Typsnitt

Typografi är en bred term för konsten och hantverket attutforma texter – i tryck eller på skärm – så att textensbudskap förmedlas på bästa möjliga sätt, och samtidigtär estetiskt tilltalande för läsaren.

Det är inte bara tidningar och böcker som behöver god typografi, utan alla ställen där text ska läsas: skyltar, sedlar, förpackningar, monument och minnestavlor, bilars registreringsskyltar.

God typografi kan vara livsviktigt, till exempel på en läkemedelsförpackning, för att inte sammanblandningar eller feldoseringar ska ske av misstag.

Typsnittsfamiljer

Antikva, boktryckarterm för den upprättstående, latinska tryckstilen (antikva), till skillnad från fraktur eller gotisk stil och kursiv(kursiv) stil, med eller utan serifer. Antikvan kallas av fransmännen caractère romain, av engelsmännen roman type. Termen antikva används ibland som samlingsnamn för de teckensnitt som innehåller seriffer. Antikvan är en efterbildning av de s.k. romerska typerna. Dess uppfinnare var Coluccio Salutati (1331–1406) och Poggio Bracciolini (1380–1459) som försökte införa den i stället för den gotiska stilen (munkstilen). Den är förknippad med Florens, där den fick sitt genomslag,och kallas ibland humanistisk antikva, humanistisk stil etc.Två exempel på Antikva är Garamond och Times New Roman.

Times New Roman Garamond

Arial Franklin

Skripter är typsnitt av typen Serif. Serif, klack eller schattering är namnet på de tvärstreck som avslutar den bokstavsstapel som utgör en bokstaveller ett tecken i en teckenuppsättning. Teckensnitt som innehåller dessa avslutande streck kallas seriffer (serifer),serif-teckensnitt eller antikvor, medan sans-seriffer (sanserifer eller grotesker) är namnet på de teckensnitt som saknar dessa avslutande streck.

Traditionellt används serif-teckensnitt i huvudsak i brödtext (huvudtext) eftersom de upplevs som mer lättlästa. Sans-serif-teckensnitt används framför allt i kortare stycken,så som i bildtexter eller i tabeller, för att urskiljas tydligare från brödtexten.

Exempel på skripter är Arial, Franklin och Futura.

Alla teckensnitt är enhetliga på så sätt att man ska kunna känna igen utseendet på dem utan att se hela uppsättningen. Detta kan man göra genom att titta på olika kännetecken av bokstäverna. Olika delar av bokstäverna har därför namn.

Detaljer man kan titta på är till exempel om teckensnittet har seriffer och hur stor skillnaden är mellan grund- och hårstreck. Grundstrecken är de tjockare delarna av ett tecken, medan hårstrecken är de tunnare. Serifferna är klackarna på bokstäverna.

Typsnittets beståndsdelar

Storleken på bokstäverna i typsnittet mäts i punkter (pt). Böcker har oftast 10-12 pt och tidningar/tidskrifter har 8-12 pt.Man kan däremot uppleva att 12 pt är för stort och påminner omen barnbok, storleken förbättrar alltså inte läsbarheten. Man kan även tänka på att anpassa graderna till den tänkta målgruppen.En kortare rad kräver mindre grad och en längre rad större grad.Gemena (de småbokstäverna) är mer lättlästa än versaler(de stora bokstäverna). Gemener används alltid i brödtext.

Regler om bokstavsstorlek

Regler om satsbredd

Det är viktigt att man inte har för långa rader eftersom det tvingar läsaren att vrida på huvudet, den ideala radernas längd är 55-65 tecken och till tecken räknas även mellanslag. Viktigt är också att raderna inte heller blir för korta, de bör inte vara kortare än 35-45 tecken. För att vara säker på att man intehar för korta eller för långa rader i förhållande till den grad man har valt kan man kontrollräkna.

Rubriker: Undvik om möjligt långa rubriker, helst ska de få plats på en rad eftersom att långa rubriker ärsvårlästa och ser fula ut. Det är också viktigt att man INTE har punkt efter rubrik.

Mellanslag: Skriv inte flera mellanslag i rad, inte heller efter punkten som avslutar en mening.Citattecken: Används vid kortare citat. Använd typografiskt riktigacitattecken ” ” och apostrofer ’ ’ (inte tumtecken ” ”, ’ ’ )

Praktiska skrivregler

Hur väljer man ett typsnitt?

Inom bokformgivning är det typsnittets läsbarhet som ytterst avgör om det är bra. Man brukar säga att antikvor generelltsett bättre läsbarhet än linjärer. Läsaren får inte störas. Ett typsnitt i bokinlagan ska hjälpa till att nyansera texten ochunderlätta och stimulera till fortsatt läsning. Men det betyder inteatt typsnittet inte får uttrycka något alls, som den äldre typografiskolan skulle säga.

God läsbarhet förutsätter att textjustering (ord- och teckenmellanrum, samt optisk eller metrisk kerning, beroende på typsnitt) görsi layoutprogrammet. Det finns några riktigt väljusterade typsnittsom fungerar ändå. Men i de flesta fall måste man göra en egen justering. Konsten att justera text bygger på erfarenhet. Det handlar om att läsahandböcker, praktisera och titta på textmassor.För affischer och bokomslag brukar man låta ämne och genre styra valet av typsnitt. Där är det viktigare att typsnittet väcker uppmärksamhet än att det har hög läsbarhet.Där är det omöjligt att säga vilket typsnitt som är ”bäst”. Det mesta fungerar.

...en handbok i typografi för dig som vill lära dig mer om typsnitt