Torkning och inkokning

2
Journal 1 Torkning Det är skönt att ha torkad mat i förråden, det ser så lite ut men är så mycket. Man blir förvånad över hur mycket vatten grönsaker, frukter och bär innehåller. Dessutom finns det något visst med en mörk höstkväll när det brinner i spisen och hela köket är fullt av torkollor gjorda av gamla fönster, tavelramar, brödbackar och utslitna lakan.Principen bakom torkning som konserveringsmetod är att bakterier och nedbrytare inte trivs i den torra miljön. Visst är det lite jobb med att torka mat, men det är värt det; man får en produkt som håller sig nästan hur länge som helst, är god och lätt att tillaga, samt har kvar mycket av näringen. För att inte tala om när man, likt en hamster, fyller torkade grönsaker och frukt i stavar och skivor på glasburkar, drar åt locket ordentligt och ser med tillförsikt fram emot en lång vinter. Allt som innehåller vatten kan torkas. Det är inte heller svårt. Skörda, skölj, skär och torka. Rotsaker blir bäst om man förväller dem hastigt i saltat vatten innan man torkar dem. Koka då upp vatten i en gryta och sänk ned de skurna rotsakerna i en trådsil eller ett durkslag. Bitarna ska börja mjukna men inte bli kokta. När du skurit (och ev förvällt) grönsakerna i tunna skivor eller stavar breder du ut dem på en torkolla, dvs en ram med finmaskigt nät i. Rör om ibland sedan hänga upp eller stapla där det är varmt och torrt, t.ex ovanför ett kylskåp, element, värmepanna eller helst av allt en vedspis. Ollorna kan man och se till att det inte blir för varmt, max 50 grader för frukt, 40 för grönsaker och 30 för örter. När de är snustorra, så torra att de prasslar, lägger man dem i burkar. Man kan också förvara dem i små papperspåsar som i sin tur ligger i en plastpåse. Öppna inte burkar och påsar i onödan, då släpps fukt in. Torkningen går fortare om man: -skär små bitar och tunna skivor -skär tvärs över fibrerna -lägger tunna lager på ollorna -inte staplar för många ollor på varandra över värmekällan -lägger några pinnar mellan de staplade ollorna för bättre luftcirkulation -ser till att skivor inte ligger och klistrar mot varandra -stänger fönstren vid regnigt väder Inkokning Att konservera, koka in eller hermetisera som det också kallas är en metod som innebär att man dödar alla bakterier i maten genom uppvärmning. Vid uppvärmningen pressas också all luft ut ur glasburken och ett vacuum bildas. Vid inkokning används helst burkar med glaslock och gummiring. Inkokning har många fördelar:

description

Kort om torkning och inkokning av mat.

Transcript of Torkning och inkokning

Page 1: Torkning och inkokning

Journal

1

Torkning

Det är skönt att ha torkad mat i förråden, det ser så lite ut men är så mycket. Man blir förvånad över hur mycket vatten grönsaker, frukter och bär innehåller. Dessutom finns det något visst med en mörk höstkväll när det brinner i spisen och hela köket är fullt av torkollor gjorda av gamla fönster, tavelramar, brödbackar och utslitna lakan.Principen bakom torkning som konserveringsmetod är att bakterier och nedbrytare inte trivs i den torra miljön. Visst är det lite jobb med att torka mat, men det är värt det; man får en produkt som håller sig nästan hur länge som helst, är god och lätt att tillaga, samt har kvar mycket av näringen. För att inte tala om när man, likt en hamster, fyller torkade grönsaker och frukt i stavar och skivor på glasburkar, drar åt locket ordentligt och ser med tillförsikt fram emot en lång vinter. Allt som innehåller vatten kan torkas. Det är inte heller svårt. Skörda, skölj, skär och torka. Rotsaker blir bäst om man förväller dem hastigt i saltat vatten innan man torkar dem. Koka då upp vatten i en gryta och sänk ned de skurna rotsakerna i en trådsil eller ett durkslag. Bitarna ska börja mjukna men inte bli kokta. När du skurit (och ev förvällt) grönsakerna i tunna skivor eller stavar breder du ut dem på en torkolla, dvs en ram med finmaskigt nät i. Rör om ibland sedan hänga upp eller stapla där det är varmt och torrt, t.ex ovanför ett kylskåp, element, värmepanna eller helst av allt en vedspis. Ollorna kan man och se till att det inte blir för varmt, max 50 grader för frukt, 40 för grönsaker och 30 för örter. När de är snustorra, så torra att de prasslar, lägger man dem i burkar. Man kan också förvara dem i små papperspåsar som i sin tur ligger i en plastpåse. Öppna inte burkar och påsar i onödan, då släpps fukt in.

Torkningen går fortare om man: -skär små bitar och tunna skivor -skär tvärs över fibrerna -lägger tunna lager på ollorna -inte staplar för många ollor på varandra över värmekällan -lägger några pinnar mellan de staplade ollorna för bättre luftcirkulation -ser till att skivor inte ligger och klistrar mot varandra -stänger fönstren vid regnigt väder

Inkokning

Att konservera, koka in eller hermetisera som det också kallas är en metod som innebär att man dödar alla bakterier i maten genom uppvärmning. Vid uppvärmningen pressas också all luft ut ur glasburken och ett vacuum bildas. Vid inkokning används helst burkar med glaslock och gummiring. Inkokning har många fördelar:

Page 2: Torkning och inkokning

Journal

2

-Inga konserveringsmedel eller andra tillsatser behövs. -Ingen särskild salt- eller sockermängd behövs. -Konserverna kan hålla hur länge som helst. -Bevarad smak. -Burkarna kan återanvändas (gummiringarna måste bytas ibland) -När maten väl är konserverad krävs ingen energi för att den ska hålla sig, jämför frysning.

Att koka in matvaror på burk är enkelt och roligt och resultatet blir bra utan att man behövt köpa något överhuvudtaget. Nästan alla grönsaker, frukter och bär går att koka in. Tomater blir nog allra bäst, de går inte att jämföra med köpta burktomater. Man gör några hål i skalet på tomaterna med gaffeln och lägger dem i kokande vatten några minuter, sedan går de lätt att skala. Därefter läggs de i en glasburk, en sådan som har gummiring och metallklämma. Burken skall vara fylld till 4/5-delar. Ofta finns det på gamla burkar en liten markering i glaset som visar hur högt burken skall fyllas. Sedan häller man lättsaltat vatten över tomaterna och sätter på locket ordentligt. Gummiringen skall vara felfri och gärna nykokt, den måste också sitta rakt. Sedan ställer man ner glasburkarna i kallt vatten, antingen i en särskilt konserveringsapparat med en metallställning som gör det lätt att få upp burkarna igen, eller också i en vanlig kastrull med en disktrasa på botten. Man kan ställa flera burkar på varandra. Häll på vatten till halva den översta burken. Sätt ner en termometer i kastrullen och värm sakta upp vattnet tills det håller 100 grader. Håll temperaturen i en timme. Lyft sedan ur burkarna ur kastrullen så de får svalna. Förvara dem helst mörkt och svalt och kontrollera att vacuumet håller ibland. En sådan här konserv kan hålla i hundra år. Använd tomaterna i grytor och soppor och pastasåser