionbetween these internal and external negotia-tions.

Several new instruments were introducedby the MacSharry reform. For cereals, oil-seeds, and beef, intervention prices werebrought down and replaced by direct, cou-pled, payments. Milk and sugar, and otherregimes were left out of this process and re-mained supported by high prices, export sub-sidies and supply management. A new supplymanagement instrument was introduced forthe arable crops, set aside. A third new kindof instrument was the introduction of the so-called accompanying measures. These weresupports for agri-environment, forestry, ear-ly retirement and new entrants, and less fa-voured area payments. These turned out tobe very important for the enlargement takingplace at that time to embrace Sweden, Fin-land and Austria, who took great advantage ofthis new aspect of the CAP. These measureswere the early signs of things to come in thecreation for the second pillar.

At the same time as MacSharry wasagreed, the Uruguay Round (UR) finally cameto a successful conclusion. The Agreement on

Agriculture (URAA) imposed significant con-straints on agricultural policy. This took theform of: a requirement to convert variablelevies on imports into tariffs, and reducethem; obligations to reduce the expenditureon and volume of subsidised exports, andcommitments to reduce trade-distorting do-mestic supports. Part of the URAA domesticsupport agreement was to create a specialcategory of supports, called Blue Box, whichwere accepted as trade distorting, but be-cause they were accompanied by productionlimiting measures, it was agreed they neednot be subject to reduction commitments.The newly created EU direct payments weredefined as Blue Box.

The CAP in the new Millennium:Agenda 2000By the end of the 1990s it was clear that thepost-MacSharry CAP would have to adapt.The pressures for reform included the famil-iar ones of budget costs which were stillgrowing, and trade effects which had notbeen “solved” by the URAA. The environmen-tal effects of agriculture were also under in-creasing scrutiny. In addition there were twonew pressures. First, the crisis in the beef sec-tor caused by the outbreak of a new cattledisease, BSE (mad cow disease), caused in-tense concern about food safety and aboutthe kind of agriculture the CAP was thoughtto have stimulated. Second, it was increasing-ly clear that it would not be intelligent to ap-ply the 1990s CAP to the transition econo-mies in Central and Eastern Europe.

The objectives of what came to be knownas Agenda 2000 were the desire to move to amore market-oriented, internationally com-petitive, agriculture, to better recognise themarket failures surrounding agri-environmentand rural development and to facilitate theEastern Enlargement.

The instruments of Agenda 2000 were ar-ranged in the twin pillars, and a mechanismwas introduced to switch funds between thepillars.

111

Pillar 1 contains the sectoral measures foragriculture. Its principles are that it is 100%FEOGA financed; it is based on product-defined CMOs – Commodity Market Organisa-tions; support prices in these CMOs are cut;producers are compensated with direct pay-ments; these are linked to crop areas and live-stock numbers; dairy reform will take placestarting in 2005 using the same principles –namely, support price cuts compensated by anew dairy premia; import protection and ex-port subsidisation are continued, but reduced.

Pillar 2 operates in a completely differentway. Its programmes are co-financed. Themeasures are contained in multi-year, region-ally-defined Rural Development Plans foreach region in the EU. These plans contain aselection of measures chosen by each regionfrom the EU menu of 22 agri-environmental,structural and rural development measures.

The fund-switching mechanism was con-tained in a horizontal regulation which allowsMember States to reduce the direct paymentsto its farmers and switch all the money with-in the same member state into its Rural Devel-opment Plans. In doing so, of course, in orderto spend the extra funds in Pillar 2 the Mem-ber State has to provide the additional co-financing, the so-called match funding.

The final deal on Agenda 2000 at the BerlinEuropean Council involved a messy compro-mise requiring the Commission to conduct aMid Term Review of the working of the CAP in2002. This brings us to the current debate.

The emerging CAP: Fischler’sreformThe Commission discharged its duty by pub-lishing a Mid Term Review (MTR) in July 2003.It summarised the objectives of the CAP asseeking an internationally competitive agri-culture, which is consumer oriented, andemphasising food safety, food quality, animalwelfare and the environment. They proposedan important change in instruments and bal-ance between supports in the two pillars forthe CAP. The new instrument proposed was

to decouple the direct payments in the cere-als, oilseeds, beef and sheep regimes. Receiptof these payments by farmers would be con-ditional on respect for environmental, foodsafety, animal welfare and occupational safe-ty regulations, and good farming practice.

It was also proposed that the previous op-tional facility to cut direct payments andswitch funds to Pillar 2 should be come com-pulsory for all Member States. Furthermore,the payment cuts should be modulated – i.e.differentiated by size of the payment. That isthe cuts would be progressively higher forlarger payments, and even have a paymentceiling ( 300k). Finally, it was proposed thatthe range of measures available in the Pillar 2,Rural Development Regulation, should be ex-tended to embrace food quality and meetinghigher animal welfare and environmentalstandards.

These ideas were converted into legisla-tive proposals in January 2003. In view of thediscussions which had taken place followingthe MTR, and also given the European Coun-cil decision to limit the total expenditure un-der budget heading 1a (essentially the Pillar1 expenditures), there were some importantchanges in what was proposed.

The essence is to decouple all cereal,oilseeds, beef, sheep and dairy payments andconsolidate them into a single farm paymentbased on their average level in the referenceperiod 2000 to 2002. These payment entitle-ments are proposed to be tradable with orwithout land. They can only be claimed byactive farmers who are farming an area equiv-alent to that wish gave rise to them. The fullpayments are also conditional on respectinga list of (existing) regulations on environ-ment, food safety, animal welfare and occupa-tional safety. Recipients must also keep landin “good agricultural condition”, they mustset aside 10% of the arable area for 10 years,and they must receive a visit from a farm ad-visory service. If these conditions are not re-spected, payments will be reduced.

Having established the decoupled pay-ments the Commission proposes progres-sively to cut them over a period of six or sev-

112

en years to 2012. The Brussels phrase for thisis degressivity2. These cuts are to be modulat-ed by size of payment. Approximately onethird of the payment cuts are to be switchedto Pillar 2. In doing so it is proposed that fundsare distributed according to objective criteriaof needs for rural development. The othertwo–thirds of the funds cut from decoupledpayments will be used to pay for reform of thedairy sector and to pay for direct payments inthe applicant states.

Before assessing if this is a more sustainablepolicy it is worth considering the three maincomponents of the “new” CAP in a little moredetail: decoupling, degressivity and modula-tion, and environment and rural development.

Decoupling the direct paymentsThe reasons for doing this are sound. It isbelieved that to some extent at least, cropsare cultivated and animals reared, not be-cause there is a good market for them, butbecause they are necessary in order to col-lect subsidies. In the course of encouragingsuch production, the CAP has brought intocultivation, land that would otherwise nothave been used in this way, and encouragedsome expansion of livestock numbers. Thereare environmental costs arising from suchactions. Decoupling can reduce these effects.Unprofitable production which is taking placesimply to collect subsidies will cease, andresult in less environmental pressure on theland. The production effect of decoupling alsopromises to allow the EU to claim that a ma-jor part of its current (blue box) supports arenon-trade distorting. If agreed, this wouldenable them to be reclassified as green boxand so absolved from reduction commit-ments. Whether the payments proposed willbe acceptable to the EU’s trade partners re-

mains to be seen, the sheer bulk of the pay-ments gives some room for doubt.

In fact it is not just outside the EU thatthere might be some questioning of the valid-ity of paying EU farmers 26 billion per an-num. It is true that they will be less distortiveand less environmentally damaging than thepayments and subsidies they replace, but theabsence of negatives does not add up to apositive justification for these payments. Astime passes it becomes harder to justify thepayments as compensation for the previoussupport regime, just because no group in so-ciety is compensated for ever for a policychange. Therefore, the Commission and farm-ers’ organisations increasingly defend thepayments as the correct reward for the provi-sion of environmental and cultural landscapeservices which they as land managers supplybut for which they are not directly paid.

There is a firm basis to these argumentsthat such services do certainly exist, and thepublic certainly wants them. However thereis a wide gap between the delivery of thesenon-market goods and services and the distri-bution of the existing payments, or the pro-posed decoupled payments. This suggeststhat part of the purpose in decoupling pay-ments from production is also to make themmore vulnerable and thus open to the ques-tion, what are they for? Unless payments arere-coupled, and targeted to the delivery ofenvironmental services, which requires morethan the cosmetic step of subjecting them tocross compliance constraints, it is surely thecase that they will be gradually reduced overtime. This takes us to payment reductions.

Degressivity and ModulationIt is clear that decoupling payments does notprotect them from cuts. Degressivity is an in-

2 The language in this area is a nightmare. Degressivity means cutting payments accumulately over a period ofyears. There is no necessary connection between this and whether the cuts are applied uniformly to all pay-ments of differentiated by size for payment. Modulation is confusingly used both to mean the act of differentia-ting the payment cuts, and to the idea that the payments are switched from Pillar 1 commodity linked supportsfor decoupled payments to Pillar 2 Rural Development measures.

113

tegral part of the proposals. There are fourreasons for reducing Pillar 1 payments in ad-dition to the recognition that compensationcannot really be justified extending beyond adecade.

First, it releases funds from cereal, beef andsheep farmers to finance MacSharry andAgenda type reforms in the unreformed sec-tors – dairy, sugar and other regimes. Thesefunds are also available to fund the operationof the CAP in the accession states.

Second, if the payment cuts are “modulat-ed” then this can redistribute support be-tween farmers. Note this does not give moremoney to small farmers, it takes away morefrom big ones.

Third, reducing direct payments, takingthe money back to Brussels, and then provid-ing it for different purposes, also serves toredistribute the resources between the mem-ber states. The present distribution of finan-cial flows in the EU from the CAP is not easi-ly defended on objective grounds. If there is acohesion objective in organising EU-wide ru-ral policy we would generally expect funds toflow South and East in the EU.

Fourth, these processes are a way of chang-ing the balance of objectives of the policymoving from production support to agri-envi-ronment and rural development.

The distance travelled along these fourroutes of redistribution depends critically onthe chosen balance of objectives for the newpolicy. Under the present proposals it is clearthat the CAP remains very much an agricul-tural (rather than rural or environmental pol-icy) for the current decade.

Environment and RuraldevelopmentThe effect of the proposals is that environ-ment will be dealt with under both Pillars ofthe CAP. In Pillar 1 a large part of the rhetoricfor the decoupled payments will be that theyare to ensure better standards of environ-mental management, animal welfare and soon. This is explained with reference to the

statutory management requirements, thegood agricultural conditions, and the non-rotational, environmental set-aside. It can beargued that it is quite acceptable that societyhelps producers adjust their production sys-tems so that they can better respect environ-mental legislation. Given the high costs ofmonitoring diffuse pollution, and tracking theculprits, it can well be that the most cost-effective way to reduce this pollution is toprovide assistance for farmers to adapt theirtechnology. However there is no rationale forsuch assistance to continue indefinitely. Thereare fears that quite high levels of decoupledpayments per hectare will be paid for rathermodest levels of environmental delivery.

In contrast, in pillar 2, in the agri-environ-ment schemes there are often smaller pay-ments made for much more demanding levelsof delivery of biodiversity and landscapemanagement well above legal minima. Thereis clearly incoherence between the paymentlevels and the levels of environmental output.There is also some way to go in rationalisingless favoured area payments. The justifica-tion for these payments is slowly changingfrom the very negative, “compensation forpermanent natural handicap”, to the muchmore positive, “payment for valued environ-mental and landscape services”. Howeverthis process still has some distance to run.

Similarly, in the definition of what consti-tutes rural development, the focus is still verymuch on farms, farmers and agriculturalproducts. There is still a dangerous tendencyto equate rural development with agriculturaldevelopment. The latter is of course a subsetof the former, but even in the most remoterural areas agriculture rarely gets anywherenear a fifth of local economic output or em-ployment. Most rural development specialistsargue that achieving viable rural economiesand communities requires a much wider fo-cus than on agriculture. In doing so farmersare assisted by having employment opportu-nities for themselves or their family in therural area, enabling them to keep one foot onthe farm and still aspire to 21st century livingstandards.

114

A key part of the CAP reform debate is howmuch the focus of the CAP can be switchedfrom Pillar 1 to Pillar 2 to remedy these short-comings. One of the obstacles in achievingthe switch is that each Euro taken from Pillar1 requires up to one more Euro of public ex-penditure to provide the Member State matchfunding for the co-financed measures in Pillar2. In the richer Member States there is gener-ally no taste to spend even more on rural pol-icy. In the poorer Member States there aredifficulties in finding the necessary funds. Thiscan only be resolved by changing, i.e. reduc-ing, the Member State rate of co-financing.

