Till Gustaf Frödings Minnein iiiiiit'ii!i[iriiimHninit iiiiTrfiiniiiniintniiiunn
STUDENTFÖRENINGEN i min m b y h n 1 1 h ii ii ii i' i
1
, ii 1! h Vi t i! it hb inr wmrirftrftf iniirffiHHHiiiTia
VERDAND1S S/\\SKRIFTER-
btockhol BONNIER'S r B0NNira
Av Yerdandis Småskrifter hava hittills utkommit 260 häften. Varje häfte kostar 1 kr.
1. Om människans ursprung av lektor 0.
Adleris. 1888. »:e nppl. 18.
2. I vår befolkningsfråga av prof. Ejalmar Öhrvall. 1917.
S. Koranen, Muhammedanernas bibel, av prof. U. Almkvist. 4:e nppl. 18.
4. Nutidens arbetssätt av byraingenJBr Karl
af ffeijerstam. 3:e nppl. 07.
5. Om överläggningar och beslut, en hjälp-
reda, av Axel Svenson. lS:e nppl. 19.
6. Istiden av prof. A. 0. Högbom. 5:e nppl. 19.
'
f. Skolans ställning till religionsunder- visningen i Sverge och andra länder av Anna Whillock. 2:a nppl. 06.
9. Skatterna till staten av red. Harald SekU man. 2:a uppl. 03.
10. Från människosläktets barndom av Ellen
Key. 4:e uppl. 20.
11. Den industriella arbetarfrågan av Gustaf Siösteen. 89. 2:a nppl. 04.
12. Husdjurens skötsel av folkhögskolläraren J. T. Hallenborg. 3:e nppl. lå.
18. Tillståndet i Frankrike före revolu- tionen 1789 av 0. v. Zueigbergk. 4:e nppl. 14.
14. Voltalre och hans strid mot fördomarna 1 religion och samhälle av Hellen Lind- gren, 4:e nppl. 15.
It. Om tanke- och yttrandefrihet av John Stuart Mitt. Öve», av prof. Hj. Öhrvall. 4:e nppl. 14.
18. Jorden ooh solsystemet av prof. Karl Boklin. 4:e nppl. 14.
17. Om . pängar av bankfallmäktig K. Meyer.
Övers, och bearb. av bankdir. Johan Lll lie-
hö ök. 2:a nppl. 02.
II. Oiordano Bruno, en tankefrihetens martyr, av Jok. Bergman. 8:e nppl. 07.
II. Syndafloden, efter Edv. Suees, »v prof.
Gunnar Anderisen. 3:6 nppl. 08.
20. Den politiska rösträtten av fa. dr Dåtid Bergström. 90. 6:8 nppl. 05.
21. Färgernas betydelse i djur- och växt- världen av 67. Steffen. 2:a nppl. 05.
22. Den stora franska revolutionen av red.
O. v. Ziceigbergk. 4:e nppl. 15.
21. Om förebyggande av eldfara och om eldsläckning av B. Wavrinsky.
24. Karl Ivarsson och lantmannapartiet av litteratör Emil Svensén.
25. Huru böra mejerierna betala mjölken ? av K. >\ Lundin.
28. Folkbildningspolitikern Adolf Dlester- weg av fridtjuv Berg.
27. Socialdemokratin, deet uppkomst cek ut-
veckling, av Aec. Danielsson. I. 2:a nppl. redig,
»v Bj. Branting. 09.
veckling, av Ax. Danieltson. II. 2:a nppL redig,
av Bj. Branting. 09.
29. Församlingsrätten av t. häradshövding Karl Staaff. 91. 2:a nppl. 06.
50. Språket, dess liv och ursprung av fil.
dr Karl Ljungstedt. 3:e nppl. 20.
51. Likbränning eller begravning? av ingen-
jör Per Lindell. 3:e nppl. 08.
32. Slumpen. Något om sannolikhetsberäkn. av fil. dr /. Damm. 2:a nppl. 10.
33. Normalarbetsdagen av prof. Gust.l. Steffen.
2:a apnl. 07.
Med karta. 2:a nppl. 08.
35. Moralens utveckling av Jf. Key. Se nppl. 11.
30. Om rättstavningen av K.B.Lind.l.t. nppl. 17.
37. Irland och Parnell av 0. W. *Jun&.
38. Om testamente av Jnri» kand. Bernt E.
Drakenberg. 92. 2:a nppl. 07.
39. Konstgjorda gödselämnen av agronom #. Berglund.
40. Industrin och kvinnofrågan av övering. S. A. Andrée. 2:a nppl. 08.
41. Elden av doc. Wilhelm Palmeer. 2 :a nppl. 12. 42. Rättskrivningens grunder av prof. Adolf
Xoreen. 2.a upp], 20.
43. Kolumbus ock upptäckandet av Amerika av prof. Karl Ahlenius. 2:a nppl. 13.
44. Robert Burns av Oust. Iråding. 2:a nppl. 10. 45. Socialismen av Bj. Branting. 3:e nppl. 08. 43. Modersmålet eeh dess utvecklingsskeden av
K. Ljungstedt. 93. 4:e nppl. 20. 47. Den svenska nykterhetsrörelsen av prof.
Joh. Bergman. 3:e nppl. 05.
48. Kulturkampen mellan semiter och leds- européer av doc. K. L. Tallqvist.
48. Fredsrörelsen av Anna B. Wieksell. 2:a nspL 12.
50. Billigare järnvägsresor av K. Trtttig. 94. 51. Husdjurens yttre sjukdomar och deras
behandling av J. Vennerholm. 2:a nppl. 13.
52. Växternas skyddsmedel emot yttervärl- den av prof. B. Lidforss. 2:a nppl. 09.
53. Almanackan och tideräkningen av pref. C. V. L. CkarUer. 2:a nppl. 11.
54. Om naturkrafternas växelverkan av Hehnkoliu. 95. %:a nppl. 20. Övers, av Hj. Öhrvall.
55. Individualism och socialism av Milen Key. 3:e nppl. 10.
56. Progressiv beskattning av prof. K. Wiek- sell. 2:a nppl. 03.
57. Slaveriet i antiken av prof. Joh. Bergman. 96. 2:a nppl. 05.
68. Häxeriet och häxeriprocesseraa av med. dr A. Xyström. 2:a nppl. 07.
68. Om psykisk uttröttnlng av prof. Bj. Öhr- vall. 3:c nppl. 06.
60. Norge av Harald Wieselgren.
61. Folkundervisningens anpassning till
den moderna kulturen av lärares M. Ohlsson-Hörle. 2:a nppl. 09.
(2. Hur den svenska folkskolan kom till
av 01. d:r Karl Linge. 97.
63. Om tobak av C. G. Santeseem. 2:a nppl. 08.
64. Våra torvmossar »v prof. B. Sernander. 3:e nppl. 16.
65. Om naturvetenskapernas betydelse för världsåskådningen av Karl af Oeijeretam.
2:a nppl. 04.
66. Om sjukdomar hos sädesslag av lektor Karl Starbåck. 2:a nppl. 09.
6T. Bildning av Ellen Key. 5:e nppl. 10.
68. Astronomi och kultur av prof. C. T. 1.
CkarUer. 2:a nppl. 06.
60. Sverges inre tillstånd under Karl XII av Bugo Larsson. 2:a uppl. 07.
70. Bergens uppkomst av prof. Carl Wimem. Med 22 flg. 3:e nppl. 13.
71. Spanien och Kuba av B. Sveneén. 08.
72. Om Norrlands näringar av prof. A. 0.
Högbom. 2:a nppl. 08.
73. Förfalskningar av närings- och njut- ningsmedel av John Landin. 2:a nppl. 11.
74. Gladstone sv Qustaf8iieie*n. 99.1:» nppl. IG.
T5. Om skidor eeh skidlöpning av prof. L. A.
Jägerskiöld. 2:a illnstr. nppl. 04.
78. Om Insjöfisket och insjöfiskaren av Carl
Cederslröm. 2:a nppl. 10.
77. Skönhet för alla av Ellen Key. 5:en»pl. IS.
78. Om arbetarnas konsumtionsföreningar av 6. B. v. Kock. 2:a nppl. 02.
78. Några ord om Berzellas av prof. B. ff.
Söderbaum. 2:a nppl. 15.
80. Om stjärnornas natur av fil. dr X. T. K..
Xordenmark. 2:a nppl. 10.
81. Olika slag av fortplantning inom djur- riket av L. A. Jägerskiöld. 2:a nppl. 08.
STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 179.
Innehåll.
2. Fröding och det svenska folklynnet 9
3. Frödings poetiska stil 14
4. Fröding som problemdiktare 16
5. Fröding och Almqvist 18
6. Poeten och människan 29
Förord till andra upplagan.
Denna småskrift utgör, med några smärre ändringar och tillägg,
manuskriptet till ett tal, som hölls vid en minnesfest över Gustaf
Fröding, anordnad av Studentföreningen Verdandi på Norrlands nation
i Uppsala den 2 mars 1911. Då nu efter 11 år en andra upplaga av
denna småskrift trvckes, vidtages ej, hur behövligt det än ur andra
synpunkter kunde vara, några nya ändringar, eftersom skriftens
karaktär av tidsdokument och aktstycke vid ett bestämt historiskt
tillfälle därigenom skulle upphöra.
Gustaf Fröding.
Efter en oljemålninE- av B i ch ar il Bergh.
Det var en sällsynt storslagen hyllning, som kom den
döde Gustaf Fröding till del. Intet tillfälligt missljud mäk-
tade förringa det faktum, att här stod en hel nation samlad
kring ett av sina största sångarminnen. Det gäller nu för
alla litterärt intresserade att söka bibringa nationen i dess
helhet en riktigare och fylligare Frödingsbild. Ty den
Fröding, som presenteras av populära nöjesarrangörer i
skilda delar av vårt land, är ofta nog en karikatyr, en
komiker blott utan djupare fäste i själslivets och folk-
lynnets hemlighetsfulla värld. Den bilden måste snarligen
ersättas av en annan. Vi tolerera ej längre, att en diktare,
som slagit an vårt folklynnes dolda strängar och som i
sin konst brottats med de tyngsta problem, värdesättes som
en tredje klassens upptågsmakare. Det komiska hos Fröding
har visserligen haft sin historiska mission: att bereda väg
för skalden. Men det var en komik av det adlade 3lag, som
vi kalla humor.
1, Fröding som humorist.
Pröding »kom och såg och segrade». »Guitarr och Drag-
harmonika» var på en gång debut och seger. Och i den
segern hade humoristen Fröding sin dryga anpart. Vi fingo
i honom en ny Bellman, en Bellman redivivus, fastän bak-
grunden till och innebörden av dessa båda diktares humor
i många avseenden ter sig olika. Det är alltid humoristens
olycka, att hans humor har två vitt skilda sidor eller rät-
tare sagt att humorns medel äro ett, målet ett annat. Ty
ofta nog är det endast medlen, som uppskattas och skatta
humoristen hans ryktbarhet. Man ser löjet och förbiser all-
varet, man hör skrattet och saknar öra för gråten, »som
darrar osedd under». I sin utsökta lilla studie över »Enkla
och sammansatta stämningar i dikten» yttrar Hans Larsson
bl. a. följande: »Att vara glad är en god sak. Att i glädjen
över något förlora minnet av allt ledsamt i världen är en
svaghet, som gör människor lyckliga. Att under glädjen
dock hava i minnet livets mörka sidor kan vara en svag-
het, som förstör människors lycka, men det Jean vara en
styrka, som försmår en korttänkt glädje, eller en styrka
som gjuter glädje och sorg samman till en stämning.»
Den styrka, som författaren till »Studier och meditationer»
här talar om, är alltid humoristens. Hos honom är det
alltid allvar i leken och allvaret är huvudsaken, leken
medlet blott. Men det är mestadels leken, som observeras.
Hur ofta har man icke försett sig på Frödings versirika-
toriska och humoristiska hjälpmedel utan att skärpa synen
vidare mot djupet bakom. Skrattet, uppsluppenheten, krum-
bukterna och grimaserna, trolleriet och härmningskonsten
i hans mjuka och svingande vers — vem kunde motstå
allt detta! Men det var dock medel blott. Där log »harr-
gårstösa i äppelapla» så soligt gott, att vi måste le med;
där hördes suckarna och jämmern från bönhuset efter den
FRÖDIXG SOM HUMORIST 5
världens komiska gång och människornas skrattretande svag-
heter och skröpligheter. Och det kan här tilläggas, att det
aldrig var någon elak, utan en godhjärtad spjuver, som
kände varmt med sina figuranter. Det gick alltid med
skalden som i societetshalen på stadshuset:
Mitt förakt för mänskorna tog slut
och länets hövding såg rätt klyftig ut
och vasariddarna de gingo an
och brännvinsbrännarn blev en hedersman
och major Gyldenstorm eu stel och satt
och högst sympatisk gammal toddytratt
till veteran frän livets bistra brottning
och flicknoblessen blev ett hovfruntimmer
från forna dagars trolska- sagoskimmer.
(Dikten »Balen».)
Humorn smusslar alltid in färgat stoff i ögat, som kom-
mer grått och svart att skifta och glimma. Därmed äro vi
framme vid humorns egentliga mål. Den åsyftar försoning.
Försoning med en kall, hårdhjärtad och blodbesudlad verk-
lighet.
Frödings livssyn som skald var i det stora hela pessi-
mistisk. I det brokiga liv, som myllrar i hans diktning, är
kampen för tillvaron lag.
Han såg med sin naturvetenskapliga och realistiska tids-
ålders syn. Ser man på världens gång, så ser man, hur
Jan Ersa och Per Ersa hata livet ur varandra. Envar får
hjälpa sig själv, bäst han gitter, och medkänsla är ingen
vardagskost.
Havet valte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
Jaså.» (Världens ?äng.)
Det är de vekaste och finaste, som först och oftast duka
under.
De kastade smuts i en liljas dagg.
(Käv, säv, susa.)
könen med korta mellanstunder av lycka och vapenvila.
Så låter oss samfällt lida
och sörja vårt livs elände
och hata och träta och strida
och älska till världens ände.
(Mannen och kvinnan.)
brustenhet gjorde naturligtvis denna livsvy ännu mörkare.
Det är på den punkten, som humoristen hos honom griper in.
Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
ty ingen gör rakt, vad vår Herre gör krokot,
och ingen sorg på livsens stråt
kan tvättas bort med gråt.
(Ett Helicons blomster.)
väsen av försoning med verkligheten i dikten om »Den evige
juden». En vacker sommardag, då skalden njuter sin siesta
och »sjön går böljegång mot videsnåret», ser han uppe på
krönet av en svensk skogsbacke »världsomvandrarens titan-
figur».
härjad var han hårt av ur och skur
och hans pannas valv var mörkt som brottet,
mörkt som skuggan av det syndafall,
som all tid har tyngt på världen all.
FRÖDING SOM HUMORIST 7
som i människornas liv är lagt
av den makt, som iilskar att förtvina,
vad den själv till sol och lycka bragt,
födelsens och dödens hårda makt.
Men i silverskäggets munvik drog det
som till ett föryngrat löjets drag,
mitt i ögats dystra pina log det
som mot nattens moln en nyfödd dag,
full av hopp och värme och behag.
Titanen ger själv förklaringen till denna underbara kon-
trast, som fyller skalden med upprördhet och häpnad.
1 min själ har droppat ned en droppe
av ett löje över livet» lott.
Det är någonting på tok däroppe,
det är somt vår Herre missförstått,
även ban förväxlar ont och gott.
Lyckan kommer, sorgen kommer även,
som ett tjuvpojkstreck av något barn,
någon står och smusslar in i väven
av värt liv ett nyckfullt spunnet garn,
som till helgon gör oss eller skarn.
Världsförloppet vecklar ut sig galet,
det är komiskt mitt i all sin ståt,
därför ler jag åt det långa kvalet,
det är icke värt en klagolåt,
när all världen är att skratta ät.
Här ha vi fått klaven till humorns väsen, liksom ock till
Frödings diktning.
uppfattningar. Ty det är inte bara med * världsförloppet»,
som den försonar oss, utan också med människornas misstag
och dårskaper. Den har sin givna tvillingsyster och tvilling-
systern heter medkänsla. Hos små själar löper pessimismen
8 TILL GUSTAF FRÖDINT.S MINNE
oftast ut i knarrighet, misantropi och giftig sarkasm. Hos
stora och vida bjärtan söker den lika ofta sin utlösning i
humor och medkänsla. Humoristen ersätter de hårda och
föraktfulla domarna med ett befriande löje. Han finner
världen full av don Quixottetyper och clowner och han skrattar
åt dem, men han glömmer aldrig, att de äro människor
och att varje människa har sitt onämnbara lidande och sin
oåtkomliga höghet, som förbjuder en vis man att döma
eller skratta elakt. Det bofälliga yttre, som tituleras »skal-
den Wennerbom» och som skulle förleda moralismen till
predikningar och hjärtlösheten till att peka finger, bär på
en sjunken skatt av ungdomsdrömmar och skönhetssyner,
som bjuder skonsamhet och tystnad. Och diktaren låter
parkens medlidsamma kronor sila
milt kastanjen regna ned sin blom.
Fröding såg rosorna i de spruckna krusen. Människorna
voro för honom »bröder i ondskans flod» och han ådagalade
alltid den mildhet i omdöme, som är ett adelsmärke hos
den verklige humoristen. Ingenting är humoristen mer
fjärran än obehärskade utfall och feta fördömande ord. Han
tar på allt med lätta händer och gruset rinner som guld
mellan hans fingrar. Därför står hans människouppfattning
som den värdigaste och människovänligaste av alla. Och
det verkar som en befrielse att t. ex. från det Strindbergska
rättshaveriet med processer, trätor och skarprättarbragder
komma in i den stillsamt sorgmodiga värld, som belyses
av Frödings humor och medkänsla. Han har som Bellman
trollglaset i sin band och det kan i hans dikt understundom
glittra som vårljus och morgondagg från detta liv av näv-
rätt, nöd och mänsklig svaghet.
FRÖDIXG OCH DET SVENSKA FOLKLYNNET 9
2, Fröding och det svenska folklynnet.
Man har påstått, att humorn är oupplösligen förenad
med det svenska lynnet. Under sådana omständigheter är
det intet under, att Frödings diktning liksom Bellmans
blivit en nationaldiktning. Ty det är icke blott den svenska
skogsnaturen, som lever i Frödings konst, så att man vid
hans bår kunnat säga:
sommar var du och lekande vår — sävens sus vid sjöarnas stränder.