Will the CAP Reform 2003proposals result in a sustainablepolicy?There is no doubt that the proposed stepswill significantly change the CAP for the bet-ter, and thereby make it more politically sus-tainable. It will encourage a more construc-tive focus on environment, food quality andanimal welfare. There can be environmentalbenefits from payment decoupling, althoughthere can also be some environmental prob-lems if it encourages unwanted land aban-donment. It will orient farmers more to theircustomers and their demands. In doing so itwill encourage farmers to be more integrated,vertically and horizontally, in the food chain.The policy will be less trade distorting. Thesewould be tremendous benefits, they wouldreduce the basis for much of the trenchantcriticism of the CAP. But, unfortunately, thefact that the CAP is doing less damage doesnot amount to a positive definition of a sus-tainable policy.

After the dust of the 2003 reforms3 settlesdown, there will not be in place a long-runjustifiable policy. The bulk of the decoupled(and remaining coupled) payments will, effec-tively, be paying farmers to obey the law andkeep their land in good condition – which

most of them would claim to be doing any-way. The nature of these payments and theirdistribution (especially as between the EU-25Member States) will not be easy to explain onany objective basis – beyond their historicaland political origins. This will create consid-erable pressure either to phase out the pay-ments or to transform them, or part of them,to more targeted and justifiable public pur-pose.

Generally, payments which are compensa-tion can only be justified for a finite period –usually a period long enough for people towrite off assets, or to learn how to adapt theirsystem to the new situation. It is hard to seewhy this period would be much more than adecade. This would apply to compensationfor past policy change and assistance to ad-just to the market and to higher regulatorystandards. It is conceivable that more endur-ing compensation might be contemplated if itwas for meeting higher environmental or oth-er standards, and thus incurring higher costs,than are imposed on competitors in otherparts of the world. Although even here itwould be expected that such compensationis explicitly scaled to the higher costs, target-ed to the relevant products, and replaces andis not in addition to border protection.

If the decoupled payments are convertedto targeted, purposeful, payments for envi-ronmental services, these too can be endur-ing components of policy. It makes sense thatsuch payments are arranged on a regionalbasis as there are great differences in the na-ture of these services, and demand for themacross the EU. It is also to be expected thatsuch payments would be in multi-annual con-tracts. These features make them a naturalcomponent of Pillar 2 agri-environmentschemes. As referred to above, the fact thatPillar 2 schemes are co-financed appears tobe an obstacle to redeploying funds from Pil-lar 1. This points to another unsustainableaspect of the CAP, requiring changes in thefinancing arrangements for Pillar 2, or chang-

3 Assuming they agreed, no doubt modified somewhat from the January proposals.

115

es in Pillar 1 to enable multi-annual, regionalbased schemes to operate in Pillar 1.

Another unsustainable aspect of the Post-Fischler CAP is the restricted, agricultural,focus of the Rural Development concept inthe policy. Real rural development, must in-volve development in rural areas, and it mustinvolve sectors beyond agriculture. This rais-es complex institutional challenges as compe-tence for the issues which really influencerural development is mostly in the hands ofthe Member State Ministries for housing,transport and communications, health, edu-cation, social services and so on. At Europe-an level it is far from obvious that DG Agricul-ture is the most suitable institution to havethe Rural Development portfolio.

This leads naturally to the consideration ofthe place of a common agricultural policy inthe context of the post-Convention Europe.Decisions about a more political and lesstechnocratic Europe, in which co-decisionbetween Council and Parliament is the norm,could have big implications for the CAP.

In short, the 2003 reforms of the CAP willturn out to be another important step in itsevolution, but will not mark the end of theroad.

The CAP over the horizonThe history for the CAP, and the nature of EUdecision making, ensure that the CAP will notdisappear. The comments above and the like-ly continuation of the budget, trade, enlarge-ment and domestic pressures for further re-forms, will ensure further development of thePolicy. An independent group set up underthe German Akademie Für Raumforschungund Landesplanung (ARL) have concludedthat the next phase of reform should shift theCAP towards a better integrated agriculturaland rural policy4. Their vision for such a poli-cy is that the present Pillar 1 of the CAP shouldshrink considerably to deal with: productivi-

ty and competitiveness; some stabilisation;and focus on food safety, quality and animalwelfare. However none of these objectivesnecessitate annual payments. Pillar 2 of theexisting CAP should then evolve into a two-part rural development policy in which thefirst part is sectoral: concerned with the de-velopmental objectives for agriculture (train-ing, restructuring, better marketing, diversifi-cation), and the land based delivery of publicenvironmental services. The second partshould be territorially defined for the ruralareas, providing for the diversification ofthose rural economies, facilitating develop-ment and removing obstacles which are re-stricting such development.

The hope of the authors of this study(which includes the author of this paper) isthat there can be convergence on this visionfrom the different current positions of EU-15and from the Applicant countries without thelatter having to endure first the need to adaptthe CAP only then to have to phase most of itsinstruments out again.

In conclusionThe CAP reform is a continuing and slowprocess. The CAP has always adapted to cir-cumstances, and will have to change againeven after Fischler’s 2003 reform.

The proposed core elements of the 2003reform, payment decoupling and reduction,and the heightened focus on quality, in all itsdimensions, and the environment, signifyreal change in the present CAP. The attitudesof farmers, policy administrators and thepublic will be affected by these reforms. TheCAP which emerges from the political com-promises in 2003, if it retains these core fea-tures, will result in a policy which is moresaleable within the EU and beyond its bor-ders than the present policy. But this policywill still not be sustainable. It is highly de-pendent on existing institutions, and these

4 ARL (2003) Policy Vision för Sustainable Rural Economies in an Enlarged Europe, Hanover, forthcoming.

116

may well change, especially with Enlarge-ment.

The present quantum of support, despitethe agreement to fix the ceiling on the bulk ofthis expenditure until 2012, is vulnerable. The

next financial perspectives could change this.A future common agricultural and rural

policy will probably offer less direct financialsupport to farmers, but perhaps more hopefor sustainable rural economies.

117

DiskussionFuture collaboration – most important measures

Jan Gorecki: The majority of Polish farmersvery well know that their colleagues in the EUcountries produce more and better, workmore efficiently and enjoy higher standardsof living. They also understand that in orderto achieve these higher levels they have toadopt certain Western European standards.So the question is not – if, but how and whatmeasures should be implemented in continu-ing the transformation and to strengthen inte-gration. This is why the conclusions of theCopenhagen summit do not mark the end ofthe transformation process, but are merely ameasure that will hopefully allow the desiredgoals to be reached in the future.

Only equal partners can reach true integra-tion. Polish agriculture therefore confronts anumber of tasks and challenges that will haveto be met in order to achieve Western Europe-an standards. In this further process of thetransformation of Polish agriculture co-oper-ation with other countries including Swedencan play a crucial role. There are probablymany needs and possibilities of such co-oper-ation. In my field of professional interest letme point out two, in my opinion, main areasof such co-operation where the needs areparticularly big and important in future col-laboration with Sweden.

1. Communism´s social conditions, despiteits assumptions, did not favour, nor teachmutual co-operation, nor create real trust.

These sad experiences still remain at theroot of the reluctance that Polish farmersfeel towards elaborating co-operation, in-creasing trust towards one’s own as wellas establishing institutions working in or-der to build partner relations and reachgoals in a market economy through jointactions rather than by individual competi-tion. Therefore in Poland, for example, it isso difficult to encourage farmers to createproducer associations, to develop process-ing co-operatives or joint goods and serv-ice outlets. Deeply influencing these nega-tive habits and changing the mentality is inmy opinion crucial in successfully trans-forming Polish agriculture and its co-oper-ation with its EU partners.

2. The second area that necessitates a strongco-operation with the EU countries is anappropriate direction of rationalization ofPolish agriculture, mainly through con-solidation of land structures, increasingproduction levels and specialization. A ra-tional implementation of these processesrequires first of all legal-administrative andfinancial actions in two deeply neglectedareas, namely the very complicated landownership structure and the consolidationof very small fields and plots into biggerones. Without a successful solution of thesetwo issues progress in rationalization ofPolish agriculture is not possible. Therefore

118

once again intensive co-operation and usingEU countries’ experience is essential.

Olle Hakelius: I am stand-in for Mr. ThomasJohansson. First a small notation which comesfrom Mr. Buckwell’s discussion. I do think thatthe CAP has definitely done a lot of good butit has to change according to time. The polit-ical pressure on the budget in Brussels is verybig, because those who are financing the tax-es are politicians from the national states.They always think that taxes are high, as I do,as a national taxpayer in Sweden. As theydon’t control this money, they want to grab it.The agricultural budget is equivalent to half aper cent of the total GNP in the Union. This isa rather small amount and the agriculturalbudget is the only budget that is totally fi-nanced in Brussels. But of course it has tochange. However, we are not going to discussthis now but the remark has to be done.

What can we do in order to help? Well, Mr.Piskorz was discussing the issue of the foodprocessing industry. In this area we do thinkit is important to find alternatives to assistPolish agriculture as well as other CentralEuropean candidate countries. It is momen-tous for the farmers to have a way to the mar-ket and we do think it is very important forthem to have a system to rely upon and con-trolled by themselves as farmers do in the co-operative sector in Sweden, in Denmark etc.,instead of having a multitude of processingindustries. As I understand the capital need inorder to structure and to modernize the foodindustrial sector is very large. The risk is ob-vious that big multinationals will invade theCentral European countries, and, as we doput it, Polish farmers as other farmers in theCentral European countries may end up astractor drivers to the multinationals, and notas free farmers. Here of course it would beinteresting if money used in the CAP alsocould be made available for industrial pur-poses or possibilities for farmers to get influ-ence on the industries.

Secondly the credit system must be quick-ly raised. Maybe you should try to find good,simple solutions for leasing systems, and not

to go through the usual banking system. Andof course to get mortgage loans which, as Iunderstand, does not work yet.

Thirdly it is very important, as we haveexperiences of, that farmers have a strongvoice in their discussions with the govern-ment and the market. I think specifically ofmy experiences as president of the COCEGAonce. Poland with five organizations, most ofthem political, representing the farmers willnot have a practically strong voice. They willbe played out against each other in the dis-cussions. So, try to unify the farmers!

Karl Erik Olsson: I have two things to say. Oneis that when we are co-operating both sidesshould win and you have already more richpeople in Poland who are demanding highquality western food than we have in Sweden.There is a possibility to sell high qualitySwedish products to fairly high prices to thissegment of the Polish market. The next stepis that we have a possibility to help Polishfarmers and Polish food industry to producein a good way in the future. Taking care of theanimals in a proper way! Taking care of theenvironment! Producing safe and healthyfood! I think Sweden is one of the most ad-vanced countries in Europe in this respect.That is one way for us to contribute.

The next thing I would like to mention isrural development and what will happen inthe Polish countryside. You have very manypeople in the countryside. The question iswhether this is a problem or really somethingpositive – I believe it is positive.

In the discussions in the European Parlia-ment on the CAP and the enlargement I havestressed many times that a country like Po-land has a possibility to make a short cut.Because the possibility in the future is not tomove people from the countryside to the bigcities and to industry. That is over. Tomorrow,the possibilities are in the service sector bycontributing know how and experiences toothers, not in producing goods. There existsan enormous possibility.

We do not have the recipe of this in Swe-den. We did not make it in that way. We could

119

only say that you don’t need to move peoplefrom rural areas and then move them backagain. Let them stay where they are and weshould, together, try to develop a new Euro-pean model. We are speaking about the Euro-pean model of agriculture, which should bemaintained. But it should not be preservedentirely. We should change the model havingmore activities outside agriculture in order tomaintain the rural area in the future. You havethe possibility to do this very well in Poland.

Lennart Dafgård: Experience shows that thebenefits of enlargement are equally spreadwithin those countries that already havestrong ties with candidate countries. They arethe most to gain. We have already strong tiesbetween Sweden and Poland. Both partieshave a solid basis to build on. Therefore thereare points I would like to make.

The first one is that by the enlargement wewill now have a completely new platform forour former bilateral talks and discussions. Weget the Brussels platform. If you add up theissues we have been discussing here, I canabsolutely assure you that there are up to 200different committees and other organizationsin Brussels dealing with these issues. This isthe platform on which we should co-operatein the future. It implies of course mainly gov-ernment and parliament but also profession-al organizations. This platform should beused. We will meet dozens of our experts andpoliticians every week in Brussels. Theyshould co-operate and in most cases we mayhave common views. And if not, consultantsare always very useful. I have a vision for thenext few years. Maybe the countries aroundthe Baltic could all join in an informal clubwhere they discuss and meet.

I have also another point that relates to theEuropean Union membership. Part of it is thesingle market where we both will be mem-bers. I believe it is well known that the tradebetween the candidate countries and theUnion has been liberalized to some extentover the last five years or so. We have got alot of benefits. If you look at the figures thetrade between the Union and the candidate

countries has doubled during that period.The gains in trade will be limited but theyexist and they should be definitely taken careof. I also see this single market when lookingat the map. You have the south of Sweden andthe north of Poland. The distance is veryshort. We have good infrastructure and goodcommunications. The vision should be thatwe see this part of Sweden and that part ofPoland as a single market where companies,also small companies, could efficiently co-operate to mutual benefit.

Most of you are members of organizationsand institutions already co-operating withPoland. That makes me think of the human di-mension of co-operation. Individuals coulddo a lot to intensify co-operation between ourcountries in particular between institutionsand associations. Also here I think of thesouth-eastern part of Sweden. I know thatespecially along the coast associations, insti-tutions and not least municipalities have es-tablished very close links with Poland. Thereis already a network on the national level andalso on the regional level. This should be fur-ther developed and there is no limit to per-sonal and digital initiatives to reinforce suchdevelopment. That is really to the benefit ofall parties.

My last point. We have heard a lot of unem-ployment, in particular in farming in Poland.If you study the situation in Sweden you willfind that there is a big problem. We have notenough of labor and we need manpower dur-ing the next years. This also goes for agricul-ture. The farmers complain that there is noone to hire to assist in milk production. TheSwedish Embassy in Warsaw issued some4 000 work permits for seasonal workers lastyear and about 1 000 permits for long termworkers in agriculture. For the time being theSwedish policy is very restricted. But 4 000seasonal workers, mostly students, and an-other 1 000 can be multiplied in a very shorttime when we have a free movement of laborbetween our countries. Here Poland could bea very valuable source also for Swedish agri-culture. There I would even urge the FarmersAssociation to promote such a thing since

120

milk production is shrinking in Sweden. Oneof the reasons is lack of manpower.

We will not solve the unemployment situa-tion in Poland by importing or offering workto some thousands of Polish farmers. But itcould help on a more human relation basisbetween our countries. The students are VIPvisitors as they are the future leaders anddecision-makers of Poland. We have a verygood example in my neighborhood. Therewas a farm student from Austria working twosummers quite some years ago. That studentwas Franz Fischler.

W. Piskorz: I will tell you about one of thefields where we look for collaboration withSwedish colleagues. This is to prepare Polishparliament representation in Brussels. To beinvolved in the decision-making in Brussels,as ambassador Dafgård mentioned, meanshundreds of meetings of management com-mittees and other council groups. I have beencounting. More than 500 meetings of manage-ment committees a year! Maybe the samenumber of council groups in the area of agri-culture. We would like to avoid a situationwhere we would be out of influence in thedecision-making, because we do not knowexactly how it works, what is less importantand so on.

We have already very close contacts withthe Swedish Representation in Brusselswhich is sharing with us their experience,how they prepare themselves as permanentrepresentatives, how to follow up the devel-opment etc. Some colleagues in Brussels toldus that it often took them one, two, three oreven more years until they were able to fullyinfluence in the decision-making. Decisionsare taken very quickly. Sometimes you haveonly a few days in order to present your posi-tion and this would require instructions fromthe capital. Therefore, as in earlier occasionswhen preparing for negotiations, we havebeen using advice from the Swedish govern-ment. Ambassador Dafgård was advising Po-land at that time. Now we are trying to pre-pare ourselves to the new role of decision-making. I was asking my Swedish colleagues

in Brussels who are their allies in Brussels.Which countries? To my surprise they toldme that the biggest ally of small countries is theCommission.

When we have some experience maybe wecould still make some alliance with some oth-er countries. We will have 27 votes in theCouncil – like Spain. I think it will count. An-other example where Sweden and othercountries may be of benefit is the partici-pation in the rural development in Poland.I tell you I was surprised myself when I sawthe figures concerned only half a year afterthat the support-operations had started. Weplanned to spend half of the money to financerural infrastructure. Only within six monthsall allocations from two budgets had alreadybeen disposed of for this purpose. The de-mand is much bigger than the money availa-ble. This is very promising. This is a hope forthe improvement of our rural areas. Moremoney will come after we will join the Union.

But there are opportunities for operatorsor companies who are building roads, tele-communications and providing rural infra-structure. We are now afraid that there willnot be sufficient domestic capacity to con-struct all what has been contracted, as de-mands are so high. So there is room for Swed-ish companies to make a contribution. Wemay not be able to manage the situation withour own companies. The allocations set outfor 2000–2001 should be completed in Julythis year. So there is not much time left.

Concerning support I would also tell youhow difficult the situation is in the farm sec-tor. Can you imagine that in some of the re-gions, which are of the size of entire Belgium,only five applications for farm investmentsupport have been made? Why so little? Oneexplanation is that, even if the farmer will geta 50 per cent subsidy on investment, he maystill not see the reason to spend the other 50per cent out of his own pocket, because hemay not have that money, or he does not seethat this money will be a profitable invest-ment. This is a big warning sign telling us thatthe situation in the farm sector is not thatgood. It is a great problem for us and the Com-

121

mission does not understand why there is nointerest from the farmers to get this money.This is a striking piece of evidence that thesituation of the farmers is really difficult. Wewill try to adapt ourselves to this situation.We know now for instance that the demand fortractors has increased to such an extent thatwe are not able to meet the demand from ourdomestic production. So we may need to im-port tractors. So you see, some of the demandmay be covered by imports from your country.

Anders Aronsson: We have started a smallerdiscussion about milk production. I couldalso add when talking about twinning projectsand learning from each other that the Feder-ation of Swedish Farmers has a lot of contactswith for instance the Farmer Circles. Ourchairman, Caroline Trapp, will this weekendattend a conference and meet Mr. Serafin,President of the National Union of Farmers,Circles and Agricultural Organizations, anddiscuss mutual interests.

Karl Erik Olsson: We should not underesti-mate the possibility of a competitive produc-

tion of agriculture products of food. Some-times we are speaking too much about all theother possibilities. But we have to realize thatthere is nearly no area in the world that iscompetitive at the moment. The EuropeanUnion is not. The United States is not. The de-veloping countries are not. The Cairns groupis complaining all the time that the world mar-ket prices are too low. If we could be cleverenough to make a change in the rules on theworld market, there would be a good possibil-ity to develop the rest of the world and todevelop a larger consumption of food. Thepotential of food production in Poland is ofcourse much larger than the production oftoday. I personally believe in 15 years timethere will be a possibility to produce and tosell.

Thorsten Andersson: I would like to say awarm thank you to all opening speakers andall participants in the discussions and in themeeting. Very many thanks to the PolishEmbassy for the lunch.

123

DeltagarlistaFöredragshållare (i den ordning de uppträder)Andersson Thorsten* Preses KSLAHåstad Disa Redaktör DNTarka Wieslaw Informationschef Centrum för interna. frågor, WarszawaRabinowicz Ewa Professor Livsmedelsekonomiska institutet, LundGrennfelt Peringe* Forskningsdirektör IVL, GöteborgAndré Gunnar Agr.lic. BrommaSandberg Torbjörn Agronom LandskronaBuckwell Allan Professor Country Land & Business Association,

LondonPiskorz Wladyslaw Counsellor Minister Polens ambassad till EU, BrysselGorecki Jan* Professor University of Agriculture, WarszawaOlsson Karl Erik* Europaparlamentariker BrysselDafgård Lennart Ambassadör RuntunaJohansson Thomas Vice ordförande LRF, Stockholm

DeltagareAhlqvist Håkan* VD Cerealia, StockholmAlriksson Agnetha Akademiråd KSLAAndersson Irena Konsult Melrose, StockholmAndersson Sigvard* f.d. VD VäddöAndrén Robert Dep. sekreterare MiljödepartementetAronsson Anders A. Senior Consultant Scanagri, StockholmArtursson Karin Laborator Statens Veterinärmedicinska Anstalt,

UppsalaArvidsson Eskil Agronom Svensk Mjölk, StockholmBengtsson Heikki VD Strategia Consulting, LinköpingBengtsson Monica Avdelningsdirektör SLU, UppsalaBienicewicz Benjamin Z. EZ Poland, Ltd., Sopot, PolandBrömer Alexander Handels AB Skandivaror, MalmöDomagalski Jószef Counsellor Polska ambassaden, StockholmEinarsson Stig* Professor SLU, UppsalaEriksson Tord* Akademiagronom KSLAFallenius Ulla-Britta Direktör NaturvårdsverketFredriksson Gustav Jägmästare Bräkne-HobyGabrielsson Ulla-Britt Svensk-Polska HandelskammarenGlimskär Anders Fil.dr. SLU, Uppsala

124

Gubanska Anna Agronom Länsstyrelsen,Västra GötalandGustavsson Sture VD Mellersta Sveriges Lantbruks AB, VadstenaHalkiewicz Tomasz Miljökonsult Miljöledarna Ciconia AB, StockholmHakelius Olle* Agr.dr.h.c. EnköpingHamilton Henning* Civiljägmästare StockholmHolmgren Anders* Civiljägmästare StockholmHugoson Göran* Professor TierpHultqvist Christina Studerande Ekonomihögskolan, LundHögmark Anders G. Riksdagsledamot (m) MJU, RiksdagenHörstadius Gunnar F.kansliråd DanderydHöök Karin Akademiagronom KSLAInsulander Karl-Gustaf* Lantmästare EnköpingJakobsson Christine Int’l forskningsdir. JTI, UppsalaKawczynska Hanna Doktorand SLUKihlberg Iwona Maria Doktorand Uppsala UniversitetKlimovicz Bogdan Senior Consultant Strategia Consulting, LinköpingKulak Konrad SLU, UppsalaKullberg Per VD Cerealia Bakeris, StockholmLindén Stig* Lantmästare LRF:s styrelse, ÖsterskogLundberg Peter Agronom LRF, StockholmMadej Andrzej Docent SLU, UppsalaMarat Disa Helena Student HandelshögskolanMazur Barbara Civilekonom Mazur Trading, BrommaMazur Georg Direktör Mazur Trading, BrommaMyrelid Patrik G Utvecklingschef Cerealia, StockholmNilsson Bruno* Akademisekr. o. VD KSLANilsson Ingemar Konsult Agringni Konsult, RånäsOlsson Jan Avdelningschef Länsstyrelsen, VästernorrlandOlsson Kerstin* Professor SLU, UppsalaPersson Jan* Professor SLU, UppsalaPhilpsson Jan* Statsagronom SLU, UppsalaPrawda Marek Ambassador Embassy of Poland, StockholmRantzow Arne VD Cerealia Mills, StockholmRendel Jan* Professor em. SLU, UppsalaRenström Carl Magnus F. Chefsjurist Arla, StockholmRydeman Jenny Studerande Ekonomihögskolan, LundSahlberg Per-Åke* Lantmästare SalebySchmiterlöw Agneta Mörby gård, RånäsSchneider Maria del Pilar Ing. SLU, UppsalaStåhle Gunnela Agronom LRFToll Henrik Lantmästare Fållnäs gård, SorundaTucinska Zofia Programansvarig NaturvårdsverketWallén Ylva Dep.sekreterare JordbruksdepartementetWitoldson Dorota Lantbruksråd Swedish Embassy, WarszawaWretborn Christer Departementsråd JordbruksdepartementetWöhler Karl-V. Ambassadör Svensk-Polska Handelskammaren

125

Polens skogsbruk och skogsindustri

GUSTAV FREDRIKSSONf.d. länsjägmästareBräkne–Hoby

JERZY A. LESINSKIskog. drUmeå

Data om inget anges avser 1999

Polens skogarPolens skogar täcker nu drygt 28% av landetsyta. Att skog och skogsbruk varit viktigt förPolen långt tillbaka i tiden kan spåras genombetydelsen av namnen Polska (Polen) ochPolacy (polacker). Ursprunget till dessa be-nämningar kan härledas från namnet på enav de slaviska stammarna ”Polanie”, som påpolska betyder ”folket som bor i anslutningtill en öppning i skogen”.

Under 900- och 1000-talen var omkring 90%av Polen täckt av skog. Från 1200-talet pågicken intensiv kolonisering och uppodling avPolens skogar för permanent åkerbruk ochandelen skogbeväxt mark sjönk snabbt till50%. De första lagarna som avsåg nyttjandeav skog tillkom under 1300-talet och början av1400-talet. Produktion av pottaska var förstasteget i exploateringen. På 1400-talet byggdesde första vattendrivna sågverken. Under åren

närmast före och efter sekelskiftet år 1500ökade exporten av jordbruks- och skogspro-dukter till Västeuropa snabbt. På 1700-taletväxte det upp skogsföretag inom ramen förlantegendomarna.