I all sin impressionistiska och ljudmålande fullkomlighet
äro hans naturskildringar blott ramen kring den bild av
svenskt folklynne, som han samtidigt ger oss. Fröding
hörde till de lyckliga diktare, som äro nationella utan att
vara nationellt begränsade. Historiens och nutidens tusen
vindar spelade i kronan på hans sångarträd, det var ingen
entonig och tröttande musik, men trädet hade sina rötter
djupt i den svenska myllan. Och där ha vi tvivelsutan att
söka den hemligaste orsaken till hans stora popularitet.
Han kom vårt väsen nära som ingen.
I sin bekanta skrift »Om den svenska fattigdomens be-
tydelse» har Carl Jonas Love Almqvist med bilder ur
djurens liv och växternas värld tagit sig för att symboli-
sera det svenska folklynnet. Han stannar bl. a. inför
nyponbusken. »Nyponbusken förtjänar att närmare ses — den är för heden utmärkande. Betrakta dess lilla enkla,
ljusröda blomma och känn den utomordentligt fina, nästan
svaga lukten, den ädlaste likväl, som luften bär!» Och han
fångar dess väsen i de tre epiteten »fattigdom, vilt behag,
kyskhet». Den blir honom en blommande sinnebild för
svenskhetens väsen. En liknande stämning har inspirerat
Fröding.
Fin som nypenrosa står
selverdröp å blåa vagger
lent där möraväre går.
int så stolt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.
Töcken stog mi Anna Lek,
ljns i båre, rö i kläe,
>rosa stecker- , sa di, näe,
Anna mi va utta svek.
Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
Anna gjord sä allri te.
Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itno kälekshoga,
nypenrosa bål ve stöga
Utan tvivel har Fröding menat denna lilla dikt enkelt
utan alla avsikter. Stora skalder äro i allmänhet inte så
förtvivlat djupsinniga, som man vill göra dem till, och de
ha långt mindre undermeningar, än de sjuttio uttolkare
söka krysta fram. Men genom den intuition, med vilken
de gripit det osökta och enkla fallet, kan detta få en all-
männare och större innebörd. »Nypenrosa» kan tjäna som
symbol för svenskheten i Frödings konst och Anna Lek är
hans sångmö. I sin blandning av fattigdom, kyskhet och
vilt behag blir hon en representant för den svenska folk-
själen i dess naiva ursprunglighet.
Vi ha haft två författare, som teoretiserat över »den
svenska fattigdomens betydelse». Den förste var som sagt
Almqvist, uppfinnaren av det geniala uttrycket. Den andre
var Heidenstam i »Svenskarnas lynne» och »Karolinerna»
(läs t. ex. kapitlet »Dumma svenskan»), som ju utmynnade
i en hymn till »det folk, som i sin storhets fall gjorde
sin fattigdom ärad inför världen». Hur många av vår
nations lynnesdrag ha icke sin upprinnelse i denna källa.
Där ha vi först att söka orsaken till vår optimism, oför-
brännligheten, förmågan att i hårda tider »hålla nacken
rak under hatten» som Karlfeldts envise dalkarl. Den,
FRÖnrNG OCH DET SVENSKA FOLKLYNNET 11
som vant sig att stå i skuggan, ser med jämnare sinne
ljus' och mörkers omskiftelse än den, som är van vid ett
grellare och ymnigare solljus. Han blir liksom lättare
»sin lyckas överman». Där hittas också orsaken till vår
naivitet i världsliga ting. Den, som fått sparsamt av värl-
dens håvor, lär sig att bruka dem, som om han brukade
dem icke. Och där ha vi slutligen källan till humorn i
värt folklynne. Den bortskämde blir bitter och förtvivlad,
när han får inskränka staten. Den åter, som lärt sig att
garva sina vackraste önskningar med sträv försakelse, kan
alltid kasta humorns bränsle på lågan, när det fryser och
börjar bli gråkalit. Så växer då fram ur fattigdomens
karga jordmån den svenska blandningen av tungt sinne
och lätt sinne, vilket i sämre stunder och svaga ögonblick
kan urarta till lättsinne, men som eljest kan bli ett med
den segaste självbevarelse. Det är en munterhet med
döden i hjärtat och skuldbrev på fickan, men i denna
munterhet ligger icke så litet av självbehärskning och
viljeanspänning.
flärdlöst och rättfram, där andra teoretiserat, Hans snille
satt som Bellmans i ögat. Och i sin stora ödmjukhet
skulle han nog i likhet med Bellman ha velat karaktärisera
sig själv som »en herre av mycket litet djupsinne». Men ögat har också sitt djupsinne, som ofta träffar, där tanken
skjuter bom. Med sin intuitiva träffsäkerhet förkroppsligade
Fröding vårt lynnes djupaste hemlighet, den svenska fattig-
domens betydelse. Det blev bara en liten grå och knotig
bonde — det blev »Lars i Kuja», som står i sin låga stug-
dörr och med humorns glimt i ögonvrån ser på den teg,
som ger honom mer stenar än bröd.
Och fast han blott ilger skjortan kvar,
-å tror LarB i Kuja på bättre dar
så ock Lars i Kujas käring.
12 TILL GUSTAF FRÖDINGS MINNE
Här ha vi den svenska nationens stamfar och stammor
placerade på en värmländsk stenbacke att äta sitt bröd
i sitt anletes svett. Lars i Kuja kan, vad Almqvist anser vara
svenskarnas styrka — »vara fattig när det gäller». Och
när den enkla visan om honom förklingat, sjunger tonen
en lång stund efteråt. Den fann resonansbotten i vårt väsen
och den kan svälla ut till ett stycke kulturhistoria.
Vilken knotig och seg kultur är inte den svenska! Den
växer i allmänhet inte fort och inte högt, men den bär
alltid hoppets friska skott varje vår. God tid går fram och
ond tid, men jämnmodet och optimismen förbliva. Ena
dagen dricker den segrande svenske soldaten Khenvin i
sin stormhatt med semlor som tilltugg och en världs jubel
kringbrusar honom, nästa dag står han och bänder sten i
sin gamla backe med några slevar nävgröt som lockande
arbetslön. Det var fattigt i de små torvtäckta stugorna och
mörkret gapade ur skogarna. Men ur dem gick fram en
ras, som planterade segerfanor i Europa. Och när den
fick vända om hem igen och bli korpral igen från att ha
varit segerherre, så skedde inte återtåget med ryggen i
krum och hopplösheten i hälarna som skuggan.
Korpralen gör sig bister,
en creneralfältmarskalkstav.
Så kan det hända sig, att den svenska fattigdomen blir
den svenska yverborenheten, att det rent av kommer något
»trumslageriskt» in i folklynnet. Även den sidan har Frö-
ding belyst med en figur, en situation, en liten dikt. Se
blott på »Korperal Storm», hur han spänner sitt bröst
och sin hårda krigarvad »på Trossnäs för kung och för
land». Hela regementets ära utstrålar kring hans gestalt
och regementet är centrum i världen. Flytta upp typen på
ett något högre kulturplan och han blir en Olaus Kudbeck,
som kröner den svenska kulturens vårdträd med sin Atlantica
FKÖDING OCH DET SVENSKA FOLKLYNNET 13
och gör trädet självt till stamträd för all civilisation. Det
ligger skryt i sådant, men det skrytet har ofta varit skal
kring en ädlare kärna.
träffande kallat för »lönngångarna under de svenskes mun-
terhet» och yverborenhet. I hans galleri finns en typ, som
heter »Jägar Malm». Slamrande, skroderande, full av
vild skogshälsa stövlar han in i stugan och kastar jakt-
bytet i vrån. Prata ut skall han och dricka skall han.
Han rullar upp en hel erotisk odyssé från de värmländska
finnskogarna, full av hårt och strålande humör, men just
när hans berättarton sprungit upp i höjden, sticker ett
blekt och bröstsjukt kärleksminne fram och en mild ve-
modets källa börjar porla i hans tal.
Allt hon gjorde för mig, allting
gott och snällt och viint hon gav mig
sade aldrig ont emot mig
och ju mera hård jag var,
desto mera hull hon av mig,
det var Elis svar.
och I vet, vad den får tåla,
som en likar mest av alla,
allt en får och allt en tar,
och det gir en som de snåla,
det blir inget kvar.
fattigt rådjurskräk i spåren,
fastän sårat och förblött,
och med ens är dött.
Det var så som Eli-lita
såg på mig, när sist om hösten
hon med ett sjönk ned på stigen
14 TILL GUSTAF FRÖDINGS MINNE
häftigt som hon gick och stod
och det rosslade i rosten
och ur mun kom blod.
Och niir blodet frusat länge
och det sen begynte stillna
var hon vit som kalk i synen,
där hon ej av blod var röd,
när jag ville tala till'na
var hon redan död.
av en tall i ödemarken,
det är bara mull och mossa,
ris och barr på Elis grav,
men jag skar ett kors i barken
och en namnbokstav.
och det rinner len sav fram ur den skrovliga barken.
Men när han märker, att andra märkt det, slår han morskt
och stolt igen dörren till de skygga känslornas sorgehus.
Men det där Ur länge sedan
och att någon för en flicka
går och sörjer lungsot på sig,
det är bara käringsnack,
skål och tack!
Hur äkta är inte detta sett och känt. Det enkla tonfallet,
det konstlösa ordvalet framhäver så mycket starkare känslans
äkthet. Fröding såg rakt in i folksjälens elementära liv.
Och därför var det, som han grep oss.