Under de 146 åren från 1772 till förstavärldskrigets slut, då Polen var delat och ocku-perat av Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern, exploaterades skogarna i alla delarav landet. Före delningen var drygt 43% avPolen täckt med skog. Tillsammans medskogsförstörelse under första världskrigetreducerades andelen skog till 22% år 1918.Efter ytterligare förstörelse av skog underandra världskriget var år 1945 knappt 21% avPolen täckt med skog.

Ansträngningarna för att öka skogsmark-sarealen har resulterat i ovan nämnda 28% idag, vilket motsvarar en areal av 8,8 milj hek-tar. Skogsmark per invånare är 0,23 hektar,jämfört med Sveriges 2,54 hektar. Skogsmark-sarealen i Polen har sedan andra världskrigetökat med 2,3 milj hektar och virkesförrådetmed 80%.

126

Skogsregioner, ståndorter,skogstyper och trädslags-sammansättningPolen är ett lågland. 75% av landet överstigerinte nivån 200 meter över havet. Av resteran-de ligger 22% mellan 200 och 500 meter överhavet. Norra Polen är ett sjölandskap påverkatav istiden och med moränjordar transporte-rade av isen från Skandinavien. Söder om det-ta har vi i centrala Polen ett skogfattigt slätt-landskap. I sydost kommer ett höglandsområ-de som övergår i bergskedjorna längs Polensgränser. Polens, Ukrainas och Slovakiens grän-ser möts i nordvästra delen av Karpaterna.Till Karpaterna hör Höga Tatra, som bildargräns mot Slovakien. Där finner vi också Po-lens högsta berg Rysy 2 499 meter. Sudeternaär gränsbergen mot Tjeckien och som skiljsfrån Karpaterna genom den ”Mähriska por-ten”.

Sedan första världskrigets slut följer skogs-förvaltare i Polen föreskrifterna för landetsindelning i skogsregioner. Den första indel-ningen genomfördes redan 1885. Sedan desshar ytterligare förslag till indelning framförtsav framträdande professorer i skogsskötsel,vilket visar hur viktig denna fråga är och harvarit i Polen. Regionindelningen grundar sighuvudsakligen på att gränserna för den natur-liga utbredningen av de tre viktiga trädslagenbok, silvergran samt gran sträcker sig genomPolen. Som regel har man bestämt sig för attinte flytta dessa trädslag till områden utanförderas naturliga utbredning.

För närvarande är landets yta indelad i åttaskogsregioner vilka i sin tur består av sam-manlagt 59 delregioner.

Liksom skogsregionindelning har en detal-jerad ståndortsklassificering genomförts iPolen. Den baseras i första hand på mark-egenskaper, men även topografi och inteminst markvegetationstyper har beaktats.Tack vare samarbete med växtsamhällsfors-kare har man fått en bra kunskap om värdetav olika växtarter som indikatorer.

På slättlandet urskiljer man numera 15ståndortstyper1 som klassificeras efter mark-typ (fast- eller torvmark), dess bördighet ochfuktighet. I bergstrakterna urskiljs bara åttaståndortstyper. De skiljer sig från varandrainte bara i fråga om markegenskaper utanockså beträffande höjd över havet och läge.

Ett grundläggande underlag i fråga omskogstyper utvecklades av polska geobotani-ker som en detaljerad karta över s k poten-tiella skogstyper. Man skiljer mellan gran-,tall-, klibbal-, bland-, ädellöv-, bok- (på slätt-landet), bok/silvergran – (i bergstrakter) ochstrandskogar. Den sistnämnda skogstypen ut-vecklas längs flod- och sjöstränder och bestårav pil- och poppelarter. Skogstyperna har all-tid en direkt koppling till respektive ståndort.Varje skogstyp karakteriseras av en tydligtdefinierad trädslagssammansättning. Träd-slagssammansättningen för varje skogstypkan variera mellan olika skogliga regioner ochäven mellan delregioner. På så sätt definiera-de skogstyper är grunden för både planeringoch genomförande av alla skötselåtgärder irespektive skogsavdelning.

Grovt klassificeras 60% av Polens skogarsom barrskogar, 36% som lövskogar och 4%som våtmarksskogar (med i huvudsak klib-bal). Ser vi till trädslagens volymmässiga för-delning (tabell 1) framgår barrträdens domi-nans ännu tydligare.

Tabell 1. Trädslagsfördelning i procent i Polensskogar inkl. nationalparker.

Tall och lärk 67,9Gran 5,8Silvergran 2,5Summa barrträd 76,2

Ek, ask, skogslönn, sykomorlönn, alm 6,4Bok 4,8Avenbok 0,4Björk och robinia 6,2Al 5,2Asp, lind och pilarter 0,6Poppelarter 0,2Summa lövträd 23,8

Källa: BULiGL: Wyniki aktualizacji stanu powierzchnilesnej i zasobów drzewnych w Lasach Panstwowych– na dzien 1.01.2001 r. (Warszawa 2001)1 Ståndort = växtplats.

’ ’

127

I norra och mellersta Polen dominerar tallbe-stånden. I södra Polen finns huvuddelen avgranskogarna. Inspirerade av tyska skogs-brukstraditioner har monokulturer av granplanterats i bergen. Kvarvarande naturligablandskogar av bok, silvergran, alm och askfinner man i Karpaterna. Ett berömt områdemed naturliga blandskogar är Bialowieska-skogen på gränsen till Vitryssland. Den omfat-tar på polska sidan cirka 60 000 hektar varav10 000 hektar är nationalpark. Blandbestån-den där innehåller ek, lind, ask, avenbok, granoch tall. Andelen lövträd sett över hela Polenhar ökat under de senaste årtiondena.

Virkesförråd och tillväxtVirkesförrådet beräknas till 1,7 miljarder ku-bikmeter (1997). I genomsnitt per hektar mot-svarar det 191 kubikmeter, vilket kan jämförasmed Götalands 175 kubikmeter. Virkesför-rådet har i det närmaste fördubblats sedan1950. Den årliga tillväxten i Polens skogar är50 milj kubikmeter motsvarande 5,6 kubik-meter per hektar. Avverkningen uppgår år-ligen till 26 milj kubikmeter eller ungefär halvatillväxten.

Ägare av Polens skogarJordbruksreformen i Polen 1944–45 medfördeatt alla skogsegendomar större än 25 hektarnationaliserades. Sedan dess har inga bety-dande förändringar i ägarstrukturen skettutan statliga skogar är dominerande. Fördel-ning på ägargrupper framgår av tabell 2.

Till skillnad från exempelvis de baltiskaländerna har man i Polen inte startat någonprocess med att återlämna den vid andravärldskrigets slut nationaliserade skogsmar-ken till de forna ägarna eller deras arvingar.Förslag om att återlämna skogar till privatägande har mötts av stark opposition frånskogstjänstemän och naturvänner. Det finns

2 CILP är Centrum Informacyjne Lasów Panstwowych; Statsskogsverkets informationscentrum.

Tabell 2. Skogsmarksareal fördelad på ägar-kategorier i Polen.

SkogsmarksarealÄgarkategori 1 000 ha Procent

Offentliga 7 331 82,8Härav Statsskogsförvaltningen 7 252 81,9

Statsskogar 6 936 78,4Nationalparker 182 2,0Övriga 134 1,5

Lokala myndigheter 79 0,9

Privata 1 519 17,2Fysiska personer 1 424 16,1Övriga privata 95 1,1

Totalt 8 850 100,0

Källa: Forests in Poland (CILP2 , Warszawa 2000).

ingen politisk enighet om en sådan process.Exempelvis inlade presidenten i mars 2000sitt veto mot en lag om återprivatisering.

Historiskt sett har man dåliga erfarenheterav privat ägande av skog i Polen. De storaskogsägarna skövlade som regel skoningslöstsina skogar i slutet av 1800-talet då landet varunder ockupation av sina grannländer Preus-sen, Österrike-Ungern och Ryssland. Mot-stånd mot skogsskövlingen restes redan då ihela samhället. Denna kritiska attityd motprivat ägande av skog delas fortfarande avallmänheten. I en lag 2001 (Act on the Preser-vation of the National Strategic Natural Re-sources) stadgas emellertid att tidigare ägareska kunna få en ekonomisk kompensationfrån statsbudgeten för nationaliserad skogs-mark.

Privatskogarna är koncentrerade till södraoch östra Polen. I västra Polen nationalisera-des tidigare tysk mark och därmed nästan allskog efter andra världskriget och där finns idag obetydliga arealer privatskog.

Några sammanfattande data för de två hu-vudsakliga skogsägarkategorierna ges i tabell3. Det polska Statsskogsverkets motsvarighetkan sägas vara det tidigare Domänverket iSverige.

’

128

Det är betydande skillnad i virkesförrådper hektar mellan statsskogarna och de priva-ta skogarna – 209 kubikmeter i statsskogarnaresp. 119 i privatskogarna. Tillväxten per hek-tar i statsskogarna är också avsevärt högre äni privatskogarna. En viktig bakgrund till skillna-derna i virkesförråd och tillväxt är skogarnasmedelålder, som är något under 60 år i stats-skogarna och cirka 40 år i privatskogarna.

Skogarnas förvaltningDe statliga skogarna, med undantag av natio-nalparkerna, förvaltas av Statsskogsverket(Lasy Panstwowe), som är den organisationsom juridiskt företräder staten som ägare.Förvaltningen av statens skogar ska enligt lag-stiftning vara självfinansierad och alla kostna-der ska täckas av egna inkomster. Vissa utgif-ter för Statsskogsverkets verksamheter, sominte direkt faller under skogsdriften, finansie-ras emellertid från statsbudgeten. Statsskogs-verket ligger under miljöministeriet och ledsav en generaldirektör. Statsskogarna är in-delade i 17 regionala direktorat och dessa isin tur i 439 skogsdistrikt. Det största regiona-la skogsdirektoratet är Szczecin (619 000 hek-tar) och det minsta Kraków (170 000 hektar).Varje skogsdistrikt förvaltar i genomsnittdrygt 16 000 hektar skog. Inom Statsskogs-verket finns dessutom 26 serviceavdelningar,som verkar regionalt eller nationellt. I verk-samheten ingår virkestransporter, lagerhåll-ning, fiskeanläggningar, byggnadsarbeten samten utbildnings- och rekreationsanläggning.År 2001 var 32 300 personer anställda inomStatsskogsverket.

De statliga skogarna är indelade i 28 000lokala områden. 6 000 av dessa är mindre änfem hektar.

Aktiviteten i de privata skogarna är låg. Detfinns något över 900 000 privata skogsägare.Medelarealen för privata skogsfastigheter är1,5 hektar, som kan vara fördelad på fleraskiften. 80% av de privata skogarna är kombi-nerade med jordbruk. Det finns ingen skogs-ägarförening i Polen. Det pågår en politisk dis-kussion om stöd till de privata skogsägarnaför att bilda en samarbetsorganisation ochfrågan övervägs av miljöministeriet.

Promotional Forest ComplexesI syfte att utveckla uthålligt skogsbruk inrättarde regionala skogsdirektoraten enligt direktiv1994 från generaldirektören i Statsskogsver-ket särskilda områden s k Promotional ForestComplexes. Områdena står under kontroll avStatsskogsverket. Även privata skogar kananslutas. Promotional Forest Complexes ärområden där man lägger stor vikt vid ekolo-giska och sociala hänsyn. Områdena skötsenligt ett särskilt program upprättat av res-pektive regionalt skogsdirektorat. 2002 var 13områden bildade och målet är 18. De 13 om-rådena omfattar något över 600 000 hektareller omkring 9% av de skogar som Stats-skogsverket förvaltar. Ett av dessa områdenär Bialowieska-skogen av vilken 52 000 hektarär Promotional Forest Complex. Faktorer somstyr valet av dessa särskilt gynnade skogs-områden är representation av skilda skogs-typer, trädslagssammansättning, höga natur-värden och produktionsmöjligheter. Område-

Tabell 3. Skogsmarksareal, virkesförråd, tillväxt och avverkning för Polens två största skogsägar-kategorier, tusental.

Ägarkategori Skogsmarksareal Virkesförråd, m3 Tillväxt, m3 Avverkning, m3

hektar (1995)

Statsskogsverket 6 940 1 448 000 35 300 24 400Privata, fysiska pers. 1 420 188 000 4 400 1 200Hela Polen 8 850 1 693 – 26 000

Källa: Forests in Poland (CILP, Warszawa 2000).

’

129

na kan innefatta såväl skyddade skogsom-råden som av den enskilde brukade skogar.

Inom Promotional Forest Complexes finnsutbildningscentra för natur- och skogsrelate-rade ämnen, naturskogar, naturguider samtinformation för allmänhet och turister.

Polens beslut att inrätta Promotional For-est Complexes är en utomordentligt intres-sant väg att tillämpa och demonstrera uthål-ligt skogsbruk (Sustainable Forestry Manage-ment) i dess fulla betydelse inom den Pan-Europeiska skogliga processen och dess över-enskommelser efter Rio-konferensen 1992. Häråterges från broschyren ”13 gates to the for-est kingdom” i engelsk lydelse de sex syftensom målen med Promotional Forest Complex-es avser.• The comprehensive identification of the

state of forest biocoenoses (biosamhälle)and the ongoing changes;

• The permanent preservation or recon-struction of valuable features using themethods of rational forestry managementconducted on ecological basis;

• Integration of the goals of sustainableforestry management and nature conser-vation;

• Promotion of multifunctional and sustain-able forestry management with financialsupport from both domestic and foreignsources;

• Research allowing conclusions to be drawnconcerning the opportunities and condi-tions for ecodevelopment to be popular-ised throughout the State Forests;

• Organisation of training courses for theForest Service, as well as ecological educa-tion for the whole;

Skogsvård och nybeskogningSkogsskötseln i Polen har till syfte att ge för-utsättningar för ett uthålligt skogsbruk. Mantar även hänsyn till den dominerande funktio-nen för en skog, d v s skydds- eller kommer-siella skogar3. Det innebär att skogen måste

skötas enligt metoder som lämpar sig för attantingen bevara eller återskapa den trädslags-sammansättning som överensstämmer medbåde skogstypen och skogsdelregionen. Föratt uppnå målet väljer man mellan– kalhuggning (tre varianter beroende av

hyggesbredd och total areal);– skärmställning (två varianter beroende av

hyggesbredd, areal och antal ingrepp);– grupphuggning (tre varianter beroende

i första hand av föryngringsperiodenslängd);

– plockhuggning.

Kalavverkning och plantering är den förhärs-kande föryngringsmodellen. Den årliga kal-avverkningsarealen inom statsskogsbrukethar emellertid sedan början av 1980-taletminskat från 35–40 000 hektar till 25 000 hek-tar. Det enskilda kalhyggets areal får inte över-stiga sex hektar. Tillvaratagande av naturligföryngring och föryngring under skärm harökat under de två senaste årtiondena. 1993utarbetades och antogs ”Program för beva-rande av den skogliga genresursen och skogs-trädsförädling i Polen”. Programplanernainnefattar bl a val av 3 450 hektar frötäkts-bestånd, val av 4 560 plusträd, anläggning av44 800 hektar med avkommeprövat plantma-terial och 630 hektar fröplantager. Omkring 75milj plantor produceras årligen i 1400 plant-skolor med en sammanlagd areal av 3 400hektar.

Tidigare målsättning att i första hand produ-cera virke för träindustrin medförde att manföredrog monokulturer av barrträd som för-yngrades genom kalavverkning. Tillämpningenav dessa metoder har resulterat i instabila be-stånd med homogen struktur och ensidig träd-slagssammansättning. I slutet av 1990-taletuppskattades arealen av rena tall- och gran-bestånd, som växer på rika ståndorter meralämpade för lövträd, till 400 000 hektar. Ett pro-gram för att omföra tallskogar till lövskogar,bland annat till bokskog, har startats.

Beskogning av obrukad och marginell jord-bruksmark har varit ett politiskt mål i Polen

3 Se avsnittet ”Skyddsskogar, nationalparker och naturreservat”.

130

alltsedan 1918. Aktiviteterna har varit omfat-tande framförallt efter andra världskriget.Från 1947 till 1995 planterades 1,2 milj hektarövergiven jordbruksmark. Inemot två tredje-delar av Polens jordbruksjordar är lätta sand-jordar. Den totala arealen som betraktas sommarginell för jordbruksproduktion uppskatta-des i slutet av 1990-talet till 17% av all jord-bruksmark eller 3,3 miljoner hektar varav 1,5miljoner bedöms som lämpliga för skogsplan-tering. 1995 beslutade Polens regering om ett”Nationellt program för att öka skogsmark-sarealen”. I detta har man satt målet att be-skoga 700 000 hektar marginell jordbruks-mark, både statlig och privat, till år 2020. 60%av denna jordbruksmark, som kommer attplanteras, beräknas vara privatägd. Om manlyckas nå målet så är 30 % av Polen täckt medskog år 2020. Beskogning av resterande800 000 hektar förutses kunna ske under pe-rioden 2020–2050. Andelen skog av Polensareal blir då 33%.

Skador i Polens skogarPolens skogar har under 1990-talet drabbatsav ett flertal kalamiteter. Även om förorening-ar från industrier har minskat sedan 1988 ärnedfallen av svavel- och kvävedioxider fortfa-rande höga. Andelen träd med en kronutgles-ning på mer än 25% har emellertid minskatbetydligt under 1990-talet. I Sudeterna, gräns-bergen mellan Polen, Tjeckien och Tyskland(den s.k. Svarta triangeln) har sammanlagt13 000 hektar skog dött på grund av förore-ningar från lokala industrier, som i förstahand kopplas till förbränning av brunkol istora elkraftverk.

1990 drabbades Polen av stormfällning ochsnöbrott på cirka 90 000 hektar. Den totalavolymen skadat och stormfällt virke uppgicktill en fjärdedels årsavverkning eller 5,4 miljkubikmeter. Tall- och granmonokulturer drab-bas som regel i större omfattning än meranaturliga blandbestånd. Stormfällningar upp-repas då och då på olika håll, t.ex. drabbades33 000 hektar år 2002 i nordöstra Polen, varav17 000 hektar förstördes helt och hållet.

Det årliga genomsnittet för skogsbränderunder första hälften av 1990-talet var 8 700hektar. Rekordåret 1992 brann mer än 33 000hektar. År 2001 berördes endast 655 hektarskogsmark av bränder. I 46% av fallen var detuppsåtlig antändning, 22% slarv och 7% sprid-ning från angränsande markslag.

Översvämningar 1997 berörde 140 000hektar. Av dessa måste inom statsskogarna16 000 hektar omföras till nya skogar.

1997 hotades cirka 450 000 hektar av in-sektsskador, huvudsakligen av tallmätare (Bu-palus piniarius L.), vanlig tallstekel (Diprionpini L.), röd tallstekel (Neodiprion sertiferGoffr.) och barrskogsnunna (Lymantria mo-nacha L). Motåtgärder genom biologisk be-kämpning genomfördes på 120 000 hektar.

Svampskador, särskilt rotrötesvamp (Fo-mes annosus Fr.) och honungsskivling (Armil-laria sp.), har ett betydande inflytande på sko-garnas hälsotillstånd och antalet döende trädär i ökande.

Viltskador av kronhjort och rådjur är om-fattande. Skadorna består av betning i ungaplanteringar och barkgnag i bestånd. I börjanav 1990-talet uppskattades inom statsskogar-na att 19% eller 1,3 milj hektar av skogen hadeviltskador. På 551 000 hektar motsvarande 7%av skogen var mer än 20 % av träden skadadeav vilt. Populationerna av kronhjort, dovhjortoch rådjur har sedan 1980 ökat betydligt. Älg-stammen var 1999 emellertid en tredjedel avstammen 1980. Planteringar måste i regel häg-nas för att undvika viltskador.

AvverkningAvverkningen i Polens skogar uppgick 2001till 26,7 milj kubikmeter av vilket 25 miljonervar rundvirke och resten brännved. 75% avrundvirket var barrvirke.

I avverkningar är kortvirkesmetoden vanli-gast. Helstamsmetoder förekommer fortfa-rande i mindre omfattning. Motormanuellavverkning är dominerande. Statsskogsver-ket svarar för 94% av alla avverkningar iPolen. Avverkningarna görs så gott som heltav entreprenörer.

131

Fördelningen på sortiment i 1999 års av-verkningar på statsskogarna redovisas itabell 4.

Tabell 4. Fördelning på virkessortiment i av-verkningar på Polens statsskogar1999, 1000 m3.

Virkessortiment Barrvirke Lövvirke

Sågtimmer 7 858 1 962Fanér 78 326Gruvvirke 887 –Massaved 6 622 3 165Övrigt industrivirke 505 52Brännved 477 755Totalt 16 427 6 260

Källa: Forests in Poland (CILP, Warszawa 2000).

Polen drabbades, liksom södra Sverige ochframför allt Frankrike, Tyskland och Danmarkav stormfällningar i december 1999. Omkring2 milj kubikmeter stormfälldes jämfört medSveriges 5 miljoner. I relation till landets årligaavverkning motsvarar det knappt 9%, ungefärsamma relation som för Sverige.

SysselsättningÅr 1996 var cirka 70 000 personer sysselsattai skogssektorn, varav omkring 50 000 inomstatsskogsbruket. Antalet anställda har mins-kat avsevärt under perioden efter systemskif-tet 1989. Exempelvis 1988 arbetade 155 000personer inom skogsbruket (125 000 inomstatsskogarna). Minskningen har fortsatt och2001 beräknas 42 000 personer ha varit sys-selsatta i skogssektorn. Av dessa var 32 300personer sysselsatta inom Statsskogsverket.Minskningen av antalet anställda i statsskogs-förvaltningen har sin bakgrund i att avverk-ning och plantering alltmera utförs av priva-ta entreprenörer.

Jakt, bär och svampInom statsskogsförvaltningens skogar finns266 jaktdistrikt och 188 viltvårdsområden. I

tabell 5 redovisas viltpopulationer och av-skjutning inom statsskogarna år 2001.

Tabell 5. Populationer av vilt och avskjutninginom statsskogarna år 2001, antal.

Viltslag Population Avskjutning

Älg 275 0Kronhjort 26 925 7 926Dovhjort 3 100 740Rådjur 54 002 12 623Mufflon 791 227Vildsvin 16 308 13 004Hare 14 707 451Fasan 3 372 116Rapphöna 5 878 213Räv 10 654 4 189Änder 14 788 1 883Gäss 4 144 373

Källa: The State Forests. National Forest Holding.Annual Report 2001

I östra Polen beräknas finnas cirka 500 vargar.Björn förekommer i bergen i södra Polen. IBialowieska-skogen finns omkring 350 fri-levande visenter. Visentstammen var år 1919utrotad i området. 10 år senare återinfördesvisenter genom ett uppfödningsprogram inomhägn. Från 1952 strövar visenterna fritt om-kring i Bialowieska-skogen. Utplantering skernu till andra områden i Polen.

Bär- och svampplockning har lång tradi-tion i Polen. Alla invånare kan fritt plocka bäroch svamp för eget bruk. Industriellt nyttjan-de kräver överenskommelse med det lokaladistriktet inom Statsskogsverket. Blåbär, ling-on, skogshallon, kantareller och ätliga sopparär populära. År 1996 kom 5 680 ton bär och 940ton svamp, exkl. vidareförädlade produkterav bär och svamp, ut från skogen i handel.

Skogspolitik och lagstiftningPolens regering antog 1997 en ny skogspoli-tik. Det skogspolitiska dokumentet utarbeta-des av dåvarande ministeriet för naturskydd,naturresurser och skogsbruk i samarbetemed andra skogliga institutioner. Arbetet med

132

att formulera skogspolitiken pågick åren 1995och 1996 och var strikt begränsat till en kretsav skogligt professionella personer. Represen-tanter för skogsindustri, virkeshandel, frivilli-ga organisationer och andra relevanta intres-sentgrupper engagerades inte i den skogspo-litiska processen. En remiss av förslaget tillskogspolitik var också i huvudsak begränsadtill skogligt professionella och officiella orga-nisationer för naturskydd.

De övergripande skogspolitiska målen är isammanfattning följande:

Uthålligt skogsbruk ska bedrivas med sär-skild hänsyn till• Bevarande av skogar och deras gynnsam-

ma inflytande på klimat, luft, vatten, jordar,människans levnadsvillkor och hälsa samtpå den ekologiska balansen.

• Skydd av skogar, särskilt de kvarvarandefragmenten av naturskogar och skogarmed särskilda värden i avseende på– skydd av variationen i naturen– bevarande av skogens genetiska resurser– värdefulla landskapsbilder– forskningsbehov.

• Skydd av jordar, speciellt i områden somär utsatta för föroreningar, och av skogmed särskilt socialt värde.

• Skydd av yt- och grundvatten, bevarandeav flodområden och särskilt avrinnings-områden till vattentäkter och underjordis-ka vattenreservoarer.

• Produktion av virke och andra skogliganyttigheter baserat på rationellt skogs-bruk.