3. Frödings poetiska stil,
Kvintessensen i Frödings konst — vi ha nyss sett
exempel därpå — är just den, att han aldrig går åt sidan
FRÖDINGS POETISKA STIL 15
eller förirrar sig i konstiga labyrinter för att finna det
märkliga och markanta. Han möter det överallt: på gatan,
på landsvägen, i en gammal saga eller en historisk anekdot.
Och han berättar flärdlöst utan allt låtsat psykologiskt
djupsinne. Han låter det sedda tala för sig själv utan att
brodera ut det med pretiösa ord och tankar, men med
tillhjälp av sin oförlikneliga ljudmålnings- och efterhärm-
ningsförmåga. Mången tycker kanske, att det bara är roliga
gubbar och sorgliga gubbar, glada jäntor och ledsna jäntor,
ett marknadståg eller ett likfölje, som drager förbi. Men skalden såg nog vad han gjorde och vad han valde. Han
begagnar sig av småsaker och vardagligheter för att belysa
något större och allmängiltigare. Frödings konst är en
konst, som når det högsta genom stark förenkling. Han
spelar hellre med enkla melodier och teman än med arabesk-
artade fugor, men djupet är där ändå. Finns det ett ögon-
blick av högre konst, än när Beethovens kaos löser sig i
ett litet enkelt andante cantabile. För min del har jag
alltid tänkt mig konstens uppgift att lösa sig så. Och det
kan den blott för intuitiva begåvningar som Frödings. Tag
t. ex. Frödings erotiska lyrik. Det finns väl knappast något
område, där man förlorat sig i så mycket pretiöst djup-
sinne och vridit sig i så deklamatoriska konvulsioner som
på detta. Läs med den saken i minnet »Flickan i ögat»,
osminkat naturlig och rörande i sin brustna självanklagande
sorgsenhet, eller hör pärlan av alla dessa melodier, Kung Eriks »visa till Karin, när hon hade dansat*.
Av ädla blomster vill jag linda
en slinga kring min käras hår,
av kära minnen vill jag binda
en krans åt dig för åldern* år.
Med mina händer vill jag vira
den kringom den jag haver kär,
ditt gråa hår skall kransen sira
ännu, när jag ej mera är.
16 TILL GUSTAF FRÖDINGS MINNE
Si dejelig och ung i dansen
min kära är, men icke glad
— så är en tagg i denna kransen
och gift i dessa blommors blad.
Jag ser en droppe blod, som stänker
av kransen kring min käras hår,
så är ett kval i allt jag skänker,
min skänk gör ont, min krans ger sår.
Skönheten i ett sådant språk och känsloliv är aldrig en
utstyrd skönhet, utan en ren skönhet. Ärlig som Fröding
var i liv och konst föraktade han posen och det naturliga
tonfallet hörde till hans modersmål. Vi visste före honom
här i Sverige knappast att man kunde skriva vers, som
man talar utan att därför släppa poesiens uppgift att vara
poesi och mer än rimmad prosa. Vi trodde, att man först
måste skruva upp sig till högre och högtidligare, nästan
prästerliga tonfall. Hans vers är visserligen alltid konstrikt
fasetterad och slipad och han stannade aldrig vid det formlöst
brusande kaos, som blott är diktens första uppenbarelseform,
men den slipningen bestod främst i att utmönstra all onödig
och överflödig grannlåt, all död prakt. Frödings poesi gjorde
därför epok i den svenska poesiens historia. Till det yttre
konstlös betecknar den nära nog den lyriska fulländningen.
4. Fröding som problemdiktare.
Att söka göra Fröding till en spelman blott med guitarren
på ena knäet och dragharmonikan på det andra och ett
sentimentalt kvällslandskap eller en skara skuttande och
struttande bygdefolk i bakgrunden är en lika vanlig som
krass orättvisa mot genien i hans konst. Och det är ägnat
att väcka förvåning, att i kultur och livsåskådning vitt
skilda människor kunnat komma till samma ytliga och
grova missuppfattning. Att han för en viss sorts basar-
FRÖDIXCS POETISKA STIL 17
handelsresande andligen smälter ihop med mister Johans-
son och broder Andersson, Nils Utterman och studenterna
»vid grinden på vägen till Lindane Le» — det kan man
ju förstå. För den outvecklade smaken var poesien alltid
ett upptåg och folknöje blott och poeten en clown Clopo-
pisky, »som stod på huvudet och grät och gol». Men
att Fröding för ledande litterati av så diametralt motsatt
uppfattning som Oscar Levertin och C. D. af Wirsén
blir i huvudsak detsamma och att man på sådana håll
söker att förenkla hans skimrande och rika partitur med alla dess djupa tongångar av grubbel och lidande till en
liten tunn och vattenklar folkmelodi, det är och förblir
en gåta. Jag kan endast förklara det så, att det i Frödings
poesi verkligen finns en ytterkant, som låter inkorporera
sig inom en trädgårdsrestaurang eller en Folkets park.
Men det vittnar för mig blott om hans mänsklighet och
mångsidighet. Kanske beror det också på, att han, som
nyss är sagt, funnit de enklaste uttrycksmedel för de
högsta frågor, att han inte behövde granna och kultur-
doftande ord eller invecklad tankeskolastik för att göra ett
ädelt innehåll njutbart. Glömmer man då hela den under-
ström av metafysik, än vild och än stillsamt sorgmodig, som
slutligen splittrar sig i Gralstänk? Och finns det ett
mera halsbrytande alpbestigar- och gruvschaktsproblem än
problemet om ont och gott, du får och du skall? Givs
det ett avlägsnare mål för en sökande ande än att leta
rätt på det samvete, den människa, det sol- och morgon-
land, där himmel och jord, drift och själ, plikt och önskan
ingått ett evigt fridens förbund? Det var frågorna i Frö- .
ding3 poesi, frågorna, som brände hans ärliga tanke. Och
det var livsfrågor och inte estetiska schackproblem. När
man ger sig dylika spörsmål i våld, nödgas man ibland
släppa till sig själv, hela sin människa och inte sin rim-
begåvning blott. För Fröding blev det en väg genom is
2. — Verdandia sm/xnkrifter. 179.
ig TILL GUSTAF FRÖDIXGS M1WE
och eld. I sin förtvivlade kamp för att finna ett svar
gick han den fruktansvärdaste och konsekventaste av alla
vägar, Nietzsches väg och den som Almqvist lät sin Fer-
rando Bruno gå: genom ont till gott, till avgrundens
botten för att se, om där inte fanns genomgång till andra
sidan.
hur mörkret är, till dess mig lyster stiga
på nytt till ljuset och min fader Zevs.
(Alkibiades.)
Sådant kallas på religiöst språk att brottas med Gud
och det är inte en lek för vilken liten estetiker som helst.
Undra då på, att sånggudinnan till slut inte kunde följa med
på så mörka och brådstörta vägar och att människan
Fröding fick vandra där ensam, heroiskt sluten och tyst.
Det är detta, som var bakgrunden hos Fröding och mot
den bakgrunden blir ingen melodi en vulgär slagdänga.
Det ökade vår respekt för Frödings konst, att man visste,
att bakom stod en människa, som tog sitt öde och sig
själv på fullt och redligt allvar och inte nöjde sig med
att bestämma sig för problemets lösning efter någon av de
billiga hjälpredor, som heta dagens parti-, konst- och livs-
åskådningar.
Bellman, så har grubblaren Fröding en nära frände och
föregångsman i Carl Jonas Love Almqvist. Den tanke-
gång, som fick sin avslutning i Gralstänk, har åtskilliga
beröringspunkter med Almqvists s. k. törnrosfilosofi, vilken
i sin tur var starkt påverkad av tysk filosofi och nyromantisk
förgudning av känslo- och instinktliv. Likheten blir så
FRÖDING OCH ALMQVIST 19
hörde till Frödings allra äldsta bokbekantskaper.
Utan tvivel är Almqvist den längstgående individualist,
som vår svenska litteratur har att framvisa. Att i full-
komlig trygghet och omedveten oberördhet av all yttre
sedvänja leva just efter sin instinktiva egenart innebar för
honom det sedliga idealet. Alla hans törnrosmänniskor äro
en enda fortgående illustration till, vad en av hans tyska
föregångare, Friedrich Maxmilian Klinger, låter en av sina
hjältar yttra: »Var och en av dina skapade varelser måste
verka i sin ursprungliga, honom egendomliga, påtvungna
stämning.» Almqvist själv säger om rubinen, att den har
att inom sig utföra det evigas purpurdikt». Varje män-
niska har en sådan dikt att utföra, en särskild sträng att
spela på. Skulle det skorra i andras öron eller ljuda falskt
mot samhällets lagar, så ha vi inte att bekymra oss därom.
Vi höra in under en högre harmoni än den samhälleliga,
ty nägon avsikt bör det ju vara med, att envar fått sitt
särskilda kynne. Och för samstämmigheten i världen sörjer,
menar den fromme revolutionären, Gud. »Gud väver, men fråga icke likväl, huru han gör med brottslingens fasoner
för att få dem till blommor.» Vi ha blott att bygga på
den dunkla urgrunden i vårt väsen och »ve den, som bryter
sin karaktärs första stråt».
diktning, ehuru den hos honom mer är en personlig fri-
hets- och oavhängighetsträngtan, då den Los Almqvist var
en underkastelse under förmenta gudomliga rådslut. Redan
bygdespelmannen Fröding sjunger på sitt trohjärtade lands-
mål:
iu t hö äll vesne bla,
i blåsten på sjön, i het å tork,
ja vell vare mä ajul ända
20 TILL GUSTAF PRÖDIXGS MINNE
Men torken må bränn mä å blåst på sjön
hantér mä varr än ja töl,
når live mä släpper te sist ve dön
så vell ja höll fast i mä sjöl.
(Mä sj61.)
gång i Frödings »Alkibiades». Den ateniensiske genomsnitts-
borgaren anklagar och Alkibiades svarar.
Du går allt vidare på trotsets väg,
all sed förtrampar du med fräcka fötter,
du hånar gudarna, du kränker lagen
och heliga mysterier skändar du!
»Du talar vist och rätt om statens lagar,
jag lyder lagen i min egen själ,
den Zevs mig gav, när i min moders kved
min första längtan strävade mot dagen.
Den lagen gav mig rätt att leka fritt
med eld och gudar och vad andra frukta.»
En så beskaffad individualism måste på otaliga punkter
stöta mot den mur, som samhällsmoralen uppdragit mellan
lovligt och otillåtet. Ett krigstillstånd inträder mellan den
naturliga inre driften å ena sidan samt konvention och
auktoriserad rätt å den andra. I sin skrift om »Europeiska
missnöjets grunder» uppmålar Almqvist denna ödesdigra
tvedräkt mellan lagen i vår egen själ och lagen utom oss.
»Människan försättes i en vild strid mellan de yttre stad-
gade samhällsgrundsatsernas fordringar på henne
och hennes sanna inre humanitet. Vilketdera skall
hon lyda? Detta är livets förbannelse på jorden.» Han ser
som Andreas Löwenstjerna endast två utvägar: »att bliva
olycklig eller att bliva brottslig». Och Almqvist för sin del
hoppas på ett kristendomens andra skede, då »människan
skall uppvakna från sin gigantiska fantasi om lex, rex, grex»*
(»Tre fruar i Småland»).
FRÖDIXG OCH ALMQVIST 21
instinkt följer alltid en omvärderiDg av gott och ont. Alm-
kvist och Fröding äro omvärderare. De ha en inrotad
misstro mot all hallstämplad dygd. Den medvetna godheten,
som stinker av självhärlighet och självberöm, bjuder dem
djupare emot än något annat. Bakom »kyskheten som ytter-
plaggs (Almqvist) låter alltid ett hyckleri ana sig. Det är
detta, som gör, att Almqvist »flyr för alla s. k. fullkomlig-
heteri!, att han i en sådan fullkomlighetsmänniska ser »en
stel pastellmålning med emaljögon och vaxläppar». Bruket
av falska varumärken är aldrig så vanligt som i fråga om dygden; aldrig äro människorna så lättrogna. »Flärdgod-
heten» är, för att tala med Jagtslottets skald, »ett slags
sirapsstång, varpå tusende flugor fastnat». Det gäller därför
att öva kritik och göra åtskillnad. Det är en sådan åtskillnad
Almqvist gör, då han i »Colorabine» säger, att han »älskar
dygden, men avskyr dygderiet , och i »Ninon de Lenclos»
kallar »de titulerade dygderna» för »de sanna dygdernas
värsta fiender och ett stöd för lasten». Alla dessa tankar
och uttryck rinna samman i Frödings dikt om »De gode
och de ädle». Den är en senfödd arvtagare till Almqvists
antipati mot dygderiet.
Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de gode och de ädle de ställa upp sin stod
i skönaste belysning på högsta piedestal
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.
Sen stå de och betrakta sin älskeliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de länka i sitt hjärta: Si, allt är ganska gott!
— men bakom står Hin onde och hostar .-mått.
Denna negativa sida av Almqvists och Frödings om-
värderingslust har en positiv motpol — sympatien för det
skuldbelastade och dömda, allt, som står under samhällets
22 TILL GUSTAF FRÖDINGS MINNE
bann, människornas förakt och historiens löje. De dväljas
hellre bland publikaner och skökor än bland fariséer. Båda
ledas av den hos dem nästan fixa idén att, som Fröding
uttrycker det,
springer fram impulsivt utan överläggning och anspråk,
medan åter fariséens mänsklighet alltid är anlagd och
överlagd. Därav kommer det sig, att dygd så ofta står
att finna under en dräkt, bakom vilken man minst väntar
den, hos människor, som varken kunna eller vilja göra
några anspråk på förträfflighet. Pariseismens många dygder
räcka aldrig till att skyla hjärtats ödslighet och tomhet.
Hos publikanen däremot överröstar den enda rena tonen
de många skorrande och falska. Almqvist liknar just i
»Colombine» dygden vid en »hemlighetsfull, ensam, klar
oövervinnelig ton» i ett kaos av missljud och lågheter.
Man måste lägga märke till denna enda ton. Det är den
tonen, som Almqvist hör hos Colombine, Tintomara, Ninon,
Amorina, Johannes — alla dessa efter yttre mått tvetydiga
och förvillade existenser, som äga hans sympati och över
vilkas öde man skulle kunna sätta som motto, vad Fröding
låter sin fattige Skaramunk säga till sig själv:
Dock var jag ej än i den ondes klor,
ty mycket gott i människan bor.
Det är samma enda rena oförstörbara ton, som Fröding
lyssnar ut bakom Alkibiades' trots, hos den fule, gall-
sprutande Tersites, ur skalden Wennerboms rossliga bröst
och den råbarkade Jäger Malms erotiska landstrykarliv.
Almqvist och Fröding förkunna samma milda lära. Vi må
FRÖDIXG OCH ALMQVIST 23
icke förse oss på brottet. Det kan vara ett mänskligt skal
kring en gudagnista. Ja, det kan rent av ha blivit till
genom lydnad för en högre lag än samhällets och konven-
tionens. Dagens brott kan bli morgondagens genombrott.
Denna tankegång om moralbegreppens relativitet, som Alm-
qvist utspinner i sin Smålandsroman och som får sin
slutliga formulering i det berömda yttrandet, att »varje
ny bildningscykel har utgjort den förnämsta dödssynd, som
den föregående bildningsformen högst av allt förbjudit»,
är också Fröding inne på i »En fattig munk från Skara».
Fredlös, bannlyst, blodbesudlad irrar han kring i skogen.
Men Törhända när tusende år ha gätt
som skyar hän över kojor och slott
det drager i skogen' en ryttare fram
och binder sin häst vid björkens stam
och gläntar på dörren och tittar in
på torftigheten i hålan min.
Och då får han se mitt fattiga pränt
med vildpenna skrivet på pergament.
Då säger han: »Se, han visste, han,
vad nu är känt av varje man
men kostat så längan långan strid
på jorden i långan långan tid.»
En omvärdering av ifrågavarande slag är ju icke så
litet paradoxal och kan, missuppfattad och tagen till intäkt
för vad som helst, vara ytterst riskabel. Men den besitter
en djup fond av sanning. Och vad mer är — den bidrager
till en mänskligare människouppfattning. Få skalder ha
varit så relativa och så sant mänskliga i sina omdömen som Fröding och Almqvist. Medvetandet om svårigheten
att dra gränser mellan gott och ont gjorde dem fria från
allt otidigt rättshaveri. De sökte på olika vägar att komma den psykologiska svart- och vitmålningen till livs, de be-
24 TILL GUSTAF FRÖDINGS MINNE
kämpade poesiens urartning till världsdom mellan får och
getter och öppnade ögonen för den mänskliga människo-
skildringen. Visdom, mildhet och relativitetskänsla låg redan
i den syn på människornas liv, som Nordens åldrigaste
visdomsurkund, Havamal, sökte göra gällande: »Laster och
dygder de dödlige blandade i bröstet bära; ingen är så
felfri, att ej fläck han har, ingen så usel, att till intet han
duger.» Mer än en gång har denna humana syn reflekterats
i svensk dikt. Det var den, som besjälade Lidner, när han
proklamerade sig som uslingens vän och bror; det var den,
som stänkte försoningens ljus över Fredmans och Mollbergs
miljö: »Ingen gemen, här ä bara korpraler.» Den samlar
sig till ett genomtänkt helt hos Almqvist och Fröding.
»Den djupaste djävul är om icke bror, dock säkert kusin
med den högste ängel», säger Johannes i Almqvists
»Amorina». Och hos Fröding är det den fattige munken,
som talar samma språk.
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.
Ty skall man ej mycket berömma,
ej mycket häckla och döma.
Här kommer man tillbaka till den individualistiska ut-
gångspunkten. Domen över gott och ont står i den enskildes
eget inre. Den inre vissheten, den inre renhjärtenheten,
därpå är det som allt kommer an.
Låter oss själva förlåta oss,
så varda vi synderna loss.