I 1997 års skogspolitik pekar man särskilt påsamhällets relation till skogen och skogensmångbruksfunktion. Detta har i det skogs-politiska dokumentet formulerats i tre mål.• Skogarnas mångbrukskaraktär ska säkras

bl a genom att öka skogsmarksarealen, för-bättra skogarnas tillstånd och säkra derasbevarande.

• Förändra skogarnas skötsel från tidigarehuvudsakliga funktion att producera virketill en ekologiskt och ekonomiskt balanse-rad modell för uthålligt mångbruk, somstämmer överens med kriterier formulera-

de i den Pan-Europeiska processen och tarhänsyn till särdrag i polskt skogsbruk.

• Förbättra skogsbrukets ekologiska, ekono-miska och sociala funktioner.

Nuvarande skogslag antogs 1991 och gällerfrån den 1 januari 1992 för både statlig ochprivat skog. Tidigare gällde separata lagaroch förordningar för statlig respektive privatskog. Ett flertal ändringar och tillägg har emel-lertid gjorts sedan lagen trädde i kraft. Någraytterligare lagar som avser miljö och natur-skydd berör även skogsbruket. Av dem är sär-skilt två viktiga; 1995 antogs en lag om skyddav jordbruks- och skogsmark och 2001 en lagom reproduktivt material för skogsbruket.

Övergången från centralstyrd ekonomi tillmarknadsekonomi liksom anpassningen tillEU och det internationella arbetet för att de-finiera kriterier för uthålligt skogsbruk harsedan 1990 medfört ganska täta ändringar ilagar som berör skogsbruket. I tidigare av-snitt har också nämnts om en lag från 2001som stadgar att tidigare ägare till naturresur-ser kan kompenseras ekonomiskt från stats-budgeten för den förlorade egendomen. Sköt-sel av nationalparker och naturreservat lyderunder en särskild lag för naturskydd (2001).

Skogslagen reglerar skogsskötseln oavsettägarkategori och föreskriver att skogsbruks-planer med tio års giltighet ska upprättas. Förprivatskogar räcker det med en förenkladskogsbruksplan. Bland åtgärder enligt skogs-bruksplanen, som är tvingande enligt skogs-lagen, märks återväxtplikt inom två år efteravverkning, borttagande av träd och avverk-ningsavfall som hyser skadeinsekter, vård avungskog upp till 10 år och åtgärder för att för-hindra skogsbrand.

All skog, med vissa undantag, är föremålför en arealbaserad beskattning. Skog upp till40 års ålder och skog som är särskilt avsattför rekreation och friluftsliv är exempelvisundantagen för beskattning.

Allemansrätten stadgas i skogslagen. All-mänheten har fri tillgång till statens skogarmed undantag av ungskog upp till fyra metershöjd. Skogsförvaltaren kan genom att sättaupp skyltar förbjuda tillträde till vissa delar

133

av skogen vid ett antal situationer som be-skrivs i lagen, exempelvis risk för skogsbrandeller vid avverkning. En privat skogsägare harrätt att genom att sätta upp skyltar förbjudatillträde till hans/hennes skog.

En väsentlig skillnad från svensk skogslag-stiftning är att den polska skogslagen innehål-ler bestämmelser för organisation och för-valtning av statsskogsbruket, finansiering avden statliga skogssektorn och skogsbeskatt-ning. I en särskild förordning regleras rang-ordning och kvalifikationskrav för statensskogstjänstemän.

SkogsmyndighetenMiljöministeriet är den nationella skogsmyn-digheten. Formellt ligger det regionala ansva-ret för att kontrollera de privata skogsägarnasefterlevnad av skogslagen och även för utbild-ning och rådgivning på ”Voivod” (polska Wo-jewództwo motsvarar länsstyrelsen medlandshövding i spetsen), som är den lokalapolitiska och statliga administrationen. I regelhar ”Voivod” överlämnat denna arbetsuppgifttill den regionala statliga skogsförvaltningen.Den ekonomiska ersättning som staten läm-nar till statsskogsförvaltningen för övervak-ning och rådgivning till de privata skogsägar-na är otillräcklig. I några fall har den lokalaadministrationen anställt egen skoglig perso-nal som motsvarar en ”skogsvårdsstyrelse”.

Miljöministeriet tillsammans med stats-skogsförvaltningen riktar vissa informations-aktiviteter mot de privata skogsägarna.

Skoglig forskning och utbildningSkogsforskningsinstitutet startade 1930 somen forskningsstation för statsskogarna. 1945ombildades det till ett självständigt forsk-ningsinstitut och ligger nu inom miljöministe-riet. Polska namnet på institutet är InstytutBadawczy Lesnictwa och förkortas IBL.Forskningsinstitutet sysselsätter 270 perso-ner inom 18 avdelningar och fyra separataforskningslaboratorier.

Det finns skogsfakulteter vid lantbruksuni-versiteten i Warszawa, Poznan och Kraków.200 studenter examineras varje år som skogs-ingenjörer (motsvarar skoglig magisterexa-men) efter fem års studier. Både forskningensoch utbildningens inriktning på respektivefakultet präglas av frågor som är specifika förnärmast liggande skogsregioner:– i Warszawa skogsbruk i tall-, klibbal- och

blandskogar med gran, tall, ek, avenbokoch lind som dominerar i centrala ochnordöstra Polen (skogsregioner II och IV);

– i Poznan skogsbruk i första hand i ek- ochbokskogar i västra och nordvästra Polen(skogsregioner I och III) och

– i Kraków skogsbruk i fjällskog i Karpaternaoch Sudeterna samt i skogar som drabbasav luftföroreningarna på sydpolska platåert ex i Övre Schlesien (övriga skogsregio-ner).

Vid 14 skogsskolor (secondary technicalschool) utbildas skogstekniker efter fem årsstudier. Treårig skoglig yrkesutbildning gesvid fyra skolor (vocational school). Från dessabåda utbildningar examineras årligen 800–900 elever. Från och med 1997 har introduce-rats nya kursplaner, som innefattar mera eko-logiska aspekter på skogsskötsel.

Vid ett skogligt centrum för ekologisk utbild-ning, som startade 1997, ges ekologisk vidare-utbildning för att kunna förverkliga skogspoli-tiken med uthålligt mångbruk, skydd av skogs-resurserna och naturvärdena i skogen.

I Goluchów finns ett kulturellt skogligt cen-trum och skogsmuseum.

Skyddsskogar, nationalparkeroch naturreservatI Polens skogspolitik betonas tydligt skogenstre funktioner; de ekologiska, kommersiellaoch sociala. En konsekvens av att andra funk-tioner än enbart den kommersiella betonasstarkt är att inemot hälften av statsskogarnauppfyller något slag av skyddsfunktion. Syftetmed skyddet kan exempelvis vara att för-hindra jorderosion, skydda områdets vatten-

’

’

’

134

täkter, gynna fauna och flora och säkra om-råden för forskning eller turism. För skydds-skogar finns varierande restriktioner i skötselni förhållande till de kommersiella skogarna.Föreskrifter kan innebära att hyggesstorlekenbegränsas till mindre areal än den generellahögst sex hektar eller endast vissa former avgallring eller andra selektiva avverkningar fårgöras.

År 2001 fördelades arealen av den av statenägda skogen i följande kategorier, där hänsyntagits till skyddsfunktion.

Procent av arealen

Huvudsakligenkommersiell funktion 52,6Skydd för vattenkvalitet 19,2Skadad av industri 9,1Tätortsnära skogar 9,0Skydd mot jorderosion 4,9Skog för försvaret 2,0Andra funktioner 3,2

I Polen finns 23 nationalparker, som tar i an-språk något över 2% av Polens skogsmarks-areal. Nationalparkerna lyder under en särskildstyrelse och tillhör liksom skogsbruket miljömi-nisteriet. Nationalparkerna sysselsätter 1 600personer. Alla nationalparker har en väl utveck-lad organisation och infrastruktur för turister.Utöver nationalparkerna omfattar det polskanaturskyddet ett stort antal naturreservat, land-skapsreservat och landskapsskyddsområden.

Arbetet med certifiering av de polska stats-skogarna påbörjades tidigt. 3,6 milj hektarvilket motsvarar ca 50% av de statliga skogar-na, är nu certifierad enligt FSC. Polen liggermed detta efter Sverige på andra plats i Euro-pa i avseende på total FSC-certifierad skogs-marksareal. Till skillnad mot Sverige, Finlandoch många andra länder i Europa certifierasi Polen inte några skogar enligt det All-Europe-iska systemet PEFC.

SkogsindustrinSkogsbruket ger ett litet bidrag till landetsekonomi. Det uppgick 1996 till 0,6% av brutto-

nationalinkomsten. Sammanlagt för skogs-bruk, jakt och jordbruk var motsvarande siff-ra 6%. Även skogsbrukets utrikeshandel ärblygsam. Skogsprodukter utgjorde 0,22% avden totala exporten och 0,08% av importen.Papperskonsumtionen var 2001 omkring 62kg per invånare.

Skogsindustrins bidrag till bruttonational-produkten 2001 var 2,0%. Skogsindustrins han-del med förädlade produkter är emellertidbetydligt viktigare. 1998 var exporten av skogs-industriprodukter 11,4% och importen 4,4%av Polens totala.

Tabell 6. Produktionen i Polens skogsindustri-er år 2001.

Sågat virke 3,6 milj. m3

(80% barr- och 20% lövvirke)Spånskivor 3,0 milj. m3

Fanér 49 000 m3

Plywood 256 000 m3

Fiberskivor 1,351 milj. m3

Pappersmassa 937 000 tonPapper och papp 1 950 000 ton

Källa: Central Statistical Office, Poland, 2001.

Tabell 7. Polens handel med rundvirke år2001.

Export 310 000 m3 (74% barr- och 26% lövvirke)Import 882 200 m3 (39% barr- och 61% lövvirke)

Källa: Central Statistical Office, Poland, 2001.

Tabell 8. Polens handel med produkter frånskogsindustrin år 2001.

Produkt Export, m3 Import m3

Sågat virke 756 500 1) 458 300 2)

Spånskivor 729 000 494 200Fiberskivor 623 600 263 400Fanér 12 000 20 200Plywood 128 200 65 600Pappersmassa 36 100 ton 293 600 tonPapper och papp 859 900 ton 1 306 300 ton

1) 69% barrvirke, 31% lövvirke2) 55% barrvirke, 45% lövvirke

Källa: Central Statistical Office, Poland, 2001

135

Den polska skogs- och träbearbetande indu-strin är spridd på extremt många enheter.Undantag är skivindustrin och massaindu-strin som består av större enheter. Totaltomfattar sektorn 60 000 företag varav 6 200har mer än fem anställda och 860 företag merän 50 anställda. I den senare större gruppeningår 390 möbelindustrier.

Under 1990-talet har den polska exportenfrån träindustrin ökat betydligt. År 1999 i jäm-

förelse med 1989 exporterade Polen dubbeltså mycket sågat virke, 8 gånger mer spånski-vor, 9 gånger mer papper och papp och 12gånger mer möbler. Exporten sker i huvudsaktill Västeuropa. Viktigaste handelspartnernför träprodukter, såväl export som import, ärTyskland. Därnäst kommer Holland.

ReferenserForests in Poland. The State Forests Informa-

tion Centre. 2000.The Forest in Good Hands. The General Direc-

torate of the State Forests. Warsaw 1999.Forests and Wood Industry in Poland. Website

of The Polish Economical Chamber ofWood Industry.

Raport o stanie lasów w Polsce 2001. CentrumInformacyjne Lasów Panstwowych. Wars-zawa 2002.

The State Forests. National Forest Holding.Annual Report 2001. The State Forests In-formation Centre, 2002.

Wyniki aktualizacji stanu powierzchni lesnej izasobów drzewnych w Lasach Panstwo-wych – na dzien 1.01.2001 r. Biuro Urzad-zania Lasu i Geodezji Lesnej. Warszawa,2001.

Zasady hodowli lasu. Wydanie IV znoweli-zowane. Naczelny Zarzad Lasów Panst-wowych. PWRiL. Warszawa, 1979.

Economic Commission for Europe. TimberCommittee. September 2002.

Poland. Statement: Wood Market Review andProspects.

Dudek A., and Kaczmarek K., Working paperabout Forestry in Poland. Warsaw Agricul-tural University and Forest Research Insti-tute.

Carlstedt Jonas, 2000: Den aktuella skogligasituationen i Polen. Examensarbete/Skogligmarknadsinriktning, Sveriges Lantbruks-universitet.

Kaczmarek K. 2001, Forest Research Institute.Forest Policy and Institutional Developmentin Poland.