(Fröding, En syn.)
niska, på vilken Fröding och Almqvist urladda sin satir,
framför allt där hon ingått äktenskap med hyckleriet. Hon
kan eljest uppträda i skilda skepnader. Hon kan visa sig
FRÖDIXG OCH ALMQVIST 25
köksmoralens senapsdeg» eller lägga »fingrarna på sår som
svida». Hon kan vara samhällenas styrande kraft, som
gör, att »samhället lägger vikt på vad ting och män-
niskor heta» (Almqvist), utan att »nöja sig med vad de
äro», och som skapar de många »sätten att vara». Om denna typ yttrar Fröding: »Förmyndarmänniskans rätts-
och sanningsbegrepp äro mycket solida. De likna kolum-
nerna i en mycket ordentlig affärsmans kontorsböcker. / rar kahtmn äro i tur och ordning efter nummer och
namn uppAinjerat och präntat allt vad vi skola göra och
icke göra samt huru vi oss i tankar, ord och gärningar
förhålla skolc. För en annan måste vid varje särskilt till-
fälle efter bästa samvete och förnuft avgöras, vad som
är rätt och sant — någon linjering och numrering kan
icke komma i fråga. Förmyndarmänniskan däremot be-
höver bara slå upp sin stora kontorsbok — han pekar
för sig med fingern och finner den rätta kolumnen på
debet eller kredit — där står domen skriven på förhand.
När därför förmyndarmänniskan öppnar sin mun för att
döma är det den absoluta vissheten och rätten som talar
därur, det finnes icke några tvivelsmål varken hos honom
själv eller andra.» (Kfterskörd.) Vad är detta annat än en
skiss över samma typ, som Almqvist gjorde till skottavla
för sitt hån och sin kvickhet i »Ormuzd och Ahriman»
— Ormuzd, som uppställer reglementen för alla sina
skapade varelser och som sätter ont och gott i paragrafer
för att få en god och lättskött världsordning. De förut
kursiverade orden ur Frodings »Kfterskörd» äro nästan
som ordagrant avskrivna ur »Ormuzd och Ahriman». Alm-
qvist har själv i sin studie över »Den sansade kritiken»
direkt använt ordet förmyndare om typen, då han säger
sig »beundra vissa personers godhet, som vilja vara våra
förmyndare», men tillägger, att han »fruktar blott till sluts,
att denna ömhet om oss är litet tillgjord samt att rätta
26 TILL GUSTAF FRÖDIXGS MINNE
meningen torde vara att få behärska oss emot vår egen
naturliga känsla». Och samma döda, opersonliga rätts-
ordning, som Pröding här karaktäriserar med de upp-
linjerade kontorsböckerna och i »Salomos insegel» med de
etiketterade flaskor, i vilka andarna korkas in, liknar Alm-
qvist en gång vid »rutorna i schackbrädet».
Den etiska uppfattning, för vilken Almqvist och Frö-
ding göra sig till målsmän, leder dem så småningom fram
till det stora metafysiska jätteproblemet om ont och gott,
stötestenen, mot vilken så mången drömmare sårat sina
fötter. Den individualistiska instinktmänniskan råkar, om hon är konsekvent, alltid samhälleligt vilse. Det bästa blir
det sämsta; det renaste smutsigast. Blind åtlydnad för
instinkt och natur för till brottets avgrunder och djurets
märke visar sig på människans panna. Almqvists hjältinnor,
Tintomara, Amorina och vad de allt heta, äro änglar med
smuts och blod på sina vingar. Och hos Fröding går det
också så, att
brutalast och vildast
Almqvists »Jagtslottet». Antingen är min instinkt, min
natur ond. Men hurudan är då den makt, som lagt ned
den i mitt väsen — — gud, livet? Grym, ond? Eller
också är den god. Men hur kan jag då i tryggt för-
litande på dess sanning råka rakt in i det onda? Hur
kan ont uppstå ur gott? Gralsökaren hos Fröding och
Ferrando Bruno hos Almqvist ge samma svar: icke grubbla,
det är bara att gå på, bure det också till Satan i stället
för till Gud. Det, som är mitt väsen, måste ha mening.
Det måste på min »karaktärs första stråt» finnas en genom-
gång. Liksom för vissa religiösa österländska sekter blir
FRÖDIXG OCH ALMQVIST 27
dem det onda en renings- och skärseld till det goda, ett
oundvikligt övergångs- och prövningsstadium, för vilket
man ej får rygga tillbaka. I denna hemska belägenhet
klamra sig båda fast vid enhetsdrömmen, helhetsdrömmen.
Fröding löser aldrig frågan hur ont blir gott igen, når
aldrig fram till enheten. Han kom, som han själv säger,
»för nära det oerhörda». Men lösningen föresvävar honom
som symbol, en diktares dröm om Gräls heliga kärl och
smycke, som återfunnet skall bringa jämvikt och enhet i
vårt väsens tveklyvning mellan plikt och önskan, natur
och ande, gott och ont, göra det söndrade helt. Men det
visar sig emellertid, att han varit inne på samma stråt
som Almqvist. Det gäller för oss att »bli instinkt för
andra gången». När människan följer sitt väsens mystiska
lag som barnet, blomman, djuret utan att oroas av frågor,
utan att reflektera på skillnaden mellan gott och ont — omedvetet, oskuldsfullt — då först kommer hon på rätta
vägen och dissonanserna lösa sig. Det är reflexionen,
som skapar ont och gott, tvekan, villrådighet, samvets-
kval. Lyssnandet på de många stridiga rösterna utom-
kring oss gör oss vacklande och snubblande. Vi förlora
oskulden, instinkten mister sin säkerhet, vi trampa miste
och störta ned i avgrunden. »Det djuriska, som står under
oss i de flesta fall, står dock över människan i ett. Det
djuriska sättet att vara, instinktlivet, visar den harmoniskt
intagande bilden av en hög enighet med sig själv. Ni har
väl hört talas om mystikernas tanke om animal coeleste *.
Människans strävande skall verkligen vara att till slut bliva
natur igen, att bliva liksom ett djur» (Almqvist, Drott-
ningensjuvelsmycke). Denna tankegång erinrar om Nietzsches
framställning av moralens tre stadier: kamelen, lejonet,
barnet. Lägst står kamelstadiet, plikt- och lydnadsstadiet
med »sitt mulna hyckleri» och »sin fega lystnad under fåra-
huden» (Fröding). Människan handlar med piska bakom
* Det himmelska djuret.
ryggen: du skall — du skall icke. Moralen är en nejmoral:
du får inte. Men så reser sig lejonet, frihetsmänniskan inom
oss och skakar sina fjättrar. Nedbrytar- och frihetsstadiet
tager vid. Människan säger ja till livet, likhetstecken sättes
mellan jag vill och jag får. Friheten i detta stadium är
emellertid en frihet under trots, disharmoni och strid. Där-
för är det ej det högsta. Över står barnets värld, oskuldens
och instinktens rike, där man ej väger mellan plikt och
önskan, mellan vad man vill och vad man skall, varken
lyder eller trotsar, utan är — är blott. Kamel — lejon — barn! Tankegången är fullkomligt Almqvistsk. Och den är
Frödingsk. Var det inte den vägen, som också Fröding
tänkte sig i sin »morgondröm» om »gudarnas ättling, älsk-
ling och like», som »strövar i skogen, en fri, ung man»?
Var det inte det stadiet, oskuldsstadiet, barnstadiet, »det
himmelska djur»stadiet, som han såg som »En flik av
framtiden»?
följde nyss i fruktan
s:\ge fagd däri.
äro nu förgångna,
törnrosfilosofi till en drifternas hedendom, en oansvarig-
hetens anarki, i släkt med grov osedlighet, så visar det
blott, att man inte orkar föra deras tankegång till slut,
utan släpper själva deras förutsättning. Fröding liksom Alm-
qvist förutsätter paradiset, oskulden, barnet, det himmelska
djuret. Från en sådan förutsättning har man rätt att »leka
fritt med eld och gudar och vad andra frukta».
POETEN OCH MÄNNISKAN 29
6, Poeten och människan,
poeten bör se ut, nedärvd genom lång tradition och belyst
genom åtskilliga diktaröden ur litteraturens historia. Poeten
är ett vilsekommet barn här i världen. Han talar med annat tungomål än vi. Pä dagens praktiska värv har han
litet förstånd. Kantstött av människors domar och fördomar,
jäktad av fordringsägare, övergiven och försmådd av den
han höll kår, beskrattad av prosans barn, tafatt och blyg,
känslig och lättsårad går han sin skygga och törnströdda
väg genom vimlet. Mjuka händer bädda sällan hans bädd.
Där eld brinner på härd och varma läppar mysa, där för-
troenden bytas och vänner glamma, där står han utanför.
Han är »den grimme aelling» * och för honom finns ingen
plats i kedjan. Luggsliten är ofta hans rock, vildvuxna hår
och skägg. Sorgen stod fadder vid hans dop och fattig-
domen slog följe med honom på vägen. Det är hos honom
som hos Frödings Publius Pulcher:
Skuggan sitter som gäst och som gammal förtrogen
mörk vid din sida och stirrar och nickar och tiger;
öde och stum är din boning, en stämma ej höres
— icke en viskning.
stormiga och vilda vägar och sitter till bords med publi-
kaner och skökor. Han är en hemlös och samhällets värld
* Den fule ankungen.
** Clerici vagantes = kringströvande klerker. 84 kallades fordom
präster och munkar (även studiosi), som av en eller annan orsak för-
lupit sina ämbeten och sedan förde ett irrande strykarliv. De voro
under medeltiden och ännu ett stycke in i nyare tid internationella
bärare av sagor och visdiktning och utgjorde ofta ett oppositionellt
element, icke minst emot den kyrkliga myndigheten.
30 TILL GUSTAF FRÖDINGS MINNE
är ej hans rätta miljö. Men när han lutar sitt öra mot
strängen, då brusar hela världen ur hans harpa. Då är han
den starke — allbetvingarn, och alla de andra bara
dansande toner i hans skala.
Denna gamla romantiska uppfattning håller nu för tiden
på att dö undan. Vi äro vana att möta skalderna på gatan
i cylinderhatt, lackkängor och käpp med silverkrycka. De
äta middagar med börsmän och magnater, de ha aktier
och rösta vid riksdagsmannaval. De finna sig väl med samhället och samhället finner sig väl med dem. Poesien
hör med till ordningen för dagen och kan följaktligen vara
ganska trivial. När därför någon gång den »verklige», den
gamle poeten dyker upp i vår väg, återfår poesien sin
gamla hemlighet och tjuskraft. Den blir åter det stora
undret: — hymnen, som stiger ur det sjuka bröstet, vinet,
som spränger sin egen lägel.
Jag vill inte påstå att alla de gamla romantiska sig-
nalementen passa in på Gustaf Fröding. Men han hörde
till typen. Han var den siste i en lång rad av svenska
diktare, olika i mycket, men lika i ett: främlingskapet,
fågelfriheten och obetydligheten här i världen: Wivvallius,
Lucidor, Kunius, Bellman, Lidner, Stagnelius — en fattig
svensk poet och intet mer utom människa, men just där-
för så mycket renare poet och renare människa. Det är
skönt att kunna låta alla draperingar och postament falla,
när så behövs, men det är friare att inga ha. Förbin-
delserna, förtroendeposterna, samhälls- och partiställningen,
makten, äran — allt detta, som så ofta gör samhälls-
människan större, gör lika ofta poeten mindre. Sällan
kan någon tjäna två herrar, allra minst en gudom vid
sidan av Apollo, lyrans och bågens gud, den strängaste av
dem alla.
tänka på en liknelse, som en fransk skald gjort. Bland
stormfåglarnas släkte finns där en — albatrossen, bekant
POETEN OCH MÄNNISKAN 31
för sina väldiga, smala vingar, vilka bära honom hundrade
mil över vattnen. Söderhavens sjömän bruka roa sig med
att locka ned denne luftens resenär på skeppsdäcket för
att njuta av de komiska försök, som han gör för att gå,
hindrad och snärjd av samma vingar, som annars föra
honom, dit ingen annan orkar följa. Beaudelaire, den store
franske diktaren, har i en bekant liten dikt tillämpat fallet
på poeten. Han är albatrossen.
Ses grandes ailes de géant
1'empéchent de marcher.
»Hans väldiga jättevingar hindra honom att gå.» Vad
som för honom är en källa till- svaghet, missmod och skam
människor emellan, är hans stora kraft över människorna
och de världsliga tingen.
Så var det också i viss mån med Gustaf Fröding. Vem stannade inte här inför kontrasten mellan det bräckliga och
mörka människoödet och verket med all den rytm, som
orden få, då man talar om detsamma. Man förstår så väl
Frödings gravsångare:
vågor och lågor och skummande Höde,
men hon själv är det sköraste rör.
Vem kan väl se den okunnige statsvetenskapstentanden
Fröding hos gamle gubben Svedelius eller den olycklige
rättegängsreferenten i Karlstadstidningen, sådan som bio-
graferna skildrat honom, eller den dystre, enstörige sjuk-
lingen från senare år och ställa honom i jämbredd med Apollosonen Fröding med » sängen svärmande kring sin
vigda mun>, utan att dröja i tysta tankar inför denna
motsatsernas lag, som behärskar vårt liv. Det är nästan,
som om kontrasterna gjorde bilden större. Odraperad och
82 TILL CISTAF FHÖDIXOS MINN"
E
odekorerad, så blev oss Fröding kärast och mest mänsklig.
Kan man över huvud rista ett större ord på en skalds
minnessten än detta gamla enkla: Homo sum? Blott
människa, blott poet.
Wiklund. 2:8 uppl. 10.
13. Vad bör Pettersson kalla sig? En bok om eläktnamn aT X. Trottig. 2:8 nppl. 09.
84. Renlighet och frisk luft »t prof. Hjal-
mar Okrtoli. 3:e upp!. 09.
86. Om skogsodling av G. «. Paykull.
U. Sagoskalden Hans Christian Andersen aT H. Lindgren. 2:a nppl 06.
•T. Det svenska språket i Amerika av fli.
dr Gustav Andreen. 1900.
Hammar I. 3:6 nppl. 19.
M. Om fosterutvecklingen av prof. J. Aug.
Hmmmmr. 11. 3 e nppl. 19.
80. Victor Hugo av Risk. Stegen. 2:anppL 20.
ti. Ur boken» historia av ff.*«*ucjt. 2:anppl. 12.
92. Vår bokhandels barndom av H. Sekick.
93. Författningsstriden 1 Finland av red.
Valfrid Sfingberg. 94 Människans Inälvsmaskar av (11. dr J.
Krtkton. 2:a översedda oeh tillökade nppl. 19.
I». Om Individualitetens betydelse för det allmänna bästa av Stuart Mill. 2:anppl. 01.
M. Fornskandinaviska upptäcktsfärder av Karl Aklemut.
97. Ur de djurfångande växternas Ht av lektor K. Btarbåek. 2:a nppl. 22.
96. Råd och anvisningar till Sverges in-
sjöfiskare »v dr C. Cedertirtm.
99. Fredsrörelsen på 1890-talet av Anna B.
Wickttll.
101. Om vården av späda barn av stadslak.
R. i. Pott. 5.e nppl. 22.
102. Om villkorlig dom av A. Rydin.
103. De engelska rösträttsreformerna av Gustaf äiöitom. 02.
104. Träldomen I Norden »v K. Stwmtwm. 2:a nppL 14.
105. Vår kropps egna skyddsmedel mot bakterier av A. Sttckten.
109. Gustaf Frödings skaldskap av dot. Ruben G:ien Borg. nppl. 14.
101. Den svenska arbetareskyddslagstift- ningen och yrkesinspektionen av Jnr. i
kand. 0. Stjernstedt.
108. Anders Fryxell »v J. Bergman. 199. Allianser mellan arbetare och arbets-
8ivare av prof. X. Witkttll.
im folkbibliotek av A. Steenberg.
111. Bad är hälsa av dr R. t. Pott. 03. 2:» sppL 08.
112. Runeberg av prof. 0. Sylttan. 3. e nppl. 21.
111. Rättigheter ocb skyldigheter gentemot statskyrkan av Jnris kand. Storg Stjtm- tttdt. 2:a oppl. 07.
114. Striden om den danska statsförfatt- ningen 1866—1991 av P. Mnnck.
115. Ryggradsdjurens närmaste förfäder av fll. iic. L. O. Andtriton.
Ut. Handledning vid elementära dissek- tioner. I. Däggdjuren av prof. J. Ang. Hammar. 3:e nppL 21.
117. Råd och anvisningar beträffande hön- sens skötsel av Jtk. Bymtm. 2 a sppL 17.
Ut. De veneriska sjukdomarnas betydelse av prof. X. Wtlandor. 2 a nppl. 07.
Ut Åkerjorden av A. O. Xellgren. 04.
120. Om läsning av Georg Brändes. 3 e apel. 22. !
121. Om anstaltsvård av sinnessjuka ar !
prof. frty tMUM. 122. Ett modernt renhållningasystem av dr
É. t. Ptrt. Ht-. 22 flg.
123. Regeringsformen av C. O. Btrgman. 124. Skråtvånget av X. Bommari». 125. Det skönas problem av Ar». Bergh. J.a i
sppl. 09.
121. De i Sverge i stort odlade kulturväx- terna ar A. B. Xtllgrt».
121. Kort översikt av vårt livförsäkringe- väsende av t. t. intiitrn. 05.
128. De smittosamma sjukdomarna eeb hemmen. L Av dr A.». Pott. n«pl 15. I
121 Socialiststaten och nutidssamhället av [
prof. Xnut WttkitH. 2a sppL 13. '
130. Handledning vid elementära dissek- tioner. II. Fåglarna av prof. J. Ang. Hammar. 2:a uppl. 15.
131. Ett hem, dess byggnad och inrednrag av prof. R. Getberg. ö:e appl. 21.
132. De smlttosamma sjukdomarna eoh hemmen. II. Av dr B. v. Post 2:a nppl. 15.
133. Språkforskningens strid mot gällande dogm av H. Almkvist.
134. Nordisk folktro och fornnordisk reli-
gion av prof. H. Sckuck. 2:a nppl. 11.
135. C. Larsson av G. Nordensvan. 06. 2:a nppl. 08.
136. Bruno Liljefors av Tor Hedberg. 2:auppl. 08.
137. Anders Zorn av Tor Hedberg. 2:auppl. 08.
138. Naturminnesmärken och naturskydd av prof. Rutger Sernandtr. 2:a nppl. 21.
13*. Tänderna och deras vård tw tandmkars Alb. Lenhardtson. 2:a nppl. 09.
140. Henrik Ibsen av T. Fogtlqtist. 2:a nppl. 14.
141. Om rudimentära organ hos människan som bevis för hennes ursprung av pror. Hj. Öhrvall. 2:8 uppl. 11.
142. Första kammaren i Sverge och andra länder av redaktör Y. Spångberg.
143. Det internationella hjälpspråkspreble- met av AL dr H. B. Goodwin. 07.
144. Kommunal rösträtt 1 Sverge av fll. kacd. X. J:ton ThuliH. 2:8 nppl. 08.
146. Kommunal rösträtt i utlandet av fll.
kand. X. J.son Thulin.