Matuszkiewicz W. Regionalizacja geobota-niczna Polski. Bilaga i ” Regionalizacjaprzyrodniczo-lesna Polski na podstawachekologiczno-fizjograficznych. PWRiL. Wars-zawa, 1990. s. 134–157.

Niklasson Mats. Muntliga uppgifter.Pudlis Eugeniusz, 13 gates to the forest king-

dom. The State Forests Information Centre,2003.

Trampler T., Kliczkowska A., Dmyterko E. &Sierpinska A. Regionalizacja przyrodniczo-lesna Polski na podstawach ekologiczno-fizjograficznych. PWRiL. Warszawa, 1990.

’’

’

136

Bok och ekbestånd.Foto:Nils-Gunnar Cato

Överföring av tall till lövskog.Foto:Nils-Gunnar Cato

137

Polens fiske

ARMIN LINDQUISTProfessorLysekil

InledningPolens havsfiske under år 2001 uppgick till207 000 ton, varav fisket i Östersjön gav156 000 ton och långdistansfisket bidrog medca 51 000 ton. Till detta måste läggas yrkes-fisket i inlandet på 5 000 ton och resultatet avvattenbruket på 30 000 ton. Fritidsfisket i in-landet uppskattas ge 40 000 ton.

Av Polens totala befolkning på 38,6 miljo-ner är ungefär 33 100 personer (EU: 28 640) påheltid engagerade i fiskerisektorn, varav 6 600i primärsektorn, dvs själva fisket och därmedsammanhängande aktiviteter. Av dessa är4 200 yrkesfiskare i Östersjön. Återstoden ar-betar i fiskbearbetningsindustrin och i fisk-handeln. Därutöver finns det många som ar-betar på deltid inom fisket. Det finns ca 340fiskbearbetningsföretag i Polen, som fryser,röker, marinerar, lägger in i konserver ochsaltar fisk. Rökt skarpsill (vassbuk) från Öst-ersjön t ex är en särskilt omtyckt delikatess.

Fisket spelar en liten roll i landets ekonomi– bara en bråkdel av en procent av BNP. Vid

Östersjökusten är fisket en viktig faktor förden regionala ekonomin. I Polens export avberedda livsmedel spelar fisket en större rolloch utgör 10% av livsmedelsexporten.

En sammanställning av grunddata av detpolska fisket finns in slutet på artikeln.

HavsfisketDet polska havsfisket kan delas upp i tre sek-torer: a) kustfisket som sker inom territorial-vattnet på 12 nautiska mil och inom flodernaOdras (Oder) och Wislas mynningsområden,b) fisket med mellanstora båtar som fiskar iden polska fiskerizonen i Östersjön – a) ochb) fiskar på en areal på mera än 3 220 000 ha,gränsen mot Bornholm anses fortfarandevara oklar – samt c) långdistansfisket.

Kustfisket, eller fisket med mindre båtarupp till 15 m längd sker utmed den över 520km långa kustlinjen. 1998 fanns det över 1 100sådana registrerade båtar, av vilka 150 varroddbåtar. Många av båtarna är gamla och

138

saknar modern utrustning. Deras totalfångstunder 1998 uppgick till 12 000 ton, varav merän hälften utgjordes av torsk, sill, och plattfiskoch återstoden, ca 4 000 ton, av sötvattens-arter som mört, braxen, abborre och gös, vil-ka förekommer i kustzonen och i mynnings-områden av floderna. För dessa sötvattens-arter finns det en god marknad. – Ca 2 400 yr-kesfiskare bedrev detta fiske, varav en deldock hade andra inkomster, som t ex frånturism. Arbetslösheten är stor, ca 20%.

Ett nytt fiske har uppstått i kustområdet påsvartmunnad smörbult (Neogobius melanosto-mus) som är en immigrant från Svarta havet(antagligen med barlastvatten). Den upp till25 cm långa fisken fångades för första gången1960 i Gdanskbukten och har spritt sig ochfinns nu ända vid Estlands kust.

Fisket med mellanstora båtar, eller kutter-fisket, bedrevs 1998 med fler än 420 båtar, av15–30 m längd, de flesta mycket gamla. De be-driver garnfiske, krokfiske och botten- och flyt-trålfiske. Viktigaste målarten har varit torsk(som har ett högt marknadsvärde); andra vik-tiga arter är skarpsill, sill, lax och öring. Total-fångsten låg vid 110 000 ton. Under de sista tioåren varierade fångsterna av torsk mellan10 000 och 30 000 ton, av sill mellan 20 000 och50 000 ton, av skarpsill mellan 20 000 och100 000 ton.

Sammanlagt rör det sig om mer än 1 500fiskefartyg och båtar som fiskar i Östersjön.Enligt EUs statistik finns det 400 polska fiske-fartyg som är längre än 12 m, 925 fartyg somär mindre samt 21 långdistansfartyg. Det pols-ka fiskets omfattning i Östersjön framgår avtabell 1.

Långdistansfisket skedde mestadels i Stillaoceanen, närmare i Berings hav och i Ochot-ska havet, men även vid Falklandsöarna ochvid Nya Zealand vilket betydde att totalfångs-ten av polskt fisket var avsevärd. Polen harvarit en stor fiskenation. Så fiskades ännu1990 320 000 ton alaska pollock (Therargrachalcogramma) vars fångst år 2000 sjönk till42 000 ton. Under 2002 har detta fiske upp-hört i praktiken, beroende bl a på att alaskapollock befinner helt utanför säkra biologiskagränser samt att ryska myndigheter ej förnyat

licenser. (Ett moratorum infördes 1995; ommålartens biologiska status informerar un-dersökningarna samordnade inom Conven-tion on the Conservation and Management ofPollock Resources in the Central Bering Sea.)

Fångsten bereddes delvis ombord och detmesta såldes utomlands. Fisket skedde efteröverenskommelser med andra länder i derasFishing Economic Zones, FEZ, och ute i detfria havet. När beståndet av alaska pollockkollapsade medförde detta stora ekonomiskasvårigheter för det polska långdistansfisket.

Inte mindre än 31 polska fabriksfartyg harvarit engagerade i långdistansfisket. Några avfabriksfartygen fiskar ännu under polsk flagg,medan andra är utflaggade.

Inlandsfisket och vattenbruketPolens inlandsvatten har en areal på 560 000ha, varav 140 000 ha är floder, 280 000 ha sjöar,50 000 ha vattenreservoarer, 50 000 ha od-lingsanläggningar och 40 000 andra vatten.

Tabell 1. Polens fiske i Östersjön 1999–2001.

ton 1999 2000 2001

Torsk 26 600 22 100 22 000Sill 19 200 24 500 37 600Vassbuk 71 700 84 300 85 800Lax 118 125 156Plattfiskar 5 800 5 600 6700Öring 400 600 500Ål 200 200 200Fiskarter imynningsområden 4 000 4 000 3 400

Tabell 2. Polens långdistansfiske 2001 och 2002.

ton 2001 2002

Nordatlanten 2 900 2 700Namibia (horse mackerel) 16 300 21 200Sydatlanten (krill) 13 700 10 700Stilla oceanen (Ryssland,alaska pollock) 16 600 —

139

(Som en jämförelse kan nämnas att den polskaekonomiska zonen i Östersjön är på 3 220 200ha.). Av yrkesfisket tas i inlandsvatten ca5 000 ton, av fritidsfiskare uppskattningsvis40 000 ton. Den odlade fisken ger drygt 30 000ton (enligt EU: 35 795 ton, d v s 15 % av dentotala fiskproduktionen). Av produktionen är22 000 ton karp och 10 500 ton regnbåge, tillett värde av 50 miljoner USD. Odlad karp är enomtyckt produkt som det alltid finns avsätt-ning för, även för export. – Den uppskattadeproduktionen av yrkes- och fritidsfisket samtvattenbruket blir då över 75 000 ton (enligtandra uppgifter totalt 86 000 ton).

FiskmarknadenDet finns ett mycket stort antal fiskimportö-rer, som dock alla arbetar i mindre skala.Någon marknadsorganisation som skullemotsvara kraven i EUs regelverk finns ej. Detfinns inte någon fryskedja från producent tillkonsument. Den nödvändiga lagstiftningen ärunder förberedelse, bl a för att standardiserakvalitet och distribution av fisk.

Fångstens användningDen allra största delen av den polska fångstenanvänds för mänsklig konsumtion. Per capitakonsumtionen har under det senaste decen-niet sjunkit till ca 10 kg/år. Enligt andra uppgif-ter ligger den vid bara 5–6 kg/år. 1998 impor-terade Polen 253 000 ton fisk till ett värde av261 milj USD (EU2000: 275 850 ton, 323 miljoneuro) det mesta djupfryst råvara och till endel, efter bearbetning, för reexport. Exportenav fiskeprodukter uppgick år 2000 till 164 030ton till ett värde av 264 miljoner euro. Polenimporterar således mycket mera fisk än vadsom exporteras.

Fiskbearbetningsföretagen är spridda överhela landet och utbytet av produkter är stort.De flesta företagen finns dock vid Östersjö-kusten. 80% av alla fiskbearbetningsföretaghar färre än 20 anställda. Man räknar med attefterfrågan på fisk kommer att öka, då fisk är

en hälsosam föda. År 1998 producerades274 000 ton fiskprodukter, varav 61 000 tonfärska och frysta filéer, 56 000 ton fisk i kon-server, 51 000 ton marinerade produkter,41 000 ton hel fisk eller fisk utan huvud, 23 000ton rökt fisk, 20 000 saltad fisk, resten, 22 000ton andra produkter. Under 1998 gick bara15 000 ton skarpsill till Danmark för fiskmjöls-produktion.

Lönsamheten är för närvarande relativtliten. Det påpekas att råmaterialet till bered-ningen inte alltid är av bästa kvalitet.

Fiskets framtida rollFisket i Östersjön beror helt på i vilket till-stånd de viktigaste bestånden av de fyra vik-tigaste arterna är; torsk, skarpsill, sill och lax.Torskbeståndet öster om Bornholm har mins-kat dramatiskt och det behövs flera år innandet kan byggas upp igen. Det finns två orsakertill nuvarande situation; överexploatering avlekbeståndet och avsaknaden av inflöden avsaltvatten från västerhavet som är en förut-sättning för att torsken skall kunna leka fram-gångsrikt, särskilt i Bornholmsområdet och iGdanskbukten.

Efter vetenskaplig rådgivning från Interna-tionella havsforskningsrådet (InternationalCouncil for the Exploration of the Sea), ICES,har den Baltiska fiskerikommissionen, (Inter-national Baltic Sea Fishery Commission), IBS-FC, måst reducera mängden av torsk som fårtas. IBSFC beslutar vad medlemsländerna kankomma överens om och Polen är, jämte EU-länderna, de tre baltiska länderna och Ryss-land medlem av kommissionen. När Polenblir medlem av EU, och därmed en del av denGemensamma fiskeripolitiken, blir det EUsom bestämmer om fiskets förvaltning. Alltdetta kommer i mycket hög grad påverka detpolska fiskets omfattning och struktur, vilketframgår av Ministeriets för Jordbruk ochlandsbygdsutveckling program för 2004–2006(se litteraturförteckningen).

I juni 2002 godtog Polen EUs regelverk heltoch hållet. Principen om relativ stabilitet be-varas. EU tillmötesgick även Polens begäran

140

om att skarpsillen förs upp på listan överarter som får omfattas av åtgärderna förmarknadsintervention. För att reorganiseraoch modernisera flottan har Polen antagitden ovannämnda strukturpolitiken för 2004–2006.

När Polen blir medlem av EU, räknar manmed en minskning av fartygsbeståndet med30–40%. Samtidigt hoppas man på att medEUs strukturmedel kunna modernisera 180fartyg i Östersjön, för att, som det sägs, kom-ma nära den ekonomiska konkurrenskraftenav EU-flottan i övrigt. Moderniseringen måsteäven omfatta hanteringren av fångsten, säker-heten ombord och rapporteringen av fång-sterna.

Långdistansfisket har, som ovan nämnts, ipraktiken upphört och det är helt osäkert omdet kommer att tas upp igen.

Regeringens policy när det gäller inlands-fisket och fiskodling är att restrukturera nu-varande produktion för att kunna möta fram-tida konkurrens inom EU.

Fiskbearbetningssektorn återhämtar sigefter den ryska ekonomiska krisen och åter-uppbygger sina marknader. Man räknar medatt även EU, och då huvudsakligen den tyskamarknaden, kommer att bli mycket intressan-ta. Den viktigaste uppgiften för den polskafiskbearbetningsindustrin är att koncentrerasig, att attrahera kapital från utlandet och attförbättra den sanitära standarden så att denmotsvarar EUs krav.