146. Våra vanligaste främmande ord mod nttal och förklaring av doc. 0. Östergren.
5:e nppl. 14.
147. Om lösningar. Ett kapitel nr den moderna kemien av G. Starek. 2:8 nppl. 17.
148. Kristendom och moral av prof. Mit. Westermarck. 2:a nppl. 13.
Ht. Religion och magi av prof. Xdt. Westtr- marek. 2:a nppl. 20.
150. Jordreformen av Sten Britman. 151. Vattnet av fll. d:r H. Sandqtist. 2:8 nppl. 22.
152. Massornas själsliv och andlig smitta av prof. B. Gadeliue. 2:8 nppl. 12.
153. Om besatthet och talande med tungo- mål av prof. B. Gadeliue. 2:8 nppl. 12.
154. Sinnessjuka och sinnessjukvård »v prof. B. Gadeliut. 08.
156. Förbrytaren ooh samhället av pr»f. B. Oadeliut.
166. De gammaltestamentliga böokernas tillkomst av prof. H. Sckuck. 2:a nppl. 13.
157. Den israelitiska litteraturens utveck- ling av prof. H. Stkiiek. 2:a nppl. 20.
15?. Telegrafer! n g utan tråd av civilingenjör Max Grenander. 2:8 nppl. 12.
16t. Kyrkan och prästen enligt Sverges tidigaste lagar av fll. dr Arnold Bratt.
160. Jesu liknelser av doc. Sttn Léniorg. \tl. Paulus av doc. Ssen Léniorg. 162. Fredsrörelsen och kulturen av X. Xey. 1(3. Språk i språket av Gustaf Cederiohiéld.
I. Översikt av stilarna. 09. 3:o nppl. 20.
164. Språk 1 språket av Gustaf CedertcktOld.
II. Stilgranskning. 3:e nppl. 20.
166. S. A. Andrée. En lsvnadsteekninfr.
186. Charles Darwin av Isktor Gottfrid Ailtrt.
2:s nppl. 09.
1(7. Om kycklingens utveckling i ägget ar prof. J. Aug. Hammar. 10.
16t. Flygmaskinen av T. Angttråm. I.
16*. Flygmaskinen av T. Ångström. II.
176. Läran om befolkningen av prof. Knut YTitkstU.
Ml. Michelangelo Buonarroti av L. Lunik. 172. Om hembygdsforskning ar folkskollärare
X Kdberg. 173. William Shakespeare av prof. Xrit BjSrk-
na». 2 a nppl. 19.
174. Bibel och Babel av doc. W. åfyhrman. 175. Ur grävsteklarnaa liv av ltktor Gottfrid
Adltrt. 11
176. Instinkt och förståndshandlingar bland grävstcklar ar lektor Gottfrid Adltrt.
177 Huru länge har kvinnan betraktats som mannens egendom ar riksantikva-
o
<<ti
ries Oscar Xtntetius. I. Äktenskap genom rov; äktenskap genom köp.
176. Huru länge har kvinnan betraktats som mannens egendom av riksantikva- rien Osear Montelius. II. Äktenskap genom gåva; kvinnans nuvarande ställning.
HB. Till Gustaf Frödlngs minne av Ttrttm Fogelqyist. 2:a uppl. 22.
180. 1899 års revolution av prof. Jf»7» Eäén. I. Revolutionens förhistoria.
Wl. 1899 års revolution av prof. Nils Sdin. II. Gustav IV Adolfs avsättning.
162. August Bebel. Ed biogTaflsk studie »v B. von Gerlach.
18S. Tusen nätter och en natt eller Den arabiska sagosamlingen av David W. Myhrman. 12.
184. Hedvig Charlotta Nordenflycht av Yngve Östergren.
185. De viktigaste knutarna. En handledning för sjöfolk, fiskare, scouter ia. fl. »v Hj.
Öhrtell. 2:a uppl. 22.
187. Våra vanligaste folkvisor av fil. d:r
Sixten Belfrage.
188. Fredrika Bremcr av fil. d:r Sverker Ek.
189. Verner v. Heidenstam av Oåran Lindblad. ICO. Ådalen o. Norrlandsfrågan av O. Buekt.
191. Norrländskt skogsliv av Otto Buckt. 1.
192 Norrländskt skogsliv av Oita Buokt. II.
183 Svensk enighet. Tal av Henrik SehUak.
194. Beethoven av Surl-Erik Forsslund.
195. Mozart av Karl-Erik Fcrsslund.
196. Det offentliga tålandets konst av Odal Otletin I. Innehåll och form. 3:c uppl. 20.
197. Det offentliga tålandets konst av Odal Otletin 11. Talaren och auditoriet. 3:e
uppl 20.
188. Ernst Ahlgrcn av Xatkias Fiuk. 199. Svensk nationalitet i Finland av rektor
Mirik Hernborg. 14.
100. Om det svenska rikets uppkomst av prol. Otto von Fritttn. 15.
101. RIarcus Aurelius och hans tid av pref. Einar Löfstedt.
202. Om dövstumhet och dövstumundervie- ning av dövstumliir. /. if Ingvarsson.
203. Den kommunala rösträtten av fil. Ar David Bergström.
204. Ärftligheten och dess lagar av Ejnar Malmberg.
205. Om realism och idealism av Friedrich van Sehiller. Inledning och civer*, av J o h a
n
X Bergiut.
207. Den nytestamentllga textens ursprung' liga form av prof. Ivar A. Heikel. 16.
208. Hellenisk utvandring 1 forntid och nu tid av prof. Sam Wide. 17.
209. Om konkurs av Juris kand. F. Östergren 210. Platons livssyn av K. Bergius.
211. Minnesord över ICerI Staaff av advoka B 8 Drakenborg.
S12. Tal vid mlnneestoden över Ernest Re nan av inetoU Frenee. övers, »v bibi. HJ Landgren.
219. Ballonger ooh luftskepp av Terd X. Ång- ström 18.
214. Reformation och renässans av prof. M. Schack
216. Den folkliga föreläsningen. I. Mil ock medel av lektor 6dal Otletin.
216. Den folkliga föreläsningen. TI. Form och utförande av lekter Odal Otletin.
217. Två föregångskvinnor I kriget mot kriget av Ellon Key.
218. Ärftlighetsforskningens rest pade på människan av fil d
211. Lord Byrons liv sch dikt Erik Björkman.
220. Den svenska olycksfalls! enl. lagen d. 17 jini 1916 av J
Tage Östergren.
221. Dopet och nattvarden av lek 222. Författningsfrågan och va
dansk belysning av red. Bin 223. Siffror, som tala sanning
av lektor Oösta Setterberg. K 224. Landsbygdens elektriflerin
A''- i» E:son SorrgArd. 225. Det ekonomiska förhålla
äkta makar.. av e. o. bovr Östergren. 1. Äktenskap ingin
226. Himmelens mekanik av C»~ 227. Om nyttan ay religion av
Övers, av Hj. Öbrvall.
22S. Kvinnorösträttens historl mande länder i kortaste av Ann Margret Holmgren.
229. Kvinnorösträttens historia ska länderna i kortaste sa Ann Margret Holmgren. 20.
230. Susan B. Anthony. AroerT woman av Ann Margret Holmg.
231. Kvinnornas del i moralen- av Ellen Key. I. Återblick.
232. Kvinnornas del i moralens av Ellen Key. 11. Framtidsb
233. Magin, den primitiva i
naturvetenskap. Kn psykolo™ historisk studie av Henrik Petr
284. Har människan fri vilja?) Selterberg.
235.*Den fysiologiska döden o tydelse för livet av Hialmai
236. Jenny Lind av Maria Holmst
237. Kortfattad väderlekslära i
Timberg. 1. Om väder och 233. Vårt folk och bildningen
C. Cederblad.
239. Något om folkskolans unc plan av lektor Gösta Setterber_
240. Krut, dynamit och andra sr
av lärov.-adj. Albert Sjöstrand
241. Två internationella kvir
tioner av Ann Margret Holm 242. Om prisindexberäkningar 243. Om politiska val. I. Maj
tf, Tenow.
245. Skogens betydelse för Sv- Petrini.
246. Det ekonomiska förhålla)
248—249. Björnstjerne Björns' hövdingen, politikern. I—II. A'
Holmgren. 250—251. Om sinnesvillor. I—TI
252. Den klassiska gudavärld diktning av prof. Hugo Berge.
253—2,">4. Om den inre sekre Av.7. Aug Hammar.
255. Emilie Flygare-Carlén av
256. Constantin Meunier av En 257—258. Snorre Sturlasson oc .
I—II. Av Gustaf Cederschiöld. I
259. Om meteorer och meteor, Högbom. »i
260. Fredrika Bremer »v A. JLt 261. Voltaire av Georg Brändes. ?
Skrifterna redigeras av en av Studentföreningen Verdandi vald Smaskriftsko»-
ende »v fem medlemmar. P. n. ntgöres kommittén av: Ante-n Blanck, professor, Up£
Fogelqvtst, redaktör, Stockholm, Olto ». Friesen, professor, Uppsala, Rutger Semunder, prof
och Hj. Öhrvall, professor, Uppsala (redaktör). >
Återförsäljare erhålla goda villkor och antagas, Sven pa obetvdUra platoer
•Krom göres hos Albert Bonniers Förlag, Stockholm. ftlBiSQ ill o i
- • 1H1MI
REMOVE
THE
CARD
FROM
THIS
POCKET