FörvaltningSedan 1999 ligger kompetensen för fisketinom Ministeriet för jordbruk och landsbygds-utveckling, med en särskild avdelning förfisket. Lagar har antagits för att EUs regelverkom fiske kan inkluderas i den polska lagstift-ningen. Det finns tre regionala fiskeriinspekto-rat, underställda ministeriet: Szczecin, Slupskoch Gdynia, som har till uppgift att inom sinageografiska områden förvalta och övervakafisket. Här behövs det enligt EU särskildakapacitetsförstärkningar. – Inlandsfisket för-valtas helt av regionala myndigheter.

Huvudsyftet med den polska fiskeripoliti-ken är att anpassa sig till EUs krav. Som vikti-gast nämns bl aatt finna en varaktig balans mellan fiskbestån-

den och deras exploatering,att förbättra företagens ekonomi, att förbätt-

ra produkterna, ochatt stödja regionerna med socio-ekonomiska

åtgärder.

ForskningDet finns två institut som bedriver fiskeri-forskning.

Havsforskningsinstitutet, Morski InstytutRybacki, MIR, ligger i Gdynia och har till sittförfogande ett 41 m långt forskningsfartygBaltica, byggt 1993, för arbeten i Östersjön.Ett gott samarbete finns med Havsfiskelabo-ratoriet i Lysekil, med institutionerna i Ros-tock/Warnemünde och Kiel, samt med andraländer runt Östersjön. Mycket av arbetet sam-ordnas internationellt genom ICES. Ämnes-områden är fiskeribiologi, oceanografi, marinekologi, fiskeredskap, fiskbearbetningtekno-logi och fiskets ekonomi.

Institutet för inlandsfisket ligger i Olsztynoch bedriver fiskeriundersökningar i söt-vatten för att förbättra produktionsmetoder,vattenbruk, fisketeknik och fiskets ekonomi.

Med tanke på att nästan hela Polens befolk-ning finns i Östersjöns nederbördsområdekommer undersökningar och miljöåtgärderför att minska Östersjöns belastning med gif-ter och gödning bli alltmer betydelsefulla förlandet. Det av Världsbanken finansierademiljöprojektet för Östersjön kommer att blien viktig faktor som även kommer det polskafisket tillgodo.

Sammanfattande synpunkterI Östersjön är det polska fisket överdimensio-nerat med gamla båtar, vilka kommer att med-föra en omfattande omstrukturering av fisket.När det gäller långdistansfisket kan manknappast se någon annan framtid än att fort-

141

sätta med försöken med att minska den exis-terande flottan. När det gäller inlandsfisketoch vattenbruket blir tillgången till tillräckligamängder av rent vatten avgörande för denvidare utvecklingen.

För handeln och distributionen gäller attden polska lagstiftningen håller på att anpas-sas till EUs regelverk så snabbt som möjligt.Fiskkonsumtionen kan säkert ökas i Polenoch det finns tecken på att intresset för fisksom hälsosam föda har ökat då nya handels-kedjor har etablerat sig som tillhandahållerfiskprodukter.

Den polska handelsbalansen är negativ dåPolen importerar mera fisk än vad som expor-teras. Med en större export av fiskprodukter,särskilt till Tyskland och Ryssland, länder ivilka det finns intresse för produkter fram-ställda i Polen, kan man räkna med en positivutveckling av handelsbalansen.

Tabell 3. Grunddata för det polska fisket enligt strukturpolitiken 2004–2006 (2003).

1999 2000 2001

Fångst, tonTotalt 221 800 200 100 207 400därav i Östersjön 128 100 141 100 156 600vid långdistansfisket 93 700 59 000 50 800fisk köpt vid långdistansfisket 13 000 20 400 23 300

Fiskeflottan, antal fartyg vid slutet på åretfiskebåtar <15m 1037 974 992fiskebåtar 15–50 m 422 417 422fabriksfartyg 31 24 21

Fiskprodukter, ton framställda i land 288 200 309 000 289 900

Utrikeshandel, tonimport 254 300 276 00 233 400export från land och till sjöss 174 000 164 200 163 000

Marknad, tillgång, ton 207 900 232 800 216 000

Konsumtion per capita, kg, ”handelsvikt” 5,4 6,0 5,6

Källor till informationEuropeiska kommissionen – Generaldirekto-

ratet för fiske, 2002: Polen: en stor fiske-nation på väg in i EU. – Europeiskt Fiske nr15, december 2002, sid 11.

FAO, 2001 och 2003: Fishery Country ProfileFID/CP/POL Rev. 5, February 2001, 7 sidoch kompletteringar erhållna av FAO i fe-bruari 2003, 2 sid.

IBSFC, 2001: Proceedings of the 27th Session,Cracow, Poland, 3–7 September 2001, 342sid.

ICES, 2001: Extract of the Report of the ACFMon Stocks in the Baltic. June 2001. 151 sid.

Lindquist, Armin, 2001: Catches of some ”non-ICES” fish species in the Baltic. – Fiskeriver-ket Göreborg. Finfo 2001:11, 13 sid.

Ministry of Agriculture and Rural Develop-ment, 2003: Poland. Sectorial OperationalProgramme Fisheries and Fish Processing2004–2006 adopted by the Committee forEuropean Integration 14. 02. 2003. – Nation-al Development Plan for 2004-2006, War-saw, February 2003, 108 sid.

142

Frilevande visent. Bialowieza.Foto: Lars Jarnemo.

Svart stork.Great Mazurian Lake District.Källa: Sekcja Ornitologisczna

Polskiego TowarzystwaZoologicznego. Warszawa.

143

Förkortningar och adresser

ARR/AMA Agency for Agricultural Markets, Warszawa.ARiMR Agency for Agricultural Reconstructing and Modernisation,

Warszawa.Agenda 2000 Reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).

Beslutad 1999.Acquis communitaire EUs regelverk.BSE Bovine Spongiform Encephalopathy. Galna kosjukan.CAP Common Agricultural Policy – EU:s gemensamma jordbrukspolitik.CEFTA Central European Free Trade Area.EBRD Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken.EU Europeiska unionen.FAPA Foundation of Assistance Programmes for Agriculture, Warszawa.FDI Foreign Direct Investment.GATT General Agreement on Tariffs and Trade.GUS Central Statistical Office, Warszawa.HELCOM Helsingforskommissionen.ICES International Council for the Exploration of the Sea

– Internationella Havsforskningsrådet.IBSFC International Baltic Sea Fishery Commission

– Baltiska fiskerikommissionen.IMF Internationella Valutafonden.MARD Ministry of Agricukture and Rural Development, Warszawa.MTR Mid Term Review (of CAP).NGO Icke-statlig organisation.OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.PLN Zloty, polsk valuta.PHARE Pologne et Hongrie: Aide à la Reconstruction Economique

– EU:s samarbetsprogram för Central- och Östeuropa.SAPPARD Operational Programme on Structural Policy for Rural Areas

and Agriculture DevelopmentWTO Världshandelsorganisationen

144

Internetadresser och e-mail

ARR/AMA www.arr.gov.pl [email protected] www.arimr.gov.pl [email protected] www.fapa.com.pl [email protected] www.minrol.gov.pl [email protected] www.stat.gov.pl [email protected]

Gunnar André [email protected] Buckwell [email protected] Fredriksson [email protected] Grennfelt [email protected] Håstad [email protected] Larsson [email protected] Lindquist [email protected] Rabbinowicz [email protected]örn Sandberg torbjö[email protected] Tarka [email protected]

145

Karta över Polen

147

Förteckning över tidigare utgivna nummer

År 2001; Årgång 140Nr 1 Sälen – resurs eller problemNr 2 Skogliga konsekvensanalyser 1999Nr 3 Framtida möjligheter till ökat utnyttjande av naturresurserNr 4 Verksamhetsberättelse 2000 Kungl. Skogs- och LantbruksakademienNr 5 Landskapet: restprodukt eller medvetet skapat?Nr 6 Ecologically Improved Agriculture – Strategy for SustainabilityNr 7 Sverige i det europeiska samarbetetNr 8 Bekämpningsmedel i vatten – vad vet vi om förekomst och effekter?Nr 9 Odlingssystem, växtnäring och markbördighet – 18 års resultat från en tidigare ej uppgödslad jordNr 10 Svenska fiskets framtid och samhällsnyttaNr 11 Vem sätter värde på den svenska skogen? – Trämekanisk framsynNr 12 Nutrition och folkhälsa i EU-perspektiv OCH Miljöpåverkan och framtidens matvanor OCH

Framtidens mat i framtidens kökNr 13 Konkurrenskraftig virkesförsörjning– ett kraftprov för skogsteknologin!Nr 14 Fritidsodlingens och stadsgrönskans samhällsnyttaNr 15 Debatt – Hur kan marknad och miljö förenas? Exemplet spannmålsproduktion

År 2002; Årgång 141Nr 1 Genteknik – en skymf mot Gud eller nya möjligheter för mänskligheten?Nr 2 Genmodifierade grödor. Varför? Varför inte? – Genetically Modified Crops. Why? Why Not?Nr 3 Skogsfrågor i ”Konventionen om biologisk mångfald”Nr 4 Mindre kväveförluster i foderodling, foderomvandling och gödselhantering!Nr 5 Bondens nya uppdrag OCH Shaping U.S. Agricultural PolicyNr 6 Verksamhetsberättelse 2001Nr 7 Sustainable forestry to protect water quality and aquatic biodiversityNr 8 Foder – en viktig länk i livsmedelskedjan!Nr 9 Fortbildning för landsbygdsutvecklareNr 10 Hållbart jordbruk – kunskapssammanställning och försök till syntesNr 11 Närproducerad mat. Miljövänlig? Affärsmässig? Djurvänlig?Nr 12 Nya kunskaper inom bioteknik och genetik för nya tillämpningar på husdjur SAMT

Fria Varuströmmar – konflikt med djur- och folkhälsa? Vilka möjliga utvägar finns? SAMT

Exempel på verksamhet inom JordbruksverketNr 13 Bland skärgårdsgubbar och abborrar på MöjaNr 14 EU och EMU – broms eller draghjälp för skogen?Nr 15 Hur kan skogsbruk och kulturmiljövård förenas?Nr 16 Vilket kött äter vi om 10 år? Rött, vitt, svenskt, importerat? Vi får det samhälle vi äter oss till!Nr 17 Avsättning av skogsmark

År 2003; Årgång 142Nr 1 Det sydsvenska landskapet, framtidsvisioner och framtidssatsningar SAMT

Idéer för framtidens skogslandskapNr 2 Viltets positiva värdenNr 3 Inför toppmötet i JohannesburgNr 4 Kapital för landsbygdsföretagareNr 5 Kompetensförsörjningen i svenskt jordbrukNr 6 Fiskets miljöeffekter – kan vi nå miljömålen?Nr 7 Verksamhetsberättelse 2002Nr 8 De glesa strukturerna i den globala ekonomin – kunskapsläge och forskningsbehovNr 9 Tro och vetande om husdjurens välfärd (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 10 Svenska satsningar på ökad träanvändning (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 11 Kapital för landsbygdsföretagare (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 12 Feminisering av Moder natur? Östrogener i naturen och i livsmedelNr 13 Crop and Forest Biotechnology for the FutureNr 14 Lantbrukskooperationen – Hållbar företagsidé eller historisk parentesNr 15 Landskap och vindkraft – i medvind eller motvind (Enbart publicerad på www.ksla.se)Nr 16 Utvecklingen i Polen

148

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens Tidskrift (KSLAT) har, under olika namn, utkommit sedan1813, då akademien grundades. Från och med 1994 utges KSLAT som en numrerad serie av skrifter

(15-20 häften/år) med egna titlar. Innehållet består huvudsakligen av dokumentering frånakademiens sammankomster och seminarier – även debattnummer förekommer –

och speglar akademiens verksamhetsområde; de areella näringarnaoch till dessa knutna verksamheter.

Prenumerationspris 350 kr/år.

Kungl. Skogs- och LantbruksakademienDrottninggatan 95 B, Box 6806, 113 86 Stockholm

Tel 08-54 54 77 00, Fax 08-54 54 77 10, Postgiro 18 32 80 - 7

ISSN 0023–5350 ISBN 91–89379-58-6 Tex

t & T

ryck

Tot

ab A

B, E

skils

tuna

200

3

Pris 100 kr

Utvecklingen i Polen - KSLA | Lantbruk · Wieslaw Tarka.....29 Polen i ett ekonomiskt perspektiv:...

Documents

Transcript of Utvecklingen i Polen - KSLA | Lantbruk · Wieslaw Tarka.....29 Polen i ett ekonomiskt perspektiv:...